9.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/1

(1)

Ett bindande mål för 2030 om att minska de inhemska växthusgasutsläppen från hela ekonomin i EU med minst 40 % jämfört med 1990 fastställdes i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23 och 24 oktober 2014 om EU:s klimat- och energipolitiska ram fram till 2030, och detta mål bekräftades på nytt vid Europeiska rådets möte den 17 och 18 mars 2016.

(2)

Enligt Europeiska rådets slutsatser från 23 och 24 oktober 2014 ska målet uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, med minskningar på 43 % i sektorer som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem) och minskningar på 30 % i sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, fram till 2030 jämfört med 2005. I Parisavtalet (3) fastställs bland annat ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att den globala genomsnittliga temperaturhöjningen ska ligga väl under 2 °C över den förindustriella nivån och att ansträngningar ska göras för att begränsa den till 1,5 °C över den förindustriella nivån. Det är nödvändigt att alla medlemsstater deltar i de ansträngningarna och att alla sektorer i ekonomin, även transportsektorn, bidrar till att uppnå de utsläppsminskningar som Europeiska rådet kommit överens om för att nå Parisavtalets långsiktiga mål.

(3)

I kommissionens europeiska strategi för utsläppssnål rörlighet från 2016 fastställs ambitionsnivån att utsläppen av växthusgaser från transportsektorn vid mitten av århundradet måste vara minst 60 % lägre än 1990 och stadigt på väg mot noll.

(4)

I syfte att nå det målet är det lämpligt att överväga en rad olika åtgärder. Utöver fastställande av normer för koldioxidutsläpp för tunga fordon, det vill säga lastbilar, stadsbussar och långfärdsbussar, kan åtgärderna inbegripa andra insatser som bidrar till att förbättra effektiviteten hos och minska koldioxidutsläppen från tunga fordon, till exempel lastoptimering, körning i fordonskolonner, fortbildning för förare, användning av alternativa bränslen, program för förnyelse av fordonsparken, däck med lågt rullmotstånd, minskningar av trafikstockningar och investeringar i infrastrukturunderhåll.

(5)

Växthusgasutsläppen från tunga fordon står för närvarande för omkring en fjärdedel av utsläppen från vägtransporter i unionen och väntas öka med 10 % mellan 2010 och 2030 och med 17 % mellan 2010 och 2050 om inga ytterligare åtgärder vidtas. Effektiva åtgärder för att minska utsläppen från tunga fordon måste vidtas som ett bidrag till att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar i transportsektorn.

(6)

I sitt meddelande från 2014 om en strategi för att minska tunga fordons bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp fastslog kommissionen att en förutsättning för att införa sådana åtgärder är att det finns ett reglerat förfarande för bestämning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 (4) tillhandahåller en ram för att inrätta ett sådant reglerat förfarande. De mätningar som utförs i enlighet med det förfarandet kommer att ge tillförlitliga och jämförbara uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning per tungt fordon för en stor del av unionens tunga fordonspark. Informationen kommer att vara tillgänglig för köparen av ett specifikt tungt fordon och för registreringsmedlemsstaten, vilket innebär att den nuvarande kunskapsluckan delvis åtgärdas.

(8)

Transportföretag är i stor utsträckning små och medelstora företag. Dessutom har de ännu inte tillgång till standardiserad information som gör det möjligt att bedöma bränslesnål teknik och jämföra tunga fordon, så att de kan fatta välgrundade inköpsbeslut och därigenom minska sina bränslekostnader, vilka står för mer än en fjärdedel av deras driftskostnader.

(9)

Information om ett tungt fordons prestanda vad beträffar koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning bör göras tillgängliga för allmänheten så att alla aktörer på fordonsmarknaden kan fatta välgrundade inköpsbeslut och så att en hög grad av öppenhet säkerställs. Alla tillverkare av tunga fordon kan då jämföra sina fordons prestanda med andra märken. Detta kommer att öka incitamenten för innovation, främja utvecklingen mot mer energieffektiva tunga fordon och därmed leda till ökad konkurrenskraft. Informationen kommer också att kunna användas av beslutsfattare på unionsnivå och i medlemsstaterna som underlag för ny politik för att främja spridningen av mer energieffektiva tunga fordon.

(10)

För att få komplett information om hur unionens tunga fordonspark är sammansatt och hur den utvecklas över tid och potentiellt inverkar på koldioxidutsläppen, är det lämpligt att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna övervakar och rapporterar registreringsuppgifter för alla nya tunga fordon och alla nya släpvagnar, inklusive uppgifter om drivsystem samt relevant karosseri, till kommissionen.

(11)

Det är därför lämpligt att tillverkare av tunga fordon övervakar och rapporterar de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som bestäms för varje nytt tungt fordon i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2017/2400 (5) till kommissionen.

(12)

Tillgången till uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för de olika tunga fordonskategorierna beror på när dessa kommer att omfattas av förordning (EU) 2017/2400. För att skapa klarhet och rättssäkerhet när det gäller tillverkarnas övervaknings- och rapporteringsskyldigheter bör man i den här förordningen fastställa startår för övervakningen och rapporteringen för varje tung fordonskategori som omfattas av den. Enligt förordning (EU) 2017/2400 kommer uppgifter att vara tillgängliga för vissa nya tunga fordon som registreras under 2019. Från och med det året bör tillverkare vara skyldiga att övervaka och rapportera de tekniska uppgifterna för dessa fordon. När det gäller andra tunga fordonskategorier och tunga fordonsgrupper kommer uppgifterna inte att bli tillgängliga förrän från en senare tidpunkt. En rimlig tidsfrist bör fastställas med avseende på fastställandet av startår för övervakningen och rapporteringen när det gäller dessa fordonskategorier och fordonsgrupper. I och med att det är tekniskt komplext att utarbeta förfaranden för att bestämma återstående tunga fordonskategoriers och tunga fordonsgruppers koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning bör tidsfristen fastställas till sju år efter den dag då den här förordningen träder i kraft.

(13)

Det ligger i allmänhetens intresse att de tekniska uppgifter som är väsentliga för att bestämma ett tungt fordons prestanda vad beträffar koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning aktivt sprids till allmänheten för ökad insyn i det tunga fordonets specifikationer och hur de påverkar prestandan, och så att konkurrens mellan tillverkarna främjas. Uppgifter som är känsliga av konkurrensskäl och av skäl som rör skydd av personuppgifter bör undantas från offentliggörande. Vissa uppgifter avseende tunga fordons aerodynamiska prestanda bör göras tillgängliga för allmänheten i intervallformat för att ta hänsyn till överväganden om sund konkurrens. Allmänheten bör få kostnadsfri åtkomst till de inrapporterade uppgifterna på ett lättillgängligt sätt. Den här förordningen påverkar inte allmänhetens övriga rättigheter när det gäller tillgång till miljöinformation, bland annat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 (6).

(14)

Det är viktigt att övervaknings- och rapporteringssystemet är användarvänligt för alla transportföretag, oavsett storlek och resurser. På samma sätt bör kommissionen aktivt främja ett sådant system för att säkerställa att det påverkar sektorn på ett betydande sätt och för att informera om att de rapporterade uppgifterna är tillgängliga.

(15)

Kommissionens analys av de uppgifter som överförts av medlemsstaterna och tillverkarna avseende det föregående kalenderåret bör presenteras för allmänheten på ett sätt som tydligt visar prestandan för unionens och varje medlemsstats tunga fordonspark, samt för varje tillverkare. Analysen bör göra det möjligt att jämföra inom och mellan fordonsparkerna när det gäller genomsnittlig bränsleförbrukning och genomsnittliga koldioxidutsläpp för varje tung fordonsgrupp uppdelat på driftprofil.

(16)

Det är av avgörande vikt att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som bestäms i enlighet med förordning (EU) 2017/2400 korrekt återger de tunga fordonens prestanda. I den förordningen fastställs därför bestämmelser om verifiering och säkerställande av överensstämmelsen hos simuleringsverktygets drift samt hos de berörda komponenternas, separata tekniska enheternas och systemens koldioxidutsläpps- och bränsleförbrukningsrelaterade egenskaper. Det verifieringsförfarandet bör innefatta provning på väg. Det nya typgodkännandesystem som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 (7) gör det möjligt att säkerställa att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder vid avvikelser, och att kommissionen får ålägga administrativa sanktionsavgifter vid bristande efterlevnad. Inom det nya systemet erkänns också vikten av att tredje parter får utföra oberoende provning av fordon och att de har tillgång till nödvändiga uppgifter. Kommissionen bör övervaka resultaten av sådana kontrollprovningar och låta en analys av dessa resultat ingå i sin årliga rapport.

(17)

Det är viktigt att säkerställa att de uppgifter som övervakas och rapporteras är robusta och tillförlitliga. Kommissionen bör därför ha möjlighet att verifiera och vid behov korrigera de slutliga uppgifterna. Övervakningskraven bör därför även inkludera parametrar som gör det möjligt att spåra och verifiera uppgifterna på ett lämpligt sätt.

(18)

Kommissionen bör ha möjlighet att ålägga administrativa sanktionsavgifter om den finner att de uppgifter som rapporterats in av tillverkaren skiljer sig från de uppgifter som registrerats inom ramen för förordning (EG) nr 595/2009 och, särskilt, i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 (8) och förordning (EU) 2017/2400, eller om tillverkaren underlåter att lämna in de uppgifter som krävs inom den tillämpliga tidsfristen. Dessa administrativa sanktionsavgifter bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(19)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts i samband med övervakning och rapportering av uppgifter om koldioxidutsläpp från nya personbilar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 (9), och från nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (10), är det lämpligt att ge Europeiska miljöbyrån ansvar att på kommissionens vägnar sköta utväxlingen av sådana uppgifter med tillverkare och medlemsstaternas behöriga myndigheter, och även den slutliga databasen. Det är också lämpligt att i största möjliga utsträckning anpassa övervaknings- och rapporteringsförfarandena för tunga fordon till de förfaranden som redan finns för lätta fordon.

(20)

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den här förordningens bestämmelser om verifiering och korrigering av övervakningsuppgifter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (11).

(21)

För att säkerställa att uppgiftskraven och övervaknings- och rapporteringsförfarandena förblir lämpliga för att bedöma den tunga fordonsflottans sammanlagda bidrag till koldioxidutsläppen, för att säkerställa tillgången till uppgifter om nya och avancerade tekniker för minskning av koldioxidutsläpp och om resultaten av kontrollprovningar på väg, för att säkerställa att intervallet för luftmotståndsvärdena förblir lämpligt i informations- och jämförbarhetssyfte samt för att komplettera bestämmelserna om administrativa sanktionsavgifter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ange startår för övervakningen och rapporteringen av de tunga fordonskategorier som omfattas, att ändra uppgiftskraven och det förfarande för övervakning och rapportering som föreskrivs i bilagorna till denna förordning, att specificera vilka uppgifter som ska rapporteras in av medlemsstaterna för övervakningen av resultaten av kontrollprovningar på väg, att ändra intervallet för luftmotståndsvärdena och att fastställa kriterierna för, beräkningen av och metoden för indrivning av administrativa sanktionsavgifter som åläggs tillverkarna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i utarbetandet av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(22)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

Fordon i kategorierna M1, M2, N1 och N2 med en referensvikt som överstiger 2 610 kg och som inte omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 (13), och alla fordon i kategorierna M3 och N3.

b)

Fordon i kategorierna O3 och O4.

a)

Om den finner att de uppgifter som rapporterats av tillverkaren i enlighet med artikel 5 i den här förordningen avviker från de uppgifter som framgår av tillverkarens dokumentationsfil eller av det typgodkännandeintyg för motorer som utfärdats inom ramen för förordning (EG) nr 595/2009 och avvikelsen är avsiktlig eller beror på grov oaktsamhet.

b)

Om uppgifterna inte lämnas inom den tillämpliga tidsfristen i enlighet med artikel 5.1 och förseningen inte vederbörligen kan motiveras.

a)

Det förfarande som fastställs av kommissionen ska iaktta rätten till god förvaltning, och i synnerhet rätten att yttra sig och rätten att få tillgång till akten, med förbehåll för berättigade intressen vad avser konfidentialitet och affärshemligheter.

b)

Vid beräkningen av lämplig administrativ sanktionsavgift ska kommissionen vägledas av principerna om effektivitet, proportionalitet och avskräckande effekt och i relevanta fall överväga hur allvarlig avvikelsen eller förseningen är och vilka verkningar den har, antalet tunga fordon som berörs av de avvikande eller försenade uppgifterna, huruvida tillverkaren handlat i god tro, den noggrannhet och samarbetsvilja som tillverkaren visat, huruvida avvikelsen eller förseningen upprepats, hur ofta den förekommit och hur länge den varat samt tidigare sanktioner mot samma tillverkare.

c)

Administrativa sanktionsavgifter ska drivas in utan onödig fördröjning genom att tidsfrister fastställs för erläggande, inbegripet möjligheten att på lämpligt sätt dela upp betalningar i flera delbetalningar och etapper.

a)

uppdatera eller anpassa de uppgiftskrav som anges i del A och del B i bilaga I, om detta anses vara nödvändigt för att kunna tillhandahålla en ingående analys i enlighet med artikel 10,

b)

komplettera startåren i punkt 1 i del B i bilaga I,

c)

uppdatera eller anpassa de intervall som anges i del C i bilaga I för att beakta förändringar vad gäller tung fordonskonstruktion och säkerställa att intervallen förblir relevanta i informations- och jämförelsesyfte,

d)

anpassa det övervaknings- och rapporteringsförfarande som anges i bilaga II, så att hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning.