2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/1

(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) är att få utkasten inom alla EU-fisken att gradvis upphöra genom landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten från den 1 januari 2015 inom fisket efter sill/strömming och skarpsill och inom det industriella fisket.

(3)

Enligt artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten i Östersjöfisket, utom vad gäller de fisken som anges i artikel 15.1 a i förordningen, från och med den 1 januari 2015 för de arter som definierar fiskena och från och med den 1 januari 2017 för alla andra arter som omfattas av fångstbegränsningar. Torsk betraktas som en art som definierar vissa fisken i Östersjön. Rödspätta fångas oftast som bifångst inom vissa torskfisken. I enlighet med artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten följaktligen för torsk från och med den 1 januari 2015 och för rödspätta från och med den 1 januari 2017.

(4)

I artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att när ingen flerårig plan antas för fisket i fråga får kommissionen anta en utkastplan med temporära föreskrifter för genomförandet av landningsskyldigheten.

(5)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 (3) fastställdes en utkastplan för fisket efter lax, sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön. Denna utkastplan omfattar bland annat ett undantag från landningsskyldigheten för torsk och lax på grund av visad hög överlevnadsgrad för dessa arter i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. Delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.

(6)

Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd. Den fleråriga planen innehåller också bestämmelser om beståndet av rödspätta. Genom artikel 7.1 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(7)

Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. Den 31 maj 2017 lämnade medlemsstaterna in en gemensam rekommendation till kommissionen (4) efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön och efter att ha inhämtat vetenskaplig rådgivning från relevanta vetenskapliga organ.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att det undantag från landningsskyldigheten för torsk och rödspätta som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn, samt den minsta referensstorlek för bevarande av torsk, som föreskrivs i delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla efter den 31 december 2017.

(9)

Den gemensamma rekommendationen grundar sig på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad som lagts fram av forumet för fisket i Östersjön (Baltfish) och har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(10)

STECF angav att mer information avseende rödspätta skulle kunna vara till hjälp för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet. STECF drog emellertid slutsatsen att det, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, kan vara rimligt att anta att dödligheten kommer att vara låg när dessa redskap används.

(11)

De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(12)

Enligt artikel 15.10 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 7 d i förordning (EU) 2016/1139 får minsta referensstorlekar för bevarande fastställas i syfte att garantera skydd av unga exemplar av marina organismer. Den minsta storleken för bevarande på 35 cm för torsk som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla, mot bakgrund av att STECF har slagit fast att det finns goda biologiska skäl att låta den minsta referensstorleken för bevarande ligga på 35 cm.

(13)

Förordning (EU) 2016/1139 innehåller ingen tidsbegränsning för tillämpningen av undantaget från landningsskyldigheten för hög överlevnadsgrad. Det är emellertid lämpligt att se till att effekterna av undantaget ses över regelbundet mot bakgrund av bästa tillgängliga vetenskaplig rådgivning. Om det framkommer ny bevisning ska undantaget ses över i enlighet därmed.

(14)

Genom artikel 16.2 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter avseende landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 20 juli 2016. Det är därför lämpligt att se över de undantag från landningsskyldigheten som beviljats på grundval av överlevnadsgrad under denna förordnings tillämpningsår.

(15)

Eftersom delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2018.