EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32017R2225

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2225 av den 30 november 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller användningen av in- och utresesystemet

OJ L 327, 9.12.2017, p. 1–19 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2017/2225/oj

9.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2225

av den 30 november 2017

om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller användningen av in- och utresesystemet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (3) föreskrivs villkor, kriterier och närmare bestämmelser för passage av medlemsstaternas yttre gränser.

(2)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 (4) är att upprätta ett centraliserat system för registrering av in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa rörande tredjelandsmedborgare som passerar unionsmedlemsstaternas yttre gränser för en kortare vistelse.

(3)

Vid kontroller av tredjelandsmedborgare i enlighet med förordning (EU) 2016/399, inklusive verifiering av tredjelandsmedborgares identitet, identifiering av dem, eller båda, samt verifiering av att den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium inte har överskridits, bör gränskontrolltjänstemännen använda sig av all tillgänglig information, däribland uppgifter i det in- och utresesystem som inrättats genom förordning (EU) 2017/2226 (nedan kallat in- och utresesystemet), där så krävs. Uppgifterna i in- och utresesystemet bör även användas för att verifiera att tredjelandsmedborgare som innehar visering som utfärdats för en eller två inresor inte har överskridit det högsta antalet tillåtna inresor.

(4)

I vissa fall behöver tredjelandsmedborgaren tillhandahålla biometriska uppgifter för in- och utresekontroller. Därför bör inresevillkoren för tredjelandsmedborgare ändras genom att det införs en skyldighet att lämna dessa biometriska uppgifter. Om en tredjelandsmedborgare vägrar att lämna biometriska uppgifter för skapandet av personakten eller för utförande av inresekontrollen bör ett beslut om nekad inresa antas.

(5)

För att säkerställa att in- och utresesystemet ska bli effektivt behöver in- och utresekontrollerna genomföras på ett harmoniserat sätt vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift.

(6)

Inrättandet av ett in- och utresesystem kräver anpassning av förfarandena för kontroll av personer vid passage av gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift. Syftet med in- och utresesystemet är i synnerhet att avskaffa stämpling vid in- och utresa av resehandlingar som innehas av tredjelandsmedborgare som beviljats inresa för kortare vistelse genom att ersätta stämplingen med elektronisk registrering av in- och utresan direkt i in- och utresesystemet. Driftskompatibilitet mellan in- och utresesystemet och Informationssystemet för viseringar (VIS), inrättat genom rådets beslut 2004/512/EG (5), behöver också beaktas i förfarandena för in- och utresekontroller. Slutligen ger in- och utresesystemet möjlighet att använda ny teknik när resenärer passerar gränserna för kortare vistelse. Dessa anpassningar av förfaranden för in- och utresekontroll bör i de medlemsstater som tagit in- och utresesystemet i drift få verkan den dag då in- och utresesystemet tas i drift, vilket fastställs i enlighet med förordning (EU) 2017/2226.

(7)

Under sex månader efter det att in- och utresesystemet tagits i drift bör gränskontrolltjänstemännen beakta tredjelandsmedborgares vistelser på medlemsstaternas territorium under de sex månader som föregått in- eller utresan genom att kontrollera stämplarna i resehandlingar utöver uppgifterna om in- och utresa i in- och utresesystemet. Denna åtgärd bör göra det möjligt att utföra nödvändiga verifieringar av personer som beviljats inresa för kortare vistelse på medlemsstaternas territorium under de sex månader som föregått driftsstarten för in- och utresesystemet. Det krävs också särskilda bestämmelser om tredjelandsmedborgare som har rest in till medlemsstaternas territorium och som ännu inte hade rest ut från det när in- och utresesystemet togs i drift. I dessa fall bör även den senaste inresan registreras i in- och utresesystemet när tredjelandsmedborgaren reser ut från medlemsstaternas territorium.

(8)

Med hänsyn till de skiftande förhållanden som råder i medlemsstaterna och vid olika gränsövergångsställen i medlemsstaterna vad avser antalet tredjelandsmedborgare som passerar gränserna bör medlemsstaterna själva ha möjlighet att besluta om, och i vilken utsträckning, de vill använda teknik som till exempel självbetjäningssystem, elektroniska spärrar och system för automatiserad gränskontroll. När sådan teknik används bör in- och utresekontroller vid de yttre gränserna genomföras på ett harmoniserat sätt, och en lämplig säkerhetsnivå bör säkerställas.

(9)

Det är även nödvändigt att ange uppgifterna och rollen för gränskontrolltjänstemännen när de använder tekniken. Det bör i sammanhanget säkerställas att resultaten av automatiserade in- och utresekontroller är tillgängliga för gränskontrolltjänstemännen, så att de kan fatta lämpliga beslut. Det är också nödvändigt att övervaka resenärernas användning av självbetjäningssystem, elektroniska spärrar och system för automatiserad gränskontroll för att förebygga och förhindra bedrägligt beteende och bedräglig användning. I samband med övervakningen bör gränskontrolltjänstemännen dessutom ägna särskild uppmärksamhet åt underåriga och vara i stånd att identifiera personer som behöver skydd.

(10)

Medlemsstaterna bör även kunna inrätta nationella program för underlättande av gränspassage på frivillig grund för att göra det möjligt att undanta förhandskontrollerade tredjelandsmedborgare från vissa aspekter av de noggranna kontrollerna vid inresa. När sådana nationella program för underlättande av gränspassage används bör de inrättas i enlighet med en harmoniserad modell och en lämplig säkerhetsnivå bör garanteras.

(11)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (6).

(12)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att ändra befintliga regler i förordning (EU) 2016/399, endast kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(13)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(14)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (7). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(15)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (8). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(16)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (9) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (10).

(17)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (11) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (12).

(18)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (13) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (14).

(19)

När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien bör bestämmelserna i förordning (EU) 2016/399 om in- och utresesystemet tillämpas endast om de villkor som anges i artikel 66.2 i förordning (EU) 2017/2226 är uppfyllda. För de medlemsstater som inte uppfyller villkoren enligt artikel 66.2 i den förordningen senast den dag då in- och utresesystemet tas i drift är det nödvändigt att fastställa särskilda övergångsbestämmelser om stämpling i väntan på att de ansluts till in- och utresesystemet. Övergångsbestämmelserna bör säkerställa att stämplingen av resehandlingar har samma verkningar som uppgifter i in- och utresesystemet.

(20)

De medlemsstater som inte uppfyller villkoren enligt artikel 66.2 i förordning (EU) 2017/2226 den dag då in- och utresesystemet tas i drift bör fortsätta att vid in- och utresa systematiskt stämpla resehandlingar som innehas av tredjelandsmedborgare som beviljats inresa för kortare vistelse. Dessa medlemsstater bör granska in- och utresestämplarna i den berörda tredjelandsmedborgarens resehandling för att genom att jämföra in- och utresedatum verifiera att personen inte har överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på den berörda medlemsstatens territorium. Stämpling av resehandlingar och granskning av stämplar bör fortsätta tills de berörda medlemsstaterna har anslutits till det in- och utresesystem som avses i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226.

(21)

Förordning (EU) 2016/399 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (15) och avgav ett yttrande den 21 september 2016.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2 ska följande led läggas till:

”22.

in- och utresesystem: det system som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 (*1).

23.

självbetjäningssystem: ett automatiserat system som utför alla eller vissa av de in- och utresekontroller som är tillämpliga på en person och som kan användas för att förhandsregistrera uppgifter i in- och utresesystemet.

24.

elektronisk spärr: elektronisk infrastruktur på platsen för faktisk passage av en yttre gräns eller av en inre gräns vid vilken kontrollerna inte ännu har upphävts.

25.

system för automatiserad gränskontroll: ett system som möjliggör automatiserad gränspassage och som består av ett självbetjäningssystem och en elektronisk spärr.

26.

bekräftelse av äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset: den process genom vilken det, med hjälp av certifikat, kontrolleras att uppgifterna i det elektroniska lagringsmediet (chipset) kommer från den utfärdande myndigheten och att de inte har ändrats.

2.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 ska följande led läggas till:

”f)

De lämnar biometriska uppgifter, om detta krävs, för

i)

skapandet av personakten i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 16 och 17 i förordning (EU) 2017/2226,

ii)

utförandet av in- och utresekontroller i enlighet med artikel 8.3 a i och 8.3 g i i den här förordningen, artikel 23.2 och 23.4 i förordning (EU) 2017/2226 och, i tillämpliga fall, artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (*2).

b)

Följande punkt ska införas:

”1a.   Den period på 90 dagar under en 180-dagarsperiod som avses i punkt 1 i denna artikel ska beräknas som en enda period för de medlemsstater som har tagit in- och utresesystemet i drift på grundval av förordning (EU) 2017/2226. Denna period ska beräknas separat för var och en av de medlemsstater som inte har tagit in- och utresesystemet i drift.”

3.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6a

Tredjelandsmedborgare för vilka uppgifter ska införas i in- och utresesystemet

1.   Uppgifter om in- och utresa för följande personkategorier ska föras in i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 16, 17, 19 och 20 i förordning (EU) 2017/2226:

a)

Tredjelandsmedborgare som beviljats inresa för kortare vistelse i enlighet med artikel 6.1 i den här förordningen.

b)

Tredjelandsmedborgare vilka är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG och vilka inte innehar ett uppehållskort enligt det direktivet.

c)

Tredjelandsmedborgare vilka:

i)

är familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som i enlighet med en överenskommelse mellan å ena sidan unionen och dess medlemsstater och å andra sidan ett tredjeland åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas, och

ii)

inte innehar ett uppehållskort enligt direktiv 2004/38/EG eller ett uppehållstillstånd enligt förordning (EG) nr 1030/2002.

2.   Uppgifter om tredjelandsmedborgare som nekats inresa för kortare vistelse i enlighet med artikel 14 i denna förordning ska föras in i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2017/2226.

3.   Uppgifter om följande personkategorier ska inte införas i in- och utresesystemet:

a)

Tredjelandsmedborgare vilka är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG och vilka innehar ett uppehållskort enligt det direktivet, oavsett om de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren eller inte.

b)

Tredjelandsmedborgare vilka är familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare, oavsett om de följer med eller ansluter sig till den tredjelandsmedborgaren eller inte, om

i)

den tredjelandsmedborgaren i enlighet med en överenskommelse mellan å ena sidan unionen och dess medlemsstater och å andra sidan ett tredjeland åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas, och

ii)

tredjelandsmedborgarna i fråga innehar ett uppehållskort enligt direktiv 2004/38/EG eller ett uppehållstillstånd enligt förordning (EG) nr 1030/2002.

c)

Innehavare av andra sådana uppehållstillstånd som avses i artikel 2.16 än de som omfattas av leden a och b i den här punkten.

d)

Innehavare av viseringar för längre vistelse.

e)

Tredjelandsmedborgare som gör bruk av sin rätt till rörlighet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU (*3) eller Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 (*4).

f)

Medborgare i Andorra, Monaco och San Marino samt innehavare av pass som utfärdats av Vatikanstaten.

g)

Personer eller personkategorier som är befriade från in- och utresekontroller eller som omfattas av särskilda regler avseende in- och utresekontroller, nämligen

i)

statschefer, regeringschefer och ledamöter i nationella regeringar med åtföljande makar samt medlemmar av deras officiella delegation, och regenter och övriga högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj, i enlighet med punkt 1 i bilaga VII,

ii)

flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar i enlighet med punkt 2 i bilaga VII,

iii)

sjömän i enlighet med punkt 3 i bilaga VII, och sjömän som vistas på en medlemsstats territorium endast medan fartyget befinner sig i hamn och inom den anlöpta hamnens område,

iv)

gränsarbetare i enlighet med punkt 5 i bilaga VII,

v)

räddningstjänst, polis och brandkår som handlar i nödsituationer samt gränskontrolltjänstemän i enlighet med punkt 7 i bilaga VII,

vi)

arbetstagare som utför offshorearbete i enlighet med punkt 8 i bilaga VII,

vii)

besättningsmedlemmar och passagerare på kryssningsfartyg i enlighet med punkterna 3.2.1, 3.2.2 och 3.2.3 i bilaga VI,

viii)

personer ombord på fritidsbåtar som inte underkastas in- och utresekontroller i enlighet med punkterna 3.2.4, 3.2.5 och 3.2.6 i bilaga VI,

h)

Personer som omfattas av ett undantag från skyldigheten att passera de yttre gränserna endast vid gränsövergångsställena och under de fastställda öppethållandetiderna i enlighet med artikel 5.2.

i)

Personer som för sin gränspassage uppvisar ett giltigt tillstånd för lokal gränstrafik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 (*5).

j)

Personal på internationella person- och godståg.

k)

Personer som för sin gränspassage uppvisar

i)

ett giltigt dokument för förenklad järnvägstransitering som utfärdats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 693/2003 (*6), eller

ii)

ett giltigt dokument för förenklad transitering som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003, förutsatt att transiteringen sker per järnväg och att de inte stiger av på någon medlemsstats territorium.

4.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)

I led a ska andra stycket ersättas med följande:

”Om resehandlingen innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chips) ska äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset bekräftas med hjälp av en fullständig och giltig certifikatkedja, såvida inte detta är tekniskt omöjligt eller, när det gäller resehandlingar som utfärdats av ett tredjeland, omöjligt på grund av att inga giltiga certifikat finns att tillgå.”

ii)

I led b ska följande stycke läggas till:

”För personer vars inresa ska registreras i in- och utresesystemet enligt artikel 6a i denna förordning, ska en verifiering av deras identitet i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EU) 2017/2226 och, i tillämpliga fall, identifiering i enlighet med artikel 23.4 i den förordningen genomföras.”

b)

Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)

Andra stycket i led a i ska ersättas med följande:

”För pass och resehandlingar som innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chips) ska äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset kontrolleras, förutsatt att giltiga certifikat finns att tillgå.

Med undantag för tredjelandsmedborgare för vilka en personakt redan är registrerad i in- och utresesystemet, i fall då resehandlingen innehåller en ansiktsbild som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset) och om ansiktsbilden är tekniskt åtkomlig ska denna verifiering även med undantag för tredjelandsmedborgare som redan har en personakt registrerad i in- och utresesystemet, omfatta en verifiering av ansiktsbilden genom elektronisk jämförelse mellan den ansiktsbilden och med den berörda tredjelandsmedborgarens ansiktsbild som tagits på plats. Verifieringen får, om det är tekniskt och juridiskt möjligt, utföras genom verifiering av de fingeravtryck som upptagits på plats mot de fingeravtryck som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset).”

ii)

I led a ska led iii ersättas med följande:

”iii)

För personer vars inresa eller nekade inresa ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a i denna förordning, verifiering av deras identitet i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EU) 2017/2226 och, i tillämpliga fall, identifiering i enlighet med artikel 23.4 i den förordningen.”

iii)

I led a ska följande led införas:

”iiia)

För personer vars inresa eller nekade inresa ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a i denna förordning, verifiering av att tredjelandsmedborgaren inte har uppnått eller överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium och, för tredjelandsmedborgare som innehar en visering som utfärdats för en eller två inresor, verifiering av att de inte har överskridit det högsta antalet tillåtna inresor, genom sökning i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) 2017/2226.”

iv)

I led g ska led i ersättas med följande:

”i)

Verifiering av tredjelandsmedborgarens identitet och nationalitet samt av resehandlingens äkthet och giltighet för passage av gränsen, inbegripet genom sökning i relevanta databaser, särskilt följande:

1.

SIS.

2.

Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar.

3.

Nationella databaser med information om stulna, förskingrade, borttappade och ogiltigförklarade resehandlingar.

För pass och resehandlingar som innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chips) ska äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset kontrolleras, förutsatt att giltiga certifikat finns att tillgå.

Med undantag för tredjelandsmedborgare för vilka en personakt redan är registrerad i in- och utresesystemet, i fall då resehandlingen innehåller en ansiktsbild som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset) och om ansiktsbilden är tekniskt åtkomlig ska denna verifiering även, omfatta en verifiering av ansiktsbilden genom elektronisk jämförelse mellan den ansiktsbilden och med den berörda tredjelandsmedborgarens ansiktsbild som tagits på plats. Verifieringen får, om det är tekniskt och juridiskt möjligt, utföras genom verifiering av de fingeravtryck som upptagits på plats mot de fingeravtryck som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset).”

v)

I led g ska följande led läggas till:

”iii)

För personer vars utresa ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a i denna förordning, verifiering av deras identitet i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EU) 2017/2226 och, i tillämpliga fall, identifiering i enlighet med artikel 23.4 i den förordningen.

iv)

För personer vars utresa ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a i denna förordning, verifiering av att tredjelandsmedborgaren inte har överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium, genom sökning i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 23.3 i förordning (EU) 2017/2226.”

vi)

I led h ska led ii utgå.

vii)

Led i ska ersättas med följande:

”i)

I syfte att identifiera personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse på eller bosättning på medlemsstaternas territorium får sökning göras i VIS i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 767/2008 och i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2017/2226.”

c)

Följande punkt ska läggas till:

”9.   Tredjelandsmedborgaren ska informeras om det maximala antalet dagar av tillåten vistelse, varvid hänsyn ska tas till antalet inresor och den längd på vistelsen som är tillåten enligt viseringen. Informationen ska tillhandahållas antingen av gränskontrolltjänstemannen vid tidpunkten för in- eller utresekontroller eller med hjälp av utrustning som installerats vid gränsövergångsstället och som ger tredjelandsmedborgare möjlighet att hämta information med den webbtjänst som avses i artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EU) 2017/2226.”

5.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

Användning av självbetjäningssystem för förhandsregistrering av uppgifter i in- och utresesystemet

1.   Personer vars gränspassage ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a får använda självbetjäningssystem för att förhandsregistrera de uppgifter som avses i punkt 4 a i den här artikeln i in- och utresesystemet, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Resehandlingen innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chips) och äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset bekräftas med hjälp av en fullständig och giltig certifikatkedja.

b)

Resehandlingen innehåller en ansiktsbild som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset) och som är tekniskt åtkomlig för självbetjäningssystemet för verifiering av identiteten hos resehandlingens innehavare genom jämförelse av den ansiktsbild som lagrats i det elektroniska lagringsmediet (chipset) med den ansiktsbild som tagits på plats; verifieringen får, om det är tekniskt och juridiskt möjligt, utföras genom verifiering av de fingeravtryck som upptagits på plats mot de fingeravtryck som lagrats i resehandlingens elektroniska lagringsmedium (chips).

2.   I överensstämmelse med punkt 1 i denna artikel ska självbetjäningssystemet verifiera om det redan finns en registrering om personen i in- och utresesystemet och verifiera tredjelandsmedborgarens identitet i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EU) 2017/2226.

3.   I enlighet med artikel 23.4 i förordning (EU) 2017/2226 ska självbetjäningssystemet göra en identifiering i enlighet med artikel 27 i den förordningen.

Vidare gäller följande i enlighet med artikel 23.4 i förordning (EU) 2017/2226 när en identifiering görs i in- och utresesystemet:

a)

I fråga om tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav för att passera de yttre gränserna ska – om sökningen i VIS med de uppgifter som avses i artikel 18.1 i förordning (EG) nr 767/2008 visar att personen är registrerad i VIS – en verifiering av fingeravtryck mot uppgifterna i VIS göras i enlighet med artikel 18.6 i förordning (EG) nr 767/2008. Om verifieringen av personen enligt punkt 2 i denna artikel inte lyckas ska en sökning göras i uppgifterna i VIS för identifiering i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 767/2008.

b)

I fråga om tredjelandsmedborgare som inte omfattas av viseringskrav för att passera de yttre gränserna och som inte hittats i in- och utresesystemet efter en identifieringssökning i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2017/2226 ska en sökning i VIS göras i enlighet med artikel 19a i förordning (EG) nr 767/2008.

4.   Om uppgifter avseende den person som avses i punkt 1 i den här artikeln inte har registrerats i in- och utresesystemet i enlighet med punkterna 2 och 3 gäller följande:

a)

Tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav för att passera de yttre gränserna ska, med hjälp av självbetjäningssystemet, i in- och utresesystemet förhandsregistrera de uppgifter som anges i artikel 16.1 och artikel 16.2 c–f i förordning (EU) 2017/2226 och, i förekommande fall, de uppgifter som avses i artikel 16.6 i den förordningen, och tredjelandsmedborgare som inte omfattas av viseringskrav för att passera de yttre gränserna ska, med hjälp av självbetjäningssystemet, i in- och utresesystemet förhandsregistrera de uppgifter som anges i artikel 17.1 a, b och c och artikel 16.2 c i den förordningen samt, i förekommande fall, de uppgifter som avses i artikel 17.1 d i den förordningen.

b)

Därefter ska personen hänvisas till en gränskontrolltjänsteman som ska göra följande:

i)

Förhandsregistrera de berörda uppgifterna om det inte var möjligt att samla in alla nödvändiga uppgifter genom självbetjäningssystemet.

ii)

Verifiera

att den resehandling som använts i självbetjäningssystemet är densamma som personen framför gränskontrolltjänstemannen innehar,

att den ansiktsbild av den berörda personen som tagits på plats motsvarar den ansiktsbild som samlats in genom självbetjäningssystemet, och

för personer som inte innehar en visering som krävs enligt förordning (EG) nr 539/2001, att den berörda personens fingeravtryck som upptagits på plats motsvarar de fingeravtryck som samlats in genom självbetjäningssystemet.

iii)

När beslut om att tillåta eller neka inresa har fattats, bekräfta de uppgifter som avses i led a i denna punkt och i in- och utresesystemet föra in de uppgifter som anges i artikel 16.2 a och b samt 18.6 a, b, c och d i förordning (EU) 2017/2226.

5.   När de åtgärder som föreskrivs i punkterna 2 och 3 visar att uppgifter om den person som avses i punkt 1 är registrerade i in- och utresesystemet ska självbetjäningssystemet bedöma om det är nödvändigt att uppdatera någon eller flera av de uppgifter som avses i punkt 4 a.

6.   Om bedömningen enligt punkt 5 visar att en personakt om den person som avses i punkt 1 är registrerad i in- och utresesystemet men att uppgifterna om personen behöver uppdateras ska personen

a)

uppdatera uppgifterna i in- och utresesystemet genom att förhandsregistrera dem med hjälp av självbetjäningssystemet,

b)

hänvisas till en gränskontrolltjänsteman, som ska verifiera att uppdateringen enligt led a i denna punkt är korrekt och, när beslutet om att tillåta eller neka inresa har fattats, uppdatera personakten i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EU) 2017/2226.

7.   Självbetjäningssystemen ska drivas under tillsyn av en gränskontrolltjänsteman som ska ha ansvar för att spåra olämplig, bedräglig eller avvikande användning av självbetjäningssystemet.

Artikel 8b

Användning av självbetjäningssystem och elektroniska spärrar för gränspassage av personer vars gränspassage ska registreras i in- och utresesystemet

1.   Personer vars gränspassage ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a får använda självbetjäningssystemet för utförandet av sina in- och utresekontroller, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Resehandlingen innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chips) och äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipset är bekräftade med hjälp av en fullständig och giltig certifikatkedja.

b)

Resehandlingen innehåller en ansiktsbild som lagrats i ett elektroniskt lagringsmedium (chips) och som är tekniskt åtkomlig för självbetjäningssystemet för verifiering av identiteten hos resehandlingens innehavare genom jämförelse av den ansiktsbild med den ansiktsbild som tagits på plats.

c)

Personen är redan registrerad eller förhandsregistrerad i in- och utresesystemet.

2.   När villkoren i punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda får de inresekontroller som föreskrivs i artikel 8.2, 8.3 a och b och de utresekontroller som föreskrivs i artikel 8.2, 8.3 g och h utföras med hjälp av självbetjäningssystem. När den utförs med hjälp av ett system för automatiserad gränskontroll ska utresekontrollen även omfatta de kontroller som föreskrivs i artikel 8.3 h.

Om en person beviljas tillträde till ett nationellt program för underlättande av gränspassage som inrättats av en medlemsstat i enlighet med artikel 8d får granskningen av de aspekter som avses i artikel 8.3 a iv och v utelämnas vid de inresekontroller som utförs med hjälp av ett självbetjäningssystem när den personen passerar de yttre gränserna till den medlemsstaten eller de yttre gränserna till en medlemsstat som har slutit ett avtal med den medlemsstat som beviljade det tillträde som avses i artikel 8d.9.

3.   Vid in- och utresa ska resultaten av de in- respektive utresekontroller som utförs med hjälp av självbetjäningssystemet ställas till en gränskontrolltjänstemans förfogande. Gränskontrolltjänstemannen ska kontrollera resultaten av in- och utresekontrollerna och, med beaktande av resultaten, tillåta in- eller utresan eller i annat fall hänvisa personen till en gränskontrolltjänsteman som ska utföra ytterligare kontroller.

4.   Personen i fråga ska hänvisas till en gränskontrolltjänsteman enligt punkt 3 i något av följande fall:

a)

När ett eller flera av villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda.

b)

När de in- eller utresekontroller som föreskrivs i punkt 2 visar att ett eller flera av in- eller utresevillkoren inte är uppfyllda.

c)

När resultaten av de in- eller utresekontroller som föreskrivs i punkt 2 leder till tvivel om personens identitet eller visar att personen anses utgöra ett hot mot den inre säkerheten, allmän ordning, någon av medlemsstaternas internationella förbindelser eller folkhälsan.

d)

I tveksamma fall.

e)

När inga elektroniska spärrar är tillgängliga.

5.   Utöver de fall som avses i punkt 4 får den gränskontrolltjänsteman som kontrollerar gränspassagen även på andra grunder besluta att hänvisa personer som använder självbetjäningssystemet till en gränskontrolltjänsteman.

6.   Personer vars gränspassage ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a.1 och som använt självbetjäningssystemet för utförandet av in- och utresekontrollerna av dem får använda de elektroniska spärrarna. Om elektroniska spärrar används ska motsvarande registrering av in- och utreseposten samt kopplingen av den posten till den motsvarande personakten i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2017/2226 utföras när gränspassagen sker med hjälp av den elektroniska spärren. Om de elektroniska spärrarna är fysiskt åtskilda från självbetjäningssystemet ska en verifiering av användarens identitet göras vid den elektroniska spärren för att verifiera att den person som använder den elektroniska spärren är densamma som använt självbetjäningssystemet. Verifieringen ska utföras med användning av åtminstone ett biometriskt kännetecken.

7.   När villkoren i punkt 1 a eller b i den här artikeln inte är uppfyllda får delar av inresekontrollerna i enlighet med artikel 8.3 a och b och delar av utresekontrollerna i enlighet med artikel 8.3 g och h utföras med hjälp av självbetjäningssystem. Gränskontrolltjänstemannen får endast utföra sådana verifieringar i enlighet med artikel 8.3 a och b samt artikel 8.3 g och h som inte kunnat utföras med hjälp av självbetjäningssystemet. Gränskontrolltjänstemannen ska vidare verifiera att den resehandling som använts i självbetjäningssystemet är densamma som personen framför gränskontrolltjänstemannen innehar.

8.   Självbetjäningssystemen och de elektroniska spärrarna ska drivas under tillsyn av en gränskontrolltjänsteman som ska ha ansvar för att spåra olämplig, bedräglig eller avvikande användning av självbetjäningssystemet, elektroniska spärrar, eller båda.

9.   Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att medge användning av självbetjäningssystem, elektroniska spärrar eller båda, för gränspassage av unionsmedborgare, av medborgare i en av Europeiska frihandelssammanslutningens medlemsstater, av schweiziska medborgare samt tredjelandsmedborgare vars gränspassage inte ska registreras i in- och utresesystemet.

Artikel 8c

Standarder för system för automatiserad gränskontroll

System för automatiserad gränskontroll ska i största möjliga utsträckning vara utformade så att de kan användas av alla personer, med undantag av barn under tolv år. De ska också vara utformade så att de fullt ut respekterar den mänskliga värdigheten, särskilt i fall som rör utsatta personer. Om en medlemsstat bestämmer sig för att använda system för automatiserad gränskontroll, ska den säkerställa att det finns tillräcklig personal för att hjälpa personer att använda systemen.

Artikel 8d

Nationella program för underlättande av gränspassage

1.   Varje medlemsstat får inrätta ett frivilligt program (nedan kallat nationellt program för underlättande av gränspassage) för underlättande av gränspassage i enlighet med punkt 2 vid passage av en medlemsstats yttre gränser för tredjelandsmedborgare eller medborgare från ett visst tredjeland som inte åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten.

2.   Med avvikelse från artikel 8.3 a måste de noggranna inresekontrollerna av tredjelandsmedborgare som avses i punkt 1 i den här artikeln som beviljats tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage inte omfatta granskning av de aspekter som avses i artikel 8.3 a leden iv och v vid dessa tredjelandsmedborgares passage av en medlemsstats yttre gräns.

3.   Medlemsstaten ska förhandskontrollera tredjelandsmedborgare som ansöker om att få använda det nationella programmet för underlättande av gränspassage för att verifiera att framför allt de villkor som avses i punkt 4 är uppfyllda.

Sådana tredjelandsmedborgare ska förhandskontrolleras av gränskontrolltjänstemän, viseringsmyndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EG) nr 767/2008 eller invandringsmyndigheter enligt definitionen i artikel 3.1.4 i förordning (EU) 2017/2226.

4.   De myndigheter som avses i punkt 3 ska endast bevilja en person tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage när samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Sökanden uppfyller de villkor för inresa som anges i artikel 6.1.

b)

Sökandens resehandling, viseringen, och i tillämpliga fall visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd är giltiga och inte delförfalskade, helförfalskade eller på annat sätt falska.

c)

Sökanden styrker behovet av att resa ofta eller regelbundet eller motiverar sin avsikt att resa ofta eller regelbundet.

d)

Sökanden ger prov på sin integritet och pålitlighet, i förekommande fall i synnerhet avseende regelrätt användning av tidigare viseringar eller viseringar med begränsad territoriell giltighet, sin ekonomiska situation i ursprungslandet och sin uppriktiga avsikt att lämna medlemsstaternas territorium före utgången av den tillåtna vistelsetiden. Enligt artikel 25 i förordning (EU) 2017/2226 ska de myndigheter som avses i punkt 3 i denna artikel ha åtkomst till in- och utresesystemet för att verifiera att sökanden inte tidigare överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium.

e)

Sökanden motiverar syftet med och omständigheterna kring de planerade vistelserna.

f)

Sökanden har tillräckliga medel för uppehälle, både för hela de planerade vistelserna och för återresan till ursprungslandet eller bosättningslandet, eller är i stånd att på laglig väg anskaffa sådana medel.

g)

En sökning i SIS genomförs.

5.   Tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage ska inledningsvis beviljas för högst ett år. Tillträde kan förlängas med högst ytterligare fem år eller till och med utgången av giltighetstiden för resehandlingen, utfärdade viseringar för flera inresor eller för längre vistelse eller för utfärdade uppehållstillstånd, beroende på vilken period som är kortast.

Medlemsstaterna ska vid en eventuell förlängning varje år ompröva situationen för varje tredjelandsmedborgare som beviljats tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage för att med utgångspunkt i uppdaterad information säkerställa att tredjelandsmedborgaren fortfarande uppfyller de villkor som fastställs i punkt 4. Denna omprövning kan göras vid in- och utresekontroller.

6.   De noggranna inresekontrollerna i enlighet med artikel 8.3 a och b och de noggranna utresekontrollerna i enlighet med artikel 8.3 g ska även omfatta verifiering av att tredjelandsmedborgaren har giltigt tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage.

Gränskontrolltjänstemän får verifiera den tredjelandsmedborgare som deltar i det nationella programmet för underlättande av gränspassage vid inresa i enlighet med artikel 8.3 a och b och vid utresa i enlighet med artikel 8.3 g genom att jämföra ansiktsbilden från det elektroniska lagringsmediet (chipset) och ansiktsbilden från tredjelandsmedborgarens personakt i in- och utresesystemet med tredjelandsmedborgarens ansikte utan elektronisk jämförelse med biometriska uppgifter. Fullständiga verifieringar ska genomföras slumpmässigt och på grundval av en riskanalys.

7.   De myndigheter som avses i punkt 3 ska omedelbart återkalla tredjelandsmedborgarens tillträde till det nationella programmet för underlättande av gränspassage om det är uppenbart att villkoren för att bevilja tillträde till programmet inte var uppfyllda, eller om de inte längre är uppfyllda.

8.   Vid verifiering enligt punkt 3 av huruvida sökanden uppfyller villkoren i punkt 4 ska särskild uppmärksamhet ägnas åt att bedöma huruvida sökanden utgör en risk för olaglig invandring eller en risk för någon av medlemsstaternas säkerhet och huruvida sökanden har för avsikt att lämna medlemsstaternas territorium under den tillåtna vistelsen.

Medlen för uppehälle för de planerade vistelserna ska bedömas i enlighet med längden på och syftet med den eller de planerade vistelserna och med hänsyn till genomsnittspriserna i den eller de berörda medlemsstaterna för kost och logi i budgetkategorin, på grundval av de referensbelopp som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 39.1 c. Bestyrkt åtagandeförklaring, styrkt privat inkvartering, eller både och, kan också utgöra bevis på tillräckliga medel för uppehälle.

Prövningen av en ansökan ska särskilt grundas på äktheten och tillförlitligheten hos de handlingar som inlämnats och på sanningsenligheten och tillförlitligheten hos sökandens utsagor. Om den medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökan hyser tvivel om sökanden, sökandens utsagor eller de styrkande handlingar som har lämnats in kan den medlemsstaten samråda med övriga medlemsstater innan beslut om ansökan fattas.

9.   Två eller flera medlemsstater som inrättat egna nationella program för underlättande av gränspassage i enlighet med denna artikel får inbördes ingå avtal om att personer som beviljats tillgång till deras nationella program för underlättande av gränspassage även ska kunna komma i åtnjutande av det underlättande av gränspassage som beviljas enligt det eller de andra nationella programmen för underlättande av gränspassage. Inom en månad från det att avtalet ingåtts ska en kopia av avtalet översändas till kommissionen.

10.   När medlemsstaterna inrättar ett nationellt program för underlättande av gränspassage, ska de säkerställa att deras system för drift av programmet överensstämmer med de datasäkerhetsstandarder som fastställs i artikel 43 i förordning (EU) 2017/2226. Medlemsstaterna ska göra en fullgod riskbedömning avseende informationssäkerheten, och säkerhetsansvaret ska klargöras för alla steg i processen.

11.   Före utgången av det tredje året av tillämpningen av denna artikel ska kommissionen översända en utvärdering av dess genomförande till Europaparlamentet och rådet. Med utgångspunkt i utvärderingen får Europaparlamentet eller rådet uppmana kommissionen att föreslå inrättande av ett unionsprogram för förhandskontrollerade tredjelandsmedborgare som reser ofta.”

6.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Även vid förenklade kontroller ska gränskontrolltjänstemannen föra in uppgifterna i in- och utresesystemet, i enlighet med artikel 6a. Om uppgifterna inte kan föras in elektroniskt ska de föras in manuellt.”

b)

Följande punkt ska införas:

”3a.   Om det är tekniskt omöjligt att föra in uppgifter i in- och utresesystemets centrala system, eller vid fel på in- och utresesystemets centrala system, ska samtliga följande bestämmelser vara tillämpliga:

i)

Med avvikelse från artikel 6a i denna förordning ska de uppgifter som avses i artiklarna 16–20 i förordning (EU) 2017/2226 tillfälligt lagras i det enhetliga nationella gränssnitt som avses i artikel 7 i den förordningen. Om detta är omöjligt ska uppgifterna tillfälligt lagras lokalt i ett elektroniskt format. I båda fallen ska uppgifterna föras in i in- och utresesystemets centrala system så snart det är tekniskt möjligt eller felet har åtgärdats. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder och tillhandahålla den infrastruktur, den utrustning och de resurser som krävs för att säkerställa att sådan tillfällig lokal lagring kan ske vid vilken tidpunkt som helst och för samtliga gränsövergångsställen.

Utan att det påverkar skyldigheten att utföra in- och utresekontroller enligt den här förordningen, i det exceptionella fall att det är tekniskt omöjligt att föra in uppgifter i in- och utresesystemets centrala system och i det enhetliga nationella gränssnittet och tekniskt omöjligt att tillfälligt lagra uppgifterna lokalt i elektroniskt format, ska gränsmyndigheten manuellt lagra inrese- och utreseuppgifter i enlighet med artiklarna 16–20 i förordning (EU) 2017/2226, med undantag av biometriska uppgifter, och påföra tredjelandsmedborgarens resehandling en inrese- eller utresestämpel. Dessa uppgifter ska föras in i in- och utresesystemets centrala system så snart det är tekniskt möjligt.

Medlemsstaterna ska i de exceptionella fall som avses i andra stycket i detta led underrätta kommissionen, i enlighet med artikel 21.2 i förordning (EU) 2017/2226, om att resehandlingarna har stämplats.

ii)

Med avvikelse från artikel 8.3 a iii och g iv i den här förordningen ska verifieringen av viseringsinnehavarens identitet avseende tredjelandsmedborgare som innehar sådan visering som avses i artikel 6.1 b när det är tekniskt möjligt göras genom direkt sökning i VIS i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 767/2008.”

7.

I artikel 10 ska följande punkter införas:

”3a.   Om en medlemsstat bestämmer sig för att använda elektroniska spärrar, självbetjäningssystem eller system för automatiserad gränskontroll ska den använda de skyltar som föreskrivs i bilaga III del D för att markera respektive kö.

3b.   Om en medlemsstat bestämmer sig för att inrätta ett nationellt program för underlättande av gränspassage i enlighet med artikel 8d, får den besluta att använda särskilda köer för tredjelandsmedborgare som deltar i ett nationellt program för underlättande av gränspassage. Den ska använda de skyltar som föreskrivs i bilaga III del E för att markera respektive kö.”

8.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Stämpling av resehandlingar

1.   När detta är uttryckligen tillåtet enligt landets lagstiftning får medlemsstaten vid in- och utresa stämpla resehandlingar för tredjelandsmedborgare som innehar ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse som utfärdats av den medlemsstaten.

2.   Resehandlingarna ska stämplas vid in- och utresa för en tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett dokument för förenklad järnvägstransitering som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003. Dessutom ska resehandlingarna stämplas vid in- och utresa för en tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett giltigt dokument för förenklad transitering som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003 och vars transitering sker per järnväg och vilka inte stiger av inom någon medlemsstats territorium.

3.   Resehandlingarna på grundval av en nationell visering för kortare vistelse som utfärdats för en eller två inresor ska stämplas vid in- och utresa för tredjelandsmedborgare som reser in till eller ut från territoriet i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut men har tagit in- och utresesystemet i drift.

4.   Närmare föreskrifter om stämpling fastställs i bilaga IV.”

9.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Presumtion om uppfyllande av villkoren för en kortare vistelses varaktighet

1.   Om en personakt inte har skapats i in- och utresesystemet för en tredjelandsmedborgare som befinner sig på en medlemsstats territorium eller om det i denna tredjelandsmedborgares in- eller utresepost saknas utresedatum efter utgången av den tillåtna vistelsetiden, får de behöriga myndigheterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 12a, presumera att tredjelandsmedborgaren inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för längden på den tillåtna vistelsen inom medlemsstaternas territorium.

2.   Den presumtion som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte gälla tredjelandsmedborgare som på något trovärdigt sätt kan styrka att han eller hon åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten eller att han eller hon är innehavare av ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse. I förekommande fall ska artikel 35 i förordning (EU) 2017/2226 tillämpas.

3.   Den presumtion som avses i punkt 1 kan vederläggas genom att tredjelandsmedborgaren på något trovärdigt sätt kan visa att han eller hon har uppfyllt de villkor som gäller för en kortare vistelses varaktighet, t.ex. genom att uppvisa färdbiljetter, handlingar som styrker att han eller hon vistats utanför medlemsstaternas territorium eller handlingar som styrker sista giltighetsdagen för ett tidigare uppehållstillstånd eller en tidigare visering för längre vistelse.

I fall av vederläggning ska de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) 2017/2226 vid behov skapa en personakt eller i in- och utresesystemet ange det datum då och den plats där tredjelandsmedborgare passerade en medlemsstats yttre gräns eller en inre gräns i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut men som har tagit in- och utresesystemet i drift.

4.   När den presumtion som avses i punkt 1 inte vederläggs får återvändande av en tredjelandsmedborgare som befinner sig inom en medlemsstats territorium ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (*7).

Återvändande av tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten får endast ske i enlighet med direktiv 2004/38/EG.

10.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 12a

Övergångsperiod och övergångsåtgärder

1.   Under en 180-dagarsperiod efter det att in- och utresesystemet tagits i drift ska gränskontrolltjänstemännen beakta vistelser på medlemsstaternas territorium under de 180 dagar som föregår in- eller utresan genom att kontrollera stämplarna på resehandlingar utöver in- och utreseuppgifterna i in- och utresesystemet, för att vid in- och utresa verifiera att personer som beviljats inresa för kortare vistelse inte har överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen och, när så är relevant, vid inresa verifiera att personerna inte har överskridit det högsta antal inresor som är tillåtna enligt den visering för kortare vistelse som utfärdats för en eller två inresor.

2.   För personer som har rest in till medlemsstaternas territorium innan in- och utresesystemet togs i drift och lämnar det efter att in- och utresesystemet har tagits i drift ska en personakt skapas i in- och utresesystemet vid utresa och datumet för inresan föras in i in- och utreseposten vid utresan i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) 2017/2226. Tillämpningen av denna punkt ska inte begränsas till den 180-dagarsperiod efter det att in- och utresesystemet tagits i drift som avses i punkt 1. Om det förekommer avvikelser mellan datumet i inresestämpeln och de uppgifter som registrerats i in- och utresesystemet ska uppgifterna i inresestämpeln gälla.”

11.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Uppgifter om tredjelandsmedborgare som nekats inresa för kortare vistelse ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a.2 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) 2017/2226.”

b)

I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om det inom ramen för överklagandeförfarandet konstateras att beslutet om nekad inresa var ogrundat ska den berörda tredjelandsmedborgaren, utan att det påverkar en eventuell kompensation som beviljas i enlighet med nationell rätt, ha rätt att begära att den medlemsstat som nekat inresa antingen rättar uppgifterna i in- och utresesystemet eller den annullerade inresestämpeln, eller båda två, samt eventuella andra strykningar och tillägg som har gjorts.”

12.

Artikel 20.1 a ska ersättas med följande:

”a)

Statschefer, regeringschefer och ledamöter i nationella regeringar med åtföljande makar, samt medlemmar av deras officiella delegation, och regenter och högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj.”

13.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 42a

Övergångsåtgärder för de medlemsstater som ännu inte har tagit in- och utresesystemet i drift

1.   Resehandlingarna ska systematiskt stämplas vid in- och utresa för tredjelandsmedborgare som passerar gränserna i en medlemsstat som avses i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226.

Resehandlingarna ska stämplas vid in- och utresa för tredjelandsmedborgare som avses i artikel 6a.1 b och c i den här förordningen och som passerar gränserna i de medlemsstater som avses i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226.

Dessa stämplingsskyldigheter ska även gälla vid förenklade in- och utresekontroller i enlighet med artikel 9 i den här förordningen.

2.   Genom undantag från punkt 1 i den här artikeln ska ingen stämpel påföras resehandlingarna för tredjelandsmedborgare som avses i artikel 6a.3 a, b, f, g i, g ii, g iii, g vii och j.

3.   De bestämmelser i denna förordning som avser in- och utreseuppgifterna i in- och utresesystemet och avsaknaden av sådana uppgifter i in- och utresesystemet, särskilt artiklarna 8.3 a iiia, 8.3 g iv, 8d.4 d och 12 ska i tillämpliga delar gälla för inrese- och utresestämplar.

4.   När en presumtion om uppfyllandet av villkoren för en vistelses varaktighet vederläggs i enlighet med artikel 12.2 ska den tredjelandsmedborgare som befinner sig på territoriet i en medlemsstat som ännu inte har tagit in- och utresesystemet i drift ha rätt att i sin resehandling få en angivelse införd med uppgift om det datum då och den plats där han eller hon passerade denna medlemsstats yttre eller inre gräns. Ett formulär enligt bilaga VIII får även ges till tredjelandsmedborgaren.

5.   De bestämmelser om stämpling som fastställs i bilaga IV ska gälla.

6.   De medlemsstater som avses i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226 ska stämpla resehandlingarna för tredjelandsmedborgare vars inresa för en kortare vistelse nekas vid deras gräns. Stämplingen ska utföras i enlighet med de närmare bestämmelser som fastställs i del A punkt 1 d i bilaga V.

7.   Stämplingsskyldigheterna enligt punkterna 1–6 ska gälla fram till den dag in- och utresesystemet tas i drift i den berörda medlemsstaten.”

14.

Bilagorna III, IV, V och VII ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Denna förordning ska tillämpas från den dag in- och utresesystemet tas i drift, i enlighet med vad kommissionen fastställt i enlighet med artikel 66 i förordning (EU) 2017/2226.

3.   Genom undantag från punkt 2 i den här artikeln ska denna förordning, från och med dagen för deras anslutning till in- och utresesystemet i enlighet med artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226, tillämpas på de medlemsstater som avses i artikel 66.3 i den förordningen som ännu inte har tagit in- och utresesystemet i drift. I avvaktan på deras anslutning till in- och utresesystemet ska övergångsbestämmelser om stämpling av resehandlingar fastställas i artikel 42a i förordning (EU) 2016/399 och tillämpas på dessa medlemsstater.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 30 november 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

M. MAASIKAS

Ordförande


(1)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 66.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 november 2017.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem som har till syfte att registrera in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser och om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (se sidan 20 i detta nummer av EUT).

(5)  Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(7)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(8)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(9)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(10)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(11)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(12)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(13)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(14)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem som har till syfte att registrera in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser och om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (EUT L 327, 9.12.2017, s. 20).”

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).”

(*3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (EUT L 157, 27.5.2014, s. 1).

(*4)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).

(*5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (EUT L 405, 30.12.2006, s. 1).

(*6)  Rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken (EUT L 99, 17.4.2003, s. 8).”

(*7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).”


BILAGA

Bilagorna till förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1.

I bilaga III ska följande delar läggas till:

”DEL D

Del D1: Köer för automatisk gränskontroll avsedda för EU- och EES- medborgare samt schweiziska medborgare

Image Image

Stjärnorna är fakultativa för Schweiz, Liechtenstein, Norge och Island

Del D2: Köer för automatisk gränskontroll avsedda för tredjelandsmedborgare

Image Image

Del D3: Köer för automatisk gränskontroll avsedda för samtliga pass

Image Image

Del E: Köer för registrerade resenärer

Image .”

2.

Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Resehandlingarna för en tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett dokument för förenklad järnvägstransitering som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003 ska stämplas vid in- och utresa. Resehandlingar för en tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett giltigt dokument för förenklad transitering som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003, och vars transitering sker per järnväg och vilka inte stiger av inom någon medlemsstats territorium, ska också stämplas vid in- och utresa. När detta är uttryckligen tillåtet enligt landets lagstiftning får medlemsstaten dessutom, i enlighet med artikel 11 i den här förordningen, vid in- och utresa stämpla resehandlingar för tredjelandsmedborgare som innehar ett uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse som utfärdats av den medlemsstaten.

Resehandlingarna ska stämplas vid in- och utresa för tredjelandsmedborgare som, på grundval av en nationell visering för kortare vistelse som utfärdats för en eller två inresor, reser in till eller ut från territoriet i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut men har tagit in- och utresesystemet i drift.”

b)

Följande punkt ska införas:

”1a.

Närmare bestämmelser om dessa stämplar anges i verkställande kommitténs beslut SCH/COM-EX (94) 16 rev och SCH/Gem-Handb (93) 15 (CONFIDENTIAL).”

c)

Följande punkt ska införas:

”2a.

Vid inresa och utresa för tredjelandsmedborgare som är underkastade viserings- och stämplingsskyldighet ska stämpeln påföras på den sida som är motsatt den på vilken viseringen är påförd. Om den sidan inte kan användas ska stämpeln sättas på närmast följande sida. Den maskinläsbara zonen ska inte stämplas.”

d)

Punkt 3 ska utgå.

3.

Bilaga V ska ändras på följande sätt:

a)

Del A ska ändras på följande sätt:

i)

Punkt 1 b ska ersättas med följande:

”b)

Uppgift om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som nekats inresa för kortare vistelse ska registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 6a.2 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) 2017/2226.”

ii)

Punkt 1 d ska ersättas med följande:

”d)

När nekad inresa för tredjelandsmedborgare inte ska registreras i in- och utresesystemet ska passet påföras en inresestämpel överkryssad med outplånligt svart bläck och på den motsatta högra sidan med outplånligt bläck införa den bokstav eller de bokstäver som anger skälet eller skälen till nekandet, enligt den förteckning över skälen som finns i standardformuläret för nekad inresa i del B i denna bilaga. För dessa personkategorier ska gränskontrolltjänstemannen även notera varje nekad inresa i ett register eller i en förteckning med angivande av den berörda tredjelandsmedborgarens identitet och nationalitet, referenser till den handling som tillåter tredjelandsmedborgaren att passera gränsen samt skäl och datum för nekad inresa.”

iii)

I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Närmare föreskrifter om stämpling fastställs i bilaga IV.”

b)

I del B ska standardformuläret för nekad inresa vid gränsen ändras på följande sätt:

i)

Efter bokstaven (I) ska följande text läggas till:

”(J)

Har vägrat att lämna biometriska uppgifter, om dessa krävs

för skapandet av personakten i in- och utresesystemet

för utförandet av inresekontroll.”

ii)

I avsnittet ”Kommentarer” ska följande text läggas till under ordet ”Kommentarer”:

”

(markeras av gränskontrolltjänstemannen om uppgifter har lagrats i in- och utresesystemet)

Härmed meddelas berörd person att hans/hennes personuppgifter och information om denna nekade inresa registreras i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2017/2226.

I enlighet med artikel 52 i förordning (EU) 2017/2226 har berörda personer rätt att erhålla de uppgifter om dem som registrerats i in- och utresesystemet, och de har rätt att begära att uppgifter om dem som är felaktiga ska rättas samt att uppgifter som registrerats i strid mot lagen ska raderas.”

4.

Punkt 1 i bilaga VII ska ersättas med följande:

”1.

Statschefer, regeringschefer och ledamöter i nationella regeringar med åtföljande makar, samt medlemmar av deras officiella delegation, och regenter och högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj.

Med avvikelse från artikel 6 och artiklarna 8–14 får statschefer, regeringschefer och ledamöter i nationella regeringar med åtföljande makar samt medlemmar av deras officiella delegation, och regenter och högt uppsatta medlemmar av en kungafamilj, som inbjudits av medlemsstaternas regeringar eller internationella organisationer för ett officiellt ändamål och vilkas ankomst och avresa officiellt har meddelats genom diplomatiska kanaler inte underkastas in- och utresekontroller.”


Top