23.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 228/7

(1)

Genom direktiv 2014/59/EU ges resolutionsmyndigheter befogenhet att skriva ned och konvertera skulder för ett institut under resolution.

(2)

Derivatkontrakt kan utgöra en betydande andel av skuldstrukturen i vissa kreditinstitut. Värderingen av sådana kontrakt är emellertid en komplex process eftersom deras värde sammanhänger med värdet av underliggande instrument, tillgångar eller enheter, vilket utvecklas med tiden och kristalliseras först vid löptidens slut eller vid avslutandet.

(3)

Tidigare erfarenheter visar att komplexiteten i värdering av derivatskulder när en av motparterna fallerar kan göra värderingsprocessen tidskrävande, medföra enorma kostnader och ge upphov till rättstvister.

(4)

Praxis illustrerar dessutom att derivatkontrakt kan omfatta olika metoder för att fastställa de belopp som motparterna är skyldiga vid avslutande, där vissa av dem låter den motpart som inte fallerar själv fastställa avräkningsbelopp eller avräkningsdatum, eller båda två.

(5)

För att undvika moralisk risk och säkerställa resolutionsåtgärdernas effektivitet bör resolutionsmyndigheterna därför anta och genomföra lämpliga metoder för att värdera de skulder som hänför sig till derivatkontrakt inom en tidsfrist som är förenlig med en skyndsam resolutionshantering och som grundar sig på objektiv och, om så är möjligt, lätt tillgänglig information. Det är viktigt att värderingsmetoden anger vissa procedurregler för meddelande av beslut om avslutande från resolutionsmyndigheten, liksom hur uppgifter om ersättningshandel kan erhållas från motparter som berörs av avslutandet.

(6)

Derivatkontrakt som omfattas av nettningsavtal ger upphov till ett enda avräkningsbelopp vid händelse av en förtida kontraktsenlig uppsägning. I artikel 49 i direktiv 2014/59/EU anges att värdet av sådana kontrakt fastställs på nettobasis i enlighet med avtalsvillkoren. Resolutionsmyndigheten eller den oberoende värderaren bör därför iaktta de nettningsmängder som fastställs i nettningsavtalen, utan möjlighet att välja ut vissa kontrakt och undanta andra.

(7)

I enlighet med artikel 49 i direktiv 2014/59/EU fastställs derivatkontraktens värde av resolutionsmyndigheten eller av den oberoende värderaren som en del i den värderingsprocess som utförs enligt artikel 36 i det direktivet. När det gäller derivatskulder bör värderingsprocessen inriktas på att bestämma en snabb förhandsvärdering i skuldnedskrivningssyfte, och samtidigt ge resolutionsmyndigheten tillräcklig flexibilitet för efterhandsjustering av fordringsbeloppen.

(8)

Bedömningen av huruvida derivatskulder ska skrivas ned eller undantas från skuldnedskrivningsverktygets tillämpningsområde enligt artikel 44.3 i direktiv 2014/59/EU bör göras före beslutet om avslutande, som en del i värderingsprocessen enligt artikel 36 i det direktivet.

(9)

Värderingen av derivatskulder bör möjliggöra för resolutionsmyndigheterna att bedöma, innan de fattar beslut om avslutandet, det potentiella belopp till vilket dessa skulder skulle kunna nedskrivas efter avräkningen, liksom den potentiella värdeförstörelse som kan uppstå som ett resultat av avslutandet.

(10)

Avslutandet av derivatkontrakt kan ge upphov till ytterligare förluster som inte återspeglas i värderingen av fortsatt verksamhet, till exempel på grund av motpartens faktiska ersättningskostnader som skulle öka de avräkningskostnader som institutet under resolution är skyldigt, eller på grund av kostnader som institutet under resolution ådrar sig genom återupptagen handel med exponeringar som är föremål för öppna marknadsrisker till följd av avslutandet. Om uppkomna skulder eller förväntade skulder från avslutandet av derivat överstiger andelen av de motsvarande skulder som faktiskt är tillgängliga för nedskrivning, kan den överskjutande förlusten öka nedskrivningsbördan för andra borgenärer till institutet under resolution. I sådana fall bör det förlustbelopp som skulle bäras av skulder som inte hänför sig till derivatkontrakt i en nedskrivning vara högre än utan avslutande och skuldnedskrivning av derivatkontrakt, och därför kan resolutionsmyndigheten överväga att undanta derivatkontrakt från skuldnedskrivning i enlighet med artikel 44.3 d i direktiv 2014/59/EU och med kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/860 (2) som antagits enligt artikel 44.11 i det direktivet. Varje utövande av nedskrivningsbefogenheten vad gäller sådana skulder bör vara föremål för de undantag som anges i artikel 44.2 i direktiv 2014/59/EU och för de diskretionära undantag som anges i artikel 44.3 i det direktivet vilka specificeras i delegerad förordning (EU) 2016/860.

(11)

Eftersom artikel 49.3 och 49.4 i direktiv 2014/59/EU måste tolkas konsekvent bör de metoder och principer för värdering av derivat som utförs av oberoende värderare och resolutionsmyndigheter specificeras.

(12)

En värderingsmetod som stöder sig på faktiska eller hypotetiska ersättningskostnader för avräknade skulder skulle uppnå resultat liknande dominerande marknadspraxis och skulle vara förenlig med de principer som styr den värdering som krävs enligt artikel 74 i direktiv 2014/59/EU, vilken syftar till att bedöma om aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats bättre om institutet under resolution hade genomgått normala insolvensförfaranden (principen om ”inte sämre villkor för borgenär”).

(13)

Vid tillämpning av värderingsmetoden bör resolutionsmyndigheten kunna stödja sig på olika uppgiftskällor, inbegripet uppgiftskällor från institutet under resolution, motparter eller tredjeparter. Det är emellertid lämpligt att ange principer för de uppgiftstyper som måste beaktas under värderingens gång för att säkerställa en objektiv värdebestämning.

(14)

Motparter i derivatkontrakt som avslutas av resolutionsmyndigheter får välja att ingå ett eller flera ersättningskontrakt för att ersätta sin exponering efter avslutandet. Sådan ersättningshandel bör utgöra en privilegierad uppgiftskälla för värderingen så länge som kontrakten ingås på kommersiellt rimliga villkor vid avräkningsdatumet eller så snart efteråt som är praktiskt möjligt. När resolutionsmyndigheterna meddelar beslutet om avslutande bör de därför ge motparterna möjlighet att lägga fram bevis på kommersiellt rimlig ersättningshandel inom en tidsfrist som är förenlig med den förväntade referenstidpunkten för värderingen. Om en motpart har tillhandahållit sådana bevis inom tidsfristen bör värderaren fastställa avräkningsbeloppet till samma pris som denna ersättningshandel. Om motparterna inte har lagt fram bevis på kommersiellt rimlig ersättningshandel före tidsfristens utgång bör resolutionsmyndigheterna kunna utföra sin värdering på grundval av tillgänglig marknadsinformation, till exempel mittkurser och marginalen mellan köp- och säljkurs för att bedöma de hypotetiska ersättningskostnaderna, dvs. den förlust eller de kostnader som skulle ha uppstått som följd av återupprättande av en risksäkring eller en relaterad handelsposition grundad på nettoriskexponering.

(15)

Derivatprodukter och derivatmarknader är mycket heterogena och det är inte möjligt att fastställa en enda marknadspraxis för ingående av ersättningskontrakt. Därför måste begreppet ”kommersiellt rimlig ersättningshandel” definieras brett för att möjliggöra för värderaren att utföra den bedömning som krävs under samtliga marknadsförhållanden. Detta begrepp bör därför förstås som ett ersättningskontrakt som ingås på grundval av en nettoriskexponering, på villkor som är förenliga med allmän marknadspraxis, samt med rimliga ansträngningar för att uppnå bästa valuta för pengarna. Värderaren kan särskilt beakta, bland annat, antalet försäljare som motparten kontaktat, antalet fasta bud som erhållits samt huruvida det bud som erbjuder bästa pris har valts. Resolutionsmyndigheten bör också i meddelandet om avslutande kunna specificera de kriterier som den kommer att tillämpa i sin bedömning.

(16)

Unionslagstiftningen som antagits under senare år har, i enlighet med internationella standarder, strävat efter att öka transparens och riskreducering på marknaden för derivatkontrakt, genom att föreskriva obligatorisk clearing via centrala motparter för standardiserade OTC-derivat, värdering och marginalsäkerhetskrav för derivat som clearas av centrala motparter, samt för ett brett spektrum av OTC-derivat och obligatorisk rapportering till transaktionsregister för samtliga OTC-derivat.

(17)

Om en clearingmedlem som är en central motpart blir föremål för resolution och resolutionsmyndigheten avslutar derivatkontrakt före skuldnedskrivningen, skulle denna clearingmedlem betraktas som en clearingmedlem på obestånd med avseende på den centrala motparten i förhållande till den eller de berörda nettningsmängderna. De interna förfaranden och mekanismer som styr en clearingmedlems obeståndsförfaranden och som genomförs av centrala motparter mot bakgrund av kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (3) erbjuder en fast grund för att fastställa värdet av den derivatskuld som uppstår i nettningsmängden från avslutandet, också i samband med skuldnedskrivning i ett resolutionsförfarande.

(18)

Att genomföra obeståndsförfaranden för centrala motparter kan ta flera dagar eller mer efter den utlösande händelsen. I det särskilda fallet resolution kan väntan på att obeståndsförfaranden ska avslutas över en mycket lång tid för att fastställa derivatens värde undergräva resolutionens tidsplan och mål, och kan leda till onödiga störningar på finansmarknaderna. Det är därför nödvändigt att resolutionsmyndigheten enas med den centrala motparten och dennes behöriga myndighet om en tidsfrist inom vilken det förtida uppsägningsbeloppet ska fastställas, med beaktande av både den centrala motpartens och resolutionsmyndighetens begränsningar.

(19)

Det förtida uppsägningsbelopp som fastställs av den centrala motparten i enlighet med dess obeståndsförfaranden inom den överenskomna tidsfristen bör godkännas av värderaren. Om den centrala motparten underlåter att fastställa det förtida uppsägningsbeloppet inom den överenskomna tidsfristen eller inte tillämpar sina obeståndsförfaranden, bör resolutionsmyndigheten ha möjlighet att förlita sig på sina egna uppskattningar för att fastställa det förtida uppsägningsbeloppet. Resolutionsmyndigheten bör också kunna tillämpa ett preliminärt fastställande som grundar sig på dess egna uppskattningar, där en sådan åtgärd kan motiveras med resolutionsförfarandets akuta karaktär, och förutsatt att myndigheten uppdaterar sin värdering efter det att den centrala motparten avslutat sitt obeståndsförfarande vid tidsfristens utgång. Resolutionsmyndigheten bör kunna beakta information som den centrala motparten tillhandahållit efter det att tidsfristen för den definitiva värderingen i efterhand har gått ut, om den är tillgänglig vid den tidpunkten, och i vilket fall vid värderingen av skillnad i behandling i enlighet med artikel 74 i direktiv 2014/59/EU. Denna förordning bör inte påverka de obeståndsförfaranden som genomförs av centrala motparter i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012.

(20)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte inverka på centrala motparters interna förfaranden för överföring av tillgångar och positioner som inrättats mellan en clearingmedlem på obestånd och dess kunder, som antagits i enlighet med artikel 48.4 i förordning (EU) nr 648/2012, och bör vara förenliga med övriga relevanta bestämmelser eller villkor för auktorisering som kan påverka avslutande av relevanta derivatkontrakt.

(21)

Tidpunkten för värdering av derivatkontrakt bör återspegla en värderingsprincip som beaktar de faktiska eller hypotetiska ersättningskostnader som motparterna ådragit sig. För att värderingen ska vara så exakt som möjligt bör den utföras vid avräkningsdatumet eller, om detta inte är kommersiellt rimligt, på den första dag och vid den tidpunkt som ett marknadspris är tillgängligt för den underliggande tillgången. I de fall där det förtida uppsägningsbeloppet fastställs av en central motpart eller till ersättningskontraktens pris, bör referenstidpunkten vara tidpunkten för kontraktens fastställande av den centrala motpartens fastställande eller tidpunkten för ersättningshandeln.

(22)

Om resolutionsmyndigheten, på grund av brådskande omständigheter, beslutar att utföra en preliminär värdering enligt artikel 36.9 i direktiv 2014/59/EU, bör resolutionsmyndigheten eller värderaren vara i stånd, som en del av den preliminära värderingen, att lägga fram ett preliminärt fastställande av derivatskuldernas värde före den referenstidpunkten, grundat på värdeuppskattningar och tillgängliga uppgifter vid den tidpunkten. Om resolutionsmyndigheten vidtar resolutionsåtgärder på grundval av den preliminära värderingen enligt artikel 36.12 i direktiv 2014/59/EU, skulle relevant observerad marknadsutveckling eller bevis för faktisk ersättningshandel vid referenstidpunkten antingen återspeglas i en påföljande preliminär värdering eller i den definitiva värdering som utförs enligt artikel 36.10 i det direktivet.

(23)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har förelagt kommissionen.

(24)

Den Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning bygger på, samrått med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

a)

etablerad i unionen och auktoriserad i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 14–21 i förordning (EU) nr 648/2012, eller

b)

etablerad i ett tredjeland och godkänd i enlighet med det förfarande som anges i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.

a)

De förlustbelopp som skulle bäras av derivatkontrakten i en skuldnedskrivning och som erhålls genom att multiplicera

med

b)

den värdeförstörelse som grundar sig på en bedömning av de kostnader, utgifter eller övrig värdeförsämring som förväntas som ett resultat av avslutandet av derivatkontrakt, och som erhålls genom att beräkna summan av följande:

a)

Obetalda belopp, säkerheter eller andra belopp som institutet under resolution är skyldigt motparten, minus obetalda belopp, säkerheter och andra belopp som motparten är skyldig institutet under resolution vid avräkningsdatumet.

b)

Ett avräkningsbelopp som täcker de förluster eller kostnader som derivatmotparter ådrar sig, eller de vinster som de gör, genom att ersätta eller att erhålla den ekonomiska motsvarigheten av de materiella villkoren i de uppsagda avtalen och parternas optionsrättigheter för dessa avtal.

a)

Belopp som förföll vid eller före avräkningsdatumet och som fortsatt var obetalda vid detta datum.

b)

Ett belopp lika med det skäliga marknadsvärdet på den tillgång som skulle levereras för varje skyldighet i de derivatkontrakt som skulle regleras genom leverans på eller före avräkningsdatumet och som inte hade reglerats vid avräkningsdatumet.

c)

Belopp som gäller upplupen ränta eller ersättning under perioden från det datum vid vilket relevant betalning eller leveransskyldighet förföll fram till avräkningsdatumet.

a)

Mittkursen i slutet av dagen i linje med normal affärsverksamhet inom institutet under resolution vid det datum som fastställts enligt artikel 8.

b)

Marginalen mellan mitt- och köpkurs eller mellan mitt- och säljkurs, beroende på riktningen i den nettade riskpositionen.

c)

De anpassningar till priser och spreadar enligt leden a och b som krävs för att återspegla marknadens likviditet för de underliggande riskerna eller instrumenten och exponeringens storlek relativt marknadsdjupet, liksom eventuell modellrisk.

a)

Uppgifter som härrör från tredjeparter, till exempel observerbara marknadsuppgifter eller värderingsparametrar och bud från marknadsgaranter eller, om ett avtal är centralt clearat, värden eller uppskattningar som erhållits från centrala motparter.

b)

För standardiserade produkter, värderingar som genererats av värderarens egna system.

c)

Uppgifter som är tillgängliga i institutet under resolution, till exempel internmodeller och värderingar inbegripet oberoende priskontroller som utförts enligt artikel 105.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (6).

d)

Uppgifter som tillhandahållits av motparter som inte är bevis på ersättningshandel som meddelats enligt artikel 3.3, inbegripet uppgifter om aktuella eller tidigare värderingstvister med avseende på liknande eller relaterade transaktioner och bud.

e)

Andra relevanta uppgifter.

a)

Obeståndsförfarandet, som inrättats genom den centrala motpartens styrningsregler i enlighet med artikel 48 i förordning (EU) nr 648/2012.

b)

Resolutionens tidsplan.

a)

Den centrala motparten tillhandahåller inte värderingen av det förtida uppsägningsbeloppet inom den tidsfrist som angetts av resolutionsmyndigheten enligt punkt 5. or

b)

Den centrala motpartens värdering av det förtida uppsägningsbeloppet överensstämmer inte med den centrala motpartens obeståndsförfaranden enligt artikel 48 i förordning (EU) nr 648/2012.

a)

Om värderaren fastställer det förtida uppsägningsbeloppet till priset för ersättningshandel enligt artikel 6.1, dag och tid för ingåendet av ersättningskontrakten.

b)

Om värderaren fastställer det förtida uppsägningsbeloppet i enlighet med den centrala motpartens obeståndsförfaranden enligt artikel 7.1, dag och tid när det förtida uppsägningsbeloppet har fastställts av den centrala motparten.

c)

I samtliga övriga fall, avräkningsdatumet eller, om detta inte är kommersiellt rimligt, den dag och tidpunkt då ett marknadspris för den underliggande tillgången är tillgängligt.