9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/20

(1)

Enligt direktiv 2008/120/EG (1) ska medlemsstaterna se till att svanskupering inte får ske rutinmässigt utan endast om det finns bevis på att skador har uppkommit på suggornas spenar eller på andra svins öron eller svansar.

(2)

Svansen hos svin brukar kuperas för att förhindra svansbitning, ett problembeteende som beror på flera olika faktorer. Denna praxis orsakar sannolikt svinen smärta och skadar därför deras välbefinnande.

(3)

Enligt direktiv 2008/120/EG ska, innan sådana ingrepp genomförs, andra åtgärder vidtas för att förhindra svansbitning och andra oönskade beteenden, med hänsyn till miljön i dess helhet och beläggningsgraden. Därför ska olämpliga djurhållningsmetoder och miljöförhållanden åtgärdas.

(4)

Enligt direktiv 2008/120/EG ska medlemsstaterna också se till att svin har ständig tillgång till tillräckligt med material som de kan undersöka och sysselsätta sig med, till exempel halm, hö, trä, sågspån, svampkompost, torv eller blandningar av dessa (sysselsättningsmaterial), utan att djurens hälsa äventyras.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har tillhandahållit ett vetenskapligt yttrande om riskerna med svansbitning hos svin och möjliga sätt att minska behovet av svanskupering (2) och också ett vetenskapligt yttrande om en multifaktoriell strategi för användning av djurbaserade och icke-djurbaserade åtgärder för att bedöma välbefinnandet hos svin (3). Resultaten av dessa vetenskapliga yttranden bör beaktas i den bästa praxis som avses i denna rekommendation.

(6)

Djurhållningssystemen varierar mellan olika medlemsstater. Det är därför nödvändigt att ge rekommendationer på unionsnivå om bästa praxis som syftar till att minska behovet av svanskupering och om optimala lösningar för tillhandahållande av sysselsättningsmaterial.

(7)

Denna rekommendation bör tillämpas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2008/120/EG och annan relevant unionslagstiftning som är tillämplig på svins välbefinnande.

1.

Vid tillämpningen av de allmänna kraven för att förhindra svansbitning och därigenom minska rutinmässig svanskupering i bilaga I till direktiv 2008/120/EG, bör medlemsstaterna ta hänsyn till de riktlinjer för bästa praxis baserade på vetenskapliga rön som anges i punkterna 2–7.

2.

Medlemsstaterna bör

3.

Följande parametrar bör kontrolleras vid riskbedömningen:

På grundval av resultatet av riskbedömningen bör jordbruksföretagen överväga lämpliga förändringar, till exempel tillhandahållande av lämpligt sysselsättningsmaterial, lämpliga miljöförhållanden, säkrande av gott hälsostatus och balanserat foder för svinen.

4.

Sysselsättningsmaterial bör göra det möjligt för svinen att uppfylla sina grundläggande behov utan att det äventyrar deras hälsa.

För detta ändamål bör sysselsättningsmaterialet vara både säkert och

a)   ätbart– så att svinen kan äta eller lukta det, och helst ha några näringsmässiga fördelar,

b)   tuggbart– så att svinen kan bita på det,

c)   utforskningsbart– så att svinen kan undersöka det,

d)   manipulerbart– så att svinen kan flytta på materialet eller ändra dess utseende eller struktur.

5.

Förutom de egenskaper som anges i punkt 4, bör sysselsättningsmaterial tillhandahållas på ett sådant sätt att det är

6.

För att uppfylla svins grundläggande behov bör sysselsättningsmaterialet uppfylla alla egenskaperna i punkterna 4 och 5.

För detta ändamål bör sysselsättningsmaterial kategoriseras på följande sätt:

a)   Optimala material– material som har alla egenskaperna i punkterna 4 och 5 och som därför kan användas ensamt.

b)   Suboptimala material– material som har nästan alla egenskaperna i punkterna 4 och 5 och som därför bör användas i kombination med andra material.

c)   Material av marginellt intresse– material som erbjuder svinen distraktion som inte bör anses uppfylla deras grundläggande behov och därför bör också optimala eller suboptimala material tillhandahållas.

7.

För att kontrollera att svin har tillgång till tillräckligt och korrekt sysselsättningsmaterial bör medlemsstaterna se till att jordbrukarna följer bästa praxis när det gäller lämpliga indikatorer för att övervaka välbefinnandet hos de grisar som de håller.

Denna bedömningsmetod för kontroll av tillgång till sysselsättningsmaterial bör inbegripa kontroller på grundval av följande:

8.

Kommissionen bör övervaka tillämpningen av denna rekommendation och lämna mer detaljerad information om den bästa praxis som avses i punkterna 2–7 i linje med de senaste och mest relevanta vetenskapliga rönen på en allmänt tillgänglig webbplats.

9.

Medlemsstaterna bör med aktivt deltagande av jordbrukare på lämpligt sätt sprida sådan bästa praxis som avses i punkterna 2–7.