a)

Utbildning inte bara förbereder människor för arbetsmarknaden utan bidrar även till social delaktighet och social sammanhållning genom att ge enskilda personer möjlighet till större personlig utveckling samt ett livslångt lärande, något som gör att vi får kritiska, självsäkra, aktiva och oberoende medborgare som kan förstå det moderna samhällets komplexitet och står rustade för de snabba förändringar som sker i detta samhälle. Det är viktigt att se bortom arbetsmarknadens omedelbara behov och även fokusera på de utbildningsaspekter som kan främja innovation, entreprenörskap och kreativitet, forma sektorer, skapa arbetstillfällen och nya marknader, ge människor (och då även de svagaste i samhället) mer egenmakt, berika det demokratiska livet samt frambringa engagerade, talangfulla och aktiva medborgare. Med tanke på den senaste tidens tragiska händelser med koppling till radikalisering i delar av Europa är det ännu mer angeläget med en särskild inriktning på medborgerlig, demokratisk och interkulturell kompetens och kritiskt tänkande.

b)

Studerande i alla åldrar behöver utmärkta lärare för att de ska kunna utveckla en bred uppsättning färdigheter och attityder som de behöver både i livet och i sitt framtida arbete, varvid lärare kan inspirera och hjälpa studerande att förvärva högre och mer relevant kunskap, förmåga och kompetens samt spela en nyckelroll genom att införa nya ut- och inlärningsmetoder. Det krävs emellertid fortgående och ihållande insatser för att locka till sig, stödja och behålla begåvade och utmärkta lärare genom att se till att dessa har en lämplig arbetsmiljö och själva hålls uppdaterade i fråga om den senaste utvecklingen samt är öppna för de tekniska och samhälleliga förändringar som sker runt omkring dem.

c)

Närmare kopplingar mellan utbildning och arbete med medverkan av alla relevanta intressenter har en viktig roll att spela när det gäller att säkerställa att varje enskild persons potential och talang får blomma ut och bidrar till personens ökade anställbarhet, integration och aktiva deltagande i samhällslivet, varvid sådana kopplingar även bidrar till att säkerställa att utbildningssystemen förblir flexibla och lyhörda för förändringar i samhället och på arbetsmarknaden. Det är även viktigt att främja arbetsgivarnas engagemang för deras anställdas möjlighet till livslångt lärande.

d)

Förvärvandet av digital kompetens redan vid en tidig ålder är av avgörande betydelse, men utbildningen måste motsvara inte bara befintliga behov av specifika tekniska kunskaper på arbetsmarknaden utan även det långsiktiga målet att utveckla den flexibla mentalitet och den nyfikenhet som krävs för att man ska kunna anpassa sig och förvärva den nya, ännu inte identifierade kunskap, förmåga och kompetens som kommer att vara nödvändig för att styra framtidens tekniska utveckling.

e)

De åtgärder som beskrivs i den nya kompetensagendan för Europa bör genomföras i samklang med den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), eftersom den sammanför alla typer av lärande, fullt ut respekterar subsidiaritetsprincipen, erbjuder en funktionell plattform för stöd till medlemsstaternas politik och främjar samarbetet på EU-nivå, och med andra relevanta politiska processer, såsom den europeiska planeringsterminen. Arrangemangen för samordning på europeisk nivå när det gäller utbildning, färdigheter och rapporteringsfrågor bör vara effektiva och verkningsfulla och fastställas i samförstånd mellan medlemsstaterna och kommissionen, varvid medlemsstaternas sakkunskaper bör användas fullt ut och man bör bygga vidare på befintliga strukturer.

f)

Tillgången på adekvat finansiering på EU-nivå måste tas med i beräkningen för att man ska kunna säkerställa att de åtgärder som man enas om inom ramen för den nya kompetensagendan för Europa kan genomföras.