(1)

Rådets förordning (EG) nr 452/2003 (2) har ändrats på väsentliga punkter (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr (EG) nr 1225/2009 (4) fastställdes gemensamma regler för skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i unionen.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 597/2009 (5) fastställdes gemensamma regler om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i unionen.

(4)

Genom rådets förordningar (EG) nr 260/2009 (6) och (EG) nr 625/2009 (7) fastställdes gemensamma bestämmelser om införande av skyddsåtgärder mot import från vissa länder som inte är medlemmar i unionen. Skyddsåtgärderna kan utgöras av tulltaxeåtgärder som är tillämpliga antingen på all import eller på den import som överstiger en viss fastställd mängd. Dessa skyddsåtgärder innebär att varorna får föras in på unionsmarknaden om de tillämpliga tullarna betalas.

(5)

Importen av vissa varor kan omfattas av både antidumpnings- och antisubventionsåtgärder å ena sidan, och skyddsåtgärder i form av tullar å andra sidan. Syftet med de förstnämnda åtgärderna är att avhjälpa de snedvridningar som uppkommit på marknaden genom illojala handelsmetoder, medan syftet med skyddsåtgärderna är att tillhandahålla stöd mot kraftigt ökad import.

(6)

Om antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder i form av tullar tillämpas samtidigt på samma produkt kan emellertid verkningarna bli mer omfattande än vad som avsetts eller vad som är önskvärt vad beträffar unionens politik och mål för att skydda handeln. En sådan samtidig tillämpning av åtgärder kan i synnerhet komma att påföra vissa exporterande tillverkare som vill exportera till unionen en oönskat tung börda, som kan leda till att de vägras tillträde till unionsmarknaden.

(7)

Följaktligen bör inte exporterande tillverkare som vill exportera till unionen påföras en sådan börda och de bör ha fortsatt tillträde till unionsmarknaden.

(8)

Därför bör man se till att syftet med skyddsåtgärder i form av tullar och antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder kan uppnås utan att de exporterande tillverkarna i fråga vägras tillträde till unionsmarknaden. Av denna anledning bör särskilda bestämmelser gälla som gör det möjligt för kommissionen att, när den anser att det behövs, vidta åtgärder för att se till att antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder i form av tullar som tillämpas på samma produkt inte har en sådan verkan.

(9)

Även om det kan vara möjligt att förutsäga att skyddstullen och antidumpnings- eller antisubventionsåtgärderna kan komma att börja tillämpas samtidigt på samma produkt, är det inte alltid möjligt att i förväg exakt bestämma när detta sker. Kommissionen bör därför kunna vidta åtgärder med tanke på en sådan situation, och dessa åtgärder bör kunna vidtas så att samtliga berörda aktörer garanteras tillräcklig förutsägbarhet och rättslig säkerhet.

(10)

Kommissionen kan komma att anse det vara ändamålsenligt att ändra, avskaffa eller tillfälligt upphäva antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder eller att helt eller delvis bevilja befrielse från antidumpnings- eller utjämningstullar som annars skulle tas ut eller att besluta om andra särskilda åtgärder. Tillfälligt upphävande eller ändring av samt befrielse från antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder bör beviljas endast för en begränsad tid.

(11)

Alla åtgärder som vidtas enligt denna förordning bör börja tillämpas samma dag som de träder i kraft, om inte annat föreskrivs, och de bör således inte utgöra grund för återbetalning av tullar som tagits ut före den dagen.

(12)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den här förordningen bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).