Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32014R0524

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 524/2014 av den 12 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn i vilka den information som hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska förse varandra med specificeras Text av betydelse för EES

OJ L 148, 20.5.2014, p. 6–14 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2014/524/oj

20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/6


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 524/2014

av den 12 mars 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn i vilka den information som hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska förse varandra med specificeras

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (1), särskilt artikel 50.6, och

av följande skäl:

(1)

För att trygga ett effektivt samarbete mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör information förmedlas i båda riktningarna mellan dessa myndigheter, inom ramen för deras respektive tillsynsbefogenheter. Det bör specificeras vilka uppgifter hemmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla värdmedlemsstaters behöriga myndigheter om institut och, där så är relevant, om filialer till dessa och vilka uppgifter värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla hemmedlemsstaters behöriga myndigheter om filialer.

(2)

Utbyte av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör ses i det vidare sammanhanget tillsyn över företagsgrupper med gränsöverskridande bankverksamhet och information bör där så är relevant kunna tillhandahållas på gruppnivå. I synnerhet bör det ifall det sista moderföretaget för ett institut är etablerat i samma medlemsstat som den där institutet har sitt huvudkontor och den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat också är den samordnande tillsynsmyndigheten ges möjlighet för denna behöriga myndighet att tillhandahålla information på gruppnivå i stället för på nivån institut som bedriver verksamhet genom en filial. I så fall bör den behöriga myndigheten emellertid underrätta värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter om att informationen tillhandahålls på gruppnivå.

(3)

Utbytet av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter är inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU och följaktligen inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i den här förordningen. I artiklarna 35, 36, 39, 43 och 52 i direktiv 2013/36/EU finns särskilda bestämmelser om utbytet av information om anmälningar som rör utövandet av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, om åtgärder – inbegripet säkerhetsåtgärder – som behöriga myndigheter vidtar med avseende på filialer eller deras moderföretag och om kontroller på plats av filialer. Den här förordningen bör därför inte omfatta krav som rör utbytet av information på de områdena.

(4)

I syfte att harmonisera reglerings- och tillsynsförfarandena i unionen är det nödvändigt att fastlägga krav rörande den information som ska utbytas mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter på de områden som tas upp i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU, dvs. ledning och ägandeförhållanden (inbegripet affärsområden såsom de som tas upp i artikel 317 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2)), likviditet och resultat av likviditetstillsyn, solvens, insättningsgaranti, stora exponeringar, systemrisk, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden och mekanismer för intern kontroll. I syfte att underlätta övervakningen av institut bör hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter hålla varandra underrättade om situationer där institut har underlåtit att uppfylla krav i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen och om sanktioner och andra tillsynsåtgärder som tillämpas på institut. Informationsutbytet mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör även omfatta information om bruttosoliditet och om förberedelser inför krissituationer, så att värdmedlemsstaters behöriga myndigheter kan övervaka institut på ett effektivt sätt.

(5)

Om ett institut berörs eller kan förväntas beröras av likviditetsstress, måste värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ha en klar bild av läget för att kunna vidta säkerhetsåtgärder på de villkor som anges i artikel 43 i direktiv 2013/36/EU. Det bör därför fastläggas tydliga regler i den här förordningen om vilken information som ska utbytas myndigheter emellan vid likviditetsstress. Denna information måste specificeras även för att myndigheter ska kunna förbereda sig i god tid i förväg för krissituationer såsom de som avses i artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

(6)

Med tanke på skillnaderna i storlek, komplexitet och betydelse hos filialerna i värdmedlemsstaterna är det väsentligt att proportionalitetsprincipen tillämpas på informationsutbytet. I enlighet med detta bör värdmedlemsstaters behöriga myndigheter tillhandahållas ett bredare spektrum av uppgifter ifall de har ansvar för filialer som på grundval av artikel 51 i direktiv 2013/36/EU betraktas som betydande.

(7)

För att säkerställa att utbytet av information håller sig inom rimliga gränser och undvika att en hemmedlemsstats behöriga myndigheter blir skyldiga att överlämna varje enskild uppgift om ett institut – oavsett vad den gäller och hur viktig den är – till de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater bör i vissa fall uppgifter som är relevanta endast för en viss filial bara lämnas till de behöriga myndigheter som har ansvaret för tillsynen över den filialen. Av likartade skäl bör på vissa områden enbart uppgifter som visar att ett institut inte har uppfyllt de gällande kraven på de områdena överlämnas till värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter, vilket innebär att inga uppgifter behöver lämnas om institutet har uppfyllt kraven i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

(8)

Denna förordning bör även ta upp utbyte av information om institut som bedriver verksamhet i värdmedlemsstater genom tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster. Med tanke på gränsöverskridande tjänsters karaktär ställs värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter inför en brist på information om den verksamhet som bedrivs inom deras jurisdiktioner, och det är därför väsentligt att specificera vilka uppgifter som behöver tillhandahållas för att trygga finansiell stabilitet och övervaka att auktorisationsvillkor efterlevs och att institut tillhandahåller tjänster i enlighet med de anmälningar som gjorts. Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten Europeiska bankmyndigheten (EBA) lagt fram för kommissionen.

(9)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning specificeras den information som hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska förse varandra med i enlighet med artikel 50 i direktiv 2013/36/EU.

2.   I förordningen fastställs regler om vilken information som ska utbytas när det gäller ett institut som genom en filial eller under utövande av friheten att tillhandahålla tjänster bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den medlemsstat där institutets huvudkontor finns.

Artikel 2

Information på gruppnivå

Om det sista moderföretaget för ett institut är etablerat i samma medlemsstat som den där institutet har sitt huvudkontor och den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat också är den samordnande tillsynsmyndigheten, ska denna behöriga myndighet där så är lämpligt på grundval av kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU tillhandahålla information om institutet på gruppnivå och underrätta värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter om att informationen tillhandahålls på den nivån.

KAPITEL II

UTBYTE AV INFORMATION OM INSTITUT SOM BEDRIVER VERKSAMHET GENOM EN FILIAL

Artikel 3

Information om ledning och ägandeförhållanden

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter organisationsstrukturen för ett institut inbegripet institutets affärsområden och dess relationer till enheter inom gruppen.

2.   Utöver den information som avses i punkt 1 ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en betydande filial enligt artikel 51 i direktiv 2013/36/EU följande information om ett institut:

a)

Strukturen för ledningsorganet och den verkställande ledningen, inbegripet fördelningen av ansvaret för uppsikten över en filial.

b)

Förteckningen över aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav på grundval av den information som ett kreditinstitut tillhandahållit i enlighet med artikel 26.1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 4

Information om likviditet och resultat av likviditetstillsyn

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter följande information:

a)

Alla betydande brister i ett instituts likviditetsriskhantering som de behöriga myndigheterna känner till och som kan påverka filialer, alla tillsynsåtgärder som vidtagits med avseende på sådana brister samt omfattningen av institutets efterlevnad av sådana tillsynsåtgärder.

b)

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheters samlade bedömning av ett instituts likviditetsriskprofil och likviditetsriskhantering, särskilt i förhållande till en filial.

c)

Ett instituts kvoter som anger dess likviditetsposition och position i fråga om stabil finansiering på nationell nivå eller unionsnivå i den inhemska valutan i institutets hemmedlemsstat och i alla andra valutor som är av betydelse för institutet.

d)

Komponenterna i ett instituts likviditetsbuffert.

e)

Graden av inteckning av tillgångar i ett institut.

f)

Förhållandet mellan ett instituts lån och insättningar.

g)

Alla inhemska likviditetskvoter som gäller för ett institut som en del av makrotillsynspolicyåtgärder från de behöriga myndigheternas sida eller från den utsedda myndighetens sida, vare sig det rör sig om bindande krav, riktlinjer, rekommendationer, varningar eller annat, inbegripet definitionerna av dessa kvoter.

h)

Alla specifika likviditetskrav som tillämpas i enlighet med artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

i)

Alla hinder för överföring av kontanter och säkerheter till eller från ett instituts filialer.

2.   Om de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr 575/2013 helt eller delvis avstått från att tillämpa del sex i förordningen på ett institut, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla den information som avses i punkt 1 på undergruppsnivå eller, i enlighet med artikel 2, på gruppnivå.

3.   Utöver den information som avses i punkt 1 ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en betydande filial följande information:

a)

Institutets likviditets- och finansieringspolicyer, inbegripet beskrivningar av finansieringsarrangemangen för institutets filialer och av alla gruppinterna stödarrangemang och förfaranden för centraliserad poolning av kontanter.

b)

Institutets likviditets- och finansieringsberedskapsplaner, inbegripet information om de stresscenarion som man utgått från.

Artikel 5

Information om solvens

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska meddela en värdmedlemsstats behöriga myndigheter huruvida ett institut uppfyller följande krav:

a)

De kapitalbaskrav som anges i artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av de åtgärder som antagits eller erkänts i enlighet med artikel 458 i förordningen och, där så är relevant, med beaktande av övergångsarrangemangen i del tio i förordningen.

b)

De extra kapitalbaskrav som ålagts i enlighet med artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

c)

De kapitalbuffertkrav som anges i avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU.

2.   Utöver den information som avses i punkt 1 ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en betydande filial till ett institut som är föremål för kapitalbaskrav följande information:

a)

Institutets kärnprimärkapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Institutets primärkapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 b i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Institutets totala kapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

d)

Institutets totala riskvägda exponeringsbelopp i den mening som avses i artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

e)

De kapitalbaskrav som är tillämpliga i hemmedlemsstaten i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av de åtgärder som antagits eller erkänts i enlighet med artikel 458 i förordningen och, där så är relevant, med beaktande av övergångsarrangemangen i del tio i förordningen.

f)

Nivån på den kapitalkonserveringsbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 129 i direktiv 2013/36/EU.

g)

Nivån på den institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 130 i direktiv 2013/36/EU.

h)

Nivån på den systemriskbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

i)

Nivån på den buffert för globala systemviktiga institut eller buffert för andra systemviktiga institut som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 131.4 respektive 131.5 i direktiv 2013/36/EU.

j)

Nivån på de extra kapitalbaskrav som ålagts i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU och på de övriga krav rörande institutets solvens som ålagts i enlighet med artikel 104 i direktivet.

3.   Om det i enlighet med artikel 7, 10 eller 15 i förordning (EU) nr 575/2013 har gjorts avkall på tillämpning av de relevanta bestämmelserna i förordningen eller om det i enlighet med artikel 21 i direktiv 2013/36/EU har beviljats undantag från kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i direktivet eller om ett institut har fått tillstånd att tillämpa det förfarande som avses i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla den information som avses i punkt 2 på undergruppsnivå eller, i enlighet med artikel 2, på gruppnivå.

Artikel 6

Information om insättningsgarantisystem

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska meddela en värdmedlemsstats behöriga myndigheter namnet på det insättningsgarantisystem som ett institut tillhör i enlighet med artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG (4).

2.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter följande information om det insättningsgarantisystem som avses i punkt 1:

a)

Insättningsgarantisystemets maximala täckning per garantiberättigad insättare.

b)

Omfattningen av täckningen och de typer av insättningar som täcks.

c)

Eventuella undantag från täckningen, inbegripet produkter och typer av insättare.

d)

Finansieringsarrangemangen för insättningsgarantisystemet, särskilt huruvida systemet finansieras ex ante eller ex post, och systemets volym.

e)

Kontaktuppgifter för systemets förvaltare.

3.   Den information som avses i punkt 2 ska inte tillhandahållas en värdmedlemsstats behöriga myndigheter mer än en gång för varje berört insättningsgarantisystem. Vid ändring av informationen ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter emellertid tillhandahålla värdmedlemsstatens behöriga myndigheter uppdaterad information.

Artikel 7

Information om begränsning av stora exponeringar

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter information om varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att ett institut inte har iakttagit de tillämpliga gränserna och uppfyllt de tillämpliga kraven i fråga om stora exponeringar i del fyra i förordning (EU) nr 575/2013. Situationen och de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras ska redovisas i den information som tillhandahålls.

Artikel 8

Information om den systemrisk som ett institut utgör

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrätta en värdmedlemsstats behöriga myndigheter i fall där ett institut har identifierats som globalt systemviktigt institut eller annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 i direktiv 2013/36/EU. Om institutet identifierats som globalt systemviktigt institut, ska den information som tillhandahålls omfatta den underkategori där institutet placerats.

Artikel 9

Information om administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter information om varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att ett institut inte har följt de redovisningsstandarder och redovisningsförfaranden som institutet är underkastat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (5). Situationen och de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras ska redovisas i den information som tillhandahålls.

2.   Om den information som avses i punkt 1 är relevant endast för en viss filial, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter bara lämna informationen till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där filialen i fråga är etablerad.

Artikel 10

Information om mekanismer för intern kontroll

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter information om varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att ett institut inte har uppfyllt kraven i fråga om mekanismer för intern kontroll – inbegripet arrangemang för riskhantering, riskkontroll och internrevision – enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. Situationen och de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras ska redovisas i den information som tillhandahålls.

2.   Om den information som avses i punkt 1 är relevant endast för en viss filial, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter bara lämna informationen till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där filialen i fråga är etablerad.

Artikel 11

Information om bruttosoliditet

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter information om varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att ett institut inte har uppfyllt kraven i fråga om bruttosoliditetsgrad enligt del sju i förordning (EU) nr 575/2013 och, där så är relevant, enligt övergångsbestämmelserna i artikel 499 i förordningen. Situationen och de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras ska redovisas i den information som tillhandahålls.

2.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter all information som ett institut offentliggör i enlighet med artikel 451 i förordning (EU) nr 575/2013 om sin bruttosoliditetsgrad och sin hantering av risk för alltför låg bruttosoliditet.

Artikel 12

Information om allmän underlåtenhet att uppfylla krav

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillhandahålla en värdmedlemsstats behöriga myndigheter information om varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att ett institut har underlåtit att, bortsett från de krav som avses i artiklarna 3–11, uppfylla sådana krav i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen som står i samband med tillsyn över institut och uppsikt över instituts agerande på marknaden, bl.a. kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och i direktiv 2013/36/EU. Situationen och de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras ska redovisas i den information som tillhandahålls.

2.   Om den information som avses i punkt 1 är relevant endast för en viss filial, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter bara lämna informationen till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där filialen i fråga är etablerad.

Artikel 13

Underrättelser om sanktioner och andra tillsynsåtgärder

1.   Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrätta en värdmedlemsstats behöriga myndigheter om var och en av följande sanktioner och åtgärder som tillämpas på ett institut och påverkar en filials verksamhet:

a)

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt artiklarna 64–67 i direktiv 2013/36/EU.

b)

Tillsynsåtgärder enligt artikel 104 eller 105 i direktiv 2013/36/EU.

c)

Straffrättsliga påföljder som står i samband med överträdelser av förordning (EU) nr 575/2013 eller av nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU.

2.   Om den information som avses i punkt 1 är relevant endast för en viss filial, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter bara lämna informationen till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där filialen i fråga är etablerad.

Artikel 14

Information om förberedelser inför krissituationer

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och en värdmedlemsstats behöriga myndigheter ska utbyta information om förberedelser inför krissituationer. De behöriga myndigheterna ska särskilt hålla varandra underrättade om följande:

a)

Kontaktuppgifterna för de personer i de behöriga myndigheterna som har ansvaret för hantering av krissituationer.

b)

De kommunikationsförfaranden som ska tillämpas i krissituationer.

Artikel 15

Information från en värdmedlemsstats behöriga myndigheter

Utan att det påverkar kraven i fråga om informationsutbyte efter inspektioner av filialer enligt artikel 52.3 i direktiv 2013/36/EU ska en värdmedlemsstats behöriga myndigheter tillhandahålla hemmedlemsstatens behöriga myndigheter följande information:

a)

En beskrivning av varje situation med avseende på vilken de behöriga myndigheterna har fastställt att ett institut har underlåtit att uppfylla sådana krav i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen som står i samband med tillsyn över institut och uppsikt över instituts agerande på marknaden, bl.a. kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och i nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU, tillsammans med en redovisning av de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras för att komma till rätta med underlåtenheten att uppfylla kraven.

b)

En beskrivning av varje underlåtenhet att uppfylla de villkor på grundval av vilka filialen med hänsyn till det allmänna bästa ska bedriva sin verksamhet i värdmedlemsstaten.

c)

Varje fastställande av att filialen eller dess verksamhet i värdmedlemsstaten utgör en systemrisk, inbegripet varje bedömning av de troliga verkningarna av inställande eller nedläggning av filialens verksamhet på

i)

den systemrelaterade likviditeten,

ii)

betalningssystemen,

iii)

clearing- och avvecklingssystemen.

d)

Marknadsandelen för filialen om denna överstiger 2 % av den totala marknaden i värdmedlemsstaten i någon av följande kategorier:

i)

Insättningar.

ii)

Lån.

e)

Alla hinder för överföring av kontanter och säkerheter till eller från filialen.

KAPITEL III

UTBYTE AV INFORMATION OM TILLHANDAHÅLLARE AV GRÄNSÖVERSKRIDANDE TJÄNSTER

Artikel 16

Information om tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter mottar en begäran från en värdmedlemsstats behöriga myndigheter om information om ett institut som bedriver verksamhet i värdmedlemsstaten genom tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tillhandahålla följande information:

a)

En beskrivning av varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att institutet har underlåtit att uppfylla sådana krav i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen som står i samband med tillsyn över institut och uppsikt över instituts agerande på marknaden, bl.a. kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och i nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU, tillsammans med en redovisning av de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras för att komma till rätta med underlåtenheten att uppfylla kraven.

b)

Volymen insättningar från personer som är bosatta i värdmedlemsstaten.

c)

Volymen lån till personer som är bosatta i värdmedlemsstaten.

d)

Vad avser de i bilaga I till direktiv 2013/36/EU förtecknade verksamheter som institutet har anmält sin önskan att bedriva i värdmedlemsstaten genom tillhandahållande av tjänster:

i)

Den form i vilken institutet bedriver verksamheterna.

ii)

De verksamheter som är de mest betydande av institutets verksamheter i värdmedlemsstaten.

iii)

Bekräftelse huruvida institutet bedriver de verksamheter som det identifierat som huvudverksamheter i sin anmälan enligt artikel 39 i direktiv 2013/36/EU.

KAPITEL IV

UTBYTE AV INFORMATION OM ETT INSTITUT SOM BEDRIVER VERKSAMHET GENOM EN FILIAL, VID LIKVIDITETSSTRESS SOM BERÖR INSTITUTET ELLER SJÄLVA FILIALEN

Artikel 17

Utbyte av information vid likviditetsstress

1.   Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att likviditetsstress har uppkommit med avseende på ett institut eller att det skäligen kan förväntas uppkomma likviditetsstress, ska de omedelbart underrätta en värdmedlemsstats behöriga myndigheter och tillhandahålla den information som avses i punkt 3.

2.   Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter anser att likviditetsstress har uppkommit med avseende på en filial som är etablerad i värdmedlemsstaten eller att det skäligen kan förväntas uppkomma likviditetsstress, ska de omedelbart underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och tillhandahålla den information som avses i punkt 3.

3.   De behöriga myndigheterna ska tillhandahålla följande information:

a)

En beskrivning av den situation som uppkommit, inbegripet den underliggande orsaken till stressituationen, likviditetsstressens förväntade verkningar för institutet och utvecklingen rörande gruppinterna transaktioner.

b)

En redovisning av de åtgärder som vidtagits eller planeras av de behöriga myndigheterna och av institutet, inbegripet alla krav som de behöriga myndigheterna ålagt institutet för att minska likviditetsstressen.

c)

Resultatet av bedömningar av konsekvenserna för det finansiella systemet av likviditetsstressen.

d)

Den senast tillgängliga kvantitativa informationen om likviditet enligt artikel 4.1 c–h.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 mars 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).


Top