EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32014R0515

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG

OJ L 150, 20.5.2014, p. 143–167 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force: This act has been changed. Current consolidated version: 28/03/2020

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/515/oj

20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/143


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 515/2014

av den 16 april 2014

om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3),

och av följande skäl:

(1)

Unionens mål att säkerställa en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 67.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör uppnås bland annat genom gemensamma åtgärder som avser personers passage av de inre gränserna och gränskontroll vid de yttre gränserna samt den gemensamma viseringspolitiken som en del av ett enhetligt mångskiktat system, som möjliggör utbyte av uppgifter och fullständig situationskännedom och som syftar till att underlätta lagligt resande och bekämpa olaglig invandring.

(2)

Unionen behöver en mer samstämmig strategi beträffande de inre och yttre aspekterna av migrationshantering och inre säkerhet och bör fastställa ett samband mellan kampen mot olaglig invandring och förbättringen av säkerheten vid unionens yttre gränser samt bättre samarbete och bättre dialog med tredjeländer i syfte att hantera olaglig invandring och främja laglig migration.

(3)

Det behöver utarbetas en samordnad strategi för problem som uppstår till följd av migrationstryck och asylansökningar och för förvaltning av unionens yttre gränser, och budgetmedel och tillräckliga resurser bör tillhandahållas för att hantera krissituationer i en anda av respekt för de mänskliga rättigheterna och solidaritet mellan alla medlemsstater, samtidigt som man är medveten om det nationella ansvaret och säkerställer en tydlig uppdelning av uppgifterna.

(4)

Europeiska unionens strategi för inre säkerhet (nedan kallad strategin för inre säkerhet), som antogs av rådet i februari 2010, utgör en gemensam dagordning för att angripa dessa gemensamma säkerhetsproblem. Kommissionens meddelande från november 2010 med titeln EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa omsätter strategins principer och riktlinjer i konkreta åtgärder genom att identifiera fem strategiska mål: störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå, förebygga terrorism och bekämpa radikalisering och rekrytering, förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet, stärka säkerheten genom gränsförvaltning samt öka Europas förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

(5)

Enligt strategin för inre säkerhet är frihet, säkerhet och rättvisa mål som bör eftersträvas parallellt, och för att frihet och rättvisa ska kunna uppnås bör säkerheten alltid eftersträvas i enlighet med principerna i fördragen, rättsstatsprincipen och unionens skyldigheter i fråga om grundläggande rättigheter.

(6)

Solidaritet mellan medlemsstaterna, tydlighet kring ansvarsfördelningen, respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, ett starkt fokus på det globala perspektivet och kopplingen till den yttre säkerheten samt konsekvens och överensstämmelse med unionens utrikespolitiska målsättningar enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) bör vara centrala vägledande principer för genomförandet av strategin för inre säkerhet.

(7)

För att främja genomförandet av strategin för inre säkerhet och se till att den blir en operativ verklighet bör medlemsstaterna få tillräckligt ekonomiskt stöd från unionen genom en fond för inre säkerhet (nedan kallad fonden).

(8)

På grund av de rättsliga förhållanden som är tillämpliga på avdelning V i EUF-fördraget är det inte juridiskt möjligt att inrätta fonden som ett enda finansieringsinstrument. Fonden bör därför inrättas som en övergripande ram för unionens ekonomiska stöd på området för den inre säkerheten, omfattande det instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering (nedan kallat instrumentet) som inrättas genom denna förordning och det instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 (4). Denna övergripande ram bör kompletteras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (5), till vilken den här förordningen bör hänvisa när det gäller bestämmelser om programplanering, ekonomisk förvaltning, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslut, programavslut, rapportering och utvärdering.

(9)

Den nya tvådelade strukturen på området inrikes frågor bör bidra till förenkling, rationalisering, konsolidering och insyn på det området. Synergier, konsekvens och komplementaritet med andra fonder och program bör eftersträvas, bland annat med tanke på fördelningen av medel till gemensamma mål. Överlappning mellan de olika finansieringsinstrumenten bör emellertid undvikas.

(10)

Fonden bör återspegla behovet av större flexibilitet och förenkling, samtidigt som den uppfyller krav på förutsebarhet och säkerställer en rättvis och transparent resursfördelning som uppfyller de allmänna och särskilda mål som anges i denna förordning.

(11)

Åtgärdseffektivitet och optimal användning av de ekonomiska resurserna bör utgöra vägledande principer för genomförandet av fonden. Vidare bör fonden genomföras på ett så ändamålsenligt och användarvänligt sätt som möjligt.

(12)

Fonden bör ta särskild hänsyn till medlemsstater som på grund av sitt geografiska läge utsätts för ett oproportionerligt hårt migrationstryck.

(13)

Solidaritet och delat ansvar mellan medlemsstaterna och unionen är en grundläggande beståndsdel av den gemensamma politiken för förvaltningen av de yttre gränserna.

(14)

Fonden bör ge uttryck för solidaritet genom ekonomiskt stöd till de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser om de yttre gränserna samt till de medlemsstater som förbereder sig för fullt deltagande i Schengensamarbetet, och den bör användas av medlemsstaterna på ett sätt som gynnar unionens gemensamma politik för förvaltningen av de yttre gränserna.

(15)

I syfte att bidra till uppnåendet av det allmänna målet för fonden, bör medlemsstaterna se till att deras nationella program behandlar de särskilda målen för instrumentet och att fördelningen av anslag mellan målen står i proportion till utmaningarna och behoven och säkerställer att målen kan uppnås. Om ett nationellt program inte behandlar ett av de särskilda målen eller anslagsfördelningen understiger minimiprocenten för vissa mål i de nationella programmen enligt denna förordning, bör den berörda medlemsstaten lämna en motivering inom ramen för programmet.

(16)

För att mäta fondens resultat bör gemensamma indikatorer fastställas för vart och ett av instrumentets särskilda mål. Mätningen av uppfyllelsen av de särskilda målen med hjälp av gemensamma indikatorer gör inte genomförandet av åtgärder avseende dessa indikatorer obligatoriskt.

(17)

En medlemsstat bör inte samtidigt delta i fonden och i ett av unionens tillfälliga finansieringsinstrument som hjälper de stödmottagande medlemsstaterna att finansiera bland annat åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförandet av Schengenregelverket om gränser och visering samt kontrollen vid de yttre gränserna.

(18)

Instrumentet bör bygga på den kapacitetsuppbyggnad som utvecklats med stöd av Fonden för yttre gränser för perioden 2007 - 2013, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG (6), och bör utvidga den så att den tar hänsyn till den senaste utvecklingen.

(19)

När medlemsstaterna fullgör sina uppgifter vid de yttre gränserna och på konsulaten i enlighet med Schengenregelverkets bestämmelser om gränser och visering gör de detta i alla övriga Schengenmedlemsstaters intresse och för deras räkning, och de utför därmed en tjänst av allmänt intresse för unionen. Instrumentet bör bidra till att täcka driftskostnaderna i samband med gränskontroll och viseringspolitik och göra det möjligt för medlemsstaterna att upprätthålla den kapacitet som är avgörande för denna tjänst av allmänt intresse. Detta bidrag består av full ersättning för ett val av specifika kostnader kopplade till målen enligt instrumentet och bör utgöra en integrerande del av de nationella programmen.

(20)

Instrumentet bör komplettera och förstärka de åtgärder som vidtagits för att utveckla det operativa samarbetet under överinseende av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 2007/2004 (7), inbegripet nya verksamheter som blir följden av de ändringar som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2011 (8), och därigenom ytterligare stärka solidariteten mellan de medlemsstater som utför kontroller av de yttre gränserna i hela Schengenområdets intresse och för dess räkning. Detta innebär bland annat att medlemsstaterna när de utarbetar sina nationella program bör ta hänsyn till de analysverktyg och operativa och tekniska riktlinjer som tagits fram av Frontex, liksom de utbildningsplaner som utarbetats, nämligen den gemensamma grundplanen för utbildning av gränsbevakningstjänstemän, inklusive de delar i denna som rör de grundläggande rättigheterna och tillgången till internationellt skydd. I syfte att se till att byråns uppdrag och medlemsstaternas ansvar för kontroll och övervakning av de yttre gränserna kompletterar varandra och för att säkerställa konsekvens och motverka kostnadsineffektivitet, bör kommissionen samråda med Frontex om de utkast till nationella program som medlemsstaterna lämnar in, i synnerhet för den verksamhet som finansieras inom ramen för driftsstödet.

(21)

Instrumentet bör genomföras med fullt iakttagande av de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i enlighet med unionens internationella skyldigheter samt utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser om rätten till asyl och internationellt skydd.

(22)

En enhetlig och högkvalitativ kontroll vid de yttre gränserna är väsentlig för att stärka området med frihet, säkerhet och rättvisa. I enlighet med en gemensam unionsstandard bör instrumentet stödja åtgärder som rör förvaltningen av de yttre gränserna och som ska tillämpas i enlighet med den fyrdelade modellen för tillträdeskontroll, som omfattar åtgärder i tredjeländer, samarbete med grannländer, åtgärder för gränskontroll samt kontrollåtgärder inom området för fri rörlighet, i syfte att förebygga olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet inom Schengenområdet.

(23)

I enlighet med artikel 3 i EU-fördraget bör instrumentet stödja verksamhet som säkerställer skyddet för barn som löper risk för skada vid de yttre gränserna. I synnerhet bör medlemsstaterna, när de genomför åtgärder för identifiering, omedelbar hjälp och hänvisning till skyddstjänster, där så är möjligt särskilt beakta utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande minderåriga.

(24)

För att säkerställa en enhetlig och högkvalitativ kontroll av de yttre gränserna och underlätta lagliga resor över de yttre gränserna inom ramen för strategin för inre säkerhet, bör instrumentet bidra till utvecklingen av ett gemensamt integrerat system för gränsförvaltning. Det systemet omfattar alla åtgärder som inbegriper politik, rätt, systematiskt samarbete, fördelning av bördan, bedömning av situationen och skiftande förhållanden vid ställen där irreguljära migranter passerar gränsen, personal, utrustning samt teknik och som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter på olika nivåer, i samarbete med Frontex, tredjeländer och vid behov andra aktörer, i synnerhet Europol och byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system, med hjälp av bland annat den fyrdelade modellen för gränssäkerhet och unionens integrerade riskanalys.

(25)

I enlighet med protokoll nr 5 till 2003 års anslutningsakt om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen bör instrumentet bära alla ytterligare kostnader som uppstår till följd av genomförandet av de särskilda bestämmelserna i unionens regelverk för sådan transitering, det vill säga rådets förordning (EG) nr 693/2003 (9) och rådets förordning (EG) nr 694/2003 (10). Behovet av fortsatt ekonomiskt stöd för uteblivna avgifter bör emellertid avgöras av den gällande viseringsordningen mellan unionen och Ryska federationen.

(26)

Instrumentet bör även inbegripa stöd till nationella åtgärder och samarbete mellan medlemsstaterna på området viseringspolitik och annan verksamhet som äger rum i skedet före kontrollerna vid de yttre gränserna, och bör fullt ut utnyttja Informationssystemet för viseringar (VIS). En effektiv förvaltning av den verksamhet som anordnas av medlemsstaternas tjänsteavdelningar i tredjeländer ligger i den gemensamma viseringspolitikens intresse, som en del av ett mångskiktat system som syftar till att underlätta lagligt resande och bekämpa olaglig invandring till unionen, och utgör en integrerande del av det gemensamma integrerade gränskontrollsystemet.

(27)

Instrumentet bör vidare stödja åtgärder på Schengenländernas territorium som en del av utvecklingen av ett gemensamt integrerat system för gränsförvaltning vilket stärker Schengenområdets övergripande funktionssätt.

(28)

Instrumentet bör också stödja unionens utveckling av it-system på grundval av befintliga och/eller nya it-system, för att förse medlemsstaterna med verktyg för att mer effektivt hantera tredjelandsmedborgares rörlighet över gränserna och säkerställa en bättre identifiering och kontroll av resenärer och på så sätt underlätta resandet och förbättra gränssäkerheten. För detta ändamål bör ett program inrättas i överensstämmelse med informationshanteringsstrategin för EU:s inre säkerhet i syfte att täcka kostnaderna för utvecklingen av både de centrala och de nationella delarna i dessa system, vilka ska säkerställa teknisk överensstämmelse, driftskompatibilitet med unionens andra it-system, kostnadsbesparingar och ett smidigt genomförande i medlemsstaterna. De it-systemen bör vara förenliga med de grundläggande rättigheterna, inklusive skyddet av personuppgifter.

(29)

Medlemsstaterna bör anslå nödvändiga medel till det Europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 (11), för att det systemet ska kunna fungera väl.

(30)

För att omedelbart hantera oväntade migrationstryck och risker för gränssäkerheten, bör det vara möjligt att ge bistånd i nödsituationer i enlighet med den ram som fastställs i förordning (EU) nr 514/2014.

(31)

I syfte att stärka solidariteten i Schengenområdet som helhet bör vidare den berörda medlemsstaten – i de fall där brister eller möjliga risker identifierats, särskilt efter en utvärdering av Schengensamarbetet – följa upp frågan på lämpligt sätt genom att använda medel inom ramen för sitt nationella program per prioritering, i tillämpliga fall, för att komplettera bistånd i nödsituationer.

(32)

För att stärka solidariteten och delandet av ansvar bör medlemsstaterna uppmuntras att använda en del av de medel som finns tillgängliga inom deras nationella program för specifika prioriteringar som fastställs av unionen, såsom inköp av teknisk utrustning till Frontex och utveckling av unionens konsulära samarbete. Verkan av unionens finansiering behöver maximeras genom att man mobiliserar och sammanför offentliga och privata ekonomiska resurser för att uppnå en hävstångseffekt. Största möjliga insyn, ansvarighet och demokratisk kontroll bör säkerställas när det gäller innovativa instrument och mekanismer för finansiering som involverar unionsbudgeten.

(33)

För att säkra tillämpningen av Schengenregelverket i hela Schengenområdet bör genomförandet av rådets förordning (EU) nr 1053/2013 (12) också stödjas inom ramen för instrumentet, eftersom den är ett viktigt verktyg för att underlätta genomförandet av unionens politik på området med frihet, säkerhet och rättvisa genom att den säkerställer en hög skyddsnivå för de externa gränserna och att det inte förekommer någon gränskontroll inom Schengenområdet.

(34)

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits i samband med fonden för yttre gränser och utvecklingen av SIS II och VIS anses det lämpligt att medge en viss grad av flexibilitet för eventuella överföringar av medel mellan de olika metoderna för att genomföra instrumentets mål, utan att det påverkar tillämpningen av principen om att från början säkra en kritisk massa och finansiell stabilitet för programmen samt driftsstöd för medlemsstaterna, och utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets kontroll.

(35)

Likaledes bör åtgärdernas räckvidd och taket för de medel som finns tillgängliga för unionen (nedan kallade unionsåtgärder) ökas för att öka unionens kapacitet att under ett visst budgetår genomföra en rad olika verksamheter vad gäller förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken i hela unionens intresse, när och i den mån behoven uppstår. Sådana unionsåtgärder omfattar studier och pilotprojekt för att främja förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken och deras tillämpning, utbildning av gränskontrolltjänstemän i skydd av de mänskliga rättigheterna, åtgärder eller arrangemang i tredjeländer för att hantera migrationstryck från dessa länder i syfte att uppnå en optimal hantering av migrationsströmmarna till unionen samt en effektiv organisation av de därtill hörande uppgifterna vid de yttre gränserna och på konsulaten.

(36)

Åtgärder som vidtas i och avseende tredjeländer och som får stöd genom instrumentet bör vidtas i samverkan och samordning med andra åtgärder utanför unionen som finansieras genom unionens geografiska och tematiska instrument för externt stöd. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör i synnerhet fullständig överensstämmelse eftersträvas med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik rörande landet eller regionen i fråga. Åtgärderna bör inte vara avsedda att stödja åtgärder som är direkt utvecklingsinriktade, och de bör vid behov komplettera det ekonomiska stöd som ges genom instrument för externt stöd. Överensstämmelse bör eftersträvas även med unionens humanitära politik, särskilt när det gäller genomförandet av akuta åtgärder.

(37)

Finansiering ur unionens budget bör koncentreras till verksamhet där unionens insatser kan tillföra ett mervärde jämfört med åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Eftersom unionen har bättre förutsättningar än medlemsstaterna att tillhandahålla en ram för unionens solidaritet vad gäller gränskontroller, viseringspolitik och hantering av migrationsströmmar och att skapa en plattform för utvecklingen av gemensamma it-system till stöd för denna politik, kommer det ekonomiska stöd som ges inom ramen för denna förordning i synnerhet att bidra till att stärka den nationella kapaciteten och unionens kapacitet på dessa områden.

(38)

Tilldelning av grundbelopp till medlemsstaterna bör fastställas i denna förordning. Grundbeloppet för varje medlemsstat bör beräknas utifrån tilldelningarna till varje medlemsstat inom Fonden för yttre gränser för åren 2010–2012. Detta belopp bör divideras med det totala antalet anslag som är tillgängliga för den delade förvaltningen under dessa tre år. Beräkningarna stämmer överens med de fördelningskriterier som anges i beslut nr 574/2007/EG.

(39)

Kommissionen bör övervaka genomförandet av instrumentet i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 med hjälp av nyckelindikatorer för utvärdering av resultat och effekter. Nyckeltalen, inklusive relevanta referensnivåer, bör ge ett minimiunderlag för att utvärdera i vilken utsträckning instrumentets mål har uppnåtts.

(40)

I syfte att komplettera eller ändra bestämmelserna i denna förordning med avseende på fastställande av särskilda åtgärder i de nationella programmen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(41)

För tillämpningen av denna förordning, inklusive vid utarbetandet av delegerade akter, bör kommissionen samråda med experter från samtliga medlemsstater.

(42)

För att säkerställa en enhetlig, effektiv och tidsmässigt samordnad tillämpning av de bestämmelser om driftsstöd som fastställs i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

(43)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa solidaritet och delat ansvar mellan medlemsstaterna och unionen i förvaltningen av de yttre gränserna och viseringspolitiken, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(44)

Beslut nr 574/2007/EG bör upphävas, om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i denna förordning.

(45)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (14), en utveckling av Schengenregelverket som omfattas av de områden som avses i artikel 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (15).

(46)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (16), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (17).

(47)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (18), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A och 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (19).

(48)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och till EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella rätt.

(49)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (20). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(50)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (21). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(51)

Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (22). Denna förordning bör därför gälla från och med den 1 januari 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning inrättas ett instrument för ekonomiskt stöd för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken (nedan kallat instrumentet) som en del av fonden för inre säkerhet (nedan kallad fonden).

Tillsammans med förordning (EU) nr 513/2014 inrättas fonden genom denna förordning för perioden från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020.

2.   I denna förordning fastställs

a)

målen för det ekonomiska stödet och vilka åtgärder som är stödberättigande,

b)

de allmänna ramarna för genomförandet av de stödberättigande åtgärderna,

c)

de medel som görs tillgängliga genom instrumentet från den 1 januari 2014 till den 31 december 2020 och deras fördelning,

d)

tillämpningsområdet för och syftet med de olika specifika sätt på vilka utgifterna för förvaltningen av de yttre gränserna och den gemensamma viseringspolitiken finansieras.

3.   Enligt denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 vara tillämpliga.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)    yttre gränser : medlemsstaternas landgränser, inklusive flod- och insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kust- och insjöhamnar, för vilka unionsrättens bestämmelser om passage av yttre gränser gäller, även när dessa gränser är tillfälliga.

b)    gemensam unionsstandard : tillämpning av operativa åtgärder på ett gemensamt och sammanhållet sätt i syfte att uppnå en hög och enhetlig säkerhetsnivå på området för gränskontroller och visering, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (23), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (24), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (25), förordning (EG) nr 2007/2004, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 (26), Schengenkatalogen för kontroll av de yttre gränserna, den praktiska handledningen för gränskontrolltjänstemän, handboken om visering, handboken om Eurosur samt alla andra förordningar och riktlinjer om gränskontroller och visering som antas på unionsnivå.

c)   tillfälliga yttre gränser:

i)

den gemensamma gränsen mellan en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och en medlemsstat som ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut enligt anslutningsakten, men för vilken det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar den att tillämpa regelverket fullt ut ännu inte har trätt i kraft,

ii)

den gemensamma gränsen mellan två medlemsstater som enligt respektive anslutningsakt ska tillämpa Schengenregelverket fullt ut, men för vilka det tillämpliga rådsbeslut som bemyndigar dem att tillämpa regelverket fullt ut ännu inte har trätt i kraft.

d)    gränsövergångsställe : varje gränsövergångsställe som de behöriga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre gränserna och som anmälts i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EG) nr 562/2006.

e)    Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism : kontrollen av den korrekta tillämpningen av Schengenregelverket enligt förordning (EU) nr 1053/2013.

f)    nödsituation : en situation till följd av ett akut och exceptionellt högt tryck där ett stort eller oproportionellt antal tredjelandsmedborgare passerar eller väntas passera den yttre gränsen till en eller flera medlemsstater, eller varje annan vederbörligen bestyrkt nödsituation som kräver akuta åtgärder vid de yttre gränserna.

g)    avsnitt av de yttre gränserna : hela eller en del av den yttre land- eller sjögränsen för en medlemsstat enligt definitionen i nationell rätt eller enligt vad som fastställs av den nationella samordningscentralen eller varje annan ansvarig nationell myndighet med avseende på tillämpningen av förordning (EU) nr 1052/2013.

Artikel 3

Mål

1.   Det allmänna målet med instrumentet ska vara att bidra till att säkerställa en hög säkerhetsnivå i unionen och samtidigt underlätta lagligt resande, genom en enhetlig och hög nivå på kontrollen av de yttre gränserna och en ändamålsenlig handläggning av Schengenvisum, i överensstämmelse med unionens åtagande avseende de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna.

2.   Inom det allmänna mål som anges i punkt 1 ska instrumentet – i enlighet med de prioriteringar som fastställs i unionens relevanta strategier, program, hotbildsbedömningar och riskbedömningar – bidra till att uppnå följande särskilda mål:

a)

Stödja en gemensam viseringspolitik för att underlätta lagligt resande, tillförsäkra en hög servicekvalitet åt dem som ansöker om visum, säkerställa likabehandling av tredjelandsmedborgare och bekämpa olaglig invandring.

b)

Stödja en integrerad gränsförvaltning, inbegripet att främja ytterligare harmonisering av gränsförvaltningsrelaterade åtgärder i enlighet med gemensam unionsstandard samt genom utbyte av information medlemsstaterna emellan och mellan medlemsstaterna och Frontex, för att säkerställa dels en enhetlig och hög kontroll- och skyddsnivå vid de yttre gränserna, bland annat genom att bekämpa olaglig invandring, dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket, samtidigt som tillgång till internationellt skydd garanteras dem som behöver detta, i enlighet med de skyldigheter som medlemsstaterna åtagit sig avseende de mänskliga rättigheterna, bland annat principen om ”non-refoulement”.

Uppfyllelsen av instrumentets särskilda mål ska utvärderas i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EU) nr 514/2014 med hjälp av gemensamma indikatorer enligt vad som anges i bilaga IV till den här förordningen och programspecifika indikatorer som ingår i de nationella programmen.

3.   För att uppnå de mål som avses i punkterna 1 och 2 ska instrumentet bidra till följande operativa mål:

a)

Främja utvecklingen, genomförandet och verkställandet av strategier i syfte att säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett medborgarskap, när dessa passerar de inre gränserna, samt utföra kontroll av personer och en effektiv övervakning vid passage av de yttre gränserna.

b)

Gradvis införa ett integrerat förvaltningssystem för de yttre gränserna, på grundval av solidaritet och ansvarstagande, i synnerhet genom

i)

en förstärkning av kontrollerna och övervakningssystemen vid de yttre gränserna och förstärkt samverkan vid de yttre gränserna, inklusive sjögränserna, mellan gränskontrolltjänstemännen, tullen, migrations- och asylmyndigheterna samt de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna,

ii)

åtgärder inom territoriet som rör förvaltningen av de yttre gränserna och nödvändiga kompletterande åtgärder för dokumentsäkerhet, identitetshantering och driftskompatibilitet för förvärvad teknisk utrustning,

iii)

alla åtgärder som i övrigt bidrar till att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna med anknytning till personers rörlighet, inbegripet människohandel och människosmuggling.

c)

Främja utvecklingen och genomförandet av den gemensamma politiken för visum och andra uppehållstillstånd för kortare tid samt av olika former av konsulärt samarbete, i syfte att säkerställa bättre konsulär täckning och harmoniserad praxis för utfärdande av visum.

d)

Bygga och ombesörja driften av it-system, dessas kommunikationsinfrastruktur samt utrustning som stöder den gemensamma viseringspolitiken, gränskontrollerna och gränsövervakningen vid de yttre gränserna och som fullt ut följer lagstiftningen om skydd av personuppgifter.

e)

Stärka situationsmedvetenheten vid de yttre gränserna och medlemsstaternas reaktionsförmåga.

f)

Säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av unionens regelverk om gränser och visering, däribland ett ändamålsenligt funktionssätt för Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism.

g)

Stärka åtgärder från medlemsstaterna för att bidra till att förbättra samarbetet mellan medlemsstater med verksamhet i tredjeländer med avseende på inflödet av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium, inbegripet förebyggande och bekämpning av olaglig invandring, liksom samarbetet med tredjeländer i detta avseende, i full överensstämmelse med målen och principerna för unionens yttre åtgärder och humanitära politik.

4.   Åtgärder som finansieras genom detta instrument ska genomföras i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och respekten för mänsklig värdighet. I synnerhet ska åtgärderna vara förenliga med bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, unionsrätt om dataskydd, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), principen om rättvis behandling av tredjelandsmedborgare, rätten till asyl och internationellt skydd, principen om ”non-refoulement” samt unionens och medlemsstaternas internationella skyldigheter enligt de internationella instrument som de har undertecknat, till exempel Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

I synnerhet ska medlemsstaterna, när så är möjligt, när de genomför åtgärder sörja för att utsatta personer, särskilt barn och ensamkommande barn, identifieras, ges omedelbar hjälp och hänvisning till skyddstjänster.

5.   När medlemsstaterna genomför åtgärder som finansieras genom detta instrument och som är kopplade till sjögränsövervakning ska de särskilt uppmärksamma sina skyldigheter enligt internationell sjörätt att bistå personer i nöd. I detta avseende kan utrustning och system som får stöd av instrumentet användas för sökning och räddning i situationer som uppstår under gränsövervakningsinsatser till sjöss, och därigenom bidra till att säkerställa skyddet för migranter och rädda deras liv.

6.   Instrumentet ska också bidra till finansieringen av tekniskt bistånd på initiativ av medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 4

Stödberättigande åtgärder

1.   Inom de mål som avses i artikel 3 i den här förordningen och med beaktande av resultatet av den politiska dialog som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 samt i enlighet med målen för det nationella program som anges i artikel 9 i den här förordningen ska instrumentet stödja åtgärder i eller av medlemsstaterna, i synnerhet följande åtgärder:

a)

Infrastrukturer, byggnader och system som krävs vid gränsövergångsställen och för övervakning av gränserna mellan gränsövergångsställen, för att förebygga och bekämpa obehörig gränspassage, olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet och för att säkerställa smidiga reseflöden.

b)

Operativ utrustning, transportmedel och kommunikationssystem som krävs för ändamålsenlig och säker gränskontroll och spårning av personer.

c)

It- och kommunikationssystem för effektiv hantering av migrationsströmmar över gränserna, inbegripet investeringar i befintliga och framtida system.

d)

Infrastruktur, byggnader, kommunikations- och it-system samt operativ utrustning som krävs för handläggningen av visumansökningar och konsulärt samarbete, liksom andra åtgärder som syftar till att förbättra servicekvaliteten för dem som ansöker om visum.

e)

Utbildning i användningen av sådan utrustning och sådana system som avses i leden b, c och d och främjande av standarder för kvalitetsstyrning, liksom utbildning av gränskontrolltjänstemän – om så är lämpligt även i tredjeländer – i hur de ska utföra sina arbetsuppgifter för övervakning, rådgivning och kontroll i överensstämmelse med internationell rätt om mänskliga rättigheter, inbegripet identifiering av offer för människohandel och människosmuggling.

f)

Utstationering av sambandsmän för invandringsfrågor och dokumentrådgivare i tredjeländer samt utbyte och utstationering av gränskontrolltjänstemän mellan medlemsstater eller mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

g)

Studier, utbildning, pilotprojekt och andra åtgärder för ett gradvis införande av ett integrerat förvaltningssystem för de yttre gränserna enligt vad som avses i artikel 3.3, inklusive åtgärder som syftar till att främja myndighetssamarbete antingen inom medlemsstater eller mellan medlemsstater samt åtgärder som rör driftskompatibilitet och harmonisering av gränsförvaltningssystem.

h)

Studier, pilotprojekt och åtgärder som syftar till att genomföra rekommendationer, operativa standarder och bästa praxis som följer av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och unionens organ.

2.   Inom de mål som avses i artikel 3 i den här förordningen och med beaktande av resultatet av den politiska dialog som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014, och i enlighet med målen för det nationella program som avses i artikel 9 i den här förordningen, ska instrumentet stödja åtgärder avseende och i tredjeländer, och i synnerhet följande:

a)

Informationssystem, verktyg eller utrustning för utbyte av information mellan medlemsstaterna och tredjeländer.

b)

Åtgärder som rör det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och tredjeländer, inklusive gemensamma insatser.

c)

Projekt i tredjeländer som syftar till att förbättra övervakningssystemen för att säkerställa samarbete med Eurosur.

d)

Studier, seminarier, arbetsgrupper, konferenser, utbildning, utrustning och pilotprojekt för att tillhandahålla särskilda tekniska och operativa sakkunskaper till tredjeländer.

e)

Studier, seminarier, arbetsgrupper, konferenser, utbildning, utrustning och pilotprojekt för genomförandet av särskilda rekommendationer, operativa standarder och bästa praxis som följer av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och unionens organ i tredjeländer.

Kommissionen och medlemsstaterna ska tillsammans med Europeiska utrikestjänsten och i enlighet med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 514/2014 säkerställa samordningen av de åtgärder som vidtas i och avseende tredjeländer.

3.   De åtgärder som avses i punkt 1 a är inte stödberättigande vid tillfälliga yttre gränser.

4.   Åtgärder i samband med tillfälligt och undantagsmässigt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna enligt vad som avses i kodexen om Schengengränserna är inte stödberättigande.

5.   Åtgärder vilkas enda syfte eller konsekvens är kontroll av varor är inte stödberättigande.

KAPITEL II

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Artikel 5

Samlade medel och genomförande

1.   De samlade medlen för genomförandet av instrumentet ska uppgå till 2 760 miljoner EUR i löpande priser.

2.   Europaparlamentet och rådet ska bevilja de årliga anslagen inom den fleråriga budgetramens gränser.

3.   De samlade medlen ska genomföras enligt följande:

a)

Nationella program, i enlighet med artiklarna 9 och 12.

b)

Driftsstöd, inom ramen för de nationella programmen och enligt de villkor som fastställs i artikel 10.

c)

Den särskilda transiteringsordningen, i enlighet med artikel 11.

d)

Unionsåtgärder, i enlighet med artikel 13.

e)

Bistånd i nödsituationer, i enlighet med artikel 14.

f)

Genomförande av ett program för inrättande av it-system till stöd för förvaltningen av migrationsströmmar över de yttre gränserna, enligt de villkor som fastställs i artikel 15.

g)

Tekniskt bistånd, i enlighet med artikel 16.

4.   De budgetmedel som genom instrumentet anslås för unionsåtgärder enligt artikel 13 i den här förordningen, bistånd i nödsituationer enligt artikel 14 i den här förordningen och tekniskt bistånd enligt artikel 16.1 i den här förordningen ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (27), och när så är lämpligt, genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

De budgetmedel som anslås för nationella program enligt artikel 9, driftsstöd enligt artikel 10 och den särskilda transiteringsordningens funktion enligt artikel 11 ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med artikel 58.1 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

De budgetmedel som anslås för länder som har åtagit sig att delta i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket enligt punkt 7 i denna artikel ska genomföras genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 c i i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Den eller de metoder som används för genomförandet av budgeten för programmet för utveckling av it-system på grundval av befintliga och/eller nya system ska anges i den relevanta unionslagstiftningsakter som antas.

5.   De samlade medlen ska användas enligt följande:

a)

1 551 miljoner EUR för medlemsstaternas nationella program.

b)

791 miljoner EUR för utveckling av it-system, på grundval av befintliga och/eller nya system som stöd för hanteringen av migrationsströmmar över de yttre gränserna, med förbehåll för att de relevanta unionslagstiftningsakterna antas.

Om det beloppet inte har fördelats eller utnyttjats, ska kommissionen genom en delegerad akt i enlighet med artikel 17 omfördela det till en eller flera av de verksamheter som avses i artikel 6.1 b och c och led d i denna punkt. Den delegerade akten ska inbegripa en bedömning av utvecklingen av de relevanta it-systemen, inklusive genomförandet av budgeten och förväntade outnyttjade belopp. Denna omfördelning får ske efter antagandet av de relevanta lagstiftningsakterna eller vid den halvtidsöversyn som avses i artikel 8.

c)

154 miljoner EUR för den särskilda transiteringsordningen.

d)

264 miljoner EUR för unionsinsatser, bistånd i nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ, varav minst 30 % ska användas för unionsinsatser.

6.   De samlade medel som finns tillgängliga för instrumentet i enlighet med punkt 1 utgör, tillsammans med de samlade medel som fastställts för förordning (EU) nr 513/2014, finansieringsramen för fonden, och utgör den särskilda referensen, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (28), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

7.   De länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket ska delta i instrumentet i enlighet med denna förordning.

Avtal ska ingås om de finansiella bidrag som dessa länder ska lämna till instrumentet och de kompletterande bestämmelser som behövs för dessa länders deltagande, inbegripet bestämmelser som skyddar unionens ekonomiska intressen och revisionsrättens revisionsbefogenheter.

De finansiella bidragen från dessa länder ska läggas till de samlade medel från unionens budget som avses i punkt 1.

Artikel 6

Medel för stödberättigande åtgärder i medlemsstaterna

1.   1 551 miljoner EUR ska preliminärt fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:

a)

1 276 miljoner EUR enligt vad som anges i bilaga I.

b)

147 miljoner EUR på grundval av resultaten från den mekanism som avses i artikel 7.

c)

Inom ramen för den halvtidsöversyn som avses i artikel 8 och för perioden från och med budgetåret 2018: 128 miljoner EUR, återstoden av de tillgängliga anslagen enligt denna artikel eller ett annat belopp, i enlighet med vad som fastställs i punkt 4, på grundval av resultatet från riskbedömningen och halvtidsöversynen.

2.   Varje medlemsstat ska fördela de basbelopp för nationella program som anges i bilaga I på följande sätt:

a)

Minst 10 % till åtgärder som avser artikel 9.2 a.

b)

Minst 25 % till åtgärder som avser artikel 9.2 b.

c)

Minst 5 % till åtgärder som avser artikel 9.2 c, d, e och f.

Medlemsstaterna får avvika från dessa miniminivåer under förutsättning att en förklaring infogas i det nationella programmet till varför en resursfördelning som understiger dessa miniminivåer inte äventyrar uppnåendet av det berörda målet. Denna förklaring ska bedömas av kommissionen i samband med dess godkännande av nationella program enligt vad som avses i artikel 9.2.

3.   Medlemsstaterna ska tilldela Eurosur de medel som behövs för att systemet ska kunna fungera väl.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att justera det preliminära belopp som anges i punkt 1 c i den här artikeln, i syfte att på ett korrekt sätt uppfylla målen enligt instrumentet i fall av oförutsedda eller nya omständigheter och/eller för att säkerställa en ändamålsenlig användning av den finansiering som finns tillgänglig inom ramen för instrumentet.

5.   Medlemsstater som ansluter sig till unionen under perioden 2012–2020 ska inte få anslag för nationella program enligt detta instrument, så länge de får anslag från ett tillfälligt unionsinstrument som hjälper de stödmottagande medlemsstaterna att finansiera åtgärder vid de nya yttre gränserna för genomförandet av Schengenregelverket om gränser och visering samt kontrollen vid de yttre gränserna.

Artikel 7

Medel för särskilda åtgärder

1.   Medlemsstaterna kan, utöver de anslag som beräknas i enlighet med artikel 6.1 a, få ett ytterligare anslag, förutsatt att detta är öronmärkt som sådant i det nationella programmet och ska användas för de särskilda åtgärder som förtecknas i bilaga II.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för översynen av de särskilda åtgärder som förtecknas i bilaga II, om det anses lämpligt, även i samband med halvtidsöversynen. På grundval av de nya särskilda åtgärderna kan medlemsstaterna få ett tilläggsbelopp enligt vad som anges i punkt 1 i den här artikeln, om det finns tillgängliga medel.

3.   De tilläggsbelopp som fördelas i enlighet med denna artikel ska tilldelas de berörda medlemsstaterna i det enskilda finansieringsbeslutet om godkännande eller översyn av deras nationella program i enlighet med det förfarande som anges i artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 8

Medel inom ramen för halvtidsöversynen

1.   I syfte att fördela det belopp som anges i artikel 6.1 c ska kommissionen senast den 1 juni 2017 ta hänsyn till medlemsstaternas bördor i samband med gränsförvaltningen, inklusive söknings- och räddningsverksamhet i situationer som uppstår under gränsövervakningsinsatser till sjöss samt bedömningsrapporter som utarbetas med hjälp av Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism, liksom hotnivåerna vid de yttre gränserna för perioden 2017–2020 och faktorer som påverkade säkerheten vid de yttre gränserna under 2014–2016. Det beloppet ska fördelas mellan medlemsstaterna genom viktning mellan följande kategorier av gränser, med beaktande av punkt 6 i den här artikeln:

a)

45 % för yttre sjögränser.

b)

38 % för yttre landgränser.

c)

17 % för flygplatser.

2.   För de yttre sjö- och landgränserna ska beräkningen av beloppet baseras på längden på avsnitten av den yttre gränsen multiplicerat med en hotnivå (minsta, normal, medelhög, hög) för varje gränsavsnitt enligt följande:

a)

Koefficient 0,5 för minsta hotnivå.

b)

Koefficient 1 för normal hotnivå.

c)

Koefficient 3 för medelhög hotnivå.

d)

Koefficient 5 för hög hotnivå.

3.   För flygplatser ska anslagen beräknas för varje medlemsstat enligt följande:

a)

50 % på grundval av det antal personer som passerar de yttre gränserna.

b)

50 % på grundval av det antal tredjelandsmedborgare som nekas inresa vid de yttre gränserna.

4.   I enlighet med Frontex riskbedömningsrapport och i samråd med Frontex, och vid behov även med andra unionsorgan, ska kommissionen fastställa hotnivåer för varje avsnitt av medlemsstaternas yttre gränser för perioden 2017–2020. Hotnivåerna ska baseras på följande faktorer:

a)

Bördan i samband med gränsförvaltningen vid de yttre gränserna.

b)

De faktorer som påverkade säkerheten vid medlemsstaternas yttre gränser under perioden 2014–2016.

c)

Förändringar i unionens politik, till exempel viseringspolitiken.

d)

Möjliga framtida tendenser i fråga om migrationsströmmar och risker för olaglig verksamhet med koppling till irreguljär passage av de yttre gränserna.

e)

Den sannolika politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i tredjeländer, särskilt i grannländerna.

Innan kommissionen utfärdar den rapport där hotnivåerna fastställs ska den föra en diskussion med medlemsstaterna.

5.   För fördelningen av medel enligt punkt 1 ska följande gälla:

a)

Den linje mellan de områden som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 866/2004 (29) ska beaktas, även om den inte utgör någon yttre landgräns så länge som artikel 1 i protokoll nr 10 till Cyperns anslutningsakt från 2003 är tillämplig, men inte sjögränsen norr om den linjen.

b)

Uttrycket yttre sjögränser ska definieras som medlemsstaternas yttersta territorialhavsgräns i enlighet med artiklarna 4–16 i Förenta nationernas havsrättskonvention. I fall där det krävs regelbundna insatser över stora avstånd för att förebygga obehörig gränspassage ska uttrycket dock avse den yttre gränsen för områden med hög hotnivå. Dessa yttre gränser ska fastställas med beaktande av de relevanta uppgifter om dessa insatser för perioden 2014–2016 som de berörda medlemsstaterna lämnar in.

6.   Dessutom kan medlemsstaterna, efter uppmaning från kommissionen senast den 1 juni 2017, få ett ytterligare anslag, förutsatt att detta är öronmärkt som sådant i programmet och används för särskilda åtgärder som ska fastställas i ljuset av unionens prioriteringar vid den tidpunkten.

7.   De tilläggsbelopp som fördelas enligt denna artikel ska tilldelas de berörda medlemsstaterna i ett enskilt finansieringsbeslut om godkännande eller översyn av deras nationella program i enlighet med det förfarande som anges i artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 9

Nationella program

1.   Det nationella program som med beaktande av resultatet av den politiska dialog som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 ska utarbetas enligt instrumentet och det som ska utarbetas enligt förordning (EU) nr 513/2014 ska läggas fram för kommissionen som ett samlat nationellt program för fonden i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   Inom ramen för de nationella program som ska granskas och godkännas av kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014 ska medlemsstaterna inom ramen för de mål som avses i artikel 3 i den här förordningen och med beaktande av resultatet av den dialog som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 sträva efter att nå i synnerhet mål från följande förteckning:

a)

Utveckla Eurosur i enlighet med unionsrätten och unionens riktlinjer.

b)

Stödja och utöka den befintliga kapaciteten på nationell nivå när det gäller viseringspolitiken och förvaltningen av de yttre gränserna samt stödja och utöka åtgärder inom området för fri rörlighet som rör förvaltningen av de yttre gränserna, med beaktande av i synnerhet ny teknik och utvecklingen inom och/eller standarder avseende hanteringen av migrationsströmmar.

c)

Stödja den fortsatta utvecklingen av hanteringen av migrationsströmmar med hjälp av medlemsstatens konsulära och andra tjänster i tredjeländer, bland annat genom att inrätta konsulära samarbetsmekanismer i syfte att underlätta lagligt resande i enlighet med unionsrätt eller den berörda medlemsstatens rätt, och förebygga olaglig invandring till unionen.

d)

Stärka en integrerad gränsförvaltning genom provning och införande av nya verktyg, driftskompatibla system samt arbetsmetoder som syftar till att öka informationsutbytet inom medlemsstaten eller förbättra samverkan mellan myndigheter.

e)

Utveckla projekt som syftar till att säkerställa en enhetlig och hög nivå på kontrollen av de yttre gränserna i enlighet med gemensam unionsstandard och att öka driftskompatibiliteten mellan medlemsstaternas gränsförvaltningssystem.

f)

Efter samråd med Frontex stödja åtgärder som syftar till att främja ytterligare harmonisering av gränsförvaltningen och i synnerhet dess tekniska kapacitet, i enlighet med gemensam unionsstandard.

g)

Säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av unionens regelverk om gränskontroller och visering för att komma till rätta med de brister som har konstaterats på unionsnivå, enligt vad som har framkommit inom Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism.

h)

Bygga upp kapaciteten för att möta kommande utmaningar, inbegripet nuvarande och framtida hot och påfrestningar vid de yttre gränserna, med särskild hänsyn till analyser genomförda av relevanta unionsorgan.

3.   För att uppnå de mål som avses i punkt 2 får medlemsstaterna inom ramen för sina nationella program stödja åtgärder i och avseende tredjeländer, bland annat genom informationsutbyte och operativt samarbete.

4.   Kommissionen ska samråda med Frontex om de utkast till nationella program som medlemsstaterna lämnar in, i synnerhet för den verksamhet som finansieras inom ramen för driftsstödet, i syfte att se till att Frontex uppdrag och medlemsstaternas ansvar för kontroll och övervakning av de yttre gränserna kompletterar varandra och för att säkerställa konsekvens och motverka kostnadsineffektivitet.

Artikel 10

Driftsstöd enligt medlemsstaternas nationella program

1.   En medlemsstat får använda upp till 40 % av det belopp som anslagits genom instrumentet till sitt nationella program för att finansiera driftsstöd till de myndigheter som är ansvariga för de uppgifter och tjänster som utgör tjänster av allmänt intresse för unionen.

2.   Driftsstöd ska beviljas om den berörda medlemsstaten uppfyller följande villkor:

a)

Förenlighet med unionens regelverk om gränser och visering.

b)

Förenlighet med det nationella programmets mål.

c)

Förenlighet med gemensam unionsstandard i syfte att öka samordningen mellan medlemsstaterna och undvika dubbelarbete, splittring och kostnadsineffektivitet i fråga om gränskontroll.

3.   I detta syfte ska kommissionen före godkännandet av det nationella programmet bedöma utgångsläget i de medlemsstater som har angett att de har för avsikt att begära driftsstöd, i förekommande fall med beaktande av Schengenutvärderingsrapporter.

Kommissionens slutsatser ska bli föremål för diskussion med den berörda medlemsstaten.

Efter diskussionen får kommissionen, för att godkänna budgetstöd inom en medlemsstats nationella program, ställa krav på programplanering och fullbordande av ett antal åtgärder i syfte att säkerställa att villkoren i punkt 2 är helt uppfyllda vid den tidpunkt när budgetstödet lämnas.

4.   Driftsstödet ska koncentreras till särskilda uppgifter och/eller tjänster och inriktas på de mål som anges i bilaga III. Det ska innebära full återbetalning av utgifterna för att genomföra de uppgifter och/eller tjänster som fastställs i det nationella programmet, inom de ekonomiska ramar som fastställs i programmet och det tak som anges i punkt 1.

5.   Driftsstödet ska bli föremål för övervakning och informationsutbyte mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten i förhållande till utgångsläget i den medlemsstaten, de mål som ska uppnås samt indikatorer för att mäta framstegen.

6.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förfaranden för rapportering av tillämpningen av denna bestämmelse och alla andra praktiska arrangemang som ingås mellan medlemsstaterna och kommissionen för att följa denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 11

Driftsstöd för den särskilda transiteringsordningen

1.   Instrumentet ska ge stöd till kompensation för uteblivna avgifter för transitvisum och ytterligare kostnader som uppstår till följd av genomförandet av dokumentet för förenklad transitering (FTD) och dokumentet för förenklad järnvägstransitering (FRTD) i enlighet med förordning (EG) nr 693/2003 och förordning (EG) nr 694/2003.

2.   De medel som anslagits till Litauen enligt punkt 1 får inte överstiga 154 miljoner EUR för perioden 2014–2020 och ska göras tillgängliga som ytterligare särskilt driftsstöd till Litauen.

3.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 avses med ytterligare kostnader sådana kostnader som direkt följer av de särskilda kraven på att genomföra den särskilda transiteringsordningen och som inte uppstår till följd av utfärdandet av transitvisum eller visering för andra ändamål.

Följande typer av ytterligare kostnader ska berättiga till finansiering:

a)

Investeringar i infrastruktur.

b)

Utbildning av personal som genomför den särskilda transiteringsordningen.

c)

Ytterligare driftskostnader, inbegripet löner till personal som specifikt genomför den särskilda transiteringsordningen.

4.   De uteblivna avgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska beräknas på grundval av avgiftsnivåerna för visering och den avgiftsfrihet vid visering som fastställs i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationen om förenklat utfärdande av viseringar till medborgare i Europeiska unionen och Ryska federationen (30), inom den budgetram som anges i punkt 2 i denna artikel.

5.   Kommissionen och Litauen ska se över tillämpningen av denna artikel vid ändringar som har en inverkan på den särskilda transiteringsordningen och/eller dess funktion.

6.   Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förfaranden för rapportering om tillämpningen av denna bestämmelse och eventuella finansiella och andra praktiska arrangemang mellan Litauen och kommissionen i syfte att följa denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

7.   För att se till att den särskilda transiteringsordningen fungerar smidigt får kommissionen ha specifika arrangemang för mellanliggande betalningar med avvikelse från bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 12

Programplanering i linje med resultaten från Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism

Efter antagandet av en Schengenutvärderingsrapport i enlighet med förordning (EU) nr 1053/2013 ska den berörda medlemsstaten, tillsammans med kommissionen och Frontex, undersöka hur man bör ta itu med slutsatserna, däribland eventuella brister, och genomföra rekommendationerna inom ramen för sitt nationella program.

Vid behov ska den berörda medlemsstaten se över sitt nationella program i enlighet med artikel 14.9 i förordning (EU) nr 514/2014 för att beakta dessa slutsatser och rekommendationer.

Finansieringen av korrigerande åtgärder ska prioriteras. I dialog med kommissionen och Frontex ska den berörda medlemsstaten omfördela medel inom sitt program, även de medel som programplanerats för driftsstöd, och/eller införa eller ändra åtgärder som syftar till att avhjälpa bristerna enligt slutsatserna och rekommendationerna i Schengenutvärderingsrapporten.

Artikel 13

Unionsåtgärder

1.   På kommissionens initiativ får instrumentet användas för att finansiera gränsöverskridande åtgärder eller åtgärder av särskilt intresse för unionen (nedan kallade unionsåtgärder) i samband med de allmänna, särskilda och operativa mål som avses i artikel 3.

2.   För att berättiga till stöd ska unionsåtgärderna i synnerhet eftersträva följande mål:

a)

Stödja förberedande, övervakande, administrativ och teknisk verksamhet som krävs för att genomföra politiken för yttre gränser och visering, inbegripet att stärka förvaltningen av Schengenområdet genom att utveckla och genomföra den utvärderingsmekanism som inrättats genom förordning (EU) nr 1053/2013 för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och kodexen om Schengengränserna, i synnerhet utgifter för tjänsteresor för experter från kommissionen och medlemsstaterna som deltar i platsbesök.

b)

Förbättra kunskapen om och förståelsen av situationen i medlemsstaterna och i tredjeländer genom analys, utvärdering och nära bevakning av politiken.

c)

Stödja utvecklingen av statistiska verktyg, däribland gemensamma statistiska verktyg, metoder och gemensamma indikatorer.

d)

Stödja och övervaka genomförandet av unionsrätten och unionens politiska mål i medlemsstaterna och utvärdera deras genomslagskraft och inverkan, även med avseende på respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna när det gäller instrumentets räckvidd.

e)

Främja nätverkande, ömsesidigt lärande, kartläggning och spridning av bästa praxis samt innovativa tillvägagångssätt bland olika aktörer på unionsnivå.

f)

Främja projekt som syftar till harmonisering av och driftskompatibilitet för gränsförvaltningsrelaterade åtgärder i enlighet med gemensam unionsstandard, i syfte att utveckla ett integrerat europeiskt gränsförvaltningssystem.

g)

Öka medvetenheten om unionens politik och mål bland aktörerna och allmänheten, bland annat genom information utåt om unionens politiska prioriteringar.

h)

Öka de europeiska nätverkens förmåga att bedöma, främja, stödja och vidareutveckla unionens politik och mål.

i)

Stödja särskilt innovativa projekt för att utveckla nya metoder och/eller tekniker som har förutsättningar att kunna överföras till andra medlemsstater, särskilt projekt som syftar till att testa och validera forskningsprojekt.

j)

Stödja åtgärder i eller avseende tredjeländer enligt vad som avses i artikel 4.2.

3.   Unionsåtgärder ska genomföras i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 14

Bistånd i nödsituationer

1.   Genom instrumentet ska ekonomiskt stöd ges för att hantera brådskande och särskilda behov i händelse av en nödsituation enligt definitionen i artikel 2 f.

2.   Bistånd i nödsituationer ska genomföras i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 15

Inrättande av ett program för utveckling av it-system

Programmet för utveckling av it-system på grundval av befintliga och/eller nya system ska genomföras förutsatt att unionslagstiftningsakter antas för att definiera dessa it-system och deras kommunikationsinfrastruktur, i synnerhet med målet att förbättra förvaltningen och kontrollen av reseflödena vid de yttre gränserna genom att stärka kontrollerna, samtidigt som gränspassagen påskyndas för reguljära resenärer. Där så är lämpligt ska synergier med befintliga it-system eftersträvas i syfte att undvika dubbla utgifter.

Fördelningen av det belopp som avses i artikel 5.5 b ska göras antingen i de relevanta unionsrättsakterna eller, efter antagandet av de lagstiftningsakterna, genom en delegerad akt i enlighet med artikel 17.

Kommissionen ska när så är lämpligt, dock minst en gång om året, underrätta Europaparlamentet och rådet om framstegen i utvecklingen av dessa it-system.

Artikel 16

Tekniskt bistånd

1.   På kommissionens initiativ och/eller för dess räkning får bidrag på upp till 1,7 miljoner EUR per år betalas ut från instrumentet för tekniskt bistånd till fonden i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   På en medlemsstats initiativ får verksamhet för tekniskt bistånd finansieras genom instrumentet i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 514/2014. Det belopp som avsätts för tekniskt bistånd för perioden 2014–2020 får inte överstiga summan av 5 % av det totala belopp som tilldelats en medlemsstat plus 500 000 EUR.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.5 b, 6.4, 7.2 och 15 ska ges till kommissionen för en period av sju år från och med den 21 maj 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av sjuårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med en period på tre år, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av sjuårsperioden.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.5 b, 6.4, 7.2 och 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 5.5 b, 6.4, 7.2 och 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för asyl-, migrations- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet, inrättad genom artikel 59.1 i förordning (EU) nr 514/2014.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 19

Tillämplighet av förordning (EU) nr 514/2014

Bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 ska vara tillämpliga på instrumentet.

Artikel 20

Upphävande

Beslut nr 574/2007/EG ska upphöra att gälla med verkan från den 1 januari 2014.

Artikel 21

Övergångsbestämmelser

1.   Denna förordning ska inte påverka vare sig fullföljande eller ändring, inklusive hel eller partiell indragning, av projekt och årliga program till dess att de har slutförts eller av det ekonomiska stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av beslut nr 574/2007/EG eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på det stödet den 31 december 2013.

2.   När beslut antas om medfinansiering inom ramen för instrumentet ska kommissionen beakta åtgärder som antagits på grundval av beslut nr 574/2007/EG före den 20 maj 2014 och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av medfinansieringen.

3.   Belopp som anslagits till medfinansiering vilka kommissionen godkänt mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2014, och för vilka kommissionen inte har mottagit de handlingar som krävs för avslutande av åtgärderna senast den dag då slutrapporten ska vara inlämnad, ska automatiskt återtas av kommissionen senast den 31 december 2017, och felaktigt utbetalade belopp ska återbetalas.

4.   Belopp som avser åtgärder som har skjutits upp till följd av rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden med uppskjutande verkan ska inte beaktas vid beräkningen av det belopp som automatiskt ska återtas.

5.   Senast den 30 juni 2015 ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna en utvärderingsrapport om resultatet och verkan av de åtgärder som medfinansierats inom ramen för beslut nr 574/2007/EG för perioden 2011–2013.

6.   Senast den 31 december 2015 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén överlämna efterhandsutvärderingsrapporten enligt beslut nr 574/2007/EG för perioden 2011–2013.

Artikel 22

Översyn

På grundval av ett förslag från kommissionen ska Europaparlamentet och rådet se över denna förordning senast den 30 juni 2020.

Artikel 23

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 299, 4.10.2012, s. 108.

(2)  EUT C 277, 13.9.2012, s. 23.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) samt rådets beslut av den 14 april 2014.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF (se sidan 93 i detta nummer av EUT).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (se sidan 112 i detta nummer av EUT).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar (EUT L 144, 6.6.2007, s. 22).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 304, 22.11.2011, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken (EUT L 99, 17.4.2003, s. 8).

(10)  Rådets förordning (EG) nr 694/2003 av den 14 april 2003 om en enhetlig utformning av de dokument för förenklad transitering (FTD) och dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) som det föreskrivs om i förordning (EG) nr 693/2003 (EUT L 99, 17.4.2003, s. 15).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11).

(12)  Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(14)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(15)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(16)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(17)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(18)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(19)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(20)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(21)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(22)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).

(23)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

(EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

(24)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

(26)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (EUT L 405, 30.12.2006, s. 1).

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(28)  EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(29)  Rådets förordning (EG) nr 866/2004 av den 29 april 2004 om en ordning enligt artikel 2 i protokoll nr 10 till anslutningsakten (EUT L 161, 30.4.2004, s. 128).

(30)  EUT L 129, 17.5.2007, s. 27.


BILAGA I

Belopp som utgör grunden för medlemsstaternas nationella program (i EUR)

Medlemsstat/associerad stat

Minsta belopp

Fast andel fördelad på grundval av genomsnittet 2010–2012

Procentandel 2010–2012 med Kroatien

TOTALT

AT

5 000 000

9 162 727

0,828 %

14 162 727

BE

5 000 000

12 519 321

1,131 %

17 519 321

BG

5 000 000

35 366 130

3,196 %

40 366 130

CH

5 000 000

13 920 284

1,258 %

18 920 284

CY

15 000 000

19 507 030

1,763 %

34 507 030

CZ

5 000 000

9 381 484

0,848 %

14 381 484

DE

5 000 000

46 753 437

4,225 %

51 753 437

DK

5 000 000

5 322 133

0,481 %

10 322 133

EE

5 000 000

16 781 752

1,516 %

21 781 752

ES

5 000 000

190 366 875

17,201 %

195 366 875

FI

5 000 000

31 934 528

2,886 %

36 934 528

FR

5 000 000

79 999 342

7,229 %

84 999 342

GR

5 000 000

161 814 388

14,621 %

166 814 388

HR

4 285 714

31 324 057

2,830 %

35 609 771

HU

5 000 000

35 829 197

3,237 %

40 829 197

IE

 

 

 

 

IS

5 000 000

326 980

0,030 %

5 326 980

IT

5 000 000

151 306 897

13,672 %

156 306 897

LI

5 000 000

0

0,000 %

5 000 000

LT

5 000 000

19 704 873

1,780 %

24 704 873

LU

5 000 000

400 129

0,036 %

5 400 129

LV

5 000 000

10 521 704

0,951 %

15 521 704

MT

15 000 000

38 098 597

3,442 %

53 098 597

NL

5 000 000

25 609 543

2,314 %

30 609 543

NO

5 000 000

9 317 819

0,842 %

14 317 819

PL

5 000 000

44 113 133

3,986 %

49 113 133

PT

5 000 000

13 900 023

1,256 %

18 900 023

RO

5 000 000

56 151 568

5,074 %

61 151 568

SE

5 000 000

6 518 706

0,589 %

11 518 706

SI

5 000 000

25 669 103

2,319 %

30 669 103

SK

5 000 000

5 092 525

0,460 %

10 092 525

UK

 

 

 

 

TOTALT

169 285 714

1 106 714 286

100,00 %

1 276 000 000


BILAGA II

Förteckning över särskilda åtgärder

1.

Inrättande av mekanismer för konsulärt samarbete mellan minst två medlemsstater vilket leder till skalfördelar i samband med behandlingen av ansökningar om och utfärdande av visum vid konsulat i enlighet med de principer om samarbete som fastställs i viseringskodexen, inbegripet gemensamma ansökningscentrum.

2.

Inköp av transportmedel och operativ utrustning som anses behövas för utplacering under gemensamma insatser av Frontex och som ska ställas till Frontex förfogande i enlighet med artikel 7.5 andra och tredje stycket i förordning (EG) nr 2007/2004.


BILAGA III

Mål för driftsstöd inom ramen för de nationella programmen

Mål 1: Främja utvecklingen och genomförandet av strategier som säkerställer att det inte förekommer någon kontroll av personer – oavsett medborgarskap – när dessa passerar de inre gränserna, och säkerställer personkontroller och en effektiv övervakning vid passage av de yttre gränserna.

Verksamhet

Personalkostnader, inklusive utbildningskostnader

Kostnader för underhåll och reparationer

Uppgradering/utbyte av utrustning

Fast egendom (avskrivningar, renovering)

Mål 2: Främja utvecklingen och genomförandet av den gemensamma politiken för visum och andra uppehållstillstånd för kortare tid, inbegripet konsulärt samarbete.

Verksamhet

Personalkostnader, inklusive utbildningskostnader

Kostnader för underhåll och reparationer

Uppgradering/utbyte av utrustning

Fast egendom (avskrivningar, renovering)

Mål 3: Inrätta och ombesörja driften av säkra it-system, deras kommunikationsinfrastruktur och utrustning som stöd för hanteringen av migrationsströmmar över unionens yttre gränser, bland annat övervakning.

Operativ förvaltning av SIS, VIS och nya system som ska inrättas

Personalkostnader, inklusive utbildningskostnader

Kostnader för underhåll och reparationer

Kommunikationsinfrastruktur och säkerhets- och uppgiftsskyddsrelaterade frågor

Uppgradering/utbyte av utrustning

Hyra av säkra lokaler och/eller renovering


BILAGA IV

Förteckning över gemensamma indikatorer för mätning av de särskilda målen

a)

Stödja en gemensam viseringspolitik för att underlätta lagligt resande, säkerställa likabehandling av tredjelandsmedborgare och bekämpa olaglig invandring:

i)

Det antal aktiviteter för konsulärt samarbete som utvecklats med hjälp av instrumentet.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

samlokalisering,

gemensamma ansökningscentrum,

representationer,

övriga.

ii)

Det antal anställda som utbildas och det antal kurser om aspekter av den gemensamma viseringspolitiken som hållits med hjälp av instrumentet.

iii)

Det antal specialisttjänster i tredjeländer som får stöd från instrumentet.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

sambandsmän för invandringsfrågor,

övriga.

iv)

Den andel och det antal konsulat som utvecklats eller uppgraderas med hjälp av instrumentet, av det totala antalet konsulat.

b)

Stödja gränsförvaltningen, bland annat genom utbyte av information medlemsstaterna emellan och mellan medlemsstaterna och Frontex, för att säkerställa dels en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna, bland annat genom att bekämpa olaglig invandring, dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket:

i)

Det antal anställda som utbildas och det antal kurser om aspekter av gränsförvaltningen som hållits med hjälp av instrumentet.

ii)

Det antal infrastrukturer och medel för gränskontroll (kontroller och övervakning) som utvecklats eller uppgraderats med hjälp av instrumentet.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

infrastruktur,

luftfartygs-, fordons- och fartygsbestånd (luft-, mark-, sjögränser),

utrustning,

övriga.

iii)

Det antal gränspassager vid de yttre gränserna genom automatiska in- och utresekontrollspärrar, jämfört med det totala antalet gränspassager, som får stöd från instrumentet.

iv)

Det antal nationella infrastrukturer för gränsövervakning som inrättats/vidareutvecklas inom ramen för Eurosur.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

nationella samordningscentraler,

regionala samordningscentraler,

lokala samordningscentraler,

andra typer av samordningscentraler.

v)

Det antal tillbud som medlemsstaterna anmält till den europeiska situationsanalysen.

Med avseende på de årliga rapporter om genomförandet som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 514/2014 ska denna indikator delas upp i ytterligare underkategorier såsom

olaglig invandring, inbegripet tillbud som är förknippande med en fara för migranters liv,

gränsöverskridande brottslighet,

krissituationer.


Top