Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32014R0421

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014 av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart Text av betydelse för EES

OJ L 129, 30.4.2014, p. 1–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/421/oj

30.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 421/2014

av den 16 april 2014

om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Luftfartssektorn har en starkt internationell karaktär. En global ansats för att åtgärda utsläpp från internationell luftfart ger de bästa förutsättningarna för att säkerställa hållbarhet på lång sikt.

(2)

Unionen försöker säkerställa en framtida internationell överenskommelse för att kontrollera utsläpp av växthusgaser från luftfarten, och begränsar under tiden klimatpåverkan av luftfartsverksamhet till och från flygplatser i unionen genom självständiga åtgärder. För att se till att dessa mål stöder, och inte strider mot, varandra bör hänsyn tas till utvecklingen inom internationella forum och ståndpunkter som uttrycks där, särskilt den resolution som innehåller den ”sammanfattande redogörelse för Icaos ständiga policy och praxis på miljöskyddsområdet” som antogs den 4 oktober 2013 vid det 38:e mötet i Icaos generalförsamling.

(3)

Följaktligen, och för att bibehålla den dynamik som uppnåddes vid det 38:e mötet i Icaos generalförsamling 2013 och främja framsteg vid det kommande 39:e mötet 2016, är det önskvärt att tillfälligt anse de krav som ställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (3) såsom uppfyllda för perioden till och med den 31 december 2016, när det gäller flygningar till och från flygplatser i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Härvid betonar unionen att rättsliga krav kan tillämpas på flygningar till och från flygplatser belägna i stater i EES, på samma sätt som rättsliga krav kan tillämpas på utsläppen från flygningar mellan sådana flygplatser. För att säkerställa rättsäkerheten bör flygningar mellan länder i EES och länder som anslutit sig till unionen 2013, vid tillämpningen av detta undantag, anses som flygningar mellan stater i EES.

(4)

Det bör erinras om att direktiv 2003/87/EG föreskriver att medlemsstaterna bör besluta om hur intäkterna från auktionering av utsläppsrätter ska användas. Dessa intäkter, eller motsvarande ekonomiskt värde, bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringarnas följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, framför allt inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer samt för att täcka kostnaderna för att administrera unionssystemet. Auktionsintäkterna, eller motsvarande ekonomiskt värde, bör också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning. Transparens kring användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt direktiv 2003/87/EG är avgörande för att underbygga unionens åtaganden. I Europaparlamentets och rådets förordning(EU) nr 525/2013 (4) åläggs medlemsstaterna att till kommissionen lämna en rapport om användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter.

(5)

De undantag som föreskrivs i denna förordning tar hänsyn till resultaten av de bilaterala och multilaterala kontakter med tredjeländer som kommissionen kommer att fortsätta på unionens vägnar, för att främja användningen av marknadsbaserade mekanismer för att minska utsläppen från luftfarten.

(6)

Enligt direktiv 2003/87/EG kan åtgärder vidtas för att ändra den förteckning över luftfartsverksamhet som ingår i bilaga I till det direktivet, om ett tredjeland inför åtgärder för att minska luftfartens klimatpåverkan.

(7)

När unionen förhandlar om luftfartsavtal med tredjeländer bör strävan alltid vara att unionen ska få ha kvar sin handlingsfrihet att vidta åtgärder i miljöfrågor, inklusive åtgärder för att begränsa luftfartens klimatpåverkan.

(8)

I syfte att undvika snedvridning av konkurrensen är det viktigt att alla flygningar på samma rutt behandlas på samma sätt.

(9)

För att ytterligare undvika en oskälig administrativ börda för de minsta luftfartygsoperatörerna bör dessutom ett tillfälligt undantag läggas till i bilaga I till direktiv 2003/87/EG. Icke-kommersiella luftfartygsoperatörer som släpper ut mindre än 1 000 ton koldioxid per år bör därför undantas från det direktivets tillämpningsområde från och med den 1 januari 2013 och till och med den 31 december 2020.

(10)

Det är lämpligt att göra det möjligt för luftfartygsoperatörer med små utsläpp att använda ett alternativt sätt att verifiera sina utsläpp, för att ytterligare minska deras administrativa börda. Medlemsstaterna bör få genomföra förenklingar, framför allt för att tillgodose behoven hos icke-kommersiella luftfartygsoperatörer med små utsläpp.

(11)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att minska eller helt eliminera eventuella problem med tillgänglighet och konkurrenskraft för unionens yttersta randområden. Därför bör det undantag som föreskrivs i denna förordning också gälla för flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena enligt förteckningen i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region i EES.

(12)

För att säkerställa rättssäkerhet för luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter är det lämpligt att utsträcka tidsfristerna för överlämnande och rapportering av 2013 års utsläpp till och med 2015.

(13)

Vid tillämpningen av detta undantag är det viktigt att erinra sig att tilldelningen och utfärdandet av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer fortfarande sker enligt samma metoder som införts genom direktiv 2003/87/EG, alltså baserat på verifierade uppgifter om tonkilometer för de relevanta perioder som avses däri.

(14)

Efter mötet i Icaos generalförsamling 2016 och mot bakgrund av dess resultat bör kommissionen tillhandahålla Europaparlamentet och rådet en fullständig rapport. I den rapporten bör kommissionen bland annat överväga alla möjligheter att ta med luftfartens utsläpp och, vid behov, snabbt föreslå åtgärder i syfte att se till att den internationella utvecklingen kan beaktas och att eventuella frågor om tillämpningen av undantaget tas upp. Kommissionen bör också särskilt uppmärksamma hur miljöeffektivt EU:s system för handel med utsläppsrätter är och då framför allt uppmärksamma luftfartens bidrag, samt metoder för att nå bättre överensstämmelse mellan bestämmelserna för luftfartsverksamhet och bestämmelserna för fasta anläggningar.

(15)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att införa ett tillfälligt undantag från övervakningen och rapporteringen av utsläpp och överlämnandet av utsläppsrätter från flygningar till och från länder utanför EES från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016 samt att lätta den administrativa bördan och förenkla administrationen av systemet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(16)

Det är avgörande att säkerställa rättssäkerhet för luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter med tanke på den tidsfrist för överlämnande den 30 april 2014 som avses i direktiv 2003/87/EG. Därför bör denna förordning tillämpas från och med den dag då den antas.

(17)

Direktiv 2003/87/EG bör ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 28a

Undantag tillämpliga före genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd

1.   Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer när det gäller

a)

alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016,

b)

alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016,

c)

överlämnande av utsläppsrätter motsvarande verifierade utsläpp för 2013 från flygningar mellan flygplatser belägna i länder inom EES-området som sker senast den 30 april 2015 i stället för den 30 april 2014, och verifierade utsläpp för 2013 från dessa flygningar som rapporteras senast den 31 mars 2015 i stället för den 31 mars 2014.

Vid tillämpning av artiklarna 11a, 12 och 14 ska de verifierade utsläppen från andra flygningar än de som avses i första stycket anses vara luftfartygsoperatörens verifierade utsläpp.

2.   Genom undantag från artiklarna 3e.5 och 3f ska luftfartygsoperatörer som omfattas av undantagen enligt punkt 1 a och b i denna artikel erhålla ett antal gratis utsläppsrätter som minskas i proportion till minskningen av skyldigheten att lämna in utsläppsrätter enligt de leden.

Genom undantag från artikel 3f.8 ska de utsläppsrätter som inte fördelas till följd av tillämpningen av första stycket i denna punkt annulleras.

Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2013–31 december 2016 ska medlemsstaterna offentliggöra det antal gratis utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör senast den 1 augusti 2014.

3.   Genom undantag från artikel 3d ska medlemsstaterna auktionera ut ett antal utsläppsrätter för luftfart som minskas i proportion till minskningen av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som utfärdas.

4.   Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat för perioden 1 januari 2013–31 december 2016 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp från flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

5.   Genom undantag från artikel 3g ska luftfartygsoperatörer inte vara ålagda att lämna in en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att övervaka och rapportera utsläpp från flygningar som omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

6.   Genom undantag från artiklarna 3g, 12, 15 och 18a ska utsläppen för en luftfartygsoperatör med sammanlagda årliga utsläpp på mindre än 25 000 ton koldioxid, anses vara verifierade utsläpp, om de fastställs med hjälp av det verktyg för små utsläppskällor som godkänts genom kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 (5) och som Eurocontrol försett med data från sin stödfacilitet för utsläppshandelssystemet. Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för icke-kommersiella luftfartygsoperatörer, förutsatt att dessa förfaranden inte tillhandahåller lägre noggrannhet än verktyget för små utsläppskällor.

7.   Vid tillämpningen av denna artikel ska flygningar mellan flygplatser i stater i EES och länder som anslutit sig till unionen under 2013 anses som flygningar mellan flygplatser i stater i EES.

8.   Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året underrätta Europaparlamentet och rådet om hur förhandlingarna inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) förlöper och om kommissionens arbete för att få tredjeländer att acceptera marknadsbaserade mekanismer. Efter Icaos generalförsamling 2016 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om åtgärder för att genomföra en internationell överenskommelse om en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2020, som på ett icke-diskriminerande sätt ska minska luftfartens växthusgasutsläpp, och rapporten ska också innehålla den information om hur intäkterna använts som medlemsstaterna översänt i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 525/2013.

I sin rapport ska kommissionen bedöma och, om lämpligt, lämna förslag till åtgärder med anledning av denna utveckling, om en lämplig täckning av utsläpp från verksamhet till eller från flygplatser i länder utanför EES-området från och med den 1 januari 2017. I sin rapport ska kommissionen också beakta lösningar på andra frågor som kan uppkomma vid tillämpningen av punkterna 1–4 i denna artikel, samtidigt som lika behandling av alla luftfartygsoperatörer på samma linje upprätthålls.

(5)  Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).”"

2.

I bilaga I, i kolumnen ”Verksamhet”, under rubriken ”Luftfart” ska följande led läggas till efter led j:

”k)

Från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2020: flygningar som, om det inte vore för detta led, skulle omfattas av denna verksamhet och som genomförs av en icke-kommersiell luftfartygsoperatör vars flygningar har en sammanlagd årlig utsläppsmängd på mindre än 1 000 ton per år.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 30 april 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

M. SCHULZ

På rådets vägnar

Ordförande

D. KOURKOULAS


(1)  Yttrande antaget den 22 januari 2014 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).


Top