Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32014R0376

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007 Text av betydelse för EES

OJ L 122, 24.4.2014, p. 18–43 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/376/oj

24.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/18


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 376/2014

av den 3 april 2014

om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

En hög allmän säkerhetsnivå bör säkerställas för den civila luftfarten i unionen, och varje ansträngning bör göras för att minska antalet olyckor och tillbud så att allmänheten kan känna förtroende för lufttransporter.

(2)

Antalet dödsolyckor inom den civila luftfarten har varit relativt konstant under det senaste årtiondet. Antalet olyckor kan dock komma att öka under de kommande årtiondena till följd av lufttrafikökningen och luftfartygens ökande tekniska komplexitet.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 (3) syftar till att förebygga olyckor genom att underlätta genomförandet av snabba, effektiva och högkvalitativa säkerhetsutredningar. Denna förordning bör inte vara ett hinder för det förfarande för utredning av olyckor och tillbud som hanteras av nationella myndigheter för säkerhetsutredning i enlighet med förordning (EU) nr 996/2010. Vid en olycka eller ett allvarligt tillbud ska underrättelsen om händelsen också omfattas av förordning (EU) nr 996/2010.

(4)

Nu gällande unionslagstiftningsakter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (4) och tillhörande genomförandeförordningar, innehåller krav på att vissa organisationer ska införa system för rapportering av händelser inom ramen för deras säkerhetsledningssystem. Efterlevnad av förordning (EG) nr 216/2008 och tillhörande genomförandeförordningar bör inte befria organisationer från skyldigheten att efterleva denna förordning. På samma sätt bör inte efterlevnad av denna förordning befria organisationer från skyldigheten att efterleva förordning (EG) nr 216/2008 och tillhörande genomförandeförordningar. Detta bör dock inte leda till att två parallella system för rapportering skapas, utan förordning (EG) nr 216/2008, dess genomförandeförordningar och den här förordningen bör ses som ett komplement till varandra.

(5)

Erfarenheten visar att en olycka ofta föregås av säkerhetsrelaterade tillbud och brister som visar att det finns säkerhetsrisker. Säkerhetsinformation är därför en viktig resurs när det gäller att upptäcka potentiella säkerhetsrisker. Även om förmågan att dra lärdom av en olycka är av avgörande betydelse, har rent reaktiva system dessutom visat sig vara av begränsad betydelse när det gäller att kontinuerligt bidra till förbättringar. Reaktiva system bör därför kompletteras med proaktiva system som använder sig av andra typer av säkerhetsinformation i syfte att faktiskt förbättra flygsäkerheten. Unionen, dess medlemsstater, Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) och organisationerna bör bidra till att förbättra flygsäkerheten genom att införa mer proaktiva och evidensbaserade säkerhetssystem som är inriktade på att förebygga olyckor genom analys av all relevant säkerhetsinformation, inbegripet information om händelser inom civil luftfart.

(6)

För att förbättra flygsäkerheten bör relevant information om civil luftfart rapporteras, samlas in, lagras, skyddas, utbytas, spridas och analyseras, och lämpliga säkerhetsåtgärder bör vidtas på grundval av den information som samlas in. Denna proaktiva och evidensbaserade strategi bör genomföras av medlemsstaternas relevanta luftfartssäkerhetsmyndigheter, av organisationer som en del av de egna säkerhetsledningssystemen och av byrån.

(7)

Införandet av krav på organisationerna när det gäller händelserapportering bör stå i proportion till den berörda organisationens storlek och dess verksamhetsområde. Därför bör det särskilt för mindre organisationer vara möjligt att besluta att förena eller slå samman funktioner med avseende på händelsehantering inom organisationen och dela uppgifter i samband med händelserapportering med andra organisationer av samma slag eller att lägga ut insamling, utvärdering, behandling, analys och lagring av information om händelser på specialiserade enheter som godkänts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Sådana enheter bör rätta sig efter de principer avseende skydd och konfidentialitet som fastställs genom denna förordning. Den utkontrakterande organisationen bör behålla ett lämpligt mått av kontroll över de uppgifter som lagts ut på dessa enheter och bör vara ytterst redovisningsskyldig och ansvarig för tillämpningen av de krav som föreskrivs i denna förordning.

(8)

Det är nödvändigt att säkerställa att inblandad luftfartspersonal rapporterar händelser som utgör en betydande risk för flygsäkerheten. Systemen för obligatorisk rapportering bör kompletteras av system för frivillig rapportering, och båda bör göra det möjligt för enskilda personer att rapportera information om flygsäkerhetsrelaterade händelser. System för obligatorisk och frivillig rapportering bör inrättas inom organisationerna, byrån och medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den information som samlas in bör överföras till behörig myndighet för kontroll, så att säkerheten inom den luftfarten kan förbättras. Organisationerna bör analysera de händelser som skulle kunna påverka säkerheten i syfte att kartlägga säkerhetsrisker och vid behov vidta lämpliga korrigerande eller förebyggande åtgärder. Organisationerna bör översända de preliminära resultaten av sina analyser till den behöriga myndigheten i medlemsstaterna eller till byrån och bör även till dem översända slutresultaten, om dessa resultat identifierar en faktisk eller potentiell flygsäkerhetsrisk. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och byrån bör inrätta ett liknande förfarande för de händelser som har rapporterats direkt till dem samt på ett lämpligt sätt övervaka organisationernas bedömning och i förekommande fall alla korrigerande eller förebyggande åtgärder som vidtagits.

(9)

Olika personalkategorier inom den civila luftfarten, eller personer som på annat sätt har kopplingar till den, uppmärksammar händelser som är av relevans för att förebygga olyckor. De bör därför ha tillgång till verktyg som gör det möjligt för dem att rapportera händelserna och de bör garanteras skydd. För att uppmuntra personalen att rapportera händelser och ge dem möjlighet att se händelserapporteringens positiva inverkan på flygsäkerheten bör de regelbundet informeras om de åtgärder som vidtagits till följd av händelserapporter.

(10)

Faror och risker som hänför sig till komplexa motordrivna luftfartyg skiljer sig mycket från dem som hänför sig till andra typer av luftfartyg. Samtidigt som hela luftfartssektorn bör omfattas av denna förordning, bör därför de krav som föreskrivs i den vara proportionella och anpassas till olika sektorer och komplexiteten hos de olika typerna av luftfartyg. I enlighet med detta bör information som samlats in om händelser som berör andra luftfartyg än komplexa motordrivna luftfartyg vara föremål för förenklade rapporteringskrav som är bättre anpassade för den sortens luftfart.

(11)

Utvecklingen av andra sätt att samla in säkerhetsinformation utöver de system som krävs enligt denna förordning bör uppmuntras i syfte att samla in ytterligare information som skulle kunna bidra till att förbättra flygsäkerheten. Om organisationer har välfungerande system för insamling av säkerhetsinformation, bör de kunna fortsätta att använda dessa system utöver de system som ska inrättas i enlighet med denna förordning.

(12)

Myndigheterna för säkerhetsutredning och alla enheter som anförtrotts uppgiften att reglera säkerheten inom den civila luftfarten i unionen bör ha full tillgång till händelseinformation som insamlas och händelserapporter som lagras av de egna medlemsstaterna, så att de kan besluta vilka tillbud som kräver en säkerhetsutredning, samt för att identifiera fall där lärdomar kan dras som är av intresse för flygsäkerheten och för att uppfylla sina tillsynsskyldigheter.

(13)

Det är av avgörande vikt att det finns tillgång till fullständiga data av hög kvalitet eftersom analyser och trender som grundar sig på felaktiga data kan leda till missvisande resultat och kan leda till att ansträngningarna fokuseras på irrelevanta åtgärder. Sådana felaktiga data kan dessutom leda till ett minskat förtroende för den information som kommer från system för rapportering av händelser. För att säkerställa kvaliteten på händelserapporter och främja fullständigheten hos dessa, bör de innehålla viss minimiinformation som kan variera beroende på händelsekategori. Dessutom bör det införas förfaranden för att kontrollera kvaliteten på information och för att undvika bristande överensstämmelse mellan en händelserapport och den information som först samlats in om händelsen. Med stöd av kommissionen bör dessutom adekvata vägledningar utarbetas, i synnerhet för att säkerställa uppgifternas kvalitet och främja deras fullständighet samt en konsekvent och enhetlig registrering av data i databaser. Workshoppar bör också organiseras, i synnerhet av kommissionen, för att ge det stöd som krävs.

(14)

Kommissionen bör utveckla ett gemensamt europeiskt riskklassificeringssystem för att säkerställa fastställandet av nödvändiga snabba åtgärder genom analys av enskilda händelser med hög säkerhetsrisk. Det systemet bör också göra det möjligt att fastställa de viktigaste riskområdena genom analys av aggregerad information. Ett sådant system bör hjälpa de relevanta enheterna i deras bedömning av händelser och när de bestämmer hur de på bästa sätt ska fokusera sina insatser. Ett gemensamt europeiskt riskklassificeringssystem bör främja ett integrerat och harmoniserat tillvägagångssätt när det gäller riskhantering i det europeiska luftfartssystemet och på så sätt göra det möjligt för organisationer, medlemsstater, kommissionen och byrån att på ett harmoniserat sätt lägga fokus på insatser för förbättring av säkerheten.

(15)

Ett gemensamt europeiskt riskklassificeringssystem bör också, på grundval av en analys av aggregerad information från ett europeiskt perspektiv, göra det möjligt att både identifiera de viktigaste riskområdena inom unionen och stödja det arbete som genomförts när det gäller det europeiska flygsäkerhetsprogrammet och den europeiska flygsäkerhetsplanen. Lämpligt stöd bör ges av kommissionen för att säkerställa konsekvent och enhetlig riskklassificering i alla medlemsstater.

(16)

För att underlätta informationsutbyte bör händelserapporter lagras i databaser som bör vara kompatibelt med Europeiska samordningscentrumet för rapporteringssystem för luftfartsincidenter (Eccairs) (den programvara som används av alla medlemsstater och av det europeiska centrala upplaget för att lagra händelserapporter) och med taxonomin ADREP (Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) taxonomi, även använd för Eccairs-programvaran). Byrån och kommissionen bör tillhandahålla tekniskt stöd för systemens driftskompatibilitet.

(17)

Organisationer bör lagra händelserapporter som härrör från händelseinformation som samlats in inom systemen för obligatorisk respektive, i förekommande fall, frivillig rapportering i en eller flera databaser. Databasens komplexitet bör kunna stå i proportion till storleken på den berörda organisationen och/eller dess betydelse när det gäller målen för denna förordning, och den bör åtminstone bestå av ett dataregister som innehåller gemensamma obligatoriska datafält och, vid behov, särskilda obligatoriska datafält.

(18)

En händelse som inbegriper ett luftfartyg som är registrerat i en medlemsstat eller som handhas av en organisation som är etablerad i en medlemsstat bör rapporteras även om den inträffade utanför den medlemsstatens territorium.

(19)

Information om händelser bör utbytas inom unionen för att förbättra kartläggningen av faktiska eller potentiella risker. Detta informationsutbyte bör också göra det möjligt för medlemsstaterna att få tillgång till all information om händelser som inträffar på deras territorier eller i deras luftrum men som rapporteras till en annan medlemsstat. Det bör även göra det möjligt för byrån att få detaljerad information om händelser och tillgång till alla händelserapporter som samlas in i unionen så att byrån vid behov kan vidta korrigerande åtgärder för att motverka en risk som identifierats i unionen. Detta informationsutbyte bör göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att få detaljerad information om händelser i deras luftrum och vid behov vidta korrigerande åtgärder för att motverka en risk som identifierats på deras territorium.

(20)

Målet med utbytet av information om händelser bör vara att förebygga flygolyckor och flygtillbud. Det bör inte användas för fastställande av skuld- eller ansvarsfrågor eller för benchmarking för säkerheten.

(21)

Det effektivaste sättet att säkerställa utbytet av en stor mängd säkerhetsinformation mellan medlemsstaterna, kommissionen och byrån är via det europeiska centrala upplaget, under förutsättning att medlemsstaterna, kommissionen och byrån får fullständig tillgång till det.

(22)

All säkerhetsrelaterad information från händelserapporter som samlats in i unionen bör överföras till det europeiska centrala upplaget i god tid. Detta bör omfatta insamling av information om tillbud men också information om olyckor och allvarliga tillbud som utreds i enlighet med förordning (EU) nr 996/2010.

(23)

Denna förordning bör tillämpas på information om händelser som lagras i organisationers, medlemsstaters eller byråns databaser.

(24)

All säkerhetsrelaterad information som finns i det europeiska centrala upplaget bör vara tillgänglig för enheter som anförtrotts uppgiften att reglera säkerheten inom den civila luftfarten i unionen, inbegripet byrån, och för de myndigheter som ansvarar för utredning av olyckor och tillbud inom unionen.

(25)

Det bör vara möjligt för berörda parter att begära tillgång till viss information som finns i det europeiska centrala upplaget, med förbehåll för reglerna om informationens konfidentialitet samt de inblandades anonymitet.

(26)

Eftersom nationella kontaktpunkter har bäst kännedom om berörda parter som är etablerade i en viss medlemsstat, bör varje nationell kontaktpunkt handlägga ansökningar från berörda parter som är etablerade på den medlemsstatens territorium. Kommissionen bör handlägga ansökningar från berörda parter i tredjeländer eller från internationella organisationer.

(27)

Information i händelserapporter bör analyseras och säkerhetsrisker bör identifieras. Eventuella lämpliga efterföljande åtgärder för att förbättra flygsäkerheten bör identifieras och genomföras i god tid. Information om analysen och uppföljningen av händelser bör spridas inom organisationer, medlemsstaternas behöriga myndigheter och byrån, eftersom tillhandahållande av återkoppling om inrapporterade händelser utgör ett incitament för enskilda att rapportera händelser. Om så är relevant och möjligt bör information om analysen och uppföljningen av händelser även tillhandahållas de personer som rapporterat om en händelse direkt till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna eller till byrån. Sådan återkoppling bör vara förenlig med reglerna om konfidentialitet och principerna om skydd av uppgiftslämnare och personer som omnämns i händelserapporten i enlighet med denna förordning.

(28)

Syftet med denna förordning bör vara att hjälpa medlemsstaterna, byrån och organisationer vid hanteringen av flygsäkerhetsrisker. Organisationers säkerhetsledningssystem kompletteras av medlemsstaternas och byråns säkerhetsledningssystem. Medan organisationer hanterar säkerhetsrisker som kan kopplas till deras särskilda verksamhet, hanterar medlemsstaternas behöriga myndigheter och byrån säkerhetsrisker för luftfartssystemen i hela medlemsstater och hela unionen, varvid de åtgärdar gemensamma säkerhetsrisker för luftfarten i den berörda medlemsstaten eller på unionsnivå. Byråns och medlemsstaternas behöriga myndigheters ansvar bör inte befria organisationer från deras direkta ansvar för att hantera de säkerhetsaspekter som kan kopplas till de produkter och tjänster som de tillhandahåller. Organisationerna bör för detta ändamål samla in och analysera händelseinformation så att de kan identifiera och minska de risker som kan kopplas till deras verksamhet. De bör också bedöma därmed förenade säkerhetsrisker och anslå medel för att snabbt vidta lämpliga åtgärder för att minska säkerhetsriskerna. Hela förfarandet bör övervakas av den relevanta behöriga myndigheten, som om det är nödvändigt bör kräva att ytterligare åtgärder vidtas för att säkerställa att säkerhetsbristerna har åtgärdats på ett korrekt sätt. Å andra sidan bör medlemsstaternas behöriga myndigheter och byrån komplettera organisationernas säkerhetsledningssystem på medlemsstatsnivå respektive europeisk nivå.

(29)

Medlemsstaterna bör vid fastställandet av vilka åtgärder som ska ingå i respektive myndighets flygsäkerhetsprogram och flygsäkerhetsplan, och för att säkerställa att åtgärderna är evidensbaserade, använda den information som härrör från de händelserapporter som har samlats in och från analyserna av dessa. Myndighetens flygsäkerhetsprogram och myndighetens flygsäkerhetsplan kompletteras på europeisk nivå av det europeiska flygsäkerhetsprogrammet och den europeiska flygsäkerhetsplanen.

(30)

Eftersom målet att förbättra flygsäkerheten inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom rapporteringssystem som drivs av medlemsstaterna var för sig är mindre effektiva än ett samordnat nätverk med informationsutbyte som gör det möjligt att identifiera eventuella säkerhetsproblem och centrala riskområden på unionsnivå, bör analysen på nationell nivå kompletteras med en analys och en uppföljning på unionsnivå för att säkerställa bättre förebyggande av flygolyckor och flygtillbud. Denna uppgift på unionsnivå bör utföras av ett nätverk av flygsäkerhetsanalytiker i samordning med byrån och kommissionen. Det bör vara möjligt för det nätverket att i samförstånd besluta att bjuda in observatörer till sina möten, inbegripet anställda inom eller representanter från industrin.

(31)

Det europeiska flygsäkerhetsprogrammet och den europeiska flygsäkerhetsplanen bör i synnerhet kunna dra nytta av det arbete som utförs av nätverket av flygsäkerhetsanalytiker i syfte att fastställa vilka åtgärder som behöver vidtas på unionsnivå ur ett evidensbaserat perspektiv.

(32)

Allmänheten bör ha tillgång till allmän, aggregerad information om flygsäkerhetsnivån i medlemsstaterna och i unionen. Den information bör särskilt omfatta trender och analyser som är resultatet av medlemsstaternas genomförande av denna förordning, samt information i aggregerad form om innehållet i det europeiska centrala upplaget, och den får tillhandahållas genom offentliggörande av utförandeindikatorer för säkerhet.

(33)

Säkerhetssystemet för civil luftfart är inrättat på grundval av återkoppling och lärdomar från olyckor och tillbud. Händelserapportering och användningen av händelseinformation för att förbättra säkerheten bygger på en förtroenderelation mellan uppgiftslämnaren och den enhet som ansvarar för insamling och utvärdering av informationen. Detta kräver strikt tillämpning av regler om konfidentialitet. Syftet med att skydda säkerhetsinformation mot olämplig användning, och med att ge tillträde till det europeiska centrala upplaget endast för berörda parter som deltar i arbetet med att förbättra säkerheten inom den civila luftfarten, är att säkerställa fortsatt tillgång till säkerhetsinformation så att lämpliga förebyggande åtgärder kan vidtas i god tid och så att flygsäkerheten kan förbättras. I detta sammanhang bör känslig säkerhetsinformation skyddas på lämpligt sätt, och insamlingen av informationen bör säkerställas genom att konfidentialiteten garanteras, källan skyddas och förtroendet hos den personal som arbetar med händelserapportering inom den civila luftfarten upprätthålls. Lämpliga åtgärder bör införas för att säkerställa att den information som samlas in genom system för händelserapportering förblir konfidentiell, och att tillträdet till det europeiska centrala upplaget begränsas. Nationella regler om informationsfrihet bör ta hänsyn till den nödvändiga konfidentialiteten för sådan information. Den insamlade informationen bör på lämpligt sätt skyddas mot obehörigt utnyttjande eller utlämnande. Den bör uteslutande användas i syfte att upprätthålla eller förbättra flygsäkerheten och bör inte användas för att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor.

(34)

För att säkerställa att personal och kontraktsanställda har förtroende för organisationens system för rapportering av händelser bör den information som händelserapporterna innehåller skyddas på lämpligt sätt och inte användas i andra syften än upprätthållande och förbättrande av flygsäkerheten. De interna reglerna avseende principerna om en ”rättvisekultur” som antagits av organisationer i enlighet med denna förordning bör i synnerhet bidra till uppnåendet av detta mål. Att begränsa överföringen av personuppgifter eller information som kan röja uppgiftslämnarens eller andra i händelserapporter omnämnda personers identitet genom att tydligt skilja de avdelningar som hanterar händelserapporter från resten av organisationen kan dessutom vara ett effektivt sätt att uppnå detta mål.

(35)

En uppgiftslämnare eller en person som omnämns i en händelserapport bör skyddas på lämpligt sätt. I detta sammanhang bör händelserapporter avidentifieras, och uppgifter som rör uppgiftslämnarens och i händelserapporter omnämnda personers identitet bör inte registreras i databaser.

(36)

Dessutom bör det civila luftfartssystemet främja en ”säkerhetskultur” som underlättar spontan rapportering av händelser och som därmed främjar principen om en ”rättvisekultur”. ”Rättvisekulturen” är en central del av det bredare begreppet ”säkerhetskultur”, som utgör grunden för ett stabilt säkerhetsledningssystem. En miljö som anammar de principer som ”säkerhetskulturen” står för bör inte hindra att åtgärder vidtas som är nödvändiga för att upprätthålla eller förbättra flygsäkerhetsnivån.

(37)

En ”rättvisekultur” bör uppmuntra enskilda personer att rapportera säkerhetsrelaterad information. Den bör dock inte medföra att personer befrias från sitt normala ansvar. I detta sammanhang bör personal och kontraktsanställda inte bli föremål för efterräkningar med anledning av information som har lämnats i enlighet med denna förordning, utom i fall av avsiktlig försummelse eller vid uppenbart, stort och allvarligt risktagande och grov underlåtenhet att vidta den yrkesmässiga aktsamhet som situationen kräver och som orsakar förutsebar skada för en person eller på egendom, eller som allvarligt sänker flygsäkerhetsnivån.

(38)

För att uppmuntra till händelserapporteringen bör det vara lämpligt att inte bara skydda uppgiftslämnarna utan även de personer som omnämns i den berörda händelserapporten. Det skyddet bör dock inte undanta dessa personer från den rapporteringsskyldighet som följer av denna förordning. I synnerhet bör en person som omnämns i en händelserapport och som själv är skyldig att rapportera händelsen i fråga men med avsikt har underlåtit att göra detta, förlora sitt skydd och bli föremål för sanktioner inom ramen för tillämpningen av denna förordning.

(39)

Utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffrätt eller en god rättskipning är det viktigt att för uppgiftslämnaren och andra personer som omnämns i händelserapporten tydligt markera omfattningen av skyddet mot efterräkningar eller åtal.

(40)

För att öka enskilda personers förtroende för systemet bör behandlingen av händelserapporter organiseras på ett sådant sätt att konfidentialiteten när det gäller uppgiftslämnarens identitet och andra personer som omnämns i händelserapporten vederbörligen skyddas med hänsyn till främjandet av en ”rättvisekultur”. Syftet med detta bör vara att, om det går, möjliggöra inrättandet av ett oberoende system för behandlingen av händelser.

(41)

Personal vid organisationer, vid de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och vid byrån som arbetar med att utvärdera, behandla eller analysera händelser spelar en betydelsefull roll för kartläggningen av säkerhetsrisker och säkerhetsbrister. Erfarenheten visar att en efterhandsanalys av händelser leder till att man fastställer risker och brister som man annars eventuellt inte skulle ha fastställt. Det är därför möjligt att de personer som är inblandade i utvärderingen, behandlingen eller analysen av händelser kan frukta potentiella konsekvenser i form av åtal vid domstol. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffrätt eller en god rättskipning bör medlemsstaterna avstå från att väcka talan mot personer som vid de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är inblandade i utvärderingen, behandlingen och analysen av händelser med avseende på beslut som de har fattat vid fullgörandet av sina uppgifter och som i efterhand har visat sig vara felaktiga eller ineffektiva men som då de fattades, och med hänsyn till den information som var tillgänglig vid den tidpunkten, var proportionella och lämpliga.

(42)

Anställda och kontraktsanställda bör ha möjlighet att rapportera överträdelser av de principer som avgränsar deras skydd enligt denna förordning och bör inte kunna bestraffas på grund av rapporteringen. Medlemsstaterna bör fastställa konsekvenserna för dem som överträder principerna om skydd av uppgiftslämnaren och andra personer som omnämns i händelserapporten och bör fastställa rättsmedel eller ålägga sanktioner när detta är relevant.

(43)

Enskilda personer kan avskräckas från att rapportera händelser på grund av rädsla för självangivelse och av rädsla för potentiella konsekvenser i form av åtal vid domstol. Målen för denna förordning kan uppnås utan onödig påverkan på rättssystemen i medlemsstaterna. Det är därför lämpligt att föreskriva att oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser som kommer till medlemsstaternas myndigheters kännedom enbart på grund av den rapportering som följer av denna förordning inte bör bli föremål för disciplinära, administrativa eller rättsliga förfaranden, om inte tillämpliga bestämmelser i nationell straffrätt föreskriver annat. Rätten för tredje part att väcka civilrättslig talan bör dock inte omfattas av detta förbud utan bör endast underställas nationell rätt.

(44)

I samband med utvecklandet av en miljö med ”rättvisekultur” bör medlemsstaterna dock behålla möjligheten att utvidga förbudet mot att använda händelserapporter som bevis mot uppgiftslämnare vid administrativa och disciplinära förfaranden även till civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden.

(45)

Dessutom bör samarbetet mellan säkerhetsmyndigheter och rättsliga myndigheter förbättras och formaliseras genom förhandsavtal dem emellan som bör respektera balansen mellan de olika allmänintressen som står på spel och bör i synnerhet omfatta tillgång till och användning av händelserapporter som finns i de nationella databaserna.

(46)

För att bekosta de utökade befogenheter som byrån ges genom denna förordning bör byrån få tillräckliga resurser för att kunna utföra de nya uppgifter som den tilldelas.

(47)

I syfte att göra tillägg till eller ändra denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(48)

Vid tillämpningen av denna förordning bör kommissionen rådfråga byrån och det nätverk av flygsäkerhetsanalytiker som avses i denna förordning.

(49)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5).

(50)

Reglerna för databehandling och skydd för enskilda personer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6), och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (7) bör följas till fullo vid tillämpningen av denna förordning. Bestämmelserna om tillgång till uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (8) bör följas till fullo vid tillämpningen av den här förordningen, utom när det gäller spridning av data och information som finns i det europeiska centrala upplaget och som är skyddade genom strängare tillträdesbestämmelser som fastställs i denna förordning.

(51)

Sanktioner bör framför allt tillämpas på personer eller enheter som, i strid med denna förordning, felaktigt använder information som skyddas av denna förordning, agerar på ett sådant sätt att uppgiftslämnaren eller andra personer som omnämns i händelserapporten blir föremål för efterräkningar, utom när de undantag som fastställs i denna förordning är tillämpliga, som inte skapar ett klimat som är gynnsamt för insamling av information om händelser, inte analyserar den insamlade informationen eller inte agerar för att ta itu med säkerhetsbrister eller potentiella säkerhetsbrister som upptäckts eller som inte delar med sig av den information som samlats in vid tillämpningen av denna förordning.

(52)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen fastställandet av gemensamma bestämmelser på området händelserapportering inom civil luftfart, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av förordningens omfattning och verkningar i hela unionen, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(53)

Förordning (EU) nr 996/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(54)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG (9), kommissionens förordning (EG) nr 1321/2007 (10) och kommissionens förordning (EG) nr 1330/2007 (11) bör därför upphöra att gälla.

(55)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 10 april 2013 (12).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

1.   Denna förordning avser att förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa att relevant information om säkerheten inom den civila luftfarten rapporteras, samlas in, lagras, skyddas, utbyts, sprids och analyseras.

Denna förordning säkerställer

a)

att säkerhetsåtgärder vid behov och i god tid vidtas efter en analys av den information som samlats in.

b)

fortsatt tillgång till säkerhetsinformation genom införande av regler om informationens konfidentialitet och lämplig användning av denna, och genom ett samordnat och förstärkt skydd av uppgiftslämnaren och de personer som omnämns i händelserapporter.

c)

att luftfartsrisker tas upp och behandlas på både unionsnivå och nationell nivå.

2.   Det enda syftet med rapportering av händelser är att förebygga olyckor och tillbud, inte att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    uppgiftslämnare : En fysisk person som rapporterar en händelse eller annan säkerhetsrelaterad information i enlighet med denna förordning.

2.    luftfartyg : anordning som kan få bärkraft i atmosfären genom luftens reaktioner med undantag av dess reaktioner mot jordytan.

3.    tillbud : tillbud i den mening som avses i förordning (EU) nr 996/2010.

4.    allvarligt tillbud : allvarligt tillbud i den mening som avses i förordning (EU) nr 996/2010.

5.    olycka : olycka i den mening som avses i förordning (EU) nr 996/2010.

6.    avidentifierad information : information som härrör från händelserapporter och där alla personuppgifter, såsom fysiska personers namn eller adresser, har avlägsnats.

7.    händelse : varje säkerhetsrelaterad händelse som utgör en fara för eller, om den inte åtgärdas eller korrigeras, kan utgöra en fara för ett luftfartyg, för personer som befinner sig i ett luftfartyg eller för andra personer och som särskilt inbegriper olyckor eller allvarliga tillbud.

8.    organisation : en organisation som tillhandahåller luftfartsprodukter och/eller som har i sin tjänst, kontrakterar eller anlitar personer som enligt artikel 4.6 är skyldiga att rapportera händelser.

9.    avidentifiering : avlägsnande från händelserapporten av alla personuppgifter om uppgiftslämnaren och de personer som omnämns i händelserapporten, liksom eventuella detaljuppgifter, inklusive namnet på den eller de organisationer som är inblandade i händelsen, som kan avslöja uppgiftslämnarens eller tredje parts identitet eller leda till att den informationen framgår av händelserapporten.

10.    fara : en situation eller ett föremål som har potential att orsaka död eller personskador, skador på utrustning eller strukturer, förlust av material eller en minskning av en persons förmåga att utöva en föreskriven funktion.

11.    myndighet för säkerhetsutredning : den ständiga nationella myndighet för säkerhetsutredning inom civil luftfart som genomför eller övervakar säkerhetsutredningar i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 996/2010.

12.    rättvisekultur : en kultur där operativa medarbetare eller andra personer inte bestraffas för sina handlingar, underlåtenhet eller beslut som står i rimligt förhållande till de egna erfarenheterna och den egna utbildningen, men i vilken grov oaktsamhet, medvetna överträdelser eller destruktivt agerande inte tolereras.

13.    kontaktpunkt :

a)

när en ansökan om tillgång till information framställs av en berörd part som är etablerad i en medlemsstat, den behöriga myndighet som utsetts av varje medlemsstat enligt artikel 6.3,

b)

när en begäran om information framställs av en berörd part som är etablerad utanför unionen, kommissionen.

14.    berörd part : fysiska eller juridiska personer, eller offentliga organ med eller utan status som juridisk person, som befinner sig i en sådan ställning att de kan delta i arbetet för att förbättra flygsäkerheten genom att de har tillgång till händelseinformation som utbytts mellan medlemsstater, och som ingår i någon av de kategorier av berörda parter som anges i bilaga II.

15.    myndighetens flygsäkerhetsprogram : en integrerad uppsättning rättsakter och verksamheter som syftar till att hantera säkerheten inom civil luftfart i en medlemsstat.

16.    den europeiska flygsäkerhetsplanen : bedömning av säkerhetsfrågor och den därmed förbundna handlingsplanen på europeisk nivå.

17.    det europeiska flygsäkerhetsprogrammet : den integrerade uppsättningen bestämmelser på unionsnivå, tillsammans med de verksamheter och förfaranden som används för att gemensamt hantera säkerheten inom den civila luftfarten på europeisk nivå.

18.    säkerhetsledningssystem : en systematisk metod för att hantera flygsäkerheten, inbegripet nödvändiga organisationsstrukturer, ansvarsskyldigheter, policyer och förfaranden och som innefattar alla ledningssystem som, oberoende eller integrerat med andra ledningssystem i organisationen, hanterar frågan om säkerhet.

Artikel 3

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs regler om

a)

rapportering av händelser som utgör en fara för eller, om de inte åtgärdas eller korrigeras, skulle utgöra en fara för ett luftfartyg, för personer som befinner sig i ett luftfartyg eller för andra personer, annan utrustning eller andra anläggningar som påverkar driften av luftfartyg, och rapportering av annan relevant säkerhetsrelaterad information i detta avseende,

b)

analyser och uppföljningar med avseende på rapporterade händelser och annan säkerhetsrelaterad information,

c)

skydd av luftfartspersonal,

d)

lämplig användning av säkerhetsinformation som samlats in,

e)

införande av information i det europeiska centrala upplaget, och

f)

spridning av avidentifierad information till berörda parter i syfte att ge dessa den information de behöver för att förbättra flygsäkerheten.

2.   Denna förordning är tillämplig på händelser och annan säkerhetsrelaterad information som involverar civila luftfartyg, med undantag av de luftfartyg som avses i bilaga II till förordning (EG) nr 216/2008. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa denna förordning också på händelser och annan säkerhetsrelaterad information som involverar de luftfartyg som avses i bilaga II till den förordningen.

Artikel 4

Obligatorisk rapportering

1.   Händelser som kan utgöra en betydande risk för flygsäkerheten och som omfattas av följande kategorier ska rapporteras av de personer som anges i punkt 6 inom ramen för systemen för obligatorisk rapportering enligt denna artikel:

a)

Händelser som rör driften av ett luftfartyg, såsom

i)

kollisionsrelaterade händelser,

ii)

start- och landningsrelaterade händelser,

iii)

bränslerelaterade händelser,

iv)

händelser under flygningen,

v)

kommunikationsrelaterade händelser,

vi)

händelser som rör personskador, nödsituationer och andra kritiska situationer,

vii)

arbetsoförmögen besättning och andra händelser som rör besättningen,

viii)

väderförhållanden eller säkerhetsrelaterade händelser.

b)

Händelser som rör tekniska förhållanden, underhåll och reparation av ett luftfartyg, såsom

i)

strukturella defekter,

ii)

systemfel,

iii)

problem beträffande underhåll och reparation,

iv)

framdrivningsproblem (t.ex. motorer, propellrar och rotorsystem), och problem med reservkraftsaggregat.

c)

Händelser som rör flygtrafiktjänster och tillhörande anordningar, såsom

i)

kollisioner, nästan kollisioner eller potentiella kollisioner,

ii)

händelser som är specifika för flygledningstjänsten eller flygtrafiktjänsten,

iii)

driftshändelser inom flygledningstjänsten eller flygtrafiktjänsten.

d)

Händelser som rör flygplatser och marktjänster, såsom

i)

händelser med anknytning till verksamhet eller anläggningar vid flygplatsen,

ii)

händelser med anknytning till hanteringen av passagerare, bagage, post och gods,

iii)

händelser med anknytning till hanteringen av luftfartyget på marken och därmed sammanhängande tjänster.

2.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska inrätta ett system för obligatorisk rapportering för att underlätta insamlingen av information om de händelser som avses i punkt 1.

3.   Varje medlemsstat ska inrätta ett system för obligatorisk rapportering för att underlätta insamling av information om händelser, inbegripet insamling av händelseinformation som samlats in av organisationer i enlighet med punkt 2.

4.   Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) ska inrätta ett system för obligatorisk rapportering för att underlätta insamling av information om händelser, inbegripet insamling av händelseinformation som samlats in i enlighet med punkt 2 av organisationer som är certifierade eller godkända av byrån.

5.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta en förteckning i vilken händelser klassificeras och till vilken det ska hänvisas vid rapportering av händelser i enlighet med punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 19.2.

Kommissionen ska i dessa genomförandeakter ta med en separat förteckning i vilken det klassificeras händelser som avser andra luftfartyg än komplexa motordrivna luftfartyg. Förteckningen ska utgöra en förenklad version av den förteckning som avses i första stycket och ska vid behov anpassas till särdragen hos den sortens luftfarts.

6.   Följande fysiska personer ska rapportera de händelser som avses i punkt 1 via det system som inrättats i enlighet med punkt 2 av den organisation som har uppgiftslämnaren i sin tjänst, kontrakterar denne eller anlitar dennes tjänster eller, i annat fall, via det system som inrättats i enlighet med punkt 3 av den medlemsstat där organisationen är etablerad eller av den stat som utfärdade, validerade eller konverterade flygcertifikatet, eller via det system som inrättats av byrån i enlighet med punkt 4:

a)

Befälhavaren eller, i fall där befälhavaren inte har möjlighet att rapportera händelsen, den besättningsmedlem som är närmast under befälhavaren på ett luftfartyg som är registrerat i en medlemsstat eller ett luftfartyg som är registrerat utanför unionen men som används av en operatör vars verksamhet står under tillsyn av en medlemsstat eller som används av en operatör som är etablerad i unionen.

b)

En person som under tillsyn av en medlemsstat eller byrån konstruerar, tillverkar, upprätthåller luftvärdighet, underhåller eller modifierar luftfartyg, eller deras utrustning eller delar.

c)

En person som under tillsyn av en medlemsstat eller byrån undertecknar ett granskningsbevis avseende luftvärdighet eller ett intyg om idrifttagande av ett luftfartyg eller dess utrustning eller delar.

d)

En person som utövar en funktion för vilken det krävs ett godkännande från en medlemsstat som personal hos en leverantör av flygledningstjänster med ansvar för uppgifter relaterade till flygtrafiktjänster eller som flyginformationspersonal.

e)

En person som utövar en funktion med koppling till säkerhetsledning vid en flygplats som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (13).

f)

En person som utövar en funktion med koppling till installation, modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll eller inspektion av flygnavigeringsanläggningar som en medlemsstat säkerställer tillsynen av.

g)

En person som utövar en funktion med koppling till hanteringen av luftfartyget på marken, inbegripet bränslepåfyllning, iordningställande av lastbesked, lastning, avisning och bogsering vid en flygplats som omfattas av förordning (EG) nr 1008/2008.

7.   De personer som anges i punkt 6 ska rapportera en händelse inom 72 timmar efter det att de har fått kännedom om den, såvida inte detta förhindras av exceptionella omständigheter.

8.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat och som inte omfattas av punkt 9 ska så snart som möjligt, dock senast inom 72 timmar, efter att ha underrättats om en händelse till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten, i enlighet med artikel 6.3, rapportera den händelseinformation som samlats in i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

9.   Alla organisationer som är etablerade i en medlemsstat och som är certifierade eller godkända av byrån ska så snart som möjligt, dock senast inom 72 timmar, efter att ha underrättats om en händelse rapportera den händelseinformation som samlats in i enlighet med punkt 2 till byrån.

Artikel 5

Frivillig rapportering

1.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska inrätta ett system för frivillig rapportering för att underlätta insamling av

a)

händelseinformation som eventuellt inte fångas upp av systemet för obligatorisk rapportering,

b)

annan säkerhetsrelaterad information som av uppgiftslämnaren uppfattas som en faktisk eller potentiell fara för flygsäkerheten.

2.   Varje medlemsstat ska inrätta ett system för frivillig rapportering för att underlätta insamling av

a)

händelseinformation som eventuellt inte fångas upp av systemet för obligatorisk rapportering,

b)

annan säkerhetsrelaterad information som av uppgiftslämnaren uppfattas som en faktisk eller potentiell fara för flygsäkerheten.

Detta system ska också, men inte enbart, omfatta insamling av information som överförts av organisationer i enlighet med punkt 6.

3.   Byrån ska inrätta ett system för frivillig rapportering för att underlätta insamling av

a)

händelseinformation som eventuellt inte fångas upp av systemet för obligatorisk rapportering,

b)

annan säkerhetsrelaterad information som av uppgiftslämnaren uppfattas som en faktisk eller potentiell fara för flygsäkerheten.

Detta system ska också, men inte enbart, omfatta insamling av information som översänts av organisationer som har certifierats eller godkänts av byrån i enlighet med punkt 5.

4.   Systemen för frivillig rapportering ska användas för att underlätta insamling av information om händelser och annan säkerhetsrelaterad information

a)

vars rapportering inte är obligatorisk enligt artikel 4.1,

b)

som rapporteras av personer som inte är förtecknade i artikel 4.6.

5.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat och som är certifierad eller godkänd av byrån ska i god tid till byrån rapportera sådan händelseinformation och säkerhetsrelaterad information som har samlats in enligt punkt 1 och som kan innebära en faktisk eller potentiell flygsäkerhetsrisk.

6.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat och som inte är certifierad eller godkänd av byrån ska i god tid till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utsetts i enlighet med artikel 6.3, rapportera sådan händelseinformation och annan säkerhetsrelaterad information som har samlats in i enlighet med punkt 1 i den här artikeln och som kan innebära en faktisk eller potentiell flygsäkerhetsrisk. Medlemsstaterna får kräva att alla organisationer som är etablerade på deras territorium ska rapportera alla uppgifter om händelser som samlats in i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

7.   Medlemsstater, byrån och organisationer får inrätta andra system för insamling och behandling av säkerhetsinformation för att samla in händelseinformation som eventuellt inte fångas upp av de rapporteringssystem som avses i artikel 4 och i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel. Sådana system får inbegripa rapportering till andra enheter än de som fastställs i artikel 6.3 och får innebära ett aktivt deltagande från

a)

flygindustrin,

b)

yrkesorganisationer för luftfartspersonal.

8.   Information som mottagits genom frivillig och obligatorisk rapportering får integreras i ett enda system.

Artikel 6

Insamling och lagring av information

1.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska utse en eller flera personer som självständigt ska samla in, utvärdera, behandla, analysera och lagra händelseinformation som rapporterats enligt artiklarna 4 och 5.

I syfte att främja en ”rättvisekultur” ska rapporterna hanteras på sådant sätt att användning av information i annat syfte än säkerhetssyfte förhindras och så att konfidentialiteten när det gäller uppgiftslämnarens identitet och den person som omnämns i händelserapporter vederbörligen skyddas.

2.   Små organisationer får, efter överenskommelse med den behöriga myndigheten, införa ett förenklat system för insamling, utvärdering, behandling, analys och lagring av händelseinformation. De kan dela dessa uppgifter med andra organisationer av samma art, samtidigt som bestämmelserna avseende konfidentialitet och skydd i denna förordning respekteras.

3.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska inrätta ett system för oberoende insamling, utvärdering, bearbetning, analys och lagring av händelseinformation som rapporterats enligt artiklarna 4 och 5.

I syfte att främja en ”rättvisekultur” ska rapporterna hanteras på sådant sätt att användning av information i annat syfte än säkerhetssyfte förhindras och så att konfidentialiteten när det gäller uppgiftslämnarens identitet och de personer som omnämns i händelserapporten vederbörligen skyddas.

De myndigheter som får utses i enlighet med första stycket, antingen tillsammans eller var för sig, är

a)

den nationella civila luftfartsmyndigheten, och/eller

b)

myndigheten för säkerhetsutredning, och/eller

c)

ett annat oberoende organ eller en annan oberoende enhet som är etablerat/etablerad i unionen och som har tilldelats denna funktion.

Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller en enhet, ska den utse ett/en av dem till kontaktpunkt för den informationsöverföring som avses i artikel 8.2.

4.   Byrån ska utse en eller flera personer som ska inrätta ett självständigt system för insamling, utvärdering, bearbetning, analys och lagring av händelseinformation som rapporterats enligt artiklarna 4 och 5.

I syfte att främja en ”rättvisekultur” ska rapporterna hanteras på sådant sätt att användning av information i annat syfte än säkerhetssyfte förhindras och så att konfidentialiteten när det gäller uppgiftslämnarens identitet och de personer som omnämns i händelserapporten vederbörligen skyddas.

5.   Organisationer ska lagra händelserapporter som har upprättats på grundval av händelseinformation som samlats in enligt artiklarna 4 och 5 i en eller flera databaser.

6.   De behöriga myndigheter som avses i punkt 3 ska lagra händelserapporter som har upprättats på grundval av händelseinformation som samlats in enligt artiklarna 4 och 5 i en nationell databas.

7.   Relevant information om olyckor och allvarliga tillbud som samlats in eller getts ut av myndigheten för säkerhetsutredning ska också lagras i den nationella databasen.

8.   Byrån ska lagra händelserapporter som har upprättats på grundval av händelseinformation som samlats in enligt artiklarna 4 och 5 i en databas.

9.   Myndigheter för säkerhetsutredning ska ha full tillgång till sin nationella databas som avses i punkt 6 för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 5.4 i förordning (EU) nr 996/2010.

10.   Medlemsstaternas civila luftfartsmyndigheter ska ha full tillgång till den nationella databas som avses i punkt 6 vid utövandet av sitt säkerhetsrelaterade ansvar.

Artikel 7

Händelserapporters kvalitet och innehåll

1.   Händelserapporter som avses i artikel 6 ska innehålla åtminstone den information som anges i bilaga I.

2.   De händelserapporter som avses i artikel 6.5, 6.6 och 6.8 ska innefatta en säkerhetsriskklassificering för den berörda händelsen. Klassificeringen ska ses över och vid behov ändras, och den ska bekräftas av medlemsstatens behöriga myndighet eller byrån, i enlighet med det gemensamma europeiska riskklassificeringssystem som anges i punkt 5 i denna artikel.

3.   Organisationer, medlemsstater och byrån ska inrätta förfaranden för kontroll av datakvalitet för att förbättra konsistensen mellan uppgifterna, i synnerhet mellan den information som ursprungligen samlades in och den rapport som lagras i databasen.

4.   De databaser som avses i artikel 6.5, 6.6 och 6.8 ska använda format som är

a)

standardiserade för att underlätta informationsutbyte, och

b)

kompatibla med Eccairs-programvaran och med taxonomin ADREP.

5.   Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna och byrån genom nätverket av flygsäkerhetsanalytiker, som avses i artikel 14.2, utarbeta ett gemensamt europeiskt riskklassificeringssystem för att göra det möjligt för organisationer, medlemsstater och byrån att klassificera händelser efter säkerhetsrisk. Kommissionen ska därvid ta hänsyn till behovet av kompatibilitet med befintliga riskklassificeringssystem.

Kommissionen ska utarbeta detta system senast den 15 maj 2017.

6.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 18 för att fastställa det gemensamma europeiska riskklassificeringssystemet.

7.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser för genomförandet av det gemensamma europeiska riskklassificeringssystemet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 19.2.

8.   Kommissionen och byrån ska stödja medlemsstaternas behöriga myndigheter i deras arbete med att integrera data, till exempel

a)

integrering av den minimiinformation som avses i punkt 1,

b)

den riskklassificering av händelser som avses i punkt 2, och

c)

det inrättande av förfaranden för kontroll av datakvalitet som avses i punkt 3.

Kommissionen och byrån ska ge detta stöd på ett sätt som bidrar till harmoniseringen av dataregistreringen i de olika medlemsstaterna, och särskilt genom att till de anställda inom de organ eller enheter som avses i artikel 6.1, 6.3 och 6.4 tillhandahålla

a)

vägledande material,

b)

workshoppar, och

c)

lämplig utbildning.

Artikel 8

Europeiskt centralt upplag

1.   Kommissionen ska förvalta ett europeiskt centralt upplag för att lagra alla händelserapporter som samlats in i unionen.

2.   Varje medlemsstat ska i samförstånd med kommissionen uppdatera det europeiska centrala upplaget genom att överföra all säkerhetsrelaterad information som lagrats i de nationella databaser som avses i artikel 6.6.

3.   Byrån ska komma överens med kommissionen om de tekniska protokollen för överföring till det europeiska centrala upplaget av alla händelserapporter som samlats in av byrån enligt förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter, vilket särskilt omfattar händelser som har lagrats i det interna systemet för rapportering av händelser (IORS, Internal Occurrence Reporting System), samt av den information som samlats in i enlighet med artiklarna 4.9 och 5.5.

4.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser för förvaltningen av det europeiska centrala upplaget enligt punkterna 1 och 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 19.2.

Artikel 9

Informationsutbyte

1.   Medlemsstaterna och byrån ska delta i ett informationsutbyte genom att göra all säkerhetsrelaterad information som lagras i deras respektive rapportdatabaser tillgänglig för de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, för byrån och för kommissionen via det europeiska centrala upplaget.

Händelserapporter ska överföras till det europeiska centrala upplaget senast 30 dagar efter det att de har förts in i den nationella databasen.

Händelserapporter ska närhelst det är nödvändigt uppdateras med ytterligare säkerhetsrelaterad information.

2.   Medlemstaterna ska också överföra information om olyckor och allvarliga tillbud till det europeiska centrala upplaget enligt följande:

a)

Under utredningens gång, preliminära faktauppgifter om olyckor och allvarliga tillbud.

b)

När utredningen är avslutad:

i)

den slutliga utredningsrapporten, och

ii)

en sammanfattning på engelska av den slutliga utredningsrapporten om en sådan sammanfattning är tillgänglig.

3.   En medlemsstat eller byrån ska så snart som möjligt vidarebefordra all relevant säkerhetsrelaterad information till den berörda myndigheten i medlemsstaten eller till byrån om den, i samband med insamlingen av händelseinformation eller vid lagringen av händelserapporter eller vid genomförandet av en analys i enlighet med artikel 13.6, identifierar säkerhetsproblem som anses vara

a)

av intresse för andra medlemsstater eller byrån, eller

b)

som kan komma att innebära att andra medlemsstater eller byrån måste vidta säkerhetsåtgärder.

Artikel 10

Spridning av information som lagrats i det europeiska centrala upplaget

1.   En enhet som anförtrotts uppgiften att reglera säkerheten inom den civila luftfarten eller en myndighet för säkerhetsutredning inom unionen ska ha säker och fullständig online-tillgång till händelseinformation som finns i det europeiska centrala upplaget.

Informationen ska användas i enlighet med artiklarna 15 och 16.

2.   Berörda parter som förtecknas i bilaga II får ansöka om tillgång till viss information som finns i det europeiska centrala upplaget.

Berörda parter som är etablerade inom unionen ska rikta ansökan om tillgång till information till kontaktpunkten i den medlemsstat där de är etablerade.

Berörda parter som är etablerade utanför unionen ska rikta ansökan till kommissionen.

Kommissionen ska informera den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten då en ansökan lämnas in i enlighet med denna punkt.

3.   Om inte annat följer av artikel 15.2 i förordning (EU) nr 996/2010 får information som finns i det europeiska centrala upplaget om pågående säkerhetsutredningar som genomförs i enlighet med den förordningen inte lämnas ut till berörda parter i enlighet med denna artikel.

4.   Av säkerhetsskäl får berörda parter inte beviljas direkt tillgång till det europeiska centrala upplaget.

Artikel 11

Behandling av ansökningar och beslut

1.   Ansökningar om tillgång till information som finns i det europeiska centrala upplaget ska lämnas in på formulär som godkänts av kontaktpunkten. Dessa formulär ska innehålla minst de uppgifter som fastställs i bilaga III.

2.   En kontaktpunkt som mottar en ansökan ska kontrollera att

a)

ansökan verkligen kommer från en berörd part,

b)

den har behörighet att behandla denna ansökan.

Om kontaktpunkten fastställer att en annan medlemsstat eller kommissionen har behörighet att behandla ansökan, ska den överföra ansökan till den medlemsstaten eller till kommissionen, beroende på vad som är lämpligt.

3.   En kontaktpunkt som mottar en ansökan ska från fall till fall utvärdera om ansökan är motiverad och möjlig att tillmötesgå.

En kontaktpunkt får tillhandahålla information till berörda parter på papper eller med hjälp av säkra elektroniska kommunikationsmedel.

4.   Om ansökan godtas ska kontaktpunkten fastställa hur mycket information som ska lämnas ut och hur detaljerad den ska vara. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 15 och 16 ska informationen begränsas till vad som är absolut nödvändigt för syftet med ansökan.

Information utan anknytning till den berörda partens egen utrustning, eget arbete eller eget verksamhetsområde ska endast lämnas i aggregerad eller avidentifierad form. Information i icke-aggregerad form får lämnas till den berörda parten om den tillhandahåller en detaljerad skriftlig motivering. Den informationen ska användas i enlighet med artiklarna 15 och 16.

5.   Kontaktpunkten ska till berörda parter som förtecknas i led b i bilaga II endast tillhandahålla information med anknytning till den berörda partens egen utrustning, eget arbete eller eget verksamhetsområde.

6.   En kontaktpunkt som mottar en ansökan från en berörd part som är förtecknad i led a i bilaga II får fatta ett generellt beslut om att regelbundet tillhandahålla information till den berörda parten, under förutsättning att

a)

den begärda informationen har anknytning till den berörda partens egen utrustning, eget arbete eller eget verksamhetsområde,

b)

det generella beslutet inte ger tillgång till hela innehållet i databasen,

c)

det generella beslutet endast avser avidentifierad information.

7.   Den berörda parten får använda den information som mottas i enlighet med denna artikel på följande villkor:

a)

Den berörda parten får endast använda informationen för det ändamål som anges i ansökningsformuläret, och detta ändamål bör vara förenligt med målet för denna förordning enligt artikel 1.

b)

Den berörda parten får inte lämna ut den mottagna informationen utan skriftligt medgivande från informationslämnaren och ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig konfidentialitet i fråga om den mottagna informationen.

8.   Beslutet att sprida information i enlighet med denna artikel ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för användarens syfte.

Artikel 12

Registrering av ansökningar och informationsutbyte

1.   Kontaktpunkten ska registrera varje ansökan som mottas och den åtgärd som vidtas med anledning av denna ansökan.

Informationen ska i god tid vidarebefordras till kommissionen så snart en ansökan mottas och/eller åtgärder vidtas.

2.   Kommissionen ska säkerställa att alla kontaktpunkter får tillgång till den uppdaterade förteckningen över mottagna ansökningar och åtgärder som vidtagits av de olika kontaktpunkterna samt av kommissionen själv.

Artikel 13

Händelseanalys och uppföljning på nationell nivå

1.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska utarbeta ett förfarande för att analysera de händelser som samlats in enligt artiklarna 4.2 och 5.1 i syfte att identifiera säkerhetsrisker som är förenade med de identifierade händelserna eller grupperna av händelser.

På grundval av denna analys ska varje organisation fastställa eventuella lämpliga korrigerande eller förebyggande åtgärder som krävs för att förbättra flygsäkerheten.

2.   När en organisation som är etablerad i en medlemsstat, efter den analys som avses i punkt 1, fastställer eventuella lämpliga korrigerande eller förebyggande åtgärder som krävs för att hantera verkliga eller potentiella flygsäkerhetsbrister, ska den

a)

genomföra dessa åtgärder i god tid, och

b)

inrätta ett förfarande för övervakning av åtgärdernas genomförande och effektivitet.

3.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska regelbundet ge sina anställda och kontraktsanställda information om analys och uppföljning av de händelser som blir föremål för förebyggande eller korrigerande åtgärder.

4.   När en organisation som är etablerad i en medlemsstat och som inte omfattas av punkt 5 identifierar en faktisk eller potentiell flygsäkerhetsrisk till följd av den analys som gjorts av händelser eller grupper av händelser som rapporterats i enlighet med artiklarna 4.8 och 5.6, ska den inom 30 dagar från och med den dag då uppgiftslämnaren lämnade underrättelse om händelsen till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten översända

a)

de preliminära resultaten av den analys som gjorts enligt punkt 1, och

b)

eventuella åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkt 2.

Organisationen ska vid behov rapportera analysens slutliga resultat så snart som de föreligger och i princip inom högst tre månader från och med den dag då händelsen rapporterades.

En behörig myndighet i en medlemsstat får begära att organisationer till myndigheten överlämnar de preliminära eller slutliga analysresultaten avseende händelser om vilka myndigheten har underrättats men inte fått uppföljande information eller endast har fått de preliminära resultaten.

5.   När en organisation som är etablerad i en medlemsstat och som är certifierad eller godkänd av byrån identifierar en faktisk eller potentiell flygsäkerhetsrisk till följd av den analys som gjorts av händelser eller grupper av händelser som rapporterats i enlighet med artiklarna 4.9 och 5.5, ska den inom 30 dagar från och med den dag då uppgiftslämnaren lämnade underrättelse om händelsen till byrån översända

a)

de preliminära resultaten av den analys som eventuellt utförs i enlighet med punkt 1, och

b)

eventuella åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkt 2.

Den organisation som certifierats och godkänts av byrån ska till byrån överlämna analysens slutliga resultat ska då så krävs rapporteras så snart som de föreligger, och i princip inom högst tre månader från och med den dag då händelsen rapporterades.

Byrån får begära att organisationer till myndigheten överlämnar de preliminära eller slutliga analysresultaten avseende händelser om vilka myndigheten har underrättats men inte fått uppföljande information eller endast har fått de preliminära resultaten.

6.   Varje medlemsstat och byrån ska utarbeta ett förfarande för att analysera den händelseinformation som rapporteras direkt till dem enligt artiklarna 4.6, 5.2 och 5.3 i syfte att identifiera säkerhetsrisker som är förenade med de händelserna. På grundval av denna analys ska de fastställa lämpliga korrigerande eller förebyggande åtgärder som kan krävas för att öka flygsäkerheten.

7.   När en medlemsstat eller byrån, efter den analys som avses i punkt 6, fastställer eventuella lämpliga korrigerande eller förebyggande åtgärder som krävs för att hantera verkliga eller potentiella flygsäkerhetsbrister, ska den

a)

genomföra dessa åtgärder i god tid, och

b)

inrätta ett förfarande för övervakning av åtgärdens genomförande och effektivitet.

8.   För varje händelse eller grupp av händelser som blir föremål för en uppföljning i enlighet med punkt 4 eller 5 ska varje medlemsstat och byrån få tillgång till den analys som genomförts och ska på lämpligt sätt bevaka de åtgärder som vidtas av de organisationer för vilka medlemstaten respektive byrån ansvarar.

Om en medlemsstat eller byrån bedömer att genomförandet av och effektiviteten hos de rapporterade åtgärderna inte är ändamålsenliga för hantering av verkliga eller potentiella säkerhetsbrister, ska den se till att ytterligare lämpliga åtgärder vidtas och genomförs av den relevanta organisationen.

9.   Information som rör analysen och uppföljningen av enskilda händelser eller grupper av händelser som erhållits enligt denna artikel ska med erforderlig skyndsamhet, dock senast två månader efter det att den har lagrats i den nationella databasen, registreras i det europeiska centrala upplaget i enlighet med artikel 8.2 och 8.3.

10.   Medlemsstaterna ska använda uppgifter som erhållits från analysen av händelserapporter för att bidra till att fastställa eventuella korrigerande åtgärder som ska vidtas inom myndighetens flygsäkerhetsprogram.

11.   I syfte att informera allmänheten om nivån på säkerheten inom den civila luftfarten ska varje medlemsstat minst en gång per år offentliggöra en säkerhetsöversyn. Säkerhetsöversynen ska

a)

innehålla aggregerad och avidentifierad information om de typer av händelser och annan säkerhetsrelaterad information som rapporterats genom dess nationella system för obligatorisk och frivillig rapportering,

b)

identifiera trender,

c)

identifiera de åtgärder som den har vidtagit.

12.   Medlemsstaterna får också offentliggöra avidentifierade händelserapporter och riskanalysresultat.

Artikel 14

Händelseanalys och uppföljning på unionsnivå

1.   Kommissionen, byrån och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska, i samarbete, regelbundet delta i utbytet och analysen av information som finns i det europeiska centrala upplaget.

Utan att det påverkar tillämpningen av konfidentialitetskraven i denna förordning får observatörer från fall till fall bjudas in om så är lämpligt.

2.   Kommissionen, byrån och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta genom ett nätverk av flygsäkerhetsanalytiker.

Nätverket av flygsäkerhetsanalytiker ska bidra till ökad flygsäkerhet i unionen, i synnerhet genom att genomföra säkerhetsanalyser för att stödja det europeiska flygsäkerhetsprogrammet och den europeiska flygsäkerhetsplanen.

3.   Byrån ska stödja den verksamhet som bedrivs av nätverket av flygsäkerhetsanalytiker, till exempel genom att ge stöd till förberedelser inför och anordnande av nätverkets sammanträden.

4.   Byrån ska i den årliga säkerhetsöversyn som avses i artikel 15.4 i förordning (EG) nr 216/2008 inkludera information om resultatet av informationsanalysen enligt punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 15

Konfidentialitet och lämplig användning av information

1.   Medlemsstater och organisationer, i enlighet med nationell rätt, och byrån ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig konfidentialitet för den händelseinformation som de erhåller enligt artiklarna 4, 5 och 10.

Varje medlemsstat, varje organisation som är etablerad i en medlemsstat eller byrån ska behandla personuppgifter endast i den utsträckning som krävs för tillämpningen av denna förordning och utan att det påverkar tillämpningen av den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om skydd av säkerhetsinformation enligt artiklarna 12, 14 och 15 i förordning (EU) nr 996/2010 får den information som härrör från händelserapporten endast användas för det syfte för vilket den har samlats in.

Medlemsstater, byrån och organisationer får inte lämna ut eller använda händelseinformationen

a)

för att fastställa skuld- eller ansvarsfrågan, eller

b)

för några andra syften än att bibehålla eller förbättra flygsäkerheten.

3.   Kommissionen, byrån och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska, när de fullgör sina skyldigheter enligt artikel 14 med avseende på det europeiska centrala upplaget

a)

säkerställa konfidentialiteten när det gäller informationen, och

b)

begränsa informationens användning till vad som är strikt nödvändigt för att de ska kunna fullgöra sina säkerhetsrelaterade skyldigheter, utan att fastställa skuld- eller ansvarsfrågan. I detta sammanhang ska denna information i synnerhet användas för riskhantering och för analys av säkerhetstrender som kan leda till säkerhetsrekommendationer eller åtgärder som tar itu med verkliga eller potentiella säkerhetsbrister.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter enligt artikel 6.3 och deras behöriga myndigheter med ansvar för rättskipning samarbetar med varandra genom administrativa förhandsavtal. I dessa administrativa förhandsavtal ska man sträva efter att säkerställa den rätta balansen mellan behovet av korrekt rättskipning, å ena sidan, och nödvändig kontinuerlig tillgång till säkerhetsinformation, å andra sidan.

Artikel 16

Skydd av informationskällan

1.   I denna artikel avses med personuppgifter bland annat fysiska personers namn eller adresser.

2.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska säkerställa att alla personuppgifter görs tillgängliga för personal vid organisationerna, utöver den personal som har utsetts i enlighet med artikel 6.1, endast om detta är absolut nödvändigt för att utreda händelser i syfte att förbättra flygsäkerheten.

Avidentifierad information ska spridas inom organisationen vid behov.

3.   Varje medlemsstat ska säkerställa att inga personuppgifter registreras i den nationella databas som avses i artikel 6.6. Sådan avidentifierad information ska göras tillgänglig för alla relevanta parter, till exempel för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter när det gäller förbättring av flygsäkerheten.

4.   Byrån ska säkerställa att inga personuppgifter registreras i byråns databas som avses i artikel 6.8. Sådan avidentifierad information ska göras tillgänglig för alla relevanta parter, till exempel för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter när det gäller förbättring av flygsäkerheten.

5.   Medlemsstaterna och byrån får inte hindras från att vidta åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla eller förbättra flygsäkerheten.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av tillämplig nationell straffrätt ska medlemsstaterna avstå från att inleda rättsliga förfaranden avseende oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser som kommer till deras kännedom enbart på grund av att de har rapporterats i enlighet med artiklarna 4 och 5.

Första stycket ska inte gälla i de fall som avses i punkt 10. Medlemsstaterna får behålla eller anta åtgärder för att stärka skyddet för uppgiftslämnare och personer som omnämns i händelserapporter. Medlemsstaterna får i synnerhet tillämpa denna regel utan att göra de undantag som avses i punkt 10.

7.   Vid eventuella disciplinära eller administrativa förfaranden som har inletts enligt nationell rätt får information som finns i händelserapporter inte användas mot

a)

uppgiftslämnarna, eller

b)

de personer som omnämns i händelserapporter.

Första stycket ska inte gälla i de fall som avses i punkt 10.

Medlemsstaterna får behålla eller anta åtgärder för att stärka skyddet för uppgiftslämnare eller personer som omnämns i händelserapporter och de får i synnerhet utvidga detta skydd till att gälla även vid civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden.

8.   Medlemsstaterna får anta eller behålla lagstiftning som ger ett mer omfattande skydd för uppgiftslämnare eller de personer som omnämns i händelserapporter än det som fastställs i denna förordning.

9.   Utom i de fall som avses i punkt 10 får personal och kontraktsanställda som rapporterar eller som omnämns i händelserapporter som samlas in i enlighet med artiklarna 4 och 5 inte bli föremål för efterräkningar från sin arbetsgivares sida eller från den organisation till vilken en tjänst tillhandahålls på grundval av den information som uppgiftslämnaren har rapporterat.

10.   Skyddet enligt punkterna 6, 7 och 9 i denna artikel ska inte gälla någon av följande situationer:

a)

Vid avsiktlig försummelse.

b)

Vid uppenbart, stort och allvarligt risktagande och grov underlåtenhet att vidta den yrkesmässiga aktsamhet som situationen kräver och som orsakar förutsebar skada för en person eller på egendom, eller som allvarligt äventyrar flygsäkerheten.

11.   Varje organisation som är etablerad i en medlemsstat ska efter samråd med personalrepresentanterna anta interna regler som beskriver hur principerna avseende ”rättvisekultur”, särskilt den princip som avses i punkt 9, garanteras och genomförs inom organisationen.

Det organ som utsetts i enlighet med punkt 12 får begära att få se över de interna reglerna för de organisationer som är etablerade i den medlemsstat som den är knuten till innan dessa interna regler börjar tillämpas.

12.   Varje medlemsstat ska utse ett organ som ska ansvara för genomförandet av punkterna 6, 9 och 11.

Anställda och kontraktsanställda får till detta organ rapportera påstådda överträdelser av de bestämmelser som fastställs i denna artikel. Anställda och kontraktsanställda får inte bli föremål för sanktioner för att ha rapporterat påstådda överträdelser. Anställda och kontraktsanställda får informera kommissionen när de rapporterar sådana påstådda överträdelser.

När det är lämpligt ska det utsedda organet ge medlemsstatens relevanta myndigheter råd i fråga om åtgärder eller sanktioner med avseende på tillämpningen av artikel 21.

13.   Varje medlemsstat ska den 15 maj 2019 och vart femte år därefter inlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av denna artikel och särskilt om verksamheten hos det organ som utsetts i enlighet med punkt 12. Rapporten får inte innehålla personuppgifter.

Artikel 17

Uppdatering av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att

a)

uppdatera den förteckning över obligatoriska datafält i händelserapporter som fastställs i bilaga I om ändringar visar sig vara nödvändiga för att förbättra flygsäkerheten mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning,

b)

uppdatera det formulär för ansökan om tillgång till information från det europeiska centrala upplaget som återfinns i bilaga III för att beakta de erfarenheter som gjorts och den senaste utvecklingen,

c)

anpassa någon av bilagorna till Eccairs-programvaran och ADREP-taxonomin, liksom till rättsakter som antagits av unionen och till internationella avtal.

I syfte att uppdatera förteckningen över obligatoriska datafält ska byrån och det nätverk av flygsäkerhetsanalytiker som avses i artikel 14.2 överlämna lämpliga yttranden till kommissionen.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.6 och 17 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.6 och 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.6 och 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 19

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 65 i förordning (EG) nr 216/2008. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 20

Tillgång till handlingar och skydd för personuppgifter

1.   Med undantag för artiklarna 10 och 11, som fastställer strängare regler för tillgång till de data och den information som finns i det europeiska centrala upplaget, ska denna förordning tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

2.   Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG och i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 21

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner som ska gälla vid överträdelse av denna förordning. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser och eventuella senare ändringar som påverkar bestämmelserna.

Artikel 22

Ändring av förordning (EU) nr 996/2010

Artikel 19 i förordning (EU) nr 996/2010 ska utgå.

Den artikeln ska dock fortsätta att tillämpas fram till den dag då denna förordning börjar tillämpas i enlighet med artikel 24.3.

Artikel 23

Upphävande

Direktiv 2003/42/EG, förordning (EG) nr 1321/2007 och förordning (EG) nr 1330/2007 ska upphöra att gälla. De ska dock fortsätta att tillämpas fram till den dag då denna förordning börjar tillämpas i enlighet med artikel 24.3.

Artikel 24

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Kommissionen ska senast den 16 november 2020 offentliggöra och till Europaparlamentet och rådet översända en utvärderingsrapport om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska särskilt omfatta förordningens bidrag till att minska antalet flygolyckor och därmed relaterade dödsfall. Kommissionen ska vid behov lägga fram förslag om ändring av denna förordning på grundval av rapporten.

3.   Denna förordning ska tillämpas från och med den 15 november 2015 och inte före den dag då de genomförandeåtgärder som avses i artiklarna 4.5 träder i kraft. Artikel 7.2 ska tillämpas när de delegerade akterna och genomförandeakterna om specificering och utarbetande av det gemensamma europeiska riskklassificeringssystem som avses i artikel 7.6 och 7.7 har trätt i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  EUT C 198, 10.7.2013, s. 73.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 mars 2014.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 35).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 19.3.2008, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23).

(10)  Kommissionens förordning (EG) nr 1321/2007 av den 12 november 2007 om genomförandebestämmelser för att i ett centralt upplag integrera information om händelser inom civil luftfart som utbyts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG (EUT L 294, 13.11.2007, s. 3).

(11)  Kommissionens förordning (EG) nr 1330/2007 av den 24 september 2007 om genomförandebestämmelser för spridning till berörda parter av information om händelser inom civil luftfart, i enlighet med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG (EUT L 295, 14.11.2007, s. 7).

(12)  EUT C 358, 7.12.2013, s. 19.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).


BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER KRAV SOM GÄLLER FÖR SYSTEMEN FÖR OBLIGATORISK OCH FRIVILLIG RAPPORTERING AV HÄNDELSER

Obs.:

Begärd information måste fyllas i. Om de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna eller byrån inte kan lämna informationen på grund av att organisationen eller uppgiftslämnaren i sin tur inte har lämnat den, får kommentaren ”vet ej” lämnas i fältet. För att se till att lämplig information lämnas bör kommentaren ”vet ej” dock i möjligaste mån undvikas, och rapporten bör om möjligt kompletteras med begärd information senare.

1.   GEMENSAMMA OBLIGATORISKA DATAFÄLT

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande information:

1.

Rubrik

Rubrik

2.

Registreringsuppgifter

Ansvarig enhet

Ärendenummer

Händelsens status

3.

När

UTC-datum

4.

Var

Stat/område där händelsen inträffat

Plats för händelsen

5.

Klassificering

Händelseklass

Händelsekategori

6.

Beskrivning

Språk

Beskrivning

7.

Händelser

Typ av händelse

8.

Riskklassificering

2.   SÄRSKILDA OBLIGATORISKA DATAFÄLT

2.1   Datafält som rör luftfartyget

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande:

1.

Luftfartygets identitet

Registreringsstat

Fabrikat/modell/serie

Luftfartygets serienummer

Luftfartygets registreringsbeteckning

Anropssignal

2.

Drift av luftfartyg

Operatör

Typ av verksamhet

3.

Beskrivning av luftfartyget

Luftfartygskategori

Framdrivningstyp

Viktgrupp

4.

Flygförlopp

Senaste avreseort

Planerad destination

Flygfas

5.

Väder

Relevant väder

2.2   Datafält som rör flygtrafiktjänster.

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande information:

1.

Koppling till flygledningstjänsten

Bidrag till flygledningstjänsten

Berörd tjänst (påverkan på flygledningstjänsten)

2.

Flygtrafikledningsenhetens namn

2.2.1   Datafält som rör separationsunderskridande/otillräcklig separation och luftrumsintrång

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande information:

1.

Luftrum

Luftrumstyp

Luftrumsklass

FIR/UIR-namn

2.3   Datafält som rör flygplatser

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande information:

1.

Platsindikator (flygplatsens Icao-indikator)

2.

Plats på flygplatsen

2.4   Datafält som rör skador på luftfartyg eller personskador

När organisationer, medlemsstaterna och byrån i sina respektive databaser registrerar uppgifter om varje händelse som är föremål för obligatorisk rapportering och, i möjligaste mån, uppgifter om varje händelse som rapporterats frivilligt, ska de se till att händelserapporter som registrerats i deras databaser innehåller minst följande information:

1.

Allvarlighetsgrad

Största skador

Personskadenivå

2.

Personskador

Antal (dödliga, allvarliga och lindriga) skador på marken

Antal (dödliga, allvarliga och lindriga) skador i luftfartyget


BILAGA II

BERÖRDA PARTER

a)

Förteckning över berörda parter som får ta emot information på grundval av ett beslut fattat från fall till fall i enlighet med artikel 11.4 eller på grundval av ett generellt beslut enligt artikel 11.6

1.

Tillverkare: Konstruktörer och tillverkare av luftfartyg, motorer, propellrar samt flygplansdelar och flygplansapparatur, och deras respektive sammanslutningar. Konstruktörer och tillverkare av system och komponenter för flygledningstjänst (ATM). Konstruktörer och tillverkare av system och komponenter för flygtrafiktjänster (ANS). Konstruktörer och tillverkare av system och utrustning som används på flygplatsernas airside.

2.

Underhåll: Organisationer som utövar en funktion som har samband med underhåll eller översyn av luftfartyg, motorer, propellrar samt flygplansdelar och flygplansapparatur, med installation, modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll eller inspektion av luftfartsanläggningar eller med underhåll eller översyn av system, komponenter och utrustning på flygplatsens flygsida.

3.

Verksamhetsutövare: Lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer samt sammanslutningar av lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer. Flygplatsoperatörer och sammanslutningar av flygplatsoperatörer.

4.

Leverantörer av flygtrafiktjänster och leverantörer av ATM-specifik verksamhet.

5.

Leverantörer av flygplatstjänster: organisationer som ansvarar för hantering av luftfartyget på marken, inklusive bränslepåfyllning, upprättande av lastbesked, lastning, avisning och bogsering vid flygplatsen, samt undsättning och brandbekämpning eller andra räddningstjänster.

6.

Organisationer som bedriver flygutbildning

7.

Organisationer i tredjeländer: Nationella luftfartsmyndigheter och organ som utreder olyckor från tredjeländer.

8.

Internationella luftfartsorganisationer

9.

Forskning: Offentliga eller privata forskningslaboratorier, -centrum eller -enheter eller universitet som bedriver forskning eller studier rörande flygsäkerhet.

b)

Förteckning över berörda parter som får ta emot information på grundval av ett beslut fattat från fall till fall i enlighet med artikel 11.4 och 11.5

1.

Piloter (på personlig basis)

2.

Flygledare (på personlig basis) och annan personal inom flygledningstjänsten eller flygtrafiktjänsten som utför säkerhetsrelaterade uppgifter.

3.

Ingenjörer/Tekniker/Teknisk personal som hanterar elektroniska flygsäkerhetssystem/Personer som ansvarar för luftfarts- eller flygplatsförvaltning (på personlig basis)

4.

Yrkesorganisationer för personal som utför säkerhetsrelaterade uppgifter.


BILAGA III

ANSÖKAN OM TILLGÅNG TILL INFORMATION FRÅN DET EUROPEISKA CENTRALA UPPLAGET

1.

Namn:

Befattning:

Företag:

Adress:

Tfn:

E-post:

Datum:

Typ av verksamhet:

Kategori av berörd part (se bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart (1)):

2.

Begärd information (var så specifik som möjligt, och ange det datum/den period som är av intresse):

 

3.

Skäl till ansökan:

 

4.

Förklara i vilket syfte informationen kommer att användas:

 

5.

Datum till vilket informationen begärs:

6.

Det ifyllda formuläret skickas per e-post till: (kontaktpunkt)

7.

Tillgång till information

Kontaktpunkten har ingen skyldighet att lämna ut begärd information. Den får endast lämna ut information om den är förvissad om att ansökan är förenlig med förordning (EU) nr 376/2014. Den berörda parten förbinder sig och sin organisation att begränsa användningen av informationen till det syfte som anges i punkt 4. Information som lämnas ut på grundval av denna ansökan tillhandahålls endast för flygsäkerhetssyften enligt förordning (EU) nr 376/2014 och inte för andra syften, t.ex., och i synnerhet, för att fastställa skuld- eller ansvarsfrågan eller i kommersiellt syfte.

Den som ansöker om informationen får inte lämna ut den tillhandahållna informationen till någon annan part utan kontaktpunktens medgivande.

Om ovanstående villkor inte följs kan detta medföra att en begäran om tillgång till ytterligare information ur det europeiska centrala upplaget avslås eller, i tillämpliga fall, åläggande av sanktioner.

8.

Ort, datum och namnteckning:


(1)  EUT L 122, 24.4.2014, s. 18.


Top