11.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 190/31

(1)

Slutanvändare enligt definitionen i artikel 2.1 f i förordning (EG) nr 1223/2009 ställs inför många olika påståenden om kosmetiska produkters funktion, innehåll och effekt. Eftersom kosmetiska produkter spelar en så stor roll i slutanvändarnas liv är det viktigt att dessa påståenden innehåller användbar, förståelig och tillförlitlig information som hjälper dem att fatta välgrundade beslut och välja de produkter som bäst motsvarar deras behov och förväntningar.

(2)

Det främsta syftet med påståenden om kosmetiska produkter är att informera slutanvändarna om produkternas egenskaper och kvalitet. Påståendena är viktiga för att man ska kunna skilja på olika produkter. De bidrar också till att stimulera innovation och konkurrens.

(3)

Det bör fastställas gemensamma kriterier på unionsnivå för användningen av påståenden om kosmetiska produkter. Det viktigaste skälet till att fastställa gemensamma kriterier är att man ska kunna garantera en hög skyddsnivå för slutanvändarna, särskilt genom att skydda dem från vilseledande påståenden om kosmetiska produkter. Ett gemensamt förhållningssätt på unionsnivå bör också säkerställa ett mer samstämmigt agerande från medlemsstaternas behöriga myndigheter och förhindra snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Ett sådant förhållningssätt bör också öka samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”) (2).

(4)

Artikel 20 i förordning (EG) nr 1223/2009 gäller produkter som omfattas av definitionen av kosmetisk produkt i artikel 2 i den förordningen. De gemensamma kriterierna är endast tillämpliga efter att det har konstaterats att produkten i fråga faktiskt är en kosmetisk produkt. De nationella behöriga myndigheterna och de nationella domstolarna måste besluta från fall till fall vilket regelverk som gäller.

(5)

De gemensamma kriterierna bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (4) eller annan tillämplig unionslagstiftning.

(6)

Utformningen av budskapen till slutanvändarna bör vara flexibel, så att den anpassas till de sociala, språkliga och kulturella olikheterna i unionen och så att den europeiska industrins innovations- och konkurrenskraft bevaras. Ett sådant förhållningssätt är förenligt med de principer som fastställts av domstolen, som vid upprepade tillfällen har påpekat att man, för att avgöra om ett påstående kan vilseleda konsumenterna, måste beakta deras förväntningar med hänsyn till i vilket sammanhang och under vilka omständigheter påståendet görs, t.ex. sociala, kulturella och språkliga faktorer (5).

(7)

Det bör visserligen säkerställas att samma principer gäller i hela unionen, men syftet med de gemensamma kriterierna bör inte vara att i detalj ange hur påståenden om kosmetiska produkter ska formuleras.

(8)

För att säkerställa att de gemensamma kriterierna för påståenden om kosmetiska produkter börjar tillämpas samma dag som förordning (EG) nr 1223/2009 bör den här förordningen tillämpas från och med den 11 juli 2013.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.