EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32013R0153

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter Text av betydelse för EES

OJ L 52, 23.2.2013, p. 41–74 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 06 Volume 012 P. 166 - 199

In force: This act has been changed. Current consolidated version: 15/06/2016

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2013/153/oj

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/41


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 153/2013

av den 19 december 2012

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (2), särskilt artiklarna 25.8, 26.9, 29.4, 34.3, 41.5, 42.5, 44.2, 45.5, 46.3, 47.8 och 49.4, och

av följande skäl:

(1)

Det finns starka kopplingar mellan bestämmelserna i denna förordning eftersom de handlar om organisationskrav, däribland registerhållning och kontinuerlig verksamhet samt tillsynskrav som rör bl.a. marginalsäkerheter, obeståndsfonder, likviditetsriskkontroller, vattenfallsprincipen vid obestånd, säkerheter, investeringspolitik, granskning av modeller, stresstester och utfallstester. För att se till att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och göra det lättare för dem som åläggs olika skyldigheter att få överblick över och hitta dem på ett och samma ställe är det önskvärt att alla tekniska tillsynsstandarder som krävs enligt avdelning III och avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 samlas i en enda förordning.

(2)

Med tanke på att finansmarknaderna är globala, bör förordningen beakta de principer för finansmarknadsinfrastrukturer som fungerar som internationellt riktmärke för tillsynskraven på centrala motparter. Dessa principer har utfärdats av CPSS (Committee on Payment and Settlement Systems) och IOSCO (International Organization of Securities Commissions).

(3)

För att centrala motparter ska vara säkra och solida under alla marknadsförhållanden är det viktigt att de antar noggranna riskhanteringsförfaranden som omfattar alla risker som de är exponerade mot eller kan exponeras mot. De riskhanteringsstandarder som faktiskt tillämpas av centrala motparter bör, om det anses vara lämpligt, vara strängare än de som föreskrivs i denna förordning.

(4)

Ett antal termer bör definieras, för att klart avgränsa ett antal begrepp från förordning (EU) nr 648/2012, samt för att specificera de tekniska termer som behövs för att utveckla denna tekniska standard.

(5)

Det är viktigt att se till att godkända centrala motparter i tredjeländer inte kan orsaka störningar på väl fungerande unionsmarknader. Det är därför viktigt att se till att godkända centrala motparter inte kan sänka sina riskhanteringskrav under unionens normer, vilket kunde leda till regelarbitrage. Den information som ska lämnas till Esma för godkännande av en central motpart i tredjeland bör göra det möjligt för Esma att avgöra om den centrala motparten uppfyller tillsynskraven i det berörda tredjelandet. Kommissionens fastställande av likvärdighet bör dessutom garantera att lagar och andra författningar i tredjelandet är likvärdiga med varje bestämmelse i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 och i denna förordning.

(6)

För att säkra ett tillräckligt investerarskydd kan Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i samband med godkännandet av centrala motparter i tredjeländer kräva mer information än den som behövs för att bedöma uppfyllandet av villkoren i förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Det är den behöriga tredjelandsmyndigheten som är skyldig att fortlöpande bedöma om den centrala motparten från detta tredjeland uppfyller dess tillsynskrav. Syftet med den information som en ansökande central motpart från ett tredjeland lämnar till Esma bör inte vara att upprepa den bedömning som den behöriga tredjelandsmyndigheten redan har gjort, utan att se till att den centrala motparten verkligen är föremål för tillsyn i det tredjelandet och därmed garantera ett starkt investerarskydd.

(8)

För att Esma ska kunna göra en fullständig bedömning bör den information som lämnas av en ansökande central motpart från ett tredjeland kompletteras med den information som behövs för att bedöma effektiviteten i den behöriga tredjelandsmyndighetens löpande tillsyn, befogenhet att ingripa samt efterlevnadsåtgärder. Denna information bör lämnas inom ramen för det samarbetsarrangemang som inrättats i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012. Samarbetsarrangemanget bör sörja för att Esma informeras i tid om tillsyns- och efterlevnadsåtgärder mot den centrala motpart som ansöker om godkännande, om eventuella förändringar av de villkor som förelåg då den berörda motparten godkändes och om eventuella relevanta uppdateringar av den information som den centrala motparten ursprungligen lämnade under godkännandeprocessen.

(9)

Kraven i förordning (EU) nr 648/2012 om interna riskrapporteringsvägar måste specificeras ytterligare, för att genomföra ett riskhanteringssystem som omfattar den interna riskhanteringsprocessens struktur, rättigheter och skyldigheter. Organisationsstyrningen bör ta hänsyn till de olika bolagsrättsordningar som finns i unionen, så att centrala motparter kan bedriva sin verksamhet i en stabil rättslig miljö.

(10)

Det bör närmare fastställas vilken roll och vilka skyldigheter funktionen för regelefterlevnad hos centrala motparter ska ha, för att se till att centrala motparter genomför lämpliga förfaranden för att följa denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012 (3).

(11)

Det är nödvändigt att klart ange styrelsens och den högsta ledningens respektive skyldigheter och att ange minimikrav för styrelsefunktionen, så att centrala motparters organisationsstruktur säkerställer att de kan tillhandahålla sina tjänster och bedriva sin verksamhet utan avbrott och på ett välordnat sätt. För att säkra ansvarighet är det också nödvändigt att fastställa klara och direkta rapporteringsvägar.

(12)

För att trygga att den centrala motparten leds på ett sunt och ansvarsfullt sätt, är det viktigt att dess ersättningspolitik inte uppmuntrar överdrivet risktagande. För att ersättningspolitiken ska få avsedd verkan, bör den på tillfredsställande sätt övervakas och ses över av styrelsen, som bör inrätta en särskild kommitté för att övervaka dess tillämpning.

(13)

Centrala motparter bör åtminstone ha en riskhanteringschef, en chef för regelefterlevnad och en teknikchef, för att trygga att de har tillräckliga personalresurser för att kunna fullgöra alla sina skyldigheter, att de kan ställas till svars för sin verksamhet, och att behöriga myndigheter har relevanta kontaktpersoner hos de centrala motparter de övervakar.

(14)

Centrala motparter bör på ett tillfredsställande sätt bedöma och övervaka om det föreligger intressekonflikter för personer som är styrelseledamöter i olika enheter inom eller utanför den centrala motpartens koncern. Styrelseledamöter bör inte vara förhindrade att sitta i olika styrelser om detta inte ger upphov till intressekonflikter.

(15)

För att ha en effektiv revisionsfunktion bör centrala motparter fastställa skyldigheter och rapporteringsvägar för sina interna revisorer, så att viktiga frågor i tid hänskjuts till den centrala motpartens styrelse och till de behöriga myndigheterna. När en internrevisionsfunktion inrättas och underhålls bör dess uppdrag, oberoende, objektivitet, verksamhetsområde, ansvar, befogenhet, ansvarighet och verksamhetsnormer klart fastställas.

(16)

För att den relevanta behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt sätt bör den få tillgång till all information som krävs för att fastställa om en central motpart uppfyller villkoren för auktorisation. Sådana uppgifter bör den centrala motparten tillhandahålla utan dröjsmål.

(17)

Centrala motparters dokumentation bör ge en detaljerad inblick i deras kreditexponering mot clearingmedlemmar och göra det möjligt att övervaka den implicita systemrisken. Den bör även göra det möjligt för behöriga myndigheter, Esma och relevanta medlemmar i ECBS (Europeiska centralbankssystemet) att på ett tillfredsställande sätt rekonstruera clearingprocessen för att bedöma om lagstadgade krav, bland annat rapporteringskraven, har uppfyllts. Dokumentationen kan även användas för att göra det lättare för centrala motparter att uppfylla lagstadgade krav och fullgöra sina skyldigheter gentemot clearingmedlemmar, samt i tvister.

(18)

Uppgifter som centrala motparter rapporterar in till transaktionsregister bör registreras så att de behöriga myndigheter kan kontrollera att centrala motparter fullgör sin rapporteringsplikt enligt förordning (EU) nr 648/2012 och enkelt kan få tag på uppgifter som inte finns hos transaktionsregistren.

(19)

Kraven på registrering av handel bör utgå från samma begrepp som används för rapporteringsskyldigheten enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 648/2012 för att se till att centrala motparter rapporterar på lämpligt sätt.

(20)

För att säkra driftkontinuitet om det uppstår störningar bör den centrala motpartens reservplats vara tillräckligt avlägsen och geografiskt åtskild från det huvudsakliga driftstället för att inte drabbas av samma katastrof som kan slå ut det huvudsakliga driftstället. Scenarier bör skapas för att analysera hur krishändelser kan påverka kritiska tjänster, inbegripet scenarier där systemen slås ut till följd av en naturkatastrof. Analyserna bör regelbundet omprövas.

(21)

Centrala motparter är systemrelevanta finansmarknadsinfrastrukturer och bör kunna återuppta kritiska funktioner inom två timmar, medan reservsystemen helst ska kunna ta över hanteringen omedelbart efter en incident. Centrala motparter bör även med mycket hög sannolikhet kunna garantera att inga uppgifter kommer att gå förlorade.

(22)

Det är viktigt att en clearingmedlems obestånd inte orsakar stora förluster för andra marknadsaktörer. En relevant andel av de förluster som kan uppstå i samband med att positionerna stängs ska centrala motparter därför täcka med de marginalsäkerheter som clearingmedlemmen på obestånd har ställt. Det bör fastställas regler för hur stor procentandel av olika klasser av finansiella instrument som marginalsäkerheterna bör täcka. Centrala motparter bör också följa vissa principer för att på lämpligt sätt anpassa sina säkerhetsnivåer till egenskaperna hos varje finansiellt instrument eller portfölj som de clearar.

(23)

Centrala motparter bör vid hård konkurrens inte minska sina marginalsäkerheter till en nivå som äventyrar deras säkerhet. Därför bör grundberäkningarna av marginalsäkerheter uppfylla särskilda krav. Marginalsäkerheter bör ta hänsyn till alla tänkbara marknadsförhållanden, inbegripet perioder av marknadsstress.

(24)

Regler bör fastställas, så att det anges en lämplig procentsats och tidsrymd för likvideringsperioden och beräkningen av historisk volatilitet. För att se till att centrala motparter verkligen hanterar de risker de är exponerade för, är det bäst att inte närmare fastställa hur centrala motparter bör beräkna marginalsäkerhetskraven utifrån dessa parametrar. Centrala motparter bör av samma skäl inte vara förhindrade att använda olika tillförlitliga metoder för att fastställa portföljmarginalsäkerheter. De bör få använda metoder som är baserade på korrelationer mellan prisrisken för det finansiella instrument – eller uppsättning av finansiella instrument – som de clearar, samt andra lämpliga metoder som är baserade på motsvarande statistiska beroendeparametrar.

(25)

För att fastställa hur länge en central motpart är exponerad mot marknadsrisk i samband med hanteringen av en position hos en part på obestånd, bör den centrala motparten beakta relevanta egenskaper hos de finansiella instrument eller den portfölj som clearas, som likviditetsgraden, positionens storlek eller koncentration. Centrala motparter bör göra en försiktig skattning av den tid det tar att helt stänga en position hos en part på obestånd, efter det senaste uttaget av säkerheter med hänsyn till positionens storlek och koncentration.

(26)

För att undvika att orsaka eller förvärra finansiell instabilitet bör centrala motparter, i möjligaste mån, införa långsiktiga marginalsäkerhetsmetoder som begränsar risken för konjunkturförstärkande förändringar av marginalsäkerhetskraven, utan att undergräva centrala motparters motståndskraft.

(27)

Ett högre konfidensintervall är i regel befogat för OTC-derivat, eftersom de lider av en mer osäker prissättning och kortare serier av historiska data på vilka beräkningar av exponeringar kan baseras. Centrala motparter kan cleara OTC-derivat som inte har dessa kännetecken utan har samma riskegenskaper som börsnoterade derivat, och de bör kunna cleara de produkterna på ett enhetligt sätt oavsett vilken metod som används.

(28)

En lämplig definition av extrema men möjliga marknadsförhållanden är en central del av centrala motparters riskhantering. För att centrala motparters riskhanteringssystem ska hållas uppdaterade bör extrema men möjliga marknadsförhållanden inte betraktas som något statiskt, utan som något som förändras över tid och som kan variera mellan olika marknader. Ett marknadsscenario som är extremt men möjligt för en central motpart kan samtidigt vara av begränsad betydelse för en annan. Centrala motparter bör införa stabila interna system för att kartlägga de marknader som de är exponerade för och med hjälp av en gemensam uppsättning minimikrav fastställa extrema men möjliga förhållanden på varje identifierad marknad. De bör även göra en objektiv bedömning av risken att det uppstår påfrestningar på flera marknader samtidigt.

(29)

För att säkra en lämplig och stabil organisationsstyrning bör de system som centrala motparter använder för att upptäcka extrema men möjliga marknadsförhållanden diskuteras i riskkommittén och godkännas av styrelsen. Systemen bör ses över minst en gång om året och resultaten diskuteras i riskkommittén för att därefter delges styrelsen. Översynen bör garantera att förändringar av storleken och koncentrationen i centrala motparters exponeringar, samt utvecklingen på de marknader där de är verksamma, beaktas i definitionen av extrema men möjliga marknadsförhållanden. Översynen bör emellertid inte vara ett substitut för den centrala motpartens löpande bedömning av obeståndsfondens tillräcklighet mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(30)

För att se till att de har en effektiv hantering av sin likviditetsrisk bör centrala motparter förpliktigas att införa ett system för hantering av likviditetsrisk. Systemet bör utgå från vilken typ av skyldigheter den centrala motparten har och omfatta dess verktyg för att bedöma sin likviditetsrisk, fastställa vilka likviditetspåfrestningar som kan uppstå och trygga tillräckliga likvida medel.

(31)

När centrala motparter bedömer om de har tillräckliga likvida medel, bör de vara skyldiga att bedöma medlens storlek och likviditet, samt den möjliga koncentrationsrisken hos dessa tillgångar. Det är viktigt att centrala motparter kan identifiera alla viktiga typer av likviditetsriskkoncentrationer hos sina tillgångar, så att deras likvida medel är omedelbart tillgängliga vid behov. Centrala motparter bör även beakta andra risker som beror på multipla kopplingar, inbördes beroenden och koncentrationer.

(32)

Eftersom likvida medel måste vara snabbt tillgängliga för dagshandel – eller till och med intradagshandel – kan en central motpart använda kontanta medel hos den utgivande centralbanken, kontanta medel hos kreditvärdiga affärsbanker, bindande kreditlöften, repor, lätt omsättbara säkerheter som hålls i depå, samt investeringar som är snabbt tillgängliga och kan omsättas i kontanta medel enligt en på förhand fastställd och mycket säker finansieringsöverenskommelse, även i ansträngda marknadslägen. Sådana kontanta medel och säkerheter bör bara ingå i de på förhand avtalade likvida medlen under vissa förhållanden.

(33)

För att ge centrala motparter nödvändiga incitament att vara försiktiga när de fastställer sina behov och att se till att beloppet hålls på en adekvat nivå, men samtidigt förebygga regelarbitrage, är det viktigt att fastställa en gemensam metod för beräkning och hållande av de särskilda egna medel som centrala motparter ska använda vid tillämpning av vattenfallsprincipen. Det är viktigt att medel som ska täcka obeståndsförluster hålls åtskilda och har en annan funktion än den centrala motpartens grundläggande kapitalkrav, som täcker andra risker som den centrala motparten kan vara exponerad mot.

(34)

För att trygga likvärdiga konkurrensvillkor mellan centrala motparter måste dessa använda en enhetlig metod för att beräkna de egna medel som ska användas vid tillämpning av vattenfallsprincipen. Om det stod centrala motparter fritt att tillämpa metoder som inte är tillräckligt tydliga, skulle resultaten bli mycket olika och uppmuntra regelarbitrage. Det är därför mycket viktigt att metoden inte ger utrymme för godtycklighet från de centrala motparternas sida. Det skulle därför vara lämpligt att ha en enkel procentsats (baserad på ett tydligt mått) och en tydlig metod som säkerställer att centrala motparter på ett enhetligt sätt beräknar andelen egna medel som ska användas vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd.

(35)

En minimiuppsättning kriterier bör fastställas för att se till att godtagbara säkerheter är mycket likvida och snabbt och med minimal prispåverkan kan omsättas i kontanta medel. Kriterierna bör gälla för den som har utfärdat säkerheten, i vilken utsträckning den kan realiseras på marknaden och om värdet är korrelerat med kreditvärdigheten hos den medlem som har ställt säkerheten, för att ta hänsyn till eventuell korrelationsrisk. Centrala motparter bör vid behov även kunna tillämpa andra kriterier för att uppnå önskvärd stabilitet.

(36)

Centrala motparter bör endast godta mycket likvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk. För att trygga att centrala motparters säkerheter alltid är mycket likvida, måste centrala motparter införa öppna och tillförlitliga riktlinjer och förfaranden för bedömning och löpande övervakning av att de tillgångar är likvida som godkänns som säkerhet. De måste också tillämpa lämpliga värderingsmetoder. I samma syfte bör centrala motparter också tillämpa koncentrationsgränser för att säkerheten ska förbli tillräckligt diversifierad och snabbt kunna likvideras utan större marknadsrisker för värdet. När de fastställer sin politik för godtagbara säkerheter och koncentrationsgränser bör de ta hänsyn till säkerheternas globala tillgänglighet med tanke på politikens potentiella makroekonomiska effekter.

(37)

För att undvika korrelationsrisk bör clearingmedlemmar i regel inte som säkerhet få använda sina egna värdepapper eller värdepapper som emitterats av en enhet i samma koncern. Centrala motparter bör emellertid få tillåta att clearingmedlemmar ställer säkerställda obligationer som säkerhet, om de är skyddade för det fall att emittenten skulle hamna på obestånd. Den underliggande säkerheten bör emellertid vara skild från emittenten på lämpligt sätt och uppfylla minimivillkoren för godtagbara säkerheter. En clearingmedlem bör inte emittera finansiella instrument främst för att de ska användas som säkerhet av en annan clearingmedlem.

(38)

Av hänsyn till den egna säkerheten bör centrala motparter bara godta affärsbanksgarantier som säkerhet efter en grundlig bedömning av garanten och av garantins rättsliga, avtalsrelaterade och operativa utformning. Centrala motparter bör undvika exponeringar utan säkerhet mot affärsbanker. Affärsbanksgarantier får därför bara godtas på stränga villkor. De villkoren uppfylls i regel på marknader som kännetecknas av en hög koncentration av affärsbanker som är villiga att bevilja icke-finansiella clearingmedlemmar krediter. I sådana fall bör därför en högre koncentrationsgräns tillåtas.

(39)

För att begränsa sin marknadsrisk bör centrala motparter vara skyldiga att värdera sina säkerheter minst en gång om dagen. De bör tillämpa försiktigt beräknade värderingsavdrag som tar hänsyn till säkerhetens potentiella värdeminskning från den senaste omvärderingen till den tidpunkt, då den i ett ansträngt marknadsläge rimligen kan realiseras. Säkerhetens nivå bör dessutom ta hänsyn till den potentiella exponeringen mot korrelationsrisk.

(40)

Tillämpningen av värderingsavdrag bör göra det möjligt för centrala motparter att undvika stora och oförutsedda justeringar av säkerhetskraven och i möjligaste mån även konjunkturförstärkande effekter.

(41)

För att undvika stora potentiella negativa priseffekter om säkerheterna måste realiseras under en kort tidsrymd bör centrala motparter inte koncentrera säkerheterna till ett begränsat antal emittenter eller ett begränsat antal tillgångar. Koncentrerade säkerhetspositioner bör av detta skäl inte betraktas som mycket likvida.

(42)

Likviditets-, kredit- och marknadsrisk bör bedömas per portfölj och per finansiellt instrument. En koncentrerad portfölj kan ha en betydande negativ inverkan på säkerhetens likviditet eller på de finansiella instrument i vilka den centrala motparten kan investera sina finansiella medel, eftersom stora positioner i ett ansträngt marknadsläge förmodligen inte kan säljas utan att marknadspriset sjunker. Av samma skäl bör säkerheter som hålls av centrala motparter övervakas och värderas fortlöpande för att säkerställa att de fortfarande är likvida.

(43)

Marknaderna för energiderivat har en särskilt stark koppling till spotmarknaderna för råvaror och på dessa derivatmarknader är andelen icke-finansiella clearingmedlemmar stor. På de marknaderna är ett betydande antal marknadsaktörer även producenter av den underliggande råvaran. Tillräcklig tillgång till säkerheter för att helt täcka garantier från affärsbanker kan kräva att dessa icke-finansiella clearingmedlemmar avyttrar sina nuvarande positioner i betydande grad eller hindra dem att fortsätta cleara sina positioner som direkta clearingmedlemmar hos en central motpart. Den processen kan orsaka störningar på energimarknaderna, när det gäller marknadsaktörernas likviditet och mångfald. Därför bör dess tillämpning senareläggas enligt en väl etablerad tidsram.

(44)

För att se till att regelverket i förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas på ett enhetligt sätt, bör samma krav ställas på alla sektorer i slutversionen av de regler som är tillämpliga på dem. Energiföretag verkar för närvarande enligt ett väl etablerat regelverk som det kommer att ta tid att anpassa till de nya krav som fastställs, detta för att undvika skadliga effekter på den reala ekonomin. Det anses därför vara önskvärt att fastställa en tillämpningstidpunkt för sådana typer av marknader som möjliggör en lämplig övergång från nuvarande marknadspraxis utan att i onödan påverka marknadens struktur och likviditet.

(45)

Centrala motparters investeringspolitik bör lägga störst vikt vid principerna om bevarat kapitalvärde och maximal likviditet. Investeringspolitiken bör även förhindra att det uppstår intressekonflikter med den centrala motpartens affärsmässiga intressen.

(46)

För att säkerställa internationell enhetlighet bör princip 16 i CPSS-Ioscos principer beaktas vid de kriterier som finansiella instrument ska uppfylla för att betraktas som godtagbara investeringar för den centrala motparten. Centrala motparter bör särskilt vara skyldiga att ställa hårda krav på emittenten av det finansiella instrumentet, det finansiella instrumentets överlåtbarhet och dess kredit-, marknads-, volatilitets- och valutarisk. Centrala motparter bör se till att de inte undergräver åtgärder som har vidtagits för att begränsa deras investeringars riskexponering genom att ha överdrivet stora exponeringar mot enskilda finansiella instrument, typer av finansiella instrument, enskilda emittenter, typer av emittenter eller enskilda förvaringsinstitut.

(47)

Centrala motparters användning av derivat utsätter dem för ytterligare kredit- och marknadsrisker och det är därför nödvändigt att fastställa ett begränsat antal omständigheter under vilka centrala motparter får göra derivatplaceringar. Eftersom centrala motparter bör eftersträva en neutral position när det gäller marknadsrisk, är de enda risker som centrala motparter bör behöva säkra de som rör de säkerheter som de godtar eller risker till följd av att en clearingmedlem hamnar på obestånd. Risker med de säkerheter som en central motpart godtar kan hanteras på ett tillfredsställande sätt genom värderingsavdrag och det anses inte vara nödvändigt för centrala motparter att här använda derivat. Derivat bör centrala motparter bara använda för att hantera likviditetsrisker vid exponeringar mot olika valutor och vid säkring av portföljen för en clearingmedlem på obestånd, samt bara om sådan användning förutses i den centrala motpartens förfaranden för hantering av obestånd.

(48)

Av hänsyn till centrala motparters säkerhet bör de bara få hålla kontanta medel i form av inlåning utan säkerhet och i minimala belopp. För att säkra sin likviditet bör centrala motparter alltid se till att de är tillräckligt skyddade mot likviditetsrisk.

(49)

Det är nödvändigt att fastställa stränga krav på stress- och utfallstester för att se till att centrala motparters modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk fungerar vid alla risker som centrala motparter är exponerade mot, så att de vid varje tidpunkt har tillräckliga resurser för att täcka dessa risker.

(50)

För att se till att kraven på centrala motparter tillämpas på ett enhetligt sätt är det nödvändigt att fastställa detaljerade bestämmelser om vilka typer av både stress- och utfallstester som ska utföras. Det krävs ett kriteriebaserat angreppssätt för att ta hänsyn till den mängd värdepappers- och derivatkontrakt som kan komma att clearas i framtiden, beakta skillnaderna mellan centrala motparters sätt att bedriva verksamhet och hantera risker, vara öppen mot framtiden och de nya risker som kommer att behöva hanteras samt skapa tillräcklig flexibilitet.

(51)

För att validera en central motparts modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk är det viktigt att anlita en lämplig oberoende part, så att eventuella korrigerande åtgärder kan fastställas och vidtas före genomförandet och för att undvika väsentliga intressekonflikter. Den oberoende parten bör vara tillräckligt fristående från den del av den centrala motpartens verksamhet som utvecklar, genomför och kommer att tillämpa den modell eller den politik som granskas och bör inte ha någon väsentlig intressekonflikt. Villkoren kan antingen uppfyllas av en intern part med separata rapporteringsvägar eller av en extern part.

(52)

Olika delar av en central motparts finansiella medel, i synnerhet marginalsäkerheter, obeståndsfonder och andra finansiella medel, är avsedda att tillgodose olika scenarier och mål. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda krav som tar hänsyn till dessa mål och säkerställer en enhetlig tillämpning mellan centrala motparter. Vid bedömningen av nödvändig täckning bör den centrala motparten inte netta bort exponeringar mellan clearingmedlemmar på obestånd för att undvika att minska de potentiella effekter som dessa exponeringar kan få.

(53)

De olika typer av finansiella instrument som centrala motparter får cleara är föremål för olika specifika risker. Centrala motparter bör därför åläggas att i sina modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk beakta alla risker som är relevanta på de marknader på vilka de tillhandahåller clearing, för att på ett tillfredsställande sätt mäta sin potentiella framtida exponering. För att dessa risker verkligen ska beaktas bör kraven på stresstester innefatta instrumentspecifika risker som är relevanta för olika typer av finansiella instrument.

(54)

För att se till att dess modell för beräkning av initialsäkerheter på ett tillfredsställande sätt avspeglar dess potentiella exponeringar bör en central motpart, förutom de dagliga utfallstesterna av marginalsäkerheternas täckning för kontroll av deras tillräcklighet, även utfallstesta viktiga parametrar och antaganden i modellen. Detta är nödvändigt för att se till att centrala motparters modeller ger en korrekt beräkning av initialsäkerheten.

(55)

Stränga känslighetsanalyser av behovet av marginalsäkerheter kan bli ännu viktigare när marknaderna är illikvida eller volatila och bör användas för att skatta effekterna av olika viktiga modellparametrar. Känslighetsanalyser är ett viktigt verktyg för att blottlägga dolda brister som inte kan upptäckas med hjälp av utfallstester.

(56)

Underlåtenhet att utföra regelbundna stress- och utfallstester kan leda till att en central motparts finansiella och likvida medel inte är tillräckliga för att täcka de faktiska risker som den är exponerad mot. Med lämpliga tester blir det även möjligt för centrala motparters modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk att snabbt hantera förändringar på marknaderna och nya risker. Centrala motparter bör därför snabbt utnyttja testresultaten till att se över sina modeller, metoder och hanteringsförfaranden för likviditetsrisker.

(57)

Genom att konstruera modeller för extrema marknadsförhållanden kan det bli lättare för centrala motparter att klarlägga begränsningarna hos sina nuvarande modeller, system för hantering av likviditetsrisk och finansiella och likvida medel. Detta förutsätter emellertid ett gott omdöme från den centrala motpartens sida, när modeller konstrueras för olika marknader och produkter. Omvända stresstester bör betraktas som ett bra verktyg, om än inte det viktigaste, för att skatta de finansiella medlens lämpliga nivå.

(58)

Det är mycket viktigt att clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter deltar i simuleringsövningar för att testa centrala motparters förfaranden vid obestånd för att se till att de har de insikter och den operativa kapacitet som krävs för att framgångsrikt hantera obestånd. Simuleringsövningar bör återge ett obeståndsscenario för att tydliggöra roller och skyldigheter för clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter. Det är även viktigt att centrala motparter har lämpliga mekanismer så att de kan fastställa om det krävs korrigerande åtgärder och upptäcka bristande klarhet eller utrymme för godtycklighet i deras regler och rutiner. Det är särskilt viktigt att testa centrala motparters förfaranden för hantering av obestånd, om dessa utgår från att clearingmedlemmar eller tredje parter som inte är på obestånd ska hjälpa till under stängningsprocessen och om förfarandena vid obestånd aldrig har prövats vid ett verkligt obestånd.

(59)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(60)

Innan Esma lade fram de förslag till tekniska standarder som denna förordning grundar sig på, samrådde den i relevanta fall med Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska systemrisknämnden och medlemmarna i ECBS. Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (4) genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder. Den har också analyserat potentiella kostnader respektive nytta och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNT

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   basrisk: den risk som uppstår till följd av att rörelserna mellan två eller flera tillgångar eller kontrakt som clearas av en central motpart inte helt korrelerar med varandra.

2.   konfidensintervall: procentförändring av exponeringarna mot varje finansiellt instrument som clearats under en viss historisk period som en central motpart är skyldig att täcka under en viss likvideringsperiod.

3.   convenience yield: nyttan av att direkt äga en fysisk råvara, vilken påverkas både av marknadsläge och t.ex. lagringskostnader.

4.   säkerheter: de säkerheter som avses i artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012 och som kan bestå av initialsäkerheter och variationssäkerheter.

5.   initialsäkerhet: marginalsäkerhet som centrala motparter kräver för att täcka potentiell framtida exponering mot de clearingmedlemmar som ställer säkerheten och, i förekommande fall, centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse under tiden mellan det senaste uttaget av säkerheter och likvideringen av positioner när en clearingmedlem eller en icke-samverkande central motpart har hamnat på obestånd.

6.   variationssäkerhet: säkerheter som krävs eller betalas ut för att spegla aktuella exponeringar till följd av faktiska marknadsprisförändringar.

7.   risk för plötsligt obestånd: risken att en motpart eller emittent plötsligt hamnar på obestånd, innan marknaden hunnit kalkylera för den ökade obeståndsrisken.

8.   likvideringsperiod: den tidsperiod som används för att beräkna de marginalsäkerheter som den centrala motparten anser krävs för att hantera exponeringen mot en medlem på obestånd och under vilken den centrala motparten är exponerad mot marknadsrisk i samband med hanteringen av den medlemmens positioner.

9.   historisk period: tidsrymden för beräkning av historisk volatilitet.

10.   testundantag: resultatet av ett test som visar att en central motparts modell eller system för likviditetsriskhantering inte resulterade i avsedd täckning.

11.   korrelationsrisk: den risk som uppstår till följd av exponering mot en motpart eller emittent när den säkerhet som motparten ställer eller emittenten emitterar är starkt korrelerad till dess kreditrisk.

KAPITEL II

GODKÄNNANDE AV CENTRALA MOTPARTER FRÅN TREDJELÄNDER

(Artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 2

Information som ska lämnas till Esma för godkännande av en central motpart

En ansökan om godkännande från en central motpart med säte i ett tredjeland ska åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)

Den juridiska personens fullständiga namn.

b)

Namn på aktieägare eller medlemmar med kvalificerade innehav.

c)

En förteckning över medlemsstater i vilka den planerar erbjuda sina tjänster.

d)

Vilka klasser av finansiella instrument som clearas.

e)

Närmare uppgifter som ska återges på Esmas webbplats i enlighet med artikel 88.1 e i förordning (EU) nr 648/2012.

f)

Närmare uppgifter om dess finansiella medel, i vilken form de innehas och med vilka metoder de förvaltas, samt arrangemang för att skydda dem, bl.a. förfaranden för hantering av obestånd.

g)

Närmare uppgifter om metod som används för marginalsäkerheter och för att beräkna obeståndsfonden.

h)

En förteckning över godtagbara säkerheter.

i)

De värden – om nödvändigt beräknade värden – som clearas eller kommer att clearas av den ansökande centrala motparten, fördelat på enskilda unionsvalutor.

j)

Resultat av stresstester och utfallstester utförda under det år som föregår ansökan.

k)

Den centrala motpartens regler och interna rutiner, med handlingar som styrker att alla gällande krav i det berörda tredjelandet efterlevs.

l)

Närmare uppgifter om eventuell utkontraktering.

m)

Närmare uppgifter om separeringsarrangemang, deras rättsliga korrekthet och möjligheterna att upprätthålla dem.

n)

Närmare uppgifter om den centrala motpartens godkännandekrav och villkor för att tillfälligt upphäva och avsluta medlemskap.

o)

Närmare uppgifter om samverkansöverenskommelser, inbegripet den information som har lämnats till den behöriga tredjelandsmyndigheten för att denna ska kunna bedöma överenskommelsen.

KAPITEL III

ORGANISATIONSKRAV

(Artikel 26 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 3

Organisationsstyrning

1.   Huvuddragen i den centrala motpartens organisationsstyrning som avgör dess organisationsstruktur, samt klart angiven och väl dokumenterad politik, förfaranden och processer som ska följas av styrelsen och den högsta ledningen, ska innehålla följande:

a)

Styrelsens och eventuella styrelsekommittéers sammansättning, funktion och skyldigheter.

b)

Ledningens roll och skyldigheter.

c)

Den högsta ledningens struktur.

d)

Rapporteringsvägar mellan den högsta ledningen och styrelsen.

e)

Förfaranden vid utnämning av styrelseledamöter och den högsta ledningen.

f)

Utformningen av riskhantering, funktionen för regelefterlevnad och interna kontrollfunktioner.

g)

Processer för att säkerställa ansvarighet i förhållande till berörda parter.

2.   Centrala motparter ska ha tillräckliga personalresurser för att kunna fullgöra alla skyldigheter som följer av denna förordning och förordning (EU) nr 648/2012. Centrala motparter får inte dela personalresurser med andra koncernenheter, såvida det inte sker enligt villkoren för utkontraktering i artikel 35 i förordning (EU) nr 648/2012.

3.   Centrala motparter ska fastställa en tydlig, konsekvent och väl dokumenterad ansvarsfördelning. Centrala motparter ska se till att olika personer fungerar som riskhanteringschef, chef för regelefterlevnad och teknisk chef, att de är anställda på den centrala motparten och att de har eget ansvar för funktionen.

4.   Centrala motparter som ingår i en koncern ska ta hänsyn till koncernens eventuella påverkan på dess organisationsstyrning, till exempel om den är tillräckligt oberoende för att kunna fullgöra sina lagstadgade skyldigheter som en separat juridisk person och om dess oberoende kan äventyras av koncernstrukturen eller av att styrelseledamöter även sitter i styrelsen för andra enheter inom samma koncern. Sådana centrala motparter ska framför allt överväga att införa särskilda förfaranden för att förhindra och hantera intressekonflikter, till exempel i samband med utkontraktering.

5.   Om centrala motparter har en dualistisk styrningsmodell, ska den roll och de skyldigheter som styrelsen ska ha enligt denna förordning och förordning (EU) nr 648/2012 på lämpligt sätt fördelas mellan kontrollorganet och ledningsorganet.

6.   Riktlinjer, förfaranden, system och kontroller när det gäller riskhantering ska ingå i ett sammanhållet och konsekvent regelverk för organisationsstyrning som regelbundet ska granskas och uppdateras.

Artikel 4

Riskhantering och interna kontrollmekanismer

1.   Centrala motparter ska ha ett sunt system för att hantera alla väsentliga risker som de är eller kan bli exponerade mot. Centrala motparter ska fastställa dokumenterade riktlinjer, förfaranden och system för att kartlägga, mäta, övervaka och hantera sådana risker. När centrala motparter fastställer riktlinjer, förfaranden och system för riskhantering, ska de utformas så att clearingmedlemmar hanterar och begränsar de risker som de utgör för dessa centrala motparter på rätt sätt.

2.   Centrala motparter ska ha en samlad och heltäckande syn på alla relevanta risker. Det handlar om risker som de utsätter clearingmedlemmar för eller vice versa, i möjligaste mån även kunder och andra enheter, till exempel men inte bara centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse, värdepappersavvecklings- och betalningssystem, avvecklingsbanker, likviditetsförsörjare, värdepapperscentraler, handelsplatser som används av den centrala motparten och andra kritiska tjänsteleverantörer.

3.   Centrala motparter ska utveckla lämpliga riskhanteringsverktyg för att kunna hantera och rapportera alla relevanta risker. Det handlar bl.a. om att klarlägga och hantera beroenden mellan system, marknader och annat. Om en central motpart tillhandahåller tjänster med anknytning till clearing som har en annorlunda riskprofil och potentiellt utsätter den för betydande extra risker, ska den centrala motparten hantera dessa risker på ett adekvat sätt. Den centrala motparten kan t.ex. juridiskt skilja de extra tjänster som den tillhandahåller från kärnverksamheten.

4.   Organisationsstyrningen ska garantera att en central motparts styrelse har det yttersta ansvaret och kan ställas till svars för hanteringen av den centrala motpartens risker. Styrelsen ska definiera, skatta och dokumentera den centrala motpartens lämpliga risktoleransnivå och risktålighet. Styrelsen och den högsta ledningen ska se till att den centrala motpartens riktlinjer, förfaranden och kontroller är förenliga med dess risktolerans och risktålighet och att de anger hur den ska klarlägga, rapportera, övervaka och hantera risker.

5.   Centrala motparter ska ha stabila informations- och riskkontrollsystem så att de, och i förekommande fall deras clearingmedlemmar, i möjligaste mån även deras kunder, i god tid kan få information och vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder. Systemen ska åtminstone säkerställa en kontinuerlig övervakning av kredit- och likviditetsexponeringar för den centrala motparten och clearingmedlemmarna, i möjligaste mån även kunderna.

6.   Centrala motparter ska se till att riskhanteringsfunktionen har nödvändiga befogenheter, resurser, sakkunskap och tillgång till all nödvändig information och att den är tillräckligt oberoende i förhållande till den centrala motpartens övriga funktioner. Den centrala motpartens riskhanteringschef ska genomföra riskhanteringssystemet, inbegripet de riktlinjer och förfaranden som styrelsen har fastställt.

7.   Centrala motparter ska ha adekvata interna kontrollmekanismer som hjälper styrelsen att kontrollera och bedöma om dess riktlinjer, förfaranden och system för riskhantering är tillräckliga och effektiva. Exempel på sådana mekanismer är goda administrativa rutiner och redovisningsrutiner, en stark funktion för regelefterlevnad och en oberoende intern revisions- och validerings- eller granskningsfunktion.

8.   Centrala motparters bokslut ska upprättas årligen och revideras av lagstadgade revisorer eller revisionsbyråer som de definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (5).

Artikel 5

Riktlinjer och rutiner för regelefterlevnad

1.   Centrala motparter ska fastställa, genomföra och upprätthålla adekvata riktlinjer och rutiner för att upptäcka risker för att den centrala motparten och dess anställda inte fullgör skyldigheterna enligt denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012, samt risker i samband med detta, och införa adekvata åtgärder och förfaranden för att minimera sådana risker och göra det möjligt för behöriga myndigheter att utöva sina befogenheter enligt dessa förordningar på ett effektivt sätt.

2.   Centrala motparter ska se till att deras regler, rutiner och avtal är tydliga och fullständiga, att de uppfyller kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012, samt alla andra tillämpliga regel- och tillsynskrav.

Centrala motparters regler, rutiner och avtal ska dokumenteras skriftligen eller på andra varaktiga medier. Regler, rutiner och avtal, samt eventuella underlag, ska vara korrekta, uppdaterade och tillgängliga för behöriga myndigheter, clearingmedlemmar och, i förekommande fall, kunder.

Centrala motparter ska göra analyser för att kontrollera att deras regler, rutiner och avtal är sunda. Vid behov ska oberoende juridiska utlåtanden inhämtas för dessa analyser. Centrala motparter ska ha ett förfarande för att föreslå och genomföra ändringar av deras regler och rutiner och innan väsentliga ändringar genomförs samråda med alla berörda clearingmedlemmar, samt överlämna de planerade ändringarna till den behöriga myndigheten.

3.   När de utformar sina regler, rutiner och avtal ska centrala motparter beakta relevanta lagstadgade principer, branschstandarder och marknadsprotokoll, och tydligt ange när sådan praxis har beaktats i den dokumentation som anger rättigheter och skyldigheter för den centrala motparten, dess clearingmedlemmar och andra relevanta tredje parter.

4.   Centrala motparter ska kartlägga och analysera potentiella konflikter som rör rättsfrågor och utforma regler och rutiner för att begränsa den rättsliga risk som de ger upphov till. Vid behov ska oberoende juridiska utlåtanden inhämtas för dessa analyser.

Centrala motparter ska i sina regler och rutiner tydligt ange vilken lag som ska tillämpas på varje aspekt av verksamheten.

Artikel 6

Funktion för regelefterlevnad

1.   En central motpart ska inrätta och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som ska vara oberoende av dess övriga funktioner. Den ska se till att funktionen för regelefterlevnad har nödvändiga befogenheter, resurser, sakkunskap och tillgång till all relevant information.

När funktionen för regelefterlevnad inrättas, ska centrala motparter ta hänsyn till verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet, samt till vilken karaktär och spännvidd de tjänster och aktiviteter har som utförs i samband med denna verksamhet.

2.   Chefen för regelefterlevnad ska åtminstone ansvara för följande:

a)

Regelbundet övervaka och bedöma om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5.4 är adekvata och effektiva, samt de åtgärder som vidtas om den centrala motparten brister i fullgörandet av sina skyldigheter.

b)

Omsätta de riktlinjer och rutiner för regelefterlevnad som har fastställts av den högsta ledningen och styrelsen.

c)

Ge dem som utför den centrala motpartens tjänster och aktiviteter råd och hjälp att följa kraven enligt denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012, samt i förekommande fall andra regelkrav.

d)

Regelbundet ge styrelsen rapporter om den centrala motpartens och dess anställdas uppfyllande av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012.

e)

Fastställa rutiner för att effektivt åtgärda fall av bristande efterlevnad.

f)

Se till att relevanta personer som arbetar med funktionen för regelefterlevnad inte arbetar med utförandet av de tjänster och aktiviteter som de övervakar och att sådana personers eventuella intressekonflikter upptäcks och undanröjs.

Artikel 7

Organisationsstruktur och separata rapporteringsvägar

1.   Centrala motparter ska fastställa styrelsens, den högsta ledningens och eventuella styrelsekommittéers sammansättning, roll och skyldigheter. Dessa arrangemang ska vara utförligt beskrivna och väl dokumenterade. Styrelsen ska åtminstone inrätta en revisionskommitté och en ersättningskommitté. Den riskkommitté som ska inrättas i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 648/2012 ska vara en rådgivande styrelsekommitté.

2.   Styrelsen ska åtminstone ansvara för följande:

a)

Fastställa tydliga mål och strategier för den centrala motparten.

b)

Effektivt övervaka den högsta ledningen.

c)

Fastställa en lämplig ersättningspolitik.

d)

Inrätta och övervaka en riskhanteringsfunktion.

e)

Övervaka funktionen för regelefterlevnad och intern kontroll.

f)

Övervaka utkontraktering.

g)

Övervaka uppfyllandet av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012, genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012 och alla andra regel- och tillsynskrav.

h)

Ansvarigheten inför aktieägare, ägare, medarbetare, clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter.

3.   Den högsta ledningen ska åtminstone ansvara för följande:

a)

Se till att den centrala motpartens verksamhet överensstämmer med de mål och den strategi som styrelsen har fastställt.

b)

Utforma och inrätta rutiner för regelefterlevnad och intern kontroll som främjar den centrala motpartens mål.

c)

Regelbundet granska och testa interna kontrollrutiner.

d)

Se till att tillräckliga resurser avsätts för riskhantering och regelefterlevnad.

e)

Vara aktivt involverad i riskkontrollprocessen.

f)

Se till att de risker som den centrala motparten utsätts för till följd av sin clearingverksamhet och anknutna aktiviteter hanteras tillfredsställande.

4.   Om styrelsen delegerar uppgifter till kommittéer eller underkommittéer, ska den även fortsättningsvis godkänna beslut som väsentligt kan påverka den centrala motpartens riskprofil.

5.   I arrangemangen för styrelsens och den högsta ledningens verksamhet ska ingå förfaranden för att upptäcka, åtgärda och hantera potentiella intressekonflikter för medlemmar av styrelsen och den högsta ledningen.

6.   En central motpart ska ha tydliga och direkta rapporteringsvägar mellan styrelsen och den högsta ledningen, så att den högsta ledningen kan ställas till svars för sitt handlande. Rapporteringsvägarna när det gäller riskhantering, regelefterlevnad och internrevision ska vara tydliga och skiljas från dem som rör den centrala motpartens övriga verksamhet. Riskhanteringschefen ska rapportera till styrelsen direkt eller via ordföranden i riskkommittén. Chefen för regelefterlevnad och internrevisionsfunktionen ska rapportera direkt till styrelsen.

Artikel 8

Ersättningspolitik

1.   Ersättningskommittén ska utforma och vidareutveckla ersättningspolitiken, övervaka den högsta ledningens genomförande av den och regelbundet granska hur den tillämpas i praktiken. Själva politiken ska dokumenteras och granskas minst en gång om året.

2.   Ersättningspolitiken ska utformas så, att ersättningarnas nivå och struktur överensstämmer med en försiktig riskhantering. Politiken ska ta hänsyn till framtida risker samt till befintliga risker och riskutfall. Tidplaner för utbetalning ska beakta riskernas tidshorisont. Särskilt när det gäller rörlig ersättning ska politiken ta hänsyn till bristande överensstämmelse mellan resultat- och riskperioder och säkerställa att utbetalningen om lämpligt skjuts upp. Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara balanserade och riskanpassade.

3.   Ersättningspolitiken ska föreskriva att ersättning som utgår till medarbetare som arbetar med riskhantering, regelefterlevnad och internrevision ska vara oberoende av den centrala motpartens verksamhetsresultat. Ersättningsnivån ska svara mot ansvaret och ersättningsnivån inom affärsområdena.

4.   Ersättningspolitiken ska årligen vara föremål för en oberoende revision. Den behöriga myndigheten ska få tillgång till resultaten av sådan revision.

Artikel 9

IT-system

1.   Centrala motparter ska utforma och se till att deras IT-system är säkra och kan bearbeta den information som de behöver för att bedriva sin verksamhet på ett säkert och effektivt sätt.

IT-arkitekturen ska vara väl dokumenterad. Systemen ska vara så utformade för att klara centrala motparters verksamhetsbehov och hantera de risker som motparterna utsätts för, vara motståndskraftiga även i ett ansträngt marknadsläge och om nödvändigt kunna byggas ut för att bearbeta ytterligare information. Centrala motparter ska ha rutiner och kapacitetsplanering, samt tillräcklig överkapacitet för att systemet ska kunna behandla alla återstående transaktioner före dagens slut, om det inträffar större störningar. Centrala motparter ska ha rutiner för införandet av ny teknik, inbegripet klara återgångsplaner.

2.   För att uppnå en hög grad av säkerhet när det gäller informationsbehandling och för att möjliggöra kopplingar till clearingmedlemmar och kunder samt till tjänsteleverantörer, ska centrala motparter basera sina IT-system på internationellt erkända tekniska standarder och bästa branschpraxis. Centrala motparter ska utsätta sina system för stränga tester genom att simulera ansträngda lägen innan de först tas i drift, när de har genomgått större förändringar och efter större störningar. Clearingmedlemmar och kunder, centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse och andra intressenter ska i lämplig utsträckning involveras i utformningen och genomförandet av dessa tester.

3.   Centrala motparter ska ha ett stabilt system för informationssäkerhet som på lämpligt sätt hanterar informationssäkerhetsrisken. Systemet ska omfatta lämpliga mekanismer, riktlinjer och förfaranden för att skydda information från obehöriga, säkerställa datariktighet och dataintegritet, samt trygga tillgängligheten till de centrala motparternas tjänster.

4.   Systemet för informationssäkerhet ska åtminstone omfatta följande:

a)

Åtkomstkontroller för systemet.

b)

Tillräckliga säkerhetskontroller mot intrång och missbruk av uppgifter.

c)

Särskilda anordningar för att bevara dataautenticitet och dataintegritet, inbegripet krypteringsmetoder.

d)

Säkra nätverk och förfaranden för korrekt och snabb dataöverföring utan större störningar.

e)

Verifieringskedjor.

5.   IT-systemen och systemet för informationssäkerhet ska kontrolleras minst en gång om året. De ska vara föremål för oberoende revisioner. Resultaten av dessa revisioner ska meddelas styrelsen och vara tillgängliga för den behöriga myndigheten.

Artikel 10

Offentliggörande av information

1.   En central motpart ska se till att följande information kostnadsfritt görs tillgänglig för allmänheten:

a)

Information om dess organisationsstyrning, inbegripet följande:

i)

Dess organisationsstruktur samt viktiga mål och strategier.

ii)

Viktiga inslag i ersättningspolitiken.

iii)

Grundläggande finansiell information, däribland de senaste reviderade boksluten.

b)

Information om dess regler, inbegripet följande:

i)

Förfaranden för hantering av obestånd, rutiner och kompletterande texter.

ii)

Relevant information om driftkontinuitet.

iii)

Information om den centrala motpartens system, metoder och resultat när det gäller riskhantering i enlighet med kapitel XII.

iv)

All relevant information om dess utformning och verksamhet och om clearingmedlemmars och kunders rättigheter och skyldigheter som ska göra det möjligt för dem att klart avgränsa och till fullo inse de risker och kostnader som är förknippade med den centrala motpartens tjänster.

v)

Den centrala motpartens nuvarande clearingtjänster, inbegripet detaljerad information om vad den erbjuder inom ramen för varje tjänst.

vi)

Den centrala motpartens system, teknik och resultat när det gäller riskhantering, inbegripet information om finansiella medel, investeringspolitik, prisuppgiftskällor och modeller som används för beräkning av marginalsäkerheter.

vii)

Lagstiftning och regler som styr

1)

tillgången till den centrala motparten,

2)

de kontrakt som den centrala motparten ingår med clearingmedlemmar och, om det är praktiskt möjligt, med kunder,

3)

de kontrakt som den centrala motparten godtar för clearing,

4)

eventuella samverkansöverenskommelser,

5)

användning av säkerheter och bidrag till obeståndsfonder, inbegripet avveckling av positioner och säkerheter och i vilken mån säkerheterna är skyddade mot anspråk från tredje parter.

c)

Information om godtagbara säkerheter och tillämpliga värderingsavdrag.

d)

En förteckning över alla nuvarande clearingmedlemmar, inbegripet villkor för medlemmars inträde, avstängning och utträde.

Om den behöriga myndigheten är överens med den centrala motparten om att uppgifterna enligt led b eller c i denna punkt kan äventyra affärshemligheter eller den centrala motpartens säkerhet och sunda ställning, får den centrala motparten besluta att offentliggöra denna information på ett sätt som förhindrar eller minskar dessa risker, eller inte offentliggöra informationen alls.

2.   En central motpart ska se till att information om väsentliga förändringar av dess organisationsstyrning, mål, strategier och grundläggande riktlinjer, samt av dess regler och rutiner, kostnadsfritt är tillgänglig för allmänheten.

3.   Informationen till allmänheten ska den centrala motparten hålla tillgänglig på sin webbplats. Informationen ska vara tillgänglig på minst ett av de språk som är vanliga inom den internationella finansvärlden.

Artikel 11

Internrevision

1.   Centrala motparter ska inrätta och upprätthålla en funktion för internrevision som ska vara åtskild och oberoende i förhållande till dess övriga funktioner och verksamhet och som ska ansvara för följande:

a)

Att fastställa, genomföra och upprätthålla en revisionsplan för att granska och utvärdera om den centrala motpartens system, interna kontrollmekanismer och organisationsstyrning är adekvata och effektiva.

b)

Att utfärda rekommendationer baserat på resultatet av det arbete som utförs i enlighet med led a.

c)

Att kontrollera att rekommendationerna följs.

d)

Att till styrelsen rapportera internrevisionsfrågor.

2.   Funktionen för internrevision ska ha nödvändiga befogenheter, resurser, sakkunskap och tillgång till alla relevanta handlingar för att fullgöra sitt uppdrag. Den ska vara tillräckligt oberoende av ledningen och rapportera direkt till styrelsen.

3.   Internrevisionen ska bedöma hur effektiva den centrala motpartens riskhanteringsprocesser och kontrollmekanismer är på ett sätt som står i proportion till de risker som olika grenar av verksamheten är utsatta för och oberoende av de affärsområden som bedöms. Funktionen för internrevision ska ha tillgång till den information som behövs för att granska den centrala motpartens hela verksamhet, processer och system, inbegripet utkontrakterad verksamhet.

4.   Internrevisionens bedömningar ska göras enligt en övergripande revisionsplan som åtminstone en gång om året ska granskas och lämnas till den behöriga myndigheten. Den centrala motparten ska se till att särskilda revisioner kan genomföras på händelsestyrd basis och med kort varsel. Revisionsplaner och granskningar ska godkännas av styrelsen.

5.   Centrala motparters clearingverksamhet, riskhanteringsprocesser, interna kontrollmekanismer och bokföring ska vara föremål för oberoende revisioner. Oberoende revisioner ska genomföras minst en gång om året.

KAPITEL IV

REGISTERHÅLLNING

(Artikel 29 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 12

Allmänna krav

1.   Centrala motparter ska spara uppgifter på ett varaktigt medium så att information kan lämnas till de behöriga myndigheterna, Esma och relevanta ECBS-medlemmar i en form och på ett sätt som uppfyller följande villkor:

a)

Varje viktigt steg i den centrala motpartens hantering kan rekonstrueras.

b)

Det är möjligt att dokumentera, spåra och återställa det ursprungliga innehållet före eventuella korrigeringar eller andra ändringar.

c)

Genom fastställda åtgärder förhindras otillåtna uppgiftsändringar.

d)

Genom fastställda åtgärder tryggas uppgifternas säkerhet och sekretess.

e)

I registerhållningssystemet ingår en funktion för att upptäcka och korrigera fel.

f)

I registerhållningssystemet kan uppgifterna i tid återställas i händelse av systemavbrott.

2.   Uppgifter eller information som är mindre än sex månader gammal ska på begäran överlämnas till de myndigheter som förtecknas i punkt 1 så snabbt som möjligt och senast vid stängning påföljande bankdag.

3.   Uppgifter eller information som är mer än sex månader gammal ska på begäran överlämnas till de myndigheter som förtecknas i punkt 1 så snabbt som möjligt och senast inom fem bankdagar.

4.   Om uppgifterna innehåller personuppgifter, ska centrala motparter när de behandlar dessa beakta sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (7).

5.   Om centrala motparter förvarar uppgifter utanför unionen, ska de se till att den behöriga myndigheten, Esma och relevanta ECBS-medlemmar har tillgång till dem i samma utsträckning och inom samma tidsfrister som om de förvarades inom unionen.

6.   Varje central motpart ska ange relevanta personer som inom de tidsfrister som fastställs i punkterna 2 och 3 för tillhandahållande av relevanta uppgifter kan förklara dessa innehåll för de behöriga myndigheterna.

7.   Alla uppgifter som centrala motparter är skyldiga att spara enligt denna förordning ska kunna kontrolleras av den behöriga myndigheten. Centrala motparter ska på begäran ge behöriga myndigheter en direkt datamatning av de uppgifter som krävs enligt artiklarna 13 och 14.

Artikel 13

Transaktionsuppgifter

1.   Centrala motparter ska spara uppgifter om alla transaktioner i alla kontrakt som den clearar och se till att den innehåller all information som krävs för att göra en utförlig och korrekt rekonstruktion av clearingprocessen för varje kontrakt, och att dokumentationen om varje enskild transaktion är unikt identifierbar och sökbar, åtminstone i alla fält som rör den centrala motparten, centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse, clearingmedlemmar, kunder (om de är kända för den centrala motparten) och finansiella instrument.

2.   Omedelbart efter mottagandet av relevant information ska centrala motparter för varje enskild transaktion som mottas för clearing registrera och uppdatera följande uppgifter:

a)

Pris, ränta eller spread, och kvantitet.

b)

Clearingkapacitet, vilket anger om transaktionen var en köp- eller säljtransaktion ur den centrala motpartens perspektiv.

c)

Identifiering av instrumentet.

d)

Identifiering av clearingmedlem.

e)

Identifiering av den plats där kontraktet ingicks.

f)

Dag och tidpunkt då den centrala motparten trädde in som mellanhand.

g)

Dag och tidpunkt då kontraktet löper ut.

h)

Villkor och förfarande för avveckling

i)

Dag och tidpunkt för avveckling eller köp av transaktionen och i tillämpliga fall även följande uppgifter:

i)

Dag och tidpunkt då kontraktet ursprungligen ingicks.

ii)

Kontraktets ursprungliga villkor och parter.

iii)

I förekommande fall uppgift om vilken central motpart som clearar ett transaktionsled.

iv)

Uppgift om kunden, och eventuell indirekt kund, om den är känd för den centrala motparten och, om det är fråga om ett give up-avtal, uppgift om vilken part som har överlåtit kontraktet.

Artikel 14

Uppgifter om positioner

1.   Centrala motparter ska spara uppgifter om varje clearingmedlems positioner. Separata uppgifter ska sparas för varje konto i enlighet med artikel 39 i förordning (EU) nr 648/2012 och centrala motparter ska se till att uppgifterna innehåller all information som behövs för att göra en uttömmande och korrekt rekonstruktion av de transaktioner som ledde till positionen och att uppgifterna om varje enskild transaktion är unikt identifierbara och sökbara, åtminstone i alla fält som rör den centrala motparten, centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse, clearingmedlemmar, kunder (om de är kända för den centrala motparten) samt finansiella instrument.

2.   Centrala motparter ska vid stängningsdags varje bankdag dokumentera varje position genom att registrera följande uppgifter, i den mån de är tillämpliga på positionen i fråga:

a)

Uppgift om clearingmedlemmen, kunden (om denne är känd för den centrala motparten) och, i förekommande fall, om central motpart med vilken det finns en samverkansöverenskommelse.

b)

Tecken för positionen.

c)

Daglig beräkning av positionens värde med uppgift om de priser till vilka kontrakten värderas, samt övrig relevant information.

3.   Centrala motparter ska spara och uppdatera uppgifter om beloppen för marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder och de andra finansiella medel som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 648/2012 som krävs av centrala motparter, och motsvarande belopp som clearingmedlemmen faktiskt bokför vid dagens slut och förändringar av detta belopp som kan ske över dagen, per clearingmedlem och kund (om denna är känd för den centrala motparten).

Artikel 15

Uppgifter om verksamheten

1.   Centrala motparter ska spara adekvata och väl ordnade uppgifter om aktiviteter som har anknytning till deras verksamhet och interna organisation.

2.   Uppgifterna som avses i punkt 1 ska registreras varje gång en väsentlig ändring görs i relevanta handlingar och åtminstone innefatta följande:

a)

Organisationsschema över styrelsen och relevanta kommittéer, clearingenhet, riskhanteringsenhet och alla andra relevanta enheter eller avdelningar.

b)

Namn på direkta eller indirekta aktieägare eller medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer, som har kvalificerade innehav samt värdet av dessa innehav.

c)

Dokument som redovisar de riktlinjer, rutiner och förfaranden som krävs enligt kapitel III och artikel 29.

d)

Protokoll från styrelsemöten och, i förekommande fall, från möten i styrelsekommittéer och den högsta ledningens kommittéer.

e)

Protokoll från riskkommitténs möten.

f)

Protokoll från eventuella samrådsgrupper med clearingmedlemmar och kunder.

g)

Interna och externa revisionsapporter, riskhanteringsrapporter, rapporter om regelefterlevnad och konsultrapporter, samt ledningens åtgärder till följd av dessa.

h)

Riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen som krävs i artikel 17.

i)

Likviditetsplan och dagliga likviditetsrapporter som krävs enligt artikel 32.

j)

Uppgifter om alla tillgångar, skulder och kapitalkonton som krävs enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012.

k)

Mottagna klagomål, med uppgift om den klagandes namn, adress och kontonummer, den dag klagomålet mottogs, namn på alla personer som förekommer i klagomålet, en beskrivning av klagomålets karaktär, klagomålets uppställning och den dag behandlingen av klagomålet avslutades.

l)

Dokumentation över eventuella avbrott i verksamheten eller funktionsfel, inbegripet en utförlig rapport om tidpunkt, effekter och korrigerande åtgärder.

m)

Uppgifter om resultaten av utfalls- och stresstester.

n)

Skriftlig kommunikation med behöriga myndigheter, Esma och relevanta ECBS-medlemmar.

o)

Juridiska utlåtanden som mottagits i enlighet med kapitel III.

p)

I förekommande fall uppgifter om samverkansöverenskommelser med andra centrala motparter.

q)

Information enligt artikel 10.1 b vii och 10.1 d.

r)

Relevanta handlingar som beskriver utvecklingen av nya affärsinitiativ.

Artikel 16

Uppgifter som rapporteras till transaktionsregister

Centrala motparter ska spåra och spara all information som ska rapporteras enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 648/2012, med uppgift om vilken dag och tid transaktionen rapporterades.

KAPITEL V

KONTINUERLIG VERKSAMHET

(Artikel 34 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 17

Strategi och politik

1.   Centrala motparter ska ha riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan som har godkänts av styrelsen. Riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen ska vara föremål för oberoende granskningar som rapporteras till styrelsen.

2.   I riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet ska alla kritiska affärsfunktioner och anknutna system kartläggas, samt den centrala motpartens strategi, politik och mål för att säkerställa dessa funktioners och systems kontinuerliga drift.

3.   Riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet ska beakta externa kopplingar och inbördes beroenden inom den finansiella infrastrukturen, inbegripet handelsplatser där den centrala motparten utför clearing, värdepappersavvecklings- och betalningssystem och kreditinstitut som används av den centrala motparten eller anknutna centrala motparter. De ska även beakta kritiska funktioner eller tjänster som har utkontrakterats till tredjepartsleverantörer.

4.   Kontinuitetsriktlinjerna och katastrofplanen ska innehålla klart definierade och dokumenterade arrangemang som ska användas vid en nödsituation, katastrof eller kris som påverkar driftkontinuiteten, för att säkerställa en lägsta servicenivå för kritiska funktioner.

5.   I katastrofplanen ska fastställas mål för återställningspunkt och återställningstid för kritiska funktioner, samt den mest lämpade återställningsstrategin för var och en av dessa funktioner. Dessa arrangemang ska syfta till att kritiska funktioner i extrema scenarier kan slutföras i tid och på ett sätt som uppnår avtalad servicenivå.

6.   Centrala motparters kontinuitetsriktlinjer ska ange hur länge kritiska funktioner och system maximalt får vara ur funktion. Den maximala återställningstiden för centrala motparters kritiska funktioner som ska anges i kontinuitetsriktlinjerna får inte vara längre än två timmar. Förfaranden och betalningar vid dagens slut ska under alla omständigheter fullföljas på utsatt tid och dag.

7.   Centrala motparter ska vid fastställandet av återställningstid för varje funktion ta hänsyn till den potentiella samlade inverkan på marknadens effektivitet.

Artikel 18

Verksamhetsanalys

1.   Centrala motparter ska göra en verksamhetsanalys för att kartlägga vilka affärsfunktioner som är kritiska för att den centrala motparten ska kunna tillhandahålla sina tjänster. Analysen ska även handla om hur kritiska dessa funktioner är för andra institut och för den finansiella infrastrukturens funktion.

2.   Centrala motparter ska använda en scenariobaserad riskanalys som syftar till att fastställa hur olika scenarier påverkar riskerna för dess kritiska affärsfunktioner.

3.   När de bedömer risker, ska centrala motparter ta hänsyn till beroenden av externa leverantörer, t.ex. samhällsnyttiga företag. Centrala motparter ska vidta åtgärder för att hantera sådana beroenden genom att upprätta lämpliga avtalsrelaterade och organisatoriska arrangemang.

4.   Verksamhets- och scenarioanalyserna ska hållas uppdaterade och granskas minst en gång om året eller efter en incident eller betydande organisationsförändringar. Analyserna ska beakta all relevant utveckling, inbegripet marknadsutveckling och teknisk utveckling.

Artikel 19

Katastrofåterställning

1.   Centrala motparter ska på grundval av olika katastrofscenarier ha arrangemang för att säkra deras kritiska funktioners kontinuitet. Arrangemangen ska åtminstone beröra tillgång till tillräcklig personal, maximal längd för avbrott i kritiska funktioner, omkoppling och återställning till reservplats.

2.   Centrala motparter ska ha en reservplats för att säkra att alla deras kritiska funktioner kan fortsätta på samma sätt som på det primära driftstället. Reservplatsen ska ha en annan geografisk riskprofil än det primära driftstället.

3.   Centrala motparter ska ha eller omedelbart kunna få tillgång till en reservplats, åtminstone för att personal ska kunna säkerställa servicekontinuitet om det primära driftstället inte är tillgängligt.

4.   Centrala motparter ska överväga behovet av ytterligare reservplatser, i synnerhet om skillnaderna i riskprofil mellan det primära driftstället och reservplatsen inte tillräckligt övertygar om att den centrala motpartens kontinuitetsmål kan uppnås i alla scenarier.

Artikel 20

Tester och övervakning

1.   Centrala motparter ska regelbundet och efter betydande ändringar av systemen och anknytna funktioner testa och övervaka kontinuitetsriktlinjerna och katastrofplanen för att se till att uppsatta mål kan uppnås, inbegripet målet om en maximal återställningstid på två timmar. Testerna ska planeras och dokumenteras.

2.   Testerna av kontinuitetsriktlinjerna och katastrofplanen ska uppfylla följande villkor:

a)

De ska omfatta scenarier med omfattande katastrofer och omställningar mellan det primära driftstället och reservplatser.

b)

De ska involvera clearingmedlemmar, externa leverantörer och relevanta institut inom den finansiella infrastrukturen med vilka inbördes beroenden har konstaterats föreligga i kontinuitetsriktlinjerna.

Artikel 21

Underhåll

1.   Centrala motparter ska regelbundet se över och uppdatera sin kontinuitetspolitik så att den omfattar alla kritiska funktioner och den mest lämpade återställningsstrategin för dessa.

2.   Centrala motparter ska regelbundet se över och uppdatera sin katastrofplan så att den innehåller den lämpligaste återställningsstrategin för alla kritiska funktioner.

3.   Uppdateringar av kontinuitetspolitiken och katastrofplanen ska ta hänsyn till testresultat och rekommendationer i oberoende granskningar, andra granskningar, och från behöriga myndigheter. Centrala motparter ska granska sin kontinuitetspolitik och katastrofplan efter alla större avbrott, för att fastställa orsaker och eventuella nödvändiga förbättringar av sin verksamhet, kontinuitetspolitik och katastrofplan.

Artikel 22

Krishantering

1.   Centrala motparter ska ha en krishanteringsfunktion som kan agera i nödsituationer. Krishanteringsförfarandet ska vara klart och skriftligt dokumenterat. Styrelsen ska övervaka krishanteringsfunktionen och regelbundet få och granska rapporter om den.

2.   Krishanteringsfunktionen ska innehålla väl strukturerade och tydliga förfaranden för att hantera den interna och externa kriskommunikationen vid kriser.

3.   Efter en krishändelse ska centrala motparter utvärdera sin hantering av krisen. Granskningen ska i relevanta fall även omfatta synpunkter från clearingmedlemmar och externa intressenter.

Artikel 23

Kommunikation

1.   Centrala motparter ska ha en kommunikationsplan som dokumenterar hur den högsta ledningen, styrelsen och relevanta externa intressenter ska hållas adekvat informerade under en kris, vilket även omfattar behöriga myndigheter, clearingmedlemmar, kunder, avvecklingsagenter, värdepappersavvecklings- och betalningssystem samt handelsplatser.

2.   Scenarioanalyser, riskanalyser, översyner och resultat av övervakning och tester ska rapporteras till styrelsen.

KAPITEL VI

MARGINALSÄKERHETER

(Artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 24

Procentsats

1.   Centrala motparter ska beräkna initialsäkerheter för att täcka exponeringar som uppstår till följd av marknadsutvecklingen och för varje finansiellt instrument som säkerhet ställs för på produktbasis, under den tidsperiod som fastställs i artikel 25 och för den tidsperiod för likvidering av positionen som fastställs i artikel 26. Vid beräkningen av initialsäkerheter ska centrala motparter åtminstone rätta sig efter följande konfidensintervall:

a)

99,5 procent för OTC-derivat.

b)

99 procent för andra finansiella instrument än OTC-derivat.

2.   För att fastställa lämpliga konfidensintervall för varje klass av finansiella instrument som de clearar, ska centrala motparter åtminstone ta hänsyn till följande faktorer:

a)

Komplexitet och grad av prisosäkerhet för klassen av finansiella instrument som kan begränsa valideringen av beräkningen av initial- och variationssäkerheter.

b)

Riskegenskaperna för klassen av finansiella instrument som kan omfatta volatilitet, duration, likviditet, icke-linjära prisegenskaper, plötsliga obestånd (jump to default) och korrelationsrisk.

c)

I vilken grad andra riskkontroller inte på ett adekvat sätt begränsar kreditexponeringarna.

d)

Den inneboende hävstången i klassen av finansiella instrument, till exempel om klassen av finansiella instrument är mycket volatil, starkt koncentrerad till ett fåtal marknadsaktörer eller kan vara svår att sälja av.

3.   Centrala motparter ska informera sin behöriga myndighet och sina clearingmedlemmar om vilka kriterier som beaktas vid fastställandet av den procentsats som ska tillämpas på beräkningen av marginalsäkerheter per klass av finansiella instrument.

4.   Om centrala motparter clearar OTC-derivat som har samma riskegenskaper som derivat som handlas på reglerade marknader eller en likvärdig marknad i tredjeland på grundval av en bedömning av riskfaktorerna enligt punkt 2, får de använda ett annat konfidensintervall på minst 99 procent för dessa kontrakt, om riskerna i de OTC-derivatkontrakt som de clearar lämpligt begränsas genom ett sådant konfidensintervall och om villkoren i punkt 2 uppfylls.

Artikel 25

Tidsrymd för beräkning av historisk volatilitet

1.   Utifrån sin modellmetod och valideringsprocess som har fastställts i enlighet med kapitel XII ska centrala motparter – med konfidensintervallet enligt artikel 24 och för likvideringsperioden enligt artikel 26 – säkerställa att initialsäkerheterna åtminstone täcker de exponeringar som följer av den historiska volatilitet som har beräknats på grundval av uppgifter för åtminstone de senaste tolv månaderna.

Centrala motparter ska se till att de uppgifter som används för att beräkna den historiska volatiliteten tar hänsyn till alla tänkbara marknadsförhållanden, även perioder av marknadsstress

2.   Centrala motparter får använda andra tidsrymder vid beräkningen av den historiska volatiliteten, under förutsättning att det resulterar i marginalsäkerheter som är minst lika höga som de som erhålls med den tidsrymd som definieras i punkt 1.

3.   Marginalsäkerhetsparametrar för finansiella instrument utan någon historisk kontrollperiod ska baseras på försiktiga antaganden. Centrala motparter ska omgående anpassa beräkningen av behovet av marginalsäkerheter, när det finns en analys av de nya finansiella instrumentens prishistorik.

Artikel 26

Tidsrymder för likvideringsperioden

1.   Centrala motparter ska fastställa likvideringsperiodens tidsrymder med utgångspunkt i egenskaperna hos det finansiella instrument som clearas, den marknad på vilken det handlas och perioden för beräkning och uttag av marginalsäkerheter. Likvideringsperioderna ska vara minst

a)

fem bankdagar för OTC-derivat,

b)

två bankdagar för andra finansiella instrument än OTC-derivat.

2.   Vid fastställandet av lämplig likvideringsperiod ska centrala motparter i samtliga fall åtminstone värdera och summera följande:

a)

Den längsta möjliga period som kan förflyta mellan det senaste uttaget av marginalsäkerheter och den centrala motpartens deklarerade obestånd eller dess aktivering av obeståndsförfarandet.

b)

Den beräknade period som krävs för att utforma och genomföra strategin för att hantera en clearingmedlems obestånd med hänsyn till egenskaperna hos varje klass av finansiella instrument, t.ex. graden av likviditet och positionernas storlek och koncentration, samt de marknader som den centrala motparten kommer att använda för att stänga eller helt säkra en clearingmedlems position.

c)

I relevanta fall, den period som krävs för att täcka motpartsrisken för den centrala motparten.

3.   Vid bedömningen av perioderna enligt punkt 2 ska centrala motparter åtminstone ta hänsyn till faktorerna i artikel 24.2 och den tidsperiod för beräkningen av historisk volatilitet som fastställs i artikel 25.

4.   Om centrala motparter clearar OTC-derivat med samma riskegenskaper som derivat som handlas på reglerade marknader eller en likvärdig marknad i tredjeland, får de använda en annan tidsrymd för likvideringsperioden än den som anges i punkt 1, förutsatt att de för den behöriga myndigheten kan visa att

a)

denna tidsrymd är lämpligare än den som anges i punkt 1, till följd av de relevanta OTC-derivatens särdrag,

b)

denna tidsrymd motsvarar åtminstone två bankdagar.

Artikel 27

Portföljmarginalsäkerheter

1.   Centrala motparter får tillåta kvittning eller att marginalsäkerhetskraven för samtliga finansiella instrument sänks, om prisrisken för ett eller en uppsättning finansiella instrument i betydande och tillförlitlig grad, eller enligt en likvärdig statistisk beroendeparameter, är korrelerad till prisrisken för andra finansiella instrument.

2.   Centrala motparter ska dokumentera sin strategi när det gäller portföljmarginalsäkerheter och åtminstone föreskriva att korrelationen, eller en likvärdig statistisk beroendeparameter, mellan två eller flera finansiella instrument som clearas ska vara tillförlitlig över den historiska period som beräknas i enlighet med artikel 25 och vara motståndskraftig under historiska eller hypotetiska stresscenarier. Centrala motparter ska visa att det finns en logisk ekonomisk grund för prisförhållandet.

3.   Alla finansiella instrument på vilka portföljmarginalsäkerheter tillämpas ska omfattas av samma obeståndsfond. Genom undantag från detta får portföljmarginalsäkerheter täckas av olika obeståndsfonder, om de centrala motparterna i förväg kan visa för den behöriga myndigheten och sina clearingmedlemmar hur potentiella förluster skulle fördelas på olika obeståndsfonder och har fastställt nödvändiga villkor i sina regler.

4.   Om portföljmarginalsäkerheter omfattar flera instrument, får minskningen av marginalsäkerheter inte överstiga 80 procent av skillnaden mellan summan av marginalsäkerheter för varje produkt individuellt beräknat och marginalsäkerheten beräknat på en sammantagen skattning av hela portföljens exponering. Om centrala motparter inte är exponerade för någon potentiell risk till följd av minskningen av marginalsäkerheter, får de tillämpa en minskning på upp till 100 procent av den skillnaden.

5.   Minskningen av marginalsäkerheter i samband med portföljmarginalsäkerheterna ska vara föremål för ett tillfredsställande stresstestprogram i enlighet med kapitel XII.

Artikel 28

Konjunkturförstärkning

1.   Centrala motparter ska se till att deras politik för att välja och revidera konfidensintervall, likvideringsperiod och historisk period leder till framsynta, stabila och försiktiga marginalsäkerhetskrav som begränsar de konjunkturförstärkande effekterna så, att deras sunda ställning och finansiella säkerhet inte påverkas negativt. Häri ingår att de om möjligt ska undvika störande eller stora förändringar av marginalsäkerhetskraven och införa öppna och förutsägbara förfaranden för att anpassa marginalsäkerhetskraven om marknadsläget förändras. Centrala motparter ska i detta sammanhang tillämpa åtminstone ett av följande alternativ:

a)

En marginalsäkerhetsbuffert på minst 25 procent av de beräknade marginalsäkerheter som de tillåter tömmas tillfälligt under perioder då de beräknade marginalsäkerhetskraven avsevärt ökar.

b)

Tilldela stressobservationer en vikt på minst 25 procent under den historiska period som beräknas i enlighet med artikel 26.

c)

Se till att marginalsäkerhetskraven inte är lägre än vad de skulle vara, om de beräknades utifrån den skattade volatiliteten över en historisk tioårsperiod.

2.   När centrala motparter reviderar marginalsäkerhetsmodellens parametrar för bättre anpassning till det aktuella marknadsläget, ska de beakta potentiella konjunkturförstärkande effekter av en sådan revidering.

KAPITEL VII

OBESTÅNDSFOND

(Artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 29

Ram och styrning

1.   För att fastställa minimistorleken på en obeståndsfond och andra finansiella medel i enlighet med kraven i artiklarna 42 och 43 i förordning (EU) nr 648/2012, med beaktande av koncernberoenden, ska centrala motparter införa en intern politikram för att definiera vilka typer av extrema men möjliga marknadsförhållanden som kan exponera dem för de största riskerna.

2.   I ramen ska ingå en förklaring av hur den centrala motparten definierar extrema men möjliga marknadsförhållanden. Den ska vara fullständigt dokumenterad och sparas i enlighet med artikel 12.

3.   Ramen ska diskuteras i riskkommittén och godkännas av styrelsen. Vid en minst årlig översyn ska ramens stabilitet och följsamhet mot marknadsutvecklingen kontrolleras. Översynen ska diskuteras i riskkommittén och godkännas av styrelsen.

Artikel 30

Fastställande av extrema men möjliga marknadsförhållanden

1.   Den ram som beskrivs i artikel 29 ska spegla den centrala motpartens riskprofil och vid behov beakta exponeringar över gränser och i olika valutor. Den ska ange alla marknadsrisker som en central motpart skulle utsättas för, om en eller flera clearingmedlemmar skulle hamna på obestånd, bl.a. en ogynnsam marknadsprisutveckling på instrument som clearas, minskad marknadslikviditet för dessa instrument och minskat realiseringsvärde för säkerheterna. I ramen ska även hänsyn tas till andra risker för den centrala motparten som skulle uppstå, om fler koncernenheter än den centrala motparten samtidigt skulle hamna på obestånd.

2.   I ramen ska alla enskilda marknader anges mot vilka den centrala motparten är exponerad, om en clearingmedlem hamna på obestånd. För varje angiven marknad ska den centrala motparten ange extrema men möjliga förhållanden utifrån åtminstone följande faktorer:

a)

En rad historiska scenarier som skulle ha utsatt den centrala motparten för den största finansiella risken, däribland perioder av extrema marknadsrörelser som har observerats under de senaste 30 åren eller så länge det har funnits tillförlitliga data. Om en central motpart bestämmer att det inte är troligt att en historisk period med stora prisrörelser skulle upprepas, måste den motivera för den behöriga myndigheten varför detta utelämnats i ramen.

b)

En rad potentiella framtidsscenarier, grundade på enhetliga antaganden om marknadsvolatilitet och priskorrelation mellan olika marknader och finansiella instrument, som tar hänsyn till både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av potentiella marknadsförhållanden.

3.   I ramen ska det även kvantitativt och kvalitativt beaktas i vilken utsträckning extrema prisrörelser kan inträffa på flera identifierade marknader samtidigt. Ramen ska ta hänsyn till att historiska priskorrelationer kan bli överspelade under extrema men möjliga marknadsförhållanden.

Artikel 31

Granskning av extrema men möjliga marknadsförhållanden

Förfarandena enligt artikel 30 ska regelbundet granskas av den centrala motparten, varvid hänsyn ska tas till alla relevanta marknadsförändringar och storleken på och koncentrationen av clearingmedlemmars exponeringar. I samråd med riskkommittén ska centrala motparter granska de historiska och hypotetiska scenarier de använder för att identifiera extrema men möjliga marknadsförhållanden, vilket ska ske minst en gång om året men oftare om marknadsutvecklingen eller väsentliga förändringar av de kontrakt som den centrala motparten clearar påverkar scenariernas grundantaganden och kan göra det motiverat att anpassa scenarierna. Väsentliga förändringar av ramen ska rapporteras till styrelsen.

KAPITEL VIII

LIKVIDITETSRISKKONTROLLER

(Artikel 44 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 32

Bedömning av likviditetsrisker

1.   Centrala motparter ska införa ett stabilt system för hantering av likviditetsrisker som omfattar effektiva operativa verktyg och analysverktyg för att fortlöpande och i rätt tid identifiera, mäta och övervaka sina avvecklings- och finansieringsflöden, däribland utnyttjandet av intradagslikviditet. Centrala motparter ska regelbundet bedöma hur deras system för hantering av likviditetsrisker är utformade och fungerar och i detta sammanhang ta hänsyn till resultaten av stresstester.

2.   Centrala motparters system för hantering av likviditetsrisk ska vara så stabilt att det tryggar att de i tid kan fullgöra sina betalnings- och avvecklingsskyldigheter i alla relevanta valutor, vid behov över dagen. Centrala motparters system för hantering av likviditetsrisk ska även innefatta en bedömning av deras potentiella framtida likviditetsbehov vid flera olika potentiella stresscenarier. Stresscenarierna ska i enlighet med artikel 44 i förordning (EU) nr 648/2012 bland annat innefatta situationer där clearingmedlemmar hamnar på obestånd, från dagen för obeståndet till slutet av likvideringsperioden, den likviditetsrisk som den centrala motpartens investeringspolitik skapar och förfaranden vid extrema men möjliga marknadsförhållanden.

3.   Systemet för hantering av likviditetsrisk ska innefatta en likviditetsplan som ska dokumenteras och sparas i enlighet med artikel 12. Likviditetsplanen ska åtminstone innehålla den centrala motpartens förfaranden för

a)

att minst en gång om dagen hantera och övervaka sina likviditetsbehov vid flera olika marknadsscenarier,

b)

att hålla tillräckliga likvida finansiella medel för att tillgodose sina likviditetsbehov och skilja mellan olika typer av likvida medel,

c)

att dagligen bedöma och värdera vilka likvida tillgångar som finns tillgängliga för den centrala motparten och för dess likviditetsbehov,

d)

att kartlägga källor till likviditetsrisker,

e)

att bedöma under vilka tidsrymder den centrala motpartens likvida finansiella medel bör vara tillgängliga,

f)

att ta hänsyn till potentiella likviditetsbehov på grund av att clearingmedlemmar kan byta kontantsäkerheter mot andra säkerheter än kontanter,

g)

om det uppstår likviditetsbrist,

h)

att tillföra likvida finansiella medel i händelse av marknadsstress.

Planen ska överlämnas till riskkommittén för synpunkter och därefter godkännas av styrelsen.

4.   Centrala motparter ska bedöma de likviditetsrisker de är utsatta för, om exempelvis de själva eller deras clearingmedlemmar inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter i tid i clearing- och avvecklingsprocessen, samt även beakta sina investeringsaktiviteter. Riskhanteringsystemet ska kunna hantera de likviditetsbehov som är en följd av den centrala motpartens förhållanden till enheter mot vilka den är likviditetsexponerad, exempelvis följande:

a)

Avvecklingsbanker.

b)

Betalningssystem.

c)

Värdepappersavvecklingssystem.

d)

Nostro-ombud.

e)

Förvaringsinstitut.

f)

Likviditetsförsörjare.

g)

Centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse.

h)

Tjänsteleverantörer.

5.   Centrala motparter ska i sitt system för hantering av likviditetsrisker ta hänsyn till eventuella inbördes beroenden mellan enheterna i punkt 4 och multipla kopplingar som en enhet i punkt 4 kan ha till en central motpart.

6.   Centrala motparter ska upprätta dagliga rapporter om behov och medel som omfattas av punkt 3 a, b och c och en kvartalsrapport över sin likviditetsplan enligt punkt 3 d–h. Rapporterna ska dokumenteras och sparas i enlighet med kapitel IV.

Artikel 33

Tillgång till likviditet

1.   Centrala motparter ska i alla relevanta valutor hålla likvida medel som motsvarar deras likviditetsbehov, definierade i enlighet med artikel 44 i förordning (EU) nr 648/2012 och artikel 32 i denna förordning. Dessa likvida medel ska vara begränsade till

a)

kontantinsättningar hos en utgivande centralbank,

b)

kontanta medel som hålls hos ett auktoriserat kreditinstitut i enlighet med artikel 47,

c)

bindande kreditlöften eller likvärdiga överenskommelser med clearingmedlemmar som inte är på obestånd,

d)

bindande återköpsavtal,

e)

mycket likvida finansiella instrument som uppfyller kraven i artiklarna 45 och 46 och som den centrala motparten kan bevisa är tillgängliga och kan omsättas i kontanta medel på en och samma dag, enligt förhandsfastställda överenskommelser som är säkra även i ansträngda marknadslägen.

2.   Centrala motparter ska beakta de valutor i vilka dess skulder är denominerade och ta hänsyn till den potentiella effekten av ansträngda marknadslägen på dess möjligheter att få tillgång till valutamarknader på ett sätt som överensstämmer med avvecklingscyklerna för valuta- och värdepappersavvecklingssystem.

3.   Bindande kreditlöften som har beviljats mot säkerheter ställda av clearingmedlemmar får inte räknas två gånger som likvida medel. Centrala motparter ska vidta åtgärder för att övervaka och kontrollera koncentrationen när det gäller likviditetsriskexponeringarna mot enskilda likviditetsförsörjare.

4.   Centrala motparter ska genom noggrann kontroll försäkra sig om att deras likviditetsförsörjare har tillräcklig förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt likviditetsöverenskommelserna.

5.   Centrala motparter ska regelbundet testa sina förfaranden för utnyttjande av förhandsfastställda finansieringsöverenskommelser. Detta kan till exempel innefatta testuttag av belopp via kreditlöften, för att kontrollera hur snabbt medlen finns att tillgå och hur väl rutinerna fungerar.

6.   Centrala motparter ska i sina likviditetsplaner ha noggranna förfaranden för utnyttjandet av sina likvida medel för att fullgöra sina betalningsskyldigheter vid likviditetsbrist. Likviditetsförfarandena ska tydligt ange när vissa medel ska användas. Förfarandena ska även beskriva tillgången till kontantinsättningar eller avistaplaceringar, hur marknadstransaktioner på en och samma dag kan verkställas och hur förhandsfastställda likviditetslöften kan utnyttjas. Dessa förfaranden ska regelbundet testas. Centrala motparter ska även upprätta tillfredsställande planer för hur finansieringsavtal ska förlängas, innan de löper ut.

Artikel 34

Koncentrationsrisk

1.   Centrala motparter ska noggrant övervaka och kontrollera sin likviditetsriskexponerings koncentration, inbegripet exponeringarna mot de enheter som räknas upp i artikel 32.4 och enheter inom samma koncern.

2.   Centrala motparters system för hantering av likviditetsrisker ska innefatta exponerings- och koncentrationsgränser.

3.   Centrala motparter ska fastställa processer och förfaranden vid överskridande av koncentrationsgränser.

KAPITEL IX

VATTENFALLSPRINCIPEN VID OBESTÅND

(Artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 35

Beräkning av egna medel som centrala motparter ska tillgripa vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd

1.   För det ändamål som beskrivs i artikel 45.4 i förordning (EU) nr 648/2012 ska centrala motparter avsätta särskilda egna medel, vilka ska redovisas separat i balansräkningen.

2.   Centrala motparter ska beräkna minimibeloppet enligt punkt 1 genom att med 25 % multiplicera minimikapitalet, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, som ska hållas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012 och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 (8).

Centrala motparter ska årligen se över detta belopp.

3.   Om centrala motparter har inrättat mer än en obeståndsfond för de olika klasser av finansiella instrument som de clearar, ska de särskilda egna medel som beräknas enligt punkt 1 fördelas på obeståndsfonderna i proportion till respektive fonds storlek, redovisas separat i balansräkningen och utnyttjas vid obestånd inom de olika marknadssegment som obeståndsfonderna avser.

4.   För att uppfylla kravet enligt punkt 1 får inga andra medel användas än det kapital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, som avses i artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012.

Artikel 36

Avsättande av egna medel som centrala motparter ska tillgripa vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd

1.   Centrala motparter ska omedelbart informera den behöriga myndigheten, om de särskilda medel som ska avsättas understiger det i artikel 35 föreskrivna beloppet, och samtidigt ange motiven till detta med en utförlig skriftlig beskrivning av hur och inom vilken tidsrymd denna avsättning ska återställas.

2.   Om en eller flera clearingmedlemmar hamnar på obestånd, innan den centrala motparten har återställt de särskilda egna medlen, ska bara det resterande beloppet av de avsatta särskilda egna medlen användas vid tillämpning av artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012.

3.   Centrala motparter ska återställa de särskilda egna medlen senast en månad efter anmälan enligt punkt 1.

KAPITEL X

SÄKERHETER

(Artikel 46 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 37

Allmänna krav

Centrala motparter ska införa och tillämpa öppna och förutsägbara riktlinjer och rutiner för att bedöma och fortlöpande övervaka hur likvida de tillgångar är som godtas som säkerheter, och vid behov vidta korrigerande åtgärder.

Centrala motparter ska dessutom årligen se över sina riktlinjer och förfaranden för godtagbara tillgångar. En sådan översyn ska även ske efter väsentliga förändringar som påverkar de centrala motparternas riskexponering.

Artikel 38

Kontantsäkerheter

Vid tillämpning av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska mycket likvida säkerheter i form av kontanter vara denominerade i någon av följande valutor:

a)

En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.

b)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.

Artikel 39

Finansiella instrument

För tillämpningen av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska som mycket likvida säkerheter betraktas finansiella instrument, bankgarantier och guld som uppfyller villkoren i bilaga I.

Artikel 40

Värdering av säkerheter

1.   För värderingen av mycket likvida säkerheter enligt definitionen i artikel 37 ska centrala motparter införa och tillämpa riktlinjer och rutiner för att i nära realtid kontrollera kreditkvalitet, marknadslikviditet och prisvolatilitet för varje tillgång som godtas som säkerhet. Centrala motparter ska regelbundet, och åtminstone årligen, kontrollera att deras riktlinjer och rutiner för värderingen är adekvata. En sådan översyn ska även ske efter väsentliga förändringar som påverkar de centrala motparternas riskexponering.

2.   Centrala motparter ska uppdatera värdet på säkerheterna i nära realtid eller, om detta inte är möjligt, kunna visa för de behöriga myndigheterna att de kan hantera riskerna.

Artikel 41

Värderingsavdrag

1.   Centrala motparter ska införa och tillämpa riktlinjer och rutiner för att fastställa försiktigt beräknade värderingsavdrag som ska tillämpas på säkerheternas värde.

2.   Värderingsavdrag ska beakta att säkerheterna kan behöva realiseras i ett ansträngt marknadsläge och beakta den tid det kan ta att realisera dem. Centrala motparter ska för den behöriga myndigheten visa att värderingsavdragen är försiktigt beräknade, för att i möjligaste mån begränsa de konjunkturförstärkande effekterna. För varje säkerhetstillgång ska värderingsavdraget fastställas mot bakgrund av relevanta kriterier, däribland följande:

a)

Typen av tillgång och storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

b)

Tillgångens löptid.

c)

Tillgångens historiska och hypotetiska framtida prisvolatilitet i ett ansträngt marknadsläge.

d)

Likviditeten på den underliggande marknaden, däribland skillnaden mellan köp- och säljkurs.

e)

Eventuell valutarisk.

f)

Korrelationsrisk.

3.   Centrala motparter ska regelbundet kontrollera att värderingsavdragen är adekvata. Centrala motparter ska minst årligen se över sina riktlinjer och rutiner när det gäller värderingsavdrag samt efter väsentliga förändringar som påverkar den centrala motpartens riskexponering, men bör i möjligaste mån undvika förändringar som kan orsaka störningar eller stora förändringar som kan få konjunkturförstärkande effekter. Riktlinjer och rutiner när det gäller värderingsavdrag ska minst en gång om året vara föremål för en oberoende validering.

Artikel 42

Koncentrationsgränser

1.   Centrala motparter ska införa och tillämpa riktlinjer och rutiner för att se till att säkerheterna är tillräckligt diversifierade för att kunna realiseras inom en fastställd innehavstid utan någon väsentlig marknadspåverkan. Riktlinjer och rutiner ska fastställa vilka riskbegränsningsåtgärder som ska vidtas, när koncentrationsgränserna enligt punkt 2 överskrids.

2.   Centrala motparter ska fastställa koncentrationsgränser för

a)

enskilda emittenter,

b)

typer av emittenter,

c)

typer av tillgångar,

d)

varje clearingmedlem,

e)

alla clearingmedlemmar.

3.   Koncentrationsgränserna ska vara försiktigt beräknade och beakta alla relevanta kriterier, bl.a. följande:

a)

Finansiella instrument emitterade av emittenter av samma typ när det gäller bransch, verksamhet och geografisk region.

b)

Storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet eller emittenten, enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

c)

De finansiella instrumentens likviditet och prisvolatilitet.

4.   Centrala motparter ska se till att högst 10 procent av deras säkerheter garanteras av ett och samma kreditinstitut, eller ett likvärdigt finansinstitut från tredjeland, eller en enhet som ingår i samma koncern som kreditinstitutet eller finansinstitutet från tredjeland. Om de säkerheter som den centrala motparten tar emot i form av garantier från affärsbanker motsvarar mer än 50 procent av säkerheterna totalt, kan denna gräns sättas till högst 25 procent.

5.   Vid beräkningen av gränserna enligt punkt 2 ska centrala motparter inkludera sin totala exponering mot en emittent, inbegripet värdet av sammantagna kreditlöften, bankcertifikat, tidsbunden inlåning, sparkonton, inlåningsräkningar, checkräkningar, penningmarknadsinstrument och faciliteter för omvända repor som utnyttjas av dem. Gränserna ska inte vara tillämpliga på säkerheter som den centrala motparten innehar och som överstiger minimikraven för marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder eller andra finansiella medel.

6.   Vid fastställandet av en koncentrationsgräns för den centrala motpartens exponering mot en enskild emittent ska den centrala motparten aggregera sin exponering mot alla finansiella instrument som har emitterats av emittenten eller av en enhet inom samma koncern, som uttryckligen garanteras av emittenten eller av en enhet inom samma koncern, och mot finansiella instrument som har emitterats av företag vars enda syfte är att äga produktionsmedel som är centrala för emittentens verksamhet, och behandla detta som en enda risk.

7.   Centrala motparter ska regelbundet kontrollera att deras riktlinjer och rutiner för koncentrationsrisker är adekvata. Centrala motparter ska minst årligen se över sina riktlinjer och rutiner för koncentrationsrisker samt efter väsentliga förändringar som påverkar deras riskexponering.

8.   Centrala motparter ska informera den behöriga myndigheten och clearingmedlemmarna om gällande koncentrationsgränser och eventuella ändringar av dessa gränser.

9.   Om en central motpart väsentligt överskrider en koncentrationsgräns som har fastställts i dess riktlinjer och rutiner, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta. Den centrala motparten ska snarast möjligt åtgärda överskridandet.

KAPITEL XI

INVESTERINGSPOLITIK

(Artikel 47 i förordning (EU) nr 648/2012)

Artikel 43

Mycket likvida finansiella instrument

Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan skuldebrev betraktas som mycket likvida finansiella instrument som medför minimal kredit- och marknadsrisk, om de uppfyller samtliga villkor i bilaga II.

Artikel 44

Mycket säkra arrangemang för deponering av finansiella instrument

1.   Om en central motpart inte kan deponera de finansiella instrument som avses i artikel 45 eller de som den mottar i form av marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder eller bidrag till andra finansiella medel, genom såväl överlåtelse av äganderätt som säkerhetsrätt, hos operatören av ett värdepappersavvecklingssystem som garanterar fullständigt skydd för dessa instrument, ska de deponeras hos någon av följande:

a)

En centralbank som garanterar fullständigt skydd för de finansiella instrumenten och som vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem.

b)

Ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG (9) som garanterar att instrumenten är fullständigt åtskilda och skyddade, som vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

c)

Ett finansinstitut i ett tredjeland som omfattas av och uppfyller tillsynsregler som relevanta behöriga myndigheter anser är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner och interna kontroller och som garanterar att instrumenten är fullständigt åtskilda och skyddade, vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

2.   Om finansiella instrument deponeras i enlighet med punkt 1 b eller c, ska de förvaras så att den centrala motparten inte drabbas av förluster, om det auktoriserade finansinstitutet hamnar på obestånd eller blir insolvent.

3.   Mycket säkra arrangemang för deponering av finansiella instrument som ställs som säkerhet, bidrag till obeståndsfonder eller bidrag till andra finansiella medel ska endast göra det möjligt för den centrala motparten att återanvända de finansiella instrumenten om villkoren i artikel 39.8 i förordning (EU) nr 648/2012 är uppfyllda och om syftet med återanvändningen är att verkställa betalningar, hantera en clearingmedlems obestånd eller uppfylla en samverkansöverenskommelse.

Artikel 45

Mycket säkra arrangemang för kontanta medel

1.   Vid tillämpningen av artikel 47.4 i förordning (EU) nr 648/2012 ska kontanta medel som inte hålls hos centralbanken uppfylla samtliga följande villkor:

a)

Insättningen ska vara i någon av följande valutor:

i)

En valuta vars risk den centrala motparten med hög tillförlitlighet kan visa att den kan hantera.

ii)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som har mottagits i denna valuta.

b)

Insättningen ska göras hos någon av följande:

i)

Ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

ii)

Ett finansinstitut i ett tredjeland som omfattas av och uppfyller tillsynsregler som de behöriga myndigheterna anser är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner, interna kontroller och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

2.   Om kontanta medel hålls över natten i enlighet med punkt 1, ska minst 95 procent av medlen, beräknat över en genomsnittlig period av en kalendermånad, deponeras så att de omfattas av säkerheter i form av mycket likvida finansiella instrument som uppfyller kraven i artikel 45, med undantag för kravet i punkt 1 c i den artikeln.

Artikel 45

Koncentrationsgränser

1.   Centrala motparter ska införa och tillämpa riktlinjer och förfaranden som säkrar en tillräcklig spridning, när det gäller de finansiella instrument i vilka dess finansiella medel investeras.

2.   Centrala motparter ska fastställa koncentrationsgränser och övervaka koncentrationen av dess finansiella medel med avseende på

a)

enskilda finansiella instrument,

b)

typer av finansiella instrument,

c)

enskilda emittenter,

d)

typer av emittenter,

e)

motparter med vilka det finns sådana arrangemang som föreskrivs i artikel 44.1 b och c eller artikel 45.2.

3.   När det gäller typer av emittenter, ska centrala motparter beakta följande:

a)

Geografisk spridning.

b)

Inbördes beroenden och multipla kopplingar som en enhet kan ha till en central motpart.

c)

Kreditriskens nivå.

d)

Den centrala motpartens exponeringar mot emittenten genom produkter som clearas av den centrala motparten.

4.   Det ska i riktlinjer och rutiner fastställas vilka riskbegränsningsåtgärder som ska vidtas, när koncentrationsgränserna överskrids.

5.   Vid fastställandet av koncentrationsgränser för centrala motparters exponering mot en enskild emittent eller ett enskilt förvaringsinstitut, ska centrala motparter aggregera exponeringarna mot alla finansiella instrument som emitterats eller uttryckligen garanterats av emittenten och alla finansiella medel som deponerats hos förvaringsinstitutet, och behandla dem som en enda risk.

6.   Centrala motparter ska regelbundet kontrollera att deras riktlinjer och rutiner för koncentrationsrisker är adekvata. Dessutom ska centrala motparter minst årligen se över sina riktlinjer och rutiner för koncentrationsgränser samt så snart det sker en väsentlig förändring som påverkar deras riskexponering.

7.   Om centrala motparter överskrider en koncentrationsgräns som fastställs i dess riktlinjer och rutiner, ska de omedelbart informera den behöriga myndigheten. Centrala motparter ska rätta till situationen snarast möjligt.

Artikel 46

Annan säkerhet än kontanter

Om säkerheter ställs i form av finansiella instrument i enlighet med bestämmelserna i kapitel X, ska bara artiklarna 44 och 45 vara tillämpliga.

KAPITEL XII

ÖVERSYN AV MODELLER, STRESSTESTER OCH UTFALLSTESTER

(Artikel 49 i förordning (EU) nr 648/2012)

AVSNITT 1

Modeller och program

Artikel 47

Validering av modeller

1.   Centrala motparter ska göra en omfattande validering av sina modeller, metoder och det system för hantering av likviditetsrisk som används för att kvantifiera, aggregera och hantera deras risker. Alla väsentliga ändringar eller justeringar av deras modeller, metoder eller systemet för hantering av likviditetsrisk ska ske i enlighet med god organisationsstyrning, bl.a. genom att riskkommittén får möjlighet att lämna synpunkter, och valideras av en kvalificerad och oberoende part innan de genomförs.

2.   Centrala motparters valideringsprocess ska dokumenteras och åtminstone specifera vilka riktlinjer som tillämpas för att testa deras marginalsäkerheter, obeståndsfonder och andra finansiella medel, samt reglerna för beräkning av likvida finansiella medel. Alla väsentliga ändringar eller justeringar av sådana riktlinjer ska ske i enlighet med god organisationsstyrning, bl.a. genom att riskkommittén får möjlighet att lämna synpunkter, och valideras av en kvalificerad och oberoende part innan de genomförs.

3.   En utförlig validering ska åtminstone innefatta följande:

a)

En utvärdering av modellernas och systemets begreppsmässiga förnuftighet, inbegripet styrkande underlag.

b)

En granskning av löpande övervakningsförfaranden, inbegripet kontroll av processer och riktmärken.

c)

En granskning av parametrar och antaganden som ligger till grund för deras utvecklade modeller, metoder och system.

d)

En granskning av modellernas, metodernas och systemets lämplighet med avseende på den typ av kontrakt som de tillämpas på.

e)

En granskning av deras stresstestscenariers lämplighet i enlighet med kapitel VII och artikel 52.

f)

En analys av testresultaten.

4.   Centrala motparter ska fastställa kriterier för sin bedömning av om deras modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk kan valideras. Positiva testresultat ska ingå i dessa kriterier.

5.   Om prisuppgifter inte är lätt tillgängliga eller tillförlitliga, ska centrala motparter hantera sådana prisbegränsningar eller åtminstone utgå från försiktiga antaganden baserade på observerade korrelerade eller relaterade marknader och aktuella beteenden på marknaden.

6.   Om prisuppgifter inte är lätt tillgängliga eller tillförlitliga, ska systemen och värderingsmodellerna som används för detta ändamål hanteras i enlighet med god organisationsstyrning, bl.a. genom att riskkommittén får möjlighet att lämna synpunkter, och genom validering och testning. Centrala motparter ska låta en kvalificerad och oberoende part validera deras värderingsmodeller under flera olika marknadsscenarier för att se till att modellerna producerar lämpliga priser och i förekommande fall anpassa sina beräkningar av initialsäkerheter för att beakta konstaterade modellrisker.

7.   Centrala motparter ska regelbundet göra en bedömning av sina säkerhetsmodellers teoretiska och empiriska egenskaper för alla finansiella instrument som de clearar.

Artikel 48

Testprogram

1.   Centrala motparter ska införa riktlinjer och rutiner som ingående beskriver de stress- och utfallstestprogram som de genomför för att bedöma lämplighet, exakthet, tillförlitlighet och motståndskraft hos de modeller och metoder som de använder för sina riskkontrollmekanismers kalkyleringar, inbegripet marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder och andra finansiella medel vid en rad olika marknadsförhållanden.

2.   Centrala motparters riktlinjer och förfaranden ska även specificera de stresstestprogram som de genomför för att bedöma lämplighet, exakthet, tillförlitlighet och motståndskraft hos systemet för hantering av likviditetsrisk.

3.   Riktlinjerna och förfarandena ska åtminstone omfatta metoder för val och utveckling av lämpliga tester, inbegripet val av portfölj- och marknadsuppgifter, testernas regelbundenhet, särskilda riskegenskaper hos de finansiella instrument som clearas, analys av testresultat och testundantag, samt eventuella relevanta korrigerande åtgärder.

4.   Centrala motparter ska inkludera eventuella kundpositioner, när de utför alla tester.

AVSNITT 2

Utfallstester

Artikel 49

Förfaranden för utfallstester

1.   Centrala motparter ska bedöma sina marginalsäkerheters täckning genom att i efterhand jämföra observerade utfall med förväntade utfall enligt säkerhetsmodellerna. Sådana utfallstester ska göras varje dag, för att utvärdera om det finns några testundantag när det gäller marginalsäkerheternas täckning. Täckningen ska utvärderas för nuvarande positioner för finansiella instrument, clearingmedlemmar och beakta eventuella effekter av portföljmarginalsäkerheter, i förekommande fall även centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse.

2.   Centrala motparter ska överväga vad som är en lämplig historisk tidsrymd för utfallstestprogrammet, för att säkerställa att den tillämpade observationsperioden är tillräcklig för att minimera eventuella negativa effekter på den statistiska signifikansen.

3.   Centrala motparter ska i sina utfallstestprogram åtminstone överväga klara statistiska tester och resultatkriterier som centrala motparter ska definiera för att bedöma utfallstesternas resultat.

4.   Centrala motparter ska regelbundet till riskkommittén rapportera resultat och analyser av utfallstester i en form som inte bryter sekretessen, för att få dess synpunkter vid översynen av säkerhetsmodellerna.

5.   Utfallstesters resultat och analyser ska göras tillgängliga för alla clearingmedlemmar och (om de är kända för den centrala motparten) även kunder. För alla andra kunder ska utfallstesters resultat och analyser på begäran göras tillgängliga av clearingmedlemmar. Informationen ska sammanställas i en form som inte bryter sekretessen och clearingmedlemmar och kunder ska bara för sina egna portföljer få tillgång till detaljerade resultat och analyser av utfallstester.

6.   Centrala motparter ska fastställa förfaranden för att närmare beskriva vilka åtgärder de kan vidta med anledning av resultaten av utfallstestanalyser.

AVSNITT 3

Känslighetstester och analyser

Artikel 50

Känslighetstester och analyser

1.   Centrala motparter ska genomföra känslighetstester och känslighetsanalyser för att bedöma sina säkerhetsmodellers täckning vid olika marknadsförhållanden, med hjälp av historiska data från faktiska ansträngda marknadsförhållanden och hypotetiska data från teoretiska ansträngda marknadsförhållanden.

2.   För att förstå hur marginalsäkerheternas täckning kan påverkas av mycket ansträngda marknadsförhållanden och förändringar av viktiga modellparametrar, ska centrala motparter använda en rad olika parametrar och antaganden som tar hänsyn till olika historiska och hypotetiska förhållanden, däribland de mest volatila perioderna på deras marknader och extrema förändringar i korrelationerna mellan priserna på kontrakt som de clearar.

3.   Känslighetsanalyser ska göras för flera faktiska och representativa clearingmedlemmars portföljer. Representativa portföljer ska väljas utifrån deras känslighet mot väsentliga riskfaktorer och korrelationer som den centrala motparten är exponerad mot. Sådana känslighetstester och känslighetsanalyser ska vara utformade för att testa viktiga parametrar och antaganden i säkerhetsmodellen vid olika konfidensintervall, för att fastställa systemets känslighet för fel i kalibreringen av sådana parametrar och antaganden. Lämplig hänsyn ska tas till löptidsstrukturen för riskfaktorer och den antagna korrelationen mellan riskfaktorer.

4.   Centrala motparter ska utvärdera potentiella förluster i clearingmedlemmars positioner.

5.   Centrala motparter ska i förekommande fall överväga parametrar som återspeglar att flera clearingmedlemmar samtidigt hamnar på obestånd som emitterar finansiella instrument som de centrala motparterna clearar eller de underliggande tillgångarna för derivat som de clearar. Beaktas ska också effekterna av att en kund hamnar på obestånd som emitterar finansiella instrument som de centrala motparterna clearar eller underliggande tillgångar för derivat som de clearar.

6.   Centrala motparter ska regelbundet till riskkommittén rapportera känslighetstesters och känslighetsanalysers resultat och analyser i en form som inte bryter sekretessen, för att få dess synpunkter vid översynen av säkerhetsmodellerna.

7.   Centrala motparter ska fastställa förfaranden för att närmare beskriva vilka åtgärder de kan vidta med anledning av resultaten av känslighetstestanalyser.

AVSNITT 4

Stresstester

Artikel 51

Stresstestförfarande

1.   I centrala motparters stresstester ska stressparametrar, antaganden och scenarier tillämpas på de modeller som används för att skatta riskexponeringar i syfte att säkerställa tillräckliga finansiella medel för att täcka dessa exponeringar vid extrema men möjliga marknadsförhållanden.

2.   Centrala motparters stresstestprogram ska kräva att de regelbundet utför en rad stresstester som tar hänsyn till deras produktmix och alla delar av deras modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk.

3.   Centrala motparters stresstestprogram ska föreskriva att stresstester ska utföras med hjälp av fastställda stresstestscenarier, för både tidigare och hypotetiska extrema men möjliga marknadsförhållanden i enlighet med kapitel VII. Tidigare marknadsförhållanden som ska användas ska vid behov granskas och anpassas. Centrala motparter ska även ta hänsyn till andra former av lämpliga stresstestscenarier, bland annat, men inte bara, tekniskt eller finansiellt obestånd för deras avvecklingsbanker, nostro-ombud, förvaringsinstitut, likviditetsförsörjare eller centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse.

4.   Centrala motparter ska ha kapacitet att snabbt anpassa sina stresstester, så att de beaktar nya eller framväxande risker.

5.   Centrala motparter ska beakta potentiella förluster till följd av att en kund hamnar på obestånd (om denna är känd) som clearar via flera clearingmedlemmar.

6.   Centrala motparter ska regelbundet till riskkommittén rapportera testresultat och analyser i en form som inte bryter sekretessen, för att få dess synpunkter vid översynen av sina modeller, metoder och systemet för hantering av likviditetsrisk.

7.   Resultat och analyser av stresstester ska göras tillgängliga för alla clearingmedlemmar och (om de är kända för den centrala motparten) kunderna. För alla andra kunder ska resultat och analyser av utfallstester på begäran göras tillgängliga av clearingmedlemmar. Informationen ska sammanställas i en form som inte bryter sekretessen och clearingmedlemmar och kunder ska bara för sina egna portföljer få tillgång till detaljerade resultat och analyser av stresstester.

8.   Centrala motparter ska fastställa förfaranden för att närmare beskriva vilka åtgärder de kan vidta med anledning av resultaten av stresstestanalyser.

Artikel 52

Riskfaktorer för stresstester

1.   Centrala motparter ska fastställa och ha en lämplig metod för att mäta relevanta riskfaktorer som är specifika för de kontrakt som de clearar och som kan påverka deras förluster. Centrala motparters stresstester ska åtminstone ta hänsyn till riskfaktorer som i förekommande fall har specificerats för följande typer av finansiella instrument:

a)

Räntekontrakt: riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument. Modellerna över avkastningskurvan ska vara indelade i flera löptidssegment för att beakta variationerna i räntornas volatilitet över avkastningskurvan. Antalet relaterade riskfaktorer ska bero på hur komplexa de räntekontrakt är som den centrala motparten clearar. Den basrisk som är en följd av att räntorna på statspapper och andra räntebärande papper inte sammanfaller helt ska beaktas separat.

b)

Valutakontrakt: riskfaktorer som är knutna till varje utländsk valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument och till växelkursen mellan den valuta i vilken kraven på marginalsäkerheter ställs och den valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument.

c)

Aktiekontrakt: riskfaktorer som är knutna till volatiliteten för enskilda aktieemissioner för varje marknad som den centrala motparten clearar och volatiliteten inom olika sektorer av den samlade aktiemarknaden. Vilken typ av modellmetod som ska användas och hur förfinad den ska vara ska bero på den centrala motpartens exponering mot marknaden som helhet och dess koncentration i enskilda aktieemissioner på denna marknad.

d)

Råvarukontrakt: riskfaktorer som tar hänsyn till olika kategorier och underkategorier av råvarukontrakt och relaterade derivat som den centrala motparten clearar, i förekommande fall även variationer i convenience yield mellan derivatpositioner och kontantpositioner i den råvaran.

e)

Kreditkontrakt: riskfaktorer som beaktar risken för plötsliga obestånd, inbegripet den ackumulerade risken av flera obestånd, volatilitet i basrisk och återvinningsgrad.

2.   I sina stresstester ska centrala motparter i lämplig utsträckning även beakta minst följande:

a)

Korrelationer, inbegripet dem mellan identifierade riskfaktorer och liknande kontrakt som den centrala motparten clearar.

b)

Faktorer som motsvarar den implicita och den historiska volatiliteten för de kontrakt som clearas.

c)

Särskilda egenskaper hos eventuella nya kontrakt som den centrala motparten ska cleara.

d)

Koncentrationsrisken, inbegripet för clearingmedlemmar och enheter inom clearingmedlemmars koncerner.

e)

Inbördes beroenden och multipla kopplingar.

f)

Relevanta risker, inbegripet valutarisk.

g)

Fastställda exponeringsgränser.

h)

Korrelationsrisk.

Artikel 53

Stresstester av totala finansiella medel

1.   Centrala motparters stresstestprogram ska se till att deras marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder och andra finansiella medel sammantaget kan klara att åtminstone de två clearingmedlemmar samtidigt hamnar på obestånd mot vilka de har de största exponeringarna vid extrema men möjliga marknadsförhållanden. Stresstestprogrammet ska även undersöka potentiella förluster till följd av att enheter hamnar på obestånd som ingår i samma koncern som de två clearingmedlemmar mot vilka de har de största exponeringarna vid extrema men möjliga marknadsförhållanden.

2.   Centrala motparters stresstestprogram ska sörja för att deras marginalsäkerheter och obeståndsfonder åtminstone kan klara att den clearingmedlem hamnar på obestånd mot vilken de har de största exponeringarna eller den näst eller tredje största clearingmedlemmen, om summan av deras exponeringar är större enligt artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012.

3.   Centrala motparter ska göra en grundlig analys av de potentiella förluster som de kan drabbas av och utvärdera potentiella förluster i clearingmedlemmars positioner, inbegripet risken av att likvidering av sådana positioner kan påverka marknaden och marginalsäkerheternas täckning.

4.   I tillämpliga fall ska centrala motparter i sina stresstester beakta effekterna av att en clearingmedlem hamnar på obestånd som emitterar finansiella instrument som de centrala motparterna clearar eller de underliggande tillgångarna för derivat som de clearar. I tillämpliga fall ska också effekterna beaktas av att en kund hamnar på obestånd som emitterar finansiella instrument som de centrala motparterna clearar eller underliggande tillgångar för derivat som de clearar.

5.   Centrala motparters stresstester ska beakta likvideringsperioden enligt artikel 26.

Artikel 54

Stresstester av likvida finansiella medel

1.   Centrala motparters stresstestprogram för deras likvida finansiella medel ska sörja för att dessa är tillräckliga enligt kraven i kapitel VIII.

2.   Centrala motparter ska dessutom ha tydliga och öppna regler och rutiner som åtgärdar bristande likvida finansiella medel som deras stresstester belägger, så att de klarar sina betalningsskyldigheter.

Centrala motparter ska även ha tydliga rutiner för att använda sina stresstesters resultat och analyser till att utvärdera om deras system för hantering av likviditetsrisk och likviditetsförsörjare är tillräckliga samt till justeringar.

3.   De stresstestscenarier som används i stresstester av likvida finansiella medel ska beakta den centrala motpartens utformning och verksamhet och inbegripa alla enheter som kan utgöra en väsentlig risk för den. Sådana stresstester ska även beakta eventuella starka band eller liknande exponeringar mellan dess clearingmedlemmar, inbegripet andra enheter inom samma koncern, och bedöma risken för flera obestånd och de spridningseffekter till andra clearingmedlemmar som sådana obestånd kan orsaka.

AVSNITT 5

Täckning och användning av testresultat

Artikel 55

Tillräcklig täckning

1.   Centrala motparter ska inrätta och vidmakthålla rutiner för att upptäcka förändringar av marknadsförhållandena, som ökad volatilitet eller minskad likviditet för de finansiella instrument som de clearar, så att de snabbt kan anpassa beräkningarna av sitt marginalsäkerhetsbehov för att beakta det förändrade marknadsläget.

2.   Centrala motparter ska genomföra tester av sina värderingsavdrag, för att se till att säkerheterna åtminstone kan realiseras till värderingsavdragens värde vid observerade extrema men möjliga marknadsförhållanden.

3.   Om centrala motparter tar ut marginalsäkerheter på portföljnivå och inte på produktnivå, ska de löpande granska och testa kvittningar mellan produkter. Centrala motparter ska basera sådana kvittningar på en försiktig och ekonomiskt förnuftig metod som återspeglar prisberoendet mellan produkterna. Centrala motparter ska framför allt testa hur korrelationer fungerar under perioder av allvarliga faktiska eller hypotetiska marknadsförhållanden.

Artikel 56

Översyn av modeller som utgår från testresultat

1.   Centrala motparter ska ha tydliga rutiner för att skatta behovet av ytterligare marginalsäkerheter, även på intradagsbasis, och omkalibrera sina säkerhetsmodeller, om utfallstester visar att modellerna inte har fungerat som väntat och därför inte kunnat ange en lämplig mängd initialsäkerheter för att uppnå önskvärd förtroendenivå. Om centrala motparter fastställer att det är nödvändigt att ta ut ytterligare marginalsäkerheter, ska de göra detta vid nästa marginalsäkerhetskrav.

2.   Centrala motparter ska bedöma orsaken till testundantag som upptäcks vid utfallstester. Alltefter orsaken till undantagen ska centrala motparter besluta om det krävs en grundläggande ändring av säkerhetsmodellen eller av de modeller som ger den indata och om nuvarande parametrar måste omkalibreras.

3.   Centrala motparter ska bedöma orsaken till testundantag som upptäcks vid stresstester. Alltefter orsakerna till undantagen ska centrala motparter besluta om det krävs en grundläggande ändring av deras modeller, metoder eller system för hantering av likviditetsrisk, eller av gällande parametrar och antaganden.

4.   Om resultaten av testerna visar att marginalsäkerheterna, obeståndsfonden eller andra finansiella medel har otillräcklig täckning, ska centrala motparter öka sina samlade finansiella medel till en godtagbar nivå vid nästa marginalsäkerhetskrav. Om testresultaten visar att de likvida finansiella medlen är otillräckliga, ska centrala motparter snarast möjligt öka sina likvida finansiella medel till en godtagbar nivå.

5.   När de granskar sina modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk ska centrala motparter kontrollera hur ofta testundantag återkommer, för att på lämpligt sätt och utan onödiga dröjsmål upptäcka och lösa problem.

AVSNITT 6

Omvända stresstester

Artikel 57

Omvända stresstester

1.   Centrala motparter ska genomföra omvända stresstester för att fastställa vid vilka marknadsförhållanden deras säkerheter, obeståndsfonder och andra finansiella medel sammantaget kan visa sig vara otillräckliga för att täcka kreditexponeringar och för vilka deras likvida finansiella medel kan vara otillräckliga. Vid genomförandet av sådana tester ska centrala motparter konstruera modeller för extrema marknadsförhållanden som överträffar vad som anses vara möjligt, för att hjälpa till att fastställa gränserna för sina modeller, system för hantering av likviditetsrisk, finansiella medel och likvida finansiella medel.

2.   Centrala motparter ska utveckla omvända stresstester som är avpassade för de särskilda riskerna på marknaderna och i de kontrakt som de erbjuder clearing för.

3.   Centrala motparter ska utgå från förhållandena som beskrivs i punkt 1 och resultat och analyser av sina stresstester för att fastställa extrema men möjliga scenarier i enlighet med kapitel VII.

4.   Centrala motparter ska regelbundet till riskkommittén rapportera resultat och analyser av utfallstester i en form som inte bryter sekretessen, för att få dess synpunkter i samband med sin översyn.

AVSNITT 7

Förfaranden vid obestånd

Artikel 58

Tester av förfaranden vid obestånd

1.   Centrala motparter ska testa och se över sina förfaranden vid obestånd, för att se till att de är både ändamålsenliga och effektiva. Centrala motparter ska göra simuleringsövningar i samband med sina tester av förfarandena vid obestånd.

2.   Efter att ha testat sina förfaranden vid obestånd, ska centrala motparter fastställa eventuella oklarheter och anpassa sina förfaranden för att minimera dessa.

3.   Centrala motparter ska genom simuleringsövningar kontrollera att alla clearingmedlemmar, i förekommande fall kunder och andra relevanta parter, exempelvis men inte bara centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse samt eventuella tjänsteleverantörer, har fått nödvändig information och känner till rutinerna vid ett obeståndscenario.

AVSNITT 8

Valideringars och testers frekvens

Artikel 59

Frekvens

1.   Centrala motparter ska minst årligen göra en utförlig validering av sina modeller och metoder.

2.   Centrala motparter ska minst årligen göra en utförlig validering av sitt system för hantering av likviditetsrisk.

3.   Centrala motparter ska minst årligen göra en fullständig validering av sina värderingsmodeller.

4.   Centrala motparter ska minst årligen kontrollera att den politik som anges i artikel 51 är ändamålsenlig.

5.   Centrala motparter ska analysera och övervaka modellresultat och den finansiella täckningen i händelse av obestånd genom att minst en gång om dagen utfallstesta marginalsäkerheternas täckning och utföra stresstester som utgår från standardiserade och förutbestämda parametrar och antaganden.

6.   Centrala motparter ska analysera och övervaka sitt system för hantering av likviditetsrisk genom att minst en gång om dagen stresstesta sina likvida finansiella medel.

7.   Centrala motparter ska göra en ingående och grundlig analys av testresultaten minst en gång i månaden, för att försäkra sig om att dess stresstestscenarier, modeller, system för hantering av likviditetsrisk, underliggande parametrar och antaganden är korrekta. En sådan analys ska göras oftare i ansträngda marknadslägen, bl.a. när de finansiella instrument som clearas eller marknaderna över huvud taget präglas av stor volatilitet, blir mindre likvida eller när clearingmedlemmarnas positioners storlek eller koncentration ökar väsentligt, eller när en central motpart väntas hamna i ett ansträngt marknadsläge.

8.   Känslighetsanalyser ska göras minst en gång i månaden och utgå från resultaten av känslighetstester. Sådana analyser bör göras oftare, om marknaderna är ovanligt volatila eller mindre likvida eller när clearingmedlemmarnas positioners storlek eller koncentration ökar väsentligt.

9.   Centrala motparter ska minst årligen testa kvittningar mellan finansiella instrument och hur korrelationer utvecklas under perioder av allvarliga faktiska och hypotetiska marknadsförhållanden.

10.   Centrala motparters värderingsavdrag ska testas minst en gång i månaden.

11.   Centrala motparter ska minst en gång i kvartalet utföra omvända stresstester.

12.   Centrala motparter ska minst årligen testa och se över sina förfaranden vid obestånd och minst en gång i kvartalet genomföra simuleringsövningar, i enlighet med artikel 61. Centrala motparter ska även genomföra simuleringsövningar efter väsentliga förändringar av sina förfaranden vid obestånd.

AVSNITT 9

Tidsrymder vid tester

Artikel 60

Tidsrymder

1.   De tidsrymder som ska användas vid tester ska definieras i enlighet med kapitel VII och innefatta marknadsförhållanden som är extrema men möjliga på sikt.

2.   De historiska tidsrymder som används vid utfallstester ska åtminstone innefatta uppgifter från det senaste året eller från den period som den centrala motparten har clearat det relevanta finansiella instrumentet om denna understiger ett år.

AVSNITT 10

Upplysningsplikt

Artikel 61

Information som ska offentliggöras

1.   Centrala motparter ska offentliggöra de allmänna principer som ligger till grund för deras modeller och metoder, vilken typ av tester som genomförs, en summarisk sammanfattning av testresultaten och de eventuella korrigerande åtgärder som har vidtagits.

2.   Centrala motparter ska bl.a. offentliggöra följande viktiga uppgifter om sina förfaranden vid obestånd:

a)

Under vilka omständigheter åtgärder kan vidtas.

b)

Vem som får vidta åtgärderna.

c)

Åtgärdernas omfattning, däribland behandling av såväl egna som kunders positioner, medel och tillgångar.

d)

Mekanismer för att hantera den centrala motpartens skyldigheter mot de clearingmedlemmar som inte hamnat på obestånd.

e)

Mekanismer för att hjälpa till att hantera de skyldigheter som en clearingmedlem på obestånd har mot sina kunder.

Artikel 62

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Punkt h i avsnitt 2 i bilaga I ska tillämpas i tre år efter det att denna förordning har trätt ikraft och med avseende på derivattransaktioner enligt artikel 2.4 b och d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 (10).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 december 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

(3)  EUT L 352, 21.12.2012, s. 32.

(4)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

(5)  EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

(6)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(7)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(8)  Se sidan 37 i detta nummer av EUT.

(9)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(10)  EUT L 326, 8.12.2011, s. 1.


BILAGA I

Villkor för finansiella instrument, bankgarantier och guld som betraktas som mycket likvida säkerheter

AVSNITT 1

Finansiella instrument

För tillämpningen av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 skall som mycket likvida säkerheter betraktas de finansiella instrument som uppfyller villkoren i punkt 1 i bilaga II till denna förordning eller överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som uppfyller samtliga följande villkor:

a)

Den centrala motparten kan för den behöriga myndigheten visa att de finansiella instrumenten har emitterats av en emittent som har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

b)

Den centrala motparten kan för den behöriga myndigheten visa att de finansiella instrumenten har låg marknadsrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte är helt beroende av externa utlåtanden.

c)

De är denominerade i någon av följande valutor:

i)

En valuta vars risker den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa sig kunna hantera.

ii)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar kontrakt, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.

d)

De är fritt överlåtbara och det finns inga lagstadgade begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

e)

De har en aktiv marknad för direkta försäljningar eller återköpsavtal, med en skiftande grupp av köpare och säljare som den centrala motparten kan visa att den har säker tillgång till, även i ansträngda marknadslägen.

f)

Tillförlitliga prisuppgifter offentliggörs regelbundet.

g)

De har inte emitterats av

i)

den clearingmedlem som ställer säkerheten, eller en enhet som ingår i samma koncern som denna, utom när det gäller säkerställda obligationer och endast om de tillgångar som utgör säkerhet för obligationen är lämpligt åtskilda inom ramen för stabila rättsregler och uppfyller kraven i detta avsnitt,

ii)

en central motpart eller enhet som ingår i samma koncern som en central motpart,

iii)

en enhet vars verksamhet består i att tillhandahålla tjänster som är kritiska för den centrala motpartens funktion, såvida inte denna enhet är en centralbank i EES-området eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.

h)

De är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk.

AVSNITT 2

Bankgarantier

1.

En garanti från en affärsbank ska, om inte annat följer av begränsningar som har överenskommits med den behöriga myndigheten, uppfylla följande villkor för att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012:

a)

Den har ställts för en icke-finansiell clearingmedlem.

b)

Den har ställts av en bank som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

c)

Den är denominerad i någon av följande valutor:

i)

En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.

ii)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar kontrakt, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.

d)

Den är oåterkallelig, villkorslös och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag som garanten kan hänvisa till för att förhindra utbetalning av garantin.

e)

Den kan utan rättsliga eller operativa begränsningar utlösas på begäran under likvideringsperioden för den portfölj som tillhör den clearingmedlem på obestånd som har ställt den.

f)

Den har inte ställts av

i)

en enhet som ingår i samma koncern som den icke-finansiella clearingmedlem som omfattas av garantin,

ii)

en enhet vars verksamhet består i att tillhandahålla tjänster som är kritiska för den centrala motpartens funktion, såvida inte denna enhet är en centralbank i EES-området eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.

g)

Den är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk.

h)

Den omfattas helt av säkerheter som uppfyller följande villkor:

i)

Den är inte föremål för någon korrelationsrisk till följd av en korrelation med garantens eller den icke-finansiella clearingmedlemmens kreditvärdighet, såvida inte korrelationsrisken har begränsats i tillfredsställande grad genom värderingsavdrag som har tillämpats på säkerheten.

ii)

Den centrala motparten kan omgående utnyttja den och den är isolerad från konkurs, om clearingmedlemmen och garanten samtidigt skulle hamna på obestånd.

i)

Garantens lämplighet har ratificerats av den centrala motpartens styrelse efter en fullständig bedömning av garanten och den rättsliga, avtalsrelaterade och operativa ramen för garantin som gjorts i syfte att nå en hög grad av säkerhet kring garantins verkningsfullhet, vilket har meddelats den behöriga myndigheten.

2.

En garanti som har ställts av en centralbank ska uppfylla följande villkor för att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012:

a)

Den ska ha ställts av en centralbank i EES-området eller av en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.

b)

Den är denominerad i någon av följande valutor:

i)

En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.

ii)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.

c)

Den är oåterkallelig, villkorslös och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag som garanten kan hänvisa till för att förhindra utbetalning av garantin.

d)

Den kan utan rättsliga eller operativa begränsningar, eller anspråk från tredje part, utlösas på begäran under likvideringsperioden för den portfölj som tillhör den clearingmedlem på obestånd som har ställt den.

AVSNITT 3

Guld

För att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012, ska guld ha formen av guldtackor av s.k. Good Delivery-status och uppfylla följande villkor:

a)

Det innehas direkt av den centrala motparten.

b)

Det är deponerat hos en centralbank i EES-området eller en centralbank som utger en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar och som har tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet och vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet.

c)

Det är deponerat hos ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG som har tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet, vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet och som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att kreditinstitutet har sitt säte i ett visst land.

d)

Det är deponerat hos ett kreditinstitut i ett tredjeland som omfattas av och följer tillsynsregler som de behöriga myndigheterna bedömer är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner och interna kontroller och tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet, vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet och som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att kreditinstitutet har sitt säte i ett visst land.


BILAGA II

Villkor för mycket likvida säkerheter

1.

Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan finansiella instrument betraktas som mycket likvida finansiella instrument med minimal kredit- och marknadsrisk, om de uppfyller samliga följande villkor:

a)

De har emitterats eller uttryckligen garanterats av

i)

en stat,

ii)

en centralbank,

iii)

en multilateral utvecklingsbank som förtecknas i punkt 4.2 del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG,

iv)

Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller Europeiska stabilitetsmekanismen.

b)

Centrala motparter kan visa att de har låg kredit- och marknadsrisk genom att hänvisa till en intern bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

c)

Den genomsnittliga förfallotiden för den centrala motpartens portfölj överstiger inte två år.

d)

De är denominerade i någon av följande valutor:

i)

En valuta vars risker den centrala motparten kan visa sig kunna hantera, eller

ii)

en valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som har mottagits i denna valuta.

e)

De är fritt överlåtbara och det finns inga lagstadgade begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

f)

De har en aktiv marknad för direkta försäljningar eller återköpsavtal, med en skiftande grupp av köpare och säljare, som den centrala motparten även i ansträngda marknadslägen har säker tillgång till.

g)

Tillförlitliga prisuppgifter för dessa instrument offentliggörs regelbundet.

2.

Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan även derivatkontrakt betraktas som mycket likvida finansiella instrument med minimal kredit- och marknadsrisk, om de ingås i följande syften:

a)

För att säkra en portfölj hos en clearingmedlem på obestånd, som ett led i den centrala motpartens förfarande vid obestånd, eller

b)

för att säkra exponering mot valutarisk som är en följd av dess system för hantering av likviditetsrisk som har inrättats i enlighet med kapitel VIII.

Om derivatkontrakt används under sådana omständigheter, ska användningen begränsas till derivatkontrakt för vilka tillförlitliga prisuppgifter regelbundet offentliggörs och till den tidsperiod som krävs för att minska den kredit- och marknadsrisk som den centrala motparten är exponerad mot.

Den centrala motpartens politik för användning av derivatkontrakt ska lämnas till riskkommittén för synpunkter och därefter godkännas av styrelsen.


Top