2.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 59/5

(1)

Respekt för människans värdighet är en värdegrund för Europeiska unionen, vars syfte omfattar att främja befolkningens välfärd. Europeiska unionen måste tillvarata barns rättigheter, motverka social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd.

(2)

Barn (1) löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning än befolkningen som helhet i de allra flesta EU-medlemsstater. Barn som växer upp i fattigdom eller social utestängning har sämre möjligheter än andra att klara sig bra i skolan, hålla sig friska och förverkliga sin potential senare i livet.

(3)

Att förebygga att en sämre start i livet förs vidare från generation till generation är en viktig investering i Europas framtid och bidrar också direkt till Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla. Detta gynnar inte bara barnen utan även ekonomin och samhället som helhet på lång sikt.

(4)

Förebyggande och tidiga insatser är effektivare och mer verkningsfulla, eftersom det i regel kostar mer att hantera konsekvenserna av barnfattigdom och social utestängning än att sätta in insatser när barnen är små.

(5)

Tidiga insatser är viktiga för att generellt förstärka arbetet mot fattigdom och social utestängning. Förebyggande fungerar bäst genom integrerade strategier där föräldrarna stöds i sitt deltagande på arbetsmarknaden och får adekvat inkomststöd och tillgång till tjänster som är nödvändiga för att barnen ska klara sig bra – dvs. god (förskole-)undervisning, hälso- och sjukvård, bostäder och social service – och där barnen blir delaktiga och kan ta till vara sina rättigheter så att de kan förverkliga sin potential och utveckla sin hanteringsförmåga.

(6)

De bästa strategierna mot barnfattigdom har visat sig vara de som bygger på åtgärder som förbättrar alla barns välfärd, samtidigt som hänsyn tas till barn i särskilt utsatta situationer.

(7)

Insatser för att främja jämställdhet, integrering av jämställdhet och lika möjligheter samt åtgärder mot diskriminering av barn och deras familjer oavsett grund (särskilt kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning) bör ligga till grund för allt arbete för att motverka barnfattigdom och social utestängning.

(8)

Den pågående finansiella och ekonomiska krisen får allvarliga konsekvenser för barn och deras familjer, eftersom andelen som lever i fattigdom och social utestängning ökar i ett antal länder.

(9)

Med tanke på de budgetkonsolideringsåtgärder som vidtagits på grund av ett stramare budgetläge i en rad länder är det en utmaning att säkerställa socialpolitiska åtgärder som är fortsatt adekvata och effektiva både på lång och kort sikt.

(10)

Mer än ett årtionde av samarbete på EU-nivå har lett till en gemensam syn på bestämningsfaktorerna för barnfattigdom genom det betydande arbete som gjorts för att utveckla lämpliga övervakningsindikatorer, fastställa gemensamma utmaningar och framgångsrika strategier. Detta har gett frågan politisk drivkraft. I meddelandet om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning anger kommissionen också att man kommer att anta en rekommendation om barnfattigdom (2).

(11)

Europa 2020-strategin har gett nya impulser till arbetet för att motverka fattigdom och social utestängning i EU genom ett gemensamt EU-mål – 20 miljoner färre personer i riskzonen för fattigdom och social utestängning senast 2020 – och genom förstärkta insatser för att minska andelen ungdomar med enbart grundskoleutbildning. Att motverka och förebygga barnfattigdom är en viktig del av EU:s och medlemsstaternas arbete på detta område och ingår dessutom i den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning.

(12)

Den nuvarande styrningen enligt den europeiska planeringsterminen bidrar till genomförandet av relevanta landsspecifika rekommendationer för att motverka barnfattigdom och förbättra barns välfärd.

(13)

Alla EU-medlemsstater har ratificerat Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter. Konventionens standarder och principer måste även i fortsättningen vara en ledstjärna för EU:s politik och åtgärder som påverkar barns rättigheter.

(14)

Medlemsstaterna har genom en rådgivande rapport från kommittén för socialt skydd (3) från juni 2012 och centrala budskap i denna samt genom slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) om åtgärder för att förebygga och ta itu med barnfattigdom och socialt utanförskap samt främja barns välbefinnande (4) från oktober 2012 åter bekräftat sitt engagemang och välkomnar kommissionens initiativ att anta en rekommendation i frågan.

(15)

EU-åtgärder har vidtagits på flera politikområden för att motverka barnfattigdom och att sämre förutsättningar går i arv mellan generationerna, särskilt i fråga om utbildning, hälso- och sjukvård, barns rättigheter och jämställdhet (5).

(16)

Det är i huvudsak medlemsstaternas ansvar att vidta åtgärder för att motverka barnfattigdom, men en gemensam EU-ram kan stärka synergieffekterna mellan relevanta politikområden, hjälpa medlemsstaterna att se över sin politik och lära av varandras erfarenheter när det gäller att göra åtgärderna mer effektiva och verkningsfulla genom innovativa metoder, samtidigt som man beaktar medlemsstaternas olika situationer och behov på lokal, regional och nationell nivå.

(17)

I samband med den kommande fleråriga budgetramen kan vägledning av detta slag utgöra en grund för ett vidare samarbete och ett fokus för att använda relevanta finansieringsinstrument, särskilt strukturfonderna, för att uppnå det föreslagna målet att främja social inkludering och bekämpa fattigdom.

—

Motverka barnfattigdom och social utestängning genom integrerade strategier som går längre än att trygga barnens materiella välfärd och främja lika möjligheter så att alla barn kan förverkliga sin potential.

—

Vidta åtgärder mot barnfattigdom och social utestängning i perspektivet av barnens rättigheter, särskilt med hänvisning till relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter, och se till att dessa rättigheter respekteras, skyddas och tas till vara.

—

Alltid främst utgå från barnets bästa intresse och betrakta barn som självständiga rättighetsinnehavare, samtidigt som familjens betydelse som huvudsaklig omsorgsgivare erkänns fullt ut.

—

Bibehålla en lämplig jämvikt mellan allmänna åtgärder som främjar alla barns välfärd och riktade åtgärder som stöder de minst gynnade.

—

Sätta fokus på barn som löper större risk på grund av flera samverkande faktorer, t.ex. romska barn, vissa barn med invandrarbakgrund eller från etniska minoriteter, barn med särskilda behov eller funktionsnedsättning, omhändertagna barn och gatubarn, barn till interner samt barn från hushåll i riskzonen för fattigdom, t.ex. enföräldershushåll och familjer med många barn.

—

Bibehålla investeringarna i barn och familjer för att möjliggöra kontinuitet och långsiktig planering samt bedöma hur olika åtgärdsreformer påverkar de minst gynnade och agera för att motverka eventuella negativa konsekvenser.

—

Se till att arbete lönar sig genom att kartlägga och motverka de särskilda negativa incitament som föräldrar möter för att komma in, stanna kvar och utvecklas på arbetsmarknaden, bland annat via skatte- och bidragssystemens utformning och samverkan.

—

Stödja anställbarhet och arbetsmarknadsdeltagande för ensamföräldrar och den förälder som tjänar minst samt främja jämställdhet på arbetsmarknaden och i fråga om familjeansvar.

—

Bättre stödja föräldrars återintegrering på arbetsmarknaden efter föräldraledighet genom utbildningsinsatser och stöd för att söka arbete, med särskild inriktning på de mest utsatta.

—

Öka insatserna för att se till att alla familjer, särskilt de som är i en utsatt situation eller bor i underprivilegierade områden, har faktisk tillgång till bra barnomsorg och förskola till rimlig kostnad.

—

Se till att barnomsorgen och möjligheten att utnyttja dessa tjänster anpassas till alltmer skiftande arbetsmönster så att föräldrar kan fullgöra sina arbetsåtaganden eller hitta ett arbete, med utgångspunkt i barnens bästa intresse.

—

Främja en god och inkluderande arbetsmiljö där föräldrar kan hitta en jämvikt mellan arbete och föräldraansvar på lika villkor, bl.a. genom föräldraledighet, stöd på arbetsplatsen och flexibla arbetsformer.

—

Stödja familjers försörjning genom adekvata, konsekventa och verkningsfulla förmåner, inklusive skatteincitament, familjeförmåner och barnförmåner, bostadsbidrag och minimiinkomst.

—

Komplettera det kontanta inkomststödet med andra förmåner som särskilt rör kost, barnomsorg, skola, hälsa, boende, färdmedel och tillgång till idrott eller sociokulturella aktiviteter.

—

Se till att det ekonomiska stödet för barn och bidragsvillkoren utformas så att det avspeglar boendeförhållandenas utveckling och resulterar i en lämplig omfördelning mellan olika inkomstgrupper.

—

Skapa bättre faktisk tillgång till förmåner som barn och deras familjer har rätt till genom att göra det lättare att utnyttja dessa och genom att utveckla en uppsökande verksamhet.

—

Tillhandahålla behovsprövade eller andra riktade förmåner på ett sådant sätt att det inte leder till stigmatisering, att hänsyn tas till barnens behov och att risken att hamna i fattigdomsfällan minskar, och utan att skapa negativa incitament för den förälder som tjänar minst och för ensamföräldrar.

—

Överväga att ställa krav på ansvarsfullt föräldraskap eller barnens skolnärvaro för tillgång till familjeförmåner och bedöma om en sådan åtgärd skulle kunna få negativa konsekvenser.

—

Se till att förmånerna tillhandahålls regelbundet och anpassas så att de får största möjliga genomslag och gagnar barnen mest, t.ex. genom förskottsbetalningar.

—

Se till att alla barn får tillgång till bra förskoleverksamhet och barnomsorg till rimlig kostnad och att tjänsterna anpassas till familjernas behov.

—

Ge incitament för att få barn med sämre förutsättningar (särskilt de under tre års ålder) att delta oavsett föräldrarnas arbetsmarknadsanknytning, på ett sätt som inte leder till stigmatisering och segregering.

—

Stödja föräldrarna i deras roll som huvudansvariga för barnens fostran under de första åren och uppmuntra förskolan och barnomsorgen att samarbeta nära med föräldrar och andra parter som bidrar till barnens fostran (t.ex. hälsovård och föräldrastöd).

—

Göra föräldrarna mer medvetna om vilka fördelar deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg kan ge både dem och barnen. Både förskolan och barnomsorgen kan användas som system för tidig varning för att identifiera olika fysiska eller psykologiska problem i skolan eller hemma, särskilda behov samt övergrepp av olika slag.

—

Se till att alla barn och ungdomar inkluderas, vid behov genom att rikta resurser och möjligheter till dem som behöver det mest, och övervaka resultaten på lämpligt sätt.

—

Kartlägga geografiska skillnader i fråga om tillgång till utbildning, utbildningens kvalitet och resultat och sätta in lämpliga åtgärder samt främja åtgärder för att minska segregeringen och stärka grundskoleutbildningen.

—

Skapa en god lärandemiljö för alla genom att stärka kontakterna mellan hem och skola och vid behov tillhandahålla individanpassat stöd för att kompensera för specifika svårigheter, t.ex. genom utbildning för föräldrar till barn med invandrarbakgrund eller från etniska minoriteter.

—

Motverka faktorer som hindrar barn från att delta i skolundervisning eller fullfölja sin skolgång eller som allvarligt försvårar för dem att göra detta (t.ex. extra avgifter under obligatorisk skolgång) genom att skapa en stödjande lärandemiljö.

—

Förbättra resultaten för elever med dåliga grundkunskaper genom insatser för att stärka läskunnighet, räknefärdighet och grundläggande kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen samt genom insatser för att upptäcka svaga elever tidigt.

—

Utarbeta och genomföra heltäckande åtgärder som syftar till att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning och som omfattar förebyggande, ingripande och kompenserande inslag samt se till att åtgärderna även riktar sig till elever som befinner sig i riskzonen.

—

Stärka lagstiftningen om lika möjligheter och se till att de mest marginaliserade eleverna får en grundläggande rätt till en god lägsta kvalifikationsnivå.

—

Revidera och stärka yrkesprofilen för lärare och utbildare av alla slag och utbilda lärarna i att hantera social mångfald. Anlita särskilda kulturmedlare och förebilder för att underlätta integrering av romska barn och barn med invandrarbakgrund.

—

Motverka de hinder för tillgång till hälso- och sjukvård som utsatta barn och familjer möter (t.ex. kostnader, kulturella och språkliga hinder och brist på information) samt förbättra vårdgivarnas kunnande i detta avseende.

—

Investera i förebyggande, särskilt under de första barndomsåren, genom heltäckande insatser som omfattar kost, hälsa, skola och sociala insatser.

—

Motverka sambandet mellan socialgruppstillhörighet och livsstils- och missbruksmönster genom att se till att alla barn får tillgång till en balanserad kost och fysisk aktivitet.

—

Särskilt beakta barn med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa, icke dokumenterade eller icke registrerade barn, gravida tonåringar och barn från familjer där missbruk förekommer.

—

Göra det möjligt för barnfamiljer att ha bra bostäder till rimlig kostnad (inklusive subventionerat boende) och hitta lösningar i situationer där barnfamiljer utsätts för miljöfaror, trångboddhet och energifattigdom.

—

Stödja familjer och barn i riskzonen för hemlöshet genom att förhindra vräkningar, onödiga bostadsbyten och separation från familjen och genom att ordna såväl tillfällig inkvartering som långsiktiga boendelösningar.

—

Se till barnens bästa i samband med stadsplanering så att man undviker ”gettoisering” och segregering genom att främja socialt blandat boende och ge adekvat tillgång till offentliga färdmedel.

—

Se till att barn i mindre grad utsätts för en försämrad livsmiljö och social miljö i syfte att förebygga våld och övergrepp.

—

Se till att fattigdom aldrig är det enda skälet till att barn omhändertas, utan ha som mål att alla barn ska kunna stanna kvar hos sina föräldrar eller återvända till dem, t.ex. genom insatser för att avhjälpa familjens materiella fattigdom.

—

Se till att barn inte placeras på institution i onödan och sörja för regelbunden omprövning när sådan placering sker.

—

Stoppa utbyggnaden av institutionsvård för omhändertagna barn samt främja kvalitet, vård i närmiljön och familjehemsplaceringar där barnens önskemål beaktas.

—

Se till att barn som inte kan bo med sina föräldrar får tillgång till bra tjänster (både reguljära och mer specialiserade sådana) i fråga om hälsa, skola, arbete, socialt stöd, trygghet och boende, även i samband med övergången till vuxenlivet.

—

Ge lämpligt stöd till barn som stannar kvar när en eller båda föräldrarna bosätter sig i ett annat land för att arbeta samt till de personer som ska ta hand om dem.

—

Motverka hinder som kostnader, tillgänglighet och kulturella skillnader och se till att alla barn kan delta i lek, fritids-, idrotts- och kulturaktiviteter utanför skolan.

—

Skapa trygga miljöer för barn och stödja utsatta grupper genom särskilda incitament.

—

Uppmuntra skolor, samhällsaktörer och lokala myndigheter att skapa bättre fritidsverksamhet för alla barn oavsett föräldrarnas arbetssituation och bakgrund.

—

Ge alla familjer möjlighet att delta i sociala aktiviteter som stärker föräldraskapsfärdigheterna och främja positiv kommunikation i familjen.

—

Främja delaktighetsstrategier som utgår från potentialen hos frivilliga insatser samt skapa solidaritet mellan generationerna.

—

Använda och vidareutveckla befintliga verktyg för att ge barn möjlighet att påverka t.ex. omsorg, hälsovård och skolgång och inhämta deras åsikter om planering av relevanta åtgärder genom åldersanpassade mekanismer.

—

Stödja alla barns medverkan i befintliga strukturer för delaktighet, bedriva uppsökande verksamhet och stödja deltagande för barn med sämre förutsättningar.

—

Skapa ett engagemang bland dem som arbetar med och för barn att aktivt involvera dem och informera om relevanta rättigheter och skyldigheter.

—

Se till att barns rätt att bli hörda i samband med rättsliga beslut genomförs i praktiken och att hänsyn tas till barns behov i rättssaker, särskilt genom att se till att de faktiskt är delaktiga i domstolsförfaranden och andra rättsliga förfaranden.

—

Utveckla regelbundna och systematiska kopplingar mellan politiska områden som har stor relevans för social inkludering av barn och stärka synergieffekterna mellan viktiga aktörer, särskilt inom skola, arbetsliv, hälso- och sjukvård, lika möjligheter och barns rättigheter.

—

Arbeta för att integrera barns rättigheter och åtgärder för att stödja barn i centrala politiska åtgärder, t.ex. genom särskilda institutionella åtgärder.

—

Främja ett nära samarbete och regelbunden dialog mellan offentliga myndigheter på alla nivåer, arbetsmarknadens parter, närsamhället och det civila samhällets organisationer.

—

Stödja och vidareutveckla barns delaktighet, bl.a. i samband med genomförandet av denna rekommendation.

—

Se till att aktuella statistiska och administrativa uppgifter om övervakning av politikens konsekvenser för barn och deras familjer används fullt ut. Utöka den statistiska kapaciteten om det behövs och är möjligt, bl.a. genom uppdelning efter kön, särskilt när det gäller barnfattigdom, tillgång till god barnomsorg till rimlig kostnad, barns hälsa och situationen för de mest utsatta barnen.

—

Se till att uppgifter tas fram snabbare i fråga om övervakning av barns situation samt främja metoder och modeller som mikrosimulering för att stödja en mer systematisk förhandsbedömning av politikens eventuella konsekvenser för barn.

—

Stärka kopplingarna mellan beslutsfattare och forskare och testa relevanta nyskapande åtgärder, främja evidensbaserad utvärdering av programresultat även på lång sikt genom verktyg som longitudinella undersökningar samt verka för ökad synlighet och utbyte av resultat.

—

Främja utbyte av god praxis och kunnande, användning av beprövade åtgärdsmodeller, solidaritetshöjande insatser i samhället som helhet samt åtgärder som ger människor egenmakt för samarbete på lokal nivå.

—

Utvärdera konsekvenserna av tillfälliga åtgärder som vidtagits på grund av den ekonomiska krisen innan beslut fattas om att införa dessa åtgärder i strukturreformerna.

—

Se till att barnfattigdom och social utestängning får en central plats på agendan inom Europa 2020-strategin och de nationella reformprogrammen som en del av de övergripande insatserna för att minska fattigdom och social utestängning, med beaktande av relevanta landsspecifika rekommendationer från Europeiska rådet.

—

Överväga om det är lämpligt att fastställa nationella mål för minskad barnfattigdom och social utestängning med hänsyn till nationella särdrag.

—

Utnyttja alla de möjligheter som Europa 2020-strategin och den öppna samordningsmetoden ger i fråga om bättre övervakning och utvärdering av de åtgärder som vidtas för att motverka barnfattigdom och förbättra barns välfärd, och se till att den föreslagna indikatorbaserade övervakningsramen (se bilagan) används fullt ut.

—

Stärka synergieffekterna med relevanta EU-åtgärder, särskilt inom utbildning, hälsa, jämställdhet och barns rättigheter.

—

Stödja utvecklingen av en mer evidensbaserad politik och social innovation genom programmet för social förändring och social innovation, Europeiska socialfonden och Horisont 2020 och använda dessa program för att testa, utvärdera och utöka möjliga innovativa åtgärder.

—

Utnyttja alla möjligheter som står till buds inom Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (vars syfte är att motverka livsmedelsfattigdom och materiell fattigdom bland barn), EU:s program för frukt och mjölk i skolan (som tillhandahåller näringsriktiga produkter och främjar goda kostvanor) och Erasmus för alla (som främjar barns tillgång till utbildning, informellt lärande och idrott).

—

Utnyttja de möjligheter som strukturfonderna ger för att stödja barn och familjer vid utarbetandet av operativa program inom Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden 2014–2020, i linje med de landsspecifika rekommendationerna.

—

På lämpligt sätt använda de tematiska målen för att främja sysselsättning och stödja arbetskraftens rörlighet, främja social inkludering och motverka fattigdom samt investera i utbildning, kompetens och livslångt lärande, och dessutom de relevanta investeringsprioriteringarna inom dessa. Det gäller särskilt förskoleverksamhet, åtgärder för att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning, åtgärder för att göra det lättare att kombinera arbete och privatliv, tillgång till tjänster, bl.a. hälso- och sjukvård och sociala tjänster samt lokalt ledda strategier för lokal utveckling, stöd till förnyelse av eftersatta områden och övergången från institutionsbaserade tjänster till tjänster i närsamhället.

—

Med sikte på effektiva strukturfondsåtgärder 2014–2020 använda evidensbaserade strategier för att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning i samarbete med relevanta aktörer samt vidta åtgärder som underlättar övergången från institution till omsorg i närsamhället.

—

Främja partnerskap i programplaneringen för strukturfonderna och möjligheten att utnyttja dessa, genom medverkan av relevanta aktörer på nationell, regional och lokal nivå – särskilt berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer – för att få till stånd insatser för att bekämpa barnfattigdom.