EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32010R1210

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010 av den 15 december 2010 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

OJ L 339, 22.12.2010, p. 1–5 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 19 Volume 011 P. 155 - 159

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1210/oj

22.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 339/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1210/2010

av den 15 december 2010

om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 133,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och,

av följande skäl:

(1)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (3) ska kreditinstitut och, inom ramen för sin betalningsverksamhet, andra leverantörer av betalningstjänster, samt eventuella övriga inrättningar som hanterar sedlar och mynt och distribuerar dem till allmänheten, se till att eurosedlar och euromynt som de har mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras och att förfalskningar upptäcks.

(2)

I kommissionens rekommendation 2005/504/EG av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (4) föreskrivs rekommenderade metoder för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Bristen på ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt leder till att medlemsstaterna tillämpar olika metoder och därför inte kan garantera ett enhetligt skydd av valutan i hela euroområdet.

(3)

För att uppnå en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i hela euroområdet måste därför bindande regler införas för genomförandet av gemensamma bestämmelser för äkthetskontroll av de euromynt som är i omlopp och för genomförandet av de nationella myndigheternas mekanismer för kontroll av dessa förfaranden.

(4)

Under äkthetskontrollen bör också äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation identifieras. Om olämpliga mynt är i omlopp blir de svårare att använda, särskilt i myntstyrda maskiner, vilket kan skapa förvirring bland användarna i fråga om myntens äkthet. Olämpliga mynt bör tas ur omlopp. Gemensamma bindande regler för medlemsstaterna är därför nödvändiga för att hantera och betala ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

(5)

För att samordna genomförandet av förfarandena för äkthetskontroll bör detaljerna i kraven för testerna och utbildningen vid äkthetskontrollen och specifikationerna för kontrollen av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra praktiska genomförandebestämmelser ytterligare fastställas av Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) som inrättades genom kommissionens beslut 2005/37/EG (5), efter samråd med den expertgrupp för falskmynt som anges i det beslutet.

(6)

För att tillåta en stegvis anpassning av sina nuvarande regel- och praxissystem till bestämmelserna i denna förordning bör medlemsstaterna under en övergångsperiod till och med den 31 december 2014 kunna göra undantag från de typer av myntsorteringsmaskiner som används för äkthetskontroll av euromynt och för det antal av dessa maskiner som ska kontrolleras årligen.

(7)

Varje nationell myndighet som hanterar euromynt som inte är lämpliga för cirkulation bör kunna ta ut en hanteringsavgift i enlighet med denna förordning för att täcka utgifterna i samband med processen. Hanteringsavgifter bör inte tillämpas på inlämnande av små mängder euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Medlemsstaterna bör kunna bevilja undantag från hanteringsavgifter för personer som samarbetar nära med myndigheterna för att dra in falska eller olämpliga mynt från cirkulation. Medlemsstaterna bör kunna godta påsar eller lådor av blandade förfalskade och olämpliga mynt utan att tillämpa någon tilläggsavgift, om det tjänar det allmänna intresset.

(8)

Det bör vara varje medlemsstats ansvar att införa tillämpliga sanktioner för överträdelser, i syfte att åstadkomma likvärdig äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation i hela euroområdet.

(7)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i hela euroområdet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av skillnader i nationell praxis och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas de förfaranden som krävs för äkthetskontroll av euromynt och för hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   äkthetskontroll av euromynt: förfarandet för att kontrollera att euromynt är äkta och lämpliga för cirkulation,

b)   euromynt som inte är lämpliga för cirkulation: euromynt som är äkta men som avvisats under äkthetskontrollen eller euromynt vars utseende har ändrats avsevärt,

c)   utsedd nationell myndighet: det nationella centrumet för myntanalys eller en annan myndighet som utsetts av den berörda medlemsstaten,

d)   inrättningar: de inrättningar som avses i artikel 6.1 första stycket i förordning (EG) nr 1338/2001, med undantag för de inrättningar som anges i tredje strecksatsen i den artikeln,

e)   CCEG (Counterfeit Coin Experts Group): de experter på falskmynt som avses i beslut 2005/37/EG.

KAPITEL II

ÄKTHETSKONTROLL AV EUROMYNT

Artikel 3

Äkthetskontroll av euromynt

1.   Inrättningarna ska se till att de euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras. Denna skyldighet ska fullgöras genom

a)

användning av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning över myntsorteringsmaskiner som avses i artikel 5.2, eller

b)

personal som utbildats i enlighet med de metoder som fastställts av medlemsstaterna.

2.   Efter äkthetskontroll ska alla mynt som misstänks vara falska och alla euromynt som inte är lämpliga för cirkulation lämnas in till den utsedda nationella myndigheten.

3.   Inga hanteringsavgifter eller andra avgifter ska betalas för falska euromynt som överlämnats till de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 1338/2001. För euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ska kapitel III i den här förordningen tillämpas.

Artikel 4

Erforderliga tester och myntsorteringsmaskiner

1.   Vid genomförandet av artikel 3.1 a ska inrättningarna använda endast de typer av myntsorteringsmaskiner som klarat ett detekteringstest som genomförts av den utsedda nationella myndigheten eller av ETSC och som när de köptes in var upptagna på en förteckning på den webbplats som avses i artikel 5.2. Inrättningarna ska se till att dessa maskiner regelbundet justeras så att deras detekteringsförmåga upprätthålls, med beaktande av de ändringar som införs i den förteckning som anges i artikel 5.2. Detekteringstestet ska utformas så att myntsorteringsmaskinerna kan avvisa de kända typerna av falska euromynt och, samtidigt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och alla andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt.

2.   Under en övergångsperiod till och med den 31 december 2014 får medlemsstaterna bevilja särskilda undantag från punkt 1, första meningen, för myntsorteringsmaskiner som var i bruk den 11 januari 2011 och som har visat sig kunna upptäcka falska euromynt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt, även om dessa maskiner inte är upptagna i den förteckning som avses i artikel 5.2. Sådana undantag ska antas efter samråd med CCEG.

Artikel 5

Justering av myntsorteringsmaskiner

1.   För att tillverkare av myntsorteringsmaskiner ska få de specifikationer som krävs för att de ska kunna justera sina maskiner för detektering av falska euromynt, får tester i enlighet med artikel 4 genomföras vid den utsedda nationella myndigheten, ETSC eller, genom ett bilateralt avtal, i tillverkarens anläggning. När en myntsorteringsmaskin har testats med positivt resultat ska en sammanfattande detekteringstestrapport utarbetas och ställas till maskinens tillverkare med kopia till ETSC.

2.   Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en konsoliderad förteckning över alla myntsorteringsmaskiner för vilka en positiv och giltig sammanfattande detekteringstestrapport har mottagits eller utarbetats av ETSC.

Artikel 6

Medlemsstaternas kontroller

1.   Medlemsstaterna ska inrätta de kontroller som anges i denna artikel.

2.   Medlemsstaterna ska varje år utföra kontroller på plats i inrättningarna för att genom detekteringstest verifiera att ett representativt urval av de myntsorteringsmaskiner som används fungerar korrekt. Om personal på inrättningarna förväntas genomföra manuella äkthetskontroller av de euromynt som åter sätts i omlopp ska medlemsstaterna se till att få försäkringar från inrättningarna om att deras personal är lämpligt utbildad för detta syfte.

3.   Hur många myntsorteringsmaskiner som ska kontrolleras i varje medlemsstat under ett år beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst 25 % av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. Det antal myntsorteringsmaskiner som ska kontrolleras beräknas utifrån mängden av de tre högsta valörerna av de euromynt som enligt planerna ska sättas i omlopp. Medlemsstaterna ska sträva efter att se till att myntsorteringsmaskinerna kontrolleras enligt ett roterande schema.

4.   Om det antal myntsorteringsmaskiner som ska kontrolleras årligen i enlighet med punkt 3 är högre än antalet maskiner som används i en viss medlemsstat, ska samtliga myntsorteringsmaskiner i den medlemsstaten kontrolleras årligen.

5.   Under en övergångsperiod till och med den 31 december 2014 får medlemsstaterna, efter att de meddelat kommissionen, besluta att det antal myntsorteringsmaskiner som ska kontrolleras årligen ska bestämmas så att den mängd euromynt som behandlas av dessa maskiner under året motsvarar minst 10 % av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år.

6.   Som ett led i årskontrollerna ska medlemsstaterna också övervaka inrättningarnas förmåga att äkthetskontrollera euromynt, vilket förutsätter

a)

att det finns en skriftlig strategi med instruktioner för användningen av automatisk myntsorteringsutrustning eller för manuell sortering, beroende på omständigheterna,

b)

att lämpliga mänskliga resurser har tilldelats,

c)

att det finns en skriftlig underhållsplan som syftar till att bibehålla en lämplig resultatnivå för myntsorteringsmaskinerna,

d)

att det finns skriftliga förfaranden för inlämning av falska euromynt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt till den utsedda nationella myndigheten, och

e)

att det finns interna kontrollförfaranden som beskriver kontrollmetoder och hur ofta inrättningar ska genomföra kontroller för att säkerställa att deras sorteringscentra och personal följer instruktioner som anges i denna punkt.

7.   Om en medlemsstat upptäcker bristande efterlevnad av denna förordning ska den berörda inrättningen vidta åtgärder för att se till att bristerna rättas till omgående.

Artikel 7

Tekniska bestämmelser

Kommissionen ska se till att ETSC, inom rimlig tid och efter samråd med CCEG, fastställer de tekniska specifikationerna för detekteringstestet och andra praktiska genomförandebestämmelser, som exempelvis utbildningsmetoder, den sammanfattande detekteringstestrapportens giltighetsperiod, den information som ska upptas på den förteckning som avses i artikel 5.2, riktlinjerna för medlemsstaternas tester, kontroller och granskning, reglerna för förfaranden för åtgärder vid åsidosättande av regelverket, och de relevanta tröskelvärdena för godkännande av äkta mynt.

KAPITEL III

HANTERING AV EUROMYNT SOM INTE ÄR LÄMPLIGA FÖR CIRKULATION

Artikel 8

Indragning av och betalning av ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.   Medlemsstaterna ska dra in euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

2.   Medlemsstaterna ska betala ersättning för eller byta ut euromynt som blivit olämpliga på grund av lång cirkulation eller genom en olyckshändelse eller som av någon annan anledning har underkänts under äkthetskontrollen. Medlemsstaterna får vägra att betala ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och som har ändrats antingen avsiktligen eller genom en process som på goda grunder kan förutses ändra dem; dock ersätts mynt som samlats in för välgörande ändamål, som t.ex. mynt som kastats i fontäner.

3.   Medlemsstaterna ska se till att euromynt som inte är lämpliga för cirkulation efter indragningen förstörs genom fysisk eller bestående deformering, så att dessa mynt inte åter kan sättas i omlopp eller lämnas in för utbetalning av ersättning.

Artikel 9

Hanteringsavgifter

1.   En hanteringsavgift på 5 % av det nominella värdet får dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Om hela påsen eller lådan med mynt kontrolleras enligt artikel 11.2 får till hanteringsavgiften läggas en ytterligare avgift på 15 % av de inlämnade euromyntens nominella värde.

2.   Medlemsstaterna får bestämma om allmänna eller delvisa undantag från hanteringsavgifter i fall då fysiska eller juridiska personer som lämnar in euromynt samarbetar nära och regelbundet med den utsedda nationella myndigheten genom att dra in falska euromynt eller euromynt som inte är lämpliga för cirkulation eller när sådana undantag tjänar det allmänna intresset.

3.   Transporter och relaterade kostnader ska betalas av den fysiska eller juridiska person som lämnar in euromynt.

4.   Utan att det påverkar undantaget i punkt 2 ska en fysisk eller juridisk person som lämnar in euromynt för varje år och för varje valör slippa hanteringsavgift för högst ett kilo inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Om denna begränsning överskrids får samtliga mynt som lämnas in avgiftsbeläggas.

5.   Om en enskild inlämning av mynt innehåller mynt som behandlats med kemiska eller andra farliga ämnen i sådan omfattning att de kan bedömas utgöra en hälsorisk för den personal som hanterar mynten, ska de avgifter som tas ut i enlighet med punkt 1 kompletteras med ytterligare en avgift motsvarande 20 % av de inlämnade euromyntens nominella värde.

Artikel 10

Paketering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.   Den fysiska eller juridiska person som lämnar in euromynt för utbetalning av ersättning eller utbyte ska sortera dessa efter valör i standardiserade påsar eller lådor enligt följande:

a)

Påsarna eller lådorna ska innehålla

i)

500 mynt i valörerna 2 EUR och 1 EUR,

ii)

1 000 mynt i valörerna 0,50 EUR, 0,20 EUR och 0,10 EUR,

iii)

2 000 mynt i valörerna 0,05 EUR, 0,02 EUR och 0,01 EUR, och,

iv)

för mindre mängder, 100 mynt i varje valör.

b)

Varje påse eller låda ska vara märkt med uppgifter om inlämnande fysisk eller juridisk person, värde och valör, liksom vikt, paketeringsdatum och påsens eller lådans löpnummer. Den inlämnande fysiska eller juridiska personen ska tillhandahålla en paketeringslista över inlämnade påsar eller lådor. När mynt har behandlats med kemiska eller andra farliga ämnen ska standardförpackningarna åtföljas av en skriftlig förklaring som anger exakt vilka ämnen som har använts.

c)

Om det totala antalet euromynt som inte är lämpliga för cirkulation är mindre än vad som anges i punkt a, ska dessa mynt sorteras efter valör och får lämnas in i förpackningar som inte är standardiserade.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna behålla andra paketeringskrav som föreskrivs i nationell lagstiftning den 11 januari 2011.

Artikel 11

Kontroll av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.   Medlemsstaterna får kontrollera de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation på följande sätt:

a)

Den angivna mängden ska kontrolleras genom vägning av varje påse eller låda.

b)

Äktheten och utseendet ska kontrolleras för ett urval av minst 10 % av de inlämnade mynten.

2.   Om det efter de kontroller som avses i punkt 1 fastställs anomalier, eller om det fastställs avvikelser från artikel 10, ska hela påsen eller lådan kontrolleras.

3.   Om mottagandet eller hanteringen av sådana euromynt utgör en hälsorisk för de som hanterar dem eller om en inlämning inte uppfyller standarderna för paketering eller märkning, får medlemsstaterna vägra att ta emot sådana mynt.

Medlemsstaterna får utforma bestämmelser som ska antas avseende fysiska och juridiska personer som har lämnat in sådana mynt som avses i första stycket.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 12

Rapportering, kommunikation och utvärdering

1.   Medlemsstaterna ska en gång om året lämna in rapporter till kommissionen om sina äkthetskontroller av euromynt. Rapporterna ska innehålla uppgifter om antalet kontroller som utförts enligt artikel 6.2 och antalet myntsorteringsmaskiner som kontrollerats, testresultaten, mängden mynt som dessa maskiner behandlat, antalet mynt som misstänks vara falska som analyserats och antalet euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och för vilka det betalats ersättning, samt uppgifter om de undantag som anges i artikel 4.2 eller artikel 6.5.

2.   För att möjliggöra för medlemsstaterna att kontrollera inrättningars efterlevnad av denna förordning ska de när så begärs på åtminstone årlig basis tillhandahålla medlemsstaterna åtminstone följande information:

a)

Typer av och antal myntsorteringsmaskiner som används.

b)

Var varje myntsorteringsmaskin finns.

c)

Volym hanterade mynt för varje myntsorteringsmaskin per år och per valör, åtminstone för de tre högsta valörerna.

3.   Medlemsstaterna ska se till att det finns information på webbplatser och i relevanta publikationer om de myndigheter som ansvarar för betalning av ersättning för eller utbyte av euromynt, samt om särskilda bestämmelser som paketeringskrav och avgifter.

4.   Efter att ha analyserat de rapporter som erhållits från medlemsstaterna ska kommissionen lägga fram en årlig rapport till ekonomiska och finansiella kommittén om utvecklingen och resultaten när det gäller äkthetskontroll av euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

5.   Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur denna förordning tillämpas och om dess verkan. Den rapporten ska, vid behov, åtföljas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av denna förordning eller för ändring av förordningen, särskilt avseende artiklarna 6 och 8.

Artikel 13

Sanktioner

Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012, med undantag för bestämmelserna i kapitel III, vilka ska tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg 15 december 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

O. CHASTEL

Ordförande


(1)  EUT C 284, 25.11.2009, s. 6.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 september 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 november 2010.

(3)  EUT L 181, 4.7.2001, s. 6.

(4)  EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.

(5)  EUT L 19, 21.1.2005, s. 73.


Top