14.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 329/3

(1)

Överdrivet och oförsiktigt risktagande inom banksektorn har lett till fallissemang i enskilda finansiella institut och till problem som påverkar hela det finansiella systemet i medlemsstaterna och även globalt. Orsakerna till detta risktagande är många och komplexa, men det råder enighet bland tillsynsmyndigheter och reglerande organ, däribland G20-gruppen och Europeiska banktillsynskommittén (Committee of European Banking Supervisors, CEBS) att olämpliga ersättningsstrukturer i vissa finansiella institut har varit en bidragande faktor. En ersättningspolitik som ger incitament till att ta risker som går utöver den allmänna risknivå som institutet tolererar kan underminera en sund och effektiv riskhantering och ytterligare förvärra en överdriven tendens till risktagande. De internationellt överenskomna och godkända principer som fastställts av organet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) för sund ersättningspraxis (”FSB-principerna”) är därför särskilt viktiga.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ska kreditinstitut ha styrformer, strategier, metoder och mekanismer för att hantera de risker de är exponerade för. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ska detta krav tillämpas på värdepappersföretag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (4). Genom direktiv 2006/48/EG föreskrivs att de behöriga myndigheterna ska granska dessa styrformer, strategier, metoder och mekanismer och avgöra om kapitalbasen i kreditinstitut och värdepappersföretag säkerställer en sund hantering och täckning av de risker för vilka varje granskat kreditinstitut eller värdepappersföretag är, eller kan komma att bli, exponerat. För bankgrupper ska denna tillsyn vara gruppbaserad och omfatta finansiella holdingföretag och underställda finansiella institut inom alla jurisdiktioner.

(3)

För att åtgärda de negativa effekter som otillfredsställande utformade ersättningsstrukturer kan ge när det gäller sundheten i riskhanteringen och kontrollen av enskilda personers risktagande bör kraven i direktiv 2006/48/EG kompletteras med en uttrycklig skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att upprätta och vidmakthålla en ersättningspolitik och ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering när det gäller personalkategorier som i tjänsten utövar ett väsentligt inflytande på företagens riskprofil. Dessa personalkategorier bör omfatta åtminstone den högsta ledningen, risktagare och personal som utövar kontrollfunktioner samt anställda vars totala ersättning inklusive diskretionära pensionsförmånsavsättningar gör att de hamnar i samma ersättningsklass som den högsta ledningen och risktagare.

(4)

Överdrivet och oförsiktigt risktagande kan underminera kreditinstitutens eller värdepappersföretagens finansiella sundhet och banksystemets stabilitet, och det är därför viktigt att den nya skyldigheten i fråga om ersättningspolitik och ersättningspraxis genomförs konsekvent och att den täcker alla aspekter av ersättning, inbegripet löner, diskretionära pensionsförmåner och liknande förmåner. I detta sammanhang bör diskretionära pensionsförmåner innebära extra betalningar som ett kreditinstitut eller värdepappersföretag beviljar en anställd på individuell basis med anledning av pensionering eller förväntad pensionering och som kan jämställas med rörlig ersättning. Det är därför lämpligt att närmare ange klara principer för sund ersättning som säkerställer att ersättningsstrukturen inte främjar överdrivet risktagande från enskilda personers sida eller ”moralisk risk” och att den står i samklang med kreditinstitutets eller värdepappersföretagets riskbenägenhet, värderingar och långsiktiga intressen. Ersättningen bör stå i samklang med den finansiella sektorns roll som den mekanism genom vilken finansiella resurser allokeras effektivt i ekonomin. Dessa principer bör särskilt innebära att en policy för rörliga ersättningar utformas på ett sätt som säkerställer att incitamenten bringas i samklang med kreditinstitutets eller värdepappersföretagets långsiktiga intressen och att utbetalningsmetoderna stärker institutets kapitalbas. Resultatbaserade ersättningskomponenter bör också bidra till att öka rättvisan i kreditinstitutets eller värdepappersföretagets ersättningsstruktur. Principerna bör innebära att kreditinstitut och värdepappersföretag får tillämpa bestämmelserna på olika sätt beroende på deras storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad. Särskilt för värdepappersföretag enligt artikel 20.2 och 20.3 i direktiv 2006/49/EG kan det vara orimligt att följa alla principer. För att säkerställa att utformningen av ersättningspolitiken är en del av kreditinstitutets eller värdepappersföretagets riskhantering bör ledningsorganet i sin tillsynsfunktion i varje kreditinstitut eller värdepappersföretag anta och regelbundet se över de principer som ska tillämpas. I detta sammanhang bör det vara möjligt att ledningsorganet, i tillämpliga fall och beroende på nationell bolagsrätt, i sin tillsynsfunktion betraktas som styrelse.

(5)

Det bör krävas att kreditinstitut och värdepappersföretag som är betydande i fråga om sin storlek och interna organisation samt sina verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad inrättar en ersättningskommitté som en integrerad del i sin styrstruktur och organisation.

(6)

Kommissionen bör senast den 1 april 2013 se över principerna för ersättningspolitiken och därvid särskilt ta hänsyn till principernas effektivitet, genomförande och tillämpning, med beaktande av den internationella utvecklingen, inklusive eventuella ytterligare förslag från FSB och genomförandet av FSB-principerna i andra jurisdiktioner, inbegripet kopplingen mellan den rörliga ersättningens utformning och överdrivet risktagande.

(7)

Ersättningspolicyn bör syfta till att koppla de anställdas individuella mål till respektive kreditinstituts eller värdepappersföretags långsiktiga intressen. Bedömningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen bör avse resultat på längre sikt med beaktande av de risker resultatet är förenat med. Resultatbedömningen bör göras i ett flerårigt perspektiv, på minst tre till fem år, för att säkerställa att bedömningen baseras på långsiktiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över kreditinstitutets eller värdepappersföretagets konjunkturcykel. För att ytterligare anpassa incitamenten bör en betydande del av den rörliga ersättningen till all personal som omfattas av dessa krav bestå av kreditinstitutets eller värdepappersföretagets aktier eller instrument som är kopplade till dess aktier, beroende på kreditinstitutets eller värdepappersföretagets rättsliga struktur eller, för icke-börsnoterade kreditinstitut eller värdepappersföretag, andra likvärdiga icke-kontanta instrument och i förekommande fall andra finansiella instrument med lång löptid som på ett adekvat sätt återspeglar kreditinstitutets eller värdepappersföretagets kreditvärdighet. Sådana instrument bör kunna inkludera ett kapitalinstrument som i händelse av allvarliga finansiella problem för instituten skulle omvandlas till aktiekapital eller på annat sätt skrivas ned. När det berörda kreditinstitutet inte emitterar några finansiella instrument med lång löptid bör institutet tillåtas att emittera denna betydande del av den rörliga ersättningen i aktier och instrument som är kopplade till aktier eller andra likvärdiga icke-kontanta instrument. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter bör kunna sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt.

(8)

För att minimera incitamenten för överdrivet risktagande bör andelen av den rörliga ersättningen vara väl avvägd i förhållande till den totala ersättningen. Det är mycket viktigt att en anställds fasta lön står för en tillräckligt stor andel av den totala ersättningen för att möjliggöra att en fullt flexibel policy för rörlig ersättning, också möjligheten att inte ge någon rörlig ersättning, ska kunna genomföras. För att garantera en konsekvent ersättningspraxis i hela sektorn är det lämpligt att närmare ange vissa tydliga krav. Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med en sund riskhantering eller principen om resultatlön och bör som regel vara förbjuden.

(9)

En betydande del av den rörliga ersättningskomponenten, t.ex. 40–60 %, bör skjutas upp över en lämplig tidsperiod. Denna del bör öka betydligt med tjänstgöringstiden eller ansvaret. Dessutom bör en betydande del av den rörliga ersättningskomponenten bestå av kreditinstitutets eller värdepappersföretagets aktier eller instrument som är kopplade till dess aktier, beroende på kreditinstitutets eller värdepappersföretagets rättsliga struktur eller, för icke-börsnoterade kreditinstitut eller värdepappersföretag, andra likvärdiga icke-kontanta instrument och i förekommande fall andra finansiella instrument med lång löptid som på ett adekvat sätt återspeglar kreditinstitutets eller värdepappersföretagets kreditvärdighet. I detta sammanhang är proportionalitetsprincipen av stor betydelse eftersom det inte alltid är lämpligt att tillämpa dessa krav på små kreditinstitut och värdepappersföretag. Det belopp som avser rörlig ersättning och som kan betalas i kontanter eller motsvarande och som inte omfattas av bestämmelserna om uppskjutande bör, med beaktande av restriktionerna för det belopp av den rörliga ersättningen som ska betalas kontant och direkt, begränsas så att de anställdas personliga mål i högre grad anpassas till kreditinstitutets eller värdepappersföretagets långsiktiga intressen.

(10)

Kreditinstitut och värdepappersföretag bör se till att den totala rörliga ersättningen inte begränsar deras förmåga att stärka sin kapitalbas. Ett kreditinstituts eller värdepappersföretags aktuella kapitalsituation bör avgöra i vilken omfattning kapitalet behöver byggas upp. I detta sammanhang bör de nationella behöriga myndigheterna ha befogenhet att begränsa den rörliga ersättningen, bland annat som en procentandel av de totala nettointäkterna, när denna inte är förenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas.

(11)

Kreditinstitut och värdepappersföretag bör kräva att deras personal förbinder sig att inte använda personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar för att motverka de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättningssystem.

(12)

För de institut som åtnjuter exceptionellt statsstöd ska prioriteringen vara att bygga upp sin kapitalbas och se till att stödet från skattebetalarna återbetalas. Alla betalningar av rörlig ersättning bör återspegla denna prioritering.

(13)

De principer om en sund ersättningspolicy som anges i kommissionens rekommendation av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn (5) är förenliga med och kompletterar principerna i detta direktiv.

(14)

Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade i fördragen, särskilt i artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda institutets administrativa organ och tillsynsorgan samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och sedvana.

(15)

För att bestämmelserna ska bli snabbt och effektivt genomförda bör de behöriga myndigheterna även ha befogenhet att ålägga eller tillämpa såväl ekonomiska eller icke-ekonomiska sanktioner respektive åtgärder vid bristande uppfyllelse av krav enligt direktiv 2006/48/EG, däribland även kravet att ha en ersättningspolitik som är förenlig med sund och effektiv riskhantering. Åtgärderna och sanktionerna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. För att säkerställa samstämmighet och lika konkurrensvillkor inom hela unionen bör kommissionen kartlägga och se över hur medlemsstaterna antar och tillämpar sådana åtgärder och sanktioner på en aggregerad nivå med avseende på följdriktighet inom unionen.

(16)

För att säkerställa effektiv tillsyn över riskerna med olämpliga ersättningsstrukturer bör ersättningspolitik och ersättningspraxis som antas av kreditinstitut och värdepappersföretag omfattas av tillsyn enligt direktiv 2006/48/EG. Därvid bör tillsynsorganen bedöma huruvida denna politik och dessa genomförandeformer kan antas främja överdrivet risktagande bland dem som berörs. Dessutom bör CEBS se till att det finns riktlinjer för bedömningen av lämpligheten hos de personer som i praktiken leder verksamheten i kreditinstitutet.

(17)

Kommissionens grönbok av den av 2 juni 2010 om företagsstyrning och ersättningspolitik i finansiella institut visar på ett antal svagheter i kreditinstituts och värdepappersföretags bolagsstyrning som måste åtgärdas. Bland möjliga lösningar nämner kommissionen behovet att avsevärt skärpa kraven på personer som i praktiken leder kreditinstitutets verksamhet och som måste ha tillräckligt gott anseende och lämplig erfarenhet och också ha genomgått en bedömning avseende deras lämplighet att utöva sin yrkesverksamhet. Grönboken betonar också behovet att göra aktieägarna mer delaktiga när det gäller att godkänna ersättningspolitiken. Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens avsikt att följa upp detta och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om dessa frågor.

(18)

För att ytterligare öka transparensen vad avser kreditinstituts och värdepappersföretags ersättningspolitik bör medlemsstaternas behöriga myndigheter samla in information om ersättningar för att kunna göra jämförelser mellan ersättningstrender på grundval av de kategorier av kvantitativ information som dessa kreditinstitut och värdepappersföretag är ålagda att offentliggöra enligt detta direktiv. De behöriga myndigheterna bör förse CEBS med denna information så att CEBS kan göra liknande utvärderingar på unionsnivå.

(19)

För att främja konsekvens i bedömningen av ersättningspolitik och ersättningspraxis och för att underlätta informationsinsamling och ett enhetligt genomförande av ersättningsprinciperna inom banksektorn bör CEBS utarbeta riktlinjer för sund ersättningspolitik inom banksektorn. Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) bör bistå vid utarbetandet av sådana riktlinjer i den utsträckning som de också ska tillämpas på personer som medverkar vid tillhandahållande av investeringstjänster och i kreditinstituts och värdepappersföretags investeringsverksamhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG. CEBS bör genomföra öppna offentliga samråd om de tekniska standarderna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna. Kommissionen bör kunna lägga fram lagstiftningsförslag där det uppdras åt den europeiska tillsynsmyndigheten för bankverksamhet, och i den utsträckning som anses lämpligt, den europeiska tillsynsmyndigheten för värdepapper och marknader, etablerade inom ramen för de-Larosière-processen för finansiell tillsyn, att utarbeta förslag till tekniska reglerings- och genomförandestandarder för att underlätta informationsinsamling och ett enhetligt genomförande av de ersättningsprinciper inom banksektorn som ska antas av kommissionen.

(20)

Eftersom otillfredsställande utformade modeller för ersättningspolitik och ersättningspraxis i oacceptabel utsträckning kan öka nivån på de risker som kreditinstitut och värdepappersföretag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Följaktligen är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna har befogenheter att, om problem avseende ersättningspolitiken identifieras vid tillsyn inom andra pelaren, ålägga berörda företag att genomföra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera dessa. De kvalitativa åtgärder som de behöriga myndigheterna kan föreskriva omfattar krav på kreditinstitut och värdepappersföretag att minska de inneboende riskerna i sina verksamheter, produkter eller system, däribland att införa ändringar av ersättningsstrukturen eller att frysa de rörliga ersättningsdelarna, i den utsträckning som dessa är oförenliga med en sund riskhantering. Kvantitativa åtgärder omfattar krav på ytterligare avsättningar av kapital.

(21)

Goda styrelseformer, transparens och offentliggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. Kreditinstitut och värdepappersföretag bör, för att säkerställa att deras ersättningsstrukturer och de risker de är förenade med i tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detaljerade uppgifter om sin ersättningspolitik och ersättningspraxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för medarbetare som under sitt tjänsteutövande väsentligt kan påverka kreditinstitutets eller värdepappersföretagets riskprofil. Dessa uppgifter bör vara tillgängliga för alla intressenter (aktieägare, anställda och allmänheten). Denna skyldighet bör dock inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6).

(22)

För att garantera att bestämmelserna i detta direktiv verkligen blir verkningsfulla och att deras tillämpning inte leder till diskriminerande effekter bör de tillämpas på ersättning som grundar sig på avtal som ingåtts före dagen för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat och som beviljats eller betalas ut efter denna dag. För att värna om de mål som eftersträvas i detta direktiv, särskilt en effektiv riskhantering, under en period som fortfarande präglas av en hög grad av finansiell instabilitet, och i syfte att undvika eventuella risker för att bestämmelserna om ersättning i detta direktiv kringgås under perioden innan de genomförs, är det nödvändigt att tillämpa sådana bestämmelser på ersättning som beviljats men ännu inte betalats före dagen för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat för tjänster som utförts under 2010.

(23)

Översynen av de risker som ett kreditinstitut kan vara exponerat för bör leda till effektiva tillsynsåtgärder. Det är därför nödvändigt att uppnå ytterligare konvergens i avsikt att ge stöd åt gemensamma beslut av tillsynsorgan och säkerställa jämlika konkurrensvillkor inom unionen.

(24)

Enligt direktiv 2006/48/EG ska kreditinstitut som placerar i återvärdepapperiseringar genomföra noggrann förhandskontroll (”due diligence”) även beträffande underliggande värdepapperiseringar och de exponeringar som inte är värdepapperiseringar och som ytterst är underliggande instrument för dessa underliggande värdepapperiseringar. Kreditinstituten bör bedöma om exponeringar i samband med program för tillgångsbaserade företagscertifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet exponeringar i samband med program genom vilka man förvärvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån där inget av dessa lån är en värdepapperiseringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet med avseende på varje investering tillhandahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas vara en återvärdepapperiseringsexponering, eftersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte innehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförstärkning för hela programmet som endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller grupper av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant program emellertid finansierar sig självt med en enda kategori av företagscertifikat och om antingen kreditförstärkningen för hela programmet inte är en återvärdepapperisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande kreditinstitutet, vilket gör att investeraren i företagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande kreditinstitutets kreditrisk i stället för de underliggande grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering.

(25)

Bestämmelserna om försiktig värdering i direktiv 2006/49/EG bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt värde, såväl inom handelslagret som i institutens övriga verksamhet. Det bör klargöras att i de fall då en försiktig värdering skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts bör skillnaden i absoluta tal dras från kapitalbasen.

(26)

För värdepapperiseringspositioner som enligt detta direktiv ska tilldelas riskvikten 1 250 % bör instituten kunna välja att antingen tillämpa ett kapitalkrav eller dra av dem från kapitalbasen, oberoende av om positionerna avser handelslagret eller övrig verksamhet.

(27)

Kapitalkrav för avvecklingsrisker bör även tillämpas på poster i övrig verksamhet.

(28)

Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja sina handelslager för sådant stöd.

(29)

Utan att det påverkar det offentliggörande som uttryckligen krävs genom detta direktiv bör syftet med informationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att instituten ska offentliggöra ytterligare information som inte uttryckligen nämns i detta direktiv, om ett sådant offentliggörande behövs för att uppfylla nämnda syfte.

(30)

För att säkerställa att direktiv 2006/48/EG genomförs på ett enhetligt sätt inom hela unionen inrättade kommissionen och CEBS under år 2006 en arbetsgrupp (”Capital Requirements Directive Transposition Group”, nedan kallad CRDTG) med uppdrag att diskutera och finna lösningar på frågor i samband med genomförandet av det direktivet. Enligt CRDTG behöver vissa tekniska bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utformas närmare. Det är därför lämpligt att närmare utforma dessa bestämmelser.

(31)

Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperiseringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som tilldelas med beaktande av detta skydd. Detta bör inte leda till att värdepapperiseringen dras av från kapitalet om det finns andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som är förenad med positionen utan att beakta kreditskyddet.

(32)

När det gäller värdepapperisering bör de informationskrav som ställs på instituten skärpas betydligt. De bör särskilt även ta hänsyn till de risker som är förenade med värdepapperiseringspositioner i handelslagret. Dessutom bör informationen, för att säkerställa att ett instituts värdepapperiseringsverksamhet är tillräckligt transparent, visa i vilken omfattning institutet stöder specialföretag för värdepapperisering och vissa anknutna enheters medverkan, eftersom nära anknutna parter kan innebära fortlöpande risker för det berörda institutet.

(33)

De specifika kraven för risker som är förenade med värdepapperiseringspositioner bör anpassas till de kapitalkrav som gäller för verksamheten utanför handelslagret, eftersom dessa leder till en mer differentierad och riskkänslig behandling av värdepapperiseringspositionerna.

(34)

Med hänsyn till den låga kvaliteten på de nyligen registrerade resultaten bör normerna skärpas för interna modeller för beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker. Modellernas risktäckning bör särskilt kompletteras i fråga om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i beräkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med hänsyn till möjligheten av försämrade marknadsförhållanden och minska möjligheterna till konjunkturförstärkande effekter. Kreditinstitut bör också genomföra omvända stresstest för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota kreditinstitutens livskraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är inte behövs. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyligen framkommit när det gäller att behandla värdepapperiseringspositioner med metoder som bygger på interna modeller bör institutens möjligheter att utarbeta modeller för värdepapperiseringsrisker i handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav bör gälla för dessa värdepapperiseringar om inte annat föreskrivs.

(35)

I detta direktiv fastställs begränsade undantag för viss korrelationshandel där bankerna kan tillåtas av sina tillsynsmyndigheter att beräkna ett samlat kapitalkrav med beaktande av strikta minimikrav. I sådana fall bör instituten åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av kapitalkravet som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av kapitalkravet för den specifika risken enligt schablonmetoden. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa exponeringar omfattas av kapitalkravet för ökad risk, men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.

(36)

Enligt artikel 152 i direktiv 2006/48/EG krävs det att vissa kreditinstitut ska kunna redovisa en kapitalbas som minst uppgår till vissa angivna minimibelopp för de tre tolvmånadersperioderna mellan den 31 december 2006 och den 31 december 2009. Mot bakgrund av den nuvarande situationen inom banksektorn och den förlängning av de övergångsregler för minimikapital som antagits av Baselkommittén för banktillsyn är det lämpligt att förlänga detta krav under en begränsad tidsperiod till och med den 31 december 2011.

(37)

För att inte avskräcka kreditinstitut från att övergå till den metod som bygger på intern riskklassificering (”internmetoden” eller ”IRB”) eller avancerade mätmetoder (”internmätningsmetoden”) för beräkning av kapitalkraven under övergångsperioden på grund av orimliga och oproportionerliga kostnader för genomförandet bör de kreditinstitut som har övergått till IRB eller internmätningsmetoden sedan den 1 januari 2010 och som tidigare har beräknat sina kapitalkrav enligt mindre avancerade metoder kunna använda de mindre avancerade metoderna som grundval för beräkningen av det golv som övergångsvis ska gälla, under förutsättning att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande. De behöriga myndigheterna bör noga övervaka sina marknader och säkerställa lika konkurrensvillkor inom alla sina marknader och marknadssegment samt motverka snedvridningar på den inre marknaden.

(38)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(39)

Bestämmelserna i detta direktiv utgör olika steg i reformprocessen till följd av finanskrisen. Slutsatserna från G20, FSB och Baselkommittén för banktillsyn visar att ytterligare reformer kan behövas, inklusive behovet att skapa kontracykliska buffertar, ”dynamiska avsättningar”, argumenten bakom beräkningen av kapitalkrav i direktiv 2006/48/EG och ytterligare åtgärder för riskbaserade krav för kreditinstitut. För att säkerställa en lämplig demokratisk kontroll över processen bör Europaparlamentet och rådet involveras i god tid och på ett effektivt sätt.

(40)

Kommissionen bör se över tillämpningen av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG för att säkerställa att bestämmelserna däri tillämpas på ett rättvist sätt som inte leder till diskriminering mellan kreditinstitut med anledning av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

(41)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget vad gäller tekniska anpassningar av direktiv 2006/48/EG för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av det direktivet eller ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, anpassa terminologin och definitionerna till senare relevanta akter, utvidga innehållet i den förteckning över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det direktivet, eller anpassningar av den terminologi som använts i den förteckningen, allt i den mån detta är motiverat av utvecklingen på de finansiella marknaderna, för att anpassa de områden inom vilka behöriga myndigheter ska utbyta information, anpassa bestämmelserna i det direktivet om kapitalbas för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisningsstandarderna eller unionslagstiftningen eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis, utöka förteckningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, anpassa vissa belopp som är relevanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, anpassa förteckningen över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen, och att anpassa särskilda bestämmelser och tekniska kriterier avseende behandlingen av motpartskreditrisker, organiseringen och hanteringen av risker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepapperisering, operativa risker, översyn och utvärdering av behöriga myndigheter och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionslagstiftningen, eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget vad gäller åtgärder avseende fastställande av storleken för plötsliga och oväntade förändringar av räntenivåer relevanta för översynen och utvärderingen av de behöriga myndigheterna enligt direktiv 2006/48/EG om ränterisker i samband med andra verksamheter än handel, föreskriva en tidsbegränsad minskning av lägsta nivån på kapitalbasen och av riskvikter som fastställs i det direktivet i syfte att särskilda omständigheter ska kunna beaktas, förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämpningen av det direktivets bestämmelser om stora exponeringar, och anpassa kriterierna för tillsynsmyndigheternas utvärdering enligt det direktivet huruvida en föreslagen förvärvare av en kreditinstitution är lämplig och huruvida ett föreslaget förvärv är ekonomiskt sunt.

(42)

Kommissionen bör också ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget vad gäller tekniska anpassningar av direktiv 2006/49/EG för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av det direktivet eller beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, anpassa storleken på startkapital som anges i vissa bestämmelser i det direktivet och särskilda belopp som är relevanta för beräkning av kapitalkraven för handelslagret i syfte att beakta utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag angående föreskrivna miniminivåer vad gäller kapitalbasen i syfte att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag ska ha en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av det direktivet, anpassa terminologin och definitionerna till senare relevanta akter, anpassa de tekniska bestämmelserna i det direktivet om beräkning av kapitalkravet för olika klasser av risk och stora exponeringar, om användningen av interna modeller för beräkning av kapitalkraven och om handel i syfte att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna eller i riskmätning eller redovisningsstandarder, eller i unionslagstiftningen, eller som berör ökad samstämmighet i tillsynspraxis, och beakta resultatet av översynen av diverse frågor angående omfattningen av direktiv 2004/39/EG.

(43)

Europaparlamentet eller rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist också kunna förlängas med tre månader. Europaparlamentet och rådet bör kunna underrätta de andra institutionerna om sina avsikter att inte invända. Detta tidiga godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel för att respektera tidsplaner som fastställs i grundakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.

(44)

I enlighet med förklaring 39 om artikel 290 i EUF-fördraget, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, undertecknat den 13 december 2007, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin fasta praxis även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(45)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att ålägga ett krav för kreditinstitut och värdepappersföretag att skapa en ersättningspolitik som är förenlig med en effektiv riskhantering och att anpassa vissa kapitalkrav, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(46)

Direktiven 2006/48/EU och 2006/49/EU bör därför ändras i enlighet härmed.

1.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 11.1 ska följande stycke läggas till:

”Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) ska se till att det finns riktlinjer för bedömningen av lämpligheten hos de personer som i praktiken leder verksamheten i kreditinstitutet.”

3.

Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 54 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska se till att deras respektive behöriga myndigheter för tillämpningen av första stycket har befogenhet att ålägga eller tillämpa ekonomiska och icke-ekonomiska sanktioner eller andra åtgärder. Dessa sanktioner respektive åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.”

5.

I artikel 57 första stycket ska led r ersättas med följande:

6.

I artikel 64 ska följande punkt läggas till:

”5.   Kreditinstitut ska tillämpa kraven i del B i bilaga VII till direktiv 2006/49/EG på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde, när de beräknar beloppet för kapitalbasen, och ska dra det ytterligare belopp som är nödvändigt för värdereglering från summan av posterna a–ca minus posterna i–k i artikel 57. CEBS ska utarbeta riktlinjer avseende detaljerna för tillämpningen av denna bestämmelse.”

7.

I artikel 66 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Halva summan av posterna i artikel 57 l–r ska dras ifrån summan av posterna i artikel 57 a–ca minus posterna i punkterna i–k, och till hälften ifrån summan av posterna i artikel 57 d–h, efter det att de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel tillämpats. Om hälften av summan av posterna i punkterna l–r överskrider summan av posterna i artikel 57 d–h ska det överskridande beloppet dras av från summan av posterna i punkterna a–ca minus posterna i punkterna i–k i den artikeln.

Posterna i artikel 57 r ska inte dras ifrån om de vid tillämpningen av artikel 75 har tagits med vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt detta direktiv eller av kapitalkrav enligt bilaga I eller V till direktiv 2006/49/EG.”

8.

Artikel 75 b och c ska ersättas med följande:

9.

I artikel 101 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Ett medverkande kreditinstitut, eller ett kreditinstitut som är originator och som avseende en värdepapperisering har tillämpat artikel 95 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp eller sålt instrument från sitt handelslager till ett specialföretag för värdepapperisering (SPV) så att följden av detta blivit att det inte längre behöver inneha en kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, får inte, i syfte att minska potentiella eller faktiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.”

10.

Artikel 136 ska ändras enligt följande:

11.

I artikel 145 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.   Kreditinstituten ska anta en formell policy för uppfyllandet av upplysningskraven i punkterna 1–2 och ha utarbetade riktlinjer för bedömningen av huruvida deras information är tillfredsställande, även i fråga om kontroll och frekvens. Kreditinstituten ska även ha riktlinjer för bedömningen av om de upplysningar de meddelar ger marknadsaktörerna en heltäckande bild av deras riskprofiler.

Om upplysningarna inte ger en sådan heltäckande bild ska de offentliggöra den ytterligare information som är nödvändig utöver vad som krävs i enlighet med punkt 1. De ska dock endast vara skyldiga att offentliggöra väsentliga upplysningar som inte utgör företagshemligheter eller konfidentiell information enligt de tekniska kriterierna i del 1 av bilaga XII.”

12.

Rubriken på avdelning VI ska ersättas med följande:

”DELEGERADE AKTER OCH VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER”

13.

Artikel 150 ska ändras på följande sätt:

14.

I artikel 151 ska punkterna 2 och 3 utgå.

15.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 151a

Utövande av delegering

1.   Rätten att anta de akter som nämns i artikel 150.1 och 150.2 andra stycket första meningen delegeras till kommissionen för en period på fyra år från och med den 15 december 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra månader löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas för en period av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet återkallar den i enlighet med artikel 151b.

2.   När kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i artiklarna 151b och 151c.

Artikel 151b

Återkallande av delegering

1.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 150.1 och i 150.2 andra stycket första meningen får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering av befogenhet ska underrätta den andra institutionen och kommissionen inom rimlig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

3.   Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 151c

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den frist som avses i punkt 1 invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges i akten. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt inom den frist som anges i punkt 1, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som gör invändningar ange skälen till sina invändningar mot den delegerade akten.”

16.

I artikel 152 ska följande punkter läggas till:

”5a.   Kreditinstitut ska vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artiklarna 84–89 fram till och med den 31 december 2011 i tillämpliga fall kunna redovisa en kapitalbas som alltid uppgår till eller överstiger det belopp som anges i punkt 5c eller 5d.

5b.   Kreditinstitut som använder sådana internmätningsmetoder som anges i artikel 105 vid beräkning av sina kapitalkrav för operativ risk ska fram till och med den 31 december 2011 i tillämpliga fall kunna redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det belopp som anges i punkt 5c eller 5d.

5c.   Det belopp som avses i punkterna 5a och 5b ska vara 80 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som kreditinstituten skulle ha varit skyldiga att inneha enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG och direktiv 2000/12/EG så som dessa direktiv tillämpades före den 1 januari 2007.

5d.   Om de behöriga myndigheterna medger det, får när det gäller de kreditinstitut som avses i punkt 5e det belopp som avses i punkterna 5a och 5b vara 80 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som kreditinstituten skulle ha varit skyldiga att inneha enligt någon av artiklarna 78–83, 103 eller 104 och direktiv 2006/49/EG så som dessa artiklar och detta direktiv tillämpades före den 1 januari 2007.

5e.   Ett kreditinstitut får tillämpa punkt 5d endast om det började använda intern riskklassificering (’internmetoden’) eller internmätningsmetoden vid beräkningen av sina kapitalkrav den 1 januari 2010 eller efter denna tidpunkt.”

17.

Artikel 154.5 ska ersättas med följande:

”5.   Till och med den 31 december 2012 får det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier inte understiga 10 %”.

18.

I artikel 156 ska följande stycken läggas till efter tredje stycket:

”Kommissionen ska senast i april 2013 se över och rapportera om ersättningsbestämmelserna, inbegripet bestämmelserna i bilagorna V och XII, och därvid ta särskild hänsyn till deras effektivitet, genomförande och tillämpning, med beaktande av den internationella utvecklingen. Genom denna översyn ska eventuella luckor till följd av proportionalitetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser identifieras. Kommissionen ska översända denna rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella förslag.

För att säkerställa samstämmighet och lika konkurrensvillkor ska kommissionen se över genomförandet av artikel 54 vad avser de i unionen ålagda och tillämpade sanktionernas respektive åtgärdernas enhetlighet och vid behov lägga fram förslag.

Kommissionens regelbundna översyn av tillämpningen av detta direktiv ska säkerställa att tillämpningsmetoderna inte leder till uppenbar diskriminering mellan kreditinstitut med anledning av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

För att säkerställa samstämmighet i tillsynen vad avser kapital ska kommissionen, så snart den tar initiativ till att se över definitionen av kapitalbasinstrument enligt artiklarna 56–67, se över om hänvisningen till de instrument som avses i artikel 66.1a a i punkt 23.o ii i bilaga V till detta direktiv är relevant.”

19.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 156a

Kommissionen ska före den 31 december 2010 se över och rapportera om önskvärdheten av ändringar för att anpassa bilaga IX med beaktande av internationella överenskommelser om kreditinstitutens kapitalkrav för positioner i värdepapperisering. Kommissionen ska översända rapporten till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella förslag.”

20.

Bilagorna ska ändras enligt bilaga I till detta direktiv.

1.

I artikel 3.1 första stycket ska följande led läggas till:

”t)   värdepapperiseringsposition respektive återvärdepapperiseringsposition: värdepapperiseringsposition respektive återvärdepapperiseringsposition enligt definitionerna i direktiv 2006/48/EG.”

2.

I artikel 17.1 första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt bilaga II till detta direktiv i enlighet med artiklarna 84–89 i direktiv 2006/48/EG, ska följande gälla för den beräkning som avses i punkt 36 i del 1 av bilaga VII till direktiv 2006/48/EG:”

3.

I artikel 18.1 ska led a ersättas med följande:

4.

Rubriken på avsnitt 2 i kapitel VIII ska ersättas med följande:

”Delegerade akter och verkställande befogenheter”

5.

Artikel 41.2 ska ersättas med följande:

”2.   De åtgärder som nämns i punkt 1 ska antas genom delegerade akter i enlighet med artikel 42a, och på de villkor som anges i artiklarna 42b och 42c.”.

6.

Artikel 42.2 ska utgå.

7.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 42a

Utövande av delegering

1.   Rätten att anta de akter som nämns i artikel 41 delegeras till kommissionen för en period på fyra år efter 15 december 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra månader löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas för en period av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet återkallar den i enlighet med artikel 42b.

2.   När kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i artiklarna 42b och 42c.

Artikel 42b

Återkallande av delegering

1.   Delegeringen av de befogenheter som avses i artikel 41 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering ska underrätta den andra institutionen och kommissionen inom rimlig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

3.   Beslutet om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan omedelbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 42c

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den frist som avses i punkt 1 invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges i akten. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt inom den frist som anges i punkt 1, ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den institution som gör invändningar ange skälen till sina invändningar mot den delegerade akten.”

8.

Artikel 47 ska ersättas med följande:

”Fram till och med den 30 december 2011, eller ett tidigare datum som fastställs av de behöriga myndigheterna från fall till fall, får de institut som fått en specifik riskmodell godkänd före den 1 januari 2007 i enlighet med punkt 1 i bilaga V, för detta befintliga godkännande betrakta punkterna 4 och 8 i bilaga VIII till direktiv 93/6/EEG i den lydelse som dessa punkter hade före den 1 januari 2007.”

9.

Bilagorna ska ändras enligt bilaga II till det här direktivet.

a)

leden 3, 4, 16 och 17 i artikel 1, och leden 1, 2c, 3 och 5b iii i bilaga I senast den 1 januari 2011, samt

b)

de bestämmelser i detta direktiv som inte anges i led a, senast den 31 december 2011.

i)

ersättning på grundval av avtal som ingåtts före dagen för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat och som beviljats eller betalas ut efter denna dag, och på

ii)

ersättning som beviljats men ännu inte betalats före dagen för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat, beträffande tjänster som utförts under 2010.