24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/40

(1)

Enligt artiklarna 19.1 och 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004 har en försäkrad person vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än bosättningslandet rätt att få de vårdförmåner som av medicinska skäl blir nödvändiga, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens förväntade längd.

(2)

Enligt artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska de förmåner som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 883/2004 gälla de vårdförmåner som utges i vistelsemedlemsstaten, enligt dess lagstiftning, och som av medicinska skäl är nödvändiga för att den försäkrade personen inte ska vara tvungen att före slutet av sin planerade vistelse återvända till den behöriga medlemsstaten för att få den nödvändiga vården.

(3)

Artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 måste tolkas på sådant sätt att alla vårdförmåner som utges i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar omfattas av denna bestämmelse. EG-domstolen har i ett avgörande (3) fastställt att ”nödvändig vård” inte får tolkas på så sätt att det begränsas enbart till de fall där den vård som ges har blivit nödvändig på grund av plötsligt uppkommen sjukdom. I synnerhet medför inte den omständigheten att den vård som krävs till följd av den försäkrade personens förändrade hälsotillstånd vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat kan ha samband med ett redan befintligt sjukdomstillstånd som denne känner till, t.ex. en kronisk sjukdom, att villkoren för tillämpningen av dessa bestämmelser inte är uppfyllda.

(4)

Artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 måste tolkas på sådant sätt att vårdförmåner i samband med graviditet och barns födelse omfattas av denna bestämmelse. Denna bestämmelse gäller dock inte när syftet med den tillfälliga vistelsen utomlands är att föda barn.

(5)

I enlighet med artikel 19.2 i förordning (EG) nr 883/2004 har administrativa kommissionen uppmanats att upprätta en förteckning över vårdförmåner som, för att de ska kunna utges under en vistelse i en annan medlemsstat, av praktiska skäl förutsätter en överenskommelse på förhand mellan den berörda personen och den institution som tillhandahåller vården.

(6)

Syftet med den förhandsöverenskommelse som föreskrivs i artikel 19.2 i förordning (EG) nr 883/2004 är att garantera kontinuitet i den vård som en försäkrad behöver vid vistelse i en annan medlemsstat.

(7)

Med hänsyn till detta syfte är de viktigaste kriterierna för att fastställa vilka vårdförmåner som kräver en förhandsöverenskommelse mellan patienten och den vårdgivande enheten i en annan medlemsstat att vården är livsnödvändig och att den kan ges enbart vid specialiserade medicinska enheter och/eller med särskild personal eller utrustning. En icke uttömmande förteckning över dessa kriterier finns i bilagan till detta beslut.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De vårdförmåner som ska utges i enlighet med artiklarna 19.1 och 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska omfatta förmåner i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar och förmåner i samband med graviditet och barns födelse.

2.

Vårdförmåner, inklusive förmåner i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar eller i samband med barns födelse, ska inte omfattas av dessa bestämmelser när syftet med vistelsen i en annan medlemsstat är att få sådan vård.

3.

All livsnödvändig medicinsk vård som kan ges enbart vid en specialiserad medicinsk enhet och/eller med särskild personal och/eller utrustning ska i princip vara föremål för en överenskommelse på förhand mellan den försäkrade personen och den vårdgivande enheten så att det garanteras att vården finns att tillgå under den berörda personens vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten eller bosättningslandet.

En icke uttömmande förteckning över vård som uppfyller dessa kriterier finns i bilagan till detta beslut.

4.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.