25.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 131/18

(1)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 821/94 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad ”åtgärderna”) på import av kiselkarbid med ursprung i bland annat Ukraina. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång på begäran av CEFIC (European Chemical Industry Council) bibehöll rådet genom förordning (EG) nr 1100/2000 (3) åtgärderna på den ursprungliga nivån. Genom förordning (EG) nr 991/2004 (4) ändrade rådet förordning (EG) nr 1100/2000 till följd av utvidgningen av Europeiska unionen med tio nya medlemsstater den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”). Syftet var att om kommissionen skulle godta ett åtagande göra det möjligt att undanta import till gemenskapen som skett i enlighet med villkoren för ett sådant åtagande från de antidumpningsåtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 1100/2000. Genom besluten 2004/498/EG (5) och 2004/782/EG (6) godtog kommissionen de åtaganden som den ukrainska exporterande tillverkaren Open Joint Stock Company Zaporozhsky Abrasivny Combinat (nedan kallad ”ZAC”) erbjöd.

(2)

Den tullsats som för närvarande tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för import av kiselkarbid med ursprung i Ukraina är 24 %.

(3)

Kommissionen har tagit emot en begäran från ZAC (nedan kallad ”den sökande”) om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(4)

Begäran grundade sig på tillräcklig bevisning som den sökande tillhandahållit för att de omständigheter som låg till grund för åtgärderna har ändrats och att dessa ändringar är av bestående karaktär. Den sökande hävdade bland annat att omständigheterna med avseende på marknadsekonomisk status väsentligen hade ändrats. I synnerhet påstod denne att företaget nu uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status enlig artikel 2.7 b i grundförordningen. Dessutom har den sökande tillhandahållit bevisning för att en jämförelse mellan det normalvärde som fastställts på grundval av företagets egna kostnader/priser på den inhemska marknaden och dess exportpriser till Förenta staterna, i de senares egenskap av tredjelandsmarknad jämförbar med EU:s marknad, skulle leda till dumpning betydligt under den nuvarande åtgärdens nivå. Den sökande gjorde gällande att fortsatt tillämpning av åtgärden på den nuvarande nivån följaktligen inte längre var nödvändig för att motverka dumpning.

(5)

Efter samråd med rådgivande kommittén inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (7) den 7 januari 2004 en partiell interimsöversyn som endast gäller undersökningen av dumpning och marknadsekonomisk status vad den sökande beträffar.

(6)

Kommissionen skickade den sökande ett frågeformulär och ett formulär för ansökan om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning och marknadsekonomisk status. Ett kontrollbesök genomfördes på plats hos företaget.

(8)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt den exporterade tillverkaren, företrädare för det exporterande landet och tillverkarna i gemenskapen om inledandet av översynen. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter samt att lämna upplysningar och bevisning till stöd för dessa och begära att bli hörda inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

(11)

Den produkt som berörs är kiselkarbid som klassificeras enligt KN-nummer 2849 20 00 (nedan kallad ”kiselkarbid” eller ”den berörda produkten”). Kommissionen fann inget som tydde på att omständigheterna med avseende på den berörda produkten hade ändrats väsentligt sedan åtgärderna infördes.

(12)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen är syftet med detta slags översyn att fastställa behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärderna på deras nuvarande nivå. Vid en partiell interimsöversyn kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning har ändrats väsentligt. Kommissionen har undersökt alla den sökandes påståenden och alla de omständigheter som skulle ha kunnat ändras sedan åtgärderna infördes: marknadsekonomisk status, individuell behandling, valet av jämförbart land och den sökandes exportpriser.

(13)

Den sökande begärde marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in formuläret för ansökan om marknadsekonomisk status inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande.

(14)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Ukraina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla alla de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(15)

Av undersökningen framgick att den sökande inte uppfyllde alla kriterierna.

KRITERIER FÖR MARKNADSEKONOMISK STATUS

(16)

Av undersökningen framgick att ZAC höll på att privatiseras under överinseende av den ukrainska staten. Inom ramen för privatiseringen ingick ZAC:s största aktieinnehavare och privata investerare ett avtal med en statlig organisation. Ända till slutet av undersökningsperioden hade ZAC enligt kontraktet åtskilliga skyldigheter, i synnerhet beträffande arbetsstyrka och verksamhet. Genom årliga statliga undersökningar kontrollerades om dessa skyldigheter fullgjordes och om så inte var fallet drabbades företaget av sanktioner. Det konstaterades att de villkor som införts genom kontraktet går utöver vad en privat investerare skulle godta under normala marknadsekonomiska förhållanden. Därför dras slutsatsen att företagets beslut beträffande arbetskraft, produktion och försäljning inte fattades som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan, utan snarare på grund av ett större statlig inflytande i detta hänseende.

(17)

Det konstaterades också att varken räkenskaperna eller revisionen av dessa var tillförlitliga. ZAC kunde ändra centrala uppgifter i redovisningsprogrammet (datum och värden för en avslutad redovisningsperiod) och det har inte gått att spåra vissa ekonomiska operationer i företagets räkenskaper. Dessa allvarliga missförhållanden rapporterades inte i revisionsberättelsen. Kommissionen drar därför slutsatsen att ZAC inte har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en oberoende revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål.

(18)

Genom att företaget tog upp militära föremål som tillhörde staten i sin balansräkning och gjorde avskrivningar på dessa, blev dess tillgångar, tillverkningskostnader och ekonomiska situation föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Tillverkningskostnaderna har också snedvridits till följd av att ZAC godtog ett räntefritt lån som en investerare beviljade under privatiseringsprocessen.

(19)

Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att inte alla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen var uppfyllda och att den sökande inte verkar under marknadsekonomiska förhållanden.

(20)

Kommissionen underrättade utförligt den sökande och gemenskapsindustrin om ovanstående beslut och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. Gemenskapsindustrin instämde i kommissionens slutsatser. Den sökandes synpunkter motiverade ingen ändring av slutsatserna avseende marknadsekonomisk status.

(21)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikel 2.7, utom i de fall då företag på grundval av korrekt underbyggda ansökningar kan visa att de uppfyller alla de kriterier som anges i artikel 9.5 i grundförordningen.

(22)

I händelse av att företaget inte skulle beviljas marknadsekonomisk status begärde den sökande även individuell behandling för fastställande av en särskild individuell antidumpningstull. Av undersökningen framkom det dock att det inte finns några fler tillverkare av den berörda produkten i Ukraina, utan att den sökande är den enda kända tillverkaren av den berörda produkten i Ukraina. I sådana fall anses frågan om individuell behandling inte vara relevant, eftersom den särskilda individuella dumpningsmarginalen skulle vara lika med den landsomfattande dumpningsmarginalen.

(23)

För länder som inte har marknadsekonomi och, i fråga om länder i ett övergångsskede, för företag som inte har kunnat beviljas marknadsekonomisk status skall enligt artikel 2.7 i grundförordningen normalvärdet fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land. Den sökande gjorde gällande att det jämförbara land som användes i den ursprungliga undersökningen, dvs. Brasilien, inte var lämpligt, och att man i samband med den pågående interimsöversynen borde välja Ryssland som det mest, kanske till och med de enda, jämförbara land för fastställande av normalvärdet för Ukraina.

(24)

Den sökande lade fram tre argument till förmån för Ryssland: för det första påstods att Ukraina och Ryssland var jämförbara med avseende på tillgången till råmaterial, energiresurser och andra viktiga insatsvaror, den teknik som tillämpas i produktionen samt produktionens omfattning. För det andra påstods Rysslands inhemska försäljning vara representativ då den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen översteg 5 % av Ukrainas sammanlagda exportvolym. För det tredje påstods konkurrenssituationen i Ryssland vara jämförbar med konkurrenssituationen i Ukraina.

(25)

Kommissionen har beaktat den sökandes förslag. Först och främst konstaterades att det i samband med den ursprungliga undersökningen fastställts att export av den berörda produkten med ursprung i Ryssland dumpades. Bara detta tyder på att förhållandet mellan normalvärdet och exportpriset avviker från det normala och gör att man kan ifrågasätta Rysslands lämplighet som jämförbart land. Trots denna iakttagelse och på den sökandes uttryckliga begäran erbjöd kommissionen den ryska exporterande tillverkaren att samarbeta i förfarandet. Det ryska företaget har dock inte samarbetat.

(26)

Ryssland kunde därför inte väljas som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Ukraina. Vidare fann man inga bevis för att omständigheterna avseende det jämförbara landet i den ursprungliga undersökningen hade ändrats till förmån för den sökande.

(27)

Enligt artikel 2.8 i grundförordningen skall exportpriset vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen. Enligt artikel 2.9 i grundförordningen får exportpriset i det fall då det inte finns något exportpris konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare, eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund.

(28)

Den sökande påstod att omständigheterna ändrats när det gäller dess exportpriser och hävdade att i avsaknad av representativ export till gemenskapen borde man använda exportpriserna till en substitutmarknad utanför EU jämförbar med gemenskapen som lämplig grund för att fastställa antidumpningsmarginalen. Den sökande föreslog att Förenta staterna eller EU-10 skulle användas som referensland för detta ändamål.

(29)

Kommissionen beaktade den sökandes förslag, eftersom man under vissa ytterst ovanliga omständigheter förvisso skulle kunna tänka sig att använda exportpriser till tredjeländer som utgångspunkt för en jämförelse med normalvärdet. I det här fallet konstaterades det dock att den sökandes exportmängder till Förenta staterna under undersökningsperioden inte ens var representativa, så frågan om huruvida det var lämpligt att använda exportpriserna till Förenta staterna blev aldrig aktuell. Begäran om att beräkningen av dumpningen skulle grunda sig på exportpriserna till Förenta staterna avvisades därför. Kommissionen fann inte heller några bevis för att det skulle gynna den sökande att enbart använda exportpriserna till EU-10, och bekräftar att man inte har konstaterat någon representativ försäljning till gemenskapen under undersökningsperioden.

(30)

Mot bakgrund av ovanstående kunde den sökande inte beviljas marknadsekonomisk status. Frågan om individuell behandling är inte aktuell i detta fall. Dessutom avvisades efter undersökning alla övriga krav som den sökande framfört beträffande valet av jämförbart land och den sökandes exportpriser. Omständigheterna med avseende på dumpning anses därför inte ha ändrats väsentligt jämfört med den situation som förelåg under den undersökningsperiod som tillämpades i samband med den undersökning som ledde till de ursprungliga åtgärderna. Därför dras slutsatsen att den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpades på import till gemenskapen av kiselkarbid med ursprung i Ukraina bör avslutas utan att de åtgärder som är i kraft ändras eller upphävs.