Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32003R1725

Kommissionens förordning (EG) nr 1725/2003 av den 29 september 2003 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (Text av betydelse för EES.)

OJ L 261, 13.10.2003, p. 1–420 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
Special edition in Czech: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Estonian: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Latvian: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Lithuanian: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Hungarian Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Maltese: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Polish: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Slovak: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Slovene: Chapter 13 Volume 032 P. 4 - 423
Special edition in Bulgarian: Chapter 13 Volume 042 P. 3 - 422
Special edition in Romanian: Chapter 13 Volume 042 P. 3 - 422

No longer in force, Date of end of validity: 01/12/2008; upphävd genom 32008R1126

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2003/1725/oj

13.10.2003   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1725/2003

av den 29 september 2003

om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.3 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1606/2002 skall noterade företag som är underställda en medlemsstats lagstiftning för varje räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller därefter på vissa villkor upprätta sin koncernredovisning i enlighet med de internationella redovisningsstandarder såsom de definieras i artikel 2 i den förordningen.

(2)

Kommissionen har med beaktande av det råd som den redovisningstekniska kommittén avgett kommit fram till att de internationella redovisningsstandarder som existerade den 14 september 2002 uppfyller de kriterier för antagande som fastställs i artikel 3 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(3)

Kommissionen har även beaktat de nuvarande utkasten till förbättringar som föreslår ändringar av många existerande standarder. De internationella redovisningsstandarder som slutförandet av dessa förslag resulterar i kommer att bedömas för antagande när de föreligger i sin slutliga utformning. Dessa förslag till ändringar av existerande standarder påverkar inte kommissionens beslut att godkänna alla existerande standarder, utom när det gäller IAS 32 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering och IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering samt ett mindre antal tolkningar av dessa standarder, SIC 5 Klassificering av finansiella instrument – Villkorliga leveransförbehåll, SIC 16 Återköp av egetkapitalinstrument samt SIC 17 Redovisning av kostnader i samband med emission eller återköp av egetkapitalinstrument.

(4)

Det är viktigt för kapitalmarknaden i gemenskapen att det föreligger standarder av hög kvalitet som behandlar finansiella instrument, inklusive derivatinstrument. När det gäller IAS 32 och 39 är emellertid omfattningen av de ändringar som övervägs så betydande att det är lämpligt att inte anta de befintliga versionerna av dessa standarder vid nuvarande tidpunkt. Så snart det pågående förbättringsarbetet har slutförts och de omarbetade standarderna offentliggjorts, avser kommissionen att som en prioriterad åtgärd överväga att godkänna de reviderade standarderna med hänvisning till förordning (EG) nr 1606/2002.

(5)

Alla internationella redovisningsstandarder som existerar den 14 september 2002 utom IAS 32, IAS 39 och de tillhörande tolkningarna bör antas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är i överensstämmelse med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed antas de internationella redovisningsstandarder som anges i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 29 september 2003.

På kommissionens vägnar

Frederik BOLKESTEIN

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IAS 1:

Utformning av finansiella rapporter (omarbetad 1997)

IAS 2:

Varulager (omarbetad 1993)

IAS 7:

Kassaflödesanalys (omarbetad 1992)

IAS 8:

Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper (omarbetad 1993)

IAS 10:

Händelser efter balansdagen (omarbetad 1999)

IAS 11:

Entrepenadavtal (omarbetad 1993)

IAS 12:

Inkomstskatter (omarbetad 2000)

IAS 14:

Segmentrapportering (omarbetad 1997)

IAS 15:

Information om effekterna av ändrade priser (omarbetad 1994)

IAS 16:

Materiella anläggningstillgångar (omarbetad 1998)

IAS 17:

Leasingavtal (omarbetad 1997)

IAS 18:

Intäkter (omarbetad 1993)

IAS 19:

Ersättning till anställda (omarbetad 2002)

IAS 20:

Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statligt stöd (omformaterad 1994)

IAS 21:

Effekterna av ändrade valutakurser (omarbetad 1993)

IAS 22:

Företagsförvärv och samgåenden (omarbetad 1998)

IAS 23:

Lånekostnader (omarbetad 1993)

IAS 24:

Upplysningar om närstående (omformaterad 1994)

IAS 26:

Redovisning av pensionsstiftelser (omformaterad 1994)

IAS 27:

Koncernredovisning och redovisning av innehav i dotterföretag (omarbetad 2000)

IAS 28:

Redovisning av innehav i intresseföretag (omarbetad 2000)

IAS 29:

Redovisning i höginflationsländer (omformaterad 1994)

IAS 30:

Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut (omformaterad 1994)

IAS 31:

Redovisning av andelar i joint ventures (omarbetad 2000)

IAS 33:

Resultat per aktie (1997)

IAS 34:

Delårsrapportering (1998)

IAS 35:

Verksamheter under avveckling (1998)

IAS 36:

Nedskrivningar (1998)

IAS 37:

Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar (1998)

IAS 38:

Immateriella tillgångar (1998)

IAS 40:

Förvaltningsfastigheter (2000)

IAS 41:

Jord- och skogsbruk (2001)

STÄNDIGA TOLKNINGSKOMMITTÉNS TOLKNINGAR

SIC-1:

Olika metoder för att fastställa ett varulagers anskaffningsvärde

SIC-2:

Konsekvent redovisning av lånekostnader

SIC-3:

Eliminering av orealiserade vinster och förluster vid transaktioner med intresseföretag

SIC-6:

Utgifter för ändringar i befintlig programvara

SIC-7:

Införande av euro

SIC-8:

Första gången en redovisning, baserad på IAS, upprättas

SIC-9:

Klassificering som företagsförvärv eller samgående

SIC-10:

Statligt stöd – inget uttryckligt samband med företagets löpande verksamhet

SIC-11:

Aktivering av valutakursförluster efter kraftiga devalveringar

SIC-12:

När skall ett företag för särskilt ändamål, ett SPE, omfattas av koncernredovisningen?

SIC-13:

Överföring av icke-monetära tillgångar från en samägare till ett joint venture i form av ett gemensamt styrt företag

SIC-14:

Materiella anläggningstillgångar – ersättning för förlust av eller skador på tillgångar

SIC-15:

Förmåner i samband med teckning av operationella leasingavtal

SIC-18:

Alternativa redovisningsprinciper

SIC-19:

Rapportvaluta – omräkning och utformning av finansiella rapporter enligt IAS 21 och IAS 29

SIC-20:

Redovisning av förluster i samband med tillämpning av kapitalandelsmetoden

SIC-21:

Redovisning av uppskjuten skatt vid omvärdering av icke-avskrivningsbara tillgångar

SIC-22:

Justering av förvärvsanalys efter förvärvstidpunkten

SIC-23:

Större besiktnings- och översynskostnader avseende materiella anläggningstillgångar

SIC-24:

Resultat per aktie – finansiella instrument och andra avtal som kan komma att bytas mot aktier

SIC-25:

Inkomstskatter – konsekvenser av en förändring av skattestatus

SIC-27:

Bedömning av den ekonomiska innebörden av transaktioner som innefattar ett leasingavtal

SIC-28:

Koncernredovisning – ”transaktionsdag” och verkligt värde på egetkapitalinstrument

SIC-29:

Upplysningar om koncessioner för samhällsservice

SIC-30:

Omräkning från värderingsvaluta till rapportvaluta

SIC-31:

Intäkter – bytestransaktioner som avser reklamtjänster

SIC-32:

Immateriella tillgångar – utgifter för webbplats

SIC-33:

Hur påverkas koncernredovisningen och tillämpningen av kapitalandelsmetoden av förekomsten av potentiella röstberättigade aktier?

Obs! Eventuella bilagor till dessa standarder och tolkningar anses inte utgöra en del av standarderna eller tolkningarna och skall därför inte återges.

Mångfaldigande tillåtet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information kan fås från IASB på www.iasb.org.uk

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 1

(OMARBETAD 1997)

Utformning av finansiella rapporter

Denna omarbetade standard ersätter IAS 1, Disclosure of Accounting Policies (”Upplysningar om redovisningsprinciper”), IAS 5, Information to be Disclosed in Financial Statements (”Upplysningar som skall lämnas i finansiella rapporter”), och IAS 13, Presentation of Current Assets and Current Liabilities (”Redovisning av omsättningstillgångar och kortfristiga skulder”), som fastställdes av styrelsen i omformaterade versioner 1994. IAS 1 (omarbetad 1997) fastställdes i juli 1997 av IASC:s styrelse och trädde i kraft för finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 juli 1998 eller senare.

I maj 1999 ändrades punkterna 63 (c), 64, 65 (a) och 74 (c) på grund av IAS 10 (omarbetad 1999), Händelser efter balansdagen. Ändringarna träder i kraft när IAS 10 (omarbetad 1999) träder i kraft, det vill säga för årliga finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

Följande SIC-tolkningar hör ihop med IAS 1:

SIC-8: Första gången en redovisning, baserad på IAS, upprättas.

SIC-18: Alternativa redovisningsprinciper.

SIC-27: Bedömning av den ekonomiska innebörden av transaktioner som innefattar ett leasingavtal.

SIC-29: Upplysningar om avtal om ekonomiska eller samhälleliga tjänster.

INLEDNING

1.

Denna standard (IAS 1 (omarbetad 1997)) ersätter IAS 1, Disclosure of Accounting Policies (”Upplysning om redovisningsprinciper”), IAS 5, Information to be Disclosed in Financial Statements (”Upplysningar som skall lämnas i finansiella rapporter”), och IAS 13, Presentation of Current Assets and Current Liabilities (”Redovisning av omsättningstillgångar och kortfristiga skulder”). IAS 1 (omarbetad) träder i kraft för perioder som börjar den 1 juli 1998 eller senare, men eftersom bestämmelserna är förenliga med dem i befintliga standarder uppmuntras tidigare tillämpning.

2.

Standarden innebär en uppdatering av kraven i de standarder den ersätter och är i överensstämmelse med IASC:s Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter. Dessutom syftar den till att förbättra kvaliteten på de finansiella rapporter som upprättas med tillämpning av IAS genom att

(a)

säkerställa att finansiella rapporter som uppges vara upprättade i enlighet med IAS överensstämmer med varje tillämplig IAS, inklusive samtliga upplysningskrav,

(b)

säkerställa att avvikelser från bestämmelser i IAS begränsas till ytterst sällsynta fall (förekomster av avvikelser kommer att studeras och ytterligare riktlinjer att publiceras vid behov),

(c)

ange riktlinjer för de finansiella rapporternas struktur, vilket innefattar minimikrav för varje primär rapport, redovisningsprinciper och noter, en bilaga med exempel samt

(d)

fastställa (utifrån föreställningsramen) konkreta krav i frågor som rör väsentlighet, fortlevnadsprincipen, val av redovisningsprinciper i de fall det inte finns någon standard, konsekvens och utformningen av jämförande information.

3.

Med utgångspunkt i användarnas behov av mer fullständig information om ”resultat” som beräknas på ett vidare sätt än den ”vinst” som visas i resultaträkningen, anger standarden ett nytt krav på en primär finansiell rapport – för de vinster och förluster som för närvarande inte redovisas i resultaträkningen. Den nya rapporten kan antingen vara en ”traditionell” redogörelse för förändringar i eget kapital i tabellform, eller en egen resultatrapport. I april 1997 fattade IASC:s styrelse ett principbeslut att genomföra en granskning av hur resultat beräknas och rapporteras. Projektet skall sannolikt inledningsvis bedöma samspelet mellan resultatrapportering och rapporteringens mål enligt IASC:s föreställningsram. IASC kommer därför att ta fram förslag inom detta område.

4.

Standarden skall tillämpas av alla företag som upprättar finansiella rapporter i enlighet med IAS, inklusive banker och försäkringsföretag. Minimikraven är utformade för att vara så flexibla att de kan tillämpas av alla företag. Ett exempel är att banker skall kunna utforma sin redovisning i överensstämmelse med denna standard och de mer utförliga kraven i IAS 30, Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-4
De finansiella rapporternas syfte 5
Ansvaret för de finansiella rapporterna 6
De finansiella rapporternas delar 7-9
Övergripande överväganden 10-41
Rättvisande bild och förenlighet med IAS 10-19
Redovisningsprinciper 20-22
Fortlevnadsprincipen 23-24
Periodiseringsprincipen 25-26
Konsekvent utformning 27-28
Väsentlighet och sammanslagningar 29-32
Kvittning 33-37
Jämförande information 38-41
Struktur och innehåll 42-102
Inledning 42-52
Identifiering av de finansiella rapporterna 44-48
Rapporteringsperiod 49-51
Aktualitet 52
Balansräkning 53-74
Klassificering 53-56
Omsättningstillgångar 57-59
Kortfristiga skulder 60-65
Information som redovisas i balansräkningen 66-71
Information som redovisas i balansräkningen eller i noterna 72-74
Resultaträkning 75-85
Information som redovisas i resultaträkningen 75-76
Information som redovisas resultaträkningen eller i noterna 77-85
Förändringar i eget kapital 86-89
Kassaflödesanalys 90
Noter till finansiella rapporter 91-102
Struktur 91-96
Redogörelse för redovisningsprinciper 97-101
Övriga upplysningar 102
Ikraftträdande 103-104

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil skall läsas tillsammans med den förklarande texten och tillsammans med förordet till International Accounting Standards (IAS). De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Syftet med denna standard är att ange grunden för hur generella finansiella rapporter skall utformas för att säkerställa jämförbarhet både med företagets egna finansiella rapporter för tidigare perioder och med andra företags finansiella rapporter. För att uppnå detta syfte anger denna standard övergripande överväganden avseende de finansiella rapporternas utformning, riktlinjer för struktur och minimikrav på innehållet i de finansiella rapporterna. Redovisning av, värdering av och upplysning om specifika transaktioner och händelser behandlas i andra IAS:er.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Denna standard skall tillämpas vid utformning av samtliga generella finansiella rapporter som upprättas och utformas i enlighet med IAS.

2.

Generella finansiella rapporter är sådana rapporter som är avsedda att tillgodose behoven hos användare som inte har sådan ställning att de kan kräva rapporter som är anpassade till deras speciella informationsbehov. Generella finansiella rapporter omfattar rapporter som presenteras separat eller ingår i ett annat offentligt dokument, såsom en årsredovisning eller ett prospekt. Standarden är inte tillämplig på finansiella rapporter i sammandrag i delårsrapporter. Standarden är tillämplig såväl på finansiella rapporter för enskilda företag som på finansiella rapporter för en koncern. Den hindrar dock inte att koncernredovisningar utformas enligt IAS och finansiella rapporter för moderföretaget enligt nationella bestämmelser i samma dokument, så länge som grunden för upprättandet av dem tydligt är angiven i redogörelsen för tillämpade redovisningsprinciper.

3.

Standarden är tillämplig på alla typer av företag, inklusive banker och försäkringsföretag. För banker och liknande finansiella institut anges ytterligare krav, som är i överensstämmelse med denna standard, i IAS 30, Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut.

4.

I denna standard används en terminologi som är lämplig för ett företag som drivs i vinstsyfte. Affärsföretag inom den offentliga sektorn kan därför tillämpa kraven i denna standard. Statliga och andra offentliga företag som inte drivs i vinstsyfte och som vill tillämpa standarden kan behöva ändra beteckningarna på vissa poster i de finansiella rapporterna och på de finansiella rapporterna i sig. Sådana företag kan också lägga till ytterligare delar till de finansiella rapporterna.

DE FINANSIELLA RAPPORTERNAS SYFTE

5.

De finansiella rapporterna är ett strukturerat finansiellt återgivande av ett företags finansiella ställning och av de transaktioner som genomförs av företaget. Syftet med de generella finansiella rapporterna är att ge information om företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöde som är användbar för en rad olika kategorier av användare som underlag för ekonomiska beslut. De finansiella rapporterna visar också resultatet av företagsledningens förvaltning av de resurser som anförtrotts den. För att uppnå detta syfte ger de finansiella rapporterna information om företagets

(a)

tillgångar,

(b)

skulder,

(c)

eget kapital,

(d)

intäkter och kostnader inklusive vissa vinster och förluster samt

(e)

kassaflöden.

Denna information, tillsammans med annan information i noterna till de finansiella rapporterna, underlättar för användarna att bedöma företagets framtida kassaflöden, i synnerhet vad gäller tidpunkt och sannolikhet för generering av likvida medel.

ANSVARET FÖR DE FINANSIELLA RAPPORTERNA

6.

Företagets styrelse och/eller annat styrande organ ansvarar för upprättande och utformning av de finansiella rapporterna.

DE FINANSIELLA RAPPORTERNAS DELAR

7.

Fullständiga finansiella rapporter omfattar följande delar

(a)

balansräkning,

(b)

resultaträkning,

(c)

en sammanställning som visar antingen

(i)

samtliga förändringar i eget kapital eller

(ii)

förändringar i eget kapital med undantag för sådana som uppstår genom kapitaltransaktioner med och utdelningar till ägare,

(d)

kassaflödesanalys samt

(e)

redovisningsprinciper och upplysningar i noter.

8.

Företag uppmuntras att i anslutning till de finansiella rapporterna lämna en ekonomisk översikt i vilken företagsledningen beskriver och förklarar huvuddragen i företagets finansiella resultat och ställning samt de viktigaste osäkra faktorerna företaget står inför. En sådan översikt kan inbegripa en genomgång av

(a)

de viktigaste faktorer som bestämmer resultatet, inklusive omvärldsförändringar inom företagets verksamhetsområde, företagets åtgärder med anledning av dessa förändringar och effekten därav, samt företagets riktlinjer för investeringar för bibehållande och förbättring av resultat inklusive företagets utdelningspolitik,

(b)

företagets finansieringskällor, riktlinjer beträffande kapitalstruktur och hantering av finansiella risker samt

(c)

styrkefaktorer och resurser i företaget vars värde inte framgår av balansräkningen vid tillämpning av IAS.

9.

Många företag lämnar ytterligare redogörelser vid sidan av de finansiella rapporterna, såsom miljörapporter och mervärdesanalyser. Detta gäller i synnerhet branscher i vilka miljöfaktorerna har en betydande roll och då personalen betraktas som en viktig användargrupp. Företag uppmuntras att lämna sådana ytterligare redogörelser om det är företagsledningens uppfattning att de underlättar för användarna att fatta ekonomiska beslut.

ÖVERGRIPANDE ÖVERVÄGANDEN

Rättvisande bild och förenlighet med IAS

10.

De finansiella rapporterna skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden. En korrekt tillämpning av IAS, jämte ytterligare upplysningar när så erfordras, resulterar i praktiskt taget samtliga fall i finansiella rapporter som ger en rättvisande bild av företagets finansiella ställning.

11.

Ett företag vars finansiella rapporter är i överensstämmelse med IAS skall lämna upplysning om detta. Finansiella rapporter får inte beskrivas vara i överensstämmelse med IAS om de inte uppfyller samtliga krav i varje tillämplig standard och i varje tillämplig tolkning från Standing Interpretations Committee (SIC)  (1) .

12.

Avvikande behandling i redovisningen kan varken rättfärdigas genom upplysning om de redovisningsprinciper som använts eller genom noter eller förklaringar.

13.

I de ytterst sällsynta fall företagsledningen kommer fram till att en tillämpning av ett krav i en standard skulle vara missvisande och att det därför är nödvändigt att avvika från kravet i fråga för att ge en rättvisande bild, skall företaget lämna upplysning om

(a)

att företagsledningen kommit fram till att de finansiella rapporterna ger en rättvisande bild av företagets finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden,

(b)

att den i alla väsentliga avseenden har följt tillämpliga IAS:er, förutom att den avvikit från en viss standard i syfte att ge en rättvisande bild,

(c)

den standard som företaget avvikit från, avvikelsens karaktär, inklusive den redovisning som standarden skulle kräva, skälet till att denna redovisning skulle vara missvisande i det aktuella fallet och den redovisning som använts samt

(d)

avvikelsens finansiella inverkan på företagets nettoresultat, tillgångar, skulder, eget kapital och kassaflöden för varje redovisad period.

14.

Finansiella rapporter beskrivs ibland som att de ”baseras på” eller ”följer de viktigaste kraven i” eller ”är i överensstämmelse med redovisningsbestämmelserna i” IAS. Ofta saknas ytterligare information, trots att det tydligt framgår att viktiga upplysningskrav, om än inte redovisningskrav, inte är uppfyllda. Sådana uttalanden är missvisande eftersom de minskar de finansiella rapporternas tillförlitlighet och begriplighet. I syfte att säkerställa att finansiella rapporter som uppges vara upprättade i enlighet med IAS också motsvarar de krav som ställs av användare i olika länder, innehåller denna standard ett övergripande krav på att finansiella rapporter skall ge en rättvisande bild, riktlinjer för hur kravet på en rättvisande bild uppfylls och ytterligare riktlinjer för fastställande av de ytterst sällsynta omständigheter när en avvikelse är nödvändig. Den kräver också en noggrann redogörelse för omständigheterna kring avvikelsen. Förekomsten av motstridiga nationella krav är inte i sig tillräckligt för att motivera en avvikelse i de finansiella rapporter som upprättas enligt IAS.

15.

I praktiskt taget samtliga fall erhålls en rättvisande bild genom att i alla väsentliga avseenden följa tillämpliga IAS:er. En rättvisande bild kräver

(a)

val och tillämpning av redovisningsprinciper enligt punkt 20,

(b)

presentation av information, inklusive uppgifter om redovisningsprinciper, på ett sätt som ger relevant, tillförlitlig, jämförbar och begriplig information samt

(c)

lämnande av ytterligare upplysningar när en tillämpning av kraven i IAS inte är tillräcklig för att göra det möjligt för användarna att förstå effekten av vissa transaktioner eller händelser på företagets finansiella ställning och finansiella resultat.

16.

I ytterst sällsynta fall kan en tillämpning av ett visst krav i en IAS ge missvisande finansiella rapporter. Detta är fallet endast när den behandling som standarden kräver uppenbart inte är tillämplig och en rättvisande bild följaktligen inte kan erhållas varken genom tillämpning av standarden eller genom ytterligare upplysningar. En avvikelse är inte befogad enbart av det skälet att en annan redovisning också skulle ge en rättvisande bild.

17.

Vid bedömningen av om en avvikelse från ett visst krav i en IAS är nödvändig beaktas

(a)

syftet med kravet och orsaken till att detta syfte inte uppnås eller inte är relevant i det aktuella fallet samt

(b)

på vilket sätt omständigheterna i företaget skiljer sig från omständigheterna i de företag som tillämpar det aktuella kravet.

18.

Eftersom sådana omständigheter som kräver en avvikelse från IAS förväntas vara ytterst sällsynta och behovet av en avvikelse kommer att vara föremål för omfattande diskussion och subjektiv bedömning, är det viktigt att användarna är medvetna om att företaget inte i alla väsentliga hänseenden har tillämpat IAS. Det är också viktigt att de ges tillräcklig information för att kunna göra en välgrundad bedömning av huruvida avvikelsen är nödvändig och för att kunna beräkna de justeringar som skulle erfordras för att följa standarden. IASC kommer att studera de avvikelser som kommer till dess kännedom (exempelvis från företag, deras revisorer och normgivare) och bedöma behovet av tillämpliga klarlägganden genom tolkningar eller ändringar i standarderna, i syfte att säkerställa att avvikelser förblir nödvändiga endast i ytterst sällsynta fall.

19.

När en IAS, i enlighet med en uttrycklig bestämmelse i den standarden, tillämpas innan den har trätt i kraft, skall detta anges.

REDOVISNINGSPRINCIPER

20.

Företagsledningen skall välja och tillämpa företagets redovisningsprinciper så att de finansiella rapporterna uppfyller kraven i varje tillämplig IAS och tolkning från Standing Interpretations Committee. I de fall det saknas ett uttryckligt krav, skall företagsledningen utarbeta principer för att säkerställa att de finansiella rapporterna innehåller information som är

(a)

relevant som underlag för användarnas beslutsfattande samt

(b)

tillförlitlig genom att den

(i)

korrekt återger företagets resultat och finansiella ställning,

(ii)

återspeglar den ekonomiska innebörden av händelser och transaktioner och inte enbart deras juridiska form  (2) ,

(iii)

är neutral, det vill säga opartisk,

(iv)

är försiktig samt

(v)

är fullständig i alla väsentliga hänseenden.

21.

Redovisningsprinciper är de principer, grunder, sedvänjor och regler samt den praxis som företaget tillämpar vid upprättandet och utformningen av finansiella rapporter.

22.

I avsaknad av en tillämplig IAS eller en tolkning från Standing Interpretations Committee utarbetar företagsledningen efter egen bedömning redovisningsprinciper som ger den mest användbara informationen till användarna av företagets finansiella rapporter. Vid denna bedömning beaktar ledningen

(a)

krav och vägledning i IAS:er som behandlar liknande och närbesläktade frågor,

(b)

de definitioner och kriterier för redovisning och värdering av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som anges i IASC:s föreställningsram samt

(c)

uttalanden från andra normgivare och vedertagen branschpraxis, dock endast i den mån dessa är förenliga med (a) och (b) ovan.

FORTLEVNADSPRINCIPEN

23.

I samband med upprättandet av finansiella rapporter skall företagsledningen göra en bedömning av företagets förmåga att fortsätta verksamheten. Finansiella rapporter skall upprättas utifrån fortlevnadsprincipen, såvida företagsledningen inte har för avsikt att antingen avveckla företaget eller att upphöra med verksamheten eller inte har något annat realistiskt alternativ än att göra det. Om företagsledningen vid sin bedömning känner till väsentliga osäkerhetsfaktorer rörande händelser eller förhållanden som kan ge upphov till betydande tvivel beträffande företagets förmåga att fortsätta verksamheten, skall upplysning lämnas om dessa osäkerhetsfaktorer. Om de finansiella rapporterna inte utarbetats utifrån fortlevnadsprincipen, skall upplysning lämnas om detta, jämte en redogörelse för den princip enligt vilka rapporterna utarbetats samt skälen till att företaget inte anses kunna fortsätta sin verksamhet.

24.

Vid bedömningen av om det finns förutsättningar för ett antagande om fortlevnad, beaktar företagsledningen all tillgänglig information om den framtida tidsperiod som kan överblickas, vilken skall vara minst, men inte begränsas till, tolv månader efter balansdagen. Omfattningen av övervägandena beror på förhållandena i varje enskilt fall. När företaget har redovisat vinster under en längre tidsperiod och har säkerställd tillgång till finansieringskällor, är det möjligt att utan en detaljerad analys fastställa att de finansiella rapporterna kan bygga på fortlevnadsprincipen. I andra fall kan företagsledningen behöva beakta en rad olika faktorer, rörande aktuell och förväntad lönsamhet, amorteringsplaner och potentiella källor till ersättningsfinansiering innan den är övertygad om att förutsättningarna för antagandet om fortlevnad är uppfyllda.

PERIODISERINGSPRINCIPEN

25.

Ett företag skall, med undantag för information om kassaflöden, upprätta sina finansiella rapporter med tillämpning av periodiseringsprincipen.

26.

Enligt periodiseringsprincipen redovisas transaktioner och händelser när de inträffar (och inte när likvida medel erhålls eller erläggs) och registreras i bokföringen och tas upp i de finansiella rapporterna för de perioder de hänför sig till. Kostnader redovisas i resultaträkningen på grundval av en direkt koppling mellan uppkomna intäkter och motsvarande kostnader (matchning). Tillämpningen av matchningsprincipen innebär dock inte att det är tillåtet att i balansräkningen redovisa poster som inte uppfyller definitionen på tillgångar och skulder.

KONSEKVENT UTFORMNING

27.

Uppställningen och klassificeringen av posterna i de finansiella rapporterna skall vara oförändrade från en period till nästa såvida inte

(a)

en väsentlig förändring av karaktären på företagets verksamhet eller en översyn av utformningen av företagets finansiella rapporter tyder på att en förändring skulle medföra att händelser och transaktioner återgavs på ett bättre sätt eller

(b)

en förändring av utformningen krävs enligt en IAS eller en SIC-tolkning  (3) .

28.

Väsentliga förvärv eller avyttringar eller en översyn av utformningen av företagets finansiella rapporter, kan vara indikationer på att rapporterna borde utformas på annat sätt. Endast om det är troligt att den förändrade strukturen är bestående eller om fördelarna med en alternativ utformning är otvetydig skall ett företag ändra de finansiella rapporternas utformning. När sådana förändringar av utformningen genomförs, ändrar företaget klassificeringen av den jämförande informationen för tidigare perioder i enlighet med punkt 40. En förändring av utformningen i enlighet med nationella bestämmelser är tillåten så länge den omarbetade utformningen är i överensstämmelse med kraven i denna standard.

VÄSENTLIGHET OCH SAMMANSLAGNINGAR

29.

Varje väsentlig post skall anges separat i de finansiella rapporterna. Poster med oväsentliga belopp skall slås samman med poster av likartad karaktär eller funktion och behöver inte anges separat.

30.

Finansiella rapporter är resultatet av bearbetningar av stora mängder transaktioner som strukturerats genom att inordnas i kategorier beroende på karaktär eller funktion. Den sista etappen i denna process av sammanslagning och klassificering består i att ta fram komprimerade och systematiserade uppgifter, som utgör poster i antingen de primära finansiella rapporterna eller noterna. Om en post i sig inte är väsentlig, slås den samman med andra poster i de primära finansiella rapporterna eller noterna. En post som inte är tillräckligt väsentlig för att anges separat i de primära finansiella rapporterna kan ändå vara tillräckligt väsentlig för att anges separat i noterna.

31.

I detta sammanhang är information väsentlig om de ekonomiska beslut som användarna fattar utifrån de finansiella rapporterna kan påverkas av att informationen utelämnas. Väsentligheten beror på postens storlek och karaktär, bedömt utifrån de särskilda omständigheterna rörande dess utelämnande. Vid bedömning av huruvida en post eller en grupp av poster är väsentlig, bedöms postens karaktär och storlek tillsammans. Beroende på omständigheterna kan antingen postens karaktär eller storlek vara den avgörande faktorn. Exempelvis slås enskilda tillgångar med samma karaktär och funktion samman, även om de enskilda beloppen är stora. Stora poster som avviker från varandra beträffande karaktär eller funktion anges emellertid var för sig.

32.

Väsentlighetsprincipen innebär att de uttryckliga upplysningskraven i IAS inte behöver uppfyllas om den information som skulle ha lämnats inte är väsentlig.

KVITTNING

33.

Tillgångar och skulder skall inte kvittas mot varandra annat än då kvittning krävs eller tillåts enligt en annan IAS.

34.

Intäkts- och kostnadsposter får kvittas mot varandra endast när

(a)

det krävs eller är tillåtet enligt en IAS eller

(b)

vinster och förluster jämte tillhörande kostnader avseende samma eller liknande transaktioner och händelser inte är väsentliga. Sådana poster skall slås samman i enlighet med punkt 29.

35.

Det är viktigt att såväl tillgångar och skulder som intäkter och kostnader rapporteras var för sig, när de är väsentliga. Kvittning, vare sig den sker i balansräkningen eller i resultaträkningen, minskar användarnas möjligheter att förstå de transaktioner som genomförts och att bedöma företagets framtida kassaflöden, utom i de fall kvittning återspeglar innebörden av transaktionen eller händelsen. Redovisning av tillgångar netto efter avdrag för värderegleringsposter, exempelvis för inkurans i varulager eller för osäkra fordringar, är inte kvittning.

36.

IAS 18, Intäkter, definierar begreppet intäkter och kräver att dessa värderas till det verkliga värdet av vad som erhållits eller kommer att erhållas, med hänsyn tagen till av företaget lämnade handelsrabatter och mängdrabatter. Ett företag genomför, i den ordinarie verksamheten, andra transaktioner som inte genererar intäkt, men som har betydelse för den huvudsakliga intäktsgenererande verksamheten. Resultatet av sådana transaktioner redovisas, när denna redovisning återspeglar transaktionens eller händelsens ekonomiska innebörd, genom att kvitta eventuella intäkter mot de kostnader som uppkommer vid transaktionen i fråga. Exempelvis:

(a)

Vinster och förluster vid avyttring av anläggningstillgångar, inklusive placeringar och rörelsetillgångar, redovisas genom att från erhållna intäkter dra av tillgångarnas redovisade värden och därtill hänförliga försäljningskostnader.

(b)

Utgifter som ersätts enligt avtal med en tredje part (exempelvis ett avtal om uthyrning i andra hand) nettoredovisas mot den erhållna ersättningen.

(c)

Extraordinära poster får rapporteras efter avdrag för tillhörande skatt och minoritetsintresse och med bruttobeloppen angivna i not.

37.

Dessutom redovisas vinster och förluster som härrör från en grupp likartade transaktioner netto, exempelvis valutakursvinster och -förluster eller vinster och förluster på finansiella instrument som innehas för handelsändamål. Sådana vinster och förluster redovisas dock var för sig om deras storlek, karaktär eller förekomst är sådan att separata upplysningar krävs enligt IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper.

JÄMFÖRANDE INFORMATION

38.

Såvida inte en IAS tillåter eller kräver annat, skall jämförande information lämnas för den föregående perioden avseende alla sifferuppgifter i de finansiella rapporterna. Jämförande information skall lämnas i de kommenterande och beskrivande avsnitten när detta är av betydelse för förståelsen av de finansiella rapporterna för den aktuella perioden.

39.

I vissa fall är kommentarerna beträffande tidigare period/perioder relevanta även för den aktuella perioden. Exempelvis lämnas i den aktuella perioden upplysning om rättstvister beträffande vilka utgången var oviss på föregående balansdag och som fortfarande inte är avgjorda. Användarna är betjänta av uppgift om att ovissheten förelåg på den föregående balansdagen och om de åtgärder som vidtagits under den aktuella perioden för att undanröja ovissheten.

40.

När uppställningen eller klassificeringen av poster i de finansiella rapporterna ändras, skall jämförelsetalen omklassificeras, om detta inte är praktiskt ogenomförbart, i syfte att säkerställa jämförbarhet med den aktuella perioden. Upplysning skall lämnas om karaktären och storleken på samt skälen till omklassificeringen. Om det inte är praktiskt genomförbart att omklassificera jämförelsetalen, skall företaget lämna upplysning om skälen till att inte omklassificera samt om den typ av ändringar som skulle ha genomförts om beloppen hade omklassificerats.

41.

Det kan finnas omständigheter när det inte är praktiskt genomförbart att omklassificera jämförande information för att uppnå jämförbarhet med den aktuella perioden. Exempelvis kan det förekomma att grunduppgifter inte har samlats in under tidigare period/perioder på ett sådant sätt som möjliggör en omklassificering och det kan vara praktiskt ogenomförbart att återskapa informationen. I sådana fall lämnas upplysning om den typ av justeringar av jämförelsetalen som skulle ha gjorts. IAS 8 behandlar de justeringar av jämförande information som krävs till följd av ett byte av redovisningsprincip som tillämpas retroaktivt.

STRUKTUR OCH INNEHÅLL

Inledning

42.

Enligt denna standard skall vissa upplysningar finnas i de primära finansiella rapporterna, andra poster skall redovisas antingen i de primära finansiella rapporterna eller i noterna. I en bilaga till standarden anges rekommenderade uppställningar som ett företag kan följa, utifrån hur det passar företagets förhållanden. IAS 7 innehåller exempel på uppställning av kassaflödesanalysen.

43.

I denna standard används begreppet upplysningar i vid bemärkelse och begreppet omfattar poster som redovisas såväl i de primära finansiella rapporterna som i noterna. De upplysningar som krävs enligt andra IAS:er lämnas i enlighet med vad som anges i respektive standard. Såvida inte annat anges i denna standard eller i någon annan standard lämnas sådana upplysningar antingen i den relevanta primära finansiella rapporten eller i noterna.

Identifiering av de finansiella rapporterna

44.

De finansiella rapporterna skall tydligt identifieras och särskiljas från annan information i samma publicerade dokument.

45.

IAS är tillämpliga enbart på de finansiella rapporterna och inte på annan information som lämnas i en årsredovisning eller i ett annat dokument. Det är därför viktigt att användarna kan särskilja information som är upprättad i enlighet med IAS från annan information som kan vara användbar för användarna men som inte behandlas i standarderna.

46.

Varje enskild del i de finansiella rapporterna skall vara tydligt identifierad. Dessutom skall följande information anges på ett tydligt sätt och vid behov upprepas när det är nödvändigt för att den presenterade informationen skall förstås på ett riktigt sätt:

(a)

Namnet på det rapporterande företaget eller annan identifiering av detta.

(b)

Huruvida de finansiella rapporterna avser det enskilda företaget eller koncernen.

(c)

Balansdagen eller den period som de finansiella rapporterna omfattar, beroende på vad som är tillämpligt i fråga om den del i de finansiella rapporterna det gäller.

(d)

Rapportvaluta.

(e)

Den storhet i vilken beloppen är angivna i de finansiella rapporterna.

47.

Kraven i punkt 46 uppfylls normalt genom att sidhuvuden och förkortade kolumnrubriker finns på alla sidor i de finansiella rapporterna. Valet av det bästa sättet att presentera denna information är en fråga om bedömning. Exempelvis kanske det inte går att använda sidindelning när rapporterna läses elektroniskt. Ovannämnda uppgifter infogas då så ofta det är nödvändigt för att den lämnade informationen skall förstås på ett riktigt sätt.

48.

Finansiella rapporter blir ofta mer lättillgängliga om informationen presenteras i tusental eller miljontal av rapportvalutan. Detta är acceptabelt om den storhet i vilken beloppen anges framgår och relevant information inte går förlorad.

Rapporteringsperiod

49.

Finansiella rapporter skall lämnas minst en gång per år. I de undantagsfall ett företags balansdag ändras och finansiella rapporter lämnas för en period som är längre eller kortare än ett år skall företaget upplysa om vilken period de finansiella rapporterna omfattar samt även upplysa om

(a)

anledningen till att en annan period än ett år används samt

(b)

att jämförelsetalen i resultaträkningen, sammanställningen över förändringar i eget kapital och kassaflödesanalysen och tillhörande noter inte är jämförbara.

50.

I undantagsfall kan ett företag tvingas eller besluta att ändra sin balansdag, exempelvis till följd av att företaget förvärvats av ett företag med en annan balansdag. När så är fallet är det viktigt att användarna är medvetna om att beloppen för den aktuella perioden och jämförelsebeloppen inte är jämförbara samt att upplysning lämnas om anledningen till bytet av balansdag.

51.

Normalt omfattar de finansiella rapporterna konsekvent en period om ett år. Vissa företag föredrar emellertid av praktiska skäl att rapporterna omfattar exempelvis en period om 52 veckor. Denna standard förhindrar inte detta, eftersom det är osannolikt att de finansiella rapporterna härigenom blir väsentligt olika dem som skulle ha omfattat ett år.

Aktualitet

52.

De finansiella rapporternas användbarhet minskar om de inte görs tillgängliga för användarna inom rimlig tid efter balansdagen. Ett företag skall kunna utfärda sina finansiella rapporter inom sex månader från balansdagen. Rådande omständigheter, såsom komplexiteten i företagets verksamhet, utgör inte tillräckliga skäl för att inte rapportera i rätt tid. I många jurisdiktioner anges mer specifika tidsgränskrav i lagstiftning och marknadsbestämmelser.

Balansräkning

Klassificering

53.

Varje företag skall, utifrån verksamhetens karaktär, fastställa huruvida omsättnings- och anläggningstillgångar, samt kort- och långfristiga skulder, skall klassificeras separat i balansräkningen. Punkterna 57 till 65 i denna standard gäller om denna uppdelning görs. Om ett företag väljer att inte göra denna uppdelning, skall tillgångar och skulder tas upp i huvudsak i likviditetsordning.

54.

Oberoende av vilken metod som väljs för redovisningen skall ett företag för varje tillgångspost och skuldpost som innefattar belopp som förväntas återvinnas eller regleras både inom och efter tolv månader räknat från balansdagen, lämna upplysning om det belopp som förväntas återvinnas eller regleras efter mer än tolv månader.

55.

När ett företag tillhandahåller varor och tjänster inom en tydligt identifierbar verksamhetscykel, ger en uppdelning i balansräkningen av tillgångarna i omsättningstillgångar och anläggningstillgångar och av skulderna i kortfristiga och långfristiga skulder värdefull information, genom att de nettotillgångar som kontinuerligt omsätts som rörelsekapital särskiljs från dem som används långsiktigt i företaget. En sådan uppdelning åskådliggör också vilka tillgångar som förväntas bli realiserade under den aktuella verksamhetscykeln och vilka skulder som förfaller till betalning under samma period.

56.

Information om förfallodagar för tillgångar och skulder är användbar vid bedömningen av ett företags likviditet och betalningsförmåga. IAS 32, Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, kräver upplysningar om förfallodagar både för finansiella tillgångar och finansiella skulder. Finansiella tillgångar innefattar kundfordringar och andra fordringar och finansiella skulder innefattar leverantörsskulder och andra skulder. Information om den förväntade tidpunkten för återvinning respektive reglering av icke-monetära tillgångar och skulder såsom varulager och avsättningar är också användbar, vare sig tillgångarna delas in i omsättningstillgångar och anläggningstillgångar och skulderna delas in i kort- och långfristiga skulder eller sådan indelning inte görs. Exempelvis lämnar företaget upplysning om det lagervärde som förväntas bli omsatt efter mer än ett år från balansdagen.

Omsättningstillgångar

57.

En tillgång skall klassificeras som omsättningstillgång när den

(a)

förväntas bli realiserad under, eller innehas för försäljning eller förbrukning under, företagets normala verksamhetscykel eller

(b)

innehas främst för handelsändamål eller tillfälligt och förväntas bli realiserad inom tolv månader räknat från balansdagen eller

(c)

utgörs av likvida medel som kan användas utan restriktioner.

Alla andra tillgångar skall klassificeras som anläggningstillgångar.

58.

Denna standard använder begreppet ”anläggningstillgångar” som beteckning för materiella, immateriella och finansiella tillgångar respektive rörelsetillgångar av långfristig karaktär. Standarden tillåter användning av alternativa beteckningar så länge innebörden är tydlig.

59.

Ett företags verksamhetscykel är den tid som förflyter från det att företaget anskaffar material som skall användas i en process till dess att företaget erhåller kontanter eller ett instrument som lätt kan omvandlas till kontanter. Omsättningstillgångar innefattar varulager och kundfordringar som säljs, förbrukas och realiseras som en del av den normala verksamhetscykeln, även när de inte förväntas bli realiserade inom tolv månader räknat från balansdagen. Omsättningsbara värdepapper klassificeras som omsättningstillgångar om de förväntas bli realiserade inom tolv månader räknat från balansdagen, i annat fall klassificeras de som anläggningstillgångar.

Kortfristiga skulder

60.

En skuld skall klassificeras som en kortfristig skuld när den

(a)

förväntas bli reglerad under företagets normala verksamhetscykel eller

(b)

förfaller till betalning inom tolv månader räknat från balansdagen.

Alla övriga skulder skall klassificeras som långfristiga skulder.

61.

Kortfristiga skulder kan kategoriseras på liknande sätt som omsättningstillgångar. Vissa kortfristiga skulder, såsom leverantörsskulder och upplupna personalkostnader och andra rörelsekostnader, utgör en del av det rörelsekapital som används i företagets normala verksamhetscykel. Sådana rörelserelaterade poster klassificeras som kortfristiga skulder, även om de förfaller till betalning efter mer än tolv månader räknat från balansdagen.

62.

Andra kortfristiga skulder regleras inte inom ramen för innevarande verksamhetscykel, utan förfaller till betalning inom tolv månader räknat från balansdagen. Exempel är kortfristig del av räntebärande skulder, checkräkningskrediter, obetalda utdelningar, inkomstskatter och andra icke rörelserelaterade skulder. Räntebärande skulder, som finansierar företagets rörelsekapital långsiktigt och som inte förfaller till betalning inom tolv månader räknat från balansdagen, är långfristiga skulder.

63.

Ett företag skall fortsätta att klassificera sina långfristiga räntebärande skulder som långfristiga, även om de förfaller till betalning inom tolv månader räknat från balansdagen om

(a)

den ursprungliga löptiden var längre än tolv månader,

(b)

företaget avser att refinansiera förpliktelsen långfristigt samt

(c)

denna avsikt stöds av en överenskommelse om refinansiering eller om ändrad amorteringsplan som träffas innan de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande.

Varje skuldbelopp som har exkluderats från kortfristiga skulder i enlighet med denna punkt skall, tillsammans med information som stödjer denna redovisning, anges i noterna till balansräkningen.

64.

Vissa förpliktelser som förfaller till betalning under nästa verksamhetscykel kan förväntas bli refinansierade eller ”förlängda” om företaget så önskar och kommer därför inte att ta företagets nuvarande rörelsekapital i anspråk. Sådana förpliktelser anses utgöra en del av företagets långfristiga finansiering och skall klassificeras som långfristiga. I de fall refinansieringen inte är en fråga om företagets gottfinnande (vilket är fallet om det inte finns någon överenskommelse om refinansiering), kan refinansieringen emellertid inte anses vara automatisk och förpliktelsen klassificeras då som kortfristig, såvida inte en överenskommelse om refinansiering träffas innan de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande, varigenom bekräftelse erhålls på att förpliktelsens karaktär på balansdagen var långfristig.

65.

Vissa låneavtal innefattar åtaganden från låntagaren, åtaganden som innebär att skulden förfaller till betalning vid anfordran om vissa villkor beträffande låntagarens finansiella ställning inte längre uppfylls. Om så är fallet klassificeras skulden som långfristig endast när

(a)

långivaren, innan de finansiella rapporterna godkänts för utfärdande, har samtyckt till att inte kräva betalning trots att villkoren inte har uppfyllts samt

(b)

det inte är sannolikt att ytterligare avvikelser från villkoren kommer att inträffa inom tolv månader räknat från balansdagen.

Information som redovisas i balansräkningen

66.

Balansräkningen skall minst innefatta beloppen för följande balansposter

(a)

materiella anläggningstillgångar,

(b)

immateriella tillgångar,

(c)

finansiella tillgångar (exklusive belopp enligt (d), (f) och (g)),

(d)

placeringar redovisade i enlighet med kapitalandelsmetoden,

(e)

varulager,

(f)

kundfordringar och andra fordringar,

(g)

likvida medel,

(h)

leverantörsskulder och andra skulder,

(i)

skatteskulder och skattefordringar, i enlighet med IAS 12, Inkomstskatter,

(j)

avsättningar,

(k)

långfristiga räntebärande skulder,

(l)

minoritetsintressen samt

(m)

emitterat kapital och annat eget kapital.

67.

Ytterligare balansposter, rubriker och delsummor skall redovisas i balansräkningen när det krävs enligt en IAS, eller när sådan redovisning är nödvändig för att ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning.

68.

Denna standard föreskriver vare sig ordningsföljd eller format för redovisningen av posterna. Punkt 66 innehåller endast en förteckning över poster som är så skilda i karaktär eller funktion att de motiverar separat redovisning i balansräkningen. I bilagan till standarden finns exempel på uppställningar. Justeringar av balansposterna ovan innefattar följande:

(a)

Balansposter läggs till när en annan IAS kräver separat redovisning i balansräkningen, eller när en posts storlek, karaktär eller funktion är sådan att separat redovisning bidrar till att ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning.

(b)

Beteckningar och posters ordningsföljd kan ändras i enlighet med företagets karaktär och dess transaktioner, för att tillhandahålla den information som krävs för att ge en övergripande förståelse för företagets finansiella ställning. Exempelvis gör en bank de ändringar som krävs i beteckningarna ovan för att tillämpa de särskilda kraven i punkterna 18 till 25 i IAS 30, Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut.

69.

Balansposterna som anges i punkt 66 är av allmän karaktär och behöver inte begränsas till de poster som faller inom tillämpningsområdet för en annan standard. Exempelvis omfattar balansposten immateriella tillgångar goodwill och tillgångar som uppkommit genom utvecklingsutgifter.

70.

Bedömningen av om ytterligare poster skall redovisas separat grundas på en avvägning mellan

(a)

tillgångarnas karaktär och likviditet samt deras väsentlighet, vilket i de flesta fall leder till separat redovisning av goodwill och tillgångar som uppkommit genom utvecklingsutgifter, monetära och icke-monetära tillgångar samt omsättningstillgångar och anläggningstillgångar,

(b)

deras funktion i företaget, vilket exempelvis leder till separat redovisning av rörelsetillgångar och finansiella tillgångar, varulager, fordringar samt likvida medel samt

(c)

belopp, karaktär och betalningstidpunkt för skulderna, vilket exempelvis leder till separat redovisning av räntebärande och icke räntebärande skulder och avsättningar, klassificerade som kort- eller långfristiga när en sådan uppdelning är tillämplig.

71.

Tillgångar och skulder med olika karaktär eller funktion redovisas ibland utifrån olika värderingsgrunder. Exempelvis kan vissa slag av materiella anläggningstillgångar redovisas till anskaffningsvärde, eller till ett omvärderat belopp i enlighet med IAS 16. Användningen av olika värderingsgrunder för olika slags tillgångar tyder på att de har olika karaktär eller funktion och att de därför skall redovisas som separata balansposter.

Information som redovisas i balansräkningen eller i noterna

72.

Ett företag skall, antingen i balansräkningen eller i noterna till balansräkningen, göra en underindelning av de redovisade balansposterna på ett lämpligt sätt med hänsyn till företagets verksamhet. Varje post skall, när så är tillämpligt, underindelas utifrån postens karaktär med separat uppgift om skulder till och fordringar på moderföretaget, andra koncernföretag och intresseföretag samt övriga närstående.

73.

Detaljnivån i underindelningarna i balansräkningen eller i noterna beror på kraven i IAS och berörda belopps storlek, karaktär och funktion. De faktorer som anges i punkt 70 används också för att bestämma grunderna för underindelningen. Upplysningarna kommer att variera för varje post, exempelvis

(a)

materiella tillgångar klassificeras i enlighet med IAS 16, Materiella anläggningstillgångar,

(b)

fordringar delas in i kundfordringar, fordringar på andra koncernföretag, fordringar på närstående, förskottsbetalningar och andra belopp,

(c)

varulager delas i enlighet med IAS 2, Varulager, in i undergrupper såsom handelsvaror, produktionsförnödenheter, råvaror, produkter i arbete och färdiga varor,

(d)

avsättningar delas in i avsättningar för kostnader för ersättningar till anställda och andra poster på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till företagets verksamhet samt

(e)

eget kapital delas in i olika klasser av inbetalt eget kapital, överkurser och annat eget kapital.

74.

Ett företag skall antingen i balansräkningen eller i noterna lämna följande upplysningar:

(a)

För varje slag av aktiekapital

(i)

beslutat antal aktier,

(ii)

antalet emitterade och fullt betalda aktier och emitterade icke fullt betalda aktier,

(iii)

nominellt värde per aktie, eller att aktierna inte har något nominellt värde,

(iv)

en avstämning av antalet utestående aktier vid årets början och vid årets slut,

(v)

de rättigheter, förmånsordningar och restriktioner som är hänförliga till respektive aktieslag, inklusive restriktioner i rätten till vinstutdelning och till återbetalning av kapital,

(vi)

aktier i företaget som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag eller intresseföretag samt

(vii)

aktier som är reserverade för emission enligt optionsavtal och andra försäljningsavtal, med uppgift om villkor och belopp.

(b)

En beskrivning av karaktären hos och syftet med varje reservpost under eget kapital.

(c)

Storleken på utdelning som har föreslagits eller tillkännagivits efter balansdagen, men innan de finansiella rapporterna godkänts för utfärdande.

(d)

Storleken på ej skuldförd företrädesrätt till ackumulativ utdelning.

Ett företag utan aktiekapital, såsom ett handelsbolag, skall lämna information som motsvarar den som krävs ovan, med angivande av förändringarna under perioden för varje kategori av eget kapital och de rättigheter, förmånsordningar och restriktioner som är hänförliga till varje kategori av eget kapital.

Resultaträkning

Information som redovisas i resultaträkningen

75.

Resultaträkningen skall minst innefatta beloppen för följande resultatposter

(a)

intäkter,

(b)

rörelseresultat,

(c)

finansieringskostnader,

(d)

andel av vinst och förlust i intresseföretag och joint ventures redovisade enligt kapitalandelsmetoden,

(e)

skattekostnad,

(f)

resultat från ordinarie verksamhet,

(g)

extraordinära poster,

(h)

minoritetsintressen samt

(i)

periodens nettoresultat.

Ytterligare resultatposter, rubriker och delsummor skall redovisas i resultaträkningen när så krävs enligt en IAS, eller när sådan redovisning krävs för att ge en rättvisande bild av företagets finansiella resultat.

76.

Effekterna av ett företags olika aktiviteter, transaktioner och händelser skiljer sig åt i fråga om stabilitet, risk och förutsägbarhet. Upplysningar om olika beståndsdelar i resultatet bidrar till en förståelse av uppnått resultat och underlättar bedömningen av framtida resultat. Ytterligare poster tas in i resultaträkningen och använda beteckningar och ordningsföljd ändras när det är nödvändigt för att förklara resultatets beståndsdelar. De faktorer som skall beaktas omfattar olika intäkts- eller kostnadskomponenters väsentlighet, karaktär och funktion. Exempelvis gör en bank de ändringar som krävs i beteckningarna för att tillämpa de särskilda kraven i punkterna 9 till 17 i IAS 30. Intäkts- och kostnadsposter kvittas endast när villkoren i punkt 34 är uppfyllda.

Information som redovisas i resultaträkningen eller i noterna

77.

Ett företag skall antingen i resultaträkningen eller i noterna till resultaträkningen redovisa en uppställning av kostnaderna med en klassificering som antingen bygger på kostnadernas karaktär eller deras funktion i företaget.

78.

Företag uppmuntras att redovisa uppställningen enligt punkt 77 i resultaträkningen.

79.

Kostnadsposter delas in i ytterligare undergrupper, i syfte att belysa ett antal av det finansiella resultatets beståndsdelar, som kan variera i fråga om stabilitet, vinst- eller förlustpotential och förutsägbarhet. Denna information tillhandahålls på två sätt.

80.

Den första uppställningen kallas för kostnadsslagsindelning. I resultaträkningen slås kostnader samman utifrån deras karaktär (exempelvis avskrivning, materialinköp, transportkostnader, löner, reklamkostnader) och fördelas inte på olika funktioner i företaget. Denna metod är enkel att använda i många mindre företag, eftersom den inte kräver någon fördelning av rörelsekostnader på funktioner. Nedan följer ett exempel på klassificering enligt kostnadsslagsindelning:

Intäkter

 

X

Övriga rörelseintäkter

 

X

Förändring av lager av färdiga varor och produkter i arbete

X

 

Råvaror och förnödenheter

X

 

Personalkostnader

X

 

Avskrivningar

X

 

Övriga rörelsekostnader

X

 

Summa rörelsekostnader

 

(X)

Rörelseresultat

 

X

81.

Förändringen av färdiga varor och produkter i arbete under perioden representerar en justering av tillverkningskostnaderna i syfte att återspegla det faktum att antingen har tillverkningen ökat lagernivåerna eller har försäljningen överstigande tillverkningen minskat lagernivåerna. I vissa jurisdiktioner redovisas en ökning av färdiga varor och produkter i arbete under perioden omedelbart efter intäkter i ovanstående uppställning. Den valda framställningen får dock inte ge intryck av att dessa belopp är intäkter.

82.

Den andra uppställningen kallas funktionsindelning och klassificerar kostnader utifrån deras funktion, som del av kostnaden för försäljning, distribution eller administration. Denna redovisning ger ofta mer relevant information till användarna än klassificeringen av kostnaderna efter deras karaktär, men fördelningen av kostnader på funktioner kan vara godtycklig och inbegriper betydande mått av bedömning. Nedan följer ett exempel på en klassificering enligt funktionsindelning:

Intäkter

X

Kostnad för sålda varor

(X)

Bruttoresultat

X

Övriga rörelseintäkter

X

Distributionskostnader

(X)

Administrationskostnader

(X)

Övriga rörelsekostnader

(X)

Rörelseresultat

X

83.

Företag som klassificerar kostnaderna efter funktion skall lämna ytterligare information om kostnadernas karaktär, inklusive avskrivningar och personalkostnader.

84.

Valet mellan funktions- och kostnadsslagsindelning beror såväl på historiska faktorer och branschfaktorer som på organisationens karaktär. Båda metoderna ger en indikation om vilka kostnader som kan förväntas variera, direkt eller indirekt, med företagets försäljnings- eller produktionsnivå. Eftersom båda uppställningsmetoderna har fördelar för olika typer av företag, kräver denna standard att företaget väljer den metod som ger den mest rättvisande bilden av beståndsdelarna i företagets resultat. Eftersom information om kostnadernas karaktär är värdefull vid bedömning av framtida kassaflöden skall dock ytterligare upplysningar lämnas när den funktionsindelade uppställningen används.

85.

Ett företag skall, antingen i resultaträkningen eller i noterna, lämna upplysning om tillkännagiven eller föreslagen utdelning per aktie för den period som omfattas av de finansiella rapporterna.

FÖRÄNDRINGAR I EGET KAPITAL

86.

Ett företag skall, som separat del av dess finansiella rapporter, presentera en sammanställning som visar

(a)

periodens nettoresultat,

(b)

varje post av intäkter och kostnader, vinster eller förluster som, till följd av andra standarder, redovisas direkt mot eget kapital samt summan av dessa poster samt

(c)

den ackumulerade effekten av byten av redovisningsprinciper och rättelse av fundamentala fel som redovisats enligt huvudprincipen i IAS 8.

Dessutom skall företaget, antingen i denna sammanställning eller i noterna, redovisa

(d)

kapitaltransaktioner med och utdelningar till ägare,

(e)

balanserat resultat vid periodens början och på balansdagen samt periodens förändringar samt

(f)

en avstämning av det redovisade värdet för de olika posterna i eget kapital vid periodens början och slut med varje förändring separat redovisad.

87.

Förändringen av företagets eget kapital mellan två balansdagar återspeglar ökningen eller minskningen av dess nettotillgångar eller förmögenhet under perioden, enligt de värderingsprinciper som företaget tillämpat och lämnat upplysning om i de finansiella rapporterna. Ökningen eller minskningen av det egna kapitalet – med undantag för de förändringar som härrör från transaktioner med företagets ägare, såsom kapitaltillskott och utdelningar – visar de sammanlagda vinster och förluster som företagets verksamhet genererat under perioden.

88.

IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper, kräver att alla intäkts- och kostnadsposter som redovisas under en period skall ingå när periodens nettoresultat fastställs, såvida en IAS inte kräver eller tillåter något annat. Andra standarder kräver att vissa vinster och förluster, såsom över- eller underskott vid omvärderingar och vissa valutakursdifferenser, skall redovisas direkt mot eget kapital tillsammans med kapitaltransaktioner med och utdelningar till företagets ägare. Eftersom det är viktigt att beakta samtliga vinster och förluster vid bedömningen av förändringar i företagets finansiella ställning mellan två balansdagar, kräver denna standard en separat del bland de finansiella rapporterna som belyser företagets sammanlagda vinster och förluster, inklusive sådana som redovisas direkt mot eget kapital.

89.

Kraven i punkt 86 kan uppfyllas på många olika sätt. Den ansats som används i många jurisdiktioner är en tabellsammanställning med en avstämning mellan ingående och utgående saldon för alla poster under eget kapital, inklusive posterna (a) till (f). Ett alternativ är att utforma den separata delen av de finansiella rapporterna med endast posterna (a) till (c). Med denna ansats redovisas de poster som anges i avsnitt (d) till (f) i noterna till de finansiella rapporterna. I bilagan till standarden finns exempel på båda ansatserna. Oavsett vilken ansats som används krävs enligt punkt 86 en delsumma för posterna i (b), så att användarna kan härleda de sammanlagda vinster och förluster som uppstått i företagets verksamhet under perioden.

Kassaflödesanalys

90.

IAS 7 anger krav för utformningen av kassaflödesanalysen och tillhörande upplysningar. Den anger att information om kassaflöden är användbar eftersom informationen ger användarna av finansiella rapporter ett underlag för att förutsäga företagets förmåga att generera likvida medel och de behov företaget har av att använda dessa kassaflöden.

Noter till finansiella rapporter

Struktur

91.

Noterna till ett företags finansiella rapporter skall

(a)

innehålla information om grunden för upprättandet av de finansiella rapporterna samt de specifika redovisningsprinciper som valts och tillämpas för väsentliga transaktioner och händelser,

(b)

lämna den information som krävs enligt IAS och som inte lämnas på annan plats i de finansiella rapporterna samt

(c)

lämna ytterligare information som inte redovisas i de primära finansiella rapporterna men som är nödvändig för en rättvisande bild  (4) .

92.

Noterna till de finansiella rapporterna skall presenteras på ett systematiskt sätt. Varje post i balansräkningen, resultaträkningen och kassaflödesanalysen skall innehålla hänvisning till tillhörande information i noterna.

93.

Noterna till de finansiella rapporterna innehåller förklarande beskrivningar eller mer utförliga uppdelningar av de belopp som anges i balansräkningen, resultaträkningen, kassaflödesanalysen och redogörelsen för förändringar i eget kapital samt ytterligare information såsom eventualförpliktelser och åtaganden. De innehåller information som IAS kräver eller uppmuntrar företagen att lämna, liksom andra upplysningar som behövs för att ge en rättvisande bild.

94.

Noterna presenteras normalt i nedanstående ordningsföljd, vilket underlättar för användarna att förstå de finansiella rapporterna och jämföra dem med andra företags motsvarande rapporter:

(a)

Uppgift om att företaget tillämpat IAS (se punkt 11).

(b)

Uppgift om tillämpad värderingsgrund eller tillämpade värderingsgrunder och tillämpade redovisningsprinciper.

(c)

Tilläggsinformation avseende de poster som presenteras i varje primär finansiell rapport, i den ordningsföljd som varje post och varje finansiell rapport presenteras.

(d)

Andra upplysningar, inklusive

(i)

eventualförpliktelser och eventualtillgångar, åtaganden och andra finansiella upplysningar samt

(ii)

icke-finansiella upplysningar.

95.

I vissa fall kan det vara nödvändigt eller önskvärt att ändra ordningsföljden mellan vissa poster i noterna. Exempelvis kan information om räntesatser och omvärdering till verkligt värde kombineras med information om finansiella instruments löptider, även om de förra upplysningarna hör till resultaträkningen och de senare till balansräkningen. En systematisk struktur bibehålls dock så långt det är genomförbart.

96.

Information om grunden för upprättandet av de finansiella rapporterna samt specifika redovisningsprinciper kan utgöra en separat del av de finansiella rapporterna.

Redogörelse för redovisningsprinciper

97.

Den del av de finansiella rapporternas noter som behandlar redovisningsprinciperna skall beskriva

(a)

den värderingsgrund (eller de värderingsgrunder) som tillämpats vid upprättandet av de finansiella rapporterna och

(b)

varje specifik redovisningsprincip som är nödvändig för att kunna förstå de finansiella rapporterna på ett riktigt sätt.

98.

Utöver de redovisningsprinciper som tillämpats i de finansiella rapporterna är det viktigt att användarna är medvetna om den värderingsgrund eller de värderingsgrunder som använts (anskaffningsvärde, återanskaffningsvärde, realiserbart värde, verkligt värde eller nuvärde) eftersom den eller de utgör den grund på vilken de finansiella rapporterna som helhet utarbetats. När mer än en värderingsgrund använts i de finansiella rapporterna, exempelvis när vissa anläggningstillgångar omvärderas, behöver företaget bara ge en indikation om de slag av tillgångar och skulder som varje värderingsgrund tillämpats på.

99.

När företagsledningen avgör om den skall lämna upplysning om en viss redovisningsprincip beaktar den huruvida uppgiftslämnandet skulle underlätta för användarna att förstå hur transaktioner och händelser återspeglas i det redovisade resultatet och den finansiella ställningen. De redovisningsprinciper som ett företag kan överväga att lämna upplysning om innefattar, men begränsas inte till

(a)

intäktsredovisning,

(b)

principer för upprättande av koncernredovisning, inklusive dotterföretag och intresseföretag,

(c)

förvärv och samgåenden,

(d)

joint ventures,

(e)

redovisning och avskrivning av materiella och immateriella tillgångar,

(f)

aktivering av lånekostnader och andra utgifter,

(g)

entreprenadavtal,

(h)

förvaltningsfastigheter,

(i)

finansiella instrument och placeringar,

(j)

leasingavtal,

(k)

utgifter för forskning och utveckling,

(l)

varulager,

(m)

skatter, inklusive uppskjutna skatter,

(n)

avsättningar,

(o)

kostnader för ersättningar till anställda,

(p)

valutaomräkning och kurssäkring,

(q)

definition av segment i form av rörelsegrenar och geografiska områden samt grunden för fördelningen av kostnader mellan segmenten,

(r)

definition av likvida medel,

(s)

inflationsredovisning samt

(t)

statliga bidrag.

Andra IAS:er kräver uttryckligen upplysning om tillämpade redovisningsprinciper inom flera av dessa områden.

100.

Varje företag skall, mot bakgrund av verksamhetens karaktär, överväga vilka principer som användarna kan förvänta sig upplysning om för den aktuella typen av företag. Exempelvis kan alla företag i den privata sektorn förväntas lämna upplysning om tillämpad princip för redovisningen av inkomstskatter, inklusive uppskjutna skatteskulder och skattefordringar. När ett företag har betydande verksamhet i utlandet eller transaktioner i utländska valutor, förväntas det lämna upplysning om tillämpade principer för redovisningen av valutakursvinster och valutakursförluster och för kurssäkringen av sådana vinster och förluster. I koncernredovisningar lämnas upplysning om principerna för redovisningen av goodwill och minoritetsintressen.

101.

En redovisningsprincip kan vara betydelsefull även om de belopp som redovisas för innevarande och tidigare perioder inte är väsentliga. Det är också korrekt att upplysa om varje tillämpad redovisningsprincip som inte omfattas av befintliga IAS:er, men där principen är vald och tillämpad i enlighet med punkt 20.

Övriga upplysningar

102.

Ett företag skall lämna följande upplysningar, om dessa inte ingår någon annanstans i den information som publiceras tillsammans med de finansiella rapporterna:

(a)

Företagets säte och rättsliga form, vilket land företaget registrerats i och adressen till företagets huvudkontor (eller huvudsakliga verksamhetsort, om denna är en annan än företagets huvudkontor).

(b)

En beskrivning av verksamhetens karaktär och av företagets huvudsakliga aktiviteter.

(c)

Namnet på moderföretaget och det överordnade moderföretaget för koncernen.

(d)

Antingen antalet anställda vid periodens slut eller medelantalet anställda under perioden.

IKRAFTTRÄDANDE

103.

Denna standard skall tillämpas i finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 juli 1998 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras.

104.

Denna standard ersätter IAS 1, Disclosure of Accounting Policies (”Upplysning om redovisningsprinciper”), IAS 5, Information to be Disclosed in Financial Statements (”Upplysningar som skall lämnas i finansiella rapporter”), och IAS 13, Presentation of Current Assets and Current Liabilities (”Redovisning av omsättningstillgångar och kortfristiga skulder”), som fastställdes av styrelsen i omformaterade versioner 1994.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 2

(OMARBETAD 1993)

Varulager

Denna omarbetade standard ersätter IAS 2, Valuation and Presentation of Inventories in the Context of the Historical Cost System (”Värdering och klassificering av varulager baserat på anskaffningsvärde”), som fastställdes av styrelsen i oktober 1975. Denna omarbetade standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1995 eller senare.

I maj 1999 medförde IAS 10 (omarbetad 1999), Händelser efter balansdagen, att punkt 28 ändrades. Den ändrade texten skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

I december 2000 medförde IAS 41, Jord- och skogsbruk, att punkt 1 ändrades samt att punkt 16A lades till. Ändringarna skall tillämpas på finansiella rapporter avseende räkenskapsår som börjar den 1 januari 2003 eller senare.

En SIC-tolkning hör ihop med IAS 2:

SIC-1: Olika metoder för att fastställa ett varulagers anskaffningsvärde.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-3
Definitioner 4-5
Värdering av varulager 6
Anskaffningsvärdet för varulager 7-18
Inköpskostnader 8-9
Tillverkningskostnader 10-12
Andra kostnader 13-15
Anskaffningsvärdet för lager hos tjänsteföretag 16
Anskaffningsvärdet för jordbruksprodukter från biologiska tillgångar 16A
Metoder för att fastställa anskaffningsvärdet 17-18
Beräkningsmetoder 19-24
Huvudprincip 21-22
Tillåten alternativ princip 23-24
Nettoförsäljningsvärde 25-30
Redovisning som kostnad 31-33
Upplysningar 34-40
Ikraftträdande 41

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil skall läsas tillsammans med den förklarande texten och tillsammans med förordet till International Accounting Standards (IAS). De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Syftet med denna standard är att ange hur varulager skall redovisas, baserat på anskaffningsvärdemetoden. Den viktigaste frågan vid redovisning av varulager gäller vilket anskaffningsvärde som skall redovisas som tillgång till dess en motsvarande intäkt redovisas. Standarden ger praktisk vägledning om hur anskaffningsvärdet fastställs och hur det senare skall redovisas som kostnad, innefattande eventuell nedskrivning till nettoförsäljningsvärdet. Den ger även vägledning om de olika beräkningsmetoder som används vid fördelning av kostnader på skilda varuslag.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Denna standard skall tillämpas i finansiella rapporter som upprättas baserat på anskaffningsvärde vid redovisning av andra varor i lager än

(a)

pågående arbeten i form av entreprenaduppdrag, vilket även inbegriper tjänsteuppdrag som är hänförliga till dem (se IAS 11, Entreprenadavtal),

(b)

finansiella instrument samt

(c)

producenters lager av boskap, jordbruks- och skogsprodukter samt metallhaltiga mineraler i den mån de värderas till nettoförsäljningsvärde i enlighet med väl etablerad praxis i vissa branscher,

(d)

biologiska tillgångar hänförliga till jord- och skogsbruksverksamhet (se IAS 41, Jord- och skogsbruk).

2.

Denna standard ersätter IAS 2, Valuation and Presentation of Inventories in the Context of the Historical Cost System (”Värdering och klassificering av varulager baserat på anskaffningsvärde”), som fastställdes 1975.

3.

De varor som nämns i punkt 1 (c) värderas till nettoförsäljningsvärdet vid vissa tillverkningssteg. Detta inträffar exempelvis vid skörd av jordbruksgrödor eller utvinning av metallhaltiga mineraler och försäljningen är garanterad via ett terminskontrakt eller en statlig garanti, eller när det finns en homogen marknad och en försumbar risk för att försäljning inte skall ske. Dessa varor omfattas inte av denna standard.

DEFINITIONER

4.

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

Varor i lager utgörs av tillgångar

(a)

som är avsedda för försäljning i den löpande verksamheten,

(b)

som är under tillverkning för sådan försäljning eller

(c)

i form av material eller förnödenheter som skall förbrukas i tillverkningsprocessen eller vid tillhandahållandet av tjänster.

Nettoförsäljningsvärde är det uppskattade försäljningspriset i den löpande verksamheten efter avdrag för uppskattade kostnader för färdigställande och uppskattade kostnader som är nödvändiga för att åstadkomma en försäljning.

5.

Varor i lager innefattar köpta varor för försäljning, inklusive exempelvis handelsvaror som köpts av en återförsäljare för vidareförsäljning samt mark och annan egendom för försäljning. Vidare innefattar varor i lager färdiga egentillverkade varor, eller produkter i arbete, samt material och förnödenheter som är avsedda att användas i tillverkningsprocessen. Lagret hos ett tjänsteföretag inkluderar anskaffningsvärdet enligt punkt 16 för uppdrag för vilka företaget ännu inte redovisat någon motsvarande intäkt (se IAS 18, Intäkter).

VÄRDERING AV VARULAGER

6.

Varor i lager skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet.

Anskaffningsvärdet för varulager

7.

Anskaffningsvärdet för varulager innefattar alla kostnader för inköp, kostnader för tillverkning samt andra kostnader för att bringa varorna till deras aktuella plats och skick.

Inköpskostnader

8.

I inköpskostnaderna för varor i lager inräknas inköpspriset, tullavgifter och andra skatter (utom sådana skatter som företaget senare kan återfå från skattemyndigheterna) samt transportkostnader, hanteringskostnader och andra kostnader som är direkt hänförliga till inköpet av färdigvaror, material och tjänster. Handelsrabatter, prisavdrag och liknande skall dras av när inköpskostnaderna bestäms.

9.

Inköpskostnaderna kan innefatta valutakursdifferenser som uppkommer direkt vid ett nyligen genomfört förvärv av varor som faktureras i en utländsk valuta, i de sällsynta fall som tillåts enligt tillåten alternativ princip i IAS 21, Effekterna av ändrade valutakurser. Dessa valutakursdifferenser begränsas till att omfatta dem som uppstår vid en kraftig devalvering eller depreciering av en valuta, mot vilken en säkring inte kan göras, och som påverkar skulder som inte kan regleras samt som uppkommer vid det nyligen genomförda förvärvet av varorna.

Tillverkningskostnader

10.

I tillverkningskostnaderna för varor i lager inräknas kostnader som är direkt hänförliga till tillverkade enheter, såsom direkt lön. Vidare inräknas systematiskt fördelade fasta och rörliga omkostnader som är hänförliga till tillverkningen av färdiga varor. Fasta omkostnader som avser tillverkningen utgörs av sådana indirekta tillverkningsomkostnader som är relativt opåverkade av variationer i tillverkningsvolymen, såsom avskrivningar och underhåll av fabriksbyggnader och -utrustning liksom kostnader för fabriksledning och -administration. Rörliga omkostnader är sådana indirekta kostnader för tillverkningen som varierar direkt, eller i det närmaste direkt, med tillverkningsvolymen, såsom indirekt material och indirekt lön.

11.

Fördelningen av fasta omkostnader för tillverkningen bygger på anläggningarnas normala kapacitet. Med normal kapacitet avses den tillverkningsvolym som förväntas uppnås i genomsnitt under ett antal perioder eller säsonger vid normala förhållanden, varvid hänsyn tas till förlorad kapacitet till följd av planerat underhåll. Faktisk produktionsnivå kan användas om den utgör en god approximation av normal kapacitet. Det totala belopp för fasta omkostnader som fördelas på varje tillverkad enhet blir inte högre till följd av låg produktion eller outnyttjade anläggningar. Ej fördelade omkostnader kostnadsförs i resultaträkningen för den period till vilken de hänför sig. I perioder med onormalt hög tillverkning minskas det belopp som fördelas på varje tillverkad enhet så att varorna inte värderas högre än till anskaffningsvärdet. Rörliga omkostnader för tillverkningen fördelas på varje tillverkad enhet utifrån anläggningarnas faktiska utnyttjande.

12.

En tillverkningsprocess kan få till följd att flera produkter tillverkas samtidigt. Detta är exempelvis fallet vid förenad produktion eller när det förekommer en biprodukt vid sidan av huvudprodukten. När kostnaderna för tillverkning av varje enskild vara inte är särskiljbar, fördelas kostnaderna på de olika varorna på ett logiskt och konsekvent sätt. Fördelningen kan exempelvis baseras på det relativa försäljningsvärdet av varje vara, antingen vid det stadium i tillverkningsprocessen där produkterna blir särskiljbara, eller när tillverkningen är avslutad. De flesta biprodukter är oväsentliga till sin karaktär. När så är fallet värderas de ofta till nettoförsäljningsvärde och det värdet dras av när huvudproduktens anskaffningsvärde fastställs. Det innebär att huvudproduktens redovisade värde inte avviker väsentligt från dess anskaffningsvärde.

Andra kostnader

13.

Andra kostnader räknas in i anskaffningsvärdet för en vara endast i den utsträckning som de är nödvändiga för att bringa varan till dess aktuella plats och skick. Exempelvis kan det vara lämpligt att i anskaffningsvärdet för varor i lager inkludera omkostnader som inte är hänförliga till tillverkningen eller kostnaderna för att utforma varor för enskilda kunder.

14.

Följande är exempel på kostnader som inte inräknas i anskaffningsvärdet för varor i lager och som kostnadsförs i resultaträkningen för den period till vilken de hänför sig:

(a)

Onormalt högt råvaruspill, onormalt höga arbetskostnader eller andra tillverkningskostnader.

(b)

Lagringskostnader, såvida de inte är nödvändiga i tillverkningsprocessen före ett senare tillverkningssteg.

(c)

Administrativa omkostnader som inte bidrar till att bringa varan till dess aktuella plats och skick.

(d)

Försäljningskostnader.

15.

I begränsade fall räknas räntekostnader in i anskaffningsvärdet för varulager. Dessa fall behandlas i tillåten alternativ princip i IAS 23, Lånekostnader.

Anskaffningsvärdet för lager hos tjänsteföretag

16.

Anskaffningsvärdet för lager hos ett tjänsteföretag består främst av löner och andra kostnader för personal som är direkt sysselsatt med att tillhandahålla tjänsterna, inklusive arbetsledande personal, samt därtill hänförliga omkostnader. Löner och andra kostnader för försäljnings- och administrationspersonal ingår inte i anskaffningsvärdet för lagret utan kostnadsförs den period de uppkommer.

Anskaffningsvärdet för jordbruksprodukter från biologiska tillgångar

16A.

Enligt IAS 41, Jord- och skogsbruk, skall varor som består av jordbruksprodukter som ett företag skördat från biologiska tillgångar vid första redovisningstillfället redovisas till det verkliga värdet efter avdrag för uppskattade försäljningskostnader vid skördetidpunkten. Detta värde utgör varornas anskaffningsvärde per detta datum, när denna standard börjar tillämpas.

Metoder för att fastställa anskaffningsvärdet

17.

Olika schablonmetoder för att fastställa anskaffningsvärdet för varor i lager, såsom standardkostnadsmetoder eller metoder som baseras på försäljningspriset, kan av praktiska skäl användas om de resulterar i en god approximation av anskaffningsvärdet. Standardkostnader beräknas med hänsyn tagen till normalsituationer med avseende på material och förnödenheter, lön, produktivitet och kapacitetsutnyttjande. De omprövas regelbundet och revideras när så är nödvändigt, mot bakgrund av aktuella förhållanden.

18.

Metoder som baseras på försäljningspriset används ofta inom handeln för att värdera sådana enheter i varulagret som förekommer i stort antal med hög omsättningshastighet och i stort sett samma marginaler och för vilka det inte är praktiskt genomförbart att använda andra metoder för att fastställa anskaffningsvärdet. Anskaffningsvärdet fastställs genom att ett avdrag görs från försäljningspriset motsvarande en beräknad bruttomarginal. Vid beräkningen av bruttomarginalen beaktas varor vars försäljningspris har sänkts i förhållande till ursprungligt pris. Som bruttomarginaler används ofta genomsnittliga värden för varje avdelning.

Beräkningsmetoder

19.

Anskaffningsvärdet för sådana varor som vanligen inte är utbytbara, samt för varor och tjänster som produceras för och hålls åtskilda för särskilda projekt, skall fastställas med utgångspunkt i de specifika kostnader som är hänförliga till respektive produkt.

20.

Att fastställa anskaffningsvärdet med utgångspunkt i de specifika kostnaderna innebär att specifika kostnader hänförs till identifierade artiklar i lagret. Det är en lämplig metod för artiklar som är åtskilda för särskilda projekt, oavsett om de köpts in eller producerats internt. Ett sådant tillvägagångssätt är emellertid olämpligt när det rör sig om ett stort antal enheter som är inbördes utbytbara, eftersom metoden att välja ut de enheter som kvarligger i lager då skulle kunna användas för att uppnå en förutbestämd effekt på periodens resultat.

Huvudprincip

21.

Anskaffningsvärdet, för andra varor än dem som omfattas av punkt 19, skall beräknas genom tillämpning av först in, först ut-metoden (FIFU), eller av metoder som bygger på vägda genomsnittspriser  (5) .

22.

FIFU-metoden utgår från antagandet att varor som köps in först säljs först och att de enheter som ligger kvar i lagret i slutet av en period därmed är de som köpts in eller tillverkats senast. Metoden som bygger på vägda genomsnittspriser innebär att anskaffningsvärdet för varje enhet fastställs ur ett vägt genomsnitt av anskaffningsvärdena för liknande enheter vid periodens början och av anskaffningsvärdena för de enheter som köpts in eller tillverkats under perioden. Genomsnittstalen kan beräknas periodiskt eller vid varje tillkommande leverans, beroende på förhållandena hos det enskilda företaget.

Tillåten alternativ princip

23.

Anskaffningsvärdet, för andra varor än dem som omfattas av punkt 19, skall beräknas genom tillämpning av sist in, först ut-metoden (SIFU)  (5) .

24.

SIFU-metoden utgår från antagandet att varor som köps in eller tillverkas sist säljs först och att de enheter som ligger kvar i lagret vid slutet av en period därmed är de som först köpts in eller tillverkats.

Nettoförsäljningsvärde

25.

Det redovisade värdet för varor i lager kanske inte kan återvinnas om varorna utsatts för skada, om de helt eller delvis blivit för gamla eller om försäljningspriset har sjunkit. Det redovisade värdet för varor i lager kanske inte heller kan återvinnas om de uppskattade kostnaderna för färdigställande eller de uppskattade kostnaderna för att sälja enheterna har ökat. En justering till nettoförsäljningsvärdet är i linje med synsättet att tillgångar inte skall tas upp till ett värde som är högre än av vad som beräknas inflyta vid försäljningen eller värdet av framtida utnyttjande.

26.

Värdet på varor i lager skrivs vanligen ned till nettoförsäljningsvärdet på basis av en bedömning vara för vara. I vissa fall kan det emellertid vara lämpligt att slå samman likartade eller sammanhängande varor. Detta kan vara fallet när varorna hör till samma produktlinje och används för samma ändamål eller för samma slutanvändning, om de tillverkas och säljs i samma geografiska område och om det inte är praktiskt genomförbart att värdera en varutyp åtskild från en annan inom samma produktlinje. Det är inte lämpligt att göra en nedskrivning av varor i lager med utgångspunkt från hur de har klassificerats, exempelvis färdiga varor, eller alla varor för en viss bransch eller för ett visst geografiskt område. Tjänsteföretag särredovisar vanligen kostnader avseende varje uppdrag för vilket ett separat försäljningspris debiteras. Därför behandlas varje sådant uppdrag som en separat produkt.

27.

Uppskattningar av nettoförsäljningsvärdet sker med utgångspunkt i de mest tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga vid de tidpunkter då uppskattningarna görs, avseende de belopp som förväntas inflyta. Uppskattningarna beaktar variationer i priser eller kostnader som har direkt koppling till händelser som inträffar efter slutet av perioden till den del dessa händelser bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen.

28.

Uppskattningar av nettoförsäljningsvärdet tar också hänsyn till syftet med lagerhållningen. Exempelvis baseras nettoförsäljningsvärdet för den del av varulagret som utgörs av enheter som lagerhålls för en kontrakterad varuförsäljning eller serviceavtal på överenskomna priser. Om de överenskomna försäljningarna avser en mindre kvantitet än den lagerhållna, beräknas nettoförsäljningsvärdet för den överskjutande delen med utgångspunkt i allmänna försäljningspriser. Försäljningskontrakt som avser en större kvantitet varor än den som lagerhålls eller inköpskontrakt kan ge upphov till avsättningar eller eventualförpliktelser. Sådana avsättningar eller eventualförpliktelser behandlas i IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar.

29.

Råvaror, komponenter och andra förnödenheter som innehas för användning i tillverkningen av varor skrivs inte ned under anskaffningsvärdet, om den slutprodukt i vilken de ingår förväntas kunna säljas till ett pris som motsvarar eller överstiger anskaffningsvärdet. Om emellertid en nedgång i priset på insatsmaterial indikerar att tillverkningsvärdet för den färdiga varan kommer att överstiga nettoförsäljningsvärdet, skrivs insatsmaterialet ned till nettoförsäljningsvärdet. I sådana fall kan återanskaffningsvärdet vara det bästa tillgängliga måttet på nettoförsäljningsvärdet.

30.

En ny bedömning av nettoförsäljningsvärdet görs i varje efterföljande period. När de förhållanden som tidigare var skälet till att vissa varor skrevs ned under anskaffningsvärdet inte längre föreligger, återförs nedskrivningen så att det nya redovisade värdet är det lägsta av anskaffningsvärdet och det justerade nettoförsäljningsvärdet. Detta inträffar exempelvis när en vara, som redovisas till nettoförsäljningsvärdet på grund av att försäljningspriset har gått ned, fortfarande är osåld i en senare period samtidigt som försäljningspriset har ökat.

REDOVISNING SOM KOSTNAD

31.

När varor i lager säljs skall redovisat värde för dem kostnadsföras i resultaträkningen för den period i vilken motsvarande intäkt redovisas. Justering av varor i lager till nettoförsäljningsvärde och förluster på varor i lager skall redovisas i resultaträkningen för den period till vilken justeringen eller förlusten hänför sig. En återföring av en nedskrivning av varor i lager till följd av att nettoförsäljningsvärdet ökat skall redovisas som ett avdrag från den aktuella periodens kostnader för sålda varor.

32.

Genom att redovisat värde för sålda varor redovisas som kostnad i resultaträkningen för den period i vilken försäljning sker kommer intäkter och kostnader att matcha varandra.

33.

Vissa varor kan komma att omföras till andra tillgångskonton, exempelvis en vara som används som komponent i egentillverkade materiella anläggningstillgångar. Varor som på detta sätt ingår i en annan tillgång redovisas som kostnader under tillgångens nyttjandeperiod.

UPPLYSNINGAR

34.

I de finansiella rapporterna skall upplysning lämnas om:

(a)

De redovisningsprinciper som tillämpas för värdering av varulagret, inklusive vilken beräkningsmetod eller vilka beräkningsmetoder som används.

(b)

Varulagrets totala redovisade värde och det redovisade värdet uppdelat på ett för företaget lämpligt sätt.

(c)

Redovisat värde för den del av varulagret som redovisas till nettoförsäljningsvärde.

(d)

Beloppet avseende återföring av eventuell nedskrivning som redovisas under perioden enligt punkt 31.

(e)

De omständigheter eller händelser som ledde till återföring av en nedskrivning av varulager enligt punkt 31.

(f)

Redovisat värde för varor som ställs som säkerhet för lån eller andra skulder.

35.

Upplysningar avseende redovisade värden för olika kategorier av varor i lager samt omfattningen av förändringar av dessa värden är till nytta för användare av finansiella rapporter. Vanliga indelningar av varor i lager är handelsvaror, produktionsförnödenheter, råvaror, produkter i arbete och färdiga varor. Ett tjänsteföretags varor i lager kan beskrivas som pågående arbete.

36.

När anskaffningsvärdet fastställs enligt SIFU-metoden i enlighet med tillåten alternativ princip i punkt 23, skall de finansiella rapporterna innehålla upplysningar om skillnaden mellan värdet på varulagret i balansräkningen och antingen

(a)

det lägsta av det belopp som fastställts enligt punkt 21 och nettoförsäljningsvärdet eller

(b)

det lägsta av återanskaffningsvärdet på balansdagen och nettoförsäljningsvärdet.

37.

I de finansiella rapporterna skall information lämnas om antingen

(a)

det anskaffningsvärde för varor i lager som är redovisat som kostnad under perioden eller

(b)

de rörelsekostnader hänförliga till intäkter som redovisas som en kostnad under perioden, med kostnadsslagsindelning.

38.

Det anskaffningsvärde för varor i lager som redovisas som kostnad under perioden utgörs av de anskaffningsvärden som tidigare inkluderats i värderingen av de varor som sålts samt av ofördelade omkostnader för tillverkningen och onormala tillverkningskostnader. Det kan finnas omständigheter i företaget som motiverar att även andra kostnader räknas in, såsom distributionskostnader.

39.

Vissa företag använder en annan uppställningsform för resultaträkningen, vilket får till följd att andra belopp redovisas i stället för det anskaffningsvärde för varor i lager som redovisas som kostnad under perioden. Används denna annorlunda uppställningsform redovisar företaget rörelsekostnaderna, hänförliga till periodens intäkter, med kostnadsslagsindelning. I detta fall redovisar företaget periodens kostnader för råmaterial och förbrukningsmaterial, lönekostnader och andra rörelsekostnader tillsammans med periodens nettoförändring av varulagervärdet.

40.

En nedskrivning till nettoförsäljningsvärdet kan vara av sådan storlek, frekvens eller karaktär att upplysning om detta skall lämnas enligt IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper.

IKRAFTTRÄDANDE

41.

Denna standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1995 eller senare.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 7

(OMARBETAD 1992)

Kassaflödesanalys

Denna omarbetade standard ersätter IAS 7, Statement of Changes in Financial Position (”Kassaflödesanalys”), som fastställdes av styrelsen i oktober 1977. Denna omarbetade standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1994 eller senare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-3
Nyttan med information om kassaflöden 4-5
Definitioner 6-9
Likvida medel 7-9
Redovisning av kassaflödena i kategorier 10-17
Den löpande verksamheten 13-15
Investeringsverksamheten 16
Finansieringsverksamheten 17
Redovisning av kassaflöden från den löpande verksamheten 18-20
Redovisning av kassaflöden från investerings- och finansieringsverksamheterna 21
Kassaflöden som kan nettoredovisas 22-24
Kassaflöden i utländsk valuta 25-28
Extraordinära intäkter och kostnader 29-30
Räntor och utdelningar 31-34
Inkomstskatter 35-36
Innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures 37-38
Förvärv och avyttringar av dotterföretag och andra affärsenheter 39-42
Transaktioner som inte medför betalningar 43-44
Likvida medels sammansättning 45-47
Övriga upplysningar 48-52
Ikraftträdande 53

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil innehåller standardens huvudprinciper. De skall läsas i sammanhang med den förklarande texten som är skriven med normalt teckensnitt och i sammanhang med förordet till IAS. De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Upplysningar om ett företags kassaflöde ger användare av finansiella rapporter ett underlag för att bedöma ett företags förmåga att skapa likvida medel och företagets behov av dessa likvida medel. De ekonomiska beslut som fattas av användare kräver en värdering av företagets förmåga att generera likvida medel samt tidpunkten för och säkerheten rörande dem.

Syftet med denna standard är att kräva att företag lämnar uppgifter om tidigare perioders förändringar i likvida medel i en kassaflödesanalys i vilken periodernas kassaflöden delas in i löpande verksamhet, investeringsverksamhet samt finansieringsverksamhet.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Ett företag skall upprätta kassaflödesanalys i enlighet med kraven i denna standard. Kassaflödesanalysen skall ingå som en integrerad del av företagets finansiella rapporter för alla perioder för vilka finansiella rapporter upprättas.

2.

Denna standard ersätter IAS 7, Statement of Changes in Financial Position (”Kassaflödesanalys”), som fastställdes i juli 1977.

3.

Användare av ett företags finansiella rapporter är intresserade av hur företaget genererar likvida medel. Detta gäller oavsett vad företagets verksamhet har för karaktär och oavsett om likvida medel kan betraktas som företagets produkt, vilket kan vara fallet för ett finansiellt institut. Företag behöver likvida medel av i princip samma orsaker, även om det föreligger stora skillnader mellan företagens huvudsakliga intäktsgenererande verksamheter. De behöver likvida medel för den löpande verksamheten, för att betala sina förpliktelser och för att kunna ge avkastning till investerare. I enlighet med detta kräver denna standard att alla företag skall upprätta en kassaflödesanalys.

NYTTAN MED INFORMATION OM KASSAFLÖDEN

4.

En kassaflödesanalys som används tillsammans med övriga finansiella rapporter erbjuder information som hjälper användare att bedöma förändringar i ett företags nettotillgångar, dess finansiella struktur (inklusive likviditet och solvens) och dess förmåga att påverka in- och utbetalningars storlek och tidpunkt för att anpassa sig till förändrade omständigheter och möjligheter. Information om kassaflöden är till nytta vid bedömning av företagets förmåga att generera likvida medel och hjälper användare att utveckla modeller för att fastställa och jämföra nuvärdet av olika företags framtida kassaflöden. Uppgifter om kassaflöden förbättrar också möjligheterna att jämföra resultatet för den löpande verksamheten i olika företag eftersom kassaflödet eliminerar effekterna av att olika redovisningsprinciper tillämpas vid redovisning av likartade transaktioner och händelser.

5.

Historisk information om kassaflöden används ofta som en indikation avseende storlek, tidpunkt och risker beträffande framtida kassaflöden. Den kan också vara till nytta vid kontroll av precisionen i tidigare bedömningar av framtida kassaflöden och för granskning av sambandet mellan lönsamhet och nettot av in- och utbetalningar samt påverkan av ändrade priser.

DEFINITIONER

6.

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

 

Kassa och bank utgörs av kassamedel samt disponibla tillgodohavanden hos banker och motsvarande institut.

 

Andra likvida medel än kassa och bank utgörs av kortfristiga, likvida placeringar som lätt kan omvandlas till ett känt belopp av kassa och bank och som är utsatta för endast en obetydlig risk för värdefluktuationer.

 

Kassaflöde utgörs av in- och utflöde av likvida medel.

 

Löpande verksamhet utgörs av företagets huvudsakliga intäktsgenererande verksamheter samt av andra verksamheter än investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet.

 

Investeringsverksamhet utgörs av förvärv och avyttring av anläggningstillgångar och sådana placeringar som inte inryms i begreppet likvida medel.

 

Finansieringsverksamhet utgörs av åtgärder som medför förändringar i storleken på och sammansättningen av företagets eget kapital och upplåning.

Likvida medel

7.

Likvida medel innehas snarare i syfte att tas i anspråk för att fullgöra kortfristiga åtaganden än för investeringar eller andra syften. En placering kan klassificeras som likvida medel om den lätt kan omvandlas till kassamedel till ett känt belopp och om den är utsatt för endast en obetydlig risk för värdefluktuationer. En placering kan normalt klassificeras som likvida medel endast när den har en kort löptid från anskaffningstidpunkten, exempelvis tre månader eller mindre. Aktieinnehav undantas från likvida medel, såvida de inte till sin innebörd är likvida medel, såsom preferensaktier som förvärvats kort innan de förfaller och som har en angiven tidpunkt för inlösen.

8.

Lån från banker hänförs normalt till finansieringsverksamheten. Det förekommer dock i vissa länder att checkräkningskrediter som är omedelbart uppsägningsbara används som instrument i ett företags kassaförvaltning. I dessa fall behandlas tillgodohavanden på en checkräkningskredit som en tillkommande post i likvida medel. Sådana överenskommelser kännetecknas bland annat av att saldot ofta fluktuerar mellan att vara positivt och negativt.

9.

I kassaflöden bortses från omplaceringar av medel inom begreppet likvida medel, eftersom omplaceringar ingår i ett företags kassaförvaltning, och inte är en del av företagets löpande verksamhet, investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet. Kassaförvaltning innefattar placering av kassaöverskott.

REDOVISNING AV KASSAFLÖDENA I KATEGORIER

10.

Kassaflödesanalysen skall utvisa företagets in- och utbetalningar under perioden där betalningarna hänförs till löpande verksamhet, investeringsverksamhet eller finansieringsverksamhet.

11.

Ett företag redovisar kassaflöden från löpande verksamhet, investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet på det sätt som är mest ändamålsenligt för dess verksamhet. Uppdelningen av kassaflöden i kategorier ger information för bedömning av respektive kassaflödes relativa betydelse för företagets finansiella ställning och likviditetssituation samt av kassaflödenas inbördes samband.

12.

En transaktion kan vara sammansatt av betalningar som hänförs till flera kategorier. En utbetalning vid återbetalning av lån kan exempelvis innehålla såväl ränta som kapitalbelopp. Räntebeloppet kan då hänföras till den löpande verksamheten medan kapitalbeloppet hänförs till finansieringsverksamheten.

Den löpande verksamheten

13.

Kassaflödet från den löpande verksamheten har stor betydelse för att bedöma i vilken utsträckning företaget har genererat de likvida medel som krävs för säkerställande av företagets löpande verksamhet, för återbetalning av lån, för utdelning samt för nyinvesteringar utan att tillskott behövs från externa finansieringskällor. Historisk information om enskilda delar av kassaflödena från den löpande verksamheten är, tillsammans med annan information, också av värde vid prognos av framtida kassaflöden från den löpande verksamheten.

14.

Kassaflöden som är hänförliga till den löpande verksamheten härrör främst från företagets huvudsakliga intäktsgenererande verksamheter. Kassaflöden är därför vanligen ett resultat av transaktioner och händelser som påverkar företagets nettoresultat. Exempel på kassaflöden hänförliga till den löpande verksamheten är:

(a)

Inbetalningar avseende sålda varor och utförda tjänster.

(b)

Inbetalningar avseende royalties, arvoden, provisioner och övriga intäkter.

(c)

Utbetalningar till leverantörer för varor och tjänster.

(d)

Utbetalningar avseende löner och andra personalutgifter.

(e)

Inbetalningar och utbetalningar i ett försäkringsföretag avseende premie- och skadebetalningar, livräntor samt andra betalningar till förmån för försäkringstagare.

(f)

Utbetalningar och återbetalningar avseende inkomstskatter som inte särskilt kan identifieras som hänförliga till investerings- eller finansieringsverksamheten.

(g)

In- och utbetalningar avseende kontrakt som innehas för omsättning i handelsverksamhet.

Vissa transaktioner, exempelvis försäljning av anläggningstillgångar, ger upphov till en vinst eller förlust som påverkar företagets resultat. Ett exempel är avyttring av anläggningstillgångar. Kassaflödet från sådana transaktioner hänförs dock till investeringsverksamheten.

15.

Värdepapper som innehas för omsättning i handelsverksamhet är jämförbara med lagerposter som förvärvats i avsikt att säljas vidare. De kassaflöden som uppkommer vid köp och försäljning av sådana värdepapper klassificeras därför som hänförliga till den löpande verksamheten. På motsvarande sätt klassificeras förskott och lån från finansiella institut vanligtvis som hänförliga till den löpande verksamheten, eftersom de är hänförliga till det företagets huvudsakliga intäktsgenererande verksamhet.

Investeringsverksamheten

16.

Särredovisning av de kassaflöden som är hänförliga till investeringsverksamheten är viktig då dessa kassaflöden visar i vilken omfattning utbetalningar har skett avseende resurser som avses generera framtida intäkter och kassaflöden. Exempel på betalningar som är hänförliga till investeringsverksamheten är:

(a)

Utbetalningar för förvärv av materiella anläggningstillgångar, immateriella tillgångar och andra anläggningstillgångar. Dessa betalningar innefattar betalningar som avser aktiverade utvecklingsutgifter samt egentillverkade materiella anläggningstillgångar.

(b)

Inbetalningar från försäljning av anläggningstillgångar, immateriella tillgångar och andra anläggningstillgångar.

(c)

Utbetalningar avseende investeringar i aktier eller skuldebrev utgivna av andra företag, inklusive joint ventures (förutom utbetalningar för sådana instrument som inryms i begreppet likvida medel eller avser värdepapper som innehas för handel).

(d)

Inbetalningar avseende avyttrade aktier eller skuldebrev utgivna av andra företag, inklusive joint ventures (om inte inbetalningen avser en placering som inryms i begreppet likvida medel eller avser värdepapper som innehas för omsättning i handelsverksamhet).

(e)

Utbetalning av förskott och lån till utomstående (med undantag för dylika betalningar av finansiella institut).

(f)

Inbetalningar från utomstående av lån och förskott (med undantag för dylika betalningar av finansiella institut).

(g)

Utbetalningar avseende termins- och optionsavtal samt swapavtal utom i de fall avtalen innehas för handel eller klassificerats som hänförliga till finansieringsverksamheten.

(h)

Inbetalningar avseende termins- och optionsavtal samt swapavtal utom i de fall avtalen innehas för handel eller klassificerats som hänförliga till finansieringsverksamheten.

När ett avtal redovisas som en säkring av en identifierbar position skall de betalningar som avser avtalet klassificeras på samma sätt som de betalningar som är hänförliga till den säkrade positionen.

Finansieringsverksamheten

17.

Särredovisning av de kassaflöden som är hänförliga till finansieringsverksamheten är viktig, då den är användbar för att prognostisera omfattningen av kreditgivarnas anspråk på framtida kassaflöden. Exempel på betalningar som hänförs till finansieringsverksamheten är:

(a)

Inbetalningar vid emission av egna aktier eller andra egetkapitalinstrument.

(b)

Utbetalningar till ägare för återköp eller inlösen av företagets aktier.

(c)

Inbetalningar vid emission av obligationslån, reverslån och inteckningslån samt andra kort- eller långfristiga lån.

(d)

Utbetalningar vid återbetalning av lån.

(e)

Utbetalningar som avser amorteringar av låneskulder som är hänförliga till finansiella leasingavtal.

REDOVISNING AV KASSAFLÖDEN FRÅN DEN LÖPANDE VERKSAMHETEN

18.

Kassaflöden från den löpande verksamheten redovisas genom tillämpning av antingen

(a)

den direkta metoden, vilken innebär att viktigare typer av utbetalningar anges brutto och särredovisas eller

(b)

den indirekta metoden, vilken innebär att nettoresultatet justeras för transaktioner som inte medfört in- eller utbetalningar, upplupna eller förutbetalda poster som avser tidigare eller kommande perioder samt för eventuella intäkter och kostnader som hänförs till investerings- eller finansieringsverksamhetens kassaflöden.

19.

Företag uppmuntras att använda den direkta metoden vid redovisning av kassaflöden från den löpande verksamheten. Den direkta metoden ger information som kan vara till nytta vid bedömning av framtida kassaflöden och som inte framgår vid användning av den indirekta metoden. Vid användning av den direkta metoden erhålls uppgifterna om viktiga slag av in- och utbetalningar antingen

(a)

direkt från företagets räkenskaper eller

(b)

genom att företagets försäljning, kostnader för sålda varor och tjänster (ränteintäkter och liknande samt räntekostnader och liknande för ett finansiellt institut) med flera poster i resultaträkningen justeras för

(i)

periodens förändring av varulager, kundfordringar och leverantörsskulder,

(ii)

andra poster som inte påverkat kassaflödet samt

(iii)

poster vars påverkan på kassaflödena hänförs till investerings- eller finansieringsverksamheten.

20.

Vid användning av den indirekta metoden beräknas nettot av in- och utbetalningar i den löpande verksamheten genom att nettoresultatet justeras för

(a)

periodens förändring av varulager, kundfordringar och leverantörsskulder samt andra rörelsetillgångar och -skulder,

(b)

icke kassaflödespåverkande poster såsom avskrivningar, avsättningar, icke utdelade resultatandelar i intresseföretag, orealiserade valutakursvinster och -förluster, uppskjutna skatter och minoritetsintressen samt

(c)

alla övriga poster vilkas kassaflödeseffekt hänförs till investerings- eller finansieringsverksamheten.

Alternativ kan nettot av in- och utbetalningar från den löpande verksamheten anges enligt den indirekta metoden genom att visa de intäkter och kostnader som är angivna i resultaträkningen, periodens förändringar för varulager samt kundfordringar och leverantörsskulder.

REDOVISNING AV KASSAFLÖDEN FRÅN INVESTERINGS- OCH FINANSIERINGSVERKSAMHETERNA

21.

De viktigaste typerna av in- och utbetalningar som är hänförliga till investerings- respektive finansieringsverksamheterna redovisas separat i kassaflödesanalysen. Beloppen anges brutto, förutom de in- och utbetalningar som kan redovisas netto enligt punkterna 22 och 24.

KASSAFLÖDEN SOM KAN NETTOREDOVISAS

22.

Följande typer av in- och utbetalningar i den löpande verksamheten och i investerings- och finansieringsverksamheterna kan redovisas netto:

(a)

In- och utbetalningar för kunders räkning om betalningarna snarare återspeglar kundernas verksamhet än företagets.

(b)

In- och utbetalningar av stora belopp som avser poster som omsätts snabbt och har kort löptid.

23.

Exempel på in- och utbetalningar som nämns i punkt 22 (a) är:

(a)

Förändringar av tillgodohavanden i form av avistainlåning i bank.

(b)

Medel som förvaltas av ett investmentföretag för kunders räkning.

(c)

Hyror som uppbärs för fastighetsägares räkning och sedan överförs till fastighetsägaren.

Exempel på in- och utbetalningar som nämns i punkt 22 (b) är förskott avseende och återbetalning av:

(a)

Kapitalbelopp hänförliga till kontokortskunder.

(b)

Förvärv och avyttring av placeringar.

(c)

Övriga kortfristiga lån, exempelvis sådana med löptid på upp till tre månader.

24.

In- och utbetalningar hänförliga till följande aktiviteter kan redovisas netto av ett finansiellt institut:

(a)

In- och utbetalningar avseende tillgodohavanden och lån med fastställd löptid.

(b)

In- och utbetalningar avseende tillgodohavanden hos andra finansiella institut.

(c)

Utbetalningar och återbetalningar avseende förskott och lån till kunder.

KASSAFLÖDEN I UTLÄNDSK VALUTA

25.

Kassaflöden som uppkommer vid transaktioner i en utländsk valuta redovisas i företagets rapportvaluta genom omräkning av den utländska valutans belopp med hjälp av växelkursen mellan rapportvalutan och den utländska valutan vid tidpunkten för kassaflödet.

26.

Ett utländskt dotterföretags kassaflöden skall omräknas till den växelkurs som råder mellan rapportvalutan och den utländska valutan vid den tidpunkt kassaflödena uppstår.

27.

Kassaflöden i utländska valutor redovisas i enlighet med IAS 21, Effekterna av ändrade valutakurser. Det innebär att en valutakurs som ungefär motsvarar den faktiska kursen kan användas. Exempelvis kan en vägd genomsnittlig växelkurs för en period användas för redovisning av transaktioner i utländsk valuta eller för omräkning av ett utländskt dotterföretags kassaflöden. IAS 21 tillåter dock inte att ett utländskt dotterföretags kassaflöden räknas om till valutakursen per balansdagen.

28.

Orealiserade vinster och förluster som uppkommer vid förändringar i en utländsk valutas växelkurs utgör inte kassaflöden. I likvida medel kan ingå belopp i utländsk valuta omräknade till svenska kronor. Effekten av valutakursförändringar på likvida medel skall dock redovisas i kassaflödesanalysen för att möjliggöra en avstämning av likvida medel mellan periodens början och periodens slut. Detta belopp redovisas skilt från kassaflöden från den löpande verksamheten, investerings- och finansieringsverksamheten och beloppet inkluderar de differenser som hade uppkommit om dessa kassaflöden hade räknats om till kursen per balansdagen.

EXTRAORDINÄRA INTÄKTER OCH KOSTNADER

29.

De kassaflöden som har samband med extraordinära intäkter och kostnader redovisas som separata poster och hänförs, med utgångspunkt från vad som är lämpligast, till löpande verksamhet, investeringsverksamhet eller finansieringsverksamhet.

30.

I kassaflödesanalysen särredovisas kassaflöden som är hänförliga till extraordinära poster, såsom uppkommande från löpande verksamhet, investeringsverksamhet eller finansieringsverksamhet. Därigenom underlättas förståelsen av posternas karaktär och inverkan på företagets nuvarande och framtida kassaflöden. Dessa upplysningar tillkommer utöver de separata upplysningar om extraordinära posters karaktär och storlek som krävs enligt IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper.

RÄNTOR OCH UTDELNINGAR

31.

Kassaflödet från in- och utbetalningar avseende räntor och utdelningar skall särredovisas. Varje post skall klassificeras på ett konsekvent sätt från period till period och hänföras till den löpande verksamheten, investeringsverksamheten eller finansieringsverksamheten.

32.

I kassaflödesanalysen redovisas det sammanlagda beloppet för utbetalda räntor under en period, vare sig det har redovisats som en kostnad i resultaträkningen eller inräknats i anskaffningsvärdet i enlighet med tillåten alternativ princip i IAS 23, Lånekostnader.

33.

Utbetalda räntor samt erhållna räntor och utdelningar hänförs i ett finansiellt institut vanligen till den löpande verksamheten. I andra företag däremot kan klassificeringen ske på olika sätt med utgångspunkt från skilda synsätt. Utbetalda räntor samt erhållna räntor och utdelningar kan hänföras till den löpande verksamheten eftersom posterna påverkar det redovisade nettoresultatet. Alternativt kan betalningarna hänföras till finansieringsverksamheten respektive investeringsverksamheten därför att de betraktas som kostnader för finansiering respektive utgör avkastning på placeringar.

34.

Utbetald utdelning kan hänföras till finansieringsverksamheten eftersom utdelningen utgör en betalning som är kopplad till företagets finansiering. Alternativt kan utbetald utdelning hänföras till den löpande verksamheten grundat på synen att en sådan rapportering underlättar för användarna att bedöma företagets förmåga att betala utdelningar utifrån kassaflödet från den löpande verksamheten.

INKOMSTSKATTER

35.

Betalningar som avser inkomstskatter skall särredovisas och hänföras till den löpande verksamheten om inte betalningarna direkt kan hänföras till finansieringsverksamheten eller investeringsverksamheten.

36.

Skatt på inkomster uppkommer vid transaktioner som ger upphov till kassaflöden vilka hänförs till den löpande verksamheten, investerings- eller finansieringsverksamheten. Medan en skattekostnad i många fall relativt enkelt kan hänföras till investerings- eller finansieringsverksamheten, är det ofta praktiskt ogenomförbart att identifiera den tillhörande skattebetalningen vilken kan komma att inträffa i en annan period än kassaflödet från den underliggande transaktionen. Av dessa skäl hänförs vanligen skattebetalningar till den löpande verksamheten. När det är praktiskt genomförbart att identifiera en skattebetalning som hänförlig till en betalning som klassificeras som investerings- eller finansieringsverksamhet redovisas även skattebetalningen utifrån denna klassificering. När företagets skattebetalningar redovisas under skilda kategorier skall upplysning lämnas om företagets totala skattebetalningar.

INNEHAV I DOTTERFÖRETAG, INTRESSEFÖRETAG OCH JOINT VENTURES

37.

När ett innehav i ett intresseföretag eller ett dotterföretag redovisas med tillämpning av kapitalandelsmetoden skall ägarföretaget i kassaflödesanalysen endast redovisa betalningar mellan ägarföretaget och det andra företaget, såsom exempelvis utdelningar och förskott.

38.

Ett företag som redovisar sitt innehav i ett joint venture (se IAS 31, Redovisning av andelar i joint ventures) enligt klyvningsmetoden, inräknar i kassaflödet för koncernen endast koncernens proportionella andel av kassaflödet i det gemensamt styrda företaget. Om innehavet redovisas enligt kapitalandelsmetoden skall ägarföretaget i sin kassaflödesanalys inkludera kassaflöden avseende dess innehav i det gemensamt styrda företaget och utdelningar och andra in- eller utbetalningar mellan ägarföretaget och det gemensamt styrda företaget.

FÖRVÄRV OCH AVYTTRINGAR AV DOTTERFÖRETAG OCH ANDRA AFFÄRSENHETER

39.

Summan av betalningar som avser förvärv respektive avyttringar av dotterföretag eller andra affärsenheter särredovisas i kassaflödet för koncernen och klassificeras som investeringsverksamhet.

40.

Upplysning skall lämnas om de sammanlagda beloppen med avseende på nedanstående uppgifter för periodens förvärv respektive avyttringar av dotterföretag och andra affärsenheter:

(a)

Total köpeskilling vid förvärv respektive avyttringar.

(b)

Den andel av köpeskillingen vid förvärv/avyttring som erlagts/erhållits i form av likvida medel.

(c)

Likvida medel i dotterföretag eller andra enheter som förvärvats respektive avyttrats.

(d)

Andra tillgångar och skulder än likvida medel i dotterföretag eller andra affärsenheter som förvärvats respektive avyttrats. Tillgångarna och skulderna skall redovisas uppdelade på viktigare tillgångs- och skuldkategorier.

41.

Den separata redovisningen av kassaflödeseffekter av förvärv och avyttringar av dotterföretag och andra affärsenheter, tillsammans med den separata redovisningen av storleken på de tillgångar och skulder som förvärvats eller avyttrats, innebär att det blir enklare skilja dessa kassaflöden från kassaflöden som uppkommer från övrig löpande verksamhet, investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet. Kassaflödeseffekter från avyttringar dras inte av från dem som uppkommer genom förvärv.

42.

Summan av ut- eller inbetalningar av köpeskilling redovisas i kassaflödesanalysen efter avdrag för förvärvade eller avyttrade likvida medel.

TRANSAKTIONER SOM INTE MEDFÖR BETALNINGAR

43.

Transaktioner hänförliga till investerings- och finansieringsverksamheterna, som inte medför in- och utbetalningar skall inte inräknas i kassaflödet trots att de påverkar företagets kapital- och tillgångsstruktur. Sådana transaktioner skall redovisas på annan plats i de finansiella rapporterna, på ett sätt som ger relevant information om dessa investerings- och finansieringsaktiviteter.

44.

Många investerings- och finansieringsverksamheter har inte en direkt inverkan på aktuella kassaflöden, även om de påverkar ett företags kapital- och tillgångsstruktur. Att undanta transaktioner som inte direkt påverkar likvida medel i kassaflödesanalysen är förenligt med analysens syfte, eftersom dessa poster inte innefattar kassaflöden under den aktuella perioden. Exempel på transaktioner som inte direkt påverkar kassaflödet är:

(a)

Förvärv av tillgångar genom att antingen en till tillgången direkt relaterad skuld övertas, eller genom att ett finansiellt leasingavtal ingås.

(b)

Förvärv av ett företag genom apportemission.

(c)

Konvertering av skuld till eget kapital.

LIKVIDA MEDELS SAMMANSÄTTNING

45.

Ett företag skall lämna upplysningar om sammansättningen av de likvida medlen och skall redovisa en avstämning av beloppen i kassaflödesanalysen med motsvarande poster redovisade i balansräkningen.

46.

Med anledning av de olika metoder för förvaltning av likvida medel och de olika överenskommelser med banker som finns i olika länder samt i enlighet med IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, skall ett företag lämna upplysningar om de riktlinjer som antagits för bestämning av de likvida medlens sammansättning.

47.

Effekter av ändrade riktlinjer avseende bestämning av de likvida medlens sammansättning, exempelvis en omklassificering av finansiella instrument som tidigare betraktats som en del av företagets investeringsportfölj, redovisas i enlighet med IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

48.

Ett företag skall, tillsammans med en kommentar från företagsledningen, lämna upplysningar om likvida medel av väsentlig omfattning som inte är tillgängliga för användning av koncernen.

49.

Under vissa omständigheter är likvida medel som innehas av ett företag inte tillgängliga för användning av koncernen. Ett exempel utgörs av likvida medel som innehas av ett dotterföretag som bedriver sin verksamhet i ett land där det råder valutarestriktioner eller andra legala restriktioner som medför att medlen inte är tillgängliga för moderföretaget och andra företag inom koncernen.

50.

Ytterligare information kan vara relevant för användare för att förstå ett företags finansiella ställning och likviditet. Företag uppmuntras att lämna sådan ytterligare information, tillsammans med en kommentar från företagsledningen. Informationen kan innefatta:

(a)

Storleken på outnyttjade krediter som kan vara tillgängliga för den framtida löpande verksamheten och för reglering av investeringsåtaganden, samt information om begränsningar avseende användandet av dessa krediter.

(b)

Summan av de belopp som redovisas i kassaflödet för den löpande verksamheten respektive investerings- och finansieringsverksamheten och som avser andelar i joint ventures som redovisas enligt klyvningsmetoden.

(c)

Det totala kassaflödesbeloppet som avser åtgärder för att höja verksamhetens kapacitetsnivå respektive åtgärder för att bibehålla kapacitetsnivån.

(d)

Uppdelning på rörelsegrenar och geografiska områden av de belopp som redovisas under löpande verksamhet respektive investerings- och finansieringsverksamhet (se IAS 14, Segmentrapportering).

51.

Den separata redovisningen av kassaflöden som utgör ökning av kapacitetsnivån och kassaflöden som krävs för att bibehålla kapacitetsnivån kan vara till nytta vid bedömning om företaget investerar tillräckligt i underhållet av kapacitetsnivån. Ett företag som inte gör tillräckliga investeringar för att bibehålla sin kapacitetsnivå kan riskera sin framtida lönsamhet för att behålla sin nuvarande likviditet och utdelning till ägarna.

52.

Upplysningar om segmentuppdelade kassaflöden innebär att användare kan få en bättre förståelse för sambandet mellan kassaflödena för företaget som helhet och dess olika delar samt tillgänglighet och stabilitet för segmentens kassaflöden.

IKRAFTTRÄDANDE

53.

Denna standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1994 eller senare.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 8

(OMARBETAD 1993)

Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper

IAS 35, Verksamheter under avveckling, ersätter punkterna 4 och 19 till 22 i IAS 8. IAS 35 ersätter även definitionen av avvecklade verksamheter i punkt 6 i IAS 8. IAS 35 skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1999 eller senare.

IAS 40, Förvaltningsfastigheter, medförde en ändring av punkt 44, som nu också är skriven i fet, kursiv stil. IAS 40 skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2001 eller senare.

En SIC-tolkning hör ihop med IAS 8:

SIC-8: Första gången en redovisning, baserad på IAS, upprättas.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-5
Definitioner 6
Periodens nettoresultat 7-30
Extraordinära poster 11-15
Resultat från ordinarie verksamhet 16-18
(Strukna punkter) 19-22
Förändringar i uppskattningar och bedömningar 23-30
Fundamentala fel 31-40
Huvudprincip 34-37
Tillåten alternativ princip 38-40
Byten av redovisningsprinciper 41-57
Tillämpning av en IAS 46-48
Andra byten av redovisningsprinciper – huvudprincip 49-53
Andra byten av redovisningsprinciper – tillåten alternativ princip 54-57
Ikraftträdande 58

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil skall läsas tillsammans med den förklarande texten och tillsammans med förordet till International Accounting Standards (IAS). De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Syftet med denna standard är att ange kriterier för klassificering och redovisning av samt upplysningar rörande vissa poster i resultaträkningen, så att alla företag upprättar och utformar en resultaträkning på ett konsekvent sätt. Därigenom förbättras jämförbarheten både med företagets finansiella rapporter för tidigare perioder och med andra företags finansiella rapporter. Därför kräver denna standard klassificering och redovisning av extraordinära poster samt upplysningar om vissa poster inom den ordinarie verksamhetens resultat. Den anger också redovisningen av ändringar av uppskattningar och bedömningar, byten av redovisningsprinciper och rättelsen av fundamentala fel.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Denna standard skall tillämpas vid redovisning av resultat från den ordinarie verksamheten och extraordinära poster i resultaträkningen och vid redovisning av ändringar i uppskattningar och bedömningar, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper.

2.

Denna standard ersätter IAS 8, Unusual and Prior Period Items and Changes in Accounting Policies (”Ovanliga poster, poster från tidigare perioder och byten av redovisningsprinciper”), som fastställdes 1977.

3.

Standarden behandlar bland annat upplysningar om vissa poster som ingår i periodens nettoresultat. Dessa upplysningar lämnas utöver sådana upplysningar som krävs enligt andra IAS:er, inklusive IAS 1, Utformning av finansiella rapporter.

4.

(Struken)

5.

Skatteeffekterna av extraordinära poster, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper redovisas och upplysning lämnas om dem i enlighet med IAS 12, Inkomstskatter. I de fall IAS 12 hänvisar till ovanliga poster, skall detta tolkas som extraordinära poster såsom dessa definieras i denna standard.

DEFINITIONER

6.

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

 

Extraordinära poster är intäkter eller kostnader som uppkommer genom händelser eller transaktioner som är tydligt skilda från företagets ordinarie verksamhet och därför inte antas inträffa ofta eller regelbundet.

 

Ordinarie verksamhet är all verksamhet som företaget bedriver som en del av affärsverksamheten och därtill hänförlig verksamhet som främjar, är viktig för eller uppkommer på grund av denna verksamhet.

 

Fundamentala fel är fel som upptäcks under den aktuella perioden, som är av sådan betydelse att de finansiella rapporterna för en eller flera tidigare perioder inte länge kan anses ha varit tillförlitliga när de utfärdades.

 

Redovisningsprinciper är de principer, grunder, sedvänjor och regler samt den praxis som företaget tillämpar vid upprättandet och utformningen av finansiella rapporter.

PERIODENS NETTORESULTAT

7.

Alla intäktsposter och kostnadsposter som redovisas under en period skall inkluderas vid beräkningen av periodens nettoresultat, såvida inte en IAS kräver eller tillåter annat.

8.

Vanligtvis inkluderas alla intäktsposter och kostnadsposter som redovisas under en period vid beräkningen av periodens nettoresultat. Detta innefattar extraordinära poster och effekterna av ändringar i uppskattningar och bedömningar. Det kan dock finnas omständigheter under vilka vissa poster kan undantas från den aktuella periodens nettoresultat. Denna standard behandlar två sådana omständigheter: Rättelsen av fundamentala fel och effekten av byten av redovisningsprinciper.

9.

Andra IAS:er behandlar poster som kan uppfylla definitionerna på intäkter eller kostnader enligt föreställningsramen men som vanligtvis inte ingår när nettoresultatet beräknas. Exempel på detta är omvärderingsreserver (se IAS 16, Materiella anläggningstillgångar) och vinster och förluster som uppkommer vid omräkningen av finansiella rapporter för en självständig utlandsverksamhet (se IAS 21, Effekterna av ändrade valutakurser).

10.

Periodens nettoresultat består av följande komponenter, vilka var och en skall redovisas i resultaträkningen:

(a)

Resultat från ordinarie verksamhet.

(b)

Extraordinära poster.

Extraordinära poster

11.

Karaktären och beloppet för varje extraordinär post skall redovisas separat.

12.

Praktiskt taget alla de intäkts- och kostnadsposter som inkluderas när periodens nettoresultat beräknas, uppkommer som en följd av företagets ordinarie verksamhet. Därför är det sällsynt att en händelse eller transaktion ger upphov till en extraordinär post.

13.

Huruvida en händelse eller transaktion tydligt skiljer sig från företagets ordinarie verksamhet bestäms snarare av händelsens eller transaktionens karaktär i förhållande till företagets ordinarie verksamhet, än av hur ofta sådana händelser förväntas inträffa. Därför kan en händelse eller transaktion vara extraordinär för ett företag men inte extraordinär för ett annat företag på grund av skillnader mellan deras respektive ordinarie verksamheter. Exempelvis kan förluster som uppkommer genom en jordbävning utgöra en extraordinär post för många företag. Krav från försäkringstagare som en följd av en jordbävning utgör dock inte en extraordinär post för ett försäkringsföretag som försäkrar mot sådana risker.

14.

Exempel på händelser eller transaktioner som i allmänhet ger upphov till extraordinära poster för de flesta företag är

(a)

expropriation av tillgångar eller

(b)

en jordbävning eller annan naturkatastrof.

15.

Karaktär och belopp för varje extraordinär post kan redovisas i resultaträkningen. Lämnas upplysningen i noterna till de finansiella rapporterna redovisas det sammanlagda beloppet för alla extraordinära poster i resultaträkningen.

Resultat från ordinarie verksamhet

16.

När intäkts- och kostnadsposter inom resultatet från ordinarie verksamhet har sådan storlek, karaktär eller frekvens att upplysningar om dessa är av betydelse för att förklara företagets resultat för perioden, skall separat upplysning lämnas om sådana posters karaktär och storlek.

17.

Även om de intäkts- och kostnadsposter som beskrivs i punkt 16 inte är extraordinära, kan karaktären och storleken på sådana poster vara av betydelse för användare av finansiella rapporter, för att förstå ett företags finansiella ställning och resultat och för att göra prognoser över finansiell ställning och resultat. Upplysningar med sådan information lämnas vanligtvis i noterna till de finansiella rapporterna.

18.

Omständigheter som kan ge upphov till att separat upplysning om intäkts- eller kostnadsposter lämnas i enlighet med punkt 16 omfattar:

(a)

Nedskrivningen av varulager till nettoförsäljningsvärde eller materiella anläggningstillgångar till återvinningsvärdet såväl som återföringen av sådana nedskrivningar.

(b)

En omstrukturering av ett företags verksamhet och återföringen av avsättningar för omstruktureringskostnader.

(c)

Avyttringar av materiella anläggningstillgångar.

(d)

Avyttringar av finansiella anläggningstillgångar.

(e)

Avvecklade verksamheter.

(f)

Uppgörelser vid rättstvister.

(g)

Övriga återföringar av avsättningar.

19-22.

(Strukna – se IAS 35, Verksamheter under avveckling.)

Förändringar i uppskattningar och bedömningar

23.

Som en följd av att affärsverksamhet innebär osäkerhet, kan många poster i finansiella rapporter inte värderas exakt utan bara uppskattas. Att göra uppskattningar innefattar bedömningar baserade på den senast tillgängliga informationen. Uppskattningar kan exempelvis krävas avseende osäkra fordringar, inkurans i varulager eller nyttjandeperiod eller förväntad förbrukning av avskrivningsbara tillgångars ekonomiska fördelar. Användandet av rimliga uppskattningar och bedömningar är ett väsentligt inslag i arbetet med att upprätta finansiella rapporter och undergräver inte dessas tillförlitlighet.

24.

En uppskattning kan behöva revideras om ändringar sker i fråga om de omständigheter som uppskattningen baserades på, eller som en följd av ny information, ökad erfarenhet eller senare utveckling. Revideringen av uppskattningar och värderingar medför inte i sig att justeringen hamnar inom definitionerna för en extraordinär post eller ett fundamentalt fel.

25.

Ibland är det svårt att skilja mellan ett byte av redovisningsprincip och en ändrad uppskattning och bedömning. I sådana fall behandlas ändringen som en ändring av uppskattning och bedömning med lämpliga upplysningar härom.

26.

Effekten av en ändrad uppskattning och bedömning skall ingå i beräkningen av nettoresultatet för

(a)

den period då ändringen sker om ändringen endast påverkar perioden ifråga eller

(b)

den period då ändringen sker och för framtida perioder om ändringen påverkar både den period då ändringen sker och framtida perioder.

27.

En ändring av en uppskattning och bedömning kan påverka endast den aktuella perioden eller både den aktuella perioden och framtida perioder. Exempelvis påverkar en ändrad uppskattning av beloppet för osäkra fordringar endast den aktuella perioden och redovisas därför omedelbart. Däremot påverkar en ändring av uppskattad nyttjandeperiod eller den förväntade förbrukningen av en avskrivningsbar tillgångs ekonomiska värde avskrivningen under den aktuella perioden och i varje redovisad period under tillgångens återstående nyttjandeperiod. I båda fallen redovisas effekten av ändringen avseende aktuell period som intäkt eller kostnad under den aktuella perioden. Eventuell effekt på framtida perioder redovisas i de framtida perioderna.

28.

Effekten av en ändrad uppskattning och bedömning skall innefattas i samma klassificering i resultaträkningen, som tidigare användes för ifrågavarande uppskattning och bedömning.

29.

I syfte att säkerställa jämförbarheten mellan olika perioders finansiella rapporter, inkluderas effekten av en ändring av uppskattningar och bedömningar, som tidigare inkluderats i resultatet för den ordinarie verksamheten, i denna resultatkomponent. Effekten av en ändring av en uppskattning och bedömning som tidigare redovisades som en extraordinär post, redovisas som en extraordinär post.

30.

Upplysning skall lämnas om karaktär och belopp avseende en ändrad uppskattning eller bedömning som har en väsentlig effekt under den aktuella perioden eller som förväntas ha en väsentlig effekt under efterföljande perioder. Om det är praktiskt ogenomförbart att kvantifiera beloppet, skall upplysning lämnas om detta.

FUNDAMENTALA FEL

31.

Det kan hända att fel som uppkommit vid upprättandet av finansiella rapporter under en eller flera tidigare perioder upptäcks under den aktuella perioden. Fel kan uppkomma till följd av räknefel, felaktig tillämpning av redovisningsprinciper, feltolkning av fakta, bedrägeri eller förbiseende. Rättelsen av dessa fel inkluderas vanligtvis i beräkningen av den aktuella periodens nettoresultat.

32.

I sällsynta fall har ett fel en sådan väsentlig inverkan på de finansiella rapporterna för en eller flera tidigare perioder, att dessa finansiella rapporter inte längre kan anses ha varit tillförlitliga när de utfärdades. Sådana fel kallas för fundamentala fel. Ett exempel på ett fundamentalt fel är redovisning i en tidigare periods finansiella rapporter av väsentliga belopp avseende produkter i arbete och fordringar hänförliga till bedrägliga kontrakt, som inte kan genomdrivas. Rättelsen av fundamentala fel som är hänförliga till tidigare perioder kräver en omräkning av den jämförande informationen eller att kompletterande proformainformation lämnas.

33.

Rättelsen av fundamentala fel kan skiljas från ändringar i uppskattningar och bedömningar. Uppskattningar och bedömningar är till sin karaktär approximationer som kan behöva revideras när ytterligare information blir känd. Den vinst eller förlust som redovisas som en följd av en eventualförpliktelse eller eventualtillgång, som tidigare inte kunde beräknas på ett tillförlitligt sätt, utgör exempelvis inte rättelse av ett fundamentalt fel.

Huvudprincip

34.

Belopp avseende rättelsen av ett fundamentalt fel som är hänförligt till tidigare perioder skall redovisas genom en justering av den ingående balansen för balanserade vinstmedel. Jämförande information skall omräknas såvida det inte är praktiskt ogenomförbart.

35.

De finansiella rapporterna, inklusive den jämförande informationen för tidigare perioder, utformas som om det fundamentala felet hade rättats till under den period då det uppkom. Därför inkluderas det rättelsebelopp som är hänförligt till varje redovisad period i nettoresultatet för perioden i fråga. Det rättelsebelopp som är hänförligt till perioder som föregår dem som omfattas av den jämförande informationen i de finansiella rapporterna, justeras mot ingående balans för balanserade vinstmedel i den tidigast redovisade perioden. All annan lämnad information avseende tidigare perioder, såsom historiska sammanfattningar av finansiella uppgifter, räknas också om.

36.

Omräkningen av jämförande information innebär inte nödvändigtvis att ändringar görs i finansiella rapporter som fastställts av aktieägarna eller som registrerats hos eller lämnats in till tillsynsmyndigheter. Nationell lagstiftning kan dock kräva att ändringar görs i sådana finansiella rapporter.

37.

Företag skall lämna upplysning om

(a)

det fundamentala felets karaktär,

(b)

rättelsebeloppet avseende den aktuella perioden och för varje tidigare redovisad period,

(c)

det rättelsebelopp som är hänförligt till perioder som föregår dem som omfattas av den jämförande informationen samt

(d)

att jämförande information har räknats om eller att det inte är praktiskt genomförbart.

Tillåten alternativ princip

38.

Rättelsebeloppet för ett fundamentalt fel skall ingå i beräkningen av den aktuella periodens nettoresultat. Jämförande information skall redovisas som den rapporterats i de finansiella rapporterna avseende den tidigare perioden. Kompletterande proformainformation som utarbetats i enlighet med punkt 34, skall lämnas såvida det inte är praktiskt ogenomförbart.

39.

Rättelsen av det fundamentala felet ingår i beräkningen av den aktuella periodens nettoresultat. Kompletterande information, ofta i separata kolumner, lämnas dock för att visa den aktuella periodens och varje tidigare redovisad periods nettoresultat beräknat som om det fundamentala felet hade rättats till under den period det uppkom. Det kan vara nödvändigt att tillämpa denna redovisning i länder där finansiella rapporter måste inkludera jämförande information som överensstämmer med de finansiella rapporter som lämnats under tidigare perioder.

40.

Företag skall lämna upplysning om

(a)

det fundamentala felets karaktär,

(b)

det rättelsebelopp med vilket rättelsen påverkat den aktuella periodens nettoresultat samt

(c)

det rättelsebelopp som ingår i varje redovisad period för vilken proformainformation lämnas, och rättelsebeloppen hänförliga till perioder som föregår dem som omfattas av proformainformationen. Om det är praktiskt ogenomförbart att lämna proformainformation, skall upplysning lämnas om detta.

BYTEN AV REDOVISNINGSPRINCIPER

41.

Användare behöver kunna jämföra de finansiella rapporterna för ett företag över en längre period för att se trender i dess finansiella ställning, resultat och kassaflöden. Därför tillämpas vanligtvis samma redovisningsprinciper för varje period.

42.

Ett byte av redovisningsprincip skall endast göras om det krävs enligt lag eller normgivare, eller om bytet kommer att medföra en bättre redovisning av händelser eller transaktioner i företagets finansiella rapporter.

43.

En bättre redovisning av händelser eller transaktioner i de finansiella rapporterna uppkommer när den nya redovisningsprincipen leder till mer relevant eller tillförlitlig information om företagets finansiella ställning, resultat eller kassaflöden.

44.

Nedanstående utgör inte byten av redovisningsprinciper:

(a)

Införandet av en redovisningsprincip för händelser eller transaktioner som väsentligen skiljer sig från tidigare inträffade händelser eller transaktioner.

(b)

Införandet av en ny redovisningsprincip för händelser eller transaktioner som inte inträffat tidigare eller som var oväsentliga.

Första gången en redovisningsprincip avseende redovisning av tillgångar till omvärderade belopp tillämpas, i enlighet med tillåten alternativ princip i IAS 16, Materiella anläggningstillgångar, eller IAS 38, Immateriella tillgångar, utgör detta ett byte av redovisningsprincip, men redovisas som en omvärdering i enlighet med IAS 16 eller IAS 38, och inte enligt denna standard. Punkterna 49 till 57 i denna standard är därför inte tillämpliga på sådana byten av redovisningsprincip.

45.

Ett byte av redovisningsprincip tillämpas retroaktivt eller framåtriktat i enlighet med kraven i denna standard. Retroaktiv tillämpning leder till att den nya redovisningsprincipen tillämpas för händelser och transaktioner som om den nya redovisningsprincipen alltid använts. Redovisningsprincipen tillämpas därför för händelser och transaktioner från den tidpunkt då dessa uppkommer. Framåtriktad tillämpning innebär att den nya redovisningsprincipen tillämpas på händelser och transaktioner som inträffar efter tidpunkten för bytet. Inga justeringar hänförliga till tidigare perioder görs vare sig i den ingående balansen för balanserade vinstmedel eller vid rapportering av den aktuella periodens nettoresultat, eftersom befintliga saldon inte räknas om. Den nya redovisningsprincipen tillämpas dock på befintliga saldon från och med tidpunkten för bytet. Ett företag kan exempelvis besluta sig för att byta sin redovisningsprincip för lånekostnader och inräkna dessa lånekostnader i en tillgångs anskaffningsvärde i enlighet med tillåten alternativ princip i IAS 23, Lånekostnader. Vid framåtriktad tillämpning är den nya principen endast tillämplig på lånekostnader som uppkommit efter tidpunkten för bytet av redovisningsprincip.

Tillämpning av en IAS

46.

Ett byte av redovisningsprincip, till följd av att en IAS börjar tillämpas, skall redovisas i enlighet med eventuella särskilt angivna övergångsbestämmelser i samma standard. Saknas övergångsbestämmelser, skall bytet av redovisningsprincipen tillämpas i enlighet med huvudprincipen i punkt 49, 52 och 53, eller enligt tillåten alternativ princip i punkt 54, 56 och 57.

47.

Övergångsbestämmelserna i en IAS kan kräva antingen en retroaktiv eller en framåtriktad tillämpning av ett byte av redovisningsprincip.

48.

När ett företag inte har börjat tillämpa en ny IAS som publicerats av IASC men som ännu inte trätt i kraft, uppmuntras företaget att lämna upplysning om karaktären på det framtida bytet av redovisningsprincip och en uppskattning av bytets inverkan på dess nettoresultat och finansiella ställning.

Andra byten av redovisningsprinciper – huvudprincip

49.

Ett byte av redovisningsprincip skall tillämpas retroaktivt, såvida inte beloppet från någon justering som hänför sig till tidigare perioder inte kan beräknas med rimlig precision. Eventuella justeringar skall redovisas som en justering i den ingående balansen för balanserade vinstmedel. Jämförande information skall omräknas såvida det inte är praktiskt ogenomförbart  (6) .

50.

De finansiella rapporterna, inklusive den jämförande informationen för tidigare perioder, utformas som om den nya redovisningsprincipen alltid använts. Därför räknas den jämförande informationen om, i syfte att återspegla den nya redovisningsprincipen. Det justeringsbelopp som är hänförligt till de perioder som föregår dem som ingår i de finansiella rapporterna justeras mot ingående balans för balanserade vinstmedel i den tidigaste redovisade perioden. All annan information som är hänförlig till tidigare perioder, exempelvis historiska sammanfattningar av finansiella uppgifter, räknas också om.

51.

Omräkningen av jämförande information innebär inte nödvändigtvis att ändringar görs i finansiella rapporter som fastställts av aktieägarna eller som registrerats hos eller lämnats in till tillsynsmyndigheter. Nationell lagstiftning kan dock kräva att ändringar görs i sådana finansiella rapporter.

52.

Bytet av redovisningsprincip skall tillämpas framåtriktat när justeringsbeloppet i den ingående balansen för balanserade vinstmedel, som krävs enligt punkt 49, inte kan beräknas med rimlig precision.

53.

När ett byte av redovisningsprincip har en väsentlig effekt på aktuell period eller någon tidigare redovisad period, eller kan få en väsentlig effekt på efterföljande perioder, skall ett företag lämna upplysning om

(a)

anledningen till bytet,

(b)

justeringsbeloppet under den aktuella perioden och för varje redovisad period,

(c)

det justeringsbelopp som är hänförligt till perioder som föregår dem som ingår i den jämförande informationen samt

(d)

att jämförande information har räknats om eller att det är praktiskt ogenomförbart.

Andra byten av redovisningsprinciper – tillåten alternativ princip

54.

Ett byte av redovisningsprincip skall tillämpas retroaktivt, såvida inte det eventuella justeringsbelopp som uppkommer till följd av bytet och som hänför sig till tidigare perioder inte kan beräknas med rimlig precision. Eventuella sådana justeringar skall ingå i beräkningen av den aktuella periodens nettoresultat. Jämförande information skall redovisas som den rapporterats i de finansiella rapporterna avseende den tidigare perioden. Kompletterande jämförande proformainformation, som utarbetats i enlighet med punkt 49, skall lämnas såvida det inte är praktiskt ogenomförbart  (7) .

55.

Justeringar till följd av ett byte av redovisningsprincip ingår vid beräkningen av periodens nettoresultat. Kompletterande jämförande information, ofta i separata kolumner, lämnas dock för att visa den aktuella periodens och varje tidigare redovisad periods nettoresultat beräknat som om den nya redovisningsprincipen alltid tillämpats. Det kan bli nödvändigt att tillämpa denna redovisningsprincip i länder där finansiella rapporter måste inkludera jämförande information som överensstämmer med de finansiella rapporter som lämnats under tidigare perioder.

56.

Bytet av redovisningsprincip skall tillämpas framåtriktat när beloppet som skall ingå i den aktuella periodens nettoresultat enligt punkt 54 inte kan beräknas med rimlig precision.

57.

När ett byte av redovisningsprincip har en väsentlig effekt på aktuell period eller någon tidigare redovisad period, eller kan få en väsentlig effekt på efterföljande perioder, skall ett företag lämna upplysningar om

(a)

anledningen till bytet,

(b)

justeringsbeloppet som redovisats i den aktuella periodens nettoresultat samt

(c)

det justeringsbelopp som ingår i varje redovisad period för vilken proformainformation lämnas, och det justeringsbelopp som är hänförligt till perioder som föregår dem som omfattas av de finansiella rapporterna. Om det inte är praktiskt genomförbart att lämna proformainformation, skall upplysning lämnas om detta.

IKRAFTTRÄDANDE

58.

Denna standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1995 eller senare.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 10

(OMARBETAD 1999)

Händelser efter balansdagen

Denna standard fastställdes av IASC:s styrelse i mars 1999 och skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

INLEDNING

IAS 10, Händelser efter balansdagen, ersätter de delar av IAS 10, Contingencies and Events Occurring After the Balance Sheet Date (”Eventualförpliktelser och eventualtillgångar samt händelser efter balansdagen”), som inte redan har ersatts av IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar. Den nya standarden innebär följande smärre förändringar:

(a)

Nya upplysningar om datumet för godkännandet av de finansiella rapporterna för utfärdande.

(b)

Borttagande av möjligheten att som skuld i balansräkningen ta upp utdelningar, som avser rapportperioden och som föreslås eller fastställs efter balansdagen men innan de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande. Ett företag kan lämna den krävda upplysningen om sådana utdelningar antingen i balansräkningen, som en separat post inom eget kapital, eller i noterna till de finansiella rapporterna.

(c)

Bekräftelse att ett företag skall uppdatera upplysningar om förhållanden som förelåg på balansdagen mot bakgrund av ny information, som tillkommer efter balansdagen, om dessa förhållanden.

(d)

Borttagande av kravet på att justera de finansiella rapporterna i de fall en händelse efter balansdagen indikerar att antagandet om fortlevnad inte gäller för viss del av företaget. Enligt IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, gäller antagandet om fortlevnad för ett företag som helhet.

(e)

Vissa förbättringar av exemplen på händelser efter balansdagen som beaktas och sådana som inte beaktas.

(f)

Diverse språkliga förbättringar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1
Definitioner 2-6
Redovisning och värdering 7-12
Händelser efter balansdagen som beaktas 7-8
Händelser efter balansdagen som inte beaktas 9-10
Utdelningar 11-12
Antagande om fortlevnad 13-15
Upplysningar 16-21
Dagen då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande 16-17
Uppdatering av upplysningar om förhållanden som förelåg på balansdagen 18-19
Händelser efter balansdagen som inte beaktas 20-21
Ikraftträdande 22-23

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil skall läsas tillsammans med den förklarande texten och tillsammans med förordet till International Accounting Standards (IAS). De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Syftet med denna standard är att fastställa

(a)

när ett företag skall justera sina finansiella rapporter för händelser som inträffar efter balansdagen samt

(b)

de upplysningar som ett företag skall ge om den dag då de finansiella rapporterna godkändes för utfärdande samt om händelser som inträffat efter balansdagen.

Enligt standarden krävs också att ett företag inte skall upprätta sina finansiella rapporter utifrån ett antagande om företagets fortlevnad i de fall händelser efter balansdagen indikerar att ett sådant antagande inte är tillämpligt.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Standarden skall tillämpas vid redovisning av och upplysning om händelser efter balansdagen.

DEFINITIONER

2.

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

Med händelser efter balansdagen avses sådana både gynnsamma och ogynnsamma händelser som inträffar under tiden mellan balansdagen och den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande. Två slag av händelser kan urskiljas:

(a)

Händelser som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen (händelser efter balansdagen som beaktas).

(b)

Händelser som indikerar förhållanden som uppstod efter balansdagen (händelser efter balansdagen som inte beaktas).

3.

Hur de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande beror på företagsledningens organisation, lagstiftningskrav och rutiner som följs vid upprättandet av rapporterna.

4.

I vissa fall krävs av ett företag att det underställer de finansiella rapporterna för aktieägarnas godkännande först efter det att rapporterna har utfärdats. I sådana fall är de finansiella rapporterna godkända för utfärdande den dag de ursprungligen utfärdas, inte den dag aktieägarna godkänner dem.

Exempel

Företagsledningen färdigställer den 28 februari 20X2 ett utkast till finansiella rapporter avseende det räkenskapsår som avslutades den 31 december 20X1. Den 18 mars 20X2 granskar styrelsen de finansiella rapporterna och godkänner dem för utfärdande. Företaget offentliggör resultatet och utvald annan finansiell information den 19 mars 20X2. De finansiella rapporterna blir tillgängliga för aktieägare och andra den 1 april 20X2. Bolagsstämman godkänner de finansiella rapporterna den 15 maj 20X2, och de godkända rapporterna lämnas sedan in till en tillsynsmyndighet den 17 maj 20X2.

De finansiella rapporterna är godkända för utfärdande den 18 mars 20X2 (den dag styrelsen godkände dem för utfärdande).

5.

I vissa fall måste företagsledningen lämna sina finansiella rapporter till ett uppsiktsråd, bestående enbart av personer som inte hör till företagsledningen, för godkännande. I sådana fall anses rapporterna godkända för utfärdande när företagsledningen godkänner dem för utfärdande till uppsiktsrådet.

Exempel

Den 18 mars 20X2 godkänner företagsledningen de finansiella rapporterna för utfärdande till företagets uppsiktsråd. Uppsiktsrådet har enbart medlemmar som inte hör till företagsledningen men i det kan ingå arbetstagarrepresentanter och andra representanter för utomstående intressen. Uppsiktsrådet godkänner de finansiella rapporterna den 26 mars 20X2. De finansiella rapporterna blir tillgängliga för aktieägare och andra den 1 april 20X2. Bolagsstämman får de finansiella rapporterna den 15 maj 20X2, och de finansiella rapporterna lämnas sedan in till en tillsynsmyndighet den 17 maj 20X2.

De finansiella rapporterna är godkända för utfärdande den 18 mars 20X2 (den dag företagsledningen godkände dem för utfärdande till uppsiktsrådet).

6.

Händelser efter balansdagen innefattar alla händelser som inträffar fram till den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande, även om dessa händelser inträffar efter det att resultatet eller annan utvald finansiell information har tillkännagivits.

REDOVISNING OCH VÄRDERING

Händelser efter balansdagen som beaktas

7.

Ett företag skall justera beloppen i sina finansiella rapporter för att återge sådana händelser efter balansdagen som beaktas.

8.

Följande är exempel på händelser efter balansdagen som beaktas genom att företaget justerar redovisade belopp i dess finansiella rapporter eller redovisar tidigare inte medtagna poster:

(a)

Domen efter balansdagen i ett mål i en domstol som, eftersom den bekräftar att företaget hade en befintlig förpliktelse redan på balansdagen, kräver av företaget att det justerar en redan gjord avsättning eller gör en avsättning i stället för att enbart redovisa en eventualförpliktelse.

(b)

Information som erhålls efter balansdagen och som indikerar att en tillgång redan på balansdagen hade minskat i värde eller att en tidigare gjord nedskrivning av denna tillgång måste justeras. Exempel:

(i)

Att en av företagets kunder går i konkurs efter balansdagen bekräftar normalt att företaget redan på balansdagen hade gjort en förlust på en kundfordran och att företaget måste skriva ned denna kundfordran.

(ii)

Varuförsäljning som sker efter balansdagen kan visa på vilket nettoförsäljningsvärde dessa varor hade på balansdagen.

(c)

Fastställandet efter balansdagen av utgiften eller inkomsten för tillgångar som köpts respektive sålts före balansdagen.

(d)

Fastställandet efter balansdagen av beloppet som avser vinstdelning eller bonus, om företaget på balansdagen hade en legal eller informell förpliktelse att utge sådana belopp som en följd av händelser före balansdagen (se IAS 19, Ersättningar till anställda).

(e)

Upptäckten av bedrägeri eller fel som visar att de finansiella rapporterna var felaktiga.

Händelser efter balansdagen som inte beaktas

9.

Ett företag skall inte justera beloppen i sina finansiella rapporter för att återge händelser efter balansdagen som inte beaktas.

10.

Ett exempel på en händelse efter balansdagen som inte beaktas är en nedgång i marknadsvärde på företagets placeringar, mellan balansdagen och den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande. Värdenedgången hänförs normalt inte till placeringarnas förhållande på balansdagen, utan återspeglar omständigheter som uppstått under efterföljande period. Därför justerar ett företag inte de i sina finansiella rapporter redovisade beloppen för placeringarna. På motsvarande sätt uppdaterar företaget inte de belopp som lämnats som upplysningar om placeringarna per balansdagen. Dock kan det behöva ge ytterligare upplysningar enligt punkt 20.

Utdelningar

11.

Om utdelningar till innehavare av egetkapitalinstrument (enligt definition IAS 32, Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering) föreslås eller fastställs efter balansdagen skall ett företag inte redovisa dessa utdelningar som en skuld per balansdagen.

12.

Enligt IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, krävs att ett företag upplyser om utdelningsbeloppet som föreslogs eller fastställdes efter balansdagen, men innan de finansiella rapporterna godkändes för utfärdande. Enligt IAS 1 får ett företag lämna denna upplysning antingen

(a)

i balansräkningen som en separat post inom eget kapital eller

(b)

i noterna till de finansiella rapporterna.

ANTAGANDE OM FORTLEVNAD

13.

Ett företag skall inte upprätta sina finansiella rapporter utifrån ett antagande om företagets fortlevnad, om företagsledningen efter balansdagen bestämmer sig för antingen att den avser att avveckla företaget, eller att upphöra med verksamheten, eller att det inte finns något realistiskt alternativ till detta.

14.

Försämring av rörelseresultat och av finansiell ställning efter balansdagen kan vara ett tecken på ett behov att överväga om antagandet om företagets fortlevnad är fortsatt tillämpligt. Om antagandet om fortlevnad inte längre är tillämpligt, är effekten härav så genomgripande att denna standard kräver en grundläggande förändring av tillämpad redovisningsgrund, i stället för att justera de redovisade beloppen inom ramen för den ursprungliga redovisningsgrunden.

15.

Enligt IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, krävs att företaget lämnar vissa upplysningar om

(a)

de finansiella rapporterna inte har upprättats utifrån antagandet om företagets fortlevnad eller

(b)

företagsledningen är medveten om väsentliga osäkerhetsfaktorer som avser händelser eller förhållanden som kan medföra betydande tvivel rörande företagets förmåga att fortleva. De händelser eller förhållanden som kräver upplysningar kan inträffa efter balansdagen.

UPPLYSNINGAR

Dagen då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande

16.

Ett företag skall upplysa om den dag då de finansiella rapporterna godkändes för utfärdande och om vem som gav detta godkännande. Om företagets ägare eller andra har behörighet att ändra i de finansiella rapporterna efter utfärdandet, skall detta framgå.

17.

Det är viktigt för användare av de finansiella rapporterna att veta när de finansiella rapporterna godkändes för utfärdande, eftersom händelser efter detta datum inte återspeglas i de finansiella rapporterna.

Uppdatering av upplysningar om förhållanden som förelåg på balansdagen

18.

Om ett företag efter balansdagen får information om förhållanden som förelåg på balansdagen skall upplysningar om dessa förhållanden uppdateras mot bakgrund av den nya informationen.

19.

I vissa fall måste ett företag uppdatera upplysningarna i sina finansiella rapporter så att de återspeglar information som erhållits efter balansdagen, även när informationen inte påverkar de belopp som företaget redovisar i sina finansiella rapporter. Ett exempel på detta är när information blir tillgänglig efter balansdagen om en eventualförpliktelse som förelåg på balansdagen. Utöver att bedöma om en sådan förpliktelse skall redovisas som en avsättning enligt IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar, uppdaterar företaget sina upplysningar om eventualförpliktelsen mot bakgrund av den nya informationen.

Händelser efter balansdagen som inte beaktas

20.

I de fall händelser efter balansdagen som inte beaktas är av sådan betydelse att utelämnande av information om dem skulle påverka möjligheten för användarna av de finansiella rapporterna att göra välgrundade bedömningar och fatta välgrundade beslut, skall ett företag för varje betydande slag av händelse efter balansdagen som inte beaktas lämna följande upplysningar

(a)

händelsens karaktär och

(b)

en uppskattning av dess finansiella effekt eller en uppgift om att en sådan uppskattning inte kan göras.

21.

Följande är exempel på händelser efter balansdagen som inte beaktas, som är av sådan betydelse att utelämnande av information om dem skulle påverka möjligheten för användarna av de finansiella rapporterna att göra välgrundade bedömningar och fatta välgrundade beslut:

(a)

Ett väsentligt förvärv efter balansdagen (enligt IAS 22, Företagsförvärv och samgåenden, krävs särskilda upplysningar i sådana fall) eller avyttring av ett större dotterföretag.

(b)

Offentliggörande av en plan att avveckla en verksamhet, avyttring av tillgångar eller reglering av skulder hänförliga till en verksamhet under avveckling eller tecknande av bindande avtal om försäljning av sådana tillgångar eller om reglering av sådana skulder (se IAS 35, Verksamheter under avveckling).

(c)

Omfattande inköp eller avyttringar av tillgångar eller myndighets expropriation av viktigare tillgångar.

(d)

Förstörelsen av en större produktionsanläggning genom en eldsvåda efter balansdagen.

(e)

Offentliggörande eller påbörjande av en omfattande omstrukturering (se IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar).

(f)

Omfattande förändringar i utestående stamaktier eller potentiella stamaktier efter balansdagen (IAS 33, Resultat per aktie, uppmuntrar ett företag att lämna upplysningar om sådana transaktioner, utom när de beror på fondemissioner och aktiesplit).

(g)

Onormalt stora förändringar efter balansdagen i priser på tillgångar eller i valutakurser.

(h)

Förändringar i skattesatser eller skattelagar som är beslutade eller i praktiken beslutade per balansdagen med väsentlig inverkan på aktuella och uppskjutna skattefordringar och -skulder (se IAS 12, Inkomstskatter).

(i)

Ingående av betydande åtaganden eller eventualförpliktelser, exempelvis genom att utfästa betydande garantier.

(j)

Påbörjande av större rättstvist enbart på grund av händelser som inträffat efter balansdagen.

IKRAFTTRÄDANDE

22.

Denna standard skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

23.

IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar, ersatte 1998 de delar av IAS 10, Contingencies and Events Occurring After the Balance Sheet Date (”Eventualförpliktelser och eventualtillgångar samt händelser efter balansdagen”), som gällde för eventualförpliktelser och eventualtillgångar. Denna standard ersätter återstoden av den standarden.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 11

(OMARBETAD 1993)

Entreprenadavtal

Denna omarbetade standard ersätter IAS 11, Accounting for Construction Contracts, (”Redovisning av entreprenaduppdrag”), som fastställdes av styrelsen 1978. Den omarbetade standarden skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1995 eller senare.

I maj 1999 medförde IAS 10 (omarbetad 1999), Händelser efter balansdagen att punkt 45 ändrades. Den omarbetade texten träder i kraft när IAS 10 (omarbetad 1999) träder i kraft, det vill säga för finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-2
Definitioner 3-6
Ett eller flera uppdrag 7-10
Uppdragsinkomst 11-15
Uppdragsutgifter 16-21
Redovisning av uppdragsinkomster och uppdragsutgifter 22-35
Redovisning av befarade förluster 36-37
Ändrad uppskattning av uppdragsinkomster och uppdragsutgifter 38
Upplysningar 39-45
Ikraftträdande 46

De avsnitt i denna standard som är skrivna med fet, kursiv stil skall läsas tillsammans med den förklarande texten och tillsammans med förordet till International Accounting Standards (IAS). De internationella redovisningsstandarderna är inte avsedda att tillämpas på oväsentliga poster (se punkt 12 i förordet).

SYFTE

Syftet med denna standard är att ange hur inkomster och utgifter i entreprenadavtal behandlas i redovisningen. På grund av karaktären på de aktiviteter som ingår i entreprenaduppdrag påbörjas och slutförs aktiviteterna vanligen i skilda redovisningsperioder. Den grundläggande frågan gäller hur inkomster och utgifter skall periodiseras under de redovisningsperioder arbetet sker. Denna standard använder de redovisningsprinciper som anges i ”Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter”, vid fastställande av när uppdragsinkomster och uppdragsutgifter skall redovisas som intäkter och kostnader i resultaträkningen. Den erbjuder även praktisk vägledning om hur kriterierna skall tillämpas.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.

Denna standard skall tillämpas av företag som utför en entreprenad eller ett liknande uppdrag.

2.

Denna standard ersätter IAS 11, Accounting for Construction Contracts (”Redovisning av entreprenaduppdrag”), som fastställdes 1978.

DEFINITIONER

3.

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

 

Ett entreprenaduppdrag är ett uppdrag som följer av ett särskilt framförhandlat avtal och som avser produktion av ett objekt eller flera objekt som står i nära samband med, eller är beroende av, varandra med avseende på utformning, teknik och funktion eller användning.

 

Ett fastprisuppdrag är ett entreprenaduppdrag där avtal slutits om ett fast pris för hela uppdraget eller per producerad enhet och där priser kan höjas på grund av klausuler om kompensation för prisstegringar.

 

Ett uppdrag på löpande räkning är ett entreprenaduppdrag där ersättning utgår för de utgifter som omfattas av avtalet samt med ett procentuellt tillägg på dessa utgifter eller med ett tillägg i form av ett fast belopp.

4.

Ett entreprenadavtal kan avse produktion av ett enskilt objekt, exempelvis en bro, byggnad, damm, pipeline, väg, tunnel eller ett fartyg. Ett entreprenadavtal kan också avse produktion av flera objekt som står i nära samband med, eller är beroende av, varandra, när det gäller utformning, teknik och funktion eller vad avser slutligt syfte eller användning. Exempel är avtal som avser uppförande av raffinaderier och andra komplexa objekt.

5.

Enligt denna standard innefattar ett entreprenadavtal följande:

(a)

Uppdrag för tillhandahållande av tjänster som har ett direkt samband med produktionen av ett objekt, exempelvis tjänster utförda av projektledare och arkitekter.

(b)

Uppdrag för rivning eller restaurering av objekt samt restaurering av omgivande miljö efter rivning eller skrotning av objekt.

6.

Ett entreprenaduppdrag kan utformas på olika sätt. I denna standard sker en uppdelning i fastprisuppdrag och uppdrag på löpande räkning. Vissa uppdrag kan ha karaktär av både fastprisuppdrag och uppdrag på löpande räkning, exempelvis ett uppdrag på löpande räkning med ett avtalat maximipris. I dylika fall beaktas samtliga villkor i punkterna 23 och 24 vid fastställandet av i vilka perioder uppdragsinkomsten och uppdragsutgiften skall redovisas.

ETT ELLER FLERA UPPDRAG

7.

Vad som krävs i denna standard tillämpas normalt på varje enskilt entreprenaduppdrag. I vissa situationer är det dock nödvändigt att tillämpa standarden på delar i ett avtal eller på flera enskilda avtal sammantagna för att innebörden i det enskilda avtalet eller i de enskilda avtalen sammantagna skall kunna återges.

8.

När ett avtal omfattar flera objekt skall produktionen av varje enskilt objekt behandlas som ett separat uppdrag i de fall

(a)

separata anbud har lämnats för varje enskilt objekt,

(b)

varje enskilt objekt har varit föremål för separat förhandling och uppdragstagaren och beställaren har haft möjlighet att anta eller förkasta den del av avtalet som avser respektive objekt samt

(c)

uppdragsutgifterna och uppdragsinkomsten kan identifieras för respektive objekt.

9.

Flera avtal skall, oavsett om de har en eller flera beställare, behandlas som ett uppdrag i de fall

(a)

avtalen är resultatet av en förhandling som avser avtalen som en helhet,

(b)

avtalen har ett så nära samband med varandra att de i praktiken utgör ett enda uppdrag med en total vinstmarginal samt

(c)

uppdragen enligt avtalen utförs samtidigt eller i en följd.

10.

Ett avtal kan innehålla en möjlighet för beställaren att beställa produktion av ytterligare ett objekt (genom option inskriven i avtalet från början eller genom ett senare tillägg till avtalet). Ett sådant tillägg skall behandlas som ett separat uppdrag när

(a)

objektet skiljer sig avsevärt från det objekt som omfattas av det ursprungliga avtalet vad avser utformning, teknik eller funktion eller

(b)

överenskommelsen om det tillkommande objektets pris förhandlas utan hänsyn till priset enligt det ursprungliga avtalet.

UPPDRAGSINKOMST

11.

Uppdragsinkomsten skall omfatta

(a)

den ursprungligen avtalade ersättningen och

(b)

ändringar i omfattningen av uppdraget, anspråk och incitamentsersättningar

(i)

i den utsträckning det är sannolikt att justeringarna kommer att resultera i inkomster och

(ii)

de kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

12.

Uppdragsinkomsten mäts med utgångspunkt från det verkliga värdet av ersättningen som erhållits eller kommer att erhållas. Att fastställa uppdragsinkomstens storlek är förenat med osäkerhet beroende på framtida händelser. Inkomstkalkylerna behöver därför ofta revideras när utfallen av sådana händelser blir kända och osäkerheten därmed minskar eller upphör. Följaktligen kan uppdragsinkomsten öka eller minska från den ena redovisningsperioden till den andra. Exempelvis kan

(a)

parterna komma överens om ändringar i omfattningen av uppdraget eller ersättningar för uppdragstagarens särskilda anspråk som leder till att uppdragsinkomsten ökar eller minskar under efterföljande perioder,

(b)

den avtalade uppdragsinkomsten enligt ett fastprisuppdrag öka till följd av indexuppräkningar,

(c)

uppdragsinkomsten minska till följd av skadestånd till beställaren orsakade av dröjsmål som orsakas av uppdragstagaren eller

(d)

uppdragsinkomsten öka om antalet producerade enheter ökar och uppdraget är ett fastprisuppdrag där ersättning utgår med ett fast pris per producerad enhet.

13.

En ändring i omfattningen av uppdraget är resultatet av en instruktion från beställaren. Ändringen kan leda till att uppdragsinkomsten ökar eller minskar. Exempel är ändringar av specifikationer samt ändringar av objektets utformning eller av kontraktstiden. Justeringar ingår i uppdragsinkomsten när

(a)

det är sannolikt att beställaren kommer att godkänna ändringen av uppdraget och därmed justeringen av uppdragsinkomsten samt

(b)

beloppet kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

14.

Särskilda anspråk gentemot beställare eller tredje part utgörs av ersättningar för utgifter som inte ingår i den avtalade ersättningen. Anspråken kan exempelvis härröra från av beställaren orsakade dröjsmål, felaktigheter i specifikationer eller angiven utformning samt tvistiga ändringar i uppdragets omfattning. Uppskattningar av de inkomster som härrör från sådana anspråk kan vara behäftade med stor osäkerhet och de slutliga beloppen är ofta beroende av utfallet av förhandlingar. Därför ingår ersättningen på grund av särskilda anspråk i uppdragsinkomsten endast när

(a)

förhandlingarna är långt framskridna och det är sannolikt att beställaren kommer att godkänna uppdragstagarens särskilda anspråk samt

(b)

det belopp som troligen kommer att accepteras av kunden kan mätas på tillförlitligt sätt.

15.

Incitamentsersättningar är tilläggsbelopp som uppdragstagaren erhåller om denne uppnår eller överträffar angivna prestationsnormer. Exempelvis kan ett avtal stipulera att sådana ersättningar skall utgå om uppdraget slutförs före en viss tidpunkt. Incitamentsersättning ingår i uppdragsinkomsten när

(a)

uppdraget är så långt framskridet att det går att bedöma att det är sannolikt att angivna prestationsnormer kommer att uppnås eller överträffas samt

(b)

beloppet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

UPPDRAGSUTGIFTER

16.

Uppdragsutgifter skall omfatta

(a)

utgifter som har direkt samband med det enskilda uppdraget,

(b)

utgifter som avser uppdragsverksamhet i allmänhet och som kan fördelas ut på det enskilda uppdraget samt

(c)

sådana övriga utgifter som enligt entreprenadavtalet kan debiteras beställaren.

17.

Utgifter som har direkt samband med ett enskilt uppdrag innefattar

(a)

utgifter för arbetskraft inklusive utgifter för arbetsledning,

(b)

utgifter för material som används i uppdraget,

(c)

avskrivningar på maskiner och inventarier som används i uppdraget,

(d)

utgifter för flyttning av maskiner, inventarier samt material till och från arbetsplatsen,

(e)

utgifter för hyra av maskiner och inventarier,

(f)

utgifter för utformning och teknisk hjälp som är direkt hänförliga till uppdraget,

(g)

beräknade utgifter för korrigering av felaktigheter och beräknade utgifter enligt lämnade garantier samt

(h)

utgifter till följd av anspråk från tredje man.

Enstaka inkomster från exempelvis försäljning av överblivet material, avyttring av maskiner och inventarier då uppdraget avslutats och som inte ingår i uppdragsinkomsten kan minska uppdragsutgifterna.

18.

Utgifter som avser uppdragsverksamhet i allmänhet och som kan fördelas ut på enskilda uppdrag innefattar

(a)

utgifter för försäkring

(b)

utgifter för utformning och teknisk hjälp utan direkt anknytning till ett enskilt uppdrag samt

(c)

gemensamma utgifter för uppdragsverksamheten.

Utgifterna fördelas på ett systematiskt sätt där den valda metoden tillämpas konsekvent på alla utgifter av samma slag. Fördelningen baseras på den normala aktivitetsnivån i verksamheten. Gemensamma utgifter för uppdragsverksamheten innefattar utgifter för färdigställande och behandling av löner till anställda som arbetar med uppdraget. Utgifter som kan hänföras till uppdragsverksamheten i allmänhet och som kan fördelas på särskilda uppdrag innefattar även lånekostnader när entreprenören använder tillåten alternativ princip i IAS 23, Lånekostnader.

19.

Utgifter som enligt entreprenadavtalet i särskild ordning kan debiteras beställaren kan innefatta vissa allmänna administrationsutgifter och utvecklingsutgifter.

20.

Utgifter som inte kan hänföras till uppdragsverksamhet eller inte kan fördelas ut på något enskilt uppdrag ingår inte i uppdragsutgifterna. Denna typ av utgifter innefattar

(a)

allmänna administrationsutgifter utom i de fall ersättning härför skall utgå enligt entreprenadavtalet,

(b)

försäljningsutgifter,

(c)

forsknings- och utvecklingsutgifter utom i de fall ersättning härför skall utgå enligt entreprenadavtalet samt

(d)

avskrivningar på maskiner och inventarier som inte används i något uppdrag.

21.

Bland uppdragsutgifterna ingår de utgifter som hänför sig till uppdraget från den tidpunkt då avtal träffats till dess att uppdraget färdigställs. I uppdragsutgifterna ingår även utgifter som är direkt hänförliga till uppdraget och som uppkommer i samband med att uppdragstagaren försöker erhålla detta. En förutsättning är emellertid att dessa utgifter kan identifieras separat och mätas på ett tillförlitligt sätt samt att det är sannolikt att uppdraget erhålls. Om utgifter, som uppkommit i samband med att uppdragstagaren försöker erhålla uppdraget, tidigare har redovisats som kostnad inräknas de inte i uppdragsutgifterna i de fall uppdraget erhålls under en efterföljande period.

REDOVISNING AV UPPDRAGSINKOMSTER OCH UPPDRAGSUTGIFTER

22.

När utfallet av ett uppdrag kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, skall uppdragsinkomsten och de uppdragsutgifter som är hänförliga till uppdraget redovisas som intäkt respektive kostnad i förhållande till uppdragets färdigställandegrad på balansdagen. En befarad förlust på ett entreprenaduppdrag skall omedelbart redovisas som kostnad i enlighet med punkt 36.

23.

För ett fastprisuppdrag kan utfallet beräknas på ett tillförlitligt sätt om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)

Den totala uppdragsinkomsten kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

(b)

Det är sannolikt att de ekonomiska fördelar som är förknippade med uppdraget kommer att tillfalla uppdragstagaren.

(c)

Såväl de totala utgifterna för att slutföra uppdraget som färdigställandegraden på balansdagen kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

(d)

De uppdragsutgifter som hänför sig till uppdraget kan klart identifieras och mätas på ett tillförlitligt sätt så att jämförelse med tidigare beräkningar kan göras.

24.

För ett uppdrag på löpande räkning kan utfallet beräknas på ett tillförlitligt sätt om följande båda villkor är uppfyllda:

(a)

Det är sannolikt att de ekonomiska fördelar som är förknippade med uppdraget kommer att tillfalla uppdragstagaren.

(b)

De uppdragsutgifter som, oavsett om det uttryckligen framgår att de skall ersättas eller ej, hänför sig till uppdraget samt klart kan identifieras och mätas på ett tillförlitligt sätt.

25.

Metoden att redovisa uppdragsinkomsten och uppdragsutgifterna i förhållande till uppdragets färdigställandegrad på balansdagen benämns ofta successiv vinstavräkning. Enligt metoden matchas uppdragsinkomsten mot uppdragsutgifterna på basis av det arbete som utförts till och med balansdagen. Metoden resulterar i att intäkter, kostnader och därmed resultat hänförs till den redovisningsperiod under vilken arbetet utförts. Metoden ger användbar information om uppdragsverksamhetens omfattning och resultat under en period.

26.

Vid successiv vinstavräkning redovisas uppdragsinkomsten som intäkt i resultaträkningen i den redovisningsperiod då arbetet utförs. Uppdragsutgifterna redovisas i normalfallet som kostnad i den redovisningsperiod då det arbete som de avser utförs. Om de totala uppdragsutgifterna bedöms överstiga den totala uppdragsinkomsten, redovisas den befarade förlusten omedelbart som kostnad i enlighet med punkt 36.

27.

En uppdragstagare kan i sin redovisning ha tagit in uppdragsutgifter som avser framtida arbete på uppdraget. Dessa utgifter redovisas som en tillgång under förutsättning att det är sannolikt att de kommer att återvinnas. Sådana utgifter representerar en fordran på beställaren och klassificeras ofta som pågående arbete.

28.

Utfallet av ett entreprenaduppdrag kan beräknas på ett tillförlitligt sätt först då det är sannolikt att de ekonomiska fördelar som är förknippade med uppdraget kommer att tillfalla uppdragstagaren. Om osäkerhet uppstår vad avser möjligheten att erhålla betalning för belopp som redan inkluderats i uppdragsinkomsten och redovisats som intäkt i resultaträkningen, redovisas det belopp som inte sannolikt kommer att erhållas som kostnad och således inte som ett avdrag från intäkten.

29.

En uppdragstagare kan i allmänhet göra tillförlitliga beräkningar när överenskommelse träffats med beställaren som fastställer

(a)

uppdragstagarens och beställarens rättigheter avseende det objekt som skall produceras,

(b)

den ersättning som uppdragstagaren skall erhålla samt

(c)

villkoren för den slutliga ekonomiska uppgörelsen.

Uppdragstagaren måste också vanligtvis ha ett effektivt internt system för ekonomisk rapportering och budgetering. Uppdragstagaren följer – och vid behov reviderar – beräkningarna av uppdragsinkomsten och uppdragsutgifterna under uppdragets gång. Behovet av sådana revideringar är inte nödvändigtvis en indikation på att utfallet av uppdraget inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

30.

Färdigställandegraden för ett uppdrag kan fastställas på olika sätt. Uppdragstagaren tillämpar den metod som på ett tillförlitligt sätt mäter det utförda arbetet. Beroende på typ av uppdrag kan metoderna innefatta bedömningar av

(a)

förhållandet mellan nedlagda uppdragsutgifter för utfört arbete på balansdagen och beräknade totala uppdragsutgifter,

(b)

utfört arbete på basis av genomförd besiktning eller

(c)

fysisk färdigställandegrad för uppdraget.

Delbetalningar och förskott från beställaren motsvarar ofta inte det arbete som utförts vid varje given tidpunkt.

31.

Då färdigställandegraden fastställs på basis av nedlagda uppdragsutgifter inräknas endast sådana utgifter som motsvarar utfört arbete. Följande utgifter är exempel på utgifter som inte inräknas:

(a)

Utgifter som avser framtida arbete, exempelvis utgifter för material, komponenter och så vidare, som har levererats till en arbetsplats eller avskiljts för uppdragets räkning, men som ännu inte har installerats eller använts. Dock inräknas utgifter för material, komponenter och så vidare, som tillverkats speciellt för uppdraget.

(b)

Förskottsbetalningar till underleverantörer för arbete enligt underleverantörsavtal.

32.

När utfallet av ett entreprenaduppdrag inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt skall

(a)

intäktsredovisning endast ske med belopp som motsvarar de uppkomna uppdragsutgifter som sannolikt kommer att ersättas av beställaren samt

(b)

uppdragsutgifter redovisas som kostnader i den period då de uppkommer.

En befarad förlust på ett entreprenaduppdrag skall omedelbart redovisas som kostnad i enlighet med punkt 36.

33.

I inledningsskedet av ett uppdrag är det ofta så att utfallet av uppdraget inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Detta hindrar inte att det ändå kan vara sannolikt att beställaren kommer att ersätta uppdragstagaren för uppkomna uppdragsutgifter. Redovisad intäkt begränsas därför till ett belopp som motsvarar de uppdragsutgifter som uppdragstagaren bedömer kommer att betalas av beställaren. Eftersom utfallet av uppdraget inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt redovisas ingen vinst. Även om utfallet av uppdraget inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt kan det emellertid vara sannolikt att totala uppdragsutgifter kommer att överstiga totala uppdragsinkomster. Om de totala uppdragsutgifterna bedöms överstiga den totala uppdragsinkomsten, redovisas den befarade förlusten omedelbart som kostnad i enlighet med punkt 36.

34.

Om det inte är sannolikt att uppdragsutgifter kommer att ersättas av beställaren redovisas de omgående som kostnad. Exempel på omständigheter under vilka det inte är sannolikt att uppdragsutgifter kommer att återvinnas och uppdragsutgifterna därför kan behöva redovisas som kostnad omgående är ett avtal

(a)

som inte kan göras gällande fullt ut, det vill säga avtalets giltighet är allvarligt ifrågasatt,

(b)

som för sitt fullgörande är beroende av utfallet av ännu ej avgjorda rättstvister eller tolkning av lagstiftning,

(c)

som avser fastigheter som sannolikt kommer att dömas ut eller exproprieras,

(d)

i vilket beställaren inte är i stånd att uppfylla sina förpliktelser eller

(e)

i vilket uppdragstagaren inte är i stånd att slutföra uppdraget eller inte på annat sätt kan uppfylla sina förpliktelser enligt entreprenadavtalet.

35.

När de osäkerhetsfaktorer som förhindrat en tillförlitlig beräkning av utfallet av entreprenaduppdraget inte längre föreligger, skall uppdragsinkomsten och uppdragsutgifterna redovisas i enlighet med punkt 22 i stället för i enlighet med punkt 32.

REDOVISNING AV BEFARADE FÖRLUSTER

36.

Då det är sannolikt att de totala uppdragsutgifterna kommer att överstiga den totala uppdragsinkomsten, skall den befarade förlusten omgående redovisas som en kostnad i sin helhet.

37.

En befarad förlust på ett uppdrag beräknas utan beaktande av

(a)

om arbetet har påbörjats eller inte,

(b)

uppdragets färdigställandegrad eller

(c)

om förväntade vinster på andra uppdrag än sådana som behandlas som ett uppdrag enligt punkt 9.

ÄNDRAD UPPSKATTNING AV UPPDRAGSINKOMSTER OCH UPPDRAGSUTGIFTER

38.

Vinstavräkning sker i varje redovisningsperiod på basis av den senaste beräkningen av den totala uppdragsinkomsten och de totala uppdragsutgifterna. Effekten av en ändrad uppskattning av den totala uppdragsinkomsten eller av uppdragsutgifterna eller effekten av en ändring av det beräknade slutliga ekonomiska utfallet för uppdraget skall redovisas som effekt av ändrade uppskattningar och bedömningar (se IAS 8, Periodens nettoresultat, fundamentala fel och byten av redovisningsprinciper). De ändrade uppskattningarna används för att beräkna intäkter och kostnader för den aktuella perioden samt för efterföljande perioder.

UPPLYSNINGAR

39.

Ett företag skall lämna upplysning om

(a)

summan av de uppdragsinkomster som redovisats som intäkt under redovisningsperioden,

(b)

de metoder som använts för att fastställa uppdragsintäkter under redovisningsperioden samt

(c)

de metoder som använts för att fastställa färdigställandegraden för pågående uppdrag enligt entreprenadavtal.

40.

Följande upplysningar skall lämnas på balansdagen för pågående uppdrag enligt entreprenadavtal:

(a)

Summan av uppdragsutgifter och redovisade vinster (efter avdrag för redovisade förluster).

(b)

Erhållna förskott.

(c)

Av beställaren innehållna belopp.

41.

”Av beställaren innehållna belopp” avser belopp som har delfakturerats enligt fastställd plan och som beställaren innehåller enligt kontraktsvillkoren tills samtliga i kontraktet angivna villkor har uppfyllts eller fel åtgärdats. Delfakturering enligt fastställd plan avser fakturering som sker på basis av utfört arbete, oavsett om betalning erhållits från beställaren eller inte. Förskott är belopp som uppdragstagaren erhållit innan motsvarande arbete utförts.

42.

I balansräkningen skall

(a)

fordringar på beställare av entreprenadavtal redovisas som tillgång samt

(b)

skulder till beställare av entreprenadavtal redovisas som skuld.

43.

Fordringar på beställare av uppdrag enligt entreprenadavtal utgörs av summan av

(a)

uppdragsutgifter till och med den aktuella redovisningsperioden och redovisade vinster, efter avdrag för

(b)

redovisade förluster och delfakturerade belopp

för alla pågående uppdrag för vilka uppdragsutgifter och redovisade vinster efter avdrag för redovisade förluster överstiger fakturerade belopp.

44.

Skulder till beställare av uppdrag enligt entreprenadavtal utgörs av summan av

(a)

uppdragsutgifter till och med den aktuella redovisningsperioden och redovisade vinster, efter avdrag för

(b)

redovisade förluster och delfakturerade belopp

för alla pågående uppdrag för vilka fakturerade belopp överstiger uppdragsutgifter och redovisade vinster (efter avdrag för redovisade förluster).

45.

Ett företag lämnar upplysning om eventualförpliktelser och eventualtillgångar i enlighet med IAS 37, Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar. Eventualförpliktelser och eventualtillgångar kan uppkomma till följd av poster som garantiutgifter, anspråk, böter eller möjliga förluster.

IKRAFTTRÄDANDE

46.

Denna standard skall tillämpas för finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 1995 eller senare.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD IAS 12

(OMARBETAD 2000)

Inkomstskatter

Styrelsen fastställde i oktober 1996 en omarbetad standard, IAS 12 (omarbetad 1996), Inkomstskatter. Den ersatte IAS 12 (omarbetad 1994), Accounting for Taxes on Income (”Redovisning av inkomstskatter”). Den 1996 omarbetade IAS 12 skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som började den 1 januari 1998 eller senare.

I maj 1999 medförde IAS 10 (omarbetad 1999), Händelser efter balansdagen, ändringar av punkt 88. Den nya lydelsen skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2000 eller senare.

I april 2000 medförde IAS 40, Förvaltningsfastigheter, ändringar vad gäller hänvisningar och terminologi i punkterna 20, 62 (a), 64 och bilaga A, punkterna A10, A11 och B8.

I oktober 2000 fastställde styrelsen ändringar i IAS 12, vilka innebar att punkterna 52A, 52B, 65A, 81 (i), 82A, 87A, 87B, 87C och 91 lades till och punkterna 3 och 50 upphävdes. Dessa begränsade ändringar anger hur skatteeffekter på utdelningar ska redovisas. Nu nämnda ändringar skall tillämpas på finansiella rapporter avseende perioder som börjar den 1 januari 2001 eller senare.

Följande SIC-tolkningar hör ihop med IAS 12:

SIC-21: Redovisning av uppskjuten skatt vid omvärdering av icke-avskrivningsbara tillgångar.

SIC-25: Inkomstskatter – konsekvenser av en förändring av skattestatus.

INLEDNING

Denna standard (”IAS 12 (omarbetad)”) ersätter IAS 12, Accounting for Taxes on Income (”Redovisning av inkomstskatter”) (”den ursprungliga IAS 12”). IAS 12 (omarbetad) skall tillämpas avseende redovisningsperioder som börjar den 1 januari 1998 eller senare. De viktigaste ändringarna jämfört med den ursprungliga IAS 12 är:

1.

I den ursprungliga IAS 12 krävdes av ett företag att redovisa uppskjuten skatt enligt antingen metoden för uppskjuten skatt eller använda en skuldmetod. Den senare benämns ibland resultaträkningsansatsen. I IAS 12 (omarbetad) förbjuds resultaträkningsansatsen, och en annan metod krävs. Den senare benämns ibland balansräkningsansatsen.

Resultaträkningsansatsen är inriktad på avvikelser avseende tidpunkt, till skillnad från balansräkningsansatsen, som bygger på temporära skillnader. Avvikelser avseende tidpunkt är skillnader mellan skattepliktigt och redovisat resultat, som uppstår under en redovisningsperiod och återförs under en eller flera efterföljande perioder. Temporära skillnader är skillnader mellan en tillgångs eller en skulds skattemässiga värde och dess redovisade värde i balansräkningen. En tillgångs eller en skulds skattemässiga värde är det värde tillgången eller skulden åsätts i beskattningssammanhang.

Alla avvikelser avseende tidpunkt är temporära skillnader. Temporära skillnader uppkommer även i följande omständigheter, som ger upphov till avvikelser avseende tidpunkt, även om de i den ursprungliga IAS 12 behandlades på samma sätt som transaktioner som ger upphov till avvikelser avseende tidpunkt:

(a)

Dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures har inte delat ut hela sin vinst till moderföretaget eller investeraren.

(b)

Tillgångar omvärderas utan motsvarande justering av deras skattemässiga värde.

(c)

Anskaffningsvärdet för ett företagsförvärv fördelas på de identifierbara förvärvade tillgångarna och övertagna skulderna genom hänvisning till tillgångarnas och skuldernas verkliga värde utan motsvarande justering av deras skattemässiga värde.

Det finns också temporära skillnader som inte är avvikelser avseende tidpunkt, exempelvis sådana som uppstår när

(a)

de icke-monetära tillgångarna och skulderna i en integrerad utlandsverksamhet omräknas till historiska valutakurser,

(b)

icke-monetära tillgångar och skulder omräknas enligt IAS 29, Redovisning i höginflationsländer, eller

(c)

det redovisade värdet av en tillgång eller skuld vid första redovisningstillfället avviker från det ursprungliga skattemässiga värdet.

2.

I den ursprungliga IAS 12 tilläts ett företag att inte redovisa uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder i det fall det var rimligt att anta att avvikelser avseende tidpunkt inte skulle komma att återföras under avsevärd tid framöver. Enligt IAS 12 (omarbetad) måste ett företag redovisa en uppskjuten skatteskuld eller, under vissa omständigheter, uppskjuten skattefordran avseende alla temporära skillnader. Vissa undantag anges nedan.

3.

Enligt den ursprungliga IAS 12 krävdes att

(a)

uppskjutna skattefordringar som uppstått på grund av avvikelser avseende tidpunkt skulle redovisas när det var rimligt att anta att de skulle realiseras samt

(b)

uppskjutna skattefordringar med ursprung i underskottsavdrag skulle redovisas som en tillgång endast om det låg bortom rimligt tvivel att framtida skattepliktigt överskott skulle vara tillräckligt för att kunna utnyttja underskottet. Enligt den ursprungliga IAS 12 var det tillåtet (men krävdes inte) för ett företag att skjuta upp redovisning av underskottsavdrag till den redovisningsperiod då de utnyttjades.

Enligt IAS 12 (omarbetad) skall uppskjutna skattefordringar redovisas när det framstår som sannolikt att det kommer att finnas ett skattepliktigt överskott mot vilket uppskjuten skattefordran kan utnyttjas. Om ett företag under flera år redovisat förluster, redovisas därför uppskjutna skattefordringar endast i den mån företaget har tillräckliga skattepliktiga temporära skillnader eller andra omständigheter övertygande talar för att tillräckliga skattepliktiga överskott kommer att finnas.

4.

Som ett undantag från det generella kravet i punkt 2 ovan förbjuder IAS 12 (omarbetad) redovisningen av uppskjutna skatteskulder och uppskjutna skattefordringar hänförliga till vissa tillgångar och skulder vars redovisade värde vid första redovisningstillfället avviker från det ursprungliga skattemässiga värdet. Eftersom sådana omständigheter inte ger upphov till några avvikelser avseende tidpunkt i sådana fall, förelåg enligt den ursprungliga IAS 12 inte heller några uppskjutna skattefordringar eller uppskjutna skatteskulder.

5.

Enligt den ursprungliga IAS 12 skulle skatter avseende ej utdelade vinster i dotterföretag och intresseföretag redovisas om det inte var rimligt att anta att vinsterna inte skulle delas ut eller om en utdelning sannolikt inte skulle ge upphov till skattskyldighet. Enligt IAS 12 (omarbetad) är det dock inte tillåtet att redovisa sådana uppskjutna skatteskulder (eller sådana som beror på ackumulerade justeringar av valutaomräkningar) i den mån

(a)

moderföretaget, investeraren eller samägaren (i ett joint venture) kan bestämma tidpunkten för återföring av de temporära skillnaderna samt

(b)

det är sannolikt att en sådan återföring inte kommer att ske inom överskådlig tid.

Om detta förbud får till följd att inga uppskjutna skatteskulder redovisas, måste ett företag enligt IAS 12 (omarbetad) lämna upplysning om summan av de temporära skillnader det handlar om.

6.

Den ursprungliga IAS 12 berörde inte uttryckligen justeringar till verkliga värden vid företagsförvärv. Sådana justeringar ger upphov till temporära skillnader. Enligt IAS 12 (omarbetad) måste ett företag redovisa uppskjutna skatteskulder som uppstått på grund av temporära skillnader liksom – under förutsättning att sannolikhetskravet för redovisning uppfyllts – uppskjutna skattefordringar. Vid företagsförvärv medför de temporära skillnaderna att värdet av goodwill förändras. IAS 12 (omarbetad) tillåter dock inte redovisning av uppskjutna skatteskulder som härrör från goodwill (om inte avskrivning av goodwill är skattemässigt avdragsgill) och inte heller att uppskjutna skattefordringar hänförliga till negativ goodwill behandlas som uppskjuten intäkt.

7.

Det var enligt den ursprungliga IAS 12 tillåtet men inget krav att redovisa en uppskjuten skatteskuld avseende en omvärdering av tillgångar. Enligt IAS 12 (omarbetad) måste ett företag redovisa en uppskjuten skatteskuld avseende omvärdering av tillgångar.

8.

Skatteeffekterna av återvinning av det redovisade värdet av vissa tillgångar och skulder kan vara beroende av hur återvinningen eller regleringen går till. Exempel:

(a)

I vissa länder gäller olika skattesatser för realisationsvinster och andra skattepliktiga inkomster.

(b)

I vissa länder är det i samband med försäljning av en tillgång tillåtet att vid beskattningen dra av större belopp än vad som får dras av som avskrivning.

Den ursprungliga IAS 12 innehöll inga bestämmelser om värdering av uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder i sådana fall. Enligt IAS 12 (omarbetad) skall uppskjutna skatteskulder och uppskjutna skattefordringar värderas utifrån de skatteeffekter som blir följden av det sätt varpå företaget förväntar sig att återvinna eller reglera det redovisade värdet av dess tillgångar och skulder.

9.

Den ursprungliga IAS 12 föreskrev inte uttryckligen huruvida uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder kunde diskonteras. IAS 12 (omarbetad) förbjuder sådan diskontering. Genom ett tillägg till punkt 39 (i) i IAS 22, Företagsförvärv och samgåenden, förbjuds diskontering av uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som övertas vid företagsförvärv. Tidigare varken förbjöd eller krävde nämnda punkt i IAS 22 diskontering av uppskjutna skattefordringar eller uppskjutna skatteskulder som uppstod i samband med företagsförvärv.

10.

Den ursprungliga IAS 12 angav inte om ett företag skulle klassificera uppskjutna skattebelopp som omsättningstillgångar respektive kortfristiga skulder eller som anläggningstillgångar respektive långfristiga skulder. Enligt IAS 12 (omarbetad) skall ett företag som skiljer på omsättnings- och anläggningstillgångar inte klassificera uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder som omsättningstillgångar respektive kortfristiga skulder.

11.

Den ursprungliga IAS 12 angav att debet- och kreditposter avseende uppskjutna skattebelopp kunde kvittas mot varandra. IAS 12 (omarbetad) ställer upp strängare villkor för kvittning, som i huvudsak bygger på vad som gäller för finansiella tillgångar och skulder enligt IAS 32, Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering.

12.

Den ursprungliga IAS 12 krävde att upplysning måste lämnas om förhållandet mellan skattekostnad och redovisat resultat om det inte framgick av de skattesatser som gällde i det land där det rapporterande företaget har sitt säte. I IAS 12 (omarbetad) krävs att denna upplysning lämnas på endera eller båda av följande sätt:

(i)

En siffermässig avstämning mellan å ena sidan skattekostnad eller skatteintäkt och å andra sidan redovisat resultat multiplicerat med gällande skattesatser.

(ii)

En siffermässig avstämning mellan den genomsnittliga effektiva skattesatsen och den gällande skattesatsen.

IAS 12 (omarbetad) kräver också att upplysning lämnas om förändringar i gällande skattesatser sedan föregående period.

13.

Enligt IAS 12 (omarbetad) krävs numera också upplysningar om:

(a)

För varje slag av temporär skillnad, underskottsavdrag och andra framtida skatteavdrag

(i)

redovisade uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder samt

(ii)

beloppet för uppskjutna skatteintäkter eller skattekostnader som redovisas i resultaträkningen, om detta inte framgår av ändringarna i belopp som redovisats i balansräkningen,

(b)

För verksamheter som har avvecklats anges den skattekostnad som avser

(i)

resultatet (vinsten eller förlusten) av avvecklingen samt

(ii)

resultatet (vinst eller förlust) av den avvecklade verksamhetens ordinarie verksamhet samt

(c)

en uppskjuten skattefordrans belopp och de förhållanden som motiverar att den redovisas i sådana fall då

(i)

utnyttjandet av den uppskjutna skattefordran är beroende av framtida skattepliktiga överskott utöver de överskott som hänför sig till återföring av befintliga skattepliktiga temporära skillnader samt

(ii)

företaget har redovisat en förlust under innevarande eller föregående redovisningsperiod i den jurisdiktion där uppskjuten skattefordran uppkommit.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Syfte

Tillämpningsområde 1-4
Definitioner 5-11
Skattemässigt värde 7-11
Aktuella skatteskulder och aktuella skattefordringar 12-14
Uppskjutna skatteskulder och uppskjutna skattefordringar 15-45
Skattepliktiga temporära skillnader 15-23
Företagsförvärv 19
Tillgångar bokförda till verkligt värde 20
Goodwill 21
Första redovisningen av en tillgång eller en skuld 22-23
Avdragsgilla temporära skillnader 24-33
Negativ goodwill 32
Första redovisningen av en tillgång eller en skuld 33
Underskottsavdrag och andra framtida skattemässiga avdrag 34-36
Omprövning av icke redovisade uppskjutna skattefordringar 37
Innehav i dotterföretag, filialer, intresseföretag och andelar i joint ventures 38-45
Värdering 46-56
Redovisning av aktuell och uppskjuten skatt 57-68
Redovisning i resultaträkningen 58-60
Redovisning direkt mot eget kapital 61-65A
Redovisning av uppskjuten skatt i samband med företagsförvärv 66-68
Rubricering 69-78
Skattefordringar och skatteskulder 69-76
Nettoredovisning 71-76
Skattekostnad 77-78
Skattekostnad eller skatteintäkt hänförlig till resultatet i ordinarie verksamhet 77
Valutakursdifferenser avseende uppskjutna utländska skatteskulder och skattefordringar 78
Upplysningar