31997Y1118(01)

ÅRSRAPPORT för budgetåret 1996 (96/C 348/01)

Årsrapporten har tillsammans med institutionernas svar beträffande revisionsrättens iakttagelser överlämnats till de myndigheter som skall bevilja ansvarsfrihet och till de övriga institutionerna.

Bernhard FRIEDMANN (ordförande)

John WIGGINS

Giorgio CLEMENTE

Barry DESMOND

Patrick EVERARD

Armindo de Jesus de SOUSA RIBEIRO

Antoni CASTELLS

Jan O. KARLSSON

Hubert WEBER

Aunus SALMI

Jørgen MOHR

Kalliopi NIKOLAOU

François COLLING

Maarten B. ENGWIRDA

Jean-François BERNICOT

VOLYM I RAPPORT AVSEENDE VERKSAMHETEN UNDER DEN ALLMÄNNA BUDGETEN OCH SJÄTTE OCH SJUNDE EUROPEISKA UTVECKLINGSFONDEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

Inledning 6

Del I Egna medel

Kapitel 1 Egna medel 12

Del II Den gemensamma jordbrukspolitiken

Inledning 46

Kapitel 2 Budgetförvaltning 49

Kapitel 3 Organisationen av marknaderna - Vegetabiliska produkter 64

Kapitel 4 Den gemensamma organisationen av marknaden - Animaliska produkter - Bidragssystemen för nötkött och vissa åtgärder som avser BSE 99

Kapitel 5 Vissa aspekter av förfarandet i samband med exportbidrag för nötkött 125

Del III Strukturella åtgärder

Inledning 138

Kapitel 6 Europeiska regionala utvecklingsfonden 143

Kapitel 7 Europeiska socialfonden 175

Kapitel 8 Utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-utveckling) 198

Kapitel 9 Den gemensamma fiskeri- och havspolitiken 220

Sida

Del IV Inre politikområden

Inledning 238

Kapitel 10 Forskning 239

Kapitel 11 Industripolitik - Media 255

Del V Externa åtgärder

Inledning 269

Kapitel 12 Europeiska utvecklingsfonden 271

Kapitel 13 Samarbete med utvecklingsländer och tredje länder (utom Central- och Östeuropa) 293

Kapitel 14 Åtgärder för stöd till länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna (före detta Sovjetunionen) och Mongoliet 317

Del VI Förvaltningsutgifter

Inledning 345

Kapitel 15 Kommissionen 349

15.1 Bidrag av allmän karaktär 351

15.2 Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 353

15.3 Decentraliserade gemenskapsorgan 360

15.4 Gemensamt sjukförsäkringssystem 361

Kapitel 16 Revisionsrätten 383

Kapitel 17 Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén 385

Del VII Finansiella instrument och bankverksamhet

Kapitel 18 Finansiella instrument och bankverksamhet 391

Bilaga I Rapporter och yttranden som antagits av revisionsrätten under de senaste fem åren 409

Anm.: De grafiska illustrationerna är samlade i bilaga II i slutet av denna rapport (volym II).

INSTITUTIONERNAS SVAR

Sida

Del I Egna medel

Kapitel 1 Egna medel 37

Del II Den gemensamma jordbrukspolitiken

Inledning 48

Kapitel 2 Budgetförvaltning 59

Kapitel 3 Organisationen av marknaderna - Vegetabiliska produkter 91

Kapitel 4 Den gemensamma organisationen av marknaden - Animaliska produkter - Bidragssystemen för nötkött och vissa åtgärder som avser BSE 118

Kapitel 5 Vissa aspekter av förfarandet i samband med exportbidrag för nötkött 135

Del III Strukturella åtgärder

Inledning 142

Kapitel 6 Europeiska regionala utvecklingsfonden 164

Kapitel 7 Europeiska socialfonden 189

Kapitel 8 Utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-utveckling) 214

Kapitel 9 Den gemensamma fiskeri- och havspolitiken 233

Del IV Inre politikområden

Kapitel 10 Forskning 249

Kapitel 11 Industripolitik - Media 263

Del V Externa åtgärder

Kapitel 12 Europeiska utvecklingsfonden 287

Kapitel 13 Samarbete med utvecklingsländer och tredje länder (utom Central- och Östeuropa) 312

Kapitel 14 Åtgärder för stöd till länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna (före detta Sovjetunionen) och Mongoliet 337

Sida

Del VI Förvaltningsutgifter

Kapitel 15 Kommissionen 373

15.1 Bidrag av allmän karaktär 373

15.2 Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 374

15.3 Decentraliserade gemenskapsorgan 376

15.4 Gemensamt sjukförsäkringssystem 378

Kapitel 16

Kapitel 17 Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén 388

Del VII Finansiella instrument och bankverksamhet

Kapitel 18 Finansiella instrument och bankverksamhet 406

ALLMÄN INLEDNING

0.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Rapportens struktur 0.1

Budgetförvaltning 0.2 - 0.6

Förvaltning och kontroll 0.7 - 0.27

Motivering av utgifterna 0.7

Huvudsakliga iakttagelser 0.8 - 0.27

Gemenskapens inkomster 0.9 - 0.10

EUGFJ-garanti 0.11 - 0.13

Strukturåtgärder 0.14 - 0.18

Program som förvaltas av kommissionen 0.19 - 0.24

Övriga utgifter 0.25 - 0.27

Samordning 0.28

Utvärdering 0.29

Revisionsförklaringar 0.30 - 0.33

Kommissionens korrigerande åtgärder 0.34 - 0.36

Budgetförordningen 0.37

Granskningens betydelse 0.38

RAPPORTENS STRUKTUR

0.1 Denna årsrapport för budgetåret 1996 har en annorlunda struktur än den har haft tidigare år. Den första volymen återspeglar strukturen i budgetplanen och den andra volymen omfattar revisionsförklaringarna och dithörande kapitel för såväl den allmänna budgeten som Europeiska utvecklingsfonden.

BUDGETFÖRVALTNING

0.2 En generös tilldelning av budgetanslag kan vara ett incitament till ökade utgifter eller kan i varje fall motverka en stram finansiell förvaltning. I kapitel 2, 3 och 4 uppmärksammas att bestämmelser som inte tar hänsyn till världsmarknadspriserna resulterar i onödiga utgifter när det gäller stöd till jordbruket. Genom kontroller i samband med avstämningen av förskott till medlemsstaterna upptäcks och korrigeras fel och oriktigheter men däremot förhindras inte uppkomsten och bibehållandet av för höga stödnivåer, som inte kan anses som ett sunt utnyttjande av allmänna medel. Det gäller avsevärda belopp: i kapitel 3 noteras 3 000 miljoner ecu i överkompensation för spannmål, i kapitel 4 mer än 800 miljoner till nötköttsproducenter. Av den särskilda rapporten nr 4/97 framgår att kompensationsbetalningarna och exportbidragen från EUGFJ för åtgärder i samband med den tyska återföreningen även innefattade betydande överkompensation och onödiga utgifter.

0.3 Förskott till medlemsstaterna för strukturutgifter tas upp som slutgiltiga utgifter på gemenskapsnivå utan lämpliga redovisnings- och kontrollsystem och ett lämpligt avstämningsförfarande. Detta system gör det lättare att maximera överföringarna av medel till medlemsstaterna utan att säkerställa att medlen används vid rätt tidpunkt och på ett strikt sätt för att uppfylla gemenskapens mål. I kapitel 6 uppmärksammas de kraftiga förseningarna i samband med att investeringsprogrammen inom ramen för finansieringsperioden 1989 1993 slutfördes. Kapitel 6, 7 och 8 belyser den bristfälliga definitionen av programmens mål och innehåll, avsaknaden av medfinansiering samt den fortsatta bristen på information om hur åtgärderna framskrider. Betydande belopp innehålls under långa perioder av de förmedlande myndigheterna i stället för att föras över till de slutliga stödmottagarna. Många felaktigheter och problem vad gäller laglighet och korrekthet har upptäckts i program som officiellt har avslutats.

0.4 Även när det gäller Phare och Tacis överskred anslagen den finansieringsnivå som de facto kunde utnyttjas. I kapitel 14 analyseras den fortsatta ökningen av utestående åtaganden 1990 1996 och kommissionens svårigheter att ingå och genomföra kontrakt i samband med de program som har antagits och som den har gjort åtaganden för i budgeten. Den särskilda rapporten nr 3/97 om det decentraliserade systemet för genomförandet av Phare-programmet visar att kommissionens strävan att göra åtaganden för hela årsbudgeten i kombination med den låga absorptionsförmågan i mottagarländerna och det synnerligen stora utbudet av program har lett till att förskottsbetalningar på 497 miljoner ecu (38 %) under perioden 1990 1995 fanns kvar på de mottagande nationella förvaltningarnas bankkonton vid slutet av 1995. I den särskilda rapporten nr 6/97 om Tacis-subventionerna till Ukraina uppmärksammas även att anslagen utnyttjas i för långsam takt och att medel frigörs i onödan.

0.5 Allmänt gäller att utnyttjandegraden på de slutliga stödmottagarnas nivå är oklar i ett gemenskapssystem för finansiering, där förskott används i stor omfattning och tas upp som budgetutgifter i den centrala redovisningen. Ett sådant system kan inte anses uppfylla kravet på sund ekonomisk förvaltning och gör det svårt att fastställa lämpligheten av överföringarna av gemenskapens medel.

0.6 Avsaknaden av åtagandebemyndiganden skapar också problem. Kapitel 13 visar till exempel hur kommissionen tvingades att uppskjuta åtagandet för belopp som krävdes för projekt som man redan hade fattat finansieringsbeslut om (inklusive projekt inom ramen för Meda-programmen och ett omfattande projekt i Indien) till följd av taket i motsvarande del av budgetplanen. Att uppskjuta åtaganden på detta sätt bryter mot en grundprincip vad gäller fleråriga åtgärder. Revisionsrättens nyligen avgivna yttrande om budgetförordningen (se punkt 0.37) tar upp denna fråga.

FÖRVALTNING OCH KONTROLL

Motivering av utgifterna

0.7 De nuvarande bidragssystemen medför mycket ofta en omkastning av den normala bevisbördan som innebär att stödmottagaren skall lämna en fullständig motivering för utnyttjandet av allmänna medel. Kommissionens svårigheter att kontrollera unionens finanser avseende laglighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning är av sådan art att den inte är i stånd att korrekt utöva sin centrala roll när det gäller förvaltningen av budgeten. Problemen är särskilt uppenbara när det gäller strukturfonderna och påtagliga även när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen förskotterar gemenskapens medel och kan endast återkräva eller omfördela medlen om den kan bevisa att dessa har använts felaktigt. Detta skulle vara helt godtagbart om stödmottagarna och samtliga förmedlande organisationer hade redovisnings- och kontrollsystem som gjorde det möjligt att fullständigt styrka utgifterna med tillräckligt och relevant underlag samt om de var ålagda att lägga fram eller göra underlagen tillgängliga så att kommissionens avdelningar kunde utföra kontroller på lämplig nivå. Efter decentraliseringen av förvaltningen av gemenskapens medel har det tyvärr inte införts lämpliga informations- och redovisningssystem för denna förvaltning för att göra det möjligt för gemenskapens myndigheter att i det allmänna intresset utöva sin övergripande övervakande funktion. Möjligheten att upptäcka fel och oriktigheter är därigenom kraftigt reducerad och det är ovisst om gemenskapens medel utnyttjas på ett korrekt sätt. Revisionsrättens påpekanden och rekommendationer avspeglar givetvis denna grundläggande strukturella svaghet i förvaltningen av gemenskapens finanser.

Huvudsakliga iakttagelser

0.8 I nästan samtliga kapitel i denna rapport (och fem särskilda rapporter som bör beaktas vid beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 1996) återfinns iakttagelser om brister i förvaltning och kontroll, som visar i hur hög grad utvecklingen av lämpliga system för redovisning och finansiell förvaltning särskilt i medlemsstaterna släpar efter i förhållande till den växande och mångskiftande verksamheten inom gemenskapen.

Gemenskapens inkomster

0.9 I kapitel 1 uppmärksammas riskerna för egna medel i samband med frizoner vad gäller tullar och förfaranden för aktiv förädling. Kapitlet tar även upp den ofta förekommande användingen av falska ursprungsintyg sam används för att erhålla förmånstullar och visar även hur de rättsliga tidsfristerna överskrids genom utdragna undersökningar, vilket leder till förluster för gemenskapen. För att undvika förseningar när egna medel skall göras tillgängliga och säkerställa att dessa uppbärs på ett korrekt och harmoniserat sätt, bör kommissionen inrätta noga definierade ramar för att avgöra de fall där den framför en reservation när det gäller beräkningen av egna medel från moms och BNI.

0.10 I den särskilda rapporten nr 5/97 om förvaltning av spannmålshandeln påtalades de fortsatta svårigheterna att kräva in utbetalda bidrag, trots att exportör-erna hade godtagit köparnas krav i samband med viktunderskott i leveranserna.

EUGFJ-garanti

0.11 Kapitlen om EUGFJ-garanti tar upp problem i samband med genomförandet av 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller spannmål och nötkött. De integrerade administrations- och kontrollsystemen, som är väsentliga för en tillfredsställande ekonomisk förvaltning, är fortfarande inte fullt genomförda. Inom spannmålssektorn hämmas stabiliseringssystemet av oklara bestämmelser och medlemsstaternas dokumentation tillhandahåller inte den nödvändiga verifieringskedjan. Vissa medlemsstater har inte uppfyllt föreskrifterna i förordningarna om riskanalys, inspektioner av arealer och grödor samt rapportering. Inom nötköttssektorn uppstod förseningar när man skulle anpassa de nationella mekanismerna. Boskapsregistret, den administrativa dokumentationen samt databaserna behöver förbättras ytterligare.

0.12 Ett särskilt stödprogram för import av nötkött till Kanarieöarna har inte kontrollerats i tillräcklig utsträckning och den erforderliga lagstiftningen på nationell nivå har inte antagits. Tull- och veterinärkontrollerna i samband med återimport av nötkött som exporterats och avvisats av de egyptiska veterinärmyndigheterna har varit bristfälliga.

0.13 När det gäller vinmarknaden har de nyligen införda sanktionerna för felaktiga och ofullständiga uppgifter, som lämnas av stödmottagarna till gemen-skapens informationssystem för förvaltning av marknaden, ännu inte visat sig ha någon verkan och vinodlingsregister har fortfarande inte upprättats i tillfredsställande grad. Med tanke på komplexiteten i stödsystemet för tobak är det även beklagligt att de kontrollorgan som enligt 1993 års reform har planerats i medlemsstaterna ännu inte har inrättats.

Strukturåtgärder

0.14 I likhet med tidigare år innehåller alla kapitel rörande strukturåtgärder allvarlig kritik mot medlemsstaternas utgiftsredovisningar, som ofta är otillförlitliga och felaktiga. Redovisnings- och informationssystemen måste förbättras så att det finns en tillfredsställande verifieringskedja som via de många nivåerna med insamling och styrkande av uppgifterna sträcker sig från kommissionens betalningar till de slutliga stödmottagarnas utgifter.

0.15 I kapitel 6 redogörs för ett flertal problem när det gäller laglighet och korrekthet i åtgärder som härrör från programperioden 1989 1993 och som officiellt har fullgjorts och avslutats. Kommissionen och medlemsstaterna behöver system för att säkerställa att gemen-skapens budget inte finansierar utgifter som inte är berättigade till stöd.

0.16 I kapitel 7 framhålls att medlemsstaterna behöver göra en riskbaserad analys av de slutliga stödmottagarna och att kommissionen bör fästa större uppmärksamhet vid granskningen av ansökningarna om slutbetalning för att säkerställa att villkoren för beviljande av ESF-finansiering, inklusive förekomsten av nationell medfinansiering, är uppfyllda.

0.17 Kapitel 8 tar upp fall där de redovisade utgifterna inte kan spåras i räkenskapshandlingarna eller där enskilda utbetalda belopp avviker från dem som har redovisats. De nationella myndigheterna har godkänt stöd till företag som bearbetar jordbruksprodukter och som saknar rimliga utsikter på marknaden eller livskraft. Man har även godkänt oriktiga utgiftsredovisningar.

0.18 Den decentraliserade förvaltningen av Fonden för fiskets utveckling (kapitel 9) kräver en mer ingående granskning från kommissionens sida, i synnerhet kontroller på platsen av att de redovisade utgifterna är lagliga, korrekta och faktiskt har uppkommit. En uppföljning av revisionsrättens särskilda rapport nr 3/93om omstruktureringen av gemenskapens fiskeflotta bekräftar att de informationssystem för förvaltningen som har tagits fram för en effektiv uppföljning och kontroll fortfarande inte räcker till för att stödet skall kunna tilldelas på ett effektivt sätt.

Program som förvaltas av kommissionen

0.19 Kommissionens hantering av de utgifter som den förvaltar direkt har också visat sig otillfredsställande på många områden.

0.20 Vad beträffar små och medelstora företags deltagande i program för forskning, teknisk utveckling och demonstration, dras i kapitel 10 slutsatsen att svagheter i SMF:s redovisningssystem och de komplexa reglerna resulterar i felaktiga utgiftsredovisningar. Fler granskningar från kommissionens sida behövs för att skapa en grund för inkassering av för höga utbetalningar och för att förhindra oriktiga stödansökningar. Kommissionen måste på det hela taget förbättra och förenkla sina förfaranden och utveckla särskilda åtgärder för att hantera SMF:s behov.

0.21 Media I-programmet för stöd till industriella aspekter av gemenskapens riktlinjer för audiovisuella medier (kapitel 11) påverkades negativt av otydliga avtalsbestämmelser för stödorganisationer, otillräcklig granskning av organen och bristande anvisningar för administrationen av riskkapital och inkasseringen av utestående lån.

0.22 Avtalsförfarandena under perioden 1988 93 för EUF-finansierade entreprenadkontrakt (kapitel 12) uppvisar många svagheter när det gäller bestämmelserna och deras tillämpning, vilket påverkar både förberedelse och godkännande av anbudsinfordringar och förfarandet för fastställande av vilka som uppfyller kraven och för förtydligande av anbud.

0.23 I kapitel 13 kommenteras ett regionalt offentligt finansinstituts förvaltning av en rörelsekapitalfond för lån till exportorienterade firmor i Centralamerika. Fonden inrättades 1991, vid en tidpunkt när revisionsrätten just hade informerat kommissionen om betydande brister vad gäller samma regionala finansinstituts förvaltning av ett annat stort projekt. Trots att kommissionen införde stramare villkor i finansieringsöverenskommelsen för projektet med rörelsekapitalfonden, underlät finansinstitutet att iaktta många av dessa och kommissionen vidtog inga verksamma åtgärder för att säkerställa att de uppfylldes.

0.24 Vad gäller stöd till jordbruksreformer i Phare- och Tacis-länder tar kapitel 14 upp kommissionens oförmåga att vid bedömningen av programförslag i tillräcklig grad beakta den administrativa organisationen, institutionerna och lagstiftningen i mottagarländerna.

Övriga utgifter

0.25 I kapitel 15 understryks behovet av att bättre definiera användningen av bidrag till organisationer som främjar Europatanken och av att fastställa vilka utgifter och verksamheter som är berättigade till gemenskapsfinansiering. Detta kapitel uppmärksammar även problem som rör framläggandet av budgeten, redovisningssystemen och den interna kontrollen vid de decentraliserade gemenskapsorganen. För att förbättra sin finansiella förvaltning borde dessa organ samarbeta med kommissionen, samtidigt som de behåller sitt självbestämmande.

0.26 Kapitel 17 beskriver brister i systemet för ersättning för resor och traktamenten till ledamöter och suppleanter vid Ekonomiska och sociala kommittén och, i mindre utsträckning, vid Regionkommittén.

0.27 I kapitel 18 Finansiella instrument och bankverksamhet konstateras att alla slag av framtida transaktioner liknande dem som gäller räntesubventionerade lån som beviljats Italien efter jordbävningen 1980 borde övervakas av kommissionen i syfte att säkerställa att de förvaltande organen vidtar korrigerande åtgärder när låntagare inte respekterar sina åtaganden.

SAMORDNING

0.28 Administration och kontroll påverkas ofta negativt av bristande samordning. Kapitel 6, 7, 10, 11 och 14 liksom den särskilda rapporten om humanitärt bistånd (nr 2/97) tar upp anmärkningsvärda exempel på detta. Kapitel 3 och 4 avslöjar att utvecklingen av det integrerade administrations- och kontrollsystemet för jordbruket har hämmats av förseningar i utvecklingen av anpassade datorsystem. Fem år efter beslutet om tilldelning av betydande medel till utvecklingen av ett informationssystem för förvaltning avsett för utvecklingssamarbete avslöjade granskningen inom kommissionens egna avdelningar att detta omfattande projekt inte hade skötts på ett korrekt sätt.

UTVÄRDERING

0.29 Utvärdering är en nyckelfaktor när det gäller att säkerställa en korrekt användning av allmänna medel. Svagheter i utvärderingen av resultatet av gemenskapsfinansiering beskrivs i kapitel 6 (särskilt vad gäller stöd till SMF) och i kapitel 14 samt i de särskilda rapporterna om humanitärt bistånd, om Phare och Tacis. Bristen på klara mål och resultatindikatorer, utgör ett allvarligt hinder för utvärderingen av strukturutgifternas effektivitet och ändamålsenlighet. Enligt revisionsrättens bedömning av verkan av stödet till jordbruksreformer i Central- och Östeuropa (kapitel 14) hade dessa i bästa fall begränsade effekter. I Särskild rapport nr 2/97 drogs slutsatsen att det humanitära biståndet tycktes ha nått de avsedda stödmottagarna, även om det i vissa fall skedde med en viss försening. Varje lagförslag eller finansieringsbeslut som innebär större utgifter bör innefatta lämpliga bestämmelser för att fastställa framgång eller misslyckande i förhållande till precisa mål och givna referensdata. Endast på så sätt kan skattebetalarens intressen skyddas mot misshushållning. Slutligen är en utvärderingsfunktion som är självständig i förhållande till kommissionens operativa avdelningar nödvändig både för ett effektivt bruk av medel och för stärkande av objektiviteten, vilket påpekas i Särskild rapport nr 2/97.

REVISIONSFÖRKLARINGAR (VOLYM II)

0.30 Kapitel 19, 20 och 21 rör revisionsförklaringen för den allmänna budgeten och stödjande uppgifter. Vad gäller den allmänna budgeten drar revisionsrätten, med undantag för vad som sägs i revisionsförklaringen, slutsatsen att 1996 års räkenskaper på ett tillförlitligt sätt återspeglar unionens inkomster och utgifter för året och dess finansiella ställning vid slutet av året.

0.31 På grund av omfattningen av de problem som revisionsrätten uppdagat vid sin granskning av de underliggande transaktionerna i betalningarna över den allmänna budgeten avstår den från att avge en övergripande positiv förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i dessa transaktioner för år 1996.

0.32 Vad gäller utgifterna för EUGFJ-garanti måste förbättringar av granskningar i efterhand åtföljas av ett slutgiltigt införande av effektiva förvaltningskontroller på jordbruksmarknaderna. Vad beträffar strukturfonderna bekräftar det stora antalet faktiska och formella felaktigheter återigen behovet av betydande förbättringar när det gäller redovisnings- och kontrollförfaranden.

0.33 I kapitel 22, som berör revisionsförklaringen för EUF, dras slutsatsen att räkenskaperna totalt sett, med undantag för exemplen som nämns i revisionsförklaringen, på ett tillförlitligt sätt återspeglar inkomster och utgifter för året och den finansiella ställningen vid slutet av året och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta.

KOMMISSIONENS KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

0.34 I sina svar till revisionsrätten har kommissionen reagerat positivt på många av revisionsrättens påpekanden. Den medger ofta behovet av att vidtaga åtgärder och i vissa fall anger den mycket exakt sina avsikter vad gäller korrigerande åtgärder. Kommissionen strävar dessutom efter att lösa många av de problem och svagheter som revisionsrätten anför genom att fullfölja sitt SEM 2000-initiativ för förbättrande av den finansiella förvaltningen, både inom de egna avdelningarna och i samarbete med de nationella myndigheter som handlägger och svarar för gemenskapsmedel.

0.35 Om kommissionen lyckas stärka sina system för administration och datahantering, som är nyckeln till en effektivare finansiell förvaltning, kommer detta att innebära att revisorerna upptäcker allt färre fel och oriktigheter. Denna årsrapport och särskilda rapporter uppvisar endast mycket begränsade tecken på framsteg. Ett stort antal fel och oriktigheter förelåg alltjämt 1996, särskilt vad beträffar de transaktioner som förvaltas i medlemsstaterna och som inte gäller jordbruksgaranti. Vad gäller jordbruksgaranti finns det emellertid tecken på att de nya bestämmelserna för avslutning av räkenskaperna har en viss positiv inverkan.

0.36 Också annan glädjande utveckling har noterats. Definitionen av kriterierna för stödberättigande vad gäller stöd från strukturfonderna har förbättrats väsentligt (trots att man i kapitel 7 påpekar några återstående tolkningssvårigheter vad gäller åtgärder inom socialfondens område). Tydligare definitioner borde minska framtida fel och oriktigheter, men måste åtföljas av väsentliga förbättringar vad gäller redovisning och förvaltningsinformation och granskningen av transaktioner (se kapitel 7). Den decentraliserade finansiella förvaltningen och den utsträckning i vilken alla slag av program kan ändras genom utbyte av en ursprunglig komponent mot en ny under programmets genomförande innebär att det inte existerar några verksamma sanktioner för oriktiga utgiftsredovisningar från nationella myndigheter. Som redan diskuterats inom andra institutioner skulle en riktig sanktion i form av en finansiell nettokorrigering från kommissionens sida vara på sin plats i allvarliga fall av felaktiga redovisningar.

BUDGETFÖRORDNINGEN

0.37 I revisionsrättens yttrande nr 4/97 angående ett förslag att ändra budgetförordningen för gemenskapernas allmänna budget påpekas att det är dags för kommissionen att företa en allmän översyn av gemen-skapens budgetförordningar sedan man först tydligt har omdefinierat de grundläggande principer på vilka dessa måste vila. Ett flertal vaga begrepp och juridiska "gråzoner" behöver klargöras och terminologin behöver standardiseras omsorgsfullt. Många godtyckliga bestämmelser som motverkar en strikt tillämpning och i hög grad komplicerar den redovisningsmässiga och finansiella förvaltningen är inte oundgängliga, vissa är oriktiga. Yttrandet uppräknar principer och bestämmelser som en ny budgetförordning borde innehålla vad gäller budgeten, bestämmelser för hur en årsredovisning skall ställas upp och för hur den interna kontrollen borde utövas inom institutionen. I bilagan till revisionsrättens yttrande ges mer detaljerade allmänna rekommendationer för omarbetade budgetförordningar. Revisionsrätten välkomnar nyligen iakttagna tecken på att kommissionen ämnar föreslå en allmän översyn av budgetförordningen och att man därvid kommer att beakta revisionsrättens synpunkter.

GRANSKNINGENS BETYDELSE

0.38 Med de nuvarande bestämmelserna för redovisningsmässig och finansiell förvaltning, är granskningen av stor finansiell betydelse vad gäller att identifiera utgifter som inte borde ha uppkommit och belopp som potentiellt går att inkassera och möjliga framtida besparingar. Denna rapport nämner ansenliga utgifter som var onödiga men inte oriktiga (främst överkompensation till jordbruksproducenter) och ett flertal exempel på potentiella besparingar som inte är lätta att kvantifiera. Vidare har granskningsverksamheten en icke kvantifierbar men viktig avskräckande effekt. Granskningen av gemenskapsfinanserna, vare sig den utförs av kommissionen, av revisorer i medlemsstaterna eller av revisionsrätten, är nödvändigare än någonsin för att skydda de europeiska medborgarnas intressen.

DEL I Egna medel

KAPITEL 1(1*) Egna medel

1.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Allmän inledning 1.1

Genomförande av budgeten 1.2

Traditionella egna medel 1.3 - 1.119

Ekonomisk förvaltning 1.3 - 1.17

Kommissionens uppföljning av revisionsrättens iakttagelser 1.3 - 1.8

Ekonomisk förvaltning i medlemsstaterna 1.9 - 1.17

Frizoner 1.18 - 1.43

Inledning 1.18 - 1.20

Upprättande och inhägnande av frizoner 1.21 - 1.24

Kontroll av godsflödet och godkännande av frizonsverksamhet 1.25 - 1.33

Placering av varor i frizoner 1.34 - 1.35

Användning av informationsformulär 1.36 - 1.37

Tull på varor som försvunnit från frizoner 1.38 - 1.40

Tullkontroller 1.41 - 1.42

Slutsats 1.43

Aktiv förädling 1.44 - 1.64

Inledning 1.44 - 1.46

Ekonomiska villkor för beviljande av tillstånd 1.47 - 1.53

Uppvisande av deklaration, fastställande och tillhandahållande

av avgiftsbeloppet 1.54 - 1.58

Avkastningsgrad 1.59 - 1.61

Likvärdig ersättning och export i förväg 1.62 - 1.63

Slutsats 1.64

Fastställande och uppbörd i efterhand

av traditionella egna medel 1.65 - 1.119

Inledning 1.65 - 1.67

Allmänna iakttagelser avseende

den rättsliga ramen, förfaranden och system 1.68 - 1.88

Iakttagelser avseende genomförandet av gällande bestämmelser 1.89 - 1.116

Slutsats 1.117 - 1.119

Egna medel från mervärdesskatt (moms) och bruttonationalinkomst (BNI) 1.120 - 1.156

Inledning 1.120 - 1.121

Rättelser av beräkningsunderlagen för moms och BNI 1.122 - 1.152

Kommissionens kontroll och framförande

av reservationer 1.122 - 1.126

Situationen vad gäller reservationer

och deras ekonomiska konsekvenser 1.127 - 1.129

Bokföring av reservationer och den

räkenskapsmässiga uppföljningen 1.130 - 1.136

Uppföljningen av fordringar

för vilka reservationer framförts

och uppbörden av dem 1.137 - 1.149

Dröjsmålsräntor debiteras inte då

egna medel tillhandahålls för sent 1.150 - 1.152

Slutsats 1.153 - 1.156

ALLMÄN INLEDNING

1.1 För traditionella egna medel har revisionsrättens granskning fokuserats på kommissionens och medlemsstaternas ekonomiska förvaltning vad gäller fastställande och uppbörd av gemenskapens fordringar, genomförande av gemenskapens tullagstiftning inom området frizoner, ekonomisk förvaltning av tullförfarandet för aktiv förädling (suspensionssystemet) samt fastställande och uppbörd i efterhand av traditionella egna medel, i synnerhet vid fall av bedrägerier och oegentligheter. Revisionsrätten har också granskat uppföljningen av de reservationer som kommissionen framfört beträffande förvaltningen av medel som härrör från tillämpningen av en enhetlig beräkningssats för momsunderlaget och en bestämd procentsats för summan av alla medlemsstaternas BNI inom ramen för budgetprocessen.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

1.2 Tabell 1.1 sammanfattar gemenskapens inkomster under budgetåret 1996 och figur 1.1 visar att

a) de faktiska inkomsterna för budgetåret 1996 var 8,3 % större än för budgetåret 1995 (75 077,1 miljoner ecu) och uppgick till 81 275,1 miljoner ecu, vilket utgjorde 99 % av de uppskattade inkomsterna i den slutliga budgeten,

b) de traditionella egna medlen netto efter avdrag för uppbördskostnader (1 509,3 miljoner ecu) uppgick till 13 583,6 miljoner ecu, vilket utgör 16,7 % av de totala faktiska inkomsterna. Dessa medel, som var 6 % lägre än under budgetåret 1995, fördelade sig på

- tullar på 13 069,1 miljoner ecu brutto, vilket motsvarar 86,6 % av de traditionella egna medlen brutto (15 092,9 miljoner ecu)(2),

- jordbrukstullar på 810,2 miljoner ecu brutto, vilket motsvarar 5,4 % av de traditionella egna medlen brutto, samt

- socker- och isoglukosavgifter på 1 213,7 miljoner ecu brutto, vilket motsvarar 8 % av de traditionella egna medlen brutto.

c) egna medel från mervärdesskatt (moms) inklusive saldon och justeringar (858,2 miljoner ecu) uppgick till 36 535 miljoner ecu(3), dvs. 45 % av de totala faktiska inkomsterna. Den faktiska inkomsten minskade med 6,6 % (39 127,34 miljoner ecu) jämfört med budgetåret 1995,

d) BNI-medel inklusive saldon och justeringar ( P27 miljoner ecu) uppgick till 21 058 miljoner ecu(4) (varav reserver 237,9 miljoner ecu), dvs. 26 % av de totala faktiska inkomsterna. Dessa medel ökade med 48,6 % jämfört med det föregående budgetåret (14 172,6 miljoner ecu),

e) det disponibla överskottet från det föregående budgetåret (9 215,19 miljoner ecu) och de diverse inkomsterna (915,93 miljoner ecu) motsvarar 12,5 % av de totala faktiska inkomsterna, dvs. en ökning med 40,4 % jämfört med budgetåret 1995.

TRADITIONELLA EGNA MEDEL

Ekonomisk förvaltning

Kommissionens uppföljning av revisionsrättens iakttagelser

1.3 Revisionsrätten konstaterade i sin årsrapport för budgetåret 1991(5) dels att traditionella egna medel till ett belopp på 2 miljoner ecu inte hade ställts till kommissionens förfogande och dels att tullar på mer än 2 000 miljoner ecu hade tillhandahållits alltför sent. De upplupna dröjsmålsräntorna för dessa uppskattades av revisionsrätten till 25,72 miljoner ecu. Efter kontroller i medlemsstaterna fastställde kommissionen beloppet för de tullar som skulle återkrävas till 6,5 miljoner ecu och beloppet för dröjsmålsräntorna till 25,0 miljoner ecu. Den 1 maj 1997 uppgick de dröjsmålsräntor som ännu inte kunnat återvinnas till endast 0,1 miljoner ecu.

1.4 Kommissionen har drivit in 37 253 ecu för de särskilda fall som påtalades i revisionsrättens årsrapporter för budgetåren 1992(6) och 1993(7). Revisionsrättens iakttagelser avseende budgetåren 1994(8) och 1995(9) ledde till att 3,1 miljoner ecu har kunnat återvinnas och att betalningskrav för ytterligare 2,5 miljoner ecu har kunnat utfärdas.

1.5 Som ett resultat av revisionsrättens och kommissionens granskningar har återkravsförfarandet inletts i 169 ärenden. Den 1 mars 1997 var 143 ärenden fortfarande under behandling, och för 117 av dessa hade ännu inte beloppet för fordran fastställts. 21 betalningskrav till ett totalbelopp på 25 miljoner ecu som utfärdats av kommissionen hade förfallit per den 1 mars 1997. 12 av dessa 21 betalningskrav hade förfallit sedan mer än ett år tillbaka.

1.6 I juli 1995 konstaterade revisionsrätten att de tyska myndigheterna hade underlåtit att ställa traditionella egna medel till kommissionens förfogande för december månad 1993 och 1994 för ett belopp på 19,4 miljoner ecu. I augusti 1995 hade kommissionen informerats om saken. Medlemsstaten ställde på eget initiativ kapitalet till kommissionens förfogande exklusive dröjsmålsräntor. Den 29 november 1996, dvs. nästan 15 månader senare, utfärdade utanordnaren ett betalningskrav för dröjsmålsräntorna.

1.7 I maj 1995 meddelade Danmark kommissionen att antidumpningstullar på 0,8 miljoner ecu skulle komma att ställas till förfogande med en väsentlig försening. En del av detta belopp (0,5 miljoner ecu) hade fastställts före 1991. I oktober 1995 begärde kommissionen att artikel 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om dröjsmålsräntor skulle tillämpas för hela dröjsmålsperioden. En månad senare yrkade Danmark på att ändringen av artikel 7.2 i rådets förordning (Euratom, EEG) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 genom förordning (EG, Euratom) nr 1355/96 av den 8 juli 1996, vilken vid denna tidpunkt var på väg att antas, skulle gälla för de belopp som avser budgetåren före 1991. Genom denna ändring infördes en treårig preskriptionstid för kommissionens fordringar på medlemsstaterna, då dessa tidigare inte hade informerats om fordringarna. Den 31 januari 1997 hade den danska fordran fortfarande inte drivits in.

Slutsats

1.8 Kommissionen har svårt att på förfallodagen driva in fordringar som fastställts efter gemenskapens granskningar, i synnerhet dröjsmålsräntor. Dessutom riskerar ändringen av förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 att medföra att åtskilliga indrivningar som skall göras till följd av revisionsrättens iakttagelser faller för regeln om en treårig preskriptionstid om medlemsstaterna inte har underrättats om indrivningen inom de föreskrivna tidsfristerna.

Ekonomisk förvaltning i medlemsstaterna

1.9 Revisionsrätten har under revisionsbesök, då granskningsarbete med anknytning till revisionsförklaringen utförts och de områden som behandlas senare i texten granskats, undersökt upprättandet av gemenskapens fordringar, redovisningsförfarandena samt särskilda aspekter på uppbördsförfarandena i alla medlemsstater.

Sent fastställande av egna medel

1.10 I alla medlemsstater granskade revisionsrätten i vilken utsträckning de nationella förfarandena säkerställer att skulder avseende tullar i enlighet med gemenskapens bestämmelser(10) bokförs vid korrekt tidpunkt. Revisionsrätten gjorde följande iakttagelser avseende:

a) Tullar som fastställts för operatörer efter efterhandskontroll av deklarationerna(11) i fall av oegentligheter som följs av ett straffrättsligt förfarande. I Förenade kungariket fastställs inte tullskulder så snart som villkoren i artikel 2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 är uppfyllda. I många fall fastställs sådana skulder innan ett straffrättsligt förfarande inleds. Emellertid går slutförandet av det straffrättsliga förfarandet och ett bifall av åtalet före uppbörden av de utestående skulderna.

b) Tullar som fastställts för operatörer efter efterhandskontroll av deklarationerna i andra fall av oegentligheter. I Spanien gav de förfaranden som tillämpades upphov till dröjsmål vid fastställandet, bokföringen och tillhandahållandet av de egna medlen och överensstämmer i detta avseende inte med gemenskapens bestämmelser. Vidare skedde fastställandet av tullbeloppen på grundval av efterhandskontroll upp till 24 månader för sent i Tyskland och Italien. I Belgien och i viss mån i Tyskland förekom förseningar systematiskt.

c) Tullar att betalas som grundas på ofullständiga deklarationer: I sju medlemsstater(12) hade i mer än 10 % av fallen de tullar som fastställts på basis av ofullständiga deklarationer inte bokförts på ett korrekt sätt vid utgången av den tidsfrist som gemenskapens bestämmelser(13) beviljar operatörerna för att lämna in de uppgifter som saknas i deras deklarationer. De tullar som var utestående eller hade upprättats sent i ett stickprov av ofullständiga deklarationer i Belgien, Spanien och Tyskland uppgick till cirka 0,5 miljoner ecu.

1.11 I Förenade kungariket är det inte möjligt att i redovisningssystemet för förvaltning av de kontantbelopp som inbetalas som en säkerhet för eventuella skatteskulder särskilja de inbetalningar som avser gemenskapens egna medel. 1992 konstaterade de brittiska myndigheterna att detta utgjorde ett problem(14). 1996 uppgav de att det fortfarande inte var möjligt att identifiera inbetalningarna i deras redovisningssystem, varken vad gäller slaget av inkomst eller anledningen till inbetalningen samt att vidare utredning är nödvändig för att fastställa om det finns någon kostnadseffektiv lösning på problemet(15).

1.12 I Tyskland bokfördes tullar som härrörde från periodvisa sammanställningar(16) i många fall med tre till fyra månaders försening.

Separata räkenskaper eller B-räkenskaper

1.13 Tullskulder skall bokföras av medlemsstaterna på gemenskapskonton. Emellertid borde tullskulder som gäldenären har underrättats om men som inte erhållits eller täckts av säkerhet, eller som fastän de täcks av en säkerhet har bestridits, föras upp på ett särskilt gemenskapskonto(17). I Italien bokförs sådana belopp av flera kontor först vid inkasseringstillfället, trots att de enligt gemenskapslagstiftningen skall bokföras då gäldenären underrättas om skulden. Detta förfarande överensstämmer inte med gemenskapsbestämmelserna.

Avskrivning av fastställda fordringar

1.14 I Tyskland ställdes inte 0,2 miljoner ecu till kommissionens förfogande med hänvisning till artikel 17.2 i förordning nr 1552/89, enligt vilken medlemsstater kan fritas från skyldigheten att tillhandahålla egna medel om det i vissa särskilda fall visar sig att det är omöjligt att uppbära medlen men att skälen till detta inte kan tillskrivas medlemsstaten(18). I detta fall berodde emellertid det faktum att uppbörden inte ägde rum på ett fel som hade begåtts av de nationella myndigheterna, och det utestående beloppet borde ha tillhandahållits i juni 1993.

Klassificering enligt tulltaxan

1.15 I Förenade kungariket hade en felaktighet funnits i tulltaxan under 17 år. De brittiska myndigheterna hade (i mars 1995) fastställt och tillhandahållit de underbetalda tullarna (3,36 miljoner ecu) för en period upp till tre år före det datum då felaktigheten upptäcktes (i december 1991). De tullar som hade förfallit till betalning men inte inkasserats under den tid det tog att fastställa och korrigera felaktigheten tillhandahölls inte (0,3 miljoner ecu). Dröjsmålsränta bör debiteras för den underbetalning som tillhandahölls mer än tre år för sent.

Tullar för passagerarbagage

1.16 I vissa medlemsstater beräknas tull, punktskatter och moms på passagerares bagage till en fast procentsats. Inbetalningarna från passagerare fördelas därefter mellan tull- och skattekategorierna enligt nationella förfaranden. En felaktig procentsats användes i tre år i Förenade kungariket då de egna medlen tilldelades inkomster från passagerarbagage. Detta har lett till en underbetalning på 3,9 miljoner ecu i traditionella egna medel för åren 1993 till 1995. I mars 1996 gjordes detta belopp disponibelt för kommissionen. I Belgien sker ingen återkommande översyn av de nationella förfarandena med hänsyn till den procentsats som används. Denna sats, som inte ändrats på 17 år, behöver modifieras för att ta hänsyn till förändringar i tullsatser och trafikmönster.

Slutsats

1.17 Medlemsstaterna ansvarar för att gemenskapens egna medel fastställs på ett korrekt sätt samt att de bokförs och ställs till kommissionens förfogande. De bör säkerställa att gemenskapens bestämmelser tillämpas korrekt. Dessutom har de rätt att innehålla 10 % av de egna medel som tillhandahålls för att täcka sina uppbördskostnader. Kommissionen bör kontrollera hur medlemsstaterna utför dessa uppgifter genom granskningar och kontroller på platsen. I ett stickprov på cirka 3 000 deklarationer som granskats av revisionsrätten skall egna medel på minst 3 miljoner ecu uppbäras.

Frizoner

Inledning

1.18 Frizoner och frilager utgör enligt gemenskapens bestämmelser(19) delar av gemenskapens tullområde som dock är avskilda från resten av tullområdet. Inom dessa gäller följande:

a) Icke-gemenskapsvaror, vad gäller importtullar och handelspolitiska åtgärder, anses inte befinna sig inom gemenskapens tullområde under förutsättning att ingen övergång till fri omsättning sker, att de inte hänförs till något tullförfarande och att de inte används eller konsumeras under andra förhållanden än de som anges i tullagstiftningen.

b) Gemenskapsvaror för vilka sådana bestämmelser återfinns i gemenskapens regelverk för särskilda områden omfattas på grund av att de har placerats i en frizon eller ett frilager av sådana åtgärder som normalt sett gäller vid export av varor.

1.19 Gemenskapens förordningar(20) anger för närvarande att 33 frizoner i tio medlemsstater är fastställda och i drift. I Tyskland, Grekland och Italien är frizonerna belägna i stora nationella hamnar. Tillförlitlig statistik över den mängd varor som passerar gemenskapshamnar med frizon är inte tillgänglig, men volymen beräknas inte överskrida 10 % av det totala varuflödet genom alla gemenskapshamnar. Revisionsrättens undersökning genomfördes i sex medlemsstater(21) och omfattade besök i 16 fastställda frizoner.

1.20 Den huvudprincip som frizonskonceptet bygger på är att tullområdets integritet skall upprätthållas genom en kombination av säker inhägnad och säkra in- och utfarter för att förenkla tullmyndigheternas övervakning utanför frizonen och förhindra att varor förs ut regelstridigt. En strikt registrering i lagerbokföring som godkänts erfordras för alla varor som förs in i frizonen av godkända operatörer.

Upprättande och inhägnande av frizoner

1.21 Säkerhetsarrangemangen i medlemsstaternas frizoner varierar från att vara nästan obefintliga på Irland till mycket stora i Tyskland.

1.22 Irland har två fastställda frizoner, Shannon och Ringaskiddy. I en av dessa (Ringaskiddy), vilken formellt upprättades som frizon 1989, har ingen frizonsverksamhet ägt rum. Fastän de två frizonernas gränser är klart definierade är ingen av dem säkert inhägnad och deras in- och utfartsplatser underlättar inte tullövervakningen. Inhägnaderna har inte utformats så att det förhindras att varor regelstridigt förs ut ur zonerna. De irländska myndigheterna förlitar sig nästan fullständigt på att kontrollen av varorna i frizoner sker genom dokumentkontroller av införseldokument, kontroller av frizonsoperatörernas lagerbokföring samt standardiserade förfaranden för kontroll av marknadsaktörerna.

1.23 Tilbury Freeport-frizonen (Förenade kungariket) upptar hela Tilbury-hamnen. Fastän dess gränser är nöjaktigt definierade och den är inhägnad och säkrad används den samtidigt som frizon och som vanlig hamn. Hamnen står under tullövervakning, men frizonen är ett mer abstrakt begrepp. Varor "placeras" i frizonen som om det utgjorde ett tullförfarande upp till 45 dagar efter lossning då godset anländer per båt men särskiljs inte från andra varor i hamnen som står under tullens kontroll eller är i fri omsättning. Förekomsten av denna skenbara frizon innebär att risker föreligger för gemenskapens egna medel då varor i frizonen har förts ut ur zonen för övergång till fri omsättning utan att relevanta tullar betalats. Då detta upptäckts har varorna i frizonen ersatts av liknande varor från området utanför frizonsystemet. Förordningarna godkänner inte att varor som förts ut till fri omsättning ersätts med likvärdiga varor. Därför borde tull ha uppburits för de varor som förts ut i enlighet med bestämmelserna i artikel 201 i kodexen.

1.24 I Italien har en angiven frizon (Venedig) inte fungerat som frizon sedan april 1993. En ny frizon utsågs nyligen utan några av tullmyndigheterna godkända operatörer. Inget meddelande om denna frizon har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, vilket erfordras enligt gemenskapens bestämmelser(22).

Kontroll av godsflödet och godkännande av frizonsverksamhet

1.25 Innan en operatör kan bedriva verksamhet i en frizon måste han först inhämta tullmyndigheternas godkännande av den lagerbokföring(23) där han måste bokföra alla uppgifter om de varor han för in i frizonen så att tullmyndigheterna kan kontrollera att tullagstiftningen tillämpas korrekt.

1.26 De tullmyndigheter som bär ansvaret för övervakningen av frizonerna kan antingen slumpvis eller då de hyser en rimlig misstanke om att den tillämpliga lagstiftningen inte följs kontrollera de varor som förs in i, förs ut ur eller förblir inom en frizon(24).

1.27 Åtta av de frizoner som är i drift och besöktes av revisionsrätten har direktförbindelse med havet(25). Alla dessa hamnar utom Cádiz har utrustning för hantering av stort gods. Största delen av de varor (inklusive varor i container) som lossas i dessa zoner skall därför transporteras vidare in i gemenskapens tullområde.

1.28 I frizonerna i Tyskland och Italien registreras dessa varor varken i frizonens lagerbokföring eller i bokföringen över varor i tillfällig förvaring såsom föreskrivs i kodexen(26), eftersom de inte är avsedda att hamna i de berörda frizonerna. Detta är fallet fastän dessa varor ibland befinner sig i frizonsområdet under många veckor och bestämmelserna om tullövervakning på så sätt kringgås.

1.29 Förordningarna skiljer inte mellan varor som placeras i en frizon och varor som förs in i en frizon för vidare transport till andra bestämmelseorter inom gemenskapen. Detta faktum samt kodexens bestämmelse(27) om att kortvarig förvaring i samband med omlastning skall anses utgöra en del av omlastningen betyder att varor för vidare transport till andra bestämmelseorter inom gemenskapen kan sägas utgöra omlastningsvaror och därmed får dra fördel av frizonssystemet utan att vara underkastade dess bestämmelser.

1.30 I Tyskland (Bremen och Bremerhaven) är den hamnmyndighet som tillhandahåller utrustning för varuhantering och lagring inte formellt godkänd som frizonsoperatör. Den registrerar inte heller de varor som förs in i, förs ut ur eller befinner sig i frizonen i lagerbokföring som godkänts av tullmyndigheterna.

1.31 Då varor transporteras i container i Grekland, registreras endast containerns identifieringsmärken och en kort beskrivning av varorna i frizonsoperatörernas (de respektive hamnmyndigheternas) av tullen godkända lagerbokföring. Förordningarnas krav på att lagerbokföringen skall göra det möjligt för tullmyndigheterna att identifiera varorna och påvisa hur varorna flyttats(28) är inte tillgodosett.

1.32 I frizonerna i Trieste (Italien) övervakar tullmyndigheterna i allmänhet inte att kravet att operatörerna skall föra bokföring över lagret efterlevs. I strid med gemenskapens förordningar(29) säkerställer de heller inte att operatörer med enbart lagerverksamhet ansöker om tillstånd för att bedriva affärsverksamhet inom zonerna genom att lämna in ansökan om godkännande av lagerbokföringen.

1.33 I Barcelonas frizon följer lagerbokföringen för alla operatörer som bedriver lagerverksamhet ett system som har utarbetats av frizonsmyndigheten, ett konsortium av offentliga organ. Inget av företagen hade ansökt om tullmyndigheternas godkännande av deras verksamhet i frizonen genom att lämna in ansökan om godkännande av lagerbokföringen så som erfordras. I denna situation kan tullmyndigheterna inte återkräva de tullskulder som uppkommer enligt bestämmelserna i kodexens artikel 205 från andra än konsortiet.

Placering av varor i frizoner

1.34 Enligt tullkodexen(30) får varor placeras i en frizon utan att de behöver uppvisas eller att någon tulldeklaration behöver inges till tullmyndigheterna. Emellertid kan endast operatörer med verksamhet i frizoner som har direktförbindelse med havet utnyttja denna rättighet. I gemenskapens övriga frizoner måste icke-gemenskapsvaror först passera genom en annan del av tullområdet och måste därför omfattas av en lämplig transiteringsordning. Transiteringsordningar avslutas alltid med att varor och/eller dokument uppvisas för tullen.

1.35 På Irland "placeras" icke-gemenskapsvaror i frizonen i Shannon genom att de hänförs till ett förfarande som kan jämföras med ett tullförfarande då de anländer till nationellt område. Denna införsel genomförs utan att den täcks av en sådan garanti som normalt sett krävs för transitrörelser genom tullområdet. Inget transiteringsförfarande används.

Användning av informationsformulär

1.36 Enligt gemenskapens bestämmelser kan ett informationsformulär användas av kaptener för att underlätta identifieringen av fartyg som troligtvis transporterar gemenskapsvaror(31). I samma förordning finns dock motstridiga bestämmelser(32) om den obligatoriska användningen av informationsformuläret då fartyg transporterar icke-gemenskapsvaror till andra gemenskapshamnar och då icke-gemenskapsvaror transporteras till sjöss till frizoner i gemenskapshamnar i stället för förfaranden för extern gemenskapstransitering. Informationsformuläret, där fartygets namn, hemmahamn och avresedatum, bestämmelsehamn och de hamnar som sannolikt kommer att anlöpas anges, innehåller inga detaljer om de varor som transporteras. Det innehåller inte heller några upplysningar om när det är obligatoriskt eller frivilligt att använda det. Det utfärdas endast i ett exemplar, är inte numrerat och registreras inte heller och behöver i motsats till fullständiga transiteringsförfaranden inte klareras vid ankomsten till den angivna bestämmelseorten. Bristen på konsekvens och klarhet om informationsformulärets användning har lett till att fyra av de besökta medlemsstaterna (Spanien, Tyskland, Italien och Grekland) kräver att statusdokument uppvisas för varor som anländer från lastningshamnar inom gemenskapen.

1.37 Då ett informationsformulär används i stället för gemenskapens transiteringsförfaranden för "transport (av icke-gemenskapsvaror) till en frizon som är belägen i en hamn" föreligger således en risk att det uppvisas i en annan gemenskapshamn eller i icke-frizonsdelen av en angiven hamn och godtas som bevis på att de (icke-gemenskaps-) varor som transporteras har gemenskapsstatus på grundval av att formuläret bestyrker att fartyget hade lämnat en gemenskapshamn med sin ursprungliga last.

Tull på varor som försvunnit från frizoner

1.38 Artikel 205 i tullkodexen föreskriver att en tullskuld skall uppkomma när importtullpliktiga varor förbrukas eller används i en frizon under andra förutsättningar än dem som fastställs i gällande lagstiftning. Då varor försvinner från en frizon och någon tillfredsställande förklaring till försvinnandet inte kan lämnas till tullmyndigheterna kan dessa betrakta varorna som förbrukade eller använda inom frizonen.

1.39 I de tyska frizoner som besöktes debiteras inga tullskulder för varor som försvunnit från frizonsoperatörers område på grund av stöld. I Italien (Trieste) betraktas tullpliktiga varor som inte kan redovisas för tullmyndigheterna som återexporterade från tullområdet och inga tullskulder anses ha uppkommit.

1.40 I Grekland (Pireus) hade den enda frizonsoperatören (hamnmyndigheten) bestridit tullskulder som uppkommit då importtullpliktiga varor försvunnit från frizonsområdet.

Tullkontroller

1.41 I allmänhet utförs de icke obligatoriska tullkontroller som föreskrivs i förordningarna(33) av tullmyndigheterna i de besökta medlemsstaterna. Emellertid befanns i några fall styrningen av och effektiviteten i dessa kontroller eller granskningar vara otillfredsställande.

1.42 I Irland (Shannon) kunde inte några rapporter om de granskningar som utförts uppvisas. Inte heller fanns några resultat från dessa granskningar tillgängliga eller belägg för att något hade gjorts för att följa upp resultaten. I Italien (Trieste) uppgav tullmyndigheterna att de kontroller de genomfört hade utförts utan koppling till lagerbokföringen eller annan dokumentation. Den tyska tullen hade genomfört kontroller av operatörers lagerbokföring i frizonen i Hamburg utan att de försökt kontrollera om bokföringen var fullständig genom att göra avstämningar mot transportdokumenten för in- och utförsel i zonen. Betydande avvikelser upptäcktes i lagerbokföringen för en frizonsoperatör i frizonen i Bremen, men påträffades först av de nationella myndigheterna efter ett ägarskifte i bolaget.

Slutsats

1.43 Revisionsrättens observationer tyder på att varje frizon fungerar på ett annorlunda sätt än andra frizoner. Kommissionen borde säkerställa att

a) uppgifterna om frizonernas avgränsning och deras status är uppdaterade, korrekta och tydliga samt att de tullmyndigheter som ansvarar för kontrollen av varuflödet mellan gemenskapens hamnar får tillgång till dem (se punkterna 1.22 1.24),

b) förordningarna innehåller ett obligatoriskt krav på att regelbundna och systematiska kontroller baserade på riskanalys skall genomföras av varorna i frizoner och av den lagerbokföring och de dokument som utvisar deras rörelser inom frizonerna (se punkterna 1.41 1.42),

c) de risker för gemenskapens egna medel som uppkommer på grund av att viktiga aspekter av gemenskapsbestämmelserna inte tillämpas i frizonerna undanröjs (se punkterna 1.32 och 1.42),

d) tydliga bestämmelser som skyddar gemenskapens ekonomiska intressen fastställs för alla icke-gemen-skapsvaror som förs in i en frizon (se punkterna 1.28 1.30 och 1.35),

e) korrekta tullbelopp uppbärs då tullpliktiga varor försvinner eller används på ett regelstridigt sätt inom frizonerna (se punkterna 1.39 1.40),

f) de förordningar som reglerar tullbehandlingen av varor som transporteras till sjöss, och särskilt icke-gemenskapsvaror som transporteras från vanliga gemenskapshamnar till hamnar med frizon(34) ändras så att de skyddar gemenskapens ekonomiska intressen men samtidigt i stort sett fortfarande är förenliga med den inre marknaden (se punkterna 1.36 1.37).

Aktiv förädling

Inledning

1.44 Aktiv förädling är ett tullförfarande som gör det möjligt att importera icke-gemenskapsvaror, vilka fortsättningsvis kallas importvaror, utan att betala tull för förädling och exportera de färdiga varorna (förädlingsprodukterna) från gemenskapsmarknaden. Detta kan ske på följande två sätt:

a) Suspensionssystemet: I detta fall upphävs vid import tullen på importvaror som avses att återexporteras i form av förädlingsprodukter. Dock skall tullen betalas om en del färdiga varor eller importvaror placeras på gemenskapsmarknaden.

b) Återbetalningssystemet: Tullar på importvarorna betalas vid importtillfället och återbetalas om de färdiga varorna eller importvarorna senare återexporteras från gemenskapsmarknaden.

För att få utföra aktiv förädling måste en operatör först införskaffa ett tillstånd som utfärdas av de berörda nationella myndigheterna.

1.45 Revisionsrätten granskade 1995 en särskild aspekt av systemet. Granskningen fokuserades på den kompensationsränta som betalas för varor som övergått till fri omsättning efter att de ställts under suspensionssystemet(35). 1996 granskade revisionsrätten genomförandet av suspensionssystemet vid förfarandet för aktiv förädling i åtta medlemsstater(36). Granskningen tog i beaktande hur sättet att använda suspensionssystemet kan påverka egna medel.

1.46 I de åtta medlemsstater som besöktes motsvarade de tillstånd som utfärdats till operatörer under 1994 importerade varor till ett värde av cirka 26 296,9 miljoner ecu(37). Under samma år motsvarade de utfärdade tillstånden i de tolv medlemsstaterna ett totalt värde på 36 997,8 miljoner ecu. Ungefär 1 200 tillstånd var giltiga under perioden 1995 96 vid de 24 besökta kontoren, och av dessa granskades ett stickprov på 207 stycken. Av de 207 tillstånden uppvisade 94 anomalier. Revisionsrätten beräknade förlusterna i egna medel till 0,5 miljoner ecu för 25 av dessa 207 tillstånd.

Ekonomiska villkor för beviljande av tillstånd

1.47 Innan ett tillstånd att utföra aktiv förädling utfärdas, måste en operatör visa den berörda myndigheten att han uppfyller de ekonomiska villkoren i gemenskapslagstiftningen(38). Syftet med dessa villkor är att skydda gemenskapsproducenternas intressen, då importerade varor kan få negativa effekter för dessa.

1.48 De ekonomiska villkoren anses uppfyllda, om värdet av varje importerat varuslag per operatör och per kalenderår underskrider en viss angiven gräns(39). Då varornas värde överskrider denna gräns och då processen är mer komplicerad än den sedvanliga behandlingen av varorna måste den ansökande uppvisa bevis på att han uppfyller de ekonomiska villkoren.

1.49 Då det ekonomiska villkor som anförs är att det är olämpligt att använda gemenskapsvaror på grund av deras pris, kvalitet, etc. måste medlemsstaterna varje månad tillsända kommissionen uppgifter för varje tillstånd, så att denna kan vidarebefordra dem till övriga medlemsstater. Då det gäller mjölk och mjölkprodukter samt levande djur skall kommissionen alltid meddelas(40).

1.50 I de besökta medlemsstaterna konstaterades inga fall då man nekat att utfärda ett tillstånd på grund av att de ekonomiska villkoren inte var uppfyllda. Då det ekonomiska villkor som anförts inte var tillämpligt hade ett annat ekonomiskt villkor använts. Vidare konstaterades inga fall av retroaktivt avslag av en tillståndsbegäran på grund av klagomål från en annan medlemsstat efter delgivning via kommissionen.

1.51 Då en operatör i Irland lämnar in en begäran om tillstånd att delta i förfarandet för aktiv förädling och anför att ett annat ekonomiskt villkor än värdegränsen (se punkt 1.48) skall tillämpas, tillämpar de irländska myndigheterna gränsen om varornas värde understiger den. I sådana fall syns dock inte i tillståndet att det beviljats på basis av att villkoret avseende värdegränsen var uppfyllt. Därför kan inte ansvariga tullmyndigheter övervaka genomförandet.

1.52 I Portugal granskar det lokala tullkontoret det ekonomiska villkor som anges som skäl till att det vore olönsamt att använda gemenskapsvaror. I fall av allvarligt tvivel hänskjuts frågan till central nivå för beslut. Undersökningen av detta ekonomiska villkor borde alltid göras på central nivå där fullgoda kunskaper om den övergripande marknadssituationen och prisbilderna finns.

1.53 Då ett tillstånds giltighet överstiger två år, skall de ekonomiska villkoren granskas med ett intervall som inte får överskrida 24 månader(41). I Tyskland överensstämmer inte de nationella anvisningarna med gemen-skapsbestämmelserna, då de endast erfordrar att denna genomgång görs vart tredje år.

Uppvisande av deklaration, fastställande och tillhandahållande av avgiftsbeloppet

1.54 När en operatör får tillstånd att utföra aktiv förädling fastställs en period inom vilken den färdiga varan (förädlingsprodukten) skall återexporteras(42). Inom 30 dagar efter det att tidsfristen för återexport löpt ut skall operatören lämna in en deklaration (en avräkningsnota) till tullen som redogör för importvarorna och där det framgår att förpliktelsen att exportera de färdiga varorna har uppfyllts eller att de hänförts till en godkänd tullbehandling(43). Om varor placeras på gemenskapsmarknaden måste tull på importvaror betalas(44) samt kompensationsränta.

1.55 Granskningen av 207 tillstånd i de åtta besökta medlemsstaterna ledde till slutsatsen att cirka 14 miljoner ecu i ungefär 20 fall hade ställts till kommissionens förfogande upp till sju månader för sent, utom i Spanien där betalningarna ibland sker med ett till sju års försening och i Tyskland där de sker med tre till 27 månaders försening.

1.56 Det har konstaterats att fyra operatörer i tre medlemsstater (Tyskland, Irland och Italien) systematiskt har uppvisat deklarationerna för sent, och även i ett stort tulldistrikt i Nederländerna hade deklarationerna systematiskt uppvisats för sent. De nederländska tullmyndigheterna gav en tidsfrist på 90 dagar för uppvisande av deklarationen och betalning av tullarna, det vill säga 60 dagar längre än vad gemenskapsbestämmelserna föreskriver. I Tyskland fick en operatör tillåtelse att sända in en samlad uppgörelse för sex månader i stället för en månads- eller kvartalsuppgörelse(45), vilket erfordras i gemenskapsbestämmelserna. Användningen av en uppgörelseperiod på sex månader fick till följd att de egna medlen fastställdes och tillhandahölls tre månader för sent.

1.57 I Tyskland hade sekundära förädlingsprodukter och avfall inte inkluderats i avräkningsnotan för en stor operatör och tull hade inte betalats vid deras övergång till fri omsättning på gemenskapsmarknaden. Det inlämnades flera olika avräkningsnotor för en och samma utförsel. För en annan stor operatör utfördes inte någon formell kontroll under mer än tre års tid.

1.58 I Belgien och Tyskland förekom regelbundet och upprepade gånger att tidsfristen för återexport förlängdes utan att operatören lämnade något motiv för detta. I vissa fall respekterades inte den förlängda tidsfristen. Tullar uppbars inte för importvaror som inte exporterades inom tidsfristen för återexport.

Avkastningsgrad

1.59 Avkastningsgraden, vilken definieras som den kvantitet eller procentsats förädlingsprodukter som erhålls vid förädlingen av en given kvantitet importerade varor, skall kontrolleras i efterhand av tullmyndigheterna(46).

1.60 I Belgien, Frankrike och Portugal kontrollerades inte avkastningsgraden i efterhand av tullmyndigheterna.

1.61 I Tyskland lämnade en stor operatör in avräkningsnotor där uppgifterna baserats på gamla avkastningsgrader som inte hade ändrats efter det verkliga utfallet i efterhand. Avvikelserna mellan de gamla och de faktiska avkastningsgraderna uppgick till mellan 10 % och 150 %. Återexporten av importvaror som ingick i förädlingsprodukterna hade överskattats för 1995, vilket ledde till en förlust av egna medel vars belopp ännu inte beräknats av de nationella myndigheterna.

Likvärdig ersättning och export i förväg

1.62 En operatör kan få tillstånd att för framställning av förädlingsprodukter använda varor som införskaffats på gemenskapsmarknaden i stället för importvaror (så kallad likvärdig ersättning). Operatören kan också få tillstånd att från gemenskapen exportera förädlingsprodukter som framställts av likvärdiga varor innan importen av ersättningsvaror sker. Detta kallas export i förväg. Det måste anges i tillståndet att det gäller för likvärdig ersättning och export i förväg(47), och då det gäller export i förväg skall tillståndet ange en tidsfrist för importen av ersättningsvarorna(48).

1.63 I Spanien hade i ett fall likvärdig ersättning godkänts i avräkningsnotan utan att något tillstånd för detta hade getts. I Nederländerna användes inte likvärdig ersättning på det sätt som föreskrivs i gemenskapens bestämmelser(49). I Tyskland och Spanien hade export i förväg förekommit utan att tillstånd getts för detta. I alla dessa fall borde egna medel ha uppburits.

Slutsats

1.64 Kommissionen bör

a) utvärdera hur effektivt de ekonomiska villkoren har genomförts, vidta åtgärder för att begränsa antalet gällande ekonomiska villkor till dem som är nödvändiga för att skydda gemenskapsproducenternas intressen och säkerställa att dessa kontrolleras på ett effektivt sätt (se punkterna 1.50 1.53),

b) säkerställa att gemenskapens bestämmelser tillämpas korrekt genom att införa ett system för aktiv kontroll av genomförandet av suspensionssystemet inom ramen för den aktiva förädlingen, i synnerhet för att kontrollera att avräkningsnotor lämnas in och egna medel tillhandahålls i tid (se punkterna 1.55 1.58), att avkastningsgraderna kontrolleras i efterhand (se punkterna 1.60 1.61) samt att likvärdig ersättning och export i förväg endast godkänns då tillstånd för dessa tidigare har getts (se punkt 1.63),

c) tillämpa artikel 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 om betalning av ränta då egna medel tillhandahålls sent och tullskulden uppkommer på grund av bristfällig kontroll från de nationella myndigheternas sida (se punkterna 1.55 1.58).

Fastställande och uppbörd i efterhand av traditionella egna medel

Inledning

1.65 Revisionsrätten granskade 1996 i åtta medlemsstater(50) förfarandena för fastställande och uppbörd i efterhand av traditionella egna medel, i synnerhet i samband med de fall av bedrägeri eller oegentligheter som medlemsstaterna behandlat i samråd med kommissionen inom ramen för den ömsesidiga hjälpen(51). De flesta av de undersökningar som utfördes inom ramen för denna granskning gjordes för att kontrollera huruvida de ursprungsintyg som utfärdats i tredje land som beviljats system med förmånstullar var korrekta. Den ekonomiska nyttan av sådana förmånsordningar som beviljas tredje land är betydande. Mer än hälften av gemenskapens import omfattas av en förmånsordning. Betydligt fler än hälften av fallen av bedrägerier och oegentligheter rör förmånsordningar. Syftet med revisionsrättens granskning i medlemsstaterna var att komplettera resultaten av den undersökning som tidigare utförts av samma område inom kommissionens avdelningar(52).

1.66 Vad gäller skyddet av gemenskapens egna medel utgör preskriptionen den svaga punkten hos förfarandena för fastställande och bokföring (i efterhand) av traditionella egna medel. Undersökningarna inom tullområdet är i själva verket ofta komplicerade och sträcker sig över flera år, i synnerhet då de syftar till att undersöka om ursprungsintygen är korrekta. I detta fall preskriberas fordran redan efter tre år, bortsett från de fall av bedrägeri där de nationella bestämmelserna för preskriptionstiden gäller(53).

1.67 Revisionsrätten räknar här nedan upp de väsentligaste och vanligaste orsakerna till att förluster av traditionella egna medel regelbundet uppkommer på grund av att tullskulder preskriberas. För de 23 ärenden som revisionsrätten granskat inom ramen för den ömsesidiga hjälpen kan denna förlust beräknas till 80 miljoner ecu. I januari 1996 uppgick det totala antalet ärenden avseende fall av bedrägeri eller oegentligheter inom tullområdet som utretts sedan 1988 och fortfarande var under utredning till cirka 700, och de undandragna tullarna uppgick enligt revisionsrättens beräkning till totalt 1 000 miljoner ecu.

Allmänna iakttagelser avseende den rättsliga ramen, förfaranden och system

Bestämmelser om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen

Avsaknad av rättslig grund för att meddela tullskuld preliminärt och ställa säkerhet i efterhand

1.68 Revisionsrätten rekommenderade i sin årsrapport för budgetåret 1994(54) bland annat att det läggs till bestämmelser i gemenskapens tullkodex om ställande av säkerhet efter det att varor släppts fria samt bestämmelser som gör det möjligt att i inledningen av en undersökning upphäva preskriptionen och bokföra det tullbelopp som man beräknar har undandragits. De fall där revisionsrätten konstaterat att fordringar på egna medel redan hade preskriberats då undersökningen avslutades bekräftar att dessa rekommendationer är berättigade (se punkt 1.67).

1.69 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning att det bör vara möjligt att upphäva preskriptionen genom att sända gäldenären ett preliminärt meddelande, och har lagt fram ett förslag för rådet(55) om att komplettera artikel 220 i gemenskapens tullkodex så att det blir möjligt att underrätta gäldenären om en beräknad tullskuld. Diskussioner har även förts i tullkodexkommittén om att tullmyndigheterna skall kunna begära att säkerhet ställs i efterhand, men denna möjlighet övergavs efter diskussionerna(56).

1.70 I maj 1996 uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag som i stort sett gör det möjligt att inom ramen för förmånsordningarna underlåta att inkräva tull, då de konstaterade oegentligheterna har sin uppkomst i rättshandlingar som utfärdats av myndigheter i tredje land, och som gemenskapens aktörer inte hade någon rimlig möjlighet att upptäcka(57).

Begränsade möjligheter att tillfälligt upphöra att tillämpa avtalen då det föreligger brister i samarbetet med förmånsberättigade tredje länder

1.71 En förutsättning för att undersökningarna av huruvida förmånsordningarna har tillämpats på ett regelstridigt eller bedrägligt sätt skall ge några resultat är att de myndigheter i tredje land som utfärdar ursprungsintygen samarbetar. Först nyligen har kommissionen fått möjligheter att i förbindelse med en enda av dessa ordningar, nämligen det allmänna preferenssystemet (GSP)(58), påbörja ett förfarande för att avbryta förmånsbehandlingen i fall av bedrägeri och bristande samarbete med myndigheterna.

1.72 I samband med ärendet "Apelsinjuice från Israel", där en vanlig förmånsordning tillämpades, vägrade de lokala myndigheterna att samarbeta med kommissionen om bakgrunden i ärendet(59). De israeliska myndigheterna accepterade att kontrollera äktheten i stämplarna och underskrifterna på ursprungsintygen men vägrade med hänvisning till sin nationella lagstiftning att låta granskningen omfatta juicens faktiska ursprung, fastän kommissionen sedan 1993 hade konstaterat att den kvantitet israelisk apelsinjuice som importerades till Europeiska unionen var ungefär tre gånger så stor som Israels produktionskapacitet för apelsiner.

1.73 Att förfarandena tar onödigt lång tid och att myndigheterna reagerar onödigt långsamt kan också anses utgöra ett administrativt hinder för uppbörd av undandragna tullar.

1.74 Till exempel hade det vid ett besök av gemenskapens representanter som genomfördes i Elfenbenskusten i slutet av 1991 påvisats att tonfisk som sedan 1988 hade exporterats av detta land till gemenskapen inte hade sitt ursprung i Elfenbenskusten. Det gällde tullar för ungefär 17 miljoner ecu. De ivorianska myndigheterna hade utan att ifrågasätta de slutsatser som drogs vid gemenskapsrepresentanternas besök insisterat på att de medlemsstater som importerar tonfisken var och en i enlighet med Lomékonventionen skall begära en efterhandskontroll av de ursprungsintyg som rör dem innan de påbörjar åtgärder för att återkräva beloppen.

1.75 De berörda medlemsstaterna begärde sålunda under 1992 av de ivorianska myndigheterna att dessa skulle ogiltigförklara de intyg som granskats vid besöket. Några svar på detta lämnades inte till medlemsstaterna förrän i september 1995(60), och dessutom motsäger de resultaten av gemenskapens besök. I Frankrike, som är den största importören bland medlemsstaterna, var ärendet ännu inte avslutat i juni 1996, fastän tullmyndigheterna redan 1991 hade utarbetat en tullrapport (se punkt 1.107 och följande punkter) om ett totalt tullbelopp på 8,7 miljoner ecu. I det yttrande som avgavs i samband med att de berörda importörerna överklagade fastslogs att endast cirka en tredjedel av de intyg som behandlades i rapporterna var oriktiga.

1.76 Slutligen bör det påpekas att de upplysningar som erhållits från tredje land i vissa fall inte gör det möjligt att avskriva misstankarna avseende ursprungsintygens korrekthet.

1.77 Som exempel kan nämnas de textilvaror som importerades tullfritt till Frankrike från februari 1989 till oktober 1991 (tullarna uppgick till cirka 1,5 miljoner ecu). Varorna uppgavs ha sitt ursprung i Jamaica och de 241 ursprungsintygen förmodas vara falska. Den kontroll av stämplarna som utfördes av de franska tullmyndigheterna visade att samtliga stämplar på intygen avvek från de provavtryck som de jamaikanska myndigheterna hade tillsänt kommissionen officiellt(61). En stämpel uppvisade till och med ett stavfel i namnet på Jamaicas huvudstad. Trots detta intygade de jamaikanska myndigheterna för de franska myndigheterna i november 1994 att samtliga stämplar var giltiga.

Olämpliga bestämmelser som underlättar undandragande av antidumpningstull

1.78 Vissa gemenskapsförordningar om införande av antidumpningstullar fastställer en rörlig tull som baseras på ett lägsta pris fritt gemenskapens gräns. Skillnaden mellan detta lägsta pris och det fakturerade priset uppbärs - om det senare är lägst - som en antidumpningstull. Emellertid föreskriver gemenskapens lagstiftning(62) att det vid flera på varandra följande försäljningar av en vara inom gemenskapens tullområde innan den övergår till fri omsättning är det pris som erhölls vid den sista försäljningen som skall ligga till grund för värderingen. Denna bestämmelse gör det möjligt för operatörerna att undvika att antidumpningstullar debiteras genom att de vid tullens värdering uppvisar fakturor med priser som knappt överstiger minimipriserna.

1.79 Revisionsrätten har granskat handlingarna vad gäller gemenskapens import av espadriller med ursprung i Folkrepubliken Kina, vilken belades med antidumpningstullar i december 1990(63).

1.80 I oktober 1993 skrev tullmyndigheterna rapport om ett belopp på 0,2 miljoner ecu som skulle betalas av en importör inom gemenskapen som hade tullklarerat sina varor på grundval av fakturor som utfärdats av en mellanhand inom gemenskapen som var hemmahörande i en annan medlemsstat(64). I dessa fakturor angavs ett pris som var nästan tre gånger så högt som den kinesiske exportörens fakturerade pris. Det angivna priset fritt gemenskapens gräns var slutligen endast 0,0065 ecu högre per par espadriller än det lägsta pris som krävdes för att undvika debitering av den preliminära antidumpningstull som hade införts mellan den dag då ordern lades och dagen för varornas övergång till fri omsättning.

1.81 Det framgick av tullens granskningar att mellanhanden inom gemenskapen hade utfärdat kreditnotor till importören till ett belopp som sammanlagt motsvarade ungefär 90 % av skillnaden mellan hans faktura och den kinesiske exportörens faktura. Eftersom tullens undersökningar inte hade kunnat konstatera någon koppling mellan dessa kreditnotor och försäljningen av espadrillerna, upphävdes de fastställda tullarna i september 1994.

Bestämmelserna för ställande av säkerhet tillämpas inte på samma sätt

1.82 Då tullmyndigheterna vid tullklareringen anser att de kontroller som de har genomfört kan leda till ett högre tullbelopp än det som uppgifterna i deklarerationen leder till, skall de begära att en tillräcklig säkerhet ställs för att täcka de tullar som slutligen kan komma att betalas för varorna(65). Denna princip har systematiskt överförts till de skilda avtalen om införande av bestämmelser för förmånstullar och i det allmänna preferenssystemet. Om en bestämmelse av detta slag inte skall ge upphov till oberättigade förändringar i handelsflödena, bör den tillämpas på samma sätt i alla importerande medlemsstater.

1.83 Revisionsrätten har konstaterat att vissa medlemsstater inte begär säkerhet för importen vid tullklareringen även om allvarligt tvivel föreligger om de inlämnade ursprungsintygens giltighet, och detta trots att kommissionen har krävt att så sker.

1.84 I augusti 1995 uppmanade kommissionen berörda medlemsstater att begära säkerhet för tullar och avgifter på import av koncentrerad apelsinjuice med israeliska ursprungsintyg (se punkt 1.72) och att systematiskt sända tillbaka dessa intyg till Israel för efterhandskontroll(66). De åtgärder som erfordrades vidtogs genast i Belgien, Grekland och Italien och först från januari 1996 i Tyskland och Spanien. De danska, franska och brittiska myndigheterna avsåg vid tidpunkten för undersökningen inte att börja kräva säkerhet eftersom de ansåg att det inte fanns tillräckliga bevis som berättigade en sådan åtgärd. Enligt gemenskapens bestämmelser får kommissionen inte fatta beslut om sådana åtgärder som är nödvändiga för att en likformig tillämpning av begäran om säkerhet skall säkerställas.

1.85 Enligt gemenskapens statistiska uppgifter(67) ökade det totala värdet av gemenskapens import av apelsinjuice från Israel med 52 % mellan februari och juni 1996. Under samma period låg importen till de fem medlemsstater som krävde säkerhet kvar på samma nivå, vilket är en indikation på att importen leddes över till andra medlemsstater.

Problem på grund av att insamlat bevismaterial är konfidentiellt

1.86 Enligt artikel 15 i gemenskapens tullkodex skall "alla upplysningar som är av konfidentiell natur eller som överlämnas på konfidentiell grund ... omfattas av kravet på tystnadsplikt. De skall inte yppas av tullmyndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller den myndighet som överlämnat dem. Utlämnande av upplysningar skall vara tillåtet om tullmyndigheterna är tvungna eller bemyndigade att göra detta enligt gällande bestämmelser, särskilt ... i samband med rättsliga förfaranden".

1.87 Artikel 19 i förordning (EEG) nr 1468/81 om ömsesidig hjälp(68) fastslår också att upplysningar som lämnas är konfidentiella. Punkt 2 i denna artikel innehåller också bestämmelser om användningen av upplysningar som erhållits i samband med vidtagandet av rättsliga åtgärder eller påföljder till följd av att tullagstiftningen eller lagstiftningen om jordbruksfrågor inte efterlevs. En strikt tillämpning av bestämmelserna för vissa upplysningars konfidentialitet kan få till följd att åtgärderna för att uppbära skulder i efterhand misslyckas.

1.88 I Tyskland hade tullmyndigheterna underrättat en importör av videokassetter från Macau (se punkt 1.90) om att tullar till ett belopp på 0,1 miljoner ecu och antidumpningstullar till ett belopp på 0,6 miljoner ecu förelåg. Då operatören överklagade lade de tyska myndigheterna fram allt bevismaterial för domstolen. Emellertid föreskriver de nationella rättsliga förfarandena att domstolen endast kan ta i beaktande bevismaterial som båda parterna i tvisten har tillgång till. Domstolen begärde därför att kommissionen skulle ge sitt tillstånd till att den ställde bevismaterialet till den motsatta partens förfogande. Kommissionen gav ett nekande svar med hänvisning till artikel 15 i gemenskapens tullkodex om upplysningarnas konfidentialitet (se punkt 1.86). Domstolen gav senare tillbaka bevismaterialet till tullmyndigheterna och meddelade dem att meddelandet om uppbörd av antidumpningstullar under dessa omständigheter inte kunde vidmakthållas.

Iakttagelser avseende genomförandet av gällande bestämmelser

Kommissionens avdelningar utför den juridiska bedömningen av vissa ärenden långsamt

1.89 Kommissionen måste ibland yttra sig om ett ärendes juridiska aspekter innan uppbörd kan inledas. Om denna genomgång sker med förseningar, kan förluster av egna medel bli resultatet.

1.90 Sådana förseningar har konstaterats i hanteringen av ärendet "Videokassetter från Macau". För att undvika antidumpningstull(69) hade den största tillverkaren av videokassetter i undersökningen flyttat sin verksamhet flera gånger, först från Hongkong till Folkrepubliken Kina och sedan till Macau.

1.91 Tullkodexkommittén (ursprungssektionen) fick ärendet förelagt för sig den 31 juli 1992 med en anmodan om att den skulle yttra sig över huruvida de videokassetter från denna tillverkare som hade importerats före april 1991 och uppgetts ha sitt ursprung i Kina samt de videokassetter som hade importerats efter denna tidpunkt och uppgetts ha sitt ursprung i Macau skulle beläggas med antidumpningstull enligt artikel 25 i tullkodexen, vilken ska tillämpas då bestämmelserna om varors ursprung kringgås. Då kommittén i februari 1994 avslutade sin genomgång av frågan om antidumpningstull och fastslog att importen från Macau skulle beläggas med denna tull var dess svar på frågan om huruvida importen från Kina också skulle tullbeläggas inte längre intressant, eftersom ärendet hade preskriberats.

1.92 Om tullkodexkommittén inom en rimlig tidsrymd hade uttalat sig om att de videokassetter som uppgetts ha sitt ursprung i Kina skulle beläggas med antidumpningstull kunde egna medel till ett belopp som revisionsrätten beräknar till mer än 4 miljoner ecu ha uppburits.

1.93 Kommittén fastslog i ett annat beslut från maj 1994 dessutom att kassetter som anges ha sitt ursprung i Macau inte kunde omfattas av det allmänna preferenssystemet.

Resultaten av gemenskapens undersökningar meddelas medlemsstaterna alltför sent

1.94 Medlemsstaterna erhåller vanligen upplysningar från tredje land som berörs av undersökningarna via kommissionen. Denna har i vissa fall dröjt med att tillsända medlemsstaterna handlingar som är absolut nödvändiga för att uppbörden skall kunna påbörjas.

1.95 Som exempel kan nämnas att kommissionen i samband med import till gemenskapen av fisk från Norge tillsände medlemsstaterna listor över ogiltiga ursprungsintyg från de norska myndigheterna mer än två månader efter deras ankomst.

Brister i medlemsstaternas genomförande av undersökningsresultaten

Förfarandena för fastställande av inkomster i efterhand tillämpas inte på samma sätt

1.96 Vid undersökningen avseende bilradioapparater från Indonesien hade gemenskapens besök på platsen påvisat att bilradioapparater som importerats till gemenskapen med ursprungsintyg inte uppfyllde GSP-kriterierna och att apparaterna från vissa tillverkare dessutom kunde anses ha sitt ursprung i Sydkorea och därför skulle beläggas med antidumpningstull. I mars 1994 bekräftade de indonesiska myndigheterna att de intyg de utfärdat var ogiltiga.

1.97 De flesta av de medlemsstater som besökts av revisionsrätten har beslutat att fastställa inkomster i efterhand och underrätta importörerna både om tullar och antidumpningstullar. Vissa medlemsstater ansåg dock att de bevis som kommissionen samlat in inte utgjorde en tillräcklig rättslig grund för att uppbära antidumpningstullar.

1.98 I Storbritannien underrättades den största importören i juni 1994 om att antidumpningstull till ett belopp på 1,5 miljoner ecu förelåg. I juni 1996 hade de brittiska myndigheterna informerats om att antidumpningstull inte hade uppburits i alla medlemsstaterna. I augusti 1996 upphävde myndigheterna de tullar som den största brittiska importören hade underrättats om, och i maj 1997 meddelade de revisionsrätten att de ämnade betala tillbaka de antidumpningstullar som redan hade erlagts av tre andra importörer.

1.99 I Tyskland meddelades endast tullar och det gjordes inga försök att uppbära antidumpningstull i efterhand eftersom det tillgängliga bevismaterialet ansågs otillräckligt av de tyska myndigheterna. Enligt revisionsrättens beräkningar handlade det om egna medel till ett belopp av 2,5 miljoner ecu.

1.100 I Spanien uppgav de berörda myndigheterna att de först i mars 1996 hade fått kännedom om de indonesiska myndigheternas bekräftelse från mars 1994. Under tiden mellan april 1993 och mars 1996 vidtog de inga åtgärder för att uppbära tull i efterhand på grund av att de ansåg att rapporten från besöket och listan över de ogiltiga intygen inte utgjorde någon tillräcklig grund för detta. I mars 1996 hade emellertid alla importdeklarationer som berördes av de 36 intygen på listan från november 1993 preskriberats. De tullar och antidumpningstullar som preskriberades uppgick enligt revisionsrättens beräkningar till mer än 0,6 miljoner ecu.

Andra exempel på förseningar och brister i medlemsstaternas genomförande av beslut som fattats på gemenskapsnivå

1.101 I vissa fall har inga åtgärder vidtagits för att uppbära tullen eller så har dessa försenats, vilket resulterat i förluster av egna medel.

1.102 Tabell 1.2 redogör för de beräknade beloppen av tullar som preskriberats i samband med ärendet videokassetter som uppgivits ha sitt ursprung i Macau för tre medlemsstater. I samband med ärendet "Fisk från Norge" uppskattar revisionsrätten de preskriberade tullarnas belopp för tre medlemsstater till 0,6 miljoner ecu och i samband med ärendet "Bilradioapparater från Indonesien" uppgår beloppet för fyra medlemsstater(70) till 1,1 miljoner ecu.

1.103 Revisionsrätten har genomfört fördjupade substansgranskningar i en medlemsstat. Dessa baserades på ett stickprov på 285 importdeklarationer för videokassetter som uppgavs ha sitt ursprung i Macau och åtföljdes av ursprungsintyg som hade utfärdats av myndigheterna i Macau. För 15 av dessa deklarationer hade de lokala kontoren som berördes inte sänt ut några meddelanden i efterhand och i 11 andra fall sändes meddelanden ut då ärendet redan hade preskriberats. I ytterligare sex fall skedde inte någon uppföljning från den centrala tullstyrelsens sida av den undersökning som ett regionalt kontor i god tid hade inlett.

Brister i den räkenskapsmässiga uppföljningen av fastställda inkomster och uppbörd av tull

1.104 I Tyskland och Grekland utför den centrala förvaltningen inte någon systematisk kontroll av tilllämpningen på lokal nivå av de instruktioner om uppbörd den sänder ut. I Tyskland använder myndigheterna inte datorbaserade metoder för förtullningsförfaranden i tillräcklig utsträckning, vilket medför att det inte kan säkerställas att alla importdeklarationer som kan bli föremål för ett fastställande av inkomster i efterhand identifieras. I Italien uppgav den centrala förvaltningen att den fortlöpande följer utredningarnas framåtskridande, men den kunde vid revisionsrättens besök på platsen inte uppvisa någon sammanställning över de inkomster som fastställts och den uppbörd som genomförts av de lokala tullkontoren.

Beviljande av betalningsanstånd i strid med tullkodexens bestämmelser

1.105 Enligt gemenskapens tullkodex skall gäldenären underrättas om tullskuldens belopp så snart detta bokförts (artikel 221) och det belopp som meddelats skall betalas inom den tidsfrist som beviljats, vilken vanligtvis uppgår till tio dagar (artikel 222).

1.106 Då tullbeloppet inte har betalats inom den beviljade tidsfristen, skall tullmyndigheterna använda alla till buds stående medel enligt gällande bestämmelser, inklusive indrivning (artikel 232). Överklagande skall inte medföra att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Verkställigheten av beslutet får utom under särskilda omständigheter endast uppskjutas om en säkerhet ställs (artikel 244).

1.107 I Belgien och Frankrike har upprättandet av en tullrapport samma verkan som underrättelse om tullskuldens belopp, och avbryter preskriptionstiden.

1.108 I Frankrike anges gäldenären och tullbeloppet i tullmyndigheternas rapporter. Då tullskulden inte erkänns av gäldenären eller inte har fastslagits av en domstol vidtas inga åtgärder för att uppbära den.

1.109 Detta innebär att de franska tullmyndigheterna i realiteten skjuter upp verkställigheten av uppbördsförfarandet utan att villkoren för uppskjutande i artikel 244 i tullkodexen är uppfyllda. I ett stickprov på 26 tullrapporter som granskats av revisionsrätten hade anstånd vid tidpunkten för undersökningen beviljats för ett belopp på ungefär 21 miljoner ecu. De franska myndigheterna har meddelat revisionsrätten att de berörda avdelningarna kommer att instrueras att skriva in en anmodan om att betala skulden inom tio dagar i tullrapporten.

1.110 Även i Belgien förekom ibland att lång tid förflöt mellan upprättandet av tullrapport och utsändning av betalningsanmodan. Revisionsrättens utvalda stickprov på 15 tullrapporter omfattade totalt sett ett belopp på cirka 1 miljon ecu. Mottagarna av dessa tullrapporter hade beviljats anstånd på upp till fyra år eller åtnjöt fortfarande anstånd vid tidpunkten för revisionsrättens besök.

1.111 I Storbritannien angavs systematiskt en betalningsfrist på tio dagar i meddelandet om uppbörd. Revisionsrätten konstaterade dock att de brittiska myndigheterna i allmänhet sköt upp indrivningen utan att begära någon säkerhet under den tid som överklagandet behandlas av tullmyndigheterna(71).

Oenighet mellan medlemsstater om tillämpningen av de bestämmelser som gäller då en extern gemenskapstransitering inte avslutas

1.112 Revisionsrätten har granskat framskridandet av en undersökning inom ramen för den ömsesidiga hjälpen som gäller 229 tulldeklarationer som tullklarerats med falska stämplar i Spanien (Irun). Dokumenten hade utfärdats av tullmyndigheterna i Antwerpen från juni 1991 till oktober 1992 för laster av mjölkpulver med ursprung i Östeuropa som skulle sändas till Spanien. De undandragna jordbrukstullarna beräknas totalt uppgå till mer än 9 miljoner ecu.

1.113 Enligt artikel 215.1 i gemenskapens tullkodex och artiklarna 378 och 379 i tillämpningsföreskrifterna skall åtgärderna för att uppbära tull vidtas av de behöriga tullmyndigheterna på den plats där tullskulden uppstår. Om en transitering inte avslutas uppstår tullskulden på den plats där varorna undandras tullens övervakning. Om denna plats inte är känd skall undandragningen anses ha begåtts i avgångsmedlemsstaten.

1.114 De belgiska myndigheterna sände ut meddelande om säkerhet i mars 1993 och skrev i januari 1994 tullrapport till de tre huvudgäldenärerna i ärendet, men utfärdade inte någon betalningsanmodan. De stödjer sig härvidlag på slutsatserna från de undersökningar som sedan 1993 genomförts i Belgien och även i Frankrike, enligt vilka undandragningen av varorna skedde på spanskt område.

1.115 Vid tidpunkten för revisionsrättens undersökning hade inte heller de spanska myndigheterna påbörjat några uppbördsförfaranden gentemot dem som antogs vara upphovsmännen till bedrägeriet i Spanien, eftersom det administrativa uppbördsförfarandet enligt den nationella rätten inte kan påbörjas förrän efter ett rättsligt utslag som fastställer upphovsmännens skuld. De spanska myndigheterna anser att inte heller de har befogenhet att inleda några åtgärder för uppbörd av tull gentemot de belgiska huvudgäldenärerna, eftersom det enligt dem inte föreligger tillräckliga bevis för att undandragandet verkligen ägde rum i Spanien.

1.116 Kommissionen drar samma slutsatser som de belgiska och franska myndigheterna(72). Dock hade den vid tidpunkten för revisionsrättens undersökning inte vidtagit några åtgärder för att få slut på oenigheten mellan medlemsstaterna eller för att se till att de administrativa förfaranden för tulluppbörd som föreskrivs i gemenskapens tullagstiftning följer sitt normala förlopp, oavsett om straffrättsliga processer pågår på medlemsstatsnivå.

Slutsats

1.117 Om gemenskapens ekonomiska intressen skall skyddas bör åtgärder vidtas för att dra in de förmåner som beviljats tredje land som omfattas av handelsavtal om förmånsbehandling då gemenskapsbudgeten belastas på grund av att ingångna åtaganden inte följs av den andra avtalspartnern. Möjligheten att dra in dessa förmåner borde utsträckas till alla avtal om förmånsbehandling (se punkterna 1.71 1.77).

1.118 Inom tullunionen bör kommissionen och medlemsstaterna se till att gemenskapens bestämmelser avseende traditionella egna medel följs vad gäller de mål som satts upp (se punkterna 1.86 1.88 och 1.111) samt att målen genomförs snabbt och likformigt (se punkterna 1.89 1.95). Kommissionen borde

a) se till att medlemsstaterna använder samma tillvägagångssätt i fråga om ställande av säkerhet i förebyggande syfte (se punkterna 1.82 1.85), fastställande av inkomster (se punkterna 1.96 1.103) och uppbörd av tullar (se punkterna 1.105 1.111), och den bör om nödvändigt lägga fram förslag om förstärkning av sina egna befogenheter,

b) se till att förordningarna om införande av särskilda skyddsåtgärder, i synnerhet antidumpningstull, inte på ett enkelt sätt kan kringgås av operatörerna till skada för gemenskapsbudgeten (se punkterna 1.78 1.81),

c) införa snabba och effektiva förlikningsförfaranden för att lösa de strider om befogenheter mellan medlemsstaterna som medför att egna medel inte kan uppbäras (se punkterna 1.112 1.116),

d) lägga fram lämpliga förslag för att harmonisera de preskriptionstider för uppbörd (se punkterna 1.68 1.70) som föreskrivs i gemenskapens tullkodex med de längre tidsfrister för gemenskapens administrativa sanktioner som föreskrivs i artikel 3.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemen-skapernas ekonomiska intressen(73),

e) lägga fram förslag om en fullgod rättslig ram för att säkerställa att bestämmelserna för ställande av säkerhet tillämpas på ett enhetligt sätt (se punkterna 1.82 1.85) i samliga medlemsstater.

1.119 Kommissionen bör dra maximal nytta av den räkenskapsmässiga uppföljningen av undersökningarna gällande fallen av bedrägeri och oegentligheter (se punkt 1.104). Den bör om nödvändigt inleda ett överträdelseförfarande då försummelser konstaterats vid det fastställande av inkomster och den uppbörd i efterhand som medlemsstaterna ansvarar för.

EGNA MEDEL FRÅN MERVÄRDESSKATT (MOMS) OCH BRUTTONATIONALINKOMST (BNI)

Inledning

1.120 Metoderna för beräkning av underlagen för egna medel från moms och BNI, vilka totalt sett motsvarar cirka 80 % av de egna medlen, är fastställda i en särskild gemenskapslagstiftning(74). Statistiska uppgifter är härvid av avgörande betydelse. Dessutom medför vad gäller momsmedlen de många undantagen inom det gemensamma momssystemet i medlemsstaterna att efterföljande korrigeringar och kompensationer måste göras så att det teoretiska beräkningsunderlaget på nytt kan fastställas så som det skulle se ut om medlemsstaterna hade tillämpat bestämmelserna för moms på ett harmoniserat sätt.

1.121 Gemenskapslagstiftningen avseende tillhandahållandet av egna medel till Europeiska unionen(75) föreskriver att förseningar av en kreditering på ett konto skall medföra att den berörda medlemsstaten skall betala ränta. Detta gäller också då kommissionen beslutar att begära extra medel från medlemsstaterna(76).

Rättelser av beräkningsunderlagen för moms och BNI

Kommissionens kontroll och framförande av reservationer

1.122 För ett givet budgetår tillsänder medlemsstaterna kommissionen uppgifter avseende beräkningsunderlagen för moms- och BNI-medel under andra hälften av det år som följer på referensbudgetåret. Dessa uppgifter kontrolleras av kommissionen. Denna skall säkerställa att samtliga medlemsstater på ett enhetligt sätt följer tillämpliga bestämmelser för beräkning av beräkningsunderlagen.

1.123 Då kommissionen anser att en del av uträkningen i beräkningsunderlaget inte är korrekt framför den en reservation som gör det möjligt att vid behov göra de nödvändiga justeringarna såväl för det pågående budgetåret som för de föregående budgetåren. Dessutom har även medlemsstaterna möjlighet att framföra en reservation.

1.124 I allmänhet har reservationerna sitt upphov i problem vad gäller de statistiska uppgifter som använts i beräkningsunderlagen eller i brott mot bestämmelserna, i synnerhet vid tillämpningen av det sjätte direktivet om det gemensamma systemet för mervärdesskatt(77). Bland de frågor som för närvarande fortfarande är olösta för alla medlemsländerna finns frågan om BNI:s fullständighet, det vill säga i vilken utsträckning den svarta marknaden har beaktats.

1.125 Revisionsrätten har redan tidigare berört frågan om förvaltningen av reservationer(78) och Europaparlamentet har uttalat sig i frågan flera gånger i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet(79). Revisionsrätten beslöt att detta år närmare granska krediteringen på konton, uppföljningen av fordringar med anknytning till reservationer och debiteringen av dröjsmålsräntor då egna medel tillhandahålls sent.

1.126 Vid dessa förfaranden är det dels viktigt att kommissionen utövar sina befogenheter fullt ut vad gäller fastställandet och tillhandahållandet av unionens viktigaste egna medel och dels att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter inom detta område.

Situationen vad gäller reservationer och deras ekonomiska konsekvenser

1.127 Den 31 december 1996 var 114 reservationer under behandling avseende momsmedel (varav åtta gällde överträdelseförfaranden under behandling) och 115 reservationer avseende BNI. Dessa reservationer har till största delen framförts av kommissionen, och hälften av dem tillkännagavs mellan 1985 och 1992.

1.128 Inga upplysningar finns att tillgå avseende vilka belopp de fall som för närvarande är under behandling gäller. Enligt kommissionen skall alla relevanta upplysningar om detta komma från medlemsstaterna, och de exakta ekonomiska konsekvenserna av en reservation kan därför först konstateras då den avslutas.

1.129 Reservationernas avslutande påverkade momsunderlaget både positivt och negativt. Konsekvensen blev ytterligare betalningar på cirka 14 miljoner ecu under 1996. De största beloppen gäller tre reservationer för vilka justeringarna uppgår till +16,4 miljoner ecu, +3,1 miljoner ecu respektive +1,7 miljoner ecu. Det skall dessutom noteras att inverkan av avslutandet av en reservation avseende BNI-medel på momsunderlaget (fastställt till högst 55 % av BNI) för en medlemsstat ledde till en ytterligare utbetalning på 39 miljoner ecu för momsmedel.

Bokföring av reservationer och den räkenskapsmässiga uppföljningen

1.130 För att säkerställa en fullständig och effektiv uppföljning föreskriver budgetförordningen att alla åtgärder eller förhållanden som kan ge upphov till eller ändra en fordran alltså alla reservationer skall bli föremål för en beräknad fordran, som registreras i bokföringen då controllern gett sitt godkännande. Det rör sig här om ett preliminärt skede då fordran ännu inte är "säker, likvid och förfallen" och alla nödvändiga åtgärder bör därför vidtas för att fastställa de förhållanden som i ett visst fall kan göra uppbörd möjlig.

1.131 Revisionsrättens kontroller visade att det inte alltid föreligger något samband mellan de framförda reservationerna och den bokföringsmässiga registreringen av den beräknade fordran. Sålunda förekommer det att reservationer inte registrerats i bokföringen. Det främsta målet med den bokföringsmässiga registreringen, att undvika att reservationer glöms bort, har alltså inte uppnåtts.

1.132 Årsredovisningen ger inte en rättvisande bild av de befintliga reservationerna. Reservationernas ekonomiska konsekvenser för innevarande budgetår registreras inte systematiskt med symboliska anslag i bokföringen. Dessutom ger i många fall bokföringen inte heller någon fullständig bild av alla de tidigare budgetår som berörs.

1.133 I strid med budgetförordningens genomförandebestämmelser redogör inte räkenskapshandlingarna för vilka ansträngningar som gjorts för att uppbära medel. Det enda sättet att få en överblick över den faktiska ställningen för varje reservation är att systematiskt gå igenom handlingarna hos den av kommissionens enheter som ansvarar för kontrollerna.

1.134 Bokföringssystemet är utformat så att då reservationerna dras tillbaka och den berörda medlemsstaten betalar de egna medlen i fråga, utfärdas ett betalningskrav på en totalsumma som innefattar andra eventuella korrigeringar som gjorts. För att fastställa vilket belopp en medlemsstat har betalat för varje tillbakadragen reservation måste således betydande efterforskningar göras, vilket försvårar gemenskapens uppföljnings- och kontrollförfaranden.

1.135 Under dessa omständigheter blir bokföringen av reservationer snarast en formell tillämpning av bestämmelserna. Det nuvarande systemets bristande tillförlitlighet gör att det inte är möjligt att vid varje tidpunkt garantera att bokföringsnoteringarna avseende reservationer är korrekta och att Europeiska unionens alla fordringar och åtaganden inom detta område har tagits upp i bokföringen.

1.136 På grund av detta har alla berörda avdelningar, inklusive avdelningen för ekonomistyrning, infört sina egna uppföljningssystem. Dessa system, som inte är samordnade och vars syften delvis är olika, kan inte ersätta ett centraliserat bokföringssystem som utformats för att säkerställa att bokföringen är fullständig. För att få en fullständig överblick över de befintliga reservationerna måste man i själva verket manuellt stämma av listorna från kommissionens olika avdelningar mot de underliggande handlingarna.

Uppföljningen av fordringar för vilka reservationer framförts och uppbörden av dem

1.137 Bestämmelserna för momsmedel(80) föreskriver att kommissionen då en medlemsstat inte ger sitt samtycke till en rättelse i beräkningsunderlaget kan vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för att bestämmelserna skall tillämpas på ett korrekt sätt. Kommissionen har liknande befogenheter vad gäller BNI(81).

1.138 Då ett problem påträffas i en medlemsstats beräkningsunderlag och en reservation framförs, inleder kommissionens avdelningar diskussioner med de nationella myndigheterna för att finna en lösning på fallet i fråga. Under det förfarande som för närvarande tillämpas fastställs inte några tidsfrister. Kommissionen har dock i de fall som gått till domstolen då det sjätte direktivet överträtts och de egna medlen kunde ha påverkats gett en medlemsstat en tidsfrist för betalning av de berörda beloppen.

1.139 1991 beslöt kommissionen att alla reservationer skulle vara avslutade senast två år efter kontrollen. Vid samma tillfälle förband den sig att snabbt lösa de reservationer som hade uppkommit i samband med kontrollerna av åren 1989 eller tidigare år(82). Dessa mål har ännu inte uppnåtts.

1.140 De följande fallen illustrerar den praktiska tillämpningen av det uppföljningssystem som kommissionen infört.

Moms på vägavgifter

1.141 Kommissionen anser att en befrielse från moms av de avgifter som uppbärs av bolag som har koncessionen på driften av motorvägar strider mot det sjätte direktivet och kan få negativa följder för momsmedlen. 1985 framförde den reservationer mot en medlemsstat och 1987 mot ytterligare fyra medlemsstater. Först i juli 1996 efter mer än tio år beslöt kommissionen att väcka talan vid domstolen för överträdelse av det sjätte direktivet.

Subventioner: beskattningsunderlag

1.142 Enligt kommissionen skall det sjätte momsdirektivet tillämpas så att beskattningsunderlaget skall inbegripa subventioner som har ett direkt samband med priset på de skattepliktiga transaktionerna. Kommissionen ansåg att detta inte var fallet och att momsmedlen påverkades av detta, och framförde därför 1993 en reservation för alla medlemsstaterna och undersökte tillsammans med dem ärendets konsekvenser. Fastän fakta i saken fastställdes för en tid sedan, har ännu inte något beslut om att avsluta reservationen fattats.

Kompensation för köp av bil

1.143 Efter en kontroll i en medlemsstat framförde kommissionen 1991 en reservation avseende beräkningen av kompensationen för tjänstebilar som används privat, och begärde att uppgifterna om denna kompensation skulle uppdateras. En principöverenskommelse förefaller ha träffats i slutet av 1996 avseende korrigering av beräkningsunderlaget för budgetåren 1988 till 1995.

1.144 För en annan medlemsstat hade kommissionen 1989 framfört en reservation avseende beräkningen av denna kompensation. Vid en kontroll 1995 ansåg den att de nationella myndigheterna borde se över sin statistik på denna punkt. En principöverenskommelse förefaller ha träffats i början av 1997.

Beräkningsmetod för kompensationen avseende småföretag

1.145 Den traditionella beräkningsmetoden som utgår från företagens omsättning, vinst och tidigare transaktioner ifrågasattes av de nationella myndigheterna vid kommissionens kontrollbesök 1988. Påföljande kontrollbesök har inte lett till någon lösning. Vid den kontroll som utfördes 1994 önskade kommissionens granskare erhålla ytterligare upplysningar. Dessa överlämnades i början av 1997 och kommissionen kunde avsluta reservationen efter en kontroll.

Transaktioner avseende guld

1.146 Efter den kontroll som utfördes 1991 i en medlemsstat framförde kommissionen en reservation avseende beräkningen av kompensationen vad gäller inköp av guldmynt och medaljer som normalt inte används som betalningsmedel. Vid kontrollbesök som ägde rum 1993 och 1995 uttryckte kommissionen tvivel om huruvida de uppgifter som använts för åren före 1992 och 1993 var adekvata. Medlemsstaten korrigerade därefter kompensationen för budgetåret 1991, men ingen rättelse har ännu gjorts för åren 1989 och 1990. En principöverenskommelse träffades i februari 1997.

1.147 Dessa få exempel visar tydligt att det är nödvändigt att fastställa ett detaljerat förfarande som anger tidsfrister som godkänts i ett gemensamt avtal mellan kommissionen och medlemsstaten som tar hänsyn till hur svårt det är att lösa problemen för att säkerställa att de ärenden som ännu inte är avslutade behandlas på ett enhetligt sätt. Flera år brukar förflyta (i allmänhet tre till fem år) innan man finner en acceptabel lösning och innan betalningen av de egna medlen i fråga sker.

1.148 Medlemsstaterna och kommissionen har ett gemensamt ansvar för att i god tid och på ett fullständigt och enhetligt sätt fastställa beskattningsunderlagen för moms- och BNI-medel. Det är således deras uppgift att redan då en reservation framförs vidta alla nödvändiga åtgärder för att lösa problemen och i synnerhet att omedelbart utföra de ytterligare undersökningar som kan visa sig nödvändiga.

1.149 Efter BNI-kommitténs positiva yttrande planerade kommissionen i mars 1996 att uppmana medlemsstaterna att utföra ytterligare undersökningar för att finna en lösning på problemet med reservationerna vad gäller BNI. För vissa medlemsstater skulle tidsfristen fastställas till september 1997 och för andra till september 1998. I mars 1997 hade kommissionen ännu inte fattat något beslut i ärendet.

Dröjsmålsräntor debiteras inte då egna medel tillhandahålls för sent

1.150 Den långa tid det tar att avsluta reservationerna beror åtminstone delvis på kommissionens vägran att skapa en klar ram för dröjsmålsräntorna och att systematiskt tillämpa gemenskapsbestämmelserna på detta område. I verkligheten rör det sig här snarare om ett pragmatiskt ställningstagande än om resultatet av begränsade befogenheter. Om det verkligen rört sig om begränsade befogenheter, så har detta i varje fall inte fått kommissionen att föreslå några ändringar i de gällande texterna.

1.151 Bestämmelserna avseende moms- och BNI-medel(83) ger kommissionen full handlingsfrihet då enighet inte kan uppnås om en rättelse. Budgetförordningen föreskriver särskilt att alla extra inbetalningar från medlemsstaterna skall betalas inom trettio dagar efter det att betalningsbegäran gjordes, och att dröjsmålsränta annars skall debiteras.

1.152 Under budgetåret 1996 krävde utanordnaren en medlemsstat på 5 miljoner ecu i dröjsmålsräntor efter ett tekniskt fel vid bokföringen av det månatliga beloppet för egna medel, fastän den ansåg att felet inte hade fått några ekonomiska konsekvenser. Revisionsrätten konstaterar att detta står i strid med det gängse tillvägagångssättet i fråga om reservationer, där betydande ekonomiska belopp kan stå på spel och där eventuella dröjsmålsräntor skulle ha en klart avskräckande verkan.

Slutsats

1.153 En väsentlig förutsättning för att utanordnaren, controllern, räkenskapsföraren och den externa kontrollfunktionen skall kunna utföra sina uppföljnings- och kontrolluppgifter är att räkenskaperna ger en bild av den faktiska ställningen vad gäller Europeiska unionens fordringar och åtaganden och att de är klara och begripliga.

1.154 Kommissionens nuvarande förfarande för uppföljning av reservationer kan på grund av de förseningar som konstaterats medföra att medlemsstaterna inte fullgör alla sina åtaganden vad gäller skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen. Härvidlag borde kommissionen se till att den fullt ut utövar sina befogenheter avseende fastställandet av Europeiska unionens viktigaste medel inom de fastsatta tidsfristerna.

1.155 Kommissionen bör därför fastställa en enhetlig ram för uppbörden av fordringar i samband med reservationer som framförts om beräkningen av beskattningsunderlag. Den bör beroende på vilka problem som skall lösas för varje reservation fastställa en tidsplan som innehåller bestämmelser för hur problemen skall lösas, en tidsfrist för tillhandahållande av de egna medlen i fråga och dröjsmålsräntor om sådana blir nödvändiga. Kommissionen skulle också få möjlighet att lägga fram förslag till bestämmelser om den ansåg att dess nuvarande befogenheter inte är tillräckliga för att fastställa de egna medlen på ett enhetligt och fullständigt sätt inom de fastsatta tidsfristerna.

1.156 Reservationerna motiveras ibland med felaktiga tillämpningar av momssystemet, olämpliga statistiska metoder eller till och med ett ofullständigt beräkningsunderlag, som för BNI där ingen hänsyn togs till den svarta marknaden. En snabbare lösning av ännu inte avslutade fall avseende moms och BNI skulle därför få långt mer vittgående effekter än enbart ett tidigare tillhandahållande av de egna medlen. Den skulle säkerställa att medlemsstaterna behandlas lika vid budgetens finansiering och att de berörda nationella systemen till sist blev mer harmoniserade.

KOMMISSIONENS SVAR

TRADITIONELLA EGNA MEDEL

Ekonomisk förvaltning

Kommissionens uppföljning av revisionsrättens iakttagelser

1.5 Revisionsrättens iakttagelser visar tydligt på de svårigheter som kommissionen möter när den skall driva in de belopp som medlemsstaterna är skyldiga. Kommissionen ser sig ofta nödgad till att ge upprepade påminnelser när betalning inte äger rum inom de fastställda tidsfristerna. Många ärenden ger på grund av rättsliga komplikationer upphov till långa och svårlösta tvister. I vissa fall måste kommissionen till och med inleda överträdelseförfaranden. Kommissionen erinrar om att varje försening i tillhandahållandet av huvudbeloppet ger upphov till dröjsmålsränta.

1.6 Kommissionen beklagar de förseningar som revisionsrätten har iakttagit. Under tiden har kommissionen vidtagit avpassade åtgärder för att förbättra sina interna förfaranden för uppföljning av revisionsrättens iakttagelser.

1.7 Kommissionen anser att den danska regeringens hållning är grundlös. Den treåriga preskriptionstid som infördes genom förordning (Euratom, EG) nr 1355/96(84) trädde i kraft först från och med den 14 juli 1996 och kan inte tillämpas retroaktivt. Kommissionen avser att inleda ett överträdelseförfarande om den danska regeringen vidhåller sin vägran att betala dröjsmålsräntan.

Slutsats

1.8 Kommissionen framhåller att långsamheten i indrivningen av de fordringar som fastställts efter kontroller ofta beror på långsamma nationella förfaranden när det gäller att ställa de nödvändiga räkenskaperna till kommissionens förfogande. Den räknar därför med en förbättring av situationen till följd av arbetet inom ramen för initiativet "Sund och effektiv förvaltning" (SEM 2000), steg III, som syftar till förbättrat samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen är väl medveten om den treåriga preskriptionsfristen, och vakar därför över att reservationerna rörande ekonomiska oriktigheter meddelas medlemsstaterna så snart som möjligt.

Ekonomisk förvaltning i medlemsstaterna

Sent fastställande av egna medel

1.10 Kommissionen delar revisionsrättens oro i samtliga fall och kontakter har tagits med de berörda medlemsstaterna för att rätta till situationen. Om förseningar i tillhandahållandet kan fastställas kommer dröjsmålsränta att debiteras.

1.11 Kommissionen anser även att det är önskvärt att storleken på importtullarna enligt garantin fastställs. Den kommer därför att begära att de brittiska myndigheterna utreder situationen i syfte att faststställa vilka åtgärder som krävs för att säkerställa lämplig insyn i räkenskaperna.

1.12 Kommissionen kommer att utreda de aktuella fallen och ta kontakt med de tyska myndigheterna så att förhållandet kan rättas till, om så krävs med tillämpning av dröjsmålsränta.

Separata räkenskaper eller B-räkenskaper

1.13 Kommissionen anser att det förfarande som tillämpas i Italien inte är förenligt med gemenskapslagstiftningen på området. Den har redan varit i kontakt med de italienska myndigheterna i samband med sina kontroller för att få till stånd en förbättring vad gäller handhavandet av B-räkenskaperna.

Avskrivning av fastställda fordringar

1.14 Kommissionen har tagit kontakt med den berörda medlemsstaten. Tysklands regering lät i april 1997 meddela kommissionen att den skulle komma att rätta sig efter förfarandet för avskrivning av anspråk enligt artikel 17.2 i förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89(85). Tyskland kommer därmed att anmäla alla de fall som har inträffat sedan den 1 januari 1989, om beloppen överstiger det fastställda taket på 10 000 ecu. Kommissionen kommer att granska dessa fall och delge den berörda medlemsstaten sina iakttaglser när den finner att en avskrivning av anspråket är oberättigat.

Klassificering enligt tulltaxan

1.15 Kommissionen kommer att anmoda de berörda medlemsstaterna att betala huvudbeloppet på 0,3 miljoner ecu, samt upplupen dröjsmålsränta från och med december 1991.

Tullar för passagerarbagage

1.16 Vad gäller de i Förenade kungariket tillämpade förfarandena har kommissionen informerat denna medlemsstat om dess skyldighet att betala dröjsmålsränta. Kommissionen kommer i fråga om det förfarande som tillämpas i Belgien att kontakta denna medlemsstat så att den genomför en översyn av procentsatserna.

Slutsats

1.17 I gemenskapslagstiftningen föreskrivs uttryckligen en tydlig ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen bedömer att den rådande situationen kan förbättras avsevärt, dels genom ett regelbundet förfarande för översyn av lagstiftningen, dels genom ett förstärkt partnerskap med medlemsstaterna. Kommissionen arbetar med båda dessa möjligheter.

Frizoner

Upprättande och inhängnande av frizoner

1.21 1.24 Kommissionen överväger lagstiftningsåtgärder som skall möjliggöra en bättre täckning av vissa frizoner genom kontrollmekanismer som lånats från tullagerförfarandet. Kommissionen planerar också att varje år offentliggöra en uppdaterad förteckning över frizoner. Kommissionen genomför även punktinsatser genom att granska de brittiska myndigheternas tillämpning av bestämmelserna rörande Tilbury-frizonen och den rättsliga grunden för Trieste- och Venedig-frizonerna.

Kontroll av godsflödet och godkännande av frizonsverksamhet

1.25 1.42 Kommissionen vill erinra medlemsstaterna om att gemenskapens tullagstiftning i allmänhet är tillämplig också i frizonerna. Det gäller även bestämmelserna om tullskuld. Kommissionen kommer att kontakta de berörda medlemsstaterna i syfte att granska de fall som revisionsrätten nämnt. Om så krävs kommer medlemsstaterna anmodas att anpassa sin praxis i enlighet med gemenskapens bestämmelser.

1.29 Kommissionen är medveten om de problem som uppstår på grund av att det inte finns någon distinktion mellan de två typer av varor som kan omfattas av frizonerna. Det lagstiftningsinitiativ som behandlas i punkterna 1.21 1.24 kommer att förbättra de kontrollmetoder som tillämpas i frizonerna genom användning av tullskuldssystemets mekanismer.

Placering av varor i frizoner

1.35 Enligt gemenskapslagstiftningen ges mycket riktigt ingen dispens från garantin för överföringar till en frizon enligt förenklade förfaranden. Kommissionen kommer att ta kontakt med de irländska myndigheterna för att så fort som möjligt få till stånd en ändring av detta förfarande och kommer att försäkra sig om att unionens ekonomiska intressen inte riskerats.

Användning av informationsformulär

1.36 1.37 Man planerar att lösa det problem som revisionsrätten nämner genom en ändring i gemenskapsbestämmelserna (under utredning), så att säkerheten i befordran av varor kan garanteras genom en förstärkning av kontrollen av varornas tullmässiga status.

Tull på varor som försvunnit från frizoner

1.38 1.40 Kommissionen anser liksom revisionsrätten att varje oberättigat underskott av varor som lagras i en frizon ger upphov till en tullskuld. Den kommer därför att anmoda medlemsstaterna att åtgärda situationen.

Tullkontroller

1.42 Kommissionen kommer att ta kontakt med de berörda myndigheterna så att de genomför tullkontroller i frizonerna i enlighet med gemenskapsbestämmelserna på området.

Slutsats

Kommissionen delar revisionsrättens betänklighet över det sätt på vilket de kontrollerade frizonerna fungerar.

a) Kommissionen ser för närvarande över frizonernas status och avgränsningar. Medlemsstaternas behöriga myndigheter kommer att informeras om resultaten av detta.

b) och d) Lagstiftningsinitiativ som möjliggör en bättre kontroll av vissa frizoner genom kontrollmekanismer som lånats från tullagerförfarandet håller på att utarbetas.

c) De berörda medlemsstaterna kommer att erinras om sitt ansvar för kontrollåtgärderna i frizonerna. Dit hör även kontrollen av de ekonomiska aktörernas räkenskapshandlingar. Kommissionen vill därför uppmana medlemsstaterna att systematiskt använda sig av riskanalys.

e) Kommissionen kommer att på lämpligt sätt följa upp de fall som har uppmärksammats av revisionsrätten, särskilt när det förekommer omotiverade underskott.

f) Kommissionen håller på att förbereda lagstiftning som skall göra det möjligt att garantera säkerheten i befordran av varor genom en förstärkning av kontrollen av varornas tullmässiga status.

Aktiv förädling

Ekonomiska villkor för beviljande av tillstånd

1.50 Kommissionen håller på att förbereda ett förslag till reform av förfarandet för aktiv förädling, vilket även avser de ekonomiska villkoren.

1.51 De irländska myndigheterna har mot bakgrund av revisionsrättens anmärkningar förklarat att de kommer att förändra sina förfaranden så att taken i samband med de ekonomiska villkoren kan kontrolleras.

1.52 Kommissionen delar revisionsrättens bedömning och erinrar de portugisiska myndigheterna om att kontrollen av de ekonomiska villkoren på gemenskapsnivå måste säkerställas på nationell nivå.

1.53 Kommissionen kommer att ta kontakt med de tyska myndigheterna så att denna situation kan rättas till.

Uppvisande av deklaration, fastställande och tillhandahållande av avgiftsbeloppet

1.54 1.58 Kommissionen har vid sina kontroller även iakttagit förseningar i återexporten av förädlingsprodukter. I flertalet fall har det emellertid handlat om förseningar utan ekonomiska konsekvenser, eftersom fristen för återexport hade kunnat förlängas om en begäran om detta hade lämnats in. De ganska få fall med ekonomiska konsekvenser som kommissionen har avslöjat har lett till inbetalningar av dröjsmålsränta på 22 883 ecu. Kommissionen kommer under alla omständigheter att granska de fall som revisionsrätten har konstaterat.

Avkastningsgrad

1.59 1.61 Kommissionen lämnade omedelbart efter sin kontroll iakttagelser rörande det förfarande som använts för att fastställa avkastningsgraden. Medlemsstaterna uppmanas visa större vaksamhet i frågan. Eftersom betydande och omotiverade skillnader har visats mellan avkastningsgraderna, och detta medför förluster av egna medel, kommer kommissionen att vidta de åtgärder som krävs.

Likvärdig ersättning och export i förväg

1.63 Kommissionen kunde redan vid sina kontroller konstatera vissa oriktigheter vad gäller export i förväg. Den kommer att i samarbete med berörda medlemsstater granska de fall som påvisats av revisionsrätten. Kommissionen kommer om så krävs att efter denna granskning debitera dröjsmålsränta.

Slutsats

1.64 a) Vad gäller förfarandet för aktiv förädling undersöker kommissionen just nu möjligheterna till en revision i syfte att göra förfarandet enklare och mer verkningsfullt och därmed bättre uppnå detta förfarandes ekonomiska syfte, utan att därför riskera unionens ekonomiska intressen. Kommissionen offentliggjorde därför 1996 en grönbok om funktionen hos och framtiden för förfarandet för aktiv förädling. Denna revision omfattar även ekonomiska villkor.

b) Kommissionen har redan utfört målinriktade kontroller på hur förfarandet för aktiv förädling fungerar. Dessa kontroller har givit upphov till iakttagelser som kan jämföras med revisionsrättens. Kommissionen kommer att följa upp dessa iakttagelser.

c) Kommissionen framhåller att varje försening i fastställandet som medför försenat tillhandahållande av traditionella egna medel skall ge upphov till dröjsmålsränta enligt artikel 11 i förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89.

Fastställande och uppbörd i efterhand av traditionella egna medel

Inledning

1.66 1.67 Kommissionen är medveten om att den treåriga preskriptionsfristen kan medföra förlust av egna medel. Principiellt bedömer den dock att den treåriga preskriptionsfristen ger uttryck för en god avvägning mellan importörernas välgrundade intresse av en rimlig rättssäkerhetsnivå å den ena sidan och skyddet av gemenskapens finansiella intressen å den andra.

Vidare undersöker kommissionen för närvarande om det går att ändra artikel 221 i gemenskapens tullkodex för att vid allvarliga misstankar om oegentligheter möjliggöra ett års förlängning av preskriptionsfristen. Detta förslag skulle ersätta förslaget från 1995 enligt artikel 220 i gemenskapens tullkodex, ett förslag som inte godtogs av rådet och till vilket revisionsrätten hänvisar vid punkt 1.69.

Allmänna iakttagelser avseende den rättsliga ramen, förfaranden och system

Bestämmelser om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen

Avsaknad av rättslig grund för att meddela tullskuld preliminärt och ställa säkerhet i efterhand

1.68 1.69 Den förlängning av preskriptionsfristen som avses i svaret på punkterna 1.66 1.67 kan i viss utsträckning liknas vid ett "avbrott" i preskriptionen.

Möjligheten att ställa en obligatorisk säkerhet för att garantera skulder som beaktas efter tullklareringen har varit föremål för granskning inom kommittén för tullkodexen. En sådan åtgärd har dock bedömts som ogenomförbar.

1.70 Kommissionen håller på att utarbeta ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av förmånsordningarna. I meddelandet tas även upp frågor som rests av revisionsrätten.

Begränsade möjligheter att tillfälligt upphöra att tillämpa avtalen då det föreligger brister i samarbetet med förmånsberättigade tredje länder

1.71 Kommissionen kommer att redogöra för åtgärder som den planerar att vidta, inklusive sådana som hör samman med konventionella avtal, i det meddelande som hänvisas till i svaret på punkt 1.70.

1.72 Det fall som revisionsrätten framhöll avser import inom ramen för det tidigare samarbetsavtalet mellan EG och Israel, vilket gällde till slutet av 1995. Kommissionen insisterar på att de israeliska myndigheterna besvarar de krav som tillställts dem för kontroller i efterhand.

1.73 1.75 Kommissionen kommer att granska hur indrivningen fortlöper i de berörda medlemsstaterna.

1.76 1.77 Den situation som revisionsrätten beskriver visar på vissa av bristerna i förmånsordningarna. Avpassade åtgärder för att avhjälpa dessa brister anges i det meddelande som avses i svaret till punkt 1.70.

Olämpliga bestämmelser som underlättar undandragande av antidumpningstull

1.78 1.81 Kommissionen är medveten om de frågor rörande tillämpning av antidumpningsbestämmelser som revisionsrätten påpekat. Kommissionen understryker dock att dessa problem endast gör sig gällande i en del av fallen rörande tillämpning av differentierade tullar, vilka i sig utgör omkring 25 % av antidumpningsförfarandena. Vidare är frågan om på varandra följande försäljningar för närvarande under granskning i syfte att om så krävs fastställa vilka åtgärder som bör vidtas.

Bestämmelserna för ställande av säkerhet tillämpas inte på samma sätt

1.82 1.85 Enligt gemenskapslagstiftningen är det för närvarande upp till de nationella myndigheterna att bedöma om det skall ställas säkerhet i samband med tullklarering av varor inom ramen för förmånsordningarna. Kommissionen är dock medveten om att olikheterna i praxis kan medföra omdirigeringar av varutransporterna. Frågan om att inrätta en garanti inom ramen för tullförmånsordningarna kommer att behandlas i det meddelande som anges i punkt 1.70.

Problem på grund av att insamlat bevismaterial är konfidentiellt

1.87 1.88 Den av revisionsrätten resta frågan avser jämvikt mellan å ena sidan de rättsliga instansernas tillgång till information, å andra sidan sekretesskyddet. I detta fall har kommissionen sett sig tvungen att avslå den tyska domstolens begäran, med hänsyn till att inte bara domstolen själv utan även andra parter skulle kunna få tillgång till konfidentiell information.

Kommissionen försöker att, med hänsyn till eventuella liknande fall i framtiden, hitta lösningar som gör det möjligt att möta de rättsliga myndigheternas begäran samtidigt som konfidentialiteten beaktas i svaret.

Iakttagelser avseende genomförandet av gällande bestämmelser

Kommissionens avdelningar utför den juridiska bedömningen av vissa ärenden långsamt

1.89 Att kommissionen meddelar sin ståndpunkt i uppbördsärenden fritar inte på något sätt medlemsstaterna från deras skyldigheter när det gäller att driva in gemenskapens medel. Medlemsstaterna skall således fastställa och driva in dessa medel så snart villkoren är uppfyllda.

1.90 1.93 Revisionsrätten uppmärksammar ett verkligt problem. På grund av att vissa ärenden är så komplicerade, kan det ta viss tid innan frågan om ursprung är löst, vilket i extrema fall kan leda till den situation som revisionsrätten beskriver.

I det aktuella fallet erhölls yttrandet från kommittén för tullkodexen (avdelningen för ursprung) om fastställandet av ursprung i fallet rörande videokassetter från Macau först i februari 1994, efter en noggrann undersökning som till och med krävt en detaljerad teknisk analys av tillverkningsprocessen.

Resultaten av gemenskapens undersökningar meddelas medlemsstaterna alltför sent

1.94 1.95 Kommissionen beklagar den försening som revisionsrätten har anmärkt på, men som likväl måste ses som ett undantag. Kommissionen kommer att sörja för att all information som medlemsstaterna behöver överlämnas så fort som möjligt.

Brister i medlemsstaternas genomförande av undersökningsresultaten

Förfarandena för fastställande av inkomster i efterhand tillämpas inte på samma sätt

1.98 1.100 Kommissionen framhåller att indrivning pågår i de fall som revisionsrätten nämnt. Situationen i Förenade kungariket, Tyskland och Spanien kommer att bli föremål för kommissionens särskilda granskning.

Andra exempel på förseningar och brister i medlemsstaternas genomförande av beslut som fattats på gemenskapsnivå

1.103 Italien har meddelat att rättsliga förfaranden för smugglingsbrott har inletts i nio av ärendena i fråga. Övriga ärenden är fortfarande under utredning.

Brister i den räkenskapsmässiga uppföljningen av fastställda inkomster och uppbörd av tull

1.104 Kommissionen kommer att ta kontakt med de berörda medlemsstaterna för att erinra dem om deras skyldigheter i detta sammanhang.

Beviljande av betalningsanstånd i strid med tullkodexens bestämmelser

1.107 1.110 Kommissionen har vid sina kontroller i Belgien och Frankrike iakttagit samma brister. Den delar revisionsrättens betänkligheter och står i kontakt med medlemsstaterna för att nå en lösning på problemet.

1.111 Kommissionen kommer att ta kontakt med den berörda medlemsstaten så att det av revisionsrätten beskrivna förfarandet görs förenligt med gemenskapens bestämmelser.

Oenighet mellan medlemsstater om tillämpningen av de bestämmelser som gäller då en extern gemenskapstransitering inte avslutas

1.112 1.116 Kommissionen anser att det av revisionsrätten omnämnda fallet är ett typiskt exempel på de svagheter som har konstaterats på transiteringsområdet. I detta fall förenas problemen kring den otillräckliga garantin, bristen på samarbete mellan tullmyndigheterna, svagheterna i tullbestämmelserna vad gäller bevis på avslutande och svårigheterna att identifiera de betalningsskyldiga. Kommissionen har följt detta ärende ända från början och kan bekräfta svårigheterna att driva in de aktuella beloppen på grund av ovan angivna orsaker. Kommissionen framhärdar i sina krav på att Spanien, Frankrike och Belgien gör vad som behövs för att i efterhand ta med de undandragna beloppen i beräkningen.

Vad gäller den nödvändiga förbättringen av de förfaranden som revisionsrätten har omnämnt innefattar "åtgärdsplanen för transiteringsområdet" en punkt rörande rationalisering av förfarandet för indrivning av skulder.

Slutsats

1.117 Kommissionen överväger i meddelandet om förmånsordningarna att ordna gällande avtalsbestämmelser och ordningar på det sätt som revisionsrätten har begärt.

1.118 a) till c) Kommissionen kommer att vaka över att de lösningsförslag som den har angett i svaren på de punkter som revisionsrätten tagit upp genomförs.

d) Kommissionen har som angivits i svaren på punkterna 1.66 1.67, granskat möjligheten att förlänga preskrip-tionsfristen.

1.119 Som en följd av att förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 trätt i kraft, skall medlemsstaterna till stöd för de bedrägerimeddelanden som överlämnas varje kvartal även överlämna en uppdatering av tidigare meddelanden. För det fall som revisionsrätten avser sker uppföljningen genom stickprov enligt vissa objektiva kriterier. Resultaten av uppföljningen meddelas den budgetansvariga myndigheten. Kommissionen genomför under alla omständigheter uppföljningar av indrivningsläget och medlemsstaternas roll i samband därmed och den kommer inte att tveka när det gäller att om så krävs vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga, vilket även innefattar inledande av överträdelseförfaranden.

EGNA MEDEL FRÅN MERVÄRDESSKATT (MOMS) OCH BRUTTONATIONALINKOMST (BNI)

Rättelser av beräkningsunderlagen för moms och BNI

Situationen vad gäller reservationer och deras ekonomiska konsekvenser

1.127 Reservationerna rörande BNI meddelades 1992 (106) och 1994 (9). Bland de reservationer rörande egna medel i form av moms som fortfarande är under behandling meddelades 45 före år 1992, de övriga från och med 1992.

1.128 Med hänsyn till att endast medlemsstaterna förfogar över de nödvändiga uppgifterna för att upprätta beräkningsunderlag är det endast de som på ett tillfredsställande sätt kan utföra rättelser i de delar av beräkningsunderlagen som är föremål för reservationer. Kommissionen å sin sida kontrollerar om de rättelser som lämnats av medlemsstaterna är välgrundade (liksom den kontrollerar beräkningsunderlagen), vilket innebär att en reservation endast kan hävas med kommissionens medgivande.

Som en konsekvens av detta är det inte möjligt att avgöra de exakta ekonomiska verkningarna av en reservation förrän den har avslutats: reservationerna registreras således preliminärt i form av en symbolisk notering "pour mémoire".

Bokföringen av reservationer och den räkenskapsmässiga uppföljningen

1.130 1.136 Det system för förvaltning av reservationerna genom prognoser över anspråk på egna medel som kommissionen har beslutat att införa, bland annat efter anmärkningar från revisionsrätten, innebär ett administrativt arbete som ter sig så mycket tyngre eftersom det inte har några direkta ekonomiska verkningar.

En reservation är i sig inget annat än en indikation på att det finns ett problem vars lösning eventuellt kan leda till en positiv eller negativ rättelse av beräkningsunderlaget för de egna medlen i form av moms eller för BNI. Till följd av detta upprättas de prognoser över anspråk på egna medel som reservationerna avser "pour mémoire" och de förvandlas till betalningskrav endast om avslutandet av en reservation ger upphov till en fastställd, likvid och förfallen fordran.

Med hänsyn till att reservationerna och den ekonomiska betydelsen av att de avslutas uttryckligen anges i kommissionens kontrolldokument, medför en eventuell försening i upprättandet av formulär för prognoser över anspråk på egna medel ingen försening vad gäller behandlingen av reservationerna och inte heller vad gäller bokföringen av de faktiska anspråk som framkommit genom att reservationerna avslutats. Mot bakgrund av detta kommer kommissionen, med hänsyn till sina prioriteringar, att försöka få bort alla förseningar i samband med upprättandet av formulär för prognoser över anspråk på egna medel.

Kommissionen har vidare, i ett försök att underlätta den administrativa förvaltningen av reservationer, för avsikt att från och med den preliminära budgeten för 1998 föra in budgetposter vari reservationer rörande moms och BNI för det innevarande året kan redovisas: till följd av att posterna 3198 och 3298 upprättats kommer prognoser över anspråk på egna medel att kunna beaktas i räkenskaperna ända fram till 1998.

Vad gäller uppföljningen och samarbetet mellan kommissionens tjänstegrenar, blir varuförteckningarna regelbundet föremål för en ömsesidig kontroll av de berörda tjänstegrenarna. Kommissionen är dock i färd med att installera en ny databas (multi-user) som kommer att innehålla alla tvistiga fall och underlätta de berörda tjänstegrenarnas administrativa uppföljning av dessa.

Uppföljningen av fordringar för vilka reservationer har framförts och uppbörden av dem

1.137 1.138 För att lösa frågan om fastställande av beräkningsunderlaget för en medlemsstat kan kommissionen, inom ramen för gällande bestämmelser (artikel 9 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89), antingen diskutera med den nationella förvaltningen för att nå en gemensam överenskommelse, eller, om de rättsliga förutsättningarna är uppfyllda, inleda ett överträdelseförfarande som kan leda till att ärendet avgörs av revisionsrätten.

Gäller det en rättslig fråga om korrekt tillämpning av moms-direktiven eller av bestämmelserna om egna medel, inleder kommissionen ett överträdelseförfarande. Första steget är då att sända en "betalningsanmodan" till medlemsstaten, vari anges den tidpunkt från vilken dröjsmålsränta blir tillämplig. Om problemet är av teknisk art är det inte möjligt att fastställa någon frist medan diskussionerna fortfarande pågår.

Kommissionen har redan förklarat(86), att den inte tänker vända sig till revisionsrätten för varje teknisk meningsskiljaktighet som rör fastställandet av enskilda delar i beräkningsunderlaget. Detta skulle ge upphov till en enorm mängd tvistefrågor, vilket i sin tur skulle tvinga revisionsrätten att uttala sig i angränsande frågeställningar utan direkt juridisk anknytning, till exempel rörande beräkningsmetoder eller användningen av vissa databaser framför andra. En formalisering av tvisterna skulle vidare riskera att försena lösningen av de frågor som är föremål för tekniska reservationer.

1.139 Erfarenheten har visat att kommissionens förutsägelser från 1991 om ett snabbare avslutande av reservationerna var orealistiska.

Subventioner: beskattningsunderlag

1.142 Granskningen av de nationella lagstiftningarna har visat att frågan om hur moms på subventioner skall behandlas inte är ett problem som rör bristande införlivande i nationell lagstiftning av de ifrågavarande bestämmelserna i det sjätte moms-direktivet. Det handlar snarare om hur dessa bestämmelser tillämpas i enskilda fall. Därför kommer kommissionens allmänna reservationer att dras tillbaka.

Kompensation för köp av bil

1.143 De problem som revisionsrätten har pekat på är på väg att lösas, eftersom kommissionen och den berörda medlemsstaten har enats om beräkningsmetoden.

1.144 Den reservation som revisionsrätten nämner gäller endats en aspekt på ett mer omfattande problem, nämligen beräkningen av kompensation vid köp eller leasing av tjänstebilar.

Med hänsyn till att den nationella ordningen för sådana transaktioner ändrades 1992 och ytterligare en gång 1995, granskades problemet i dess helhet på nytt vid den senaste kontrollen i november 1996, och frågan är nu på väg att lösas.

Transaktioner avseende guld

1.146. Den principöverenskommelse som revisionsrätten nämner håller på att ta konkret form vad gäller beräkningen av moms-underlaget.

1.147 De exempel som revisionsrätten nämnt visar att kommissionens pragmatiska hållning vanligtvis gjort det möjligt att nå fram till tillfredsställande och allmänt godtagbara lösningar, även om detta i vissa fall kräver långa diskussioner av teknisk karaktär. Det är likväl tveksamt om dessa diskussioner kan avkortas genom att faställa tidsfrister med medlemsstaternas godkännande såsom revisionsrätten föreslår. Enligt denna hypotes skulle medlemsstaterna endast vara beredda att godkänna frister som är så långa som är tekniskt nödvändigt för att lösa problemen.

1.148 Kommissionen gör alltid vad som står i dess makt för att påskynda att reservationerna avslutas. När det gäller reservationer rörande moms föreslår kommissionen medlemsstaterna de lösningar som den bedömer lämpliga och uppmanar dem om så krävs till att efterforska bättre informationskällor. Kommissionen har redan antagit flera beslut rörande BNI som varit nödvändiga med hänsyn till de metoder som används på det statistiska området och följer nära statistikinstitutens arbete för att lösa problemen i samband med reservationerna.

1.149 Kommissionen lade nyligen fram ett utkast till ett nytt beslut till kommittén för BNI, vari fastställs tidsfristerna för överlämnande av eventuella ändringar i BNI-beräkningen, med beaktande av de punkter som kommissionen gjorts uppmärksam på.

Dröjsmålsräntor debiteras inte då egna medel tillhandahålls för sent

1.150 De frister som behövs för att avsluta reservationerna beror på de tekniska kraven i medlemsstaterna, vilka varierar från fall till fall. Detta gör det omöjligt att sedan en reservation anmälts förutse en "exakt ram" såsom revisionsrätten tänkt sig: kommissionen är skyldig att iaktta den rättsliga ram som följer av artikel 9 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.

Dröjsmålsränta debiteras varje gång en begäran om betalning sänds till olika medlemsstater innan ett överträdelseförfarande med ekonomiska konsekvenser inleds.

Vidare, vad gäller problem i samband med beräkningsunderlaget för moms, kan för övrigt ingen dröjsmålsränta debiteras medlemsstater med inskränkt beräkningsunderlag.

Anledningen till att kommissionen endast inleder överträdelseförfaranden när det är fråga om oriktig tillämpning av direktiven och bestämmelserna om egna medel, anges i svaren på punkterna 1.137 och 1.138 ovan.

Kommissionen är när det gäller reservationer rörande BNI medveten om att granskningen av de nationella räkenskaperna i syfte att på gemenskapsnivå säkerställa tillförlitlighet, komparabilitet och fullständighet, medför svårt och tidskrävande arbete både för de nationella statistikinstituten och för Eurostat. Därför har kommissionen till idag ansett som nödvändigt och prioriterat att fastställa de metodologiska riktlinjerna för detta arbete och att övervaka hur arbetet framskrider på nationell nivå.

Kommissionen utövar noggrant sin kontrollbehörighet enligt gällande bestämmelser: det finns uppenbarligen utrymme för förbättringar, men erfarenheten visar att en stor majoritet av medlemsstaterna inte är benägna att vilja ändra förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 som utgör en jämviktspunkt mellan olika krav.

1.151 I anmärkningarna till punkterna 1.137 och 1.138 har det faktiska tillämpningsområdet för artikel 9 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 redan beskrivits. Kommissionen vill också hävda att enligt dess tidigare erfarenheter löses flertalet reservationer genom överenskommelser med medlemsstaterna så snart som är praktiskt möjligt.

1.152 Vad gäller det fall som revisionsrätten nämner finns det ingen motsättning med den praxis som vanligtvis följs eftersom kommissionen såväl i fråga om reservationer som försenade betalningar debiterar dröjsmålsränta när villkoren enligt artikel 28.2 i budgetförordningen är uppfyllda.

Slutsats

1.154 Kommissionen anser att förseningarna i bokföringen av de beräknade fordringarna är beklagliga, men att de inte har skadat gemenskapernas ekonomiska intressen eftersom arbetet med att kontrollera och rätta beräkningsunderlaget sker före bokföringen.

Med hänsyn till den i allmänhet mycket begränsade betydelsen hos rättelserna av beräkningsunderlaget för moms, eftersom vissa reservationer med nödvändighet måste avslutas försenat (se punkt 1.133 i revisionsrättens rapport), anser kommissionen att detta inte utgör någon risk för att de egna medlen i form av moms inte skulle kunna fastställas inom de utsatta fristerna.

1.155 Kommissionen anser att revisionsrättens förslag inte kan genomföras inom den nuvarande rättsliga ramen för egna medel i form av moms. Kommissionen är inte behörig att ålägga medlemsstaterna betalningsfrister, utom i de fall när alla villkor för att inleda ett överträdelseförfarande föreligger. Den beaktar likväl dessa förslag och kan komma att ta upp dem igen i samband med utformningen av unionens framtida finansieringssystem.

1.156 Den pragmatiska hållning som kommissionen hittills har haft tycks vara den lämpligaste vägen att nå de mål som revisionsrätten har angivit och som kommissionen fullt ut stödjer. Samtidigt måste man i största möjliga utsträckning undvika att det uppstår helt onödiga konfliktsituationer.

Figur 1.1 - Gemenskapsbudgetens finansiering

>Start Grafik>

\raster="rg1"

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

DEL II Den gemensamma jordbrukspolitiken

INLEDNING

II.1 Del II om den gemensamma jordbrukspolitiken handlar om budgetförvaltning, 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken avseende hektarbidrag för jordbruksgrödor, bidrag till nötkött samt det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS). Kapitlen 3 och 5 behandlar uppföljningen vad gäller tobak och vin samt även resultaten från granskningen av exportbidrag.

Budgetförvaltning

II.2 Kapitel 2 som behandlar budgetförvaltningen redogör för utnyttjandet av anslagen för 1996 inom EUGFJ-garanti. Där framhålls skillnaden mellan de faktiska utgifterna och de ursprungliga anslagen och understryks vikten av att principen om ettårighet efterlevs. I kapitlet granskas även genomförandet av budgeten för EUGFJ under perioden 1992 1996 och ökningen av dess anslag kommenteras.

1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken

II.3 Kapitlen 3 och 4 innehåller iakttagelser avseende vissa aspekter av Mac Sharry-reformen. Dessa omfattar hektarbidraget för jordbruksgrödor och bidrag för nötkött. Även det integrerade administrations- och kontrollsystemet berörs. Kapitlen visar att övergången från garantipriser till direktstöd har ökat gemenskapens budgetutgifter.

Hektarbidrag för jordbruksgrödor

II.4 Den första delen av kapitel 3 behandlar den del av Mac Sharry-reformen från 1992 som avser jordbruksgrödor. Även om ökningen av budgetutgifterna kan anses normal när man går över från ett prisstödssystem där "konsumenten betalar" till ett system där "skattebetalarna betalar", har man försummat tillfällen att spara och skydda gemenskapsmedel. Spannmålsstödet, en av de viktigaste parametrarna, saknar koppling till världsmarknadspriserna och detta har lett till en överkompensation som uppskattas till 3 000 miljoner ecu under 1995/96. Den statistik som används för att upprätta regionaliseringsplanerna och basarealerna är inte tillräckligt tillförlitlig. Dessutom har oklara genomförandebestämmelser och oriktig tillämpning av dessa bestämmelser lett till ökade utgifter.

Bidrag för nötkött

II.5 Kapitel 4, som handlar om bidrag för nötkött och vissa utvalda åtgärder i samband med BSE, redovisar de system som har inrättats för att kompensera producenternas inkomstbortfall till följd av Mac Sharry-reformen och de särskilda åtgärder som vidtogs i samband med BSE-krisen 1996. I kapitel 4 drar revisionsrätten bl.a. slutsatsen att den kompensation som beviljats denna sektor var för hög och att kommissionen inte har tagit erforderlig hänsyn till den vikande tendensen i produktionscykeln 1992 1995. Kapitlet omfattar även iakttagelser om förvaltningen av BSE-relaterade åtgärder.

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet

II.6 Utvärderingen av genomförandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet för jordbruksgrödor och för bidrag för nötkött redovisas i kapitel 3 respektive kapitel 4. Av utvärderingen framgår att det ursprungliga slutdatumet 1 januari 1996 för genomförande av det integrerade administrations- och kontrollsystemet inom hela gemenskapen inte har kunnat hållas. Den understryker även behovet av ytterligare förbättringar vad gäller kontroll av systemen för bidrag för nötkött och av arealer som avsatts för jordbruksgrödor.

Uppföljning vad gäller tobak och vin

II.7 Kapitel 3 behandlar även uppföljningen av revisionsrättens särskilda rapport 1993 om de gemensamma organisationerna av marknaden för råtobak och vin. Större delen av den tobak som produceras inom gemenskapen håller fortfarande låg kvalitet, vilket kräver en hög bidragsnivå i förhållande till marknadsvärdet. När det gäller vin har inte de befintliga strukturella överskotten i tillfredsställande grad avhjälpts genom röjnings- och destillationsåtgärder.

Exportbidrag för nötkött

II.8 I kapitel 5 redovisas resultaten från en rad granskningar av exportbidrag för nötkött. Kapitlet undersöker granskningsförfarandena för import av nötkött inom ramen för Poseican-programmet. Vidare uppmärksammas i kapitel 5 de veterinära ursprungs-intygen för kött från vuxna handjur som importerats från Belgien. Kapitlet tar även upp de förfaranden som tillämpas i Frankrike och Nederländerna för att kontrollera återimporten till Europeiska unionen av export från gemenskapen som har avvisats av Egypten.

KOMMISSIONENS SVAR

Budgetförvaltning

II.2 Kommissionen förklarar i sitt svar att de anslag som finns i budgeten är preliminära och att ett underutnyttjande av anslagen inte med nödvändighet innebär att det politiska målet för åtgärden inte kommer att uppnås. Kommissionen är medveten om hur viktig principen om ettårighet är. För övrigt bemödar sig kommissionen att fastställa betalningsfrister på ett sådant sätt att principen kan respekteras fullt ut. Ökningen av anslagen under perioden 1992 1996 sammanfaller bland annat med det stegvisa genomförandet av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, tillämpningen av GATT-avtalet och utvidgningen av unionen med tre nya medlemmar.

Hektarbidrag för jordbruksgrödor

II.4 Kommissionens beräkningar visar en överkompensation för spannmålsstöd. Detta beror på att de verkliga siffrorna har visat sig vara bättre än de förutsättningar på vilka rådets grundförordning grundade sig. Kommissionen överväger möjligheten att återkomma i det här ärendet i samband med sitt betänkande om reformen av sektorn för jordbruksgrödor, inom ramen för Agenda 2000. Vad avser den statistik som ligger till grund för regionaliserings-planerna anser kommissionen att den är tillräckligt tillförlitlig, med tanke på att det är svårt att uppnå en 100-procentig tillförlitlighet i frågan. Kommissionen förklarar i sitt svar varför den anser att dess tillämpningsförordningar noga följer bestämmelserna i rådets grundförordning.

Bidrag för nötkött

II.5 De huvuddrag som betonas i revisionsrättens synpunkter på den gemensamma marknadsorganisationen tas upp av kommissionen i Agenda 2000. Revisionsrättens kommentarer och synpunkter kommer att noggrant övervägas under förberedelserna av en ny reform av sektorn.

Uppföljning vad gäller tobak och vin

II.7 I sitt svar erkänner kommissionen att det speciella stöd som skall stimulera tobakskvalitet i sin nuvarande utformning inte fått någon betydande effekt. Det beror på att stödet innehåller svagheter som en framtida reform av sektorn kommer ge möjlighet att åtgärda. Kommissionen vill betona att systemet med definitiv nedläggning av vinodlingar har minskat produktionspotentialen inom vinsektorn, även om systemet för att bli mer effektivt måste genomgå vissa förändringar i samband med nästa reform.

KAPITEL 2(87*) Budgetförvaltning

2.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 2.1

Ursprungliga anslag 2.2

Ändringar av de ursprungliga anslagen 2.3 - 2.5

Genomförande av budgeten 2.6 - 2.10

Principen om ettårighet 2.11 - 2.13

Utvecklingen 1992 1996 2.14 - 2.15

Slutsats 2.16 - 2.18

INLEDNING

2.1 Detta kapitel behandlar anslagen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), anslagen för kapitel B2-51 "fullbordandet av den inre marknaden, kontroll och andra åtgärder på jordbruksområdet" och slutligen de motsvarande preliminära anslagen som tas upp i kapitel B0-40. Fördelningen av dessa anslag visas i tabell 2.1. Kapitlet omfattar en granskning av de ursprungliga anslagen, av de ändringar som gjorts beträffande dessa anslag (genom tilläggs- och ändringsbudgeten å ena sidan, genom överföringar å andra sidan), budgetens genomförande, principen om ettårighet samt utvecklingen under perioden 1992 96.

URSPRUNGLIGA ANSLAG

2.2 Anslagen för garantisektionen vid EUGFJ, som är avsatta för speciella ändamål i den allmänna budgeten för budgetåret 1996, så som den antogs av Europaparlamentet den 21 december 1995(88), uppgick till 41 258,5 miljoner ecu varav 500 miljoner avsåg den monetära reserven. Det totala beloppet för avdelningarna 1 5 i underavsnitt B1 uppgick till 40 758,5 miljoner ecu, vilket är lägre än det förutsedda belopp som föreskrivs i de riktlinjer för jordbruket (40 828 miljoner ecu) som har fastställts genom rådets beslut av den 31 oktober 1994 om budgetdisciplin(89).

ÄNDRINGAR AV DE URSPRUNGLIGA ANSLAGEN

2.3 I tilläggs- och ändringsbudget nr 1/96 gjordes en väsentlig justering av de ursprungliga anslagen genom utnyttjandet av 54,5 miljoner ecu av de preliminära anslagen (se tabell 2.1). Vidare gjordes ett antal överför-ingar mellan punkter (727,5 miljoner ecu), mellan artiklar (815,7 miljoner ecu) och mellan kapitel (523,5 miljoner ecu) under budgetåret (se tabell 2.2), vilket resulterade i den fördelning av de slutgiltiga anslagen som visas i tabell 2.1.

2.4 Det totala beloppet efter den nya fördelningen av anslag mellan avdelningarna i underavsnitt B1 understeg fortfarande beloppet för riktlinjerna för jordbruket (se punkt 2.2). Det absoluta värdet för dessa ändringar i den ursprungliga budgeten uppgick till 5 306 miljoner ecu, 12,8 % av den ursprungliga budgeten (se tabell 2.2).

2.5 De huvudsakliga ändringarna (se tabell 2.2) i förhållande till den ursprungliga budgeten gällde följande kapitel:

>Plats för tabell>

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

2.6 Utgifterna för underavsnitt B1 för budgetåret 1996 uppgick till 39 107 miljoner ecu (se tabell 2.3) och understeg de ursprungliga anslagen ( P4,1 %, bortsett från den monetära reserven) trots en ökning av utgifterna som orsakats av BSE (1 229 miljoner ecu, dvs. 3 % av den ursprungliga budgeten). Den monetära reserven(90) användes inte på grund av att beloppet för variationerna i US-dollar/ecu-marknadskursen var lägre än den neutrala marginalen på 200 miljoner ecu.

2.7 I tabell 2.1 visas utgifterna per kapitel och hur dessa utgifter avviker dels från de ursprungliga anslagen, dels från de slutgiltigt disponibla anslagen. Genomförandet understeg de slutgiltiga anslagen för samtliga kapitel och de ursprungliga anslagen för samtliga kapitel utom olivolja, nötkött och andra åtgärder. De mest betydande avvikelserna (i miljoner ecu och i %) vad gäller de ursprungliga och de slutgiltiga anslagen avser följande kapitel:

>Plats för tabell>

2.8 Detta underutnyttjande, som medför betydande avvikelser i förhållande till målen för de berörda politikområdena, kan i vissa fall hänföras till budgetpunkterna

>Plats för tabell>

2.9 Utgifterna för 1996 fördelade efter slag och medlemsstat presenteras i tabell 2.4. En sammanställning av räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ visas i tabell 2.5.

2.10 Eftersom det saknades disponibla anslag för punkt B1-1890 "Bistånd till Kaukasien och Centralasien", gjordes ett åtagande om 17,9 miljoner ecu för transportkostnader för livsmedelshjälp för punkt B1-1011 "Tekniska kostnader för offentlig lagring". När punkt B1-1890 hade tillförts de nödvändiga anslagen, överfördes utgifterna, för vilka det ursprungligen hade gjorts ett åtagande över punkt B1-1011, till punkt B1-1890. Det ursprungliga åtagandet överensstämde inte med budgetförordningens principer, eftersom det gjordes under en annan budgetrubrik än den som avsetts i budgeten.

PRINCIPEN OM ETTÅRIGHET

2.11 Enligt denna princip godkänns utgifter endast för ett budgetår och alla utgifter under ett visst budgetår skall hänföras till motsvarande budget. Utgifterna för garantisektionen vid EUGFJ täcks av icke-differentierade anslag, som i princip godkänns för en period som inte överskrider det aktuella budgetåret. Anslagens karaktär gör att de är lämpade att säkerställa att principen om ettårighet efterlevs. Jordbruksförordningarnas bristande precision leder emellertid oundvikligen till att denna princip inte tillämpas med tillräcklig noggrannhet.

2.12 Räkenskaperna för 1996 omfattar t.ex:

a) Vissa utgifter som hänförs till de tidigare årens budget:

- 14 miljoner ecu som avser bidrag per tacka för regleringsåret 1994 och som har betalats av Grekland, Spanien, Irland, Italien och Förenade kungariket.

- 11,7 miljoner ecu som avser stöd för humleplantor för regleringsåret 1994 och som har betalats av Belgien, Portugal och Förenade kungariket.

- 26,3 miljoner ecu som avser 1993 års omställningsbidrag för tobak och som har betalats av Grekland.

b) Vissa utgifter som avser budgetåret 1997:

- 223,7 miljoner ecu för bidrag för nötkött (se punkt 3.64).

- 81 miljoner ecu som avser utgifter för kompletterande åtgärder i Österrike.

- 25,8 miljoner ecu som gäller den andra utbetalningen av det agromonetära stödet till Nederländerna.

c) Ett antal icke aktuella utgiftsposter av vilka den äldsta härrör från 1989.

d) Och omvänt omfattar budgetåret 1996 inte

- 110,2 miljoner ecu som har betalats av Spanien och Italien i samband med det första förskottet för bidrag per tacka för regleringsåret 1996 och som kommer att hänföras till budgetåret 1997,

- 64,5 miljoner ecu för utgifter som Italien har haft för kompletterande åtgärder under budget-året 1996 och som kommer att tas upp i räkenskaperna för 1997.

2.13 Denna situation beror på flera faktorer, t.ex:

a) Många förordningar fastställer inte några betalningsvillkor eller tidsfrister och sådana saknas för 84 % av kommissionens underposter (underavdelningar till posterna i budgeten).

b) Möjligheten att fastställa betalningsvillkor eller tidsfrister som överskrider det innevarande budget-året, t.ex. när det gäller kompletterande åtgärder.

c) Kommissionens förordning (EG) nr 296/96(91)- undantar försenade betalningar från påföljd då dessa inte uppgår till mer än 4 % av de belopp som betalas inom tidsfristerna, t.ex. de utgifter som nämns i punkt 2.12 a),

- ger kommissionen möjlighet att helt eller delvis avstå från varje påföljd.

UTVECKLINGEN 1992 1996

2.14 En undersökning om hur den slutgiltiga budgeten och genomförandet av denna har förändrats under perioden 1992 1996 visade att

a) budgeten (genomförandet) ökade under dessa fem år med 7 793 miljoner ecu (24,9 %) jämfört med 30,1 % för betalningsbemyndigandena (och 33,5 % för åtagandebemyndigandena) för den totala budgeten,

b) största delen av denna ökning gick till:

- B1-10 "jordbruksgrödor", inklusive uttag av areal (6 016 miljoner ecu, +58,1 %), även om kommissionen i sin beräkning(92) endast uppskattade en hälften så stor ökning för samma period (3 162 miljoner ecu),

- B1-21 "nötkött" (2 273 miljoner ecu, +52 %),

- B1-50 "kompletterande åtgärder" (1 852 miljoner ecu) som inleddes 1992,

och en mindre del till:

- B1-15 "frukt och grönsaker" (335 miljoner ecu, +27 %),

- B1-39 "andra åtgärder" (225 miljoner ecu) som inte fanns 1992,

- B1-38 "landsbygdsutveckling" (194,4 miljoner ecu, +64 %),

- B1-25 "andra åtgärder till stöd för animaliska produkter" (110 miljoner ecu) och i synnerhet särskilda program i samband med vissa regioners avsides läge och ökaraktär (Poseidom, Poseima, Poseican, de mindre Egeiska öarna) och som i praktiken inte fanns 1992,

c) omvänt minskade utgifterna för följande kapitel:

- B1-22 "får- och getkött" ( P428 miljoner ecu, P24 %),

- B1-16 "produkter inom vinsektorn" ( P305 miljoner ecu, P28 %),

- B1-30 "bidrag för vissa varor som framställs genom förädling av jordbruksprodukter" ( P208,5 miljoner ecu, P30 %), B1-33 "bidrag i samband med livsmedelshjälp från gemenskapen" ( P192,9 miljoner ecu, P87 %) och B1-24 "ägg och fjäderfäkött" ( P54,4 miljoner ecu, P28 %), varav den största delen utgörs av bidrag.

2.15 Att göra prognoser är onekligen en svår uppgift, särskilt för jordbruksområdet. En jämförelse mellan den ursprungliga budgeten och genomförandet av den under perioden 1992 1996 (se tabell 2.6) visar dock att

a) sedan 1992 har budgeten genomgående beräknats för högt men från 1994 (+9,3 %) till 1996 (+4,0 %) har tendensen varit nedåtgående,

b) fem kapitel dessutom genomgående har uppvisat överskott,

- B1-16 "produkter inom vinsektorn", från 2 % till 77 %

- B1-17 "tobak", från 6 % till 17 %,

- B1-25 "andra åtgärder till stöd för animaliska produkter", från 11 % till 33 %,

- B1-33 "bidrag i samband med livsmedelshjälp från gemenskapen", från 23 % till 188 %,

- B1-35 "utdelning till fattiga inom gemenskapen", från 15 % till 96 %.

c) ytterligare två kapitel har uppvisat överskott de senaste två till tre åren:

- B1-50 "kompletterande åtgärder", från 11 % till 65 %,

- B1-11 "socker", från 6 % till 13 % (tabell 2.11).

d) Den genomsnittliga avvikelsen per kapitel i procent av de ursprungliga anslagen har i praktiken varit konstant 1992 1996 (se tabell 2.6), vilket tyder på att prognosernas kvalitet inte har förbättrats.

SLUTSATS

2.16 De ursprungliga anslagen som har avsatts för garantisektionen vid EUGFJ för 1996 uppgick till 41 258,5 miljoner ecu och utgiftstaket för jordbrukets riktlinjer har således inte överskridits (se punkt 2.2). Ändringarna beträffande de ursprungliga anslagen var förhållandevis omfattande (se punkterna 2.3 2.5). Genomförandet understeg de slutgiltigt disponibla anslagen ( P4,1 %) utan att den monetära reserven togs i anspråk (se punkt 2.6), dock med betydande avvikelser för vissa kapitel (se punkterna 2.6 2.10). Endast för tre kapitel överskred genomförandet de ursprungliga anslagen, för "olivolja", "nötkött" och "andra åtgärder" (se punkt 2.7).

2.17 Vissa utgifter som avsett ett annat budgetår har emellertid hänförts till 1996, medan andra punkter som hänför sig till 1996 inte har tagits upp 1996 (se punkterna 2.11 2.13). Revisionsrätten rekommenderar att kommissionen på nytt granskar frågan om ettårighet och säkerställer att betalningstider fastställs i förordningarna.

2.18 Granskningen av budgetförvaltningen under perioden 1992 1996 visar att budgeten för EUGFJ har fortsatt att öka och att anslagen för vissa kapitel konstant beräknas för högt (se punkterna 2.14 2.18). Slutligen visar utvecklingen för 1992 1996 av avvikelserna per kapitel eller den genomsnittliga avvikelsen mellan de ursprungliga anslagen och genomförandet (se tabell 2.6) att prognosernas kvalitet fortfarande måste förbättras.

KOMMISSIONENS SVAR

ÄNDRINGAR AV DE URSPRUNGLIGA ANSLAGEN

2.3 Orsaken till den stora omflyttning av anslag som gjordes genom ändrings- och tilläggsbudgeten nr 1/96 var att man var tvungen att hantera BSE-krisen. De kostnader på ca 1,3 miljarder ecu som uppstod har kunnat täckas, utan att budgetanslaget har behövt ökas, tack vare att anslagen inom andra sektorer inte har utnyttjats fullt ut eftersom marknaderna för dessa sektorer har varit gynnsamma.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

2.8 De införda anslagen är preliminära och ett underutnyttjande innebär inte nödvändigtvis att åtgärdens politiska målsättningen inte har uppnåtts. Dessutom avser de exempel som omnämns åtgärder som ännu inte hade utnyttjats fullt ut, särskilt de åtgärder som avser förtidspensionering och beskogning för vilka medlemsstaterna inte har genomfört programmen. När det gäller beskogning har väderleksförhållanden försenat genomförandet av nämnda program, särskilt i Spanien där torkan var särskilt svår under 1995 och 1996.

2.10 Den 27 juli 1994 fastställde rådet i sin förordning (EG) nr 1999/94 ett belopp på 165 miljoner ecu för gratisleverans av interventionsprodukter till vissa länder i Kaukasien och Centralasien. Dessa produkter levererades till största delen under vintern 1995/96. Åtaganden för en del av anslagen kunde dock inte göras före utgången av budgetåret 1995. Det återstod att göra ett åtagande för ett belopp på 55 miljoner ecu för 1996 års budgetanslag.

I den ursprungliga budgeten infördes det inte några utgifter på 1996 och följaktligen fanns det inte tillräckligt med anslag i den tillfälliga budgetposten för att täcka den del som skulle genomföras under budgetåret 1996. För att undvika risken att inte uppnå det mål som fastställts genom rådets förordning avbröts inte mobiliseringen och transporten av produkterna i avvaktan på en budgetöverföring. Utgifterna påfördes därför punkt B1-1011 Tekniska kostnader för offentlig lagring.

PRINCIPEN OM ETTÅRIGHET

2.11 Kommissionen anser att budgetreglerna har följts.

Dessutom hänför sig anslagen för varje budgetpunkt inte till ett visst regleringsår utan till betalningar som skulle kunna göras för en viss åtgärd med hänsyn till den beräknade faktiska betalningstakten (jfr budgetprognoserna som ligger till grund för budgeten).

När det inte föreligger någon betalningsfrist i bestämmelserna får kommissionen inte tillbakavisa en utgift som anmälts under budgetåret enbart på grund av att den åtgärd som leder till utgiften kan löpa över flera år.

Det är därför självklart att kommissionen inte har något intresse i att åtaganden från tidigare år ackumuleras. Det är av denna anledning som kommissionen sedan ett par år tillbaka har ökat antalet betalningsfrister och antagit en bestämmelse som gör det möjligt att gradvis minska utbetalningarna vid överskridande.

2.12 a) - De 14 miljoner ecu som revisionsrätten nämner ingår i den marginal på 4 % som anges i förordning (EG) nr 296/96.

- Stöd till humleproduktion för skörden 1994 skulle betalas tidigast den 15 oktober 1995, men lagstiftningen innehåller inga betalningsvillkor (förordning (EEG) nr 1696/71, art. 12).

- Enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 3616/92 är det möjligt att fördela utbetalningarna av omställningsbidraget för tobak som avser skörden 1993 på de tre budgetåren 1994, 1995 och 1996.

b) - För att hjälpa de nötköttsproducenter som drabbats av lågkonjunkturen inom sektorn till följd av BSE-krisen flyttade kommissionen, i enlighet med rådets önskan, fram datumet för att börja förskottsutbetalningarna av nötköttsbidragen. Denna omfördelning av utgifter från 1997 till 1996 var möjlig eftersom det fanns outnyttjade tillgångar under budgetåret 1996.

- Kommissionen hade godkänt en österrikisk ansökan om höjning av det tak som gällde för delbetalningarna 1995 och 1996.

- Denna betalning var förenlig med den lagstiftning som fastställer att den andra delbetalningen fick göras från och med augusti 1996.

c) Förordning (EG) nr 296/96 om disciplin kunde inte tillämpas på fall som inträffade under regleringsåren innan den förordningen trädde i kraft.

d) Betalningarna av det första förskottet på tack- och getbidraget för regleringsåret 1996 har gjorts både under budgetåret 1996 (390,3 miljoner ecu) och 1997 (110,2 miljoner ecu) i enlighet med de betalningsfrister som anges i lagstiftningen.

Den anmärkning som gjorts i rapporten i varningssystemet avser ett konstaterande av en långsammare betalningsrytm för Spanien och Italien jämfört med föregående budgetår, och avser inte att utgifter inte skulle ha betalats i tid.

2.13 Kommissionen fortsätter att göra stora ansträngningar när det gäller betalningsfristerna inom alla sektorer där detta visar sig möjligt

a) och b) Den lagstiftning som styr de olika datumen för de gemensamma organisationerna av marknaden härrör till stor del från före 1988 och innehåller därför inte alltid bestämmelser om betalningarna inom budget-året (från den 16 oktober till den 15 oktober påföljande år). Vid reformen 1992 såg därför kommissionen till att införa tvingande betalningsfrister för de direkta stöden inom sektorn för jordbruksgrödor och nötkött. Kommissionen har därefter gjort samma sak för betalningarna av produktionsstöd för olivolja, bomull, tobak och torkat foder.

Utkastet till reform av den gemensamma organisationen av marknaden för humle innehåller likaså en bestämmelse som förbinder betalningarna för ett regleringsår med ett budgetår.

c) Målsättningen med förordning (EG) nr 296/96 är att stärka budgetdisciplinen inom medlemsstaternas utbetalningsställen.

4-procent marginalen är avsedd att täcka de fall där utgifterna inte ifrågasätts, men ändå inte har kunnat betalats i tid därför att det finns problem med dem.

Om kommissionen har krävt extra kontroller för att försäkra sig om att utgifterna är berättigade eller om tidsfristerna inte har kunnat hållas på grund av force majeure, skall dock inte de nationella myndigheterna kunna tvingas att finansiera dessa utgifter eftersom förseningen har uppstått oberoende av medlemsstaterna. Därför anges i förordningen en möjlighet att skjuta upp eventuella sanktioner.

UTVECKLINGEN 1992 1996

2.14 När det gäller variationerna i utgifterna mellan 1990 och 1996 vill kommissionen göra några kommentarer som är nödvändiga för bättre förståelse av utvecklingen.

a) b) Utgiftsökningen mellan 1992 och 1996 för jordbruksgrödor, nötkött och kompletterande åtgärder (som inte fanns 1992) är ett resultat av reformen 1992 av den gemensamma jordbrukspolitiken, som är baserad på principen om att prissänkningar kompenseras genom direkta stöd. Detta ger uttryck för rådets vilja att minska prisstödet och ersätta det med arealstöd eller djurbidrag som inte har samband med produktionen. Detta har stabiliserat de berörda marknaderna och lett till den tillkommande utgiften. Övergången till ett system med direkta stöd lättar givetvis konsumenternas börda och ökar bördan för skattebetalarna inom gemenskapen.

- De ökade utgifterna inom nötköttssektorn beror även på kostnaderna för BSE-åtgärderna (1,3 miljarder ecu) 1996.

- De ökade utgifterna för frukt och grönsaker är resultatet av att man efter 1992 införde en gemensam organisation av marknaden för bananer och av åtgärder för att omstrukturera nötodlingar.

- Kapitel B1-39 andra åtgärder tillfördes anslag 1996 för finansiering av de agromonetära stöd som rådet fattat beslut om 1995.

- Utgiftsökningen för kapitlet B1-38 landsbygdsutveckling är en följd av ökade nötkreatursbidrag i de mindre gynnade områdena efter reformen 1992.

- Slutligen har det på kapitel B1-25 andra åtgärder till stöd för animaliska produkter förts upp nya utgifter för animaliska produkter när det gäller program för regioner i unionens yttersta periferi.

c) - Utgifterna i kapitel B1-22 får- och getkött minskade 1996, främst till följd av att en stor del av det andra förskottet för 1995 betalades under budgetåret 1995.

- Vinsektorn har under ett flertal år upplevt en utveckling där produktionen av bordsvin varit liten vilket lett till att möjligheten till destillation inom gemenskapen har utnyttjats i mindre utsträckning. Den minskade produktionen beror till stor del på väderleksförhållandena, men även på den politik som förts de senaste åren när det gäller röjning av vinstockar.

- Utgifterna inom kapitlen B1-30, B1-33 och B1-24 är endast bidragsutgifter. Dessa håller på att minskas, främst på grund av den nödvändiga sänkningen av spannmålspriserna i reformen 1992, men även (kapitel B1-24) för att respektera de budgettak som överenskommits i det avtal som ingicks under Uruguayrundans multilaterala handelsförhandlingar.

2.15 Revisionsrätten medger att det är svårt att göra prognoser för jordbruksområdet. Kommissionen delar denna åsikt och detta desto mer under en period som karaktäriseras av genomgripande förändringar av jordbrukspolitikens styrmedel.

a) Kommissionen vill påminna att budgetåren 1992 1996 omfattar ett gradvis införande av 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (budgetåren 1994, 1995 och 1996), tillämpningen av GATT-avtalet och utvidgningen med tre nya medlemsstater 1995. Under denna period har likaså ett stort antal nya åtgärder genomförts, en allmän utförsäljning av lagrade interventionsprodukter och hanteringen av BSE-krisen inom nötköttssektorn. Till detta kommer agromonetära händelser och omformuleringen av systemet. Väderleksförhållandena, i synnerhet flera år med torka i vissa medlemsstater och en gynnsam konjunktur på världsmarknaden, har bidragit till att det varit svårt att göra budgetprognoser. De faktorer som nämnts har i de flesta fall förstärkts och lett till ett underutnyttjande av anslagen.

Utbetalningsställenas behandling av ärenden har också gjort det svårare att genomföra budgeten fullt ut vilket lett till att förseningarna har hopat sig, i synnerhet i slutet av budgetåret. Under sådana omständigheter anser kommissionen att det är mycket svårt att förbättra budgetprognosernas kvalitet så länge som man inte kan hantera dessa faktorer på ett bättre sätt.

Om man bortser från avdelning B1-6 märker man att det ursprungliga anslaget för 1993 är mindre än utgifterna under detta budgetår. Procenttalen på global nivå i punkt a måste följaktligen ses över på nytt.

b) - Kapitel B1-16 hänför sig till vinsektorn där den största utgiften huvudsakligen kommer av åtgärder för destillation och lagring av alkohol för att få bort överskottet på bordsvin som producerats under ett regleringsår. Druv-skörden, som sker på hösten, är starkt beroende av väderleksförhållandena. Den preliminära budgeten upprättas under årets första månader och är baserad på tendensen i avkastningen. Under sådana omständigheter anser kommissionen att det är svårt att göra riktiga prognoser med hänsyn till de tidsmässiga kraven när det gäller budgetförfarandet. En förbättring skulle vara möjlig om kommissionen systematiskt lade fram en ändringsskrivelse i september när rådet läst igenom budgeten första gången eller en ändrings- och tilläggsbudget under budgetårets första månader.

- Kapitel B1-17 tar upp utgifterna för tobakssektorn, huvudsakligen produktionsbidrag. 1992 gjordes en noggrann översyn av reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden för att få bukt med de allvarliga brister i funktionen som konstaterats under föregående år. Dessa fördelas i framtiden på budgetanslag som grundar sig på nationella produktionskvoter som berättigar till bidrag. Produktionen under ett bidragsberättigande reg-leringsår är inte känd förrän i början av kommande sommar, dvs. mer än ett år efter det att budgeten upprättades. Eftersom de erfarenheter som hittills gjorts av det nya systemet inte är tillräckliga, uppskattade kommissionen att kvoterna skulle komma att utnyttjas fullt ut när den upprättade den preliminära budgeten även om det visar sig att utgifterna 1996 motsvarade ett underutnyttjande av kvoterna med ca 5 %.

- Kapitel B1-25 omfattar huvudsakligen utgifterna för programmet Poseican för vilket det varit svårt att uppskatta det faktiska behovet under inledningsskedet.

- Utgifterna i kapitel B1-33 är beroende av två faktorer: de val som kommissionen gör under budgetåret för att genomföra gemenskapens del av det världsomfattande programmet för livsmedelsstöd och nivån på de bidrag som betalas ut.

Den snabba utsäljningen av alla interventionsprodukter medförde även här en ändring av tillämpningsbestämmelserna som gjorde det möjligt att köpa produkter på marknaden. Denna omstrukturering av nationella program 1996 ledde till förseningar i genomförandet vilket motiverade en ansökan om överföring av anslag från budgetåret 1996 till budgetåret 1997. Kommissionen påminner också om att budgetanslaget i detta kapitel fastställdes av Europaparlamentet till 200 miljoner ecu, och att det inte är resultatet av en prognos.

c) - Prognoserna för kompletterande åtgärder rörde program som till stor del fortfarande höll på att förhandlas eller var på väg att antas. Under sådana omständigheter och om man lägger till genomförande och ökad takt för programmen är det svårt att exakt förutsäga den kommande utgiftsnivån även om de finansiella ramarna redan fanns genom att det fastställts ett utgiftstak för perioden 1993 1997.

- Utgifterna för kapitel B1-11 socker överskred de ursprungliga anslagen under budgetåret 1993. Ett gynnsamt konjunkturmässigt läge i samband med att tillgången på världsmarknaden avtog i förhållande till efterfrågan för första gången på många år och att produktionen steg inom gemenskapen stimulerade exporten och medförde utgifter i form av bidrag utöver prognoserna.

d) Revisionsrätten påpekar att jordbruksprognosernas kvalitet inte har förbättrats. Kommissionen anser att en helhetsbedömning av prognoserna i alltför hög grad förenklar den komplexa verklighet som beskrivs i jordbruksprognoserna.

Kommissionen anser att man bör skilja mellan prognoserna för direkta stöd i dess vidaste betydelse och de som avser åtgärder för marknadsintervention (bidrag och lagring).

För de direkta stöden, som står för en stor del av utgifterna (mer än 60 %), infördes det genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 1992 styrmedel (direkt stöd per arealenhet eller per djur, kompletterande åtgärder, högsta stödbelopp för en maximal kvantitet ...) som gör att utgifterna måste vara bättre förutsebara. Detta har kommissionen konstaterat. För spannmål har till exempel avvikelsen mellan prognoserna och genomförandena när det gäller arealer som berättigar till utbetalning av arealstöd minskat från 2,8 miljoner hektar för skörden 1993 till 0,9 miljoner hektar för skörden 1995. Det är riktigt att det har krävts flera år för att låta jordbrukarna anpassa sig till de nya systemen och därmed för att konstatera en förbättring av prognoserna.

Däremot medger kommissionen att det är svårt att förbättra situationen när det gäller åtgärderna för marknadsintervention.

När det gäller vissa aspekter av prognosen kan man inte nödvändigtvis räkna med en förbättring av prognoserna i de fall parametrarna är mycket osäkra (produktion, världsmarknadspris ...). Tvärtom har reformen när det till exempel gäller spannmålssektorn gjort prognoserna ännu mer osäkra i de fall den offentliga lagringen har minskats avsevärt och det är sedan dess inte längre möjligt att påverka priserna i betydande utsträckning genom att styra de offentliga lagren.

När den preliminära budgeten för ett budgetår läggs fram grundar sig kommissionen på den bästa tänkbara kunskap som finns om marknaderna. Ett sätt att förbättra prognoserna på detta område skulle vara att så sent som möjligt lägga fram en ändringsskrivelse till den preliminära budgeten. Tidsplanen enligt budgetförordningen är dock sådan att för garantisektionen vid EUGFJ skulle ändringsskrivelsen knappast förbättra situationen frånsett om den begränsas till att endast beakta ändringar i lagstiftningen. Ställd inför detta faktum godkände parlamentet och rådet att kommissionen kunde få lägga fram en ändringsskrivelse fram till och med den 31 oktober för att på så sätt återspegla den senaste utvecklingen på jordbruksmarknaderna.

SLUTSATS

2.16 Orsaken till den stora omflyttning av anslag som gjordes genom ändrings- och tilläggsbudget nr 1/96 var att man var tvungen att hantera BSE-krisen. De kostnader som uppstod, ca 1,3 miljarder ecu, har kunnat täckas utan att budgetanslaget har behövt ökas tack vare att anslagen inte utnyttjats fullt ut inom andra sektorer eftersom marknaden har varit gynnsam för dessa sektorer.

2.17 Så snart det är möjligt skall kommissionen försöka fastställa betalningsfrister som garanterar att principen om ettårighet efterlevs när det gäller utgifterna för garantisektionen vid EUGFJ (se svaren till punkterna 2.11 2.13).

2.18 Under budgetåren 1992 1996 genomfördes gradvis 1992 års reform av jordbrukspolitiken (1994, 1995, 1996), GATT-avtalet började tillämpas och den gemensamma jordbrukspolitiken utvidgades till att omfatta tre nya medlemsstater 1995. Under denna period genomfördes även ett stort antal nya åtgärder, en allmän utförsäljning av lagrade interventionsprodukter och åtgärder för att hantera BSE-krisen inom nötköttssektorn. Därtill kommer olika agromonetära händelser. Slutligen bidrog väderleksförhållandena, särskilt flera års torka i vissa medlemsstater, och en gynnsam konjunktur på världsmarknaden till att det var svårt att göra budgetprognoser som överensstämde med den faktiska utgiften. Nämnda faktorer har i de flesta fall stärkts ytterligare och bidragit till budgetbesparingar.

De svårigheter som förekommit på utbetalningsställena när det gäller behandling av ärenden har också gjort det svårare att genomföra budgeten fullt ut vilket lett till ett antal förseningar som särskilt varit märkbara vid budgetårets slut. Kommissionen gör insatser tillsammans med medlemsstaterna för att hantera de olika faktorer som hindrar att budgetprognosernas kvalitet förbättras.

Prognoserna för en stor del av utgifterna har förbättrats mellan 1992 och 1996. För återstoden har prognoserna samband med mycket osäkra parametrar som gör att det skulle vara mycket riskabelt att hävda att den eller den metoden skulle kunna medföra att prognoserna förbättrades.

I en alldeles ny rapport som lagts fram av en expert utanför kommissionen har det dessutom visats att under perioden 1990 1996 hade det totala underutnyttjandet en tendens till att växa något (från + 6,1 % till 7,6 %), men detta har inte på något sett lett till att prognosernas kvalitet har försämrats. Tvärtom har prognoserna per budgetkapitel förbättrats; däremot har "felen" som före reformen antingen var negativa eller positiva och därmed jämnade ut varandra blivit mycket mera systematiska efter reformen och med hänsyn till de styrmedel som införts (maximal garanterad kvantitet, basareal, djurkvoter), ett positivt tecken.

Kommissionen kommer att ta hänsyn till detta analysmaterial för framtida budgetår och särskilt inom ramen för SEM 2000.

Slutligen bör det understrykas att jordbruksprognosen inte är en ensidig handling från kommissionens sida. Det ad hoc-samrådsförfarande som inrättades genom det interinstitutionella avtalet gör parlamentet och rådet delaktiga i denna svåra uppgift.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 3(93*) Organisationen av marknaderna - Vegetabiliska produkter

3.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Hektarbidrag för jordbruksgrödor 3.1 - 3.79

Kontroll av budgetutgifterna 3.5 - 3.8

Stödsystemets grundläggande kriterier 3.9 - 3.31

Betalning av hektarbidrag 3.9 - 3.12

Basarealer och behandling av överskridande 3.13 - 3.19

Regionaliseringsplanerna 3.20 - 3.23

Utjämning av avkastningarna och tak för bevattningen 3.24 - 3.26

Stabilisator för avkastningen 3.27 - 3.28

Statistikens tillförlitlighet 3.29

Jordbruksinkomsten 3.30 - 3.31

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS) 3.32 - 3.69

Upprättandet 3.32

Total kostnad för det integrerade administrations- och kontrollsystemet 3.33

Stödansökningar 3.34 - 3.37

Databaser 3.38 - 3.40

Det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiftena 3.41 - 3.42

Det integrerade kontrollsystemet 3.43 - 3.69

Slutsatser 3.70 - 3.79

Uppföljning av iakttagelser i revisionsrättens årsrapporter 3.80 - 3.117

Den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) för råtobak 3.81 - 3.99

Reformen 1992 3.81 - 3.82

Marknadsbalans och budgetställning 3.83 - 3.86

Komplexiteten i det nya systemet 3.87 - 3.91

Uppföljning av särskilda oegentligheter som har påtalats i revisionsrättens årsrapporter för regleringsåren 1988 1992 3.92 - 3.94

Direkt inkomststöd 3.95

Slutsatser 3.96 - 3.99

GOM för produkter inom vinodlingssektorn 3.100 - 3.117

Marknadsbalans och budgetsituation 3.102 - 3.103

Styrning av mängden vin på marknaden 3.104 - 3.106

Informationssystem för förvaltningen 3.107 - 3.108

Vinodlingsregister 3.109 - 3.112

Kommissionens särskilda kontrollorgan 3.113

Slutsatser 3.114 - 3.117

HEKTARBIDRAG FÖR JORDBRUKSGRÖDOR

3.1 Detta kapitel behandlar den del av Mac Sharryreformen 1992 som avser jordbruksgrödor. För de två största sektorerna av jordbruksgrödor, dvs. spannmål och oljeväxter, karaktäriserades 1980-talet av växande produktionsöverskott. En del av spannmålsproduktionen förblev omöjlig att sälja med de höga interna stödprisnivåerna. Detta ökade budgetbördan vad gäller avsättning av spannmål på världsmarknaden (exportbidrag) och/eller för förvaring av dem i offentliga lager (interventionskostnader). Vad gäller oljeväxter togs skyddet mot billig import bort genom GATT, och ett stadigt ökande bearbetningsstöd till oljebearbet-ningsanläggningar utjämnade skillnaden mellan världsmarknadspriserna och de högre interna stödpriserna.

3.2 Revisionsrätten uppmärksammade i årsrapporten för budgetåret 1989(94) och i den särskilda rapporten 1/92(95) att de dittills införda åtgärderna för att begränsa produktionen och stabilisera budgetutgifterna (maximalt garanterade kvantiteter, begränsade prissänkningar, medansvarsavgifter) ännu inte var tillräckligt effektiva. Kommissionen drog under 1991 bland annat slutsatsen att de existerande prisgarantierna genom den direkta kopplingen till produktionen leder till ökande produktion och till snabbt växande budgetutgifter(96).

3.3 Mot denna bakgrund och med beaktande av GATT-förhandlingarna under Uruguayrundan föreslog kommissionen en mer konkurrenskraftig jordbrukspolitik genom fortsatt prispåverkan, medan man samtidigt kompenserade jordbrukarna för de lägre priserna. Rådet fattade i maj 1992 beslut om kommissionens förslag till en ny organisation av marknaden för jordbruksgrödor: spannmål, oljeväxter (raps- och rybsfrön, solrosfrön, sojabönor, senare utökade med linfrön) och proteingrödor (ärter, bönor och sötlupiner). De relevanta förordningarna antogs i juni 1992(97). Dessa inrättade ett gemensamt system för jordbruksgrödor, vilket utifrån följande skulle införas under en övergångsperiod på tre år med början från regleringsåret 1993/94:

a) Ett system för hektarbidrag med olika bidragssatser för spannmål, oljeväxter och proteingrödor, vilket skulle kompensera jordbrukarna för det inkomstbortfall som följer av slopandet (oljeväxter, proteingrödor) eller sänkningen (spannmål) av de institutionella priserna.

b) Införandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, vilket är ett gemensamt system för administration och kontroll av allt hektarkopplat stöd och också gäller för animaliesektorn (se kapitel 4).

3.4 Granskningsarbetet koncentrerades till genomförandet av de viktigaste delarna av reformen vid kommissionen och i de fem medlemsstater (Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket), som tillsammans erhåller ca 90 % av allt hektarbidrag. Granskningsresultaten redovisas i två avsnitt. Punkterna 3.9 3.31 handlar om de viktigaste delarna av det nya betalningssystemet. Punkterna 3.32 3.69 handlar om genomförandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, vilket skulle införas parallellt med den nya betalningsgrunden.

Kontroll av budgetutgifterna

3.5 Under fyraårsperioden 1990 1993, dvs. före reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, ökade EUGFJ-garantis utgifter för jordbruksgrödor från 7 835 miljoner ecu under 1990 till 10 611 miljoner ecu under 1993, dvs. en genomsnittlig ökning om 10,6 % per år (se tabell 3.1A).

3.6 Denna tabell visar också att EUGFJ-garantis utgifter för jordbruksgrödor under treårsperioden 1994 1996 efter den nya gemensamma jordbrukspolitiken ökade från 12 652 miljoner ecu under 1994 till 15 018 miljoner ecu under 1995 (en ökning med 18,7 % jämfört med det föregående året) och till 16 362 miljoner ecu under 1996 (en ökning med 8,9 %). Dessa uppgifter kan jämföras med kommissionens förväntningar under 1991 beträffande budgetutvecklingen(98). Kommissionens prognos för de totala utgifterna under åren 1994 1996 var i genomsnitt 9,0 % lägre än de faktiska utgifterna (se tabell 3.1B). Skillnaden betingas huvudsakligen av att man senare har inkluderat stöd för ensilering av annat än majs, högre bidrag för arealuttag, högre basarealer och avkastningar, agromonetära justeringar och gemenskapens utvidgning. Vidare förutsåg kommissionen en minskning av de totala utgifterna för jordbruksgrödor under 1997. Det återstår att se om detta kommer att inträffa.

3.7 Eftersom direktstöden till spannmålsodlare åtföljdes av en sänkning av riktpriset, förväntades reformen medföra att en del av kostnaden för att producera spannmål överfördes från konsumenterna till budgeten. Det förväntades också att sektorns jordbruksutgifter skulle öka på kort sikt, men att denna ökning delvis skulle uppvägas av den förväntade effekten vid en sänkning av interventions- och exportbidragen. Tabell 3.1A visar att så skedde. Exportbidragen utgjorde under 1993 26,3 % av de totala utgifterna för jordbruksgrödor mot endast 2 % under 1996. Kostnaderna för interventionslagring, som under 1993 utgjorde 25,7 % av de totala utgifterna för jordbruksgrödor, har under 1996 blivit negativa på grund av inkomsten från försäljningen av lagren.

3.8 Den genomsnittliga ökningen om 13,7 % per år efter det att den nya gemensamma jordbrukspolitiken inleddes kan till stor del förklaras av den planerade höjningen av grundbeloppet för spannmål, vilken förväntades uppväga sänkningen av de institutionella priserna.

Stödsystemets grundläggande kriterier

Betalning av hektarbidrag

3.9 De institutionella priserna(99) i spannmålssektorn sänktes för att närma EG:s marknadspriser till världsmarknadsnivån. Sänkningen skedde successivt under de första tre åren efter reformen. Riktpriserna sänktes således i två steg från 130 ecu per ton under 1993 till 110 ecu per ton under 1995. För att kompensera jordbrukarna för detta inkomstbortfall beviljas en kompensationsbetalning (ett grundbelopp), vilket beräknas som skillnaden mellan det fastställda riktpriset före reformen (155 ecu per ton under 1992) och de nya riktpriserna. Grundbeloppet höjdes till följd av detta från 25 ecu per ton under 1993 till 45 ecu per ton under 1995 (54,34 ecu per ton efter justeringen av jordbruksomräkningskursen). Det är meningen att grundbeloppet skall förbli oförändrat under de år som följer efter 1995. Genom att multiplicera grundbeloppet med den tilllämpliga regionala avkastningen och det antal hektar där spannmål såtts av en enskild jordbrukare, erhålls det individuella hektarstödet.

3.10 Systemet med institutionella priser bibehölls inom spannmålssektorn medan det slopades inom oljeväxt- och proteingrödesektorerna. Det tidigare produktionsstödet, som användes för att utjämna skillnaden mellan de lägre världsmarknadspriserna och de högre institutionella priserna, ersattes av ett hektarbidragssystem som liknar det som gäller för spannmålssektorn.

3.11 Utjämningsbeloppet för proteingrödor fastställdes till 1,44 gånger det belopp som gällde för spannmål och hamnade således på 78,49 ecu per ton från och med 1995. Utjämningsbeloppet för oljeväxter baserades på

a) ett referenspris för världsmarknaden som motsvarar det jämviktspris man på medellång sikt kan förvänta sig på en stabiliserad världsmarknad,

b) ett uppskattat samband mellan jämviktspriset för oljeväxter och spannmål, vilket inte innebär ett särskilt incitament för att välja en viss gröda i stället för en annan.

Det slutliga refensbeloppet uppgick till 193,1 ecu under 1993, till 183,3 ecu under 1994 och till 222,3 ecu under 1995. Kommissionen beräknar den årliga stödsatsen för varje region.

3.12 Stödet för oljeväxter betalas i två delar. Den första delen betalas i förskott på grundval av odlingsarealen. Den andra delen betalas som ett komplement i slutet av regleringsåret, med beaktande av världsmarknadsprisernas utveckling jämfört med referenspriset.

Basarealer och behandling av överskridande

3.13 Basarealkriteriet är en mekanism som skall stabilisera utgifterna. Medlemsstaterna fastställer bas-arealerna som ett genomsnitt av det antal hektar mark där spannmål, oljeväxter och proteingrödor odlades 1989, 1990 och 1991 eller det antal hektar mark som var tagen ur bruk i enlighet med en offentligt finansierad åtgärd. Medlemsstaterna kan också tillämpa ett individuellt basarealsystem för varje producent, men detta har hittills inte förekommit. Medlemsstaterna avgör själva om en basareal täcker hela medlemsstaten eller om basarealen skall delas upp i flera olika regioner. Medlemsstaterna kan också fastställa särskilda basarealer för majs. Hektarbidraget beviljas fullt ut endast om den totala areal som deklareras per stat eller region inte överskrider den fastställda basarealen alternativt de fastställda basarealerna. Om så sker, minskas kompensationsbetalningen per produent i motsvarande grad och påföljande regleringsår skall ett särskilt uttag av mark göras utan ersättning.

3.14 Den 18 oktober 1993 utfärdade kommissionen en förordning med genomförandebestämmelser för grundförordningen beträffande förvaltningen av de regionala basarealerna(100). Denna förordning föreskriver att beräkningarna av överskridandet av basarealerna skall göras senast den 15 september varje år, vid en tidpunkt då uppgifterna endast är preliminära. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål och senast den 30 september underrätta kommissionen. Förordningen föreskriver inte att kontroll skall ske mot de slutgiltiga uppgifterna.

3.15 Under de första tre åren efter reformen lämnade Tyskland, Spanien, Frankrike och Förenade kungariket underrättelser om överskridanden.

3.16 För det första beräknades basarealerna för vissa regioner för lågt:

a) Detta skedde under det första året för de nya tyska delstaterna och Skottland. Kommissionen ändrade därefter förordningen och ökade permanent eller temporärt basarealerna, vilket medförde att överskridandet minskade i dessa regioner och helt eller delvis befriade medlemsstaterna från sanktioner p.g.a. överskridanden. Den finansiella konsekvensen av dessa ändringar kan uppskattas till 469,7 miljoner ecu för de första tre åren av den nya gemensamma jordbrukspolitiken (se kolumn C i tabell 3.2).

b) Vid fastställandet av basarealen använde Spanien bland annat sitt fastighetsregister. Eftersom jordbrukarna betalar högre skatt för den bevattnade marken var de uppenbarligen inte intresserade av att uppdatera fastighetsregistret före 1992. Detta kan vara anledningen till att den bevattnade basarealen i Spanien överskrids betydligt varje år (34 % under 1996). Jordbrukarna har nu på grund av hektarbidraget uppdaterat fastighetsregistret, men förordningen om basarealen medger inte en ny beräkning av den bevattnade basen. Till följd av detta kommer överskridandet att fortgå.

3.17 För det andra var förordningen med genomförandebestämmelserna otydlig, vilket medförde olika sätt att beräkna överskridandet:

a) Spanien, Förenade kungariket och de flesta tyska delstaterna använder de preliminära uppgifterna per den 15 september. Frankrikes och Bayerns beräkningar grundas på extrapoleringar som beaktar ansökningar, vilka ännu inte har databehandlats och/eller förutsägbara resultat från kontroller på platsen.

b) Vad gäller grovfoderarealer skall man i Frankrike vid beräkningen av överskridandet av basen för majs göra skillnad mellan majs och andra grödor, där så är tillämpligt, men under 1993 och 1994 gjorde man dock inte denna skillnad i ansökningsformulären för små producenter, vilket ledde till att överskridandet beräknades för lågt.

c) Vissa regioner i Spanien samt Frankrike, England och Baden-Württemberg (under 1995) använde endast roterande arealuttag(101) (den lägsta uppgiften) vid beräkning av basen för överskridandet vad gäller majs men beaktade inte andra former av arealuttag i tillräcklig utsträckning och överskridandet beräknades för lågt.

d) Det arealuttag som skett under fem år beaktades endast delvis i Tyskland, eftersom vissa delstater inte tog med det antal hektar som deklarerats enligt det tidigare systemet för arealuttag.

e) Enligt förordning (EG) 2836/93 skall överskridande beräknas med en procentsats som är fastställd med en decimals noggrannhet. Spanien, Frankrike och Förenade kungariket har gjort detta genom att inte beakta den andra decimalen, medan Tyskland har använt vedertagen avrundning. Den ovanliga avrundningsmetoden som Spanien, Frankrike och Förenade kungariket använder sig av medför att lägre sanktioner tillämpas.

f) Icke korrekt tillämpning av bestämmelserna i Spanien 1993, i Förenade kungariket 1994 och i Frankrike 1995 medförde att jordbrukarna påfördes sanktioner mer än nödvändigt, vilket framgår av kolumn D i tabell 3.2.

För 1993/94 1994/95 beräknas genomförandebestämmelsernas bristande tydlighet totalt ha lett till en finansiell konsekvens motsvarande 57,6 miljoner ecu (se totalsumman för kolumn D i tabell 3.2).

3.18 För det tredje avspeglas inte två av grundförordningens principer korrekt i genomförandebestämmelserna. Enligt grundförordningen gäller följande:

a) Den areal som godkänns för kompensationsbetalningar får inte överstiga den regionala basarealen, men eftersom sanktioner inte åläggs små producenter blir resultatet att betalningarna görs utifrån mer land än basarealen medger.

b) Foderarealerna skall dras bort från den regionala basarealen när överskridandet beräknas. Denna bestämmelse ändrades i genomförandebestämmelserna som föreskriver att foderarealen skall läggas till den totalt deklarerade arealen och inte dras av från den regionala basarealen. Detta leder till en icke berättigad sänkning av överskridanden i alla medlemsstaterna.

Den finansiella konsekvensen av överskridanden i samband med detta problem uppskattas till 17,7 miljoner ecu, vilket framgår av kolumn E i tabell 3.2.

3.19 Den dokumentation som i medlemsstaterna ligger till grund för beräkningarna vad gäller överskridande är ofta ofullständig. Det finns inte någon kopia av databasen per det datum när beräkningarna görs, med undantag för Frankrike från 1995 och framåt. I Tyskland, Spanien och Förenade kungariket finns flera databaser. I dessa länder måste de regionala förvaltningarna manuellt byta uppgifter när överskridandet beräknas. Detta ökar risken för fel, eftersom det inte görs några övergripande kontroller på nationell nivå.

Regionaliseringsplanerna

3.20 För att mångfalden i gemenskapens jordbruksstrukturer skall beaktas fastställdes differentierade kompensationsbetalningar för de enskilda regionerna utifrån de olika avkastningsgrader som tidigare har förekommit. Medlemsstaterna måste upprätta regionaliseringsplaner som baserades på relevanta och objektiva kriterier, t.ex. markens bördighet, bevattning etc. Detta gjordes utifrån de detaljerade uppgifter som fanns tillgängliga om en region för femårsperioden 1986/87 1990/91, varvid året med den lägsta och året med den högsta avkastningen uteslöts. Genomsnittsavkastningen för spannmål (och om möjligt för oljeväxter) måste också beräknas för varje produktionsregion.

3.21 Regionaliseringsplaner upprättades under överinseende av medlemsstaternas jordbruksministerier och grundades på källor som kommissionen i praktiken inte direkt kunde kontrollera. Vid kontrollen av de regionala avkastningar som användes i medlemsstaternas regionaliseringsplaner mot objektiva uppgifter gjorde kommissionen en övergripande jämförelse mellan de nationella genomsnittsavkastningarna, som var resultatet av regionaliseringsplanerna, och Eurostats uppgifter.

3.22 Vad gäller de fem medlemsstater som detta kapitel avser visar jämförelsen att endast Förenade kungarikets regionaliseringsplaner överensstämde med genomsnitten enligt Eurostat. Beträffande de övriga fyra medlemsstaterna överskred de genomsnittsavkastningar som man erhöll från regionaliseringsplanerna ständigt uppgifterna från Eurostat med ca 1 % i genomsnitt. Eftersom dessa avvikelser är relativt små har kommissionen godtagit dem. Avvikelserna orsakas dock inte av vanligtvis godtagbara statistiska standardfel, utan av att förordningarna tillämpas inkonsekvent i medlemsstaterna. Följande exempel har iakttagits:

a) Fastän de nya tyska delstaterna i enlighet med förordningen skulle ha använt de gamla delstaternas genomsnittsavkastning för spannmål har de inte följt bestämmelsen och tillämpat en högre avkastning.

b) Enligt förordningarna skall medlemsstaterna lämna uppgifter om de olika produktionsregionernas arealer och avkastningar. Den italienska regionaliseringsplanen innehåller 255 olika avkastningsregioner. På grund av bristande konsekvens, t.ex. överföring av arealer och produktion från en region till en annan, har avkastningarna varierat kraftigt under referensperioden och tillförlitliga uppgifter för vissa produktionsregioner saknas för hela referensperioden. Det har därför inte varit möjligt att bedöma om den beräkningsmetod som användes överensstämde med grundförordningen. Samma förhållande iakttogs för samtliga regioner i Spanien och för en tysk delstat (Niedersachsen).

Trots att avvikelserna är relativt små, är de stora i absoluta tal (se tabell 3.3). Den totala finansiella konsekvensen av alla dessa avvikelser kan beräknas till så mycket som 152,1 miljoner ecu för regleringsåren 1993/94 1995/96.

3.23 Följande har även iakttagits:

a) I delstaterna i västra Tyskland beräknades genomsnittsavkastningen för oljeväxter genom att man endast beaktade höstrapsen. Trots att denna gröda utgör mer än 90 % av oljeväxtproduktionen i Tyskland godkänner inte förordningen att sommarrapsen inte tas med. Eftersom höstrapsen har en högre avkastningsgrad än vårrapsen beräknas avkastningen för oljeväxter alltför högt i Tyskland. De finansiella konsekvenserna kan beräknas till en alltför stor betalning om 4 miljoner ecu för skördarna under 1993 1995.

b) Under 1994 och 1995 ändrade Frankrike två gånger sin regionaliseringsplan. Varje gång ökades genomsnittsavkastningen för vissa departement, vilket ledde till att de nationella genomsnittsavkastningarna ökade på ett sätt som inte överensstämde med förordningen. Den finansiella konsekvensen av dessa förändringar kan beräknas till 1 miljon ecu för 1994/95 och till 1,3 miljoner ecu för 1995/96.

Utjämning av avkastningarna och tak för bevattningen

3.24 I augusti 1992 lade Frankrike fram ett utkast till en regionaliseringsplan som fastställde huvudalternativen. Utkastet använde två begrepp som inte fanns i grundförordningen: utjämning av avkastning(102) och tak för bevattningen. Trots att utjämningen av avkastningarna skulle vara budgetmässigt neutral, strider den mot grundförordningens bestämmelse om att de regionala avkastningarna skall grundas på faktiska statistiska uppgifter. Bevattningstaken är dock inte budgetmässigt neutrala, eftersom de påverkar grundläggande parametrar. Trots att taken medför individuella sanktioner vid överskridandet genom att inkludera areal med planerade bevattningsprojekt som ligger utanför den ursprungliga referensperioden, ökar de den stödberättigande bevattningsarealen.

3.25 Kommissionen godtog att Frankrike tillfälligt använde denna plan under regleringsåren 1993/94 och 1994/95, under förutsättning att en reviderad plan lades fram före den 30 april 1993 för regleringsåret 1995/96. Den slutliga regionaliseringsplan som Frankrike lade fram i mars 1993 var dock, även den, upprättad enligt utkastet och någon reviderad plan lades inte fram. I stället införde kommissionen i maj 1993 genomförandebestämmelser(103) med tak för bevattnad mark i Grekland och Frankrike. Den 24 januari 1994(104) infördes de båda begreppen tak för bevattningen och utjämning av avkastningen i rådets grundförordning. Ändringen innebar en möjlighet att överföra taken till en bevattnad basareal inklusive planerade bevattningsarealer. Kompensationsstödet skulle dock minskas om den genomsnittsavkastning som följde av förändringen var högre än den som användes i 1993 års regionaliseringsplaner (se punkt 3.28).

3.26 Effekten av denna utveckling blev att Frankrike och Grekland gynnades av ytterligare bevattnade arealer med högre avkastningar ända från reformens inledningsskede. Trots denna ökning av den bevattnade arealen visar analysen att överskridanden har förekommit. I Frankrike har emellertid dessa överskridanden aldrig deklarerats. Den finansiella konsekvensen beräknas till 18,1 miljoner ecu för 1994/95.

Stabilisator för avkastningen

3.27 Dessutom infördes ytterligare en stabilisator för avkastningen. Stabilisatorn förutser en justering av kompensationsbetalningarna under nästföljande år om den faktiska genomsnittsavkastningen överstiger stabilisatorn, beräknad som en genomsnittsavkastning enligt den regionaliseringsplan som tillämpades under 1993. Mekanismen infördes så att de medlemsstater som antog komplicerade regionaliseringsplaner, som Spanien och Frankrike, inte skulle erhålla mer kompensationsstöd än de medlemsstater som antog enklare regionaliseringsplaner(105).

3.28 Kommissionen beräknade att stablilisatorn för avkastningen för Frankrikes del skulle vara 6,02 ton per hektar. Denna uppgift inkluderar den effekt som taken för bevattning har. Frankrike gynnas sålunda av en ökning av avkastningarna efter referensperioden, vilket inte gäller för de andra medlemsstaterna. Den komparativa fördel som Frankrike erhöll vid ändringen av förordningen kan uppskattas till 16,5 miljoner ecu för regleringsåret 1995/96 och framåt.

Statistikens tillförlitlighet

3.29 Den statistiska grunden för den ursprungliga beräkningen av basarealerna och avkastningarna är inte helt tillfredsställande. Rådets förordning nr 837/90(106) om den statistik som medlemsstaterna skall lämna om spannmålsproduktionen föreskriver att 1994 skall standardfelen för arealer inte överstiga 1 % och standardfelen för produktion inte överstiga 2 %. Eurostats rapport till Europaparlamentet i november 1994 om statistiska system för att mäta arealer, produktion och avkastning i de tolv medlemsstaterna(107) visade att endast Danmark, Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket vid den tidpunkten kunde lämna tillräckligt noggrann statistik. Eftersom referensperioderna för beräkning av basarealerna och avkastningarna var av tidigare datum än ikraftträdandet av förordning 837/90, grundas stödbetalningarna i de flesta medlemsstaterna ofrånkomligen på statistik som inte är exakt. Eftersom den statistiska osäkerheten inte framgår klart av den ovan nämnda rapporten, kan risken för en för hög eller för låg uppskattning av basarealerna inte beräknas. Det ständiga överskridandet av vissa bas-arealer som har iakttagits i Förenade kungariket, Frankrike, Spanien och Tyskland samt det konsekventa underskridandet i andra medlemsstater kan vara följden av felaktiga beräkningar eller förändringar av de arealer där jordbruksgrödor odlas. Viktigare och mer ihållande budgetkonsekvenser kommer emellertid troligen att förorsakas av det ständiga underskridandet genom att den ursprungliga beräkningen av basarealen har varit för hög, vilket döljer det faktiska överskridandet och skyddar medlemsstaterna från sanktioner (se tabell 3.4).

Jordbruksinkomsten

3.30 Kommissionen bekräftade i sitt meddelande till rådet (108) att det stödsystem för jordbruk som fanns före den nya gemensamma jordbrukspolitiken till stora delar hade ägnats åt en liten del av jordbruken och inte inneburit en lösning på det allmänna problemet med jordbrukarnas inkomster, vilket ännu inte har fått någon lösning genom reformen. Till skillnad från vad som gäller för t.ex. nötköttssektorn finns det inte något särskilt tak för hektarbidrag. Stora summor betalas till mycket stora producenter och dessa kommer naturligtvis utöver de inkomster som erhålls genom den ordinarie försäljningen, som i genomsnitt representerar ett dubbelt så högt belopp som det betalda stödet. Detta kan åskådliggöras av de tre största betalningarna i de medlemsstater som har besökts (se tabell 3.5).

3.31 Satserna för oljeväxter och proteingrödor kunde i stort sett hållas inom utvecklingen av världsmarknadspriserna, men detta gällde inte för spannmål. Stigande världsmarknadspriser förde under både 1995 och 1996 de interna EG-priserna till nivåer som översteg de institutionella priserna. Kompensationsbetalning utgår för skillnaden mellan gamla och nya institutionella priser och jordbrukarna överkompenserades under 1995 och 1996 med mer än 20 % på grund av de högre marknadspriserna i kombination med hektarbidraget. Denna beräkning har bekräftats av OECD (109) som rapporterar att överkompensationen under skördeåret 1995 kan beräknas till ca 3 000 miljoner ecu, vilket motsvarar mer än 30 % av utgifterna under budgetåret 1996 för spannmål (se tabell 3.1A).

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS)

Upprättandet

3.32 Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992(110) införde ett integrerat administrations- och kontrollsystem för behandling och kontroll av ca 3 miljoner ansökningar om hektarstöd per år. De viktigaste inslagen i systemet är:

a) Stödansökningar: för att vara berättigad till hektarbidrag skall de enskilda jordbrukarna varje år lämna in en ansökan med uppgifter om alla jordbruksskiften, inbegripet grovfoderarealer och jordbruksskiften som omfattas av systemet med uttag av areal.

b) En databas som för varje jordbruksföretag skall registrera uppgifterna från stödansökningarna.

c) Ett alfanumeriskt system för identifiering av jordbruksskiftena, dvs. ett system som skall göra det möjligt att lokalisera de deklarerade arealerna så att de kan övervakas på sikt samt att datoriserade dubbelkontroller och kontroller på platsen kan genomföras.

d) Ett integrerat kontrollsystem för administrativa kontroller och inspektioner på fältet.

Total kostnad för det integrerade administrations- och kontrollsystemet

3.33 Tabell 3.6 visar kostnaderna för genomförandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet samt gemenskapens del av finansieringen. Enligt ett brev från kommissionen av den 12 januari 1993 (VI/7016/93) är endast kostnaderna för databehandlingssystem, kontrollsystem och experter berättigade till medfinansiering från gemenskapen(111). Övriga kostnader för genomförandet och löpande kostnader för det integrerade administrations- och kontrollsystemet skall bäras av medlemsstaterna(112). Uppgifter som lämnats av Tyskland visar till exempel att endast ca 14 % av Tysklands totala kostnader för genomförandet hade ersatts av gemenskapen. Eftersom kostnaderna delvis täcks av nationella medel, var det inte möjligt att samla tillräckliga uppgifter från alla medlemsstater för att fastställa de totala kostnaderna för det integrerade administrations- och kontrollsystemet. Revisionsrätten har emellertid underrättats om att i vissa medlemsstater kommer de nationella granskningsorganen att fortsätta undersökningen.

Stödansökningar

3.34 Hela kompensationsbetalningssystemet bygger på stödansökningar där jordbrukaren deklarerar de jordbruksskiften som han ansöker om stöd för, inbegripet dem som omfattas av systemet med uttag av areal. Införandet av stödansökningar innebär en omfattande byråkrati för sektorer som tidigare har erhållit inkomster genom prisstödssystem i stället för genom direkt offentligt stöd. Mycket administrativt arbete krävdes även av de nationella myndigheter som var tvungna att ta hand om ett betydande antal felaktiga ansökningar. Denna situation kunde i viss utsträckning förutses när ett helt nytt system infördes i stor skala.

3.35 Under det andra genomförandeåret tryckte de flesta medlemsstaterna i förväg uppgifter om jordbruksskiftenas läge enligt den tidigare ansökningen på den nya stödansökningsblanketten, inklusive eventuella rättelser som hade gjorts, och skickade dem till jordbrukarna. Dessa skulle då uppge de förändringar som skett från ett år till ett annat och inte varje år behöva upprepa hela jordbruksskiftesregistret.

3.36 Blanketterna i en del tyska delstater och i Frankrike är utformade så att fält, som används för minst två olika grödor, inte kan kopplas till fastighetsregistrets uppgifter om de aktuella jordbruksskiftenas läge.

3.37 Under 1993 och 1994 krävde inte Frankrike att stödansökningarna skulle åtföljas av dokumentation som gjorde det möjligt att identifiera den mark som man ansökte om stöd för(113). Avsaknaden av dokumentation gör att tvivel uppstår om huruvida de utbetalningar som gjorts överensstämmer med de lagstadgade bestämmelserna.

Databaser

3.38 Databaser skall göra det möjligt att direkt och omedelbart inhämta information för minst de tre senaste på varandra följande kalenderåren. Medlemsstaterna får upprätta centraliserade eller decentraliserade databaser. I det senare fallet skall de vara kompatibla, och administrationsförfarandena för att registrera och få tillgång till data skall vara utformade på ett enhetligt sätt inom hela medlemsstatens territorium(114).

3.39 Frankrike och Italien har inrättat en enda databas. Tyskland, Spanien och Förenade kungariket har inrättat 16, 17 respektive 4 regionala databaser. De flesta av dessa utvecklades utan att man tog hänsyn till de ovan nämnda kraven.

3.40 Granskningar av datorsystemen har utförts i Spanien (Andalusien, Kastilien-La Mancha och på central nivå), Frankrike, Italien och Förenade kungariket (England). Granskningen inriktades på projektförvaltning, hårdvaru- och programvarubaserade säkerhetsåtgärder, systemkonstruktion och systemimplementering. Svagheter vad gäller uppdelningen av uppgifter påträffades i Spanien och Frankrike samt svagheter vad gäller acceptanstestning och testning av planer för katastrofhantering i Spanien, Frankrike och Italien. Det uppmärksammades att endast Förenade kungariket (England) tillämpade tillräckliga standarder för utvecklingen av datorsystem.

Det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiftena

3.41 Det alfanumeriska systemet för identifiering av jordbruksskiftena är av avgörande betydelse för en korrekt tillämpning av det arealkopplade systemet. Systemet skall upprättas på grundval av fastighetsregisterkartor och tillhörande handlingar, andra kartreferenser, flyg- och/eller satellitbilder eller på grundval av flera av dessa hjälpmedel.

3.42 I Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Österrike grundas det alfanumeriska systemet på det officiella fastighetsregistret. I Förenade kungariket används i allmänhet kartor från "Ordnance Survey" (en officiell kartmyndighet som upprättar kartor för Förenade kungariket). I övriga medlemsstater kunde det officiella fastighetsregistret inte användas direkt eller uppfyllde endast delvis kraven för det alfanumeriska systemet. I Belgien, Danmark, Grekland, Irland, Nederländerna, Portugal, Finland, Sverige och Skottland (foderareal) måste andra system skapas för att de krav som fastställts i förordningen skulle uppfyllas. Trots en förhållandevis gynnsam utgångspunkt i Frankrike var den slutliga utformningen av jordbruksskiftesregistret inte färdig förrän i mitten av 1995, vilket var alltför sent för att man skulle kunna använda registret före 1996.

Det integrerade kontrollsystemet

3.43 Det integrerade kontrollsystemet skall omfatta samtliga inlämnade stödansökningar, särskilt vad avser administrativa kontroller och inspektioner på fältet, vilka helt eller delvis kan ersättas av kontroll genom fjärranalys med hjälp av flyg- eller satellitbilder.

Administrativa kontroller

3.44 Administrativa kontroller skall utföras på ett sådant sätt att man säkerställer en effektiv kontroll av att villkoren för beviljande av de berörda stöden är uppfyllda. De skall inbegripa dubbelkontroller, vilka är av avgörande betydelse för de administrativa kontrollerna eftersom de har till syfte att upptäcka dubbla deklarationer av jordbruksskiften.

3.45 De administrativa kontrollernas effektivitet är mycket beroende av att det finns ett alfanumeriskt identifieringssystem och en databas. Medlemsstaterna hade inte under de första åren av reformen utvecklat dessa i tillräcklig utsträckning. Eftersom vissa delar av det integrerade administrations- och kontrollsystemet ännu inte tillämpades, var medlemsstaterna tvungna att vidta lämpliga administrativa åtgärder och kontrollåtgärder för att säkerställa att villkoren för beviljande av de berörda stöden var uppfyllda(115). Förfaranden för manuell kontroll måste därför antas från fall till fall.

3.46 Den takt med vilken systemet för dubbelkontroller införs varierar i de medlemsstater som har besökts. Italien är den enda medlemsstat där dubbelkontroller har utförts sedan 1993. I England har datoriserade dubbelkontroller gjorts varje år sedan 1993, men det har visat sig att det program som krävs för en fullständig arealkontroll behöver förbättras ytterligare. De regioner som besöktes i Tyskland och i Spanien var klara 1996, förutom vad gäller utbyte av uppgifter på nationell nivå. Vid slutet av 1996 var databasen och det alfanumeriska systemet fortfarande inte tillräckligt utvecklade i Grekland, Irland och Portugal, vilket gör det omöjligt att utföra effektiva administrativa kontroller, t.ex. dubbelkontroller.

3.47 Tyskland, Spanien och Förenade kungariket använder ett flertal databaser som inte är direkt kopplade till varandra, vilket gör de administrativa kontrollerna mer komplicerade. Manuella förfaranden måste utvecklas för att en kontroll av jordbruksskiftena skulle kunna ske mellan de regionala databaserna. Detta fungerade tillfredsställande i Förenade kungariket. I Tyskland och Spanien skedde dessa kontroller i viss utsträckning före 1996. I Frankrike grundades de administrativa kontrollerna under 1993 1995 inte på fastighetsregistret, utan på de register som Mutualité sociale agricole hade. Dessa färdigställdes manuellt av jordbrukarna och var inte underbyggda med oberoende dokumentation i 20 % av fallen. I Frankrike gjordes därför inte några dubbelkontroller före 1996. I början av 1996, då man för första gången gjorde datoriserade dubbelkontroller, deklarerades ett jordbruksskifte fyra gånger utan att det upptäcktes av systemet. Eftersom dubbelkontroll av jordbruksskiftena är inbyggt i datorsystemet, medför sådana brister att hela systemet kan ifrågasättas.

3.48 När de deklarerade områdena jämförs med fastighetsregistret i Spanien (Andalusien), Frankrike och Italien, godtas toleransnivåer på upp till 5 000 m2. Detta kunde ha accepterats under genomförandeperioden, men toleransnivån skall från och med nu sänkas till den minsta enheten för betalning av stöd, dvs. en ar (100 m2).

3.49 Grundförordningen (EEG) nr 1765/92(116) föreskriver att medlemsstaterna får betala jordbrukaren mellan den 16 oktober och den 31 december. En del medlemsstater har svårt att hålla detta slutdatum, eftersom de utför alla de administrativa kontroller som krävs innan hektarbidraget betalas. Under de första åren av reformen utfördes datoriserade dubbelkontroller i Tyskland efter det att betalningarna hade gjorts och genomfördes endast till viss del. I Frankrike utfördes endast några grundläggande administrativa kontroller före betalningen. Detta förklarar varför dessa medlemsstater varje år kunde göra sina betalningar före 31 december, det slutdatum som anges i förordningen (Frankrike betalade redan 16 oktober nästan 100 % av hektarbidraget).

Inspektioner på fältet

3.50 Enligt förordning (EEG) nr 3887/92(117) skall 5 % av ansökningarna kontrolleras genom besök på platsen eller genom fjärranalys. Vid dessa kontroller fastställs de odlade arealerna, grödorna identifieras och deras status kontrolleras. Urvalet av de jordbruk som skall kontrolleras måste ske utifrån en riskanalys.

Urval av de producenter som skall kontrolleras

3.51 Före 1995 baserades inte riskanalysen i vissa tyska delstater på de kriterier som fastställts i förordningen, dvs. det aktuella stödbeloppet, det antal jordbruksskiften och arealer som stödansökan avser, resultaten från tidigare års kontroller samt andra faktorer som medlemsstaterna har fastställt. I strid med förordningens bestämmelser gjordes urvalet för kontroller på platsen genom att t.ex. var tjugonde ansökan valdes ut. Detta medförde att några av de absolut största jordbruken i östra Tyskland (3 000 8 000 ha) inte kontrollerades. I Förenade kungariket var den riskbedömning som tillämpades inte tillräckligt avancerad för att säkerställa att de mycket stora jordbruksföretagen kontrollerades i enlighet med sin betydelse i hektarbidragssystemet.

3.52 Frankrike tar inte med alla ansökningar i det material som urvalet görs från. I departementen Gers och Chers togs cirka 1 000 av 13 000 ansökningar inte med under 1996, vilket gör att urvalets tillförlitlighet kan ifrågasättas.

3.53 Tyskland har som ett nationellt urvalskriterium använt förhållandet mellan ansökningar enligt det förenklade och det generella programmet (små och stora jordbruk). Förhållandet fastställdes till 60 till 40, men detta var inte korrekt för helheten. I en del tyska delstater var det faktiska förhållandet det motsatta. I Sachsen-Anhalt var det 28 % till 72 %. I Mecklenburg-Vorpommern var det 24 % till 76 %. Vid riskanalysen bör de faktiska uppgifterna för varje delstat användas.

3.54 Vid riskanalysen i Spanien beaktas inte alltid det innevarande och det föregående årets resultat för varje kontrolldistrikt. Till exempel behandlade den autonoma provinsen Balearerna 3 601 stödansökningar för regler-ingsåret 1995/96 och fann att 32 % av ansökningarna var felaktiga. Urvalet för regleringsåret 1996/97 minskades emellertid i stället för att ökas, vilket enligt förordningen borde ha skett. En liknande situation påträffades i Rioja.

3.55 Vidare inkluderade Spanien trindsäd i sin stöd-ansökan för jordbruksgrödor (rådets förordning (EEG) nr 762/89(118)). När ansökningarna för kontroller på platsen av trindsäd och andra jordbruksgrödor valdes ut, skulle enligt förordningen alla skiften på mer än 30 ha med trindsäd och minst 5 % av alla skiften med denna gröda ha tagits med i urvalet. Detta ger ett ensidigt urval för jordbruksgrödor, eftersom trindsäd är en viktig gröda i vissa regioner och som sådan dominerar det urval som görs för de generella 5 %-kontrollerna i dessa regioner.

Underrättelse om inspektioner på fältet

3.56 I Italien och i vissa departement i Frankrike följer man inte gränsen på 48 timmars förvarning, vilket ökar risken för missbruk av hektarbidraget (se punkt 3.62). I Italien ges jordbrukarna vanligtvis tio dagars förvarning, och i en del av de departement som har granskats i Frankrike har det noterats att några producenter begärde mer än 48 timmars uppskov och att myndigheterna vanligen godtog detta.

Effektivitet vid inspektionerna på fältet

3.57 I Frankrike är den överordnade personal som ansvarar för inspektionerna på fältet(119) i varje region ofta utbildade agronomer eller lantbruksingenjörer, men de flesta fältinspektörerna är tillfälligt anställda studenter från lantbrukshögskolorna. Dessa anställda har några få dagars teoretisk utbildning och börjar kontrollarbetet tillsammans med erfarna fältinspektörer. Efter ett par dagar arbetar de dock på egen hand. Under de redovisningsrevisioner som utfördes i departementen Ardennes och Vosges under 1995, påträffades fall där studenter hade lämnat rapporter om kontroller som i själva verket inte hade utförts. Inspektionerna betalas per granskat jordbruk, vilket ökar risken för sådan praxis.

3.58 I Hessen hade 114 kontroller på platsen organiserats under 1995 av ett regionalt lantbrukskontor, men några felaktigheter hade inte påträffats. Vid en stickprovskontroll av 23 kontrollrapporter visade det sig att någon mätning inte hade företagits. Inspektören hade endast gjort en okulärbesiktning av jordbruksskiftena.

3.59 Enligt förordning (EEG) nr 3887/92(120) skall den behöriga nationella myndigheten fastställa en toleransgräns för de mätningar som görs på platsen av den areal som producenterna har deklarerat. Gränsen skall främst beakta den teknik som används vid mätningen (t.ex. band, hjul, "topofil"(121)). Kommissionen har lagt fram ett arbetsdokument med rekommendationer för mätning av arealer(122). Toleransgränserna som fastställts i Spanien baseras inte på detta dokument, utan beror på jordbruksskiftenas storlek och ger högre toleransgränser. I Thüringen i Tyskland har också högre toleransgränser än rekommenderat använts.

3.60 För att grödorna skall kunna kontrolleras vid inspektionerna på fältet borde kontrollerna ske under växtsäsongen(123). Alla de granskade medlemsstaterna har haft svårt att följa denna tidsfrist. Kontrollerna på platsen utfördes ofta först efter det att nästa års skörd hade planterats och såtts. Kommissionens beslut att förlänga tidsfristen för inlämnande av stödansökningar till mitten av maj, trots att grundförordningen anger de första tre månaderna under året, har inte löst problemet.

3.61 Enligt förordning (EEG) nr 1765/92(124) och genomförandebestämmelserna(125) syftade arealuttaget till att bidra till en stabilisering av marknaderna. Arealuttag innebär att ett område, som under föregående år har odlats i syfte att ge skördar, läggs i träda. Den sökande måste ha brukat den mark som har tagits ur bruk under åtminstone de två föregående regleringsåren(126).

3.62 I den autonoma kommunen Kastilien-La Mancha i Spanien och i Frankrike kontrollerades dessa villkor varken administrativt eller genom inspektioner på fältet. I de franska nationella bestämmelserna har dessa två villkor tonats ned. I Italien har bestämmelserna inte ens införts i de nationella instruktionerna för inspektioner på fältet. Under granskningen av kontroller på platsen i Italien påträffades två fall där jordbrukarna hade deklarerat ett skifte som taget ur bruk, men att den mark som "tagits ur bruk" hade brukats strax före inspektionen. I det ena fallet hade foderväxter nyss mejats och avlägsnats och i det andra hittades spår av sojaväxter.

Kontrollrapporter

3.63 Kontrollrapporterna skall bland annat ange vilka jordbruksskiften som har uppmätts(127). En granskning av åtskilliga kontrollrapporter i Spanien för regleringsåren 1995/96 och 1996/97 visade att rapporterna i de flesta fall inte uppgav vilka jordbruksskiften som hade uppmätts. Samma problem påträffades i de franska kontrollrapporterna. Sådana rapporter möjliggör inte att man kan granska de kontroller som har utförts.

Fjärranalys

3.64 Alla medlemsstaterna utom Luxemburg och Österrike använder fjärranalys. Den metod som används har utvecklats av kommissionen (Gemensamma forskningscentret Ispra (Italien) och GD VI) och innebär att flyg- och satellitbilder analyseras. Uppgifterna i jordbrukarens stödansökningar jämförs skifte för skifte med bilderna. Flygbilderna kan användas separat eller tillsammans med satellitbilderna.

3.65 I Italien utförs de obligatoriska 5 %-kontrollerna främst genom fjärranalys. Kontrollen av grödorna utförs via satellit medan kontrollen av områdena baseras på flygbilder. Resultaten tyder på att denna kombinerade metod är förhållandevis effektiv. Av de ansökningar som kontrollerades både med flyg- och satellitbilder vidtogs sanktioner för 56 % under 1994/95 och för 63 % under 1995/96. I de medlemsstater som använde satellitbilder både för kontroll av arealerna och av grödorna vidtogs sanktioner för endast 8 % av de kontrollerade ansökningarna under 1994/95 och för endast 3 % under 1995/96 (se tabell 3.7 som grundar sig på uppgifter från kommissionen). Detta resultat stämmer dåligt överens med de traditionella fysiska kontrollerna, där korrigeringsfrekvensen var 30 % under 1994/95 och 36 % under 1995/96.

3.66 Satellitbilderna för att mäta den deklarerade arealens storlek är ännu inte tillräckligt exakta för att användas som enda underlag vid mätning av arealen. En undersökning som Gemensamma forskningscentret utförde 1994(128) fastslår att precisionen vid mätning av områden genom användning av satellitbilder ligger mellan P20 % och +20 % för skiften som är mindre än 1 ha och mellan P12 % och +12 % för skiften som är större än 1 ha. Undersökningen drar slutsatsen att satellitbilder för närvarande inte skall användas som enda underlag vid kontroll av områden utan att även fastighetsregister och ortofoton skall användas. Satellitbilderna kan också användas för att identifiera grödorna, men även detta är problematiskt. Kommissionen(129) har medgett att minst 17 % av de skiften som kontrollerats via satellit måste kontrolleras på nytt genom fysiska inspektioner.

3.67 I sitt brev av den 3 juni 1996 bad kommissionen medlemsstaterna att de skulle sammanställa ett frågeformulär för en jämförelse av kostnaderna för inspektioner på fältet med kostnaderna för fjärranalys. Jämförelsen utvisade att den genomsnittliga kostnaden per ansökan som kontrollerats genom fjärranalys var ca 19 % högre än traditionella kontroller på platsen. Detta motsade i hög grad uppgifter från Förenade kungariket, där fjärrkontroll har beräknats vara fem gånger dyrare än traditionella kontroller på platsen. Ytterligare uppgifter krävs för att slutgiltigt fastställa de relativa kostnaderna för de båda metoderna.

Resultat från inspektionerna på fältet

3.68 Kommissionens övervakningsstatistik visar att 7 % av alla ansökningar om hektarbidrag kontrollerades på platsen i medlemsstaterna under 1993 1995, se tabell 3.7. Resultatet av kontrollerna på platsen var att i genomsnitt 20 % av de ansökningar som kontrollerats på platsen befanns vara felaktiga under denna period. Övervakningsstatistiken visar inte med vilka belopp ansökningarna korrigerades eller påfördes sanktioner, och de ytterligare uppgifter som lämnats av kommissionen medger inte någon rimlig uppskattning av oriktigheterna. Kommissionen borde lämna exaktare statistik om den ekonomiska effekten av kontrollerna på platsen samt om det integrerade kontrollsystemets totala effekt (både kontrollerna på platsen och de administrativa kontrollerna).

Framsteg

3.69 Förstudierna inför den nya gemensamma jordbrukspolitiken visade att det integrerade administrations- och kontrollsystemet kunde genomföras från och med februari 1993 till den 1 januari 1996(130). Kommissionen uppgav i en rapport från april 1996(131) att inte någon av medlemsstaterna hade genomfört det integrerade administrations- och kontrollsystemet i full omfattning vid slutet av 1995. Kommissionen föreslog därför att delar av förordning (EEG) nr 3508/92 skulle förlängas med ett år, och rådet fattade ett retroaktivt beslut om förlängningen den 17 december 1996. Förutom att kommissionen skulle ha lagt fram sitt förslag om förlängning före slutet av 1995, stod det redan i slutet av 1996 klart att tre medlemsstater (Grekland, Irland och Portugal) inte skulle kunna hålla den nya tidsfristen januari 1997 (se punkt 3.46).

Slutsatser

3.70 Kapitlet har behandlat fastställandet av de grundläggande kriterierna för beräkning av stöd samt genomförandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet. De totala utgifterna för jordbruksgrödor har ökat sedan reformen infördes, men ökningen och förändringen av utgifternas sammansättning kan anses ligga inom de förutsägbara gränserna när man går från ett prisstödssystem där "konsumenten betalar" till ett system där "skattebetalaren betalar". Möjligheterna att spara in och skydda gemenskapens medel har dock inte tagits till vara. Eftersom hektarbidragssystemet representerar ca 60 % av de totala utgifterna inom EUGFJ-garanti borde parametrarna för fastställandet av kompensationsbetalningarna vara realistiska och lämpliga. De grundläggande utjämningsbeloppen för spannmål, som är en av de viktigaste parametrarna och som beslutades av rådet under 1992, har inte längre någon koppling till världsmarknadspriserna, och detta har lett till en överkompensation om 3 000 miljoner ecu under 1995/96 (se punkt 3.31).

3.71 Problemen med förvaltningen av hektarbidragssystemet inom spannmålssektorn kan lösas genom att man inrättar regleringssystem liknande det som finns för oljeväxter, med en förskottsbetalning och en slutbetalning. Den slutliga stödbetalningen kan därmed beakta det verkliga överskridandet av basarealen samt de överskridanden som tidigare har förekommit av avkastningarna. Vidare kan grundbeloppet anpassas till marknadspriserna så att en överkompensation till jordbrukarna förhindras i de fall där marknadspriset är högre än riktpriset (se punkterna 3.9 3.12 och 3.30 3.31).

3.72 Kommissionen borde gripa sig an problemet med att mycket höga utjämningsbelopp betalas till enskilda jordbrukare till följd av att det saknas sådana särskilda tak som används inom nötköttssektorn. Den nya gemensamma jordbrukspolitikens inkomstaspekt bör granskas noggrannare (se punkt 3.30).

3.73 Förordningarna innehåller inte tillräckligt exakta instruktioner för att beräkna överskridandet av bas-arealerna på ett enhetligt och konsekvent sätt, och detta gör att stabiliseringssystemet för basarealerna blir mindre effektivt (för maximal stödberättigad areal per region, se punkt 3.17). Dessutom möjliggör inte dokumentationen i medlemsstaterna en ordentlig kontroll av beräkningarna av överskridandet, vilket alltså innebär att den erforderliga verifieringskedjan saknas (se punkt 3.19). Som tidigare påpekats kan en ursprunglig överdrift av basarealen också leda till överbetalningar som inte kan beräknas, vilket beror på att referensperiodens uppgifter inte är tillförlitliga (se punkt 3.29). Vidare har genomförandebestämmelserna inte i tillräcklig grad återspeglat vissa av de bestämmelser som fastställs i rådets förordningar (se punkt 3.18). Genom att också justera hektarbidragssystemet har kommissionen dessutom minskat sanktionerna och därmed ökat de totala betalningarna med 469,7 miljoner ecu (se punkt 3.16 samt tabell 3.2).

3.74 Revisionsrätten anmodar kommissionen att på nytt granska basarealerna och avkastningarna, vilka för närvarande definieras utifrån bristfälliga statistiska uppgifter, samt överväga om det finns en alternativ grund för att specificera dessa på nytt och då beakta effekten av nyligen vidtagna åtgärder för att förbättra den relevanta statistikens kvalitet, där så är lämpligt. En sådan ny specifikation av basarealerna och avkastningarna måste både säkerställa en rättvis behandling mellan medlemsstaterna och bidra till att gemenskapsåtgärderna genomförs effektivt. Den skall också sättas i sammanhang med andra åtgärder som syftar till att minska utgifterna (se punkt 3.29).

3.75 Vad gäller den nya gemensamma jordbrukspolitikens integrerade kontrollsystem kritiserar revisionsrätten det sätt som förlängningen av genomförandeperioden för det integrerade administrations- och kontrollsystemet handlades på. Genom att retroaktivt fatta beslut om en förlängning av en del av förordning nr 3508/92 med ett år kom de medlemsstater som ursprungligen inte hade uppfyllt sina lagliga skyldigheter plötsligt att handla inom lagens ram (se punkt 3.69).

3.76 Trots att kommissionen höll sig informerad om framstegen vidtog den inte några formella åtgärder vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemets utveckling för att säkerställa att god datortillämpning används. Detta kunde ha skett genom att använda generella industrinormer eller riktlinjer som kommissionens eget direktorat för informationsteknik har utfärdat (se punkt 3.40).

3.77 Vissa medlemsstater följer inte förordningarnas bestämmelser om traditionella inspektioner på fältet vad gäller riskanalys, underrättelse om inspektion på fältet, kontroll av areal och grödor och upprättande av rapporter. Kommissionen bör försöka säkerställa att korrekta förfaranden används i framtiden (se punkterna 3.50 3.63).

3.78 Hittills har det visat sig att fjärranalys via satellit inte är tillräckligt noggrann för att kunna användas för mätning av arealer, trots att den i de flesta fall verkar vara effektiv när grödornas art kontrolleras. Flygbilder eller traditionella inspektioner på fältet, där noggranna mätmetoder används, bör även i fortsättningen användas för att fastställa arealer till dess fjärranalys via satellit visar sig ha uppnått den noggrannhet som krävs (se punkterna 3.64 3.66).

3.79 Utan ett helt fungerande system för betalning av hektarbidrag och djurstöd (se kapitel 4) kan systemet inte förvaltas och kontrolleras på ett effektivt sätt. Kommissionen borde därför genom systemet för räkenskapernas avslutande vidta lämpliga åtgärder mot de medlemsstater som inte har uppfyllt denna skyldighet.

UPPFÖLJNING AV IAKTTAGELSER I REVISIONSRÄTTENS ÅRSRAPPORTER

3.80 År 1994 offentliggjorde revisionsrätten sin särskilda rapport nr 8/93(132) om den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) för råtobak samt en rapport om den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Den senare rapporten ingick i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1993(133). Båda rapporterna behandlade genomförande och verkan av stödåtgärderna på marknaden samt de kontrollförfaranden som har fastställts av medlemsstaterna och Europeiska kommissionen för att skydda medlen från EUGFJ-utveckling. För att fastställa huruvida några insatser gjorts för att förbättra förvaltningen av marknaden och kontrollförfarandena i enlighet med de iakttagelser och rekommendationer som revisionsrätten gjort, har den granskat de åtgärder som kommissionen vidtagit till följd av ovan nämnda rapporter.

Den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) för råtobak

Reformen 1992

3.81 Revisionsrättens särskilda rapport omfattar regleringsåren 1988 1992 och utgifter som har uppkommit till 1993. Rapporten behandlar således det system som gällde vid tiden för granskningen. Rådet har emellertid genomfört ett antal reformer av den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) med verkan från skördeåret 1993(134). Revisionsrätten har i den särskilda rapporten tagit upp följande aspekter av reformen:

a) Genom slopandet av institutionella priser, exportbidrag och interventionslagring har ett flertal av de problem som har påtalats i den särskilda rapporten undanröjts.

b) Genom att hela bidragsbeloppet betalas direkt till tobaksodlarna och antalet bidragssatser minskas från att gälla 34 sorter till fem sortgrupper (klassificerade efter torkningsmetod) och tre särskilda grupper av grekisk orientalisk tobak, har bidragssystemet blivit enklare och lättare att överblicka.

c) Inrättandet av icke överlåtbara kvoter (som fastställs på medlemsstatsnivå efter beredare/producent och efter tobakssort) som en tillfällig åtgärd t.o.m. 1997 års skördeår, har säkerställt att produktionen inte överskrider den högsta tillåtna totala mängden.

d) Grekland och Italien har anmodats (alltefter produktionens omfattning) att upprätta organ för tobakskontroll med uppgift att genomföra ett minsta antal kontroller.

e) Ett särskilt omställningsprogram har inrättats för att underlätta nedläggning av tobaksodling och stimulera en övergång från befintlig odling till mer efterfrågade tobakssorter.

f) Stöd lämnas till producentsammanslutningar (10 % av det bidrag som betalas till deras medlemmar) som åtar sig att förbättra kvaliteten.

g) Det har upprättats en fond för forskning och upplysning med syftet att utveckla och främja nyttjandet av tobakssorter som är mindre skadliga för människors hälsa.

3.82 I rådets rekommendation om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 1993(135) har kommissionen uppmanats att redogöra för hur den nya gemensamma organisationen av marknaden fungerar samt att bekämpa de bedrägerier och oegentligheter som har upptäckts inom ramen för den tidigare organisationen. Europaparlamentet(136) har anmodat kommissionen att

a) återkräva de medel som har utbetalats i strid med gemenskapslagstiftningen,

b) säkerställa att de medlemsstater som erhåller stöd från EUGFJ-garanti även tar fram den erforderliga infrastrukturen för samtliga produkter, dvs. fastighetsregisterkartor, databaser och kontrollsystem,

c) granska gemenskapens medel på ett sunt och korrekt sätt.

Marknadsbalans och budgetställning

3.83 Totalt har budgetutgifterna minskat från 1 233 miljoner ecu under 1992 till 993 miljoner ecu under 1995 för att sedan under 1996 öka till 1 026 miljoner ecu (se tabell 3.8). Detta skall jämföras med de 7 miljoner ecu som har avsatts för antirökkampanjen under 1996.

3.84 Utgifterna efter reformen har minskat med ca 20 %, men under samma period sjönk även produktionen till 333 miljoner ton för 1995. Tobaksodlingen i Europeiska unionen är även fortsättningsvis kraftigt understödd: det totala stöd som har utbetalats uppgår till mer än fem gånger produktens marknadsvärde, stödsatsen per hektar motsvarar 6 837 ecu (beräknat utifrån de 150 000 hektar där tobak för närvarande odlas inom gemenskapen) och stödet per understött arbetstillfälle motsvarar 5 390 ecu (beräknat utifrån de 190 000 arbetstillfällena i de odlingsregioner som är direkt beroende av denna produkt).

3.85 Fastän GOM nu anpassar tillgången något bättre till efterfrågan (särskilt när det gäller flue cured-sorterna), kan gemenskapens produktion fortfarande endast täcka den totala interna efterfrågan till 23 %. Eftersom den totala tobakskonsumtionen i stort sett håller sig oförändrad och för närvarande ökar inom några befolkningsgrupper i några medlemsstater, ligger importen kvar på sedvanlig hög nivå (ca 500 miljoner ton). I sin rapport till rådet(137) om framtiden för den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak fr.o.m. 1998 års skörd anser kommissionen att för att tillgodose konsumtionsbehovet kommer gemenskapen "under alla omständigheter att vara tvungen att importera vissa typer av tobak som är olönsam att producera på dess egen mark..."(138).

3.86 Å andra sidan måste ca hälften av gemenskapens produktion, som inte efterfrågas internt, fortfarande exporteras. Med undantag för vissa sun cured orientaliska sorter är den exporterade tobaken av låg kvalitet, vilket återspeglas i låga marknadspriser. Kommissionen påpekar att "en förbättring av kvaliteten hos gemen-skapsproduktionen är en förutsättning för överlevnad på medellång sikt"(139). Trots kvalitetens betydelse för sektorns framtid har det stöd som inrättats för att höja kvaliteten inte haft någon större effekt under de senaste fyra åren.

Komplexiteten i det nya systemet

3.87 Kommissionen medger i sin ovan nämnda rapport att "systemet uppvisar också en viss svåröverskådlighet". Denna anmärkning syftar på beräkningen, fördelningen och kontrollen av de individuella kvoterna samt registreringen av odlingskontrakt(140). Dessa förhållanden försvårar förvaltningen av hela systemet.

3.88 Kommissionen medger vidare att kvotsystemet gör marknaden mindre flexibel, vilket står i vägen för en anpassning av tillgången till efterfrågan. Fr.o.m. 1996 tillåter kommissionen en tillfällig överlåtelse av kvoter mellan beredare och från en tobakssort till en annan. Ändringarna är ett led i den riktning som har föreslagits av revisionsrätten, nämligen att man bör överväga huruvida tobaksmarknaden skulle vinna i effektivitet om man tillåter att kvoterna leasas eller säljs(141).

3.89 Slutligen har kommissionen redovisat allvarliga missförhållanden i medlemsstaterna under reformens inledningsskede:

a) I slutet av 1993 hade reformen införts i Grekland på ett oriktigt sätt: 4 571 jordbrukare hade tilldelats kvoter utan att någon produktion under den angivna referensperioden hade styrkts, kontrollerna på platsen följde inte föreskrifterna i det nya systemet, tidsfristerna för genomförandet iakttogs inte, omställningsprogrammet övervakades inte och de kontroller av odlingsområdena som utfördes av de grekiska myndigheterna var inte tillräckliga, vilket huvudsakligen berodde på avsaknaden av fastighetsregister.

b) I Italien har den grundläggande dokumentationen inte kontrollerats, fiktiva producenter har tilldelats tobakskvoter och odlingsområden har oriktigt uppgivits.

c) I Spanien har det straffrättsliga förfarandet i samband med falska områdesuppgifter tagit så lång tid att personer som lämnat falska uppgifter i praktiken har undgått sanktioner.

d) I Tyskland upptäckte kommissionen under 1995 att myndigheterna fortfarande lämnade kontrollföreskrifterna i den nya förordningen helt utan avseende.

3.90 Gemenskapens räkenskaper för dessa år håller för närvarande på att avslutas. Kommissionen bör försöka att kvantifiera de finansiella konsekvenserna av de oegentligheter som har upptäckts och återkräva de oriktigt utbetalda beloppen.

3.91 Trots att reformen har bidragit till att minska utrymmet för missförhållanden som den tidigare GOM gav upphov till, finns ändå skäl till oro för att systemet fortfarande är alltför komplext. Tobakskvaliteten måste t.ex. fortfarande kontrolleras, fukthalten undersökas och tobaken måste stå under statlig kontroll från det att den levereras till beredarna till dess att den släpps ut på marknaden många månader senare. Det är därför beklagligt att de kontrollorgan som föreskrivs i reformen inte har inrättats av de berörda medlemsstaterna.

Uppföljning av särskilda oegentligheter som har påtalats i revisionsrättens årsrapporter för regleringsåren 1988 1992

3.92 En spansk beredare, som bereder tobakssorten Burley F men som har uppgivit att tobaken var av sorten Burley E och därför berättigad till högre bidrag, har tvingats att återbetala 375 miljoner ESP (2,8 miljoner ecu). Detta belopp har fortfarande inte krediterats gemenskapsbudgeten. Ett annat problem som påtalas i revisionsrättens rapport, nämligen att bidrag har utbetalats för tobak som inte härrör från bidragsberättigade områden, behandlades av kommissionen under 1994/95 vid den slutgiltiga avstämningen av 1991 års utgifter.

3.93 Det har framkommit att de franska myndigheterna vid avstämningen av förskottsbetalda bidrag hade räknat om bidragsutbetalningarna för enskilda delar av ett helt varuparti som sålts under en viss period. Vid omräkningen användes den jordbruksomräkningskurs som gällde vid det datum då den sista delen såldes och inte den aktuella kursen för de enskilda delarna i varupartiet. I ett särskilt fall ledde denna metod till ökade utbetalningar på 0,45 miljoner ecu. Problemet har lösts, eftersom den nya förordningen nu särskilt anger att jordbruksomräkningskursen för bidragsutbetalningar är den sats som tillämpas den 1 augusti under skördeåret för leveranser fram till den 31 december. För senare leveranser tillämpas satsen för den 1 januari följande år.

3.94 I sin årsrapport för budgetåret 1993 kritiserade revisionsrätten kontrollerna av exportbidrag för export från Grekland och Italien till Bulgarien och Albanien. Vidare avslöjade kommissionens särskilda undersökning i Grekland i juli 1994 misstänkt organiserat bedrägeri i samband med exportbidrag till Albanien och Bulgarien. Kommissionen drog slutsatsen att den grekiska tobaksstyrelsens kontroller var obefintliga och att myndigheterna kände till det organiserade bedrägeriet. Kommissionens slutliga justeringar vid avstämningen av de utgifter som redovisats av Grekland uppgick till 4 491 miljoner GRD (23,43 miljoner ecu) för 1990 och 3 531 miljoner GRD (16,37 miljoner ecu) för 1991. För perioden 1986 1989 har de grekiska myndigheterna delgivits en tilläggsjustering på 7 305 miljoner GRD (ca 41,94 miljoner ecu). För Italien motsvarade justeringarna 15 697 miljoner ITL (10,39 miljoner ecu) för 1990 och 12 156 miljoner ITL (7,91 miljoner ecu) för 1991.

Direkt inkomststöd

3.95 I den särskilda rapporten från 1993 framlades förslaget att kommissionen i stället för direkt finansiering av tobaksproduktionen skall överväga att lämna tobaksodlarna något slag av direkt inkomststöd och integrera dem i det strukturella stödsystemet. Ett sådant system skulle troligen vara lättare att förvalta och övervaka samt vara mindre känsligt för bedrägeri och oegentligheter och medföra en lägre totalkostnad för EU-budgeten än det nuvarande systemet. Även om skillnaden mellan kostnaden för det befintliga systemet och ett inkomststödssystem endast kan uppskattas approximativt, är det ett faktum att en del stor del av tobaksproduktionen inom EU är av låg kvalitet och därför är svår att marknadsföra. Detta problem har GOM-reformen ännu inte avhjälpt. Revisionsrätten anser fortfarande att det vore värt att undersöka möjligheten av ett inkomststödssystem för att undvika en del av budgetkostnaderna för odling av tobak av mycket lågt värde och hjälpa odlarna att hitta andra inkomstbringande verksamheter.

Slutsatser

3.96 Reformen har visserligen begränsat budgetutgifterna för stöd till tobaksproduktionen, men den har inte ändrat den höga subventionsnivån i förhållande till marknadsvärdet, antalet hektar eller skapade arbetstillfällen. Marknadssituationen för gemenskapstobak har heller inte förbättrats påtagligt. Till största delen håller gemenskapstobaken fortfarande en låg kvalitet, vilket tyder på att stödet till kvalitetshöjning och till omställningsprogram hittills inte har haft någon mätbar effekt (se punkterna 3.83 3.86). Kommissionen bör undersöka varför dessa program inte har haft större framgång.

3.97 Genom att slopa institutionella priser, exportbidrag, interventionslagring och genom att minska antalet bidragssatser har reformen i viss mån förenklat GOM och minskat utrymmet för de brister i förvaltningen och de oegentligheter som förekom i det gamla systemet. När det gäller medlemsstaternas genomförande av reformen har kommissionen emellertid konstaterat allvarliga bristfälligheter: kontrollorgan har t.ex. inte inrättats och det nya kvotsystemet har visat sig vara inflexibelt och tungrott (se punkterna 3.87 3.91).

3.98 Generellt är kommissionens uppföljning av de oegentligheter som har påtalats i den särskilda rapporten tillfredsställande. De belopp som inte har godkänts efter kommissionens undersökningar bör emellertid återkrävas (se punkterna 3.92 3.94).

3.99 Revisionsrätten ifrågasätter även fortsättningsvis om direkt stöd (som uppgår till mer än fem gånger produktionens marknadsvärde) utgör den bästa formen för stöd till tobaksodlarna. Möjligheten att som ett alternativ införa något slag av direkt inkomststöd bör övervägas.

GOM för produkter inom vinsektorn

3.100 I sin årsrapport för budgetåret 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden inom vinsektorn(142) drog revisionsrätten följande slutsatser:

a) På vinmarknaden råder en kraftig obalans mellan tillgång och efterfrågan och gemenskapsåtgärderna har inte haft någon avhjälpande effekt.

b) Definitiv nedläggning (röjning) har inte bidragit till att stabilisera marknaden.

c) De institutionella priserna har inte återspeglat situationen på marknaden, vilket har stimulerat produktion för destillation.

d) Interventionsåtgärder för destillation har inte minskat de struktururella överskotten i väsentlig grad.

e) Information om förvaltningen av marknaden har inte varit tillräckligt tillförlitlig.

f) För få framsteg har gjorts när det gäller inrättandet av vinodlingsregister.

g) Det organ som har inrättats för GOM med särskilt avsatta kommissionstjänstemän har varit underbemannat.

3.101 I sitt beslut om beviljande av ansvarsfrihet för 1993(143) stödde Europaparlamentet och rådet revisionsrättens slutsatser.

Marknadsbalans och budgetställning

3.102 Till följd av de utgiftsökningar som orsakats av fortsatt allvarlig obalans på marknaden lade kommissionen den 11 maj 1994 fram förslaget att reformera GOM(144). Förslaget har ännu inte antagits av rådet, eftersom medlemsstaterna inte har enats om sådana avgörande faktorer som referensmängd, kvoter, berikning(145), behandling av kvalitetsviner eller skattesatser.

3.103 Fastän reformen ännu inte har antagits, minskade produktionen av bordsvin under regleringsåren 1993/94 och 1994/95 men ökade igen under 1996/97 (tabell 3.9). Till följd av den låga produktionen under 1994/95 och 1995/96 har budgetutgifterna minskat men kommer troligen att stiga på nytt i takt med den ökande produktionen (tabell 3.10). Sammanlagt har Italien, Frankrike och Spanien erhållit ca 92 % av budgeten för GOM under 1993 1996.

Styrning av mängden vin på marknaden

3.104 Kommissionen har två instrument för att styra mängden vin på marknaden. Det första instrumentet, destillation, är avsett att balansera marknaden på kort sikt. Destillation skall motverka effekten av rekordskördar till följd av ovanligt gynnsamma väderförhållanden genom att dra bort vinöverskottet från marknaden. Det andra instrumentet, röjning, har ett långsiktigare mål. Det syftar till en permanent minskning av gemenskapens produktionskapacitet.

3.105 Destillation kunde visserligen balansera marknaden på kort sikt, men den ledde till långsiktiga strukturella överskott på grund av att den erbjöd en permanent garanterad marknad till ett pris som stimulerade produktionen. Kommissionens förslag till en reform av vinmarknaden förutser en betydande minskning av uppköpspriset för obligatorisk destillation. Den föreslagna reformen skulle därför genomföra regeringschefernas politiska intention enligt överenskommelsen i Dublin 1984 att införa obligatorisk destillation till avskräckande prisnivåer för all överskottsproduktion av bordsvin utan att lämna något utrymme för avsättning av en del av överskottet till mer kostnadskrävande frivillig destillation(146).

3.106 I årsrapporten för 1993 visades att röjning inte hade någon väsentlig effekt på vinproduktionen. Kommissionen bekräftade i sin utvärdering(147) att röjningsprogrammen inte var särskilt effektiva, varken ur kostnadssynpunkt eller när det gäller att minska överproduktionen. Stimulans genom andra stödåtgärder, t.ex. frivillig destillation, samt frågan vad man skall göra med de röjda vinodlingarna, har avhållit odlarna från att välja röjning. Att man tog vinodlingar med låg avkastning ur produktion och ökade avkastningen inom de återstående områdena motverkade för övrigt delvis effekten av genomförda röjningar. Under sådana omständigheter förefaller inte de 1 682 miljoner ecu som sedan 1992 har anslagits för definitiv nedläggning att ha varit kostnadseffektiva. I sitt arbetsdokument om den gemensamma jordbrukspolitiken från 1995(148) påpekade kommissionen att den senaste tidens små skördar främst berodde på ogynnsamma väderförhållanden.

Informationssystem för förvaltningen

3.107 Brister i informationssystemet för förvaltning av marknaden har påtalats i årsrapporten för budgetåret 1993. Kommissionens förordning (EG) 1294/96 av den 4 juli 1996(149) ändrade rådets grundförordning (EEG) nr 822/87(150) och införde sanktioner för oriktigheter i skörde-, produktions- och lagerinformationen. Beroende på andelen oriktigheter i den lämnade informationen och på hur mycket för sent den erforderliga informationen lämnas, kan stödmottagarna helt eller delvis förlora stödet för innevarande och påföljande år.

3.108 Brister vid insamlandet av statistiska uppgifter om de "genomsnittliga representativa priser", utifrån vilka de institutionella stödpriserna fastställs, har även konstaterats. Medlemsstaterna skall varje vecka anmäla till kommissionen genomsnittspriserna för sex representativa vintyper inom olika produktionsområden. I årsrapporten för budgetåret 1993 har påtalats inkonsekvenser i de institutionella priserna, som beror på de ofullständiga uppgifter om det "genomsnittliga representativa priset" som medlemsstaterna lämnat till kommissionen. Situationen har inte förbättrats.

Vinodlingsregister

3.109 I rådets förordning (EEG) nr 2392/86(151) av den 24 juli 1986 föreskrivs att medlemsstaterna skall upprätta vinodlingsregister inom sex år, eftersom sådana är nödvändiga för förvaltningen av marknaden och särskilt för övervakningen av stödåtgärder och planteringsföreskrifter. Inom ramen för genomförandeförordningen (EG) 649/87 av den 3 mars 1987(152) finansierar gemenskapen 50 % av de stödberättigade utgifterna. Finansieringen över gemenskapens budget har uppskattats till totalt 59 miljoner ecu.

3.110 Revisionsrätten har gjort den budgetansvariga myndigheten uppmärksam på den kraftiga förseningen vid upprättandet av register, som borde ha varit slutfört vid slutet av 1992. Gemenskapens ersättning av de utgifter som medlemsstaterna har uppgivit uppgick vid den tidpunkten till 64,5 miljoner ecu. År 1993 1995 betalades ytterligare 14 miljoner ecu i form av förskott till medlemsstaterna.

3.111 I sitt beslut om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 1993 anmodade Europaparlamentet kommissionen att inte utbetala stöd till de medlemsstater där inte ett tillfredsställande vinodlingsregister har färdigställts per den 1 januari 1998. Rådets förordning (EEG) nr 1549/95 av den 29 juni 1995(153) utsträckte emellertid slutdatumet för upprättandet av vinodlingsregister till slutet av 1998. Enligt förordningen kunde i stället för det vinodlingsregister som föreskrivs i 1986 års förordning ett "förenklat" vinodlingsregister användas, för vilket medfinansiering skall beviljas. Kommissionens genomförandeförordning från juni 1996, där det skall anges vad som avses med ett "förenklat" register, har dock ännu inte antagits.

3.112 De uppskjutna slutdatumen och förseningarna och försummelserna vid upprättandet av vinodlingsregister visar på den bristfälliga förvaltningen av gemenskapsmedlen från såväl medlemsstaternas som kommissionens sida i detta fall.

Kommissionens särskilda kontrollorgan

3.113 Europaparlamentet och rådet har i sina beslut om beviljande av ansvarsfrihet genomgående hänvisat till behovet av att stärka det särskilda kontrollorgan som har inrättats genom rådets förordning (EEG) nr 2048/89 av den 19 juni 1989(154). Detta organ har till uppgift att bekämpa bedrägeri inom vinsektorn. Kommissionens rapport till rådet om kontrollorganets verksamhet(155) välkomnades av Europaparlamentet, som dock anser att organet aldrig har givits tillräckliga resurser för att genomföra sina uppgifter. Kontrollorganets personalstyrka har inte vid någon tidpunkt uppgått till de 32 controllers som har rekommenderats av Europaparlamentet. I augusti 1996 fanns endast en person kvar och kontrollorganet genomförde endast en granskning under 1996. Den återstående controllern har sedan dess gått över till kommissionens avdelning för räkenskapernas avslutande. Eftersom detta organ föreskrivs i förordningen men alltså de facto har avskaffats, inställer sig frågan om huruvida kommissionen anser att dess uppgifter är onödiga. Om uppgifterna fortfarande är nödvändiga, är frågan vilket organ som skall ansvara för att de genomförs.

Slutsatser

3.114 Den relativt låga produktionen av bordsvin under de senaste tre åren beror snarare på klimatförhållanden än på röjning av vinodlingar. Produktionspotentialen har inte minskat nämnvärt. Prognosen för 1996/97 förutser en ökning av produktionen.

3.115 Brister i gemenskapens informationssystem för förvaltning av marknaden leder till institutionella priser utan anknytning till marknaden och som således ger producenterna fel signaler. Det återstår att visa att de nyligen inrättade sanktionerna mot att oriktig och ofullständig information lämnas av stödmottagarna är effektiva.

3.116 Vinodlingsregistret tycks gå samma öde till mötes som olivoljeregistret. Eftersom registren inte har upprättats innan den ursprungliga tidsfristen har löpt ut, anmodas nu de medlemsstater som inte har färdigställt det ursprungliga registret att upprätta ett förenklat sådant. Kommissionen har dock hittills underlåtit att ange konkreta specifikationer för det förenklade regis-tret men fortsätter att bidra till finansieringen. Kommissionen bör därför snarast ange riktlinjer för de förenklade registren.

3.117 Kommissionens särskilda kontrollorgan, som har till uppgift att bekämpa bedrägeri inom vinsektorn, har inte haft den personalstyrka som Europaparlamentet har begärt och har nu slagits ihop med kommissionens avdelning för räkenskapernas avslutande. Revisionsrätten välkomnar alla ansträngningar att stärka kommissionens avdelning för räkenskapernas avslutande, men eftersom det särskilda organet de facto har avskaffats kan det ifrågasättas om de kontroller som det var avsett att utföra kommer att genomföras.

KOMMISSIONENS SVAR

HEKTARBIDRAG FÖR JORDBRUKSGRÖDOR

Stödsystemets grundläggande kriterier

Basarealer och behandling av överskridande

3.15 Kommissionen har gjort avsevärda ansträngningar för att undersöka dessa ärenden inom ramen för avslutningen av räkenskaperna. Man har även utfört ett betydande arbete i Spanien, Frankrike och Tyskland, där kommissionens slutsatser till stor del överensstämmer med revisionsrättens. För närvarande överväger man justeringar inom avslutningen av räkenskaperna för 1995.

3.16 a) Kommissionen antog de aktuella förordningarna efter rådets beslut i november 1994 om att öka basarealerna i Tyskland och Skottland.

b) Genom förordning (EG) nr 794/97 av den 30 april 1997 godtog kommissionen en justering av den konstbevattnade basarealen ("regadio") och den icke konstbevattnade basarealen ("secano"). Denna justering hade kunnat ske tidigare om Spanien hade accepterat följderna av en sådan förändring, nämligen minskningen av avkastningarna enligt regionaliseringsplanen.

3.17 a) Beräkningen av överskridanden och den statistik som lämnats till kommissionen grundar sig på samma uppgifter. Det kan dock finnas en smärre skillnad eftersom vissa medlemsstater lämnar statistik grundad på förhållandet vid kontroller några veckor innan man fastställt procentsatsen för överskridande av basarealen. Om det är lång tid kvar innan kontrollerna avslutas fastställer medlemsstaterna procentsatsen för överskridande senare, för att undvika att man fastställer en felaktig procentsats.

Det kan inte uteslutas att det finns smärre skillnader mellan den databas som delges kommissionen och den databas som används vid beräkningen av basarealen efter ytterligare kontroller.

Det bör hållas i minnet att med datumet den 15 september för fastställande av överskridande av basarealen tar man hänsyn till nödvändigheten av att i god tid underrätta producenterna om eventuella skyldigheter till särskilda arealuttag i samband med höstsådden.

b) Kommissionen har redan i ett mycket tidigt skede gjort de franska myndigheterna uppmärksamma på behovet av att särskilja foderarealerna. Denna brist beaktas också i samband med de ekonomiska justeringar som för närvarande övervägs.

c) De flesta av dessa brister upptäcktes även vid avslutsrevisionen och de kommer att innebära ekonomiska justeringar.

e) Kommissionen har instruerat medlemsstaterna beträffande avrundningen av sifferuppgifter. Enligt dessa instruktioner skall talen inte avrundas uppåt, eftersom det skulle ge en oberättigad ökning av sanktionerna. Det är således korrekt att utelämna andra decimalen.

3.18 Kommissionen anser att tillämpningsföreskrifterna på ett korrekt sätt återspeglar principerna i rådets grundförordning. Man anser att man noga följt andan i rådets förordning. Således gäller följande:

a) De små majsproducenterna får inte större avkastning inom en basareal för majs. Anledningen till att en sådan särskild areal inrättades gäller följaktligen inte i deras fall. Eftersom de små majsproducenterna erhåller kompensation på grundval av ett genomsnitt av all spannmål kan endast basarealen för "samtliga jordbruksgrödor", innan åtskillnad görs mellan majs och övriga grödor, tjäna som referens.

b) I detta fall innebär proportionalitetsprincipen att producenter av jordbruksgrödor inte skall drabbas av den del av överskridandet av basarealen som orsakas av djuruppfödares andel av begäran om stöd.

3.19 Vissa medlemsstater har redan uppmärksammats på behovet av datoriserade system för dokumentation och back-up-material. Betydelsen av detta har åter betonats i en skrivelse till samtliga medlemsstater.

Regionaliseringsplanerna

3.22 3.23 De statistiska uppgifterna från medlemsstaterna beträffande avkastningarna grundas på åren 1986 1990. Genom utjämningsprincipen skall olika år uteslutas beroende på vilka skörderegioner som anges i regionaliseringsplanen, vilket leder till smärre skillnader på nationell nivå.

Utjämning av avkastningarna och tak för bevattningen

3.24 3.26 Dessa frågor har uppstått som en följd av en politisk kompromiss som var nödvändig för att nå en allmän överenskommelse om förändring av ordningen för jordbruksgrödor och i synnerhet för att fullfölja gemen-skapens internationella åtaganden.

Ökningen av den konstbevattnade basarealen i Frankrike år 1995 grundades på bestämmelsen i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1765/92, ändrad i januari 1994, om att tillåta att nyligen konstbevattnade arealer införlivas i den konstbevattnade basarealen, om investeringarna har börjat verkställas före den 1 augusti 1992.

Avskaffandet av tak för bevattningen och antagandet av en verklig bas är följder av politiska förhandlingar och har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 2391/95, som antagits efter ett positivt yttrande från Förvaltningskommittén för spannmål.

Inom ramen för avslutningen av räkenskaperna för 1995 avser man att genomföra en ekonomisk justering för Frankrike.

Stabilisator för avkastningen

3.28 Vid införandet av en stabilisator för avkastningen beslutade rådet, i artikel 3.6 i förordning (EG) nr 1765/92, att denna stabilisator skall avse avkastning per hektar i regionaliseringsplanen enligt dess tillämpning år 1993.

Statistikens tillförlitlighet

3.29 I rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars 1990 fastställs de konfidensintervall som skall gälla vid fastställande av spannmålsarealer och spannmålsproduktion i syfte att säkerställa att statistiken är tillförlitlig inom detta område. Vad gäller arealer motsvarar den antagna normen för den totala arealen odlad spannmål ett standardfel på mindre än 1 % (alternativt kan medlemsstaten fastställa 5 000 ha som gräns). Beträffande produktionen, som beror på den besådda arealen samt på avkastningen, föreskrivs att standardfelet på nationell nivå skall understiga 2 % (alternativt kan medlemsstaten fastställa 50 000 ton som gräns). Dessutom gäller för samtliga spannmålsslag att standardfelet för uppgifterna om den nationella produktionen inte får överstiga 5 % (eller 20 000 ton).

Vad gäller regionala uppgifter om totala spannmålsarealer krävs ingen detaljerad angivelse av tillförlitligheten. Medlemsstaten skall endast ange vilka regionala uppgifter som är mindre tillförlitliga och bör användas med försiktighet för särskilda ändamål.

Det väsentliga är att de uppgifter som inhämtas från tillförlitliga källor på regional nivå överensstämmer med den areal och den produktion som observeras för hela landet då de aggregeras på nationell nivå. Faktum är att man har betydligt bättre kännedom om de nationella siffrorna och i allmänhet kan man enkelt kontrollera deras samstämmighet dels gentemot jämförelser med flera andra källor och dels gentemot upprättandet av balansen mellan produktion och förbrukning. Denna kontroll av samstämmigheten utgör ett skydd som i praktiken visat sig åtskilligt effektivare än de teoretiska beräkningarna av slumpfelet.

Det faktum att man på sina håll kan iaktta systematiska överskridanden i deklarationerna medan referenstaken respekteras i övriga zoner innebär inte att man inledningsvis överskattat arealerna i dessa sistnämnda zoner. Även om de regionala uppgifterna överensstämmer med de nationella kan det inte hävdas att de inledande underskattningarna i vissa regioner har sin motsvarighet i inledande överskattningar i andra regioner. Det är fullt tänkbart att en inledande underskattning på nationell nivå av arealerna (som ligger under den fastställda statistiska normen) bara innebär att en eller flera zoner har ursprungsarealer som har uppskattats på ett bristfälligt sätt. Ett uppskattningsfel som tycks begränsat på nationell nivå kan ha sitt ursprung i betydligt viktigare uppskattningsfel som gjorts i några regioner. Nuvarande, och troligen framtida, statistiska metoder kan inte ge någon garanti mot sådana i och för sig beklagliga fenomen.

Fastställandet av basarealerna och avkastningarna har skett genom beslut i rådet.

Jordbruksinkomsten

3.30 I sitt reformförslag från år 1992 föreslog kommissionen att stöden skall anpassas i förhållande till hur många hektar de enskilda producenterna har. Rådet godtog inte detta. Kommissionen kommer att beakta revisionsrättens anmärkningar i samband med nästa reform av sektorn.

3.31 Kommissionen har utfört beräkningar som överensstämmer med revisionsrättens påståenden. Enligt dessa beräkningar uppskattas överkompensationen till 510 miljoner ecu för regleringsåret 1993/94, 2 013 miljoner ecu för 1994/95, 3 936 miljoner ecu för 1995/96 och 2 001 miljoner ecu för 1996/97, vilket innebär att summan för de fyra regleringsåren uppgår till 8 460 miljoner ecu.

Denna fråga har för övrigt varit föremål för diskussioner i rådet i samband med förslaget att minska stöden till spannmålsproducenter för att finansiera de särskilda BSE-åtgärderna.

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet

Sammantaget ger rapporten en klar och rättvisande bild av genomförandet av det integrerade systemet för arealstöd. I allmänhet påminner revisionsrättens anmärkningar till stor del om kommissionens anmärkningar i samband med avslutningen av räkenskaperna. De frågor som revisionsrätten tagit upp, men som inte förekommer i anmärkningarna vid avslutningen av räkenskaperna kommer att beaktas vid framtida revisioner.

Kommissionen påpekar att de flesta av revisionsrättens anmärkningar rör bristande tillämpning av medlemsstaternas system.

Stödansökningar

3.37 En ekonomisk justering övervägs för närvarande även på grund av att Frankrike inte bad att registren från MSA (Mutualité sociale agricole) skulle lämnas in, vilket gjorde det omöjligt att utföra en dubbelkontroll före 1996 års skörd.

Databaser

3.39 Möten har hållits i Förenade kungariket, Tyskland och Spanien och man har avfattat nationella dokument för att söka åstadkomma kompatibilitet mellan databaserna. Dessutom har fem förbundsstater i Tyskland använt samma program, Profil, för förvaltning av stöden.

Det integrerade kontrollsystemet

Administrativa kontroller

3.46 Spanien, Tyskland och Förenade kungariket har på kommissionens begäran utvärderat behoven av överföring av uppgifter mellan regioner. Dessa överföringar är nu verkställda, men tidsplanen för arbetet kan fortfarande förbättras.

Beträffande identifiering av jordbruksskiftena:

- Systemet har funnits på Irland sedan 1996. Endast de administrativa kontrollerna har orsakat problem, på grund av att arealerna godkändes efter det datum då deklarationen gjordes.

- I Portugal användes systemet år 1996 i de 49 prioriterade distrikten. Det skall användas fullt ut år 1997.

- Systemet kommer inte att vara färdigt år 1997 i Grekland. I dagsläget har alla foton tagits, korriger-ingskontrakt och uppdelningskontrakt har undertecknats och arbetena håller på att utföras. Allt talar för att deklarationen för 1998 kommer att grundas på det nya systemet.

3.48 Toleransnivån på 50 ar är normal även efter genomförandeperioden:

- Fastighetsregistret utgör inte i något av länderna en garanti för arealerna.

- Syftet med dubbelkontrollen, genomförd till 100 %, är att upptäcka problem i ansökan. Med en toleransnivå på 1 ar skulle förvaltningarna ha en ohanterlig mängd problematiska deklarationer. Redan med dagens normer får över 20 % av deklarationerna avslag vid de talrika dubbelkontrollerna.

- Man kan tänka sig att välja en lägre toleransnivå (10 till 20 ar), men detta val bör grundas på en simulering med användande av de resultat man fått från ett tidigare års uppgifter.

Inspektioner på fältet

Urval av de producenter som skall kontrolleras

3.51 3.63 Se svar på punkterna 3.77 och 3.79.

Fjärranalys

3.65 Endast tre medlemsstater har använt satellitbilder utan att ta hjälp av flygbilder, nämligen Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket. I övriga länder har man i större eller mindre omfattning använt enbart flygbilder eller använt dem som komplement. Genom fjärranalys får man en bättre helhetsbild av deklarationerna än genom kontroller på marken.

Revisionsrätten hävdar att resultatet av fjärranalysen vad gäller att vidta sanktioner mot ansökningarna är svagt jämfört med traditionella kontroller. Detta stämmer, men man kan nyansera lägesbeskrivningen något beträffande antalet upptäckta oriktigheter, även om uppgifterna inte är särskilt exakta. De platser som kontrolleras genom fjärranalys väljs ofta ut bland större anläggningar och stora jordbruksskiften (representativa urval) och de oriktigheter man upptäcker är troligen de mest betydande. Dessutom ser riskanalysen helt annorlunda ut. Vissa medlemsstater förklarar dessa resultatavvikelser med de olika strategier som används för att följa regelverket (artikel 6 i förordning nr 3887/92): låg risk (och bra representativitet) för de platser som kontrolleras genom fjärranalys, mycket hög risk för kontroller på plats utan fjärranalys (20 %). Syftet med fjärranalys är att hitta representativa urval snarare än de ärenden där man på förhand misstänker oriktigheter. Det förefaller således normalt att man med fjärranalys upptäcker färre felaktigheter.

3.66 I den tekniska noten I.94.105 (Avrain m.fl.) samt i en annan liknande not från kommissionen i juni 1993 (Da Vinci-rapporten) jämför man arealmåtten enligt satellitbilder med ytan enligt fastighetsregistren, vilka man antagit varit korrekta och använt som referens (erfarenheten har sedermera visat att så inte alltid varit fallet). Bland annat av detta skäl är dessa studier numera inaktuella genom de metodologiska framsteg som gjorts. I Da Vinci-studien, och för flygfotot (med pixel (bildpunkt) på 1 till 2 m) som använts i 70 % av fallen år 1996 (se punkt 3.78), minskar dessutom denna skillnad med mellan 3 och 7 %. År 1997 har kommissionen tillgång till en satellit som ger en bildpunkt på 5,8 m och inom kort räknar man med att ha bildpunkter på 2 m eller 1 m (ungefär likvärdigt med flygfoton).

Enligt artikel 7.1 i förordning (EEG) nr 3887/92 skall man utföra kontroller på plats av samtliga jordbruksskiften för vilka bildanalysen inte bekräftar deklarationens riktighet. Alla misstankar, hur ytliga de än är, medför alltså besök på plats. Syftet med fjärranalys har aldrig varit att helt ersätta de fysiska inspektionerna. Enligt dagens metodologi skall dessutom, även om inga oegentligheter upptäcks, minst 10 % inspektioner på plats ske efter fjärranalysen, i syfte att säkerställa en viss miniminärvaro av kontrollanter hos jordbrukarna.

Resultat från inspektionerna på fältet

3.68 Kommissionen begär årligen in statistik från medlemsstaterna rörande de reduktioner, avdrag och sanktioner man genomfört efter administrativa kontroller och kontroller på plats.

För år 1996 har en stor del av dessa uppgifter redan erhållits. Kommissionen kommer att säkerställa att man får samtliga uppgifter från medlemsstaterna, så att man kan besvara revisionsrättens frågor.

Framsteg

3.69 Se svar på punkt 3.75.

Slutsatser

3.70 Kommissionens beräkningar ligger i linje med revisionsrättens påståenden. Kommissionen har uppskattat överkompensationen till 8 460 miljoner ecu för regler-ingsåren 1993/94 till och med 1996/97. Frågan om överkompensation låg också till grund för förslaget att minska stöden till spannmålsproducenter i syfte att finansiera de särskilda åtgärderna i samband med BSE. Kommissionen räknar med att möjligen återkomma till denna fråga då man behandlar reformen av sektorn för jordbruksgrödor.

3.71 Kommissionen vill understryka de tekniska svårigheter det skulle medföra att ersätta det nuvarande systemet för spannmål med en ordning av den typ som gäller för oljeväxter. Faktum är att det föreligger grundläggande skillnader mellan de båda sektorerna både beträffande deras ekonomiska betydelse och beträffande själva strukturen på respektive marknad. Enda avsättningen för produktionen av oljeväxter är industrin för bearbetning till olja. För denna avsättning är världsmarknaden den enda parametern att beakta, vilket gör det möjligt att upprätta ett förhållandevis representativt referenspris. Spannmålsproduktionen kan däremot avsättas även för konsumtion på jordbruket, spannmålshandel, tillverkning av sammansatta livsmedel, för industrin (stärkelsefabriker, anläggningar för beredning av malt, energiproduktion etc.). Det finns ett flertal lokala spannmålsmarknader med sina egna särdrag, vilket innebär att det inte är möjligt att fastställa ett tillräckligt representativt referenspris.

Ytterligare en variabel att beakta utgörs dessutom av det krav som alltid ställs på en gemensam organisation av marknaden, att en del av gemenskapsproduktionen av spannmål regelbundet skall exporteras på världsmarknaden, antingen i obearbetad form eller som bearbetade produkter. Med tanke på de summor det rör sig om är det för övrigt inte önskvärt att låta ett sådant beslut avgöras enbart av "tekniska" faktorer.

3.72 Justeringen av stöden med hänsyn till det antal hektar de enskilda producenterna besitter inkluderades i kommissionens förslag till 1992 års reform, men rådet beslutade i det skedet att inte anta detta förslag. Kommissionen kommer att beakta revisionsrättens anmärkningar inför nästa reform av sektorn.

3.73 Kommissionen är medveten om de svårigheter som uppstår på grund av förordningarnas komplexitet vad gäller att beräkna överskridande av basarealerna (se svar på punkt 3.17). Beträffande kontroller av överskridande kommer kommissionen att vidta de nödvändiga åtgärderna vid kommande förfaranden i samband med avslutning av räkenskaperna (se svar på punkt 3.19). Vad gäller tillämpningsförordningarna till rådets grundförordning anser kommissionen att man på ett korrekt sätt har tillämpat den förordningens bestämmelser (se svar på punkt 3.18). Vad gäller justering av arealerna, se svar på punkt 3.16 a.

3.74 Beträffande översynen av basarealerna och avkastningarna påminner kommissionen om att en av grunderna för reformen är att dessa parametrar bör vara fasta. En översyn skulle inte bara innebära en risk för ökade utgifter, utan skulle även stå i strid med de åtaganden Europeiska unionen gjort inom ramen för GATT.

3.75 I slutet av år 1995 avslutade kommissionen sin rapport (KOM(96) 174 slutlig) om hur genomförandet av det integrerade systemet fortskridit. Om man vill göra en riktig och fullständig utvärdering av framstegen skulle det ha varit för tidigt att avsluta rapporten före slutet av genomförandeperioden (december 1995). Rapporten presenterades för rådet kring påsken 1996 och rådet skickade den i sin tur till parlamentet för betänkande. Under juli och september 1996 undersökte parlamentets utskott för jordbruk och budgetkontroll både rapporten och förslaget till förordning om förlängning av genomförandeperioden. Slutligen ingick ärendet som en del av programmet för plenarmötet i december 1996. Rådet antog förordningen så snart parlamentet hade lämnat sin åsikt.

3.76 Kommissionen behandlade problemet främst genom att ge råd under det stora antal övervaknings- och revisionsuppdrag man genomfört sedan det integrerade administrations- och kontrollsystemet infördes. I samband med reformen av förfarandet för avslutande av räkenskaperna erhöll medlemsstaterna riktlinjer i den form som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1287/95.

3.77 och 3.79 På grundval av vad kommissionen kommit fram till gör man en uppföljning av de aktuella punkterna i samband med avslutandet av räkenskaperna. För närvarande övervägs justeringar beträffande 1994 års skörd för Frankrike, Tyskland, Spanien, Nederländerna, Portugal och Grekland.

3.78 År 1996 har 70 % av ärendena kontrollerats, antingen genom enbart flygfoto eller genom en kombination av foton och satellitbilder. Förhållandena i de olika medlemsstaterna är dessutom inte jämförbara. Som betonats i punkt 3.66 förbättras satellitbildernas upplösning i snabb takt: precisionen i de bilder som används år 1997 är avsevärt bättre än i de bilder som användes år 1993.

UPPFÖLJNING AV IAKTTAGELSER I REVISIONSRÄTTENS ÅRSRAPPORTER

Den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) för råtobak

Reformen 1992

3.82 I de fall där medel använts på ett sätt som strider mot gemenskapslagstiftningen har kommissionen, vilket visas nedan, antingen återkrävt medlen genom att justera den deklarerade utgiften eller kontrollerat att medlen återkrävts eller inte betalats ut av medlemsstaten. År 1995 och 1996 utförde kommissionen kontroller på plats i samtliga medlemsstater för att fastslå om man hade tillgång till den databas, de kontrollsystem och de kartor från fastighetsregistret som krävs för att säkerställa att medlen använts på ett korrekt sätt.

Bortsett från bristen på kartor från fastighetsregistret i Grekland och ett otillräckligt kontrollsystem i Tyskland avslöjade inte dessa granskningar några större brister i kontrollstrukturen på marknaden för råtobak.

Marknadsbalans och budgetställning

3.86 Det stämmer att det särskilda stödet för att höja kvaliteten inte har haft någon större effekt i sin hittills-varande utformning. Stödet har två brister: beloppet är alltför lågt för att verkligen kunna stimulera någon betydande produktion och kriterierna för kvalitetshöjning är alltför svaga, vilket möjliggör utbetalning till produktion av alltför låg kvalitet. Genom att samtidigt förändra båda dessa områden kommer den föreslagna reformen att göra det möjligt att åtgärda det nuvarande systemets tillkortakommanden.

Komplexiteten i det nya systemet

3.89 a) Tilldelningen av kvoter under det första året med den nya gemensamma organisationen av marknaden har orsakat åtskilliga problem i nästan varje berörd medlemsstat. Kommissionen har kontrollerat beviljandet av kvoter, i synnerhet det totala utfallet dels i varje medlemsstat och dels på gemenskapsnivå. Man har fäst stor vikt vid att alla berörda producenter får en rättvis behandling.

Bristen på respekt för tidsfristerna uppstod på grund av komplexiteten i de nya förfarandena och det stora antalet producenter som måste tillämpa dem. Följaktligen förlängde kommissionen tidsfristerna och har haft överseende med bristerna under det första år då förordningen tillämpats.

Kommissionen är fullt medveten om att avsaknaden av fastighetsregister är den främsta orsaken till att det är svårt att genomföra en meningsfull kontroll av odlade områden. Av den anledningen har kommissionen, tillsammans med de grekiska myndigheterna, sökt kompletterande information för att i möjligaste mån avhjälpa frånvaron av ett fastighetsregister i delar av Grekland. Uppgifter om odlingsområden lämnas nu på ett sådant sätt att jordområdets läge lättare kan fastställas. I detta sammanhang måste betonas att för merparten av norra Grekland, vilket är det viktigaste området för tobaksodling, finns fastighetsregister tillgängliga.

b) Vad gäller de oriktiga uppgifterna om odlingsområden har de italienska myndigheterna, på kommissionens uppdrag och efter det att kommissionen utfört preliminära kontroller, noggrant kontrollerat odlingsområdena. Denna kontroll resulterade i att 1995 års betalning av bidrag minskade för en kvantitet på 674 709 kg och de berörda producenternas kvot minskade under skördeåret 1996. Det kan också noteras att det antal felaktiga deklarationer som påträffats under kontrollerna på fältet för skördeåret 1996 har minskat väsentligt.

c) De spanska myndigheterna har meddelat kommissionen att för de producenter som lämnar felaktiga odlingsdeklarationer under skördeåret 1995 kommer minskningen av kvoterna och bidragsutbetalningarna att äga rum under skördeåret 1997.

d) De otillräckliga kontrollkraven i Tyskland har medfört en schablonjustering på 5 % för skördeåret 1993. Även för skördeåren 1994 och 1995 övervägs en justering.

3.91 I sin rapport om hur den gemensamma organisationen av marknaden för tobak fungerar föreslår kommissionen följande reformer för att förenkla förvaltningen av systemet:

Säkerställa att kvoterna inte förvaltas för de enskilda producenterna, utan för producentsammanslutningar. Detta kommer att göra det möjligt att minska det administrativa arbetet från tiotusentals insatser till endast några tiotal, även i de stora producentländerna.

Ersätta den årliga beräkningen och fördelningen av kvoter med fördelning och beräkning vart tredje år.

Avskaffa den andra fördelningen av icke utnyttjade kvoter, eftersom den inte längre är motiverad efter införandet av möjligheten att överlåta kvoter mellan producenter.

Upphöra att systematiskt mäta fukthalten i varje tobaksleverans.

Beträffande kontrollorganen, se svaret på punkt 3.97.

Uppföljning av särskilda oriktigheter som har påtalats i revisionsrättens årsrapporter för regleringsåren 1988 1992

3.92 Efter att de spanska myndigheterna lämnat ytterligare förklaringar bedömdes det inte vara nödvändigt att återkräva 375 miljoner ESP.

För det bidrag som betalats för tobak med ursprung i icke stödberättigade områden gjordes en justering på 29 073 478 ESP för budgetåret 1991.

Direkt inkomststöd

3.95 I sin rapport om hur den gemensamma organisationen av marknaden för tobak fungerat (KOM(96) 554 slutlig av den 18 december 1996) behandlade kommissionen tillämpningen av ett system med direkt inkomststöd till tobaksodlarna. Kommissionen har valt bort ett sådant system av följande orsaker:

Dess kostnader är jämförbara med dagens.

Det bidrar inte till att höja kvaliteten på gemenskapsproduktionen.

Det skulle inte påverka tobakskonsumtionen i gemens-kapen eftersom den minskade gemenskapsproduktionen skulle kompenseras av ökad import.

Slutsatser

3.96 I sin rapport om hur den gemensamma organisationen av marknaden för tobak fungerar (KOM(96) 554 slutlig av den 18 december 1996) har kommissionen redan genomfört en grundlig undersökning av särskilt stöd och omställningsprogram.

I sin nuvarande utformning har det särskilda stödet inte lyckats främja produktionens kvalitet. Faktum är att stödet har två brister: beloppet är för lågt för att verkligen kunna stimulera någon betydande produktion och kriterierna för kvalitetshöjning är alltför svaga, vilket möjliggör utbetalning till produktion av alltför låg kvalitet. Genom att förändra både beloppet och kriterierna för fördelning av kvalitetsstödet kommer den föreslagna reformen att göra det möjligt att åtgärda det nuvarande systemets tillkortakommanden.

Om anslutningen har ökat i Grekland till de omställningsprogram som infördes genom 1992 års reform föreslår kommissionen att denna bestämmelse kompletteras med lämpliga regler. I rapporten räknar man således å ena sidan med att underlätta för producenter att frivilligt lämna sektorn genom att upprätta ett program för återköp av kvoter och å andra sidan med att upprätta strategiska lokala utvecklingsplaner varigenom producenterna kan inrikta sig på alternativ verksamhet.

3.97 Som revisionsrätten själv nämner i punkt 3.88 har kvotsystemet gjorts mer flexibelt sedan 1996.

I artikel 9 i förordning (EEG) nr 85/93 föreskrivs att "de berörda medlemsstaterna skall utföra de kontroller som har fastställts i gemenskapsbestämmelserna i enlighet med gällande förfaranden fram till den tidpunkt när organet själv kan utföra alla de uppgifter och alla de kontroller som hör till dess ansvarsområde."

Kommissionen har, i tio på varandra följande skrivelser, påmint Italien och Grekland om de krav som ställs i lagstiftningen. Samtidigt har man även uppmanat de berörda myndigheterna att intensifiera kontrollerna.

De ansträngningar de berörda medlemsstaterna har gjort kan bedömas som tillfredsställande. Grekland har 24 bearbetningsföretag för 63 000 producenter. Dessa kontrolleras av 340 ständiga och säsongsanställda EOK-kontrollanter utspridda över hela landet. Italien har 80 bearbetningsföretag för 45 000 producenter. Dessa kontrolleras av 35 AIMA-kontrollanter och 156 kontrollanter från SGC, ett internationellt övervakningsföretag.

Även om de nationella tobaksorganen ännu inte upprättats uppfyller de befintliga kontrollförfarandena lagstiftningens kontrollkrav.

3.98 Se svar på punkt 3.92. Kommissionen har granskat de ärenden revisionsrätten tar upp och fann inte att det är motiverat att vidta justeringar i samtliga ärenden.

3.99 Kommissionen är inte positiv till det system revisionsrätten föreslår, av de skäl som anges i svaret på punkt 3.95.

GOM för produkter inom vinsektorn

Marknadsbalans och budgetställning

3.103 Den budgetmässiga effekten av de framtida produktionsökningarna kommer att vara begränsad eftersom exportbidragen hädanefter begränsas i enlighet med GATT-överenskommelsen. Interventionsutgifterna bör kunna kontrolleras genom att i större utsträckning tillämpa kvoter för det vin som levereras till frivillig destillation.

Styrning av mängden vin på marknaden

3.106 I systemet med nedläggning av vinodlingar med gemenskapsbidrag, för närvarande grundad på förordning (EEG) nr 1442/88, föreskrivs att bidrag skall beviljas till enskilda vinodlare, vilket troligen gör systemet mindre effektivt. För att ändra detta föreskrivs i förslaget till reform av den gemensamma marknadsorganisationen för vin att sådana bidrag skall beviljas inom ramen för de regionala programmen för justering av vinodlandet. Såvida man inte röjer de berörda vinodlingarna (omkring 500 000 hektar) bör man dock räkna med en volym på minst 15 20 miljoner hl.

Informationssystem för förvaltningen

3.107 Kommissionen sammanställer varje vecka statistik om vinpriset på grundval av information från medlemsstaterna. Det nuvarande systemet fungerar inte på tillfredsställande sätt, bl.a. på grund av frånvaron av prisuppgifter på ett flertal platser.

Även om det nuvarande systemet inte är särskilt effektivt vad gäller att inhämta uppgifter om vinprisets utveckling kan denna utveckling utan svårighet följas i olika specialpublikationer. Beslutet att förlänga riktpriserna föranleddes av allmänna politiska överväganden rörande den gemensamma jordbrukspolitiken.

I kommissionens förslag år 1994 om reformering av vinsektorn ingick att man skulle upphöra att fastställa riktpriser och sådana priser som härleddes från dessa. Man föreslog en ny mekanism för utvärdering av marknaden, genom vilken det skulle bli möjligt för kommissionen att utnyttja specialiserade organisationer och företag för att inhämta de uppgifter som är nödvändiga för förvaltningen av marknaden.

Vinodlingsregister

3.111 Det stämmer att kommissionen, eftersom de nödvändiga resurserna saknas, inte har antagit tillämpningsförordningen för det förenklade registret, trots att ett arbetsdokument distribuerades i april 1996.

3.112 Kommissionen delar inte uppfattningen att förvaltningen av gemenskapsmedlen skulle ha varit bristfällig.

Under perioden 1989 1993 avdelade kommissionen de personalresurser som var nödvändiga för att upprätta registren på ett korrekt sätt. Man genomförde ett stort antal uppföljningsbesök och gjorde en teknisk utvärdering av kvaliteten på de italienska, franska, spanska och tyska vinodlingsregistren.

Det bör noteras att beslutet om att förlänga perioden för upprättande av vinregistren fattades av rådet då man antog prispaketet för 1995/96.

Det är för övrigt nödvändigt att nyansera slutsatsen beträffande de enskilda medlemsstaterna. Hur långt man kommit i upprättandet av registren varierar kraftigt mellan de olika medlemsstaterna.

Kommissionens särskilda kontrollorgan

3.113 Kommissionen bekräftar nyttan och nödvändigheten av att samordna och effektivisera kontrollerna inom vinodlingssektorn såsom den definieras i förordning (EEG) nr 2048/89. Kommissionen bekräftar också att man avser att fullt ut spela den roll man har tilldelats enligt den förordningen. Man delar därför revisionsrättens uppfattning beträffande nödvändigheten av att förstärka kontrollorganet för vinsektorn. Att detta organ har integrerats i avdelningen för räkenskapernas avslutande innebär inte att det har avvecklats, utan är ett led i omorganisationen av kontrollfunktionerna i GD VI. I den mån det hittills inte varit möjligt att genomföra denna förstärkning beror det dels på att man tvingats prioritera andra sektorer vid fördelningen av ny personal och dels på svårigheten att hitta personal med de kunskaper och den erfarenhet som krävs enligt förordning (EEG) nr 2048/89.

Slutsatser

3.114 Enligt kommissionens uppfattning har röjningarna minskat produktionspotentialen (se svar på punkt 3.106).

3.115 Kommissionen är medveten om de svårigheter medlemsstaterna ställs inför vid insamlandet av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av riktpriserna (se svar på punkt 3.107).

3.116 På grund av personalbrist har det inte varit möjligt att överföra principerna i det förenklade vinodlingsregistret, enligt deras utformning i de arbetsdokument som distribuerades till medlemsstaterna i april 1996, till en tillämpningsförordning. De väsentligaste dragen i det förenklade registret återfinns redan i förslaget till reform av sektorn, som delgavs rådet år 1994.

Kommissionen har begränsade resurser till sitt förfogande och har ibland prioriterat andra områden, särskilt upprättandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, systemet för identifiering av djur samt fjärranalys.

3.117 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning beträffande nödvändigheten av att förstärka kontrollorganet inom vinsektorn (se svar på punkt 3.113).

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 4(156*) Den gemensamma organisationen av marknaden - Animaliska produkter Bidragssystemen för nötkött och vissa åtgärder som avser BSE

4.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 4.1 - 4.3

De viktigaste inslagen på marknaden 4.4 - 4.10

Reformen 4.11 - 4.18

Bakgrund 4.11 - 4.12

Höjning av nivåerna på de befintliga bidragen 4.13 - 4.14

Nya bidrag 4.15

Begränsningar av bidragssystemen 4.16 - 4.17

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet 4.18

Effekten av de reviderade bidragssystemen för nötkött 4.19 - 4.44

Inkomstkompensation 4.19 - 4.26

Kontroll av produktionen 4.27 - 4.35

Säsongsutjämning av slakten 4.36 - 4.39

Extensifiering av produktionen 4.40 - 4.44

Administration och kontroll av bidragen 4.45 - 4.60

Identifiering och registrering av djur 4.46 - 4.49

Det administrativa dokumentet 4.50 - 4.52

Kontrollerna 4.53 - 4.55

Djurtäthetsfaktorn 4.56 - 4.58

Slutsats beträffande administrationen och kontrollen av bidragen 4.59 - 4.60

Åtgärder som vidtagits i samband med BSE-krisen 4.61 - 4.75

Förskotten på 1996 års bidrag 4.64

Åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader 4.65 - 4.66

Tilläggsbetalningarna 4.67 - 4.70

Återaktivering av bearbetningsbidraget för kalvar 4.71 - 4.74

Kontrolleras de åtgärder som avser BSE tillräckligt? 4.75

Slutsats 4.76 - 4.83

Bidragen 4.76 - 4.82

Åtgärder som avser BSE 4.83

INLEDNING

4.1 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken hade en avsevärd effekt på omfattningen och strukturen av gemenskapens utgifter inom den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött eftersom gemenskapsinterventionen ändrades från ett system med prisstöd till ett system med inkomststöd. På grund av den betydligt ökade vikt som lades vid bidrag för nötkreatur ökade de totala utgifterna för dessa från 902 miljoner ecu under 1992 till 3 376 miljoner ecu under 1996 (EU-12). Dessa bidrag, som hade utgjort upp till 25 % av de totala gemenskapsutgifterna för den gemensamma organisationen av marknaden före reformen, utgör sedan 1994 (exklusive utgifterna för bovin spongiform encefalopati (BSE)) i genomsnitt 60 % (se tabell 4.1).

4.2 Revisionsrätten har under 1996 granskat utifrån aspekten av sund ekonomisk förvaltning, laglighet och korrekthet, de bidragssystem som används efter 1992 års reform. Kontroller har utförts vid kommissionen och i sju medlemsstater vilka svarar för cirka 90 % av utgifterna Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket. Resultaten av denna granskning framgår av punkterna 4.11 4.60.

4.3 Revisionsrätten har också under 1996 granskat vissa åtgärder som vidtagits till följd av BSE-krisen. Utgifterna för dessa åtgärder uppgick under 1996 till totalt 1 022 miljoner ecu (EU-15). Resultaten av denna granskning framgår av punkterna 4.61 4.75.

DE VIKTIGASTE INSLAGEN PÅ MARKNADEN

4.4 Den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968(157). 1994 var EU världens näst största producent efter USA, med en nötköttsproduktion på 7,5 miljoner ton.

4.5 Sedan 1980-talet har gemenskapsmarknaden lidit av en obalans med en produktion som även vid produktionscykelns lägre punkter är betydligt större än den interna konsumtionen(158). Problemet förvärras av den nedåtgående konsumtionstrenden som bl.a. beror på hälsofrågor med anknytning till hormonanvändning, BSE och frågor som har att göra med oro för djurens situation. Självförsörjningsgraden för perioden 1990 1995 varierade från 103,1 % till 115,2 %, vilket motsvarar ett nettoöverskott på mellan 219 000 ton och 1 152 000 ton (se tabell 4.2).

4.6 Produktionen minskade med 7 % under 1993 och med 4 % under 1994, beroende på att produktionen är cyklisk. Den ändrade marknadssituationen medförde att interventionsuppköpen upphörde. Exporten på cirka 1,1 miljoner ton (för vilken 1 700 miljoner ecu betalades i exportbidrag årligen) var samtidigt stabil, vilket medförde att EU-överskotten försvann och att interventionslagren minskade betydligt.

4.7 Följaktligen minskade interventionslagren från 1,1 miljoner ton i början av 1993 till 0,12 miljoner ton i slutet av 1994. Ytterligare minskningar skedde under 1995 och lagren förblev obetydliga fram till det första kvartalet 1996. Produktionen ökade dock igen med 2 % under 1995, vilket pressade ner marknadspriserna.

4.8 BSE-krisen som följde efter att regeringen i Förenade kungariket i mars 1996 offentligt medgav att det kan finnas en koppling mellan BSE och en ny variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJD) har påverkat marknaden avsevärt. Konsumtionen föll i början drastiskt men återhämtade sig gradvis till 85 90 % av 1995 års nivå i slutet av 1996(159). De genomsnittliga slaktkroppspriserna föll till 2,49 ecu per kg i juli 1996, vilket kan jämföras med 2,93 ecu per kg i januari 1996, och steg till 2,67 ecu per kg i december 1996. Produktionen under 1996 var 4,4 % lägre än under 1995, vilket delvis berodde på de akuta åtgärder som infördes med EU-finansiering (Förenade kungarikets åtgärd för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader samt bearbetningsbidraget för kalvar. Följden blev att 1,1 miljoner kor och 522 000 kalvar har avlägsnats från näringskedjan under 1996, dvs. cirka 2 % av nötkreaturen inom EU) (se punkterna 4.65 4.66 och 4.71 4.74).

4.9 Interventionslagren hade dock ökat till 418 000 ton i december 1996, vilket i stor utsträckning avspeglar den totala obalansen netto mellan produktion och konsumtion (se tabell 4.2).

4.10 På grund av den rådande obalansen inom EU-marknaden påverkar 1994 års avtal inom Världshandelsorganisationen (WTO) direkt den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött. Avtalet förutser en minskning av det maximala värdet för exportsubventioner från 1 923 miljoner ecu under 1995 till 1 254 miljoner ecu år 2000, och av volymen för den subventionerade exporten från 1,137 miljoner ton under 1995 till 0,822 miljoner ton år 2000.

REFORMEN

Bakgrund

4.11 I samband med 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken beslutade man att minska de institutionella priserna för spannmål för att öka spannmålens konkurrenskraft som djurfoder jämfört med andra, ofta importerade, ersättningsprodukter. Eftersom minskningen särskilt skulle gynna sektorerna för fjäderfäkött och griskött, och på grund av den strukturella obalansen mellan utbud och efterfrågan på gemenskapens marknad för nötkött, var det nödvändigt att införa åtgärder för att bibehålla nötköttets konkurrenskraft. Rådet beslutade därför att minska interventionspriset för nötkött med 15 % under tre år och att införa minskande årliga gränser för interventionsuppköp. Samtidigt beslutade man att motverka de effekter som detta beslut hade för producenternas inkomster genom att gradvis höja nivåerna på de befintliga bidragen och genom att införa nya bidrag med vissa begränsningar(160). Dessutom infördes ett system för att förstärka förvaltningen och kontrollen.

4.12 De viktigaste målen för reformen av marknaden för nötkött var därför

a) att kompensera producenterna för inkomstbortfallet,

b) att förbättra kontrollen av produktionen och

c) att uppmuntra extensifiering.

Höjning av nivåerna på de befintliga bidragen

4.13 Det särskilda bidraget (totala utgifter under 1996: 1 407,4 miljoner ecu) höjdes progressivt från 48,3 ecu (1992) till 108,7 ecu (1995)(161) för handjur som hålls på ett jordbruksföretag, och förutom den första betalningen för minst 10 månader gamla djur infördes en andra betalning av detta bidrag för djur som var minst 22 månader gamla.

4.14 Am- och dikobidraget (totala utgifter under 1996: 1 632,4 miljoner ecu) mer än fördubblades från 60,4 ecu (1992) till 144,9 ecu (1995)(162). För att detta bidrag som betalas årligen skall erhållas måste kon tillhöra en godkänd köttras eller vara framavlad genom korsning med en köttras och ingå i en besättning som är avsedd för uppfödning av kalvar för köttproduktion. Medan mjölkkor som betäckts av köttrastjurar efter detta uteslöts från stöd höjdes den maximala referenskvantiteten för mjölk under vilken mjölkproducenter kunde erhålla bidrag från 60 000 kg till 120 000 kg (se punkt 4.32).

Nya bidrag

4.15 Ett antal bidrag med särskilda mål infördes:

a) Ett säsongsutjämningsbidrag om 72,45 ecu per djur (totala utgifter under 1996: 23 miljoner ecu) betalas utöver det särskilda bidraget för kastrerade handjur slaktade mellan den 1 januari och den 30 april. Målet med säsongsutjämningsbidraget är att skjuta upp slakten för att under uppstallningsperioden (1 september 30 november) undvika en sådan press på priserna som kan medföra alltför stora interventionsuppköp. Avsikten är således att motverka den nuvarande säsongsbundenheten inom EU vad gäller slakt av nötkreatur.

b) Ett extensifieringsbidrag om 36,23 ecu per djur (totala utgifter under 1996: 507,3 miljoner ecu). Detta tillägg betalas för nötkreatur som berättigar till det särskilda bidraget och am- och dikobidraget där djurtätheten på jordbruksföretaget understiger 1,4 djurenheter per hektar grovfoderareal(163). Avsikten är att motverka trenden mot ett allt intensivare jordbruk.

c) Ett fakultativt bearbetningsbidrag om 120,8 ecu per djur (totala utgifter under 1996: 24,4 miljoner ecu). Bidraget betalas till producenter av unga mjölkrastjurkalvar som slaktas innan de är 10 dagar gamla. Målet med bidraget är att minska antalet unga gödkalvar och därigenom begränsa tillgången på marknaden.

Begränsningar av bidragssystemen

4.16 För att begränsa de totala ökningarna av produktionen infördes ett kvotsystem som begränsar antalet stödberättigande djur med regionala tak för det särskilda bidraget och med individuella tak (uttryckta som "rättigheter") för am- och dikobidraget(164). Taken skulle fastställas i förhållande till ett referensår som varje medlemsstat fick välja bland åren 1990, 1991 eller 1992. En annan begränsning var att antalet stödberättigande djur begränsades till 90 per jordbruksföretag för såväl den första åldersgruppen (dvs. 10 månader) vad gällde det särskilda bidraget som den andra åldersgruppen (dvs. 22 månader).

4.17 Dessutom begränsades antalet djur som berättigade till det särskilda bidraget och till am- och dikobidraget för det enskilda jordbruksföretaget genom en djurtäthetsfaktor (som progressivt reducerades från 3,5 djurenheter per hektar 1993 till 2 djurenheter 1996).

Det integrerade administrations- och kontrollsystemet

4.18 Samtidigt som antalet åtgärder med direkt stöd till producenterna ökade och beloppen höjdes, beslutade man att inrätta ett integrerat system för administration och kontroll (IACS)(165) för bl.a. identifiering och registrering av djur(166). Systemet skulle inrättas stegvis och skulle enligt planerna börja tillämpas den 1 januari 1996. Detta datum sköts retroaktivt upp till den 1 januari 1997(167). Se även punkterna 3.32 3.69 om jordbruksgrödor.

EFFEKTEN AV DE REVIDERADE BIDRAGSSYSTEMEN FÖR NÖTKÖTT

Inkomstkompensation

4.19 Under en granskning som genomfördes före reformen 1992 konstaterade revisionsrätten att det särskilda bidraget kunde motsvara upp till 5 % av det bidragsberättigande djurets försäljningspris(168). 1995 motsvarade det mellan 12 % och 37 % av försäljningspriset beroende på om det hade betalats för båda åldersgrupperna tillsammans med extensifieringsbidraget och säsongsutjämningsbidraget. Jordbrukarna kan dessutom erhålla am- och dikobidraget och kompensationsbidraget som betalas i mindre gynnade områden från EUGFJ:s utvecklingssektion.

4.20 I ett dokument från den 2 maj 1991 om effekten av en minskning av spannmålspriset på köttpriserna beräknade kommissionen att en minskning med 15 % av priset på nötkött skulle leda till en inkomstminskning på 30 ecu/100 kg eller 90 ecu/djur. Emellertid gjordes ingen beräkning av hur mycket bidragsnivån måste höjas för att kompensera denna inkomstminskning och de faktiska ökningarna var betydligt högre än de föreslagna. Revisionsrätten uppskattar att satserna för vissa bidrag sattes för högt.

4.21 När det gäller det särskilda bidraget kan inkomstbortfallet beräknas till 145 ecu per djur för 1996. De producenter som utnyttjade det särskilda bidraget för båda åldersgrupperna erhöll dock ett belopp på ytterligare 169 ecu per djur. Revisionsrätten beräknar utifrån det antal djur för vilka det särskilda bidraget betalades för båda åldersgrupperna (2,9 miljoner djur i genomsnitt per år) den extra kostnaden för gemenskapsbudgeten till 70 miljoner ecu för 1996. För perioden 1993 96 kan den extra kostnaden beräknas till 387 miljoner ecu(169).

4.22 Analysen beträffande mottagarna av am- och dikobidraget är dock mer komplicerad, eftersom det bidragsberättigande djuret inte skall slaktas. I detta särskilda fall beror beräkningarna av över- och underkompensationen på det fastställda scenariot och på det slag av jordbruk som producenten driver. Revisionsrätten konstaterar dock att den sats som kommissionen i samband med 1992 års reform först föreslog för am- och dikobidraget var 90,56 ecu per djur, medan rådet antog satsen 144,9 ecu.

4.23 Analysen tyder på att producenterna har överkompenserats för sänkningen av de institutionella priserna vad gäller vissa kategorier djur. Analysen tar dock inte hänsyn till de inbesparingar som uppkommer för producenterna på grund av lägre foderpriser(170), och inte heller till de ackumulerade effekter som de nya bidragen har på producenternas inkomster. Tillförlitliga och uppdaterade uppgifter för att göra nödvändiga beräkningar saknades.

4.24 1995 hade nötköttsproduktionen i själva verket passerat produktionscykelns lägsta punkt (se punkt 4.7). Trots att fallet i marknadspriserna från 1993 till 1995 inte blev så allvarligt som befarats, betalades bidragen utifrån dessa förväntningar. I slutet av 1995 var prisfallet endast cirka 8,8 % i stället för det förväntade prisfallet om 15 %, och tre fjärdedelar av detta prisfall skedde under 1995. Producenterna gynnades således ekonomiskt utöver vad som förväntades vid tidpunkten för reformen (se tabell 4.3).

4.25 Tabell 4.4 visar utvecklingen av jordbruksinkomsten brutto, före och efter bidrag, för alla slags jordbruksföretag och för såväl mjölkproducenter som för de producenter som specialiserat sig på uppfödning av köttdjur. Eftersom de senast tillgängliga uppgifterna endast avser tiden till och med 1994 och det finns ett tidsintervall innan de höjda bidragen påverkar producenternas inkomster, ger tabellen inte en komplett bild av utvecklingen av dessa inkomster till följd av reformen. Det står dock klart att de producenter som specialiserat sig på djuruppfödning har fått ökade inkomster under 1993 och 1994, även om dessa var lägre än genomsnittet i gemenskapen. Detta genomsnitt påverkas dock av en väsentlig överkompensation till spannmålsproducenter (se punkterna 3.30 3.31).

4.26 Revisionsrätten drar slutsatsen att de reviderade bidragssatserna vad gäller vissa kategorier djur har medfört en överkompensation för de förväntade minskningarna av jordbruksinkomsterna. Dessutom har på grund av att priserna under 1993 och 1994 låg högt över de priser som förutsågs vid tidpunkten för reformen de höjda bidragen bidragit till att producenternas inkomster har ökat med cirka 10 % jämfört med 1992 och de utgör ett incitament för att öka produktionen, vilket strider mot ett av reformens viktigaste mål.

Kontroll av produktionen

4.27 I de särskilda rapporterna nr 4/91 och 4/93 rapporterade revisionsrätten om kvotsystemens nackdelar vad gäller den ekonomiska effektiviteten(171), och underströk vikten av att säkerställa en strikt tillämpning av kvoterna med tanke på de svåra förvaltningsförfaranden som ofrånkomligt följer för medlemsstaterna.

4.28 De regionala och individuella taken inom nötköttssektorn (se punkt 4.16) fastställdes till en alltför hög nivå utan att tillräcklig hänsyn togs till antalet stödberättigande djur före och efter reformen, se tabellerna 4.5 och 4.6. Reformen beslutades i juni 1992 till följd av diskussioner som hade påbörjats i juli 1991, och 1992 accepterades som referensår för fastställande av tak vilket gav producenterna en möjlighet att öka sina besättningar för att maximera rätten till bidrag.

4.29 Tillvägagångssättet att använda ett referensår som grund för det särskilda bidraget övergavs 1994 och de regionala bidragstaken anpassades till en nivå som låg närmare den situation som rådde före reformen(172). Trots en elvaprocentig minskning var nivåerna för taken fortfarande mer än 20 % för höga jämfört med det antal djur som bidrag beviljades för under 1990 och 1991 (EU-12). 1996 sänktes taken på nytt med 19,4 % för åren 1997 och 1998(173).

4.30 Vad gäller am- och dikobidraget har kommissionen sedan dess erkänt att systemet med individuella tak är ett misslyckande(174). Under 1995 betalades bidraget för 9,9 miljoner djur medan de totalt existerande bidragsrättigheterna var fastställda till 10,8 miljoner (EU-12). Den stora mellanskillnaden medförde att antalet djur kunde ökas, en ökning som pågått sedan 1980-talet. Antalet rättigheter som fördelades utifrån referensåret alla medlemsstater utom Grekland valde 1992 översteg med 1,6 miljoner, dvs. 20 %, det genomsnittliga antalet bidrag som betalades under 1990 och 1991.

4.31 Am- och dikobidraget inrättades 1980 för att främja produktionen av kvalitetsnötkött, vid en tidpunkt då det ännu inte förelåg någon strukturell obalans för gemenskapsmarknaden. Sedan dess har antalet am- och dikor ökat konstant, vilket i synnerhet beror på införandet av mjölkkvoter 1984. Trots reformen var ökningen fortfarande 8,7 % mellan 1992 och 1995 (se tabell 4.7). Till skillnad från de anpassningar som gjorts av det särskilda bidraget vidtogs ingen åtgärd för att rätta till det alltför höga antalet rättigheter till am- och dikobidrag förrän 1996 då en åtgärd för att dra in outnyttjade rättigheter till am- och dikobidrag infördes.

4.32 Inrättandet av ytterligare 888 829 rättigheter till am- och dikobidrag dvs. 9,2 % av de rättigheter som fördelas med referensåret som grund har förhindrat kontrollen av produktionen. Att den maximala referens-kvantiteten för mjölk, den övre gräns där mjölkproducenterna får bidrag, ökades från 60 000 till 120 000 kg mjölk skapade samtidigt nya bidragsrättigheter (se punkt 4.14). 1980, när detta bidrag inrättades, kunde mjölkproducenterna dock inte utnyttja det(175). Nya rättigheter tilldelades också producenter i mindre gynnade områden.

4.33 En ytterligare faktor som påverkade produktionen var betalningen av det särskilda bidraget för den andra åldersgruppen (se punkt 4.13) av ej kastrerade handjur som normalt sett skulle ha slaktats när de var mellan 15 och 20 månader gamla. Producenterna uppmuntrades att behålla dessa djur ett par månader extra för att erhålla den andra delbetalningen för djur som var minst 22 månader gamla. Denna situation ledde emellertid till en ökad produktion på grund av högre slaktkroppsvikter. Kommissionen uppmärksammade denna oönskade effekt och beräknade att den berörde 870 000 djur per år(176), men kunde inte visa någon beräkning av dess effekt på produktionen. Om man förutsätter en tioprocentig viktökning skulle detta innebära att produktionen ökade med cirka 30 000 ton årligen. Revisionsrätten beräknar att utgifterna för denna kategori uppgår till cirka 350 miljoner ecu för perioden 1993 1996. Trots att kommissionen har varit medveten om bidragens ovan nämnda oönskade effekter avbröts inte dessa betalningar förrän i december 1996(177).

4.34 Revisionsrätten har redan, i samband med de strukturella produktionsöverskotten(178), visat på bristen på selektivitet vad gäller det särskilda bidraget. Visserligen betalas detta bidrag endast för högst 90 djur men det ges till alla producenter utan att hänsyn tas till deras jordbruksmetoder eller inkomstförhållande eller till den effekt som den ökade produktionen har på marknaden. Eftersom am- och dikobidraget tillsammans med extensifieringsbidraget kan utgöra ett incitament som gör att landsbygdsbefolkningen i mindre gynnade områden stannar kvar(179) borde kommissionen överväga att göra det mer selektivt.

4.35 Sammanfattningsvis fastställdes bidragstaken på en alltför hög nivå, utan att man tog hänsyn till det antal bidrag som betalades före 1992. I själva verket har de fastställda taken visat sig vara ineffektiva vad gäller kontrollen av de strukturella produktionsöverskotten, vilka har varit karaktäristiska för marknaden sedan början av 1980-talet och som 1992 års reform skulle rätta till. Medan korrigerande åtgärder för att sänka bidragstaken har vidtagits för systemet med det särskilda bidraget, har någon sådan åtgärd dock ännu inte vidtagits för att fastställa bidragsrättigheterna för am- och dikor på en lämpligare lägre nivå.

Säsongsutjämning av slakten

4.36 Säsongsutjämningsbidraget gäller i de medlemsstater där slakten av kastrerade handjur under perioden 1 september 30 november utgjorde 40 % av årets totala slakt, senare ändrat till 35 %(180) (se punkt 4.15). Sedan inrättandet har de totala utgifterna för detta bidrag uppgått till 85,1 miljoner ecu och avsett Danmark (0,3 %), Tyskland (3,8 %), Irland (81,1 %) och Nordirland (14,8 %).

4.37 Det är svårt att rättfärdiga införandet av detta bidrag under en period då produktionen minskade och då på grund av de stabila marknadspriserna det inte förelåg något behov av intervention någonstans i gemenskapen. Med tanke på bidragets mål enligt förordningen var det således omotiverat (se punkt 4.15).

4.38 Bidraget gjorde att slaktmönstren utjämnades i en sådan utsträckning att det sedan 1995 inte längre gäller i Nordirland och inte heller i Irland sedan 1997 (se tabell 4.8), men det går inte att fastställa en säker effekt på marknadspriserna. Medan prisökningar under perioden september november och det motsatta för perioden januari april kunde förväntas, visar en jämförelse för Irland och Nordirland (se tabell 4.9) att sådana prisfluktuationer inte förekom. Beträffande Danmark och Tyskland avser bidraget ett så litet antal djur att det inte kan ha någon betydande effekt på marknadspriserna.

4.39 Eftersom det inte förelåg något behov av interventionsuppköp inom gemenskapen är slutsatsen att det knappast fanns grund för att tillämpa säsongsutjämningsbidraget.

Extensifiering av produktionen

4.40 Vid beräkningen av djurtäthetsfaktorn skall alla grovfoderarealer som enligt producentens deklaration används för djurfoder beaktas. Vissa producenter håller alltid sina djur i boskapsskjul och föder upp dem med användning av intensivjordbruksmetoder, trots att producentens jordbruksföretag som består av mark för produktion av djurfoder är berättigat till det särskilda bidraget. Den enda skillnad som finns mellan detta slag av extensifiering och vad som normalt sett anses som intensivjordbruk är att producenten i det senare fallet måste köpa fodret till djuren.

4.41 Kommissionen har inte gjort någon utvärdering av den effekt som extensifieringsbidraget har på produktionsmetoderna för nötkreatur inom EU. Tabell 4.10 visar en liten minskning av djurtätheten för mjölkproducerande företag, medan en ökning har konstaterats för de företag som sysslar med uppfödning.

4.42 Definitionen i lagstiftningen föreskriver att endast de djur som nötkreatur- eller fårbidrag begärs för skall tas med vid beräkningen av djurtäthetsfaktorn, i stället för alla djuren på jordbruksföretaget. Producenterna uppmuntras på så sätt att lämna selektiva ansökningar för att maximera de belopp som de erhåller. Ansökningarna görs ofta med hjälp av professionella sammanslutningar och bidragsförvaltningsavdelningar. Det har iakttagits i medlemsstaterna att det kan vara bättre att inte begära något bidrag för vissa djur så att den beräknade djurtäthetsfaktorn blir mindre än 1,4 djurenheter per hektar och extensifieringsbidraget på så sätt erhålls för alla djur som ansökan avser (se punkt 4.15). Selektiva ansökningar kan medföra att bidragsbetalningen till en producent ökar med så mycket som 23 %(181).

4.43 De djur som berättigar till de kompensationsbidrag som EUGFJ-utveckling beviljar till jordbrukare i mindre gynnade områden tas inte med vid beräkningen av djurtäthetsfaktorn(182). Dessutom begränsar medlemsstaterna utom Italien, i enlighet med förordningen(183), det antal djur som ligger till grund för djurtätheten till producenternas individuella kvot för fårbidrag samt am- och dikobidrag. De djur som till följd av administrativa kontroller utesluts från bidragsrätten undantas också i Frankrike och i Irland. Eftersom gränsen 15 djurenheter skapades för att små producenter inte skulle utsättas för den begränsning som den maximala djurtäthetsfaktorn innebär, kan producenter som specialiserar sig på intensivuppfödning av djur paradoxalt nog erhålla bidrag för upp till 15 djurenheter(184).

4.44 Mekanismen som infördes för att uppmuntra extensivuppfödning måste granskas på nytt och förbättras, i synnerhet så att den omfattar alla djur som finns på jordbruksföretaget. Konsolideringen av det integrerade kontrollsystemet, inklusive upprättandet av tillförlitliga databaser som skapas utifrån djurens identifieringsnummer (se punkt 4.54), borde medföra att kommissionen kan föreslå en relevantare djurtäthetsfaktor.

ADMINISTRATION OCH KONTROLL AV BIDRAGEN

4.45 Efter 1992 års reform har nötköttsbidraget kommit att omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet på medlemsstatsnivån (se punkt 4.18). Det integrerade administrations- och kontrollsystemet innebär skapandet av en datoriserad databas för stödansökningar, ett alfanumeriskt identifieringssystem för jordbruksskiften, ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av djur, stödansökningar och ett integrerat kontrollsystem(185). De tre sista punkterna skulle ha varit inrättade senast den 1 februari 1993 och de två första senast den 1 januari 1996. Trots kommissionens många kontrollbesök och rekommendationer hade inte någon av dessa tidsfrister hållits i de medlemsstater som besöktes.

Identifiering och registrering av djur

4.46 Erfarenheten har visat att genomförandet av direktiv 92/102/EEG på det hela taget inte har varit helt tillfredsställande. De huvudsakliga svagheter som identifierats gäller svårigheten att spåra smittade djur vilken beror på frånvaron av uppgifter om djurens flyttningar i en centraliserad databas och brister i ledsagande dokument. Rådets förordning (EG) nr 820/97(186) om identifiering och registrering av nötkreatur syftar till att förbättra situationen.

4.47 Sedan oktober 1993 måste alla djur märkas med en alfanumerisk kod inom 30 dagar efter födseln eller inom sex månader om de förses med en provisorisk märkning innan de är 30 dagar gamla(187). Koden måste föras in i ett jordbruksregister och producenten måste ange den på alla stödansökningar, och den är således den främsta kontrollfaktorn vid administrativa kontroller och inspektioner. Registret, som skall innehålla uppgifter om alla förändringar av besättningens sammansättning, vara aktuellt och finnas tillgängligt för kontroll på jordbruket(188), skall inte bara göra det möjligt att av hälsoskäl spåra flyttningar av djur utan också möjliggöra en kontroll av att djurhållningsperioden för bidrag har följts(189).

4.48 De besök som revisionsrättens revisorer har företagit i medlemsstaterna under 1996 har visat att medlemsstaterna antingen hade genomfört gemenskapens identifieringssystem sent, eller att de ännu inte hade gjort det. Medlemsstaterna hade redan sina egna nationella system, varav en del dock var frivilliga och, när de tillämpades, heterogena. I Spanien antogs inte den nationella förordningen förrän i februari 1994, och de autonoma kommunerna hade fortfarande inte slutfört systemets viktigaste delar. I Frankrike antogs gemenskapssystemet i mars 1995 och består av en första märkning som jordbrukaren gör, vilken följs av en officiell märkning senast när djuret är fyra månader gammalt. I Tyskland infördes systemet i april 1995 men tillämpas bara för djur födda efter oktober 1995. Tidigare användes mer än 60 olika system. I Irland infördes inte den föreskrivna nationella lagstiftningen förrän i april 1996. Italien införlivade inte direktivets bestämmelser i sin nationella lagstiftning förrän i augusti 1996. När granskningen skedde var endast de djur som stöd hade begärts för märkta, och anställda vid producentorgationsationerna utförde denna arbetsuppgift för den utbetalande myndighetens räkning men inte inom den föreskrivna perioden 30 dagar.

4.49 I Irland användes endast ett provisoriskt jordbruksregister till 1996. I Spanien (Baskien) för producenterna inte ett register på det sätt som krävs. Informationen finns i en centraliserad databas och registreringarna är därmed inte uppdaterade. Medan de stora producenterna i Portugal och i Förenade kungariket vanligtvis för de föreskrivna jordbruksregistren, har de mindre producenterna fortfarande problem med att hålla tillräckliga register. I Italien innehåller registret individuella uppgifter om de djur som bidrag begärs för samt uppgift om det totala antalet övriga djur på jordbruksföretaget, men det registrerar inte alla enskilda flyttningar.

Det administrativa dokumentet

4.50 Ett administrativt dokument skall finnas för varje djur som det särskilda bidraget för nötkött begärs för(190). Detta dokument skall utfärdas senast när ansökan om den första utbetalningen görs, och skall göra det möjligt att säkerställa att en ansökan för ett djur inte lämnas mer än en gång för varje åldersgrupp. Medlemsstaterna fattar beslut om det administrativa dokumentets form och innehåll.

4.51 Eftersom medlemsstaterna förbättrar sina databaser för ansökningar om bidragen så att de skall kunna utföra dubbelkontroller, kommer det administrativa dokumentet i framtiden att bli allt mindre viktigt för kontrollen av att dubbla bidragsbetalningar inte sker. De administrativa avdelningarna i vissa besökta medlemsstater (Frankrike, Irland och Förenade kungariket) behåller de administrativa dokumenten under djurhållningsperioden eftersom de också är viktiga för kontrollen av djurens hälsotillstånd. Dessa förfaranden garanterar att djurhållningsperioden respekteras eftersom de administrativa dokumenten krävs för att djuren skall kunna säljas. I dessa länder märks dokumentet för att visa att bidraget har betalats för djuret och den presumtive köparen blir på så sätt informerad om det aktuella djurets status vad gäller det särskilda bidraget. I Frankrike och i Förenade kungariket införs en streckkod i dokumentet vilket gör det lättare och mer tillförlitligt för att fånga viktiga uppgifter.

4.52 Mot bakgrunden av den ovan nämnda utvecklingen borde kommissionen på nytt granska den roll som det administrativa dokumentet har, eftersom dess effektivitet har visat sig vara begränsad i vissa medlemsstater (Italien och Portugal). Framför allt finns det ett behov av större harmonisering av de administrativa förfarandena och kontrollförfarandena mellan medlemsstaterna.

Kontrollerna

4.53 Avsikten med de administrativa kontrollerna är att kontrollera om djuren är berättigade till bidrag och att förhindra dubbla betalningar för samma djur. Det integrerade administrations- och kontrollsystemet kräver att en databas registrerar alla uppgifterna i stödan-sökningarna(191). En dubbelkontroll av de registrerade märkningarna möjliggör identifiering av eventuella dubbla ansökningar. Skapandet av sådana databaser i medlemsstaterna kommer, när de är helt genomförda, att medföra att den situation som revisionsrätten tidigare har kritiserat förbättras väsentligt(192).

4.54 För utförandet av lämpliga kontroller av det berörda djurets existens samt av att det berättigar till bidrag krävs dock en databas som fångar uppgifter om alla nötkreatur på ett jordbruksföretag. Ett sådant fullt fungerande system fanns inte i någon av de medlemsstater som besöktes, och förutses inte enligt den nuvarande lagstiftningen om det integrerade administrations- och kontrollsystemet. Flera medlemsstater har uppmärksammat behovet av en sådan databas och har gjort betydande framsteg för att inrätta en sådan. Dessutom har rådet nyligen antagit en förordning om att inrätta en sådan databas(193).

4.55 Åtminstone 10 % av de ansökningar för nötkreatur som väljs ut genom riskanalys skall omfattas av kontroller på platsen där alla djur som har tagits med i ansökan om bidrag kontrolleras(194). Efter att ha valt ut ansökningarna om am- och dikobidrag granskar dock vissa medlemsstater (Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket(195)) endast ett urval av djuren på jordbruksföretaget, utifrån antingen nötkreatursbesättningens storlek eller det antal djur som bidraget begärs för.

Djurtäthetsfaktorn

4.56 Beräkningen av djurtäthetsfaktorn kräver bland annat att man beaktar följande punkter:

a) Alla referenskvantiteter (mjölkkvoter) som producenten innehar (omvandlat till ett bestämt antal mjölkkor med användning av den mjölkavkastning som föreskrivs i förordningen).

b) Det antal djur (nötkreatur, får och getter) som stödansökan har lämnats för.

c) Den deklarerade grovfoderarealen.

4.57 Den information som den relevanta databasen innehåller är emellertid ibland inte tillförlitlig. Till exempel visade det sig att fyra av 17 kontrollerade ansökningar i Spanien (Galicien) var felaktiga. Arealdeklarationen beaktades inte i två av dessa fall, vilket medförde att betalningen av bidraget begränsades till motsvarande 15 djurenheter(196). I ett annat fall beaktades en mjölkkvot trots att producenten inte hade någon, vilket resulterade i en överskattning av djurtätheten och i att extensifieringsbidraget inte betalades. Ett extensifieringsbidrag betalades till en annan producent där djurtätheten inte kunde beräknas, eftersom han inte hade lämnat någon arealdeklaration.

4.58 Ett ytterligare problem är att djurenheterna i vissa fall har beräknats felaktigt. I Portugal har djur som är äldre än två år räknats som 0,6 djurenheter i stället för 1 djurenhet vilket förordningen föreskriver (197). När en producent i Italien inte omfattas av den maximala djurtäthetsgränsen 2 djurenheter per hektar erhåller han bidrag för upp till 15 djurenheter utan avdrag för får eller getter som bidrag betalas för eller för de mjölkkor som behövs för att producera mjölkkvoten, vilket strider mot förordningen (27).

Slutsats beträffande administrationen och kontrollen av bidragen

4.59 Långa förseningar konstaterades vad gäller anpassningen av de nationella förvaltnings- och kontrollmekanismerna för bidrag och i utvecklingen av de nödvändiga datorsystemen. Med hänsyn till att effektiviteten i de system för förvaltning och kontroll som medlemsstaterna har inrättat varierar, borde kommissionen noggrannare specificera kraven för nötkreatursregistret, det administrativa dokumentet och databaserna.

4.60 Kommissionen måste också säkerställa att medlemsstaterna registrerar alla de djur som hålls på ett jordbruksföretag i databaserna utifrån deras identifiering. Det kommer sedan att vara möjligt att slippa utföra överflödiga kontroller och att förenkla processen för ansökning om bidrag, och att på så sätt undvika att samma information registreras flera gånger.

ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS I SAMBAND MED BSE-KRISEN

4.61 I mars 1996 medgav Förenade kungarikets regering att det kan finnas en koppling mellan BSE och CJD (se punkt 4.8). Efterfrågan på nötkött rasade i hela EU och priserna följde med. Akuta åtgärder krävdes och den 19 april införde kommissionen tre förordningar: om åtgärder för att främja konsumtion och avsättning av kvalitetsnötkött(198), om undantagsåtgärder till stöd för marknaden för nötkött i Förenade kungariket(199) (en åtgärd för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader) samt i Belgien, Frankrike och Nederländerna(200) (slakt av kalvar som importerats från Förenade kungariket). Samtidigt började bearbetningsbidraget för kalvar(201) återigen att gälla i Förenade kungariket, och en månad senare i Portugal. I juli godkändes planerna för utslagsdjur i Förenade kungariket och Portugal(202) och tilläggsbetalningar beviljades för 1996 till alla mottagare av det särskilda bidraget och am- och dikobidraget i EU(203).

4.62 I september beslutade kommissionen att ett förskott av 1996 års bidrag kunde betalas(204). I slutet av 1996 införde rådet en antal ändringar av den gemensamma organisationen av marknaden vilka kommer att gälla under 1997 och 1998(205) och 500 miljoner ecu gjordes tillgängliga för extra betalningsbemyndiganden som skall betalas från 1997 års budget(206).

4.63 Vad gäller utgifterna för 1996 års budget var de absolut viktigaste posterna, förutom förskotten av 1996 års bidrag, åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader, tilläggsbetalningarna och bearbetningsbidraget för kalvar (se tabell 4.1). Revisionsrätten utförde en preliminär granskning av dessa under 1996.

Förskotten på 1996 års bidrag

4.64 I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1871/96 belastades 1996 års budget med förskott av 1996 års bidrag om 223,7 miljoner ecu, vilka skulle ha belastat 1997 års budget om de hade betalats enligt det normala tidsschemat (efter den 1 november). Endast Danmark, Tyskland och Frankrike kunde göra utbetalningarna före slutdatum den 15 oktober 1996.

Åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader

4.65 Kommissionens förordning (EG) nr 716/96 av den 19 april 1996 antog undantagsåtgärder till stöd för nötköttsmarknaden i Förenade kungariket. I själva verket utgör den ett mycket viktigt bidrag i Förenade kungarikets program för utrotning av BSE. I synnerhet förbudet mot försäljning av kött från nötkreatur som är äldre än 30 månader för människoföda (BSE visar sig sällan hos yngre djur) har medfört att dessa djur måste slaktas, konverteras och förbrännas. Gemenskapen betalar Förenade kungariket 392 ecu per djur efter att det har destruerats, dvs. förbränts.

4.66 På grund av det antal djur som presenterades enligt åtgärden (över en miljon under 1996) har Förenade kungariket råkat ut för allvarliga problem vad gäller förbränningskapaciteten. Endast 27 000 slaktade djur har förbränts fram till oktober 1996. Dessa djur var de enda som Förenade kungariket kunde begära ersättning för enligt den ursprungliga lagstiftningen. När man insåg detta problem accepterade kommissionen dock att Förenade kungariket från den 26 september 1996(207) kunde begära ett förskott på 80 % av gemenskapsbidraget efter att det djuret i fråga hade konverterats. Den 27 november 1996 lämnade Förenade kungariket en ansökan för 428 928 djur (134,5 miljoner ecu) som inte tagits med i dess deklaration per den 15 oktober (utgången av EUGFJ-året). Denna utgift belastade trots detta budgetåret 1996. Slaktkroppar som ännu inte hade konverterats har lagts i avskilda kalla förvaringsutrymmen som godkänts för detta ändamål.

Tilläggsbetalningarna

4.67 Rådets förordning (EG) nr 1357/96 beviljade såväl tilläggsbetalningar för det särskilda bidraget samt för am- och dikobidraget som särskilda belopp till medlemsstaterna (totalt 261 miljoner ecu) för att göra betalningar till de producenter i nötköttssektorn som står inför "akuta problem till följd av situationen på marknaden". Medlemsstaterna kan göra tilläggsbetalningar om 23 ecu per djur för det särskilda bidraget och 27 ecu per djur för am- och dikobidraget och/eller fördela de aktuella beloppen utifrån en annan grund.

4.68 För att erhålla gemenskapsfinansiering måste alla betalningar göras senast den 15 oktober 1996. De flesta medlemsstaterna valde att göra förhöjda betalningar per djur. Av de 814,7 miljoner ecu som belastade budgeten avsåg 192,9 miljoner ecu tilläggsbetalningar för det särskilda bidraget och 250,5 miljoner tilläggsbetalningar för am- och dikobidraget (se tabell 4.1).

4.69 Eftersom en infektion som går att upptäcka sällan förekommer hos djur yngre än 30 månader var Förenade kungarikets program för slakt som stöddes av rådet(208) avsett att hindra djur över denna ålder från att komma in i människors och djurs näringskedja. Förenade kungariket tilldelades också 34 miljoner ecu som det använde för att finansiera en åtgärd för avsättning av nötkreatur, "Beef Marketing Payment Scheme", för att stödja de producenter som sålde boskap för slakt till mänsklig konsumtion mellan den 20 mars och den 30 juni 1996. I bestämmelserna för åtgärden angavs ursprungligen att djur över 30 månader som såldes till slakt efter den 28 mars 1996 inte var stödberättigade enligt åtgärden. Emellertid borde 1 695 djur (England uteslutande) som bevisligen var över 30 månader när de accepterades för denna åtgärd, på basis av sin tanduppsättning, inte ha godkänts för gemenskapsstöd. Dessutom har Förenade kungariket utvidgat denna åtgärd till att även gälla nötkreatur som säljs mellan den 1 juli och den 9 november 1996, vilket finansieras med 29 miljoner pund sterling från nationella medel, och nötkreatur som är äldre än 30 månader och som säljs under denna period är inte nödvändigtvis undantagna.

4.70 Dessutom har Förenade kungariket infört en nationell åtgärd för garanti av nötkött med stöd för djur, födda i registrerade besättningar för försäljning som människoföda, till och med 42 månaders ålder. Till i juni 1997 har 59 djur över 30 månader slaktats för mänsklig konsumtion enligt denna åtgärd. Trots att ett av kriterierna för berättigande till stöd enligt åtgärden var att foder som innehåller kött- eller benmjöl, såvitt ägaren vet och vilket han skall kontrollera med foderleverantörerna, inte får ha getts till djuren i besättningen under de senaste sju åren, är det uppenbart att efterlevnaden av detta villkor är väldigt svår att kontrollera.

Återaktivering av bearbetningsbidraget för kalvar

4.71 Bidraget (se punkt 4.15) skall ges till "aktörer" vilka definieras som "varje producent eller annan fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt handlar med levande nötkreatur". Den ursprungliga budgeten för 1996 var 1 miljon ecu, men till följd av att bidraget aktiverades i Portugal och Förenade kungariket uppgick de faktiska utgifterna för året till 24,4 miljoner ecu.

4.72 Förenade kungariket har tolkat aktörer till att avse bearbetarna (slakterierna). Bidraget betalas därför till de slakterier som har registrerad verksamhet enligt åtgärden. Jordbrukarna och bearbetarna sluter egna avtal. En av de största producenter som besöktes erhöll i genomsnitt 75 % av stödet, medan producenterna i Portugal, där stödet betalades netto utan hänsyn till transportkostnader och andra kostnader som slakteriet åsamkas, erhöll 80 85 %.

4.73 I Förenade kungariket krävs det att alla nyfödda nötkreatur sedan den 1 juli 1996 har pass med uppgift om djurets födelsedatum. 46 000 kalvar bearbetades dock innan passen infördes, när det inte var möjligt att kontrollera deras ålder. I motsats till detta har Portugal övergett det system som användes under åtgärdens tre första veckor då tjänstemän märkte cirka 350 kalvar på jordbruksföretaget och ett veterinärdokument utfärdades. Numera finns det därför inte någon dokumentation om kalvarnas ålder.

4.74 I Förenade kungariket fanns det inte någon kontroll vid det besökta slakteriet för att säkerställa att det som lämnade slakteriet anlände till konverteringsanläggningen. Vid de två konverteringsanläggningar som besöktes i Portugal fungerade inte kontrollerna effektivt. Under dessa förhållanden är det inte säkert att de slaktade kalvarna har omhändertagits på ett korrekt sätt.

Kontrolleras de åtgärder som avser BSE tillräckligt?

4.75 Granskningen av åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader, bearbetningsbidraget för kalvar och åtgärden för att bekosta avsättningen av nötkött har belyst betydande svagheter i systemet vad gäller de kontroller som de aktuella medlemsstaterna har genomfört. Med tanke på att många av de införda åtgärderna för den gemensamma organisationen av marknaden har inrättats för detta ändamål och är nyskapande samt med hänsyn till de aktuella beloppens storlek, föreligger det ett akut behov för kommissionen av att förbättra och utöka sin övervakning av tillämpningen av dessa åtgärder. Till april 1997 låg koncentrationen på åtgärder för slakt av nötkreatur äldre än 30 månader. Denna prioritering var en följd av en jämförelse mellan utgifterna för denna åtgärd och de andra åtgärderna.

SLUTSATS

Bidragen

4.76 Med hänsyn till den sänkning av de institutionella priserna som följde av 1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken ansågs en motsvarande ökning av bidragen för nötkött nödvändig för att kompensera producenterna. Anpassningen av gemenskapsstödet har haft en betydande effekt på gemenskapens budgetutgifter för bidrag, vilka har mer än tredubblats.

4.77 Kommissionens dokumentation som stöd för nivåerna på bidragen var inte tillräckligt detaljerad. Den kompensation som producenterna beviljades vad gäller vissa kategorier genom de höjda bidragsnivåerna var alltför hög. Revisionsrätten har beräknat att överkompensationen till mottagarna av det särskilda bidraget har medfört en ökad belastning för gemenskapens budget om 387 miljoner ecu för perioden 1993 1996. Beräkningen av överkompensationen till mottagarna av am- och dikobidraget är mer komplicerad, beroende på det fastlagda scenariot och det slag av jordbruk som producenterna driver. Revisionsrätten konstaterar att den faktiskt fastställda satsen dock var 60 % högre än den sats som ursprungligen föreslogs. Eftersom produktionscykeln under 1993 och 1994 var nedåtgående låg marknadspriserna högt över de priser som förväntades när reformen ägde rum. Producenternas inkomster ökade med 10 % från 1992 till 1994, som är den senaste period för vilken uppgifter finns tillgängliga. Hänsyn måste också tas till tidsintervallet innan de positiva effekterna påverkar dessa inkomster. Med tanke på de viktiga konsekvenserna för gemenskapsbudgeten, skall varje framtida reform av nötköttssektorn föregås av en detaljerad förhandsanalys av dess verkan på jordbrukarnas inkomster (se punkterna 4.19 4.26).

4.78 De införda bidragstaken fastställdes på en alltför hög nivå utan vederbörlig hänsyn till det antal djur som bidrag betalades för före 1992, och de var således ineffektiva för att kontrollera den överskjutande produktionskapaciteten. Medan taken för det särskilda bidraget senare har sänkts, har någon korrigering nedåt ännu inte skett av am- och dikobidraget (se punkterna 4.27 4.32).

4.79 Konstruktionen för en del av de nya åtgärderna (den andra betalningen av det särskilda bidraget för ej kastrerade djur och säsongsutjämningsbidraget) uppmuntrar dessutom producenterna att behålla djuren under en längre period och är därför ett incitament för produktionsökningar vilket strider mot ett av reformens viktigaste mål. Å andra sidan är bearbetningsbidraget utformat för att begränsa produktionskapaciteten. Det finns därmed en inneboende motsägelse i det samlade paketet med bidrag, eftersom det senare bidraget är nödvändigt framför allt för att mildra effekterna av andra gemenskapsbidrag. Revisionsrätten har beräknat att de ökade kostnaderna för gemenskapsbudgeten, till följd av att jordbrukarna i onödan uppmuntras att behålla en viss kategori nötkreatur för en längre period, uppgår till 350 miljoner ecu för perioden 1992 1996 (se punkt 4.33).

4.80 Säsongsutjämningsbidraget genomfördes under en nedåtgående fas av produktionscykeln och eftersom de omständigheter som användes som grund för dess införande, i synnerhet behovet av interventionsuppköp, därmed inte förelåg under perioden 1992 1995 var budgetutgifterna för bidraget om totalt 85,1 miljoner ecu inte motiverade. Kommissionen borde ha tagit vederbörlig hänsyn till de rådande marknadsförhållandena (se punkterna 4.36 4.39).

4.81 Mekanismen som infördes för att uppmuntra extensiv produktion bör också granskas på nytt, i synnerhet för att införa en relevantare definition av djurtäthetsfaktorn genom att bland annat beakta alla djur som finns på jordbruksföretaget, i stället för att enbart beakta de djur som omfattas av ansökan (se punkterna 4.40 4.44).

4.82 Vad gäller kontrollen av bidragen, så kommer inrättandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, när det har genomförts fullt ut, att utgöra en tillräcklig grund för identifieringen av djur och kontrollen av om de berättigar till bidrag. Systemets effektivitet har dock minskats av de förseningar som har inträffat vid anpassningen av de nationella mekanismerna och vid utvecklingen av de nödvändiga datorsystemen. Ytterligare förbättringar måste göras av nötkreatursregistret, det administrativa dokumentet och databaserna för att de skall bli effektiva (se punkterna 4.45 4.60).

Åtgärder som avser BSE

4.83 De åtgärder som har vidtagits för att stödja producenterna sedan BSE-krisen 1996 har inneburit och kommer att innebära en betydande påfrestning på gemenskapsbudgeten. Revisionsrättens granskning under 1996 av de viktigaste införda åtgärderna har belyst svagheter i förvaltningen av åtgärderna på medlemsstaternas nivå. Den har visat att kommissionen inte följt budgetprinciperna samt att det finns en motsättning mellan det sätt som djur som är äldre än 30 månader behandlas på enligt Förenade kungarikets åtgärd för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader och åtgärden för att bekosta avsättningen av nötkött. Den noggranna granskning som kommissionen utfört vad gäller åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader bör utsträckas till andra åtgärder (se punkterna 4.61 4.75).

KOMMISSIONENS SVAR

REFORMEN

Bakgrund

4.11 Sänkningen av spannmålspriserna påverkade även den intensiva nötköttsproduktionen. Ökningen av bidragen var främst avsedd för extensiv uppfödning som inte gynnades i lika hög grad av de sänkta spannmålspriserna.

EFFEKTEN AV DE REVIDERADE BIDRAGSSYSTEMEN FÖR NÖTKÖTT

Inkomstkompensation

4.19 Det bör påpekas att vart och ett av de bidrag som revisionsrätten nämner har ett visst syfte. Om målet är att jämföra utvecklingen av producenternas inkomster ger man en felaktig bild av situationen om bidragen sammanräknas.

FORTSÄTTNING AV TEXTEN UNDER DOK.NR: 397Y1118(01).4

4.20 För att kunna göra korrekta jämförelser måste det belopp om 90 ecu som anges i de nämnda beräkningarna multipliceras med den monetära koefficienten, vilket ger 108,7 ecu/djur.

Tabellen i bilagan gör det möjligt att jämföra ökningen av bidragsbeloppet med sänkningen av interventionspriset.

4.21 Handjursbidraget har ökats med 60,4 ecu för majoriteten av de djur för vilka producenterna endast erhåller ett bidrag och med 169,1 ecu för de djur för vilka producenterna erhåller två bidrag. Ett vägt genomsnitt av antalet djur ur var och en av dessa kategorier (ca 2/3 och 1/3 år 1995) ger 96,6 ecu vilket är lägre än det teoretiska inkomstbortfall på 108,7 ecu/djur som nämns ovan.

Till följd av det beslut som fattades 1996 att inte längre bevilja det andra bidraget för djur som inte är kastrerade är det dessutom endast för omkring 23 % av djuren som det fortfarande beviljas två bidrag.

Kommissionen kan därför inte i deras helhet acceptera de extra kostnader som revisionsrätten nämner.

4.22 Se svaret i punkt 4.20.

4.23 Baserat på reella siffror har det inte gjorts några besparingar när det gäller nötkreatursfoder eftersom spannmålspriserna på producentnivå inte sänktes under den berörda perioden.

När det gäller de kumulativa effekterna bör det påpekas att de övriga bidrag som revisionsrätten nämner i sin rapport avser särskilda mål såsom extensifiering, säsongsutjämning av produktionen eller utveckling av regioner där utvecklingen släpar efter och kan följaktligen inte betraktas som extra inkomststöd.

4.24 Systemet med stödpriser inom nötkreaturssektorn karaktäriseras av fasta stödbelopp (och inte som systemet för får och getter som grundar sig på kompensationsbelopp som är beräknade på årliga baspriser). För att kunna jämföra den faktiska ersättningen måste man därför beakta en hel produktionscykel (6 år). Detta betyder att under det skede då produktionscykeln föll (1992 1995) medförde den minskade tillgången bra priser. I det växande skedet (1995 1998) borde tillgångsöverskottet medföra fallande marknadspriser.

Det är mer korrekt att göra en jämförelse av de marknadspriser som gäller vid början av regleringsåret för de berörda åren än en jämförelse som följer kalenderåren. Mellan den 1 juli 1992 och den 1 juli 1995 föll marknadspriserna med 11,6 % jämfört med det förväntade prisfallet om 15 %

4.25 Som tabell 4.4 visar förvärrades situationen för de producenter som specialiserat sig på nötköttsproduktion jämfört med genomsnittet inom jordbruket (från 90 % år 1992 till ca 80 % år 1994).

4.26 Mot bakgrund av de svar som givits i punkterna 4.21 och 4.25 anser kommissionen inte att producenterna har överkompenserats för de förväntade minskningarna av jordbruksinkomsterna. I praktiken är det svårt att extrapolera de resultat som grundar sig på kategori eftersom det vanligtvis finns flera djurkategorier i en och samma anläggning.

Även om marknadspriserna har varit högre än diskontot vid tiden för reformen har den inhemska nötköttsproduktionen i själva verket minskat med ca 8,5 % mellan 1992 och 1995.

Kontroll av produktionen

4.28- 4.30 Godkännandet av år 1992 som referensår är en del av den politiska överenskommelse som träffades vid reformen 1992. Egentligen var avsikten med det förslag som kommissionen lade fram att minska produktionen genom att införa stränga gränser när det gällde djurtäthetsfaktor och tillämpa gränsen 90 djur när det gällde det särskilda bidraget samt am- och dikobidraget. Det var rådet som föreslog individuella tak för am- och dikobidraget och regionala tak för det särskilda bidraget och gav medlemsstaterna möjlighet att välja 1992 som referensår.

När det gäller am- och dikobidraget har kommissionen redan erkänt i rapporten om tillämpningen av individuella tak (KOM(96) 430 slutlig) att den möjlighet som medlemsstaterna gavs att välja 1992 som referensår har medfört förseningar i stabiliseringen av am- och dikobesättningen och följaktligen i att uppnå kontroll över marknaden. Det bör dock understrykas att redan 1996 var det potentiella antalet rättigheter till am- och dikobidraget (11 450 000) lägre än det beräknade antalet am- och dikor i EU (11 518 000).

När det gäller det regionala taket för det särskilda bidraget konstaterade kommissionen redan 1993 att man genom att fastställa de regionala taken för högt riskerade att äventyra kontrollen över produktionen. Detta konstaterande resulterade i det ändringsförslag som gjordes i det prispaket för 1994 1995 som lades fram i början av 1994 och antogs i juli 1994 vilket ledde till en elvaprocentig minskning av det totala regionala taket och därefter till en ny sänkning som antogs i november 1996 med 19,4 % av det regionala taket från och med 1997.

4.32 Möjligheten för småproducenter med blandade besättningar att få tillgång till am- och dikobidraget infördes 1990 (förordning 1187/90) för att göra det möjligt för dessa producenter att uppnå en tillräcklig inkomst. Vi detta tillfälle fastställdes en gräns på 10 am- och dikor och 60 000 kg mjölk. I den politiska kompromiss som gjordes vid reformen 1992 åtog sig kommissionen att på nytt se över dessa gränser. Kommissionen hade föreslagit att det skulle beviljas 700 000 rättigheter. Rådet omräknade slutligen dessa till 821 160 extra bidragsrättigheter. Återstående rättigheter inrättades för att hantera problemet med att behålla produktionen i de mindre gynnade områdena.

4.33 Kommissionen upptäckte problemet redan 1993. I prispaketets åtgärder inom anslutande områden för 1994 1995 som lades fram i början av 1994 föreslog kommissionen att den andra delbetalningen av det särskilda bidraget för ej kastrerade handjur av nötkreatur skulle utgå. Rådet godtog inte detta förslag. Ett nytt förslag, som lades fram i början av 1996, ledde fram till att detta bidrag definitivt upphörde från och med 1997 (förordning (EG) nr 2222/96). Dessutom bör det uppmärksammas att kommissionen redan 1993 (förordning (EEG) nr 685/93) införde begränsningar när det gäller slaktkroppsvikt som berättigar till intervention.

4.34 I samband med avsaknaden av selektiva kriterier för det särskilda bidraget bör det påpekas att ett av målen med detta bidrag är att kompensera producenterna för följderna av sänkta interventionspriser. Denna sänkning har drabbat alla vuxna djur.

Dessutom bör det påpekas att enligt det förslag om att reformera nötkreaturssektorn som kommissionen lade fram 1991 skulle produktionen begränsas genom följande kriterier:

- En gräns på 90 djur för det särskilda bidraget och för am- och dikobidraget.

- En reell djurtäthetsfaktor (antal djurenheter på jordbruksföretaget/ha foderareal) som också kan utesluta producenten (producenten utesluts från bidragssystemet om djurtäthetsfaktorn överstiger 1,4 eller 2 djurenheter/ha i mindre gynnade områden respektive andra).

- Undantag från tillämpningen av denna djurtäthetsfaktor upp till 6 djurenheter görs endast när det gäller am- och dikobidraget.

Slutligen bör det uppmärksammas att den bestämmelse som rådet antog innehöll faktorer för selektivitet som gynnade vissa producenter (små, för vilka det finns ett undantag från djurtäthetsfaktorn, medelstora, för vilka begränsningen 90 handjur har behållits och gäller alla till följd av att djurtäthetsfaktorn infördes).

4.35 Kommissionen erkänner att möjligheten att välja 1992 som referensår har medfört alltför höga produktionstak (se punkterna 4.27 4.34). Förslag om justering lades dock fram när det gäller det regionala taket för det särskilda bidraget så snart som problemets omfattning hade beräknats. När det gäller am- och dikobidraget innebär det faktum att det finns individuella rättigheter ytterligare problem som gör det svårare att vidta sänkningsåtgärder. Åtgärder för att begränsa användningen av detta bidrag har dock vidtagits inom ramen för nödåtgärder som godkändes av rådet i november 1996.

Säsongsutjämning av slakten

4.37 I praktiken införs säsongsutjämning i nötköttsproduktionen endast i de medlemsstater där nötköttsproduktionen främst är baserad på uppfödning med foder vilket har lett till att ett stort antal djur har slaktats när de tagits in från betesmarkerna, vilket kan destabilisera marknaderna inom hela EU.

Granskningen av antalet slaktade djur under perioden september till november (se tabell 4.8) visar tydligt att det finns ett problem med säsongsutjämningen av produktionen i vissa medlemsstater vilket äventyrar stabiliteten inom hela sektorn i EU. Bidraget syftar till att ändra dessa produktionssystem. Detta kräver en viss tid och kan därför aldrig bli effektivt om det endast införs i samband med intervention.

4.38 Bidragets effektivitet visas genom minskat antal slaktade djur i samtliga de medlemsstater som tillämpade bidraget under den period då djuren togs in från betesmarkerna (se tabell 4.8).

I förhållande till tabell 4.9 om man jämför situationen för Irland och Nordirland (territorier där säsongsutjämningen har haft stor inverkan) under 1995 kan man se att marknadsprisernas tendens har ändrats vilket skulle kunna visa på att bidraget tillämpats olika. Ett resultat av tillämpningen av bidraget har dessutom varit att produktionen har kunnat flyttas vilket gjort det möjligt att reglera exporten (som för övrigt inte ökade nämnvärt under högsäsongen på hösten).

4.39 Se punkterna 4.37 och 4.38. Enligt kommissionen bör man kanske fråga sig om det inte är tack vare att det funnits ett bidrag som man har kunnat undvika interventionsuppköp i de länder som berörs av säsongsutjämningsbidraget. Kommissionen har dock noterat revisionsrättens iakttagelser och kommer att beakta dessa i sina framtida diskussioner kring detta bidragssystem.

Extensifiering av produktionen

4.40 Det är producenten som avgör vilken typ av stöd hans arealer skall omfattas av, antingen stöd för jordbruksgrödor eller för foderareal avsett att användas för utfodring av dennes djur. I det första fallet kan producenten vara berättigad till stödet för jordbruksgrödor, medan kompensationen för sänkta interventionspriser i det andra fallet kommer från det särskilda bidraget. Det går aldrig att få båda förmånerna. En producent som använder intensivjordbruksmetoder och som köper sitt foder skulle i motsats till den producent som använder sitt eget foder kunna dra fördel av de sänkta spannmålspriserna.

4.41 Ändringarna av produktionsstrukturen inom nötkreaturssektorn kommer inte att upphöra på kort sikt med hänsyn till de långa produktionscyklerna. Den typ av konsekvensbedömning som revisionsrätten föreslår kräver en kritisk massa av information. Kommissionen har nu möjlighet att inleda ett sådant arbete.

4.42 I kommissionens förslag till reform 1992 (EGT C 303, 22.11.1991) hade det när det gäller djurtäthetsfaktorn redan fastställts att detta kriterium skulle beräknas på grundval av antalet djur på jordbruksanläggningen och att dessa bidrag skulle beviljas under förutsättning att detta antal inte överskreds. Rådet fastställde slutligen kriteriet om djur för vilka det ansöks om bidrag, i synnerhet av kontrollskäl (eftersom det inte fanns något gällande identifieringssystem).

4.43 De två systemen (kompensationsbidrag och marknadsbidrag) har olika mål. Beviljandet av det ena eller det andra stödet har således inget samband. De djur för vilka man begär kompensationsbidrag ingår i beräkningen av djurtäthetsfaktorn eftersom de samtidigt omfattas av en ansökan om bidrag för nötkreatur.

Det verkar logiskt att om det antal djur som skall ingå i beräkningen av djurtäthetsfaktorn motsvarar det som anges i bidragsansökan, och eftersom denna ansökan begränsas av antalet rättigheter, bör detta antal användas som gräns i beräkningen av djurtäthetsfaktorn.

Det är sant att rådets förordning endast tar hänsyn till antalet djur för vilka en bidragsansökan har lämnats in och inte till den faktiska djurtäthetsfaktorn på jordbruksanläggningen (vilket var kommissionens ursprungliga förslag). Orsaken till att rådet fastställde detta kriterium vid reformen 1992 var de allvarliga kontrollsvårigheterna på grund av bristfälligheter i identifieringen och registreringen av djur. Som ett svar på önskemålen om att förenkla förvaltningen av systemet undantogs producenter som inte ansökte om bidrag för mer än 15 djurenheter från djurtäthetsfaktorn (på så sätt behöver man inte kontrollera arealerna när det gäller små jordbruksföretag).

4.44 Kommissionen kommer att beakta revisionsrättens iakttagelser i sitt framtida arbete med att undersöka extensifieringsåtgärdens inverkan.

ADMINISTRATION OCH KONTROLL AV BIDRAGEN

4.45 Inrättandet av det integrerade systemet för administration och kontroll (IAKS) var en stor teknisk och administrativ uppgift för medlemsstaterna. Det inbegrep stora investeringar och administrativ omorganisation. Trots kommissionens och medlemsstaternas insatser är det sant att delar av systemet fortfarande inte fungerade fullt ut när tidsfristerna hade gått ut, även om stora framsteg hade gjort på många områden. Av denna anledning föreslog kommissionen i sin rapport KOM(96) 174 att förordning (EEG) nr 3508/92 skulle ändras och de slutliga tidsfristerna förlängas. Detta förslag antogs genom rådets förordning (EG) nr 2466/96.

Bristfälligheterna i införandet av systemet berodde inom nötköttssektorn huvudsakligen på de olika bestämmelser som fanns för identifiering och registrering av djur när det gäller djur som berättigar till bidrag och de bestämmelser som fanns för övriga nötkreatur.

Identifiering och registrering av djur

4.46 4.47 Kommissionen har föreslagit en ny förordning om identifiering och registrering av nötkreatur (EGT C 349, 20.11.1996, s. 10) som kommer att förstärka bestämmelserna i det nuvarande direktivet, särskilt när det gäller att införa öronmärken i alla medlemsstater för individuell identifiering av djur, datoriserade databaser, pass för djuren och individuella register som förs i alla anläggningar för att av hälsoskäl kunna spåra djuren. Dessa bestämmelser antogs genom rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 117, 7.5.1997, s. 1).

Mot bakgrund av de problem som uppstått i samband med identifiering håller kommissionen, med tekniskt stöd från Gemensamma forskningscentret, på att starta ett stort fältförsök kallat IDEA för att undersöka möjligheten att använda elektroniska identifieringssystem för att öka tillförlitligheten av identifieringen av nötkreatur och får och getter. I artikel 4.7 i den nyligen antagna förordningen fastställs det att "senast den 31 december 2000 skall rådet, på grundval av en rapport och eventuella förslag från kommissionen, avgöra om det är möjligt att införa elektronisk identifiering mot bakgrund av de framsteg som har uppnåtts på detta område."

Det administrativa dokumentet

4.50 Kommissionen har gjort en förlaga till det administrativa handelsdokumentet (bilaga 1 till förordning (EEG) nr 3886/92) för att undvika att det särskilda bidraget beviljas mer än en gång för djur som är föremål för handel. För de djur som blir kvar i födelselandet har kommissionen föredragit att använda subsidiaritetsprincipen för att underlätta förvaltningen av systemet (i vissa fall används identifieringsdokument eller veterinärdokument som administrativa dokument).

4.52 Kommissionen anser att även om det administrativa dokumentet kan förbättras kommer det att vara av avgörande betydelse när det gäller att följa djurens flyttningar inom och mellan medlemsstater under perioden fram till det att den databas som planeras enligt förordning (EG) nr 820/97 har upprättats år 2000.

Kontrollerna

4.54 Enligt förordning (EG) nr 820/97 krävs det att det upprättas en databas (se svaret i punkterna 4.46 4.49).

4.55 Med hänsyn till kraven för systemet godkänner kommissionen kontroll av öronmärken på ett urval av am- och dikor.

När det gäller systemen för am- och dikobidraget och det särskilda nötköttsbidraget har kommissionen klargjort att inspektioner på anläggningarna skall omfatta fullständig sammanräkning av alla djur, kontroll av att alla djur bär öronmärken, visuell kontroll av om djuren är bidragsberättigande och granskning av registren över djurbesättningarna, som vederbörligen kan hänföras till ett antal fakturor. Slutligen bör det nämnas att kommissionen anser att det måste göras datoriserade dubbelkontroller av alla identifieringsnummer på djur för att avslöja om reglerna inte följs eller möjligen missbrukas både när det gäller systemet för am- och dikor och för handjur.

Djurtäthetsfaktorn

4.57 Revisionsrättens iakttagelser är mycket lika dem som kommissionen gjorde i samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna i Andalusien (1995) och Kastilien-Léon (1996). Frågan behandlas inom ramen för granskning och godkännande av EUGFJ:s räkenskaper för budgetåren 1994 och framåt och revisionsrättens iakttagelser när det gäller Galicien kommer givetvis att beaktas.

4.58 De punkter som tagits upp när det gäller Portugal och Italien kommer att beaktas i diskussionerna om granskning och godkännande av EUGFJ:s räkenskaper för budgetåret 1995.

Slutsats beträffande administrationen och kontrollen av bidragen

4.59 4.60 Kommissionen noterar revisionsrättens slutsatser. Problemen hanteras genom förordning (EG) nr 820/97 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter som också förstärker bestämmelserna i direktiv 92/102/EEG. Det bör uppmärksammas att den nya tidsfristen för att upprätta den nämnda databasen nu är år 2000 (se punkterna 4.46 4.49).

ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS I SAMBAND MED BSE-KRISEN

Förskotten på 1996 års bidrag

4.64 Grundförordningen innehåller bestämmelser om att bidragen måste betalas ut så snart kontrollerna har genomförts. Genom förordningen om tillämpningsföreskrifter ges möjligheten att betala ut förskott baserat på redan genomförda kontroller vilket ofta inträffar i slutet av djurhållningsperioden. Redan 1995 planerade man ändringar när det gällde beviljandet av förskott. Med hänsyn till svårigheterna på marknaden 1996 bedömde så slutligen kommissionen, på rådets begäran, att det var lämpligt att flytta fram betalningsfristerna för de medlemsstater som avsåg utnyttja denna möjlighet, under förutsättning att kontrollerna var avslutade.

Åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader

4.65 4.66 På grund av tidsschemat och de nya omständigheterna hade Förenade kungariket inte möjlighet att inbegripa den riktiga ansökan om ersättning i den ursprungliga utgiftsdeklarationen för det år som slutade den 15 oktober 1996 som lämnades in den 10 november 1996. Tilläggsansökan för budgetåret 1996 lämnades in den 27 november 1996 och med hänsyn till de medel som avsatts för detta ändamål var det riktigt att belasta 1996 års budget med denna utgift.

Tilläggsbetalningarna

4.69 Det bör betonas att enligt förordning (EG) nr 716/96 som styr åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader är det endast djur som är äldre än 30 månader och som köps upp enligt artikel 1 i den förordningen som inte får ingå i näringskedjan. Förbudet att låta djur som är äldre än 30 månader ingå i näringskedja är en nationell ståndpunkt och omnämns som sådan i ingressen till den förordningen. Vid tidpunkten i fråga kontrollerade Förenade kungariket djurens ålder genom deras tandbildning vilket kommissionen anser är en godtagbar metod.

När det gäller systemet med bidrag för saluföring av nötkött får medlemsstaterna enligt artikel 4 a i förordning (EG) nr 1357/96 själv bestämma hur de belopp som anges i förordningens bilaga skall fördelas. I samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna kommer kommissionen att begära förtydliganden från Förenade kungariket när det gäller de fall där nötkreatur som är äldre än 30 månader har sålts efter den 28 mars 1996.

Återaktivering av bearbetningsbidraget för kalvar

4.74 När det gäller Förenade kungariket har de svagheter som beskrivs uppmärksammats vid flera av de kontrollbesök som kommissionen har gjort och problemet håller på att undersökas i samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna för både 1996 och 1997.

Även vid sitt besök i Portugal kritiserade kommissionens inspektörer vissa aspekter av kontrollen vid slakterierna och utsmältningsanläggningarna.

Kontrolleras de åtgärder som avser BSE tillräckligt?

4.75 Det är sant att granskningen och godkännandet av räkenskaperna har inriktats på åtgärden för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader, även om det inte enbart är så. Resultaten av dessa kontroller har i god tid meddelats myndigheterna i Förenade kungariket och har följaktligen lett till avsevärda förbättringar när det gäller nationella kontrollförfaranden. Dessa förbättringar omfattar främst förseglingar av alla transporter från slakteriet till kött- och benmjölslagren och talglagren, kontrollanter närvarar vid alla inköp till och uttag ur lager och standardformulär används i administrationen av systemet med åtgärder för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader.

Andra granskningar har gjorts i samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna i Nederländerna när det gäller tidig kalvslakt och i Förenade kungariket när det gäller det selektiva slaktprogrammet som inleddes i februari 1997. Likaså granskas införandet av systemet med tilläggsbetalningar enligt förordning nr 1357/96 i de flesta medlemsstaterna under 1997 (A, D, EL, F, FR, IRL, FIN, S, UK) och de återstående finansiellt betydelsefulla medlemsstaterna kommer att besökas under 1998. Bearbetningsbidraget för kalvar (F, UK) kommer också att granskas under 1997.

SLUTSATS

Allmänna anmärkningar

Kommissionen noterar revisionsrättens iakttagelser när det gäller vissa aspekter av 1992 års reform inom nötköttssektorn, ett reformpaket som var resultatet av långa diskussioner i rådet. Kommissionen kommer noga att beakta revisionsrättens iakttagelser när den inleder den planerade framtida reformen av organisationen av nötköttsmarknaden.

Bidragen

4.77 Baserat på egna beräkningar anser kommissionen inte att nötköttsproducenterna har överkompenserats som ett resultat av reformen (se punkterna 19 26).

Kommissionen vill göra följande kommentarer när det gäller revisionsrättens beräkningar:

- De har fastställts per djur och inte per anläggning. En mer övergripande beräkning per anläggning visar inte på en överkompensation.

- Nötköttsproduktionen karaktäriseras av cykler på 5 till 6 år. Alla analyser måste beakta en serie toppar och dalar och kan inte begränsas till 3 år som karaktäriseras av en låg produktion och därför höga priser på det sätt som revisionsrätten har gjort.

- I samband med det problem med överkompensation som revisionsrätten påpekar när det gäller handjur som beviljas två bidrag bör det uppmärksammas att antalet sådana djur har minskats sedan 1996 med ungefär en tredjedel (andra bidraget för ej kastrerade handjur har avskaffats).

4.78 Kommissionen erkänner värdet av revisionsrättens iakttagelser men påpekar att antalet bidragsrättigheter var ett resultat av en politisk kompromiss i rådet. När det gäller det särskilda bidraget föreslogs och antogs åtgärder för att sänka taken först 1994. En andra korrigering av taket antogs på grundval av kommissionens förslag 1996. Åtgärder har också vidtagits för att dra tillbaka outnyttjade bidragsrättigheter för am- och dikor.

4.79 Se svaret till punkt 4.33. Kommissionen insåg på ett tidigt stadium att den andra delbetalningen av det andra bidraget skulle kunna skapa problem och vidtog åtgärder från 1993 i ett försök att rätta till situationen. Trots ansträngningarna nåddes en överenskommelse om att avskaffa den andra delbetalningen först 1996. Kommissionen föreslog dessutom, och rådet godkände, artikel 1.2 b till förordning (EG) nr 1588/96 i vilken det föreskrivs att det skall vara möjligt att flytta fram åldern för bidragsberättigande.

4.80 Säsongsutjämningsbidraget uppnådde sitt mål med att jämna ut slaktmönstren inom gemenskapen och minskade på så vis riskerna för obalans på marknaden. Kommissionen kommer dock att beakta revisionsrättens iakttagelser och ta med dem i de framtida reflexionerna över detta bidrag.

4.81 Kommissionen noterar revisionsrättens iakttagelser om extensifieringsbidraget. Revisionsrätten har rätt i sin bedömning att ytterligare granskning behövs av extensifieringsåtgärden. Diskussioner pågår i frågan med anledning av den eventuella framtida reformen av sektorn, och revisionsrättens iakttagelser, särskilt när det gäller kontroll och förvaltning, kommer givetvis att beaktas.

4.82 Kommissionen hänvisar även till rådets förordning (EG) nr 820/97 som på ett betydelsefullt sätt preciserar systemet för identifiering och registrering av nötkreatur och upprättar en central databas.

Åtgärder som avser BSE

4.83 Såsom noga angavs i svaret till punkt 4.75 kommer kommissionen även fortsättningsvis att arbeta aktivt med att övervaka och utvärdera tillämpningen av åtgärder som avser BSE.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Tabell 4.9 - Säsongsutjämningsbidragets effekt på marknadspriserna

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 5(209*) Vissa aspekter av förfarandet i samband med exportbidrag för nötkött

5.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 5.1

Programmet Poseican för särskilda åtgärder 5.2 - 5.13

Inledning 5.2 - 5.7

Den särskilda försörjningsordningen 5.8

De behöriga myndigheternas kontroller 5.9 - 5.12

Kontroller av de produkter för vilka stöd har erhållits 5.10

Kontroller av vidarebefordran av stödet 5.11 - 5.12

Slutsats 5.13

Utfärdande av intyg för nötkött från vuxna handjur i Belgien 5.14 - 5.19

Inledning 5.14 - 5.15

Slaktförfarandet i Belgien 5.16 - 5.17

Slutsats 5.18 - 5.19

Förfaranden som tillämpas för export av fryst kött som avvisats av Egypten 5.20 - 5.38

Inledning 5.20 - 5.24

Iakttagelser avseende Frankrike och Nederländerna 5.25 - 5.28

Frankrike 5.26 - 5.29

Tullkontroller 5.26

Veterinärkontroller 5.27 - 5.29

Nederländerna 5.30 - 5.34

Tullkontroller 5.30 - 5.32

Veterinärkontroller 5.33 - 5.34

Konsekvenser av otillräckliga kontroller 5.35

Slutsats 5.36 - 5.38

INLEDNING

5.1 Med utgångspunkt från de brister i det särskilda programmet för Madeira och Azorerna (Poseima) som redovisats i den särskilda rapporten nr 5/97(210) har revisionsrätten granskat kontrollförfarandena för stöd till import av nötkött enligt det särskilda programmet för Kanarieöarna (Poseican) och utfärdandet av intyg för kött från vuxna handjur av nötkreatur som importerats från Belgien, en av huvudleverantörerna till Kanarieöarna. Slutligen har revisionsrätten även granskat de förfaranden som tillämpas i Frankrike och Nederländerna för export av nötkött som avvisats av Egypten.

PROGRAMMET POSEICAN FÖR SÄRSKILDA ÅTGÄRDER

Inledning

5.2 Med hänsyn till Kanarieöarnas avsides läge och ökaraktär infördes genom rådets beslut 91/314/EEG(211) ett program för särskilda åtgärder, Poseican-programmet, med syfte att säkerställa leveranserna till öarna och samtidigt sänka konsumentpriserna. Efter det att programmet inrättats har det i rådets förordning (EEG) nr 1601/92(212) samt i kommissionens förordningar (EEG) nr 1695/92(213) och (EG) nr 2790/94(214) fastställts åtgärder för vissa jordbruksprodukter.

5.3 Vad gäller åtgärderna för nötkött kan de nationella myndigheterna välja antingen befrielse från importtullar för import av produkter med ursprung i tredje land eller ett stöd som i det närmaste motsvarar exportbidrag för produkter med gemenskapsursprung, i syfte att upprätthålla deras konkurrenskraft på Kanarieöarna. Tabell 5.1 visar den importerade köttkvantiteten (närmare 35 000 ton för de tre senaste regleringsåren) fördelad efter ursprung (från tredje land med licens med tullbefrielse, av gemenskapsursprung med stödlicens). Tabellen anger att från regleringsåret 1993 1994 till regleringsåret 1995 1996 minskade andelen importerat kött av gemenskapsursprung innan den återigen ökade under regleringsåret 1996 1997. Tabell 5.2 sammanfattar det stöd som sedan 1994 betalats ut för nötkött av gemenskapsursprung (22,9 miljoner ecu för 1995 och 15,1 miljoner ecu för de första sex månaderna av budgetåret 1996).

5.4 I enlighet med förordning (EG) nr 2790/94 (215) fastställer den särskilda försörjningsordningen som införts av de spanska myndigheterna att

a) den prognostiserade försörjningsbalansen skall utarbetas och regelbundet justeras för att fastställa de kvantiteter som får tas i anspråk för befrielse av importtullar eller för stöd,

b) alla handelsidkare som är etablerade på Kanarieöarna och införda i registret för den särskilda försörjningsordningen får utnyttja denna försörjningsordning. En sådan registrering skall ske enligt vissa villkor, och handelsidkaren skall särskilt säkerställa att "de erhållna fördelarna kommer de slutliga förbrukarna och konsumenterna till godo" (216).

5.5 I enlighet med förordning (EG) 2790/94 (217) skall de spanska myndigheterna

a) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa den slutliga förbrukningen av produkterna och kontrollera att de förmåner som erhålls genom befrielsen från importtullar eller det beviljade gemenskapsstödet kommer konsumenterna till del,

b) meddela kommissionen om i synnerhet de kontroll-åtgärder som vidtagits.

5.6 Förordning (EG) nr 2790/94 (218) fastställer dessutom att kommissionen skall utvärdera tillämpningsföreskrifterna för den särskilda försörjningsordningen senast den 31 december 1995. Den 1 april 1997 hade denna utvärdering ännu inte gjorts.

5.7 Revisionsrättens granskning på platsen har avsett hur den särskilda försörjningsordningen har genomförts, hur kontrollerna av stödberättigade produkter har organiserats och hur förmånerna har vidarebefordrats till de slutliga förbrukarna av de behöriga myndigheterna.

Den särskilda försörjningsordningen

5.8 Den särskilda försörjningsordningen uppvisar följande brister:

a) Det finns ingen nationell lagstiftning som reglerar genomförandet av de skyldigheter som anges i artikel 10 i förordning (EG) nr 2790/94 (219) vad gäller begränsningar och eventuella påföljder för importörerna. Enligt de spanska myndigheterna håller interna instruktioner om påföljder vid försummelser på att utarbetas för att uppfylla kraven i artikel 10 i förordning (EG) nr 2790/94. Utarbetandet har dock tagit längre tid än planerat.

b) Registret för försörjningsordningen har inte skötts med tillräcklig noggrannhet sedan ordningen infördes. Revisionsrättens granskning av de sex största handelsidkarna och av registret har visat att ett företag som varit inblandat i flera fall av bedrägeri i samband med exportbidrag fanns kvar i registret och fortsatte att utnyttja de fördelar som beviljas godkända handelsidkare, och att ett annat företag, som hade ansökt om konkurs i början av 1996, fortfarande stod kvar i registret för den särskilda försörjningsordningen i november 1996.

De behöriga myndigheternas kontroller

5.9 De behöriga myndigheternas kontroller av de produkter för vilka stöd beviljats eller av vidarebefordran av de förmåner som erhållits genom stödet är otillräckliga.

Kontroller av de produkter för vilka stöd har erhållits

5.10 Kontrollerna av de produkter för vilka stöd har erhållits är bristfälliga i följande avseenden:

a) Förordning (EEG) nr 386/90(220) föreskriver en särskild riskanalys utgående från arten av de produkter som skall kontrolleras. Någon sådan analys har inte gjorts.

b) Tullmyndigheterna varken väger eller identifierar nötkött av gemenskapsursprung, trots att det beviljade stödet är ca 20 ecu mer per 100 kg för kött från vuxna djur än för kalvkött. Det enda som kontrolleras är att de intyg som utfärdas enligt förordning (EEG) nr 32/82(221) eller (EEG) nr 1964/82(222) (se punkt 5.14 och framåt) stämmer överens med tulldeklarationen.

c) De kontroller som utförs i efterhand (enligt förordning (EEG) nr 4045/89(223)) av den centrala myndigheten för tullinspektion i Las Palmas omfattar aldrig det stöd som beviljats för produkter av gemenskapsursprung.

d) Det centrala tullaboratoriet är beläget i Madrid och eftersom tullmyndigheten inte förfogar över något eget lokalt laboratorium, måste man använda det statliga hälsovårdslaboratoriet, som emellertid inte är formellt godkänt för tullklassificeringsändamål.

Kontroller av vidarebefordran av stödet

5.11 De förordningar som avser kontroll av vidarebefordran av stödet (se punkterna 5.4 5.5) har inte efterföljts. Som exempel kan nämnas att

a) de spanska myndigheterna aldrig har meddelat kommissionen på vilket sätt kontrollerna utfördes,

b) inga kontroller har utförts av den slutliga förbrukningen eller av vidarebefordran av förmånerna på konsumentprisnivå, när det gäller importerade produkter som är befriade från importtullar,

c) vad gäller produkter av gemenskapsursprung för vilka stöd erhållits har Kanarieöarnas utbetalande organ inlett en undersökning om stödets vidarebefordran till konsumenterna, men på grund av bristande befogenheter har endast knapphändig information kunnat samlas in.

5.12 En kontroll av de sex största handelsidkarna (utav totalt 48) som beviljats stöd på 11,9 miljoner ecu under 1993 och 9,7 miljoner ecu under 1994 har visat att

a) ingen av de sex handelsidkarna hade underrättats om sina skyldigheter enligt gemenskapsbestämmelserna (se punkt 5.4),

b) deras redovisnings- och lagerförvaltningssystem inte har gjort det möjligt att verifiera den slutliga förbrukningen av de produkter för vilka stöd beviljats (en av handelsidkarna hade inte längre ens några räkenskapshandlingar tillgängliga),

c) i ett fall hade kött deklarerats som färskt kött och återsålts som fryst utan att det hade varit möjligt att säkerställa om köttet egentligen hade importerats färskt, eftersom inga tullkontroller utförts vid importtillfället. Importstödet för färskt kött uppgår till 178,5 ecu eller 107,5 beroende på den redovisade tullpositionen (per 100 kg) jämfört med endast 93 ecu(224) för fryst kött.

Slutsats

5.13 Mot bakgrund av ovannämnda iakttagelser och med hänsyn till de flera fall av bedrägeri som brittiska och spanska myndigheter avslöjat och som för närvarande undersöks(225) bör kommissionen

a) försäkra sig om att de nationella myndigheterna snarast möjligt inleder de granskningar som fastställs i gemenskapsförordningarna (se punkterna 5.5, 5.8 5.12),

b) ompröva huruvida det finns någon grund för den omfattande skillnaden mellan bidragssatsen för färskt och fruset kött (se punkt 5.12 c och tabell 5.3), vilken ökar risken för oegentligheter,

c) utvärdera Poseican-programmen (se punkt 5.6),

d) fastställa det stödbelopp som felaktigt betalats ut och vidta åtgärder för att återkräva detta.

UTFÄRDANDE AV INTYG FÖR NÖTKÖTT FRÅN VUXNA HANDJUR I BELGIEN

Inledning

5.14. Eftersom bidragssatserna varierar i betydande utsträckning beroende på klassificeringen (se tabell 5.3), har revisionsrätten granskat huruvida bristerna i importkontrollerna har kompenserats av effektiva exportkontrollförfaranden (se punkt 5.10).

5.15. Granskningen på Kanarieöarna visade att sex utvalda handelsidkare i stor utsträckning importerade köttet från Belgien. Av den anledningen inriktades granskningen på de belgiska myndigheternas kontroll av slaktförfarandet. Dessa kontroller utgör grunden för de intyg som den belgiska interventions- och exportbidragsmyndigheten utfärdar enligt förordningarna (EEG) nr 32/82 (226) och (EEG) nr 1964/82 (227) för export av kött från vuxna handjur av nötkreatur till Kanarieöarna.

Slaktförfarandet i Belgien

5.16 Slaktförfarandet, som syftar till att säkerställa att de exporterade produkterna kommer från vuxna handjur, utförs i två etapper:

a) Identifiering på slaktplatsen av kött med ben avsett för export (intyg 32/82) för att säkerställa att köttet kommer från ett vuxet handjur med en levande vikt på över 300 kg eller med en tom slaktvikt (utan bröst- och bukhålsorgan och njurar) på över 150 kg (om vikten är mindre än 150 kg klassificeras djuret som kalv).

b) Identifiering och urbening av kött som skall exporteras (intyg 1964/82) och som utförs på slaktplatsen.

5.17 Revisionsrättens granskning vid två av sex belgiska slakterier har visat att kontrollerna av identifiering av kött från vuxna handjur inte är tillräckligt noggranna, eftersom den tillämpade förordningen inte är fullständig:

a) Slaktkropparna vägs tillsammans med slaktbiprodukterna (njurar, lever etc.) som kan väga mellan 5 och 7 kg. Denna vägningsmetod innebär att nötkreatur som väger mindre än minimivikten kan anses tillhöra kategorin vuxna handjur. Även om det inte anges i förordning (EEG) nr 32/82 (228) och i tullnomenklaturen, fastställer alla andra förordningar som definierar slaktkroppen för ett vuxet handjur att denna skall presenteras före vägning utan slaktbiprodukter. I ett dokument av den 3 mars 1997 som sänts till revisionsrätten klargjorde kommissionen sin uppfattning att vikten för slaktkroppar som vägs med slaktbiprodukter bör minskas med minst 5 kg.

b) I motsats till förordning (EEG) nr 32/82, som fastställer att varje produkt skall identifieras, utför veterinären endast stickprovskontroller för att förvissa sig om att den vikt som angivits på slaktkroppen överensstämmer med den på viktlistan. Det förfarande som fastställer att varje slaktkropp eller del av slaktkropp för vilka bidrag kan sökas skall identifieras, har bekräftats genom de belgiska veterinärmyndigheternas anvisningar(229).

Slutsats

5.18 Dessa svagheter beror delvis på att de förordningar som reglerar systemet för kontroll och identifiering av kött från handjur av nötkreatur inte är tillräckligt utförliga (se punkterna 5.16 5.17). Till följd härav kan vissa handelsidkare ha åtnjutit högre bidrag än de skulle ha gjort för export till Kanarieöarna eller till tredje land på grund av den betydande skillnaden, ca 20 ecu per 100 kg (se tabell 5.3), mellan bidragssatsen för kalv och bidragssatsen för kött från vuxna handjur. De berörda belgiska myndigheterna har dock inte kunnat lämna revisionsrätten uppgifter om vilka kvantiteter det rör sig om.

5.19 Kommissionen bör därför

a) informera de belgiska myndigheterna, som i sin tur skall underrätta samtliga berörda tjänstemän, om att slaktbiprodukter inte skall inkluderas när slaktkropparna vägs (se punkt 5.17 b) eftersom slaktbiprodukter inte berättigar till exportbidrag,

b) möjliggöra för de belgiska myndigheterna att utvärdera och återkräva de eventuella exportbidrag för nötkreatur, vilkas vikt inklusive slaktbiprodukter endast obetydligt överskred den godkända minimivikten (se punkt 5.17 b) i de fall där intyg 32/82 och 1964/82 använts för export av nötkött,

c) utarbeta en förordning där de godkända vägningsmetoderna för slaktkroppar anges.

FÖRFARANDEN SOM TILLÄMPAS FÖR EXPORT AV FRYST KÖTT SOM AVVISATS AV EGYPTEN

Inledning

5.20 I enlighet med förordning (EEG) nr 3665/87(230) betalas exportbidrag ut vid uppvisande av relevanta exportdokument (fakturor, exportdeklarationer, fraktsedlar etc.) under förutsättning att bevis för varornas ankomst till bestämmelselandet uppvisas för de utbetalande organen inom 12 månader efter exporten.

5.21 Mellan 1992 och 1996 avvisades ett stort antal exportleveranser av fryst kött (huvudsakligen från Tyskland, Frankrike och Nederländerna, men även från Irland och Italien), för vilka exportbidrag betalats ut, av de egyptiska veterinärmyndigheterna antingen därför att varorna inte överensstämde med de egyptiska veterinära bestämmelserna, eller på grund av fetthalten. Det frysta köttet återimporterades ofta till Europeiska unionen, där det lagrades och slutligen återexporterades. Det finns gemenskapsstatistik över kvantiteten av exporterat kött (som uppgick till ca 441 000 ton mellan 1993 och 1996) men inte över de avvisade kvantiteterna. För 1993 uppskattas att ca 3 % av den egyptiska importen har avvisats (ca 3 900 ton).

5.22 Eftersom avvisningarna av fryst kött blev allt mer frekventa, skickade kommissionen en undersökningsdelegation till Egypten och uppdrog 1993 åt generaldirektoratet för jordbruk (GD VI) och därefter åt enheten för samordning av åtgärderna för bekämpning av bedrägeri (UCLAF) att kontrollera om avvisningarna av leveranserna, som inte resulterade i någon återbetalning av exportbidragen, var korrekta. Efter att ha avslutat sin undersökning, som omfattade perioden 1992/1993, fann UCLAF 48 fall som gav upphov till rättsliga åtgärder (av vilka ca 30 rörde bedrägeri) och som omfattade totalt 6 319 ton kött och ca 10 miljoner ecu i exportbidrag.

5.23 Som svar på en begäran från de tyska myndigheterna förklarade kommissionen 1994 för dem vilka identitetskontroller som skall utföras om de exporterade varorna tillfälligt återimporteras. Enligt kommissionens svar får de nationella behöriga myndigheterna i undantagsfall tillåta att dessa varor förs in enligt ett tullförfarande som innebär att de befrias från tullsatser utan att exportbidraget återkrävs under förutsättning att

a) dessa myndigheter har förvissat sig om att det vid den ursprungliga exporten handlade om normal kommersiell export av varor av sund och god marknadsmässig kvalitet,

b) exportören inom den fastställda tidsfristen tillhandahåller bevis för att varorna importerats till bestämmelselandet,

c) det inte råder något tvivel om den exporterade, återimporterade och återexporterade produktens identitet.

5.24 Trots avsaknaden av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen skickade kommissionen inte någon kopia av detta brev till de andra medlemsstaterna och förklarade inte heller för dem vilka förfaranden som skulle tillämpas. Detta resulterade i att skillnader uppstod vad gäller tillämpningen av förfaranden och utförandet av kontroller. Av den anledningen undersökte revisionsrätten de regler som tillämpats av de medlemsstater vilka exporterat fryst nötkött till Egypten (Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna), vid tidpunkten för de av sanitära skäl avvisade leveranserna under 1994 och 1995.

Iakttagelser avseende Frankrike och Nederländerna

5.25 Det förefaller som om endast Frankrike fortsatte att drabbas av avvisade leveranser under 1994 och 1995. De flesta av de avvisade leveranserna av fryst nötkött återimporterades till Frankrike via hamnarna i Le Havre och Caen (ca 1 100 ton för vilka 1,6 miljoner ecu i exportbidrag erhållits) och till Nederländerna via hamnen i Rotterdam (ca 991 ton för vilka 1,5 miljoner ecu erhållits i exportbidrag). Revisionsrättens granskningar har inriktats på 16 återimporter till Frankrike och sex till Nederländerna.

Frankrike

Tullkontroller

5.26 Hanteringen av de avvisade varorna var i allmänhet korrekt. Att varorna systematiskt förvarades i tullupplag och befriades från tullsatser gjorde det möjligt att utföra de nödvändiga kontrollerna (särskilt tullmyndigheternas övervakning av lagrade varors rörelser) då de återimporterades och återexporterades. Dessa kontroller har emellertid inte utförts med erforderlig stringens:

a) Varorna tullklarerades vid återimporten och återexporten utan att det begärdes uppgifter om den ursprungliga exporttransaktionen vare sig av handelsidkarna eller det utbetalande organet, OFIVAL (Office interprofessionnel de la viande de l'élevage et de l'aviculture). De franska myndigheterna kunde därför inte utröna om den ursprungliga exporten hade varit av normal kommersiell karaktär och omfattat produkter av sund och god marknadsmässig kvalitet.

b) Tullmyndigheterna meddelade inte antalet avvisade exportleveranser till OFIVAL som i sin tur således inte hade möjlighet att informera kommissionen.

Veterinärkontroller

5.27 De franska veterinärmyndigheterna har etablerat ett förfarande som på ett korrekt sätt fastställer vilka kontroller som skulle utföras.

5.28 Under 1994 och 1995 hade hamnen i Caen emellertid ännu inte godkänts som station för gränskontroll. De flesta av de avvisade varorna måste därför först lastas av i hamnen i Le Havre för att kontrolleras av veterinärmyndigheterna. I två fall tillämpades inte detta förfarande utan köttet lastades av direkt i Caen där veterinärkontrollerna, i form av okulärbesiktning, utfördes. För att reglera situationen utfärdade de nationella myndigheterna (jordbruksministeriet) i efterhand ett tillstånd för avlastningen och för utförandet av veterinärkontrollerna i Caen. Eftersom veterinärmyndigheterna i Caen inte hade informerats av tullmyndigheterna om varför varorna hade avvisats gjordes inga bakteriologiska undersökningar.

5.29 I hamnen i Caen fanns möjlighet att genomföra ompackningen före exporten under veterinärmyndigheternas överinseende. De ursprungliga leveranserna kontrollerades emellertid inte.

Nederländerna

Tullkontroller

5.30 Eftersom kommissionen inte hade tillhandahållit specifika gemenskapsinstruktioner om hantering av avvisade varor beslutade de nederländska myndigheterna att tillämpa ett förfarande för extern transitering. Detta förfarande fastställer inte att varornas ursprung skall kontrolleras eller huruvida exportbidrag erhållits för dessa varor.

5.31 I hamnen i Vlissingen tillämpades sålunda följande förfarande:

a) Leveranserna av fryst kött lagrades tillsammans med varor som väntade på att förtullas, vilket kunde medföra en risk för att varorna byttes ut.

b) Tillsynen av de lagrade varorna och granskningen av lagerbokföringen utfördes endast på grundval av de uppgifter som erhållits från handelsidkare och inte på grundval av tullkontroller.

c) Leveranserna med det ompackade köttet återexporterades utan att någon särskild kontroll på platsen utfördes (eftersom de betraktades som varor som inte subventioneras genom EUGFJ) trots att det för dessa varor erhållits exportbidrag vid den första exporten till Egypten.

5.32 Eftersom det inte utfördes några identitetskontroller av köttet har det inte varit möjligt att säkerställa att de återexporterade varorna verkligen var de ursprungliga som exporterats till Egypten eller att köttkvantiteterna som avvisats och sedan återimporterats till Europeiska unionen till fullo hade återexporterats. I de flesta fall var det i själva verket skillnad mellan antalet försändelser och kvantiteterna.

Veterinärkontroller

5.33 I de fall då varorna avvisades på grund av sanitära skäl var det nödvändigt att vid återexporten säkerställa att de fortfarande hade en sund och god marknadsmässig kvalitet vilket utgjorde grunden till att bidragen utbetalats. I brist på specifika gemenskapsbestämmelser i detta avseende utfärdade de nederländska veterinärmyndigheterna intyget på basis av det ursprungliga veterinärintyget, eftersom de ansåg att kött av gemenskapsursprung har genomgått en fullgod kontroll vid det första exporttillfället. Vilka anledningar de egyptiska myndigheterna än hade till avvisandet (för hög fetthalt eller bakteriologiska orsaker), utfördes inga kontroller.

5.34 Trots bestämmelserna i kommissionens beslut(231) om förfaranden för veterinärkontroller vid unionens stationer för gränskontroll, underrättar dessutom inte de nederländska veterinärmyndigheterna medlemsstaternas veterinärmyndigheter, som utfärdat de ursprungliga intygen, om att varorna blivit avvisade.

Konsekvenser av otillräckliga kontroller

5.35 De bristfälliga kontrollerna har lett till felaktiga utbetalningar av exportbidrag, vilket framgår av följande exempel:

a) I ett fall av återexport från Frankrike (för vilket ca 0,7 miljoner ecu betalats ut i bidrag) användes slutligen en del (3,8 ton) av de varor som avvisats på grund av sin undermåliga bakteriologiska standard som husdjursfoder, men exportbidraget har inte återbetalats (ca 6 000 ecu). De återexporterade varorna som emellertid också kan ha varit av samma undermåliga kvalitet har inte genomgått den veterinärkontroll som fastställs i rådets direktiv 90/675/EEG.

b) Ett franskt företag har via hamnen i Korint (Grekland) återimporterat avvisade varor på 61 ton som ursprungligen hade kommit från Irland. Denna försändelse lagrades i Caen och återexporterades sedan till Kongo. Följande oegentligheter har påträffats i denna exporttransaktion:

- I Korint, som inte är en godkänd station för gränskontroll, har de ansvariga myndigheterna varken utfört någon identitets- eller sundhetskontroll av försändelsen.

- Försändelsen transporterades till Caen försett med ett transiteringsdokument men utan veterinärintyg, och återexporterades sedan (att förstöra eller på nytt bearbeta den hade inneburit att ca 0,1 miljoner ecu av bidraget skulle ha återbetalats) utan att något veterinärintyg utfärdades vid exporten.

- Försändelsen transporterades i oktober 1994 först från hamnen i Greenore i Irland, som en del av en transport på 455 574 kg netto, till hamnen i Alexandria i Egypten. Revisionsrättens granskningar har emellertid fastställt att ursprungsintyget, som lämnats av den franske leverantören och som intygade att varorna kom från Irland, hade utfärdats av en icke auktoriserad handelskammare, enligt uppgift i County Dublin, Irland. Dessutom hade ursprungsintygets nummer tilldelats en helt ovidkommande leverantör. Denna allvarliga oegentlighet i samband med ursprungsintyg har påpekats för kommissionen och de irländska myndigheterna.

c) På revisionsrättens begäran har en avdelning inom det nederländska jordbruksministeriet granskat en exportförsändelse från ett nederländskt företag (för vilken ca 0,1 miljoner ecu hade erhållits i exportbidrag). En del av denna försändelse hade avvisats av de egyptiska hälsovårdsmyndigheterna, på grund av dess undermåliga bakteriologiska kvalitet och dess höga fetthalt, återimporterats till Europeiska unionen, lastats av i Antwerpen och lagrats i Vlissingen, innan det återexporterades till Irak. Veterinärintyget för återexporten hade utfärdats i Belgien på basis av det ursprungliga intyget. Genom att jämföra veterinärintyget med övriga tullhandlingar och kommersiella dokument som utfärdats i samband med återexporten, har det nederländska jordbruksministeriet emellertid funnit att

- veterinärintyget uppger namnet på ett annat transportfartyg, en annan beställare och andra tillverknings- och djupfrysningsdatum än de som framgår av etiketterna på ompackningskartongerna,

- intyget dessutom hade utfärdats för varor som återexporterats till Jordanien och inte till Irak.

d) Den 23 februari 1995, fortfarande på revisionsrättens begäran, granskade det nederländska jordbruksministeriet en återimport till Vlissingens hamn som omfattade avvisade varor på 687 ton och som tillhörde flera franska företag (vilka hade erhållit närmare 1 miljon ecu i exportbidrag):

- De kvantiteter som lossats och deklarerats hos den nederländska tullen (687 ton) stämmer inte med de lagrade kvantiteterna (675 ton). En del av de lagrade varorna hade dessutom förstörts i enlighet med veterinärmyndigheternas beslut på grund av den undermåliga bakteriologiska kvaliteten.

- De nederländska myndigheterna har underlåtit att meddela OFIVAL om de kvantitativa avvikelserna samt om det faktum att en del av de avvisade varorna hade förstörts.

e) Slutligen, i mars 1996, exporterade ett franskt företag varor på 200 ton. Denna leverans avvisades (på grund av det embargo på europeiskt kött som Egypten hade beslutat med anledning av bovin spongiform encefalopati, BSE) och sändes tillbaka till Rotterdam, där det förvarades enligt systemet för extern transitering. För att inte behöva betala tillbaka det exportbidrag som ursprungligen erhållits (ca 0,3 miljoner ecu) sålde det franska företaget leveransen, utan att underrätta OFIVAL, till ett brittiskt företag, som transporterade den till Sydafrika, där de utförda kontrollerna avslöjade att

- lasten delvis bestod av kött med tyskt och brittiskt ursprung från slakterier som inte godkänts av de sydafrikanska myndigheterna och inte överensstämde med det ursprungliga franska veterinärintyget, där det uppgavs att hela fartygslasten kom från ett franskt slakteri,

- tolv containrar som exporterats via Rotterdam i enlighet med gemenskapslagstiftningen hade förseglats, men att sex av dessa förseglingar hade brutits vid ankomsten till Sydafrika.

Slutsats

5.36 Kommissionen har endast underrättat de tyska myndigheterna om vilket kontrollförfarande som skulle tillämpas vid återimporten av det frysta köttet som avvisats av de egyptiska hälsovårdsmyndigheterna. Detta har lett till att kontrollförfarandena i de olika medlemsländerna (se punkt 5.24) inte har harmoniserats, vilket således har gjort det lättare att dirigera om varorna till hamnar där kontrollerna var mindre rigorösa.

5.37 Det finns fortfarande inga exakta gemenskapsbestämmelser beträffande varor som återimporterats utan att exportbidraget har återbetalats. Denna brist är än mer påtaglig eftersom BSE har lett till att stora kvantiteter av exporterat fryst kött, för vilka exportbidrag utbetalats, har avvisats efter det att embargot införts i mars 1996 (780 ton motsvarande 1,5 miljoner ecu i exportbidrag enbart till Förenade kungariket). Kommissionen bör därför

a) korrigera denna brist genom att till exempel föreslå en ändring av bestämmelserna för att bättre säkerställa att de varor för vilka bidrag har erhållits verkligen har släppts ut på marknaden i tredje land och att de uppfyller de allmänna villkoren för berättigande till exportbidrag,

b) sörja för en systematisk rapportering av statistiken över dessa avvisningar,

c) skärpa veterinärkontrollerna vid återimporten av nötkött i syfte att säkerställa att varorna verkligen är av sund och god marknadsmässig kvalitet.

5.38 Till sist skall kommissionen fastställa beloppet för de exportbidrag som felaktigt har utbetalats (se exempel i punkt 5.35) och vidta åtgärder för att återkräva dessa.

KOMMISSIONENS SVAR

PROGRAMMET POSEICAN FÖR SÄRSKILDA ÅTGÄRDER

Inledning

5.3. Under de senaste regleringsåren har efterfrågan på nötkött på Kanarieöarna fått en ändrad inriktning där färskt och kylt kött efterfrågas mer på bekostnad av fryst kött.

5.6. Ett arbetsmöte angående införandet av denna förordning hölls den 21 juni 1996 mellan kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna. Analysen och de förändringar som föreskrivs kommer att ingå i den allmänna rapport som är under utarbetande.

Utvärderingen av Poseican föreskrivs i artikel 30 i förordning (EEG) nr 1601/92. Rapporten om Poseican-stödet förbereds för närvarande.

Den särskilda försörjningsordningen (SSA)

5.8 5.12. Förordning (EG) nr 2790/94 som ger detaljerade regler för hur rådets förordning (EEG) 1601/92 skall införas hade som ett av sina mål att förenkla förvaltningen av den särskilda försörjningsordningen, genom att förstärka kontroll och övervakning och förse berörda myndigheter med de verktyg som krävs för att se till att programmets mål uppnåddes.

Revisionsrätten har betonat ett antal särskilda problem som har uppkommit på grund av de förseningar som uppstått vid genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i den aktuella förordningen. Kommissionen har tagit upp saken med de spanska myndigheterna vid ett antal tillfällen och kommer att ånyo ta kontakt med de berörda myndigheterna för att tillse att alla de föreskrivna åtgärderna genomförs fullt ut.

Vad mer specifikt avser kontrollen av stödens effekter för de slutliga stödmottagarna har kommissionen och de spanska myndigheterna samarbetat kring övervakningssystemet och kontrollen av effekter av genomfört stöd för att i efterhand kontrollera om villkoren för fastställandet av ett stöd för perioden 1 juli 1996 till den 31 december 1996 var uppfyllda. Flera möten mellan kommissionen och de spanska myndigheterna har ägt rum inom ramen för partnerskapet mellan februari och juni 1997. Detta arbete har lett kommissionen fram till att fatta ett beslut om fastställande av stödet i juli, efter det att den information som de spanska myndigheterna har presenterat har bedömts vara tillfredsställande. De spanska myndigheterna har uppmanats att fortsätta detta arbete i partnerskap med kommissionen.

Slutsats

5.13 a) Kommissionen har tagit upp frågan om förseningar av införandet av de aktuella bestämmelserna med de spanska myndigheterna vid ett antal tillfällen. Ytterligare en kontakt kommer att tas med de behöriga myndigheterna för att säkerställa ett snabbt införande av alla berörda åtgärder. Vad gäller den särskilda frågan om överföringar av stöd till de slutliga stödmottagarna, hölls ett antal tekniska möten under den första halvan av 1997, vilket fick ett resultat som bedömdes vara tillfredsställande.

c) Arbete pågår på den rapport till rådet och parlamentet om Poseican-programmet såsom föreskrivs i artikel 30 i förordning (EEG) nr 1601/92.

d) Kommissionen kommer att undersöka möjligheten till en eventuellt nödvändig återvinning för de fall som revisionsrätten nämner.

UTFÄRDANDE AV INTYG FÖR NÖTKÖTT FRÅN VUXNA HANDJUR I BELGIEN

Slaktförfarandet i Belgien

5.16 a) + 5.17 a) I sin beskrivning av grunden för fastställande av slaktvikt liksom av de villkor produkten måste uppfylla för att få exportbidrag hänvisar revisionsrätten till den definition av slaktkroppar som fastställts i bilaga V till förordning (EEG) nr 2456/93 av den 1 september 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 805/68 vad beträffar allmänna och särskilda interventionsåtgärder för nötkött.

I fallet med exportbidragen finns den definition som skall följas i villkoren i tulltaxan (bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87). För slaktkroppar med vissa medlagda organ kan således begäran om exportbidrag göras utan att det innebär ett brott mot tulltaxans villkor.

Kommissionen delar revisionsrättens åsikt att det i framtiden inte skall utbetalas något bidrag för den vikt som de kvarvarande organen utgör. Det är anledningen till att detta kommer att klargöras i de aktuella förordningarna.

5.17 b) Angående identifiering och vikt kommer kommissionen att inom ramen för avslutande av räkenskaperna verifiera att det kontrollsystem som används i Belgien för att kontrollera att slaktkroppar kommer från vuxna handjur av nöt är tillfredsställande.

Slutsats

5.18 5.19 Såsom kommissionen har påpekat kan således begäran om exportbidrag för slaktkroppar med vissa medlagda organ göras enligt gällande gemenskapsregler utan att det innebär ett brott mot tulltaxans villkor. Kommissionen delar emellertid revisionsrättens åsikt att det i framtiden inte skall utbetalas något bidrag för den vikt som de kvarvarande organen utgör. Ett förslag till förändring av den aktuella förordningen förbereds för närvarande. Enligt kommissionens mening finns det ingen grund i gällande regler för att genomföra ett sådant återvinningsförfarande som revisionsrätten föreslår.

FÖRFARANDEN SOM TILLÄMPAS FÖR EXPORT AV FRYST KÖTT SOM AVVISATS AV EGYPTEN

Inledning

5.20 5.21 När varor som exporteras från gemenskapen med exportbidrag har avvisats i mottagarlandet (i det här fallet Egypten) kan dessa produkter antingen återimporteras under "förfarande för återinförda varor" vilket innebär återbetalning av bidraget eller så kan de sättas under ett tullförfarande (här tullager i vilket varorna kan genomgå enklare hantering som omlastning eller ompaketering) för att sedan skickas vidare till ett (annat) tredje land vilket innebär särskild tullövervakning. Importbevis från det slutliga mottagarlandet, som krävs när det rör sig om ett differentierat bidrag, är ett giltigt bevis för betalningens avslutande. Icke desto mindre, när betalningsbyrån har tvivel angående vilka varor det rör sig om när detta dokument uppvisas kan den kräva ytterligare bevis. Det kan inte uteslutas att de avvisade varorna återkommer till gemenskapen och att sådana manipulationer har ägt rum i ett tredje mellanliggande land. Kommissionen vill påpeka att särskilda villkor har antagits för de fall där nötkött har avvisats av djurhälsoskäl (förordning (EEG) nr 773/96 och förordning (EEG) nr 793/97).

5.22. Den undersökning som utförts av enheten för samordning av åtgärderna i kampen mot bedrägeri (UCLAF) har kunnat konstatera att de egyptiska myndigheternas avvisande av huvuddelen av köttet, trots att det motsvarade de regler som gäller för gemenskapsbidrag, berodde på att procentandelen fett inte motsvarade vad som krävs i egyptisk lagstiftning. Avvisandet skedde alltså inte av djurhälsoskäl.

För trettio fall har det i själva verket uppdagats att det inte fanns någon rätt till bidrag för det kött som avvisats i Egypten, för ett visst antal fall eftersom köttets hälsokvalitet var ifrågasatt, för andra fall därför att ankomstbeviset från ett annat tredje land inte fanns att tillgå. Ett återvinningsförfarande för de bidragsbelopp som felaktigt utbetalats har inletts.

5.23. Efter denna undersökning har kommissionen varskott medlemsstaterna om de svårigheter de kan möta med importbevis från Egypten eftersom dessa dokument inte visar eventuella tidigare avvisanden. De berörda medlemsstaterna samarbetade nära under den undersökning som nämns av revisionsrätten i punkt 5.22, de villkor under vilka denna undersökning utfördes har diskuterats fullt ut. Den tyska begäran sågs som en begäran om skriftlig bekräftelse på ovanstående.

Iakttagelser avseende Frankrike och Nederländerna

Frankrike

Tullkontroller

Veterinärkontroller, allmänna kommentarer punkt 5.27 5.29 och 5.33 5.34

Under diskussionerna mellan kommissionen och medlemsstaterna, angående tillämpningen av rådets direktiv 90/675/EEG av den 10 december 1990 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land, framkom att veterinärkontrollen av gemenskapsprodukter som skall återinföras i gemenskapen på grund av ett avvisande av ett tredje land, inte särskilt regleras av bestämmelserna i detta direktiv.

Därför har kommissionen inom ramen för förändringar av direktiv 90/675/EEG föreslagit att särskilda regler skall införas för detta fall. Dessa regler återfinns i artikel 14 i kommissionens utkast, som för närvarande diskuteras inom rådets instanser.

Nederländerna

Tullkontroller

5.31 a) Produkter som har godkänts för export är inte i fritt omsatta, utan omsätts enligt förfarandet för extern transitering. För att underlätta kontroll, skulle det kunna ha varit lämpligare att lagra dem särskilt.

5.35 Fallet under e) undersöks av UCLAF sedan flera månader i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. UCLAF kommer att genomföra nödvändig kontroll av de andra fall som nämns av revisionsrätten.

Slutsats

5.36 Som omnämnts redan i svaret på punkt 5.23 samarbetade de berörda medlemsstaterna nära i den utredning som nämns av revisionsrätten. De villkor som gällde för utredningens arbete hade diskuterats igenom i detalj. Den tyska framställningen sågs som en begäran om skriftlig bekräftelse på ovanstående.

5.37 a) b) Kommissionen är beredd att förbättra informationen till medlemsstaterna för att säkerställa en enhetlig behandling i gemenskapen av fall av returer av produkter som avvisats i ett tredje land.

Särskilda bestämmelser har antagits (förordning (EG) nr 773/96 och förordning (EG) nr 793/97) för de fall där nötkött har avvisats av djurhälsoskäl.

5.37 c) Kommissionens förslag till en förändring av direktiv 90/675/EEG diskuteras för närvarande inom rådet.

5.38 Kommissionen kommer att göra en undersökning av de fall som tagits upp av revisionsrätten och vidta de åtgärder som visar sig vara nödvändiga.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

DEL III Strukturella åtgärder

INLEDNING

III.1 Denna del av årsrapporten handlar om strukturåtgärderna. Den omfattar fyra kapitel som förutom iakttagelser om Sammanhållningsfonden även tar upp Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF), utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-utveckling) samt Fonden för fiskets utveckling (FFU).

III.2 I kapitlen granskas förvaltningen av fonderna ur olika aspekter, särskilt i samband med uppföljningen och granskningen av de operativa programmen i medlemsstaterna. Där behandlas partnerskapet och avslutandet av åtgärderna, gemenskapsinitiativet Adapt och stöd till jordbruksstrukturer såväl som projekt avseende framställning och saluföring av jordbruksprodukter. I den del som handlar om fisket analyseras gemenskapsinitiativet Pesca, stöden till omstrukturering, modernisering och anpassning av fiskeflottorna samt även utgifterna i samband med de internationella fiskeavtalen. Dessutom understryks i flera avseenden nödvändigheten av bättre anpassade förfaranden för att öka effektiviteten och samstämmigheten i åtgärderna till förmån för de små och medelstora företagen, såväl vid urvalet av projekt och stödformer som beträffande uppföljningen, samordningen och granskningen. Iakttagelserna avseende de olika fonderna är givetvis beroende av de granskningsområden som har täckts. Att vissa iakttagelser avser endast en fond innebär följaktligen inte att de svagheter som har konstaterats endast förekommer där.

III.3 Tabell III.1 visar genomförandet av samtliga åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden som avser strukturella åtgärder för budgetåret 1996 (underavsnitt B2 i den allmänna budgeten). Utnyttjandegraden för de slutgiltiga anslagen uppgår totalt till 98 % för åtaganden och 95 % för betalningar. De största ökningarna uppvisar utnyttjandegraden av åtagandebemyndigandena för ESF samt betalningsbemyndigandena för ESF, ERUF och gemenskapsinitiativen (GI). Mer specificerade uppgifter om genomförandet av budgeten återfinns i de särskilda kapitlen om de olika fonderna.

III.4 Sedan 1994 förvaltar kommissionen de s.k. andra reformgenerationens program som täcker perioden 1994 1999. Samtidigt förvaltar den avslutandet av programmen från den föregående perioden (1989 1993). Det är inte alltid en lätt uppgift att med hjälp av befintliga dokument särskilja uppgifterna för de båda åtgärdsserierna.

III.5 Utifrån arbetsdokument som har utarbetats av kommissionen kunde den totala tilldelningen från strukturfonderna för perioden 1989 1993 till 1989 års prisnivå uppskattas till nästan 66 000 miljoner ecu, varav ca 50 % avser ERUF, 30 % ESF och 20 % EUGFJ-utveckling. Vid slutet av budgetåret 1996 hade åtaganden för totalt 4 727 miljoner ecu ännu inte reglerats för denna period, varav 2 518 miljoner ecu för ERUF, 1 783 miljoner ecu för ESF och 426 miljoner ecu för EUGFJ-utveckling.

III.6 Av tabell III.2 framgår genomförandet per den 31 december 1996 av de strukturella åtgärderna för perioden 1994 1999 per medlemsstat och fond. Vid denna tidpunkt uppgår utnyttjandegraden för den totala tilldelningen som beräknats för perioden till 45,7 % för åtaganden och 32 % för betalningar.

III.7 I enlighet med artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 (232) skall de åtaganden som har en längd på två år eller däröver såsom allmän regel införas i budgeträkenskaperna såsom årliga delar. Budgetåtagandena täcker alltså inte all förutsedd gemenskapsfinansiering för de godkända programmens hela längd. En översikt över potentiella förpliktelser, utgifter och fordringar per den 31 december 1996 förekommer i band IV av inkomst- och utgiftsredovisningen, såsom komplement till balansräkningen vid slutet av budgetåret. Den visar för strukturfonderna under perioden 1994 1999 planerat stöd på 88 500 miljoner ecu i 1996 års priser, varav 8 500 miljoner gäller gemenskapsinitiativen, för vilket inga åtaganden gjorts. [Revisionsrätten har inom ramen för DAS reserverat sig vad gäller uppgifternas tillförlitlighet se punkt 19.20 i denna rapport.]

III.8 Med tillämpning av artikel 21 i samma förordning (EEG) nr 4253/88 sker den största delen av kommissionens betalningar för strukturfonderna som helhet i form av förskottsbetalningar. De bokförda betalningarna visar alltså inte den verkliga nivån på genomförandet av åtgärderna. Förnyad programplanering kan för övrigt bidra till att påverka beloppet för förskotten och att hålla detta på en hög nivå, även om genomförandet av åtgärderna försenats. Detta kan ske på grund av en modifiering av tidsplaner och trösklar för de åtaganden och betalningar som krävs för att nya delar skall kunna frigöras.

III.9 Betalningen av gemenskapens finansiella stöd riktas till den myndighet eller den nationella, regionala eller lokala organisation som angivits i den ansökan som lämnats av medlemsstaten i fråga. Det är denna myndighet eller nationella, regionala eller lokala organisation som antar de enskilda besluten om beviljande av fondstöd till olika projekt med hänsyn tagen till programmens riktlinjer och det partnerskap som ingåtts inom uppföljningskommittéerna. De enskilda besluten meddelas vanligen inte kommissionen, inte ens i efterhand, och för närvarande har gemenskapsinstanserna endast partiell eller tillfällig kunskap om dem.

III.10. Under budgetåret 1996 och inom ramen för arbetet med initiativet SEM 2000, har kommissionen fortsatt utarbetandet av en samling texter som skall precisera kriterierna för utgifters stödberättigande vad gäller strukturfonderna. Dessa texter har börjat tillämpas den 1 maj 1997. På samma sätt har kommissionen, med tillämpning av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 börjat utarbeta ett förslag till förordning, som för närvarande diskuteras, och som skall fastställa detaljerade bestämmelser för den finansiella kontroll som utförs av medlemsstaterna av de åtgärder som samfinansieras med strukturfonderna.

KOMMISSIONENS SVAR

Kommissionen ger i sitt svar på kapitlen om de aktuella strukturfonderna detaljerade kommentarer till revisionsrättens synpunkt att bättre anpassade förfaranden krävs för att öka effektivitet och samordning av de åtgärder som riktar sig till små och medelstora företag.

III.4 Att transaktioner för programperioder som följer efter varandra överlappar är oundvikligt eftersom utbetalningar för en programperiod helt enligt reglerna fortsätter efter nästa programperiods början. Kommissionen anser att dess redovisnings- och ledningssystem är utformade så att det på ett tillfredsställande sätt går att göra skillnad mellan de olika programperioderna.

III.5 Det finns tre huvudskäl till att viss verksamhet från den första programperioden ännu inte har avslutats. Den första anledningen är otillräcklig kvalitet hos många av medlemsstaternas slutrapporter. Den andra anledningen är att slutdatum för ett antal program har senarelagts av legitima skäl. Den tredje anledningen är att i ett antal fall har de nationella myndigheterna inte klargjort angivna problem som till exempel resultat av juridisk granskning eller tillfredsställande åtgärder som uppföljning av synpunkter vid kontroller. I vilket fall som helst är det som återstår att utbetala i flertalet av dessa fall balansen av slutbetalningen.

III.7 Posterna i budgeten återspeglar helt riktigt åtaganden för årliga utbetalningar för flerårsprogrammen och inte totalsumman för gemenskapens finansiering som planerats för hela programperioden. Den informationen ges emellertid av kommissionen varje år i en bilaga till balansräkningen ("compte de gestion").

III.8 Det är givet att kommissionens förskott till samfinansiering av olika verksamheter med olika belopp inte exakt kan återspegla det verkliga utförandet av dessa verksamheter. För att få utbetalningar efter det första förskottet måste dock medlemsstaterna redovisa utgifter som överskrider vissa i förväg bestämda nivåer. I så måtto är kommissionens förskott verkligen en indikation på framsteg i projekten.

Budgetrevision är oftast omöjlig att undvika eftersom programmen är så komplexa och eftersom årliga betalningar bara är uppskattningar om den årliga hastigheten för genomförande. Varje förändring av den ekonomiska planen kräver emellertid ett särskilt beslut av kommissionen och kommissionen undersöker om det är rimligt att överföra icke förbrukade medel till nästa år, i avsikt att undvika att någon medlemsstat får ett omotiverat stort förskott.

III.9 Medlemsstaterna skall hålla denna information tillgänglig för alla gemenskapskontroller. Kommissionen begär och mottar denna information när det är nödvändigt, till exempel när kontroller skall planeras. Med hänsyn till det stora antalet projekt är det fysiskt ogörligt att begära att all denna information automatiskt tillställs kommissionen, som inte behöver få den systematiskt, eftersom ansvaret är delat mellan kommissionen och medlemsstaterna.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 6(233*) Europeiska regionala utvecklingsfonden

6.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 6.1

Budgetmässiga och finansiella uppgifter 6.2 - 6.8

Genomförande av budgeten 6.2 - 6.3

Det nya målet 6 6.4 - 6.8

Avslutande av interventionsformerna 6.9 - 6.42

Allmän ram för avslutandet 6.9 - 6.16

Uppgifter avseende avslutandet 6.9 - 6.13

Den rättsliga och administrativa ramen för interventionsåtgärder som har beslutats efter reformen inom ramarna för gemenskapsstöd (EGSR) och gemenskapsinitiativ 6.14 - 6.15

Revisionsrättens granskning 6.16

Allmänna iakttagelser 6.17 - 6.20

Adminstrativa förseningar vid avslutandet 6.17 - 6.18

Kontrollsystem 6.19 - 6.20

Iakttagelser avseende program och verksamheter som avslutats 6.21 - 6.37

Tillförlitligheten i ansökningarna om slutbetalning 6.21 - 6.30

Faktorer som har beaktats i samband med avslutandet 6.31 - 6.33

Slutrapporternas kvalitet 6.34 - 6.37

Slutsats 6.38 - 6.42

Åtgärder som genomförs till förmån för företag, i synnerhet för små och medelstora företag, inom ramen för ERUF 6.43 - 6.104

Allmän ram för åtgärder till förmån för små och medelstora företag 6.43 - 6.52

Revisionsrättens granskning 6.43

De små och medelstora företagens roll och betydelse 6.44

Definitionen av små och medelstora företag 6.45 - 6.47

Interventionsåtgärder till förmån för små och medelstora företag inom det regionala området 6.48 - 6.52

Stöd till företagens verksamhet 6.53 - 6.71

Främjande av stödprogram 6.53 - 6.59

Sammanslagning och överlappning av stöden 6.60 - 6.63

Efterlevnad av konkurrensreglerna 6.64 - 6.66

Industriområden och teknikcentrer 6.67 - 6.68

Tjänster som erbjuds de små och medelstora företagen 6.69 - 6.71

Stöd till finansiering av företag 6.72 - 6.80

Tillgång till kapital 6.73 - 6.76

Erhållande av lån 6.77 - 6.80

Åtgärdernas genomförande 6.81 - 6.85

Initiativet avseende små och medelstora företag 6.86 - 6.91

Utvärdering av den effekt som åtgärder till förmån för företagen har haft på den regionala utvecklingen 6.92 - 6.95

Slutsats 6.96 - 6.104

INLEDNING

6.1 Detta kapitel om det regionala området behandlar

a) budgetens genomförande under budgetåret 1996 med särskild tonvikt på det finansiella genomförandet av det nya målet 6,

b) förfaranden och avslutningstransaktioner vad gäller interventionsformerna,

c) genomförande av åtgärder till förmån för företagen - särskilt de små och medelstora företagen (SMF) - inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF).

BUDGETMÄSSIGA OCH FINANSIELLA UPPGIFTER

Genomförande av budgeten

6.2 Tabell III.1 visar användningen av ERUF-anslagen under 1996. Dessa har utnyttjats till 99,8 % för åtaganden och 99,5 % för utbetalningar (mot 99 % respektive 87 % under 1995). Åtaganden för de åtgärder inom strukturfondsområdet som genomförs under två eller flera år skall som allmän regel verkställas som årliga delar(234).

6.3 Tabell 6.1 visar fördelningen per månad av åtaganden och utbetalningar för anslagen inom det regionala området under perioden 1991 1996. För budgetåret 1995 angav kommissionen som skäl för koncentrationen av budgettransaktioner till budgetårets slut att den nya programperioden inleddes för sent(235). Tendensen understryks emellertid ytterligare av uppgifterna för 1996 eftersom 60 % av åtagandena och 49 % av utbetalningarna för budgetåret gjordes under det sista kvartalet 1996, varav mer än två tredjedelar under december. Handläggningen och även kontrollen av ärendena rörande de betalningar och åtaganden som gjorts under det sista kvartalet löper under sådana förhållanden risk att inte i tillräcklig grad kunna beakta principerna om laglighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning. Andelen slutliga utbetalningar, inklusive alla delbetalningar, har uppgått till 14,5 % för hela året och till 20 % för det senaste kvartalet. Dessa procentuella andelar är normala, eftersom de förskott som utbetalas vanligen uppnår den fastställda gränsen på 80 % av åtagandet i enlighet med artikel 21 i förordning (EEG) nr 4253/88.

Det nya målet 6

6.4 I protokoll 6, som är fogat till anslutningsakten för de nya medlemsstaterna(236) inrättas det nya målet 6, vars syfte är att främja utvecklingen och strukturanpassningen i regioner med en befolkningstäthet på högst åtta invånare per km2. I protokollet upprättas en lista över de regioner som omfattas av mål 6 samt en vägledande uppdelning av åtagandebemyndigandena för strukturfonderna (SF) och Fonden för fiskets utveckling (FFU), som uppgår till 511 miljoner ecu för Finland och 230 miljoner ecu för Sverige för perioden 1995 1999.

6.5 Kommissionen har fastställt för var och en av medlemsstaterna den 11 juli 1995 för Finland (åtta regioner) och den 6 november 1995 för Sverige (sex regioner) ett enda samlat programplaneringsdokument (SPD), vilket täcker samtliga regioner som helt eller delvis är berättigade till stöd enligt mål 6. Den finansiering från strukturfonderna och FFU som anges i de samlade programplaneringsdokumenten uppgår till 459,9 miljoner ecu för Finland och till 252 miljoner ecu för Sverige (varav 172,5 miljoner respektive 122,64 miljoner från ERUF). Avvikelsen från de vägledande belopp som anges i protokoll 6 förklaras av att 9 % har innehållits för gemenskapsinitiativen och 1 % för projekten i artikel 10 i ERUF-förordningen samt av att 50 miljoner ecu från mål 2 och 5b har överförts till mål 6 i Sverige. Dessutom överfördes i maj 1995 ytterligare 15,8 miljoner ecu från de övriga målen till gemenskapsinitiativen i de finska mål 6-regionerna.

6.6 I enlighet med artikel 4 i protokoll 6 skall bestämmelserna i den förordning som avser mål 1 gälla för mål 6, trots att de berörda regionerna uppvisar särdrag och behov av annan karaktär. Ingen finansiering av utgifter för infrastrukturer har exempelvis fastställts för mål 6-regioner men i mål 1-regioner anslås däremot 31,2 % av bidragen från strukturfonderna till dessa utgifter.

6.7 Granskningen av det finansiella genomförandet av ERUF-bidraget för det finska samlade programplaneringsdokumentet visar att, förutom det första automatiska förskottet på 11,2 miljoner ecu, utbetalades i augusti 1996 ett andra förskott på 6,72 miljoner ecu på grundval av ett belopp på ca 9,3 miljoner i styrkta utgifter. De utgiftsbelopp som var berättigade till stöd i delbetalningarna 1995 och 1996 uppgår till 44,8 respektive 61 miljoner ecu. Beloppet för utgifter som gjorts per den 31 december 1996 är av storleksordningen 28 miljoner ecu. Vad gäller det svenska samlade programplaneringsdokumentet har endast det första automatiska förskottet på 10,93 miljoner ecu utbetalats i december 1995. Ingen ansökan om betalning hade inkommit per den 31 december 1996 och utgifterna uppgick till 1,8 miljoner ecu, medan däremot de stödberättigade utgifterna för 1995 och 1996 var 42,22 respektive 44,21 miljoner ecu.

6.8 De fördröjningar som har konstaterats i de båda medlemsstaterna beror på datumen för godkännandet, de beräknade beloppen samt på genomförandeplaneringen som har visat sig föga realistisk, eftersom åtgärderna är så nyligen inrättade. För Sveriges del förklaras fördröjningarna även av att man har infört ett nytt system av regionala uppföljningskommittéer och organ som ansvarar för att ta emot och fördela gemenskapsmedlen, vars administrativa förfaranden ännu är oklara. Utbetalningarna görs dessutom på grundval av styrkta utgifter och inte i form av förskott. Den första utbetalningen från medlemsstaten till en slutlig stödmottagare ägde rum först i juli 1996.

AVSLUTANDE AV INTERVENTIONSFORMERNA

Allmän ram för avslutandet

Uppgifter avseende avslutandet

6.9 Avslutandet av de medfinansierade interventionsåtgärderna inom ramen för ERUF avser för närvarande interventionsåtgärder som har beslutats inom gemen-skapens ramar för stöd (EGSR) och gemenskapsinitiativen (GI) för programperioden 1989 1993 samt även interventionsåtgärder som har beslutats före strukturfondsreformen 1988. Det gäller åtgärder utanför kvoterna (HQ), integrerade utvecklingsåtgärder (OID), nationella program av gemenskapsintresse (PNIC), integrerade Medelhavsprogram (IMP), gemenskapens initiativprogram (PIC) samt projekt som regleras av förordning (EEG) nr 1787/84(237).

6.10 De åtaganden som återstod att reglera för samtliga interventionsåtgärder uppgick till 4 658,9 miljoner ecu per den 31 december 1995 respektive 3 286,1 miljoner ecu per den 31 december 1996.

6.11 Den viktigaste gruppen av åtgärder i detta sammanhang är de interventionsåtgärder som har beslutats efter reformen 1988 enligt gemenskapens ramar för stöd och gemenskapsinitiativen för perioden 1989 1993(238). Det belopp som ännu inte hade reglerats uppgick till 3 259,4 miljoner ecu per den 31 december 1995 och 2 524,3 miljoner per den 31 december 1996, vilket motsvarar 11,4 % respektive 8,8 % av de åtaganden om 28 597,5 miljoner ecu som hade gjorts under budgetåren 1989 1995(239)(240), varav 362,8 miljoner ecu hade dragits tillbaka och 24 975,4 miljoner betalats före den 31 december 1995. 1996 drogs 42,5 miljoner ecu tillbaka och 689,9 miljoner ecu betalades. De belopp som ännu inte hade reglerats per den 31 december 1995 samt per den 31 december 1996 motsvarar 753 respektive 613 åtgärder som skall avslutas, vilket skall jämföras med totalt ca 800 åtgärder som har inletts. Av de 78 mål 2-åtgärderna för perioden 1989 1991 hade 41 inte avslutats per den 31 december 1996. Det belopp som ännu inte hade reglerats motsvarar väsentligen saldot för åtgärdernas senaste årliga delbetalning (dvs. i allmänhet ca 20 % av den senaste delbetalningen)(241).

6.12 Beträffande de interventionsåtgärder som medfinansieras av ERUF och där de ursprungliga besluten om medfinansieringen har fattats före reformen 1988 avser de belopp som ännu inte reglerats (1 399,5 miljoner ecu per den 31 december 1995 respektive 761,8 miljoner ecu per den 31 december 1996)

a) åtgärder utanför kvoterna (HQ), integrerade utvecklingsåtgärder (OID), integrerade Medelhavsprogram (IMP), nationella program av gemenskapsintresse (PNIC), gemenskapens initiativprogram (PIC) (496,9 miljoner ecu per den 31 december 1995 och 384,5 miljoner ecu per den 31 december 1996). Det belopp som ännu inte har reglerats avser

- åtaganden som har gjorts under budgetrubrikerna för gemenskapens ramar för stöd B2 1200-1201-1202 (287,8 miljoner ecu per den 31 december 1995 och 240,6 miljoner ecu per den 31 december 1996),

- åtaganden som har gjorts under de budgetrubriker som upprättats särskilt för dessa åtgärder (209,1 miljoner ecu och 143,9 miljoner ecu per den 31 december 1996),

b) ERUF-projekt som har beslutats av kommissionen före den 1 januari 1989 och som faller under bestämmelserna om automatiskt frigörande enligt artikel 12 i den ändrade ERUF-förordningen (842,4 miljoner ecu per den 31 december 1995 och 325,5 miljoner ecu per den 31 december 1996),

c) projekt som antogs av kommissionen 1989 men som regleras av den tidigare förordningen (EEG) nr 1787/84 och som inte faller under bestämmelserna om automatiskt frigörande (60,2 miljoner ecu per den 31 december 1995 och 51,8 miljoner ecu per den 31 december 1996).

6.13 Tabell 6.2 visar utvecklingen under budgetåret 1996 för åtaganden som ännu inte har reglerats per budgetrubrik (6.2.A) och per medlemsstat (6.2.B) utom de enskilda projekt som har beslutats på grundval av de tidigare bestämmelserna, vilkas utveckling återges i tabell 6.3(242).

Den rättsliga och administrativa ramen för interventionsåtgärder som har beslutats efter reformen inom ramarna för gemenskapsstöd (EGSR) och gemenskapsinitiativ

6.14 De flesta juridiska och finansiella åtaganden som dessa åtgärder avser borde ha slutförts på medlemsstatsnivå senast den 31 december 1993(243) med undantag för en eventuell förlängning av tidsfristen. Medlemsstaterna har som regel rätt till ett uppskov på två år efter detta datum för att göra utbetalningarna till de slutliga stödmottagarna. Inom de följande sex månaderna bör de tillhandahålla de erforderliga handlingarna för avslutandet, särskilt ansökan om slutbetalning och den slutliga genomföranderapporten(244). Kommissionen skall sedan som allmän regel göra slutbetalningen av det finansiella stödet inom en period på högst två månader efter det att den mottagit en godtagbar ansökan(245). Enligt genomförandebestämmelserna fastställs datum för avslutande av samtliga åtgärder till den 31 augusti 1996 med undantag av mål 2. Detta omfattas av två programperioder (1989 1991 respektive 1992 1993), och avslutandet för den första perioden har fastställts till den 31 augusti 1994.

6.15 Kommissionen kan dock förlänga tidsfristen för åtaganden och utbetalningar på medlemsstatens begäran om ansökan inkommer innan tidsfristen har löpt ut och om den är vederbörligen styrkt. GD XVI antog 1995 principer som möjliggör ett gemensamt tillvägagångssätt i detta avseende. För åtaganden tillåts förlängda tidsfrister på högst 12 månader från det ursprungliga slutdatumet för åtaganden. För utbetalningar tillåts förlängda tidsfrister på likaledes högst 12 månader från det ursprungliga slutdatumet för betalningar. På grundval av detta, och till följd av det stora antalet ansökningar om utsträckta tidsfrister för åtaganden och/eller utbetalningar, har kommissionen beviljat tidsramar som godkänner att de slutliga stödmottagarnas betalningar och kommissionens betalningar till medlemsstaterna kan utsträckas till 1996 och 1997. Vad gäller Italien omfattas mål 1-programmen för perioden 1989 1993 av ett särskilt avtal som uppskjuter dessa datum till 1997 och 1998 för vissa interventionsåtgärder(246).

Revisionsrättens granskning

6.16 Granskningen när det gäller avslutandet av programmen 1989 1993 har haft som mål att undersöka om förfarandena överensstämde med principerna om laglighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning. Granskningarna har utförts vid kommissionen och i fem medlemsstater (Spanien, Frankrike, Irland, Portugal och Förenade kungariket). På grund av de försenade avslutningstransaktionerna har revisionsrätten valt ut sådana transaktioner som har gjort det möjligt att utvärdera redan tillämpade förfaranden. I detta sammanhang kan denna rapport endast omfatta ett antal inledande iakttagelser.

Allmänna iakttagelser

Adminstrativa förseningar vid avslutandet

6.17 Oberoende av eventuella svårigheter som kan föreligga vid planeringen av nya åtgärder, beror de administrativa förseningarna vid avslutandet av programperioden 1989 1993 jämfört med de datum som ursprungligen hade planerats delvis på att vissa medlemsstater inte överlämnar den nödvändiga dokumentationen inom den i förordningarna föreskrivna tidsfristen på sex månader efter genomförandet. Eftersom förordningarna inte anger några påföljder i sådana fall, saknar kommissionen instrument att få medlemsstaterna att respektera tidsgränserna.

6.18 För övrigt är medlemsstaternas politik inte tillräckligt aktiv när det gäller åtagandenas avslutande, vilket även beror på att överlappningen mellan de olika programperioderna leder till en tungrodd administration.

Kontrollsystem

6.19 Enligt artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att regelbundet kontrollera att de åtgärder som finansieras av gemenskapen har genomförts korrekt. Kommissionen kan även granska medfinansierade åtgärder på platsen, bl.a. genom stickprovskontroller, och begära att medlemsstaterna utför kontroller på platsen för att verifiera att ansökningarna om betalning är korrekta. Hittills har kommissionen och medlemsstaterna endast i undantagsfall utfört eller krävt kontroller i samband med avslutandet och kommissionen har inte fastställt systematiska förfaranden för att genomföra eller låta genomföra sådana kontroller i syfte att granska tillförlitligheten av de handlingar som ligger till grund för avslutandet.

6.20 En effektiv kontroll är nödvändig vid avslutandet för att säkerställa att kommissionens utbetalningar är lagliga och korrekta(247). Kontrollen bör i princip ingå som ett led i medlemsstaternas och kommissionens allmännare förvaltnings- och kontrollsystem. I utkastet till tillämpningsbestämmelsen i artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 föreskrivs därför på goda grunder att tillförlitliga förvaltnings- och kontrollsystem skall inrättas i medlemsstaterna samt att kommissionens och den enskilda medlemsstatens kontrollprogram skall samordnas så att de resurser som har anslagits för dessa kontroller på nationell nivå och gemenskapsnivå används på bästa möjliga sätt. Det är främst på detta sätt som kommissionen kan övertyga sig om de nationella systemens tillförlitlighet. Oavslutade åtgärder och program som har beslutats enligt de tidigare bestämmelserna och under programperioden 1989 1993 bör även underställas en grundlig kontroll i samarbete med medlemsstaterna, eftersom de villkor för förvaltning och kontroll som planeras i utkastet till tillämpningsbestämmelsen ännu inte föreligger.

Iakttagelser avseende program och verksamheter som avslutats

Tillförlitligheten i ansökningarna om slutbetalning

6.21 Medlemsstaternas ansökningar om betalning skall göras på grundval av de stödberättigade utgifter som de slutliga stödmottagarna faktiskt har haft och för vilka det finns verifikationer. Detta krav respekteras inte alltid. De problem som har konstaterats avser:

a) Verifikation av de utgifter som redovisas av de utsedda myndigheterna och av förvaltarna (inklusive problemet med att de utgifter som redovisas för det totala yrkade beloppet inte är tillräckliga för utbetalning av detta).

b) Verifikation av den slutlige stödmottagarens utgifter.

c) Utgifternas stödberättigande.

Verifikation av de utgifter som redovisas av de utsedda myndigheterna och av förvaltarna

6.22 När det gäller Irland har både revisionsrätten och kommissionens avdelningar efter sina granskningar under ett antal år rapporterat om den totala bristen på verifikation och kontrollförfarande för utgiftsredovisning vid såväl de verkställande förvaltningarna som vid den utsedda myndigheten, vilket framgår av de många oriktigheter som upptäckts i betalningsansökningarna. Den ansvariga avdelningen för det multioperativa programmet (MOP) för industri och tjänster 1989 1993, vilket var den viktigaste kanalen som bidrag från ERUF till industrins utveckling slussades genom i Irland (589,2 miljoner ecu i ERUF-anslag), var inte i stånd att fullständigt styrka de utgiftsbelopp som hade lämnats in till kommissionen. En del officiella handlingar, som förvaltningen hade sparat för att styrka de slutliga redovisade beloppen, hade skrivits med blyerts, ändrats med korrigeringsvätska eller helt enkelt strukits utan förklaring.

6.23 En granskning av gemenskapsinitiativet Telematique (1991 1993) i Irland har visat att det inte var möjligt att göra en fördelning av utgiftsbeloppet utifrån den senaste redovisningen (21,1 miljoner ecu) ner på projektnivå, eftersom en exakt analys av de stödberättigade utgifterna per åtgärd och projekt inte förelåg. Samma problem konstaterades beträffande gemenskapsinitiativet Stride (1991 1993) (redovisade utgifter: 18,2 miljoner ecu). Dessutom kunde halva utgiftsbeloppet för ett projekt, som medfinansierades inom ramen för gemenskapsinitiativet Telematique (1991 1993) för att skapa ett nätverk mellan sex universitetsbibliotek inte granskas, därför att ingen dokumentation fanns tillgänglig. Ett anslag på 379 104 ecu utbetalades.

6.24 Vad gäller det operativa mål 2-programmet för Baskien (Spanien) (1989 1991) har det varit omöjligt att få fram detaljerade uppgifter om de redovisade beloppen för 1.4-åtgärden "Stöd till små och medelstora företag" (26,76 miljoner ecu).

Verifikation av den slutlige stödmottagarens utgifter

6.25 Ansökningen om slutbetalning för det operativa mål 2-programmet (1990 1991) för East Midlands (Förenade kungariket) innefattade godkända utgifter om 6,76 miljoner ecu för en gatuled som skulle byggas. Enligt den ansökning om slutbetalning som har lämnats av den slutlige stödmottagaren uppgick de stödberättigade utgifterna till 6,3 miljoner ecu. Dessa utgifter omfattade dessutom en schablonmässigt beräknad lönekostnadsdel på 0,21 miljoner ecu, för vilken inga verifikationshandlingar eller styrkande underlag fanns tillgängliga.

6.26 Det ursprungliga godkännandet avseende byggandet av ett industriområde inom ramen för samma operativa program gällde ursprungligen ett program i två etapper, men projektet har senare ändrats och genomförts i en enda etapp. De godkända utgifterna om 0,98 miljoner ecu har därför minskats till 0,67 miljoner ecu. Ändringen har inte beaktats i den slutliga utgiftsredovisningen som lämnats till kommissionen. Utgiftsredovisningen av iordningsställandet av en turistled som medfinansierats inom ramen för samma operativa program har baserats på ett godkänt utgiftsbelopp om totalt 0,7 miljoner ecu. Enligt ansökan om slutbetalning har de stödberättigade utbetalningar som gjorts av bidragsgivaren endast uppgått till 0,62 miljoner ecu (en skillnad på 13,5 %). Sammanlagt bör, enligt resultaten från granskningen av ett urval projekt inom ramen för samma operativa program, de stödberättigade kostnader som redovisats till kommissionen minskas med 1,32 miljoner ecu. Detta motsvarar 12,45 % av den totala kostnad som redovisats för de sju berörda projekten, eller 2,4 % av de slutliga redovisade utgifterna.

Utgifternas stödberättigande

6.27 De rättsliga formaliteterna innan ett projekt kan genomföras leder i vissa fall till att tidsramarna för stödberättigande överskrids. Ett sådant fall har konstaterats i Irland i samband med inrättandet av en "Business Innovation Fund" som förvaltas av ett halvstatligt företag och som finansieras inom ramen för det multioperativa programmet, där de icke stödberättigade utgifterna har uppgått till 0,9 miljoner ecu. I ett annat fall, ett urbaniseringsprojekt avseende ett nytt industriområde inom ramen för gemenskapsiniatitivet Resider Baskien (1990 1991) under de lokala myndigheternas ansvar, har de icke stödberättigade utgifterna uppgått till 0,6 miljoner ecu.

6.28 Det har fastställts att utgifter (ca 1 miljon ecu) har uppkommit efter slutdatum för avslutande av det operativa programmet 2 för Baskien (1989 1991).

6.29 Ansökningen om slutbetalning avseende gemenskapsinitiativet Envireg för Nordirland (Förenade kungariket) (1991 1993) har tagit upp kostnaden för ett avloppssystem som projekterats i två etapper. Eftersom den andra etappen sköts upp till efter sista utbetalningsdatum, var den utgiften (144 946 ecu) inte berättigad till stöd inom ramen för Envireg-programmet. Dessutom har utgiften för den andra etappen tagits upp i det samlade programplaneringsdokumentet (SPD) avseende mål 1 för Nordirland 1994 1999, vilket följaktligen har resulterat i en dubbel finansiering av projektet. För ytterligare ett projekt gällande avloppssystem har den slutliga redovisade kostnaden överskridit den stödberättigade utgiften med 215 825 ecu, vilket även denna gång berott på att slutdatum för betalning inte har respekterats. I samband med ett miljöprojekt har det visat sig att den redovisade utgiften motsvarar det belopp som ursprungligen godkänts och inte den faktiska utgiften (ett överdrag på 46 916 ecu). Totalt sett har revisionsrätten funnit att den bidragsberättigade kostnaden som redovisats borde minskas med 407 687 ecu. Detta motsvarar 1,6 % av den redovisade utgiften.

6.30 Ett annat projekt avseende ett hantverkscentrum i Spanien (ca 4 miljoner ecu) har inte genomförts utan har ersatts av konstruktionen av ett datacenter för den myndighet som ansvarade för projektets genomförande. Det ändrade ändamålet rapporterades varken till uppföljningskommittén eller till kommissionen och utgifterna för datacentret togs upp som utgifter för hantverkscentret. Detta är särskilt oroväckande eftersom en senare utbyggnad av datacentret (som inte omfattades av det operativa programmet) har lett till anmälningar om eventuellt bedrägeri (falska fakturor), vilket har resulterat i att ett rättsligt förfarande har inletts.

Faktorer som har beaktats i samband med avslutandet

6.31 Vid avslutandet bör medlemsstaten och kommissionen beakta alla relevanta faktorer, (resultat från granskningsrapporter, konstateranden om icke stödberättigade utgifter, tillgänglighet av verifikationshandlingar för uppkomna utgifter, tillförlitlighet av registreringssystemen vid de av medlemsstaterna utsedda myndigheterna och hos de slutliga stödmottagarna osv.) för att i förekommande fall göra de erforderliga korrigeringarna och säkerställa att slutbetalningen är laglig och korrekt. Nedanstående exempel belyser de svårigheter som har påträffats inom området.

6.32 I Irland avslutades det operativa programmet Industri (1989 1993) vid slutet av 1994, trots de reservationer som controllern hade uttryckt till förvaltningsavdelningarna beträffande tillförlitligheten av de finansiella informationssystemen vid två specialiserade organ. Betalningen godkändes under förutsättningen att avdelningen för styrekonomi hade rätt att vid behov återkräva betalningen enligt artiklarna 23 och 24 i förordning (EEG) nr 4253/88. Iakttagelserna avseende det operativa programmet lämnades av avdelningen för styrekonomi först i december 1995, som samtidigt meddelade att i händelse av att deras förfrågningar inte erhöll ett tillfredsställande svar inom två månader, skulle ingen ytterligare betalning inom ramen för programmet Industri 1994 1999 godkännas. De nationella myndigheterna uppdrog då åt en oberoende revisor att stämma av de två organens offentliggjorda räkenskaper mot de årligen yrkade utgifterna. Granskningen resulterade i uppfattningen att systemet förefaller vara uppbyggt så att en tillfredsställande avstämning kan erhållas. Detta accepterades av kommissionen, men det har inte varit möjligt för revisionsrätten att inom rimlig tid spåra utgifterna från organets utbetalningssystem för stöd fram till de årliga utgiftsanspråken, eftersom det inte företogs någon systematisk avstämning.

6.33 Government Office för East Midlands har bett kommissionen att beräkna det belopp som skulle återkrävas från ett projekt som hade fått stöd från ERUF och därefter sålts. Detta återbetalades sedan av stödmottagaren till Government Office. Kommissionen har emellertid återkrävt ett mindre belopp än den borde ha gjort. Dessutom har den slutliga utgiftsredovisningen och motsvarande betalningsansökning som lagts fram av Government Office inte beaktat försäljningen av projektet. De redovisade utgifterna översteg följaktligen de stödberättigade utgifterna med 0,2 miljoner ecu. Trots att kommissionen har informerat Government Office om sin avsikt att återkräva beloppet från slutbetalningen för programmet, har den dessutom underlåtit att göra detta.

Slutrapporternas kvalitet

6.34 Eftersom det saknas precisa anvisningar i artikel 25.4 i förordning (EEG) nr 4253/88 om innehållet i slutrapporten har kommissionen till sina bestämmelser om beviljande av stöd från ERUF bifogat villkor för uppföljning och utvärdering. Enligt dessa skall slutrapporten ge en kortfattad översikt av programmets genomförande och innehålla en ingående analys av genomförandegraden av från början angivna materiella och kvalitativa mål. Dessutom skall en första uppskattning av den omedelbara ekonomiska effekten göras på grundval av i förväg definierade indikatorer.

6.35 I juni 1995 upprättade kommissionen ett pro forma-dokument som medlemsstaterna förväntas följa under programperioden 1994 1999. För perioden 1989 1993 har inte något sådant dokument tagits fram. Varje övervakningskommitté ålades i stället att besluta om strukturen och innehållet i slutrapporten. Detta har lett till att kvaliteten på de slutrapporter som har överlämnats till kommissionen varierar kraftigt.

6.36 Innehållet i många av de överlämnade slutrapporterna har inte motsvarat de ovan nämnda kraven och därför har inga slutsatser kunnat dras om programmens resultat. Rapporterna begränsar sig ofta till en beskrivning av de finansierade verksamheterna. I vissa fall styrker dessutom inte den finansiella informationen beloppen i ansökningen om slutbetalning. Detta ledde till att avslutandet försenades, eftersom kommissionen tvingades att vända sig till medlemsstaterna för förtydliganden.

6.37 Den slutliga utgiftsredovisningen för det operativa mål 2-programmet för East Midlands (1990 1991) sändes t.ex. till kommissionen den 29 juni 1995 inom den angivna tidsfristen på sex månader. Beroende på avvikelser mellan uppgifterna om det finansiella genomförandet i slutrapporten och den reviderade finansplanen för det operativa programmet, sände kommissionen den 23 augusti 1995 ett brev till de brittiska myndigheterna och bad om ett förtydligande. Den 14 november 1995 skickade Government Office ett utförligt svar och frågade två gånger om informationen var tillräcklig. Kommissionen informerade slutligen medlemsstaten att den hade godkänt handlingarna i slutet av april 1996 och genomfört avslutandet i juni 1996, dvs. ett år efter det att den slutliga utgiftsredovisningen hade lagts fram. En liknande situation har uppstått i samband med avslutandet av Rechar-programmet för East Midlands (1990 1993) där den slutliga utgiftsredovisningen lades fram i juni 1996. Kommissionen hade dock fortfarande inte lämnat sitt godkännande den 31 december 1996.

Slutsats

6.38 Ändringar har gjorts i planeringen för merparten av de medfinansierade åtgärderna, vilket ofta har lett till att slutdatum för åtaganden och utbetalningar i medlemsstaterna har utsträckts. Avslutandet har följaktligen försenats kraftigt, vilket har förlängt överlappningen mellan de olika programperioderna som för närvarande medför en tungrodd administration och även gör det svårare att sätta i gång nya åtgärder. Kommissionen borde föra en aktivare avvecklingspolitik och en striktare politik när det gäller att utsträcka slutdatum för åtaganden och utbetalningar på nationell nivå (se punkterna 6.11 6.15 och 6.17 6.18.)

6.39 Avsaknaden av särskilda kontroller från kommissionens och medlemsstaternas sida i samband med avslutandet, samt bristfällig verifikation av ansökningarna om slutbetalning förklarar de många problemen vad gäller laglighet och korrekthet som har konstaterats i samband med avslutningsförfarandet. Kommissionen och medlemsstaterna borde i partnerskap införa reella kontrollsystem, som gör det möjligt att säkerställa tillförlitligheten i de utgiftsredovisningar som läggs fram. De informationssystem, som utgör underlag för redovisningarna, borde även göra det möjligt för både nationernas och gemenskapens kontrollinstanser att följa verifieringskedjan för att knyta gemenskapsbetalningen till de utgifter som de slutliga stödmottagarna har haft via de olika nivåerna av insamling och styrkande av uppgifterna.

6.40 Det är kännetecknande för strukturfondernas förvaltning att betydande utbetalningar görs i form av förskott när en del av de planerade åtgärderna har genomförts. Det är således i samband med slutbetalningen som det finns risk för att gemenskapens budget definitivt belastas av eventuella icke stödberättigade utgifter i medlemsstaternas redovisningar. Revisionsrätten har upptäckt sådana icke stödberättigade utgifter vid sina granskningar i samband med revisionsförklaringarna. Det är därför helt nödvändigt att ha väl fungerade kontrollsystem i samband med avslutande av interventionsformerna. Kontrollen av stödberättigade utgifter bör emellertid vara av kontinuerlig karaktär, särskilt när det gäller slutbetalningen av de årliga delarna.

6.41 Vad gäller de avvikelser som har konstaterats av revisionsrätten och som har meddelats till kommissionen (se punkterna 6.22 6.33) bör denna i enlighet med artikel 24 i den ändrade förordningen (EEG) nr 4253/88 göra lämpliga undersökningar och i förekommande fall återkräva de felaktigt utbetalade beloppen.

6.42 De flesta slutrapporter som hittills har lagts fram omfattar huvudsakligen endast en beskrivning av de medfinansierade åtgärderna, trots att en ändamålsenlig värdering är helt nödvändig för att bedöma och även stärka en gynnsam utveckling av sammanhållningspolitiken. Därför bör kommissionen se till att slutrapporterna redogör för hur programmet genomförs, ingående analyserar i vilken grad de ursprungliga materiella målen uppnås samt innehåller en första uppskattning av den omedelbara ekonomiska effekten på grundval av i förväg definierade indikatorer (se punkterna 6.34 6.37).

ÅTGÄRDER SOM GENOMFÖRS TILL FÖRMÅN FÖR FÖRETAG, I SYNNERHET FÖR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG, INOM RAMEN FÖR ERUF

Allmän ram för åtgärder till förmån för små och medelstora företag

Revisionsrättens granskning

6.43 Under 1996 har revisionsrätten fortsatt sin granskning av gemenskapens åtgärder till förmån för de små och medelstora företagen. I årsrapporten för budgetåret 1994 har stödet till små och medelstora företag från Europeiska socialfonden (ESF) tagits upp, samt även den företagspolitik som handhas av GD XXIII(248). Granskningarna, vilkas resultat redovisas i det här kapitlet, har avsett de åtgärder som har genomförts inom ramen för regionalpolitiken. De har genomförts utifrån riktade undersökningar som gör det möjligt att utvärdera den finansiella förvaltningen av åtgärderna i 13 medlemsstater (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige, Förenade kungariket) och vid kommissionen. Rapporten behandlar även små och medelstora företag inom områdena forskning och teknisk utveckling (kapitel 10) samt Europeiska socialfonden, främst inom ramen för gemenskapsinitiativet Adapt (kapitel 7) och handlingsprogrammen Media (kapitel 11).

De små och medelstora företagens roll och betydelse

6.44 Enligt artikel 130 i EG-fördraget, ändrad genom Fördraget om Europeiska unionen, skall gemenskapens och medlemsstaternas insatser inriktas på att "främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela gemenskapen, särskilt i fråga om små och medelstora företag". De små och medelstora företagens avgörande roll för skapandet av arbetstillfällen och mer allmänt deras betydelse för social stabilitet och dynamik i ekonomin är numera allmänt erkänd och har utgjort ett av de återkommande temana under Europeiska rådets senaste möten(249). De små och medelstora företagens betydelse för den europeiska ekonomin framgår av det faktum att 99,8 % av företagen inom Europeiska unionen har färre än 250 anställda, vilket motsvarar 66,5 % av det totala antalet arbetstillfällen. Omsättningen för dessa företag uppgår till 64,7 % av den totala omsättningen(250).

Definitionen av små och medelstora företag

6.45 Inom ramen för ERUF, där det i bestämmelserna inte anges någon definition av små och medelstora företag, borde avgörandet om vilka företag som bör stödjas ha grundats på de mål som eftersträvas med varje åtgärd och den ekonomiska strukturen i de berörda regionerna inom ramen för partnerskapet, vilket skulle ha gjort det möjligt att öka effektiviteten i gemenskapens interventionsåtgärder. En definition av vad som avses med stödberättigade små och medelstora företag saknas nämligen ofta, och i de fall där en sådan finns är den inte alltid selektiv. Detta är fallet när hänsyn endast tas till antalet anställda, som fastställs till 500, och när inget kriterium för ekonomiskt oberoende i förhållande till de stora företagen anges. Varje definition av små och medelstora företag blir för övrigt verkningslös när hänvisningen till dessa i texten föregås av ordet "särskilt", vilket utsträcker interventionsfältet till att omfatta samtliga företag.

6.46. Kommissionen antog 1992 "gemenskapens riktlinjer för stöd till små och medelstora företag"(251) som anger de kriterier som definierar små och medelstora företag inom området för konkurrenspolitik. De tidigare stödåtgärderna har emellertid inte alltid anpassats till denna, och nya åtgärder har godkänts av kommissionen utan att villkoren i definitionen av små och medelstora företag har respekterats, något som har konstaterats för den vallonska regionen (Belgien) där stora företag har erhållit förmåner som är förbehållna små och medelstora företag.

6.47 I april 1996 antog kommissionen en rekommendation(252) riktad till medlemsstaterna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) avseende vilken definition av små och medelstora företag som skall användas inom gemenskapens politikområden. Ett litet och medelstort företag definieras härvid som ett företag som har färre än 250 anställda och antingen en årlig omsättning som inte överstiger 40 miljoner ecu eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 27 miljoner ecu och som ägs till mindre än 25 % av ett stort företag (se punkterna 10.6 och 10.7 och tabell 10.3 i kapitlet Forskning och punkt 11.13 i kapitlet Industripolitik - Media). Det bör noteras att rekommendationen anger möjligheten att "använda endast kriteriet för antalet anställda vid genomförandet av vissa åtgärder". Då de flesta interventionsåtgärderna för perioden 1994 1999, särskilt för mål 1, redan hade godkänts blir de kortsiktiga effekterna av rekommendationen högst obetydliga. Eftersom de gränser som fastställs anger maximala värden borde för övrigt lägre trösklar fastställas när åtgärderna inriktas mot en särskild kategori små och medelstora företag.

Interventionsåtgärder till förmån för små och medelstora företag inom det regionala området

6.48 Vad gäller stödåtgärder för små och medelstora företag inom ramen för regionalpolitiken dominerar fortfarande de traditionella interventionsformerna. Dessa kan uppdelas i två kategorier: finansiering av stöd till materiella investeringar (industriområden, plantskolor för företag osv.) eller immateriella investeringar (tekniskt stöd, finansieringslösningar osv.) samt regionala stödåtgärder. De övergripande subventionerna utgör även de en form av riktade interventionsåtgärder i den meningen att de förmedlande organen har till uppgift att fördela dem mellan de slutliga stödmottagarna i form av enskilda subventioner. Små och medelstora företag kan för övrigt omfattas av nyskapande interventionsformer som bl.a. skapandet av företags- och innovationscentrer och upprättande av startkapitalfonder. I juni 1994 inrättade kommissionen dessutom ett nytt gemenskapsinitiativ som avser de små och medelstora företagens anpassning till den inre marknaden(253) med en tilldelning från strukturfonderna på en miljard ecu för perioden 1994 1999.

6.49 Eftersom åtgärderna till förmån för små och medelstora företag inte har slagits samman inom de samlade programplaneringsdokumenten (SPD) eller ramarna för gemenskapsstöd (EGSR), finns det varken en förteckning över åtgärder till förmån för de små och medelstora företagen eller en sammanställning av de belopp som har planerats eller tilldelats för finansiering av åtgärderna med undantag för gemenskapsinitiativet SMF. Kommissionen har därför ingen möjlighet att ens approximativt uppskatta volymen på de medel som har avsatts till små och medelstora företag och har endast kunnat lägga fram uppskattningar i sina årsrapporter. Den sjunde rapporten om strukturfonderna(254) uppger t.ex. att i genomsnitt 10 % av ERUF-medlen avsätts till särskilda åtgärder till förmån för små och medelstora företag, vilket för 1996 skulle motsvara ett belopp av storleksordningen 1 200 miljoner ecu. En icke bestämbar del av stödet till förmån för små och medelstora företag omfattas av de finansieringsramar som har avsatts till EGSR och de samlade programplaneringsdokumenten (SPD) för mål 1 avseende åtgärder för utveckling av produktionsmiljön inom industrin och tjänstesektorn. Dessa finansieringsramar uppgår för perioden 1994 1999 till 16 088 miljoner ecu, dvs. 17,1 % av totalbeloppet för samtliga strukturfonder. Först 1996 beslöt kommissionen att offentliggöra en anbudsinfordran för att upprätta en förteckning över samtliga ERUF-åtgärder som avser stöd till små och medelstora företag i stödområdena.

6.50 I ett flertal regioner har man gjort satsningar, som ibland har stötts av ERUF, för att upprätta en förteckning över samtliga åtgärder och deras förvaltare, samt villkoren för beviljande och genomförandebestämmelserna. Satsningarna har lett till att man har givit ut handböcker som inte alltid är fullständiga, särskilt inte vad gäller gemenskapsstöden.

6.51 Det stora antalet ERUF-interventioner i stödområdena, som kan uppgå till drygt ett hundratal åtgärder för ett tjugotal program som överlappar varann i tid och till innehåll, resulterar i ett komplext utbud av åtgärder till förmån för de små och medelstora företagen med skiftande direkta eller indirekta finansieringar av gemenskapsursprung eller nationellt, regionalt eller lokalt ursprung.

6.52 De små och medelstora företagen är således ofta tvungna att anlita konsulter för att informera sig om befintliga stöd och om de synnerligen varierande villkor och formaliteter som gäller för deras beviljande och även för att ta fram den dokumentation som skall föreläggas förvaltarna. Kostnaden för dessa tjänster minskar det faktiska stödbeloppet i motsvarande omfattning och begränsar möjligheterna för de mycket små företagen att få tillgång till stödet.

Stöd till företagens verksamhet

Främjande av stödprogram

6.53 Inom ramen för ERUF-förordningen finns det två möjligheter att främja redan befintliga eller nyinrättade stödprogram som genomförs i medlemsstaterna för företagen. Den första möjligheten är att utnyttja den särskilda interventionsform för delfinansiering av stödåtgärder som anges i artikel 5 i förordning (EEG) nr 2052/88, ändrad genom förordning (EEG) nr 2081/93. Den andra är att utdela stödet genom de operativa programmen och de övergripande subventionerna.

6.54 Endast den andra av dessa möjligheter har utnyttjats. Detta leder till att de befintliga förfarandena gör det möjligt för förvaltarna att bland samtliga finansierade projekt inom ramen för det nationella stödprogrammet välja ut dem som omfattas av olika operativa program eller övergripande subventioner, vilket leder till att uppföljningen, granskningen och utvärderingen begränsar sig till endast de valda projekten. Om villkoren för beviljande av stöd inte har respekterats för vissa projekt, räcker det med att byta ut dem för att anpassa situationen till gällande bestämmelser.

6.55 Stödprogrammen kan antingen ha regional inriktning eller särskilt avse små och medelstora företag. I det första fallet kan samtliga företag etablerade i det stödberättigade området omfattas av stöd. Även om texten i de operativa programmen i allmänhet ger företräde åt små och medelstora företag, tas detta inte alltid i beaktande när projekten väljs ut, eftersom medlemsstaterna följer den rättsliga ramen för stödprogrammet, vilken inte nödvändigtvis föreskriver en särbehandling efter företagens storlek. I det andra fallet, även om det gäller särskilda stödprogram för små och medelstora företag, kan det enligt den rättsliga ramen medges vissa undantag eller avvikelser som tillåter finansiering av företag av godtycklig storlek.

6.56 En särskild situation uppstår när stödet till ett regionalt inriktat stödprogram fastställs inom ramen för ett operativt program som särskilt avser små och medelstora företag. I Italien har exempelvis stora företag inom ramen för ett regionalt inriktat stödprogram åtnjutit medfinansiering från ERUF genom det operativa programmet industri och tjänstesektorn under åtgärden "investerings- och innovationsstöd till små och medelstora företag inom industrin".

6.57 I en och samma region kan en nationell stödåtgärd få finansiellt stöd genom olika program eller fonder. När så är fallet förs projekten till de olika programmen endast med hänsyn till datum för stödberättigande, de respektive finansieringsramarna, den särskilda inriktningen och de stödberättigade områdena. Dessutom sker det överföringar av projekt mellan olika interventioner, vilket ifrågasätter stringensen i planeringen.

6.58 Projekt för år 1993 avseende ett spanskt stödprogram som stöddes av ERUF fördes t.ex. över till Sammanhållningsfonden i maj 1994. Revisionsrätten har vid sina granskningar ansett att det var olämpligt att finansiera programmet med anslag från Sammanhållningsfonden. Fastän kommissionen ansåg att stödprogrammet var berättigat till stöd från Sammanhållningsfonden, har den senare beslutat att fonden inte var det lämpligaste instrumentet när det gäller att lämna finansiellt stöd till projekten i fråga. Från och med 1995 åtnjuter programmet retroaktivt stöd från ERUF efter ett beslut från december 1996.

6.59 Till följd av denna praxis har stödmottagaren inte alltid kännedom om medfinansieringen eller blir inte informerad förrän vid utbetalningen av medlen. Samma sak gäller när medlemsstatens likviditetsmekanismer leder till att gemenskapsmedel utnyttjas för att finansiera alla utbetalningar avseende ett visst projekt och nationella medel för den totala finansieringen av andra projekt (alternativa finansieringar). Reglerna vad gäller information och publicitet(255) respekteras i allmänhet dåligt, och i flera fall har stödmottagarna inte fått kännedom om gemenskapsinterventionen förrän vid revisionsrättens granskningar.

Sammanslagning och överlappning av stöden

6.60 Det förekommer ofta att ett projekt åtnjuter stöd från flera finansieringskällor, vilket gör det nödvändigt med ökad samordning mellan de förvaltande avdelningarna för att säkerställa att reglerna för sammanslagning och överlappning av stöden respekteras. När samordningsförfaranden inrättas, inskränker de sig ofta till avdelningarna inom en och samma förvaltning eller inom ett och samma verksamhetsområde och har inte som främsta syfte att kontrollera att reglerna respekteras inom de enskilda projekten. Samordningen genomförs huvudsakligen på grundval av redovisningar och finansieringsplaner som läggs fram av stödmottagarna och som inte alltid stäms av mot verkligheten.

6.61 I Spanien har t.ex. ett företag erhållit finansiering till en total kostnad av 4 miljoner ecu för ett invester-ingsprojekt från sju olika källor, såväl nationella källor som gemenskapskällor med bl.a. anslag från ERUF på 2 miljoner ecu. Ett av dessa stöd, ett belopp uppgående till 1,2 miljoner ecu, härrörde från det finansiella instrumentet Life, vilket inte kan slås samman med strukturfonderna(256). Eftersom det gäller ett direkt stöd från kommissionen, anser de berörda nationella myndigheterna att kommissionen borde ha informerat dem. Ärendet har ännu inte reglerats.

6.62 Det är dessutom svårt att i praktiken dra en skiljelinje mellan de olika strukturfondernas interventionsområden. Investeringarna i samband med saluföringen och den första bearbetningen av jordbruks- och skogsbruksprodukter faller under interventionsområdet för EUGFJ-utveckling medan senare bearbetning av produkterna faller under ERUF(257). Då villkoren för stödberättigande och medfinansieringsgraden varierar inom de båda fonderna, är det inte utan betydelse vilken fond en investering förs till. Det händer att ERUF finansierar uppförandet av en byggnad och att ESF sedan står för finansieringen av utnyttjandet av byggnaden, vilket har konstaterats i regionen Flevoland (Nederländerna).

6.63 De förfaranden som har inrättats för vissa stödåtgärder tillåter finansiering genom ERUF av projekt som faller under EUGFJ men för vilka ERUF:s regler har tillämpats. Sådana fall har konstaterats i regionerna Murcia (Spanien), Kalabrien (Italien) och Kreta (Grekland). Det är nödvändigt med en klarare och för samtliga aktörer begriplig definition av interventionsområdena, särskilt när det gäller det inte alltid så lätthanterliga begreppet första bearbetning.

Efterlevnad av konkurrensreglerna

6.64 Åtgärder som finansieras genom ERUF bör vara förenliga med konkurrenspolitiken(258). Det är kommissionens sak att se till att varje förslag om stöd är förenligt med artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget. Ett stöd kan inte genomföras av en medlemsstat innan det har godkänts av kommissionen. I sådana fall innehåller godkännandet av gemenskapsstödet en suspensionsklausul som bör åtföljas av en minskning av motsvarande åtaganden och utbetalningar. Revisionsrätten har dock funnit ett fall där kommissionens avdelningar har beslutat att inte tillämpa klausulen om minskning av de planerade åtagandena.

6.65 Konkurrensreglerna bör respekteras även vid genomförandet av gemenskapsinterventioner. Kontrollen bör således avse de maximala intensitetstaken för de godkända stöden, anmälan av enskilda fall av stöd till känsliga sektorer(259), de villkor som har fastställts vid godkännandet av de olika stödprogrammen och det faktiska genomförandet av åtgärden i enlighet med anmälan. Förvaltarna av gemenskapsinterventionerna på regional eller lokal nivå är emellertid inte alltid insatta i de komplicerade regler och förfaranden som gäller på konkurrensområdet.

6.66 Bland de fall som har påträffats vid kontroller på platsen belyser följande exempel bristerna i befintliga förfaranden vad gäller kontrollen av konkurrensreglerna. Nationella stöd och ERUF-stöd beviljades med lika stort belopp ett företag i Lorraine (Frankrike) och omfattade totalt 24 miljoner ecu. Efter en dom i EG-domstolen(260) beslöt kommissionen i januari 1995 att en del av stödet (4 miljoner ecu) var olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden. Med hänsyn till de utbetalningar som redan hade gjorts, tvingades företaget att återbetala ett belopp om ca 100 000 ecu i januari 1996. I utgiftsredovisningen i mars 1996 togs emellertid detta belopp om 100 000 ecu fortfarande upp i sammanställningen av faktiska bidragsberättigade utgifter. Företaget har dessutom erhållit andra nationella stöd till ett belopp motsvarande 6 miljoner ecu som inte har beaktats vid beräkningen av det belopp som skulle återbetalas.

Industriområden och teknikcentrer

6.67 När ERUF medfinansierar anläggningskostnader för industriområden och inrättande av teknikcentrer kommer reglerna för konkurrenspolitiken i konflikt med målen för regionalpolitiken. Industriområden bör med vissa beviljade undantag erbjudas företagen till marknadspris, vilket innebär att det är den som har projekterat industriområdet som är den egentlige stödmottagaren. När stöden helt eller delvis slår igenom på försäljningspriset, är minskningen att jämföra med ett statligt stöd, där kommissionen bör godkänna under vilka förutsättningar det kan beviljas.

6.68 De företag som installerar sig i dessa industriområden kan i sin tur erhålla ERUF-stöd, som tar hänsyn till installationskostnaderna. Utgifterna för tomterna och deras iordningställande tas därför upp bland de utgifter som redovisas för olika åtgärder. Situationer av det här slaget borde undvikas redan på planeringsstadiet för att bättre säkerställa samstämmigheten och effektiviteten i gemenskapsinterventionerna.

Tjänster som erbjuds de små och medelstora företagen

6.69 ERUF deltar i finansieringen av stimulansåtgärder och stöd till små och medelstora företags verksamhet som ett instrument för att utveckla regionernas egen potential. Som revisionsrätten vid ett flertal tillfällen redan har nämnt i sina tidigare rapporter(261) borde ERUF i första hand ägna sig åt finansiering som motsvarar de faktiska behov som arbetmarknadens parter och de små och medelstora företagen givit uttryck för på lokal nivå. Finansieringen av de tjänster som erbjuds små och medelstora företag är dock fortfarande betydande, och för en stor del av åtgärderna gäller de redovisade utgifterna finansiering av befintliga eller nyligen skapade strukturer, t.ex. nätverk och administrationskostnader för dessa. En nyligen inrättad struktur i Lorraine består av en enkel fysisk sammanslutning av några regionala offentliga organ, och de redovisade utgifterna avser förvärv av nya byggnader och kontorsmöbler. Offentliga förvaltningars löpande utgifter är endast under vissa förhållanden berättigade till stöd. Tillämpningen av reglerna för stödberättigande kan ge upphov till skilda situationer i medlemsstaterna beroende på i vilken grad förvaltningarna är inblandade i den ekonomiska utvecklingen och kan därför ofta leda till att verksamheten vid de offentliga förvaltningarna i vissa medlemsstater förs över till externa organ.

6.70 Vissa av strukturerna har inte en tillräckligt omfattande verksamhet för att bära sina egna kostnader och kan endast överleva om den här typen av stöd blir permanent. Detta gäller särskilt de europeiska företags- och innovationscentrer(262) som får stöd under startperioden och som sedan skall söka kompletterande finansiering, vilket ofta utgör deras viktigaste verksamhet. Gemenskapsprogrammen förblir dock företags- och innovationscentrernas främsta finansieringskälla utan att detta sker på ett konsekvent sätt. Följden blir att deras verksamhetsnivå står i direkt förhållande till omfattningen av de erhållna subventionerna, som ofta motiveras som ett schablonmässigt anslag till administrationskostnaderna för centret. För att komma till rätta med interventionsåtgärderna till förmån för de europeiska företags- och innovationscentren krävs förstärkt kontroll och samordning. Inom ramen för ett övergripande stöd har t.ex. ett förmedlande organ använt stöd från ERUF för att bygga ett företagscentrum. Det förmedlande organet erhöll även gemenskapsstöd för att inrätta ett europeiskt företags- och innovationscenter. Byggnaden hyrdes sedan ut till det nyskapade företags- och innovationscentret, som i sin tur redovisade hyran som stödberättigad utgift.

6.71 Kommissionen har dessutom anförtrott utvärderingen av resultaten för företags- och innovationscentrerna åt samma företag som samordnar dessa centrers nätverk och står för det tekniska biståndet till dess medlemmar och till kommissionen. Företagets hela verksamhet bygger på avtal med kommissionen, däri inbegripet ett bidrag för att täcka underskott. Detta innebär att ingen oberoende utvärdering av de europeiska företags- och innovationscentrens verksamhet har genomförts sedan de inrättades 1984.

Stöd till finansiering av företag

6.72 De åtgärder som för närvarande finns för att förbättra det finansiella klimatet för företagen har utformats utifrån enskilda mål, vilket har lett till ett stort utbud av instrument som har genomförts oberoende av varandra. Trots detta möter små och medelstora företag fortfarande svårigheter när det gäller kapitalanskaffning och upplåning. Kommissionen har ansett att på grund av att finansinstitutens traditionella tjänster inte på ett tillfredsställande sätt är i stånd att uppfylla de särskilda behoven vid ett visst slag av företag eller vid ett enskilt företag bör nya tekniker för finansieringslösningar införas inom ramen för regionalpolitiken(263).

Tillgång till kapital

6.73 Kommissionen har understött ett stort antal åtgärder, vilka har haft som mål att stärka små och medelstora företags egenkapital och att underlätta deras möjligheter till långsiktig finansiering. Olika instrument som tekniskt sett har varit förhållandevis komplicerade har använts (upprättande av riskkapitalbolag, garantifondaktiebolag, andelsfonder eller ledsagande fonder, lån knutna till aktieägande och främjande av startkapital) (264). I allmänhet utgör gemenskapsstödet en subvention som beviljas mottagaren på grundval av dennes deltagande i upprättandet eller förstärkandet av riskkapitalfonder. Även stöd till administrationskostnader beviljas. Eftersom stödet inte utgår till fonderna, deltar kommissionen hittills varken i förvaltningen eller utformningen av bestämmelserna för hur dessa skall fungera.

6.74 Gemenskapens stöd till denna teknik för finansieringslösningar borde ha åtföljts av en noggrann definition av de mål som skall uppnås och de bestämmelser som gäller för genomförandet. Viktiga aspekter har emellertid inte alltid definierats tillräckligt. Det gäller främst strukturen för aktieinnehav, urvalsförfaranden vad gäller de stödmottagande företagen, deras lokalisering, fondens interventionsvillkor, villkoren för användande av de finansiella resultaten, förvaltningskostnader, fondernas livslängd och regleringsförfaranden.

6.75 Brister har påträffats i samband med att åtgärderna avseende finansieringslösningar genomförs. Aktieägarna i ett gränsöverskridande riskkapitalbolag har exempelvis genom flera interventioner åtnjutit gemenskapsstöd med 50 % och har därigenom överskridit den andel på 30 % som föreskrivs i förordningen(265). Målet för dessa stöd var att underlätta möjligheten till finansiering för små och medelstora företag inom ett område berättigat till stöd enligt mål 2. Riskkapitalbolaget har emellertid enligt sina stadgar som mål att gå in som delägare i sådana företag som bedriver industriell eller kommersiell verksamhet och som har någon av sina verksamheter förlagd inom en radie på ca 200 km runt området. De villkor som kommissionen har ställt för att inte göra invändningar ur konkurrenssynpunkt, har för övrigt inte respekterats, särskilt vad gäller de privata aktieägarnas dominans och framläggandet av årsrapporterna.

6.76 En europeisk sammanslutning har fått bidrag för att mellan 1990 och 1995 säkerställa samordningen i ett nät av startkapitalfonder. I stället för att ingå ett avtal om tillhandahållande av tjänster har kommissionen varje år beviljat subventioner motsvarande 80 % av de utgifter som sammanslutningen redovisat. Subventionerna faller under två budgetrubriker som förvaltas av två skilda utanordnande avdelningar. Beloppen bestäms utifrån de disponibla medlen för de båda rubrikerna och på basis av interna överenskommelser. Subventionerna har beviljats i form av överenskommelser eller brev om tilldelning för en given period, ofta vid slutet av perioden eller t.o.m. efter dess slut, och har inte reglerats ärende för ärende utan generellt, som om det gällde ett löpande konto.

Erhållande av lån

6.77 Små och medelstora företags brist på eget kapital, som ofta leder till ökad skuldsättning(266) är dels orsak till de svårigheter som dessa har att erhålla lån, dels till högre kostnader för räntor och erforderliga lånegarantier. ERUF-stödet inom detta område utgörs främst av räntesubventioner inom ramen för de åtgärder som ingår i de operativa programmen eller i de övergripande subventionerna.

6.78 De övergripande subventionerna, som redan har varit föremål för revisionsrättens iakttagelser i årsrapporten för budgetåret 1994(267), förvaltas av en förmedlare som ansvarar för fördelningen i enskilda subventioner, vilka kan utgå i form av räntesubventioner. Som revisionsrätten redan har konstaterat kan de övergripande subventionerna inte utnyttjas för att medfinansiera lån eller ersätta förmedlaren för förluster som har uppkommit när lån som denne beviljat inte har återbetalats.

6.79 Ett avtal som överlåter förvaltningen av räntesubventionerna till en förmedlare bör klart och detaljerat fastställa reglerna för beräkning, genomförande, tilldelning till det stödmottagande företaget och uppföljning av de skyldigheter som åligger det.

6.80 Detta är inte alltid fallet, vilket framgår av följande exempel. Inom ramen för ett övergripande stöd i Spanien om 210,6 miljoner ecu, vilket beslutades i november 1994 för perioden 1 januari 1994 31 december 1999, undertecknades genomförandeavtalet först den 31 juli 1995, fastän det emellertid inte tillför beslutet något nytt. Dessutom stämmer inte tillämpningsvillkoren för de räntesubventioner som beviljats av det förmedlande organet med bestämmelserna i avtalet, och belopp som inte motsvarar utbetalningar till stödmottagande små och medelstora företag är upptagna bland de redovisade utgifterna. Bland de stödberättigade utgifterna förekommer dessutom, på inte tillräckligt noggrant angivna grunder, belopp som motsvarar icke återbetalda lån till de små och medelstora företagen och som har påförts tre månaders ränta.

Åtgärdernas genomförande

6.81 De granskningar som revisionsrätten har utfört vid kommissionen och i medlemsstaterna av hur åtgärder till förmån för företagen har genomförts, har avslöjat avvikelser av samma slag som har påtalats vid ett flertal tillfällen i revisionrättens årsrapporter(268), i de särskilda rapporterna till stöd för revisionsförklaringen(269) samt i det avsnitt i föreliggande kapitel som behandlar den bristande tillförlitligheten i ansökningarna om slutbetalningar (punkterna 6.21 6.30). Likaså uppstår den fråga som revisionsrätten tog upp i sin årsrapport för budgetåret 1995(270) om otillräckligt beaktande av lönsamheten för inkomstbringande projekt vid beslut om medfinansieringsgraden även inom ramen för små och medelstora företag.

6.82 Resultaten av granskningarna har meddelats kommissionen som, med tillämpning av artikel 24 i den ändrade förordningen (EEG) nr 4253/88, skall genomföra en lämplig granskning inom ramen för partnerskapet och i förekommande fall minska eller uppskjuta gemenskapsstöden. Inom ramen för en granskning av 14 särskilda projekt har revisionsrätten exempelvis konstaterat att två företag i Italien redan har undersökts av de nationella administrativa och rättsliga myndigheterna. För två andra företag har granskningen avslöjat oegentligheter, som senare har lett till kompletterande utredningar från de nationella myndigheternas sida.

6.83 När ett företag som redan erhållit en del av det stöd som avsatts för ett projekt inte genomför detta i sin helhet eller inte respekterar villkoren för beviljandet, skall det utbetalade beloppet helt eller delvis återkrävas och avdrag göras för motsvarande belopp i utgiftsredovisningen. Ofta inleds inte några kravförfaranden eller också är en återvinning inte möjlig, främst på grund av att de garantier som har begärts är otillräckliga. När en återvinning sker, justeras inte alltid beloppet av de redovisade utgifterna därefter. I Spanien har myndigheterna krävt stödmottagarna på belopp motsvarande 9 miljoner ecu, vilket inte har dragits av från de redovisade utgifterna förrän efter revisionsrättens granskning. Vissa villkor, som att bevara sysselsättningen, kan för övrigt utvärderas först flera år efter det att programmet har avslutats och inget förfarande har planerats för en eventuell återbetalning av dessa stöd till ERUF.

6.84 Ett enskilt projekt kan helt finansieras genom ERUF på grund av att man av likviditetsskäl utnyttjar alternativ finansiering, att medlemsstaten inte deltar i finansieringen eller att ERUF-stödet lämnas parallellt med ett nationellt stöd. Detta kan få till följd att de nationella reglerna inte tillämpas och även att gemenskapens regler, särskilt vad gäller statligt stöd, inte heller tillämpas. När åtgärderna finansieras till 100 % av gemenskapens medel, borde kommissionen och medlemsstaterna försäkra sig om att de fastställda förfarandena och deras genomförande inte är mindre strikta och att det nationella kontrollansvaret är klart definierat för att undvika att kontrollerna blir bristfälliga eller t.o.m. obefintliga.

6.85 Revisionsrättens granskningar har åter visat att vissa förmedlande organ systematiskt har tagit ut en andel av stödbeloppet som förvaltningskostnader. Detta förfarande strider mot bestämmelserna i artikel 21.3 i förordning (EEG) nr 4253/88 som fastställer att "betalningarna skall göras till de slutliga stödmottagarna utan innehållande av belopp och utan dröjsmål som kan reducera det stödbelopp som de har rätt till". Finansieringen av förvaltningskostnaderna skall respektera den princip som fastslår att gemenskapsstöden oavkortat bör gå till finansiering av stödmottagarens utgifter. Om det visar sig nödvändigt att finansiera förvaltningskostnaderna skall detta beräknas separat, och beloppet och slaget av stödberättigade utgifter bör kunna verifieras.

Initiativet avseende små och medelstora företag

6.86 Ett gemenskapsinitiativ avseende små och medelstora företags anpassning till den inre marknaden inrättades av kommissionen i juni 1994 med en tilldelning från strukturfonderna om 1 miljard ecu för perioden 1994 1999. Medlemsstaterna hade endast fyra månader på sig att inkomma med sina ansökningar om stöd, vilket var för kort tid för att få till stånd ett aktivt partnerskap mellan de regionala eller lokala aktörerna och arbetmarknadens parter och därigenom identifiera de väsentliga behoven.

6.87 Den snäva tidsramen har haft till följd att det har framlagts förslag som antingen innehåller stödåtgärder som liknar eller är identiska med åtgärderna inom EGSR eller de samlade programplaneringsdokumenten (SPD) eller som inrättar nya åtgärder med samma mål som de redan befintliga, vilket inte har gjort det möjligt att förtydliga och förenkla situationen eller få till stånd en mer sammanhållen strategi när det gäller att bevilja stöd till de små och medelstora företagen.

6.88 Tabell 6.4 visar för varje program inlämningsdatum per medlemsstat, datum för kommissionens godkännande, det beräknade bidraget från ERUF och ställningen för genomförandet av åtaganden, utbetalningar och redovisade utgifter per den 31 december 1996. I flertalet fall gäller det övergripande förslag som har utarbetats på medlemsstatsnivå.

6.89 Den föreskrivna tidsfrist på sex månader som kommissionen har på sig för att godkänna besluten om beviljande av stöd har endast respekterats i sällsynta fall. Beträffande de två främsta programmen för Spanien och Italien har godkännandet dröjt 20 respektive 19 månader.

6.90 De anslag som har anvisats till detta gemenskapsinitiativ har fördelats mellan samtliga medlemsstater på grundval av tillgänglig statistik, som dock inte gjorde det möjligt att exakt fastställa antalet anställda i de små och medelstora företagen i de berörda regionerna och områdena, vilket är det grundläggande kriteriet för anslagsfördelningen.

6.91 Av de totala ERUF-anslagen om 910,5 miljoner ecu hade per den 31 december 1996 åtaganden gjorts för 357 miljoner ecu och 144,1 miljoner ecu utbetalats till medlemsstaterna. En enda utgiftsredovisning avseende 3 miljoner ecu hade lämnats av Tyskland. Nästan alla åtaganden och utbetalningar som har gjorts motsvarar beloppet för den första delbetalningen och det första automatiska förskottet. Dessa finansiella uppgifter belyser den kraftiga förseningen vid genomförandet av initiativet i kontrast till den snabbhet som krävdes vid planeringen.

Utvärdering av den effekt som åtgärder till förmån för företagen har haft på den regionala utvecklingen

6.92 Den socioekonomiska effekten av de åtgärder som vidtagits till förmån för de små och medelstora företagen kan bäst utläsas om man vid deras antagande klart har definierat mål och fastställt relevanta kvantitativa och kvalitativa indikatorer samt gjort förhandsbedömningar utifrån denna grund. Eftersom dessa bedömningar inte har varit tillfredsställande, vilket revisionsrätten redan har konstaterat(271), har utvärderingarna i efterhand äventyrats. Vidare har urvalet av åtgärder till förmån för företagen inte gjorts med hänsyn till kostnadseffektiviteten, vilket skulle ha gjort det möjligt att bland de olika föreslagna alternativen välja dem som är mest effektiva när det gäller den regionala utvecklingen.

6.93 Kommissionen och medlemsstaterna har endast gjort ett fåtal analyser av den socioekonomiska effekten vad gäller konkreta åtgärder till förmån för företagen. De som har gjorts, omfattar endast elementära kvantitativa uppgifter, t.ex. antalet företag som erhållit stöd, finansiella uppgifter om dessa eller antalet arbetstillfällen som har skapats eller bevarats av de understödda företagen. De sistnämnda uppgifterna är egentligen de enda som har använts för att mäta effekten av åtgärderna för de berörda regionernas utveckling.

6.94 Under dessa förhållanden är det omöjligt att med denna partiella angreppsmetod jämföra antalet nyskapade arbetstillfällen netto med det antal som skulle ha kunnat uppnås med andra alternativa åtgärder. Den indikator som har valts, dvs. nyskapade eller bevarade arbetstillfällen vid de företag som har erhållit stöd, bör för övrigt användas med försiktighet, om man vill utvärdera den strukturella effekten på de berörda regionernas och områdenas utveckling. Eftersom stöd endast är ett av incitamenten när det gäller att fatta beslut om investering är det i själva verket det direkta sambandet mellan arbetstillfällena som nyskapats netto och det erhållna stödet som bör mätas. I ett flertal fall har revisionsrätten konstaterat att beslutet om investering fattas före beslutet om stödbeviljande, vilket gör det svårt att påvisa att stödet var nödvändigt för att främja den eftersträvade utvecklingen. Å andra sidan måste den omedelbara mätningen av antalet skapade arbetstillfällen vid slutet av ett program vägas mot den höga nedläggningssiffran för små och medelstora företag.

6.95 Följande exempel belyser svårigheterna vid utvärderingen av åtgärdernas effekt:

a) De kvantitativa uppgifter som har använts i Flevoland (Nederländerna) under programplaneringen är inkonsekventa avseende antalet små och medelstora företag. Detsamma gällde beträffande regionen Merseyside (Förenade kungariket) för uppgifterna om de företag som hade erhållit stöd.

b) I en kommun i regionen Nord-Pas-de-Calais (Frankrike) har analyser av särskilda åtgärder utvisat att 65 % av de nyskapade arbetstillfällena förlorats under ett enda år. Trots detta har endast ett fåtal förändringar genomförts i åtgärderna till förmån för små och medelstora företag och industrier.

c) I Irland omfattar det operativa programmet "industriell utveckling" för 1994 1995 projekt där vissa beslut om finansiering går tillbaka till år 1983. Förseningar i utbetalningarna till de slutliga stödmottagarna på ända upp till tre år efter det att investeringarna fullföljts, har även i Grekland äventyrat utvärderingen av de operativa programmens effekt under den aktuella perioden.

d) I ett flertal medlemsstater och särskilt i Grekland har man tvingats att överge nyskapande åtgärder till förmån för små och medelstora företag och ersätta dem med mer traditionella åtgärder efter föga realistiska förhandsbedömningar.

e) Utvärderingen av resultaten av ett pilotprojekt avseende startkapitalsfonder och europeiska företags- och innovationscentrer grundar sig på det antal arbetstillfällen som har skapats eller bevarats. Eftersom 15 av de 23 fonderna har inrättats genom centren har dessa arbetstillfällen räknats med i resultatet både för pilotprojektet och de europeiska företags- och innovationscentrerna.

Slutsats

6.96 Kommissionen bör gå vidare i sina strävanden att uttömmande fastställa åtgärderna till förmån för små och medelstora företag och de medel som anslås till stöd för dem. Kännedom om de befintliga instrumenten är en förutsättning för att kunna utforma och genomföra en övergripande politik för små och medelstora företag (se punkterna 6.48 6.50).

6.97 Studier i medlemsstaterna har visat att 80 % av de små och medelstora företagen var helt okunniga om gemenskapens stödprogram till de små och medelstora företagen(272) och alltså inte har kunnat utnyttja fonderna i tillräcklig omfattning. Revisionsrätten är av samma uppfattning som Ekonomiska och sociala kommittén(273) som förordar en förenkling av de finansiella förmåner som beviljas små och medelstora företag samt bättre information om dessa. Kommissionen bör göra vad som krävs för att öka genomblickbarheten och synligheten när det gäller dess åtgärder för små och medelstora företag (se punkterna 6.51 6.52).

6.98 Mot bakgrund av det stora antalet gemenskapsåtgärder och nationella åtgärder till förmån för små och medelstora företag och deras allt större betydelse ur finansiell synpunkt är det väsentligt att fördjupa samordningen av åtgärderna för att de mobiliserade medlen skall bli effektivare och för att undvika onödig eller t.o.m dubbel finansiering. Rådets resolution om samordning av gemenskapsaktiviteter till förmån för små och medelstora företag och hantverksföretag(274) fastslår samma behov av samordning (se punkt 6.51).

6.99 Kommissionen lade 1996 fram ett meddelande om ett nytt integrerat program(275), som utgör en övergripande ram för gemenskapens åtgärder till förmån för små och medelstora företag och hantverkssektorn för att aktualisera och utvidga programmet från 1994. Det integrerade programmet ersätter inte de åtgärder som genomförs på nationell nivå eller gemenskapsnivå och innebär inte heller någon förändring av beslutsprocessen. Revisionsrättens iakttagelser om det föregående programmet(276) kan återigen framhållas, särskilt vad gäller frånvaron av förfaranden för att säkerställa en effektiv samordning och samstämmighet när åtgärderna i det integrerade programmet genomförs.

6.100 Osäkerheten i definitionen av små och medelstora företag gör att man i medlemsstaterna kan tillämpa kriterier som underlättar att gemenskapsmedel avsedda för SMF kan utnyttjas för stora företag, vilket innebär en avvikelse från de mål som fastställts vid tilldelningen (se punkterna 6.45 6.47 och 6.55 6.56).

6.101 Revisionsrätten konstaterar beträffande ERUF att den särskilda interventionsformen för medfinansiering av stödprogram för företagen inte har utnyttjats utan denna har skett genom operativa program och övergripande stöd (se punkterna 6.53 6.54).

6.102 De åtgärder som genomförs för att förbättra de små och medelstora företagens finansiering och som ofta innehåller komplicerad teknik för finansieringslösningar, bör vara klart definierade för att säkerställa att samtliga anvisade medel kommer de avsedda företagen till godo (se punkterna 6.73 6.76).

6.103 Man bör sträva efter att förbättra genomförandet av åtgärderna för små och medelstora företag, särskilt när det gäller utgiftsverifikationernas kvalitet, tillämpningen av kriterierna för stödberättigande, efterlevnaden av den beräknade medfinansieringsgraden, hänsyn till lönsamheten vid bestämning av medfinansieringsgraden och undanröjande av förseningar vid utbetalning av medlen till de slutliga stödmottagarna (se punkt 6.81).

6.104 För ERUF:s del gäller särskilt att det inte finns någon användbar utvärdering av effekten av åtgärderna till förmån för de små och medelstora företagen på de små och medelstora företagen själva och på den regionala utvecklingen. Det är alltså inte möjligt att uppskatta i vilken grad åtgärderna verkligen har främjat de små och medelstora företagen och inte heller om åtgärderna t.ex. har lett till en nettoökning av nya arbetstillfällen, om de har stimulerat uppkomsten av endogena tillväxtpunkter eller om de har varit ett effektivt instrument för den regionala utvecklingen. Kommissionen bör alltså skaffa sig verktyg för att utvärdera och beakta effekten av de genomförda åtgärderna. För detta skulle behövas en exakt avgränsning av den berörda befolkningen, en ingående kunskap om dithörande åtgärder och medel, klart definierade mål, en enhetlig metodik som möjliggör sammanhängande grupperingar samt aktuell och relevant statistik. Eftersom inte alla dessa faktorer föreligger, är det svårt att uppskatta hur de små och medelstora företagen har tillgodogjort sig strukturfonderna och således även den effekt som fonderna kan ha på dem, vilket redan har konstaterats i studier från 1992 i de 12 medlemsstaterna(277), samt på målen för regionalpolitiken (se punkterna 6.92 6.95).

KOMMISSIONENS SVAR

BUDGETMÄSSIGA OCH FINANSIELLA UPPGIFTER

Genomförande av budgeten

6.3 Åtaganden och utbetalningar som kommissionen gjorde under 1996 utfördes i huvudsak mot godtagbar begäran från en medlemsstat tillsammans med en utgiftsredovisning som överstiger ett i förväg bestämt tröskelvärde. Det faktum att de flesta av medlemsstaternas krav inkommit under december 1996 återspeglar programmens faktiska utveckling, vilken fortfarande påverkas av den långsamma inledningen av den nya programperioden. Vidare gjordes många åtaganden och utbetalningar för mål 2- regioner sent på året på grund av den tid som gick åt för att förhandla de nya programmen för 1997 99.

Vad gäller ERUF anser kommissionen att koncentrationen av den ekonomiska verksamheten till budgetårets slut inte har påverkat beaktandet av lagenlighet eller regelmässighet i negativ riktning eller att det negativt skulle ha påverkat den ekonomiska förvaltningens effektivitet. Kommissionen noterar till exempel att revisionsrättens revisionsförklaringar inte har uppdagat några betalningsfel inom ERUF orsakade av kommissionen. I samband med SEM 2000 Fas 3:s åtgärdsplan för förbättrad budgetering och uppföljning har ett nätverk mellan finansministerierna i medlemsstaterna upprättats som bland annat har som målsättning att genom samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna åstadkomma en minskad koncentration av åtaganden och betalningar under den senare delen av året.

Det nya målet 6

6.6 Särskilda rättsliga bestämmelser för mål 6 görs i artikel 1 3 i protokollet. Det är nödvändigt att behandla infrastruktur annorlunda under mål 6 än under mål 1.

6.7 6.8 Tillämpningen av strukturfonderna i de nya medlemsstaterna krävde oundvikligen att nya administrativa system installerades och att de nationella systemen anpassades för att betala ut gemenskapsmedel och redovisa dessa utgifter. Vissa igångsättningsproblem uppstod men de har nu i stort sett lösts. I Sverige till exempel kan förseningarna förklaras av att det system som infördes var mycket decentraliserat för att få med regionala och lokala myndigheter i ett partnerskap och utveckla ett arbetssätt där initiativet kommer nedifrån. De nationella svenska myndigheterna har också insisterat på strikt finansiell kontroll i överensstämmelse med svenska nationella bestämmelser. Kommissionen arbetar nära samman med de svenska myndigheterna för att undanröja återstående administrativa hinder för ett smidigt införande av det finansiella systemet. Kommissionen anser inte att det finns några större problem att uppta mål 6-krediter i vare sig Finland eller Sverige.

AVSLUTANDE AV INTERVENTIONSFORMERNA

Allmän ram för avslutandet

Uppgifter avseende avslutandet

6.9 6.13 Det finns två huvudorsaker till att ett avsevärt antal transaktioner från tiden före 1994 inte har avslutats. Den första är den bristande kvaliteten hos många av medlemsstaternas slutrapporter. Den andra är att slutdatum för många av programmen har senarelagts av godtagbara anledningar (se 6.38 nedan). I huvuddelen av dessa fall är det som återstår att betala emellertid bara resterande slutbetalning.

Allmänna iakttagelser

Administrativa förseningar vid avslutandet

6.17 Även om det inte finns några tvingande bestämmelser om sanktioner i de fall där medlemsstaterna dröjer för länge med att lägga fram information som är nödvändig för att avsluta programmen håller kommissionen inne slutbetalningen för programmen så länge som medlemsstaterna inte har lagt fram den nödvändiga informationen.

6.18 Att ekonomiska transaktioner överlappar varandra mellan programperioderna är oundvikligt eftersom utbetalningar för en programperiod helt enligt reglerna fortsätter efter det att en ny har börjat. Medlemsstaterna måste finna medel att hantera detta.

Kontrollsystemet

6.19 6.20 Såsom revisionsrätten påpekar följer det av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 att medlemsstaterna har det huvudsakliga ansvaret för att säkerställa nödvändig ekonomisk kontroll av de åtgärder som samfinansieras av medel från strukturfonderna. Den kommissionsförordning till vilken revisionsrätten hänvisar anger en minimistandard för hur denna ekonomiska kontroll skall utföras av medlemsstaterna. Denna kommer att omfatta ett krav på medlemsstaterna att vid programmets avslutande lägga fram ett utlåtande som ger en oberoende slutsats om huruvida begäran om slutlig utbetalning är godtagbar. Detaljerna kring tillämpningen av förordningen kan komma att avgöras i samband med de administrativa överenskommelser om samarbete vad gäller kontroller som kommissionens styrekonom har ingått med åtta medlemsstater och som kommissionen hoppas kunna ingå med de övriga medlemsstaterna inom de närmaste månaderna. Dessa administrativa överenskommelser och kommissionens förordning har gett medlemsstaterna anledning att se över sina ekonomiska kontrollsystem och rutiner och där det är nödvändigt förbättra dessa, bland annat vad avser avslutande av program.

Kommissionen genomför redan kontroller under programmens genomförande, ser till att alla problem som rapporteras i samband med nationella kontroller eller gemenskapskontroller har lösts på ett tillfredsställande sätt innan programmen avslutas och genomför dessutom kontroller i efterhand med hjälp av stickprov. Allt ovanstående medverkar till att säkerställa att gemenskapens betalningar är lagliga och i överensstämmelse med gällande regler, även slutbetalningar.

Det viktigaste är att säkerställa att programmen avslutas på rätt ekonomiskt underlag. Kommissionens hållning är att detta bäst åstadkoms genom att man ser till att programmen genomgår ordentliga kontroller under hela sin verksamhetstid, snarare än genom extra kontrollverksamhet från kommissionens sida vid avslutandet av programmen. Det senare skulle vara opraktiskt ur genomförandesynpunkt och åtminstone oekonomiskt vad gäller resursutnyttjande

Iakttagelser avseende program och verksamheter som har avslutats

Tillförlitligheten i ansökningarna om slutbetalning

6.21 Kommissionen håller med om att medlemsstaternas utgiftsredovisningar, inklusive de som görs vid avslutande av program inte sällan innehåller utgifter som inte är stödberättigande eller som inte på ett tillfredsställande sätt har styrkts. Kommissionens förordning som nämnts ovan i punkt 6.19 6.20 har bland annat som mål att komma tillrätta med det här problemet. Eftersom ERUF samfinansierar utgifter inom ramarna för en given budget är det emellertid så att alla icke-stödberättigade belopp som redovisas inte med nödvändighet återverkar på gemenskapens budget och till slut kan komma att bli finansierade i den nationella budgeten. De redovisade utgifterna överskrider ofta den godkända budgeten för ERUF:s samfinansiering och i sådana fall samfinansierar fonden inte den överskjutande delen. Därav följer att de anmärkningar som görs under punkt 6.22 6.33 i revisionsrättens rapport, i den mån de rör belopp som inte är stödberättigande som återfunnits i redovisningarna, inte med nödvändighet innebär att kommissionen har gjort omotiverade utbetalningar.

Verifikation av de utgifter som redovisas av de utsedda myndigheterna och av förvaltarna

6.22 6.23 Kommissionen är medveten om de redovisningsproblem som uppstått i Irland och de därav följande problemen att få de sammanfattade redovisade beloppen att stämma med redovisningen av de enskilda utgifterna och därmed sammanhängande verifikat. Förbättringar har emellertid genomförts av de irländska myndigheterna, särskilt när det gäller införandet av gemenskapens stödramar 1994 1999. Dessa innefattar förbättringar av intern och extern kontroll, etablerande av datorlänkar mellan information om godkända data och utbetalningsdata och en klar uppdelning mellan godkännandeprocessen och utbetalningsprocessen. De irländska myndigheterna har också förklarat de ytterligare ansträngningar som nu görs för att avhjälpa resterande svagheter, något som kommissionen anser är oundgängligt.

6.24 De nationella utgifterna för den aktuella åtgärden var avsevärt högre än den summa som kunde samfinansieras av programmet. De nationella myndigheterna begränsade sin begäran till den summa som kunde samfinansieras. Det är förklaringen till de svårigheter som revisionsrätten påpekar.

Verifikation av den slutlige stödmottagarens utgifter

6.25 6.26 För att kunna bilda sig en uppfattning och besluta om några korrigerande åtgärder behöver kommissionen ta del av de svar som de nationella myndigheterna ger på dessa synpunkter. Kommissionen har ännu inte mottagit svaren.

Utgifternas stödberättigande

6.27 Irland: Se punkt 6.25 6.26.

Spanien: Kommissionen kommer att vidta de åtgärder som behövs för att korrigera medlemsstatens fel.

6.28 Kommissionen kommer att vidta de åtgärder som behövs för att korrigera medlemsstatens fel.

6.29 De nationella myndigheterna har erkänt att påpekandena är riktiga och har förbundit sig att lägga fram en korrigerad utgiftsredovisning till kommissionen.

6.30 Kommissionen kommer att vidta de åtgärder som behövs för att korrigera felet för denna medlemsstat. Det eventuella bedrägerifallet verkar inte påverka det projekt som har ERUF-stöd.

Faktorer som har beaktats i samband med avslutandet

6.31 De uppgifter som revisionsrätten hänvisar till beaktas av kommissionen under hela programperioden och inte bara vid avslutandet. Vid avslutandet sker en sista kontroll av att alla kändaproblem har lösts på ett tillfredsställande sätt. Den kommissionsförordning som anges i artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 kräver att medlemsstaterna vid programmets avslutande lägger fram ett uttalande som talar om hur programmet har följts upp och i vilket en slutsats dras om huruvida begäran om slutbetalning är godtagbar.

6.32 Kommissionen har accepterat att det ekonomiska systemet för det irländska operativa programmet Industri för perioden 1989 1993 ger en möjlighet till förlikning, även om den undersökning som krävs verkar kunna bli mödosam. Vad gäller de förbättringar som införts i och med programperioden 1994 1999 se anmärkningarna under punkt 6.22 6.23.

6.33 Det här problemet uppstod till följd av ett missförstånd mellan myndigheterna i Storbritannien och kommissionen. Kommissionen har kontakt med dessa myndigheter för att utröna hur man på bästa sätt skall komma tillrätta med problemen

Slutrapporternas kvalitet

6.34 6.36 Slutrapporterna för perioden 1989 1993 var av varierande kvalitet. För att råda bot på det problemet utarbetade kommissionen för perioden 1994 1999 en mall för årsrapporter (som också skall ligga till grund för slutrapporter) vilken har cirkulerats till medlemsstaterna. I den anges att både det ekonomiska och det fysiska genomförandet av programmen skall undersökas. Detta är emellertid inget fast ramverk som tvingas på medlemsstaterna. Eftersom varje program har olika innehåll kommer det att vara de nationella myndigheternas sak att ta fram den information som mallen anger, medan de fritt kan bestämma layout för framställningen.

6.37 Många av de slutrapporter som lades fram av myndigheterna i Storbritannien för 1989 1994 års program höll inte tillräckligt hög kvalitet. Det tog lång tid för kommissionens avdelningar att granska dem och för de brittiska myndigheterna att genomföra nödvändiga förändringar. Situationen har emellertid förbättrats avsevärt eftersom regionerna börjar bättre följa den mall som ges i förlagan till rapport.

Rechar-programmet för East Midlands har nu avslutats.

Slutsats

6.38 Kommissionen följer en strikt policy för förlängda tidsfrister för betalningar och åtaganden. Som revisionsrätten påpekar under punkt 6.13 har kommissionen satt upp regler som inom rimliga gränser gör det möjligt att begränsa dessa förlängningar samtidigt som villkoren för det verkliga genomförandet på plats respekteras.

De utsträckta slutdatum som har godkänts har godkänts på grund av svårigheter som berör särskilda projekt och de överlappningar som har blivit följden av det har därför inte lett till några allvarligare administrativa problem vad gäller genomförande eller start av nya åtgärder. Överlappningar mellan programperioderna uppstår i vilket fall som helst, även om det inte förekommer några utsträckta tidsfrister.

Kommissionen är mycket medveten om att det är nödvändigt att försöka hålla utsträckta tidsfrister inom fasta gränser. I de fall där en längre utsträckning av slutdatum har visat sig vara nödvändig, försöker kommissionen att genom medlemsstaten följa upp förlängningen med nödvändiga korrigeringsåtgärder. Så har till exempel skett i Italiens fall, där en ytterligare utsträckning av slutdatum bara godkändes på villkor att nödvändiga bestämmelser för att öka den nationella administrationens effektivitet infördes.

Kommissionen erkänner att det finns en risk att ärendena kompliceras av utsträckta slutdatum. Dessa har bara beviljats efter motiverade ansökningar från de berörda medlemsstaterna och regionerna. På grund av detta har kommissionen inte förnyat systemet för de särskilda programplaneringsdokumenten för mål 2 för perioden 1994 1996.

6.39 6.40 Kommissionen håller med om att avslutandet är en särskilt viktigt tidpunkt sett ur ekonomistyrningssynpunkt och att medlemsstaternas redovisningar av slutbetalningar inte sällan är opålitliga. Kommissionen har därför i en förordning som har antagits i enlighet med artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 inkluderat ett krav på att redovisningarna skall åtföljas av ett uttalande med en oberoende slutsats om huruvida begäran om slutbetalning är korrekt. Samma förordning kommer också att ge särskilda regler för att säkerställa en tillfredsställande revision. Dessutom kan kommissionen genomföra kontroller på plats även efter avslutandet och göra nödvändiga ekonomiska justeringar.

Det är just i samband med slutbetalningen som det finns en risk att utgifter som inte är berättigade till stöd samfinansieras av gemenskapen. Däremot, vilket kommissionen har angivit i sina svar på revisionsrättens revisionsförklaringar, kan medlemsstaternas förteckningar av utgifter som inte är stödberättigande som lämnas in under ett programs genomförande mycket väl inte ha någon effekt på gemenskapens budget.

6.41 Kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att alla kända problem, inklusive de som nämns av revisionsrätten löses på ett tillfredsställande sätt och att alla nödvändiga ekonomiska korrigeringar görs. När så är nödvändigt genomför kommissionen en sådan kontroll som artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 ger underlag för och fattar de nödvändiga formella besluten för att minska det ekonomiska stödet.

6.42 Kommissionen har förberett en passande mall för medlemsstaternas rapporter om programmen. Slutrapporterna är emellertid långt ifrån den enda informationskällan vid en utvärdering av programmen. Eftersom det är svårt att försöka identifiera det slutliga ekonomiska resultatet av enskilda åtgärder i det skede då slutrapporten produceras är det vidare nödvändigt med en utvärdering av det aktuella programmet som sker senare. Kommissionen har redan genomfört en sådan utvärdering av alla de mål 1- och mål 2-program för 1989 1993 som hittills avslutats.

ÅTGÄRDER SOM GENOMFÖRS TILL FÖRMÅN FÖR FÖRETAG, I SYNNERHET FÖR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG, INOM RAMEN FÖR ERUF

Allmän ram för åtgärder till förmån för små och medelstora företag

Definitionen av små och medelstora företag

6.45 Det uppdrag som givits ERUF (artikel 130c i fördraget) är att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna. Det handlar om ett regionalt övergripande mål, inte om ett sektorsavgränsat mål enbart till förmån för små och medelstora företag.

I enlighet med förordning (EEG) nr 4254/88 kan ERUF delta i finansieringen av stöd till alla investeringar som är produktiva oavsett företagets storlek. Stöd kan också ges för att genomföra åtgärder för utveckling och stöd av de små och medelstora företagens verksamhet i avsikt att utveckla regionernas inneboende potential.

Det är inom ramen för de regionala program som medlemsstaterna presenterar som ett val av målgrupp för åtgärder och stöd mot en viss typ av företag kan ske. Den inriktningen är emellertid beroende av de utvecklingsmål och den regionala strategi för utveckling som angivits vid programmets utarbetande. Det är ett ställningstagande som måste definieras inom ramen för partnerskapet mellan kommissionen och de nationella myndigheterna. Detta partnerskap har initiativet vad gäller inledandet av programmen och beslutet om åtgärder och urvalskriterier för projekten. Innehållet i ett sådant val av målgrupp bör ingå i en analys- och utvärderingsprocess av stöd till företag mot bakgrund av förutsättningarna i regionen.

6.46 I enlighet med artikel 93 i fördraget undersöker kommissionen löpande medlemsstaternas stödprogram och föreslår i förekommande fall nödvändiga åtgärder. Inom ramen för detta utreder kommissionen för närvarande frågorna om definitionen av små och medelstora företag i Belgien.

6.47 Möjligheten att "endast ta hänsyn till antalet anställda för genomförandet av vissa åtgärder" finns bara för medlemsstaterna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) och existerar inte inom områden där de olika reglerna om statligt stöd gäller. Kommissionen å sin sida måste respektera alla definitionens kriterier. Det stämmer att huvuddelen av de åtgärder som redan godkänts för perioden 1994 1999, särskilt för mål 1, inte faller inom ramen för den nya definitionen. De riktlinjer som utarbetats i samband med halvtidsgenomgången av de operativprogrammen 1994/1995 1999 för mål 1 och 6 betonar icke desto mindre temat "utveckling av den inneboende potentialen hos regionerna och de små och medelstora företagen" som ett prioriterat mål. Riktlinjerna refererar således till den nya definitionen av små och medelstora företag. Riktlinjerna för mål 2 för perioden 1997 1999 innehåller denna nya definition och hänvisar medlemsstaterna till den för att bättre målstyra stödet till små och medelstora företag.

Interventionsåtgärder till förmån för små och medelstora företag inom det regionala området

6.49 Kommissionen är medveten om att det stora antalet åtgärder inom gemenskapens stödramar och de samlade programplaneringsdokumenten har gjort det svårt att övervaka de olika typerna av stöd och att beräkna den exakta summan av medel som står till strukturfondernas förfogande för stöd till små och medelstora företag. Kommissionen har därför begärt en inventering av stöd som är tillgängliga för små och medelstora företag från olika strukturfondsprogram. Dessutom avser kommissionen att i år inleda en tematisk utvärdering av strukturfondernas inverkan på små och medelstora företag, som ska bedöma påverkan och analysera resultatet av stödet från fonderna.

6.50 De regionala programmen kan ge förtur för informationsåtgärder, liksom för teknisk assistans och utbildning av de tjänstemän inom de regionala förvaltningarna som skall genomföra vissa åtgärder. Därför kan informationsmaterial ges finansiering, liksom anordnandet av seminarier. I praktiken är det knappast möjligt att säkerställa att alla dessa texter är uttömmande.

6.51 I medlemsstaterna förekommer inte alltid samordning mellan olika åtgärder som riktar sig till de små och medelstora företagen. Den ordningen återspeglas naturligtvis i ERUF:s interventioner. De små och medelstora företagen är bara en grupp av dem som tar emot stöd från fonderna och utgör ofta bara en del av en mer allmän strategi för regional utveckling.

I frågan om minskat krångel och förbättrat företagsklimat för nystartade företag har kommissionen den 22 april 1997, efter sina samråd med medlemsstaterna inom detta område, riktat en rekommendation till medlemsstaterna vilken presenterar de bästa metoderna och föreslår åtgärder för medlemsstaterna för att minska byråkratin kring startandet av företag. Ett exempel på det kan vara att ha en enda kontaktpunkt för registrering av nya företag. Rekommendationen föreslår också minskade skattekrav, sociala krav, miljökrav och krav på att lämna statistiska uppgifter.

6.52 Den verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna leds av medlemsstaterna. De är skyldiga att tillhandahålla information om möjliga vägar till olika typer av stöd som de små och medelstora företagen kan få tillgång till. Kompletterande bestämmelser och strukturer för rådgivning etableras ofta på regional nivå tack vare stödet från ERUF. Detta gör det möjligt för stödmottagarna att bättre få en överblick över de olika stöd som de kan ta del av.

Kommissionen å sin sida bidrar till spridningen av information till de små och medelstora företagen om olika former av gemenskapsstöd via nätverket av euroinfocentrer. Detta nätverk av mer än 220 centrum som upprättats inom ramen för företagspolitiken, utgör en viktig informationslänk för de små och medelstora företagen, särskilt vad gäller deras tillgång till gemenskaps-programmen. Inom nätverket är en undergrupp specialiserad på strukturfonderna särskilt aktiv inom information men också inom övervakning av de program till vilka de ofta är knutna (särskilt gäller detta gemenskapsinitiativet Små och medelstora företag). Dessutom ger informationsbrevet EURO-INFO som ges ut i 60 000 exemplar bland annat en systematisk presentation av de program som ska stödja små och medelstora företag som till exempel gemenskapsinitiativet Små och medelstora företag.

Rapporten om samordningen av åtgärder för att stödja små och medelstora företag och hantverksföretag som kommissionen offentliggjorde år 1995 och som spreds i mer än 20 000 exemplar förtjänar också att nämnas. Även om det inte är avsett som en praktisk vägledning för små och medelstora företag har den gjort det möjligt att medvetandegöra de små och medelstora företagens företrädande organ om helheten av gemenskapens verksamhet av intresse för små och medelstora företag och att på så sätt öka dess synlighet. Den fjärde rapporten om samordningen av åtgärder för att stödja små och medelstora företag och hantverksföretag kommer att läggas fram av kommissionen i slutet av 1997 och en rekommendation från kommissionen till medlemsstaterna om möjligheterna att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till gemenskapsprogrammen kommer att presenteras i slutet av 1997/början av 1998.

Stöd till företagens verksamhet

Främjande av stödprogram

6.53 6.54 I fallet stödprogram avser gemenskapens samfinansiering oftast helheten av programmet och aldrig det ena eller det andra enskilda projektet. Detta ger medlemsstaten en möjlighet till flexibilitet där olika projekt kan bytas ut mot varandra.

De operativa programmen gör det möjligt att kombinera ett antal åtgärder, däribland samfinansiering av stödprogram med andra kompletterande åtgärder. Dessa program gör det möjligt att rikta sig till vissa grupper av stödmottagare som det är önskvärt att inbegripa i regionalpolitiken, särskilt när stödprogrammen är för generösa i förhållande till de målsättningar som satts upp i de operativa programmen.

6.55 Kommissionen prioriterar små och medelstora företag, särskilt för att underlätta utvecklingen av regionernas inneboende potential. De stora företagen kan också ge ett betydande bidrag till skapande och upprätthållande av sysselsättning i en region och skall därför inte nödvändigtvis på förhand vara uteslutna från stöd från ERUF.

6.56 Kommissionen samfinansierade förr verksamhet i kraft av den italienska lagen nr 64/86 vilken föreskrev stöd till företag på basis av investeringssumman i stället för efter företagets situation. Kommissionen har under innevarande programperiod utverkat att stödåtgärder för företag respekterar gemenskapsdefinitionen av små och medelstora företag och ger dem prioritet vid finansiering.

6.57 6.58 Kommissionen inser att ett och samma stödprogram kan komma i åtnjutande av finansiering genom olika program. Den situationen kan återspegla nödvändigheten att säkerställa kontinuitet i tiden för gemenskapens program eller vara ett resultat av att tillämpningsområdet för stödprogrammen ofta är mycket vitt och inte alltid motsvarar det avsedda interventionsområdet eller varje programs prioriteringar, däribland geografiska prioriteringar.

6.59 Kommissionens beslut av den 31 maj 1994 (94/342/EG) om informations- och publicitetsåtgärder föreskriver att ansvaret för informations- och publicitetsåtgärder vilar på de nationella, regionala och lokala myndigheter som är behöriga för genomförandet av gemenskapens stödramar och andra former av interventioner. Det är övervakningskommittéerna som övervakar genomförandet av åtgärderna. Kommissionens representanter i de här kommittéerna påminner regelbundet de ansvariga för programmen om deras skyldigheter vad gäller information.

Kommissionen anser att användandet av alternativ finansiering måste respektera reglerna för offentliggörande av gemenskapsstöd. Detta gäller samtliga projekt inom ramen för samma åtgärd oavsett alternativ finansieringskälla. Denna princip har medlemsstaterna kommit överens om och den har formulerats i de faktablad om utgifter som berättigar till stöd som kommissionen godkände den 16 april 1997.

Sammanslagning och överlappning av stöden

6.60 Kommissionen delar revisionsrättens mening om sammanslagning och överlappning av stöd. Kommissionen fortsätter att uppmana medlemsstaterna att inse nödvändigheten att införa ett datoriserat informationssystem som automatiskt sammanställer beloppen för alla gemenskapsstöd som åtgärder och program tar del av.

6.61 Kommissionen har bett de spanska myndigheterna att införa ett system som gör det möjligt att på varje nivå inom förvaltningen kontrollera att genomförda utbetalningar fördelas efter interventionsform, ursprung (nationellt eller gemenskapsstöd), gemenskapsfond och sort (operativt program eller gemenskapsinitiativ). Detta system kommer först att tillämpas på den övergripande stödåtgärden "Castilla y Léon" och medlemsstaten kommer att inom kort föreslås att utsträcka denna rutin till all ekonomisk kontroll av alla andra relevanta ERUF-finansierade interventioner. Dessa förändringar skall genomföras inom ramen för partnerskapet och är beroende av om de önskvärda förändringarna är tekniskt genomförbara.

Vad gäller det specifika exempel som revisionsrätten nämner har kommissionen nu avslutat den nödvändiga utredningen och kommer att besluta vilka åtgärder som skall vidtas.

6.62 6.63 Kommissionen konstaterar att det inte alltid är klart om en investering har samband med den första bearbetningen eller med senare bearbetningar. I de övergripande bestämmelser som åtföljer besluten om gemenskapens stödramar och det samlade programplaneringsdokumentet för den nya programperioden gör kommissionen en uttrycklig referens till bestämmelserna om EUGFJ och efterlevnaden av urvalskriterierna, inklusive för ERUF-interventioner till förmån för dessa investeringar. Det är i brist på vidare information inte självklart att fallet med Flevoland (NL) innebär en oriktighet.

Efterlevnad av konkurrensreglerna

6.64 Det stöd som revisionsrätten uppmärksammar för vilket klausulen om upphävande inte har tillämpats berör utvecklingsfonden för små och medelstora företag och industriföretag (Samlat programplaneringsdokument 01 Nord-Pas de Calais 1994 1999) som meddelades till kommissionen 1994. Diskussionerna mellan kommissionen och de franska myndigheterna ledde till att stödet drogs in den 1 februari 1995. Utvecklingsfonden för små och medelstora företag och industriföretag är ett stöd som infördes inom åtgärden för företagsinvestering för vilken beloppet för det första året inte var på förhand bestämt. Det var därför inte möjligt att beräkna det med ledning av de ursprungliga åtagandena. Användningen av medel från utvecklingsfonden för små och medelstora företag och industriföretag skulle emellertid vara beroende av godkännandet av stödet.

6.65 Skyldigheten att följa konkurrensreglerna vid genomförandet av gemenskapsinterventioner, däribland den speciella skyldigheten att anmäla stöd som berör vissa sektorer finns tydligt angiven i de övergripande bestämmelser som finns både i gemenskapens stödramar och de samlade programplaneringsdokumenten. Kommissionen anser att det i första hand åligger de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att säkerställa att konkurrensreglerna efterlevs för de godkända stöden. I övervakningskommittéerna påminner kommissionen icke desto mindre om reglerna om den anser att vissa föreslagna åtgärder eller verksamheter skulle kunna strida mot dem.

6.66 Kommissionen kommer att undersöka det här fallet tillsammans med de franska myndigheterna och vidta eventuella nödvändiga förändringar.

Industriområden och teknikcentrer

6.67 6.68 Infrastrukturen kring nyskapande företag bidrar till att förbättra det allmänna klimatet för produktiva verksamheter. Kommissionen anser att det inte är på förhand givet att stödet till infrastruktur och stödet till produktiva investeringar används dubbelt. Det handlar om två olika verksamheter: å ena sidan upprättande av en infrastruktur för att ta emot företag och å andra sidan stöd för företagsetablering. De ansvariga för programmen måste emellertid se till att gränsen för stöd till ett och samma företag inte passeras. Kommissionen fäster medlemsstaternas uppmärksamhet på nödvändigheten att undvika att de taken överskrids när programmen framförhandlas och i övervakningskommittéerna.

Tjänster som erbjuds de små och medelstora företagen

6.69 Som kommissionen förklarade i sitt svar på revisionsrättens årsrapport 1994 (punkt 4.60) utgör merparten av ERUF:s hjälp till företag en del av regionalstödsprogram, vilka per definition svarar mot krav på service eller finansiering från den produktiva sektorn. Denna hjälp borde emellertid understödjas av stöd till att ta fram ett utbud av kvalitetstjänster, speciellt i områden där ett sådant utbud saknas (de flesta av mål 1-områdena). Rådgivning och support till företag är viktiga för att de skall kunna utnyttja det direkta stöd de får från annat håll på ett effektivt och riktigt sätt.

Kommissionen vill vidare understryka att i enlighet med artikel 1c första strecksatsen i förordning (EEG) nr 4254/88 kan utgifter som har samband med etablerandet och drivandet under en viss tid av ett företag som erbjuder tjänster till små och medelstora företag vara stödberättigande.

I samband med förhandlingarna om programmen för mål 2 under perioden 1997 1999 har kommissionen emellertid haft anledning att påminna om att det är nödvändigt att i första hand finansiera det behov av tjänster som påtalas av näringslivet och arbetsmarknadens parter liksom av de små och medelstora företagen.

Den struktur som revisionsrätten nämner apropå Lorraine motsvarar det centrum för små och medelstora företag och industriföretag som startats för att till ett och samma ställe koncentrera olika regionala organ för ekonomisk utveckling för att på så sätt erbjuda de små och medelstora företagen en samlingsplats för samtalspartner och verka för synergieffekter mellan organen.

6.70 De europeiska företags- och innovationscentrumen har inte etablerats för att endast vara självfinansierande på den privata marknaden, det vill säga tack vare sin vinst av försäljning till eventuella kunder (företag och företagare). Eftersom de europeiska företags- och innovationscentrumen är organisationer med ett uppdrag av allmänt intresse, använder de även offentliga medel. Det är därför fullständigt naturligt och i överensstämmelse med dessa centrums uppdrag att de liksom andra offentliga organisationer efter startfasen anförtros medel av de offentliga myndigheterna för tjänster med hög ekonomisk risk som de kan erbjuda som stöd till små och medelstora företag.

Den speciella fråga som revisionsrätten tar upp innehåller ingen oriktighet angående företags- och innovationscentrumet förutom de möjligen icke stödberättigande utgifterna som uppstått för byggandet av den byggnad som samfinansierades av ERUF under den övergripande stödåtgärden. Kommissionen kommer att vidtaga nödvändiga åtgärder.

6.71 Förutom den utvärdering som görs av nätverket EBN (European Business and Innovation Center Network) har kommissionen inlett en bredare utvärdering av företags- och innovationscentrumen, som skall genomföras av externa experter som valts ut genom ett anbudsförfarande som offentliggjordes i EGT den 7 maj 1997.

Stöd till finansiering av företag

Tillgång till kapital

6.73 6.74 Kommissionen erkänner att de första gemenskapsinterventionerna inom området finansieringslösningar borde ha åtföljts av klarare bestämmelser om villkoren för genomförande. Kommissionen anser att den har åtgärdat denna brist när den i juli 1995 antog mer detaljerade regler för hur strukturfonderna skall deltaga i riskkapitalfonder och i garantifonder. Bestämmelserna har sedan dess införlivats i "faktabladen om utgifter som berättigar till stöd" som godkändes av kommissionen den 16 april 1997.

6.75 Kommissionen kommer att studera det här fallet och vidtaga eventuella nödvändiga åtgärder.

6.76 Från och med 1994 uppförs finansieringen av den här åtgärden på en och samma budgetpost. Åtgärden avslutades 1996 och utvärderas externt.

Erhållande av lån

6.77 Som revisionsrätten påpekar i punkt 6.73 ingriper ERUF, för att stödja de små och medelstora företagens svaga egna kapital, även i form av stöd till olika sorters finansiella lösningar som till exempel riskkapitalfonder, fonder för startkapital, kreditfonder och kreditgarantier (leasing).

6.78 Om såsom revisionsrätten påpekar, ERUF:s interventioner, oavsett om de är knutna till ett globalt stödprogram eller inte, inte kan samfinansiera lån, kan de i gengäld lämna garantier för en del av risken för lån som lämnats till företag av finansiella institutioner. Det är fallet vad gäller garantifonder för klassiska banklån och för kreditgarantibolag.

6.79 Kommissionen kommer att ta revisionsrättens rekommendationer under övervägande.

6.80 Kommissionen har inlett ett förfarande för att få en ändring till stånd av överenskommelsen om det övergripande stödet ifråga för att klargöra alla tekniska aspekter av hur subventionerade lån skall genomföras, inklusive urvalskriterierna för de finansiella förvaltarna.

I alla händelser har kommissionen redan vidtagit nödvändiga försiktighetsåtgärder för att ekonomiska överföringar som har samband med det övergripande stödet stoppas fram till dess att ett ändringsbeslut har fattats.

Åtgärdernas genomförande

6.81 Kommissionen vill påminna om sina kommentarer vid punkt 6.19 6.20 och 6.39 6.40 angående den förordning som skall ge en definition av minimikrav för ekonomisk kontroll av medlemsstaterna, med speciell referens till avslutande av program.

Som kommissionen betonade i sitt svar på föregående årsrapport är lönsamhet av produktiva investeringar inte det enda element som skall beaktas vid urvalet av de projekt som skall komma i åtnjutande av stöd från ERUF. Kommission undersöker inom ramen för nästa reform av strukturfonderna möjligheten att bättre kombinera lån med subventioner, i synnerhet för stora projekt som genererar inkomster.

Omfattningen av det stöd som beviljas av medlemsstaterna måste alltid respektera den övre gräns som konkurrenspolitiken sätter. I många fall faller ERUF-stödet under regeln "stöd av mindre betydelse" och berör företag för vilka stödbeloppens storlek inte medför snedvridning av konkurrensen.

6.82 Under programmens genomförande vidtar kommissionen nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla inrapporterade problem får en tillfredsställande lösning. Inför ett programs avslutande gör kommissionen en sista kontroll av att inga ouppklarade problem återstår. När så är nödvändigt utför kommissionen de utredningar som föreskrivs i artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 och genomför nödvändiga ekonomiska ändringar.

De italienska myndigheterna har förbundit sig att regelbundet informera kommissionen om fall som är under utredning.

6.83 När icke-stödberättigade utbetalningar upptäcks (till exempel för ett projekt som inte har genomförts, på grund av bristande efterlevnad av bidragsvillkoren, osv.) skall nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas av myndigheterna i medlemsstaten, inklusive eventuell återvinning av stöd som beviljats den slutlige stödmottagaren. Gemenskapsfonder som inte längre utnyttjas för en viss utgift kan, om programmet fortfarande pågår, normalt sett användas till att samfinansiera utgifter som uppkommer i andra delar av programmet. Detta gäller i synnerhet för hjälpprogram för vilka den slutlige stödmottagaren är samma organisation som är ansvarig för genomförandet av programmet.

När villkoren för användningen av stödet i tiden ligger efter programmets avslutande kan deras efterlevnad naturligtvis inte kontrolleras före programmets avslutande. I de fall där stödvillkoren inte efterlevs är förfarandet sådant att medlemsstaten skall återbetala gemenskapsstödet till kommissionen.

6.84 Kommissionen delar revisionsrättens syn. I de fall alternativt finansieringssätt tillgrips skall samma villkor gälla för behörighet, programformulering, offentliggörande och kontroll för de åtgärder som finansieras till 100 % av gemenskapsmedel som för de som finansieras till 100 % genom nationella krediter. Att detta är nödvändigt har angivits i "faktabladen om utgifter som berättigar till stöd".

6.85 Kommissionen delar revisionsrättens syn. Kommissionen har följt upp alla kända fall där förmedlande myndigheter har minskat beloppen för det stöd som nått de slutliga stödmottagarna och har insisterat på att medlemsstaternas myndigheter skall genomföra åtgärder för att rätta till detta.

Initiativet avseende små och medelstora företag

6.86 Medlemsstaterna hade möjlighet att i styrkommittén för gemenskapsinitiativ diskutera och föreslå förändringar av gemenskapens riktlinjer för gemenskapsinitiativet statligt stöd till små och medelstora företag innan riktlinjerna formellt offentliggjordes den 1 juli 1994. Den tidsfrist för presentation av program som föreslogs av kommissionen var fyra månader för att det i lämpliga fall skulle kunna vara möjligt att använda medel som var tillgängliga för 1994. Det godtogs av medlemsstaterna. För vissa undantagsfall var kommissionen beredd att tillåta två månaders förlängning. Det bör dock betonas att de fyra månadernas tidsfrist var för framläggande av ett första utkast till program för att så snart som möjligt ta fram ett underlag som kommissionen och medlemsstaten kunde förhandla kring.

6.87 De operativa programmen för gemenskapsinitiativet små och medelstora företag omfattar åtgärder för företagens socioekonomiska miljö med avsikt att underlätta deras integrering i den inre marknaden. De åtgärder som utvecklats inom gemenskapens stödramar till förmån för de små och medelstora företagen, i huvudsak inriktade på de små och medelstora företagens infrastruktur och utrustning, är ganska olika. Det är emellertid sant att vissa program som har utvecklats utifrån gemenskapens stödramar avser åtgärder som egentligen hör till initiativet små och medelstora företag, men detta initiativ har gjort det möjligt att systematisera åtgärderna, att genomföra dem inom ramen för partnerskapet och att ge dem en internationell dimension.

6.89 Kommissionen erkänner att den inte har kunnat godkänna merparten av programmen under detta gemen-skapsinitiativ inom sex månader. Den tidsfristen är emellertid bara en allmän regel och under förutsättning att de krav som anges i artikel 14 i förordning (EEG) nr 4253/88 är uppfyllda.

Det är bättre att ha förseningar på grund av ansträngningar att förbättra ett program än att respektera de sex månaderna och godkänna ett dåligt program. Många program kräver långdragna förhandlingar innan de kan anses vara godtagbara.

I fallet med det italienska initiativprogrammet för små och medelstora företag berodde det sena godkännandet av programmet framförallt på att det blev nödvändigt att gå igenom handlingarna flera gånger med medlemsstaten, särskilt de delar som berörde beskrivningen av åtgärderna och urvalskriterierna.

I det spanska fallet svarade den ursprungliga versionen av initiativprogrammet för små och medelstora företag inte mot de urvalskriterier som angivits i kommissionens meddelande. Efter flera möten mellan kommissionens avdelningar och de nationella myndigheter som var ansvariga för genomförandet av denna intervention, liksom för utarbetandet av vissa texter för programmet, kunde interventionen slutligen godkännas i juli 1996. Det ursprungliga förslaget från de spanska myndigheterna lades fram i november 1994.

6.90 Kommissionen accepterar påståendet att detaljerade regionala uppgifter som antalet personer som var anställda i små och medelstora företag inte fanns att tillgå när fördelningen av medel gjordes. Kommissionen inser att sådan regional statistik kan vara användbar men vill betona svårigheterna att ta fram korrekt information. Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta mot utvecklingen av mer detaljerad regional statistik. Ett exempel på detta är att det i den fjärde rapporten "Enterprises in Europe", offentliggjord av Eurostat och GD XXIII 1996, för första gången genomfördes en regional analys efter storlek och sektorsfördelning av etableringar på NUTS 2-nivå.

6.91 Många gemenskapsinitiativprogram för små och medelstora företag godkändes så sent som 1996, och de har därför inte ännu hunnit komma i full verksamhet. När så sker förväntar sig kommissionen att utbetalningarna kommer att öka. Kommissionen tror att förseningarna i programmens implementering i huvudsak beror på den varierande kvaliteten på medlemsstaternas ursprungliga förslag.

Utvärdering av den effekt som åtgärder till förmån för företagen har haft på den regionala utvecklingen

6.92 Kommissionen delar revisionsrättens intresse för bättre målstyrning med relevanta indikatorer för resultat och effekter och utövar därför ett konstant tryck på medlemsstaterna för att åstadkomma detta. Icke desto mindre måste man betona de framsteg som har skett i och med den nya programperioden 1994 1999 jämfört med föregående period 1989 1993. Vidare har intermediär utvärdering förstärkt kvantifieringen av målen och gjort programmen lättare att utvärdera, vilket kanske tillåter en mer positiv syn på kvaliteten hos framtida utvärderingsarbete i efterhand.

6.93 Det är kommissionens åsikt att analysen av verkan av åtgärder till förmån för företagen i huvudsak är medlemsstaternas ansvar. För sin del vill kommissionen signalera att den fortsätter att utföra ett allmännare analysarbete på en högre nivå om åtgärdernas socioekonomiska effekter bortom målet för de arbeten som revisionsrätten refererar till. Till exempel förbereds en noggrannare analys angående utvecklingen av små och medelstora företag inom områden som är berättigade till mål 2-stöd. Denna analys på lokal nivå som genomförs under ansvar av Europeiska gemenskapernas statistikkontor, avser ett visst antal mikroekonomiska indikatorer.

En tematisk analys har också inletts med målsättningen att genomföra en jämförelse av verkan och relevans av olika åtgärder som samfinansieras på de små och medel-stora företagens nivå. Denna utvärdering kommer att genomföras av utomstående oberoende experter efter ett öppet anbudsförfarande. Företagsåtgärdernas effektivitet är en viktig del av de intermediära utvärderingarna.

6.94 Det är tveksamt av vilket värde det är att jämföra de verkliga effekterna av en given åtgärd med de möjliga effekterna av andra åtgärder som skulle kunna ha valts.

Det är kommissionens åsikt att inom den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken är skapade varaktiga arbetstillfällen en viktig indikator vid bedömningen av strukturfondernas effekt. Kommissionen är också medveten om att bedömningen av effekten på arbetstillfällen kräver noggrannare uppskattningar som förutom till antalet skapade varaktiga arbetstillfällen som tidigare nämnts tar hänsyn till slumpvisa förändringar och effekter av förflyttningar, liksom till det antal små och medelstora företag som startas och läggs ned. Mot den bakgrunden har kommissionen sammanställt och spridit ett metoddokument till medlemsstaterna som ger en uttömmande förteckning av olika metoder för att mäta effekter och bidrag till sysselsättningen.

Kommissionen vill påpeka de svårigheter det innebär att genomföra en utvärdering av antalet skapade nettoarbetstillfällen, på grund av den stora mängd information som krävs. För att uppmuntra medlemsstaterna att bättre avgränsa de olika delarna av bedömningen av ett projekts effekter på sysselsättningen, särskilt de som rör de små och medelstora företagen, genomför kommissionen för närvarande ett uttagningsförfarande med hjälp av en panel av oberoende experter för att välja ut de åtgärder som gör det möjligt att visa en optimal effekt på sysselsättningen. De intermediära utvärderingarna kommer också att inriktas på noggrannare analyser och en bättre förståelse av interventionernas effekt på skapande av sysselsättning.

Inom ramen för skapandet av det samlade programplaneringsdokumentet för mål 2 för den nya programperioden 1997 1999 har frågan om bedömning av effekterna på sysselsättningen varit ett centralt element för förhandlingarna med medlemsstaterna.

6.95 a) Övervakningen av stöd som beviljats de små och medelstora företagen har förstärkts av införandet av relevanta uppgifter i det övervakningssystem som införts i Flevoland. Vad gäller regionen Merseyside uppstod ett missförstånd på grund av att det finns två olika indikatorer: "antal små och medelstora företag som fått stöd" och "fall av affärsstöd". I slutrapporten för MIDO- I-programmet som kommissionen godkände den 16 maj 1996 återfinns uppgiften "antal små och medelstora företag som fått stöd".

b) Den åtgärd som genomförts i kommunen Onnaing avser återställandet av en industritomt, anpassad för att kunna ta emot företag som inriktat sig på en begagnatmarknad. Den sortens marknads bräcklighet förklarar delvis varför företagen inte har kunnat slutföra sitt projekt, vilket är anledningen till att de skapade arbetstillfällena har gått om intet.

Vad gäller politiken för industriområden skall den få en ny inriktning antingen mot ett återställande av områdena till naturområden, med målsättningen att återskapa en god miljö eller mot en omvandling av områden som var avsedda för en särskild användning vid sidan av handels-ekonomin (nöjesparker, offentliga anläggningar, osv.).

Åtgärderna till förmån för små och medelstora industriföretag är mångsidiga (investeringsstöd, rådgivning, stöd till utveckling av ny verksamhet, företagsfastigheter, osv.) och utvärdering av dem kan inte begränsas till studiet av detta enskilda fall.

c) Kommissionen godtar att utvärderingssvårigheter kan uppkomma i sådana situationer. Sådana problem är emellertid ganska begränsade och de aktuella åtgärderna kan inte anses vara oberättigade till stöd.

d) Kommissionen erkänner att åtgärder till förmån för små och medelstora företag inte alltid har givit förväntade resultat. De strikta regler som kommissionen har ställt upp (till exempel att stöd och teknisk assistans som är en del av de små och medelstora företagens affärsplan bara finansieras om affärsplanen utförs, förmedlande organ skall vara självfinansierade i det långa perspektivet, osv.) har ibland resulterat i förseningar eller i att relevanta åtgärder inte har genomförts. Det berörda stödet har då överförts till "operativa" åtgärder. Detta var fallet med Grekland.

e) Kommissionen kommer att studera detta fall och kommer att vidtaga alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa kvalitet och tillförlitlighet hos de indikatorer som utgör grunden för utvärdering av företags- och innovationscentrum och pilotprojektet "Riskkapitalfond".

Slutsats

6.96 Kommissionen vidtar redan nödvändiga åtgärder för att göra en komplett förteckning av åtgärder till förmån för små och medelstora företag.

6.97 Kommissionen erkänner att det finns ett behov att förstärka de åtgärder för offentliggörande och information som är knutna till gemenskapens stödprogram till förmån för små och medelstora företag, liksom nödvändigheten av förenklingar, men kommissionen anser att dessa uppgifter i första hand åligger de nationella myndigheter som är behöriga för utarbetande och genomförande av programmen. Kommissionen är redo att ge medlemsstaterna all teknisk hjälp som är nödvändig härvidlag. Att befrämja användningen av bra metoder i medlemsstaterna när det gäller utlysande av projekt stöds också av kommissionen.

Kommissionen har utvecklat ett antal vägar för att ge de små och medelstora företagen information om gemen-skapsprogrammen. Dessa kommer att ytterligare förbättras genom införandet av 1997 2000 års program för små och medelstora företag i den europeiska unionen och särskilt målsättningen att utveckla de europeiska innovations- och utvecklingscentrumen till den första informationspunkten vilken kan utvecklas till att vara den enda plats där man söker information om gemenskapsprogrammen.

6.98 Samordningen av åtgärderna och interventionernas effektivitet är en fråga som upptar både ledningarna för programmen i medlemsstaterna och kommissionen. Övervaknings- och utvärderingsbestämmelser genomförs på programnivå. Tematisk och övergripande utvärdering angående strukturfondernas effekt på de små och medel-stora företagen kommer också att ge kommissionen möjlighet att klarlägga vilka interventionssätt som är de mest lämpliga, utifrån en förteckning av existerande fungerande metoder.

Eftersom kommissionen inser betydelsen av att förstärka samordningen av dess åtgärder till förmån för de små och medelstora företagen omorganiserade den sina avdelningar i april 1996 då bland annat en ny särskild enhet skapades inom GD XXIII. Den enheten har särskilt till uppgift att ta hand om samordnade åtgärder och sköta samordningen av gemenskapsprogram till förmån för de små och medelstora företagen, liksom att förbättra företagens tillgång till gemenskapsprogrammen. Samordningen sker dels externt, tillsammans med medlemsstaterna genom samordnade åtgärder som genom utbyte av de bästa metoderna avser att åstadkomma konvergens av den nationella politiken till förmån för de små och medelstora företagen och överföring av de bästa metoderna, dels internt, genom samarbete mellan kommissionens avdelningar.

6.99 Det integrerade programmet som antogs i december 1996 ger en övergripande ram för gemenskapsåtgärderna till förmån för små och medelstora företag, de åtgärder som genomförs specifikt inom företagspolitiken (inom ramen för det tredje flerårsprogrammet) och de åtgärder som utförs inom ramen för andra gemenskapspolicy till förmån för de små och medelstora företagen. Vad gäller samordning omfattar programmet samordnade åtgärder med medlemsstaterna, som konkretiserar artikel 130 i fördraget, vars målsättning är att befordra samråd och samordning mellan medlemsstaterna och mellan dem och kommissionen för att på så sätt säkerställa utbyte och överföring av bra metoder. Dessutom finns det interna förfaranden som införts för att tillse bättre samordning mellan kommissionens avdelningar.

6.100 Dessa tvetydigheter har till stor del avlägsnats tack vare kommissionens rekommendation om definitionen av små och medelstora företag. Medlemsstaterna måste följa denna definition varje gång kommissionen gör en översyn av stödprogrammen till förmån för små och medelstora företag. För övrigt måste medlemsstaterna, Europeiska investeringsbanken och Europeiska invester-ingsfonden informera kommissionen före den 31 december 1997 om de åtgärder som de har vidtagit för att anpassa sig till den definition av små och medelstora företag som fastställdes genom en rekommendation i april 1996. Likaså skall övergångsbestämmelserna som gäller för de nuvarande gemenskapsprogrammen vad gäller definitionen av små och medelstora företag upphöra senast den 31 december 1997.

6.101 Kommissionen anser att inlemmandet av stödprogrammen i de operativa programmen har gjort det möjligt att starta ett antal mer sammanhållna och övergripande åtgärder till förmån för de små och medelstora företagen, i en viss region.

6.102 Faktabladen "Riskkapitalfonder" och "Garantifonder" som kommissionen godkände den 16 april 1997 innehåller bestämmelser som gör det möjligt att säkerställa att fondernas kapital verkligen utnyttjas till 100 % för interventioner i företagen.

6.103 Kommissionen inser omfattningen av det arbete som återstår att utföra. Det är kommissionens åsikt att detta arbete i synnerhet måste utföras inom ramen för en ledning och en striktare kontroll av medlemsstaterna. Kommissionen en förordning i kraft av artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 för att fastställa de detaljerade reglerna för finansiell kontroll som skall utföras av medlemsstaterna.

6.104 Kommissionen inser behovet att förbättra utvärderingen av effekten på små och medelstora företag av de åtgärder som är avsedda att hjälpa dem och som samfinansieras av strukturfonderna. Studier för att avhjälpa de aktuella problemen kommer att startas eller är redan inledda.

Tabell 6.1 - Fördelning av åtaganden och utbetalningar för perioden 1991 1996

>Start Grafik>

Volymen på åtagandena (1991 1996)

ecu

År-månad

Antal åtaganden (1991 1996)

Antal

År-månad

Volymen på utbetalningarna (1991 1996)

ecu

År-månad

Antal utbetalningar (1991 1996)

Antal

År-månad

Hänvisningar till budgeten för 1996: B2-12; B2-14; B2-182; B2-19; B2-2; B2-3; B2-6; B2-7 och B5 325.

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 7(278*) Europeiska socialfonden

7.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 7.1 - 7.5

Genomförande av budgeten 7.6 - 7.14

Särskilda granskningar 7.15 - 7.34

Partnerskapet 7.15 - 7.19

Den privata sektorn, mål 4 och Adapt 7.20 - 7.29

Additionalitet 7.30 - 7.34

Granskning av systemen 7.35 - 7.57

Slutsatser 7.58 - 7.68

INLEDNING

7.1 Europeiska socialfonden (ESF) är ett viktigt instrument för att främja de europeiska målen vad gäller sysselsättning och utbildning.

7.2 Detta kapitel granskar genomförandet av de väsentligaste ändringarna i de förordningar som avser tillämpningen av ESF 1994 1999, gemenskapens ramar för stöd, nedan kallade EGSR2. Det utgör således en fortsättning på den granskning som revisionsrätten har lagt fram i sin årsrapport för budgetåret 1995(279), utvärderar förändringarnas effektivitet och granskar tillförlitligheten i de nationella kontrollsystemen.

7.3 De viktigaste ändringarna enligt förordningarna(280) avser att stärka partnerskapet (mellan kommissionen, nationella myndigheter och "ekonomiska och sociala parter"), att säkerställa additionaliteten och att förbättra uppföljningen och utvärderingen av genomförandet av ESF inom alla förvaltningsnivåer.

7.4 Ett nytt mål 4 har inrättats(281) för att underlätta arbetstagarnas anpassning till industriella förändringar och till förändringar i produktionssystemen. Det utsträckte de åtgärder som syftade till att ge anställda möjlighet till vidareutbildning och förutsåg att utbildningssatsningen skulle medfinansieras med privata medel. Målet lägger tonvikten på små och medelstora företag (SMF). Revisionsrättens granskning omfattade en inledande utvärdering av målets tillämpning och av det närliggande gränsöverskridande gemenskapsinitiativet Adapt.

7.5 För att undersöka hur effektivt genomförandet av EGSR2 totalt sett har varit, har granskningar genomförts vid kommissionen och i tio medlemsstater (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Sverige och Förenade kungariket). Resultaten skall analyseras tillsammans med resultaten från revisionsrättens granskning inför revisionsförklaringen.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

7.6 Under 1996, det tredje året för genomförandet av EGSR2, fortsatte kommissionen att göra åtaganden och utbetalningar inom ramen för EGSR1 (1990 1993). Såsom revisionsrätten redan har påpekat i sina årsrapporter för 1994 och 1995 har medlemsstaterna inte utnyttjat de disponibla åtagandena trots den utsträckta betalningsperioden för EGSR1. Ett åtagande om 444 miljoner ecu har dragits tillbaka efter det att de operativa programmen för EGSR1 har avslutats. 17 % av de operativa programmen, vilket motsvarar ett belopp om 1 204,3 miljoner ecu, har emellertid ännu inte avslutats (se punkt 7.10).

7.7 En större andel av de disponibla anslagen har använts under 1996 än under de två föregående åren. För ESF i dess helhet har både åtagandebemyndigandena (7 150 miljoner ecu) och betalningsbemyndigandena (6 036 miljoner ecu) utnyttjats till 100 %. Genomförandet av målen har emellertid varierat kraftigt. Utnyttjandet av de ursprungliga åtagandebemyndigandena för mål 3 har motsvarade 126 %, men det fortsatte däremot att vara lågt för målen 4, 5b och 6 med en utnyttjandegrad på 69 %, 51 % respektive 41 %. Detta visar hur svårt det är att genomföra program som inte alltid tar tillräcklig hänsyn till medlemsstaternas förvaltningskapacitet eller till rambestämmelsernas komplexitet. Det totala genomförandet av åtagandebemyndigandena för gemenskapsinitiativen för sysselsättning och utveckling av mänskliga resurser uppgick efter överföringar till 96 %, men för Adapt-initiativet, som har haft problem med genomförandet (se punkt 7.29), användes endast 65 % av de ursprungliga anslagen. Gemenskapsinitiativet Now avseende kvinnors integrering på arbetsmarknaden har endast utnyttjat 10 % av de ursprungliga åtagandebemyndigandena.

7.8 Uppgifterna visar i vilken omfattning anslagen används på kommissionsnivå. De tar inte hänsyn till de ytterligare fördröjningar som uppstår när medlen skall överföras till projektledaren eller vid dennes användning av dem och avspeglar alltså inte det faktiska operativa utnyttjandet.

7.9 Tabell 7.1 visar medlemsstaternas utnyttjande av de planerade beloppen för 1994, 1995 och 1996. Genomförandet av budgeten ökade jämfört med de två föregående åren, men de angivna beloppen visar ett lågt utnyttjande för vissa medlemsstater, särskilt Grekland och Italien, där genomförandet av de operativa programmen har försenats.

7.10 Kommissionen har beviljat utsträckta tidsfrister till mitten av 1997 för ett belopp om 523,4 miljoner ecu avseende 12 italienska operativa program(282) som omfattas av EGSR1 (1989 1993). Vid en granskning som utförts av kommissionen hade det framkommit att denna medlemsstat hade gjort utgiftsåtaganden om 78 miljoner ecu efter det slutdatum som godkänns i de operativa programmen och att utgifterna således inte berättigade till ESF-medel(283). Trots detta gick kommissionen sedan med på en begäran som gjordes av de italienska myndigheterna efter det slutdatum som anges i de operativa programmen, och utan att de behöriga övervakningskommittéerna tillfrågades i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EEG) nr 4253/88 om att utsträcka de operativa programmen och därigenom "normera" motsvarande åtaganden. Detta skiljer sig från utsträckandet av de operativa programmen i Förenade kungariket 1995, där de belopp som anslogs på nytt finansierades genom anslag för perioden 1994 1999(284).

7.11 Övervakningskommittéerna kan omdisponera de belopp som inte utnyttjas under ett år till kommande år. Tabell 7.1 ger en indikation om de medlemsstater där så har skett genom att de ursprungligen planerade beloppen jämförs med de åtaganden som har gjorts. En omdisponering av utgifterna till det följande året eller till senare år gör det möjligt för en medlemsstat att erhålla ett förskott för det följande året, trots att den inte har lyckats förbruka den erforderliga andelen av det tidigare förskotterade beloppet(285). Sådana åtgärder motsvarar inte en sund ekonomisk förvaltning, även om de inte strider mot de gällande strukturfondsbestämmelserna.

7.12 Förordningen tillåter förskott upp till 50 %(286). Det har emellertid konstaterats exempel där kommissionen återigen har utbetalat förskott i onödan, eftersom det italienska operativa programmet för mål 4 inte genomförs i tillfredsställande takt och de nationella förvaltningarna har försenat överföringen av medel till det operativa programmet för mål 3 i Frankrike. Beloppen för dessa två operativa program uppgick till 84 miljoner ecu. Kommissionen bör göra ytterligare ansträngningar i överensstämmelse med sitt svar till revisionsrätten avseende år 1995(287).

7.13 Flertalet av de granskade medlemsstaterna har inte alltid gjort utbetalningarna till stödmottagarna inom den tremånadersperiod som anges i artikel 21.5 i förordning (EEG) nr 2082/93(288). Detta kan antingen leda till svårigheter vid projektförvaltningen eller till outnyttjade förskott från Europeiska unionens budget.

7.14 Diskrepansen mellan behov och förskottsbetalningar blir särskilt tydlig när kommissionen gör ett enstaka åtagande för fleråriga program enligt artikel 20.3 i förordning (EEG) nr 2082/93. Sådana åtaganden kan uppgå till 40 miljoner ecu och täcker vanligen den sexårsperiod som EGSR2 omfattar. Samtidigt som åtagandet görs, erhåller medlemsstaten ett förskott på upp till 50 %. I praktiken är medlemsstaterna inte i stånd att uppfylla kravet att utbetala förskottet inom den angivna tidsfristen på tre månader. Det totala värdet för sådana förskott uppgår till ca 250 miljoner ecu.

SÄRSKILDA GRANSKNINGAR

Partnerskapet

7.15 Det förstärkta partnerskapet (se punkt 7.3) skall tillämpas i enlighet med bl.a. artikel 4 i förordning (EEG) nr 2081/93, som anger att varje medlemsstat skall utse de ekonomiska och sociala parterna (härefter kallade partnerna). Partnerskapet omfattar förberedelse och finansiering liksom förhandsbedömning, övervakning och utvärdering i efterhand av verksamheten.

7.16 Samarbetet mellan partnerna äger till största del rum i övervakningskommittéerna. Det finns övervakningskommittéer för gemenskapsramarna för stöd, de operativa programmen och de samlade programplaneringsdokumenten (SPD) i varje medlemsstat, för samtliga mål samt även för gemenskapsinitiativen Adapt och Sysselsättning. Beroende på vilken medlemsstat det är fråga om kan övervakningskommittéerna för de olika målen och gemenskapsinitiativen utses på nationell, regional och ibland multiregional nivå.

7.17 I Portugal utgörs övervakningskommittéerna huvudsakligen av statstjänstemän, även om nationella representanter har meddelat kommissionen att de är beredda att utvidga deltagandet av partner i framtiden. I Förenade kungariket består övervakningskommittéerna av företrädare från olika sektorer: lokala myndigheter, utbildnings- och företagskommittéer samt frivilliga intressen. Trots att vissa övervakningskommittéer har representanter från industri- och tjänstesektorn, förekommer inga direkta representanter för arbetsgivare eller anställda. I övriga medlemsstater har partnerskapet en bredare bas, och industrins båda parter, arbetsgivarorganisationer såväl som fackföreningar, har utsetts att ingå som partner, även om de i vissa fall snarare är observatörer än deltar fullt ut i övervakningskommittéerna.

7.18 Allmänt sett kan insatser från arbetsgivare, anställda och missgynnade grupper leda till effektivare planering, bedömning, övervakning och utvärdering samt till ökad acceptans för de beslut som fattas. Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att verka i denna riktning. I Spanien, Frankrike och Italien består emellertid en del övervakningskommittéer av drygt 50 medlemmar, och en fransk övervakningskommitté har över 70 medlemmar.

7.19 Trots det positiva intryck som revisionsrätten har fått av kommissionens åtgärder när det gäller partnerskap, har granskningen avslöjat vissa övervakningsområden där kommissionen borde ha uppmanat de övriga partnerna, särskilt de nationella myndigheterna, att förbättra sina insatser, nämligen:

a) Partnerskapet var avsett att verka i det viktiga planeringsskedet och klarlägga vilka åtgärder som behöver vidtas. Samrådet inom ramen för partnerskapet bestod emellertid snarare i att avge yttranden om utkast till planer än att i nära samarbete klarlägga behoven och söka lösningar. Tillfället att involvera partnerna fullt ut i planeringsprocessen har därmed gått förlorat.

b) Många sekretariat har inte lyckats hålla de slutdatum för utskick av dokumentation som anges i kommittéernas egen arbetsordning.

c) Medlemmarna bör också erhålla en lägesrapport om vilka resultat som har uppnåtts och vilka åtgärder som skall vidtas. Vid granskningen befanns en kommitté ha genomfört detta (Förenade kungariket, mål 5b, "Rural Wales and the Borders"), men detta tycks snarare vara undantag än regel.

d) I allmänhet skall de övervakningskommittéer som ansvarar för ESF mötas minst två gånger om året. I vissa medlemsstater har detta inte skett, antingen genom förbiseende(289) eller för att det har saknats framsteg att rapportera om(290).

e) Ingen av övervakningskommittéerna för de operativa programmen som granskats i medlemsstaterna av revisionsrätten har tillfrågats om de punkter som tagits upp i oberoende granskningsrapporter, och man har därigenom förlorat viktiga tillfällen att undersöka de problem som har påträffats och att finna lösningar för att underlätta en sund ekonomisk förvaltning.

f) Fastän de medel från ESF, ERUF och EUGFJ-utveckling som har anslagits inom ramen för målen 1, 2 och 5b granskas av samma övervakningskommittéer i medlemsstaterna eller regionerna, har en undersökning av mötesprotokollen visat att samordningen av insatserna mellan fonderna måste förbättras. Endast i Irland har det utförts en samordnad granskning av åtgärder inom de olika strukturfonderna.

g) Trots att ramarna för gemenskapsstöd inrättades för tre år sedan, har endast ett fåtal övervakningskommittéer analyserat och utvecklat indikatorer för att mäta effektiviteten i ESF-satsningarna, vilka anges i de operativa programmen och de samlade programplaneringsdokumenten. Det råder dessutom fortfarande en grundläggande brist på information om effektiviteten i den utbildning som ges inom ramen för utbildningsinriktad sysselsättning.

Den privata sektorn, mål 4 och Adapt

7.20 Som redan har nämnts i punkt 7.4 är ett av inslagen i strukturfondsreformen den privata sektorns ökade närvaro inom ramen för det nya målet 4, som ålägger privata företag att medfinansiera en lämplig andel av kostnaderna för de projekt som kommer deras egen arbetskraft till godo(291).

7.21 Mål 4-åtgärder avser anpassningen av arbetstagare i företagen till industriella förändringar och förändringar i produktionssystemen. De tillämpas i alla medlemsstater utom Förenade kungariket, som har beslutat att använda de andra målen för att ge yrkesutbildning. För de medlemsstater som omfattas av mål 1 faller dessa inom ramen för mål 1-åtgärder. De har mycket gemensamt med det gränsöverskridande gemenskapsinitiativet Adapt, som kan ses som det gränsöverskridande inslaget i mål 4. Båda framhåller de små och medelstora företagens betydelse, och ett villkor för finansiering från Adapt är just att projekten skall ha en nyskapande karaktär.

7.22 De totala utgiftsbelopp som har avsatts för EGSR2 uppgår till 2 350 miljoner ecu (mål 4) och till 1 354 miljoner ecu (Adapt). Eftersom genomförandet har drabbats av förseningar, måste emellertid tidsplanen för finansieringen omdisponeras.

7.23 Såsom beskrivs i nedanstående punkter har kommissionen inte lämnat tillräckliga anvisningar för tillämpningen av de konkurrensregler som anges i artikel 92 i EEG-fördraget(292) och som utvecklas i kommissionens dokument "Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag"(293). Reglerna tillämpas på olika sätt av medlemsstaterna. Kommissionen har informerat revisionsrätten(294) om att konkurrenspolitiken (artikel 92 i EEG-fördraget) inte är tillämplig på stöd från ESF, eftersom det snarare beviljas enskilda anställda än företaget. Varje samlat programplaneringsdokument eller operativt program för mål 4 innehåller emellertid en bestämmelse som anger att kommissionen uppskjuter betalningen till dess att den är förvissad om att konkurrensreglerna är uppfyllda. Enligt riktlinjerna tillåts dessutom för varje företag ett offentligt stöd på högst 50 % till utbildningsåtgärder för anställda (omfattande medfinansiering på både nationell nivå och gemenskapsnivå). När det totala stödet till ett företag överskrider 100 000 ecu under sammanlagt tre år, kan kommissionen i undantagsfall bevilja dispenser efter en anmälan från medlemsstaten i varje enskilt fall. Detta gäller särskilt för de regioner som omfattas av mål 1. De aktuella satserna för offentligt stöd motsvarar 55 % till 94 %.

7.24 Revisionsrätten har redan för kommissionen påpekat inkonsekvenserna i dess tolkning av reglerna. Efter en granskning i Tyskland uppmärksammade revisionsrätten kommissionen på problemet i april 1995(295) och tog upp frågan i sin årsrapport för budgetåret 1994(296). Kommissionen har aldrig lämnat något svar på dessa iakttagelser och revisionsrättens granskningar under 1996 och 1997 har bekräftat dessa inkonsekvenser. I Tyskland är det regel att använda anmälningsförfarandet för projekt som omfattas av mål 4. Detta är inte förhållandet i Frankrike, där flera projekt överstigande 100 000 ecu inte har anmälts och inte av övervakningskommittéerna har ansetts vara anmälningspliktiga. Vid granskningen konstaterades ett liknande fall i Grekland. Å andra sidan har övervakningskommittéerna för mål 4 i Belgien, i vilka det ingår företrädare från kommissionen, på grund av oklarheterna uteslutit projekt som skulle gynna ett enda företag. Detta är en av orsakerna till den låga genomförandegraden för mål 4 i Belgien. Behandlingen av företagen skiljer sig alltså mellan de olika medlemsstaterna.

7.25 Enligt ingressen i rådets förordning (EEG) nr 2084/93 avser mål 4-åtgärderna att omfatta ekonomin som helhet snarare än särskilda sektorer eller industrier. Såsom konstateras i en rapport från kommissionen(297) och även har uppmärksammats av revisionsrätten har den sektoröverskridande karaktären inte respekterats i flertalet medlemsstater.

7.26 I ett antal granskade projekt var de personer som erhållit utbildning inom ramen för mål 4-åtgärder inte berättigade till stöd (anställda i företag) utan var egentligen arbetslösa som sökte arbete. I Sverige har personal inom den offentliga sektorn (sjukhus) erhållit utbildning inom ramen för mål 4. I Italien (Emilia Romagna) bestod 141 av de 1 105 ESF-godkända mål 4-projekten av kurser i arbetsskydd som företagen ordnade för sina anställda och som alltså inte föreföll vara knutna till anpassningen av arbetstagare som hotas av arbetslöshet till följd av industriella förändringar eller förändringar i produktionssystemen och därför inte omfattas av mål 4 (artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 2084/93). Kommissionen bör klarlägga om sådana utgifter berättigar till stöd och underrätta alla medlemsstater om detta.

7.27 Såsom nämnts i punkt 7.21 bör tonvikten läggas på de små och medelstora företagen, men i Spanien, Frankrike och Portugal har stora företag erhållit betydande finansiering från ESF och principen om koncentration på de små och medelstora företagen har därmed gått förlorad. I enlighet med artikel 5.3 i förordning (EEG) nr 2084/93 "skall företag vars arbetstagare [av båda könen] har möjlighet att delta i utbildningsåtgärder finansiera en lämplig del av kostnaden för sådana åtgärder". De nationella myndigheterna i Belgien, Italien och Portugal framhåller att mindre SMF inte förmår uppfylla kravet att delta i finansieringen av projekten. Revisionsrätten har själv konstaterat två projekt i Belgien, där företaget inte har medverkat finansiellt, och kommissionens rapport nämner denna svårighet när det gäller Spanien. Situationen är problematisk, eftersom små och medelstora företag just på grund av sin begränsade storlek ofta saknar resurser för att undersöka finansieringsmöjligheter, göra ansökningar, ordna medfinansiering och bevilja sina anställda ledighet för utbildning. Företrädare för Portugal har uppskattat att 80 % av alla små och medelstora företag i Portugal är enmansföretag. Det är främst på grund av dessa strukturella svårigheter som rådet i sitt beslut nr 97/15(298) har understrukit vikten av att göra utbildning tillgänglig för de små och medelstora företagen.

7.28 I sitt svar till revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994(299) har kommissionen medgett att förvaltarna av de åtgärdsprogram som omfattas av mål 4 bör underlätta för små och medelstora företag att få tillgång till stöd från ESF. Dessutom har kommissionen åtagit sig att utvärdera effekten av de berörda operativa programmen, men i början av 1997 hade detta ännu inte utförts. För ytterligare analys av SMF, se kapitel 10 (forskning) och kapitel 6 (ERUF) i denna årsrapport.

7.29 Samordningen av genomförandet av Adapt-åtgärder har inneburit särskilda svårigheter. Godkännandet av partner delegerades till medlemsstaterna och det fanns ingen gemensam tidsplan för projektens genomförande. Ibland godkänner en medlemsstat en partner för ett visst projekt på sitt territorium samtidigt som en annan medlemsstat inte ger sitt godkännande, eller ger det först flera månader senare, vilket leder till att partner och innehåll i godkända projekt ändras. Betalningar till partnerna i olika medlemsstater har inte samordnats, vilket också har resulterat i förseningar. Flertalet Adapt-projekt har drabbats i varierande grad, och i de mest extrema fallen, där en italiensk partner ingick, utbetalades inte Adapt-anslagen för 1995 till de nationella partnerna i projektet förrän vid slutet av 1996.

Additionalitet

7.30 Additionalitetsprincipen är en av pelarna i strukturfondsreformen. Denna syftar till att säkerställa att de olika medlemsstaternas finansiella satsningar inom ramen för varje mål inte minskar under EGSR2 jämfört med den föregående programperioden (EGSR1). Revisionsrätten har granskat de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen för att visa på additionaliteten i sina satsningar och har utvärderat den metodik som medlemsstaterna har använt med avseende på konsekvens, lämplighet och tillförlitlighet. Ansvaret inom kommissionen för att granska informationen ligger hos olika generaldirektorat beroende på vilka mål som avses.

7.31 Kommissionen är inte ålagd att granska additionaliteten per enskild fond i mål 1-länderna. GD V har emellertid för EGSR1 (1990 1993) utfört en granskning av additionaliteten i mål 3 och 4 inom mål 1-regionerna (Irland, Grekland, Portugal och Spanien). Slutsatserna i en rapport från GD V i februari 1995 om EGSR1-målen 3 och 4 har visat att additionalitetsprincipen följs i Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Portugal samt med viss tvekan i Danmark, Nederländerna och Italien, men det har inte framkommit att den följs i Belgien, Grekland, Spanien, Irland och Förenade kungariket. Fastän det konstateras i rapporten att man måste gå vidare med granskningen av additionalitetsprincipen i de fem sistnämnda medlemsstaterna, har inte ärendet följts upp och avslutats. Dessutom har resultaten från kommissionens granskningar av additionaliteten när det gäller EGSR1-målen 1, 2 och 5b ännu inte offentliggjorts tre år efter periodens slut och de definitiva slutsatserna har således inte kunnat dras.

7.32 Det är oroväckande att kommissionen inte har fullföljt sin granskning av additionaliteten avseende EGSR1. I artikel 9 i förordning (EEG) nr 2082/93 anges att additionaliteten skall visas per mål jämfört med den föregående programperioden (EGSR1 1990 1993). Eftersom kommissionen inte har fått fram helt tillfredsställande uppgifter för åtta av de tolv medlemsstaterna, utgör de en synnerligen bristfällig grund vid granskning av additionaliteten i EGSR2.

7.33 Den metodik som har använts av GD II kräver att alla strukturutgifter granskas för varje mål, medan GD V granskar valda ESF-utgifter för att säkerställa att det nationella bidraget inte minskar. Det senare tillvägagångssättet är en mindre exakt metod för att kontrollera additionaliteten, eftersom åtgärderna och de stödmottagare som erhåller ESF-anslag ändras mellan EGSR1 och EGSR2. Det kan även ske förändringar under själva EGSR2-perioden (åtgärder kan t.ex. inrättas eller dras in och stödmottagare kan vara berättigade till stöd vid en viss tidpunkt men inte vid en annan).

7.34 Granskningen av de uppgifter och den metodik som medlemsstaterna har använt för att sammanställa och redovisa utgifterna har visat att det krävs förbättringar, särskilt i Grekland, för att uppnå en tillfredsställande tillförlitlighet vid fastställande av additionaliteten. Den nuvarande arbetsfördelningen mellan fyra generaldirektorat vid kommissionen säkerställer heller inte en effektiv förvaltning och korrekta uppgifter. Att ansvaret delas mellan GD V för enbart ESF-mål och GD XVI och GD VI med förstärkning från GD II förvärrar problemet med dubbelräkning och skiljaktigheter i uppgifterna, eftersom utgifter för målen 3 och 4 förekommer inom mål 2- och 5b-områden.

GRANSKNING AV SYSTEMEN

7.35 Revisionsrätten har i sin föregående årsrapport för budgetåret 1995(300) understrukit behovet av gemensamma kriterier för berättigande till stöd i medlemsstaterna. Efter diskussioner och förhandlingar med medlemsstaterna har kommissionen fattat beslut i ärendet med verkan från den 1 maj 1997(301). De följande punkterna visar områden där medlemsstaterna behöver få ytterligare riktlinjer när det gäller vilka utgifter som berättigar till stöd.

7.36 Ett allvarligt problem uppstår när utgifter, som efter granskningar eller andra kontroller har visat sig inte vara berättigade till stöd, ersätts av medlemsstaterna med andra utgifter som de anser vara stödberättigade.

7.37 Utgifter som ersätter andra utgifter får inte avse projekt som redan har påbörjats eller avslutats eller där offentlighetskriteriet för ESF-anslag inte har uppfyllts. Likaså bör det vara ett villkor att ansvariga myndigheter lämnar ett förhandsgodkännande av inriktningen för ESF-anslagen, samt att revisorer från medlemsstaterna och Europeiska unionen ges möjlighet att granska genomförandets fortskridande. På så sätt skulle alla ESF-utgifter som tas upp i en utgiftsredovisning kunna granskas. För närvarande tillämpas inte dessa kriterier systematiskt av medlemsstaterna.

7.38 Det behövs även riktlinjer för om ESF-bidragens nivå kan ökas för att kompensera för icke stödberättigade utgifter i ett projekt. Kommissionen har meddelat revisionsrätten att bidrag från ESF maximalt får uppgå till den procentsats eller det belopp som anges när projektet godkänns, varvid det lägsta beloppet gäller. Revisionsrätten instämmer i den tolkningen som dock inte tillämpas av alla medlemsstater.

7.39 ESF kan inom ramen för EGRS2 finansiera studier på gymnasienivå som har en tydlig koppling till arbetsmarknaden(302). En del medlemsstater beviljar ESF-stöd generellt till skolungdomars obligatoriska gymnasieutbildning. I vissa fall inriktas de medfinansierade åtgärderna när det gäller gymnasieutbildning(303) på särskilda målgrupper eller målverksamheter, medan de i andra fall omfattar den del av det obligatoriska gymnasieutbildningsprogrammet, som medlemsstaten anser har teknisk inriktning. Detta gäller för Spanien som har använt 17,1 miljoner ecu i ESF-anslag för sådana åtgärder under 1995 och 23,9 miljoner ecu under 1996. Revisionsrätten har frågat kommissionen och de nationella myndigheterna om denna gymnasieutbildning ligger inom förordningens räckvidd (304). I sitt svar lämnar kommissionen ansvaret för tolkningen av regeln till medlemsstaterna, vilket varken säkerställer en korrekt tillämpning av förordningen eller en enhetlig behandling från medlemsstaternas sida.

7.40 Vissa andra studiekurser innehåller både teori och inslag av praktik, antingen i klassrummet eller på arbetsplatsen. Kommissionen har bekräftat att riktlinjer har fastställts för EGSR1, men däremot inte för de aktuella åtgärderna om vilka utgifter för den praktiska delen av kursen som man kan söka stöd för. Sådana riktlinjer bör lämnas.

7.41 I Spanien fastställer Real Decreto 631/93(305) bl.a. regler för vilka utgifter som berättigar till stöd genom ESF-anslag. De tillåter att upp till 10 % av förvaltnings- och lönekostnaderna, utöver de utgifter som styrks av verifikationshandlingar, betalas utan att verifikation har förelagts. Detta inte är förenligt med gemenskapens bestämmelser.

7.42 Medlemsstaterna skall styrka sina utgifter i överensstämmelse med villkoren i förordning (EEG) nr 2082/93(306). Granskningen har ännu en gång bekräftat att vissa ansökningar om slutbetalning inte är grundade på de utgifter som utbildningsarrangörerna verkligen har haft under en bestämd period, vilket anges i förordningen och även fastställs i de operativa programmens standardvillkor. Vissa medlemsstater, främst Spanien, Frankrike och Italien, anger i stället till kommissionen belopp som av administrationen har överförts till de förvaltande organen utan att det säkerställs att de utgifter som ligger till grund för utgiftsredovisningarna verkligen har förekommit och stöds av fakturor eller andra redovisningshandlingar. Utgifter har ibland angetts utan något som helst underlag (se även punkterna 7.52, 7.54 och tabell 7.2).

7.43 I Portugal har ett antal åtgärder inom ramen för Pedip-programmet(307) förvaltats av industri- och energiministerierna. Ministerierna har sänt en förteckning över åtta villkorligt godkända projekt som inte har erhållit finansiering till DAFSE, det ansvariga kansliet vid arbetsministeriet(308). DAFSE har å sin sida tagit upp beloppen, som uppgår till totalt 4,5 miljoner ecu, i sina ansökningar om slutbetalning för 1995. Efter revisionsrättens granskning har de portugisiska myndigheterna beslutat att genomföra en ingående undersökning av Pedip.

7.44 För att minska risken för oriktiga utgiftsredovisningar bör kommissionen säkerställa att medlemsstaterna grundar dem på tillförlitliga uppgifter. De utgiftsredovisningar som görs av det intygande organet i medlemsstaten skall alltid grunda sig på en fullständig och detaljerad förteckning över de projekt och dithörande utgifter som ingår i utgiftsredovisningen. Detta skulle uppmuntra medlemsstaterna att se till att lämpliga redovisningssystem upprätthålls och att de inblandade nivåerna inom förvaltningen uppfyller sina förpliktelser i enlighet med de finansiella genomförandebestämmelserna för det operativa programmet etc. Den löpande och slutliga verifikationen av utbildningsarrangörernas och stödmottagarnas utgifter är dessutom otillräcklig. Dålig kontroll över utgiftsredovisningarna gör de uppgifter som anges av medlemsstaterna föga tillförlitliga (se punkterna 7.46 7.49).

7.45 I enlighet med förordning (EEG) nr 1681/94(309) skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om oriktigheter med en finansiell konsekvens på 4 000 ecu eller mer. Tabell 7.3 visar antalet oriktigheter inom ESF som medlemsstaterna har meddelat till kommissionen för åren 1994 1996. Oriktigheterna är av stadigt ökande finansiell betydelse. Det totala antalet fall uppgår till 309. Kommissionen har informerat revisionsrätten om att det vid detta stadium inte är möjligt att beräkna det tillämpliga räntebeloppet(310).

7.46 Förutom oriktigheter förekommer andra svagheter i medlemsstaterna i samband med betalningarna. I sin särskilda rapport till stöd för revisionsförklaringen för budgetåret 1995(311) påtalade revisionsrätten att andelen väsentliga felaktigheter vad gäller strukturfonderna är avsevärt högre än den genomsnittliga andelen för den allmänna budgeten i dess helhet (punkt 4.18), och att formella fel förekommer i mycket stor utsträckning (punkt 4.20). Under 1996 granskade revisionsrätten ett urval bestående av 69 ESF-åtgärder. Granskningarna avslöjade felaktigheter med möjliga ekonomiska konsekvenser för 31 åtgärder. Ytterligare 19 åtgärder uppvisade dessutom formella felaktigheter, där t.ex. information till stödmottagarna, branschen och allmänheten om ESF-deltagandet saknades och ESF-medlen inte särredovisades. Iakttagelserna bekräftas i stor utsträckning av kommissionens egna granskningar.

7.47 Att för höga ESF-belopp ofta anges av initiativtagarna och de slutliga stödmottagarna är symtomatiskt för ett system där reglerna för stödberättigande inte alltid var klart definierade och tillämpade. Det har därför varit frestande för den som redovisar utgifterna att förlita sig på att hellre "bli friad än fälld" och att det är förvaltningarnas sak att godta eller ifrågasätta de uppgivna beloppen vid sina skrivbordskontroller. Kommissionen har nu vidtagit åtgärder inom ramen för SEM 2000 för att bemöta denna praxis.

7.48 Kommissionens kontroller bör kompletteras med ett program som ger de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna möjlighet att granska och verifiera stödmottagarnas uppgifter för att säkerställa tillförlitligheten i utgiftsredovisningarna. Mer än hälften av medlemsstaterna saknar en särskild verifikations- och granskningsgrupp inom den ansvariga nationella myndigheten.

7.49 Behovet att förbättra kontroll- och granskningsförfarandena framgår av följande brister som har påträffats i medlemsstaterna:

a) Det saknas överenskomna och allmänt tillgängliga riktlinjer för stödberättigande och granskning.

b) Det finns ingen klar och omedelbar uppföljning av granskningsresultaten för att säkerställa att korrigeringar och återbetalningar görs och uppges i rapporterna och yrkandena till kommissionen.

c) Bristfällig samordning mellan olika ministeriers och regioners granskande organ medför en risk för att dubbelfinansiering inte upptäcks.

d) Avsaknad av ett kontrollprogram grundat på riskbedömning samt resurser att genomföra detta.

e) Avsaknad av granskning på direktionsnivå av felaktigheter som har upptäckts vid skrivbordskontroller för att bedöma om granskningen skall utsträckas.

7.50 Med hänsyn till resultaten från revisionsrättens och kommissionens granskningar bör ett granskningsprogram grundat på riskbedömning fastställas och genomföras av samtliga medlemsstater. I enlighet med artikel 23 i förordning (EEG) nr 2082/93 bör kommissionen ange en lägsta nivå för de granskningar som de nationella myndigheterna skall genomföra. En databas över yrkesutbildningen med information om slutliga stödmottagare och projekt (inklusive eventuella underleverantörer) bör inrättas av medlemsstaterna som ett led i en tydlig verifieringskedja för att minska risken för dubbelfinansiering.

7.51 Kommissionen (GD XX) har ingått protokoll om finansiell kontroll med de ansvariga granskningsorganen i åtta medlemsstater. Kommissionen bör emellertid påskynda antagandet och genomförandet av protokollen för ESF och säkerställa ett snabbt överlämnande av motsvarande granskningsrapporter. I Frankrike avser dessutom en betydande del av de utgifter som har redovisats till kommissionen som stödberättigade snarare nationella åtgärder som erhåller ESF-finansiering. Under 1996 saknades emellertid insyn i några av de nationella programmen, vilket ledde till att enskilda projekt som erhåller ESF-finansiering inte har kunnat identifieras. Revisionsrätten har påpekat detta för de nationella myndigheterna och kommissionen.

7.52 Revisionsrätten har i sin årsrapport för budgetåret 1995(312) tagit upp det allmänna problemet med tillförlitligheten i utgiftsredovisningarna av ESF-åtgärder i sex medlemsstater och gjort iakttagelsen att beträffande en av medlemsstaterna (Frankrike) har de belopp som har angetts av den nationella förvaltningen för 1994 väsentligen överskridit det faktiska beloppet. I en annan medlemsstat (Italien) har 114,9 miljoner ecu i nationell medfinansiering intygats utan tillräckligt underlag. Efter kommissionens och revisionsrättens granskning har kommissionen stoppat ESF-finansieringen i de båda länderna. Granskningen under 1996 i Emilia Romagna (EGSR2, mål 4) och på Sicilien (EGSR1, mål 1) har avslöjat att de italienska myndigheterna har fortsatt sin praxis och inte lämnat någon nationell medfinansering under verksamhetsåret fastän medel från ESF hade gjorts disponibla. Den 17 oktober 1996 överlämnade medlemsstaten sin ansökan om slutbetalning för regionen Emilia Romagna, grundad på en redovisning som gjorts av regionen i augusti 1996. Kommissionen godkände den intygade utgiften såsom uppkommen under 1995, fastän den inte hade betalats under verksamhetsåret 1995.

7.53 De italienska myndigheterna har informerat revisionsrätten om att den del av utgiftsredovisningen som avser den nationella medfinansieringen (fondo di rotazione) hade gjorts utifrån åtaganden som faktiskt har gjorts och som har beräknats proportionellt med tiden. ESF-bestämmelserna föreskriver emellertid att alla intyg om utgifter från slutliga stödmottagare och medlemsstater måste grunda sig på faktiskt uppkomna utgifter och inte på åtaganden. Definitionen av slutlig stödmottagare har bidragit till denna situation.

7.54 De italienska besluten(313) för 1994, 1995 och 1996 om nationell medfinansiering godkändes först den 26 september 1995, den 30 oktober 1995 respektive den 25 juli 1996. De kompletterande besluten för perioden 1994 1996 offentliggjordes 1997(314). Att ett belopp har godkänts innebär dessutom inte att det nationella finansministeriet omedelbart utbetalar beloppet till regionen. Tabell 7.2 visar räkenskaperna för 1995 avseende Emilia Romagna för mål 4, det motsvarande intyget om genomförande samt ansökningen om slutreglering. Den nationella medfinansieringen har redovisats korrekt i genomförandeintyget från februari 1996, vilket syftar till att erhålla ett förskott för följande år. Medfinansieringen från den nationella budgeten hade emellertid inte utbetalats till regionen när ansökningen om slutreglering gjordes i augusti 1996. Denna praxis tvingar regionen att i förväg finansiera den nationella delen. Någon sådan finansiering i förväg förekom emellertid inte under 1995. Detta framgår även av att medfinansieringen ur den nationella budgeten uppgick till endast 1 %. Till detta tillkommer emellertid medfinansieringen på 11,7 % från den regionala budgeten.

7.55 Kommissionen har känt till dessa förhållanden. Enligt de dokument som har granskats av revisionsrätten har Ministero del Bilancio e del Tesoro och kommissionen tillställts kopior på korrespondens från regioner som uppger de faktiska omständigheterna bakom de oriktiga redovisningarna. Inga utredningar eller finansiella korrigeringar har gjorts.

7.56 Revisionsrätten har nu granskat medfinansieringen i tre italienska regioner. I samtliga tre regioner (Lombardiet, Sicilien, Emilia Romagna) förekom ingen medfinansiering från den nationella budgeten på grundval av uppkomna utgifter. Endast de regioner som har nationell medfinansiering i förväg genom egna medel uppfyller bestämmelserna för medfinansiering. I de granskade regionerna har emellertid ingen sådan finansiering i förväg förekommit inom den stipulerade tiden. I åtminstone en region skedde inte detta under ett flertal år (se punkterna 7.52 7.54).

7.57 Situationen kan ha effekt på genomförandet och därmed på effektiviteten i motsvarande ESF-åtgärder, både inom EGSR1 och EGSR2. Revisionsrätten har anmodat kommissionen att undersöka den italienska medfinansieringen och välkomnar därför de åtgärder i den riktningen som kommissionen vidtog den 13 mars 1997, då de italienska myndigheterna uppmanades att lämna fullständiga uppgifter om de nationella och regionala medfinansieringsbelopp som anslagits inom både EGSR1 och EGSR2 för samtliga mål, samt om vilka datum som överföringen av medlen ägde rum. Inledande möten har redan ägt rum mellan kommissionen och de nationella myndigheterna för att lösa frågan.

SLUTSATSER

7.58 Det har förekommit förseningar vid budgetens genomförande, betydande förseningar vid avslutandet av EGSR1, överdrivna förskottsbetalningar av medel till medlemsstaterna samt förseningar från medlemsstaternas sida vid utbetalningarna av dessa medel (se punkterna 7.6 7.14).

7.59 Partnerskapet har inletts sent. I vissa medlemsstater deltar arbetsmarknadens parter endast i begränsad omfattning och partnernas inblandning i programplaneringen var obetydlig. För att övervakningskommittéerna skall kunna spela en effektiv roll vid genomförandet av EGSR2 måste arbetsmetoder och arbetsförfaranden förbättras och utvecklas. I annat fall riskerar de att bli en överflödig förvaltningsnivå med säkerställande av största möjliga EU-anslag, snarare än effektivitet, som främsta uppgift (se punkterna 7.15 7.19).

7.60 Genomförandet av mål 4 har inte varit tillfredsställande. Finansiering för åtgärderna har försenats, privat medfinansiering har saknats, och varken kursdeltagarna eller kursinnehållet har varit berättigade till stöd. Dessutom tar den offentliga finansieringen inte alltid hänsyn till konkurrenspolitiken. Vidare har prioriteringen av de små och medelstora företagen inte respekterats. Kommissionen bör snarast göra en ny grundläggande utvärdering av målets genomförande (se punkterna 7.20 7.28).

7.61 Adapt har drabbats av förseningar vid genomförandet och det har generellt saknats samordning och styrning, vilket främst beror på svårigheter i beviljande- och finansieringsförfarandena. Kommissionen bör i betydligt större utsträckning samordna mål 4 och Adapt och övervakningskommittéerna bör lägga större vikt vid denna aspekt (se punkt 7.29).

7.62 Kommissionen bör snarast fullfölja sin undersökning av additionaliteten inom ramen för EGSR1 och rapportera om de första åren av EGSR2 efter att ha givit ytterligare råd till medlemsstaterna i metodfrågor. Övervakning och uppföljning bör handhas av ett enda generaldirektorat vid kommissionen så att kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet säkerställs (se punkterna 7.30 7.34).

7.63 Kommissionen bör ange ytterligare riktlinjer för de kriterier som skall vara uppfyllda när utgifter byts ut mot andra utgifter (se punkterna 7.35 7.38).

7.64 Kommissionen bör gripa sig an de problem i samband med stödberättigande som anges i punkterna 7.39 7.41.

7.65 Attesteringen är fortfarande en mycket svag punkt i vissa medlemsstaters förvaltning av ESF-anslagen, eftersom den snarare grundar sig på överföringar av anslag än på uppkomna utgifter (se punkterna 7.42 7.43).

7.66 Med hänsyn till de finansiella konsekvenserna som felaktigheterna i de slutliga stödmottagarnas ansökningar leder till, är det väsentligt att kommissionen tidigt vidtar åtgärder i enlighet med de riktlinjer som anges i det tredje skedet av SEM 2000-initiativet om att kräva bättre standard när det gäller redovisning, förvaltning och kontroll av strukturfondsutgifterna inom ramen för artikel 23 i förordning (EEG) nr 2082/93. Detta bör göra det möjligt för kommissionen att både avsevärt minska antalet felaktigheter i utgiftsredovisningarna och lägga grunden för effektiva korrigeringsåtgärder i de fall där felaktigheterna fortbestår. Inför nästa programperiod bör kommissionen vara i stånd att ålägga de förvaltningar som underlåter att tillämpa utgiftsprogrammen inom ramen för strukturfonderna i överensstämmelse med förordningarna finansiella nettojusteringar utgående från de extrapolerade resultaten från stickprovskontroller. Det erforderliga förberedande arbetet för att ändra artiklarna 23 och 24 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93 bör inledas omgående (se punkterna 7.44 7.49).

7.67 För att säkerställa att det finns en sund grund för utgiftsredovisningarna bör medlemsstaterna införa ett på riskbedömning grundat program för granskning av de slutliga stödmottagarna. En lämplig täckning av slutliga stödmottagare och projekt bör fastställas av kommissionen inom ramen för artikel 23 i förordning (EEG) nr 2082/93 (se punkterna 7.50 7.51).

7.68 Kommissionen bör undersöka de utgiftsredovisningar, särskilt de årliga ansökningarna om slutbetalning, som har lämnats av medlemsstaterna, inklusive de medfinansierade belopp som har uppgivits, för att säkerställa att villkoren för att bevilja ESF-finansiering inklusive nationell medfinansiering uppfylls (se punkterna 7.52 87.57).

KOMMISSIONENS SVAR

ALLMÄNT

De förhållanden som ligger bakom synpunkterna när det gäller partnerskap (7.15 7.19), additionalitet (7.33 7.37) och protokollen (7.56) samt vissa synpunkter om oriktigheter och små och medelstora företag är inte specifika för Europeiska socialfonden utan gäller snarare samtliga strukturfonder.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

7.6 De program som inte har avslutats är antingen operativa program (OP) som innehåller åtgärder som är föremål för rättsliga undersökningar eller finansiella korrigeringar, eller program som har förlängts under genomförandet.

7.7 Tack vare en energisk insats i samarbete med medlemsstaterna lyckades kommissionen åstadkomma att anslagen utnyttjades till 100 % under budgetåret 1996 (se svaret i punkt 6.9 i årsrapporten för budgetåret 1995).

Det procentuella utnyttjandet av anslagen för varje mål som revisionsrätten tar upp hänför sig till de anslag som fördes upp på varje budgetpost i början av året. Dessa belopp fastställdes i februari 1995 i samband med diskussioner om 1996 års preliminära budgetförslag, dvs. utan att man då visste något om genomförandet under 1995. Det framstår därför som normalt att överföringar har gjorts mellan budgetposter inom samma kapitel, i syfte att föra upp nya anslag på de poster där utbetalningar skulle göras.

Detta gäller även gemenskapsinitiativen, där situationen blev ännu svårare eftersom man under 1995 inte visste något om programmens faktiska genomförande.

Urvalsförfarandena för Adapt-projekten inleddes i samtliga medlemsstater under det sista kvartalet 1995, eftersom besluten fattades under våren 1995. Projekten antogs under slutet av 1995 och i början av 1996 och därefter betalades de första förskotten ut. Detta förklarar varför utnyttjandet av anslagen var lågt under 1996.

7.10 De italienska programmen genomfördes med betydande förseningar, delvis på grund av den särskilda situation som sedan fem år tillbaka råder i denna medlemsstat, där omfattande rättsliga undersökningar i stor utsträckning har påverkat Europeiska socialfondens verksamhet.

Mot denna bakgrund, samt på begäran av medlemsstaten, ansåg kommissionen att man undantagsvis kunde flytta fram slutdatumet för åtaganden och betalningar för tolv operativa program i Italien. Denna överenskommelse återfinns i beslut C(95) 2999 def., i vilket slutdatumen för finansiella åtaganden på nationell nivå flyttades fram till den 30 juni 1996 och för betalningar till den 30 juni 1997.

7.11 Omdisponeringar förutses i bestämmelserna. De skall göras mot bakgrund av hur långt insatserna har framskridit på fältet eller av andra orsaker till att anslagen inte har utnyttjats i den omfattning som var planerat.

Eftersom ESF företar en årlig avslutning av delbetalningarna är det möjligt att få bättre kännedom om utgifterna under varje år och därmed kunna bedöma om det är lämpligt att göra de omdisponeringar som begärs i de ansökningar som lämnas in till övervakningskommittéerna.

Kommissionen påpekar att förfarandet för omdisponeringar tar lång tid, vilket innebär att följande års första förskott i bästa fall inte kommer de slutliga stödmottagarna tillhanda förrän i slutet av detta år, eller t.o.m. inte förrän året därefter.

I många fall drar därför medlemsstaterna inte någon ekonomisk fördel av detta system.

7.12 Kommissionen har redan justerat vissa förskott under 1996 och förbinder sig att fortsätta sina ansträngningar för att utvidga denna praxis. Kommissionen påminner dock om att det, tack vare ESF:s årliga avslutning av delbetalningarna, sker en systematisk kompensation för att ta hänsyn till redovisningen av de faktiska utgifterna efter omdisponeringarna.

När det gäller Frankrike vidtogs därför korrigerande åtgärder i samband med det första förskottet 1997.

När det gäller Italien, betalade kommissionen ut det maximibelopp som medges för det första förskottet 1995, på grund av de omständigheter som rådde vid denna tidpunkt. Om de slutliga stödmottagarnas faktiska utgifter inte ökar som planerat, avser kommissionen att korrigera detta i samband med den första finansiella transaktionen under 1997, för att ta hänsyn till det överskott som har betalats ut (standardvillkor i det samlade programplaneringsdokumentet 8.2.16).

7.13 Kommissionen kommer även fortsättningsvis att anstränga sig för att utbetalningarna av anslagen från ESF skall nå de slutliga stödmottagarna inom de tidsfrister som föreskrivs i bestämmelserna (3 månader), under förutsättning att mottagarnas ansökningar uppfyller villkoren för utbetalning (se artikel 21.5 i samordningsförordningen).

7.14 När det gäller insatser som pågår under kortare tid än två år eller när gemenskapsstödet inte överstiger 40 miljoner ecu (åtagande för det totala beloppet), tillämpar kommissionen följande system för omdisponering av förskotten:

Om minst 50 % av de stödberättigade utgifter som har budgeterats skall betalas under de två första genomförandeåren, får det första förskottet uppgå till 50 %. Om så inte är fallet uppgår det första förskottet till högst 30 %.

SÄRSKILDA GRANSKNINGAR

Partnerskapet

7.15 I bestämmelserna om strukturfondernas uppgifter föreskrivs att medlemsstaterna skall utse de parter på arbetsmarknaden som skall ingå i övervakningskommittéerna.

Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om behovet av en faktisk medverkan av arbetsmarknadens parter i övervakningskommittéerna och har intensivt uppmanat medlemsstaterna att säkerställa detta. Vissa framsteg har även gjorts i denna riktning.

Kommissionen är dock angelägen om att påpeka att arbetsmarknadens parter själva har svårt att säkerställa att de blir företrädda i alla övervakningskommittéer. Hänsyn måste tas till det stora antalet program (ramarna för gemenskapsstöd och de gemenskapsinitierade programmen) och mötesfrekvensen (två gånger per år).

7.18 7.19 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om behovet av att göra övervakningssystemet mer effektivt.

g) Effektindikatorer utarbetades delvis i planeringsdokumenten. De kompletterades i samband med arbetet i utvärderingens ledningskommittéer, bland annat med beaktande av resultaten i rapporterna från interimsutvärderingarna. De flesta av dessa rapporter mottogs under det första halvåret 1997 och innehåller i allmänhet en analys av övervakningssystemen samt förslag till metoder för att bedöma effektiviteten, inklusive indikatorer att tillämpa vid behov.

Den privata sektorn, mål 4 och Adapt

7.22 Förseningarna när det gäller genomförandet av mål 4 berodde på dess helt och hållet nya karaktär, vilket gjorde det nödvändigt att vidta åtgärder för att medvetandegöra och informera. Sedan i början av 1996 har antalet framlagda projekt ökat kraftigt.

Adapt-projektets särskilda art, särskilt den gränsöverskridande aspekten, medförde att dessa projekt antogs senare och startades långsammare.

7.23 I början av genomförandet av mål 4 var det svårt att hantera konkurrensrelaterade frågor. Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag diskuterades dock senare med medlemsstaterna vid multilaterala sammanträden och offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Medlemsstaterna kommer att påminnas om dessa riktlinjer.

När det gäller andelen offentlig och privat samfinansiering, läggs de samlade programplaneringsdokumenten fram för internt samråd med samtliga berörda avdelningar innan de godkänns av kommissionen, vilket har gjort det möjligt att ta hänsyn till konkurrensrelaterade frågor.

7.24 Kommissionen anser att de insatser som samfinansieras av ESF genom sin natur inte berörs av kravet att varje särskild utbildningsinsats skall anmälas. Detta gäller för samtliga medlemsstater och säkerställer samtidigt principen om likabehandling. Beslutet om att godkänna ett gemensamt programplaneringsdokument betraktas som en anmälan av insatser inom ramen för konkurrenspolitiken.

Före kommissionens inledande beslut om mål 4 under 1994, förband sig vissa medlemsstater att begränsa tilldelningen av ESF-stöd till insatser som uppfyller "de minimis"-regeln. Efter samråd med kommissionen preciserades genomförandebestämmelserna för de samlade programplaneringsdokumenten. Inga överträdelser av konkurrensreglerna förekom, eftersom de kvalifikationer som erhölls genom utbildningen inte var specifika för ett enda företag.

7.25 Med beaktande av de begränsade medel som är disponibla för mål 4 är det viktigt att säkerställa att insatserna inriktas på de personer som i största utsträckning hotas av arbetslöshet. Kommissionen förbinder sig att bibehålla denna inriktning.

7.26 Revisionsrättens första synpunkt gäller deltagande av arbetssökande i kurser som omfattas av mål 4. Personer som inte är berättigade till stöd får delta i en kurs om de kostnader detta medför inte belastar samfinansieringen från gemenskapen. Kommissionen kommer dock att kontrollera om deltagarna är berättigade att delta i denna utbildningsinsats.

I Sveriges samlade programplaneringsdokument för mål 4 fastställdes att 15 % av medlen skulle avsättas till utbildning av arbetstagare i små och medelstora företag inom den allmänna hälso- och sjukvården på regional och lokal nivå. En stor majoritet kvinnor arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården. Med hänsyn till de kraftiga budgetnedskärningarna inom den offentliga sektorn har mycket stödverksamhet privatiserats, vilket har medfört att kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn behandlas olika. Det handlar om en undantagsåtgärd.

I Italien (Emilia Romagna) innebär det stora problem att genomföra de senaste gemenskapsdirektiven om säkerhet i arbetet, särskilt för de små och medelstora företagen. Utbildningsinsatserna inom detta område syftar till att hjälpa arbetstagarna i företagen att anpassa sig till organisations- och produktionförändringar med hänsyn till tillämpningen av dessa direktiv. Insatserna är därför stödberättigade. Kommissionen kommer på nytt att informera medlemsstaterna om detta.

7.27 Graden av den privata sektorns medverkan i de operativa programmen fastställs inom ramen för varje enskild åtgärd. Den kan därför variera från ett företag till ett annat beroende på företagets ekonomiska möjligheter. Enligt bestämmelserna är de företag som får stöd dock själva tvungna att finansiera en minimal del av insatsen (artikel 5.3 i förordning 2084/93 om ESF).

När det gäller det fall i Belgien som revisionsrätten tar upp är den privata samfinansieringen fastställd till 10 %. Detta är en begränsad andel som kan sänkas beroende på vilket företag det gäller.

I början av programplaneringen är det normalt att de små och medelstora företagens projekt har framskridit längst. Trots att de små och medelstora företagen har svårare än de stora företagen att uppfylla kraven i mål 4, har flera stödinsatser till små och medelstora företag gjorts i medlemsstaterna. Förmedlingsorgan, t.ex. handelskammare, hjälper små och medelstora företag att utarbeta och strukturera handlingarna samt att finna de offentliga medel som krävs. När det gäller Spanien, i samband med den senaste anbudsinfordran från FORCEM, betonade kommissionen de insatser som måste göras för små och medelstora företag.

Kommissionen kommer att fortsätta sina insatser för att främja de små och medelstora företagens tillgång till samfinansiering från ESF inom mål 4.

7.28 En av de viktigaste frågorna i den fortlöpande utvärderingen inom mål 4 är den generella koncentrationen av medel till små och medelstora företag och dessa företags tillgång till projekt och insatser som samfinansieras av ESF.

I november 1996 offentliggjorde kommissionens avdelningar ett arbetsdokument(315) med en första bedömning av genomförandet av programmen inom mål 4, bland annat när det gäller inriktningen och koncentrationen av insatserna på små och medelstora företag. Dessutom behandlar rapporterna från interimsutvärderingarna bestämmelserna för urvalet av projekt, och således den mer eller mindre omfattande medverkan av små och medelstora företag. Metoderna för att bedöma de operativa programmens effekter håller för närvarande på att utarbetas, både inom ledningskommittéerna med ansvar för utvärderingen i de olika medlemsstaterna och inom kommissionen. Med hänsyn till programmens dynamik och den tid det tar innan programmen ger effekter kommer de första resultaten av utvärderingen inte att vara tillgängliga före 1998.

7.29 Några av de grundläggande kännetecknen på gemenskapsinitiativen är gränsöverskridande, nyskapande och ett decentraliserat arbetssätt. Kontrollen av partner i andra länder ingår i medlemsstaternas behörighet som ett led i en mer omfattande kontroll av om projekten är stödberättigade.

Vid sammanträdet i ESF-kommittén för gemenskapsinitiativ den 24 januari 1995 kom man överens med medlemsstaterna om en gemensam tidsplan. Vissa medlemsstater följde inte den överenskomna tidsplanen. Det åligger medlemsstaterna att sköta utbetalningarna till de slutliga stödmottagarna. Utbetalningarna till projekten sker i allmänhet när eller efter att de har godkänts.

Additionalitet

7.30 I förhållande till mål 1, 2 och 5b har mål 3 och 4 följande två särskilda kännetecken:

- De omfattar hela unionens territorium.

- Endast en av strukturfonderna (ESF) berörs.

Förutom dessa två särskilda kännetecken medverkar ESF och övriga strukturfonder i samfinansieringen av insatser inom mål 1, 2 och 5b, som är begränsade till särskilda geografiska områden.

I de bestämmelser om kontroll av additionalitetsprincipen som ingår i ramarna för gemenskapsstöd föreskrivs, i enlighet med artikel 9 i samordningsförordning nr 4253/88, ändrad genom förordning nr 2082/93, att additionaliteten skall bedömas per mål inom ramarna för gemenskapsstöd (eller samlade programplaneringsdokument). Ramarna för gemenskapsstöd för regioner inom mål 1 omfattar även åtgärder inom mål 3 och 4, medan ramarna för gemenskapsstöd för regioner inom mål 2 och 5b inte omfattar sådana åtgärder.

7.31 7.32 Med hänsyn till de särskilda kännetecken som beskrivs för mål 3 och 4 i punkt 7.30, har kommissionen ålagt avdelningen för revision inom GD V att utarbeta en särskild metod för att mäta additionaliteten inom dessa två mål för programplaneringsperioden 1990 1993, samla in motsvarande uppgifter på plats i medlemsstaterna samt analysera dessa uppgifter. När det gäller regionerna inom mål 1 (Irland, Grekland och en del av Spanien) kräver förordningarna och avtalsbestämmelserna endast en kontroll inom den ram för gemenskapsstöd som har inrättats för detta mål, och som även omfattar åtgärder som ingår i mål 3 och 4 samt i mål 2 och 5b.

När det gäller fallen i Belgien och Förenade kungariket, kommer kommissionen att begära ytterligare information från dessa två medlemsstater.

Frågan om additionaliteten överskrider dessutom ramen för ESF och skulle behöva behandlas på ett mer generellt plan med samtliga strukturfonder inbegripna (se även svaret i punkt 7.37).

Tidigare var det sant att det var svårt att bedöma additionaliteten inom mål 3 och 4, men med de nya ramarna för gemenskapsstöd infördes tydligare och strängare krav för medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter under tiden 1994 1999.

7.33. Den metod som används för att kontrollera additionaliteten inom mål 3 och 4 grundas på en granskning av handlingar som hänför sig till budgetposter hos inrättningar för yrkesutbildning. Detta sker för att fastställa utgifter som berättigar till ESF-stöd. Det urval som har gjorts är representativt, eftersom det motsvarar 70 % av de utgifter som samfinansieras av ESF.

7.34 Till följd av de svårigheter som man stötte på under föregående programplaneringsperiod införde kommissionen tydligare bestämmelser i programmen och de samlande programplaneringsdokumenten inom gemenskapens stödram II, för att uppnå en så tillförlitlig mätning av additionaliteten som möjligt. Uppgifterna skall samlas in och analyseras av de avdelningar som ansvarar för de berörda målen.

GRANSKNING AV SYSTEMEN

7.36 7.37 Kommissionen bekräftar att de uppgifter som har överlämnats till revisionsrätten om de bestämmelser som gäller ersättning av icke stödberättigade utgifter är välgrundade. Om fall upptäcks då dessa principer inte efterlevs görs korrigeringar. Kommissionen gör dessutom fortlöpande insatser för att påminna medlemsstaterna om dessa regler för god förvaltning. Bland annat kommer man inom kort att anta en handledning för finansiella korrigeringar (se svaret i punkt 7.16). När det gäller ESF innebär den årliga avslutningen av delbetalningarna att det är lättare att kontrollera om insatserna är stödberättigade i de fall då utgifter ersätts.

7.38 Beträffande enskilda projekt bekräftar kommissionen att det är beslutet om stöd på nationell nivå som bestämmer gemenskapsstödets och det nationella stödets andel i förhållande till de totala stödberättigade utgifterna.

Samfinansieringen från ESF skall kunna identifieras i varje överenskommelse som ingås med stödmottagarna.

7.39 I artikel 1.4 a i ESF-förordningen nr 2084/93 fastställs gränserna för samfinansiering av utbildningsinsatser inom gymnasieutbildningen. Utbildningen skall ha en tydlig koppling till arbetsmarknaden, ny teknik eller den ekonomiska utvecklingen.

Dessa tre kriterier beaktas när det fastställs om åtgärderna är stödberättigade, och det åligger medlemsstaterna att tillämpa dem i samband med varje enskilt projekt. I praktiken har medlemsstaterna själva koncentrerat sitt stöd till följande två typer av åtgärder:

- Åtgärder för att minska antalet ungdomar som lämnar skolan för tidigt, vilket är till stor nackdel för deras integrering på arbetsmarknaden (huvudsakligen stödundervisning).

- Åtgärder för att införa teknisk och nyskapande undervisning inom gymnasieutbildningen för att uppnå en bättre konvergens mellan det allmänna utbildningssystemet och yrkesutbildningen.

Kommissionen förbinder sig att påminna medlemsstaterna om dessa bestämmelser.

7.40 För att ta hänsyn till den förvärrade långtidsarbetslösheten och den omfattande utslagningen är strukturfondernas (1994 1999) nya bestämmelser för praktisk undervisning mer flexibla än tidigare. Detta har i praktiken medfört att ESF i större omfattning än tidigare har finansierat utbildning med en stor andel arbetsplatspraktik, eftersom yrkeserfarenhet betraktas som mycket viktigt för att öka möjligheterna för de mest utsatta personerna och ungdomarna att integreras på arbetsmarknaden.

Kommissionen medger dock att en tydlig åtskillnad måste göras mellan utbildning på arbetsplatsen och det ordinarie arbetet. Kommissionen understryker, och fortsätter att understryka, att medlemsstaterna bara skall redovisa utgifter som hänför sig till utbildningsinsatser för kommissionen.

7.41 Medlemsstaten har redan uppmanats att styrka de 10 % av de berörda kostnaderna på grundval av objektiva och verifierbara kriterier. Medlemsstaten kommer att låta dessa kostnader utgå ur sin ansökan om utbetalning av återstående belopp från och med 1997 års delbetalning.

7.42 I Spanien vidtog kommissionen kraftfulla åtgärder, som den 11 mars 1997 ledde fram till ett avtal om en metod för att beräkna uppkomna utgifter, för att detta problem inte längre skulle uppstå. I Frankrike följer kommissionen ärendet tillsammans med medlemsstaten.

Efter beslut i övervakningskommittéerna och på grundval av den definition av slutlig stödmottagare som anges i punkt 6 i de finansiella tillämpningsbestämmelserna, är det de italienska regionerna och/eller provinserna som är de slutliga mottagarna av ESF-stöd. De utbetalningar som görs av regionerna eller provinserna utgör därför grunden för utarbetandet av ansökningarna om utbetalning av återstående belopp. Detta innebär dock inte att de inte måste styrka dessa utbetalningar.

7.43 Inom ramen för Pedip-programmet (Integrerat program som samfinansieras av flera strukturfonder) har de nationella myndigheterna beslutat att inte godkänna den del av utbildningen som samfinansieras av ESF om inte hela programmet för industriell omstrukturering samfinansieras. Enligt gällande bestämmelserna för Pedip-programmet kan dock initiativtagarna starta projekten innan avtalet har undertecknats, under förutsättning att förvaltaren underrättas.

Stödmottagarna måste då fullgöra samtliga juridiska skyldigheter (bland annat kontroll) som om projektet vore formellt godkänt.

Om projekten inte blir godkända, kan det tänkas att utgifter knutna till projekt som inte har godkänts tas upp i ansökningarna om utbetalning av återstående belopp. Detta innebär nödvändigtvis att det återstående beloppet måste korrigeras. Mot bakgrund av detta kommer kommissionen därför att uppmana medlemsstaterna att inte längre tillämpa ett system som innebär ett villkorat godkännande av Pedip-projekt.

7.44 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning, eftersom ansökningarna om utbetalning av återstående belopp är en av de viktigaste delarna av gemenskapskontrollen. Förteckningarna över de projekt som samfinansieras av ESF skall finnas tillgängliga i medlemsstaterna. Vissa medlemsstater offentliggör t.o.m. dessa förteckningar. När förvaltaren verkar på regional nivå, finns dessa förteckningar tillgängliga på denna nivå. Kommissionen kommer att fullfölja arbetet för att bättre kunna identifiera penningströmmarna.

Även om faktiska framsteg har gjorts, medger kommissionen att de nationella kontrollerna är otillräckliga. Bland annat har en enhet för kontroll inrättats i Grekland och i Förenade kungariket och en annan kommer inom kort att inrättas i Irland. Direktionen för revision vid DAFSE i Portugal har förstärkts. Ett program för kontroll av de insatser som samfinansieras av ESF har införts i Frankrike och resultaten av detta har överlämnats till kommissionen.

7.45 Den förordning revisionsrätten hänvisar till om anmälan av oriktigheter från medlemsstaterna till kommissionen gäller samtliga strukturfonder och trädde i kraft i juli 1994. Det är därför helt naturligt att den successiva tillämpningen leder till att antalet anmälda fall ökar. Detta skall ses som förbättrade möjligheter till insyn i ESF:s förvaltningssystem.

De fall som har anmälts under de tre senaste åren uppgår till ett belopp om 34,5 miljoner ecu, dvs. i genomsnitt 0,15 % av ESF:s sammanlagda budet. Det bör understrykas att de flesta av de anmälda fallen endast gäller misstankar om oriktigheter.

7.46 Kommissionen bekräftar att de egna granskningarna visar att det finns problem med regelbundenheten i utbetalningarna. Förutom de korrigeringar som görs vid den årliga avslutningen av delbetalningarna, följer kommissionen noggrant upp revisionsrättens synpunkter i årsrapporten och revisionsförklaringen samt de egna och medlemsstaternas kontroller. Kommissionen ger också fortsatt stöd till att förstärka medlemsstaternas förvaltnings- och granskningssystem.

De felaktigheter som tas upp i 1995 års revisionsförklaring (10 av de 31 som revisionsrätten nämner) tog revisionsrätten redan upp i den senaste revisionsförklaringen. Samtliga felaktigheter har därefter korrigerats, med undantag av en som håller på att korrigeras. De övriga felaktigheterna med eventuella finansiella konsekvenser för 1996 års revisionsförklaring (6) och detta kapitel 7 (15). De sex felaktigheterna i 1996 års revisionsförklaring kommer omedelbart att korrigeras. De 15 felaktigheter som har upptäckts inom ramen för årsrapporten är av följande två slag: De fall som kommissionen har korrigerat och de fall där kommissionens svar visar att några finansiella korrigeringar inte behöver göras.

7.47 Tack vare den årliga avslutningen av delbetalningarna är det alltid möjligt att korrigera beloppen under programmets löptid, om medlemsstaterna skulle redovisa för höga eller för låga belopp, och därmed undvika att belasta gemenskapens budget.

7.48 7.49 Kommissionen medger att systemen och kontrollerna kan göras ännu mycket bättre, särskilt i medlemsstaterna. En av de viktigaste frågorna, som undersöks tillsammans med medlemsstaterna inom ramen för SEM 2000, är i vilken omfattning förbättringar skall göras inom detta område. Detta initiativ inbegriper ett klargörande av bestämmelserna för stödberättigande, som redan har gått framåt (se punkt 7.38), säkerställande av minimistandarder för kontrollsystemen samt förbättring av granskningsförfarandet. Detta kommer inom kort att uppnås genom en ny tillämpningsförordning (se svaret i punkt 7.55).

Kommissionen har klargjort de bestämmelser för stödberättigande som gäller samtliga fonder och fortsätter arbetet i denna riktning.

7.50 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning. För att klargöra medlemsstaternas ansvar när det gäller kontroll (former, frekvens, system) har kommissionen startat ett samrådsförfarande om ett förslag till tillämpningsförordning för artikel 23.1 i samordningsförordningen. Denna tillämpningsförordning förväntas antas inom kort.

Under tiden har ett omfattande arbete inletts för att klargöra "granskningsgången" i medlemsstaterna (beskrivning av penningströmmarna, förvaltningssystem). De första resultaten föreligger redan i Nederländerna och Portugal.

7.51 Kommissionen gör redan nu allt man kan för att påverka medlemsstaterna i den riktning som revisionsrätten förespråkar, bland annat genom att anordna åtskilliga samordningsmöten och seminarier med de nationella kontroll- och förvaltningsinstanser som berörs av protokollen. Kommissionen fortsätter att arbeta med denna fråga och räknar med att underteckna flera andra protokoll fram till årets slut.

Kommissionen har erinrat Frankrike om att de åtgärder som samfinansieras av ESF måste kunna identifieras och har även gjort korrigeringar i 1996 års ansökan om utbetalning av återstående belopp i de fall då man fann något som styrkte de redovisade utgifterna.

Från och med 1997 har medlemsstaten, ur det samlade programplaneringsdokumentet för mål 3, strukit den verksamhet där problem med identifieringen hade visat sig. Förhandlingar pågår för att införa ny verksamhet i vilken ESF tydligt kan identifieras.

7.52 När de gäller de synpunkter som framfördes i årsrapporten för 1995 (punkterna 6.53 och 6.54) tar revisionsrätten upp Frankrike och hänvisar till de två italienska regionerna Sicilien och Lombardiet.

1. Fallet i Frankrike har lösts. Det berörda organet har korrigerat och lämnat in en ny ansökan om utbetalning av återstående belopp för 1994, på grundval av faktiska kostnader. Detta gjordes efter att man hade infört ett system för separat bokföring i samtliga regionala centrum.

2. När det gäller Lombardiet delar kommissionen revisionsrättens uppfattning om redovisningen av utgifterna. Kommissionen drog samma slutsatser i samband med det kontrolluppdrag som utfördes på plats. Efter kommissionens kontroller, och efter att de nationella rättsliga förfaranden hade inletts, stoppades således följande utbetalningar. Efter avdrag med de belopp som var föremål för undersökning omräknades ansökningarna om utbetalning av återstående belopp och återstoden betalades ut av kommissionen. I de fall då centralstatens del var otillräcklig eller försenad, betalade Lombardiet hela den nationella samfinansieringen av de utbildningsinsatser som samfinansierades av ESF.

3. Problemet med Sicilien var att otillräckliga anslag hade tagits upp i den regionala budgeten för att säkerställa samfinansieringen av en omfattande omdisponering av 1992 och 1993 års budgetplaner. Detta var en av orsakerna till att utbetalningarna innehölls. Centralstaten har för närvarande betalat ut 13,5 miljoner ecu till regionen. Mot bakgrund av de omfattande omdisponeringarna visade sig detta belopp vara otillräckligt för att säkerställa hela centralstatens samfinansiering. De återstående beloppen för 1992 års delbetalning (omräknade) och 1993 års delbetalning har redovisats för kommissionen. Efter granskningen av dessa dokument kan det bekräftas att en del av centralstatens samfinansiering saknas för dessa två år, samt att regionen inte har haft möjlighet att förfinansiera denna del. Kommissionen underrättade därför medlemsstaten den 19 juni 1997 och den 25 juni 1997 (vid mötet i övervakningskommittén för mål 4) om att utbetalning av dessa två återstående belopp inte skulle göras förrän man hade styrkt att minst 80 % av centralstatens del hade betalats ut till Sicilien under hela programplaneringsperioden och att detta hade betalats ut till initiativtagarna.

4. När det gäller Emilia Romagna och gemenskapens stödram II, kommer regionen att förfinansiera centralstatens del så snart detta är möjligt (se punkt 7.58). Kommissionen godkände ansökan om utbetalning av återstående belopp för 1995 års verksamhet, eftersom den nationella andelen hade betalats ut till initiativtagarna när ansökan mottogs den 17 oktober 1996 (se punkterna 7.45 och 7.58). Denna situation kan inte fortgå och kommissionen kommer att se till att redovisningarna läggs fram på grundval av de faktiska utgifter som har uppkommit under det berörda året.

7.53 Definitionen av slutlig stödmottagare bör klargöras. I enlighet med övervakningskommittéernas beslut (se punkt 7.45), är de italienska regionerna och/eller provinserna de slutliga mottagarna av ESF-stödet när det gäller ramen för gemenskapsstöd II. Regionernas utbetalningar motsvarar därför de faktiskt uppkomna utgifterna, oavsett vilken slutlig stödmottagare det gäller (offentlig eller privat). Trots att denna praxis följer samordningsförordningen för strukturfonderna, har den inte gett de avsedda effekterna, eftersom utbetalningarna gjordes för sent i förhållande till den tidpunkt då insatserna skulle göras. Detta måste således ändras.

Ett första steg har tagits i denna riktning i samband med kommissionens beslut om formulären "stödberättigade utgifter", där begreppet slutlig stödmottagare preciseras när det gäller ESF. I praktiken innebär detta beslut att man inte längre behöver ha endast en slutlig stödmottagare (regionen) utan flera (provins, kommun, privata operatörer). Från och med 1997 års delbetalning kommer därför ansökningarna om utbetalning av återstående belopp inte längre att utformas endast på grundval av regionens betalningar, utan på grundval av de faktiskt uppkomna utgifterna hos de olika slutliga stödmottagarna.

7.54 Det är riktigt att centralstatens samfinansiering för budgetåren 1994 och 1995 kom de italienska regionerna tillhanda mycket sent. Den 30 april 1997 samt den 19 maj 1997 betalades t.ex. ett förskott på 50 % ut av centralstaten till regionerna för 1994 års respektive 1995 års programplanering. Situation verkar förbättras eftersom utbetalningen för 1996 års programplanering skedde den 1 oktober 1996.

Kommissionen anser att centralstatens försenade utbetalning till regionerna ställer till stora svårigheter för budgetbalansen i de italienska regioner, som tvingas förfinansiera belopp som centralstaten är skyldig. Den 7 mars, 6 juli, 9 november 1995 och den 17 januari 1996 fattades exempelvis beslut på lokal nivå i Emilia Romagna om åtaganden om förfinansiering för 1994 och 1995. Regionen började att göra motsvarande utbetalningar när de nationella beslut som revisionsrätten anger hade offentliggjorts (den 30 oktober 1995 för 1995 års programplanering). Med anledning av detta utbetalade Emilia Romagna under 1995 endast en liten del av regionens förfinansiering av centralstatens bidrag för budgetåret 1995. Återstoden betalades ut under 1996, innan 1995 års ansökan om utbetalning av återstående belopp hade lämnats in till kommissionen.

Kommissionen önskar tillfoga följande preciseringar i tabell 7.3:

1. Bidragen från den privata sektorn och från "altri pubblici" bör anges i anslutning till dessa.

2. Beloppet för den nationella samfinansieringen inbegriper de belopp som regionen förfinansierade under 1996 (2,4 miljoner ecu).

7.55 Kommissionen kommer att säkerställa att redovisningarna grundas på faktiskt uppkomna utgifter.

7.56 Kommissionen är medveten om denna situation och har kraftfullt uppmanat centralstaten att göra snabbare överföringar av sin del av finansieringen till regionerna. Eftersom Siciliens ansökan om utbetalning av återstående belopp gjordes utan att den nationella samfinansieringen var helt täckt, beslutade kommissionen att hålla inne utbetalningen av de sista återstående beloppen. I de två övriga fallen ges förklaringar i punkt 7.57.

7.57 Trots att regionerna förfinansierade centralstatens andel medger kommissionen att ett problem i sak kvarstod. I praktiken var regionerna tvungna att utstå ett ökat budgettryck, och med hänsyn till nuvarande budgetrestriktioner fanns det en faktisk risk att de inte skulle kunna fortsätta på detta sätt någon längre tid. För att undvika att hamna i denna situation begärde kommissionen, i den skrivelse som revisionsrätten nämner, alla nödvändiga upplysningar av de nationella myndigheterna för att fastställa det aktuella läget beträffande penningströmmarna mellan centralstaten och regionerna.

Eftersom centralstatens förskott till regionerna för budgetåret 1996 betalades ut den 1 oktober 1996, det nationella beslutet om åtaganden för 1997 och 1998 redan har fattats (den 21 mars 1997) och eftersom utbetalningarna för 1997 kommer att göras inom kort, håller situationen på att lösas. Det slutliga målet är naturligtvis fortfarande att få penningströmmarna från kommissionen och centralstaten att nå regionen vid samma tidpunkt för att regionen skall kunna betala sina operatörer.

SLUTSATSER

7.58 Europeiska socialfondens budget har genomförts till 100 % under budgetåret 1996.

De program som inte har avslutats är antingen operativa program där åtgärder är föremål för rättsliga undersökningar eller finansiella korrigeringar, eller program som har förlängts under genomförandet.

Det system för omdisponeringar och betalningar som föreskrivs i bestämmelserna för ESF bör inte få leda till att förskott betalas ut som inte är styrkta, bland annat med hänsyn till den tid som krävs för att genomföra omdisponeringarna.

7.59 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om att det krävs en faktisk medverkan av arbetsmarknadens parter i övervakningskommittéerna. Kommissionen har kraftfullt uppmanat medlemsstaterna att åstadkomma denna medverkan.

Revisionsrätten synpunkter när det gäller övervakningskommittéernas sammansättning och arbetssätt överskrider i betydande omfattning ramen för ESF. Även om fonden medverkar i samfinansieringen av insatser inom samtliga mål är den bara ansvarig för mål 3 och 4.

7.60 Den nyskapande karaktären av mål 4, tidpunkten då kommissionen fattade besluten (i slutet av 1994) samt nödvändigheten av att inrätta strukturer för genomförandet och att informera aktörerna i medlemsstaterna, gör att det är för tidigt att dra definitiva slutsatser av de konkreta resultaten när det gäller de insatser som har gjorts inom detta mål. Under alla omständigheter kommer man i kommande års programplanering att beakta resultaten från halvtidsutvärderingen när det gäller ramen för gemenskapsstöd II inom mål 4. Även om det förelåg vissa tolkningssvårigheter i början av programplaneringsperioden, anser kommissionen, med hänsyn till den särskilda arten av de insatser som kommissionen samfinansierar genom ESF, att konkurrensreglerna har respekterats.

7.61 Kraven att Adapt-projekten skall vara gränsöverskridande och nyskapande gav med säkerhet upphov till vissa förseningar i början av programplaneringsperioden. Kommissionen fortsätter dock att arbeta för att stärka samordningen mellan Adapt och mål 4. Ett av huvudredskapen för detta är att skapa en databas med Adapt-projekt.

7.62 När det gäller mål 3 och 4 i gemenskapens stödram I har kommissionen genomfört ett omfattande arbete, grundat på en sträng kontroll av de stora utbildningsorganisationernas budget, för att fastställa de nationella samfinansieringsbeloppen.

I båda fall (Belgien och Förenade kungariket), där mätningen av additionaliteten i mål 3 och 4 under programplaneringsperioden 1990 1993 inte har inneburit att man har kunnat dra några definitiva slutsatser, kommer kommissionen att begära nödvändiga upplysningar från medlemsstaterna när detta budgetår avslutas.

Det är emellertid riktigt att det tidigare var svårt att bedöma additionaliteten för mål 3 och 4, men att den nya ramen för gemenskapsstöd ställer tydligare och strängare krav på medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter under tiden 1994 1999.

Kommissionen kommer att undersöka de interna organisatoriska frågorna för att slutföra detta arbete.

7.63 Bestämmelserna om utbyte av icke stödberättigade utgifter kommer inom kort att kompletteras genom att en förordning om nya riktlinjer antas (se punkt 7.69). Kommissionen förbinder sig att fortsätta sina informationsinsatser hos medlemsstaterna för att uppnå en systematisk tillämpning av bestämmelserna.

7.64 Riktlinjer finns redan när det gäller stödberättigad undervisning på gymnasienivå samt för andelen praktisk i förhållande till teoretisk utbildning. Kommissionen förpliktar sig att fullfölja sina insatser för att sprida dessa riktlinjer vidare. Revisionsrättens synpunkter och kommissionens svar utgör ett första steg i denna riktning.

7.65 ESF:s årliga avslutning av delbetalningarna gör det möjligt att vid behov korrigera redovisningar av för höga eller för låga belopp under programmet löptid och inte endast när programmet avslutas. Dessutom kommer preciseringarna av definitionen av slutlig stödmottagare i formulären "stödberättigade utgifter" att inverka positivt i detta sammanhang.

7.66 Kommissionen kommer inom kort att anta ett förslag till förordning, på grundval av artikel 23.1 i samordningsförordningen nr 4253/88, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2082/93. Detta kommer att göra det möjligt att öka kraven på kontroll i medlemsstaterna och innebära att de belopp som redovisas för kommissionen blir mer tillförlitliga.

Kommissionen noterar revisionsrättens rekommendation att införa ett system för finansiella korrigeringar under den nya programplaneringsperioden.

7.67 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning, men påpekar att kommissionens förslag till förordning, som nämns i punkt 7.69, kommer att ge ett lämpligt svar på det problem som har tagits upp.

7.68 Redovisningarna skall grundas på de faktiska utgifter som har uppkommit under året i fråga. De återstående beloppen för ESF:s årliga delbetalningar granskas i samband med mottagandet av ansökan om utbetalning av återstående belopp, samt genom stickprovskontroll på plats. Kommissionen kommer att försäkra sig om att medlemsstaterna kontrollerar om dessa redovisningar är korrekta. Detta system möjliggör inte bara korrigeringar när programmet avslutas utan även under dess löptid.

Finansieringen av insatserna skall ske genom att båda finansieringskällorna årligen utnyttjas och inte endast gemenskapsfinansieringen. Kommissionen förbinder sig att förbättra genomförandebestämmelserna för revisionsrättens rekommendation i samband med revideringen av bestämmelserna för strukturfonderna.

Grafisk illustration 7.1 - Utnyttjande av ESF-medlen per medlemsstat

>Start Grafik>

\raster(38truecc,p)="rg2"

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

Tabell 7.1 - Utnyttjande av ESF-medel per medlemsstat och utbetalning

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 8(316*) Utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-utveckling)

8.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Genomförande av budgeten för EUGFJ-utveckling 1996 8.1 - 8.5

Åtagandebemyndiganden 8.1 - 8.2

Betalningsbemyndiganden 8.3 - 8.5

Granskning av administrativa system och kontrollsystem i utvalda medlemsstater 8.6 - 8.67

Inledning 8.6 - 8.8

Granskning av faktiska utgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 866/90 8.9 - 8.30

Granskningens resultat 8.12 - 8.30

Allmänna iakttagelser 8.12

Livskraften hos de stödmottagande företagen 8.13 - 8.15

Utvärdering av potentiella avsättningsmöjligheter 8.16

Övervägande vad gäller kapaciteten 8.17

Övervaknings- och kontrollsystem 8.18 - 8.21

Uteslutande av icke stödberättigade utgifter 8.22 - 8.28

Respekterande av betalningsdatum 8.29 - 8.30

Granskning av utgifter enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2328/91 8.31 - 8.46

Stödordning för investeringar i jordbruksföretag 8.32 - 8.40

Granskningens resultat 8.34 - 8.40

Granskning av kompensationsbidrag 8.41 - 8.46

Granskningens resultat 8.42 - 8.46

Granskning av de operativa programmen 8.47 - 8.67

Inledning 8.47 - 8.48

Granskningens resultat 8.49 - 8.67

Slutsatser 8.68 - 8.74

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN FÖR EUGFJ-UTVECKLING 1996

Åtagandebemyndiganden

8.1 1996 uppgick åtagandebemyndigandena till 3 934 miljoner ecu jämfört med 3 609 miljoner ecu 1995 (se tabell 8.1). Denna ökning har särskilt gällt mål 5b-områdena vilka erhållit 508 miljoner ecu jämfört med 249 miljoner ecu 1995. Det är endast anslagen för Leader II-programmet som minskat avsevärt, från 235 miljoner ecu 1995 till 83 miljoner ecu 1996.

8.2. Utnyttjandegraden av de disponibla anslagen har ökat något under 1996 (i genomsnitt 98 %) jämfört med 1995 (i genomsnitt 97 %). Alla budgetartiklar för gemenskapsramarna för stöd har således uppnått en utnyttjandegrad på 100 %.

Betalningsbemyndiganden

8.3 Utnyttjade betalningsbemyndiganden (se tabell 8.2) uppgick till 3 511 miljoner ecu jämfört med 2 696 miljoner ecu 1995. Denna ökning har särskilt gällt mål 1-områdena där betalningarna ökade från 1 695 miljoner ecu 1995 till 2 158 miljoner ecu 1996. Även för gemenskapsinitiativens program ökade utgifterna, 103 miljoner ecu 1996 jämfört med 94 miljoner ecu 1995.

8.4 Denna utgiftsökning blev mindre än beräknat då utnyttjandegraden endast ökade från 83 % 1995 till 86 % 1996. Den högsta utnyttjandegraden är den för mål 1- och mål 6-områdenas utgifter, som uppgick till hela 100 %. Den lägsta utnyttjandegraden är den för utgifter för övergripande åtgärder mål 5a 66 %, och den för utgifter för övergångsåtgärder och utvecklingsprojekt, vilken fortfarande är mycket låg (32 %).

8.5 Tabell 8.3 visar utvecklingen för utgifter vid EUGFJ-utveckling per land från 1993. Utgiftsfördelningen mellan de operativa programmen och de övergripande åtgärderna framgår av tabell 8.4.

GRANSKNING AV ADMINISTRATIVA SYSTEM OCH KONTROLLSYSTEM I UTVALDA MEDLEMSSTATER

Inledning

8.6 För att granska tillförlitligheten i de administrativa system och kontrollsystem som införts i de medlemsländer som främst erhåller stöd från EUGFJ-utveckling genomförde revisionsrätten granskningar i Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien och Förenade kungariket. Granskningen omfattade utgifter under perioden 1993 till 1996. De utvalda länderna svarade för 87 % av gemenskapsutgifterna vid EUGFJ-utveckling under granskningsperioden (se tabell 8.3). Minst två regioner per land och en omfattande serie transaktioner (827), både enskilda betalningar och hela projekt, valdes ut i syfte att täcka de mest representativa aspekterna av verksamheten inom jordbruket och att ta hänsyn till redan granskade regioner.

8.7 Granskningen koncentrerades till faktiska utgifter för

a) de operativa program vilka antagits genom tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 866/90(317) för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter,

b) särskilda åtgärder som fastställts i rådets förordning (EEG) nr 2328/91(318) och som avser att förbättra jordbruksstrukturerna, nämligen

- stödordningen för investeringsstöd till jordbruksföretag (artiklarna 7, 10 och 11)(319),

- kompensationsbidrag som betalas ut till jordbrukare i mindre gynnade områden (artikel 19),

c) utvalda operativa program som antagits enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2052/88(320).

8.8 För strukturfondsreformens andra programperiod (1994 1999) omfattar de faktiska utgifterna för de tre ovannämnda åtgärderna i vissa fall samma operativa program. Då det på kommissionen inte funnits tillgång till uppgifter på grund av reformen har det inte varit möjligt att genomföra en tillförlitlig analys av de faktiska utgifterna enligt rådets förordning (EEG) nr 2328/91, för hela perioden 1994 till 1996. Tabell 8.4 visar därför en uppskattning som revisionsrätten gjort av fördelningen av dessa utgifter.

Granskning av faktiska utgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 866/90

8.9 Enligt denna förordning kan gemenskapsstöd utbetalas antingen i form av kapital eller i form av räntesubventioner, till industriföretag för bearbetning eller saluföring av gemenskapsproducerade jordbruksprodukter. Stödet ges för stödberättigade utgifter upp till maximalt 50 % i mål 1-områdena och upp till 30 % i andra områden.

8.10 Förtur ges såväl till investeringar för miljöskydd eller åtgärder för att förbättra hälsoförhållandena som till investeringar av högteknologisk karaktär. Investeringarna skall bidra till att förbättra jordbruksproduktionen och garantera producenterna tillräckliga och varaktiga ekonomiska fördelar. Tillräckliga garantier för att investeringarna kommer att bli lönsamma skall också ges.

8.11 Vissa typer av investeringar är undantagna, nämligen de som omfattar utgifter för köp av mark, begagnad utrustning, landskapsplanering, immateriella tillgångar, förberedande arbete utan direkt anknytning till projektet och, för den första programperioden, arbete som påbörjats mer än sex månader före den dag projektet godkändes. Dessutom görs särskilda undantag för känsliga sektorer där den existerande kapaciteten anses tillräcklig.

Granskningens resultat

Allmänna iakttagelser

8.12 Vad gäller såväl granskningen av transaktionernas laglighet och korrekthet som granskningen av att den ekonomiska förvaltningen varit sund, kunde följande brister iakttagas beträffande de utvärderings- och kontrollförfaranden som nu tillämpas:

a) Livskraften hos de stödmottagande företagen verifierades inte alltid tillräckligt innan stödet beviljades (se punkterna 8.13 8.15).

b) Trots att den gällande förordningen fastställer att företag som får stöd skall kunna presentera en realistisk bedömning av avsättningsmöjligheterna har detta inte verifierats tillräckligt (se punkt 8.16).

c) Begränsningar vad gäller kapaciteten inom känsliga områden har likaledes inte alltid beaktats i tillräcklig utsträckning (se punkt 8.17).

d) Tillsyns- och kontrollaspekter, särskilt vad beträffar utgifter för vilka man sökt stöd, behöver även förbättras (se punkterna 8.18 8.28).

e) De tidsfrister som fastställts i förordningen för utbetalning av stödet respekteras inte alltid (se punkterna 8.29 8.30).

Livskraften hos de stödmottagande företagen

8.13 Trots att förordningen fastställer att "tillräckliga garantier skall ges för att investeringarna kommer att bli lönsamma" borde detta granskas mot bakgrund av den generella livskraften hos de stödmottagande företagen. Det är viktigt att det görs en fullgod bedömning av de sökande innan stödet beviljas, i syfte att säkerställa att företagets planer är välgrundade och att det existerar realistiska avsättningsmöjligheter för den avsedda produktionen. Vissa nationella myndigheter i Tyskland, Spanien och Italien hade emellertid inte sammanställt någon utvärdering i rapportform, medan de utvärderingsrapporter som gjorts i Grekland, i några fall i Frankrike och Förenade kungariket inte var tillräckligt detaljerade för att man skulle kunna bedöma om de viktigaste aspekterna beaktats tillräckligt.

8.14 När det gäller livskraften generellt hos de stödmottagande företagen var den största bristen i regel att nationella myndigheter utan närmare undersökning accepterade följande:

a) Beräknade rörelseresultat som baserats på orealistiska justeringar av vinstmarginaler eller som fastställts efter att betydande, exceptionella inkomster krediterats.

b) Ett antal fall där företagen i sina ansökningar inte hade gjort några seriösa försök att ange förväntade framtida rörelseresultat.

c) Ansökningar från stödmottagande företag som inte kunde redovisa några realistiska prognoser för förbättring av rådande knappa rörelseresultat.

d) Icke granskade räkenskaper som redovisade orealistisk och omotiverad räntabilitet.

8.15 Allmänt kan konstateras att ett antal av de stödmottagande företagen led väsentliga förluster vid tiden då stödet beviljades, och i många fall gav företagens prognoser ingen antydan om att det fanns realistiska möjligheter till en snabb återgång till vinst. Ett av huvudkraven i rådets förordning, nämligen att endast livskraftiga företag är berättigade till att få stöd, beaktades således inte. Under interventionsperioden har vissa stödmottagande företag råkat ut för allvarliga ekonomiska problem, några av dem så allvarliga att deras fortsatta existens är hotad medan minst sju av dem som erhållit ett nationellt godkännande för gemen-skapsstöd på sammanlagt cirka 4,4 miljoner ecu redan gått i konkurs eller upphört.

Utvärdering av potentiella avsättningsmöjligheter

8.16 Denna typ av utvärdering är viktig, inte bara för att bedöma de stödmottagande företagens allmänna livskraft, utan även för att kontrollera att den produktion som är resultatet av stödet inte i onödan riskerar att hamna på ett gemenskapsinterventionslager. Inte desto mindre var utvärderingen av potentiella avsättningsmöjligheter för de stödmottagande anläggningarnas produktion otillräcklig. I de fall då en utvärdering hade genomförts konstaterades att den huvudsakligen inriktades på produktionskapaciteten och inte på de stödmottagande företagens förmåga att finna avsättningsmöjligheter. Vidare fordrades sällan att de sökande skulle presentera en utförlig marknadsplan, detta inte ens för nya och oprövade produkter.

Övervägande vad gäller kapaciteten

8.17 Då tillräcklig eller överflödig kapacitet redan finns inom många sektorer, har stränga kapacitetsbegränsningar införts, som innebär att ny kapacitet endast kan tillåtas om likvärdig befintlig kapacitet tas bort. Förordningen innehåller särskilt stränga restriktioner inom kött- och spannmålsmarknaderna. Det finns emellertid tecken på att dessa restriktioner inte alltid på ett tillräckligt sätt övervakas av de nationella myndigheterna. Följande exempel illustrerar några av iakttagelserna på området:

a) I ett av de granskade fallen i Italien kunde det uppgivna behovet av nya lagerlokaler för spannmål inte bevisas och det fanns heller inte belägg för att de generella kapacitetsbegränsningarna respekterades; det konstaterades också att mottagaren senare hade använt endast 30 % av lagerlokalerna och hyrt ut resten av dem.

b) I Frankrike studerades ett fall gällande stöd till upprustning av ett statligt slakteri. Trots att kapaciteten efter upprustningen fastställts till 5 000 ton uppgick den planerade produktionen efter investeringen, 2 400 ton, till mindre än hälften av den tillgängliga kapaciteten. Medan myndigheterna hade insisterat på att en övergripande rationalisering av den regionala slaktkapaciteten skulle genomföras innan gemenskapsstödet beviljades, skulle ytterligare rationaliseringar varit lämpliga eftersom majoriteten av de övriga slakthusen i den berörda regionen hade en liknande underutnyttjad kapacitet.

Övervaknings- och kontrollsystem

8.18 För att säkerställa att gällande förordningar efterföljs är det väsentligt att de behöriga nationella myndigheterna gör tillräckliga kontroller av dokument och kontroller på platsen. Sådana kontroller är väsentliga både för att garantera att icke stödberättigade utgifter undantas från stödansökningarna och för att verifiera att de stödmottagande projekten överensstämmer med verkligheten. På detta område noterades ett antal brister som framgår av följande punkter.

8.19 Många nationella myndigheter, som i betydande utsträckning litar till externa revisorers certifiering av de stödmottagande företagen vad gäller riktigheten av betalningskrav, begränsar antalet kontroller eller upphör att utföra de kontroller de skall utföra, enligt den gällande förordningen. Även om ett sådant kompletterande certifieringsförfarande är ändamålsenligt kan det inte alltigenom frita de nationella myndigheterna från att utföra kontroller.

8.20 I Spanien, Grekland, Frankrike, Italien och Tyskland angav myndigheterna att inspektioner utförts, men inga rapporter från dessa redovisades. Vidare fanns det mycket få bevis för att icke stödberättigade utgifter uteslutits från stödansökningarna, trots att revisionsrättens granskning visade på ett antal fall där detta skulle ha gjorts. Under dessa omständigheter är det inte möjligt att avgöra om de övergripande övervaknings- och kontrollsystemen är tillfredsställande.

8.21 De kontroller som utförts på platsen var endast tillräckligt dokumenterade i Förenade kungariket och Irland. I Förenade kungariket utför emellertid de ansvariga myndigheterna endast en kontroll på platsen per projekt, även i de fall då projekten löper över en omfattande period. Frekvensen är inte tillräcklig för att upptäcka icke bidragsberättigade utgiftsposter, särskilt med hänsyn till den begränsade tid som är avsatt för dessa inspektioner, då även granskning av verifikationer utförs. I ett av de granskade fallen utfördes ingen kontroll på platsen på grund av personalbrist, medan fakturor som bestyrkte redovisade utgifter i ett annat fall inte var tillgängliga vid besöket och därför inte kontrollerades.

Uteslutande av icke stödberättigade utgifter

8.22 I Frankrike förekom ett antal icke stödberättigade utgiftsposter bland de ansökningar som godkänts av de lokala myndigheterna. Även om myndigheterna har uppgivit att icke stödberättigade utgiftsposter har uteslutits eller kommer att uteslutas vid den sista kontrollen på central nivå, innan utbetalningarna godkänns, måste större uppmärksamhet ägnas åt uteslutandet av icke stödberättigade utgiftsposter när ansökningarna godkänns.

8.23 I Tyskland kan nationellt stöd utbetalas för beräknade utgifter. För en av de granskade utbetalningarna var ansökningarna för gemenskapsstödet även grundat på utgifter som till stor del (72 %) innefattade beräknade utgifter, vilket strider mot bestämmelserna i förordningarna.

8.24 I nästan alla fall som granskades i Grekland utgjorde det samlade beloppet av stödberättigade utgiftsposter utbetalningar i likvida medel, även när det gällde omfattande penningsummor. Fastän kopior av fakturor och kvitton uppvisades fanns inget bevis från en oberoende tredje part för dessa utbetalningar.

8.25 De anbudsförfaranden som används för projekt som förvaltas av offentliga organ ger inte heller i Grekland någon säker bas för kontroll av utgifter på grund av att de schablonkostnader som används inte är lämpade för detta ändamål. En utbredd praxis som innebär att man ger väsentliga rabatter för att få avtalet och sedan får tillåtelse att öka på avtalsbeloppen väsentligt (se exempel i punkt 8.57) gör att systemets tydlighet minskar ytterligare. Den omfattande användningen av utbetalningar i likvida medel, som ovan beskrivits, gör det svårt att avgöra om alla redovisade betalningar egentligen effektuerats.

8.26 Vad gäller ett projekt för utrustning för beredning av kokt kött i Irland, hade en 10 år gammal extruder till ett belopp av 56 000 ecu inkluderats och godkänts som stödberättigad, i strid mot förordningens bestämmelser.

8.27 I två granskade projekt i Italien skulle kostnaden för köp av mark, totalt 117 000 ecu, ha uteslutits från stödberättigade utgifter.

8.28 I ett granskat projekt i Förenade kungariket hade icke stödberättigade utgifter för reservdelar till maskiner för ett värde av 80 000 ecu godkänts, medan man i ett annat projekt godkänt lönen för en ingenjör som stödberättigad utgift fastän han tillhörde företagets personal. De ansvariga myndigheterna har informerat revisionsrätten om att de nu vidtagit åtgärder för att utesluta icke stödberättigade utgifter.

Respekterande av betalningsdatum

8.29 Med hänsyn till att de flesta investeringar omfattar betydande summor föreskrev förordningen ursprungligen att utbetalningar till de slutliga mottagarna måste ske inom sex veckor efter det att ansökan med erforderliga handlingar inlämnats till de berörda myndigheterna. 1993 förlängdes denna period till maximalt tre månader. Denna bestämmelse understöds av gemenskapsbudgeten genom ett system för förskotts-utbetalningar till de nationella myndigheterna.

8.30 I synnerhet i Frankrike och Italien noterades emellertid betalningar som var mer än ett år försenade, även efter det att de ansvariga lokala myndigheterna erhållit fullständiga handlingar och godkänt betalningarna.

Granskning av utgifter enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2328/91

8.31 De olika bestämmelserna i denna förordning riktar sig till enskilda jordbrukare och har som övergripande mål att förbättra livskraften hos enskilda jordbruksföretag. Åtgärderna riktar sig såväl till etablerade jordbrukare som till unga jordbrukare som etablerar sig för första gången. Genom förordningen erhåller jordbrukare i mindre gynnade områden även en form av inkomststöd eller kompensationsbidrag grundat på särskilt angivna kriterier.

Stödordning för investeringar i jordbruksföretag

8.32 Enligt förordningen kräver investeringsstödet att jordbrukarna presenterar och får godkänd en förbättringsplan vars syfte är att garantera en strukturerad utveckling av jordbruksföretaget. Planen skall omfatta ett investeringsprogram med syfte att, inom gränserna för den gemensamma jordbrukspolitikens allmänna restriktioner, öka eller bibehålla inkomsten per företag relaterad till det antal årsarbetskraftsenheter som krävs för att driva företaget. Trots att de enskilda belopp som betalas ut är relativt blygsamma, leder det stora antalet stödmottagare ändå till att de utbetalda beloppen i var och en av dem i samband med granskningen besökta medlemsstaterna, utgör 15 20 % av de totala faktiska utgifterna under granskningsperioden.

8.33 För att berättigas till ersättning måste sökande uppfylla vissa villkor, bl.a.

a) att ha jordbruk som huvudsysselsättning,

b) att ha en inkomst, före investeringen, som är lägre än en fastställd referensinkomst,

c) att ha en lämplig yrkesutbildning eller motsvarande praktisk erfarenhet,

d) att vara yngre än 40 år om det handlar om stöd till unga jordbrukare.

Granskningens resultat

Allmänna iakttagelser

8.34 För investeringsstöd och stöd till unga jordbrukare kunde det trots bestämmelserna i förordningen kontateras att

a) kravet att sökande skall ha jordbruk som huvudsysselsättning inte granskas på ett oberoende sätt utan godtas på grundval av sökandes uppgifter,

b) det i allmänhet inte görs någon uppföljning för att verifiera att godkända förbättringsplaner till fullo genomförs,

c) investeringsprojekten ofta genomfördes av jordbrukarna själva, vilket medförde att det ofta blev svårt för myndigheterna att fastställa de realistiska kostnaderna för projekten och att säkerställa att det genomförda arbetet uppfyllde godtagbar kvalitetsstandard,

d) i ett antal granskade fall var de beräkningar som låg till grund för att fastställa bidragsberättigandet felaktiga, såsom antalet krävda arbetskraftsenheter för att driva företaget och inkomsten per arbetskraftsenhet, vilket fick till följd att stöd utgick till icke stödberättigade sökande. Vidare blev den redovisade inkomsten från jordbruket oftast godtagen utan att den bekräftades genom bevis från en oberoende tredje part,

e) granskningen, vad gäller åtgärderna till hjälp för unga jordbrukare att etablera sig, visade på ett antal fall där de praktiska arrangemangen gjorde det omöjligt att fastställa om alla villkor för erhållande av stödet var uppfyllda,

f) i ett antal fall uppstod påtagliga förseningar innan stödet kunde betalas ut till de slutliga mottagarna,

g) kravet att hålla förenklad bokföring för jordbruket i regel inte verifierades,

h) i vissa medlemsstater de för gemenskapsstöd redovisade utgifterna omfattar belopp för administrativa utgifter. I vissa fall kvittas det stöd som skall betalas mot andra ekonomiska åtaganden som mottagaren har.

Särskilda iakttagelser

8.35 I Grekland är det enda beviset på utbetalningar av stödet mottagarens underskrift, vilken inte kan verifieras på ett oberoende sätt. Införandet av ett utbetalningssystem med direkt överföring till ett bankkonto som fastställts av mottagaren skulle markant förbättra systemets allmänna tydlighet. Det kan också kontateras att för ett antal projekt om agro-turism, som huvudsakligen rör byggandet av små hotell och tavernor i landsbygdsområden, genomförs inte alltid någon fullgod bedömning av deras livskraft innan de godkänns, och inte heller någon riktig bedömning av marknads- och stödstrukturen efteråt för att säkerställa att projekten blir framgångsrika.

8.36 I Spanien visade granskningen på ett antal fel i beräkningen av huvudsakliga uppgifter, däribland arbetskraftsenheter, för att säkerställa stödbeloppet, på brister beträffande verifikationer av de utgifter för vilka man ansökt om stöd, på allvarliga förseningar vad gäller utbetalning av stödet i flera fall och på fel i redovisningen av stödberättigade utgifter till kommissionen. Vidare var den vanligaste typen av utgifter för vilka bidrag sökts i samband med unga jordbrukares etablering utgifter för anläggande/renovering av jordbrukarbostäder, medan de praktiska arrangemangen för dessa inte alltid medgav insyn, eftersom de grundades på enkla samarbetsavtal mellan enskilda familjemedlemmar. Under dessa omständigheter visade det sig vara svårt att fastställa om mottagare av etableringsbidraget för unga jorbrukare verkligen etablerat sig som jordbrukare.

8.37 I Frankrike består stödet vanligen av räntesubventioner. Dessa sköts huvudsakligen av banker som beviljar lånen, och vars främsta intresse är att kontrollera att den avtalade återbetalningsplanen följs. Rutinerna för kontroller på platsen som görs av den regionala förvaltningen är emellertid bristfälliga och baseras på ett litet urval av beviljade ansökningar. I några fall noterades att stödmottagarna hade bytt till annan jordbruksverksamhet utan att underrätta de behöriga myndigheterna för att få dessa förändringar godkända, vilket strider mot bestämmelserna i de gällande förordningarna.

8.38 På grund av brister i de administrativa registren hos den lokala förvaltningen för jordbrukets utveckling i Irland noterades åtskilliga fall där förbättringsplaner för jordbruket endast delvis hade genomförts eller där nya planer hade godkänts innan de befintliga redan tillfullo genomförts, i strid mot de restriktioner som den gällande förordningen föreskriver.

8.39 I Italien är stödordningen för investering i jordbruksföretag enbart genomförd i vissa regioner, vilket till stor del beror på de svårigheter jordbrukare har att respektera alla nödvändiga villkor, men även på nationella budgetrestriktioner. De fall som granskats visade på allvarliga förseningar, ibland på upp till fem år, innan det beviljade stödet betalades ut till mottagarna.

8.40 I Förenade kungariket var den erforderliga arbetsinsatsen, inom de uppgivna arbetskraftsenheterna, inte verifierad på ett oberoende sätt. Man hade endast gjort en kontroll av vad som kunde vara rimligt, baserad på antalet redovisade djur. En jämförande kontroll av det antal djur som uppges för andra bidrag, såsom kompensationsbidrag, skulle öka systemets tillförlitlighet. I flera andra fall kunde också noteras att allvarliga förseningar uppstått innan stödet betalades ut till mottagarna.

Granskning av kompensationsbidrag

8.41. Det huvudsakliga syftet med denna åtgärd är att "bibehålla ett livskraftigt jordbrukssamhälle och på så sätt utveckla samhällsstrukturen i landsbygdsområden genom att garantera en skälig levnadsstandard och genom att kompensera effekterna av de naturbetingade nackdelarna i bergsområden och i mindre gynnade områden"(321). Varje medlemsstat åtnjuter stor frihet att tillämpa denna åtgärd med stöd av de riktlinjer och restriktioner som förordningen anger. Stödet kan betalas ut antingen på basis av antalet djur som de sökande äger eller på basis av brukbar jordbruksareal. Stödet är anpassat efter typen av djur och djurens ålder samt efter odlad gröda och kan inskränkas eller till och med utgå för vissa djur som ger hög inkomst, till exempel mjölkkor. De enskilda stödutbetalningarna är, med vissa betydande undantag, relativt små vad gäller beloppen. Det stora antalet mottagare i varje medlemsstat medför emellertid att det utbetalda stödet totalt är omfattande och utgör ungefär 30 % av betalningarna för EUGFJ-utveckling under ett år.

Granskningens resultat

8.42 I de flesta medlemsstater är antalet utförda kontroller på platsen otillräckligt, mot bakgrund av den omfattning av problem som redan uppdagats, och i vissa fall, särskilt i Grekland, Italien och Spanien, uppnås inte den lägsta andelen som fastställs i gällande bestämmelser. I Frankrike, där antalet kontroller generellt uppfyllde det lägsta kravet på 5 % skulle resultaten av kontrollerna i departementet Drôme, där 18 % av kontrollerna ledde till att de utbetalda beloppen ändrades, ha motiverat fler kontroller. Likaså baseras i vissa tyska delstater nya ansökningar på ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (IACS) medan ansökningarna tidigare i stor utsträckning beviljades i god tro vad beträffar det antal djur som utgjorde grunden för betalning av gemenskapsstöd.

8.43 I Grekland koncentreras det nuvarande administrativa förfarandet och kontroll- och utbetalningsförfarandet till de lokala rådgivande kommittéerna. Vidare betalar ledamöterna i dessa kommittéer ofta ut hela kompensationsbidragen i kontanter, och det enda beviset på utbetalningarna är en overifierad förteckning över mottagarnas underskrifter. I ett antal fall noterade revisorerna att uppgivna underskrifter var identiska för en lång följd av mottagare. Systemet är öppet för missbruk, inte bara därför att ansvaret för beviljande och utbetalning av stödet ges till samma personer och därför inte garanterar tillfredsställande uppdelning av arbetsuppgifterna, utan också därför att sådana kontantutbetalningar inte kan granskas fram till de slutliga mottagarna.

8.44 Före 1994, då gemenskapen införde förskottsbetalningar för kompensationsbidrag, var vissa regioner i Italien oförmögna att betala ut stödet eftersom de ekonomiskt hade svårt att finansiera programmet. Därmed betalades kompensationsbidragen antingen inte ut för ett bestämt år eller, vilket inträffade oftare, betalades de ut med betydande förseningar på minst tre år eller mer. Eftersom stödet oftast betalas ut på basis av antalet djur, innebär sådana förseningar att det på grund av tidsintervallet inte längre finns någon rimlig möjlighet att verifiera om ansökningarna varit korrekta. Det låga antalet kontroller på platsen bidrar till att systemet brister i tillförlitlighet. I regionen Kalabrien betraktades vidare stödmottagarnas uppgifter som giltiga och utgjorde följaktligen basis för utbetalningar av stödet under de följande fem åren, vilket strider mot förordningen som föreskriver årliga uppgiftsredovisningar.

8.45 I Spanien saknades oberoende bevis för att mottagarna uppfyllt huvudkraven för att erhålla gemenskapsstöd, som t.ex. att jordbruk skall utgöra huvudsysselsättningen, då man förlitade sig på de behöriga administrativa avdelningarnas lokala kunskaper. Vidare respekterade inte myndigheterna ett av förordningens huvudkrav, nämligen att ett minimiantal kontroller på platsen av ansökningarna skulle utföras varje år. I själva verket genomfördes inga sådana kontroller för 1994 års ansökningar. Dessutom var urvalet för tidigare års kontroller av ansökningar baserat på stickprov snarare än på den totala populationen.

8.46 Slutligen blir en av effekterna med kompensationsbidraget och andra liknande åtgärder inom ramen för EUGFJ-utveckling att överskottet av får i bergsområden uppmuntrats, vilket har resulterat i allvarliga skador på miljön i många känsliga områden.

Granskning av de operativa programmen

Inledning

8.47 De operativa programmen vilka antagits i enlighet med bestämmelserna i strukturfondsreformen har som övergripande mål att lösa de huvudsakliga strukturella problem som uppmärksammats i enskilda områden. Medan de flesta operativa program är av flerfondskaraktär omfattar de huvudsakliga målen som EUGFJ-utvecklingens fonder skall medverka till att uppnå dels bevattningsåtgärder, jordreformer och skogsskyddsåtgärder, dels miljöskydd och åtgärder för utveckling av skog och landsbygd. Även turismen på landsbygden är ett viktigt övergripande mål, medan man i de nya tyska delstaterna prioriterat upprustning av samhällen på landsbygden. Trots att vissa program tillämpas på nationell nivå, har de flesta antagits i enskilda regioner för att gynna särskilda lokala behov. Totalt godkändes 376 operativa program under perioden 1989 93, vilket var den första programperioden. Av dessa erhöll 319 bidrag från EUGFJ-utveckling.

8.48 I varje medlemsstat och region som besöktes täckte granskningen in de viktigaste operativa program som godkänts för ovannämnda mål.

Granskningens resultat

8.49 De huvudsakliga åtgärder som granskades i de nya delstaterna i Tyskland var inriktade på upprustning av samhällen på landsbygden och landsbygdsturism, medan granskningen i andra tyska delstater koncentrerades till miljöskyddsåtgärder och åtgärder för att uppmuntra extensifiering av jordbruksproduktionen.

8.50 Vad gäller upprustningen av samhällen på landsbygden konstaterades att stödet i ett antal fall hade beviljats på basis av avrundade uppskattningar, vilka många kommuner sedan inte kunde bestyrka. I början av programperioden var det även stora skillnader i kostnader för utarbetandet av utvecklingsplaner för samhällena, även om planerna var i samma skala.

8.51 Vad beträffar landsbygdsturismen fanns inget förfarande för att konsultera de behöriga turistmyndigheterna för att avgöra om det fanns ett känt behov av de finansierade åtgärderna. Då genomsnittsnivån för utnyttjandet av dessa åtgärder ofta är lägre än 25 % är det för närvarande nödvändigt att göra en grundligare utvärdering av behoven.

8.52 Vad beträffar åtgärder för extensifiering av jordbruksproduktionen är systemets livskraft inte säkerställd, med tanke på det sedan länge låga antalet genomförda kontroller på platsen. Att man allmänt använder sig av ett flexibelt förfarande vid markarrende minskar ytterligare systemets tillförlitlighet.

8.53 I Grekland koncentrerades granskningen huvudsakligen till utvalda skogsprojekt och åtgärder för bevattning som bland annat omfattade konstruktion av dammar för lagring av ytvatten, samt åtgärder för att lokalisera (borrning av djupa brunnar) eller distribuera vatten.

8.54 Resultaten av bevattningsåtgärderna kan sammanfattas enligt följande:

a) Användning av vatten för bevattning är inte begränsat till speciella grödor; olivodlingar och vinodlingar bevattnas rikligt. Denna typ av bevattning riskerar att leda till en obalans mellan utbud och efterfrågan med den yttersta konsekvensen att man behöver göra interventionsköp på grund av produktionsöverskottet. Dessutom strider detta mot kommissionens uttalade politik(322) att enbart produkter som det inte finns överskott av skall bevattnas.

b) Det utbredda utnyttjandet av djupa brunnar vid bevattning, särskilt i kustområden såsom på Kreta och på vissa ställen på Peloponnesos, riskerar att på lång sikt utsätta de drabbade områdena för förorening av jorden genom att havsvattnet sipprar in och blandas med grundvattnet; det finns redan bevis på denna typ av förorening i vissa områden. Risken i framtiden är även att ytterligare gemenskapsstöd kommer att sökas för sanering av den miljöförstöring som uppkommit av det nuvarande stödet. De ansvariga myndigheterna har underrättat revisionsrätten om att miljöundersökningar nu är obligatoriska innan projekten godkänns.

8.55 Vid granskningen konstaterades att förhållandena var särskilt ogynnsamma för ett dammbyggnadsprojekt som gällde bevattning på Peloponnesos. Medan man under själva anbudsförfarandet fastställt projektets schablonkostnad till 6,4 miljoner ecu, tecknades avtalet för en bråkdel av denna summa, nämligen 2,3 miljoner ecu. Detta illustrerar både de omfattande rabatter som vanligen förekommer vid offentligt anbudsförfarande i Grekland och den lagliga skyldighet som myndigheterna har att ge avtalet till den som bjuder lägst. Sedan avtalet tilldelats, höjdes avtalsbeloppet så att det låg nära det schablonbelopp som fastställts efter prisjusteringar som begärts av avtalspartnern och som myndigheterna godkänt med tillsynskommitténs kännedom. Det visade sig senare att ett andra avtal blev nödvändigt, trots de ovannämnda justeringarna, eftersom dammbygget var långt ifrån avslutat. Projektets totalkostnad, för båda avtalen, väntas uppgå till 7,7 miljoner ecu.

8.56 I detta fall är det svårt att se det berättigade i motiven för prisökningen i det andra avtalet, nämligen problemen med att berglagret var instabilt och nödvändigheten av att reglera genomströmningen i en flod. Dessa kostnader skulle ha förutsetts från början genom en lämplig förstudie som baserats på normala grundundersökningar.

8.57 Som framgått av ovanstående exempel är det förfarande som tillämpas vid offentligt anbud i Grekland otillfredsställande. Det är i synnerhet fastställandet och offentliggörandet av ett vägledande avtalsbelopp som baseras på schablonkostnader och avtalsparternas praxis att erbjuda betydande, orealistiska rabatter på upp till 75 % av ifrågavarande belopp, med enda syfte att erhålla avtalet, tillsammans med senare betydande prisökningar, som minskar klarheten i avtalsförfarandet och som inte ger någon tillförlitlig grund för att kontrollera projektkostnaderna. Detta har redan vid tidigare tillfällen kritiserats av revisionsrätten(323).

8.58 I Spanien avslutades nästan alla godkända operativa program under perioden 1989 93 före slutdatum (den 31 december 1995) och de totala attesterade utgifterna översteg i de flesta fall de förutsedda utgifterna. Granskningen koncentrerades till de operativa program som godkänts för regionen Galicien. Följande allmänna iakttagelser framkom av granskningen:

a) Trots att åtgärdsprogrammen avslutats gjordes inte någon tydlig översikt av de beviljade projekten som omfattade alla ändringar gjorda under programperioden eller beaktade nedlagda eller refuserade projekt. Inte heller några av de rapporter som lagts fram för kommissionen angav tillräckligt åtgärdernas samlade effektivitet.

b) Fastän det uppgavs att de ansvariga lokala myndigheterna vid flera tillfällen under genomförandet hade utfört kontroller på platsen av de beviljade projekten rapporterades inte resultatet av dessa kontroller.

8.59 Förvaltningsförfarandet för de operativa program som finansierats via EUGJF-utveckling i Galicien var allmänt oklart. Granskningen av de enskilda ansökningar som valts ut gav upphov till följande iakttagelser:

a) Åtgärder för en ny uppdelning av jordbruksskiften hade tjänat andra syften än jordbrukssyften då ett stort antal hus byggts på de nya jordbruksskiftena, av vilka några hade sålts för uppförande av industribyggnader.

b) En betydande andel (26 %) av de faktiska utgifterna beträffande ett delprogram för förbättring av kvaliteten på galiciskt vin gick till andra ändamål än de som de ursprungligen beviljats för.

c) I ett antal fall konstaterades omotiverade förseningar innan det beviljade stödet betalades ut till de slutliga mottagarna.

8.60 I Frankrike konstaterades följande brister:

a) Ofullständiga eller otillräckliga verifikationer beträffande skogsbruksprojekt i Guyana och på Martinique. Det framgick inte tydligt vilket slag av stödberättigade utgifter det var och vad de omfattade.

b) I ett fall beträffande en universitetstudie som gällde möjligheterna att utveckla jordbruket i västra Guyana bidrog såväl den övergripande redovisningen av utgiftsbeloppen som det faktum att universitetet lade ut en ansenlig del av fältarbetet på en grupp för stöd till lokal utveckling till att minska möjligheterna att säkerställa en effektiv kontroll. De debiterade beloppen för forskarassistenters löner varierade avsevärt från månad till månad och omfattade belopp som gällde perioder mer än sex månader innan kontraktet undertecknades, samtidigt som en bristande överensstämmelse kunde konstateras för belopp som avsåg reskostnader.

c) Vad gäller projekt för anläggande av berednings- och paketeringsställen för bananer samt byggande av tillfartsvägar till bananplantager var det inte möjligt, trots de välgenomförda kontrollerna av ansökningarna på platsen, att få en överensstämmelse mellan de beviljade stödbeloppen, de utgifter som projektet faktiskt medfört samt de faktiska betalningarna. Vidare fanns det inga verifikationer för det arbete som plantageägarna uppgav att de utfört och som i några fall utgjorde en betydande del av de redovisade utgifterna.

8.61 Vad gäller moderniseringen av strategiskt viktiga sockerraffinaderier ligger den aktuella kapaciteten hos två av de tre granskade raffinaderierna långt under det minsta antal ton som anses nödvändigt för att garantera projektens långsiktiga livskraft. För att stödja dessa betydelsefulla investeringar, som till dags dato omfattar cirka 13 miljoner ecu, är det nödvändigt att vidta omedelbara åtgärder för att hejda den ständiga minskningen av sockerrörsproduktionen, i synnerhet åtgärder som syftar till att förbättra expertbiståndet till odlarna. Om den nuvarande produktionsnedgången inte hejdas och faktiskt vänder, verkar framtidsutsikterna på medellång sikt för de stödda investeringarna föga lovande. Vidare kan inget av de tre raffinaderierna respektera EU:s direktiv om åtgärder för kontroll av miljöföroreningar, vilket utgör ett grundläggande krav för åtnjutande av gemenskapsstöd.

8.62 Den totala kostnaden för ett projekt gällande uppförandet av en anläggning för produktion av kalkningsmedel på Guadeloupe uppgick till 6 miljoner ecu varav 4 miljoner ecu beviljades som gemenskapsfinansiering. Det totala belopp som beviljades som gemenskapsbistånd var cirka 1,4 miljoner ecu fördelat på två operativa program. Granskningen gav upphov till följande iakttagelser:

a) Även om gemenskapsbiståndet inte beviljades förrän i december 1991 och utgifterna beräknades uppstå under perioden 1991 93, uppgick de faktiska utgifterna vid denna tidpunkt i själva verket till 3 miljoner ecu, varav cirka 1,2 miljoner ecu redan uppstått under 1989.

b) Den största delen av de faktiska redovisade utgifterna, 4 miljoner ecu av totalt 6 miljoner ecu, avsåg icke stödberättigade driftsutgifter och inte utgifter för kapitalinvesteringar och transportkostnader för vilka stöd egentligen beviljats; totalt uppgick dessa sistnämnda utgiftsposter endast till cirka 1,9 miljoner ecu i stället för de 4 miljoner ecu som redovisats i den godkända finansieringsplanen.

c) De bifogade verifikationerna bestod av kopior på fakturor snarare än original och endast för en liten del av de redovisade utgifterna, medan inga verifikationer alls bifogades för den största delen av de redovisade utgifterna (5 miljoner ecu).

d) I motsats till överenskommelsen i avtalet om stöd rapporterades det inte om projektets genomförande och dess resultat i tillräcklig utsträckning.

8.63 I allmänhet var kontrollförfarandet för genomförandet av projektet i fråga bristfälligt. Medan de franska myndigheterna har uppgivit att de senare lämnat fullständiga verifikationer var de verifikationer som visades för revisorerna vid revisionsrättens granskningstillfälle inte tillräckliga. Det är nödvändigt att en grundligare undersökning av redovisade utgifter genomförs innan det kan garanteras att gemenskapsmedlen utnyttjas på ett korrekt sätt.

8.64 Trots att ett projekt gällande agro-turism i Irland hade genomförts på ett tillfredställande sätt kan kategoriseringen av investeringen som ett grupprojekt verkligen ifrågasättas eftersom detta avsevärt höjde gränsen för stödberättigade utgifter och ökade det beviljade stödet med 32 % till 41 000 ecu. Medan det i ansökan uppges att den andra parten, en släkting till den huvudsaklige sökande, medför vissa immateriella tillgångar såsom sakkunskap till förvaltningen av projektet kan sådana uppgifter inte verifieras. Det finns heller inte något bevis på att den andra parten bidrar till investeringens resultat. I avsaknad av konkreta bevis för den andra partens deltagande i projektet, är det nödvändigt att den del av det utbetalade beloppet som överskrider den gräns som är tillämplig för ett individuellt projekt återbetalas.

8.65 I Italien omfattade granskningen ett antal projekt gällande skogs- och blomsterodling på Sicilien. För vissa projekt uppdagades att ansenliga summor erhållits för icke stödberättigade utgifter. Vidare granskades inte den slutliga användningen av de finansierade investeringarna av de nationella myndigheterna. Slutligen konstaterades att väsentliga förseningar uppstått från det att projekten godkändes till själva genomförandet och att även andra betydande förseningar uppstod innan stödet betalades ut.

8.66 I Förenade kungariket har de operativa programmen huvudsakligen tillämpats på Nordirland, där revisionsrätten granskade de operativa programmen under den första och andra programperioden. Under de första åren var utnyttjandet av de disponibla åtgärderna betydligt lägre än väntat. Kriterierna för stödberättigande måste således mildras för att uppmuntra till större deltagande. Då det operativa programmet emellertid fortsatte att vara underutnyttjat biföll Förenade kungariket vid två tillfällen under det sista året en minskning av anslagen för de operativa programmen på 19,1 miljoner ecu. Detta beslut stred mot förhållningssättet till strukturfondernas mål i några andra medlemsländer, där perioderna under vilka finansiellt stöd kan sökas förlängdes, i syfte att underlätta utnyttjandet av de avsatta medlen. Därefter inträffade en oväntad tillströmning av sena ansökningar i Förenade kungariket vilket medförde ett underskott på 30,5 miljoner ecu för det operativa programmet. Kommissionen sam-tyckte till att bevilja ett belopp på 23,5 miljoner ecu (EUGFJ-medel 11,75 miljoner ecu) till det operativa programmet för den nya programperioden, under förutsättning att de utgifter som överförts till den nya perioden uppfyllde samtliga krav.

8.67 Följande iakttagelser kan göras med anledning av de förfaranden som ovan beskrivits:

a) Kontrollen av de operativa programmens genomförande under den första programperioden måste betraktas som otillräcklig, vilket anslagsbortfallet under sista året bevisar, då anslagen överskreds väsentligt.

b) Trots att överföringen av utbetalningarna från en programperiod till en annan godkändes av kommissionen strider detta förfarande mot principen om att utgifter skall specificeras, eftersom godkända projekt inom ett operativt program egentligen finansierades inom ett annat.

SLUTSATSER

8.68 Omfattningen och mångfalden vad gäller åtgärderna vidtagna inom EUGFJ-utveckling gör att detta område i sig inte är lätt att granska, trots att det rör sig om relativt små enskilda belopp i förhållande till andra strukturfondsinterventioner. Med hänsyn till de mål som formulerats för strukturfondsreformen vilar det primära ansvaret för administration och kontroll av medfinansierade åtgärder på de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Resultaten av granskningen visar att dessa myndigheter inte alltid har fullgjort sina uppgifter inom detta viktiga område. I synnerhet finns det behov av större vaksamhet för att garantera att de bestämmelser i gemenskapsförordningarna som rör kontroller på platsen beaktas. Det är också nödvändigt att säkerställa att urvalskriterierna respekteras på ett striktare sätt.

8.69 De enskilda stödbidrag som betalas enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 866/90 och som är föremål för gemenskapsfinansiering är betydande och uppgår ibland till flera miljoner ecu. Det är således viktigt att verifiera att förordningens bestämmelser respekteras till fullo. I revisionsrättens granskning noterades brister vad gäller medlemsstaternas förfarande för utvärdering av ansökningarna om gemenskapsstöd (se punkterna 8.13 8.17) och tillsyn, kontroll och utbetalning av stödet (se punkterna 8.18 8.30). Då de sökande nästan uteslutande består av privata företag för vilka det ställs stringenta krav på att bevara korrekta räkenskapshandlingar, borde inte de nationella myndigheterna godkänna projekt från företag som varken kan uppvisa rimliga planer för avsättningsmöjligheter eller rimlig förväntad livskraft. De borde heller inte acceptera utgiftsredovisningar som inte kan verifieras fullt ut.

8.70 Framgången för gemenskapens stödordning för investeringar i jordbruksföretag är viktig för att säkerställa en livskraftig utveckling av jordbruksstrukturerna. Denna utveckling är väsentlig som motvikt till betydande svårigheter i vissa landsbygdsområden, i synnerhet avfolkningen från landsbygden och till och med ökenutbredningen i vissa landsbygdsområden. Inte desto mindre måste de produktionskrav som införts i den gemensamma jordbrukspolitiken och integrerats i de åtgärder som vidtas av EUGFJ-utveckling också respekteras. Denna sistnämnda aspekt kräver en särskilt grundlig kontroll utförd av de nationella myndigheterna och av kommissionen. Revisionsrättens granskning visade att de nationella myndigheterna behöver genomföra ett antal förbättringar för att säkerställa att sökande beaktar de villkor som är förenade med erhållande av gemenskapsstöd (se punkterna 8.34 8.41).

8.71 På grund av det stora antalet sökande är det ingen lätt uppgift att effektivt kontrollera ansökningarna om kompensationsbidrag. Kommissionen, som känner till de svårigheter som finns i systemet, införde åtgärder och gav materiellt stöd till medlemsstaterna för att genomföra det den ansåg vara ett tillförlitligt kontrollsystem det integrerade administrations- och kontrollsystemet. Medan detta system, när det väl genomförs, skall utgöra en tillräcklig bas för ett effektivt kontrollsystem på lång sikt har vissa medlemsstater hittills haft små framgångar när det gäller att genomföra systemet, även om tidsplaneringen i förordningen föreskrev att det skulle vara i full drift i slutet av 1995. Då systemets tillförlitlighet är beroende av de införda uppgifterna är det väsentligt att säkerställa antingen att en tillförlitlig databas redan finns tillgänglig eller att ett tillräckligt antal kontroller utförs för att underbygga systemets tillförlitlighet. Revisionsrättens granskning visade på ett antal brister i de kontrollsystem som medlemsstaterna infört (se punkterna 8.43 8.48.) För de medlemsstater där antalet kontroller på plats traditionellt varit få har tillräckliga åtgärder ännu inte vidtagits för att fastställa ett tillförlitligt administrations- och kontrollsystem. (För övriga iakttagelser om det integrerade administrations- och kontrollsystemet, se kapitel 4 och 5.)

8.72 De utgifter som uppstått inom ramen för de operativa programmen är underkastade lindrigare regler och förfaranden än de som uppstått inom ramen för andra åtgärder vidtagna av EUGFJ-utveckling. Övervakning och kontroll lämnas i stor utsträckning till medlemsstaterna och till tillsynskommittéerna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Revisionsrättens granskning har visat på ett antal brister vad gäller dessa förfaranden vilket på sina ställen föranleder allvarliga tvivel om huruvida uppgivna belopp är stödberättigade och om huruvida kontrollen av gemenskapsstödet är tillfredsställande (se punkterna 8.51 8.69). Granskningarnas betydelse minskar slutligen på grund av de möjligheter medlemsstaterna har att ersätta projekt som visat sig vara icke stödberättigade med alternativa projekt.

8.73 Kommissionen spelar en viktig roll när det gäller tillsynen av att förordningarnas bestämmelser genomförs. För det ändamålet utför den ett antal kontroller på platsen, men hindras av bristen på detaljerad information om underliggande transaktioner, för att på grundval av rimliga riskanalyser kunna göra dessa kontroller. Under 1996 utförde kommissionens avdelningar 25 kontroller på platsen. De huvudsakliga slutsatserna av dessa sammanföll i stor utsträckning med revisionsrättens slutsatser i samband med granskningen.

8.74 För att förbättra informationen vad gäller underliggande transaktioner utvecklar kommissionen även sitt eget informationssystem i syfte att få direkt tillgång till standardiserade databaser i medlemsstaterna. Slutförandet av det sistnämnda projektet, planerat till slutet av 1997, skall förbättra de framtida möjligheterna till effektiva kontroller. Det finns ett överhängande behov av att genomföra förbättringar på detta område då revisionsrättens granskning visade att de sammanfattande utgiftsredogörelser som medlemsstaterna lämnat oftast är felaktiga. De baseras i regel på budgeterade och inte på faktiska kostnader, medlemsstaternas räkenskapshandlingar är inte tillräckligt tydliga för att de redovisade beloppen skall kunna spåras, eller så motsvarar helt enkelt inte de betalade summorna de redovisade summorna utan någon tydligt angiven anledning. Slutligen är det nödvändigt, med hänsyn till de brister som belysts genom revisionsrättens granskning, att kommissionens avdelningar effektivare granskar de förfaranden för administration och kontroll som tilllämpats av medlemsstaterna.

KOMMISSIONENS SVAR

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN FÖR EUGFJ-UTVECKLING 1996

Betalningsbemyndiganden

8.4 Som revisionsrätten helt riktigt påpekar ökade användandet av betalningsbemyndiganden år 1996 jämfört med 1995, trots att ökningen är liten vad gäller åtgärder inom mål 5 a. Detta beror framför allt på det mycket låga utnyttjandet av förskottsbetalningar i vissa medlemsstater, vilket i sin tur sammanhänger med förvaltningen av deras respektive nationella budget samt att de tidigare åtgärderna slutförs i en långsammare takt enligt förordningen om saluföring och beredning av jordbruksprodukter än vad som planerades för då man gjorde upp budgeten.

GRANSKNING AV ADMINISTRATIVA SYSTEM OCH KONTROLLSYSTEM I UTVALDA MEDLEMSSTATER

Inledning

8.8 Först från och med 1998 kommer de uppgifter som revisionsrätten hänvisar till, att i enlighet med de aktuella förordningarna, finnas tillgängliga för perioden fram till 1996.

Granskning av faktiska utgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 866/90

Granskningens resultat

Livskraften hos de stödmottagande företagen

8.13 Kommissionen anser att skriftliga utvärderingsrapporter är ett grundläggande krav för att säkerställa efterlevnaden av artikel 12.3. I samband med kontrollkommittéernas möten diskuterar kommissionen kontroll av projektens lönsamhet i syfte att göra medlemsstaternas tjänstemän mer medvetna om denna fråga. Man avser att fortsätta och att ytterligare fördjupa denna dialog.

8.15 Det är oundvikligt att företag, även sådana som är potentiellt berättigade till samfinansierat stöd, som verkar på konkurrensutsatta marknader fortlöpande utsätts för risker, bland annat risken för misslyckade projekt. Sådana risker kan inte alltid förutses då man beslutar att bevilja företagen stöd. Kommissionen har inga belägg för att stödmottagande företag skulle drabbas av misslyckade projekt i större utsträckning än liknande företag som genomför nyskapande investeringar utan att ha erhållit stöd. Om det fanns sådana belägg skulle det kunna tyda på brister i de analyser som utförs innan beslut om stöd fattas. Trots detta anser kommissionen att det finns risker med att begränsa stödet till att endast gälla lågriskföretag. Ett sådant agerande skulle snarast motverka nyskapande investeringar och investeringar som genomförs av nya företag, samt möjligen även motverka regionala investeringar. Eftersom kommissionen inte beslutar om enskilda projekt och ännu inte har fattat slutgiltiga beslut om samfinansiering enligt åtgärdsprogrammen kan man dessutom inte känna till om några projekt kommer att beaktas för ekonomiskt stöd från gemenskapen. Vad gäller den allmänna strategin anser inte kommissionen att det faktum att projekt sedermera misslyckas i sig skall vara tillräckligt för att utesluta samfinansiering, utan att varje ärende måste bedömas utifrån de särskilda omständigheterna, exempelvis om man inte gjorde någon utvärdering av företagets framtidsmöjligheter då stödet beviljades eller om det redan då fanns tecken på en möjlig konkurs. Beträffande de sju fall som nämns framgår det inte klart av revisionsrättens text om de ådrog sig betydande förluster redan då stödet godkändes, eller om utvärderingarna inte gav någon antydan om realistiska framtidsmöjligheter, eller om man rentav inte gjorde någon utvärdering. Om sådana förluster förelåg och/eller det inte påvisades några realistiska utsikter till lönsamhet kommer kommissionen att, beträffande var och en av stödmottagarna, driva ärendet vidare med de berörda medlemsstaterna.

Utvärdering av potentiella avsättningsmöjligheter

8.16 I samband med upprättandet av förordning (EEG) nr 866/90 och särskilt dess urvalskriterier, som fastställs i kommissionens beslut 94/173/EG, har man vidtagit åtgärder för att eliminera risken att produktion från företag som fått stöd hamnar i interventioner. Vissa typer av investeringar samt vissa sektorer där det finns risk för överskottsproduktion är således helt eller delvis uteslutna från stöd. De ansvariga nationella myndigheterna skall emellertid kontrollera efterlevnaden av bestämmelsen i första strecksatsen i 1.2 i urvalskriterierna, nämligen att det skall finnas realistiska potentiella avsättningsmöjligheter för varje enskilt projekt.

Beträffande den utvärdering som görs innan projekten godkänns bör det nämnas att stöd till innovativa investeringar är ett av de prioriterade områden som anges i förordning (EEG) nr 866/90. Bedömning och förverkligande av sådana projekt innebär mer av risktagande än "traditionella" investeringar, eftersom de i hög grad beror på förväntningarna rörande sektorns framtida utveckling. Marknaderna förändras dessutom snabbt inom detta område och därmed ökar konkursrisken.

Övervägande vad gäller kapaciteten

8.17 Eftersom strukturfondernas insatser förvaltas av medlemsstaterna och man därvid tillämpar ett decentraliserat tillvägagångssätt undersöker inte kommissionen de enskilda ärendena systematiskt och känner inte till alla de enskilda ärenden som framhävts. Kommissionen fäster stor vikt vid revisionsrättens synpunkter och kommer att ta upp dessa vid möten med den aktuella kontrollkommittén och vid bilaterala möten med medlemsstaterna. Om uppgifterna från revisionsrätten bekräftas kommer man inte att bevilja finansiering för de icke stödberättigande utgifterna.

Övervaknings- och kontrollsystem

8.18 8.21 Kommissionen instämmer i att anlitandet av externa revisorer inte befriar de nationella myndigheterna från skyldigheten att själva utföra kontroller. Enligt strukturfondsförordningarna, särskilt artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 med dess ändringar, står det klart att det huvudsakliga ansvaret för att säkerställa lämplig finansiell kontroll av den verksamhet som samfinansieras av fonderna vilar hos medlemsstaterna. Ett närmare partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna är ett huvudtema i SEM 2000-initiativet (Sound and Efficient Management). Man har redan undertecknat finansprotokoll, där dessa frågor tas upp, med ungefär hälften av medlemsstaterna. Kommissionen förbereder antagandet av en förordning enligt artikel 23.1 i förordning 4253/88 i avsikt att fastställa miniminormer för medlemsstaterna vid den finansiella kontrollen. En annan viktig uppgift i samband med översynen av strukturfondsförordningarna för nästa programplaneringsperiod kommer att vara att säkerställa bästa möjliga finansiella förvaltning och kontroll.

Utöver detta genomför kommissionen själv kontroller i medlemsstaterna och gör sitt yttersta för att undersöka de oegentligheter man görs uppmärksam på, till exempel genom kontroller på plats, genom anmärkningar på programmens genomförande eller genom skriftliga frågor från Europaparlamentet. Dessa ärenden tas systematiskt upp med medlemsstaterna.

Uteslutande av icke stödberättigande utgifter

8.22 8.28 Kommissionen beaktar revisionsrättens iakttagelser och kommer att gå vidare med de justeringar som eventuellt kan bli nödvändiga i varje enskilt fall.

8.23 I sitt svar på revisionsrättens iakttagelser tillstod de tyska myndigheterna de felaktiga förskottsbetalningarna och gick med på att återbetala det aktuella beloppet.

Respekterande av betalningsdatum

8.29 8.30 Kommissionen instämmer i revisionsrättens synpunkt att det senaste betalningsdatum som anges i förordningen måste respekteras. Vid kontrollkommitténs möten kommer de behöriga avdelningarna att diskutera detta problem med de ansvariga nationella myndigheterna.

Granskning av utgifter enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2328/91

Stödordning för investeringar i jordbruksföretag

Granskningens resultat

Allmänna iakttagelser

8.34 h) Vid genomgång av nationella rättsliga bestämmelser för genomförandet av gemenskapsförordningarna kontrollerar kommissionen systematiskt om medlemsstaten beviljar avdrag för administrativa utgifter. Om så skulle vara fallet anges klart i respektive kommissionsbeslut att de utgifterna inte berättigar till gemenskapsfinansiering. Kommissionen kommer att undersöka de ärenden revisionsrätten tagit upp och vidta de åtgärder som är lämpliga i respektive ärende.

Särskilda iakttagelser

8.35 Grekland: Stöd till investeringar för att diversifiera jordbruksegendomar till agro-turism beviljas enbart om dessa investeringar tas med i den begärda planen för förbättring av jordbruk. Syftet med dessa planer är att visa att investeringarna är berättigade med utgångspunkt från den enskilda jordbruksegendomen och dess ekonomi, samt att planens genomförande kommer att medföra att situationen bestående förbättras. Detta är den enda skyldighet man har inom ramen för förordning nr (EEG) 2328/91 att bevisa sådana investeringars livskraft. Revisionsrättens kommentarer leder till frågan hur livskraften kan kontrolleras, särskilt i samband med diversifiering av jordbruksegendomar. Dessutom måste det visas att investeringarna i agro-turism i Grekland inriktas på mindre gynnade områden och endast beviljas om det finns en nära anknytning till jordbruksegendomen, exempelvis förädling av jordbruksprodukter i de tavernor som nämns. Samma filosofi ligger bakom byggandet av "små hotell" (framför allt rum och lägenheter).

8.36 8.38, 8.40 Kommissionen noterar revisionsrättens iakttagelser och de frågor som belysts kommer man att ta upp med de berörda medlemsstaterna.

8.39 Italien: Kommissionen är väl medveten om problemen i samband med det delvisa genomförandet och de försenade utbetalningarna av investeringsstöd och man gör särskilda insatser för att avsluta dessa ärenden.

Granskning av kompensationsbidrag

Granskningens resultat

8.42 Kommissionen noterar revisionsrättens kommentarer rörande det antal kontroller medlemsstaterna utfört enligt det integrerade administrations- och kontrollsystemet. I förordning (EEG) nr 3887/92 föreskrivs att antalet kontroller skall öka om ett väsentligt antal oegentligheter upptäcks under ett visst år. Om de berörda medlemsstaterna inte vidtar korrigerande åtgärder kommer kommissionen att beakta revisionsrättens iakttagelser då man fastställer prioriterade områden för framtida kontrollprogram.

8.43 Vid ett besök på plats som kommissionen utförde år 1997 bekräftades att fler jordbrukare hade uppmuntrats att öppna bankkonton för att underlätta mottagandet av kompensationsbidrag, vilka alla betalas ut genom Greklands jordbruksbank. Jordbrukarna kan också få kontantutbetalningar från en betalningslista på banken. I avlägset belägna områden kan en bemyndigad medlem av den lokala kommittén erhålla betalningar för grupper av jordbrukare.

Enligt systemet skall betalningarna sedan vidarebefordras direkt till stödmottagarna så snart dessa har undertecknat mottagandelistan. Kommissionen noterar dock revisionsrättens iakttagelser rörande det särskilda ärende man belyser. Man kommer att ta upp frågan med de grekiska myndigheterna och dra de slutsatser som kan bli nödvändiga.

8.44 Italien: Vad gäller investeringsstöden enligt förordning (EEG) nr 2328/91 (punkt 8.40) är kommissionen medveten om oegentligheterna i samband med betalningen av kompensationsbidragen och man undersöker ärendet i medlemsstaten.

8.45 Spanien: Se punkt 43.

8.46 Kommissionen är fullt medveten om det problem som belyses och man har redan undersökt det problem med överbetning/överskott av får i vissa områden på Irland som uppstår på grund av bidrag per får samt tackbidrag. Efter åtskilliga diskussioner med de irländska myndigheterna har man kommit fram till konkreta förslag som skall genomföras från och med 1998 och som syftar till att minska den skadliga miljöpåverkan som kompensationsbidragen medför. Liknande problem återfinns, om än inte i samma omfattning, i Skottland och Grekland.

Granskning av de operativa programmen

Granskningens resultat

8.54 a) Produktionen inom ett bevattnat område utgörs inte av en enstaka gröda och det är således svårt att helt utesluta att även vissa redan existerande grödor bevattnas. Bevattningen utgör det viktigaste verktyget för att åstadkomma en omställning av produktionen, och mot bakgrund av detta har kommissionen under perioden 1989 1993 säkerställt att bevattningen inte leder till ökad produktion av de produkter som är känsliga i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta tillvägagångssätt gäller sektorns utveckling på regional nivå eller på programnivå och det står klart att särskilda förutsättningar kan gälla på den enskilda nivån. Omstruktureringen av jordbruket sker inte omedelbart efter det att bevattningssystem tagits i bruk, framför allt inte då det rör sig om traditionella fleråriga grödor. Inom de flesta marknadsorganisationer för jordbruket fyller för övrigt tillämpningen av maximala garanterade kvantiteter funktionen att skapa marknadsjämvikt och förhindra att produktionen av känsliga produkter ökar.

För att ytterligare effektivisera utvärderingen av vilka effekter bevattningen har på jordbruksmarknaderna undersöker kommissionen, i samband med gemenskapens stödramar för 1994 1999, de planer rörande jordbruket som finns inom varje enskilt område på grundval av den tekniska informationen från projekten. Denna undersökning äger rum inom ramen för varje programs övervakningskommitté.

b) Fenomenet att salthalten ökar i grundvattnet är inte nytt, utan har förekommit bland annat inom vissa jordbruksområden på Peloponnesos och Kreta. Det står klart att i Grekland beror överexploateringen av grundvattnet på ett stort antal privata brunnar för vilka offentligt stöd inte utgår. Omkring 60 % av grundvattenförbrukningen härrör från sådana brunnar. Detta förhållande kan åtgärdas genom att man, för att etablera kollektiva bevattningssystem, upprättar brunnar som står under förvaltningens kontroll, både vad gäller konstruktionen och själva driften.

Kommissionen har, i partnerskap med de grekiska myndigheterna, fastställt prioriteringarna vad gäller förvaltning av jordbrukets vattenförsörjning. I gemenskapens stödramar 1994 1999 läggs tonvikten på utvinning av ytvatten snarare än grundvatten samt på att minska bortfallet och följaktligen rationalisera förvaltningen av vattenförsörjningen.

8.55 8.57 Kommissionen är medveten om problemet som har orsakat betydande svårigheter under perioden 1989 1993. Genom gemenskapens stödramar för 1994 1999 har man fått en granskningsram för systemet med offentliga uppdrag i Grekland med syftet att göra anpassningar till gällande lagstiftning. Den "Joint Steering Committee" som inrättats för att studera systemets brister har behandlat samtliga olösta frågor, alltifrån de tekniska studiernas kvalitet till förfaranden vid infordran av anbud, tilldelning av uppdrag, granskning av priserna efter det att den offentliga upphandlingen avslutats, besiktning av arbetenas kvalitet etc.

8.58 a) Slutrapporten omfattar samtliga projekt som finansierats under hela perioden 1989 1993. Anmärkningen beträffande framställningen gjordes under mötena med övervakningskommittén och man räknar med att ha en bättre framställning från och med 1993, där utgifterna klassificeras per projekt enligt den datoriserade funktion som nyligen införts.

8.59 Kommissionens roll vid genomförandet av de operativa programmen beskrivs i förordningarna och i de standardklausuler som bifogas besluten om godkännande av de operativa programmen. Vid undersökningen av de operativa programmen har kommissionen studerat den förvaltningsstruktur som medlemsstaten föreslagit och gjort bedömningen att den är ändamålsenlig. Det är emellertid möjligt att genomförandet av vissa åtgärder inte är helt lättförståeligt och att man därför bör göra vissa klarlägganden.

a) Att placera hus inom de jordområden som varit föremål för skifte är tillåtet endast i undantagsfall. I den spanska lagstiftningen beträffande skifte uppställs inte som villkor att de områden som berörs av skiftet skall användas uteslutande för jordbruksändamål.

Skiftet utgör ett av gemenskapspolitikens instrument för landsbygdsutveckling, vilket för övrigt bör ingå i en sammanhållen strategi och inte enbart röra jordbrukssektorn.

b) Åtgärden som syftar till förbättrad kvalitet har delvis utvidgats till deltagande i vinmässor som ett nödvändigt komplement för att anpassa sig till konsumenternas smak och de krav de ställer. I de villkor som godkänts av åtgärdsprogrammets övervakningskommitté för år 1992 accepterades deltagande i nationella tekniska vinmässor.

c) Försenade betalningar är inte försvarbara utan godtagbara skäl. Varje ärende skall undersökas för sig.

8.60 8.63 Revisionsrätten väcker ett antal frågor som kommissionen kommer att fästa särskilt stor vikt vid i sitt framtida arbete, såväl vad gäller projektens lönsamhet som vad gäller miljöskydd. Beträffande Guadeloupe bör det understrykas att regionens karaktär av spridda öar inte befrämjar en sammanhållen produktionskedja från sockerrör via socker till rom (det finns en fabrik på ön Basse-Terre och en på ön Grande-Terre).

8.64 Irland: Kommissionen kommer att begära in medlemsstatens kommentarer till de frågor som revisionsrätten tagit upp.

8.65 Inom ramen för partnerskapet och övervakningskommittén kommer man att fästa särskild vikt vid frågor rörande slutlig kontroll av investeringarna, deras stödberättigande samt betalningsförseningar.

8.66 8.67 Fondernas utgifter övervakades noga och i det senare skedet av genomförandet kom kontrollkommittéerna för gemenskapens stödramar och operativa program fram till att vissa utgifter inte hade ägt rum och inte heller skulle komma att äga rum. Man accepterar att EUGFJ:s utgifter överskreds med 11 748 miljoner ecu på grund av att åtgärden senare utnyttjades.

För att uppfylla gemenskapens åtagande gentemot jordbruksnäringen i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland kom man överens om att bevilja medel till utgifter som ägt rum efter den 31 december 1993 för investeringar som skulle vara stödberättigande enligt den nya åtgärden under perioden 1994 1999, eftersom åtgärderna för investeringar i jordbruk var desamma i de båda skedena.

SLUTSATSER

8.68 8.69 Kommissionen instämmer i att anlitandet av externa revisorer inte befriar de nationella myndigheterna från skyldigheten att själva utföra kontroller. Enligt strukturfondsförordningarna, särskilt artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 med dess ändringar, står det klart att det huvudsakliga ansvaret för att säkerställa lämplig finansiell kontroll av den verksamhet som samfinansieras av fonderna vilar hos medlemsstaterna. Ett närmare partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna beträffande kontroller, sammanlänkade granskningsförfaranden samt främjande av gemensamma revisionsförfaranden är ett huvudtema i det SEM 2000-initiativ som kommissionen startade år 1995. Man har redan undertecknat ett antal finansprotokoll, där dessa frågor tas upp, med ett antal medlemsstater. Kommissionen förbereder antagandet av en förordning enligt artikel 23.1 i förordning (EEG) 4253/88 i avsikt att fastställa miniminormer för medlemsstaterna vid den finansiella kontrollen. En viktig uppgift i samband med översynen av strukturfondsförordningarna för nästa programplaneringsperiod kommer att vara att säkerställa bästa möjliga finansiella förvaltning och kontroll.

Efter kontroller av överensstämmelse och godkännande av nationell lagstiftning är kommissionens roll, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, klart målinriktad på att spela en aktiv roll i övervakning och kontroll. Då oriktigheter kommer till kommissionens kännedom, antingen genom dess egna kontroller på plats, genom enskilda anmärkningar eller genom skriftliga frågor från Europaparlamentet uppmärksammas medlemsstaterna systematiskt på detta inom kontrollkommittéerna.

Resultatet av kontrollerna förekommer ofta på dagordningen vid kontrollkommittéernas möten vad gäller förordning (EEG) nr 866/90 och vid bilaterala möten med medlemsstaterna rörande förordning (EEG) nr 2328/91, inklusive kompensationsbidrag. För övervakning av förordning (EEG) nr 866/90 uppmanas de som handlägger ärendet uttryckligen att diskutera resultatet av kontrollerna i kontrollkommittéerna. I de årliga rapporter man lämnar till kommissionen skall medlemsstaterna dessutom redogöra för kontrollbesök som nationella tjänstemän eller kommissionens tjänstemän gjort.

Det bör även påpekas att strukturfondsåtgärderna ofta genomförs regionalt. Den diversifiering detta innebär är berättigad med tanke på de särskilda behoven i olika regioner, men kan givetvis försvåra genomförandet av en systematisk kontroll.

8.70 Överensstämmelsen med gemenskapens förordningar och mål inom den gemensamma jordbrukspolitiken kontrolleras systematiskt då kommissionen undersöker nationella rättsliga bestämmelser för genomförandet av förordning (EEG) nr 2328/91.

8.71 Som nämnts i punkt 8.42 och 8.45 är kommissionen medveten om förseningarna i genomförandet och tillämpningen av det integrerade administrations- och kontrollsystemet. I den mån användandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet belyser oriktigheter kan systemet även bidra till att bekämpa liknande förhållanden i samband med kompensationsbidrag. Arbetet fortskrider inom detta kontrollområde och kommissionen undersöker genomförandet och lämnar rekommendationer vid sina kontrollbesök i medlemsstaterna. Revisionsrättens anmärkningar kommer att beaktas vid planeringen för kommande kontrollprogram.

8.72 8.73 Kommissionen noterar revisionsrättens kommentar att de huvudsakliga slutsatserna från de inspektioner på plats som kommissionens avdelningar företar till stor del sammanfaller med revisionsrättens granskning. Vid de tillfällen då kommissionen under sina inspektioner upptäcker icke stödberättigande utgifter eller har starka skäl att ifrågasätta kontrollen av gemenskapens medel utesluts den aktuella utgiftsposten från samfinansiering. Denna uteslutning är inte begränsad till en bedömning från fall till fall, vilket endast skulle ha inverkan på de ärenden som upptäcks. Man använder i stället ett proportionellt system vilket innebär att om kommissionens inspektioner, för en given åtgärd, påvisar icke stödberättigade fall minskas medlemsstatens betalningar för hela den åtgärden i proportion till mängden sådana fall, uttryckt i form av de belopp det rör sig om. Det faktum att man upptäcker icke stödberättigande utgifter, som de fall revisionsrätten tar upp, innebär således inte nödvändigtvis att gemenskapens resurser används till icke stödberättigade åtgärder.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 9(324*) Den gemensamma fiskeri- och havspolitiken

9.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 9.1

Budgetgenomförande 9.2 - 9.26

Allmänt 9.2

FFU 9.3 - 9.12

Ekonomisk omprogrammering 9.5 - 9.10

Intygande av utgifter 9.11

Kommissionens kontroller på platsen 9.12

Gemenskapsinitiativet Pesca 9.13 - 9.16

Internationella fiskeöverenskommelser 9.17 - 9.22

Bristande överensstämmelse med bestämmelserna i budgetförordningen och budgetprinciperna 9.18 - 9.22

Slutsats 9.23 - 9.26

Uppföljning av Särskild rapport nr 3/93 om genomförandet av åtgärder för omstrukturering, modernisering och anpassning av kapaciteten hos gemenskapens fiskeflottor 9.27 - 9.49

Gemenskapens register över fiskefartygen 9.29 - 9.33

Mätande av motoreffekten 9.34

Tonnage 9.35 - 9.36

Nationell kontroll över fiskeriverksamheten 9.37 - 9.38

Data i samband med beviljat stöd 9.39 - 9.40

Betydelsen av stöd för att upphöra med fiske 9.41

Samstämmighet med programmålen 9.42 - 9.46

Slutsatser 9.47 - 9.49

INLEDNING

9.1 Revisionsrättens granskning av utgifter inom fiskerisektorn rörde

a) budgetgenomförande på kommissionsnivå med avseende på Fonden för fiskets utveckling (FFU), gemenskapsinitiativet Pesca och internationella fiskeöverenskommelser,

b) uppföljning av Särskild rapport nr 3/93 om genomförandet av åtgärder för omstrukturering, modernisering och anpassning av kapaciteten hos gemenskapens fiskeflottor(325) (se punkterna 9.27 9.49).

BUDGETGENOMFÖRANDE

Allmänt

9.2 Tabell 9.1 visar disponibla anslag för fiskesektorn 1996 och användningen av dem. Det totala antalet åtagandebemyndiganden som var disponibla för året var 955,5 miljoner ecu med en utnyttjandegrad av 85,8 %. Det totala antalet betalningsbemyndiganden som var disponibla för året var 946,1 miljoner ecu med en utnyttjandegrad av 79,5 %.

FFU

9.3 FFU infördes 1993 inom ramen för strukturfonderna(326) och ersatte de tidigare stödplanerna som styrde strukturåtgärder som täcks av den gemensamma fiskeripolitiken(327). I den nya lagstiftningen ingår nu de åtgärder som skall utföras(328) som en del i sexårsprogram, vilka med början 1994 presenteras av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen. Dessa täcker mål 1-regioner(329), mål 5a-regioner(330) och mål 6-regioner(331). Befogenheterna att bevilja och dela ut stöd för utvalda projekt har helt överförts till medlemsstaterna. I linje med de allmänna regler som gäller för strukturfonderna skall ett första förskott som uppgår till 50 % av de planerade utgifterna för år 1 utbetalas så snart kommissionen har godkänt programmet, medan ytterligare förskott skall betalas ut beroende på hur tidigare erhållna förskott har använts. Resterande belopp av varje årlig del skall betalas när åtgärden har genomförts och rapporten om genomförandet har skickats till kommissionen av medlemsstaten.

9.4 1996 var utnyttjandegraden för åtagandebemyndiganden 76,2 % för mål 1-regioner (budgetrubrik B2-1100) och 73,7 % för mål 5a-regioner (budgetrubrik B2-1101) mot 100 % för båda budgetrubrikerna 1995. Utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden var 85 % för mål 1-regioner och 58,1 % för mål 5(a)-regioner, mot 40,7 % och 68,1 % 1995. Det är missvisande att betalningar (19,8 miljoner ecu för 1996) som hänför sig till gamla projekt (före inrättandet av FFU) och som ännu inte har avslutats återfinns under budgetrubriken för mål 1 (B2-1100) och revisionsrätten har redan kommenterat denna brist på tydlighet(332). Vad gäller mål 6-regioner (budgetrubrik B2-1102) användes 1996 inte något av bemyndigandena för åtaganden (2,8 miljoner ecu eller av bemyndigandena för betalningar 2 miljoner ecu).

Ekonomisk omprogrammering

9.5 Tabell 9.2 visar att genomförandet av FFU i vissa medlemsstater låg väsentligt efter tidsschemat i slutet av 1996. Kommissionen accepterade att program där FFU-bidragen uppgick till mindre än 40 miljoner ecu behandlades som en enda del. Ett åtagande kunde göras för hela beloppet vad gällde sådana program och ett första förskott på 30 % kunde utbetalas(333).

9.6 Finansieringsplanerna för programmen för Spanien, Irland, Italien, Nederländerna (mål 5a) Portugals fastland och Förenade kungariket (mål 5a) omarbetades 1995 och 1996 för att hänsyn skulle kunna tas till förseningen av starten för FFU. Ovannämnda program representerar 81,7 % av hela det planerade FFU-bidraget (1994 99) för mål 1 och 46,6 % av hela det planerade FFU-bidraget för mål 5a.

9.7 Omprogrammeringen resulterade i att utgifter som planerats för 1994 sköts upp till senare år (se tabell 9.3) och en sänkning av de ekonomiska mål som ställs upp under den initiala perioden. Som ett resultat blev det möjligt vad gäller Förenade kungariket att göra åtaganden för delen för 1996 och vad gäller Spanien och Portugal att betala det första förskottet för 1996. De större förskott som medlemsstaterna redan hade fått och som gällde 1994 reglerades inte förrän i samband med senare utbetalningar. När det gäller Italien skedde emellertid regleringen mer än ett år senare och det överskott som stod till medlemsstatens förfogande var 22,7 miljoner ecu mellan november 1995 och december 1996.

9.8 Omprogrammeringen komplicerade också förvaltningen av de årliga delarna, eftersom de ändrade årliga delarna inte längre motsvarade de ursprungliga åtagandena. Det allmänna förfarande som används av kommissionens avdelningar, där man bokför gjorda betalningar mot de äldsta utestående åtagandena, komplicerar saken ytterligare och minskar avsevärt tydligheten i räkenskaperna genom att inte visa utestående åtaganden för icke avslutade tidigare delar. Följden blev en ökad risk för fel från kommissionens administrativa avdelningars sida. I fallet Spanien betalade kommissionen återstoden av förskottet för den ändrade delen för 1994 (16,9 miljoner ecu) före mottagandet av de definitiva årliga rapporterna om genomförandet för året tvärt emot bestämmelserna i förordningarna(334).

9.9 På grund av förseningar i genomförandet av programmen kunde det för Nederländerna planerade åtagandet för 1996 inte göras. De totala stödberättigade utgifter som kunde redovisas den 30 september 1996 av Nederländerna (mål 5a) uppgick bara till 8,7 % av de totala förväntade utgifterna för perioden 1994 99. Inga utgifter hade gjorts för åtgärden gällande förbättringar av fiskehamnarna, vilket representerar 32 % av de totala utgifterna som planeras för perioden och 43,8 % av FFU-stödet.

9.10 För Italien representerade på samma sätt samtliga verifierade stödberättigade utgifter t.o.m. 1996 för mål 1 bara 2,7 % av totalt planerade utgifter för perioden 1994 99. För mål 5a var genomförandegraden ännu lägre då samtliga verifierade stödberättigade utgifter t.o.m. 1996 var 1,3 % av totalt planerade utgifter för perioden 1994 99. Trots det faktum att medlemsstaterna före den första april skall framlägga en årlig rapport om genomförandet för föregående år(335), hade de italienska myndigheterna dessutom inte skickat några sådana rapporter i slutet av 1996, det tredje året för programmet.

Intygande av utgifter

9.11 Exempelvis representerar FFU-stödet som programmerats för mål 5a i Frankrike, där ingen omprogrammering ägt rum, under perioden 1994 99 22,7 % av de totala finansieringsramarna. Vid en granskning på platsen i juni 1996 noterade revisionsrätten att den redovisning som de franska myndigheterna framlade 1995 för att motivera betalningarna av på varandra följande förskott återspeglade planerade utgifter snarare än faktiska stödberättigade utgifter, tvärtemot förordningens bestämmelser. Resultatet blev att oriktiga förskott på 25,3 miljoner ecu utbetalades. De franska myndigheterna svarade att kommissionen hade uppmuntrat dem att begära ifrågavarande förskott för att undvika att budgetanslag förföll. Ett liknande fall som också gällde Frankrike nämndes i revisionsrättens årsrapport för 1995(336).

Kommissionens kontroller på platsen

9.12 På grund av den ökade decentralisering som hänger samman med att FFU införts, blir kontroller på platsen som utförs av kommissionens avdelningar allt nödvändigare för att säkerställa lagligheten, korrektheten och konsekvensen i FFU:s förvaltningssystem. Emellertid hade kommissionen fram till slutet av 1996 endast gjort inspektioner på platsen av FFU:s förvaltningssystem i Tyskland, Grekland och Irland.

Gemenskapsinitiativet Pesca

9.13 Gemenskapsinitiativet Pesca, som gäller en omstrukturering av fiskerisektorn, skapades i juni 1994(337). Eftersom det finns en näst intill allmän överkapacitet är syftet med initiativet att hjälpa fiskerisektorn att bära de sociala och ekonomiska konsekvenserna av de nödvändiga förändringarna och att bidra till mer diversifierad sysselsättning i de regioner som är beroende av fisket. Det totala bidraget från strukturfonderna som planeras för perioden 1994 99 är 265 miljoner ecu, med 40,9 % som finansieras genom FFU, 45,5 % genom ERUF och 13,6 % genom ESF.

9.14 Påbörjandet av gemenskapsinitiativet komplicerades av att det hade flerfondskaraktär, vilket innebar en ständig koordinering mellan de tre kommissionsavdelningar som var involverade och på nationell nivå mellan en stor mängd organisationer som var ansvariga för genomförandet. Under de tre första åren av tillämpningen var därför bidraget från gemenskapsinitiativet till en omstrukturering av sektorn av mycket begränsad omfattning. Den långsamma genomförandegraden återspeglas i det faktum att medlemsstater som berörs av 66 % av det totala finansiella stödet (Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Förenade kungariket) ännu inte kunde skicka redovisningar över stödberättigade utgifter till kommissionen i december 1996.

9.15 Utnyttjandegraden för anslag som fanns disponibla för Pesca (budgetrubrik B2-140) var 90,1 % för åtagandebemyndiganden och 47,3 % för betalningsbemyndiganden. Huvuddelen av transaktionerna genomfördes i december 1996 (86,5 % av åtagandena och 44,7 % av betalningarna), och därmed undveks att budgetanslagen förföll. Kommissionen gjorde därför åtaganden för de totala anslagen för fleråriga program i en enda del för åtta medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Irland, Nederländerna, Portugal, Förenade kungariket) och tillät därigenom att motsvarande förskott betalades (30 % av de belopp för vilka åtaganden gjorts). Medan budgetanslagen användes fullt ut för FFU, så var detta inte fallet med de andra två fonderna. Tabell 9.4 jämför åtaganden och betalningar per medlemsstat för perioden 1994 96 med de planerade beloppen.

9.16 Med undantag av vad som gäller för Finland och Sverige kan det finansiella stöd som getts genom Pesca ställas in sedan det första förskottet betalats om medlemsstaterna inte har bidragit med ytterligare information om uppföljning, granskning och utvärdering av åtgärderna. I januari 1997 hade bara tre medlemsstater (Danmark, Spanien, Irland) av elva inkommit med ytterligare informationer.

Internationella fiskeöverenskommelser

9.17 De ursprungliga budgetanslagen för 1996 på 245 miljoner ecu (åtaganden) och 235 miljoner ecu (betalningar) ökades med 50,8 miljoner ecu respektive 35 miljoner ecu framför allt för att täcka fiskeöverenskommelser som slutits med Mauretanien och Argentina. Utnyttjandegraden för disponibla anslag var 98 % för åtagandebemyndiganden och 93 % för betalningsbemyndiganden, motsvarande siffror för budgetåret 1995 var 88 % respektive 71 %.

Bristande överensstämmelse med bestämmelserna i budgetförordningen och budgetprinciperna

9.18 Vad gäller fiskeöverenskommelser skall ingångna differentierade åtagandebemyndiganden för det innevarande budgetåret täcka den totala kostnaden för de rättsliga åtaganden som gjorts i samband med projekt vilkas genomförande sträcker sig över en längre period än ett budgetår, dvs. gemenskapens totala finansiella bidrag enligt protokollet till överenskommelsen(338).

9.19 Det noterades emellertid att vad gäller överenskommelserna med Angola, Guinea, Mauretanien, Marocko, Saõ Tomé och Príncipe och Seychellerna, så täckte åtagandebemyndigandena i den finansiella kompensationen endast den första årliga delen. Vad gäller ytterligare utgifter(339) som uppkommer genom ovan nämnda överenskommelser så hade kommissionen ingen konsekvent praxis, då den ibland gjorde åtaganden för endast den första årliga delen och ibland för hela den fleråriga tilldelningen. Som ett resultat uppgick det totala beloppet för åtaganden för överenskommelser som ovan nämnts till omkring 205 miljoner ecu 1996, medan de i överensstämmelse med bestämmelserna i budgetförordningen skulle ha uppgått till omkring 822 miljoner ecu. Revisionsrätten har tidigare påpekat liknande överträdelser av bestämmelserna i budgetförordningen(340).

9.20 1996 gjorde kommissionen åtaganden för ett belopp av 127 miljoner ecu, vilket motsvarade den första årliga delen av motsvarande finansiering (ekonomisk kompensation, utbildning, vetenskapligt program och utvecklingsstöd till fisket) som uppstod ur den överenskommelse som slöts med Marocko. Eftersom överenskommelsen trädde ikraft, preliminärt, från december 1995 och eftersom rådets beslut vad gäller det preliminära godkännandet av överenskommelsen antogs den 7 december 1995, skulle åtaganden för hela beloppet för motsvarande finansiering gällande överenskommelsen med Marocko, dvs. 500 miljoner ecu, ha gjorts redan 1995 i stället för 1996.

9.21 Revisionsrätten har vid flera tillfällen också noterat(341), att budgetprincipen om ettårighet inte har iakttagits. Det noterades emellertid att tvärt emot kommissionens uttryckliga avsikter registrerades två årliga delar i budgeten för budgetåret 1996 vad gäller fiskeöverenskommelsen med Guinea. Betalningen av den andra delen som uppgick till 1,3 miljoner ecu, och som gjordes den 9 december 1996, hörde till budgetåret 1997.

9.22 För överenskommelserna och fiskeprotokollen med Angola, Guinea, Mauretanien, São Tomé och Príncipe och Seychellerna som förnyades 1996, respekterade inte kommissionen det datum som fastställdes i brevväxlingen för betalningen av den första delen av den ekonomiska kompensationen med registrerade förseningar på 10 68 dagar, varigenom det fanns risk för att europeiska fartygsägare skulle avbryta sin fiskeriverksamhet.

Slutsats

9.23 Den föregående analysen anger att kommissionen har gjort alltför stora FFU-medel disponibla för medlemsstaterna oberoende av deras förmåga att absorbera dem. Detta ådagaläggs av omprogrammeringen, vid flera tillfällen, av de finansieringsplaner som antagits för godkända operativa program för att absorbera alltför stora betalningar till medlemsstaterna och/eller för att tillåta betalning av förskott för senare årliga delar (se punkterna 9.6 9.7). Kommissionen har också betalat förskott till Frankrike som uppgick till 25,3 miljoner ecu på basis av redovisning av utgifter som snarare var planerade än faktiska (se punkt 9.11). De förfaranden som används vittnar inte om respekt för principen om sund ekonomisk förvaltning av gemenskapsmedel. Med tanke på den hittills långsamma takten för genomförandet av programmen finns en fara för att de mål som satts upp för programperioden 1994 99 inte kommer att kunna nås.

9.24 Med tanke på FFU-förvaltningens decentraliserade natur behövs också en noggrannare uppföljning gjord av kommissionens avdelningar, särskilt med hjälp av kontroller på platsen, för att granska lagligheten, korrektheten och den faktiska förekomsten av utgifter som redovisats som berättigade till stöd (se punkt 9.12).

9.25 Gemenskapsinitiativet Pesca har haft en mycket liten utnyttjandegrad av disponibla budgetanslag både för budgetåret 1995 och för budgetåret 1996. Bortfallet av anslag kunde bara undvikas genom skapandet av ett globalt åtagande för hela det finansiella stöd som planerades för åtta medlemsstater (se punkt 9.15).

9.26 Analysen av budgetgenomförandet av de internationella fiskeöverenskommelserna visar att vissa bestämmelser i budgetförordningen och budgetprincipen om ettårighet inte har uppfyllts trots revisionsrättens iakttagelser i tidigare årsrapporter (se punkterna 9.18 9.21). Revisionsrätten noterar också att kommissionen inte respekterat överenskomna datum för betalningen av första delen av den ekonomiska kompensation som förhandlats fram (se punkt 9.22).

UPPFÖLJNING AV SÄRSKILD RAPPORT NR 3/93 OM GENOMFÖRANDET AV ÅTGÄRDER FÖR OMSTRUKTURERING, MODERNISERING OCH ANPASSNING AV KAPACITETEN HOS GEMENSKAPENS FISKEFLOTTOR

9.27 I Särskild rapport nr 3/93 granskade revisionsrätten genomförandet av åtgärder som syftade till omstrukturering, modernisering och anpassning av kapaciteten hos gemenskapens fiskeflottor. Revisionsrättens iakttagelser och rekommendationer täckte genomförandet av förvaltningsinstrumenten, t.ex. gemenskapsregistret över fiskefartygen och fleråriga utvecklingsprogram för fiskeflottorna. Revisionsrätten kommenterade dessutom användningen av kriterier för att mäta fiskekapaciteten (tonnage och motoreffekt), stödet till omstrukturering, modernisering och anpassning av kapaciteten och sambandet mellan detta stöd och de fleråriga utvecklingsprogrammen. Under 1996 har revisionsrätten undersökt de åtgärder som kommissionen har vidtagit med anledning av Särskild rapport nr 3/93.

9.28 På grund av gemenskapens fiskeflottas överkapacitet i förhållande till fiskeresurserna fastställde de fleråriga utvecklingsprogrammen intermediära och slutliga mål från och med 1983 och vidare för en reduktion av kapaciteten som olika medlemsstater måste åstadkomma i fråga om tonnage och motoreffekt. De fleråriga utvecklingsprogrammen av tredje generationen täckte perioden 1993 96 och hade som målsättning att reducera fiskeflottans kapacitet med upp till 20 %(342). I kommissionens årliga rapport till rådet och parlamentet, daterad den 1 juli 1996, om framskridandet av det fleråriga utvecklingsprogrammet för fiskeflottan vid slutet av 1995(343), sades att under perioden 1991 95 hade de övergripande målen för det fleråriga utvecklingsprogrammet III uppnåtts vad gällde tonnage och motoreffekt. Medan vissa medlemsstater har överträffat sina mål, har emellertid andra inte uppnått sina eller har till och med ökat sin flottas kapacitet. 1996 föreslog kommissionen antagandet av det fleråriga utvecklingsprogrammet IV med syfte att uppnå en ytterligare reducering av fiskeflottan med upp till 40 % på sex år(344).

Gemenskapens register över fiskefartygen

9.29 I sin rapport noterade revisionsrätten den bristande tillförlitligheten i gemenskapens register över fiskefartyg (punkt 2.3 i den särskilda rapporten) och medlemsstaternas oregelbundna och sällsynta inrapportering av data (punkt 2.42 i den särskilda rapporten).

9.30 Kommissionens förordning (EG) nr 109/94(345) föreskriver att medlemsstaterna varje månad skall skicka fullständiga detaljer över de förändringar som har skett vad gäller deras fiskeflotta. Emellertid innehöll kommissionens rapport om genomförandet av det fleråriga utvecklingsprogrammet vid slutet av 1995 inte några aktuella data vad gällde Italien och Nederländerna, eftersom inga informationer hade inkommit på lång tid. Vad gäller Belgien inkom å andra sidan informationen i tid, men den fördes inte in i rapporten.

9.31 Registret över fiskeflottan är fortfarande ofullständigt i många avseenden. Den 30 september 1996 hade t.ex. de franska myndigheterna inte meddelat definitiva data angående kapaciteten för de utomeuropeiska departementens fiskeflottor som skulle ha uppställts den 31 december 1995(346). Vad gäller Förenade kungariket var 404 fartyg eller 5 % av hela flottan inte klassificerade i segment. Vad gäller Irland täckte data i filen inte flottans hela kapacitet(347).

9.32 När Italien genomförde en kontroll av fartygens motoreffekt, upptäcktes det att den motoreffekt som installerats generellt var högre än den som hade registrerats. Emellertid hade de italienska myndigheterna vid slutet av 1996 ännu inte meddelat kommissionen data gällande den använda installerade kapaciteten ombord på varje fartyg. I sin rapport om genomförandet av det fleråriga utvecklingsprogrammet i slutet av 1995 anser kommissionen tillförlitligheten hos nu förefintliga italienska data vara tvivelaktig, både övergripande och segmentvis. Dessutom kom det senaste meddelandet från de italienska myndigheterna i augusti 1995.

9.33 För att förhindra att minskningen av flottans kapacitet uppvägs av en förhöjd aktivitetsnivå föreskriver kommissionens förordning (EEG) nr 109/94 att medlemsstaterna årligen måste förse kommissionen med relevanta data för att den skall kunna övervaka ökningar i aktivitet per flottsegement från 1991 och därefter. Emellertid hade i september 1996 bara Danmark, Tyskland, Spanien, Grekland, Italien och Portugal skickat den begärda informationen.

Mätande av motoreffekten

9.34 I sin rapport påpekade revisionsrätten att en nertrimning (begränsning) av motorer som resulterar i en reduktion av motoreffekten är en vanlig företeelse och att det är svårt för att inte säga omöjligt att försäkra sig om att en sådan reduktion som tekniskt kan återställas bibehålls permanent. Denna situation ger en osäkerhet vad gäller den verkliga motoreffekten och tillförlitligheten hos de övergripande statistiska data som är tillgängliga och som utgör grunden för övervakningen av de fleråriga utvecklingsprogrammens mål (punkterna 2.7 2.9 i den särskilda rapporten). Dessutom har revisionsrätten noterat att ingen angivelse om försvagning av någon motor har införts i gemenskapsflottans register (se punkt 2.10 i den särskilda rapporten). I sitt svar till rapporten hänvisade kommissionen till ny teknologi, en momentmätare, som skall kunna mäta den verkliga motoreffekten som kommer till användning till havs. Emellertid är vid slutet av 1996 denna teknik inte fullt tillförlitlig och praktiskt funktionsduglig för denna typ av kontroller.

Tonnage

9.35 Revisionsrätten noterade också att gemenskapens fiskeflottas hela deklarerade tonnage är otillförlitligt på grund av de olika mätmetoder som används och att det för två fartyg med nästan identiska fysiska egenskaper, som byggts av samma varv för skeppare i två olika medlemsstater, skilde 60 % i registrerat tonnage (se punkterna 2.4 2.6 i den särskilda rapporten).

9.36 I rådets förordning (EG) nr 3259/94(348), och kommissionens beslut 95/84/EG(349) föreskrivs tillämpandet av den internationellt accepterade mätenheten BT (eller bruttoton) för alla fiskefartyg inom gemenskapen. Bruttotonnaget, som mäts på ett enhetligt sätt för fartyg som mäter mer än 24 meter mellan perpendiklar, måste meddelas kommissionen före den 15 mars 1995. För andra fartyg måste mätningen successivt ha avslutats till år 2003. I september 1996, var uppgifter om bruttotonnage för fartyg som var 24 meter eller längre fortfarande inte tillgängliga i Frankrike och Irland och endast delvis tillgängliga för Italien (38 %), Grekland och Förenade kungariket (mindre än 70 %) och Danmark (72 %). Att det fortfarande används olika sätt att mäta och att uppsamlade data endast inkommer med försening leder till osäkerhet vad gäller kapaciteten hos gemenskapens fiskeflotta.

Nationell kontroll över fiskeriverksamheten

9.37 Rådets förordning (EEG) nr 2847/93(350) föreskriver att medlemsstater måste genomföra kontrollsystem som täcker fiskekapaciteten och anpassningen av flottornas verksamhet för att säkerställa respekterandet av målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen. Medlemsstater måste inrätta ett system för godkännande, som bl.a. omfattar en dubbelkontroll av data som rör fiskekapacitet och fiskeriverksamhet, som förekommer i loggböcker, landningsdeklarationer och i registret över gemenskapsflottan.

9.38 Den första kommissionsrapporten om genomförandet av kontrollen av den gemensamma fiskeripolitiken(351) visar att de flesta medlemsstater ännu inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt genomförandet av den tekniska kontrollen och att dessa kontroller i vissa fall bara genomförs när fartyg först ändras, medan fortsatta kontroller inte verkar göras i någon större utsträckning. Dessutom finns för närvarande ingen säker bas för att utföra de dubbelkontroller som förordningen kräver.

Data i samband med beviljat stöd

9.39 Revisionsrätten betonade också kommissionens behov av att få fullständiga detaljer om det stöd som ett givet fartyg fått, så att ett integrerat förvaltningssystem kunde genomföras för att övervaka det övergripande stödet till fiskerisektorn (punkterna 2.45 2.50 i den särskilda rapporten). Kommissionen har sagt att sådana data kommer att lämnas av Infosys-systemet, som vid slutet av 1996 fortfarande befann sig i inledningsstadiet. Nyckelelementet i systemet kommer att bli att varje fiskefartyg tilldelas ett unikt nummer som inte kan ändras även om registreringen ändras. Avsikten är att när systemet träder i kraft skall endast efterkontroller göras på basis av de data som medlemsstaterna lämnar i de årliga rapporterna om genomförandet.

9.40 Infosys-systemet kommer att inbegripa data från 1994 och framåt, det första tillämpningsåret av FFU. Å andra sidan registreras det direkta stöd som ges i enlighet med tidigare bestämmelser, särskilt i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 4028/86, separat efter det särskilda stödprojektnumret. Detta senare bibliotek innehåller inte någon referens till det unika interna numret och det finns ingen referens till flottregistret eller Infosys. Eftersom det inte blir möjligt att fastställa hela det belopp som getts för ett givet fartyg, kan inte kommissionen göra några dubbelkontroller med andra stödprogram för att säkerställa att det inte sker några brott mot förordningarna när det gäller ackumulerat gemenskapsstöd(352).

Betydelsen av stöd för att upphöra med fiske

9.41 Vad gäller denna åtgärd har revisionsrätten understrukit behovet av att harmonisera definitionen av fiskeaktivitet (punkterna 4.14 4.15 i Särskild rapport nr 3/93) för att ge en riktig bas för genomförande och övervakning av stöd för att sluta med fiske. Fiskets avslutande genomförs genom att fartyget skrotas, att fartyget förs till tredje land eller slutgiltigt bestäms för andra syften än fiske inom gemenskapens vatten. Endast sådana fartyg som har ägnat sig åt fiskeaktivitet i åtminstone 75 dagar till havs i var och en av två perioder på 12 månader som föregick datum för ansökan, eller en fiskeaktivitet på åtminstone 80 % av det antal dagar till havs som tillåts av den rådande nationella lagstiftningen(353), är stödberättigade. Emellertid är definitionen på fiskeaktivitet fortfarande inte harmoniserad, särskilt inte med syftet att förbättra den önskade effekten på resursförvaltning och fiskeansträngning. Medlemsstaterna kan fortfarande bestämma definitionen på fiskeaktivitet på den nationella nivån. I Spanien till exempel bestäms aktiviteten med hjälp av en "Rol de despacho", ett dokument som endast anger den längsta period under vilken ett fartyg har haft tillstånd att fiska.

Samstämmighet med programmålen

9.42 Revisionsrätten har understrukit nödvändigheten av att stärka banden mellan uppfyllandet av målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen och beviljandet av stöd till uppbyggnad inom ramen för nationellt stöd och/eller gemenskapsstödsprogram (se punkterna 3.1 3.6 och 3.17 3.25 i Särskild rapport nr 3/93). Dessutom rekommenderades i rapporten att om målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen inte uppnås av medlemsstaten i fråga, skall inte finansiell hjälp ges till moderniseringsprojekt som bidrar till ökad effektivitet eller som ökar fiskeaktiviteterna i stort (se punkterna 3.7 och 3.77 3.83 i den särskilda rapporten).

9.43 Med införandet av rådets förordning (EEG) nr 3699/93 om FFU stärktes bandet mellan uppnåendet av målet för de fleråriga utvecklingsprogrammen och beviljandet av stöd för uppbyggnad och modernisering. Denna förordning lade fast detaljerade regler för minskningen av aktiviteter som gick emot de övergripande målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen.

9.44 De bestämmelser som refereras till ovan anfördes för att blockera delfinansieringen av uppbyggnadsprojekt i Italien och i Frankrike för att man inte iakttog målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen. I Frankrike fick emellertid uppbyggnads- och moderniseringsprojekt som resulterade i ökning av motoreffekten eller av tonnaget stöd även efter det att de blockerats. Enligt de franska myndigheterna berodde dessa fall på beslut som tagits före kommissionens åtgärd och som inte hade genomförts på grund av administrativa förseningar. I det italienska fallet upphävde kommissionen sin invändning i slutet av 1996 sedan de italienska myndigheterna försäkrat att målen för det fleråriga utvecklingsprogrammet III hade respekterats och att de problem med flottregistret, som beskrivits i punkt 9.32, skulle lösas under 1997.

9.45 För andra medlemsstater, som enligt kommissionens rapport om genomförandet av de fleråriga utvecklingsprogrammen i slutet av 1995 inte respekterade utvecklingsprogrammens mål, såsom Förenade kungariket och Nederländerna, innehöll de operativa programmen inte något stöd till uppbyggnad. Emellertid fanns det inga tecken på överensstämmelse mellan genomförandet av målen för de fleråriga utvecklingsprogrammen och de program som ingår i FFU:s finansiella stöd. Till exempel i Nederländernas FFU-program (mål 5a) ges ingen prioritet till en minskning av fiskeansträngningen och den utgör endast 17,2 % av det planerade finansiella stödet från FFU (8 miljoner ecu av 46,6 miljoner ecu). Detta belopp var klart otillräckligt för att finansiera de åtgärder för upphörande med fiske som var nödvändiga för uppnå målen för det fleråriga utvecklingsprogrammet III, med tanke på den situation som beskrivs i kommissionens rapport, där det framgår att Nederländerna med stor marginal har misslyckats med att uppnå progammets mål.

9.46 Den situation som uppstår i Portugal illustrerar bristen på konsekvens vad gäller användningen av FFU-stödet. Enligt kommissionens rapport angav tillgängliga data för fiskeflottans motoreffekt och tonnage, redan vid påbörjandet av genomförandet av det fleråriga utvecklingsprogrammet nr III 1992, att den totala flottkapaciteten i denna medlemsstat var lägre än de mål som sattes upp för 1996. Ändå är en anpassning nedåt av fiskeaktiviteten programmets viktigaste åtgärd, 42,3 % av FFU:s planerade finansiella stöd (77 miljoner ecu av 182 miljoner ecu).

Slutsatser

9.47 Revisionsrättens uppföljning av de åtgärder som vidtagits för att rätta till de svagheter som påpekats i Särskild rapport nr 3/93 visar att medan framsteg gjorts inom vissa områden behövs fortfarande viktiga förbättringar inom en rad nyckelområden.

9.48 De huvudsakliga svaga områdena kan sammanfattas på följande sätt:

a) Flottregistret är fortfarande ofullständigt med viktiga informationsluckor och oriktigheter, särskilt vad gäller motoreffekt och tonnage för fiskefartyg med risk för att flottornas fiskekapacitet uppges till ett för lågt värde (se punkterna 9.30 9.32).

b) Trots bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 109/94 har kommissionen fortfarande inte tillräckliga data om fiskeaktiviteter per segment för alla medlemsstater (se punkt 9.33).

c) Ackumulerade detaljer för finansiellt stöd som ges till registrerade fiskefartyg har ännu inte registrerats och det system som genomförs kommer endast att ta upp detaljer från 1994 och senare. Under dessa omständigheter kan inte kommissionen på ett effektivt sätt övervaka att nyckelvillkoren som uppställts i förordningarna följs (se punkt 9.40).

d) Det finns ett behov av att harmonisera definitionen av fiskeaktivitet så att effekten av stöd till upphörande med fiske vad gäller resursförvaltningen kan förbättras (se punkt 9.41).

9.49. På det hela taget är förvaltningsdatasystemen som planeras för effektiv övervakning och kontroll fortfarande inte tillräckliga inom nyckelområdena för att förenkla ett effektivt tilldelande av stöd till medlemsstater i enlighet med målen inom de fleråriga utvecklingsprogrammen. Kommissionen måste vidtaga lämpliga åtgärder mot medlemsstater som underlåter att respektera gemenskapsförordningarnas bestämmelser vad gäller att lämna fullständiga, riktiga och uppdaterade informationer, vilket är väsentligt för en effektiv övervakning och kontroll av de av gemenskapen antagna programmen.

KOMMISSIONENS SVAR

BUDGETGENOMFÖRANDE

FFU

9.4 Betalning för gamla projekt under budgetpost B2-1100 är inte missvisande och innebär inte bristande tydlighet, eftersom varje åtgärd kan identifieras i det datoriserade redovisningssystemet (Sincom) tack vare en särskild underavdelning till budgetposten.

Budgetmyndigheten fattade beslutet att omfördela betalningarna för åtgärder som är avsedda att uppnå samma mål för att inte öka antalet budgetposter.

Ekonomisk omprogrammering

9.7 Kommissionen behövde en del tid för att genomföra den ekonomiska omprogrammeringen av medlen inom FFU för de berörda programmen.

Kommissionen justerade de aktuella beloppen genom att betrakta det utbetalda överskottet som en del av det första förskottet för 1995 års utbetalning. Efter omprogrammeringen var kommissionen tvungen att snabbt betala det första förskottet av 1995 års utbetalning. Man föredrog således denna lösning framför ett återvinningsförfarande, som skulle ha inneburit en onödig belastning för den ekonomiska förvaltningen.

9.8 Kommissionen anser inte att den ekonomiska omprogrammeringen minskar tydligheten i räkenskaperna och inte heller att den väsentligt ökar risken för fel, eftersom medlemsstaten underrättas om de gjorda beräkningarna och de aktuella beloppen meddelas övriga institutioner såväl under budgetdiskussionerna som genom den årliga rapporten om strukturfonderna.

Vad gäller Spanien hade kommissionen verkställt 80 % av den utbetalning som ursprungligen föreskrevs för år 1994. Efter den ekonomiska omprogrammeringen i november 1995 visade det sig att hela beloppet för 1994 års ändrade utbetalning var lägre än det belopp som redan betalats ut. I detta sammanhang, och eftersom övervakningskommittén hade diskuterat och accepterat 1994 års resultatrapport i februari 1996, ansåg kommissionen (i april 1996) att utbetalningen för 1994 hade utförts och att överskottet utgjorde det första förskottet på 1995 års utbetalning.

9.9 Kommissionen delar revisionsrättens oro beträffande underutnyttjandet av anslagen i Nederländerna.

Kommissionen påminner regelbundet, bland annat inom övervakningskommittéerna, medlemsstaterna om nödvändigheten av att använda anslagen i enlighet med budgetplaneringen.

9.10 Kommissionen har vid ett flertal tillfällen vänt sig till de italienska myndigheterna med begäran om att de skall lämna in årliga rapporter. En rapport för perioden 1994 1996 inkom till kommissionen i maj 1997 och undersöks för närvarande.

Kommissionen övervakar att medlemsstaterna lämnar in årliga rapporter.

Intygande av utgifter

9.11 Kommissionen utförde betalningarna ifråga på grundval av den begäran om utbetalning som inkommit. Den exakta ordalydelsen var: "de utgifter som förklarats stödberättigande har effektuerats" och "utgifterna är faktiska och korrekta". Kommissionen hade ingen anledning att misstänka att ansökningarna inte var i ordning.

Med tillämpning av principen om sund ekonomisk förvaltning påminde kommissionen i september 1995 de franska myndigheterna om de ekonomiska genomförandebestämmelserna för FFU. Vid den tidpunkten hade Frankrike ännu inte fullgjort något av sina åtaganden vad gäller resultatrapporterna eller halvårsvisa utgiftsredogörelser. Kommissionen uppmanade därför de franska myndigheterna att göra det möjligt att antingen göra åtagande för 1995 års utbetalning före årets slut eller att omprogrammera anslagen.

Beträffande det ärende som revisionsrätten nämner i sin årliga rapport för 1995 har kommissionen utfört betalningen ifråga i enlighet med programmens ekonomiska genomförandebestämmelser.

Kommissionens kontroller på platsen

9.12 Kommissionen är medveten om betydelsen av kontroller på platsen och man planerar att intensifiera granskningen av FFU-interventionerna.

Under 1997 har kommissionen redan genomfört en kontroll i Italien och man planerar ytterligare kontroller i Portugal, Frankrike, Spanien, Nederländerna och Sverige.

Gemenskapsinitiativet Pesca

9.15 I enlighet med artikel 20.3 i rådets förordning nr 4253/88, och med hänsyn till de tillgängliga budgetmedlen, ändrade kommissionen programmen för att göra åtaganden i enstaka utbetalningar i syfte att underlätta den ekonomiska förvaltningen på det sätt som anges i förordningen. Ett program (Frankrike) kunde ändras under 1995 och två program (Sverige och Finland) kunde antas direkt i "enstaka utbetalning" i början av 1996. En förstärkning av åtagandebemyndigandena var nödvändig för att kunna ändra de åtta återstående program för vilka det varit möjligt att göra åtagande i enstaka utbetalning, d.v.s. sådana program som fått gemenskapsstöd på mindre än 40 miljoner ecu. Denna förstärkning ägde rum i slutet av 1996, vilket förklarar att budgettransaktionerna koncentrerades till slutet av året.

Vad gäller utnyttjandet av budgetanslagen för andra fonder bör det nämnas att man för ERUF har bundit samtliga anslag för 1996, men att man inte har haft tid att utföra betalningarna, vilka till största delen utfördes i början av 1997.

Beträffande ESF kan åtagandena och betalningarna inte utföras förrän medlemsstaterna har infört datoriserad behandling av ärendena, vilket har försenat effektueringen av anslagen för de program som ändrats till enstaka utbetalning. Icke desto mindre genomfördes merparten av åtagandena och betalningarna i början av 1997.

9.16 Kommissionen är medveten om revisionsrättens anmärkning, vilket visas av att ingen betalning ägt rum efter det att det första förskottet betalades ut.

Det faktum att de flesta medlemsstater ännu inte har lämnat tillfredsställande information om uppföljning, granskning och utvärdering av åtgärderna är bara ett av flera tecken på att medlemsstaterna har svårigheter vid förvaltningen av program med flera fonder, som Pesca.

De medlemsstater som ännu inte lämnat den nödvändiga informationen kommer att påminnas av kommissionen om de skyldigheter de har i detta avseende.

Internationella fiskeöverenskommelser

Bristande överensstämmelse med bestämmelserna i budgetförordningen och budgetprinciperna

9.18 Kännetecknande för de internationella fiskeriöverenskommelserna är att de utgör rättsliga ramar som, även om de sträcker sig över flera år, för varje enskilt år fastställer parternas åtaganden (gemenskapen och tredje land). Gemenskapens ekonomiska åtagande är följaktligen klart uppdelat i årliga betalningar i grundtexten (finansprotokollet). Det är anledningen till att kommissionen under det aktuella året endast genomför den betalning som följer med det åtagande man berörs av.

Kommissionen kommer ändå att förbättra ordalydelsen av de protokoll som skall förnyas och protokollen till de nya överenskommelserna, i syfte att klart ange det belopp man åtagit sig varje år.

9.19 När det i överenskommelserna föreskrivs om årliga utbetalningar för samtliga delar verkställs åtagandena och betalningarna årligen.

När det gäller andra utgifter än ekonomisk ersättning vilka skall stå till förfogande under överenskommelsens hela giltighetsperiod görs åtagande i början av protokollperioden och beloppen betalas då behoven uppstår.

9.20 Trots att rådets beslut om interimistisk tillämpning av avtalet med Marocko är daterat den 7 december 1995 (offentliggjort i EGT nr L 306 den 19 december 1995) anges där (se skriftväxlingen) att den första årliga delbetalningen av den ekonomiska ersättningen skall vara utförd senast den 13 maj 1996. Det var således inte nödvändigt att göra åtaganden för medel till 1995 års anslag.

9.21 Den första betalningen motsvarar den första årliga delbetalningen, som skall vara betald den 31 maj 1996. Enligt den praxis som för närvarande gäller för samtliga överenskommelser skall de därpå följande delbetalningarna göras senast vid årsdagen för protokollet, d.v.s. i detta fall den 31 december 1996.

I framtiden kommer kommissionen att föreslå att man i överenskommelsernas finansiella bestämmelser fastställer en tidsgräns på sex månader för den första utbetalningen av ekonomisk ersättning. De därpå följande årliga betalningarna skall göras senast vid årsdagen för den första betalningen.

9.22 I samtliga fall får åtagandena, och i ännu högre grad betalningarna, endast göras på grundval av en förordning om antagande av överenskommelsen, eller eventuellt ett interimsbeslut från rådet som utgör grundläggande akt i den mening som avses i artikel 22.1 i budgetförordningen.

För de överenskommelser som revisionsrätten nämner antogs rådets beslut inte förrän ett fåtal dagar före, eller rent av efter, sista betalningsdatum, vilket gjorde att kommissionen inte kunde respektera de föreskrivna tidsgränserna.

Slutsats

9.23 Medlemsstaterna har inte kunnat utnyttja de tillgängliga anslagen på grund av förseningarna i genomförandet av deras program. För att åtgärda denna situation har kommissionen tvingats genomföra ekonomisk omprogrammering av fonderna för att ta hänsyn till det faktiska användandet av anslagen.

Kommissionen har betalat förskott till Frankrike på grundval av den deklaration som de franska myndigheterna presenterat. I denna visas att utgifterna varit faktiska och korrekta.

Genomförandet av FFU-programmen har varit besvärligt överallt, men i flertalet medlemsstater har man nu gjort tillfredsställande framsteg.

9.24 Kommissionen planerar att förstärka sin kontroll av FFU-interventionerna i medlemsstaterna. Efter det att man antagit exakta bestämmelser för samtliga strukturfonder om stödberättigande utgifter, protokoll mellan kommissionen och medlemsstaterna beträffande kontroller samt en tillämpningsförordning beträffande kontroller (håller på att färdigställas), så kommer kontrollförfarandet att vara mer väldefinierat och hålla högre kvalitet.

9.25 I början av år 1996 hade kommissionen planerat att omvandla så många program som möjligt till program med enstaka utbetalning för att förenkla den ekonomiska förvaltningen i enlighet med bestämmelserna. För att göra detta var det nödvändigt att förstärka åtagandebemyndigandena och syftet var således inte att förhindra bortfall av anslag.

9.26 Gemenskapens ekonomiska åtagande är indelat i årliga betalningar i grundtexten (finansprotokollet) till varje överenskommelse. Kommissionen kommer ändå att förbättra ordalydelsen av de protokoll som skall förnyas och protokollen till de nya överenskommelserna för att klart ange det belopp man åtagit sig varje år och vilka betalningsfrister som gäller.

Vad gäller den bristande respekten för betalningsdatum vill kommissionen betona att man inte kan genomföra åtaganden och betalningar förrän en grundläggande akt fastställts. I de fall som revisionsrätten nämner togs emellertid rådets beslut vid en tidpunkt som hindrade kommissionen från att respektera de angivna tidsgränserna.

UPPFÖLJNING AV SÄRSKILD RAPPORT NR 3/93 OM GENOMFÖRANDET AV ÅTGÄRDER FÖR OMSTRUKTURERING, MODERNISERING OCH ANPASSNING AV KAPACITETEN HOS GEMENSKAPENS FISKEFLOTTOR

Gemenskapens register över fiskeflottan

9.29 För de flesta medlemsstater kan registret användas för att med någorlunda tillförlitlighet följa fiskeflottans utveckling. Detta beror på den fortlöpande utvecklingen av elektronisk dataöverföring mellan kommissionen och medlemsstaterna, bland annat snabb anmälan och justering av felaktiga eller tveksamma deklarationer.

9.30 Det nederländska registret har nu uppdaterats. För det italienska registret har ingen ytterligare utveckling ägt rum. Kommissionen har därför gått med på att vid ett antal tekniska sammankomster bistå den italienska förvaltningen för att åtgärda kommunikationsproblemen.

Vad gäller Belgien tillhandahölls i mars 1996 uppgifter beträffande fiskeflottans situation i slutet av 1995, men de behandlades inte i tillräckligt god tid för att kunna tas med i rapporten. Uppgifterna rörde endast sju fartyg och hade en försumbar inverkan på fiskeflottans situation.

9.31 Frankrike har åtagit sig att tillhandahålla uppgifter om fiskeansträngningen samt uppgifter beträffande de utomeuropeiska departementen enligt förfarandena för registret över fiskeflottan.

I Förenade kungariket finns alltjämt ett stort antal fartyg som inte klassificerats, men detta förefaller vara ett kommunikationsproblem då det inte saknas några koder för segment i det nationella registret.

Irland är i färd med att registrera fartyg som tidigare inte ingick i registret. Dessa fartygs sammanlagda kapacitet uppgår till ungefär 3000 ton.

9.32 Italiens förvaltning har angivit att man kommer att uppdatera fartygsregistret innan det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet antas.

9.33 På förteckningen över länder som har inkommit med uppgifter om fiskeansträngning återfinns nu även Förenade kungariket. De andra medlemsstaterna har genom skrivelse i juni 1997 blivit ombedda att inkomma med de uppgifter som saknas och därvid ange och motivera hur de insamlats. Inget program för minskning av fiskeansträngningen enligt det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet kommer att accepteras om inte den berörda medlemsstaten har lämnat in uppgifter om fiskeansträngning för den period då det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet gällde.

Kommissionen överväger möjligheten att vidta rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som inte hörsammar uppmaningarna.

Mätande av motoreffekten

9.34 Det kan förekomma att angivelser av motorstyrka inte är jämförbara mellan medlemsstaterna. Skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller definitioner och mätmetoder är av mindre betydelse för de fleråriga utvecklingsprogrammen, där mål fastställs i form av minskningar i procent inom en medlemsstat, Vid jämförelser över längre tidsperioder kan emellertid skillnaderna vara väsentliga (på grund av det ökade behovet av hjälpmotorer etc.). Kommissionen ser ett problem i att motorstyrkan så lätt kan ändras och är angelägen om att åtgärda detta.

Att mäta motorns faktiska styrka med hjälp av en momentvåg förefaller vara en framkomlig väg, men tekniken är ännu inte fullt utvecklad.

Tonnage

9.36 Avsikten med beslutet att använda måttenheten bruttoton (GT) för alla fartyg var att förbättra tillförlitligheten hos statistiken över tonnage. De mål som fastställs enligt det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet kommer att anges i antal bruttoton och kommer således att vara direkt jämförbara med fiskeflottans verkliga kapacitet. För detta ändamål skulle medlemsstaterna ha inkommit med uppgifter om antal bruttoton för samtliga fartyg i fiskeflottan före mars 1995.

Kommissionen överväger möjligheten att vidta rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som inte har lämnat in den begärda informationen.

Nationell kontroll över fiskeriverksamheten

9.37 9.38 Samtliga medlemsstater har nyligen inlämnat ett program till kommissionen där de anger hur man ämnar uppnå målen inom det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet, exempelvis vilka medel man ämnar använda för att kontrollera tillgången till fisket. Kommissionen är i färd med att undersöka dessa rapporter.

Data i samband med beviljat stöd

9.40 Kommissionen förfogar över datoriserad information om det stöd som beviljats, per medlemsstat och per fartyg, sedan 1994 då FFU inleddes.

Kommissionen kommer att undersöka möjligheten att skapa en länk mellan det stöd som beviljats under tidigare år och det stöd som beviljats efter 1994 för att därigenom på ett entydigt sätt kunna identifiera vilket stöd varje enskilt fartyg erhållit.

Betydelsen av stöd för att upphöra med fiske

9.41 I förordning 493/96 definieras fiskeaktivitet som det antal dagar man tillbringat till sjöss under observationsperioden. Detta används för att definiera fartygsaktivitet per segment i samband med de fleråriga utvecklingsprogrammen och för att definiera ansträngning per typ av fiske för förvaltning av fiskeansträngning enligt förordning 685/85.

Kommissionen undersöker möjligheten att anta en gemenskapsomfattande definition av dagar till sjöss baserat på vad som anges i förordning 2870/95, där det sägs att in- och utfart ur ett område måste anges, samt att antalet dagar till sjöss beräknas på grundval av det antal 24-timmarsperioder man tillbringat i området.

Samstämmighet med programmålen

9.44 Enligt uppgifterna i registret över fiskeflottan har Frankrike inte uppfyllt målen i det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet. Kommissionen undersöker de senaste uppgifterna som Frankrike lämnat in.

Kommissionen gör ansträngningar för att få in uppgifter om den italienska fiskeflottan, vilka ännu inte är tillfredsställande, och således kan man ännu inte på ett korrekt sätt bedöma den faktiska situationen i den fiskeflottan.

Kommissionen kommer eventuellt att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot Frankrike och Italien.

9.45 I det fleråriga utvecklingsprogrammet fastställs att gemenskapsflottan skall minska. Genom FFU erhålls finansiering för de åtgärder som behövs för att uppnå denna minskning.

Programplaneringsperioderna för fleråriga utvecklingsprogram och FFU överensstämmer inte tidsmässigt. Trots kommissionens ansträngningar för att öka överensstämmelsen i framtiden omfattar den kompromiss som antogs av rådet år 1997 för det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet endast perioden 1997 2001.

Beträffande den innevarande programplaneringsperioden för FFU (1994 1999) var man redan år 1994 tvungen att i förväg uppskatta vilket mål som skulle gälla för minskningen av fiskeansträngningen efter att det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet avslutats 1996. I alla händelser skall programmeringen av FFU revideras år 1997 för att, om nödvändigt, ta hänsyn till de faktiska mål som fastställts i det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet.

Beträffande Nederländerna är kommissionen medveten om de brister revisionsrätten upptäckt. Det bör emellertid betonas att det är medlemsstaternas sak att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att nå målen i det fleråriga utvecklingsprogrammet. Inom ramen för det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet har Nederländernas myndigheter bett kommissionen att även ta med andra parametrar för mätning av fiskeansträngningen. Kommissionen undersöker möjligheten att eventuellt ta med dessa parametrar.

9.46 De minskningar som fastställts genom det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet var inte tillräckliga för att anpassa den europeiska fiskeflottans kapacitet till de tillgängliga resurserna, så minskningar utöver målen i det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet utgör "förskott" på målen i det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet.

Slutsatser

9.48 a) Även om det finns en del luckor, så anser kommissionen att registret över fiskeflottan är förhållandevis tillförlitligt för de flesta medlemsstater.

Uppgifterna i registret förbättras ständigt, särskilt i takt med att de elektroniska kommunikationerna mellan kommissionen och medlemsstaterna förbättras.

b) I juni 1997 vände sig kommissionen till de berörda medlemsstaterna med en begäran om att de skulle skicka in de uppgifter som saknades beträffande fiskeansträngningen.

Kommissionen kommer inte att godkänna programmen för begränsning av fiskeansträngningen enligt det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet om man inte fått uppgifter om fiskeansträngningen för det tredje fleråriga utvecklingsprogrammet.

Kommissionen undersöker möjligheten att vidta rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som inte lämnar in de uppgifter som saknas.

c) Kommissionen kommer att försöka upprätta ett system för att ta hänsyn till de projekt som finansierades före 1994.

d) Kommissionen undersöker möjligheten att anta en gemenskapsomfattande definition av dagar till sjöss baserat på vad som anges i förordning 2870/95, där det sägs att antalet dagar till sjöss beräknas på grundval av det antal 24-timmarsperioder man tillbringar i området.

9.49 Kommissionens huvudsakliga informationskälla utgörs av de årliga resultatrapporterna från varje medlemsstat (bilaga II i förordning 1796/95).

Detta hindrar inte att man även på förhand (inte enbart efteråt) informerar sig om olika enskilda projekt, framförallt genom övervakningskommittéerna.

Kommissionen kommer om nödvändigt att påminna medlemsstaterna om deras skyldighet att möjliggöra en effektiv övervakning och kontroll, samt kommer om nödvändigt att vidta lämpliga rättsliga åtgärder.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

DEL IV Inre politikområden

INLEDNING

IV.1 Underavsnitten B3 till B6 i den allmänna budgeten behandlar de olika interna politikområdena. Dessa berör följande verksamheter:

- Underavsnitt B3: utbildning, ungdomsfrågor, kultur, audiovisuella medier, information och annan social verksamhet.

- Underavsnitt B4: energi, Euratoms nukleära säkerhetskontroll, miljö.

- Underavsnitt B5: konsumentskydd, den inre marknaden, industri och transeuropeiska nät.

- Underavsnitt B6: forskning och teknisk utveckling.

IV.2 För samtliga fyra underavsnitt uppgick de disponibla anslagen för 1996 till 5 304 miljoner ecu för åtagandebemyndiganden och till 5 078 miljoner för betalningsbemyndiganden. I detta är även medräknat överföringar mellan budgetrubriker, överföringar mellan budgetår, anslag som åter gjorts disponibla samt bidraget från Efta-länder som omfattas av EES-avtalet.

IV.3 Genomförandet av dessa anslag, som totalt har utnyttjats till 96,5 % respektive 85,8 %, sammanfattas i tabell IV.1. Under 1995 uppgick de motsvarande disponibla anslagen till 4 959 miljoner ecu för åtaganden och till 4 475 miljoner ecu för betalningar. Utnyttjandegraden var 97,5 % respektive 85,5 %.

IV.4 De följande kapitlen i denna del av årsrapporten behandlar två särskilda ämnesområden avseende de åtgärder som genomförts inom de interna politikområdena, nämligen forskning och industripolitik (Media).

>Plats för tabell>

KAPITEL 10(354*) Forskning

10.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Genomförande av budgeten 10.1

Små och medelstora företags deltagande i program för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FoTU och demonstration) 10.2 - 10.55

Inledning 10.2 - 10.4

Identifikation av SMF 10.5 - 10.8

Definition av SMF 10.5 - 10.6

SMF:s deltagande i EU:s program för FoTU och demonstration 10.7 - 10.8

Hinder för SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration 10.9 - 10.18

Samordning mellan generaldirektorat 10.9 - 10.12

Icke-konkurrensinriktad karaktär hos programmen för FoTU och demonstration 10.13

Tillgång till information 10.14 - 10.15

Förberedelse av förslag 10.16 - 10.17

Likviditetsproblem 10.18

Särskilda risker för kommissionen i samband med SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration 10.19 - 10.30

Finansiell bärkraft 10.19

Samordnarens roll 10.20 - 10.21

Bristande respekt för eget finansiellt bidrag 10.22

Svårigheter med framtagandet av korrekta utgiftsredovisningar 10.23 - 10.29

Nödvändigheten av riktiga kontroller 10.30

Kommissionens ansträngningar att stödja SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration 10.31 - 10.44

Inlämningsförfarande i två steg 10.33 - 10.34

Cooperative Research Action for Technology (Craft) 10.35 - 10.39

Särskilda informationsdagar för SMF 10.40 - 10.44

Slutsats 10.45 - 10.55

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

10.1 Budgetanslagen avsatta för forskning uppgick till 3 484 miljoner ecu för åtaganden och till 3 403 miljoner ecu för betalningar under budgetåret 1996 (se tabell 10.1). Utnyttjandegraden för de tillgängliga anslagen(355) representerade 96,76 % av åtagandebemyndigandena och 87,86 % av betalningsbemyndigandena. Utnyttjandegraden för de anslag som förts över från föregående budgetår var 60,38 % för åtagandebemyndiganden och 37,69 % för betalningsbemyndiganden. De betalningsbemyndiganden på 67 miljoner ecu som överförts från föregående budgetår under budgetrubrik B6-7113, "Informationsteknik", utnyttjades inte på grund av försenad leverans till kommissionen av avtalsparternas utgiftsredovisningar.

SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAGS DELTAGANDE I PROGRAM FÖR FORSKNING, TEKNISK UTVECKLING OCH DEMONSTRATION (FOTU OCH DEMONSTRATION)

Inledning

10.2 1994 granskade revisionsrätten gemenskapsinterventioner till förmån för SMF inom ramen för både Europeiska socialfonden (ESF) och den företagspolitik som förvaltas av GD XXIII, "Företagspolitik, handel, turism och näringsdrivande föreningar"(356). Dessa ut-ökades 1996 till att täcka området för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) (se kapitel 6) och programmen för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FoTU och demonstration).

10.3 Europeiska gemenskapens fjärde ramprogram för FoTU och demonstration (1994 98), som antogs den 26 april 1994, drar upp riktlinjerna för gemenskapens verksamheter inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration(357). Ramprogrammet genomförs medelst särskilda program för FoTU och demonstration, vilka presenteras i tabell 10.2. Eftersom EU har lagt allt större vikt vid stöd till SMF i alla delar av sin verksamhet, har den följaktligen börjat fästa vikt vid SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration och detta är ett av de sex prioriteringsområden som beslutats för det framtida femte ramprogrammet (1998 2002). Vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning(358) betonade det starka inflytande som SMF har på tillväxten och sysselsättningen inom EU och framför allt den potential som små, högteknologiska industriföretag besitter när det gäller att skapa nya arbetstillfällen.

10.4 Målet för granskningen har varit att undersöka SMF:s deltagande i samarbetsprojekt för FoTU och demonstration (dvs. där SMF själva bedriver forskningen). För detta ändamål har 33 företag i sex medlemsstater (Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland och Förenade kungariket) utvalts för granskning. Granskningen omfattade kommissionens generaldirektorat (GD) III, XII, XIII och åtta särskilda program för FoTU och demonstration (se tabell 10.2).

Identifikation av SMF

Definition av SMF

10.5 Under det fjärde ramprogrammet utvecklade kommissionen kriterier för klassificering av företag som SMF:

a) Det maximala antalet anställda.

b) Finansiella kriterier.

c) Graden av oberoende i förhållande till större företag.

10.6 Kommissionen tillämpar olika definitioner av SMF i sina särskilda program för FoTU och demonstration. Esprit(359) t.ex. omfattar endast industriföretag och tröskeln för årsomsättningen är 50 miljoner ecu snarare än 38 miljoner ecu(360). Programmet för tillämpad telematik(361) å andra sidan inkluderar sjukhus och universitet i sin definition. Den 3 april 1996 rekommenderade kommissionen för första gången en särskild definition av små och medelstora företag för all gemenskapspolitik (se tabell 10.3). Eftersom det fjärde ramprogrammet täcker perioden 1994 98 kommer denna rekommenderade definition inte att tillämpas före det femte ramprogrammet (1998 2002).

SMF:s deltagande i EU:s program för FoTU och demonstration

10.7 Kommissionen rapporterar ett ökat antal SMF som deltar i projekt under det fjärde ramprogrammet för FoTU och demonstration. Enligt dess årsrapport 1996 om verksamheter inom FoTU och demonstration(362) 1995 var antalet SMF som deltog i avtal 1 782, vilket betyder en relativ andel av 20 % jämfört med 17 % 1994. Emellertid sjönk i själva verket procentandelen medel som tilldelas SMF från 19 % 1994 till 15 % av bidraget på 1 426 miljoner ecu 1995.

10.8 Undersökningen av den underliggande statistiken och databaserna som kommissionen upprättat kastar tvivel över tillförlitligheten i de rapporterade siffrorna.

a) En genomgång av de databaser som har att göra med vissa specifika program visade att många av de företag som klassats som SMF var multinationella grupper eller nationella forskningscentra. Det fanns också många fall där företaget räknats många gånger, i t.ex. telematikprogrammet förekom samma grupp av företag upp till tio gånger.

b) Av de 33 företag som utvalts för granskning och som av kommissionen klassats som SMF, motsvarade inte 11 kriteriet för oberoende och ett hade över 2 000 anställda.

Hinder för SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

Samordning mellan generaldirektorat

10.9 Kommissionens ansvar för program för FoTU och demonstration ligger främst hos GD III, XII och XIII. GD XVI och V är också involverade i verksamheter inom FoTU och demonstration vad gäller strukturfondernas program utanför det fjärde ramprogrammet. Ett exempel är gemenskapsinitiativet för SMF i Sachsen (Tyskland) som avdelar 16,65 miljoner ecu (44 % av ERUF-medlen inom detta gemenskapsinitiativ) för prioriteringsåtgärder inom teknisk utveckling. GD XXIII ansvarar för politiken gentemot SMF. Emellertid äger det få resurser att ägna åt program för FoTU och demonstration.

10.10 Den befintliga samordningen mellan de GD som är engagerade i program för FoTU och demonstration borde förbättras särskilt vad beträffar utbytet av information. Ett GD är inte alltid medvetet om vilka avtal ett företag har med ett annat GD. Uppgifter om en avtalspart förmedlas inte systematiskt till de övriga GD.

10.11 En betydande andel granskade SMF klagade på att de hade erhållit olika uppgifter från avdelningar inom GD t.ex. vad gäller tolkningen av vilka utgifter som är stödberättigade också inom samma program.

10.12 Strukturfonderna, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), fick till stånd gemenskaps-initiativ för stöd till SMF. Dessa initiativ, liksom andra åtgärdsprogram, innefattar verksamheter inom FoTU och demonstration. Strukturfondernas inriktning på decentraliserade program, där de nationella myndigheterna har huvudansvaret för valet av projekt, innebär att de ansvariga avdelningarna inom kommissionen inte har möjlighet till ingående kännedom om projekten. Detta orsakar svårigheter i samordningen med EU:s program för FoTU och demonstration och de projekt som följer på dessa och som förvaltas av kommissionen.

Icke-konkurrensinriktad karaktär hos programmen för FoTU och demonstration

10.13 Det fjärde ramprogrammet är inte avsett att stödja företag av en särskild storlek utan skall inrikta sig på projekt av hög vetenskaplig och teknisk kvalitet inom området för icke-konkurrensinriktad forskning(363)(364). Icke-konkurrensinriktad forskning är till sin natur sådan att den icke omedelbart kan exploateras på marknaden. Inom vissa områden är den typiskt långfristig forskning och är kanske inte lönsam inom SMF:s kort- till medelfristiga planeringshorisont.

Tillgång till information

10.14 Kommissionen har bemödat sig att sprida information om programmen för FoTU och demonstration. SMF kan erhålla information från flera olika håll (informationscentrer, euroinfocentrer, centrer för innovationsspridning, nationella ministerier, handelskammare, föreningar och konsulter). Emellertid finns det nu så många informationsställen att SMF har svårt att identifiera de lämpligaste (se punkterna 6.53 6.55). SMF kan ha svårt att identifiera det särskilda program som är av störst betydelse för deras behov. De enda granskade företag som påstod sig vara välinformerade om EU:s program tillskrev detta sina egna ansträngningar.

10.15 EU:s projekt inom FoTU och demonstration kräver ett konsortium av samarbetspartners från mer än en medlemsstat. Många SMF har svårt att hitta samarbetspartners. Fastän hjälp kan fås från kommissionen kunde de befintliga instrumenten för att hitta lämpliga samarbetspartner utökas och annonseras bättre.

Förberedelse av förslag

10.16 Förberedelsen av ett förslag medför ofta betydande investeringar i både tid och pengar. Detta innebär särskilt en börda för de SMF som ligger i perifera områden och för vilka särskilt reskostnaderna ofta kan bli mycket höga. Dessa utgifter ersätts inte av kommissionen, även om projektet är framgångsrikt (utom när det gäller det nya förslaget i två steg) (se punkt 10.33). Med tanke på att endast ett av fem förslag om samarbete om forskningsprojekt vanligtvis godkänns, kan SMF utsätta sig för en betydande ekonomisk risk när de ansöker om ett projekt. Kommissionen själv uppskattar dessa förberedelsekostnader till upp till 60 000 ecu per förslag (se punkt 10.33).

10.17 Förfarandet vid genomförandet av program för FoTU och demonstration är långdraget. Förberedelser för det fjärde ramprogrammet (1994 98) inleddes 1992 och de särskilda programmen antogs och de första förslagsinfordringarna gjordes i december 1994. En oberoende utvärderingsrapport om de senaste fem årens verksamheter inom ramprogrammen ansåg att den långa perioden på ofta mer än ett år mellan förslagsinfordrans avslutande och avtalets undertecknande var helt oacceptabel(365). SMF, vars deltagande i projekt förväntas ligga något närmare marknaden, är särskilt sårbara vad gäller tidshinder och löper risken att slås ut av konkurrenternas utveckling.

Likviditetsproblem

10.18 SMF är känsliga för likviditetsproblem. Gemenskapens finansiella bidrag delas ut till enskilda samarbetspartner av konsortiets samordnare. Vanligen sker en första förskottsbetalning följd av ersättningar grundade på utgiftsredovisningar varje år eller halvår, vilka betalas ut inom två månader efter godkännandet av de respektive periodvisa rapporterna om projektets framskridande och motsvarande utgiftsredovisningar. Denna process kan ge upphov till förseningar på ibland upp till många månader innan den enskilda samarbetspartnern erhåller betalning. Den genomsnittliga tid en avtalspart måste vänta på betalning uppskattades i en studie 1995 variera mellan sex och åtta månader för periodiska betalningar och mellan nio och elva månader för slutbetalningar(366). I ett exempel gjorde kommissionen en slutbetalning först femton månader efter projektets slut. Detta kan förorsaka SMF finansiella svårigheter.

Särskilda risker för kommissionen i samband med SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

Finansiell bärkraft

10.19 SMF har ofta begränsade finansiella resurser. Det finns fall där SMF har erhållit gemenskapsmedel som vida överstiger deras aktiekapital eller omsättning. Ett företag mottog finansiering på 78 000 ecu trots att det hade en årsomsättning på endast 25 000 ecu. Detta förhållande leder till en allvarlig risk för finansiella problem och t.o.m. konkurs, en situation som alltid orsakar störningar i ett projekt som två fall visade. De flesta genuina SMF skulle inte klara av att slutföra flera avtal med kostnadsdelning åt gången.

Samordnarens roll

10.20 Samordnaren eller huvudavtalsparten är den främsta mellanhanden mellan kommissionen och de andra samarbetspartnerna. En nyckeluppgift är fördelningen av medlen från kommissionen till de enskilda samarbetspartnerna. Om samordnaren t.ex. går i konkurs efter att ha mottagit en betalning från kommissionen, men innan den skickats vidare, kommer detta att allvarligt påverka de andra samarbetspartnerna.

10.21 Samordnarens administrativa roll kräver vanligen erfarenhet av projektförvaltning från de berörda avtalsparternas sida och ansenliga personalresurser som kan underskattas av SMF när de förbereder sina förslag. Det kan vara svårt för ett litet och medelstort företag utan tidigare erfarenhet av EU att agera som samordnare i ett konsortium, särskilt om företaget inte varit nyckelpart när det gäller att föreslå projekt, eller om projektet har ett stort antal samarbetspartner i olika länder. Kommissionen borde förse SMF med mer vägledning angående samordnarens roll, särskilt vad gäller delegering av befogenheter. SMF är t.ex. inte alltid säkra på hur stor press de kan sätta på andra deltagare när det gäller att leverera utlovade produkter eller tjänster i tid.

Bristande respekt för eget finansiellt bidrag

10.22 SMF finner det ofta svårt att garantera sitt 50 %-iga deltagande i finansieringen. I fem fall erhöll dessutom företagen större delen av sin inkomst från avtal med kommissionen (varierande från ett genomsnitt på 65 till 100 %) och var därför oförmögna att själva stå för 50 % av finansieringen. När företaget endast har avtal med kostnadsdelning är detta klart felaktigt i det aktuella finansieringssystemet (se punkt 6.73). När företagets huvudinkomst består av gemenskapsmedel, t.ex. till 100 % finansierade avtal för tekniskt bistånd, borde kommissionen inte tillåta det att delta i EU:s program för FoTU och demonstration med kostnadsdelning, beroende på bristande tillförlitliga, långfristiga finansiella resurser. Korrektheten i en sådan finansier-ingsplan måste ifrågasättas.

Svårigheter med framtagandet av korrekta utgiftsredovisningar

10.23 Systemet med avtal baserat på verkliga utgifter kräver en analytisk rapport som komplement till utgiftsredovisningen (se punkt 10.18) för undvikande av missbruk av gemenskapsmedel. SMF kan på grund av sin natur ha svårigheter att uppfylla dessa krav.

10.24 Granskningen visade även att också de SMF som har tillfredsställande räkenskaper ofta fann reglerna för hur utgiftsredovisningen skulle sammanställas komplicerade. Det får till följd att många oegentligheter inträffar när SMF antingen avsiktligt eller oavsiktligt brister i respekt för villkoren i modellavtalet(367). Belägg på att avtalsparterna ägde svaga eller obefintliga system hittades liksom på att ersättning för icke stödberättigade utgifter krävdes under utgifter för arbetskraft, allmänna omkostnader, utgifter för resor, samt att budgeterade snarare än faktiska utgifter angavs. En eller flera av iakttagelserna i punkterna 10.25 10.29 visade sig gälla för 21 av 33 granskade företag. Detta gäller alla besökta länder.

10.25 Fem fall påträffades där företag krävde ersättning för budgeterade snarare än faktiska utgifter. Ett företag som granskats på platsen krävde ersättning för ett beräknat belopp av 1 200 000 ecu för mycket. Av dessa hänförs 1 000 000 ecu till arbetskraft och allmänna utgifter (se punkt 10.28). I ett annat fall hade räkenskaperna skötts så illa att det var omöjligt att fastställa vad de faktiska utgifterna skulle ha varit.

10.26 Sex företag hade inget system för registrering av projektens tidsåtgång. Personalen fyllde inte i tidlistor. Vid sex andra företag var de befintliga systemen bara ungefärliga och otillförlitliga.

10.27 Nio företag kunde inte presentera någon verifikation på taxan för anlitad arbetskraft. Ett företag debiterade en väsentligt högre utgift än det på platsen genomsnittliga för oerfaren personal, och fler arbetstimmar än som verkade rimligt för det utförda arbetet. Den taxa som uppgavs hade inget stöd i giltiga handlingar. SMF har ofta ett begränsat antal anställda och använder ibland hjälp utifrån för EU-projekt. Sju fall upptäcktes där denna utomstående personal uppgavs vara fast anställd och där företaget således otillbörligt krävde ersättning för allmänna omkostnader och för arbetskraft.

10.28 I 13 fall hade företagen inga dokumenterade verifikationer för de allmänna omkostnaderna eller också var dessa felaktigt beräknade. I ett fall förutsåg avtalsparten på förslagsstadiet en allmän omkostnad på 17 %. Kommissionen godkände emellertid utgiftsredovisningar som krävde ersättning till 100 %. Ett företag yrkade på ett uppskattat belopp som var 1 000 000 ecu för högt för arbetskraft och allmänna omkostnader (se punkt 10.25).

10.29 I fem fall överensstämde inte reseutgifterna med det belopp som yrkats i utgiftsredovisningen eller också var dokumenten över reseutgifter så bristfälliga att det var omöjligt att få dem att stämma överens med det yrkade beloppet. I ett av fallen hade reseutlägg för en anställd vars tid inte hade belastat projektet tagits med.

Nödvändigheten av riktiga kontroller

10.30 De stora antalet betalningar som kommissionen dagligen hanterar betyder att endast ett mycket begränsat antal allvarliga finansiella kontroller av utgiftsredovisningar kan utföras. I många fall har utgiftsredovisningar sammanställts för att vara i linje med budgeten och dessa avspeglar inte företagets faktiska utgifter. Kommissionen jämför inte alltid de tariffer som debiteras i utgiftsredovisningen med dem som tas upp i den tekniska bilagan till avtalet. Likaså saknas ibland en jämförelse av den tid som lagts ner på projektet och den tid som budgeterats i den tekniska bilagan. Detta motverkar syftet med en oberoende utvärdering av förslag och minskar sannolikheten för att kommissionen ska upptäcka oriktigheter. Trots att många oriktigheter bara kan upptäckas vid granskningar på platsen utför kommissionen dessutom alltjämt för få granskningar (se tabell 10.4).

Kommissionens ansträngningar att stödja SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

10.31 Kommissionen har infört stimulansåtgärder för teknisk forskning avsedda att underlätta SMF:s deltagande i Europeiska unionens program för FoTU och demonstration(368).

10.32 Det finns i grund och botten två typer av stimulansåtgärder, ett inlämningsförfarande i två steg och konceptet Cooperative Research Action for Technology (Craft).

Inlämningsförfarande i två steg

10.33 Inlämningsförfarandet i två steg inbegriper presentation av ett projektförslag av minst två SMF från två länder. Förslaget kan läggas fram när som helst. På grundval av detta förslag till det framtida projektet (steg ett) kan kommissionen bevilja SMF ett stöd för en förstudie på upp till 75 % av utgifterna för projektets utveckling, som inte får överstiga 45 000 ecu totalt, och som betalas ut vid framläggandet av det fullständiga förslaget (steg två), oberoende av om projektet slutligen godkänns eller inte.

10.34 Förslag kan läggas fram för projekt där SMF själva bedriver forskningen tillsammans med andra samarbetspartner (gemensamma forskningsprojekt inom ramen för det vanliga gemenskapsprogrammen för FoTU och demonstration).

Cooperative Research Action for Technology (Craft)

10.35 Inlämningsförfarandet i två steg kan också användas för att finansiera förberedelsen för ett Craft-förslag. Ett Craft-projekt är särskilt anpassat för SMF som inte har egen eller liten forskningskapacitet. I ett Craft-projekt uppdrar de SMF som inkommer med ett förslag åt en tredje part att bedriva forskningen för deras räkning.

10.36 Nio av de 15 särskilda programmen för FoTU och demonstration under det fjärde ramprogrammet anger en procentsats av medlen som tilldelats detta program som skall användas till särskilda åtgärder för små och medelstora företag. Denna varierar mellan 5 och 15 % och uppgår totalt till ett minimum av 753 miljoner ecu (se tabell 10.2). Tilldelningen är inte alltid klart beskriven. Programmet för biomedicin och hälsa uppger endast att medlen inbegriper stöd till SMF. Programmet för havsforskning och marin teknik anger inga pengar till SMF, fast den i sin första förslagsinfordran anger att det stödjer stimulansåtgärder för teknisk forskning.

10.37 I kommissionens informationsbroschyr om stimulansåtgärder för teknisk forskning(369) uppges felaktigt att programmen för transport och bioteknik inte tillåter Craft-projekt, trots att det i rådets beslut om båda programmen ges en referens till Craft-projekt och en procentsats anges som skall avdelas för stimulansåtgärder för teknisk forskning.

10.38 Även om det kunde förväntas att företag som redan har avtal med kommissionen skulle vara välunderrättade om stimulansåtgärder för teknisk forskning, hade 10 av de granskade företagen ingen information alls om dessa.

10.39 De huvudproblem som potentiella avtalsparter har rör tidsplanen och att förslaget skall vara så detaljerat. Det är svårt för företag att förbereda förslag när ämnena för framtida infordringar ännu inte är kända i detalj och att fastställa detaljnivån i den preliminära utvärderingen.

Särskilda informationsdagar för SMF

10.40 1996 anordnade GD XII de första teknikdagarna för SMF, en tvådagarskonferens som ägde rum i Bryssel med syfte att förse SMF med information om gemenskapens program för FoTU och demonstration. Den totala kostnaden som utbetalades till organisatören var 228 000 ecu.

10.41 Fastän kommissionen debiterade mellan 130 ecu och 250 ecu för registrering, var det många deltagare som inte betalade. Varje enhet av kommissionen som var engagerad i konferensen var berättigad att bjuda in gäster som fick fri entré och ersättning för reskostnader finansierade under olika budgetrubriker. Deltagare som hade avtal med kommissionen hade rätt att ta upp 50 % av dessa utgifter på sina projekt, vilka även dessa finansierades under olika budgetrubriker. Eftersom utgifter som hänför sig till samma evenemang redovisas på olika ställen, finns det risk för att evenemangets samlade utgifter aldrig blir kända.

10.42 Policyn med att bjuda en del deltagare på helt fri entré och fria resor, erbjuda andra ersättning för halva kostnaden och låta en del SMF stå för sina totala kostnader och reseutgifter (de SMF som inte har några avtal med kommissionen) måste ifrågasättas.

10.43 Den rapport för utvärdering av konferensen som avfattats av den personal inom kommissionen som ansvarade för dess organisation, var inte tillräckligt detaljerad för att bilda underlag för slutsatser för framtida arrangemang.

10.44 Kommissionen borde också överväga huruvida sådana informationsdagar är bästa sättet att nå den avsedda publiken. Nya kommunikationssystem och särskilt on-line-systemet Gemenskapens informationstjänst för forskning och utveckling (CORDIS), som kan nås via Internet, borde utnyttjas bättre.

Slutsats

10.45 Europeiska program för FoTU och demonstration är huvudsakligen inriktade på särskilda ämnen inom FoTU och demonstration snarare än på särskilda stödmottagare som SMF (se punkt 10.13).

10.46 De rapporterade resultaten av SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration är för höga som en följd av misstag i de databaser som hålls vid olika GD (se punkt 10.8).

10.47 Samordningen mellan alla avdelningar på kommissionen som sysslar med finansiering av åtgärder inom FoTU och demonstration för SMF behöver förstärkas, vilket också gäller strukturfonderna, för att effektivisera EU:s insats inom detta område (se punkterna 10.9 10.12).

10.48 De specifika villkor som rör de förfaranden och avtal som styr det fjärde ramprogrammet för FoTU och demonstration är inte avpassade för att underlätta SMF:s deltagande, och de beaktar inte heller den marknad och den förvaltningsmiljö där dessa verkar. Icke-konkurrensinriktade projekt för FoTU och demonstration motsvarar inte SMF:s vanliga orientering mot verksamheter på kort- och medellång sikt. SMF:s begränsade finansiella resurser är inte lätta att anpassa till det faktum att det ofta inträffar förseningar vid utdelningen av EU-medlen. Den höga kostnaden i samband med utarbetandet av förslagen liksom långdragna beslutsprocesser är särskilt olägliga för små företag (se punkterna 10.13 10.18).

10.49 Beroende på SMF:s restriktioner vad gäller kapital och likviditet finns en särskild risk för konkurs. Bedömningen av den finansiella bärkraften hos tänkbara SMF-avtalsparter borde därför vara ett viktigt steg i förfarandet vad gäller förhandling om avtalet (se punkt 10.19).

10.50 Kommissionen borde sammanställa detaljerad vägledning vad gäller samordnarens roll (se punkt 10.21).

10.51 Svagheter i SMF:s redovisningssystem och de komplicerade reglerna resulterar i felaktiga utgiftsredovisningar. Därav följer en felaktig användning av EU-medel vilka kommissionen måste inkassera (se punkterna 10.23 10.29).

10.52 Kommissionen måste öka antalet granskningar som genomförs hos avtalsparters, både av dess egna avdelningar och av externa revisorer. Kommissionen borde också överväga att införa riktlinjer för att potentiella avtalsparter skall förete ett intyg från en extern revisionsfirma som bekräftar att de kan motsvara de krav som ställs i avtalet, särskilt vad beträffar finansiering av deras del i projektet. Granskningsarvodena skulle sedan kunna godkännas som stödberättigade projektutgifter (se punkt 10.30).

10.53 Kommissionen skulle kunna överväga ett annorlunda finansieringsförfarande för SMF eftersom bruket med delfinansiering av faktiska kostnader inte tycks vara ett passande instrument för SMF:s verksamheter inom FoTU och demonstration. Möjliga lösningar är t.ex. att använda en annan form av avtal, t.ex. för-förhandlade avtal till fast pris(370) eller att fortsätta att delfinansiera faktiska kostnader men att införa fasta belopp för arbetskraft och allmänna omkostnader.

10.54 Kommissionens bemödanden att för SMF underlätta förfarandet vid projektansökan via en förslagsinlämning i två steg är ett gott initiativ, även om förbättringar alltjämt är av nöden. Stimulansåtgärder för teknisk forskning är emellertid av ringa nytta om lämplig spridning av information inte har skett. Mer uppmärksamhet skulle kunna ägnas åt att förbättra de olika befintliga decentraliserade informationspunkterna för att nå potentiella SMF-avtalsparter; bruket av CORDIS och dess framtida applikationer borde vidgas (se punkterna 10.14 10.15 och 10.31 10.39 och 10.44).

10.55 Om det övergripande stödet till SMF, avsett som nyckelfaktorn när det gäller att skapa arbetstillfällen, och tillämpandet och utvecklingen av ny teknik skall vinna framgång, måste gemenskapen förbättra och förenkla sina förfaranden och utveckla särskilda åtgärder för att klara av behoven hos denna målgrupp utan att kvaliteten på projektet inom FoTU och demonstration självt försämras.

KOMMISSIONENS SVAR

SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAGS DELTAGANDE I PROGRAM FÖR FORSKNING, TEKNISK UTVECKLING OCH DEMONSTRATION (FoTU och demonstration)

Identifikation av SMF

Definition av SMF

10.6 Som ett resultat av rådets slutsatser av den 29 april 1994 har definitionerna för små och medelstora företag angivits i de olika FoTU-programmen efter omfattande förhandlingar mellan representanter för industrin och medlemsstaterna i programstyrningskommittéerna. De aktuella definitionerna är ett resultat av dessa förhandlingar och innebär att, när det gäller Fjärde ramprogrammet, definitionerna av små och medelstora företag hänger samman med särprogrammens strategiska mål och att de kan omfatta olika gränsvärden för omsättning eller organisationsformer för vissa program.

SMF:s deltagande i EU:s program för FoTU och demonstration

10.7 Rapporten för 1996 visar att 3 273 små och medelstora företag deltog i programmen, vilket motsvarar 20 %.

10.8 a) Kvaliteten på och tillförlitligheten hos de databaser med information om deltagande i FoTU och demonstration förbättras och uppdateras ständigt. Detta arbete förväntas fortsätta, dels genom det stegvisa införandet av kontroller av finansiell och juridisk bärkraft som även skall omfatta moderbolagen, dels genom verifiering av de dokumenterade kriterierna för små och medelstora företag. Genom att använda externa företag som sysslar med kreditvärdering och finansiell information, blir informationen om deltagarna opartisk och av hög kvalitet.

Hinder för SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

Samordning mellan generaldirektorat

10.10 En samordningsgrupp för små och medelstora företag har skapats för att knyta samman sju generaldirektorat. Gruppen skall förbättra kommunikationen mellan de generaldirektorat som sköter FoTU-frågor som berör de små och medelstora företagen. Dessutom undersöker en arbetsgrupp med ansvar för kostnader och revision, som omfattar alla FoTU-generaldirektorat, generaldirektorat XX och UCLAF (enheten för samordning av åtgärderna för bedrägeribekämpning), möjligheten att samla information om FoTU-avtalsparter i en gemensam databas. Det skulle ge effektivare revisioner och underlätta förkontroll av förslagsställare.

10.11 I fråga om vilka som är stödberättigade har arbetsgruppen med ansvar för kostnader och revision lagt ner ett stort arbete och bland annat tagit fram definitioner för olika kategorier av tillåtna och icke-tillåtna kostnader, behandling av personalkostnader och allmänna kostnader, varaktig utrustning, stöd från tredje part, förbrukningsvaror och datorkostnader, samt moms.

10.12 Medlemsstaterna har information om FoTU-verksamhet som bekostas av strukturfonderna och gemenskapens FoTU-politik och kan därför i princip samordna verksamheten på projektnivå. Kommissionen kommer dock att undersöka hur man skulle kunna förbättra samordningen på ett kostnadseffektivt sätt.

Icke-konkurrensinriktad karaktär has programmen för FoTU och demonstration

10.13 Forskning före marknadsintroduktion bör inte i sig ses som att små och medelstora företags deltagande begränsas. Dessutom kan deras deltagande ta sig många former, inklusive samordnad verksamhet och stödåtgärder, i synnerhet för tekniköverföring och spridning av resultat.

Tillgång till information

10.14 Under Fjärde ramprogrammet förekom en bred spridning av information om gemenskapens FoTU-verksamhet från kommissionens sida. För att få en effektivare informationsspridning, finns i kommissionens förslag till Femte ramprogrammet önskemål om att rationalisera och samordna de nätverk som sprider information om gemenskapens FoTU-verksamhet på gemenskapsnivå. Gemenskapens FoTU-politik baseras på två huvudprinciper: lika åtkomst för alla berörda parter och urval av dessa på basis av objektiva kriterier.

För att de små och medelstora företagen skall kunna hitta det lämpligaste FoTU-programmet, föreslås i Femte ramprogrammet att man inrättar ett särskilt informationsställe dit dessa företag kan vända sig med sina frågor och förslag.

10.15 Kommissionens FoTU-databaser omfattar en tjänst för partnersökning och dessutom har det nyligen öppnats en webbsida. Information om dessa databaser är tillgänglig på flera olika ställen.

Förberedelse av förslag

10.16 Den uppskattade kostnaden på 60 000 ecu per förslag gäller endast för mycket stora projekt. I normala fall delas kostnaderna för förslagen mellan de olika parterna och man kan anta att små och medelstora företag bidrar med mindre summor än stora kontraktsparter. Förslag med deltagande enbart från små och medelstora företag kostar betydligt mindre.

För att minska risken för att alltför många förslag inkommer har kommissionen presenterat några olika åtgärder, som till exempel bättre fokusering och koncentration av program och ansökningsomgångar, utveckling av förhandsgranskning av förslag och tvåstegsmekanismer samt förbättrad kvalitet på de nätverk som skall ge information och stöd.

10.17 Kommissionen har nyligen vidtagit särskilda åtgärder för att reducera dessa förseningar ytterligare, särskilt för teknikstimulerande åtgärder för små och medelstora företag. För att uppnå detta skall de små och medelstora företagen nu få resultaten av projektutvärderingarna inom ungefär tre månader efter sista anmälningsdag för inlämnande av förslagen. Ytterligare förbättringar planeras inom ramen för Femte ramprogrammet. När det gäller förseningar av FoTU-kontraktens ikraftträdande beror de ofta på de små och medelstora företagen själva. I flera fall har åtskilliga månader gått innan de utvalda sökande har upprättat konsortieavtal och kommit överens om kontraktsvillkor.

Likviditetsproblem

10.18 I kommissionens rapport, som revisionsrätten citerar, fastställs även att de långa betalningstider som många kontraktsparter råkat ut för ofta beror på att alla kontraktsvillkor måste uppfyllas och att flera orsaker till dessa förseningar är svåra att eliminera.

Undersökningar från kommissionen pekar på att betalningsförseningar har minskat kraftigt under de senaste åren. En rapport från kommissionen som presenterades 1995 visar att betalningarna från generaldirektorat III, XII, och XIII ligger inom de tidsgränser som är fastställda i kontrakten, dvs. inom två månader efter godkännande av lägesrapporterna och därtill hörande kostnadsredogörelser. Den genomsnittliga tidsperioden för en FoTU-betalning till samordnaren låg under 1996 på mellan 20 och 50 dagar. I kontraktskraven ingår att projektsamordnaren utan fördröjning skall vidarebefordra medlen till övriga kontraktsparter. Lägesrapporterna godkänns av kommissionen inom en tidsgräns som är fastslagen i kontraktet.

Särskilda risker för kommissionen i samband med SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

Finansiell bärkraft

10.19 Arbetsgruppen med ansvar för kostnader och revision har undersökt hur förkontrollerna av potentiella kontraktsparters resurser i fråga om personal och finanser har stärkts. Allmänna och harmoniserade kriterier har fastställts och dessa kan skärpas när det rör sig om potentiella mottagare av stora bidrag från gemenskapen och för potentiella projektsamordnare.

Samordnarens roll

10.20 Den här frågan undersöks också av den arbetsgrupp som nämns i punkt 10.19.

10.21 Den erfarenhet och de resurser som krävs av en samordnare för förberedelse av förslag, och de eventuella svårigheter som förstagångssamordnare ställs inför är inte specifika för små och medelstora företag, utan kan även gälla alla nya potentiella kontraktsparter.

Bristande respekt för eget finansiellt bidrag

Svårigheter med framtagandet av korrekta utgiftsredavisningar

10.22 10.29 De felaktigheter och problem som behandlas under punkterna 10.22 10.29 hänger ofta ihop, antingen beroende på att de rör samma kontraktsparter eller beroende på att några av felaktigheterna hänger ihop.

Tre fall har översänts till UCLAF och undersöks för närvarande i fråga om eventuellt bedrägeri.

Av de 21 kontraktsparter som nämns, undersöks för närvarande 15 stycken ytterligare och lämpliga justeringar kommer att göras och återbetalningar att krävas.

I ett fall visade kommissionens undersökning att kontraktsparten faktiskt hade medel för att bidra med samfinansiering.

I två andra fall var uppgifter om de aktuella kostnaderna inte tillgängliga vid revisionsrättens revision, men nödvändiga justeringar för faktiska kostnader förbereddes (som det föreskrivs i blanketten för kostnadsredogörelser) och har därefter gjorts.

Kommissionen delar uppfattningen att det kan vara svårt för vissa kontraktsparter att exakt räkna ut de faktiska allmänna omkostnaderna. Man diskuterar att för Femte ramprogrammet införa en fast summa för de allmänna omkostnaderna.

En kontraktsparts samfinansiering kan komma från olika källor (t.ex. eget kapital eller reserver), som inte nödvändigtvis är beroende av de kommersiella inkomsterna. Att leverera tjänster till kommissionen och på så sätt få inkomster för att delta i FoTU-projekt med delat kostnadsansvar anses inte strida mot reglerna, även i de fall där kommissionen står för huvuddelen av inkomsterna.

10.23 Som allmän regel gäller att det i FoTU-kontrakt finns bestämmelser om att projektens totalkostnader delvis skall ersättas. Om de potentiella kontraktsparterna inte har de nödvändiga redovisningsstrukturerna, vilket är vanligt inom offentlig förvaltning, universitet etc., kan kommissionen föreslå att endast extrakostnaderna i projektet ersätts till fullo.

Ett litet eller medelstort företag har normalt sett kapacitet för att beräkna projektkostnader med tillräcklig exakthet och måttliga arbetsinsatser med hjälp av de räkenskaper som företaget enligt lag är skyldigt att föra.

Nödvändigheten av riktiga kontroller

10.30 Kostnadsredogörelserna innehåller uppgifter om de faktiska kostnaderna under en viss period och för vissa arbeten eller uppgifter. Den projektansvariges uppgift är att jämföra dessa kostnader (i kostnadsredogörelsen) med uppgifterna i den tekniska bilagan, arbeten, tider, uppskattning av kostnader etc. Informationen i den tekniska bilagan ligger till grund för den projektansvariges beslut att antingen acceptera eller förkasta kostnader som tas upp i kostnadsredogörelserna.

De preliminära siffror som anges i den tekniska bilagan kan av tekniska skäl ändras under projektets gång. Dessutom har de ofta upprättats med godkännande av den projektansvarige.

Vidare omfattar kontraktet artikel 18.2 där det fastställs att alla överföringar mellan kategorier och deltagare får göras under förutsättning att projektets omfattning inte ändras radikalt, vilket skall verifieras av den projektan-svarige. Kontraktsparterna rekommenderas att rapportera alla sina faktiska kostnader i kostnadsredogörelserna.

Kommissionen arbetar ständigt med att öka antalet revisioner. Arbetsgruppen med ansvar för kostnader och revision undersöker hur man skulle kunna samordna och harmonisera arbetet på följande områden: tolkning av finansiella bestämmelser, förkontroller och riskanalyser, revisioner, administrativa åtgärder som skall användas för kontraktsparter som inte sköter sina åtaganden, samt skapandet av en gemensam databas med kontraktsinformation.

Kommissionens ansträngningar att stödja SMF:s deltagande i program för FoTU och demonstration

Gemensamma forskningsåtgärder för teknik (Cooperation Research Action for Technology, Craft)

10.36. Den faktiska storleken på gemenskapens bidrag till åtgärder för små och medelstora företag (både samordnad och kooperativ forskning), som omnämns av revisionsrätten i punkt 10.7, överskrider programbeslutets vägledande belopp (tabell 10.2).

10.38 Inom Europeiska unionen finns för närvarande 16 miljoner små och medelstora företag. Ungefär 200 000 till 300 000 av dessa är potentiella deltagare i Craft-samarbete. Därför är det naturligtvis ofrånkomligt att vissa små och medelstora företag inte fått information om de teknikstimulerande åtgärder som riktas till dem, trots att kommissionen spritt information om dessa åtgärder.

10.39 Det preliminära slutdatumet för inlämnande av förslag under programmet om teknikstimulerande åtgärder för små och medelstora företag offentliggjordes i informationspaketet i december 1994. Det finns dessutom på Internet. För att underlätta planeringen av inlämnandet av förslag som rör förstudiebidrag, bör det påpekas att sista ansökningsdatum för samordnad forskning finns i arbetsplanerna. För kooperativ forskning finns även en öppen ansökningsomgång. I informationspaketet om teknikstimulerande åtgärder för små och medelstora företag finns dessutom information om vad som krävs för förslag som rör förstudiebidrag.

Särskilda informationsdagar för SMF

10.41 En finansiell översikt över konferensen finns nu tillgänglig. Översikten innehåller information om alla infrastrukturkostnader samt kostnaderna för de experter som inbjudits till seminarierna.

10.42 När det gällde entréavgiften för konferensdeltagare behövde talarna inte betala någon avgift, medan de som deltog i ett av gemenskapens FoTU-kontrakt kunde debitera en del av entréavgiften som kostnad för projektet. För att locka dit även mindre företag hade man valt ut och bjudit in vissa små och medelstora företag enligt särskilda kriterier: inget tidigare deltagande i något av gemen-skapens FoTU-program, placering i ett land som får bidrag från sammanhållningsfonden, verksamhet inom traditionella sektorer. Alla övriga deltagare var tvungna att betala.

10.43 Även om kontraktet för att organisera konferensen inte innehöll några bestämmelser om en formell utvärdering av den, utförde kommissionen, i enlighet med artikel 2 i budgetförordningen, en utvärdering, varav en kopia skickades till revisionsrätten. Kommissionen anser att utvärderingen var tillräckligt detaljerad för att kunna tjäna som underlag för framtida konferenser. Utvärdering av den här typen av evenemang spelar också en viktig roll i arbetet med att skapa strategier för Femte ramprogrammet.

10.44 Det finns naturligtvis många vägar att gå för att informera små och medelstora företag. Förutom med till exempel broschyrer och informationsblad, informeras små och medelstora företag om teknikstimulerande åtgärder via euroinfocentrer och servrarna CORDIS och Arcade. Även om de små och medelstora företagen för närvarande inte använder Internet i någon större utsträckning, ökar användningen av FoTU-databaser bland annat genom indirekt kontakt via de informationscenter som finns på nationell nivå.

Slutsats

10.46 Kvaliteten och tillförlitligheten hos FoTU-deltagarnas databaser förbättras och uppdateras ständigt, vilket sker genom kontroller av finansiell och juridisk bärkraft samt dokumentation.

10.47 För att förbättra samordningen mellan de tjänster inom kommissionen som sköter FoTU-frågor som berör små och medelstora företag, bildades en samordningsgrupp för små och medelstora företag i december 1994. I princip har medlemsstaterna den information som behövs för att sköta samordningen på projektnivå för strukturfonderna och FoTU-projekt.

10.48 Ett av huvudmålen för ramprogrammen för FoTU är att hjälpa företag, inklusive små och medelstora företag, att uppnå forskning och utveckling av hög kvalitet och att till fullo utnyttja de eventuella fördelarna med den inre marknaden. Tusentals små och medelstora företag har hittills deltagit i Fjärde ramprogrammet för FoTU, vilket bevisar att urvalskriteriet om forskning före det konkurrensutsatta stadiet inte lägger hinder i vägen för deras deltagande.

Bidragsnivån för projekt bestämdes av den lagstiftande myndigheten och representerar en avvägning mellan en tillräcklig bidragsnivå från gemenskapen, den typ av forskning som utförs och hänsynstagande till internationella förordningar som styr beviljande av statligt stöd.

När det gäller små och medelstora företag kan man godkänna att kostnaderna för förberedelse av ett FoTU-förslag för Fjärde ramprogrammet finansieras via förstudiebidragen.

Kommissionen gjorde nyligen stora ansträngningar för att minska förseningarna, och då särskilt för teknikstimulerande åtgärder för små och medelstora företag. Dessa företag får nu resultaten från projektutvärderingar inom ungefär tre månader efter sista datum för inlämnande av förslag.

10.49 Kommissionen har undersökt möjligheten att skärpa förkontrollerna av potentiella kontraktsparters resurser i fråga om personal och finanser. Dessa kontroller sker i samband med kontraktsförhandlingarna.

10.50 Kommissionen kommer att öka sina ansträngningar att informera de små och medelstora företagen om vilken roll samordnaren av FoTU-projekt skall ha.

10.51 Kommissionen delar uppfattningen att vissa kontraktsparter kan ha svårigheter med att korrekt och exakt räkna ut de allmänna kostnaderna. Som ett resultat av de revisioner som gjordes av revisionsrätten, utför kommissionen extrakontroller samt ansvarar för att nödvändiga justeringar görs och återbetalningar krävs.

10.52 Kommissionen fortsätter sina ansträngningar för att öka antalet revisioner som genomförs både av kommissionens egna tjänster och av externa revisionsfirmor. Samordningen av revisionsarbetet sköts av arbetsgruppen med ansvar för kostnader och revision. Kommissionen välkomnar revisionsrättens förslag att en extern revisionsfirma skall bekräfta en potentiell kontraktsparts förmåga att klara kontraktskraven. Kommissionen kommer att undersöka de rättsliga och praktiska konsekvenserna av detta förslag.

10.53 Tusentals små och medelstora företag har hittills med framgång deltagit i Fjärde ramprogrammet för FoTU under förfarandet med delvis ersättning av faktiska kostnader. Redan färdigförhandlade kontrakt med fasta priser skulle kunna användas i vissa sammanhang, och kommissionen kommer att undersöka det alternativet närmare samtidigt som man beaktar det faktum att potentiella kontraktsparter kan råka ut för längre väntan som ett resultat av de längre förhandlingar och de mer omfattande förkontroller som krävs i sådana FoTU-kontrakt.

10.54 Kommissionen har svarat för en mycket bred spridning av information om teknikstimulerande åtgärder för små och medelstora företag, bland annat genom flera informationsställen i medlemsstaterna. I Femte ramprogrammet om FoTU förutspås ytterligare samordning av informationsnätverken. FoTU-databaser används i allt större utsträckning av små och medelstora företag och kommissionen har nyligen öppnat en egen webbsida på Internet.

10.55 Gemenskapens FoTU-politik baseras på några huvudprinciper: lika åtkomstmöjligheter för alla intresserade parter, urval på basis av objektiva kriterier, sund och effektiv finansiell hantering samt skydd av gemenskapens finansiella intressen. Kommissionen delar uppfattningen att ändringar av gemenskapens förfaranden för genomförandet av FoTU-aktiviteter måste överensstämma med dessa principer.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 11(371*) Industripolitik Media

11.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 11.1 - 11.6

Genomförande av budgeten 11.7 - 11.8

Iakttagelser 11.9 - 11.45

Problem orsakade av det stora antalet kulturella och ekonomiska mål 11.10 - 11.13

Genomförande och förvaltning av programmet 11.14 - 11.20

Sammanfallande verksamheter och dubbel finansiering 11.21 - 11.24

Granskningssystem 11.25 - 11.30

Återbetalning av lån, riskkapital och ränteinkomster 11.31 - 11.34

Redogörelse för den ekonomiska situationen 11.35

Utvärdering av programmet 11.36

Programmets avslutande 11.37 - 11.41

Förväntad utveckling i Media II 11.42 - 11.45

Slutsatser 11.46 - 11.52

INLEDNING

11.1 Media-programmen (I och II), som förvaltas av kommissionens avdelning för "Information, kommunikation, kultur och audiovisuella medier" (GD X), täcker de industriella aspekterna av gemenskapens politik på det audiovisuella området. Denna politik handlar om den rättsliga ramen för den audiovisuella sektorn, teknisk utveckling och industrifrågor. Det övergripande målet för Media är att främja och stärka den europeiska audiovisuella industrin genom förbättrande av dess konkurrenskraft, särskilt inom små och medelstora företag och att beakta de kulturella aspekterna av den audiovisuella sektorn.

11.2 För att uppnå detta mål stödde Media I filmdistribution, förbättring av villkoren för filmproduktion, stimulering av finansiella investeringar, förbättring av yrkeskunnande inom företagsadministration och utveckling av potential i länder med låg audiovisuell kapacitet och/eller geografisk och språklig begränsning. Media II stöder utveckling av filmprojekt för att öka antalet europeiska produktioner, distribution av europeiska filmer (film, TV, video), och utbildning av specialister på dessa områden. 85 % av programmedlen tilldelas projektutveckling och filmdistribution, 15 % vidareutbildning. Finansieringen av dessa verksamheter består av villkorligt återbetalningspliktiga lån eller riskkapital (inom området projektutveckling, filmdistribution) eller av bidrag (inom området vidareutbildning, upprättande av nätverk, konferenser).

11.3 Media I-programmet godkändes genom rådets beslut nr 90/685/EEG av den 21 december 1990(372) och tilldelades medel på 200 miljoner ecu för 1991 95 (höjt till 236 miljoner ecu(373). Enligt kommissionen(374) fick under Media I mer än 2 000 projekt stöd i utvecklingsfasen, ca 2 200 filmer stöddes vad gäller distribution och marknadsföring och mer än 2 600 yrkesverksamma kunde delta i särskilda utbildningsprogram; ytterligare indirekt filmstöd gavs under ca 60 mässor och konferenser.

11.4 Media II-programmet för 1996 2000 godkändes genom rådets beslut nr 95/563/EG och nr 95/564/EG av den 10 juli och den 22 december 1995(375). De totala medlen uppgår till 310 miljoner ecu (projektutveckling och distribution 265 miljoner ecu och utbildning 45 miljoner ecu). Det övergripande målet för Media I har inte ändrats under Media II. Skillnader mellan de båda programmen återfinns främst i genomförande- och förvaltningsförfaranden (se punkterna 11.41 11.45) och även i koncentrationen av instrument och särskilda mål (se punkterna 11.1 11.2).

11.5 Utöver gemenskapsstödet uppgår det nationella filmstödet i gemenskapen till över 500 miljoner ecu per år. I Tyskland uppgår det till ca 130 miljoner ecu per år och i Frankrike till 300 miljoner ecu. Andra medlemsstater, t.ex. Förenade kungariket, har först nyligen infört en nationell finansieringsplan.

11.6 Förutom de teknologiska aspekterna av gemenskapens politik för audiovisuella medier som granskades 1995(376), granskade revisionsrätten 1996 genomförandet och avslutandet av Media I-programmet, dess avvecklingsfas (första halvåret 1996) och övergången till Media II. Besök gjordes på kommissionen liksom på 6(377) av 19 stödorganisationer(378), av vilka de flesta inrättats inom ramen för Media I för att verka som oberoende organ mellan kommissionen och de slutliga stödmottagarna, vilka är fristående juridiska enheter (se punkt 11.14). De granskade stödorganisationerna erhöll mer än hälften av de för Media I reserverade medlen. Dessutom företogs granskning av sex slutliga stödmottagare, producenter och distributionsbolag. De av revisionsrätten utförda granskningarna ledde till följande iakttagelser.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

11.7 Tabell 11.1 visar genomförandet av budgeten för Media I-programmet från 1991 till första hälften av 1996. Som framgår av tabellen föreligger förseningar i regleringen av budgetåtagandena förorsakade av sent undertecknade kontrakt mellan kommissionen och stödorganisationerna (se punkt 11.16). Utestående Media I-åtaganden i slutet av programmet (31 december 1995) uppgick till 31,8 miljoner ecu. Ett år efter programmets slut uppgick de utestående åtagandena till ca 13,5 miljoner ecu.

11.8 Sedan lanseringen av Media I 1991, har genomförandet av budgeten främst ägt rum i slutet av året. Koncentrationen av åtaganden vid årsslutet gör att bara förskott kan utbetalas under det budgetåret (40 till 60 % beroende på avtal). Dessa förskott ger ingen som helst anvisning om hur genomförandet av programmet verkligen framskrider eftersom de görs i enlighet med avtalsbestämmelserna mellan kommissionen och stödorganisationerna utan hänsyn till hur långt ett projekt har framskridit.

IAKTTAGELSER

11.9 Revisionsrättens inledande bedömning fastställde följande hinder för ett kostnadseffektivt och ändamålsenligt genomförande av Media I:

a) De problem som orsakats av det stora antalet kulturella och ekonomiska mål.

b) Möjliga skiljaktigheter mellan gemenskapens och de olika nationernas program.

c) De vaga avtalsbestämmelserna för leverans av program.

d) Osäkerhet kring formen för gemenskapsstödet och skyddet för gemenskapens finansiella intresse.

e) Otillräckliga bestämmelser för programmets avslutande.

Revisionsrätten undersökte därför i vilken grad dessa problem påverkade genomförandet av Media I och undersökte i vilken grad dessa problem hade rättats till i planeringen för Media II.

Problem orsakade av det stora antalet kulturella och ekonomiska mål

11.10 Medan Media I grundades på de allmänna genomförandebefogenheterna i artikel 235 i fördraget, hänvisar Media II särskilt till artikel 130 i fördraget (Industri) då det strävar efter att främja utvecklingen av den europeiska audiovisuella industrin och beaktar också de kulturella aspekterna i artikel 128 och yrkesutbildningspolitiken i artikel 127 i EG-fördraget. Dessutom strävar Media II efter att stödja anpassningen av marknadsstrukturerna med särskild hänsyn till behoven hos små och medelstora företag och med samtidig användning av synergieffekter och storskalig ekonomi.

11.11 Inom ramen för subsidiariteten, förväntas det i huvudsak marknadsorienterade och Europatäckande Media-programmet komplettera och främja nationella åtgärder för filmstöd, vilka till skillnad mot Media-programmet ofta är kulturellt inriktade och begränsar sig till filmer producerade inom nations- eller regiongränser. Rådets beslut kräver att gemenskapsåtgärderna skall hänga samman med och vara ett komplement till de nationella åtgärderna, men motsättningen mellan de ekonomiska och kulturella aspekterna kan leda till skiljaktigheter när en projektansökan skall tillfredsställa både de kommersiella kraven för gemenskapens finansiering (projektutveckling, distribution) och de kulturella aspekterna för nationell finansiering. I Tyskland och Frankrike t.ex. fann revisionsrätten att villkoren för nationell finansiering och stöd från gemenskapen kan skilja sig till den grad att sökanden som väljer det ena systemet går miste om det andra som en möjlig källa till tilläggsfinansiering.

11.12 I några medlemsstater som Tyskland och Frankrike är den nationella finansieringen mycket högre än Media-stödet eller ges som ett bidrag, vilket är mer attraktivt än ett Media-lån, något som leder till ofrivillig konkurrens mellan nationernas och gemenskapens system. Dessutom hämmas genomförandet av målen av programmets vida geografiska spridning(379) i förhållande till den relativt låga tilldelningen av medel.

11.13 I likhet med andra gemenskapsprogram måste Media I ta hänsyn till de särskilda behoven hos små och medelstora företag. Emellertid fanns ingen klar definition av oberoende SMF förrän 1996(380). Systemet med nätverk mellan SMF (baserat på avtal och överenskommelser om samarbete), som initierades av Media, syftar till användningen av synergieffekter och storskalig ekonomi och således till att öka SMF:s konkurrenskraft. Den nuvarande marknadsstrukturen som världen över domineras av stora filmbolag (för produktion och distribution) skulle kunna öppnas till förmån för oberoende SMF genom användning av den föreslagna Europeiska garantifonden för främjande av film- och TV-produktion. Detta instrument skulle kunna bidra till en minskning av den ekonomiska risken för enskilda SMF och därigenom stärka deras konkurrenskraft(381).

Genomförande och förvaltning av programmet

11.14 För att genomföra Media I-programmet anlitade kommissionen 19 stödorganisationer, och delegerade därmed betydande funktioner, såsom utvärderingen och urvalet av ansökningar, avtalsskrivning med slutliga stödmottagare och övervakning av projekt. Denna delegering av uppgifter var inte till gagn för en sund ekonomisk förvaltning. Den ledde till höga förvaltningsutgifter (i genomsnitt 22 %). Stödorganisationerna erhöll medel för att täcka sina egna administrativa utgifter och för driftsutgifter (lån, riskkapital och bidrag).

11.15 Alla avtal med dessa organisationer gjordes upp genom privat överenskommelse utan anbudsinfordran. Rådets beslut nr 90/685/EEG nämner tio av de stödorganisationer som mottagit medel. För valet av de andra nio borde ett anbudsförfarande ha inletts enligt artikel 56 i budgetförordningen.

11.16 Hos alla besökta stödorganisationer slöts de årliga avtalen mellan kommissionen och stödorganisationerna sent det aktuella året, i ett fall efter slutet av året i fråga. Detta ledde till förseningar och osäkerhet vad gäller överföringarna av medel, vilket i sin tur resulterade i betydande förvaltningsproblem på projektnivå (högre finansieringskostnader, återkallande av annan villkorlig finansiering, höga förvaltningskostnader etc.), som hotade projektets slutförande.

11.17 Avtalen mellan kommissionen och stödorganisationerna var vaga och oprecisa. Fram till 1994 hade avtalen inga klara bestämmelser för stödberättigade utgifter, den tillämpliga växelkursen för ecun och reglerna för återbetalning av lån och ränta till gemenskapsbudgeten (se punkterna 11.31 11.34).

11.18 Villkoren i artikel 6 i beslutet begränsar i allmänhet gemenskapsfinansieringen till 50 % av avtalspartens kostnader. Detta tillämpades inte av de avtalsslutande organisationerna, med medgivande från kommissionen, som tolkade denna 50 %-regel som gällande de slutliga stödmottagarnas bidrag, vilka själva inte hade något avtalsenligt förhållande till kommissionen. Således uppgick gemenskapsfinansieringen till i genomsnitt 75 % av kostnaderna för de 19 stödorganisationerna.

11.19 Under Media I-programmets avvecklingsperiod under första halvåret 1996 uppgick finansieringen i regel till 100 % av stödorganisationens driftskostnader.

11.20 Beroende på det faktum att kommissionen stod utanför avtalsramarna mellan stödorganisationerna och stödmottagarna hade den ingen laglig befogenhet (inklusive granskningsrätt) vad gäller stödorganisationernas stödmottagare. Denna situation hindrade kommissionen att utöva viktiga delar av sitt förvaltningsansvar vad gäller övervakning och kontroll (se punkterna 11.25 11.30).

Sammanfallande verksamheter och dubbel finansiering

11.21 Risken för sammanfallande och dubbel finansiering uppstår i samband med antingen

a) åtgärder som finansierats via de nationella filmstödssystemen och Media-programmen eller

b) åtgärder som finansierats via Media-programmen och övriga gemenskapsåtgärder.

11.22 En jämförelse av ansökningar om finansiering på både nationell nivå och gemenskapsnivå genomfördes inte systematiskt. För att undvika ineffektiv finansiering eller oegentlig överfinansering är en samordning mellan de olika finansieringskällorna nödvändig.

11.23 Den del av Media som gäller utbildning sammanfaller delvis med utbildningsåtgärder inom Europeiska socialfonden (särskilt mål 4 och gemenskapsinitiativ) och med Leonardo-programmet. Vad gäller ESF och Media hade en slutlig stödmottagare i Belgien erhållit bidrag från båda gemenskapskällorna. Av den totala projektkostnaden på ca 80 000 ecu bidrog ESF med ca 31 000 ecu och Media stod för ca 32 000 ecu. Eftersom 90 % av den aktuella stödorganisationens medel kommer från Media-programmet, kom i själva verket större delen av den nationella samfinansieringen för ESF-medel från gemenskapsbudgeten, och därmed överträddes reglerna för samfinansiering som fastställts i artiklarna 9 och 17 i förordningen om samordning av strukturfonderna(382).

11.24 Under nuvarande avtal kan ett multimedieprojekt få stöd från fem olika källor av gemenskapsfinansiering: multimedieforskning och -utveckling GD III, Info 2000-programmet GD XIII, stödet till multimedieinstrument för utbildning GD XXII, Europeiska socialfondens program GD V och Media-programmet GD X. Denna ineffektiva administrativa struktur inom kommissionen medför en stor risk för sammanfallande verksamheter på gemenskapsnivå.

Granskningssystem

11.25 I de flesta av de stödorganisationer som besöktes utfördes valet av projekt, administration och ekonomistyrning utan särskiljande av de olika förvaltningsuppgifterna.

11.26 Trots att kommissionens representanter i några fall deltog i stödorganisationernas styrelsemöten, uppträdde de enbart i rollen som observatörer.

11.27 Kommissionen krävde i sina avtal att stödorganisationerna skulle granskas av en oberoende revisor, utsedd av stödorganisationen. I en stödorganisation var revisorn far till organisationens kassaförvaltare och deras kontor låg intill varandra. I ett annat fall kunde de granskade räkenskaperna inte fås att stämma överens med den utgiftsredovisning som skickats till kommissionen.

11.28 Under Media I tillgodosågs inte de avtal som gav ekonomiskt stöd till de slutliga stödmottagarna, och som undertecknats av stödmottagarna och stödorganisationerna, kommissionens och revisionsrättens granskningsrätt (se punkt 11.20). De slutmottagare som granskats kunde därför lagenligt ha vägrat en granskning på platsen. Följaktligen kvarlåg granskningsrättigheterna hos stödorganisationerna, men i praktiken utförde de sällan granskningar och i några fall mycket sent (i slutet av programmet eller efter det att stödmottagaren hade gått i konkurs).

11.29 Otillräckliga granskningar av de stödorganisationer som var knutna till Media I genomfördes av kommissionen. Endast fem av 19 stödorganisationer granskades på initiativ av kommissionen. Kommissionens controller utförde inga kontroller på platsen och inskränkte sig till kontroller av de slutliga krav som organisationerna skickade. Således ägde ingen systematisk granskning av gemenskapsmedel rum under Media I.

11.30 Finansieringen består huvudsakligen av lån till slutmottagarna och återbetalningarna som användes på nytt till nya projekt. De räkenskaper som stödorganisationerna sammanställt i slutet av programmet visar emellertid inte alltid den nettoekonomiska ställning som avser Medias verksamhetsområden. De belopp som stödorganisationerna inte betalat ut beroende på att projekten lagts ner och som tidigare redovisats som uppkomna utgifter, drogs inte av från de årliga deklarationerna. Trots detta har kommissionen reglerat slutbetalningarna varje år, även om stödorganisationerna kan ha använt medlen till andra verksamheter eller behållit dem på sina egna bankkonton utan kommissionens kännedom.

Återbetalning av lån, riskkapital och ränteinkomster

11.31 Media I-beslutet definierar inte vilket slags ekonomiskt stöd som erbjuds av gemenskapsbudgeten. I motsats till Media II-beslutet (artikel 4) görs ingen distinktion mellan lån, investeringskapital och bidrag. Stödorganisationerna fick själva komma överens med stödmottagarna vilken typ av ekonomiskt stöd dessa skulle få.

11.32 En klar avtalsenlig förpliktelse om återbetalningar av bankränteinkomster och beviljade lån till gemenskapsbudgeten infördes först 1994. Trots att avtalen inte innehöll några bestämmelser härom har återbetalningen av lån och räntor för åren 1991 94 i regel använts på nytt i nya projekt. Under granskningen gick några stödorganisationer så långt att de ifrågasatte kommissionens rätt till återbetalning. Stödorganisationerna inkom med relevanta uppgifter först under perioden slutet av 1996 början av 1997, med resultatet att kommissionen inte kände till de aktuella beloppen i slutet av programmet.

11.33 Återbetalningarna av de lån som beviljats av stödorganisationerna är kopplade till projektens ekonomiska framgång (villkorlig återbetalningsskyldighet). Andelen återbetalningar kan därför inte exakt bestämmas, endast uppskattas. Av på 115,9 miljoner ecu beviljade lån under Media I hade mindre än 5 % betalats tillbaka i slutet av 1996. För över 95 % av de beviljade lånen kommer således återbetalningarna att behöva följas upp fram till år 2007.

11.34 Vid slutet av 1996 kände kommissionen inte till det exakta beloppet på utestående skulder. Kommissionens beräkning av beloppet på den utestående skulden för 1996 års räkenskaper var otillfredsställande beroende på vissa svårigheter såsom svaga avtalsbestämmelser före 1995, otillräckliga uppgifter och några stödorganisationers upphörande. Dessutom har de flesta stödorganisationer varken de administrativa resurserna eller anvisningar från kommissionen för att fortsätta en ordentlig uppföljning.

Redogörelse för den ekonomiska ställningen

11.35 Så sent som 1996 gjorde kommissionen ett första försök att redogöra för sin ekonomiska ställning i 1996 års räkenskaper. Det sätt på vilket kommissionen presenterade sina potentiella fordringar har emellertid gett upphov till några iakttagelser från revisionsrätten (se punkt 11.41). Tidigare år presenterades inte kommissionens nettoekonomiska ställning, som härrör från lån och riskkapital som genom stödorganisationerna beviljats stödmottagare under Media I-programmet, som en potentiell fordran i årsredovisningarna och tilläggsupplysningarna. Detta skulle ha erinrat kommissionen om behovet av att säkerställa att medlen kunde återfås efter Media I-programmet.

Utvärdering av programmet

11.36 I linje med artikel 8 i Media-beslutet utförde kommissionen efter de första två åren en utvärdering i mitten av programmet och en slutlig utvärdering efter programmets slut. Utvärderingen i mitten av programmet, baserad på en undersökning utförd av ett konsultföretag för förvaltning och konsultationer med representanter för den audiovisuella industrin, förelåg i juli 1993. Den analyserade förvaltningen av Media I-programmet vad gäller effektivitet och gav förslag till förbättringar. Den slutliga utvärderingen, som företogs under loppet av 1996, kunde inte ha beaktats vid planeringen av Media II-programmet. Slutsatserna och rekommendationerna från utvärderingen i mitten av programmet (såsom förbättringar i budgetförfarandet, organisationsförändringar och tydligare fokuserade mål) avspeglas i hög grad i Media II-beslutet. Men medan aspekter som uppföljning av projektens organisation och förvaltning har förbättrats, behöver målen renodlas ytterligare (se punkt 11.11).

Programmets avslutande

11.37 Hos en stödorganisation godkändes 28 projekt, på ett sammanlagt belopp av 2,0 miljoner ecu, i januari 1996, efter programmets slutdatum (31 december 1995). Den utgiften är inte berättigad till stöd.

11.38 Kommissionen försåg stödorganisationerna med medel för administrativa utgifter under en slutfas av sex månader efter Media I-programmets officiella avslutande (31 december 1995). Revisionsrättens granskning visade att några av Media I:s stödorganisationer fortsatte att använda från Media I-programmet kvarstående medel till administrativa utgifter efter slutdatum den 30 juni 1996 såsom personal, konsulter, lokaler osv.

11.39 De 1995 undertecknade avtalen mellan kommissionen och stödorganisationerna införde särskilda klausuler gällande slutförandet av Media I för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, genom att sätta upp ett slutdatum för nya projekt och ett krav på årsredovisning (penningflöde, företagets nettotillgångar osv.). Emellertid har stödorganisationerna ännu inte inkommit med dessa uppgifter till kommissionen och kommissionen har inte heller givit klara anvisningar till stödorganisationerna om hur de skall hantera likviditetssaldot och belopp som skall återkrävas i slutet av programmet. I en stödorganisation t.ex. skulle det återstående nettolikviditetssaldot per den 31 december 1995 på 1,7 miljoner ecu ha förts tillbaka till kommissionen. Först efter ingripande från revisionsrätten agerade kommissionen. Vid tiden för granskningen hade kommissionen ännu inte upprättat ett system för att övervaka denna fas.

11.40 Inga klara administrativa anvisningar utfärdades av kommissionen om en övergripande och effektiv förvaltning dag för dag efter programmets administrativa avslutande den 30 juni 1996. Kommissionen tillät varje stödorganisation att de facto fortsätta sin egen förvaltning. Efter detta datum fanns inga i avtalen uppställda ramar för utförande av det nödvändiga administrativa arbetet och för en uppföljning hos stödmottagarna för att garantera återvinningen av utestående restbelopp, av kapitalvinster på riskkapital och av beviljade lån; det fanns inte heller några ramar för hur man skulle vidta rättsliga åtgärder för att få lån återbetalade när detta lönar sig.

11.41 Kommissionens räkenskaper och Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning per den 31 december 1996 försöker presentera dess ekonomiska ställning. För första gången har kommissionen försökt att fastställa och kvantifiera nettovärdet på sina fordringar från organisationerna. Medan revisionsrätten värdesätter kommissionens strävan mot en tydligare framställning, har den analyserat den faktiska situationen när det gäller kommissionens tillgångar och har dragit slutsatsen att det krävs vidare utvärdering av det korrekta värdet på dessa belopp och möjligheten att återvinna dem liksom hur de presenteras i årsredovisningen innan kommissionen avslutar sina räkenskaper för 1997.

Förväntad utveckling i Media II

11.42 Programmets övergripande mål, stödet och stärkandet av den europeiska audiovisuella industrin, kvarstår oförändrat i Media II. Jämfört med Media I har de särskilda målen omdefinierats och koncentrerats på tre huvudlinjer (se punkt 11.2).

11.43 I Media II förväntas förbättringar beroende på minskningen av de 19 stödorganisationerna till fyra mellanledsorgan, vilket leder till en skärpning av de administrativa rutinerna och en ordentlig minskning av de administrativa kostnaderna från ett genomsnitt på 22 % av finansieringen i Media I till målet 5 % i Media II. De fyra nya mellanledens ansvarsområden är fördelade på Media II:s områden: projektutveckling, filmdistribution, utbildning och en administrativ enhet för samordning av de övriga tre.

11.44 Avtalen med de nya mellanleden slöts enligt ett normalt anbudsförfarande och delegerar inte viktiga funktioner och befogenheter i samma utsträckning som Media I. Jämfört med bristerna i Media I är ekonomistyrningen bättre reglerad i Media II. Omorganisationen av programmets förvaltning borde leda till en striktare kontroll av betalningar, eftersom det existerar direkta avtalsreglerade samband mellan kommissionen och den slutlige stödmottagaren.

11.45 Emellertid kan ingen stor förbättring väntas vad gäller budgetens genomförande för det första året av Media II-programmet:

a) Avtalen med mellanleden, som ansvarar för det tekniska urvalet, övervakningen och utvärderingen av projekten, undertecknades inte förrän i augusti 1996, med påföljd att de flesta avtalen inte kunde undertecknas före detta datum.

b) Budgetgenomförandet 1996 bestod av ett enda åtagande av medel på 58,3 miljoner ecu (97 % av 1996 års totala budgettilldelning), vilket ingicks i november 1996 och för vilket en "betalning" i förskott på 50 % gjordes i december 1996, helt enkelt genom en överföring till ett mellanleds bankkonto och inte till de slutliga stödmottagarna (se kapitel 19, punkt 19.10). Detta sätt att genomföra budgeten ger ingen antydan om hur programmet framskrider.

SLUTSATSER

11.46 De granskade stödorganisationerna och stödmottagarna bekräftade att Media har varit behjälpligt med att upprätta nätverk för samarbete och arbetskontakter mellan producenter från olika medlemsstater, och att produktionen av vissa filmer inte skulle ha varit möjlig utan Media.

11.47 Det stora antalet mål och motsättningen mellan de kulturella och ekonomiska aspekterna kan påverka genomslagskraften vad gäller de enskilda målen. Med tanke på de begränsade medlen, måste särskilda prioriteringar göras, enligt vilka åtgärdernas resultat kan mätas.

11.48 Media-programmen med sin relativt låga budget och breda spridning av medel har hittills inte åstadkommit mycket för att skapa en motvikt till den ekonomiska makten hos multinationella grupper inom den audiovisuella industrin. En framgångsrik ansökan om medel till Media stärker emellertid stödmottagarens förhandlingsposition med TV-stationerna (genom återförande av sändningsrättigheterna till stödmottagaren efter en given period). Nya instrument, som den föreslagna garantifonden, skulle kunna förstärka Medias genomslagskraft genom att hjälpa SMF att erhålla ekonomiskt stöd (se punkterna 11.12 11.13).

11.49 Förbättrad samordning och förbättrat informationsutbyte mellan olika avdelningar inom kommissionen är nödvändiga. För att slutgiltigt undvika riskerna för dubbel finansiering och främja en sund ekonomisk förvaltning borde kommissionen rationalisera strukturen på sin budgetförvaltning så att man undviker en uppsplittring av ansvaret. Kommissionen borde alltså överväga huruvida det inte vore lämpligare att utveckla en mer samordnad ram för ekonomi och förvaltning för administrationen av utbildningsprogram såsom de som hör till ESF, gemenskapsinitiativen, särskilt Adapt och Sysselsättning, Leonardo och Media (se punkterna 11.21 11.24).

11.50 Den avtalsmodell som gällde mellan kommissionen och stödorganisationerna under Media I var olämplig. Bestämmelserna var inte alltid tydliga och gemenskapsintressena åsidosattes ofta (granskningsrättigheter, ägande av tillgångar). Avtal undertecknades ofta i slutet av det år de avsåg. Granskningen av organisationernas förvaltning och räkenskaper samt av projektens ekonomiska aspekter var bristfällig (se punkterna 11.14 11.20, 11.27 11.29 och 11.40).

11.51 För Media II har förbättringar vad gäller avtal genomförts och ytterligare förbättringar förutses vad beträffar styrning som uppgivits ovan (se punkterna 11.41 11.44).

11.52 Den nettoekonomiska ställningen för Media I borde presenteras korrekt vad gäller stödorganisationerna, och nödvändiga åtgärder tas för att återkräva medel. Klara anvisningar borde ges för administrationen av riskkapital och inkassering av utestående lån (se punkterna 11.32, 11.35, 11.39 och 11.41).

KOMMISSIONENS SVAR

GENOMFÖRANDET AV BUDGETEN

11.7 Budgeten genomfördes sent främst därför att kommissionen inte kunde inleda någon intern behandling förrän Rådgivande kommittén för Media godkänt anslagsfördelningen med utgångspunkt i branschorganisationernas ansökningshandlingar.

Efter halvtidsrapportens utvärdering ändrades avtalen radikalt, vilket dels skulle godkännas av de egna instanserna, dels medförde komplicerade förhandlingar med branschorganisationerna.

Utbetalningen av saldot för 1995 och 1996 ställdes in, eftersom branschorganisationerna inte hade lämnat in några amorteringsplaner före den 30 juni 1996, vilket krävdes enligt avtalen. Kontot avslutades i slutet av maj 1997 vid alla branschorganisationer som fullgjort sina skyldigheter.

Vid flera tillfällen lät kommissionen granska branschorganisationernas bokföring. Först efter granskning betalade kommissionen ut saldot.

11.8 Utbetalningarna gjordes i flera omgångar, beroende på hur organisationerna och mottagarna hade lagt upp verksamheten. Mottagare som beviljats stöd av organisationerna fick sin andra utbetalning först när de kunde visa att projektet fortlöpte planenligt och lämnade in underlag (till exempel utvecklingspaket eller framstegsrapporter). För att inte alltför stora belopp skulle bli liggande hos branschorganisationerna anpassade kommissionen anslagstilldelningen till deras olika betalningsrutiner.

IAKTTAGELSER

11.9 Revisionsrätten nämner flera potentiella hinder för ett väl genomfört program. Nedan framgår att kommissionen anser att åtgärder vidtagits för att så långt som möjligt undanröja dessa hinder.

Problem orsakade ar det stora antalet kulturella och ekonomiska mål

11.10 Både Media I och Media II-programmet omfattar industriella och kulturella frågor inom den audiovisuella politiken. Målet är att inrätta industriella strukturer på ett huvudsakligen kulturellt område. Detta mål anges i rådets beslut och förverkligas genom att olika verksamheter stöds.

11.11 Enligt besluten om programmen skall stöd från Media-programmen komplettera nationella stöd och ges även på områden där nationella stöd inte ges (till exempel dubbning, undertextning eller internationell distribution). Eftersom nationella stöd och gemenskapsstöd har olika mål kan ett och samma projekt få båda sorternas stöd, om projektet är bidragsberättigat inom båda systemen.

11.12 Trots att anslagen till Media I-programmet var begränsade kunde målen i rådets beslut förverkligas. Gemenskapsprogrammet Media I kompletterade de nationella systemen med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och tillförde ett mervärde som var nödvändigt för att förverkliga gemenskapens mål.

11.13 Det är främst små och medelstora företag som är verksamma på den europeiska marknaden för produktion och distribution av film. Media I inriktades på att bygga nätverk mellan företagen och strukturera marknaden.

Kommissionen instämmer med revisionsrätten i att garantifonden kommer att ha ett välgörande inflytande på den audiovisuella marknaden, eftersom den gör det möjligt att dela riskerna med producenter och distributörer. Därför arbetar kommissionen för att garantifonden skall ses som ett komplement till Media-programmet.

Genomförande och förvaltning av programmet

11.14 Enligt rådets beslut skulle man dra nytta av erfarenheterna från försöksperioden. Redan under försöksperioden deltog ett tiotal branschorganisationer, som fick sköta förvaltningen på försök, och den metoden behölls sedan.

Detta beskrevs noggrant i rådets beslut av den 21 december 1990, särskilt i bilaga 1, som innehåller bestämmelser om "stimulans till bildandet och utvecklingen av" organisationer i branschen, varav några nämndes vid namn. En vägledande bedömning gjordes av vilka belopp varje branschorganisation skulle få för att genomföra olika verksamheter. Rådet kände följaktligen till kostnaden, även om den blev hög.

11.15 När nio branschorganisationer, utöver de tio som nämndes i rådets beslut, skulle väljas ut använde kommissionen samma urvalsprinciper som för de tio första. Kommissionen valde i första hand ut branschsammanslutningar som var verksamma på områden som inte tidigare ingått i programmet. Kommission bedömde att det inte var frågan om sådana avtal som avses i artikel 56 i budgetförordningen.

11.16 När programmet startade ingicks avtal under det första kvartalet, så snart man avslutat den interna behandlingen avseende disponibla medel i budget och åtaganden. Utvärderingen i halvtidsrapporten ledde till att programförvaltningen och avtalsvillkoren ändrades. Detta medförde inte bara ett omfattande internt arbete utan också långa och komplicerade förhandlingar med branschorganisationerna, vilket försenade avtalstecknandet.

I ett fall kunde inget avtal ingås under året, eftersom en av kommissionens kontroller givit upphov till misstankar om att vissa oegentligheter förekommit. Kommissionen analyserade därför branschorganisationens bokföring närmare och beställde en granskning. Eftersom kommissionen och branschorganisationen låg i tvist kunde inget nytt avtal ingås innan saken avgjorts. Efter granskningen löstes problemet och kommissionen kunde närmare bestämma vilka belopp som skulle betalas till branschorganisationen.

11.17 Under hela programmets gång förbättrade kommissionen avtalen med de olika branschorganisationerna. Efter utvärderingen i halvtidsrapporten gjordes radikala förändringar av bland annat de punkter som revisionsrätten nämner.

11.18 Med ledning av praxis från försöksperioden tolkade kommissionen och de olika aktörerna inom Media I-programmet artikel 6 i rådets beslut så, att den tillät att finansieringen till 50 % beräknades på samtliga medel som anslagits till organisationernas verksamhet, och inte per branschorganisation. På denna punkt har regeln om samfinansiering till 50 % i stor utsträckning efterlevts.

11.19 År 1996 gällde avtalen med branschorganisationerna enbart administrativa kostnader. Syftet med avtalen var att låta branschorganisationerna avsluta kontot och lämna in amorteringsplaner.

11.20 Revisionsrättens anmärkning är motiverad vad gäller Media I. En av de radikala förändringarna inom Media II är att mottagarna och kommissionen ingår avtal direkt. Det framgår numera tydligt att kommissionen är part i avtalet, och alla avtal innehåller bestämmelser om att kommissionen, dess företrädare och revisionsrätten har granskningsrätt.

Sammanfallande verksamheter och dubbel finansiering

11.22 Inom Media I-programmet ansvarade branschorganisationerna för kontroll av finansieringen. Inom Media II-programmet granskas mottagarnas redovisning direkt av kommissionen, som fäster särskild vikt vid olika faktiska finansieringskällor. Vid varje utbetalning görs också en granskning.

11.23 Kommissionen eftersträvar en samordnad audiovisuell politik. Denna strävan tar sig uttryck dels i lagstiftning som skall skapa en övergripande ram i alla frågor på området, dels i stöd som skall ges på ett samordnat sätt inom olika prioriterade områden. Enligt rådets beslut skall Media-programmen också innehålla en utbildningsdel, trots att denna fråga delvis behandlas även i andra gemenskapsprogram. Samordning och informationsutbyte sker mellan programmen.

I det belgiska fall som revisionsrätten nämner fanns starka misstankar om dubbelfinansiering. Kommissionen har vänt sig till de belgiska myndigheterna för att få en nationell kontroll utförd på plats och för att återfå beloppet, om revisionsrättens slutsatser bekräftas och en dubbel utbetalning gjorts.

För att förebygga sådana här situationer är de som tar initiativ till program i förekommande fall skyldiga att uppge om de får andra gemenskapsstöd. Denna skyldighet gäller projekt inom strukturmål 1 5b och gemenskapsinitiativ sedan 1991, samt Leonardo-programmet sedan 1995. Liknande bestämmelser har införts för Media II. Kommissionen anser därför att åtgärder vidtagits för att förebygga dubbelfinansiering av projekt som kommissionen samfinansierar.

11.24 En stor del av den audiovisuella politiken handlar om multimedia, som därför bör behandlas inom Media II-programmet. Gemenskapens olika program på området utvecklas inom ramen för de beslut varigenom de inrättats, och följande system har införts för att undvika dubbelfinansiering:

- Skyldighet att lämna uppgift om övrig finansiering.

- Systematisk information om övriga program.

- Systematisk granskning av slumpvis utvalda mottagare.

Granskningssystem

11.27 Med anledning av revisionsrättens granskning uppmanade kommissionen den ifrågasatta organisationen att inkomma med en förklaring till att bokföringen inte stämde. Sedan organisationens revisor givit en kompletterande förklaring per brev tycks frågorna kring bokföringen ha besvarats.

En oberoende revisionsbyrå fick ändå i uppdrag att företa revision av organisationens räkenskaper samt granska hela bokföringen och redovisningen. Ett av målen med granskningen är att kontrollera om utgiftsredovisningen svarar mot beloppen i den löpande bokföringen. Granskningsresultaten kommer eventuellt att leda till vissa justeringar av de sammanställningar som lämnats in. I väntan på granskningsresultaten har kommissionen i samförstånd med branschorganisationen ställt in utbetalningen av saldot för år 1995 och 1996.

11.28 Av punkt 11.20 framgår att bristen har åtgärdats inom Media II.

11.29 När programmet avslutats insåg kommissionen att kontrollen av organisationerna varit otillräcklig och vidtog åtgärder. Utöver de fem kontroller som revisionsrätten nämner har kommissionen därför låtit granska bokföringen i fem andra organisationer sedan 1995. För närvarande granskas ytterligare två organisationer. Granskningen utförs av externa revisionsbyråer, vilka i sin tur granskas av den utanordnande enheten och styrekonomen. Denne bedömde att det var lämpligt att gå till väga så, eftersom den egna personalen inte hade kunnat utföra ett så stort antal granskningar.

Systematisk granskning infördes för Media II-programmet. Efter anbudsinfordran valde kommissionen ut en revisionsbyrå som skall kontrollera utbetalningarna av gemenskapsmedel och på kommissionens begäran granska mottagarna. År 1997 avsattes 250 000 ecu för granskningen.

11.30 Branschorganisationerna lämnade varje år in sammanställningar som attesterats av en oberoende godkänd revisor. I sammanställningarna togs årets utgifter upp i olika kapitel, enligt gällande redovisningskrav. Branschorganisationernas grundbokföring och balansräkningar utformades däremot enligt de regler som gällde i det land där de var verksamma.

Den situation som revisionsrätten beskriver uppkom därför att huvudsyftet med Media I-programmet var att förse den audiovisuella industrin med insatskapital och att främja branschorganisationernas självständighet. Tanken övergavs efter halvtidsrapportens utvärdering. Den ränteavkastning som branschorganisationerna erhållit krävdes senare in. Vid programmets slut räknade kommissionen ut branschorganisationernas nettolikviditet enligt balansräkningarna per den 30 juni 1996 och begärde återbetalning av överskjutande belopp.

Återbetalning av lån, riskkapital och ränteinkomster

11.32 Rådet avsåg att låta Media I-programmet utgöra en förlängning på försöksperioden. Ett av de huvudsakliga målen i sammanhanget var att främja branschorganisationernas självständighet. Därför meddelades inga bestämmelser om återbetalning av tillgångar till kommissionen. Inte heller i rådets beslut fanns några bestämmelser om återbetalningsskyldighet.

Av halvtidsrapportens utvärdering framgick dock att ingen branschorganisation skulle vara självbärande i slutet av 1995, då programmet skulle avslutas. Rapporten vidarebefordrades till Rådgivande kommittén för Media och med tanke på situationen beslutade kommissionen att ändra bidragsreglerna, och begärde att utestående villkorligt återbetalningspliktiga lån, intäktsförskott samt räntan från de ekonomiska bidragen skulle återställas till kommissionen.

År 1994 infördes bestämmelser om återbetalning av ränteavkastning från kommissionens bidrag i avtalen med organisationerna, och år 1995 infördes bestämmelser om återbetalning av intäktsförskott och lån. Den sistnämnda skyldigheten bekräftades i avtalet från första halvåret 1996.

Kommissionen bedömde att återbetalningarna borde utvecklas så att lån som beviljats före 1995 skulle kunna inkasseras. På begäran lämnade alla berörda organisationer in sammanfattande översikter och beräknade avkastningen på investeringarna. På denna grund godkände kommissionen under december 1996 juni 1997 alla berörda branschorganisationers amorteringsplaner, och kan nu ingå avtal med dem om handläggningen.

11.33 De branschorganisationer som var verksamma inom Media I hade rätt att bevilja villkorligt återbetalningspliktiga lån eller intäktsförskott, vilka skulle betalas tillbaka om projektet blev framgångsrikt.

Sedan ärendena analyserats upprättades amorteringsplaner enligt de nyckeltal för återbetalning som slagits fast för de olika branschorganisationerna. Sammanlagt väntas återbetalning av 26 miljoner ecu.

Med tanke på det audiovisuella områdets speciella karaktär anser kommissionen att den väntade återbetalningstakten är normal, och jämförbar med den inom andra organisationer som är verksamma på samma marknad. Hur länge det tar innan de olika avtalen fullgjorts beror på hur länge de olika projekten varar. Enligt nuvarande bedömning skall dock 90 % av hela det utestående beloppet ha betalts tillbaka senast år 2000.

11.34 Av föregående punkt framgår att kommissionen gått igenom pågående projekt och upprättat amorteringsplaner tillsammans med branschorganisationerna. Kommissionen har insyn i organisationernas ekonomiska ställning och en sammanställning över fordringarna.

Redogörelse för den ekonomiska ställningen

11.35 Av punkt 11.32 framgår att den första stadgan inte innehöll några bestämmelser om återbetalning till kommissionen. Därför hade kommissionen ingen anledning att i sin egen balansräkning föra upp lån och intäktsförskott som branschorganisationerna beviljat. Först efter utvärderingsrapporten blev organisationerna, år 1995, skyldiga att betala tillbaka utestående lån och intäktsförskott. Eftersom bestämmelsen infördes först i slutet av 1995 hade kommissionen inte tillräckligt tydliga uppgifter för att kunna föra upp fordran i 1995 års balansräkning. Utestående fordringar har identifierats och förts upp i kommissionens balansräkning för år 1996.

Utvärdering av programmet

11.36 Efter halva tiden lät kommissionen göra en utvärdering enligt artikel 8 i beslutet. Av punkt 11.16, 11.17 och 11.32 framgår att utvärderingen ledde till att förvaltningen av Media I ändrades radikalt, och när Media II skulle inrättas gjorde kommissionen ett antal undersökningar och analyser som samlades i en grönbok om det audiovisuella området. Tillsammans med rekommendationerna i utvärderingsrapporten (att förbättra förfarandena, fokusera målen och sänka driftskostnaderna) ledde detta till att kommissionen

- förtydligade målen i Media II-programmet,

- fokuserade verksamheten på tre prioriterade områden,

- övergav den decentraliserade förvaltningen och centraliserade besluten till de egna enheterna,

- stramade upp den ekonomiska förvaltningen och kontrollerna, samt

- ändrade organisationen och urvalet av projekt.

Det program som kommissionen föreslog rådet att ta beslut om hade därför i grunden förändrats och förbättrats. Den slutliga utvärderingen av Media I ändrar inte detta faktum.

Programmets avslutande

11.37 Revisionsrätten hänvisar till ett fall där styrelsen av extraordinära skäl sammanträdde först sedan programmet avslutats. Eftersom styrelsens beslut formellt fastställde fjolårets beslut i de tekniska kommittéerna anser kommissionen att de projekt som godkändes vid mötet var bidragsberättigade.

11.38 Kommissionen har vid flera tillfällen upplyst branschorganisationerna om att de inte får finansiera sina driftskostnader med låneåterbetalningar eller avkastning på investeringar. Kostnader som uppkommit efter den 30 juni 1996 godtas inte i beräkningar eller amorteringsplaner.

11.39 och 11.40 För att få så god avkastning som möjligt uppmanade kommissionen de olika branschorganisationerna att upprätta amorteringsplaner för analys.

Åtgärden skulle göra handläggningen av återbetalningarna så kostnadseffektiv som möjligt, men försenades av följande skäl:

- Organisationerna bröt mot avtalsvilkoren eftersom inga amorteringsplaner lämnades in före den 30 juni 1996.

- Analysen av amorteringsplanerna var komplicerad och krävde bearbetning.

- Valet av avtalsram berodde på hur många ärenden som skulle behandlas och hur stort hela det utestående beloppet var.

I maj 1997 hade följande resultat nåtts:

- Alla organisationer hade lämnat in varsin amorteringsplan, vilka tillsammans omfattade 26 955 272 ecu.

- Fyra återbetalningar hade gjorts på sammanlagt 2 870 598 ecu, varav 2 542 056 ecu år 1996 och 350 222 ecu år 1997.

För att bevaka återbetalningarna inrättade kommissionen en inkassogrupp som skall följa upp och övervaka de olika organisationernas amorteringsplaner och projektförvaltning.

11.41 Redan av punkt 11.34 framgår att bestämmelser om återbetalning av lån och intäktsförskott infördes i branschorganisationernas avtal år 1995. Den 31 december 1995 hade kommissionen inte tillräckligt detaljerade uppgifter för att kunna föra upp villkorligt återbetalningspliktiga lån i balansräkningen. Sedan dess har kommissionen identifierat de utestående fordringarna och fört upp dem i 1996 års balansräkning. Revisionsrättens anmärkningar om utformningen av redovisningen kommer att beaktas.

Förväntad utveckling i Media II

11.43 Media II-programmet innebar nya uppgifter för de organisationer som valdes ut för att bistå kommissionen. Deras tidigare uppgifter och ansvar har numera centraliserats till mediaenheten. Det är alltså kommissionen som utarbetar riktlinjer för ansökningsomgångarna, avgör vilka projekt som väljs ut, upprättar avtal samt sköter utbetalningar och inkasso. Fyra byråer bistår kommissionen med teknisk hjälp i samband med dessa uppgifter. Byråerna valdes ut efter anbudsinfordran och har inga beslutsbefogenheter, utan ger bara rådgivning och tekniskt stöd. De förmedlande organisationerna inom Media II kan därför inte jämföras med de branschorganisationer som verkade inom Media I.

11.45 Media II-programmet startade officiellt den 1 januari 1996 då Rådgivande kommittén för Media godkände villkoren i rådets beslut, och inte förrän då kunde det öppna förfarandet för att välja ut förmedlande organisationer inledas. Efter anbudsinfordran tecknades avtal i augusti 1996.

Ansökningsvillkor och nya riktlinjer hade fastställts under 1995 och i början av 1996 för att meddelandet om ansökningsomgång skulle kunna offentliggöras i början av 1996, vilket också skedde. Avtalen med stödmottagarna tecknades sedan allt eftersom ärendena förföll till behandling.

De ekonomiska åtagandena för budgetanslagen var också föremål för juridiska åtaganden, som år 1996 yttrade sig i att 737 avtal tecknades.

SLUTSATSER

11.46 Kommissionen instämmer med revisionsrätten i att Media I-programmet har påverkat såväl filmproduktion och -distribution som samarbetet mellan yrkesverksamma inom den audiovisuella industrin. Kommissionen anser att det mest betydelsefulla resultatet är det strukturerande inflytande Media I haft inom det audiovisuella området. Den audiovisuella industrin i Europa har blivit mer dynamisk igen och står sig väl i konkurrensen med utomeuropeiska produktioner (till exempel i fråga om animation).

11.47 Målet med Media I-programmet var både industriellt och kulturellt. Programmet skulle stärka den audiovisuella industrin i Europa och samtidigt beakta kulturfrågorna. Det var ett medvetet val att ge programmet en dubbel målsättning. Kommissionen anser nämligen att ökad omsättning av europeiska verk på marknaden ökar både den ekonomiska avkastningen och kreativitetens kulturella lyskraft i Europa. För att förverkliga målet inom ramarna för den tillgängliga budgeten gjordes vissa prioriteringar.

I utvärderingen i halvtidsrapporten betonades att verksamheten inom Media I blivit något splittrad. Inom Media II fokuserades verksamheten mer på tre prioriterade områden, men det huvudsakliga målet förblev detsamma.

11.48 De europeiska utvecklings- och distributionsbolagen är oftast små och medelstora företag och ett av målen med programmet var att bygga nätverk mellan dem för att öka konkurrenskraften i förhållande till utomeuropeiska konkurrenter genom ett strukturerande inflytande.

Kommissionen instämmer med revisionsrätten i att garantifonden när den inrättades stärkte programverksamheten på ett välgörande sätt. Fonden är ett av de instrument som kommissionen arbetat aktivt för att inrätta.

11.49 Kommissionen anser att Media II-programmet bör utgöra en sammanhållen helhet. Det är viktigt att utvecklings- och distributionsdelarna kompletteras av en utbildningsdel som skall ge verksamma i branschen möjlighet att hänga med i den snabba tekniska utvecklingen inom den audiovisuella industrin. Kommissionen föredrar att behandla alla frågor som berör den audiovisuella industrin tillsammans, hellre än att behandla utbildnings- och fortbildningsfrågorna tillsammans, som revisionsrätten föreslår.

11.50 Hur avtalsramen inom Media I såg ut berodde på rådets beslut. Kommissionen förbättrade avtalsramen under programmets gång för att skydda gemenskapens intressen så väl som möjligt. Att genomförandet försenades berodde i första hand på den beslutsgång som infördes genom rådets beslut.

11.52 Kommissionen har i 1996 års balansräkning fört upp utestående fordringar på lån och intäktsförskott. I fortsättningen kommer kommissionens redovisning att utformas med hänsyn till revisionsrättens anmärkning. Kommissionen har för avsikt att ingå avtal med samtliga branschorganisationer om hur återbetalningarna skall handläggas.

Tabell 11.1 - Media I budgetgenomförande 1991 1995/96

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

DEL V Externa åtgärder

INLEDNING

V.1 Gemenskapens externa åtgärder finansieras över underavsnitten B7 och B8 i den allmänna budgeten och Europeiska utvecklingsfonderna (EUF), medan åtgärderna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) finansieras över underavsnitt B8.

V.2 I kapitel 12 analyseras genomförandet av EUF per den 31 december 1996 och redogörs för de förskott som betalats ut genom den sjunde EUF avseende den åttonde EUF, som ännu inte trätt i kraft. Kapitlet omfattar även en undersökning av förfarandena vid anbudsinfordringar vad gäller efterlevnaden av de principer som anges i Lomékonventionerna III och IV, de gällande förordningarna och avtalsvillkoren för och genomförandet av projekten.

V.3 De disponibla anslagen för underavsnitt B7, som behandlas i kapitlen 13 och 14, har under 1996 uppgått till 5 244,5 miljoner ecu för åtaganden och till 4 451,8 miljoner ecu för betalningar. Utnyttjandegraden för åtagande- och betalningsbemyndiganden motsvarar 99,1 % respektive 78,4 %. En analys av dessa procentsatser visar återigen vilka svårigheter kommissionen har att på ett effektivt sätt förvalta och genomföra programmen för externt bistånd.

V.4 De disponibla åtagandebemyndigandena för GUSP (kapitel 13), som finansieras över underavsnitt B8, uppgick till 58,5 miljoner ecu med en utnyttjande-grad på 96,6 % medan betalningsbemyndigandena uppgick till totalt 67,8 miljoner ecu och utnyttjades till 75,8 %.

V.5 Med undantag för åtgärderna för länderna i Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna behandlas fyra särskilda ämnesområden inom ramen externa åtgärder (kapitel 13):

- Kommissionens utvecklande och förvaltning av ett datorbaserat förvaltningssystem.

- Inrättandet av FEPEX-krediten i Centralamerika.

- En utvärdering av förfarandena för "bridging loans", "övergångslån" i Centralamerika.

V.6 Kapitel 14, som behandlar åtgärder till förmån för länderna i Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna, tar övergripande upp problematiken med strategi, definition, genomförande och verkan vad gäller programmen till stöd för jordbruket i dessa länder.

KAPITEL 12(383*) Europeiska utvecklingsfonden

12.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Genomförande av EUF till och med 31 december 1996 12.1 - 12.10

Förskott från den åttonde EUF 12.8 - 12.10

Anbudsförfarande för avtal om bygg- och anläggningsarbeten finansierade av den sjätte och sjunde EUF 12.11 - 12.80

Inledning 12.11 - 12.16

Den rättsliga ramen 12.17 - 12.17

Struktur 12.17 - 12.22

Konkurrens och preferenser 12.23 - 12.24

Förvaltning och verkställande organ 12.25 - 12.27

Granskningsresultat och -kommentarer 12.28 - 12.75

Sammanställning av anbudsunderlag 12.28 - 12.32

Förnyad anbudsinfordran 12.33

Anbudsurval 12.34 - 12.59

Huvudprinciper 12.34 - 12.37

Beslut om biståndsberättigande 12.38 - 12.40

Fastställande av vilka som uppfyller kraven 12.41 - 12.46

Förtydligande av anbud 12.47 - 12.50

Finansiell utvärdering av överdrivet låga anbud 12.51 - 12.53

Motivering och bedömning av kraven på betalning i utländsk valuta 12.54 - 12.59

Skatte- och tullregler 12.60 - 12.75

Tillämpning av klausulen om mest gynnad status 12.62 - 12.64

Skatte- och tullregler som tillämpas på importerade material 12.65 - 12.68

Villkoren för anbudsinfordran och skatteregler 12.69 - 12.71

Uvärdering och val av anbud 12.72 - 12.75

Slutsats 12.76 - 12.80

GENOMFÖRANDE AV EUF TILL OCH MED 31 DECEMBER 1996

12.1 Europeiska utvecklingsfonden (EUF) har sitt ursprung å ena sidan i internationella konventioner mellan Europeiska unionens medlemsstater och 70 länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS), och å andra sidan i rådets beslut om sammanslutningen av 24 utomeuropeiska länder och territorier (ULT). EUF bildades genom interna avtal mellan unionens medlemsstater som rör finansiering och förvaltning av det bistånd som ges till dessa länder. Kommissionen och Europeiska investeringsbanken är gemensamt ansvariga för förvaltningen av EUF.

12.2 Under 1996 fortsatte genomförandet av den sjätte(384) och sjunde(385) EUF parallellt eftersom de tilldelade anslagen går att använda utan någon tidsbegränsning, trots att båda fonderna i princip har en livslängd på fem år. Kommissionen överför det resterande beloppet från en fond till en senare fond först då den anser att genomförandet av fonden är praktiskt taget avslutat. Detta sker i allmänhet efter ungefär femton år.

12.3 Tabell 12.1 visar genomförandet av den tredje och fjärde Lomékonventionen per den 31 december 1996. Budgetårets betalningar uppgick till 1 317,4 miljoner ecu, medan budgetårets nettoåtaganden uppgick till 964,9 miljoner ecu. Motsvarande belopp för 1995 var 1 563,7 miljoner ecu respektive 1 520,1 miljoner ecu. Elva år efter den sjätte EUF:s ikraftträdande motsvarade uttagen från den 83,4 % av medlen, medan de vid samma stadium för den femte EUF uppgick till 84,5 %. Genomförandet av den sjunde EUF motsvarar en uttagsgrad på 47,1 % vid slutet av dess sjätte genomförandeår. För den sjätte EUF uppgick uttagsgraden till 52,5 %.

12.4 Finansprotokollet för den sjunde EUF löpte ut den 1 mars 1995, och ministerrådet för AVS EG beslöt den 3 november 1995 att de utestående resterande beloppen från vissa finansiella instrument skall fortsätta att användas för de ändamål de avsatts till ända tills de är uttömda. Detta gäller instrumenten för systemet för stabilisering av exportintäkter (Stabex), för den särskilda finansieringsförmånen inom gruvsektorn (Sysmin), för strukturanpassningsstödet samt för humanitär nödhjälp och stöd till flyktingar.

12.5 Den 4 november 1995 slöts på Mauritius ett avtal mellan AVS-staterna och medlemsstaterna i Europeiska unionen, genom vilket den fjärde Lomékonventionen ändrades. Detta avtal skall under 1996 följas upp av ett beslut av rådet och kommissionen som medger det nödvändiga formella tillkännagivandet för att de stater som skrev under avtalet skall kunna påbörja ratificer-ingsförfarandet, så att den reviderade konventionen skall kunna träda i kraft vid rätt tidpunkt (enligt planerna under 1997). Europeiska rådet fastställde i juni 1995 i Cannes gemenskapsbiståndets totalbelopp till AVS-staterna till 14 625 miljoner ecu för en ny period på fem år från och med den 1 mars 1995 (den åttonde EUF). Beloppet till ULT för samma period fastställdes till 200 miljoner ecu.

12.6 Frågan om de resterande beloppen från de avslutade EUF, som har tagits upp i revisionsrättens föregående årsrapporter(386), löstes delvis under 1995 såtillvida att av de medel som avsatts för den åttonde EUF skall 292 miljoner ecu komma från överföringar från tidigare EUF, närmare bestämt:

a) 111 miljoner ecu från medel som var reserverade för Somalia under dess vägledande nationella program för den sjunde EUF.

b) 142 miljoner ecu från anslag för subventioner under den sjunde EUF som ansetts oanvändbara.

c) 26 miljoner ecu i resterande belopp från subventioner under den sjätte EUF.

d) 13 miljoner ecu i resterande belopp från den fjärde EUF.

12.7 Den lösning som uppnåddes 1995 löser enbart delvis problemet med medlens användning. Den 31 december 1996 uppgick de utestående resterande beloppen från avslutade EUF till 395,0 miljoner ecu. Således hade de anslag som överförts från den fjärde till den sjätte EUF (124,7 miljoner ecu)(387) och från den femte till den sjunde EUF (456,9 miljoner ecu)(388) endast gett upphov till betalningar på 186,6 miljoner ecu, vilket motsvarar 32 % av överföringarna. Under dessa omständigheter borde kommissionen lägga fram ett förslag för rådet om en lämplig mekanism för att slutgiltigt lösa frågan, så att anslag inte längre står oanvända utan övertygande skäl.

Förskott från den åttonde EUF

12.8 Efter beslut nr 1/96 och 2/96 av den 28 juni 1996 av rådet för AVS EG har bidrag från den sjunde EUF använts till finansiering av budgetarna för Institutet för industriutveckling för åren 1996 och 1997 (25,3 miljoner ecu) och för finansiering av Stabex-överföringar för 1995 (76,2 miljoner ecu) för att säkra fortsättningen av dessa verksamheter. Dessa belopp, som förfaller till betalning under den åttonde EUF, har gjorts disponibla som förskott till den åttonde EUF och kommer att återbetalas så snart det andra finansprotokollet inom Lomé IV har ratificerats.

12.9 Rådets för AVS EG beslut saknar rättslig grund eftersom det inte finns någon bestämmelse om övergående problem orsakade av förseningar i ratificeringen av en konvention som täcker finansieringen av en EUF. Samma stater, representerade i rådet för AVS EG, som ännu inte hade kunnat ratificera det andra finansprotokollet inom Lomé IV, samtyckte icke desto mindre till att finansiera verksamheter under denna icke ratificerade överenskommelse.

12.10 Kommissionen har endast redovisat förskotten här ovan i årsredovisningen, liksom dithörande utförda betalningar, som använda under den sjunde EUF (se tabell 12.1).

ANBUDSFÖRFARANDE FÖR AVTAL OM BYGG- OCH ANLÄGGNINGSARBETEN FINANSIERADE AV DEN SJÄTTE OCH SJUNDE EUF

Inledning

12.11 Konstruktionen och återställandet av AVS-staters materiella infrastruktur, såsom byggnader för utbildnings- och sjukvårdsändamål, infrastruktur för kommunikationer (vägar, hamnar och broar) och vattenbyggnadsarbeten (dammar, vattenförsörjning, vattenrening) utgör en viktig och framträdande del av det av EUF finansierade utvecklingsbiståndet.

12.12 I sin rapport från 1995 om resultaten av anbudsinfordringar och avtal finansierade av den sjätte och sjunde EUF(389) noterade kommissionen att entreprenadkontrakt per den 31 december 1995 uppgick till 1 774 miljoner ecu. Detta representerade 43 % av alla avtalsrelaterade utgifter, 28 % av hela det bistånd som kan användas för program och 15,6 % av det totala utvecklingsbistånd som förvaltas av kommissionen(390).

12.13 Tidigare har revisionsrätten kommenterat olika aspekter av anbudsinfordringar och avtal på bygg- och anläggningsarbeten, undersökta inom ramen för tematiska granskningar och redovisningsrevisioner. Iakttagelserna rörde prisjusteringar, arten, fastställandet och förberedelsen av regionala vägprojekt, urvalet av entreprenörer, valutor för avtal och betalningar samt betalningsvillkor(391).

12.14 Syftet med den nuvarande undersökningen var att granska utvärderingen av anbud och förfaranden och praxis vad gäller tilldelningen av avtal inom ramen för de principer som fastställts i den tredje och fjärde Lomékonventionen samt att granska tillämpade anbudsbestämmelser och avtalsvillkor.

12.15 I detta syfte granskade revisionsrätten ett urval av 18 större entreprenadanbud(392), på totalt 350 miljoner ecu. Dessutom utfördes en undersökning i Uganda och Kenya (oktober 1995).

12.16 För att fastställa den potentiella effekten av svagheter i anbudsförfarandena, har även genomförandet av de flesta efterföljande entreprenadavtalen granskats. Finansiellt avslutande av motsvarande avtal skedde i genomsnitt ungefär fem år efter offentliggörandet av anbudsinfordran. På grund av detta täcker urvalet anbudsinfordringar som inleddes under perioden 30 september 1987 13 november 1993.

Den rättsliga ramen

Struktur

12.17 Tabell 12.3 visar den rättsliga ramen(393).

12.18 Till maj 1991 skedde anbudsinfordran under fyra skilda rambestämmelser: Conditions of Contract for Overseas Works mainly of Civil Engineering Construction(394), Conditions of Contract for Works of Civil Engineering Construction(395) och två utgåvor av Allmänna villkor för kontrakt om bygg- och anläggningsarbeten och leveranser som finansieras av EUF, den officiella texten från 1973(396) och ett reviderat dokumentutkast från 1983 (ej offentliggjort).

12.19 Den 29 mars 1990 antog ministerrådet för AVS EEG enligt beslut nr 3/90 de på alla EUF-finansierade projekt tillämpliga nya bestämmelserna och villkoren. De allmänna bestämmelserna för bygg- och anläggningsarbeten, leveranser och tjänster som finansieras av EUF trädde i kraft den 1 juni 1991(397).

12.20 I praktiken godtog kommissionen undantag och tillät de gamla bestämmelserna för anbudsinfordran och avtalsvillkoren att gälla för anbudsinfordringar som inleddes efter detta datum(398). Detta förklarades av att datum för ikraftträdandet var okänt vid tiden för förberedelserna för anbudsinfordran. Att ändra sedan länge förhandlade villkor för anbudsinfordran skulle också ha varit opraktiskt(399).

12.21 Emellertid kunde inga belägg ges för att de konsulter som sysslade med förberedelserna för anbuds-infordran hade underrättatts systematiskt och i god tid om detta beslut och dess konsekvenser för anbudsinfordringar och avtal som finansieras av EUF.

12.22 I juni 1994 gav kommissionen ut en användarguide för anbudsinfordringar och avtal som finansieras av EUF(400) för att verka för en bättre förståelse av och en riktig tillämpning av bestämmelserna. Den avsågs inte som en handbok för den rättsliga tolkningen av dessa bestämmelser utan som ett praktiskt verktyg för tjänstemän vid de upphandlande myndigheterna i AVS-staterna och för kommissionens tjänstemän både vid huvudkontoret och delegationerna.

Konkurrens och preferenser

12.23 Konkurrens på bredast möjliga bas som ett medel att erhålla entreprenader till lägsta skäliga pris och överföring av det tekniska kunnandet i EG:s medlemsstater är den princip som ligger till grund för EUF-finansierade anbudsförfaranden(401).

12.24 Denna princip formaliserades av Lomékonventionerna enligt följande riktlinjer:

a) Utom i de fall där undantag beviljas är medverkan i anbudsinfordringar öppen för fysiska och juridiska personer i samtliga AVS- och gemenskapsstater(402).

b) AVS-staterna och kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för bredast möjliga medverkan på lika villkor i anbudsinfordringar för entreprenader(403).

c) För möjliggörande av en optimering av AVS-staternas fysiska och mänskliga resurser skall åtgärder vidtas för uppmuntran till bredast möjliga medverkan av fysiska och juridiska personer i dessa stater(404).

d) EUF-finansierade arbetskontrakt sluts i princip efter öppen anbudsinfordran(405).

e) Entreprenadkontrakt tilldelas den anbudsgivare som erbjudit det förmånligaste anbudet(406).

Förvaltning och verkställande organ

12.25 De huvudsakliga ansvaret för förberedelse, förhandling och slutande av avtal vilar på AVS-staterna. I synnerhet har deras upphandlande myndigheter(407) ansvar för förberedelse, godkännande och offentliggörande av anbudsinfordringarna, mottagande och granskning av anbud, framläggande av förslag för tilldelning av kontrakt och för undertecknande av kontrakt(408).

12.26 Fondens chefsutanordnare, som utnämns av kommissionen, (dvs. för närvarande den ledamot av kommissionen som handhar utveckling för AVS-länderna) ser till att alla anbudstransaktioner utförs i enlighet med de ovan angivna bestämmelserna och principerna. Kommissionen skall således godkänna de olika stegen i anbuds- och avtalsprocessen som följer:

a) Innan anbudsinfordran utfärdas skall villkoren för anbudsinfordran godkännas(409).

b) Kommissionen ser till att anbudsinfordringarna offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(410).

c) Kommissionens delegat skall närvara vid öppnandet av anbud och måste ta emot kopior på dessa och på resultaten av granskningen av anbuden(411).

d) Sedan den upphandlande myndigheten har utvärderat anbuden skall kommissionen inom 60 dagar godkänna förslaget om placeringen av kontrakten(412).

e) Slutligen måste entreprenadkontraktet som undertecknats av den upphandlande myndigheten och entreprenören godkännas av kommissionens delegat(413).

12.27 I allmänhet utförs hela anbuds- och avtalsförfarandet liksom det efterföljande genomförandet av kontraktet i tätt samarbete mellan den upphandlande myndigheten och kommissionen. Under förfarandet är kommissionens åsikt utslagsgivande eftersom finansieringen av avtalet är beroende av dess samstämmighet med den upphandlande myndighetens verksamhet.

Granskningsresultat och -kommentarer

Sammanställning av anbudsunderlag

12.28 Som fallet är med alla faser i ett anbudsförfarande är den berörda AVS-staten ansvarig för sammanställningen av anbudsunderlagen, vilka innehåller all administrativ information och alla tekniska bestämmelser som är relevanta för eventuella anbudsgivare. Vanligtvis sammanställs anbudsunderlagen av specialiserade konsulter, anställda på EUF-finansierade servicekontrakt. Som regel lämnas anbudsunderlag till öppen eller selektiv anbudsinfordran till kommissionen för godkännande före anbudsinfordran(414).

12.29 För de anbud som granskades i urvalet varierade kommissionens kommentarer avsevärt från rena godkännanden till begäran om avsevärda ändringar alltefter kvaliteten på utkastet till anbudsunderlaget.

12.30 Revisionsrätten anser att anbudsvillkoren och specifikationerna i nio av fallen i stickproven inte kunde anses vara av nöjaktig kvalitet och att de behövde justeras antingen under anbudsperioden eller kort efter det att genomförandet av kontraktet hade inletts. Till exempel:

a) I två fall gällande vägar i Kenya/Tanzania(415) och Uganda(416) uppdrog kommissionen, efter godkännande av anbudsunderlaget, åt den upphandlande myndigheten att ändra de offentliggjorda anbudsvillkoren under anbudsperioden.

b) I två fall, en väg i Zambia(417) och ett vattenprojekt på Jamaica(418), godkände kommissionen bristande anbudsunderlag. I det första fallet finansierades en studie till en relativt låg kostnad för uppdatering av en tidigare genomförd studie för ett vägbygge. Det godkända anbudsunderlaget var tekniskt ofullständigt. Sedan kontraktet påbörjats konstaterade representanten för arbetsledningen att kontraktshandlingarna saknade en fullskalig karta över topografin och marken. Följaktligen kännetecknades kontraktets genomförande av väsentliga ändringar, tvister om arbetets tekniska kvalitet, om prisjusteringar och skadeståndsanspråk från entreprenörens sida. I det andra fallet tillstod konsulten vid överlämnandet av de slutliga anbudshandlingarna att delar av planen nu endast marginellt uppfyllde krav på en acceptabel standard.

c) I fallen med vägar i Uganda(419) och Benin(420) blev omfattningen på de arbeten som skulle utföras avsevärt ändrad under perioden mellan tilldelningen av kontraktet och undertecknandet av det (se punkt 12.50).

d) Genomförandet av de kontrakt som slöts genom tre anbudsinfordringar: ett bevattningsprogram i Mauretanien(421), en väg i Zambia (422) och ett vägprojekt i Uganda (423) utmärktes av allvarliga konflikter om tillämpningen av anbudsvillkoren vad gällde prisjusteringar (mål, belopp, betalningsvillkor). Denna fråga har varit ett återkommande problem i nästan 30 år(424). Det är oacceptabelt att anbudsunderlag alltjämt kan godkännas med oklara, ofullständiga och motsägande villkor.

12.31 Väl förberedda anbudsdokument är oundgängliga för ett effektivt anbudsförfarande och kontraktsgenomförande. Störningar i kontraktsgenomförandet, som härrör från otillräcklig planering eller ofullständiga administrativa bestämmelser, kan resultera i skadeståndsanspråk från entreprenörens sida(425). Inga samlade uppgifter kan föreläggas för det granskade urvalet eftersom alla avtal inte var finansiellt avslutade vid tiden för rapporten. Hittills har ansenliga skadestånd betalats ut i två fall: 1,65 miljoner ecu betalades i Uganda (426) och 1,8 miljoner ecu betalades i Zambia (427); ytterligare ett belopp betalades från den nationella budgeten.

12.32 Brister i anbudsunderlagen leder alltför ofta till ökade kostnader, som skall finansieras av EUF. Med tanke på dess övergripande ansvar vad gäller förvaltning och finansiering borde kommissionen påminna de upphandlande myndigheterna om deras ansvar på detta område och borde själv lägga ner mer ansträngning på förberedelsefasen till anbudsinfordringarna och godkännandefasen.

Förnyad anbudsinfordran

12.33 Vad beträffar ett vattenreningsprojekt på Jamaica (428), ansåg kommissionen ett förnyat anbudsförfarande vara nödvändigt av det skälet att den anvisade finansieringen överskreds av samtliga anbudsgivare. Emellertid var denna motivering (som inte delades av AVS-staten) i högsta grad diskutabel eftersom anbudsinfordran i fråga offentliggjordes innan något beslut om finansiering hade fattats, för att man skulle få en mer precis kännedom om de berörda beloppen (anbudsinfordran med uppskovsklausul som ger en tillförlitlig uppskattning av den för projektet nödvändiga finansieringen).

Anbudsurval

Huvudprinciper

12.34. Den tredje och fjärde Lomékonventionen fastställer två huvudprinciper gällande urvalet av anbud på entreprenader:

a) Kontraktet måste tilldelas den anbudsgivare som har erbjudit det förmånligaste anbudet på grundval av en rad kriterier vilka skall specificeras i underlaget för anbudsinfordran(429).

b) När två anbud erkänns som likvärdiga på grundval av dessa kriterier skall förtur ges till en anbudsgivare i en AVS-stat eller till den anbudsgivare som medger bästa möjliga användning av AVS-staternas resurser(430).

12.35 De anbudskriterier som skall bedömas inkluderar bl.a. priset, driftskostnaderna, de av anbudsgivaren erbjudna kvalifikationerna och garantierna, tekniska kvaliteter och arten av och villkoren för genomförandet av kontraktet.

12.36 Den upphandlande myndigheten kompletterar utvärderingen inom anbudens giltighetstid med hänsyn tagen till den tid som behövs för godkännande av kontraktet och vidarebefordrar förslaget till placering av kontraktet till delegaten för godkännande(431). När det valda anbudet är lägst bland anbuden och inte överskrider det belopp som är öronmärkt för kontraktet godkänner delegaten förslaget inom 30 dagar. I de fall där dessa villkor inte är uppfyllda vidarebefordras förslaget till kommissionen för beslut inom 60 dagar(432). Samma förfarande tillämpas om den nationella utanordnarens förslag till kontraktstilldelning avviker från budgeten eller inte uppfyller kraven.

12.37 Urvalsförfarandet kräver en detaljerad bedömning av anbud mot bakgrund av på förhand definierade anbudskriterier och borde leda till valet av det förmånligaste anbudet på basis av dessa kriterier(433). Då anbudets pris endast utgör ett av dessa kriterier, innebär inte förfarandet att man automatiskt väljer det lägsta anbudet. Denna faktor är avgörande endast när det gäller att bestämma huruvida delegaten bör överlåta beslutet om godkännande till chefsutanordnaren.

Beslut om biståndsberättigande

12.38 Ett förfarande aktualiserade en allmän fråga som gäller hur biståndsberättigandet är beroende av finansieringskällan. En första anbudsinfordran offentliggjordes inom ramen för villkoren och finansieringen i Lomé II. Emellertid ställdes anbudsförfarandet in av det skälet att den för kontraktet öronmärkta finansieringen hade överskridits. Eftersom medlen överförts från den femte till den sjunde EUF och en tilläggsfinansiering från den sjunde EUF föreslogs, gjordes anbudsförfarandet för kontraktet om enligt villkoren i Lomé IV. Enligt artikel 7 i det interna avtalet i Lomé II fortsätter medlen i den femte EUF att underställas Lomé II-förfaranden också efter deras överföring till en efterföljande fond. Denna princip finns också angiven i artikel 116 i Lomé II.

12.39 Under tiden skrevs Lomé IV-konventionen under av två nya medlemsstater, vilka inte hade skrivit under Lomé II-konventionen. Företag i dessa två medlemsstater blev berättigade att delta i det nya anbudsförfarandet eftersom villkoren i Lomé IV tilllämpades.

12.40 Det bör klarläggas om företag från nya medlemsstater utan restriktioner får delta i anbudsförfaranden som gäller fonder täckta av konventioner, vilka inte skrivits under av dessa medlemsstater. Detta är också relevant med tanke på den nära förestående lanseringen av den åttonde EUF, i vilken tre nya medlemsstater kommer att delta.

Fastställande av vilka som uppfyller kraven(434)12.41 Den upphandlande myndigheten undersöker huruvida varje anbud uppfyller alla krav, villkor och specifikationer i underlaget till anbudsinfordran utan väsentlig avvikelse eller reservation. En avvikelse eller reservation är väsentlig när den påverkar kontraktets omfattning, kvalitet eller genomförande, eller när den på ett påtagligt sätt är oförenlig med underlaget till anbudsinfordran eller begränsar den upphandlande myndighetens rätt eller anbudsgivarens förpliktelser enligt kontraktet och orättvist påverkar anbudsgivarnas konkurrensmöjlighet. Vid en betydande avvikelse eller reservation kan inget förtydligande eller tillbakadragande göras(435).

12.42 Innan ett anbud utvärderas i detalj bestäms i vilken utsträckning det uppfyller villkoren och specifikationerna i kontraktet. Ett anbud som inte befunnits uppfylla kraven skall förkastas av den upphandlande myndigheten.

12.43 Fastän de nya bestämmelserna i viss mån har klarlagt frågan om uppfyllande av anbudskraven är det tydligt att detta begrepp, liksom termen väsentlig avvikelse alltjämt är en tolkningsfråga. Hur väsentligt ett anbudsvillkor är kan i själva verket bedömas olika mot bakgrunden av faktiska omständigheter eller av nationell lagstiftning eller nationella traditioner.

12.44 Av det granskade urvalet framgår att

a) utvärderingskriterierna i exemplen med vattenförsörjningsprojektet i Kampala och bevattningsprogrammet i Mauretanien (436), inte var klart definierade i anbudshandlingarna. Som en följd av denna brist uppstod stridigheter mellan den upphandlande myndigheten och kommissionen angående utvärderingsmetoderna (fastställande om uppfyllande av krav, teknisk och finansiell utvärdering) och det efterföljande valet av det förmånligaste anbudet som uppfyllde kraven. I ett fall kunde kommissionen inte formulera en definitiv slutsats angående förslag till kontraktstilldelning utan hänvisade fallet till den upphandlande myndigheten för beslut. I det andra fallet godtog kommissionen inte förslaget om tilldelning av kontraktet (till den lägstbjudande anbudsgivaren). Eftersom detta anbud till sist av kommissionen inte ansågs tekniskt svara mot kraven i anbudsunderlaget ändrades tilldelningen av kontraktet i enlighet därmed,

b) i fallen med en väg i Zambia (437) och en damm i Nigeria(438) utvärderades inte samtliga anbud utan endast de tre lägsta. Tydligen föredras denna praxis av de konsulter som är insatta i FIDIC-bestämmelserna (439) men inte i EUF-bestämmelserna,

c) den upphandlande myndigheten för två anbudsinfordringar i Kenya(440) valde och föreslog ett anbud för kontraktstilldelning, men samtidigt uttryckte tvivel på anbudsgivarens finansiella och tekniska kapacitet. Kommissionen bortsåg från dessa reservationer, som senare visade sig vara helt berättigade,

d) det lägsta anbudet på en väg i Burkina Faso(441) förkastades eftersom det grundades på antagandet att importerade material var befriade från tullavgifter. Anbudsvillkoren var emellertid oklara på denna punkt (se punkterna 12.74 c 12.75),

e) uppfyllande av anbudskraven kan tolkas på helt skilda sätt:

- För anbudsinfordran på Jamaica (442), ansågs de fem mottagna anbuden av den upphandlande myndigheten uppfylla kraven, medan kommissionen med rätta ansåg att inget av anbuden svarade mot kraven.

- För en anbudsinfordran i Kenya (443) var inget av de mottagna anbuden komplett. Trots detta förkastades inget av dem. I en annan anbudsinfordran (Guinea)(444) var inget av de nio mottagna anbuden fullständigt och blev samtliga helt riktigt förkastade, vilket medförde att anbudsinfordran drogs tillbaka och sedan gjordes om. För detta upprepade anbudsförfarande tillämpades en mycket vidare tolkning av uppfyllandet av kraven: anbud som utmärktes av villkor som ansetts oacceptabla förkastades icke denna gång.

12.45 Dessa upptäckter visar att frågan om uppfyllande av anbudskraven när det gäller EUF-finansierade anbud är ett "rörligt mål": olika tolkningar kan göras i varje anbudsförfarande. Rent allmänt är denna del av anbudsförfarandet oklart.

12.46 Beroende på den stränga påföljd som kan komma i fråga, nämligen förkastande av anbudet utan vidare utvärdering, och för att förhindra motstridiga tolkningar mellan utvärderarna, de upphandlande myndigheterna och kommissionen, borde de viktiga anbudsvillkor som krävs för att ett anbud skall uppfylla kraven, klart specificeras i anbudshandlingarna.

Förtydligande av anbud

12.47 Avvikelser, reservationer, eller helt enkelt brist på adekvat information, som inte anses "väsentlig", är vanligtvis föremål för "förtydligande". Frågan om förtydligande av anbud hör tätt ihop med fastställandet av uppfyllande av kraven. Därför finns samma brist på klarhet även på detta område.

12.48 De nuvarande allmänna bestämmelserna(445) tillåter förtydligande av anbud i ett enda syfte: rättelse av upptäckta räknefel. För övrigt får ingen ändring av pris eller innehåll i anbudet begäras, erbjudas eller tillåtas. Denna klausul är strängare än den "gamla" bestämmelsen, då den fastställer att den upphandlande myndigheten inte diskuterar med anbudsgivare, utom för att specificera eller komplettera villkoren i deras anbud(446).

12.49 Också inom de nuvarande snäva ramarna kan förtydliganden av anbud variera (alltför) mycket, vilket leder till inkonsekvent behandling. Detta belyses av följande exempel: en anbudsinfordran för Uganda (447) och en för Kenya/Tanzania (448) offentliggjordes båda vid samma tidpunkt (februari 1992) i grannländerna inom ramen för samma anbudsbestämmelser. I den första anbudsinfordran ansågs helt riktigt de fyra lägsta anbuden icke uppfylla kraven av ett eller flera skäl av teknisk och/eller finansiell art. Dessa fyra anbudsgivare uppmanades inte förtydliga sina anbud genom att lämna in de saknade dokumenten eller genom att inkomma med kompletterande teknisk information. I den andra anbudsinfordran ansågs det lägsta anbudet uppfylla kraven, trots att kompletterande information behövdes på tio olika punkter(449). I detta fall ombads anbudsgivaren "förtydliga" sitt anbud därefter; hans "åtaganden" på dessa punkter inkluderades i det tilldelade kontraktet.

12.50 Två fall noterades där anbudets omfattning ändrades avsevärt mellan beslutet om tilldelning och kontraktets undertecknande, som en följd av förhandlingar mellan den utvalde anbudsgivaren och den upphandlande myndigheten. I strikt mening var dessa justeringar inte ett resultat av förtydligande av anbudet, utan snarare av bristande anbudsförberedelser. Förhandlingarna strider mot principen att tilldelningen av entreprenadkontrakt i mesta möjliga grad skall grundas på resultatet av ett öppet konkurrensförfarande i stället för på förhandlingar med endast en anbudsgivare.

Finansiell utvärdering av överdrivet låga anbud

12.51 De bestämmelser som reglerar den finansiella utvärderingen föreskriver verifikation av att anbuden är korrekt beräknade och fullständiga(450). Denna verifikation skall också bedöma huruvida anbuden är "väl avvägda", dvs. om de enhetspris som anförs motsvarar varje punkts relativa värde i relation till anbudets totala belopp(451).

12.52 I fyra fall var priset på de utvalda anbudet mycket lågt i jämförelse med de andra anbuden:

a) När det gäller vägen Webuye-Malaba i Kenya (452) utvärderades det utvalda anbudet, som låg 21 % under ingenjörens kalkyl och 27 % under det andra anbudet, som "avsiktligt lågt för att säkra den lokala marknaden". Det efterföljande kontraktet stoppades slutligen på grund av att entreprenören inte förmådde genomföra kontraktet.

b) Vad gäller vägarna i Kenya/Tanzania (453) var det ursprungligen valda anbudet 32 % lägre än det andra och 33 % lägre än kalkylen. Det tilldelade kontraktet förkastades av anbudsgivaren, vilken enligt delegaten antagligen skulle ha gjort förluster på kontraktet på grund av det låga anbudet.

c) Vad beträffar vägen Lusaka-Kabwe i Zambia (454) var det utvalda anbudet, av delegaten värderat till "under materialkostnaden", 30 % lägre än det näst lägsta och det tredje lägsta anbudet och 37 % lägre än genomsnittet (10 anbud). Någon grundlig finansiell granskning utfördes inte "med tanke på den stora skillnaden i pris". Kontraktets genomförande utmärktes av ansenliga brister och tvister om ansvaret för dessa.

d) När det gäller vägen Masaka-Kabale (455) låg det utvalda anbudet 29 % under genomsnittet och 45 % under kalkylen. Kontraktets genomförande var tillfredsställande. I detta fall sades kontraktstilldelningen vidmakthålla en redan befintlig situation med kvasi-monopol(456).

12.53 De tre av fyra fall som resulterade i allvarliga problem och förseningar visar att den finansiella utvärderingen inte borde inskränka sig till att säkerställa att det utvalda anbudet är korrekt beräknat, komplett och väl avvägt. Denna borde också visa om det utvalda anbudet var till fyllest, dvs. om anbudsgivaren korrekt hade uppskattat alla risker, oförutsedda händelser och andra omständigheter som kunde påverka eller inverka på anbudet, såsom föreskrivs i artikel 20 i de allmänna bestämmelserna för entreprenadkontrakt(457).

Motivering och bedömning av kraven på betalning i utländsk valuta

12.54 Fastän anbud måste uttryckas i den nationella valutan i de upphandlande myndigheternas land kan anbudsgivare begära att en del av deras anbud betalas i utländsk valuta(458). Dessa betalningar skall ske till en bestämd växelkurs(459). Avsikten med detta system med växlingsgaranti är att ersätta entreprenören i valutan för de faktiska utgifter som han ådragit sig både lokalt och utomlands. Samtidigt är entreprenören skyddad mot värdefall av anbudsvalutan.

12.55 Detta system tillämpas på alla anbudsinfordringar som gäller EUF-finansierade entreprenader. De andelar som önskas betalade i utländsk valuta uppgår vanligen till mellan 60 % och 90 % av anbudets pris.

12.56 Anbudsbestämmelserna stipulerar att den del som skall betalas i utländsk valuta skall motiveras och bedömas mot bakgrund av verifierbara fakta rörande det verkliga ursprunget till entreprenaden och tillhörande utgifter. Användningen av inslag av utländskt ursprung måste motiveras och betraktas därför som undantag.

12.57 Undersökningen av exemplen avslöjade att den erforderliga motiveringen ofta saknades(460). Där en sådan fanns utvärderades den nästan aldrig. Följaktligen ändrades den begärda andelen i utländsk valuta aldrig till följd av en utvärdering.

12.58 I detta hänseende skall följande beaktas:

a) Anbud med en varierande "valutafördelning" kan bara jämföras i nationell valuta. Därför uppges i anbudsbestämmelserna att anbud skall jämföras i nationell valuta. När det gäller faktiska kostnader för AVS-statens vägledande nationella program och finansieringsöverenskommelsen (båda uttryckta i ecu) är sådana anbud emellertid inte jämförbara(461).

b) När den begärda delen i utländsk valuta inte överensstämmer med entreprenörens faktiska kostnader, kan denne inkassera "oberättigade vinster" eftersom han får ersättning i hårdvaluta för utgifter som han haft i lokal valuta som har fallit i värde.

c) Bestämmande av det förmånligaste anbudet kan inte enbart grundas på priset i nationell valuta. Även betalningsvillkoren och anpassningen till lokala förhållanden måste tas med i beräkningen.

12.59 Såväl de upphandlande myndigheterna som kommissionen borde ägna motiveringen och bedömningen av anbudsvillkoren vad gäller betalning i utländsk valuta mer uppmärksamhet. Preferensen för en vidare användning av AVS-resurser, som förespråkas av konventionen(462) är i hög grad åsidosatt.

Skatte- och tullregler

12.60 Med tanke på deras finansiella konsekvenser och på motstridiga intressen hos bidragsgivare och biståndsmottagare är skatte- och tullbestämmelserna viktiga. De principer som styr de skatte- och tullbestämmelser som i AVS-staterna tillämpas på entreprenadkontrakt finansierade av EUF, finns skisserade i Lomékonventionen: Lomé III, protokoll 6 och Lomé IV, artiklarna 308 310. Grundregeln(463) är att AVS-staterna på kontrakt som finansieras av gemenskapen skall tillämpa skatte- och tullbestämmelser som inte är mindre gynnsamma än de som tillämpas av dessa stater gentemot de mest gynnade staterna eller internationella utvecklingsorganisationer.

12.61 Enligt grundregeln sägs vidare att "... alla material som används för genomförande av entreprenadkontrakt skall anses som köpta på den lokala marknaden och skall underkastas fiskala regler som är tillämpliga under den nationella lagstiftning som är i kraft i den förmånstagande AVS-staten"(464). Allt som inte omfattas av bestämmelserna i artiklarna 308 och 309 skall omfattas av den berörda AVS-statens nationella lagstiftning(465).

Tillämpning av klausulen om mest gynnad status

12.62 Enligt kommissionen tillämpas klausulen om mest gynnad status i alla AVS-stater, antingen via en nationell lag som påbjudits på grundval av klausulen i Lomékonventionen eller via en ad hoc-överenskommelse mellan kommissionen och AVS-staten. I praktiken förväntas delegationerna bevisa att andra bidragsgivare får en mer förmånlig behandling så att de kan få samma villkor för EUF-finansierade kontrakt(466).

12.63 Kommissionen centraliserar inte de uppgifter som finns om tillämpningen av skatteregler som är i enlighet med ad hoc-överenskommelser eller nationell lagstiftning. Därför jämför inte kommissionens centrala avdelningar systematiskt anbudsvillkoren för skattereglerna för ett givet anbud med de villkor som överenskommits eller påbjudits av den berörda AVS-staten och inte heller med reglerna i själva Lomékonventionen. I teorin kan delegationer vara bättre informerade om den rådande situationen, men det hittades inga belägg för en systematisk kontroll från deras sida.

12.64 Som slutsats kan sägas att skatte- och avgiftsregler som definieras i anbudsunderlag för EUF-finansierade anbud kan variera från land till land. Emellertid kan de inom en bestämd AVS-stat även variera från anbud till anbud, vilket är oacceptabelt. Eftersom det saknas klar motivering kan revisionsrätten inte fastställa huruvida EUF-finansierade anbudsinfordringar för entreprenader offentliggjordes och tilldelades på gundval av de förmånligaste skattereglerna, såsom Lomékonventionen kräver.

Skatte- och tullregler som tillämpas på importerade material

12.65 De flesta undersökta anbudsunderlagen innehöll detaljerade instruktioner angående de tillämpliga skattereglerna, särskilt vad gäller material som skall importeras och användas i entreprenader.

12.66 Majoriteten av anbudsinfordringarna innehöll villkoret "importerade tullfria material". I brist på information om nationell (AVS) skattelagstiftning för importerade material, och mer generellt om de "förmånligaste skattereglerna", är det emellertid omöjligt att kontrollera huruvida villkoren i anbudsinfordringarna respekterar Lomékonventionen.

12.67 Vidare förändrar en undantagsklausul för tull-avgifter de relativa prisförhållandena mellan importerade och lokalt tillverkade material. Denna effekt skulle kunna strida mot avsikten i konventionen som är att främja användningen av AVS-resurser.

12.68 En AVS-stat (Kenya) är medveten om denna effekt och förbjuder därför för genomförande av entreprenadkontrakt import av material som finns att få hos lokala företag.

Villkoren för anbudsinfordran och skatteregler

12.69 I följande fall upptäcktes inkonsekvenser i samband med bestämmandet av kontraktsvillkoren och anbudsförfarandet:

a) När anbudsinfordran för Niamey-Say-vägen i Niger inleddes innehöll den formuleringen "importerade material undantagna" men efter offentliggörande drog den upphandlande myndigheten tillbaka undantagsstatusen. Eftersom denna ändring stred mot ad hoc-överenskommelsen som slutits med den berörda AVS-staten angående tillämpningen av Lomékonventionen, anhöll delegationen om att få återgå till begreppet "mest gynnad status" som tidigare beviljats. Till följd av detta var det utvalda anbudet, exklusive tullavgifter, 8 % lägre än samma anbud inklusive tullavgifter.

b) Anbudsinfordringar för vägar i Zambia (467) och i Uganda (468) innehöll motstridiga anvisningar: å ena sidan uppgavs att importerade material var undantagna från tullavgifter(469), å andra sidan uppgavs i de särskilda villkor som reglerar prisjusteringen att grundsatserna för importerade material som används för prissättning av anbud skulle inkludera tullavgifter. Genomförandet av båda kontrakten, tilldelade på grundval av dessa anbud, utmärktes av oenighet när det gällde betalningen av skatter och belopp för vilka prisjustering yrkats.

c) Under genomförandet av kontraktet som tilldelats på grundval av anbudsinfordran för en väg i Guinea (470) röstade de nationella myndigheterna fram en lag som återkallade den skattebefrielse som beviljats samtliga pågående kontrakt finansierade av internationella bidragsgivare. Eftersom dieselolja inte längre gick att få tullfritt stoppade entreprenören därför genomförandet av kontraktet.

12.70 I ett flertal fall offentliggjordes anbudsinfordringar för två skilda administrativa lösningar (inklusive och exklusive skatter). Detta förfarande är otydligt och avslöjar bristande kunskap om reglerna för befrielse från skatter och tullavgifter.

12.71 En sådan situation uppstod när det gäller två vägar (471) (472), där anbuden skulle inlämnas i två versioner, en inklusive och en exklusive skatter och tullavgifter. I det första fallet var detta förfarande ett resultat av en begäran från kommissionen(473), som fruktade att den tillgängliga finansieringen skulle överskridas. Detta anbud tilldelades "tullfritt", 10 % lägre än anbudet inklusive tullavgifter. I det andra fallet var det tilldelade "tullfria" anbudet 38 % lägre än samma anbud inklusive tullavgifter.

Uvärdering och val av anbud

12.72 Vid utvärderingen av de mottagna anbuden undersöktes inte alltid att dessa uppfyllde de skatte- och tullregler som angivits i anbudsvillkoren. Under dessa omständigheter är det ganska svårt att göra en övergripande bedömning av värdet av utvärderingar.

12.73 Anbud som befunnits "felaktiga" behandlades, när de granskades, på olika sätt: några fall ansågs inte uppfylla kraven och förkastades, medan andra ansågs uppfylla kraven och utvärderades vidare. Därefter ändrades anbuden för att klara kraven.

12.74 Resultatet av tre urvalsförfaranden påverkades av iakttagelser angående anbudens uppfyllande av skatte- och tullregler.

a) I anbudsinfordran gällande Kenya/Tanzania-vägarna (474) lämnades de tre lägsta anbuden in på grundval av tullfria satser på bränsle och asfalt: detta stod i strid med anbudsspecifikationerna som anger att dessa material skulle inköpas i de berörda AVS-staterna (Kenya och Tanzania) och därför skulle beläggas med nationella skatter. Dessa anbud förkastades inte. För tilldelningen av kontraktet ändrades entreprenörens grundbelopp till att inkludera nationell skatt. Inlämnade anbud kan i princip inte ändras för att uppfylla anbudsvillkoren.

b) Till skillnad mot ovanstående fall visade utvärderingen för Kampala City-vägarna (475) att fem av nio utvärderade anbud i strid med anbudsvillkoren prissatts med utgångspunkt från asfalt utan skatter och tullavgifter. Dessa anbud förkastades såsom icke uppfyllande kraven. Att anbuden förkastades var en av de faktorer som ledde till valet av det femte lägsta anbudet. Detta förfarande är i enlighet med EUF-bestämmelserna.

c) När det gäller vägen i Burkina Faso (476) ansågs det lägsta anbudet icke "uppfylla kraven" eftersom det inte inkluderade tullavgifter på material som skulle importeras för kontraktets genomförande. Dessa avgifter uppgavs uppgå till ca 15 % av anbudspriset. Också med avgifter inkluderade var anbudet fortfarande det lägsta. Enligt kommissionen som stödde den upphandlande myndighetens förslag att förkasta detta anbud

- stod skatte- och avgiftsreglerna klart och tydligt angivna i kontraktsvillkoren,

- försökte entreprenören inte förtydliga utan ändra sitt anbud,

- var det omöjligt att kontrollera entreprenörens lista över det material som förmodades vara avgiftsbefriat.

Anbudet ansågs därför "icke jämförbart med övriga anbud".

12.75 Kommissionens motivering ifrågasätts av följande skäl:

a) Kontraktsvillkoren som enbart citerar Lomékonventionen var inte alls tydliga vad gäller de skatte- och tullregler som tillämpas på importerade material.

b) Strax före detta anbudsförfarande hade ett entreprenadkontrakt, som genomfördes av den förkastade anbudsgivaren i samma AVS-stat, beviljats "fullständig dispens-status" med kommissionens godkännande. Därför hävdade den förkastade anbudsgivaren helt riktigt att han handlat i god tro.

c) Ingen kontroll av det utvalda anbudet (3,1 miljoner ecu dyrare än det lägsta) gjordes för att avgöra på vilka regler om skatter och pålagor det grundades. Det följande kontraktet med den utvalda anbudsgivaren slöts uttryckligen "skatt undantagen", trots att det inte är klart huruvida denna dispens underförstått omfattade tullavgifter eller ej.

Slutsats

12.76 Granskningen av anbudsinfordringar som inleddes under perioden 1988 1993 visade att anbudsförfarandet gällande EUF-finansierade entreprenadkontrakt kännetecknades av ett relativt stort antal svagheter vad gäller bestämmelserna och deras tillämpning. De finansiella följderna av dessa omständigheter täcktes emellertid ofta av bidrag för oförutsedda utgifter och ledde sålunda inte alltid till ansökan om tilläggsfinansiering.

12.77 De upphandlande myndigheterna och kommissionen behöver öka sina ansträngningar vid förberedelser och godkännande av anbudsunderlagen för att förvissa sig om att dessa anger alla kriterier för utvärdering av anbuden. Anvisningarna till anbudsgivarna och de särskilda kontraktsvillkoren måste kontrolleras systematiskt för att förhindra avvikande tolkningar (se punkterna 12.28 12.32).

12.78. Praxis vid utvärderingen av anbud måste förbättras vad gäller korrekthet och tydlighet av följande skäl:

a) Nuvarande metoder för fastställande av att anbuden uppfyller kraven och för förtydligande av dem är inte genomblickbara. Dessa förfaranden skulle kunna bli mer ändamålsenliga, samstämmiga och genomblickbara om man tydligare fastställde de väsentligaste anbudsvillkoren, till skillnad från dem som kan kräva förtydligande (se punkterna 12.41 12.50).

b) Den finansiella utvärderingen av anbud fastställer inte alltid om det anbud som föreslås för kontraktstilldelning är till fyllest (se punkterna 12.51 12.53).

c) Den anbudsbestämmelse som gäller motivering och bedömning av hur stor del som rör betalning i utländsk valuta tillämpas inte. Detta förhållande borde oundgängligen bli föremål för riktiga anvisningar (se punkterna 12.54 12.59).

12.79 De skatte- och tullregler som tillämpas på anbud som gäller entreprenader är ofta inte tillräckligt klart definierade i anbudshandlingarna. För att tillåta kontroll av dessa delar behöver kommissionen ett centraliserat informationssystem innehållande:

a) Alla data rörande ad hoc-överenskommelser som träffats med AVS-stater angående tillämpningen av klausulen mest gynnad status (Lomé IV, artikel 308) (se punkterna 12.62 12.64)

b) Den nationella (AVS) lagstiftningen rörande skatteregler som tillämpas på importerade material (se punkterna 12.65 12.68).

12.80 För att minska möjligheterna till en bred tolkning och felaktig tillämpning av gällande regler borde utvärderingen av anbud systematiskt omfatta en bedömning av hur de uppfyller kraven för de skatte- och tullregler som fastställs i anbudshandlingarna (se punkt 12.72).

KOMMISSIONENS SVAR

GENOMFÖRANDET AV EUF TILL OCH MED 31 DECEMBER 1996

12.7 Kommissionen följer med särskild uppmärksamhet utnyttjandet av oförbrukade medel från avslutade Europeiska utvecklingsfonder, särskilt av ännu inte avsatta medel. Med hänsyn till de tvingande bestämmelserna i konventionerna är en mera "strukturerad" lösning emellertid inte möjlig.

Förskott från den åttonde EUF

12.9 12.10 Åttonde Europeiska utvecklingsfonden kommer sannolikt inte att ratificeras förrän i slutet av 1997 eller i början av 1998 och följaktligen går det inte att bokföra skulder som skall belasta denna fond. De belopp det gäller har därför tagits från de finansiella reserverna för sjunde utvecklingsfonden.

Om åttonde utvecklingsfonden inte ratificeras kommer dessa utgifter att i sin helhet och slutgiltigt påföras sjunde utvecklingsfonden (se beslut nr 1/96 och 2/96 av ministerrådet för AVS EG) genom utnyttjande av icke ianspråktagna medel från andra anslag till sjunde utvecklingsfonden.

Så snart alla rättsliga bestämmelser för åttonde utvecklingsfonden trätt i kraft kommer kommissionen att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att den nya situationen skall komma till uttryck i räkenskaperna.

ANBUDSFÖRFARANDE FÖR AVTAL OM BYGG- OCH ANLÄGGNINGSARBETEN FINANSIERADE AV DEN SJÄTTE OCH SJUNDE EUF

Den rättsliga ramen

Struktur

12.21 De konsulter som utarbetar anbudsunderlagen har kontrakt direkt med den enskilda AVS-staten som ansvarar för att den information som konsulterna behöver för att utföra sitt arbete ställs till deras förfogande. De informeras vidare om vad som gäller om det enligt kommissionens mening är nödvändigt att ändra i anbuds-underlaget.

Granskningsresultat och Kommentarer

Sammanställning av anbudsunderlag

12.30 Det händer att anbudsunderlag måste ändras under anbudsförfarandet, men skälen till detta varierar, såsom ändrade politiska och administrativa krav eller en förändring av de tekniska kraven på projektet. Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av de ändringar som skall göras är det under vissa omständigheter bättre att ändra anbudsunderlaget än att ställa in hela förfarandet.

Kommissionen instämmer emellertid i att målet måste vara att anbudsunderlaget skall vara så slutgiltigt som möjligt för att undvika missförstånd hos anbudsgivarna. Kommissionen anser att situationen i dag är väsentligt bättre i det här avseendet än vad den var vid den tidpunkt som rätten hänvisar till.

a) I fallet med anbudsförfarandet för Kenya/Tanzania upptäcktes att det förelåg en bristande överensstämmelse i anbudsunderlaget mellan mängdförteckningen och de tekniska specifikationerna, men det hela reglerades i själva anbudsunderlaget.

Vad gäller Uganda offentliggjordes anbudet första gången den 14 februari 1992, åtta månader efter det att de nya bestämmelserna för kontrakt som finansieras av Europeiska utvecklingsfonden hade trätt i kraft. Mottagarlandets myndigheter och de konsulter som förberedde anbudsunderlaget hade då ganska kort tid på sig att ställa om till de nya administrativa rutinerna. Ändringarna avsåg huvudsakligen administrativa bestämmelser, inte tekniska brister. Huvudsyftet med ändringarna var att anpassa underlaget till gällande regler.

b) För det anbud som gällde Jamaica har det inte visats i vilket avseende anbudsunderlaget var bristfälligt eller felaktigt. Förfarandet ställdes in eftersom de lägsta anbuden för de två posterna låg klart över de belopp som stod till förfogande enligt budgeten för Lomé II Sysmin.

I fallet Zambia anser kommissionen att anbudsunderlaget var "tekniskt fullständigt" eftersom det hade gjorts studier över trafikföringen, materiel och vägbeläggningens styrka och ävenså kostnads-intäktsanalyser innan det slutgiltiga underlaget godkändes. Vad gäller kostnaderna för prisjusteringen hänvisas till punkt 12.30 d.

c) På denna punkt hänvisas till svaret på 12.50.

d) Vad gäller anbudsförfarandet i Uganda hänvisas till punkt 12.69 b.

Beträffande anbudsförfarandet i Zambia kan nämnas att det huvudsakligen finns två sätt att gå till väga för att justera de priser per enhet som en anbudsgivare har angett. Om det regelbundet ges ut tillförlitlig statistik från en officiell institution i mottagarlandet kan den vanliga och mycket väl kända polynomformeln användas. I Afrika medger situationen emellertid inte alltid att man förfar på det här sättet och då får prisjusteringen göras post för post på grundval av de faktiska priser som betalats till leverantören. Den prisjusteringstvist som rätten hänvisar till bottnade i att entreprenören hade begärt att beloppet för prisjusteringen skulle fördelas på utländsk och lokal valuta liksom för andra betalningar. Denna begäran avslogs naturligtvis. Kravet på en betydande prisjustering berodde på den höga inflation som rådde i Zambia vid den tidpunkt då anläggningsarbetena genomfördes. Det kan upplysningsvis tillfogas att sifferuppgifterna har granskats och visat sig vara riktiga.

12.31 Även om anbudsunderlaget är felfritt har anbudsgivaren rätt att framställa krav som sedan kan tillbakavisas av uppdragsgivaren på grundval av anbudsunderlaget. Det har inte kunnat visas att det i de två nämnda fall där betydande skadeståndskrav ställdes var brisfällig beredning av anbudsunderlaget som låg bakom.

12.32 Kommissionen har tagit itu med dessa frågor genom att förbereda och lägga fram förslag till nya upphandlingsregler och kontraktsvillkor som godkänts genom rådets beslut nr 3/90, genom att utarbeta olika klargörande dokument och standardiserade anbudsunderlag och genom kurser om ekonomiska förvaltning av Europeiska utvecklingsfonden.

Förnyad anbudsinfordran

12.33 När anbudsförfarandet för vattenreningsprojektet i Jamaica inleddes hade finansieringsförslaget redan överlämnats till EUF-kommittén och budgeten kunde inte ändras. Det bör uppmärksammas att det ursprungligen fastställda rambeloppet för kontraktet var 20 miljoner ecu, vilket motsvarar 80 % av den totala finansieringsöverenskommelsen. De lägsta anbuden som lämnades in låg ca 60 % över tillgänglig budget och det var därför meningslöst att fortsätta. Kommissionens beslut att inställa anbudsförfarandet på grund av otillräckliga ekonomiska resurser var därför ofrånkomligt. Dessutom måste projektet dras tillbaka från EUF-kommittén.

Anbudsurval

Huvudprinciper

12.34 Kommissionen delar revisionsrättens synpunkt att anbudspriset endast är ett av flera kriterier men vill ändå understryka att alla andra aspekter bör beaktas så långt möjligt i samband med den administrativa och tekniska utvärderingen. För att anbuden skall kunna jämföras på samma grundval bör de ekonomiskt kvantifierbara momenten samlas och bedömas under prisaspekten.

Beslut om biståndsberättigande

12.38 12.40 Enligt det interna avtalet om finansieringen och förvaltningen av gemenskapens stöd enligt Lomékonventionerna (sjunde Europeiska utvecklingsfonden: EGT nr L 299 av den 17.8.1991) har företagen i medlemsstater som inte har bidragit till en viss utvecklingsfond inte rätt att delta i projekt som finansieras från denna fond. Om ett kontrakt samfinansieras från två utvecklingsfonder kan, genom undantag som skall beslutas enligt artikel 125.4 och 125.5 i andra Lomékonventionen och i efterföljande konventioner, företag från medlemsstater som har bidragit till minst en av fonderna ges rätt att delta. Den här punkten har klargjorts i den handbok (1988 års utgåva) som kommissionen har utarbetat för sin personal i Bryssel och vid delegationerna, dock endast i samband med punkt 5.2 i kapitel 3 om "undantag för tredje land". När en samfinansiering av detta slag är förutsedd uppmärksammas medlemsstaterna dessutom alltid via EUF-kommittén på vad detta innebär för möjligheterna att delta. Dessutom anges i anbudsinfordran vem som har rätt att delta.

Fastställandet av vilka som uppfyller kraven

12.42 Frågan om ett anbud uppfyller kraven bestäms på olika nivåer med ledning generellt av de administrativa, tekniska och finansiella kraven i anbudsunderlaget. Huruvida ett anbud uppfyller alla kraven kan bara fastställas när utvärderingen har slutförts. Eftersom bedömningen av anbuden sker efter hand kan det emellertid hända att det redan på ett tidigt stadium konstateras, utan att hänsyn tas till vad som eventuellt kan framkomma om bedömningen slutförs, att ett anbud inte uppfyller kraven,

12.43 Begreppet "betydande avvikelse" måste med nödvändighet stå öppet för tolkning för att det skall bli möjligt att bedöma anbudet med hänsyn till de speciella omständigheter som gäller i det enskilda fallet.

12.44 Huvudregeln är att ofullständiga anbud som saknar viktiga dokument avvisas. Ett anbud kan emellertid vara ofullständigt men endast sakna mindre detaljer eller behöva förtydligas på oklart formulerade punkter. I sådana fall kan det vara motiverat att begära klargöranden från anbudsgivaren i stället för att utan vidare utesluta denne. Detta förfarande ligger också i linje med målet att uppmuntra sådana företag i AVS-staterna som inte nödvändigtvis förfogar över personal med specialkunskaper eller har någon större erfarenhet av internationella anbudsförfaranden att delta. Med beaktande av räckvidden och arten av de dokument som saknas måste anbuden bedömas vart och ett efter sina förtjänster och kan därför inte jämföras. Att det fattas olika beslut under vad som kan synas vara likartade omständigheter är inte ett tecken på inkonsekvens, eftersom varje anbud måste bedömas för sig.

a) Anbuden för Uganda och Mauretanien utarbetades och utvärderades i enlighet med de bestämmelser som då gällde, och fram till juni 1991 krävdes inte att bedömningskriterierna skulle anges i anbudsunderlaget.

b) I anbud som gäller byggnads- och anläggningsarbeten väljs den anbudsgivare som har lämnat det lägsta anbudet och dessutom uppfyller alla kraven. I regel är det därför inte nödvändigt att göra en heltäckande och dyrbar utvärdering av samtliga anbud för att komma fram till vem av anbudsgivarna som skall få kontraktet.

c) Vad beträffar de två anbuden i Kenya hänvisas till punkt 12.52.

d) Vad gäller anbudet i Burkina Faso erinras om att det i första hand ankommer på anbudsgivarna att se till att deras anbud är förenliga med den nationella lagstiftningen. Om anbudsunderlaget inte innehåller några specifika instruktioner och därför är oklart är det anbudsgivarna som har ansvaret för att begära klargöranden från de berörda organen, dvs. den upphandlande myndigheten eller den nationella utanordnaren.

e) Vad gäller anbudet i Kenya hänvisas till punkt 12.49.

12.45 12.46 Kommissionen har sedan de allmänna bestämmelserna trädde i kraft 1991 tillämpat principen att viktiga dokument som begärs i anbudsinfordringarna skall identifieras som sådana. Denna punkt tas upp i det standardiserade anbudsunderlag som kommissionen har utarbetat och föreslagit AVS-staterna. Detta är emellertid inte något som gäller speciellt bara i Lomésammanhang och begreppet går inte att definiera i minsta detalj. Även när det gäller upphandling på den inre marknaden kan definitionen vara en känslig och svår fråga.

Förtydligande av anbud

12.47 12.49 Om viktiga upplysningar som begärs enligt anbudsunderlaget inte lämnas in tillsammans med anbudet kan anbudet inte bringas att överensstämma med kraven genom att den saknade informationen lämnas in i efterhand. Däremot är det tillåtet att förtydliga redan inlämnad information när anbudet förefaller innehålla motsägelsefulla eller oklara upplysningar.

12.49 I Kenya gavs kontraktet till den anbudsgivare som hade lämnat det lägsta anbudet eftersom anbudet, sedan mängdförteckningen hade förtydligats/bekräftats, ansågs uppfylla kraven. Även kommissionen är emellertid av den uppfattningen att priser inte får ändras (i detta fall ingick inte skatter och avgifter på lokalt inköpt material) och att anbudet därför borde ha avvisats. Kommissionen hänvisar här även till punkt 12.74 a.

12.50 Kommissionen delar uppfattningen att anbudsunderlaget i största möjliga utsträckning skall innehålla precisa uppgifter om vilka material som skall levereras. Det är emellertid inte så ovanligt när det gäller mycket komplexa kontrakt för byggnads- och anläggningsarbeten att det sker en viss finslipning i slutskedet när kontrakts-tilldelningen äger rum. Anbudsförfarandet kanske har pågått under längre tid och behoven kan ha förändrats. Utvärderingen av anbuden kanske har gett nya uppslag som AVS-staten inte övervägt tidigare. I stället för att stoppa anbudsförfarandet och göra om det med beaktande av de nya kraven är det ofta lämpligare att bedöma anbuden på grundval av de ursprungliga kraven och sedan förhandla om de slutliga detaljerna med den anbudsgivare som skall få kontraktet. Vad som inte får ändras är omfattningen och målet med kontraktet, och överenskommelse måste träffas om den ekonomiska ersättning som eventuellt skall utgå till antingen entreprenören eller den upphandlande myndigheten.

Finansiell utvärdering av överdrivet låga anbud

12.52 12.53 De ekonomiska villkoren i anbudet är alltid beroende av anbudsgivarens kommersiella strategi, det geografiska avståndet mellan den plats där han har sin utrustning och arbetsplatsen, allmänna mobiliseringskostnader osv. Anbuden kan därför skilja sig åt av mycket olika skäl. Med hänsyn till detta problem och till det faktum att det enligt de allmänna bestämmelserna inte krävs att anbud som grundar sig på "överdrivet låga priser" automatiskt skall uteslutas måste denna fråga hanteras på ett mycket försiktigt sätt. Det finns emellertid, utöver de exempel som revisionsrätten anför, flera exempel på att mycket låga bud har resulterat i framgångsrikt genomförda projekt (här hänvisas till revisionsrättens exempel i punkt 12.52 d).

12.52 a) Vad gäller Webuye-Malabaprojektet i Kenya berodde entreprenörens oförmåga att fullgöra kontraktet inte nödvändigtvis på hans låga anbud utan snarare på hans bristande erfarenheter av att arbeta i ett utvecklingsland.

b) Vägarna i Kenya/Tanzania: Den upphandlande myndigheten hade här för avsikt att ge kontraktet till den anbudsgivare som hade lämnat det lägsta anbudet, förutsatt dock att denne gjorde vissa förtydliganden. Eftersom några tillfredsställande förtydliganden inte lämnades och inte heller någon fullgörandegaranti gavs kontraktet till den anbudsgivare som hade lämnat det näst lägsta anbudet, vilket låg nära den beräknade kostnaden.

c) I fallet Zambia gav entreprenören tillräckliga försäkringar om att hans mobiliseringskostnader var mycket små eftersom han redan hade både personal och utrustning på platsen.

Motivering och bedömning av kraven på betalning i utländsk valuta

12.56 12.59 Kommissionen delar revisionsrättens synpunkt att den upphandlande myndigheten borde ägna större uppmärksamhet åt de skäl som en anbudsgivare uppger för sin begäran om betalning i utländsk valuta. Kommissionen kommer att undersöka hur situationen kan förbättras.

Skatte- och tullregler

Tillämpning av klausulen om mest gynnad status

12.62 12.63 Även om det finns en strävan i Lomékonventionen att begränsa tillämpningen av lokala skatter och införselavgifter kan den inte garantera fullständig befrielse. Detta är skälet till att graden av befrielse varierar från ett land till ett annat. Kommissionen har vid flera tillfällen, direkt med enskilda AVS-stater eller genom att utnyttja medlemsstaternas bilaterala erfarenheter, försökt att få fram tillräckligt med uppgifter som den kan stödja sig på i framtiden vad gäller beskattningsbestämmelserna. Det har emellertid hittills inte varit särskilt lätt att få fram dessa uppgifter. Detta är anledningen till att en centralisering av data inte har kunnat ske (punkt 12.63).

12.64 Kommissionen är medveten om denna inkonsekvens och undersöker hur situationen kan förbättras, bland annat genom förnyade förfrågningar hos medlemsstaterna.

Skatte- och tullregler som tillämpas på importerade material

12.66 12.67 Anbudsinfordringar genomförs under den upphandlande myndighetens ansvar, och om en AVS-stat önskar att importen skall ske tullfritt innebär detta inte någon kränkning av principen att tullar och skatter skall minimeras så långt möjligt. Den upphandlande myndigheten får göra detta om det är tillåtet enligt den lagstiftning som reglerar dess verksamhet. Om undantaget grundar sig på en tillämpning av artikel 308 är det dessutom en direkt följd av bestämmelserna i konventionen och utgör inte någon avvikelse från dessa.

Villkoren för anbudsinfordran och skatteregler

12.69 12.75 Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning att de anbudsunderlag som sänds ut bör innehålla tydlig information om de skattemässiga effekterna. I verkligheten är det emellertid sällan möjligt att förverkliga denna ideala lösning. Om principen tillämpades mycket strikt skulle det förmodligen leda till att det blir nästan omöjligt att genomföra några anbudsinfordringar. Man måste samtidigt inse (jfr punkt 12.62 12.63 ovan) att det inte är så lätt att få information av det här slaget från myndigheterna i AVS-staterna, inte ens efter ibland långvariga överläggningar mellan kommissionens delegationer och de ansvariga ministerierna. Bara ett fåtal AVS-stater har hittills antagit klara och tydliga regler för alla givare eller för EU enbart om vilka nationella skattebestämmelser som är tillämpliga och vilka undantag som kan beviljas (särskilt i samband med artikel 308). I enlighet med IMF:s riktlinjer har flertalet utvecklingsländer dessutom nyligen inlett en genomgripande reform av sin nationella skatte- och tullagstiftning, vilket gjort uppgiften ännu mera komplicerad, särskilt i de fall undantagsnivån märkbart har reducerats (ofta till i närheten av den nivå som förutses i artikel 309). Kommissionen fortsätter emellertid att undersöka hur situationen kan förbättras.

12.69 a) I Niger lyckades kommissionen genomdriva ställningen som mest gynnad nation.

b) Eftersom instruktionerna var tydliga när det gäller det undantag som hade beviljats för anbudsförfarandet i Uganda och priserna hade fastställts utifrån detta (vad gäller ordningen i kontraktshandlingarna kommer anbudet före punkten Särskilda villkor) är det något svårt att förstå på vilka grunder en anbudsgivare/kontraktstagare kan kräva en prisjustering på grundval av satser som omfattar undantagna skatter och tullar. Även i det här fallet var det anbudsgivarens ansvar att begära ett klarläggande av den upphandlande myndigheten.

c) På grund av återkommande problem med beskattningen av kontrakt i Guinea inställde kommissionen alla anbudsinfordringar 1995. Genom en överenskommelse med de lokala myndigheterna i juni 1997 har frågan nu reglerats.

Utvärdering och val av anbud

12.74 a) Vad gäller anbudsförfarandet för Kenya/Tanzania anser även kommissionen att priserna inte kan ändras och att anbuden i det här fallet borde ha lämnats in i fullständigt skick inklusive skatt.

c) I fallet Burkina Faso inlämnade den anbudsgivare som hade det lägsta budet sitt anbud utan att först ha begärt förtydliganden och utgick (i strid med anbudsvillkoren) från att, som i ett tidigare fall, total skattebefrielse skulle beviljas. Anbudet avvisades med rätta, bland annat därför att det ekonomiska budet inte får ändras under förfarandet (se vidare revisionsrättens påpekanden under punkt 12.74 a). Dels omöjliggjordes därmed en korrekt jämförelse med de andra ekonomiska buden, dels berättigar det faktum att ett bud ligger lägst inte under några omständigheter till att det ändras och att anbudsgivaren därmed anses uppfylla alla kraven.

Slutsats

12.76 I rapporten behandlas kontrakt för byggnads- och anläggningsarbeten som tilldelades under en period som kännetecknades av en övergång från tidigare gällande upphandlingsregler till nya. Beredningen av anbudsunderlagen har sedan de nya allmänna bestämmelserna trädde i kraft 1991 och efter en inledande period med anpassning till de nya förfarandena väsentligt förbättrats i kvalitetshänseende. Det finns nu standardiserade anbudsunderlag som fortlöpande uppdateras för att avspegla utvecklingen och nya erfarenheter. Metoderna för att bedöma anbud har också förtydligats och blivit öppnare. En del av de synpunkter som framförs av revisionsrätten speglar just skälen till att det i mitten av 1991 infördes ett nytt upphandlingssystem. I flera av de fall som revisionsrätten anför kritik mot var dessutom förfarandena både ekonomiskt rationella och regelmässiga.

12.77 Kommissionen instämmer i att allt bör göras för att säkerställa att anbudsunderlagen blir så fullständiga och så tydliga för anbudsgivarna som möjligt. Detta var skälet till att de nya upphandlingsreglerna infördes 1991, som gjorde det obligatoriskt att redovisa alla bedömningskriterierna i anbudsunderlaget.

12.78 a) I de standardiserade anbudsunderlag som nu används anges i instruktionerna de anbudsvillkor som anbudsgivarna särskilt skall uppmärksamma, till exempel vilka dokument som krävs, och att anbudet kommer att uteslutas om dessa inte bifogas.

b) Att anbudet är "till fyllest" ankommer på anbudsgivaren att svara för. Så länge som anbudet uppfyller villkoren ansvarar anbudsgivaren för att han verkligen kan utföra uppdraget till det pris han har uppgett. Beroende på var anbudsgivaren befinner sig och vilken strategi han har kan anbudspriserna mycket väl avvika väsentligt från ingenjörernas uppskattning.

c) Kommissionen erkänner att detta är ett problem och anser att den upphandlande myndigheten bör ägna större uppmärksamhet åt de skäl anbudsgivarna anger för sin begäran att få betalt i utländsk valuta. Kommissionen kommer att undersöka på vad sätt situationen kan förbättras.

12.79 Kommissionen har vid flera tillfällen, direkt med enskilda AVS-stater eller genom att utnyttja medlemsstaternas bilaterala kontakter, försökt få fram tillräckligt med uppgifter som den kan stödja sig på i framtiden vad gäller beskattningsbestämmelserna. Det har emellertid hittills inte varit särskilt lätt att fram dessa uppgifter. Detta är skälet till att en centralisering av data inte har kunnat ske (punkt 12.63). Kommissionen undersöker emellertid för närvarande hur situationen skulle kunna förbättras, bland annat genom nya förfrågningar hos medlemsstaterna.

12.80 Det är inte så lätt att få tillgång till uppgifter av detta slag, inte ens efter långvariga överläggningar mellan kommissionens delegationer och de ansvariga ministerierna i AVS-staterna. Bara ett fåtal AVS-stater har hittills antagit tydliga regler för alla givare eller för EU enbart om vilka nationella skattebestämmelser som är tilllämpliga och om de undantag som kan beviljas (särskilt i samband med artikel 309). I enlighet med IMF:s riktlinjer har flertalet utvecklingsländer dessutom nyligen inlett en genomgripande reform av sin skatte- och tullagstiftning. vilket har gjort uppgiften ännu mera komplicerad, särskilt i de fall undantagsnivån märkbart har reducerats (ofta till i närheten av den nivå som förutses i artikel 309). Kommissionen fortsätter emellertid att undersöka möjligheterna att förbättra situationen.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 13(477*) Samarbete med utvecklingsländer och tredje länder (utom Central- och Östeuropa)

13.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledning 13.1 - 13.2

Genomförande av budgeten 13.3 - 13.19

Humanitärt bistånd (B7-21) 13.4 - 13.5

Finansiellt samarbete med Asien och Latinamerika (B7-30 och B7-31) 13.6 - 13.7

Sydafrika (B7-32) 13.8 - 13.9

Samarbete med Medelhavsländerna (B7-40 och B7-41) 13.10 - 13.19

Informationsteknik och informationssystem för förvaltningsanalys 13.20 - 13.32

Utveckling av MIS 13.22 - 13.28

Informationsteknik i GD IB 13.29 - 13.30

Slutsats 13.31 - 13.32

Fondo especial de promocion de las exportaciones de Honduras y Nicaragua (FEPEX) 13.33 - 13.55

Inledning 13.33 - 13.35

Projektets genomförande 13.36 - 13.37

BCIE:s låneförvaltning 13.38 - 13.41

Förvaltning av utestående medel 13.42

Projektövervakning 13.43 - 13.46

Projektresultat 13.47 - 13.49

Redovisning av kreditlimiter 13.50 - 13.51

Slutsatser 13.52 - 13.55

Övergångslån 13.56 - 13.64

Slutsats 13.64

INLEDNING

13.1 De utgifter för Europeiska gemenskapens externa politik som finansieras genom den allmänna budgeten omfattar livsmedelsbistånd, humanitärt bistånd, ekonomiskt och tekniskt bistånd till länderna i Asien, Latinamerika, Medelhavsområdet och Sydamerika samt diverse andra åtgärder, såsom samfinansieringen av projekt som genomförs av icke-statliga organisationer (NGO), miljöprogram och stödåtgärder till försvar av de mänskliga rättigheterna och demokratin. De täcker också de kostnader för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) som belastar den allmänna budgeten i enlighet med avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen.

13.2 I det här kapitlet framförs de iakttagelser som föranleds av budgetgenomförandet. Sedan följer iakttagelser angående

a) en utvärdering av kommissionens strävan att utveckla ett informationssystem för förvaltningsanalys (MIS) för utvecklingssamarbetet i Asien, Latinamerika och Medelhavsområdet,

b) ett stort kreditlimitprojekt (Fepex) med en regional bank i Centralamerika (Banco centroamericano de integración económica (BCIE)),

c) "bridging loans", övergångslån.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

13.3 Tabell 13.1 sammanfattar 1996 års budgetgenomförande för hela det område som täcks av det här kapitlet. Den visar att för den slutgiltiga budgetens underavsnitt B7 (förutom B7-5 och vissa artiklar i B7-8) var det totala utnyttjandet av åtagandebemyndigandena 98,7 % och av betalningsbemyndigandena 76,8 %. För underavsnitt B8 var motsvarande siffror 96,6 % respektive 75,8 %. Tabell 13.2 visar hur åtagande- och betalningsbemyndigandena utnyttjades för de viktigaste programmen.

Humanitärt bistånd (B7-21)

13.4 Sedan årsrapporten för budgetåret 1992 har revisionsrätten varje år påpekat att det inom området för det humanitära biståndet har utvecklats ett systematiskt undantag till regeln att outnyttjade differentierade betalningsbemyndiganden förfaller vid årsslutet. Det beror till stor del, för det första, på att en avsevärd del av åtagande- och betalningsbemyndigandena för humanitärt bistånd ursprungligen är placerad i reserven för katastrofbistånd (B7-91) och, för det andra, på att kommissionen av sådana anledningar som humanitära kriser som utbrutit under andra hälften av året, förseningar i förfaranden etc. varje år mycket sent under året erhåller betydliga belopp från reserven. Kommissionen kan göra åtaganden för dessa belopp (se den mycket höga nivån för åtaganden i december 1996), men det är inte möjligt att göra betalningarna före årsslutet. Eftersom de betalningsbemyndiganden som i början av nästföljande år ursprungligen står till kommissionens förfogande i B7-21 är begränsade, ansöker kommissionen om en betydande överföring av outnyttjade anslag. Det tas inte hänsyn till de betalningsbemyndiganden som finns i reserven för katastrofbistånd när kommissionen bestämmer beloppet för de betalningsbemyndiganden som den vill överföra mellan budgetår. 1996, liksom 1995, översteg beloppen för de totala betalningsbemyndiganden som ursprungligen fanns i B7-21 och B7-91 tillsammans (655,5 miljoner ecu) vida de totala betalningsbehoven för året (575,9 miljoner ecu).

13.5 Den budgetansvariga myndigheten har uppmanat kommissionen att begränsa sitt utnyttjande av överföringar mellan budgetår i detta sammanhang(478). För att uppnå detta krävs enighet på en eller flera av följande punkter.

a) Att man oftare använder överföringar av betalningsbemyndiganden från andra budgetrubriker under rubrik 4 i budgetplanen (Externa åtgärder) innan man mobiliserar betalningsbemyndigandena i reserven. 1996 översteg de verkliga betalningsbehoven på 575,9 miljoner ecu med 246,4 miljoner ecu det ursprungliga anslaget på 329,5 miljoner ecu. 145,0 miljoner ecu överfördes från andra budgetrubriker och det återstående behovet på 101,4 miljoner ecu kunde ha täckts genom de outnyttjade betalningsbemyndigandena i underavsnitt B7 (t.ex. blev 108 miljoner ecu i kapitlen B7-40 och B7-41 inte utnyttjade), eller

b) att fler betalningsbemyndiganden ursprungligen bör placeras under de specifika rubrikerna för humanitärt bistånd i B7-21, med en relativt liten andel betalningsbemyndiganden i reserven för katastrofbistånd, eller

c) att betalningsbemyndigandena i reserven för katastrofbistånd kan och bör mobiliseras oberoende av åtagandebemyndigandena.

Finansiellt samarbete med Asien och Latinamerika (B7-30 och B7-31)

13.6 Liksom det har anmärkts tidigare år var det en mycket hög koncentration av åtaganden under årets sista två månader. Detta var mycket påfallande i fråga om projekt i Asien, där åtaganden för 336,0 miljoner ecu av 407,1 miljoner ecu (83 %) gjordes i november och december.

13.7 I fråga om betalningarna var det en jämnare spridning över året än under tidigare år, trots att en del stora utbetalningar till projekt i Asien resulterade i en topp i december (30 % av årets totala betalningar). Det bör noteras att antalet ursprungliga betalningsbemyndiganden i budgeten var avsevärt lägre än genomförandet 1995, och det visade sig nödvändigt att ansöka om en betydande (27 %) förstärkning.

Sydafrika (B7-32)

13.8 I sin årsrapport för budgetåret 1995 noterade revisionsrätten den snabba ökningen i utestående åtaganden under 1995 (69 %), till följd av den låga betalningsgraden(479). Situationen var ännu värre 1996. Medan nästan hela delen av åtagandebemyndigandena på 130 miljoner ecu användes, utnyttjades bara 28,5 miljoner ecu av det ursprungligen budgeterade beloppet på 110 miljoner ecu till betalningar. De utestående åtagandena steg från 191,1 miljoner ecu i slutet av 1995 till 290,5 miljoner ecu i slutet av 1996. Tillbakadragandet av outnyttjade åtaganden var mycket litet (1,3 miljoner ecu).

13.9 En sådan låg betalningsgrad är ett tecken på betydande svårigheter i fråga om genomförandet av Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika.

Samarbete med Medelhavsländerna (B7-40 och B7-41)

13.10 De ursprungliga åtagandebemyndigandena i B7-410 (Meda) var 403 miljoner ecu, med ytterligare 200 miljoner ecu i reserven B0-40(480). Den budgetansvariga myndigheten angav att reserven skulle användas enligt "Notenboomförfarandet"(481) före Europeiska parlamentets första behandling av 1997 års budget och under förutsättning att 80 % av anslagen under B7-410 hade använts. En ytterligare förutsättning var att reserven bara kunde överföras till Meda-kapitlet om den "negativa reserven" på 200 miljoner ecu(482) hade tömts.

13.11 Under utarbetandet av handlingen för Notenboomöverföringen konstaterade kommissionen att den per den 26 september 1996 redan hade fattat finansier-ingsbeslut om projekt för totalt 548,8 miljoner ecu, och att den skulle kunna fatta beslut om ytterligare 531 miljoner ecu före årets slut.

13.12 Kommissionen kunde emellertid inte till fullo göra åtaganden för alla dessa finansieringsbeslut eftersom de tillgängliga åtagandebemyndigandena inte räckte till. De 200 miljonerna ecu i reserven under B7-411 var faktiskt inte tillgängliga, eftersom det var nödvändigt för och ingick i Notenboomöverföringen att tömma den negativa reserven på 200 miljoner ecu(483). Kommissionen kunde bara försöka öka åtagandebemyndigandena för Meda med 38,25 miljoner ecu(484) utan att överskrida det tak som föreskrivs i budgetplanen för anslag till externa åtgärder (rubrik 4). Denna ökning godkändes inte av parlamentet(485).

13.13 I avsaknad av tillräckliga åtagandebemyndiganden beslutade kommissionen att i räkenskaperna redovisa åtagandet till de belopp som kommissionen hade bestämt för de enskilda projekten. För 12 projekt på totalt 364,5 miljoner ecu gjordes inga åtaganden alls 1996. För ytterligare 7 projekt på totalt 416,0 miljoner ecu gjordes bara åtaganden för 184,5 miljoner ecu 1996, för resten skulle åtagandena göras 1997 och 1998. Detta innebär att av de finansieringsbeslut som fattades av kommissionen 1996 och som totalt uppgick till 780,5 miljoner ecu, gjordes åtaganden för 184,5 miljoner ecu 1996, medan åtaganden för 511,6 miljoner ecu skulle göras 1997 och för 84,4 miljoner ecu 1998.

13.14 Anslagen under B7-41 är differentierade, vilket innebär att åtagandebemyndigandena för ett givet budgetår bör täcka den totala kostnaden för de rättsliga åtaganden som gjorts för insatser vilkas genomförande löper över mer än ett budgetår(486). Artikel 36.2 i budgetförordningen föreskriver att finansieringsbeslut som fattas av kommissionen utgör utgiftsåtaganden. Artikel 5.2 i budgetförordningen föreskriver att inga åtaganden av utgifter får göras utöver beviljade anslag. Därför är det oriktigt när kommissionen godkänner ett projekts totala kostnader utan att det finns tillräckliga anslag för att ett åtagande av hela beloppet genast skall kunna göras i räkenskaperna.

13.15 I slutet av 1996 innehöll räkenskaperna ingen hänvisning till de belopp på totalt 596 miljoner ecu som var föremål för finansieringsbeslut av kommissionen, men för vilka inga åtaganden var gjorda. Inom detta totala belopp är beloppen för de utestående åtagandena för lågt angivna med 231,5 miljoner ecu vad gäller projekt för vilka åtaganden delvis var gjorda 1996(487).

13.16 Den ovan beskrivna situationen belyser kompatibilitetsproblemen mellan beslut om Meda-programmets totala storlek, den årliga tillgängligheten av anslag inom budgetplanen och budgetförordningens bestämmelser om budgetens genomförande. Den finansiella referensramen för Meda-programmet är 3 424 miljoner ecu(488) för perioden 1995 99. Många av åtgärderna inom ramen för Meda har stora budgetar. Normalt föreligger i början av ett program som Meda en tendens att initialt koncentrera sig på finansieringsbeslut, en tendens som i det här fallet förstärktes av dröjsmålet med att anta rådets förordning. För den budgetan-svariga myndigheten fanns det emellertid begränsningar med avseende på omfattningen av åtagandebemyndiganden som den kunde göra under Meda-rubriken utan att bryta mot budgetplanen eller göra inskränkningar i andra externa åtgärder. Därför ansåg sig kommissionen inte kunna iaktta de förfaranden som föreskrivs av budgetförordningen vid åtagande av fleråriga åtgärder(489). Följaktligen har kommissionen fattat finansier-ingsbeslut som i betydande grad överstiger den av den budgetansvariga myndigheten godkända anslagsnivån. Genom att i räkenskaperna uppskjuta åtagandet av hela eller en del av ett finansieringsbeslut förvanskar man tanken med differentierade anslag såsom den framgår av budgetförordningen. Om kommissionen anser att bestämmelserna inte längre tillåter en ändamålsenlig förvaltning av anslagen inom området för externt bistånd, bör den föreslå att dessa bestämmelser ändras i stället för att helt enkelt kringgå dem. I svaret på punkterna 13.13 13.16 är kommissionens argument om sund ekonomisk förvaltning och effektivt utnyttjande av medel både obevisade och irrelevanta vad gäller transaktionernas laglighet och korrekthet. Att förvalta dessa anslag som om de var likvida medel strider både mot budgetförordningens bokstav och dess anda. I budgetförordningen utgör differentierade anslag den mekanism varigenom den budgetansvariga myndigheten bemyndigar det verkställande organet att för gemenskapens räkning göra åtaganden för flerårig finansiering. Det förhållningssätt som framgår av kommissionens svar utgör en viktig förändring i budgetpraxis eftersom kommissionen tar över vissa rättigheter och prerogativ från den budgetansvariga myndigheten. Kommissionen skulle inte ha gjort en sådan förändring utan att först ha försökt få en ändring av de finansiella bestämmelserna. Eftersom kommissionen dessutom inte tillämpat förhållningssättet konsekvent är årsredovisningen för året inkonsekvent och vilseledande(490).

13.17 I juli 1996 antog den budgetansvariga myndigheten tilläggs- och ändringsbudget nr 1(491), där det introducerades en ram för finansieringen av tekniskt och administrativt understöd till Meda-programmet. Också Phare- och Tacis-programmen försågs med en liknande ram (se punkt 14.10 i denna årsrapport). Enligt denna bestämmelse som är känd som "STAP", (Support technique et adminstratif pour les programmes), får upp till 3 % av anslagen till Meda-programmet användas för att täcka avtal med experter för tillhandahållande av tekniskt och administrativt stöd till ömsesidig fördel för kommissionen och partnerskapsländerna. Dessa experters uppgifter är att utarbeta riktlinjer för projekten, utvärdera erbjudanden, övervakning och revision, vilket är de normala uppgifterna för den personal inom kommissionen som är ansvarig för genomförandet av program för utvecklingssamarbete. Avsikten är att denna facilitet skall göra det möjligt för kommissionen att övervinna bristen på kapacitet hos de egna avdelningarna för att genomföra Meda-programmen, både vid högkvarteret i Bryssel och vid delegationerna, vilket kommenterades av revisionsrätten i dess årsrapport för budgetåret 1995(492). Kommissionen hade avsett att göra åtaganden för 22 miljoner ecu (av ett totalt uppskattat behov för perioden 1996 98 på 70 miljoner ecu) enligt denna bestämmelse under 1996, men så skedde inte. Som det påpekas under punkt 14.10 i denna rapport liknar denna facilitet det "minibudget"-system som kritiserades av revisionsrätten i dess årsrapport för budgetåret 1990(493) för att det tillät att driftsanslag från del B i budgeten användes för utgifter som borde ha finansierats från del A.

13.18 Vad gäller betalningar upprepades 1996 det mönster av ett långsammare än planerat genomförande av projekt som konstaterades 1995(494). Av de ursprungligen disponibla anslagen på 424,6 miljoner ecu överfördes 52,1 miljoner ecu (12 %) till andra budgetrubriker. Av den återstående delen, 372,6 miljoner ecu, användes 264,1 miljoner ecu (71 %). Av detta belopp betalades 176 miljoner ecu (67 %) under årets sista kvartal, därav 99,3 miljoner ecu (38 %) i december. I betalningarna under oktober och december ingår stora förskott till Meda-projekten som godkänts efter antagandet av den rättsliga grundvalen. Betalningar av åtaganden som överförts till 1996 uppgick till endast 12 % av deras totala värde.

13.19 Det bör också noteras att 1996 gjorde kommissionen åtaganden för och betalade 20 miljoner ecu till den palestinska nationella myndigheten för täckning av återkommande kostnader för utbildningsministeriet (lärarlöner) enligt samma förfarande som kritiserades som ineffektivt av revisionsrätten i dess årsrapport för budgetåret 1995(495).

INFORMATIONSTEKNIK OCH INFORMATIONSSYSTEM FÖR FÖRVALTNINGSANALYS

13.20 I sin årsrapport för budgetåret 1991, där revisionsrätten granskade förfaranden och resurser för förvaltningen av anslag för ekonomiskt och tekniskt samarbete i Asien och latinamerikanska länder(496) och i sin särskilda rapport om Medelhavsprotokollen(497) beskrev revisionsrätten bristerna i kommissionens system för kontroll av projektens ekonomiska fortskridande. Det var inte möjligt att fastställa statusen för det ekonomiska genomförandet av projekten utan manuell analys av rådata. Kommissionen vidkändes de svagheter som hade beskrivits av revisionsrätten. Kommissionen tillkännagav att den som en del av en strategisk informationsplan höll på att utveckla ett system för ekonomisk kontroll av projekt, vilket byggde på olika befintliga enskilda system(498).

13.21 De budgetmedel, för vilka det ekonomiska kontrollsystemet är nödvändigt, är betydande. De årliga åtagandebemyndigandena uppgår till över 1 500 miljoner ecu, och beloppet för de pågående projekten i slutet av 1996 uppgick till ungefär 4 250 miljoner ecu.

Utveckling av MIS

13.22 Förslaget att utveckla ett informationssystem för förvaltningsanalys (MIS) ställdes i Strategic Information Plan for DG I North-South. I juli 1992 infordrade kommissionen anbud, och i december 1992 slöts ett avtal omfattande totalt 513 120 ecu med ett enskilt företag.

13.23 I januari 1994 levererade avtalsparten MIS till kommissionen. Emellertid var inte systemet klart för drift. Utförandet motsvarade inte användarnas behov: det var alltför avancerat och eftersom man hade tagit otillräcklig hänsyn till begränsningarna i fråga om kapacitet och hårdvara, blev datorernas prestanda låga.

13.24 Under uppbyggnaden av systemet varnades det för problem från olika håll. I april 1993 påpekade till exempel den för informationsresurserna ansvarige inom GD I bristen på förstudier och den bristande dimensioneringen av programvaran. I maj 1993 framförde chefen för ett av användardirektoraten i detalj sin oro för oklar terminologi, svår struktur, luckor och approximeringar i analysen. I augusti 1993 varnade avtalsparten kommissionen för att man om inte tillräckliga befogenheter och resurser tilldelades projektet riskerade ett misslyckande och man skulle befinna sig i början på en ändlös underhållscykel utan egentlig förvaltning. Det finns inga bevis för att kommissionen tog dessa varningar under övervägande eller vidtog specifika förbättringsåtgärder.

13.25 Sedan systemet levererades i januari 1994 har en extern datorexpert (tidigare engagerad i planläggningen av projektet) arbetat med programvaran för att göra den mer användarvänlig. Dessutom har olika åtgärder vidtagits för att uppgradera utrustningen och förbättra prestanda. En förenklad version av MIS togs i drift den 1 januari 1997. Emellertid motsvarar inte ännu kvalitet och datavolym den önskade standarden, vilket allvarligt begränsar systemets användbarhet.

13.26 Trots att ett antal åtgärder hade vidtagits under året fanns det i slutet av 1996 inget skriftligt dokument där det fastställdes en exakt strategi (inbegripna avdelningar, tidsplan, erforderlig arbetsinsats, åtgärder som måste vidtas etc.) för genomförandet av tillämpningen. Korrigering av brister och förbättringar av tillämpningen behövdes inom flera områden. Ekonomimodulen var till exempel ännu inte fullständig och väsentliga deltillämpningar med statistik, förvaltning av anbudsförfarande och slutlistor, ramavtal etc. saknades.

13.27 Det fanns ett antal brister i den ekonomiska förvaltningen av projektet:

a) Avtalet föreskrev 5 delbetalningar: vid tecknandet, efter konstruktionen av de första och andra faserna och efter installationen och utbildningen i samband med varje fas. Trots att avtalsvillkoren inte hade förändrats gjordes de faktiska betalningarna, som uppgick till hela avtalsbeloppet på 513 120 ecu, uppdelade på endast tre delbetalningar. Och trots att kommissionen skulle ha godkänt konstruktionen av varje fas och avtalsparten skulle ha installerat faserna och tillhandahållit utbildning av personalen gjordes detta inte.

b) Det förelåg inget preliminärt eller slutgiltigt godkännande av projektet av kommissionen och en del av garantin utlöstes inte, utan tilläts gå ut.

13.28 Projektet för utveckling av MIS led av otillfredsställande förvaltning i alla skeden:

a) MIS saknade en effektiv projektledare. Enligt kommissionens Riktlinjer för projektförvaltning skall projektledaren ta ansvar för kontrollen av projektet på strategisk nivå och för mobilisering av de organisationsresurser som skall sättas in i projektet. Han skall medla och avgöra eventuella tvister mellan olika användargrupper och säkerställa att den högsta ledningens engagemang är verkligt. Ingen av dessa uppgifter utfördes på ett effektivt sätt.

b) Det fanns ingen ledningsgrupp för projektet och det är inte klart hur projektförvaltningen genomfördes.

c) Det brast i användarnas samarbete och engagemang: det var dålig uppslutning på gruppmötena för användarna och de olika enheternas representanter byttes ofta ut. Detta hindrade gruppen från att ge utvecklingen av projektet tillräckligt stöd och från att förmedla användarnas uppfattning totalt sett.

d) Det finns inga sammanhängande akter som dokumenterar förvaltningen av projektet och ansvaret för de beslut som har fattats och för de direkta och indirekta utgifter som är förknippade med dem.

e) En formell omprövning borde någon gång under de senaste 2 åren ha gjorts för att fastställa huruvida MIS kan uppfylla de löpande användarbehoven till en rimlig kostnad. Efter överlämnandet av revisionsrättens resultat till kommissionen i december 1966 igångsattes ett anbudsförfarande för att rekrytera en extern datorexpert som skulle utföra en sådan omprövning.

f) Slutligen fanns det inget system för formellt bemyndigande och formell förvaltning av programändringar som gjordes av den datorexpert som omnämns under punkt 13.25.

Informationsteknik i GD IB

13.29 Den ovan beskrivna situationen beträffande MIS återspeglar den otillfredsställande nuvarande situationen angående informationstekniken (IT) i GD IB. Det fattas en konsekvent datorutvecklingsstrategi som accepteras av alla användare. De olika avdelningarna använder och utvecklar fortfarande lokala databaser och program för förvaltningsanalys i sina egna persondatorer. Fram till januari 1996 saknade GD IB en egen enhet med ansvar för IT-frågor och var därför beroende av GD I, som inte gav GD IB:s behov tillräcklig prioritet. Den nya enheten har varit underbemannad och först i november 1996 tillsattes en Information Resources Manager (IRM).

13.30 Den av GD I:s IRM i december 1995 framlagda "Informatics Master Plan for GD I and GD IB" för 1996 98 belyser nackdelarna med att GD IB inte har eget kunnande. Denna Master Plan innehöll ingen ordentlig analys av GD IB:s IT-organisations dåvarande situation och statusen för de olika programvaror som var under utveckling. I denna Master Plan uppgavs det till exempel att MIS var funktionsduglig i de tekniska och ekonomiska enheterna och att systemet skulle utvidgas till resten av GD IB under 1996. Som ovan har visats stämde detta emellertid inte.

Slutsats

13.31 Fem år efter beslutet att lägga ned betydande ekonomiska och personella resurser på att utveckla MIS saknar kommissionen ett tillfredsställande fungerande förvaltningsinstrument. Resultaten av denna investering visar att den inte varit kostnadseffektiv. Kommissionens avdelningar var inte välorganiserade och led av en allvarlig brist på kapacitet och förmåga att på ett riktigt sätt förvalta ett sådant stort och komplext projekt.

13.32 Kommissionen bör säkerställa att

a) GD IB har en tillräcklig IT-kapacitet och -organisation (punkterna 13.29 13.30),

b) GD IB:s Informatics Master Plan för 1997 förhindrar icke-samordnad utveckling av separata system inom generaldirektoratets olika enheter (punkt 13.29),

c) en omprövning görs för att fastställa om MIS kan uppfylla de löpande användarbehoven till en rimlig kostnad innan ytterligare resurser investeras i utvecklingen av systemet (punkterna 13.22 13.26 och 13.28 e),

d) alla framtida projekt för utveckling av datoriserade tillämpningar utformas och förvaltas i enlighet med kommissionens riktlinjer för förvaltning av projekt. I detta bör ingå att projektledaren tillfullo informeras om sin roll sådan den sammanfattas i punkt 13.28 a.

FONDO ESPECIAL DE PROMOCION DE LAS EXPORTACIONES DE HONDURAS Y NICARAGUA (FEPEX)

Inledning

13.33 En väsentlig beståndsdel i kommissionens strategi för utvecklingsbiståndet i Centralamerika är främjandet av den regionala ekonomiska integreringen i länderna vid Panama-kanalen. En viktig komponent härvidlag är genomförandet av projekt sedan mitten av 1980-talet via Banco centroamericano de integración económica (BCIE), som är ett regionalt offentligt finansinstitut. BCIE förvaltar över 100 miljoner ecu som har tillhandahållits av kommissionen. Genom att verka via BCIE har kommissionen försökt befordra utvecklingen av ett effektivt regionalt finansinstitut och stärka den ekonomiska integreringen i Centralamerika.

13.34 1991 träffade kommissionen en finansieringsöverenskommelse(499) med Honduras och Nicaraguas regeringar samt med BCIE om att inrätta en fond för rörelsekapital, Fepex, som skulle användas till lån för exportorienterade företag i de båda länderna. Lånen skulle beviljas via tre kanaler: direkt genom BCIE, genom de båda ländernas centralbanker eller genom privatbanker (förmedlande finansinstitut). I praktiken användes endast kanalen genom förmedlande finansinstitut. Den totala projektkostnaden var 32 miljoner ecu, av vilka 30 miljoner ecu hänförde sig till fonden för rörelsekapital och 2 miljoner ecu till tekniskt bistånd. Projektperioden var ursprungligen fastställd till 3 år. I slutet av 1994 förlängdes finansieringsöverenskommelsen till den 31 december 1995(500). På BCIE inrättades en förvaltningsenhet för Fepex, som gemensamt leddes av den lokala personalen och personalen vid det tekniska biståndet.

13.35 Som en del av granskningsarbetet inför 1995 års revisionsförklaring (DAS) undersökte revisionsrätten den senaste påfyllnaden av Fepex(501). Med hänsyn till projektets betydelse och omfattningen av kommissionens samarbete med BCIE och med hänsyn till att kommissionen 1996 förhandlade om ett tillägg till finansieringsöverenskommelsen med banken(502) beslöt man att utföra en övergripande granskning av projektets genomförande. Vidare innebär projektet en kreditlimit, vilket väcker ett antal särskilda frågor angående förvaltningskontroll och rapportering.

Projektets genomförande

13.36 Projektets genomförandegrad har varit låg. Kommissionens första betalning till fonden (6,0 miljoner ecu) gjordes i januari 1992, den första utbetalningen till en lånemottagare gjordes i november 1992. Påfyllnader av fonden gjordes av kommissionen i januari 1993, januari 1994, november 1994 och slutligen i november 1995. I slutet av april 1996 uppgick bruttolåneutbetalningarna (dvs. utan hänsyn tagen till återbetalningar från låntagarna) till totalt 22,3 miljoner ecu(503).

13.37 Samtidigt var inte de i finansieringsöverenskommelsen föreskrivna påfyllnadsförfarandena anpassade till den här typen av instrument, eftersom de snarare baserades på nivån på bruttobetalningarna(504) än på kassaflödet. Följaktligen byggdes stora kassabehållningar upp hos BCIE. Hela projektperioden igenom var de outbetalda medlen per den 30 juni varje år över hälften av de medel som hade betalats ut av kommissionen. Per den 30 juni 1996 uppgick de outbetalda medlen i Fepex' räkenskaper till 18,3 miljoner USD (14,6 miljoner ecu).

BCIE:s låneförvaltning

13.38 BCIE har inte på ett tillfredsställande sätt fullgjort sina förpliktelser i finansieringsöverenskommelsen vad gäller förvaltningen av fonden. En allmän anledning till detta är att BCIE har tillämpat sina egna interna regler och kriterier i stället för dem som föreskrivs i finansieringsöverenskommelsen.

13.39 BCIE hade inte kopior av låneavtalen mellan de förmedlande finansinstituten och de slutliga låntagarna. Ej heller hade BCIE de kvartalsrapporter som krävs enligt förvaltningsdirektiven som upprättas i början av projektet, vilket gör det svårt att bedöma om de lånevillkor som föreskrivs i finansieringsöverenskommelsen har uppfyllts. På grundval av de avtal mellan BCIE och de förmedlande finansinstituten och mellan BCIE och låntagarna (se c) nedan) som var tillgängliga hos kommissionen kunde revisionsrätten fastställa ett antal områden där finansieringsöverenskommelsens föreskrifter inte hade följts:

a) I vissa fall hade den övre gräns för lån som bestämts i finansieringsöverenskommelsen överskridits.

b) I finansieringsöverenskommelsen bestämdes olika villkor för lån för fast kapital och för rörelsekapital. I flera granskade låneavtal särskildes inte de delar som gällde fast kapital från dem som gällde rörelsekapital, vilket gjorde det omöjligt att avgöra om villkoren var tillämpade på ett riktigt sätt.

c) I finansieringsöverenskommelsen föreskrevs det att BCIE:s arvode för de lån som banken hade förmedlat via förmedlande finansinstitut skulle vara 2 %, och 3 % för de lån som banken givit direkt till de slutliga låntagarna. Trots att BCIE i själva verket inte gav några direkta lån tillägnade sig banken orättmätigt en del av det högre arvodet genom att dela upp lån på två avtal, varvid det ena behandlades som direkt och det andra som förmedlat lån, fastän de förmedlande finansinstituten förmedlade båda lånen till den slutliga låntagaren.

d) De betalningsfrister för återbetalningen av lånekapitalet som tillämpades var inte alltid i enlighet med föreskrifterna i finansieringsöverenskommelsen.

e) I början av projektet togs 0,25 % i provision (comisión de compromiso) på varje lån, fastän det inte fanns föreskrivet i finansieringsöverenskommelsen. Detta är en standardprovision i bankverksamhet, som är avsedd att täcka bankens kostnader för att hålla den icke utbetalda delen av lån tillgänglig. Ifråga om Fepex är detta emellertid inte nödvändigt eftersom medlen inte tillhör bankens egna resurser. På den tekniske konsultens uppmaning upphörde detta bruk 1993, men vid tidpunkten för granskningen hade kommissionen inte vidtagit några åtgärder vad gäller de provisioner som hade tagits orättmätigt.

13.40 Finansieringsöverenskommelsen och det därmed förbundna avtalet mellan kommissionen och BCIE föreskrev att BCIE måste förvalta Fepex-medlen i enlighet med programmets mål samt de regler och villkor som specifikt hade uppställts för förvaltningen av dem. Dessa regler skulle ha företräde framför dem som tillämpades av banken angående dess övriga resurser. Finansieringsöverenskommelsernas mål inriktades på utvecklingsfrågor, särskilt genererandet av utländsk valuta genom att stärka Honduras och Nicaraguas exportkapacitet. Emellertid följde inte BCIE dessa föreskrifter. Banken tillämpade sina egna interna kriterier när den avgjorde vilka förmedlande finansinstitut som var lämpliga, vilket medförde att uppfattningen om investeringarnas säkerhet gavs större betydelse än programmets utvecklingsmål(505). Problem med att avgöra vilka förmedlande finansinstitut som var lämpliga fördröjde avsevärt långivningen och var en orsak till den låga genomförandegraden i Nicaragua(506). Kommissionen utövade ständigt påtryckningar på BCIE om detta, men först 1996 förmådde delegationen BCIE att prioritera Nicaragua när nya lån gavs för att återställa balansen gentemot Honduras. Och först i juli 1996 över 4 år efter projektets start angav BCIE uttryckligen att banken skulle följa finansieringsöverenskommelsens föreskrifter om att finansieringsöverenskommelsens villkor och mål skulle ha företräde framför bankens interna regler.

13.41 En särskilt svag faktor i BCIE:s låneförvaltning gäller återbetalningarna av kapital och ränta på lånen. Utlåningsavdelningen på BCIE har inrättat ett låne-övervakningssystem. Den information som det ger upphov till förmedlas till bokföringsavdelningen där den förs in i räkenskaperna för Fepex. Data är emellertid grundade på förväntade snarare än faktiska inbetalningar. Man fann också att data var ofullständiga och att lånelistorna var gjorda vid olika tidpunkter och därför var svåra att avstämma. De räkenskaper för Fepex som tillhandahölls av BCIE kontrollerades inte systematiskt av enheten för förvaltning av Fepex eller av det tekniska biståndet. I fråga om återbetalningar av låntagare till de förmedlande finansinstituten fanns ingen information tillgänglig hos BCIE, och det utfördes inga kontroller för att avstämma BCIE:s utlåningsavdelnings data avseende lånesaldon med de förmedlande finansinstitutens data.

Förvaltning av utestående medel

13.42 Mot bakgrunden av de stora saldon av oanvända medel som förvaras hos BCIE är förvaltningen av dessa en viktig faktor i bedömningen av projektets genomförande. Betydande svagheter konstaterades, bland andra BCIE:s bristande respekt för villkoren i finansieringsöverenskommelsen:

a) I finansieringsöverenskommelsen/förvaltningsavtalet föreskrevs att de oanvända Fepex-medlen skulle behållas i ecu och placeras på marknaden för erhållande av bästa avkastning. Ränteintäkten minus den specificerade förvaltningsavgiften (se d) nedan) skulle i sin helhet gottskrivas Fepex-medlen. BCIE växlade emellertid medlen till USD och integrerade dem i sin övergripande finansförvaltning. Fastän detta inte stämde överens med villkoren i finansieringsöverenskommelsen var det förståeligt från BCIE:s sida sett, och kommissionen borde ha gått med på en ändring av finansieringsöverenskommelsen. BCIE tillämpade tremånaders-ecu-räntesatser på Fepex-saldona, trots att medlen var placerade i USD och gav högre ränteintäkter än ecu gav (1995 erhöll till exempel BCIE en genomsnittlig avkastning på 11,15 % på sina totala placeringar i USD, medan banken gottskrev Fepex-medlen med 5 6 %). Sålunda gottskrev BCIE Fepex lägre ränteintäkter än banken skulle ha gjort enligt förvaltningsavtalet och ökade i själva verket på ett oegentligt sätt inkomsterna till förmån för bankens egna medel. Revisionsrätten skattar Fepex' förlust till 0,4 miljoner ecu under perioden 1993 96. I detta inbegrips inte den ränteförlust för Fepex-saldon som tillfälligt överfördes till andra gemenskapsprojekt i Centralamerika genom förfarandet med "övergångslån" (se punkterna 13.56 13.64).

b) Enligt finansieringsöverenskommelsen skulle BCIE framlägga regelbundna rapporter om och redovisningar av projektets situation, samt årligen förse kommissionen med granskade årsredovisningar. Det första kravet uppfylldes, men inte det andra.

c) Dessutom gjordes inte regelbundna kontroller av Fepex' projektledning och det tekniska biståndet beträffande riktigheten av de utestående saldon som rapporterades av BCIE. Betydelsen av detta och av att BCIE inte hade framlagt några granskade årsredovisningar understryks av att de revisorer som i mitten av 1996 hade fått i uppdrag av kommissionen att fastställa de utestående saldonas storlek inte kunde ge ett exakt belopp. De kunde bara jämföra de belopp som hade rapporterats av BCIE med sina egna skattningar av vad det utestående saldot borde vara. Den oförklarade skillnaden låg mellan 0,4 miljoner ecu och 0,6 miljoner ecu.

d) Enligt villkoren i finansieringsöverenskommelsen hade BCIE rätt att på investeringsavkastningen ta ut en förvaltningsavgift på 0,5 % av investeringsintäkterna. I praktiken tillämpade dock banken 0,5 % på det utestående saldot. I stället för ungefär 14 000 ecu som banken skulle ha tagit in, hade den i mitten av 1996 tagit ut 0,2 miljoner ecu i avgifter(507). Detta utgör ett allvarligt missbruk av finansieringsöverenskommelsen från BCIE:s sida, och kommissionen bör ofördröjligen återkräva det överskjutande beloppet.

Projektövervakning

13.43 Iakttagelserna ovan pekar på svagheter i tillsynen och övervakningen av projektet. Projektets tekniske konsult ägnade otillräcklig uppmärksamhet åt att säkerställa att BCIE respekterade villkoren i finansieringsöverenskommelsen, och att banken upprättade effektiva system för bokföring och ekonomiinformation för de projektdelar som är väsentliga för vidmakthållandet av ett kreditprogram av det här slaget. Det tekniska biståndet och projektledningen koncentrerade sig huvudsakligen på processen att fastställa projekt och föra dem till beslut om långivning.

13.44 Resurserna vid delegationen (med säte i Costa Rica) och vid kommissionen i Bryssel för övervakning och tillsyn var begränsade. Det har företagits en årlig tjänsteresa från Bryssel till BCIE, under vilken kommissionen har försökt lösa en del av de fastställda problemen. Det var kommissionens erkännande av att fortskridandet hade varit otillräckligt i slutet av 1995 som ledde till förhandlingen om tillägget till finansier-ingsöverenskommelsen i mitten av 1996. Som en del av detta har det bildats en kommitté bestående av representanter för BCIE, projektledningen och delegationen för att förbättra beslutsfattandet angående projektet och kontrollen av det.

13.45 Trots att det i enlighet med finansieringsöverenskommelsen utfördes en delutvärdering efter halva tiden i början av 1994 vidtogs ingen åtgärd av projektledningen med avseende på ett av de viktigaste konstaterandena, nämligen bristfälligheten i informationsflödet mellan de förmedlande finansinstituten och BCIE.

13.46 I finansieringsöverenskommelsen tillhandahölls 0,2 miljoner ecu för granskning och utvärdering av projektet. Vidare föreskrev det med finansieringsöverenskommelsen förbundna förvaltningsavtalet att kommissionen skulle ge en extern redovisningsbyrå i uppdrag att utföra regelrätt kontroll av bokföringsposterna och -rapporterna, samt att kontrollera att förvaltningen av projektet var i överensstämmelse med föreskrifterna i finansieringsöverenskommelsen och förvaltningskontraktet. Emellertid gjordes ingen granskning förrän i mitten av 1996, när kommissionen var i färd med att förhandla om tillägget till finansieringsöverenskommelsen.

Projektresultat

13.47 I slutet av april 1996 hade 52 lån utbetalats till 37 företag till ett totalt värde av 22,3 miljoner ecu. Av detta avsåg 12,2 miljoner ecu företag i Honduras och 10,1 miljoner ecu företag i Nicaragua. Av beloppet till Nicaragua hade 40 % (4 miljoner ecu) beviljats till företag i en grupp som kontrollerades av samma familj. Trots att det är allmänt känt att den privata sektorn är begränsad i Nicaragua, måste det ägnas uppmärksamhet åt att undvika en alltför hög koncentration av lån till samma affärskompanjoner. Kommissionen har infört en klausul om det i tillägget till finansieringsöverenskommelsen.

13.48 Fepex-projektets huvudmål var att stimulera till ökad export och att öka inflödet av utländsk valuta till de nicaraguanska och honduranska ekonomierna. Att bedöma i vilken utsträckning detta mål har uppnåtts försvåras av bristen på riktlinjer i finansieringsöverenskommelsen angående kvantitativa indikatorer, och den begränsade uppmärksamhet som har ägnats åt att övervaka fortskridandet i riktning mot detta mål. Den enda tillgängliga informationen kommer från en enkät som skickades ut till låntagarna där de ombads rapportera om sin export före och efter investeringen. Svaren kontrollerades dock inte och inverkan av andra faktorer som påverkar exporten togs inte med i beräkningen. Värdet av data i enkäten är därför tvivelaktigt. Revisionsrätten konstaterade till exempel att två företag hade rapporterat ökad export fastän den genom Fepex finansierade investeringen ännu inte hade genomförts.

13.49 En del i finansieringsöverenskommelsen inte uttryckligen nämnda andrahandsmål övervägdes av kommissionen: stimulans av den europeiska exporten till låntagarländerna och främjande av BCIE:s verksamhet inom den privata sektorn. I fråga om det första målet ger de begränsade uppgifterna ingen entydig bild. Angående BCIE:s engagemang i den privata sektorn ger Fepex ett positivt bidrag(508). Emellertid är kontinuiteten i BCIE:s verksamhet inom den privata sektorn tvivelaktig eftersom den huvudsakligen finansieras med medel från externa givare. Om utvecklingen skall vidmakthållas krävs att BCIE ökar användningen av sina egna medel inom detta område.

Redovisning av kreditlimiter

13.50 Fepex-projektet ger upphov till en generell fråga angående redovisningen av sådana operationer i kommissionens räkenskaper. Betalningar från kommissionen till fonden bokförs som slutbetalningar på resultatkontona. Emellertid är detta betalningar till en lånefond, och enligt de specifika föreskrifterna i finansieringsöverenskommelserna kvarstår kommissionen som ägare av medlen tills projektet har avslutats. BCIE betraktas som fiduciario, dvs. förvaltare av medlen för kommissionens räkning enligt ett förvaltningsavtal. Eftersom medlen är bidrag skall de vid projektets slut överföras till de slutliga mottagarna vilka är Honduras och Nicaragua (även om det i finansieringsöverenskommelsen inte förklaras hur detta ska gå till).

13.51 Eftersom medlen förblir kommissionens egendom så länge projektet varar bör de tas upp i kommissionens balansräkning, vilket inte är fallet. Detta är en iakttagelse med mycket mer vittgående implikationer än själva Fepex-projektet.

Slutsatser

13.52 1990/91 granskade revisionsrätten genomförandet av Papic-projektet, som förvaltades av BCIE. Många problem av samma slag som de ovan beskrivna (brist på nöjaktig redovisnings- och finansinformation, svårigheter att fastställa de tillgängliga medlens saldo, svag ekonomisk övervakning av projektledningen och det tekniska biståndet, bristande respekt från BCIE:s sida för villkoren i finansieringsöverenskommelsen) fastställdes och påpekades i detalj för kommissionen. Därför är det en besvikelse att finna att förbättringarna har varit så begränsade trots kommissionens fortlöpande ansträngningar att få till stånd förändringar från BCIE:s sida.

13.53 Ovanstående granskningsresultat visar att

a) kommissionen träffade en finansieringsöverenskommelse om en betydande medelvolym med ett regionalt finansinstitut vars förvaltnings svagheter redan hade konstaterats i det förflutna. Fastän kommissionen införde olika villkor i finansieringsöverenskommelsen för att försöka säkerställa att dessa svagheter neutraliserades, underlät BCIE att uppfylla många av dem, och det tekniska biståndet samt kommissionen vidtog inga verksamma åtgärder för att säkerställa att de uppfylldes (punkterna 13.38 13.42),

b) den bristande respekten för villkoren i finansieringsöverenskommelsen från BCIE:s sida har fått till följd att BCIE har tillskansat sig mer av projektmedlen än det som föreskrivs genom arvodesklausulerna i finansieringsöverenskommelsen, till förfång för både de förmedlande finansinstituten och unionens budget (punkt 13.42),

c) den otillräckliga information, inklusive den finansiella, som BCIE gav kommissionen hindrade kommissionen från att effektivt övervaka projektet (punkt 13.42 b och c),

d) detta oaktat var övervakningen och kontrollen från det tekniska biståndets och kommissionens sida inte tillräcklig för att säkerställa att BCIE följde föreskrifterna i finansieringsöverenskommelsen. I vissa avseenden, såsom föreskriften om regelmässig granskning av en extern firma, genomförde inte kommissionens avdelningar det som hade förutsetts (punkterna 13.43 13.46),

e) projektresultaten var begränsade (punkterna 13.47 13.49).

13.54 Kommissionen borde

a) ha utvärderat om den skulle fortsätta att finansiera projekt via BCIE. Som en omedelbar åtgärd bör kommissionen klargöra för BCIE att fortsatt finansiering genom banken beror på om den fullgör de åtaganden som den har gjort och förbättrar verkställandet av genomförandet,

b) återkräva de belopp som BCIE orättmätigt har gottskrivit sina egna räkenskaper (punkt 13.42),

c) medan den utför denna utvärdering stärka sin övervakning av de olika projekt som den har finansierat genom BCIE för att säkerställa att de nya arrangemangen som föreskrivs i tilläggen till finansieringsöverenskommelserna leder till de förbättringar som förutsetts av kommissionen (punkterna 13.43 13.46),

d) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditlimitprojekt som Fepex redovisas på rätt sätt i gemenskapens räkenskaper (punkterna 13.50 13.51).

13.55 Revisionsrätten noterar att kommissionen 1997 skall utföra en studie av centralamerikanska finansinstitut, som kommer att omfatta en granskning av möjliga alternativ till BCIE för EU-finansierade projekt i regionen. Detta ger tillfälle till den ovan efterlysta grundläggande omprövningen av kommissionens förbindelser med BCIE.

ÖVERGÅNGSLÅN

13.56 Under granskningen av Fepex-projektet gjordes iakttagelsen att det på begäran av delegationen i Costa Rica hade gjorts ett antal "bridging loans", övergångslån, genom överföringar av Fepex-medel till andra av kommissionen finansierade projekt i Centralamerika. I januari 1996 ombads till exempel BCIE att överföra totalt 1,5 miljoner ecu (2 miljoner USD) till 11 projekt. Vid den tidpunkten hade ytterligare 1,1 miljoner ecu (1,5 miljoner USD) lånats ut till olika projekt, och 6,1 miljoner ecu (8 miljoner USD) hade tillfälligt överförts från Fepex till ett annat av kommissionens projekt som förvaltades av BCIE, FOEXCA, så att den totala utlåningen av det här slaget var 8,7 miljoner ecu (11,5 miljoner USD) vid den tidpunkten.

13.57 Ett sådant förfarande finns inte i kommissionens finansiella bestämmelser, den enda beskrivningen av det finns i en Manual de Terreno som utarbetats av den tekniska enheten på GD IB:s direktorat för Latinamerika. Där tas det upp som ett förfarande i undantagsfall för att säkerställa medel för ett projekt. Enligt beskrivningen får förfarandet endast användas i de fall kommissionen har godkänt projektets operativa arbetsplan. Ibland kan förseningar förbundna med de interna förfarandena för betalningsprocessen inom kommissionen, tillsammans med förseningar inom bankväsendet, innebära att det blir nödvändigt att ordna tillfälliga överföringar till projekt av medel som redan finns i regionen(509).

13.58 Bruket av övergångslån har utvecklats under de senaste tio åren utan något klart bemyndigande. Controllern blev inte tillfrågad om sin åsikt i frågan förrän revisionsrätten lämnade sina iakttagelser till kommissionen i september 1996. Beslut om enskilda övergångslån fattades av den berörda delegationen och tekniska enheten. Enligt den av kommissionen tillhandahållna informationen har bruket av övergångslån varit omfattande ifråga om projekten i Centralamerika och har emellanåt förekommit i Sydamerika(510).

13.59 Det sätt på vilket denna praxis har utvecklats och använts är otillfredsställande. För det första borde riktiga regler och förfaranden som följer budgetförordningen ha upprättats för att säkerställa tillfredsställande bemyndigande, ansvar och kontroll.

13.60 För det andra överstiger frekvensen för förfarandet under 1996 i fråga om projekten i Centralamerika det som kan anses vara undantagsfall. Förfarandet har blivit ett bekvämt redskap för att övervinna problem förbundna med den inneboende långsamheten i kommissionens förfaranden.

13.61 För det tredje konstaterades otillräcklig kontroll och övervakning av förfarandet. Delegationen i Costa Rica kunde inte förse revisionsrättens revisorer med aktuella redogörelser för utestående lån, återbetalningar etc. Det föreskrivs inga övervakningsförfaranden i de "regler" som finns i Manual de Terreno. Först i april 1997 försåg kommissionen revisionsrätten med denna information. Den visade bland annat att många av övergångslånen var utestående i över 6 månader och somliga i över ett år.

13.62 Controllern fastslog i ett internt meddelande av den 19 december 1996, när han slutligen hade rådfrågats om bruket, att bruket av övergångslån i princip borde undvikas, men att det i undantagsfall kanske kunde vara berättigat, om projektet i annat fall tvingats låna i bank, och man därmed undgick detta. Det påpekades dock i meddelandet att beslut att bevilja ett övergångslån endast kunde fattas av utanordnaren efter controllerns godkännande.

13.63 Den viktigaste invändningen mot bruket av övergångslån är dock att det är en reaktion på brister i funktionen hos de normala förfarandena för finansiering av projekt. Om de förfaranden som används vid och de dröjsmål som är förbundna med godkännandet av operativa arbetsplaner och verkställandet av betalningar är sådana att ett betydande antal projekt skulle sakna medel om ett övergångslån inte ordnades, finns det snarare ett behov av att förändra förfarandena än att hitta otillfredsställande sätt att kringgå dem.

Slutsats

13.64 Kommissionen bör

a) ge hög prioritet åt lösningen av det grundläggande problemet med långsamma interna förfaranden (punkterna 13.57 och 13.63),

b) under mellantiden klargöra för projektledningen samt delegationen och högkvarterets personal att man endast bör tillgripa övergångslån i klara undantagsfall och säkerställa att det upprättas och tillämpas formellt riktiga regler och förfaranden som är i enlighet med budgetförordningen och som garanterar tillfredsställande bemyndigande och ansvar för, samt kontroll av överföringar av medel (punkterna 13.59 13.62).

KOMMISSIONENS SVAR

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

Humanitärt bistånd (B7-21)

13.4 Kommissionen medger att åtgärder bör vidtas för att undvika att betalningsbemyndiganden som överförts från föregående räkenskapsår i allt för stor utsträckning tas i anspråk.

Kommissionen vill emellertid påminna om varför betalningsbemyndiganden överförs från ett räkenskapsår till ett annat, nämligen den ständiga bristen på budgetmedel för humanitärt bistånd, vilket innebär att kommissionen måste använda sig av reserven för katastrofhjälp för att dryga ut anslaget när bemyndigandena för ett räkenskapsår är förbrukade. Eftersom detta sker i ett sent skede kan inte alla betalningsbemyndiganden som erhållits på detta sätt användas och måste därför föras över för att täcka de avtalsmässiga förpliktelser som gjorts på grundval av de åtagandebemyndiganden som erhållits samtidigt.

Vad gäller i vilken turordning de medel som överförts från reserven för katastrofhälp skall användas anser kommissionen att de bemyndiganden som beviljats för det innevarande räkenskapsåret inte är att hänföra till bemyndiganden enligt kapitel B7-91. Enligt artikel 15 i rådets beslut av den 31 oktober 1994 om budgetdisciplin utgör reserven för katastrofhjälp ett preliminärt anslag. I villkoren för att utnyttja denna reserv som anges i överenskommelsen av den 29 oktober1993 mellan institutionerna fastställs det att först efter det att de bemyndiganden som beviljats för räkenskapsåret i fråga (nya och överförda) använts och kommissionen undersökt möjligheten av att omfördela bemyndigandena kan kommissionen lämna förslag till budgetmyndigheten om överföring från reserven.

Dessutom är det viktigt att nämna de påtagliga ansträngningar som kommissionen gjort för att minska överföringarna av betalningsbemyndiganden. Överföringen från 1995 till räkenskapsåret 1996 uppgår till 136,6 miljoner ecu vilket är att jämföra med 241,7 miljoner ecu 1993.

13.5 Kommissionen delar revisionsrättens och budgetmyndighetens åsikt att överföringarna av bemyndiganden bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

a) För detta ändamål använder den sig redan i enlighet med revisionsrättens förslag i stor utsträckning av överföringar av bemyndiganden inom rubrik 4. Denna möjlighet som förutsätter att det finns bemyndiganden tillgängliga på budgetposten har använts långt utöver vad revisionsrätten rekommenderat, nämligen att minst 10 % av medlen från reserven och minst 15 miljoner ecu skall komma från en omfördelning inom rubrik 4. Genom att ta i anspråk 145 miljoner ecu inom rubrik 4, jämfört med 155 miljoner ecu från reserven, överskred kommissionen 1996 väsentligt de rekommenderade beloppen.

b) För övrigt är det budgetmyndigheten som beslutar om ökning av medlen till humanitärt bistånd. Storleken på reserven är fastställd fram till och med 1999 och en ändring av denna förutsätter en ändring av budgetplanen.

c) Kommissionen fortsätter med att, varje gång reserven utnyttjas, undersöka behovet av åtagandebemyndiganden oberoende av betalningsbemyndiganden.

Dessa åtgärder har emellertid en begränsad effekt och det kan inte uteslutas att kommissionen även i framtiden tvingas föra över bemyndiganden.

Finansiellt samarbete med Asien och Latinamerika (B7-30 och B7-31)

13.6 Sammanslagningen av bemyndiganden under de två sista månaderna 1996 berodde huvudsakligen på behovet av att begränsa bemyndigandena i syfte att frigöra de anslag som behövdes för att täcka Meda-reservens negativa saldo på 200 miljoner ecu. Först i mitten av december 1996 fattade budgetmyndigheten beslut om att inte bevilja denna överföring. Eftersom en betydande andel av anslagen till projekt i Asien och Latinamerika avsatts till att finansiera Meda-reservens negativa saldo blev dessa tillgängliga först under räkenskapsårets två sista veckor. Mer än 117 miljoner ecu avsattes av de anslag som normalt sett är avsedda för dessa geografiska områden. Kommissionen utarbetade och beslutade om projekten och bemyndiganden hade omedelbart kunnat ingås om inte kommissionen hade behövt vänta på budgetmyndighetens beslut. Förslagen var emellertid så väl förberedda att bemyndigandena genomfördes till 100 % före årets slut.

Sydafrika (B7-32)

13.8 13.9 En del av orsakerna till att betalningarna minskat är av tillfällig natur, såsom devalveringen av den sydafrikanska randen som sjönk gentemot ecun med mer än 20 % mellan januari och april 1996 vilket ledde till väsentligt lägre utbetalningar i ecu än förväntat för projektutgifter i rand.

Det huvudsakliga skälet till att betalningarna minskat är emellertid av strukturell natur. Övergången från projekt som drivs av icke-statliga organisationer, vilket var det vanligaste i Sydafrika fram till 1994, till regeringsledda program, vilket sedan dess utgör merparten av åtgärder inom ramen för Europeiska programmet för forskning och utveckling i Sydafrika, har lett till en längre genomförandeprocess och orsakat ett antal administrativa och rättsliga flaskhalsar. Detta har till exempel lett till följande:

- Undertecknandet av finansieringsavtal med den sydafrikanska regeringen har i varje enskilt fall tagit flera månader i anspråk, vilket lett till att genomförandet försenats.

- Under 1995 och 1996 godtog inte den sydafrikanska regeringen systemet med förskottsbetalningar och insisterade på återbetalning av alla projektutgifter.

- Flera projekt har försvårats på grund av meningsskiljaktigheter om anbudsregler och förfaranden.

- Det sättet på vilket projektparterna behandlats ur skattesynpunkt har orsakat svårigheter.

Dessa hinder för att biståndet skall kunna komma till full nytta är mycket vanligt förekommande även i samband med andra biståndsprogram i Sydafrika. De diskuterades grundligt av kommissionen och det sydafrikanska finansdepartementet under 1996 som enades om en lösning på de flesta av dem vid det första årliga samrådet mellan EG och Sydafrika om Europeiska programmet för forskning och utveckling i Sydafrika i mars 1997. De överenskomna lösningarna anges i det första fleråriga vägledande programmet som undertecknades tillsammans med vice finansministern den 14 maj 1997.

Samarbete med Medelhavsländerna (B7-40 och B7-41)

13.13 13.16 Revisionsrätten anger helt riktigt att enligt artikel 36.2 i finansförordningen utgör kommissionens beslut ett utgiftsåtagande. Just de kommissionsbeslut som revisionsrätten ifrågasatte förutsätter emellertid att anslag finns tillgängliga. Detta villkor som är angivet i dessa beslut säkerställer att de medel som kommissionen beviljar för finansiering av projekt är anpassade till tillgången på anslag för 1996 och framtida budgetar. Det valda tillvägagångssättet överensstämmer till fullo med artikel 2 i finansförordningen. Det syftar till att få till stånd en anpassning av den finansiering som avses i kommissionens beslut till användningen av åtagandebemyndiganden i överensstämmelse med de anslag som är tillgängliga och prognoserna för användningen av betalningsbemyndiganden.

På detta sätt lyckades kommissionen verkligen skapa förutsättningar för att använda anslag på sammanlagt 596 miljoner ecu under de första månaderna av budgetåren 1997 och 1998. Detta planerade, tidiga utnyttjande av de anslag som budgetmyndigheten frigjort är en grundläggande förbättring som SEM 2000 (sund och effektiv finansförvaltning) söker uppnå.

I alla relevanta finansieringsavtal ingår dessutom en bestämmelse om att genomförandet av alla projekt är beroende av utrymmet i den årliga budgeten. Den planerade tidsplanen för sådana bemyndiganden som avser ett visst projekt övervakas dessutom noga och utgör grunden för en effektiv planering av den framtida användningen av anslag. På detta sätt iakttas både bokstav och anda i artikel 5.2 i finansförordningen.

Kommissionen följer bestämmelserna för fleråriga åtgärder och iakttar begreppet differentierade anslag enligt finansförordningen. Den har finslipat förfarandet för att säkerställa att villkoren i kommissionens beslut är sådana att principen om sund finansförvaltning iakttas fullt ut.

Kommissionen som dock är medveten om det allmänna problem som revisionsrätten påpekar förbehåller sig möjligheten att se över samtliga bestämmelser inom ramen för en kommande genomgripande omarbetning av finansförordningen. I detta avseende kommer den att beakta de riktlinjer som fastställs av revisionsrätten i dess yttrande 4/97 om sjunde ändringen av finansförordningen.

13.7 Den tilldelning om 3 % som anges i tilläggs- och ändringsbudgeten, även kallad tekniskt och administrativt stöd till programmen, är direkt knuten till de program och projekt som genomförs i mottagarländerna. Följaktligen rör det sig om en ren driftskostnad. Detta är orsaken till att budgetmyndigheten beslutade att de nödvändiga medlen skall ingå i artikel B7-410 i budgeten.

13.8 Kommissionen är medveten om behovet av att öka utbetalningstakten för Meda-programmet. I detta syfte föreslog den sina Medelhavspartners en ramkonvention som anger genomförandeförfaranden för åtgärder som finansieras av Meda. Det faktum att rådet först den 23 juli 1996 antog Meda-förordningen och riktlinjerna för Meda först den 6 december 1996 har hittills oundvikligen haft en negativ inverkan på utbetalningstakten. Följaktligen fanns det endast fyra månader under vilka 372,6 miljoner ecu kunde betalas ut. Under dessa omständigheter var en genomförandegrad på 71 % (264,1 miljoner ecu) det bästa som kunde åstadkommas.

13.9 Kommissionen anser att det sätt på vilket gemen-skapens finansiering av den palestinska myndigheten genomförts på inte bara är effektivt utan även överensstämmer med de krav som anges i finansförordningen. Kommissionen har sökt behålla rätten att granska räkenskaperna för projekt som finansieras av gemenskapen såsom förklaras i dess svar (punkt 11.50) på revisionsrättens anmärkning i dess årsrapport för 1995.

INFORMATIONSTEKNIK OCH INFORMATIONSSYSTEM FÖR FÖRVALTNINGSANALYS

Utveckling av MIS

13.22 13.32 Revisionsrättens anmärkning är riktig. Följande aspekter bör ändå beaktas eftersom de i hög grad belyser de tidigare förhållandena:

- De informationstekniska resurser som överfördes till generaldirektorat IB när det inrättades i oktober 1995 var minimala och utgjordes endast av tre tjänstemän (två tjänstemän i kategori B och en i kategori C). Generaldirektorat IB:s IRM (handläggare av informationstekniska resurser) utsågs först i december 1996.

- Under 1996 inrättades gradvis direktorat E (Finanser och resurser). Denna process slutfördes först i januari 1997. Emellertid vidtogs ett antal förhållningsåtgärder, inbegripet fastställande av behörighet och ansvar vad gäller införande av data och konstruktion av en förenklad version av det administrativa informationssystemet.

På grund av personalbristen var det omöjligt att tidigare utarbeta en klar och övergripande strategi. Dessutom var informationssystemets tekniska nivå inte tillräckligt avancerad för att det komplexa administrativa informationssystemet skulle kunna fungera väl. Stora ansträngningar görs för att uppgradera utrustningen och 150 persondatorer skall bytas ut 1997 och lika många 1998. Målet är att alla persondatorer skall ha Pentiumprocessorer i slutet av 1998. Dessutom kommer generaldirektorat IB att börja övergå till kommissionens nya standard-operativsystem (Windows NT) 1997.

Kontraktet av den 9 december 1992 avseende det administrativa informationssystemet täcks av två bemyndiganden för odifferentierade anslag, ett för datastöd och ett för analys, vilka båda skulle levereras före den 31 december 1993. I brev av den 26 januari 1993 till leverantören begärde kommissionen att arbetet skulle påskyndas och bekräftade att motsvarande betalningar skulle erläggas före 1993 års slut. Betalningarna uppgick till sammanlagt 90 % av kontraktets värde och resterande 10 % (51,212 ecu) bortföll.

Eftersom leverantören levererat det väsentligaste och inte framlade någon faktura för det slutliga beloppet godkände kommissionen aldrig formellt att projektet slutförts. Det faktiska innehållna beloppet, dvs. de 10 % som inte betalades, motsvarade det belopp som täcktes av bankgarantin och som bortföll.

Den huvudplan som avses i punkt 13.30 har utarbetats av kommissionen och analyserats och sammanställts av handläggare av informationstekniska resurser på generaldirektorat IB. Såsom påpekats av revisionsrätten var generaldirektorat IB först i slutet på 1996 organiserat på ett sådant sätt att det kunde lämna fullständiga förlag på området informationsteknologi.

Kommissionen har vidtagit följande åtgärder med avseende på revisionsrättens rekommendationer:

a) Insatser har gjorts för att utvidga IRM-gruppen som nu består av en tjänsteman i kategori A, två i kategori B, två i kategori C, och två konsulter med fem externa experter till sitt förfogande. Det måste medges att den emellertid ännu inte når upp till önskad nivå.

b) och c) En expert har rekryterats för att genomföra en studie om strategisk planering avseende informationshantering som kommer att ta ungefär sex månader. Arbetet inleddes i maj 1997. Denna studie kommer att ge en överblick av generaldirektorat IB:s behov vad gäller informationsteknik och undersöka hur befintliga tillämpningar kan uppfylla dessa behov. Dessutom har kontrakt ingåtts med ytterligare tre konsulter som skall dokumentera det befintliga administrativa informationssystemet, stabilisera det och fullfölja de ekonomiska aspekterna.

d) Revisionsrättens rekommendationer har beaktats.

FONDO ESPECIAL DE PROMOCION DE LAS EXPORTACIONES DE HONDURAS Y NICARAGUA (FEPEX) (DEN SÄRSKILDA FONDEN FÖR FRÄMJANDE AV EXPORT FRÅN HONDURAS OCH NICARAGUA)

13.33 13.53 Kommissionen instämmer till stor del i revisionsrättens anmärkningar som bekräftas av de revisioner som kommissionen genomfört. De brister som konstaterats beror till stor del på projektets nyskapande natur. Kommissionen håller på att se över de brister som konstaterats och vidta åtgärder för att minimera de negativa verkningarna härav.

På det strategiska planet har uppgiften att upprätta ett finansieringsavtal och därtill hörande kontrakt samt ansvaret för den ekonomiska förvaltningen av projekten skilts från de enheter som är ansvariga för policyfrågor och den tekniska uppföljningen av projekt. I överensstämmelse med SEM 2000-rekommendationerna ledde de organisatoriska åtgärderna till skapandet av ett direktorat för finanser och resurser inom generaldirektorat IB. Detta direktorat inledde sin verksamhet i september 1996.

Vad gäller det praktiska planet har det finansieringsavtal som revisionsrätten hänvisar till setts över och den ändrade versionen har undertecknats av bägge parter. Kommissionen håller på att inleda en undersökning för att undersöka alternativ för att förbättra de regionala finansinstitutens effektiviteten. Den utökade räkenskapsgranskning som genomförts av kommissionen kommer att användas vid fastställandet av de belopp som skall tas från eller läggas till rörelsekapitalet. Räkenskapsgranskningen kommer även att hjälpa BCIE (Banco Centroamericano de Integration Economica) att säkerställa fullständig öppenhet och ansvar för att rapportera hur rörelsekapitalet använts, särskilt med avseende på förskott på lån, gåvobistånd och inkomster. Samtidigt har kommissionen genom att utfärda ett skuldebrev på uppskattningsvis 30 miljoner ecu erkänt att det är rörelskapitalet som skall belastas. Det faktiska beloppet kan variera beroende på upplupen ränta minus beviljat gåvobistånd.

Redovisning av kreditlimiter

13.50 Kommissionen instämmer i riktigheten av revisionsrättens anmärkning enligt vilken de medel som utbetalas av kommissionen inte kan bokföras som slutgiltiga budgetbetalningar med hänsyn dels till att BCEI är en finansiell intermediär, dels till instrumentets natur i samband med lånetransaktioner. Den centrala revisionsavdelningen har lovat att tillsammans med den utanordnande avdelningen undersöka hur detta instrument på bästa sätt kan presenteras i kommissionens balansräkning.

Slutsatser

13.54 a) Utvärderingsrapporten om FEPEX visar på en stadig, om än långsam, förbättring av de nuvarande bristerna.

Kommissionen planerar möjliga lösningar för en effektivare förvaltning av projektmedlen, med eller utan BCIE. Såsom revisionsrätten noterar i punkt 13.55 avser kommissionen genomföra en undersökning av dessa lösningar 1997.

Anbudsförfarandet har inletts och det slutliga resultatet bör föreligga i november. Om BCIE ersätts av ett annat finansinstitut skulle det andra tillägget i finansieringsavtalet möjliggöra detta.

För närvarande genomförs en extern revision för att kontrollera BCIE:s tillämpning av det andra tillägget. På grundval av resultatet av revisionen kommer kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att BCIE framlägger både regelbundna rapporter och finansieringsöversikter för projektet samt årliga reviderade finansieringsöversikter.

b) Kommissionen ansluter sig till revisionsrättens rekommendation.

Kommissionen kommer att med BCIE att diskutera om storleken på de belopp som skall återkrävas av banken till följd av bristande kontroll av outnyttjade medel och oriktiga uttag av förvaltningsavgifter för avkastningen på investerade medel.

c) Enligt det nya finansieringsavtalet skall delegationen i ännu högre utsträckning delta i den löpande uppföljningen av projekten genom inrättandet av en kommitté bestående av delegationen, BCIE och förvaltningsenheten som regelbundet skall övervaka programmet och dess genomförande.

Kommissionen kommer att i enlighet med revisionsrättens önskan ta upp fordran i balansräkningen av den 31 december 1997.

ÖVERGÅNGSLÅN

13.56 13.64 Kommissionen har tagit del av revisionsrättens anmärkningar om kortfristiga lån och att dessa bör undvikas utom i undantagsfall. Man enades om att utanordnaren tillsammans med styrekonomen skall besluta om beviljande av kortfristiga lån. Utanordnaren kommer att undersöka de bakomliggande faktorerna till tidigare kortfristiga lån.

Med avseende på revisionsrättens slutsats noterar kommissionen följande:

a) Genom SEM 2000 vidtog kommissionen åtgärder för att förbättra de interna förfarandena.

b) Kommissionen har utfärdat instruktioner till delegationens och huvudkontorets personal för att säkerställa att kortfristiga lån endast utgör en undantagsåtgärd.

>Plats för tabell>

Tabell 13.2 - Budgetens genomförande per utgiftsområde

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

Nya åtaganden 1996

(miljoner ecu)

Betalningar 1996

(miljoner ecu)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

KAPITEL 14(511*) Åtgärder för stöd till länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna (före detta Sovjetunionen) och Mongoliet

14.0 Innehållsförteckning Punkt

Inledning 14.1 - 14.4

Genomförande av budgeten 14.5 - 14.34

Genomförande av Phare-programmet 14.18 - 14.23

Genomförande av Tacis-programmet 14.24 - 14.25

Ekonomiskt samarbete med de republiker som utgjorde delar av före detta Jugoslavien 14.26 - 14.31

Slutsats 14.32 - 14.34

Iakttagelser avseende åtgärderna inom jordbrukssektorn i länderna i Central- och Östeuropa och i de nya oberoende staterna 14.35 - 14.97

Planering av kommissionens interventionsåtgärder 14.40 - 14.52

Program för stöd till jordreformen 14.53 - 14.58

Omstrukturerings- och privatiseringsprogram 14.59 - 14.65

Utvecklingsstöd till privata jordbrukare 14.66 - 14.73

Stimulans av investeringar inom jordbruksindustrisektorn 14.74 - 14.81

Kreditlimiter 14.82 - 14.88

Slutsats 14.89 - 14.96

INLEDNING

14.1 Europeiska unionens (EU:s) samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna i före detta Sovjetunionen samt Mongoliet syftar till att stödja den ekonomiska reformprocessen och införandet av demokratiska institutioner. I vissa länder i Central- och Östeuropa(512) är EU:s interventionsåtgärder ett led i den politik för att förbereda deras anslutning till unionen som fastställts vid Europeiska rådets möten.

14.2 Gemenskapens stöd kanaliseras till länderna i Central- och Östeuropa, sedan 1989 främst via Phare-programmet(513) (B7-50), och till de nya oberoende staterna och Mongoliet via Tacis-programmet(514) (B7-52), som startade 1990. Phare-programmet omfattar såväl tekniskt bistånd som investeringar, och förvaltningen av programmet decentraliseras mer och mer. Tacis-programmet däremot är huvudsakligen inriktat på tekniskt bistånd, och förvaltningen är fortfarande centraliserad. Inom kärnsäkerhetssektorn inbegriper det även investeringsutgifter.

14.3 I tabell 14.1 presenteras de åtgärder som finansieras under budgetrubrik B7-5 "Samarbete med länder i Central- och Östeuropa och de oberoende staterna i före detta Sovjetunionen" samt det humanitära biståndet till samma länder (B7-21). Därtill kommer livsmedelsbistånd, som framför allt finansieras av Europeiska ut-vecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), med motpartsmedel som genereras av program för varuleveranser samt med lån som kommissionen beviljar länderna i Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna som makrofinansiellt stöd. Vissa av dessa länder får också lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) eller från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).

14.4 Det decentraliserade systemet för genomförande av Phare-programmet och Tacis-systemets sätt att fungera i Ukraina har behandlats i särskilda rapporter(515), varför revisionsrätten i detta kapitel analyserar genomförandet av budgeten 1996 och underställer den budgetansvariga myndigheten en övergripande utvärdering av Phare- och Tacis-åtgärderna inom jordbrukssektorn.

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

14.5 Det framgår av tabell 14.1 att utnyttjandegraden för de slutgiltiga anslagen under rubrik B7-5(516) under budgetåret 1996 var 99,8 % för åtaganden och 81,5 % för betalningar. De mest påfallande förändringarna av anslagen under budgetåret visas i tabellerna 14.2.1 och 14.2.2.

14.6 Vad beträffar åtaganden, har budgetrubrikerna Phare och Tacis från första början kännetecknats av nästan maximala utnyttjandegrader. Detta betyder inte för den skull att programmen genomförs omgående. Oftast ingås avtalen nämligen först flera månader efter bokföringen av åtagandena. Tabellerna 14.3.1 14.3.4 ger en översiktlig framställning av de åtaganden som återstod att reglera vid utgången av budgetåren 1990 1996 (se punkt 14.13).

14.7 I fråga om betalningsbemyndiganden är genomförandegraden 82,9 % för Phare-programmet och 92,4 % för Tacis-programmet. Dessa genomförande-grader har räknats fram efter nettosänkningar av ursprungliga betalningsbemyndiganden på totalt 179,2 miljoner ecu(517):

a) Phare (B7-500): 49,8 miljoner ecu, eller 5,2 % av de ursprungliga anslagen.

b) Gränsöverskridande samarbete (B7-502): 89,68 miljoner ecu, eller 55,7 % av de ursprungliga anslagen.

c) Tacis (B7-520): 26 miljoner ecu, eller 6,1 % av de ursprungliga anslagen.

d) Skydd för miljö, natur och folkhälsa (B7-521): 19 miljoner ecu, eller hela de ursprungliga anslagen.

14.8 De indragna betalningsbemyndigandena har delvis använts för att förstärka anslagen för betalningar till humanitärt bistånd under rubrikerna B7-214 (en höjning från 90 till 180 miljoner ecu) och B7-215 (från 34 till 57,8 miljoner ecu).

14.9 Två budgetrubriker kännetecknas av lågt utnyttjande av respektive betalningsbemyndiganden: 15 % för stödet till återuppbyggnad av före detta Jugoslavien (B7-54) (se punkt 14.26) och 40 % för det gränsöverskridande samarbetet med Phare-länderna (B7-502). 1996 är det första budgetåret för genomförande av stödet till återuppbyggnad av före detta Jugoslavien och det tredje för det gränsöverskridande samarbetet.

14.10 I juli 1996 antog den budgetansvariga myndigheten en tilläggs- och ändringsbudget nr 1(518) för Phare- och Tacis-programmen, som innebar en ram för täckningen av programmens administrativa kostnader. Denna bestämmelse är i hög grad inspirerad av "minibudget"-bestämmelsen. Därmed skall de belopp som tas från programmens finansieringsanslag för att "tillhandahålla tekniskt stöd och täcka därmed sammanhängande administrativa utgifter till ömsesidig fördel för kommissionen och partnerskapsländerna"(519) numera begränsas till 2 % av Phare-anslagen och 3,5 % av Tacis-anslagen. För detta ändamål bokfördes den 31 december 1996 ett samlat åtagande på 15,6 miljoner ecu av Phare-programmets anslag. Det rörde sig om utgifter till stöd för administrationen vid kommissionens avdelningar (övervakning av program) och bibehållandet av detta preliminära åtagande efter den 31.12.1996 strider mot bestämmelserna i artikel 36 i budgetförordningen(520) och i artikel 54 i bestämmelserna för genomförandet(521) av samma förordning. I själva verket existerade vid detta datum inget utgiftsåtagande mot tredje part eftersom ingen överenskommelse och inget avtal ingåtts. Inget åtagande av detta preliminära slag bokfördes dock avseende Tacis-anslagen 1996.

14.11 Analysen av de åtaganden som inte täcktes av avtal vid slutet av budgetåret visar att dessa har en tendens att öka i absoluta tal, både för Phare och för Tacis, även om deras relativa värde stadigt minskar (se tabell 14.4.1). Detta förhållande visar att kommissionens avdelningar med oförändrade förvaltningsresurser bara kan klara situationen om gemenskapens interventionsåtgärder i Phare- och Tacis-länderna förändras. Den inriktning som planeras av kommissionen och som innebär att större Phare-projekt kommer att prioriteras i framtiden skulle kunna medföra en förbättring (se punkt 14.38).

14.12 Sedan 1992 växer också regelbundet beloppet vad gäller de åtaganden som återstår att reglera (se tabell 14.4.2).

14.13 När en finansieringsöverenskommelse som undertecknats inom ramen för ett program löper ut(522), förfaller de anslag för vilka åtaganden gjorts men som inte lett till avtal och dessa åtaganden skall dras tillbaka. 1996 uppgick de tillbakadragna åtagandena inom Phare-programmet endast till 4,2 miljoner ecu, därav 3,1 miljoner ecu avseende avvecklade avtal med EBRD. Vad beträffar Tacis-programmet, uppgår de tillbakadragna anslagen till 0,57 miljoner ecu.

14.14 För att få ett begrepp om den verkliga omfattningen av de åtaganden som återstod att reglera vid utgången av budgetåret 1996 granskades ett hundratal av de sexhundra ännu oavslutade Phare- och Tacis-transaktioner som påbörjats mellan 1990 och 1994. Drygt ett femtiotal av dessa transaktioner, som hade inletts mer än två år tidigare, uppvisade vid utgången av 1996 ett saldo som helt eller delvis borde ha dragits tillbaka. De belopp som därmed omotiverat har fått stå kvar i räkenskaperna uppgick till cirka 41 miljoner ecu enbart för det granskade stickprovet. Dessa åtaganden, som inte längre har något berättigande, leder till en artificiell ökning av de utestående åtaganden (backlog) som kommissionen anser sig delvis böra överföra till nya åtgärder (KOM(97) 112/8 av den 18 mars 1997, s. 9). Med ledning av revisionsresultaten kan man uppskatta att det sammanlagda beloppet av de åtaganden inom Phare- och Tacis-programmen som inte längre hade något berättigande vid utgången av 1996 överstiger hundra miljoner ecu, med hänsyn till att analysen avsåg programmen och inte de löpande avtalen.

14.15 De främsta skälen till att man har övervärderat de åtaganden som återstår att reglera är följande:

a) Vissa program som löpt ut där samtliga finansier-ingsanslag inte hade omsatts i avtal avslutades inte i räkenskaperna vid löptidens utgång.

b) Saldona för avtal som löpt ut och där budgetarna inte utnyttjats i sin helhet drogs inte tillbaka.

c) I sju program användes räntan på de insatta medlen, vilket medförde att budgetarna inte utnyttjades helt, medan dock de planerade insatserna genomfördes i sin helhet.

14.16 På grund av den höga personalomsättningen vid kommissionens centrala avdelningar fanns det inte längre någon av GD IA särskilt utsedd person som ansvarade för uppföljningen av flera program från åren 1990 1992. Därmed följdes transaktionerna inte upp, och avslutades inte i räkenskaperna.

14.17 I början av 1997 inledde de ekonomiska avdelningarna vid GD IA avslutningen av vissa program. För att detta arbete skall leda till resultat inom rimlig tid, borde man dock systematiskt låta de geografiska avdelningar som sköter handläggningen av programmen ansvara för avslutningsarbetet.

Genomförandet av Phare-programmet

14.18 Av de åtaganden på 1 029 miljoner ecu som gjordes inom ramen för Phare-programmet 1996 (B7-500) hänför sig 155 miljoner ecu (15 %) till återuppbyggnadsinsatser i före detta Jugoslavien (Bosnien och Hercegovina och före detta jugoslaviska republiken Makedonien). Detta stöd liknar det som finansieras utifrån kapitel B7-54, där åtagandebemyndigandena uppgick till 98 miljoner ecu. Genom att transaktionerna splittras upp på två olika kapitel, försvåras en övergripande uppföljning.

14.19 Inom ramen för Phare-programmet betalas förskott till programförvaltningsenheterna (PFE) i mottagarländerna. Räkenskapsmässigt jämställer kommissionen dessa förskott med slutgiltiga utgifter, vilket strider mot bestämmelserna i artikel 111 i budgetförordningen och vilket leder till att utnyttjandet av betalningsbemyndiganden ökar. De utbetalda förskotten bokförs inte som sådana i kommissionens räkenskaper, vilket gör att dess centrala avdelningar inte känner sig föranledda att utöva den kontroll som skulle krävas över dessa höga belopp(523).

14.20 Med början i februari 1996 drabbades Bulgarien av en större bankkris, och drygt ett dussin kreditinstitut tvingades inställa betalningarna. De medel som satts in av de olika programförvaltningsenheterna hos dessa tre insolventa institut uppgick till cirka 9,1 miljoner ecu i november 1996. Summan återstod att inkräva i juni 1997.

14.21 Enligt det Phare-ramavtal som ingåtts med den bulgariska regeringen skall den senare vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera slutförandet av transaktionerna och därmed också säkerheten för de förskotterade medlen. Därför borde kommissionen, åtminstone som en säkerhetsåtgärd, rikta betalningskrav mot regeringen (artikel 28.2 i budgetförordningen) avseende alla de medel som är låsta.

14.22 Kommissionen har föranletts ta medel från ett program för att kunna betala belopp som förfaller för ett annat program vars medel berördes av bankernas bristande betalningsförmåga. Detta förfaringssätt strider mot principen om anslagens specifika karaktär, i och med att det innebär att två finansieringskällor används för en och samma transaktion. Allmänt sett borde ett förskott som görs från ett program till ett annat program bokföras särskilt i kommissionens räkenskaper och underställas controllern och kommissionens räkenskapsförare för skriftligt godkännande. Så skedde inte här. I stället för att ta till konstgrepp för att täcka likviditetsförluster borde kommissionen ha gjort ett nytt anslagsåtagande för att betala de belopp avtalsparterna hade att fordra, i väntan på en reglering av transaktionen genom den (hypotetiska) inkasseringen av den fordran som nämns i punkt 14.21 ovan.

14.23 När medlen togs i anspråk borde kommissionen också ha utställt ett betalningskrav enligt bestämmelserna i artikel 28 i budgetförordningen för att möjliggöra bokföringsmässig uppföljning av ärendet. Enligt kommissionen uppgick detta extraordinära förskott till 899 198 ecu och gällde transportprogrammet.

Genomförandet av Tacis-programmet

14.24 Den nya Tacis-förordningen antogs på ett sent stadium, den 25 juni 1996, vilket påverkade ianspråkstagandet av anslagen för åtaganden (tabell 14.1). För större delen av anslagen gjordes åtaganden först i december 1996, varför andelen ingångna avtal i 1996 års program var mycket lågt (8,1 %), även om förseningarna på detta område var påtagliga redan i slutet av 1995(524).

14.25 Upphandlingen av reservdelar till olika kärnkraftverk i de nya oberoende staterna lades av kommissionen ut på underleverantörer. Enligt avtalen skall räntorna på de förskott underleverantörerna får antingen återbetalas till kommissionen när respektive program har slutförts eller läggas till de disponibla beloppen för anskaffning av reservdelar. Per den 31 december 1996 hade kommissionen varken utställt betalningskrav på de belopp den hade att fordra (cirka 200 000 ecu) eller bokfört de belopp som skulle återföras till programmen, cirka 1 435 000 ecu (se punkt 14.27).

Ekonomiskt samarbete med de republiker som utgjorde delar av före detta Jugoslavien

14.26 De särskilda återuppbyggnadsåtgärderna (B7-54) fick en mycket långsam start, och för över 50 % av anslagen gjordes åtaganden i sista stund i december 1996. Trots att förskott på 7,7 miljoner ecu betalades ut under sista kvartalet 1996, var genomförandegraden för betalningsbemyndigandena knappt mer än 15 %. För de första sex månaderna 1997 är situationen fortsatt oroande eftersom den 15 juli 1997 endast 1,3 % av 215 miljoner ecu i betalningsbemyndiganden som ägnats åt återuppbyggnadsarbete i f.d. Jugoslavien(525) hade utnyttjats. I november 1996 avbröts programmet (B7-500) för grundläggande bistånd (utrustning och förnödenheter), som finansierades av Phare med 125 miljoner ecu, eftersom man riskerade att förlora kontrollen över distributionen av produkterna och eftersom programmet inte i tillräcklig utsträckning bidrog till att få flyktingarna att återvända hem. Det resterande belopp som inte användes för inköp av förnödenheter (eller 42,5 miljoner ecu) anslogs till återuppbyggnadsprojekt som skulle genomföras 1997.

14.27 Kommissionen uppdrog åt två underleverantörer att ansvara för inköpen av förnödenheter avsedda för Bosnien och Hercegovina och betalade dem förskott. Förskotten gav ränta, och denna uppgick till nära 860 000 ecu per den 31.12.1996. Dessa belopp, som lades till programmedlen bokfördes inte i kommissionens räkenskaper. För att inte undgå budgetkontrollen borde de betraktas som belopp som de facto använts på nytt, och i likhet med de transaktioner som avses i artikel 27.2 i budgetförordningen borde de bokföras på avräkningskonton, så att inkomster och utgifter i samband med transaktionerna kan följas upp. Det är kommissionens skyldighet att införa ett genomblickbart förfarande för bokföring och kontroll av dessa transaktioner.

14.28 Eftersom återuppbyggnadsstödet inte kunde tas i anspråk enligt planerna 1996, bibehöll kommissionen sina humanitära biståndsåtgärder på en hög nivå i regionen (187 miljoner ecu mot 235 miljoner ecu 1995). Den åberopade för övrigt det fortsatta humanitära biståndet för att motivera det uttag på 42 miljoner ecu som gjordes från Phare-anslagen i slutet av 1996.

14.29 I början av 1996 öppnade kommissionen ett representationskontor i Sarajevo. En av kontorets viktigaste uppgifter var att ansvara för uppföljningen av det grundläggande biståndet för strukturomvandling till Bosnien och Hercegovina (B7-500). Eftersom anslagen under budgetrubrik A inte räckte för att täcka kontorets administrativa utgifter, tog kommissionen för detta ändamål ut 279 133,17 ecu från de programmedel som var avsedda för grundläggande bistånd. Denna transaktion föranleder två påpekanden.

14.30 Det är oacceptabelt att kommissionens kontor i Sarajevo fick sina löpande utgifter finansierade med programmets operativa medel. Uppföljningen i detalj av genomförandet av programmet ombesörjdes nämligen redan i Sarajevo av kontaktpersoner vid de två företag som ansvarade för anskaffningen av materiel och utrustning. Dessa båda team utökades senare med ett tredje från en tillsynsbyrå med uppgift att kontrollera leveranserna och installationen av materielen och utrustningen. Därmed fullgjorde kommissionens kontor i Sarajevo uppgifter som gick långt utöver ramen för genomförandet av det grundläggande biståndsprogrammet.

14.31 I stället för att redan i januari 1996 upprätta en ordning med förskottskonton enligt bestämmelserna i artikel 54 i budgetförordningen(526) och artikel 82 91 i bestämmelserna för genomförandet av denna förordning(527) bad kommissionen de båda företag den hade låtit ansvara för inköpen av förnödenheter avsedda för Bosnien och Hercegovina att direkt till representationskontoret i Sarajevo betala de belopp det senare behövde för sina administrativa kostnader. Mellan januari och juni 1996 fungerade det införda systemet i strid mot bestämmelserna eftersom utgifterna inte godkändes i förväg och reglerades under överinseende av controllern och kommissionens räkenskapsförare.

Slutsats

14.32 Även om utnyttjandegraden av Phare- och Tacis-programmens bemyndiganden för åtaganden är hög, har förseningarna vad gäller ingående av avtalen på nytt ökat 1996, vilket visar på kommissionens svårigheter att omsätta budgetårets programbeslut i fasta juridiska åtaganden. Vidare överskattas de åtaganden som återstår att reglera vid budgetårets utgång (se punkterna 14.11 14.17).

14.33 Vad beträffar bemyndiganden för betalningar, utnyttjas de inte i full utsträckning trots de överföringar som gjordes under budgetåret för att sänka de ursprungliga anslagen (se punkterna 14.7 14.9). Kommissionen bör se över förfarandena för utarbetande av budgeten, så att dessa förfaranden närmare anknyter till de faktiska transaktionerna i de olika mottagarländerna.

14.34 Vad gäller likviditetsförvaltningen bör det, på vilket sätt betalningarna än bokförs, åligga kommissionens räkenskapsförare att bättre övervaka de förskott som är insatta på konton i mottagarländerna (se punkterna 14.19 14.23), de förskottskonton som kan dölja sig inom de operativa programmen (se punkterna 14.29 14.31) och räntorna på de förskott som utbetalats till vissa mellanhänder (se punkterna 14.25 14.27). På grund av den rörelsefrihet det medger kräver det nya förfarande som skapats genom tilläggsbudget nr 1/96 en alldeles särskild uppmärksamhet från såväl räkenskapsförarens som controllerns sida (se punkt 14.10).

IAKTTAGELSER AVSEENDE ÅTGÄRDERNA INOM JORDBRUKSSEKTORN I LÄNDERNA I CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA OCH I DE NYA OBEROENDE STATERNA

14.35 I länderna i Central- och Östeuropa samt i de nya oberoende staterna har jordbruksproduktionen minskat ganska påtagligt sedan 1990. Orsakerna till detta är både interna och externa. Bland de interna orsakerna kan nämnas låg inhemsk efterfrågan, otillräckliga investeringar, ökade faktorkostnader och jordbrukens struktur. Bland de externa orsakerna märks, förutom de ogynnsamma klimatförhållandena 1992, 1993 och 1996, förlust av utländska marknader och konkurrens från importerade bearbetade produkter(528).

14.36 I tabellerna 14.5.1 och 14.5.2 lämnas några generella uppgifter som gör det möjligt att bedöma jordbrukets omfattning och utveckling i länderna i Central- och Östeuropa och i de nya oberoende staterna under de senaste åren.

14.37 I de flesta av dessa länder står jordbruket trots allt för en betydande del av den ekonomiska aktiviteten. Vid de revisionsuppdrag som genomfördes i tio av de aktuella länderna under tiden april 1995 till december 1996 ägnades därför revisionen i stor utsträckning åt transaktionerna inom jordbrukssektorn. Mellan 1990 och 1996 har Phare-och Tacis-programmen satsat 497 miljoner ecu respektive 280 miljoner ecu på denna sektor, eller 7,5 % respektive 10,1 % av åtagandena enligt programmen.

14.38 För att man skulle få fram sektorsindelade slutsatser grupperades iakttagelserna vid revisionen beroende på de olika typerna av interventionsåtgärder från kommissionens sida. Detta var möjligt eftersom, vad beträffar Phare, enbart program godkända mellan 1990 och 1994 granskades. Till och med 1994 var nämligen tillvägagångssätten inom Phare och Tacis jämförbara, och det var först från och med 1995 års program, som började genomföras 1996, som Phare-transaktionerna inriktades på förberedelserna för ländernas anslutning till unionen. Från och med 1997 torde omläggningen av Phare-programmet accentuera skillnaderna mellan detta program och Tacis-programmet. Principen att insatserna skall styras av efterfrågan kommer nämligen att lämna plats för en metod inriktad på anslutningen till unionen, större projekt kommer att prioriteras och decentraliseringen av förvaltningen kommer att öka till förmån för ansökarländerna. Kommissionen räknar med att 30 % av åtgärderna kommer att avse utveckling av institutionernas kapacitet och 70 % större infrastrukturprojekt.

14.39 Tabellerna 14.6.1 och 14.6.2 visar åtagandena för stöd till jordbruket och jordreformen i länderna i Central- och Östeuropa mellan 1990 och 1996 och till jordbrukssektorn i de nya oberoende staterna mellan 1991 och 1996. Det är med förvåning man konstaterar att kommissionen, trots att den ansvarar för samordningen av stödet från G24-länderna inte har några uppgifter om omfattningen av stödet från de olika givarna uppdelat på industri-, jordbruks- eller tjänstesektorn. I fråga om länderna i Central- och Östeuropa vet kommissionen till exempel att det sammanlagda stödet från G24-länderna till jordbrukssektorn under perioden 1990 1995 uppgick till 1 553 miljoner ecu (hälften gåvobistånd och hälften lån), men den känner inte till fördelningen per mottagarland. Vidare kan man notera att stödet till jordbrukssektorn som ju är livsviktig för en majoritet av befolkningen inte utgjorde mer än 1,8 % av det totala stödet (86 234 miljoner ecu) till dessa länder. Hur skall man kunna samordna stödet på förhand, om man inte känner till dess omfattning ens i efterhand (se tabell 14.7).

Planering av kommissionens interventionsåtgärder

14.40 Phare- och Tacis-programmens grundförordningar kräver att man vid valet av åtgärder bland annat skall beakta varje mottagarlands prioriteringar. Detta förklarar skillnaderna mellan kommissionens tillvägagångssätt från ett land till ett annat.

14.41 De årliga finansieringsanslagen till mottagarländerna är beroende av deras absorptionsförmåga, kvaliteten på de föreslagna projekten och sedan 1995 på deras fleråriga vägledande program. Eftersom absorptionsförmågan bedöms utifrån genomförandegraden av tidigare projekt, kan vissa åtgärder skjutas upp om kommissionen längre tillbaka har antagit program som var illa anpassade till de lokala förhållandena och där genomförandet drar ut på tiden. På grund av svårigheterna vid genomförandet av de tidigare Phare-programmen erhöll jordbrukssektorerna i Bulgarien (1993 och 1994) och i Albanien (1995) inte någon ny finansiering.

14.42 Phare-programmens finansieringsöverenskommelser är ofta opreciserade och fastslår inte klart vilka mål som skall uppnås. Detta fenomen har likaledes tagits upp av revisionsrätten i dess särskilda rapport nr 3/97 om det decentraliserade systemet för genomförande av Phare-programmet(529). Ett projekt avseende kunskapsöverföring på jordbruksområdet i Albanien finansierades därmed inom ramen för 1992 och 1993 års program (avtal på 0,3 miljoner ecu i april 1996), utan att projektet överhuvudtaget nämnts i 1992 års överenskommelse, medan 1993 års överenskommelse inte innehöll något specifikt finansieringsanslag.

14.43 När interventionsåtgärderna inleddes i de nya oberoende staterna, hade kommissionen inte exakt kännedom om de lokala förhållandena. De första projekten bestod därför i undersökningar rörande hela livsmedelskedjan (produktion, bearbetning och distribution). Dessa undersökningar uppskattades inte alltid av mottagarna, som ännu inte var medvetna om behovet att förbättra förvaltningsmetoderna utan snarare väntade sig konkreta investeringar.

14.44 Från och med 1993 inriktade kommissionen sina program mer på insatser för att ändra förvaltningsmetoderna, bland annat genom pilotåtgärder vid företag och lokala förvaltningar. Dock stötte den på politiska hinder i vissa länder, som Vitryssland och Turkmenistan. För att höja spannmålsproduktionen i det senare landet finansierade man till exempel 1995 1996 ett agronomiskt forskningsprojekt (1,5 miljoner ecu) utan att kunna angripa de verkliga problemen, som orsakades av frånvaron av ekonomiska reformer. Den typen av projekt är inte i linje med Tacis målsättning att hjälpa mottagarstaterna att genomföra de ekonomiska reformer som krävs för införande av marknadsekonomi.

14.45 För att anpassa jordbruks- och jordbruksindustrisektorerna till en marknadsekonomi försökte kommissionen inrätta stödenheter i Bulgarien, i Rumänien och i flertalet oberoende stater för att utforma principer och strategier för jordbruket. När dessa enheter placerades vid jordbruksministerierna, blev deras inverkan begränsad, eftersom vid tidpunkten för de första programmen dessa jordbruksministerier bara var exekutiva instanser utan befogenhet att föreslå nya ekonomiska riktlinjer. Från och med 1995 har kommissionen tagit större hänsyn till strukturella förhållanden, såsom ett pågående projekt i Uzbekistan visar (se punkt 14.49).

14.46 I Kazakstan (0,9 miljoner ecu) uppskattades i allmänhet de västerländska konsulternas rekommendationer, men de genomfördes sällan i praktiken. I Kirgizistan (1,3 miljoner ecu) tvekade jordbruksministeriet 1996 att följa de tekniska konsulternas råd, eftersom man ansåg att utformningen av den nationella jordbrukspolitiken var en alldeles för känslig fråga. I Turkmenistan skulle en grupp ekonomiska analytiker utarbeta reformstrategier, men man lyckades inte stationera den vid jordbruksministeriet. Projektet (3,7 miljoner ecu), som antogs av kommissionen 1993 och avslutades i mars 1996 av tekniska experter från väst, fick endast begränsade effekter på grund av jordbruksministeriets väsentligen kommersiella och administrativa roll.

14.47 Ett Tacis-projekt i Ukraina 1995 1996 (5,4 miljoner ecu), som skulle hjälpa myndigheterna att anpassa sin lagstiftning på jordbruks- och jordbruksindustriområdet, visade sig alltför ambitiöst, och tillräcklig vikt lades inte vid kunskapsöverföring. I samförstånd med de nya politiska myndigheterna lade man om kursen och koncentrerade sig på några få prioriterade områden tjugo månader efter start(530).

14.48 1995 tillsatte kommissionen en grupp tekniska konsulter för begränsad tid (0,2 miljoner ecu) vid jordbruksministeriet i Vitryssland för att sprida kännedom om ett pilotprojekt som visade att en omstrukturering av kolchoserna var genomförbar (se punkt 14.61). På grund av det politiska motståndet mot reformer fullföljdes inte konsultverksamheten.

14.49 Den konsultgrupp som 1995 stationerades av kommissionen i Uzbekistan (1,6 miljoner ecu), och som också fungerar som förmedlare av de erfarenheter på fältet som gjorts vid andra Tacis-projekt, upprättade däremot goda kontakter med de berörda förvaltningarna och skaffade sig därmed god trovärdighet. De tekniska konsulterna har visat prov på flexibilitet vid genomförandet av det program som överenskommits med kommissionen för att kunna tillgodose de nationella myndigheternas mest angelägna önskemål. De strävar dessutom efter att bilda en lokal grupp bestående av tjänstemän i organ med anknytning till jordbrukssektorn, som på medellång sikt borde kunna ta över efter de västerländska konsulterna.

14.50 Inom ramen för jordbruksavsnittet (5 miljoner ecu) av ett Phare-program i Rumänien 1991 skulle bland annat en stödenhet inrättas vid jordbruksministeriet, och i 1992 års program hade 0,3 miljoner ecu anslagits för detta ändamål. Enheten, som inte inrättades förrän i mars 1993, kunde inte fullgöra sin uppgift. Jordbruksministeriet tillät den inte att delta i ministeriets verksamhet och gav den inte tillräckliga personalresurser. Enheten lyckades dessutom inte åstadkomma den samordning som hade varit önskvärd med de övriga ministerier som berördes av privatiseringarna. Eftersom Phare-experterna inte hade utbildat lokala specialister som kunde säkra enhetens kontinuitet, verkade det 1996 tveksamt om den skulle kunna bestå på sikt.

14.51 I Bulgarien skulle Phares jordbruksprogram 1990 (16 miljoner ecu) genomföra en strategi för sektorsinriktad utveckling och främja utvecklingen av en privat jordbrukssektor. De lokala strukturerna tillät inte att programmet slutfördes (se punkt 14.84). Samma mål uppställdes i programmen 1991 (25 miljoner ecu) och 1992 (10 miljoner ecu), men inte heller då hade man någon framgång. Inom ramen för dessa båda program bildades en enhet med uppgift att biträda jordbruksministeriet, dock utan tillräcklig samordning med övriga ministerier. Liksom i Rumänien gjorde bristen på politisk vilja att de flesta av enhetens rekommendationer inte gett något resultat när revisionsrätten granskade verksamheten 1995.

14.52 Varken i länderna i Central- och Östeuropa eller i de nya oberoende staterna har någon övergripande utvärdering gjorts av de EU-finansierade strategierna för jordbruksstöd. Det innebär att den nya inriktning kommissionen planerar att ge sina framtida åtgärder inte bygger på någon kritisk analys av tidigare insatser. Likaså förefaller man inte ta hänsyn till de nationella myndigheternas och övriga givares interventionsåtgärder, när medel anslås till jordbrukssektorn.

Program för stöd till jordreformen

14.53 Jordreformen är en förutsättning för införandet av marknadsekonomi inom jordbrukssektorn. Den kräver att mottagarländerna anpassar sin lagstiftning och inrättar lämpliga institutioner.

14.54 1991 års program för stöd till jordreformen i Rumänien (2,1 miljoner ecu) bestod huvudsakligen i leveranser av utrustning till jordbruksministeriet, eftersom det organ som skulle ansvara för fastighetsregistret ännu inte hade bildats. 1993 års program för införande av ett fastighetsregister (5 miljoner ecu) inleddes först 1996. I augusti 1995 hade kommissionen uppställt villkoret att lagen om fastighetsregistret måste antas, för att slutdatum för programmets finansieringsöverenskommelse (december 1995) skulle flyttas fram. Lagen antogs i oktober 1995, men kommissionen senarelade programstarten ytterligare och väntade till i februari 1996 med att godkänna det arbetsprogram som den rumänska avtalsparten hade lagt fram i augusti 1995.

14.55 I Bulgarien anslog kommissionen 1991 och 1992 8,1 miljoner ecu till jordreformen. I samband därmed finansierade den år 1993 elektronisk mätutrustning (0,5 miljoner ecu) som tre år senare ännu inte hade kommit till användning.

14.56 Kommissionen finansierade materiel till fastighetsregistret i Tjeckien 1994 (1,7 miljoner ecu enligt 1992 års program) och i Slovakien 1995 (1,7 miljoner ecu enligt 1993 års program). Enligt programmet 1994 skulle dessutom annan utrustning levereras, för 2,3 miljoner ecu till Tjeckien och för 2,5 miljoner ecu till Slovakien. 1995 beslöt kommissionen att inte leverera denna utrustning förrän länderna hade antagit ett fastighetsregistersystem som låg i linje med deras kommande anslutning till EU. Det var dock inte förrän 1996 som kommissionen beviljade tekniskt bistånd för att bidra till utvecklingen av detta system. I slutet av 1996 hade utrustningen inte levererats. Förseningen av det tekniska biståndet visar att projektet inte var tillräckligt noga planerat från början.

14.57 I Polen hade kommissionen i slutet av 1996, i avsaknad av en lämplig institutionell ram, ännu inte kunnat lämna något mer omfattande stöd till jordreformen. Enligt ett program för 1992 (5 miljoner ecu) skulle en modern kartläggning göras av landet. På grund av problem i samband med att utlänningar skulle flyga över territoriet för att ta flygfoton kunde projektet inte starta förrän 1995, och det var bara genomfört till 60 % i slutet av 1996.

14.58 I de nya oberoende staterna hade Tacis 1996 endast finansierat vissa pilotprojekt rörande jordreformen, bland annat i samarbete med Världsbanken. Dessa åtgärder genomfördes utan någon övergripande samordning. Kommissionen genomförde till exempel experimentåtgärder på detta område i Moldova utan att beakta de erfarenheter som redan gjorts i andra nya oberoende stater och framför allt i länderna i Central- och Östeuropa.

Omstrukturerings- och privatiseringsprogram

14.59 För att uppfylla de krav som ställs i en marknadsekonomi bör sovchoserna (statliga jordbruk) och kolchoserna (kollektivjordbruk) befrias från statens förvaltarskap(531). Denna förändring kräver genomgripande anpassningar av lagstiftningen.

14.60 I Rumänien fattade kommissionen beslut om ett program för privatisering av jordbruket 1991, innan regeringen hade antagit någon strategi för detta ändamål. Därför kunde programmet inte inledas förrän i februari 1994.

14.61 1991, på före detta Sovjetunionens tid, hade kommissionen beslutat genomföra sju projekt för privatisering av sovchoser till ett sammanlagt belopp på 6,4 miljoner ecu. När projekten genomfördes 1993 1995, svarade de mot ett önskemål från de centrala myndigheterna i Ryssland (0,3 miljoner ecu) eller från vissa regionala myndigheter i Ukraina (1 miljon ecu). De sågs med intresse i Moldova (1 miljon ecu) och Uzbekistan (1,6 miljoner ecu) men svarade däremot inte mot några förväntningar i Vitryssland (1,5 miljoner ecu) och Turkmenistan (1 miljon ecu), där ingen reform ännu på allvar hade påbörjats på privatiseringsområdet 1996.

14.62 Efter Sovjetunionens upplösning genomfördes ett projekt 1994 i västra Ryssland (2,2 miljoner ecu), där man lyckades förbättra förvaltningen av jordbruken som, trots att de officiellt var privatiserade, fortfarande drevs med oförändrade metoder. De rekommendationer som gavs fick producenterna att tillgodose marknadens behov, och de hade en betydande inverkan på regionen. De regionala myndigheterna bidrog å sin sida till det framgångsrika projektet och tillämpade samma modell på andra kollektivjordbruk.

14.63 Ett projekt i Kazakstan (2,1 miljoner ecu), som genomfördes 1995 1996 för att främja utvecklingen av det privata jordbruket, utformade originella modeller för privata jordbruk som var väl avpassade till regionen. Projektet eftersträvade pragmatiska lösningar på de ekonomiska och sociala problemen i samband med strukturomvandlingen. De tekniska konsulterna tog hänsyn till erfarenheterna från tidigare Tacis-projekt, och projektet kan i sin tur tjäna som modell för andra regioner med likartade förhållanden.

14.64 I Ukraina hade ännu få reformer genomförts 1996 inom jordbrukssektorn, som dock redan hade fått Tacis-anslag på 41,5 miljoner ecu. Pilotprojekt för omvandling av de gamla produktionsstrukturerna inom jordbruket hade trots allt en viss framgång, när de genomfördes i regioner som var positiva till reformer och när de väckte intresse hos jordbrukarna och de regionala myndigheterna. Dock handikappades dessa projekt, och även de berörda jordbrukarna, fortfarande 1996 av frånvaron av lämplig lagstiftning.

14.65 I samband med strukturomvandlingen av sovchoser och kolchoser inställer sig frågan om omskolning av vissa arbetare, och den kan angripas effektivt inom ramen för program för landsbygdsutveckling som påverkar samtliga komponenter i den regionala ekonomin. I Ungern, Rumänien och Slovakien visade sådana program att myndigheternas medverkan var en förutsättning för att de skulle bli framgångsrika(532). I vissa av de nya oberoende staterna kan ett liknande engagemang ibland uppnås på regional nivå, men svårligen på det nationella planet i brist på ekonomiska resurser och politisk vilja.

Utvecklingsstöd till privata jordbrukare

14.66 Åtgärderna för kunskapsöverföring på jordbruksområdet blir i allmänhet uppskattade av bönderna och de regionala myndigheterna. Med hjälp av praktiska råd kan man ofta vinna jordbrukarnas förtroende, i synnerhet när man kunnat visa att de är genomförbara i praktiken. Denna typ av insatser får bönderna att rationalisera sin produktion och att organisera sig bättre. Det var fallet i Uzbekistan, Moldova och Ukraina.

14.67 Pilotexperimenten inom Tacis-projekten har ofta övertygat mottagarna. Ett bra exempel på detta är projektet "Demonstrationsjordbruk i Orekhovo-Sujevo-distriktet" (1,7 miljoner ecu) i Ryssland. I detta fall kan dock de modelljordbruk som skapats bara efterbildas om jordbrukarna får tillgång till krediter. Bortsett från nya brukningsmetoder som inte kräver några särskilda investeringar, har jordbrukarna i de nya oberoende staterna och i vissa länder i Central- och Östeuropa svårt att tillämpa de råd de får i brist på ekonomiska resurser.

14.68 I de nya oberoende staterna består en av de få kreditkällorna för jordbrukarna av de förskott på kort sikt, ofta in natura, som de beviljas av jordbruksindustrin i föregående eller efterföljande led i produktionskedjan. Eftersom ingen konkurrens finns, är jordbrukarna beroende av dessa företag, som tenderar att missbruka sin monopolställning. Skapandet av kooperativ som kan stå emot monopolen är ett första steg mot en lösning, vilket har visats av ett Tacis-projekt för solrosodling i Ukraina.

14.69 I de nya oberoende staterna är det dessutom svårt eller omöjligt att efterbilda pilotprojekten i stor skala på grund av de byråkratiska förfarandena och även avsaknaden av lämplig lagstiftning, något som begränsar jordbrukens utveckling.

14.70 Ett Tacis-projekt i Uzbekistan för stöd till privata jordbrukare, som påbörjades 1994, anslog 0,4 miljoner ecu för inköp av utrustning. Jordbrukarna slog sig ihop i mindre kooperativ för att skaffa materielen, som var väl anpassad till de lokala förhållandena och frigjorde dem från kolchoserna. Projektet mottogs väl av jordbrukarna och fick dem att organisera sig för att bättre tillvarata sina intressen gentemot kollektivjordbruken och förvaltningen, som fortfarande var misstänksam mot den privata sektorn.

14.71 Vad gäller Tacis-programmet är den tid som anslås (cirka två år) åt projekten för kunskapsöverföring ofta för kort för att de nya strukturer som införts (lantbrukarföreningar, kooperativ, rådgivnings- och servicecentra för jordbrukarna) skall kunna permanentas. En första jordbrukskampanj behövs för att vinna jordbrukarnas förtroende och övertyga dem om att de bör ansluta sig till kooperativ eller lantbrukarföreningar. Eftersom de har lämnat kollektiva strukturer, tvekar de i allmänhet att gå samman. Efter två års projektverksamhet är de bildade organisationerna fortfarande för unga för att överleva utan bistånd utifrån och de har ofta ingen klar juridisk status.

14.72 I Moldova skulle till exempel ett projekt (1,4 miljoner ecu) 1995 skapa ett riksförbund för de privata lantbrukarföreningarna. I slutet av 1996 företrädde förbundet fortfarande bara 8 % av de moldoviska privata lantbrukarna, och i och med det bristfälliga stödet från de primära föreningarna var det osäkert om förbundet skulle kunna bestå.

14.73 Det krav kommissionen ibland ställt att rådgivningscentra för jordbrukarna skall göras ekonomiskt oberoende har hittills aldrig uppfyllts på sikt. Ett sådant krav förefaller förhastat, med tanke på böndernas finansieringssvårigheter. Kravet kan för övrigt vara ogrundat, då de organ som står för kunskapsöverföringen även ansvarar för folkhälsa och miljöskydd.

Stimulans av investeringar inom jordbruksindustrisektorn

14.74 För att jordbruket skall kunna utvecklas, måste också en konkurrenskraftig och effektiv jordbruksindustrisektor inrättas. Stödprogrammen för privatisering av denna sektor bör vara nära samordnade med de övriga riktlinjer för ekonomiska reformer som fastställts av myndigheterna i mottagarländerna.

14.75 I många länder var det framför allt konkreta investeringar som de ansvariga för jordbruksindustrin förväntade sig. För att locka investerare krävs dock först en omorganisering av jordbruksindustrikomplexen. Endast ett fåtal projekt inriktade på distributionssektorn ledde till konkreta investeringar.

14.76 I Bulgarien finansierade kommissionen 1991 revisionen av hälften av de 400 jordbruksindustribolagen inför deras privatisering (2,1 miljoner ecu). 1996 var cirka 95 % av bolagen fortfarande statsägda.

14.77 Ett Tacis-projekt (1,6 miljoner ecu) som genomfördes i Ryssland mellan 1994 och 1996 avsåg förbättring av kreatursfoder och rörde såväl spannmålsleverantörer som kvarnindustri och boskapsuppfödare. Projektet förbättrade sektorns lönsamhet genom att tillgodose produktionskedjans behov. De lokala ekonomiska förhållandena var dock inte tillräckligt attraktiva 1996 för att väcka utländska investerares intresse. Resultaten av projektet skulle emellertid kunna användas för att förbättra uppfödningsmetoderna i andra regioner i före detta Sovjetunionen.

14.78 Ett annat projekt (1,6 miljoner ecu), som genomfördes under samma period i Moldova för att förbättra arbetsmetoderna i de olika leden av griskötts-produktionen, kunde inte tjäna som förebild, eftersom biståndet var alltför ensidigt inriktat på ett bearbet-ningsföretag och man inte tog tillräcklig hänsyn till produktions- och försäljningsleden.

14.79 Ett projekt i Kazakstan mellan 1994 och 1996 (1,2 miljoner ecu) var avsett att bidra till produktion av jordbruksmaskiner, anpassade till de privata småjordbrukens behov. Det skulle också underlätta teknologi-överföring, handelsutbyte, investeringar och bildande av samriskföretag med europeiska aktörer och mottagaren som delägare. Kommissionen ägnade inte valet av mottagare tillräcklig uppmärksamhet. I stället för ett verkstadsföretag valdes en montör-reparatör utan anläggningar och tillräcklig teknisk kapacitet. Projektet lockade inte till sig några utländska investeringar, och inget samriskföretag bildades. Mottagarens basverksamhet var nämligen av föga intresse för utländska investerare.

14.80 Inom ramen för ett Tacis-program för integrerad utveckling i Uzbekistan (1,8 miljoner ecu) hade de tekniska konsulterna redan 1995 i första hand satsat på att hitta investerare till vissa jordbruksindustriföretag. De hade försummat att ge utbildning i företagsekonomi åt de företag som bearbetade jordbruksprodukter. Vid slutet av 1996 hade ingen utländsk investerare ännu gått in i de företag projektet avsåg, och nyttan med den del som rörde jordbruksindustriföretag hade ännu inte bevisats.

14.81 Mellan 1992 och 1995 finansierade kommissionen, inom ramen för Bangkokavtalet(533), expertenheter som inrättats av EBRD i fem av de nya oberoende staterna: Vitryssland (0,7 miljoner ecu), Kazakstan (0,7 miljoner ecu), Uzbekistan (0,8 miljoner ecu), Ryssland (2,2 miljoner ecu) och Ukraina (1 miljon ecu), för att ta fram och förbereda investeringsprojekt inom jordbruksindustrisektorn. Experterna lyckades dock inte ta fram några projekt som uppfyllde EBRD:s krav, varför ingen av dessa satsningar ledde till en direktinvestering från bankens sida.

Kreditlimiter

14.82 Inom ramen för Phare har kommissionen beviljat finansiellt stöd avsett att omfördelas i form av krediter. Öppnandet av kreditlimiter kräver att det dessförinnan finns en lämplig lagstiftning och att man tar hänsyn till de lokala ekonomiska förhållandena. Man bör också eftersträva samordning med de nationella insatserna på området och med programmen för en reformerad banksektor. De organ som ansvarar för handläggningen av krediterna behöver dessutom ofta assistans.

14.83 1990 hade Phare-programmet i Polen anslagit 30 miljoner ecu till en kreditlimit för utveckling av det privata jordbruket. Vid den aktuella tidpunkten hade kommissionen bara i begränsad utsträckning analyserat banksektorns förmåga att handha en sådan operation och inte heller särskilt noga undersökt att gällande lagstiftning var lämpad för ändamålet. Phare-krediterna fick konkurrens från två polska program som erbjöd förmånligare räntesatser. Denna kreditlimit blev inte attraktiv förrän 1994, då jordbrukssektorns lönsamhet förbättrades. Det var också då som bankerna blev tillräckligt effektiva för att hantera en mångfald mindre lån, som medförde höga administrationskostnader.

14.84 I Bulgarien hade Phare-programmet 1990 till förmån för de privata jordbrukarna öppnat en kreditlimit på 11 miljoner ecu. Då man stötte på institutionella hinder på nationell nivå, omvandlade kommissionen programmet och levererade i stället produktionselement till jordbruket. 1991 planerade den på nytt att öppna en kreditlimit för de privata jordbrukarna (7 miljoner ecu), men beaktade inte heller då förhållandena på ekonomi- och lagstiftningsområdet. Medlen omdirigerades därför till 33 nya kooperativ, vars uppgift var att bevilja lån till sina medlemmar. 1996 var krediterna fortfarande låsta. Liksom fallet är i många länder, är det nämligen enligt bulgarisk lag förbjudet för sammanslutningar som, i likhet med dessa kooperativ inte har ett minimikapital, att bedriva bankverksamhet.

14.85 I Albanien tillmötesgick kommissionen 1992 en begäran från myndigheterna att motpartsmedel från Phare-programmet för leveranser av produktionselement till jordbruket skulle få användas till en kreditlimit. Den albanska banken för utveckling av landsbygden, som ansvarade för förvaltningen av dessa medel, började fördela lån i mars 1993 men, trots det tekniska bistånd kommissionen tillhandahållit för att sköta transaktionerna, hade man inte varit särskilt noga vid urvalet av låntagare. I april 1996 var andelen utestående förfallna lån 84,4 %. Trots att andelen var 34 % redan i oktober 1994, fick kommissionen inte kännedom om situationen förrän i mars 1995. Den spärrade då kreditlimiten och stoppade alla betalningar till två andra kreditlimitprojekt för vilka 4,8 miljoner ecu dessförinnan hade reserverats. Eftersom den albanska lagstiftningen inte gör det möjligt att få realsäkerheter för de beviljade lånen, kunde de problem som uppstod förutses.

14.86 Enligt ett annat projekt i Albanien (3,5 miljoner ecu) skulle jordbruksmaskiner säljas på kredit till privata jordbrukare. På grund av de potentiella köparnas låga återbetalningsförmåga, förespråkade en Phare-finansierad undersökning att man skulle köpa materiel tillverkad i länderna i Central- och Östeuropa och traktorer med medelhög effekt. Ändå slöt kommissionen leveransavtal med västerländska bolag, och 90 % av traktorerna hade högre effekt än den rekommenderade. Traktorerna, som levererades 1993, visade sig olämpliga för de albanska jordbrukens begränsade areal. Investeringarna visade sig dessutom relativt olönsamma, och andelen influtna upplupna fordringar låg under 20 % i april 1996.

14.87 Till skillnad från Phare, innehåller Tacis-förordningarna inga bestämmelser om öppnande av kreditlimiten. Kommissionen får dock lämna tekniskt bistånd för förvaltningen av kreditlimiter som beviljats av andra långivare. I slutet av 1996 hade sådana åtgärder bara genomförts i liten skala, till exempel i Kirgizistan i samband med ett projekt för kunskapsöverföring på jordbruksområdet.

14.88 Ett Tacis-projekt (1,5 miljoner ecu) som genomfördes i Ryssland mellan 1994 och 1996 skulle hjälpa banksektorn att tillhandahålla tjänster åt jordbruks- och jorbruksindustriföretag. Projektet, som var väl integrerat med de övriga Tacis-insatserna inom jordbrukssektorn, hade till en början problem med bristande samordning med projekten för reformering av bankväsendet. Enligt specifikationerna skulle projektet, som genomfördes tillsammans med en jordbruksbank, bilda en ny bank för samma sektor. Det innebar att man begärde att en samarbetspartner skulle medverka till att bygga upp en konkurrent. Projektet lades om sex månader senare och inriktades på stöd till den samarbetande banken. På grund av brist på likvida medel hade man dock 1996 ännu inte nått målet, som bestod i att tillgodose jordbrukssektorns behov av krediter på medellång sikt, bland annat genom inrättande av en garantifond för landsbygden.

Slutsats

14.89 De strategier i fråga om jordbruksreformer som tillämpades för kommissionens interventionsåtgärder i Phare- och Tacis-länderna var inte tillräckligt klart formulerade (se punkt 14.42). I samband med vissa åtgärder stötte man därför på motstånd från tillsynsmyndigheterna i mottagarstaterna (se punkterna 14.46 14.61). Dessa myndigheters tveksamhet till den privatseringsprocess som valts för att införa marknadsekonomi beaktades inte i tillräcklig grad när programmen antogs (se punkterna 14.47 14.51). I sådana fall hade gemenskapsfinansieringen, i bästa fall, bara begränsade effekter. När stöd lämnades, tog kommissionen dessutom inte alltid hänsyn till den administrativa organisationen, institutionerna och lagstiftningen i mottagarstaterna. Kommissionens sektorsinriktade strategier borde bättre överensstämma med dem som tillämpas av mottagarstaterna (se punkt 14.52).

14.90 I länderna i Central- och Östeuropa är jordreformerna av yttersta vikt för att befordra inte bara införandet av marknadsekonomi inom jordbrukssektorn utan också investeringar i jordbruken. Inför den kommande anslutningen av vissa av dessa länder till Europeiska unionen bör stödet inom denna sektor anses ha förtur. Det var bara i få länder som framstegen i fråga om jordreform kunde anses tillfredsställande vid utgången av 1996 (se punkterna 14.53 14.58).

14.91 I vissa av de central- och östeuropeiska länder som ansöker om medlemskap är produktionsstrukturerna och den rättsliga och institutionella ramen fortfarande oförenliga med dem som är gängse i gemen-skapens medlemsstater (se punkterna 14.50 14.51, 14.54 14.55 och 14.76). I dessa länder förefaller det för tidigt att koncentrera de kommande Phare-åtgärderna på strategin för att förbereda anslutningen, då deras jordbruksproduktion fortfarande långt ifrån räcker till att täcka de mest elementära inhemska behoven. I de länder där institutionella reformer blockerats hade det varit lämpligare att i första hand stimulera jordbruksproduktionen. Därvidlag är Bulgarien ett särskilt slående exempel.

14.92 En förutsättning för jordbrukens uppsving är att det finns möjligheter att få tillgång till kredit. Denna ytterst viktiga aspekt av jordbrukets utveckling har i för hög grad åsidosatts i de nya oberoende staterna (se punkterna 14.68 14.87). I länderna i Central- och Östeuropa fick flera tillhandahållna krediter inte genast önskad verkan, antingen därför att systemen upprättades vid fel tillfälle eller därför att kommissionen inte tillräckligt beaktade verkliga förhållanden och gällande lagstiftning (se punkterna 14.83 14.86). Det rör sig här om ett område där man bör eftersträva samarbete med banksektorn och där kommissionens stöd bör förstärkas. I många länder borde man se till att åstadkomma bättre samordning med stödet från EBRD.

14.93 Demonstrations- och kunskapsöverföringsprojekten ledde i allmänhet till goda resultat, när de genomfördes med mottagarnas goda minne och inte påtvingades av de centrala myndigheterna (se punkterna 14.66 14.73). Effekterna på längre sikt är dock fortfarande svåra att bedöma, eftersom kommissionen inte har infört något system för uppföljning i efterhand i samarbete med myndigheterna i mottagarländerna.

14.94 Allmänt sett visade strukturomvandlingsprojekten att storjordbruk kunde bli livskraftiga, om de omorganiserades effektivt och frigjordes från de gamla strukturerna. Dock är det ofta komplicerat att omstrukturera vissa större jordbruk, i synnerhet kolchoserna. I vissa fall kan det visa sig lämpligt att stödja mindre familjejordbruk, i andra kooperativ, och ibland till och med bägge modellerna samtidigt (se punkterna 14.59 14.65).

14.95 Stödet till jordbruksindustrin har sällan lett till övertygande resultat (se punkterna 14.74 14.81). De belopp som bör satsas på omställning av jordbruksindustrin överstiger Phare- och Tacis-programmens möjligheter. Om kommissionen vill fortsätta sina interventionsåtgärder inom denna sektor, bör den mer systematiskt eftersträva samarbete med institutioner, till exempel EIB eller EBRD, som har möjlighet att mobilisera betydande kapital. Det var när strukturomvandlingsprojekten samtidigt inriktades på jordbruksindustriföretaget, dess leverantörer och kunder som man nådde de bästa resultaten.

14.96 Enligt Tacis-förordningen skall valet av åtgärder bland annat bygga på deras effektivitet med hänsyn till målen för gemenskapens bistånd. Vad beträffar Phare, är den budgetansvariga myndigheten sedan budgetåret 1993 angelägen om att få in kvalitativa analyser av de resultat som nåtts genom de olika sektorsinriktade programmen. I slutet av 1996 hade ingen samlad utvärdering gjorts av Europeiska gemenskapens olika typer av åtgärder inom Phare- och Tacis-ländernas jordbrukssektor. Sådana utvärderingar är nödvändiga för genomförandet av kommissionens framtida strategier (se punkt 14.52).

KOMMISSIONENS SVAR

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

14.10 De utgifter som täcks av tilläggs- och ändrings-budget nr 1/96 är noggrant angivna i anmärkningarna till denna. Det rör sig om driftskostnader som skall bidra till att de berörda programmen genomförs och kontrolleras på ett bättre sätt. Följaktligen kan de inte betraktas som löpande administrativa utgifter enligt artikel 36 i budgetförordningen och åtagandena är inte preliminära åtaganden enligt artikel 54 i genomförandebestämmelserna. I enlighet med de bestämmelser som tillämpas på differentierade anslag, skall åtagandesaldot regleras genom betalningsbemyndiganden i budgeten för 1997 och eventuellt för efterföljande år.

14.13 14.14 Kommissionen började i början av 1997 att avsluta program och kontrakt som hade löpt ut. Av de centraliserade programmen har 70 program och 559 kontrakt avslutats och 101 frigöranden har gjorts till ett totalt belopp av 31,3 miljoner ecu. Av de decentraliserade programmen förbereds 31 frigöranden till ett belopp av 17 miljoner ecu.

14.15 c) I de nya bestämmelser som föreslås i artikel 22.4a i budgetförordningen (sjunde översynsomgången behandlas just nu i parlamentet och har lagts fram för revisionsrätten för yttrande) föreskrivs ökad inblick i avtalsparternas räkenskaper, inklusive återvinning av de räntor som erhållits på medel från kommissionen.

14.16 På grund av att budgetmyndigheten beslutat om en kraftig ökning av de ekonomiska medlen till program som handläggs av kommissionens behöriga enheter (Phare, Tacis, före detta Jugoslavien, Turkiet) är personalresurserna otillräckliga och situationen förvärras av den höga personalomsättningen. Detta kan leda till att kontraktet för en arbetsledare inom ett visst projekt löper ut innan själva projektet är avslutat. Det betyder dock inte att kommissionen överger kontrollen och övervakningen av projektet. Hittills har kommissionen föredragit att ge ökad prioritet åt genomförandet av pågående program än åt att formellt avsluta genomförda program. Sedan början av 1997 har kommissionen systematiskt försökt få ett ekonomiskt avslut av de slutförda programmen, vilket visas av de frigöranden som nämns under punkt 14.13 14.

14.17 Kommissionen bemödar sig om att garantera att de tjänstemän som ansvarar för handläggningen av programmen på ett mer systematiskt sätt följer upp genomförandet av enskilda åtgärder och även ansvarar för avslutningsarbetet. Det sker i nära samarbete med de nya ekonomiska enheter som inrättades i oktober 1996.

Genomförandet av Phare-programmet

14.18 Att det finns två kapitel beror på att före detta Jugoslavien var berättigat till stöd från Phare-programmet före konflikten och att parlamentet i samband med återuppbyggnaden inrättade tre särskilda budgetposter för före detta Jugoslavien, för vilka det blev nödvändigt att utarbeta en grundförordning som ålägger kommissionen att handlägga programmen på olika rättsliga grunder. För att göra reglerna för handläggningen tydligare och mera enhetliga, har budgetmyndigheten beslutat att i budgeten 1997 slå samman de två åtgärderna (dvs. återuppbyggnadsinsatserna i före detta Jugoslavien och Phare-programmets återanpassningsstöd) i samma kapitel. Kommissionen fortsätter sina ansträngningar att göra reglerna för handläggningen av programmen enhetliga.

14.19 Kommissionen betraktar sådana utgifter som slutgiltiga. Samma krav gäller för det redovisningssystem som kommissionen använder för Phare och det som anges i budgetförordningen för alla kommissionens räkenskaper. Inom det decentraliserade systemet för genomförande av Phare-programmet finns ett internt system (Phacsy) som beräknar och registrerar programförvaltningsenheternas slutgiltiga betalningar. Kommissionen är medveten om att det är nödvändigt att se till att programförvaltningsenheternas tillgodohavanden inte är för stora. Det belopp som överförs till programförvaltningsenheterna som delbetalningar granskas i förväg av kommissionen, utifrån prognoser över utbetalningar på grundval arbetsprogrammen, för att säkerställa att det i så hög grad som möjligt överensstämmer med programförvaltningsenheternas faktiska betalningsåtaganden.

14.20 Bankkrisen i Bulgarien har lett till att totalt 15 banker har tagits över av konkursförvaltare eller att konkursförfaranden har inletts. Följaktligen har 11 av programmets bankkonton i 3 banker spärrats, till ett totalt belopp av cirka 9,6 miljoner ecu inklusive ackumulerad ränta. Sedan februari 1996 har kommissionen systematiskt och vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan om huruvida det är säkert att ha Phare-medel i bulgariska banker och har vidtagit åtgärder för att minska tillgodohavandena genom att vidhålla att ytterligare betalningar endast får göras till fyra utvalda banker som anses vara tillräckligt säkra.

14.21 Kommissionen har gång på gång framhållit för de behöriga bulgariska myndigheterna att regeringen enligt Phare-ramavtalet ansvarar för eventuella förluster av förskotterade medel. Alla tidigare bulgariska samtalspartner har förklarat sig fullt införstådda med denna ståndpunkt, men den tilltagande ekonomiska och politiska krisen har försenat en slutgiltig lösning. Expeditionsministären antog dock ett lagförslag den 12 maj 1997 som nu är under behandling hos den nybildade nationalförsamlingen och som så småningom bör garantera att alla medlen återförs. Kommissionen var tvungen att gå försiktigt till väga för att inte en ytterligare destabilisering av Bulgariens banksektor skulle framkallas. Mot bakgrund av detta är domstolens iakttagelse att kommissionen borde ha riktat ett betalningskrav vid den aktuella tidpunkten inte rimlig. En sådan åtgärd kommer dock att beaktas om det skulle visa sig att förhandlingarna inte leder någon vart.

14.22 Kommissionen anser att det tillfälliga uttaget för transportprogrammet i Bulgarien gjorde det möjligt att i en mycket speciell krissituation lösa ett tillfälligt likviditetsproblem. Det var i själva verket nödvändigt att låta de berörda programförvaltningsenheterna verkställa betalning av fakturor som rörde undertecknade kontrakt och därigenom undvika att avtalsparterna och i slutänden de avtalsslutande myndigheterna bestraffades för omständigheter som de inte kunde påverka. Ett nytt anslagsåtagande, vilket föreslås av domstolen, skulle inte ha varit lämpligt i den situationen. Det skulle ha inneburit att en ny beslutsomgång måste genomföras före de berörda åtgärderna (inklusive samråd med Phare-kommittén och ingående av ett finansieringsavtal med den bulgariska regeringen), vilket i praktiken och formellt skulle ha lett till att samma verksamhet finansierades en gång till. Uttaget gjordes dock efter samråd med styrekonomen.

14.23 Under de omständigheterna var en temporär överföring den bästa lösning som stod till buds. Medlen har nu återförts till det program från vilket de ursprungligen förskotterades vilket innebär att det inte skett någon överföring av kontanta medel mellan programmen. Det bör också påpekas att kommissionen klargjorde att inga ytterligare temporära överföringar skulle godkännas och att den fortfarande söker en lösning på det alltjämt olösta problemet med de låsta medlen.

Genomförandet av Tacis-programmet

14.25 Såsom anges i punkt 14.15 c) innehåller förslaget till översyn av budgetförordningen en lämplig rättslig ram för hanteringen av räntor på de medel som betalas ut till avtalsparterna.

Ekonomiskt samarbete med de republiker som utgjorde delar av före detta Jugoslavien

14.26 Den försenade starten med de särskilda återuppbyggnadsåtgärder som finansieras inom ramen för kapitel B7-54 beror på flera faktorer. För det första antogs den rättsliga grunden för dessa budgetposter först i augusti 1996. Fram till dess kunde den största delen av medlen inte mobiliseras, eftersom ett stort belopp hade lagts i reserven. Dessutom bildades inte någon regering förrän i november, efter valen som hölls i september, och ett avtal med den nya regeringen kunde ingås först i december. Eftersom avtalet var en förutsättning för att disponibla medel skulle kunna bli föremål för åtaganden, var det först i slutet av året som kommissionen kunde göra åtaganden för de resterande medlen i budgeten för 1996.

Kommissionen var medveten om de problem som Phare-programmets grundläggande bistånd stod inför och beslutade i november 1996 att omfördela en del av programmedlen till särskilda projekt för att garantera bättre kontroll och effektivare stöd.

14.27 Kommissionen hänvisar till svaret i punkt 14.15 c).

14.30 14.31 I sina iakttagelser tar domstolen inte hänsyn till de extrema förhållanden under vilka det grundläggande biståndsprogrammet till Bosnien inleddes. Med tanke på beloppens storlek, behovet av att sörja för adekvat kontroll och den komplexa situation som uppstått på grund av konflikten var det absolut nödvändigt att kommissionen var synlig och operativ på platsen.

Det ursprungliga syftet med den struktur som kommissionen inrättade i januari 1996 var endast att följa upp programmet och följaktligen var det logiskt att finansieringen skulle ske med medel från driftsanslagen. Kommissionen kunde vid denna tidpunkt inte via anslagen till del A i budgeten finansiera verksamhetskostnader för ett representationskontor som först i april 1996 gradvis började inleda sin verksamhet efter kommissionens beslut den 24 april 1996 att öppna ett kontor i Sarajevo. Enligt artikel 46.2 i budgetförordningen öppnades den 1 juni 1996 ett förskottskonto (advance account). Det ersattes den 1 mars 1997 av ett konto för förskott på det fasta driftsanslaget (imprest account). I enlighet med budgetförordningen finansieras kontona helt med medel från budgetens del A6 och sedan juni och november 1996 tas medel till de två största utgiftsposterna för verksamheten (hyra och löner) från dessa konton. Kommissionens kontroller av kontona har inte visat några avvikelser. Det är vanligare att ett förskottskonto, inte ett konto för förskott på det fasta driftsanslaget, öppnas när en ny representation inrättas, eftersom personalstyrkan i början inte är fulltalig. Ett förskottskonto administreras annars på samma sätt som ett konto för fasta driftsanslag.

Även om finansiering i inledningsskedet var nödvändig för att garantera närvaro i regionen vid den tidpunkt då den av kommissionen finansiella verksamheten i Bosnien inleddes, medger kommissionen att dess kontroll kunde ha varit bättre. Kommissionen är beredd att agera i enlighet med domstolens slutsatser och med resultatet av utvärderingen av det grundläggande biståndsprogram som inleddes under sommaren 1997.

Slutsats

14.32 Som ett led i den föreslagna omorientering av Phare-programmet som antogs av kommissionen den 19 mars 1997 kommer en rad åtgärder att vidtas i syfte att minska de utestående budgetåtaganden för vilka upphandling ännu inte skett, däribland följande:

- En minskning av tidsfristen för tilldelning av kontrakt från 3 år till 2 år efter undertecknandet av finansier-ingsavtal.

- Automatisk justering av anslagen till programmen, med hänsyn till framstegen i genomförandet.

- Avslutning av tidigare program med frigörande av medel från budgeten.

14.33 De svårigheter med kontraktstilldelning som anges ovan återspeglas i underutnyttjandet av betalningsbemyndiganden. Detta kommer att avhjälpas med de åtgärder som nämns i punkt 14.32 i kommissionens svar. När man fastställer en budget för betalningsbemyndiganden är det alltid nödvändigt att göra en avvägning mellan a) behovet av att begränsa betalningsflödet så att den faktiska genomförandetakten på plats tydligare återspeglas, och b) behovet av att garantera ett tillräckligt resursflöde så att reformprocessen och anslutningsprocessen i mottagarstaterna understöds. Genom omorienteringen av Phare-programmet ges kommissionen tillfälle att, inom de gällande budgetmässiga och politiska begränsningarna, justera budgeten för programmet.

14.34 Enligt kommissionen är det sätt på vilket betalningarna bokförs av grundläggande betydelse. De betalningar som görs till avtalsparterna är en slutgiltig handling enligt artikel 51 i budgetförordningen. När beloppen väl har betalats ut är de inte längre en del av de medel som hanteras av institutionens räkenskapsförare. I sitt senaste förslag till översyn av budgetförordningen (sjunde översynsomgången) har kommissionen infört nödvändiga bestämmelser för att garantera bättre insyn i förvaltningen av de medel som betalas ut till avtalsparter vilka ansvarar för förvaltningen av åtgärder finansierade via gemenskapens budget. Slutligen undersöker kommissionen möjligheterna att fastställa villkor för att följa upp hur det nya förfarande som inrättades genom tilläggsbudget nr 1/96 tillämpas.

IAKTTAGELSER AVSEENDE ÅTGÄRDERNA INOM JORDBRUKSSEKTORN I LÄNDERNA I CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA OCH I DE NYA OBEROENDE STATERNA

14.39 Kommissionen och givarländerna har enats om hur G24-tabellerna skulle vara utformade och att de skulle ingå i det rapporteringssystem som de nationella myndigheterna skall följa i syfte att förse kommissionen med nödvändigt material för att uppdatera stödtabellerna. Syftet med tabellerna är att de skall ge kortfattad information om det sammanlagda stödet, inte detaljerade statistiska uppgifter om fördelning på specifika sektorer. Samordningen av givarländernas stöd till specifika sektorer sköts på platsen huvudsakligen av myndigheterna i respektive mottagarland i samarbete med kommissionens personal på platsen.

Planering av kommissionens interventionsåtgärder

14.41 I Bulgarien saknades enligt oberoende rapporter från OECD och EBRD politisk vilja att genomföra privatiseringar eller att stödja effektiv konkurrens mellan privata företag och statligt ägda företag under perioden 1992 1996 och kommissionen gick därför inte med på ytterligare årligt jordbruksstöd från Phare-programmet förrän det fanns mer konkreta bevis på reform och utveckling av den privata sektorn. I Albanien riktades i enlighet med den allmänna reformstrategin medlen till andra sektorer.

Sedan 1995 är det möjligt att inom det fleråriga vägledande programmet för Phare fastställa nivåer för det årliga Phare-stödet till enskilda sektorer såsom jordbruket, så att det återspeglar absorptionsförmågan och andra faktorer från år till år. Till de viktigaste faktorerna i det fleråriga systemet hör vilka frågor som skall prioriteras och vilka tak som skall fastställas för varje nyckelsektor under den period som omfattas av landets fleråriga vägledande program, i enlighet med vad som överenskommits med det berörda landet och med vad som godkänts av medlemsstaterna. Om det med hänsyn till den konstaterade absorptionsförmågan beviljas endast låga eller inga sektorsanslag, kan detta kompenseras med betydligt högre anslag under tidigare eller efterföljande år.

14.42 Finansieringsöverenskommelsen från 1992 hade som främsta syfte att förbättra landets förmåga till självförsörjning. Tillhandahållande av tjänster för kunskapsöverföring nämndes inte uttryckligen. Såsom medges av domstolen i punkt 14.67 är dock "kunskapsöverföring" i sig en nyckelfaktor som bidrar till att utveckla och rationalisera den lokala produktionskapaciteten. I linje med detta har ett avtal om ett pilotprojekt på 70 000 ecu slutits inom ramen för programmet för att utveckla sådana tjänster. Jämfört med det totala anslaget som uppgick till 15 miljoner ecu är detta ett synnerligen lågt belopp. Syftet med pilotprojektet som bidrog till att förverkliga den allmänna målsättningen med 1992 års program var att bana vägen för ett större projekt som skulle finansieras under 1993.

I 1993 års program nämndes tjänsterna för kunskapsöverföring under avsnittet "Support for private agriculture and programme management". Medel till kontrakt för finansiering av kunskapsöverföringen (1 031 163 ecu) togs från de 2,1 miljoner ecu som var öronmärkta för avsnittet.

14.45 Domstolens iakttagelser tar inte upp det faktum att politiska rådgivningsenheter inrättades i många länder i Central- och Östeuropa 1995. De är effektiva och helt införlivade med respektive ministerium. Detta är fallet i Tjeckien, Slovenien och Slovakien.

I de nya oberoende staterna har projekten gradvis anpassats så att de återspeglar beslutsstrukturen.

14.46 Domstolens iakttagelser när det gäller Kazakstan och Kirgizistan är en fråga som faller under de nationella myndigheternas behörighetsområde. I Turkmenistan inrättades inte den enhet som ursprungligen planerades. Projektets inriktning ändrades vilket ledde till ett trettiotal undersökningar av hög kvalitet som kan användas vid planering av framtida reformer.

14.50 Kommissionen medger att Rumänien under tidigare år haft svårt att få fram lämplig inhemsk personal och att få med Phare-programmets stödenheter i det arbete som bedrivs vid jordbruksministeriet. Dessutom har de offentliga myndigheternas möjligheter att utveckla lämpliga strukturer för programplanering och utformning av politiken inom ministeriet varit begränsade.

Genom de satsningar som kommissionen konsekvent har genomfört på alla nivåer under de senaste två åren har Phare-programmet och det politiska stödet gradvis knutits närmare ministeriet både fysiskt och organisatoriskt. Den senaste åtgärden var ministerns beslut i mars 1997 att inrätta en rådgivningsgrupp som skall rapportera till ministern och i vilken den av Phare finansierade politiska rådgivningsenheten (som domstolen hänvisar till) har införlivats.

14.51 Phare-programmets politiska rådgivningsenhet har varit kraftigt ianspråktagen av ministrar och högre tjänstemän vid ministeriet för jordbruk och livsmedelsindustri, dock för ad hoc-frågor i stället för i systematiska långsiktiga reformer. Projektet har emellertid främst varit lyckosamt när det gäller att hitta motsvarande tjänstemän i Bulgarien och ge dem en orientering i de marknadsekonomiska principerna samt när det gäller att genomföra systematiska ekonomiska utvärderingar och utfärda rekommendationer. Tjänstemän utbildade inom projektet står i stor utsträckning bakom den tidigare och den nuvarande regeringens politiska förklaring om ekonomisk reform och om utvecklingen fram till år 2000. De har också framgångsrikt etablerat förbindelser och kontakter mellan ministerierna.

14.52 Sedan 1996 finns ett system för Phare-programmet hos kommissionen enligt vilket årliga systematiska utvärderingsrapporter om alla pågående program skall tas fram. Rapporterna lämnas till Phares förvaltningskommitté och är en viktig faktor vid bedömningen av de nya program som läggs fram för godkännande. Rekommendationer och lärdomar återförs till programmen och används för framtida program när det är lämpligt och möjligt.

Det stämmer att ingen omfattande utvärdering av Phare- och Tacis-programmen har genomförts hittills inom jordbrukssektorn. Ett antal utvärderingsrapporter har dock sammanställts om olika delar av jordbruket i vissa länder. Så till exempel genomfördes under de första månaderna av 1997 en "bedömning av jordbrukssektorn" i Tjeckien och Slovakien. I Ungern genomfördes en sådan 1995. Totalt utarbetades 19 rapporter över enskilda jordbruksprogram inom Phare innan kontroll- och utvärderingssystemet infördes 1996.

Resultaten av jordbruksprogrammen inom Phare och Tacis behandlas i de preliminära utvärderingsrapporter för Phare och Tacis som har lagts fram för Europaparlamentet.

Kommissionen riktade i än högre grad sin uppmärksamhet mot alla faser av utvärderingen genom att inrätta den nya utvärderingsenheten 1996. Enheten ligger inom GD IA:s direktorat för personella och finansiella resurser som inrättades i oktober 1996 inom ramen för initiativet SEM 2000.

I utvärderingsenhetens arbetsplan för 1997 planeras slutligen en omfattande utvärdering av jordbrukssektorn inom Tacis-programmet.

Program för stöd till jordreformen

14.54 För att marknaden för fast egendom skulle kunna utvecklas var stora förändringar i Rumäniens lagstiftning från 1991 nödvändiga. De nödvändiga ändringarna fastställdes av experter som betalades med medel från Phares stödprogram 1991.

Först i slutet av november 1995 erhöll kommissionen bekräftelse från jordbruksministeriet att antagningsförfarandet hade slutförts.

14.55 Sedan slutet av 1993 har det funnits ett stort utbud av datorstödd geodesiutrustning med både elektroniska mätfunktioner och andra vanliga mätfunktioner. De bulgariska lantmäteriföretagens förväntade efterfrågan att få hyra elektroniska distansmätare uteblev emellertid. Utrustningen är fortfarande i det bulgariska kontorets ägo och kontoret ansvarar för värdet av den levererade utrustningen.

14.56 Trots att programmet med införandet av ett fastighetsregister gick mycket långsamt i Tjeckien och Slovakien i början var det tack vare det tekniska biståndet inom Phare-programmet möjligt att genomföra projekt inom rimlig tid och medel kommer att anslås till de båda länderna under respektive finansieringsavtal.

14.57 Polen har ännu inte kunnat genomföra någon modernisering av mark- och fastighetsregistret inom ramen för Phare-programmet, eftersom det saknats lämplig institutionell ram. Detta förhållande ändrades dock den 1 januari 1997 när de polska myndigheterna, som ett led i reformprogrammet för den offentliga förvaltningen (också ett Phare-projekt), inrättade den centrala myndigheten för geodesi, kartografi och fastighetsregister. Denna myndighet som sedan länge efterfrågats inom Phare upprättades i linje med den tjeckiska modellen.

Mycket återstår att göra när det gäller den rättsliga ramen, eftersom det är en politiskt synnerligen känslig fråga, särskilt när det gäller utlänningars förvärv av mark. 1992 års program om markinformationssystem stötte på problem på grund av att försvarsministeriet anförde invändningar mot utländska företags flygfotograferingar. Detta ledde till att reglerna för anbud inom Phare, vilka tillåter företag från EU att lämna anbud, inte kunde tillämpas. Problemen löstes i början av 1995. Aktionen för flygfotografering fortskrider enligt planerna och kommer att vara avslutad i år. Bra väderförhållanden är en förutsättning, eftersom det avgör kvaliteten på fotografierna.

Omstrukturerings- och privatiseringsprogram

14.60 I samband med det första omfattande biståndsprogrammet till jordbruket (huvudsakligen leverans av varor) som inleddes vid årsskiftet 1990 1991 gick kommissionen med på att stödja ett delprogram för privatisering av jordbruket. Detta var ett svar på den ekonomiskt instabila situation och den politiska osäkerhet som uppstod efter president Ceauçescus och den kommunistiska regimens fall i Rumänien. Vid den tidpunkten fanns det inga tecken på att en central privatiserings-politik skulle ha låg prioritet för regeringen.

Kommissionens ständiga kontakter med den rumänska regeringskoalition som var vid makten fram till slutet av 1996 ledde till ett allt större engagemang för en effektiv privatisering. Under 1996 ingicks stora kontrakt om privatisering av företag för höns- och grisuppfödning och om marknadsekonomisk utbildning för företagsledare. Tack vare dessa kontrakt kunde den nya regeringen genomföra flera av de stora privatiseringarna inom ramen för den allmänna reformpolitiken och de mål som premiärministern utlovat i februari 1997.

Stimulans av investeringar inom jordbruksindustrisektorn

14.76 Även om de 200 undersökningarna i fråga inte direkt ledde till några privatiseringar vid tidpunkten för genomförandet, bidrog stödet i hög grad till de politiska beslut och de förteckningar över privatiseringar som Bulgariens interimsregering och nya regering tillkännagav under 1997. Statligt ägda jordbruksindustrier som redan privatiserats eller som ingick i de första massprivatiseringarna av företag ingick i de ovannämnda undersökningarna.

14.77 Tacis föregrep domstolens förslag genom två projekt under 1995 ("Stöd till jordbruksindustrireformer") och 1996 ("Omstrukturering av nötkreatursaveln och mejeriindustrin") i programmet för Ryssland. Båda projekten har som mål att mångfaldiga och sprida resultaten av de tidigare projekten.

Det första projektet inleddes i början av 1997. Det andra befann sig i stadiet för anbudsinfordran i juni 1997.

Det åligger inte endast kommissionen att besluta vilka frågor som skall prioriteras för interventionsåtgärder inom Tacis-programmet. Detta beslutas i förhandlingar med myndigheterna i mottagarlandet och är således också beroende av vilka ekonomiska och politiska strategier som tillämpas av mottagarlandet.

14.80 Det går inte att dra några slutsatser om de delar av projektet som rör jordbruksindustriföretag förrän resultaten av de pågående förhandlingarna med de utländska investerarna är avslutade, i synnerhet inte om de försäkringar som krävs för att begränsa riskerna för utländska investeringar.

Kreditlimiter

14.83 Kreditgivningen för jordbruk hade svårt att komma igång i Polen. Orsaken till den långsamma starten är inte enbart konkurrensen från andra (subventionerade) lån utan huvudsakligen bristande intresse och det mycket ineffektiva banksystemet i Polen i början av övergångs-processen. Projektet kan nu, efter en lång mognadsprocess, anses framgångsrikt, eftersom mer än 1 000 krediter till lantbrukare hade lämnats i slutet av 1996 då kreditgivningen avslutades.

14.84 De problem på lagstiftningsområdet som följde med projektet om finansiering av jordbruket i Bulgarien 1996 löstes av Bulgariens regering efter kontakter på hög nivå med kommissionen. De första lånen inom projektet godkändes i februari 1997. Trots den ekonomiskt osäkra situationen i Bulgarien hade cirka 800 lån godkänts i juni 1997 i form av kapitalinvesteringar och kortfristig produktionsfinansiering.

14.85 Kommissionen och programförvaltningsenheterna inom Phare kontrollerade gemensamt hur kreditgivningen utvecklades. Särskilt tekniskt stöd lämnades för rådgivning till RCA:s kreditavdelning. I slutet av 1994 beslutade dessutom kommissionen att göra en noggrann bedömning av RCA:s ekonomiska läge, särskilt med avseende på låneproblem, för att bedöma svårigheter och för att få fram nödvändiga lösningar. Uppdraget genomfördes i februari 1995 och en första rapport kom i mars 1995. Efter denna rapport begärde kommissionen att all kreditgivning skulle ställas in till dess att ett avtalsmemorandum om de nya utlånings- och kontrollförfarandena hade undertecknats.

14.86 Eftersom man i samband med det tekniska biståndet förutsåg en snabb privatisering av jorden hade man föreslagit att de flesta maskiner skulle vara små. De albanska myndigheterna insåg att upplösningen av de stora egendomarna skulle ta längre tid än beräknat och förordade större maskiner. Den kompromiss som nåddes mellan experterna och myndigheterna innebar att man inköpte de traktorer som i det läget föreföll mest lämpliga för landet.

14.88 Den bristande samordning av stödprojekten för bankreformer som domstolen hänvisar till gäller först och främst utformning av projekt. Det beror huvudsakligen på de mycket bristfälliga förhållanden som rådde då projektet fastställdes 1992. Då projektet genomfördes gjordes däremot vissa försök av konsulten. Han som själv var stödmottagare i ett annat projekt kontaktade Institutet för utbildning inom bankväsendet i St Petersburg. Tyvärr kunde inga effektiva kontakter upprättas mellan projekten.

En genomförbarhetsstudie utfördes med tanke på inrättandet av en garantifond för jordbruket. Två förutsättningar saknades emellertid för detta. Dels medverkade inga andra lokala banker i inrättandet av fonden, dels saknades det tekniska bistånd som var nödvändigt för att inrätta fonden. EBRD, hos vilken det hade ansökts om kredit för Petroagroprombanks räkning, en kredit som skulle ha kunnat vara en intressant länk till garantifonden, vägrade till sist att engagera sig i projektet med motiveringen att mottagarbankens egna tillgångar inte var tillräckliga.

Slutsats

14.89 Kommissionen delar domstolens åsikter. Ett stöd kan endast ha full effekt om det är anpassat till mottagarlandets reformpolitik. I de fall som domstolen tar upp har förseningar eller motstånd från mottagarlandet att helt ansluta sig till reformprocessen oftast varit den viktigaste orsaken till de bristande framstegen.

14.90 Markrättigheter, registrering och marknadsreformer är alla mycket viktiga frågor, i synnerhet i samband med en anslutningsprocess och Phare-stöd har lämnats till denna typ av verksamhet. Hur fort denna process går är till stor del beroende av reformprocesserna i partnerstaterna.

14.91 I Bulgarien var det huvudsakligen avsaknaden av marknadsekonomiska reformer som var orsak till problemet med livsmedelsförsörjningen. Satsningar på att förnya jordbruket skulle kunna innebära en risk för att den bulgariska marknadsekonomiska reformen försenades.

14.92 I andra fall som inte tagits upp av domstolen har projekten givit bra resultat. Två stora projekt för utveckling av landsbygdskrediter i Ungern och i vilka lagstiftningen och banksystemet fullt ut beaktades har varit mycket framgångsrika ("garantifonden för jordbrukskrediter" och "jordbrukskreditbanker").

14.95 I några fall, där förutsättningarna var givna, har samverkan mellan Phare-programmet och andra finansinstitut kunnat uppnås. I Polen finansierade exempelvis inte Phare privatiseringen av jordbruksindustriföretag som ett enskilt projekt. Phares medel gick i det fallet till det förberedande arbetet för privatisering av företagen inom ramen för omstrukturerings- och privatiseringsprogrammet för företag. Programmet genomfördes i nära samråd med Världsbanken som tillhandahöll det kapital som var nödvändigt för den kommande omstruktureringen och privatiseringen. På senare tid har Phare samarbetat med EBRD först genom projektet Bad Debt Work Out och senare genom SRP-programmet.

14.96 Det stämmer att ingen omfattande utvärdering av Phare- och Tacis-programmen har genomförts hittills inom jordbrukssektorn. Totalt utarbetades dock 19 utvärderingsrapporter över enskilda jordbruksprogram inom Phare innan kontroll- och utvärderingssystemet infördes 1996. I Ungern exempelvis genomfördes utvärderingen under 1995. I Tjeckien och Slovakien genomfördes under de första månaderna av 1997 en "bedömning av jordbrukssektorn".

Interimsrapporter för Phare- och Tacis-programmen har lagts fram för Europaparlamentet och de förvaltningskommittéer i vilka medlemsstaterna är representerade. Interimsrapporten för Phare baseras på de mer än 80 utvärderingar och bedömningar som har genomförts hittills. Interimsrapporten för Tacis baseras på övervakningsrapporter som regelbundet sammanställs för alla större Tacis-åtgärder och Tacis-projekt. Det är troligt att det i båda rapporterna kommer att anges områden som skulle kunna bli föremål för mera målinriktade utvärderingar. Detta kommer att beaktas i det nu aktuella utvärderingsprogrammet enligt vilket utvärderingar kommer att utföras inom olika sektorer och länder både efter projektets avslutande och under projektets gång.

>Plats för tabell>

>Start Grafik>

B7-50 - Genomförande av åtagandena per månad

månader

B7-50 - Genomförande av betalningarna per månad

månader

B7-52 - Genomförande av åtagandena per månad

månader

B7-52 - Genomförande av betalningarna per månad

månader

B7-54 - Genomförande av åtagandena per månad

månader

B7-54 - Genomförande av betalningarna per månad

månader

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Tabell 14.3.1 - Åtaganden som återstod att reglera inom Phare-programmet (B7-500 och B7-502)

>

Start Grafik>

Per den 31 december budgetåret

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

Tabell 14.3.2 - Åtaganden som återstod att reglera inom Tacis-programmet (B7-520 och B7-521)

>

Start Grafik>

Per den 31 december budgetåret

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

Tabell 14.3.3 - Fullgörande av Phare-programmets åtaganden (B7-500 och B7-502)

>Start Grafik>

31 december året efter det att åtagandet gjordes (n)

År då åtagandet gjordes (n)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

Tabell 14.3.4 - Fullgörande av Tacis-programmets åtaganden (B7-520 och B7-521)

>Start Grafik>

31 december året efter det att åtagandet gjordes (n)

År då åtagandet gjordes (n)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till film>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

DEL VI Förvaltningsutgifter

INLEDNING

VI.1 Utgifterna för personal och administration för de Europeiska gemenskaperna visas i avsnitten i den allmänna budgeten för Europaparlamentet, rådet, kommissionen, (inklusive Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer), domstolen, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

VI.2 De administrativa utgifterna för budgetåret 1996, uppdelade per avsnitt, redovisas i tabell VI.1. Tabellerna VI.2 och VI.3 specificerar personalsituationen per institution och arbetsplats.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 15(534*) Kommissionen

15.0 Innehållsförteckning Punkt

Bidrag av allmän karaktär (Avdelning A-3 i budgeten)

Inledning 15.1.1 - 15.1.5

Situationen vad gäller lagar och förordningar 15.1.4 - 15.1.5

Bidragsförvaltning genom kommissionens generalsekretariat 15.1.6 - 15.1.18

Efterlevnad av kriterierna för bidragsbeviljande 15.1.7 - 15.1.11

Upprepade bidrag 15.1.12

Utvärdering av bidragens användning 15.1.13 - 15.1.14

Utförande av kontrollerna 15.1.15 - 15.1.18

Administrativa bidrag 15.1.19 - 15.1.22

Slutsats 15.1.23 - 15.1.24

Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (artikel A-342 i kommissionens budget och bilaga II)

Inledning 15.2.1

Finansieringen av EUR-OP 15.2.2 - 15.2.14

Finansiella medel som står till EUR-OP:s förfogande 15.2.2 - 15.2.4

Framläggande av budgeten 15.2.5 - 15.2.6

Anslagens otillräcklighet 15.2.7 - 15.2.9

Inkomsters användning på nytt 15.2.10 - 15.2.12

Redovisning 15.2.13 - 15.2.14

Finansiell förvaltning 15.2.15 - 15.2.21

Förvaltningen av de likvida medlen på kontot för rörelsekapital 15.2.15 - 15.2.16

Banktransaktioner 15.2.17 - 15.2.19

Inkasseringen av inkomster 15.2.20 - 15.2.21

Produktionen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning 15.2.22 - 15.2.32

Tryckningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning 15.2.22 - 15.2.29

Andra tjänster rörande Europeiska gemenskapernas officiella tidning 15.2.30 - 15.2.32

Försäljningen av publikationer 15.2.33 - 15.2.51

Priset på Europeiska gemenskapernas officiella tidning 15.2.34 - 15.2.37

Spridningen av övriga publikationer 15.2.38 - 15.2.43

Utnyttjande av försäljningsombud 15.2.44 - 15.2.49

Verktygen för marknadsföringsstrategin 15.2.50 - 15.2.51

Slutsats 15.2.52 - 15.2.55

Decentraliserade gemenskapsorgan

Inledning 15.3.1 - 15.3.3

Interna bestämmelser 15.3.2 - 15.3.3

Framläggande av budgeten 15.3.4 - 15.3.7

Redovisningssystem/analytisk rapport 15.3.8 - 15.3.12

Controllern 15.3.13 - 15.3.15

Slutsats 15.3.16 - 15.3.17

Gemensamt sjukförsäkringssystem

Inledning 15.4.1 - 15.4.4

Granskningsområde 15.4.2 - 15.4.4

Systemets organisation och administration 15.4.5 - 15.4.15

Principer för organisation och administration 15.4.5 - 15.4.7

Ansvarsfördelningen inom systemet 15.4.8 - 15.4.9

Förvaltningskommitténs sammansättning och roll 15.4.10 - 15.4.11

Huvudkontorets organisation och roll 15.4.12

Avräkningskontorens organisation och administration 15.4.13 - 15.4.14

Tilläggsförsäkring för vissa anslutnas makar 15.4.15

Ekonomisk förvaltning och redovisning 15.4.16 - 15.4.29

Systemets finansiella ställning 15.4.16 - 15.4.24

Systemets administrativa kostnader 15.4.25 - 15.4.29

Organisation för redovisning och ekonomi 15.4.30 - 15.4.57

Räkenskapernas struktur 15.4.30 - 15.4.49

Intern kontroll och finansiell kontroll 15.4.50 - 15.4.57

Slutsats 15.4.58 - 15.4.65

Bidrag av allmän karaktär (Avdelning A-3 i budgeten)

INLEDNING

15.1.1 De iakttagelser som presenteras i denna rapport avser bidragen i avdelning 3, kapitel A-30 (Gemenskapsbidrag) i budgeten, för vilka kommissionen är utanordnare och vilkas förvaltning har anförtrotts institutionens generalsekretariat.

15.1.2 De i budgeten för 1995 förutsedda utgifterna för kapitel A-30 i dess helhet uppgår till 16,1 miljoner ecu. Granskningen har gällt följande budgetrubriker (belopp upptagna i 1995 års budget):

a) A-304 "Bidrag till organisationer som främjar Europatanken": 4 miljoner ecu.

b) A-306 "Vänorter inom Europeiska gemenskapen": 3,5 miljoner ecu.

15.1.3 För budgetåret 1996 har anslagen för dessa ändamål uppgått till 4,5 miljoner ecu för organisationer som främjar Europatanken (punkt A-3020 och A-3030) och till 7,5 miljoner ecu för vänorter (punkt A-3021).

Situationen vad gäller lagar och förordningar

15.1.4 Bidragen i kapitel A-30 är till större delen en översättning till budgetrubriker av principuttalanden och politiska beslut av Europaparlamentet och rådet.

15.1.5 Generalsekretariatet har definierat och formaliserat ett visst antal regler för beviljande av bidrag, vilkas genomförande och uppnådda resultat har varit föremål för en granskning under budgetåret 1996 för de ovannämnda utgifterna. Denna har omfattat dels granskning av akterna, dels utvärdering av resultatet av de åtgärder som finansierats på detta sätt.

BIDRAGSFÖRVALTNING GENOM KOMMISSIONENS GENERALSEKRETARIAT

15.1.6 Vad beträffar artikel A-306 (stöd till vänorter), föranleder dess förvaltning inga väsentligare iakttagelser, då detta slags bidrag innebär en öronmärkning av stödberättigade utgifter och att en objektiv utvärdering av stödet görs av respektive avdelningar. Granskningen av ett urval av handlingar som rör bidrag från artikel A-304 (organisationer som främjar Europatanken) föranleder vissa iakttagelser vad gäller svagheter i det nu gällande systemet.

Efterlevnad av kriterierna för bidragsbeviljande

15.1.7 Eftersom kommissionen ofta är bunden till den budgetansvariga myndighetens beslut både vad gäller valet av stödmottagande organisationer och de beviljade beloppen, måste den på grundval av sitt manöverutrymme och omdöme strikt följa de kriterier för bidragsbeviljande som den har fastställt för förvaltningen av denna typ av bidrag(535).

15.1.8 Granskningsresultaten gör emellertid att efterlevnaden av de regler för beviljande av bidrag som gäller för artikel A-304 kan ifrågasättas. I gemenskapsbudgeten förekommer sålunda regelbundet en sammanslutning som tilldelats ett avsevärt bidrag (400 000 ecu 1995), medan granskningen av medlens användning avslöjar att de främst har använts för interna ändamål, utan att de vidtagna åtgärderna haft någon inverkan på de europeiska medborgarna.

15.1.9 Ytterligare en organisation har från och med budgetåret 1993 fått stöd av den budgetansvariga myndigheten, trots att dess verksamhet (området för miljöskydd) helt uppenbart faller under en annan av kommissionens avdelningar (536).

15.1.10 En sammanslutning åtnjuter sedan 1987 ett mindre bidrag på 5 000 ecu för att uppmuntra dess verksamhet som syftar till att främja Europatanken. 1994 erhöll sammanslutningen ett bidrag på 30 000 ecu, varav 24 000 ecu för att finansiera lanseringen av ett veckobrev på franska och därefter 30 000 ecu 1995, för samma ändamål, trots att ansökningar som syftar till att täcka kostnader för projektering, översättning och utgivning inte är stödberättigade (537).

15.1.11 I ett annat fall erhöll en sammanslutning, som från början finansierats enligt artikel A-307 (bidrag till institutioner för högre utbildning) med ett belopp på 25 000 ecu, 30 000 ecu under 1993 och 1994 enligt artikel A-304 (organisationer som främjar Europatanken), trots att kriterierna för bidragsbeviljande från artikel A-304 utesluter utgifter för projektering, expertkunnande, översättning eller utgivning, och utan uppvisande av verifikationer för hur det första bidraget hade använts, vilket reglerna för bidragsbeviljande (538) uttryckligen kräver.

Upprepade bidrag

15.1.12 Under flera budgetår i följd återfinns samma bidragsmottagare som erhållit finansiering för ständigt återkommande verksamheter där effekten inte har utvärderats. Administrativa bidrag, som slukar en mycket stor del av anslagen under rubrik A-304, ges sedan flera år i synnerhet till några sammanslutningar, rörelser och förbund som utvecklar projekt för främjande av Europatanken.

Utvärdering av bidragens användning

15.1.13 I avsaknad av ett anpassat dataprogram begär Generalsekretariatet bara in verifikationer en gång per år, oftast i juli eller augusti under det budgetår som följer på det år då bidraget beviljades. Den tre månaders tidsfrist som bestämts för detta ändamål respekteras inte och några akter förblir öppna under flera år, utan att kunna avslutas i brist på mer frekventa systematiska påstötningar.

15.1.14 De redovisnings- och finansieringsdokument som de bidragsmottagande organisationerna förelägger visar sig sällan användbara när det gäller granskning och utvärdering, ty bidragets användning är oftast inte skilt från räkenskaperna i deras helhet, eftersom det saknades en tillfredsställande definition av de stödberättigade utgifter som täcktes av bidraget i fråga vid tiden för tilldelningen av medlen.

Utförande av kontrollerna

15.1.15 Kommissionens kontroller, som är ett absolut villkor för bidragsbeviljandet, var formella och otillräckliga för de administrativa bidragen, som inte bara kräver en fördjupad uppföljning av de uppvisade verifikationerna, utan framför allt regelbundet återkommande kontroller på platsen.

15.1.16 Följaktligen är utvärderingsrapporten för budgetåret 1994, som 1995 togs fram för parlamentets räkning, tunn och innehåller ingen utvärdering. Den är snarare en uppräkning av de tilldelade bidragen, där det vid läsningen är omöjligt att mäta kostnadseffektiviteten hos de olika finansierade åtgärderna.

15.1.17 Frånvaron av ett centralt register över samtliga mottagare av gemenskapsbidrag, nödvändigt för att undvika främst dubbel finansiering, tillåter för närvarande inte de berörda avdelningarna inom kommissionen att för en given organisation få tillgång till en dokumenterad lista innehållande alla de stöd som organisationen erhållit eller erhåller.

15.1.18 Som exempel kan anföras en kontroll av kommissionen avseende en betydande sammanslutnings användning av bidraget från artikel A-304 under 1993 och 1994, vilken visade att ett annat bidrag på 200 000 ecu som tilldelats 1994 av GD X (information, kommunikation, kultur och audiovisuella medier) hade använts för samma ändamål som bidraget från artikel A-304 och där en del av utgifterna som borde ha täckts av bidraget från GD X i själva verket hade betalats med hjälp av det administrativa bidrag som tilldelats denna sammanslutning.

ADMINISTRATIVA BIDRAG

15.1.19 De tre sammanslutningar som förbrukat flest anslag, eftersom de ensamma står för mer än en fjärdedel av de anslag som beviljats i totalt 83 ärenden (dvs. 775 000 ecu av 2 842 500 ecu 1995), har kontrollerats på platsen.

15.1.20 I dessa fall rör det sig om administrativa bidrag som ibland täcker mer än 80 % av de utgifter som förekommer i budgeten för den berörda sammanslutningen. Dessa bidrag ger den möjlighet att anställa ny personal och avlöna de anställda, att välja lokaler, att inköpa för administrationen nödvändig dator- och kontorsutrustning, att täcka nästan alla administrativa utgifter, medan endast en del av medlen direkt har avdelats för verksamheter eller program som motsvarar det som bidraget var avsett för.

15.1.21 En del av bidraget används av dessa sammanslutningar till att avsätta medel för i lagen reglerade sociala skyldigheter bl.a. avgångsvederlag ifall sammanslutningens verksamhet skulle upphöra.

15.1.22 Antingen borde bidraget inte alls användas till administrativa utgifter, eller också borde när bidraget beviljas ett lämpligt tak fastställas, avpassat efter de berörda organisationernas sammanlagda utgifter.

SLUTSATS

15.1.23 I granskningen av akterna bör man bemöda sig om att bättre definiera bidragets användningsområde och fastställa utrymmet för de utgifter och verksamheter som är berättigade till gemenskapsfinansiering:

a) Reglerna och kriterierna för bidragsbeviljande bör tillämpas strikt objektivt, och undantag från dessa regler och kriterier bör motiveras i förhållande till det verkliga intresse som sammanslutningens program eller verksamhet har för den europeiska integrationen.

b) För de viktigaste och oftast återkommande bidragen bör finansieringen av de administrativa utgifterna begränsas till ett högsta definierat tak, i den mån som dessa utgifter har ett direkt samband med projektets mål eller med den bidragsmottagande organisationens verksamhet.

c) I den mån de bidragsbeviljade utgifternas art och omfattning är betydande borde de berörda organisationernas redovisning vara intygad av oberoende revisorer.

15.1.24 Kommissionen borde dessutom utarbeta ett instrument för granskning av bokföringsmaterial på platsen, för att göra de bidragstagande organisationerna uppmärksamma på nödvändigheten av en strikt förvaltning av de erhållna bidragen.

Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (artikel A-342 i kommissionens budget och bilaga II)

INLEDNING

15.2.1 Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (EUR-OP) har i uppdrag att sammanställa dokument för utgivning och tryckning under sitt direkta eller indirekta ansvar. Den ansvarar även för försäljningen och den faktiska distributionen av publikationerna.

FINANSIERINGEN AV EUR-OP

Finansiella medel som står till EUR-OP:s förfogande

15.2.2 Tabell 15.2.1 visar de finansiella medel som motsvarar EUR-OP:s verksamhetsområde. Det rör sig främst om dess administrativa budget, som täcks av artikel A-342 i kommissionens budget och som presenteras i detalj i en bilaga.

15.2.3 För att klara utgifterna för produktionen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning har ett konto för rörelsekapital, till vilket medel tillskjuts av institutionerna och som förvaltas av EUR-OP, sedan länge inrättats utan att detta uttryckligen föreskrivits i budgetförordningen (se avdelning XI i budgetförordningen).

15.2.4 På det tekniska planet övervakar också EUR-OP en stor del av tryckningsprocessen för olika institutionspublikationer. Dess medverkan, bl.a. i sammanställandet av ordersedlar och kontrakt, fråntar på intet sätt institutionerna deras ansvar som utanordnare av utgiften.

Framläggande av budgeten

15.2.5 I strid med budgetförordningens bestämmelser(539) innehåller anmärkningen som åsyftar den budgetrubrik under vilken EUR-OP:s totala anslag finns inskrivna inte längre en uppskattning av kostnaden för dess tjänster uppdelad på varje institution.

15.2.6 Uppförandet av pro forma-anslag i varje institutions budget upphörde 1990 utan att det blev någon ändring av beslutet om inrättandet av EUR-OP.

Anslagens otillräcklighet

15.2.7 EUR-OP:s administrativa anslag skall täcka dess totala finansiella behov. De åligganden som bör täckas av EUR-OP:s budget, och de som åvilar institutionerna, framgår av de uppdrag som anförtrotts EUR-OP.

15.2.8 Under årens lopp har arbetsvolymen som institutionerna anförtrott EUR-OP svällt utan en motsvarande ökning av dess administrativa budget. Institutionernas budget får numera bära utgifterna för arbete som, liksom tidigare, borde finansieras av EUR-OP:s driftsbudget.

15.2.9 Denna utveckling har fått negativa konsekvenser:

a) Överlåtelsen av sådana utgifter på institutionerna har skett enbart efter EUR-OP:s eget gottfinnande.

b) Beslutet om inrättandet av EUR-OP respekteras inte längre när det rör sig om distribution för vilken anlitandet av underleverantörer inte har planerats.

c) En form av indirekt finansiering av verksamhet som tidigare utfördes av EUR-OP har skapats.

d) Det blir nästan omöjligt att uppskatta de verkliga kostnaderna för dess administration.

Inkomsters användning på nytt

15.2.10 Spridningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning och publikationerna skapar inkomster, vilka kan användas på nytt. Nettobehållningen av försäljningen, ett begrepp som inte finns definierat någonstans, bör överföras till institutionerna.

15.2.11 Anmärkningarna som hänför sig till artikel 240 i EUR-OP:s budget, "Porto och andra leveranskostnader", visar att ett avdrag från försäljningsinkomsterna har gjorts som ett schablonbidrag till distributionen av de sålda publikationerna (5,9 miljoner ecu) och att EUR-OP erhåller återbetalning för vissa åtaganden genom att fakturera institutionerna (5,7 miljoner ecu).

15.2.12 I det första fallet rör det sig om en bred tolkning av begreppet användning på nytt. Enligt budgetförordningen skall den nya användningen ske på den budgetrubrik som belastats med den ursprungliga utgiften. I det andra fallet omfattar olika EUR-OP-förordningar bestämmelser som står i motsats till en sådan praxis, särskilt principen om en återfakturering pro forma. Detta visar att rambestämmelserna är illa anpassade till EUR-OP:s finansieringsbehov.

Redovisning

15.2.13 Inkomst- och utgiftsredovisningen rörande transaktionerna under budgetåret 1996 visar för artikel A-342 i kommissionens budget (Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer) de disponibla anslagen för inkomster som kan användas på nytt och hur de utnyttjades, dvs. 13,0 miljoner ecu.

15.2.14 Inga detaljerade uppgifter om EUR-OP:s transaktioner för användning på nytt förekommer i denna inkomst- och utgiftsredovisning. Detta gör redovisningen mindre representativ eftersom den undervärderas i samma grad och strider mot budgetförordningen vilken föreskriver en redovisning som skall ställas upp på samma sätt som kommissionens. Denna brist har inte åtgärdats vid upprättandet av EUR-OP:s årsrapport.

FINANSIELL FÖRVALTNING

Förvaltningen av de likvida medlen på kontot för rörelsekapital

15.2.15 De betalningar som verkställts under 1996 uppgår till 117 miljoner ecu. Ett konto, som förvaltas gemensamt med kommissionens redovisningsavdelning, har öppnats på en bank i Luxemburg. Behållningen, till förmån för EUR-OP, varierar kraftigt och ligger vanligtvis på mellan 5 och 10 miljoner ecu. Ränteinkomsterna (353 249,86 ecu) har i vederbörlig ordning överförts till institutionerna.

15.2.16 Den del av bokföringssystemet (Jocomp) som vad gäller bankkontot används för uppföljningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning är inte avpassat för förvaltningsbehov. Ingen överensstämmelse mellan behållningen som framgår av detta system och den som förekommer i bankutdraget från samma dag är möjlig. Den enda uppföljningen av det löpande bankkontot sker utanför bokföringen, vilket kräver en brådskande granskning av bankhanteringen i bokför-ingssystemet Jocomp. Sammanfattningsvis tillåter inte detta system en effektiv förvaltning.

Banktransaktioner

15.2.17 För inkasseringen av försäljningsinkomsterna har EUR-OP i rättvisesyfte öppnat åtminstone ett bankkonto i varje medlemsstat. Ingen anbudsinfordran företogs före öppnandet av de olika bankkontona (konto för försäljningsinkomster och för rörelsekapital).

15.2.18 EUR-OP har inte förhandlat om de tillämpliga villkoren för sina bankkonton och företar ingen granskning av ränteberäkningarna.

15.2.19 Vid en tidigare granskning, hade revisionsrätten(540) noterat att en tidsbestämd placering av de likvida medlen hade skett per telefon av en tjänsteman vid redovisningsavdelningen, utan någon formalitet eller kontroll. Sedan dess har ingen ändring skett vad gäller förfarandet för placeringen av medlen.

Inkasseringen av inkomster

15.2.20 Avtalen med de ombud som distribuerar publikationerna innehåller inga regler för betalningssätten. Faktureringsformuläret, som används både för ombuden och direktförsäljningen, föreskriver att betalningarna bör ske genom banköverföring, kreditkort eller check.

15.2.21 1996 kan det belopp som betalats per check uppskattas till ca 5 miljoner ecu, dvs. en fjärdedel av försäljningsinkomsterna. Förfarandena för förvaring och inlösen av checkerna bör ses över för att kunna erbjuda tillräcklig säkerhet och kontroll. De möjligheter andra betalningssätt innebär bör studeras, främst för kontakterna med försäljningsombuden, i syfte att begränsa betalningarna med check.

PRODUKTION AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING

Tryckningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning

15.2.22 Europeiska gemenskapernas officiella tidning (serie L, C och S) och de dokument som rör budgeten produceras av externa tryckerier i tätt samarbete med EUR-OP.

15.2.23 EUR-OP har tecknat avtal för tryckningen, vilka presenteras i tabell 15.2.2 och som motsvarar ca 50 % (dvs. 60 miljoner ecu av 117) av de "externa" kostnaderna för produktionen av Europeiska gemen-skapernas officiella tidning. De data som rör produktionen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning presenteras i tabell 15.2.3.

15.2.24 Anbudsinfordran, som skett i form av fyra selektiva anbudsförfaranden, inleddes i juli 1993 (offentliggörande av meddelanden om upphandling i Europeiska gemenskapernas officiella tidning S) och avslutades i mars 1994.

15.2.25 Tabell 15.2.4 visar hur avtalen tilldelades. De fyra huvudavtalen gällande den dagliga utgivningen och produktionen av budgetdokument gick till föregående innehavare. I ett fall hade det företag som inkommit med den lägsta offerten och punktligt tryckt Europeiska gemenskapernas officiella tidning blivit uteslutet efter en granskning av dess tekniska kapacitet. Magnetbandet med de uppgifter som skulle användas för granskningen var samma band som används för tryckningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning S och som framställs av ett företag som kontrolleras av den tidigare avtalsinnehavaren, vilket innebär problem ur konkurrenssynpunkt. Avtalet tilldelades den tidigare innehavaren till en 20 % högre kostnad.

15.2.26 Anbudsinfordran medförde ingen möjlighet att sänka priset i offerten ifall flera avtal tilldelades en och samma firma.

15.2.27 Vissa tekniska "minimi"-villkor som ställts i meddelandet om upphandling och som krävts för att få delta, begränsade de facto deltagandet till EUR-OP:s gängse leverantörer. Detta är främst fallet med klausulen som förr krävde tidigare erfarenhet av tryckning av dagstidningar och som innebar automatisk synoptisk sättning på de nio gemenskapsspråken på basis av SGML-register levererade genom file transfer via EUR-OP:s datoriserade redigeringssystem.

15.2.28 Vissa delar av meddelandet om upphandling och specifikationerna gav inte anbudsgivarna möjligheten att uppskatta de kvantitetsrelaterade besparingar som avtalet medgav. Den möjligheten gavs endast företag som tidigare anlitats. Det genomsnittliga antalet sidor i specifikationen var väsentligt lägre än antalet tryckta sidor vid tiden för anbudsinfordran och också lägre än den nivå som kunde förutses genom tidigare erfarenheter och begärda budgetanslag.

15.2.29 Slutligen medförde den uppsatta tidsfristen för produktionen, som härrör från Europeiska gemenskapernas officiella tidnings distributionskrav, en begränsning av avtalen till firmor som ligger i närheten av EUR-OP:s säte.

Andra tjänster rörande Europeiska gemenskapernas officiella tidning

15.2.30 För produktionen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, särskilt serie S, anlitar EUR-OP även andra externa firmor. Detta anlitande av underleverantörer för databaserad verksamhet sker i strid med beslutet som preciserar dess uppdrag och som inte är anpassat till dagens verklighet.

15.2.31 Denna verksamhet utförs av två specialiserade firmor, vilka 1996 mottagit betalning uppgående till 25 miljoner ecu, dvs. 21 % av den totala kostnaden för den "externa" produktionen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning (117 miljoner ecu).

15.2.32 Även här har avtalen tilldelats firmor som redan levererar sådana tjänster, efter det att en enda juridiskt giltig offert hade presenterats. Ekonomiska band existerar mellan dessa firmor och dem som trycker Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Totalt uppgår den affärsvolym som anförtrotts två industrigrupper till 68 % av den "externa" produktionskostnaden för Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

FÖRSÄLJNINGEN AV PUBLIKATIONER

15.2.33 1996 uppgår inkomsterna från försäljningen av publikationer till 23,3 miljoner ecu, till vilka skall läggas bankräntor på 0,4 miljoner ecu.

Priset på Europeiska gemenskapernas officiella tidning

15.2.34 Fastställandet av försäljningspriset på Europeiska gemenskapernas officiella tidning (prenumeration och lösnummer) vilar på förvaltningskommittén, vilket också gäller de flesta elektroniska produkter som säljs av EUR-OP.

15.2.35 Av besparings- och organisationsskäl syftar prispolitiken till att gynna prenumerationerna i förhållande till lösnummerförsäljningen. Tabell 15.2.5 visar situationen för spridningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning per prenumerationstyp. 1996 kostade den sammanlagda prenumerationen på serierna L och C 635 ecu (dvs. 0,0154 ecu per sida). I gengäld uppgick lösnummerpriset på samtliga nummer till 8 819 ecu (dvs. 0,214 ecu per sida), alltså 14 gånger högre.

15.2.36 Den använda metoden leder till mycket höga priser för vissa nummer som p.g.a. de behandlade ämnena skulle kunna ha en vidare läsekrets. Tabell 15.2.6 visar några exempel från 1996. Det måste understrykas att det rör sig om isolerade utgåvor som alltså trycks till en lägre kostnad än den dagliga utgivningen.

15.2.37 Den främsta åtgärden som EUR-OP vidtagit för att lösa detta problem var att 1994 tillmötesgå begäran från den ansvariga ledamoten av kommissionen att med ca hälften minska priset för utgåvan som innehöll den allmänna budgeten.

Spridningen av övriga publikationer

15.2.38 Försäljningspriset på de övriga publikationerna fastställs av utanordnarna på förslag av EUR-OP.

15.2.39 Av skäl som rör kvalitetsaspekten hos dessa publikationer, följer EUR-OP en politik med priser som förefaller höga i förhållande till den faktiska kostnaden för publikationerna. Vanligen föreslår EUR-OP de berörda utanordnarna ett försäljningspris som är mellan tre och fyra gånger högre än den externa produktionskostnaden. Detta förslag antas normalt.

15.2.40 En del av upplagan, varierande mellan 60 % och 90 %, är inte avsedd för försäljning utan distribueras kostnadsfritt genom utanordnarna själva.

15.2.41 De produkter som säljs via EUR-OP är avsedda för en specialiserad och begränsad läsekrets. Förekomsten av ett dubbelt distributionsnät är allmänt känd och leder till att man först försöker erhålla tidningen kostnadsfritt. Den läsare som inte känner till det dubbla distributionsnätet betalar relativt mycket för tidningen.

15.2.42 Det är inte omöjligt att få gratispublikationer av författaren och sedan sälja dessa. Det finns ingen markering på publikationen att den är en gratisutgåva. 1990 bad exempelvis en av EUR-OP:s officiella distributörer förgäves om ersättning för osålda tidningar som han aldrig hade beställt hos EUR-OP.

15.2.43 EUR-OP borde göra utanordnarna mer uppmärksamma på situationer av detta slag, föreslå alternativa lösningar och uppmana till granskning av ett strikt tillämpande av reglerna för den fria distributionen, i syfte att begränsa riskerna för störning av den betalande marknaden och för bedrägeriförsök.

Utnyttjande av försäljningsombud

15.2.44 För att säkra spridningen av publikationerna på papper anlitar EUR-OP ett nät av 43 ombud, varav 21 finns etablerade i medlemsstaterna.

15.2.45 Sedan 1993 har EUR-OP övergivit praxisen med lagerhållning av publikationer hos ombuden och övergått till en försäljning med möjlighet till "återlämnande mot återbetalning" av de osålda publikationerna. Betalningsvillkoren (6 månader) gör detta alternativ likvärdigt med en lagerhållning.

15.2.46 Den rabattsats som EUR-OP erbjuder sina ombud är 25 % på prenumerationen och 60 % på lösnummer. Att i det senare fallet tillämpa en rabattsats liknande den som ges av andra jämförbara internationella organisationer, dvs. ca 15 procentenheter lägre, skulle leda till en ökning av inkomsterna med ca 0,7 miljoner ecu.

15.2.47 Till denna första rabatt skall läggas en andra rabatt på 2 % avsedd för marknadsföring av publikationerna. Ett belopp på ca 1,1 miljoner ecu finns tillgängligt under budgetåret 1996, varav hälften härrör från tidigare år. Endast 13 % av det disponibla beloppet och 25 % av inkomsterna under budgetåret har i själva verket använts (0,1 miljoner ecu).

15.2.48 Ett av EUR-OP:s uppdrag är att främja försäljningen. Enligt bestämmelserna skall motsvarande utgifter tas upp i EUR-OP:s budget och en särskild budgetrubrik har skapats för detta ändamål. Eftersom de utgör en del av nettobehållningen på försäljningen borde de belopp som dragits av under den andra rabatten ha överförts till institutionerna.

15.2.49 Uppföljningen av de disponibla medel som används för marknadsföring utförs av EUR-OP på ett helt otillfredsställande sätt. Fel har upptäckts. Effektiviteten i åtgärderna och utgifternas korrekthet kan med svårighet bedömas.

Verktygen för marknadsföringsstrategin

15.2.50 En sund förlagsstrategi och tilldelning av medel påbjuder en snabb återrapportering till författarna. Den enda fullständiga och regelbundna information som EUR-OP har levererat är en uppgift om försäljningsinkomsterna per titel.

15.2.51 Beroende på de administrativa rutinerna och de betalningsvillkor som beviljats dröjer det minst åtta månader mellan tecknandet av en beställning och informationen till författaren. Det sedan flera år planerade datasystemet för bättre hantering av beställningar och information till författarna fungerar ännu inte till alla delar.

SLUTSATS

15.2.52 De förordningar som gäller EUR-OP och särskilt dess finansiering tillämpas inte systematiskt och innehåller inkonsekvenser. De är inte längre anpassade till dess nuvarande administrativa situation, till ett vidare verksamhetsområde och till dess industriella och kommersiella karaktär. Inget av de förslag som studeras om att anpassa dess budgetbestämmelser till dess behov har ännu gett resultat.

15.2.53 En organisation med en industriell och kommersiell uppgift borde kunna avkrävas en komplett utgifts- och inkomstredovisning och en komplett balansräkning som är representativa för hela dess verksamhet. Den finansiella informationen ges i dag i fragmentarisk form, vilket omöjliggör en uppskattning av den verkliga omfattningen av EUR-OP:s ekonomiska verksamhet, något som är väsentligt för en publikationspolicy.

15.2.54 En ansenlig del av denna verksamhet har lagts ut på underleverantörer och förfarandena för anbuds-infordran respekteras endast formellt. Ingen bedömning kan göras av den faktiska verkan som dessa förfaranden har. Den av revisionsrätten önskade utvecklingen(541) har inte kunnat uppnås.

15.2.55 Även om lönsamhet inte tycks kunna utgöra ett absolut krav, särskilt vad beträffar publiceringen av rättsakter, krävs en klarare distinktion mellan de verk som skall ge information om gemenskaperna och dem för vilka en effektivare försäljningspolicy borde införas. Marknaden kan inte saneras så länge en omfattande gratisdistribution existerar. Detta omöjliggör en översyn av affärsstrategin vad gäller prispolitiken till allmänheten, rabatterna till ombuden och nätverkets effektivitet.

Decentraliserade gemenskapsorgan

INLEDNING

15.3.1 De decentraliserade gemenskapsorganen(542) är föremål för särskilda granskningar från revisionsrättens sida som gäller varje budgetår. De dithörande granskningsrapporterna skall utgöra underlag för beviljandet av ansvarsfrihet för budgetens genomförande. Nedan redogörs för några konstateranden av allmän natur beträffande dessa decentraliserade organs verksamhet. Mer utförliga iakttagelser presenteras i de årliga granskningsrapporter som riktas till varje decentraliserat organ, till kommissionen och till den budgetansvariga myndigheten.

Interna bestämmelser

15.3.2 Även om varje organ har kunnat besluta om sina egna bestämmelser, finns det fortfarande områden där man inte till fullo tillämpar den allmänna budgetförordningen, budgetförordningen för organet i fråga och de interna bestämmelserna. Det gäller både för den administrativa organisationen (skapandet av en rådgivande kommitté för upphandling och avtal (CCAM)) och genomförandet av budgeten (framläggande av tilläggs- och ändringsbudgetar, bokföring av inkomsterna).

15.3.3 För övrigt har en harmonisering vad gäller framläggandet av redovisningen (balansräkning och inkomst- och utgiftsredovisning) för de olika organen inte genomförts. Dessutom har de interna finansiella bestämmelserna i vissa fall ännu inte fastställts.

FRAMLÄGGANDE AV BUDGETEN

15.3.4 De decentraliserade gemenskapsorganen erhåller bidrag från kommissionen. Dessa bidrag, som förekommer i del B av denna institutions budget, tas upp som differentierade anslag. För närvarande är de disponibla anslagen inskrivna i organens budgetar som anslag som kan utnyttjas varje budgetår.

15.3.5 Vissa organ utövar dock sin verksamhet i medlemsstaterna eller i tredje land på grundval av flerårsprogram. Det vore därför önskvärt att framläggandet av budgeten ändrades för att också tillåta att disponibla medel utnyttjas för program som skall genomföras under flera år.

15.3.6 I ett särskilt fall (Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen i Turin) konstaterades att ett årligt belopp på ca 200 miljoner ecu som erhållits från kommissionen för administration av programmen, främst i de östeuropeiska länderna, inte hade tagits upp som inkomst i detta organs budget.

15.3.7 Organen fortsätter att föra över en stor del av sina anslag till följande budgetår. Procentandelen överförda anslag är alltjämt hög (mellan 22 % och 45 % av budgetarna). Detta visar vikten av att göra riktiga budgetprognoser. Där så är nödvändigt borde en tilläggs- och ändringsbudget upprättas.

REDOVISNINGSSYSTEM/ANALYTISK RAPPORT

15.3.8 Organen använder två redovisningssystem. Det ena för registrering av budgettransaktioner, det andra för allmänna bokföringstransaktioner.

15.3.9 Budgetredovisningssystemet är inte en riktig programvara för bokföring utan ett program som tillåter justeringar a posteriori. Vid vissa organ är en datalänk till det allmänna redovisningssystemet inte möjlig. Om anslagen eventuellt är otillräckliga kan inte detta upptäckas av systemet självt, vilket riskerar att framkalla ett eventuellt överskridande av anslagen.

15.3.10 Det allmänna redovisningssystem som tillämpas vid nästan alla organ är i sin tur överlag begränsat och otillräckligt, eftersom det inte kan integreras i budgetförvaltningen.

15.3.11 Trots att organen gjort en gemensam ansträngning för att skaffa behovsanpassade datasystem har ingen tillfredsställande lösning kunnat uppnås. Några år efter inrättandet av flertalet av dessa organ tillåter ännu inte de befintliga systemen en tillfredsställande uppföljning av de olika transaktionerna.

15.3.12 För övrigt borde organen skapa mer utarbetade system som omfattar en analytisk rapport. Denna bör, för uppnåendet av en sund ekonomisk förvaltning, möjliggöra en jämförelse från år till år av den faktiska kostnaden för samtliga genomförda arbeten och projekt.

CONTROLLERN

15.3.13 Den enhetliga tillämpning av budgetförordningen som krävs av samtliga organ kan inte helt uppnås utan controllerns närvaro på platsen.

15.3.14 Revisionsrätten har konstaterat att när organets controller är kommissionens controller har denne inte alltid varit regelbundet närvarande, vilket inte gjort en effektiv förvaltning möjlig, särskilt med tanke på de kraftiga förseningarna i regleringen av förskottskontona (från 45 % till 60 % av budgeten) och vissa överskridanden av taken på förskottskontona.

15.3.15 För vissa organ berättigar inte det begränsade antalet transaktioner och det begränsade antalet anställda att en controller ständigt finns på platsen. En eventuell utnämning av kommissionen av controller för geografiska zoner, eller t.o.m. resande sådana skulle kunna avhjälpa dessa olägenheter.

SLUTSATS

15.3.16 Det finns fortfarande administrativa problem inom de decentraliserade gemenskapsorganen. De viktigaste rör framläggandet av budgeten, redovisningssystemen och den interna kontrollen.

15.3.17 De decentraliserade gemenskapsorganen och kommissionen bör samarbeta, utan att organen därigenom fråntas sitt självbestämmande, i syfte att förbättra organens förvaltning efter det inledande skedet av deras verksamhet. Detta framstår som nödvändigt särskilt med tanke på de närmaste årens kraftiga expansion när det gäller dessa organ.

Gemensamt sjukförsäkringssystem

INLEDNING

15.4.1 Europeiska gemenskapernas gemensamma sjukförsäkringssystem har som mål att garantera förmånstagarna ersättning för kostnader i samband med sjukdom, förlossning samt bidrag till begravningskostnader. Dess rättsliga grund återfinns i bestämmelserna i artikel 72 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Regler för tillämpningen av dessa bestämmelser har fastställts genom en överenskommelse mellan gemenskapsinstitutionerna(543).

Granskningsområde

15.4.2 Undersökningen har gällt sjukförsäkringssy-stemet för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, med undantag för Europaskolornas eget system liksom det system som täcker ersättning för olycksfall och yrkessjukdomar för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, vilka regleras enligt särskilda regler enligt artikel 73 i ovannämnda föreskrifter.

15.4.3 Inom ramen för granskningen har följande undersökts:

a) Förvaltningen av det gemensamma sjukförsäkringssystemet och dess organisation för redovisning och finansiering.

b) Systemets utgifter och inkomster, direkt förbundna med bestridandet av de anslutnas kostnader för sjukdom och förlossning, som sedan 1966 redovisas på ett konto utanför budgeten, och systemets strukturkostnader som belastar institutionernas budget utan att tas upp i det gemensamma sjukförsäkringssystemets egen bokföring.

15.4.4 Granskningen har gällt transaktioner som registrerats under perioden 1989 1995, efter den senaste granskningen av systemet utförd 1988, vars resultat togs upp i årsrapporten för budgetåret 1988.

SYSTEMETS ORGANISATION OCH ADMINISTRATION

Principer för organisation och administration

15.4.5 Systemets organisation styrs av regler som har beslutats i samförstånd mellan alla institutioner. Institutionerna ensamma har rätt att utföra generella ändringar.

15.4.6 Systemets administration handhas av en förvaltningskommitté, ett huvudkontor, avräkningskontor och ett medicinskt råd:

a) Förvaltningskommittén är ett interinstitutionellt organ bestående av 18 ordinarie medlemmar som representerar institutionerna och personalen. Dess roll är att vaka över att reglerna tillämpas enhetligt, att granska den finansiella ställningen, att upprätta en årsrapport över den finansiella ställningen och att inkomma med förslag eller rekommendationer till institutionerna. Den avger också yttranden i de fall bestämmelserna så kräver.

b) Huvudkontoret, som är knutet till kommissionen, har till uppgift att samordna och övervaka avräkningskontorens arbete. Det tillhandahåller sekretariattjänster åt förvaltningskommittén och företar alla nödvändiga statistiska studier eller analyser för att hjälpa förvaltningskommittén att fullgöra sina uppgifter.

c) Avräkningskontoren ansvarar främst för regleringen av de anslutnas ansökningar om ersättning för läkararvoden. De håller också kontakt med förtroendeläkaren och avger de yttranden som bestämmelserna föreskriver.

d) Det medicinska rådet assisterar de övriga organen och intar en rent rådgivande roll.

15.4.7 För övrigt äger kommissionen vissa exklusiva befogenheter såsom inrättande eller avveckling av avräkningskontor, mottagande av avgifter, utanordning och kontroll av betalningar, redovisning och investering av systemets överskott.

Ansvarsfördelningen inom systemet

15.4.8 I sin årsrapport för budgetåret 1988 konstaterade Europeiska revisionsrätten att sjukförsäkringssy-stemet kännetecknades av att flera administrativa organ och enheter var inblandade, vilkas ansvars- och kompetensområden bestäms på ett sådant sätt att beslutsprocessen blir mycket tungrodd och mycket långdragen.

15.4.9 Inga framsteg har hittills gjorts i den riktning som revisionsrätten föreslog efter sin senaste granskning. Fördelningen av befogenheter inom systemet kännetecknas i dag

a) av en beslutsprocess som kräver ett gemensamt godkännande från samtliga institutioner för minsta ändring av bestämmelserna. Det tungrodda och långdragna revideringsförfarandet är inte anpassat till systemets förvaltningsbehov och föranleder förvaltningsorganen (förvaltningskommittén, huvudkontoret och avräkningskontoren) att överskrida sina befogenheter när de utfärdar normer av allmängiltig karaktär,

b) av en komplicerad, rentav förvirrad överlappning av ansvarsområden mellan institutionerna och avdelningarna inom Europeiska kommissionen vad gäller beslut om de anslutnas rättigheter, men också vad gäller systemets dagliga förvaltning. Följaktligen utför t.ex. Europaparlamentet och rådet alla eller en del av de uppgifter som normalt faller på kommissionens avräkningskontor eller förser den med personalresurser utanför bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna,

c) inom själva kommissionen av en dåligt definierad rollfördelning mellan enheten GD IX B5, under vilken huvudkontoret och avräkningskontoren lyder, och andra avdelningar vad gäller så grundläggande beslut som dem som rör reglerna för anslutning.

Förvaltningskommitténs sammansättning och roll

15.4.10 Förvaltningskommittén avger bl.a. yttranden om de anslutnas överklaganden av de beslut om ersättning som fattats av ansvariga inom avräkningskontoren. Tvärtemot revisionsrättens rekommendationer har däremot deltagandet av personal från huvudkontoret och avräkningskontoren i förvaltningskommitténs beslut inte omprövats, med påföljd att dessa tvingas yttra sig om beslut som de själva fattat.

15.4.11 Förvaltningskommittén ägnar en ansenlig del av sina sammanträden åt granskning av överklaganden från systemets förmånstagare. Utan att betydelsen av en sådan granskning underskattas, måste det konstateras att den vikt som läggs vid diskussioner om individuella fall inverkar menligt på förvaltningskommitténs roll som utdelare av rekommendationer av allmän karaktär avseende systemets finansiella ställning, dess organisation eller administration.

Huvudkontorets organisation och roll

15.4.12 Huvudkontoret sysslar med uppgifter som rör den dagliga förvaltningen, vilka normalt borde åligga avräkningskontoren, men uppfyller i gengäld inte till fullo alla åligganden det har enligt bestämmelserna. Huvudkontorets pådrivande och samordnande roll är svag, kontrollen av avräkningskontoren är överlag otillräcklig, kontrollen av förvaltningen är obefintlig, området analys och statistik är föga utvecklat.

Avräkningskontorens organisation och administration

15.4.13 Tabell 15.4.7 visar skillnaderna i verksamhet och resultat mellan olika avräkningskontor, vilka inte kan försvaras enbart av skillnad i storlek. Skillnader i produktivitet eller kostnad för behandling av en ansökan varierar mellan en till tre gånger beroende på kontor. Dessa skillnader vittnar om en alltför stor olikhet vad gäller medel och administrativa förhållanden mellan de olika avräkningskontoren, vilket borde framtvinga en förvaltningskontroll från huvudkontorets sida. En sådan skulle syfta till en bättre fördelning av medlen och till en viss harmonisering av produktiviteten mellan de olika avdelningarna.

15.4.14 Även om harmoniseringen av arbetsmetoder har gått framåt inom avräkningskontoren noteras fortfarande vissa allmänna brister (frånvaron av riktade kontroller, avvikelser rörande behandlingen av de anslutnas rättigheter, bristande uppföljning av förskott) och alltjämt för stora skillnader i ersättningsvillkoren mellan olika kontor.

Tilläggsförsäkring för vissa anslutnas makar

15.4.15 I enlighet med reglerna spelar systemet i vissa fall rollen av tilläggsförsäkring för make/maka vilken som förvärvsarbetande har rätt till en primär ersättning via ett annat sjukförsäkringssystem. Förvaltningen av denna kategori anslutna, som uppgår till knappt 5 % av samtliga förmånstagare, kräver betydande medel. Dessutom spelar det gemensamma sjukförsäkringssystemet för denna kategori, tvärtemot sina egna regler, i vissa fall rollen av en primärkassa utan att det först försäkrat sig om ett möjligt ingripande från det nationella sjukförsäkringssystemets sida (544).

.

EKONOMISK FÖRVALTNING OCH REDOVISNING

Systemets finansiella ställning

15.4.16 I sin föregående rapport framhöll revisionsrätten den fortgående försämringen av systemets finanser, vilka räknat från budgetåret 1985 utmärks av det ökande verksamhetsunderskottet, vars totala belopp 1989 hotade att snabbt sluka systemets alla reserver.

15.4.17 Betydande åtgärder som vidtogs 1990 har medfört att man hittills lyckats återställa den finansiella balansen i systemet.

15.4.18. Dessa åtgärder innebar en halvering av utgiftsökningarna och en inkomstökning på 34 % under budgetåret 1991. Efter ett verksamhetsunderskott på 275 miljoner BEF 1990, har systemet också uppvisat ett verksamhetsöverskott på mer än 400 miljoner BEF. Verksamhetsöverskottet ökade ytterligare 1992 och 1993, då det uppgick till 534 miljoner BEF.

15.4.19 Även om verksamhetsöverskottet har minskat sedan 1994 har perioden 1991 1995 totalt utmärkts av en tydlig återhämtning i systemets finanser, vilket framgår av nivån på dess reserver, vilka i slutet av 1995 uppgick till 3 563 miljoner BEF, dvs. motsvarande ett års utgifter (se tabellerna 15.4.8 och 15.4.9).

15.4.20 Sjukförsäkringssystemets samlade överskott i slutet av 1995 motsvarar det mål som 1991 (545) sattes upp av förvaltningskommittén, som bedömde det som nödvändigt att förfoga över en "reserv" på 12 månader, med tanke på den nödvändiga tidsfristen för ändring av bestämmelserna.

15.4.21 Det normala syftet med bidragen är inte att bestå finansiella investeringar, utan i stället att täcka utgifterna vid sjukdom, i enlighet med artikel 72 i tjänsteföreskrifterna. Artikel 27 i bestämmelserna anger att systemets finansiella mål är att på periodisk basis garantera en balans mellan inkomster och utgifter i enlighet med systemets användning. En situation med ett långsiktigt överskott verkar sålunda inte överensstämma med bestämmelsernas anda.

Utvecklingsmöjligheter

15.4.22 Budgetåret 1995 visade än en gång ett preliminärt överskott på 361 miljoner BEF. Men den tendens till minskande överskott som inleddes budgetåret 1994 och systemets demografiska utveckling väcker på nytt frågan om systemets finansiella balans på medellång sikt och de korrigeringsåtgärder som skulle kunna bli nödvändiga.

15.4.23 I detta perspektiv har huvudkontoret sedan några år försökt att, med ledning av tidigare tendenser, förutse när en ny obalans kan inträffa. Det måste emellertid påpekas att dessa förutsägelser, som grundas på föga tillförlitliga preliminära resultat och diskutabla utvecklingshypoteser, hittills har saknat relevans. Prognoser som vilar på säkrare grunder (546) visar att det är troligt att ett nytt verksamhetsunderskott, exklusive ränta, är nära förestående. Det är emellertid uppenbart att ändringar i bestämmelserna eller Europeiska unionens utvidgning med nya medlemsstater helt skulle kunna ändra de grundläggande förutsättningarna för systemets finansiella jämvikt.

15.4.24 Med hänsyn till den årliga avkastningen på placeringar och systemets samlade överskott skulle en total dränering av dess reserver inte vara att frukta förrän på medellång sikt. Den nivå som systemets reserver uppnått bör emellertid inte leda till att man på obestämd tid uppskjuter de åtgärder som krävs inför den överhängande risken av ett nytt underskott.

Systemets administrativa kostnader

15.4.25 Artikel 25 i bestämmelserna anger endast att systemets transaktioner skall införas i en särskild bokföring utanför budgeten, men ingenstans definieras vilka transaktioner som kräver en extrabudgetär uppföljning. Hittills har institutionerna belastat sin egen budget med nästan alla utgifter för systemets utrustning och förvaltning, medan samtliga inkomster och de utgifter som direkt berör ersättningen vid sjukdom tas upp i en särskild bokföring.

15.4.26 Denna uppdelning medför allvarliga olägenheter:

Eftersom systemets utgifter för utrustning och administration är spridda över varje institutions egna budgetavsnitt och, i Europeiska kommissionens fall, på flera direktorat, är de föga kända. De har aldrig varit föremål för en uttömmande redovisning.

15.4.27 1994 gjorde kommissionens avdelningar en approximativ uppskattning av en total kostnad för systemets förvaltning på 230 miljoner BEF, baserad på en beräknad personalstyrka på 108 personer. I en färskare studie, utförd i mars 1995 av andra avdelningar inom kommissionen, uppskattades de egna kostnaderna för sjukförsäkringssystemet till 327 miljoner BEF. Skillnaden vittnar om den nuvarande osäkerheten kring de faktiska kostnaderna för systemets administration.

15.4.28 Den personal som direkt sysslar med systemets förvaltning (huvudkontoret, avräkningskontoren och delkontoren) uppgick i början av 1996 till 130 personer, medförande en total förvaltningsutgift för systemet på 415 miljoner BEF, vilket motsvarar nästan 12 % av de samlade direkta utgifterna för sjukvård.

15.4.29 Spridningen av kostnader mellan institutionerna och kommissionens olika avdelningar, det otydliga ansvaret för budgeten och den allmänna bristen på kunskap som detta medför har starkt bidragit till den nuvarande bristen på kontroll. För att få tillbaka kontrollen över systemets kostnader krävs å ena sidan att de klart kan definieras och urskiljas som systemets egna kostnader och å den andra att en enda myndighet ansvarar för deras förvaltning.

ORGANISATION FÖR REDOVISNING OCH EKONOMI

Räkenskapernas struktur

Budgetårets längd och avslutande

Återblick på revisionsrättens tidigare iakttagelser

15.4.30 I sin tidigare rapport konstaterade revisionsrätten att de räkenskaper som varje år presenterades för förvaltningskommittén var fleråriga räkenskaper av preliminär karaktär med uppskattningar för de tre senaste budgetåren.

15.4.31 Revisionsrätten påpekade att det dröjer minst tre år innan de definitiva siffrorna för ett budgetår föreligger, beroende på att systemets transaktioner dels bokförs under det budgetår till vilket ersättningsrättigheten hör och dels på att de anslutna åtnjuter så förmånliga förfalloregler, att de i praktiken har 18 månader på sig att inkomma med ansökan om normala ersättningar och mer än två och ett halvt år för speciella ersättningar.

15.4.32 I sina svar framhöll kommissionen att de fleråriga räkenskaperna gör det möjligt att exakt jämföra inkomster och utgifter från ett och samma budgetår och att få en exakt uppfattning om systemets finansiella utveckling.

Analys av den rådande situationen

15.4.33 Systemets redovisningsorganisation grundas alltjämt på "systemet med budgetår", vilket innebär att man i budgeten för ett givet år tar upp samtliga fordringar och skulder som juridiskt sett uppstått mellan den 1 januari och den 31 december detta år, oavsett under vilket år de faktiskt skall drivas in eller betalas. Detta system utesluter helt tanken på ett årligt "avslutande" av budgetåret.

15.4.34 Ett sådant system förefaller inte vara i enlighet med de nya finansiella bestämmelserna(547) (artiklarna 25, 26 och 26 c), som hävdar principen med årligt avslutande av budgetåret. Dess tungrodda och komplicerade förvaltning innebär ett flertal nackdelar. Räkenskaperna som uppställs manuellt på grundval av råbalansen, är inte alltid exakta, de avslutas aldrig definitivt, de stora antalet budgetår och räkenskaper underlättar inte tydligheten, systemet är föga kompatibelt med mekanismen med avsatta medel.

15.4.35 I sitt svar på revisionsrättens iakttagelser anför kommissionen som sitt främsta argument för att behålla "systemet med budgetår" att det gör det möjligt att exakt jämföra inkomster och utgifter inom samma budgetår, medan "ett system baserat på kassamässig redovisning" nödvändigtvis skulle leda till att utgifterna bokfördes efter betalningsdatum, en lösning som faktiskt kan leda till att man för sent upptäcker existerande underskott.

15.4.36 I själva verket är "systemet med kassamässig redovisning" med årligt avslutande av kontona helt och hållet förenlig med en redovisning av "fastställda fordringar". Det räcker faktiskt att i slutet av budgetåret avsätta medel som gör det möjligt att till det utgående budgetåret hänföra betalningar som faktiskt skall utföras under de kommande budgetåren. Detta tillämpas redan vid flera sjukkassor i medlemsstaterna. Kommissionens argument kan inte rättfärdiga bibehållandet av ett system som inte är anpassat till de finansiella bestämmelserna när systemets fördelar kan bevaras inom "systemet med kassamässig redovisning".

Redovisning och beräkning av de avsatta medlen

15.4.37 De medel som vid årsslutet avsätts av systemet är svåra att anpassa till "systemet med budgetår", där räkenskaperna inte avslutas vid årsslutet. Målet med avsatta medel är i själva verket att till ett avslutat budgetår föra de utgifter som skall tas upp för detta år. Denna princip är främmande för ett system utan budgetårsavslutande per kalenderår. I detta fall rör det sig endast om en bokföring baserad på "prognoser" för belopp som skall bokföras år n+1.

15.4.38 Därför måste systemets räkenskaper varje år upprättas manuellt, på grundval av grundläggande räkenskapsuppgifter. Denna bearbetning ger upphov till felaktigheter och gör det omöjligt att direkt mäta exakt i vilken utsträckning de avsatta medlen har använts.

Överskattning av de avsatta medlen

15.4.39 De begränsade möjligheterna att bokföra de avsatta medlen inom ramen för "systemet med budget-år" har måhända bidragit till att man inte gjort så stora ansträngningar att fastställa dem mer precist.

15.4.40 Redan i sin tidigare rapport konstaterade revisionsrätten att de medel som avsätts vid årsslut, vilka väsentligt påverkar resultatet för varje budgetår, inte var motiverade. Det måste konstateras att detta förhållande långt ifrån har förbättrats, det har tvärtom på senare tid i hög grad förvärrats. På grund av överskattning av de avsatta medlen och underskattning av inkomsterna, kan det förutsedda resultatet för ett budgetår variera högst väsentligt mellan den första gången det förekommer i bokföringen och de följande åren.

15.4.41 Genomförandegraden för de avsatta medlen, vilken analyseras i tabell 15.4.10, är överlag föga tillfredsställande: under perioden 1988 1994 är den 89,6 %, vilket medför att 615 miljoner BEF under denna period har påförts utgiftskonton utan att användas. Dessutom har genomförandenivån för de avsatta medlen sjunkit sedan 1992, och nådde sin lägsta notering på 80 % under 1994.

15.4.42 De ansvariga för systemet anser att införandet av ett nytt datasystem från och med 1994 till en del förklarar den kraftiga överskattning som konstateras för detta budgetår, i så måtto att kapaciteten i det nya systemet har möjliggjort en snabbare betalningstakt under det löpande året. De anser dessutom att de resultat som det nya systemet presterar borde förbättra de avsatta medlens tillförlitlighet betydligt.

Uppställning av räkenskaperna

De årliga inkomst- och utgiftsredovisningarna

15.4.43 Till följd av den kraftiga överskattningen av de avsatta medlen avspeglar inte de årliga inkomst- och utgiftsredovisningarna på ett tillförlitligt sätt sjukförsäkringssystemets verkliga finansiella ställning. Sålunda har överskottsresultatet för budgetåret 1994, uppskattat till 259 miljoner BEF i slutet av 1994, stigit till 450 miljoner BEF i slutet av 1995. Under dessa förhållanden är det svårt att uttala sig om riktigheten i överskottsresultatet på 361 miljoner BEF som för budgetåret 1995 presenterades för förvaltningskommittén 1996.

Den årliga balansräkningen och systemets faktiska disponibla medel

15.4.44 För att uppnå en klarare och mer förståelig uppställning av balansräkningen hade revisionsrätten redan i sin tidigare rapport begärt att de i balansräkningen figurerande beloppen skulle förklaras uttryckligare. Icke desto mindre har ingen förbättring inträffat på detta område. De totala disponibla medlen som den 31 december 1995 i balansräkningen tagits upp under tillgångar, avspeglar inte den faktiska situationen i systemets likviditet.

15.4.45 I själva verket återger sjukförsäkringssyste-mets balansräkning inte bara de egna finansiella transaktionerna utan också finansiella transaktioner som rör organ som inte tillhör det gemensamma systemet (Europaskolorna, Europeiska universitetsinstitutet i Florens, transaktioner gällande tilläggssjukförsäkringen för tjänstemän vid delegationerna). Denna situation som gör att systemet i sin balansräkning "hyser" transaktioner som inte hör dit beror dels på att förvaltningsorganen är desamma och dels på att en gemensam placering görs av det samlade överskottet från de olika sjukförsäkringssystemen för att man skall få bästa möjliga utdelning.

15.4.46 Eftersom ingen uppföljning sker utanför bokföringen är det i dag omöjligt att identifiera hur stor del av de investerade disponibla medlen och överskotten som tillhör respektive system. Det vore lämpligt att göra slut på denna förvirring genom att i bokföringen skilja systemets transaktioner och tillgångar från dem som tillhör utanförstående enheter.

Godkännande av räkenskaperna

15.4.47 Sjukförsäkringssystemets nya finansiella bestämmelser, vilka trädde i kraft den 2 oktober 1995, innebär ett framsteg i jämförelse med den tidigare situationen, då inga formella regler styrde det sätt på vilket räkenskaperna godkändes, vilket revisionsrätten påpekade i sin senaste rapport. Enligt artikel 26 c skall de administrativa cheferna inom två år efter framläggandet av den årliga utgifts- och inkomstredovisningen konstatera om den ansvariga vid huvudkontoret visat prov på en sund administrativ förvaltning.

15.4.48 Den antagna formuleringen är emellertid så vag att man måste fråga sig på vilket sätt de administrativa cheferna skall ingripa, då det formellt inte kan likställas med ett "godkännande" eller "ett beviljande av ansvarsfrihet".

15.4.49 Dessutom blir förfarandet bara meningsfullt om det utgår från slutgiltiga räkenskaper, vilket inte är fallet i dag inom ramen för sjukförsäkringssystemets nuvarande redovisningssystem.

Intern kontroll och finansiell kontroll

Kontroller av systemets inkomster

Uppföljning av avgifter

15.4.50 I sin tidigare rapport påpekade revisionsrätten att ingen kontroll utfördes vare sig av kommissionen eller av sjukförsäkringssystemet vad beträffar nivån på och exaktheten hos de avgifter som månatligen betalas in av institutionerna. Revisionsrätten konstaterade vidare att det inte fanns några bestämmelser som reglerade utanordningarna och kontrollen av systemets inkomster.

15.4.51 De nya finansiella bestämmelserna som trädde i kraft 1995 fyllde denna lucka i bestämmelserna, genom att kommissionens controller tilldelats uppgiften att försäkra sig om att de avgifter som betalas in av institutionerna och de inkomster som i detta hänseende inkasseras av systemet överensstämmer. Likväl har dessa nya bestämmelser hittills inte fått någon verkan. Kommissionens controller utför för närvarande ingen kontroll av systemets inkomster. Huvudkontoret utför endast en "rimlighetskontroll" av den samlade nivån på de avgifter som institutionerna månatligen betalar in.

Uppföljning av systemets placeringar

15.4.52 GD II, som övertagit GD XVIII:s uppgifter, har sedan 1982 hand om den gemensamma förvaltningen av överskotten i det gemensamma sjukförsäkringssystemet, i sjukkassorna för Europaskolorna, Europeiska universitetsinstitutet i Florens och tilläggsförsäkringen för tjänstemän utanför gemenskaperna. Huvudkontoret fördelar självt vid årets slut räntorna från investerade medel på det gemensamma systemet och de andra enheterna.

15.4.53 Fördelningen sker i proportion till överskotten från föregående års verksamhet. Denna rent empiriska metod, som gynnar de enheter vilkas relativa överskott är mycket högt, har ingen redovisningsmässig grund. Den är ett resultat av den bristande kunskapen hos de ansvariga i systemet om den exakta fördelningen av tillgångarna mellan det gemensamma sjukförsäkringssystemet och de andra enheterna.

Uppföljning av förskotten

15.4.54 I sin föregående rapport påpekade revisionsrätten den bristande uppföljningen av de förskott som utbetalats till de anslutna och som ännu inte reglerats, och konstaterade att lagstiftningen inte innehöll några bestämmelser rörande indrivningen av dessa fordringar eller avskrivning av dem.

15.4.55 Även om de nya finansiella bestämmelserna har fyllt denna lucka i reglerna har avslutningen av gamla förskott (som härrör från 1994 eller tidigare budgetår) försummats på samtliga avräkningskontor, med undantag för delkontoret på Europeiska unionens råd. När kraven på återbetalning via löneavdrag skickas till institutionerna, genomförs de dessutom inte alltid. Slutligen har huvudkontoret hittills aldrig inhämtat controllerns samtycke till att avsluta redovisningen av förskott som gått förlorade, vilka därför under flera år oriktigt redovisas som tillgångar.

Kontroller av systemets utgifter

15.4.56 Förutom de kontroller som inom systemet utförs av avräkningskontoren och huvudkontoret, utför kommissionens avdelningar ingen riktig kontroll av systemets utgifter, trots att bestämmelserna föreskriver detta.

15.4.57 Räkenskapsförarens roll på kommissionen eller rådet inskränker sig till den faktiska förvaltningen av betalningar och deras bokföring. Kommissionens controller, som enligt bestämmelserna har i uppdrag att kontrollera de betalningar som utförts av avräkningskontoren nöjer sig med att godkänna betalningsorderna utan att vidta någon kontroll. Rådets controller godkänner inte längre betalningsorder som upprättats av delkontoret på rådet.

SLUTSATS

15.4.58 Den nuvarande fördelningen av befogenheter mellan institutionerna och förvaltningsorganen är inte tillfredsställande. Processen med revidering av bestämmelserna är tung och illa anpassad, det ökande antalet instanser som kan fatta individuella beslut är en källa till ojämlik behandling, kommissionens exklusiva befogenheter respekteras inte.

15.4.59 Dessa konstateranden kräver ett klargörande och en omdefiniering av ansvarsområden. Detta skulle kunna ske enligt följande riktlinjer:

a) Kommissionen, eller ett organ som sköter systemets gemensamma förvaltning, anförtros befogenheten att ändra bestämmelserna, med stöd av artikel 2 i tjänsteföreskrifterna.

b) Avräkningskontoren ges en exklusiv befogenhet att under huvudkontorets kontroll fatta alla slags individuella beslut av administrativ eller finansiell karaktär.

c) Frågan om tillgång på personal regleras inom ramen för tjänsteföreskrifterna genom att anställda avdelas till annan tjänstgöring, antingen vid kommissionen eller det nya förvaltningsorganet genom överföring av motsvarande budgetmedel.

15.4.60 Vad beträffar systemets förvaltningsorgan, borde förvaltningskommitténs sammansättning och dess sätt att fungera ses över, arbetsfördelningen mellan huvudkontoret och avräkningskontoren borde klargöras genom att förvaltningskommitténs roll stärks vad gäller samordning, igångsättande och förvaltningskon-troll i syfte att ytterligare harmonisera produktiviteten och ersättningsrutinerna inom avräkningskontoren.

15.4.61 Systemets finansiella ställning har förbättrats sedan 1991. Den demografiska utvecklingen inom systemet förväntas emellertid på grundval av de aktuella uppgifterna medföra en ny obalans i verksamheten. Den höga nivån på systemets reserver bör inte leda till att man på obestämd tid skjuter upp nödvändiga åtgärder för att behålla balansen och harmonisera systemets utbetalningsnivå.

15.4.62 För närvarande belastar utgifterna för sjukförsäkringssystemets förvaltning nästan helt institutionernas budget och inte systemets egen. Utgifterna är föga kända. För att få kontroll över dem borde alla utgifter integreras i sjukförsäkringssystemets redovisning utanför budgeten och en enda myndighet inrättas med ansvar för förvaltningen av systemets transaktioner. Denna myndighet kunde vara kommissionen eller ett nytt förvaltningsorgan som representerar samtliga institutioner, till vilket systemets befogenheter, tillgångar och medel skulle överföras.

15.4.63 Sjukförsäkringssystemets redovisning, som bygger på "systemet med budgetår", förefaller inte anpassat till de nya finansiella bestämmelserna. Dess tunga och komplicerade förvaltning medför ett flertal nackdelar. Räkenskaperna, som uppställs manuellt på grundval av råbalansen, är inte alltid exakta, de avslutas aldrig definitivt, det stora antalet budgetår och räkenskaper underlättar inte tydligheten, systemet är föga anpassat till mekanismen med avsatta medel. Den systematiska överskattningen av de avsatta medlen äventyrar räkenskapernas tillförlitlighet. Uppställningen av balansräkningarna ger inte en riktig bild av systemets egna disponibla medel. Förfarandet för godkännande av räkenskaperna är inte tillräckligt preciserat.

15.4.64 Utan att ifrågasätta principen med en redovisning baserad på fastställda fordringar borde antagandet av "ett system grundat på kassamässig redovisning" underlätta förvaltningen av sjukförsäkringssystemet och betydligt förbättra räkenskapernas uppställning och läsbarhet. De avsatta medlen borde beräknas striktare och man borde fastställa systemets egna tillgångar.

15.4.65 Systemets interna kontroll borde förstärkas (uppföljning av förskott, riktade kontroller) och utvidgas till att omfatta en förvaltningskontroll. Trots de nya finansiella bestämmelserna är den finansiella kontrollen som systemet är underkastat från kommissionens sida rent formell, både vad gäller avgifter och utgifter. Stickprovskontroller eller periodiska granskningar borde åtminstone utföras. Inrättandet av ett förvaltningsorgan skulle också kunna göra att den finansiella kontrollen kom närmare och blev mer effektiv.

KOMMISSIONENS SVAR

Bidrag av allmän karaktär (Avdelning A-3 i budgeten)

BIDRAGSFÖRVALTNING GENOM KOMMISSIONENS GENERALSEKRE-TARIAT

15.1.6 I stort sett erkänner generalsekretariatet de svagheter i systemet som revisionsrätten konstaterat. En revidering av bidragspolitiken och -förvaltningen pågår inom alla kommissionens tjänstegrenar efter en ingående studie som genomförts av kommissionens allmänna tjänsteinspektion under 1997.

Efterlevnad av kriterierna för bidragsbeviljande

15.1.8 Det rör sig om en sammanslutning som förts in av budgetmyndigheten för att den skall tilldelas verksamhetsbidrag. År 1996 minskade bidraget med 145 000 ecu. År 1997 uppsköts utbetalningen av bidraget till och med juli månad till följd av en kontroll av kommissionens tjänstegrenar. En första delutbetalning på 100 000 ecu har sedan dess gjorts enligt de fastställda villkoren för den framtida förvaltningen av denna sammanslutning.

15.1.10 Från och med 1998 kommer sammanslutningen i fråga att få ett bidrag uteslutande för specialiserade verksamheter för såvitt de överensstämmer med reglerna för beviljande av bidrag.

Upprepade bidrag

15.1.12 Revisionsrätten syftar på mottagare av verksamhetsbidrag som förts in som sådana av budgetmyndigheten. Effekten av verksamheterna utvärderas genom regelbundna kontakter mellan dessa sammanslutningar och kommissionens olika tjänstegrenar. Detta kan ge upphov till förändringar av kommissionens stöd (jfr svaret till 15.1.8 ovan).

Utvärdering av bidragens användning

15.1.13 Ett anpassat dataprogram finns från och med nu. De oavslutade poster som revisionsrätten syftar på utgör undantag.

15.1.14 De små bidragsmottagande organisationerna förfogar inte alltid över utvecklade räkenskaper. Definitionen av de utgifter som berättigar till stöd finns angiven i meddelandet om beviljande av bidrag i de fall där målbeskrivningen är otillräcklig. För de viktigaste bidrag som utbetalas under dessa budgetposter är principen att de stödberättigande kostnaderna skall definieras i meddelandet om beviljande av bidrag på väg att få allmän giltighet 1997. Man överväger bestämmelser som skall tidsbegränsa verksamhetsbidragen.

Utförande av kontrollerna

15.1.15 15.1.16 Med hänsyn till de ifrågavarande bidragens karaktär och ändamål samt det faktum att ett stort antal bidrag gäller relativt blygsamma summor är det av effektivitets- och kostnadsskäl inte lämpligt att införa sådana bestämmelser för utvärdering som finns för de stora gemenskapsinsatserna. Samtidigt följer de operativa tjänstegrenarna upp de ifrågavarande organisationernas verksamhet och upprätthåller kontakter med de andra tjänstegrenarna i fråga (jfr svaret till 15.1.12). Kommissionen erkänner dock att ett ökat antal kontroller på plats är nödvändiga. En sådan ökning kan med hänsyn till de tillgängliga mänskliga resurserna emellertid inte alltid genomföras.

15.1.17 15.1.18 Kommissionen är mycket medveten om detta problem. Till följd av den granskning som genomförts av kommissionens allmänna tjänsteinspektion har strukturer och tillvägagångssätt införts för att lösa detta problem. Genom Sincom 2, som är under utveckling, planeras möjligheten att ur ett "centralt register över betalningsmottagare" kunna dra ut uppgifter, med hjälp av vilka man kan identifiera de aktuella eller potentiella mottagarna av dessa bidrag (exempelvis med stöd av ett åtagande).

ADMINISTRATIVA BIDRAG

15.1.19 15.1.22 De administrativa bidragen beviljas på grundval av budgetkommentarerna i den tappning som redigerats av budgetmyndigheterna. Kommissionen beaktar revisionsrättens rekommendationer.

SLUTSATS

15.1.23 a) Kommissionen anstränger sig att tillämpa reglerna och kriterierna för beviljande av bidrag under de mycket skiftande omständigheter som råder på detta område.

b) och c) Kommissionen delar revisionsrättens åsikt.

Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (artikel A-342 i kommissionens budget och bilaga II)

FINANSIERINGEN AV EUR-OP

Framläggande av budgeten

15.2.5 15.2.6 Kommissionen och EUR-OP har sett till att denna försummelse korrigeras från och med det preliminära budgetförslaget 1998.

Anslagens otillräcklighet

15.2.8 Det är riktigt att arbetsvolymen har ökat snabbare än EUR-OP:s resurser.

15.2.9 a) I EUR-OP:s förvaltningskommitté ingår företrädare för institutionerna och dessa kräver regelbundet att EUR-OP:s direktör skall redogöra för byråns räkenskaper.

d) Kommissionen erkänner att den totala kostnaden för institutionernas publikationsverksamhet (men inte EUR-OP:s förvaltningskostnader) endast med svårighet kan uppskattas. Kommissionen kommer att pröva i vilken omfattning en lösning kan sökas inom ramen för de åtgärder som föreslagits av revisionsrätten under punkt 15.2.53 nedan.

Inkomsters användning på nytt

15.2.11 15.2.12 Det är budgetmyndigheterna som har hävdat att abonnenterna måste stå för utbärningskostnaderna för sina publikationer.

EUR-OP:s förvaltningskommitté har alltid hävdat att priset för ett abonnemang omfattar två delar: själva publikationen och utbärningskostnaderna. Det grundas på dessa båda delar.

Vad gäller de tjänster som ersätts av institutionerna, rör det sig om kostnadsfri utbärning för vilken institutionerna förskotteras pengar av EUR-OP som emellertid inte förfogar över några egna medel för detta.

I detta fall överskrids faktiskt den rättsliga ramen eftersom författarna till de grundläggande bestämmelserna i första hand hade betald utbärning i åtanke och förutsåg inte de stordriftsfördelar som EUR-OP skulle få av centraliseringen av institutionernas kostnadsfria utbärning (se även 15.2.52).

Redovisning

15.2.13 15.2.14 I redovisningen ingår EUR-OP:s återanvändning i kommissionens totala återanvändning. Den har aldrig redovisats separat. Detaljuppgifter om EUR-OP:s återanvändningstransaktioner finns tillgängliga på revisionsavdelningen.

Vid upprättandet av sin redovisning kommer kommissionen framdeles att se till att dessa förfaranden presenteras på samma sätt som kommissionens.

FINANSIELL FÖRVALTNING

Förvaltningen av de likvida medlen på kontot för rörelsekapital

15.2.16 Till följd av de fastställda bristerna i bokför-ingssystemet Jocomp avser EUR-OP att utveckla en ny version. Vid brist på överensstämmelse mellan behållningen enligt bankutdraget och behållningen enligt beräkningen inom bokföringssystemet blir de efterforskningar som måste göras p.g.a. de mängder av transaktioner som måste kontrolleras oundvikligen mycket långdragna.

Kontrollen av transaktionerna på detta konto möjliggörs tack vare den uppföljning som sker utanför bokföringen.

Banktransaktioner

15.2.17 De flesta av dessa konton öppnades på åttiotalet och man valde då en bank som hade avdelningar i alla medlemsstater. Efter den senaste utvidgningen använder sig EUR-OP av de banker som kommissionen valt ut åt sig själv.

15.2.18 EUR-OP kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna företa dessa granskningar.

15.2.19 För att förflytta förvaltningen av placeringskonton från EUR-OP har kommissionen öppnat ett konto för att sammanföra de belopp som förvaltas av EUR-OP med dem som förvaltas av kommissionens specialiserade finanstjänster.

Inkasseringen av inkomster

15.2.20 15.2.21 EUR-OP har redan vidtagit vissa åtgärder för att besvara revisionsrättens kritik. EUR-OP kommer dessutom att uppmana sina försäljningsställen att i mesta mån undvika betalning med check och dessutom eftersträva att avlägsna de faror som identifierats av revisionsrätten.

Med hänsyn till de olika medlemsstaternas affärspraxis är det emellertid svårt att påbjuda ett enda betalningsmedel.

PRODUKTION AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING

Tryckningen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning

15.2.22 EUR-OP har bekräftat att innehållet på magnetbandet var identiskt med innehållet på det band som användes av kontraktsinnehavaren vid tillfället för offentliggörandet av den aktuella officiella tidningen. Anbudsgivaren tryckte emellertid inte mer än omkring en fjärdedel av produktionen inom den självuppställda tidsramen. Eftersom direktiven föreskriver mycket korta produktionsfrister för EUR-OP, kan det inte komma på fråga att ge kontraktet till en leverantör som är oför-mögen att hålla fristen.

15.2.26 EUR-OP:s avtal för tryckning ger inte kontraktsinnehavaren någon garanti, vad gäller den produktionsvolym som anförtros åt denne. Därför förefaller begäran om en sänkning av offerten, för den händelse att ett och samma företag skulle tilldelas flera kontrakt, riskabel.

15.2.27 Dessa tekniska minimivillkor som är oumbärliga för att säkerställa de efterfrågade prestationerna återspeglar komplexiteten i den produktionsprocess som krävs för den dagliga utgåvan av tre serier av officiella tidningen på de elva unionsspråken. Detta tillvägagångssätt, som skall möjliggöra att texter som är tryckta i andra format och i något annat medium skall kunna återanvändas utan extra kostnader, leder till påtagliga besparingar och används av alla moderna förläggare som är verksamma på liknande områden som EUR-OP.

15.2.28 Uppgifterna i specifikationen är de som var tillgängliga vid utarbetandet av tekniska data. Tidsfristen för förfarandet från och med utarbetandet av tekniska data till undertecknandet av kontraktet uppskattas till mellan 18 och 24 månader. EUR-OP är dessutom beroende av institutionernas beslut om offentliggörande, vad gäller antalet publicerade sidor i serierna "L" och "C" och av de anbudsinfordringar för offentlig upphandling som offentliggörs i serie "S".

Enbart genom tillkomsten av två nya språkversioner efter den senaste utvidgningen har volymen ökat med mer än 20 %. Enligt kommissionens åsikt var den snabba utvecklingen av antalet publicerade sidor i serie "S" en allmän upplysning som lätt kunde kontrolleras av varje abonnent och därigenom av varje möjlig anbudsgivare. Volymen ökade snabbare än väntat vid framställningen av specifikationerna och EUR-OP kommer vid nästa anbudsinfordran att anstränga sig att aktualisera dessa uppgifter strax före offentliggörandet.

FÖRSÄLJNINGEN AV PUBLIKATIONER

Priset på Europeiska gemenskapernas officiella tidning

15.2.35 15.2.37 Den praxis som betonas i rapporten från revisionsrätten stämmer. Det är faktiskt det normala att alla återförsäljare gynnar prenumerationerna i förhållande till lösnummerförsäljning.

EUR-OP tillämpar lojalt de prisprinciper som fastslagits av utanordnarna eller förvaltningskommittén. Dessa förblir självständiga och kan i vilket fall som helst alltid avvika från dessa principer.

För att motivera prisminskningen gjordes det gällande att institutionernas viktigaste instrument för öppenhet i budgetfrågor skulle göras tillgängligt till ett lägre pris.

Spridningen av övriga publikationer

15.2.39 De tillvägagångssätt för att fastställa priserna som tillämpas av EUR-OP grundar sig faktiskt på självkostnadspriset, på vilket en koefficient tillämpas.

Självkostnadspriset, på vilket EUR-OP stöder sig är förhållandevis högt, särskilt till följd av den strikta flerspråkigheten som utgör ett av de grundläggande särdragen för gemenskapsproduktionen. De fasta kostnaderna för produktionerna är faktiskt lika höga för alla versioner, oavsett deras upplaga. Detta påverkar naturligtvis det genomsnittliga självkostnadspriset för alla språkversioner.

För övrigt motsvarar den koefficient som tillämpas av EUR-OP det låga genomsnittet för de koefficienter som tillämpas av övriga utgivare, eftersom de dessutom tar med de "intellektuella" produktionskostnaderna i sina beräkningar, något som institutionerna inte räknar med. Priserna för gemenskapspublikationer är således låga i jämförelse med de marknadsekonomiska priserna för jämförbara arbeten.

15.2.40 EUR-OP kan bara bekräfta revisionsrättens analys. EUR-OP vinnlägger sig om att gör institutionerna medvetna om denna problematik.

Utnyttjande av försäljningsombud

15.2.45 De betalningsfrister som åligger återförsäljarna kommer att förkortas till 90 dagar för monografier från och med den 1 januari 1998. För abonnemangen gäller denna bestämmelse redan.

15.2.46 Den rabattsats för abonnemangen (25 %) som beviljas av EUR-OP är helt normal.

Det stämmer att de satser som beviljas för monografier är högre än normalt. EUR-OP anser att det är rättfärdigat med hänsyn till gemenskapsproduktionens komplexitet (den stora mängden titlar, antalet språkversioner och den lilla läsekretsen) som kräver särskilda insatser.

15.2.47 15.2.49 EUR-OP tar hänsyn till revisionsrättens anmärkningar. EUR-OP kommer att föreslå för sin förvaltningskommitté att upphöra med sin decentralisering av marknadsföringen och således inte längre bevilja återförsäljarna den speciella rabatten på 2 %.

Verktygen för marknadsföringsstrategin

15.2.50 15.2.51 EUR-OP strävar efter att utveckla de verktyg som gör att organisationen kan förfoga över önskvärd information.

Utbudets komplexitet och mångfald försvårar utvecklingen av lämpliga datasystem.

SLUTSATS

15.2.52 Kommissionen kommer att uppmana EUR-OP:s förvaltningskommitté att till kommissionen inkomma med förslag på hur rambestämmelserna skall anpassas till EUR-OP:s nuvarande roll.

15.2.53 EUR-OP kommer att ta hänsyn till kommentarerna i sin årsrapport för 1997.

15.2.54 EUR-OP kommer att göra sitt yttersta för att öppna marknaden för produktion av officiella tidningen för största möjliga konkurrens, så länge det är förenligt med kraven på produktionen och de bestämmelser som styr offentlig upphandling.

15.2.55 EUR-OP kan bara stödja revisionsrättens konstaterande och kommer än en gång att inför institutionerna framhålla nödvändigheten av ett sundare förhållande mellan kostnadsfri och avgiftsbelagd spridning av en och samma publikation.

Decentraliserade gemenskapsorgan

INLEDNING

Interna bestämmelser

15.3.2 Kommissionen påpekar att dess ansvar gentemot de decentraliserade organen definieras av bestämmelserna i respektive förordning. De decentraliserade organen är till sin natur oberoende av kommissionen, vad gäller organisations- och budgetförvaltningen. Kommissionen vidhåller för de försenade organens vidkommande att de skall vidta nödvändiga åtgärder för att de finansiella bestämmelserna och de interna bestämmelserna börjar tillämpas till fullo före slutet av år 1997.

15.3.3 Kommissionen uppmanar organen att i nära samarbete med kommissionen göra gemensamma ansträngningar för att före slutet av budgetåret 1997 harmonisera presentationen av redovisningen i syfte att öka dess öppenhet.

FRAMLÄGGANDE AV BUDGETEN

15.3.5 Endast i de interna bestämmelserna för Europeiska miljöbyrån förutses flerårsprogram och möjligheten att använda de hithörande medlen under flera år. Kommissionen föreslår andra organ att undersöka om det vore ändamålsenligt att ändra deras budgetförordningar i syfte att i deras budgetar föra upp de medel som reserverats för driftsutgifter som differentierade anslag.

15.3.6 Det belopp som Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen erhållit från kommissionen för förvaltningen av programmen inom områdena Phare och Tacis (Tempus och Vet) har inte tagits upp som inkomst i detta organs budget. Dessa belopp fördes upp som inkomster och utgifter utanför budgeten, varvid hänsyn togs till att dessa program förvaltades av stiftelsen i kommissionens namn och för dess räkning inom ramen för avtal som slutits med kommissionen för detta ändamål. Kommissionen kommer, i samarbete med stiftelsen, att undersöka hur dessa intäkter, med hänsyn till de för kommissionens räkning förvaltade medlens specifika karaktär, skall kunna inlemmas i stiftelsens allmänna bokföring.

15.3.7 Överföringen av de relativt höga anslagen är resultatet av förseningar i budgetgenomförandena på grund av uppkomna svårigheter i samband med organens upprättande. Ändå delar kommissionen revisionsrättens åsikt att budgetförslagen, efter denna inledningsfas, måste bli mer tillförlitliga och att andelen överförda anslag borde bli väsentligt mindre tack vare den vunna erfarenheten och de stabilare omständigheterna. Det skall sägas att flera institutioner redan har vidtagit eller vidtar liknande åtgärder och att de mer och mer anpassar sin budget efter nödvändigheterna genom att utnyttja tilläggs- och ändringsbudgetar.

REDOVISNINGSSYSTEM/ANALYTISK RAPPORT

15.3.9 15.3.11 Med undantag av Cedefop bygger inte budgetredovisningssystemen på riktiga bokföringsprogram. Flera organ är helt medvetna om vikten av att förfoga över ett effektivt budgetredovisningssystem före 1997 års slut. Vissa budgetredovisningssystem som är i drift avslöjar redan otillräckliga anslag.

De flesta organen inledde i december 1995 ett anbudsförfarande i syfte att anskaffa en integrerad programvara för budgetredovisning. Eftersom resultaten inte var tillfredsställande, ställdes anbudsförfarandet in.

Organen inriktade sig då på kommissionens lösning (Sincom 2) som vid första påseendet tycktes användbart och möjlig att snabbt få på plats. Olika samordningsmöten hölls om denna fråga mellan kommissionens tjänstegrenar och organen. Framför allt de stora organen menade att en utveckling av Sincom 2 efter deras behov skulle vara en tillfredsställande lösning. Det visade sig emellertid att lösningen Sincom 2 inte kunde komma i fråga för de mindre organen som inte förfogar över ett utbyggt datasystem. Detta är anledningen till att flera små organ, under ledning av Cedefop, har påbörjat utvecklingen av ett eget integrerat program som svarar mot deras behov.

Kommissionen har uppmanat organen att, beroende på vilken lösning som de har valt, antingen påskynda utvecklingen av sina egna system eller anpassa Sincom 2 till sina egna behov så att de har tillgång till ett integrerat bokföringsprogram för budgetåret 1998.

15.3.12 Läkemedelsmyndigheten gjorde under 1997 ansträngningar för att utveckla en analytisk bokföring. Kommissionen uppmanar övriga organ att göra likadant för att förbättra och komplettera de verktyg som de använder för sin finansiella förvaltning.

CONTROLLERN

15.3.14 Enligt styrekonomens mening kommer betydande framsteg att göras i samband med rationaliseringen av kontrolluppgifterna, när kommissionens nya budgetredovisningssystem (Sincom 2) anpassas och övertas av organen. Genom utvecklingen och införandet av en elektronisk attest kommer de hinder som är förknippade med avståndet att minskas och antalet använda förskottskonton att begränsas.

Om de tillgängliga resurserna så tillåter, är det önskvärt att finanskontrollen förstärker sina tjänstemäns närvaro på plats. I en strävan efter att öka närheten till organen kommer kontrollen av stiftelsen i Turin och översättningscentret i Luxemburg hädanefter att ske genom den enhet som ansvarar för finanskontroll inom Ispra och i Luxemburg.

Ytterligare planer på att utlokalisera finanskontrollen undersöks för tillfället.

Gemensamt sjukförsäkringssystem

SYSTEMETS ORGANISATION OCH ADMINISTRATION

Ansvarsfördelningen inom systemet

15.4.9 a) Förvaltningen av systemet omfattar beslutsprocesser, vilkas frist beror på vilken omfattning förslagen till ändringar av systemets funktionssätt har:

- Å ena sidan skall långfristiga ändringar som gäller de grundläggande bestämmelserna vara föremål för långvariga samrådsförfaranden.

- Å andra sidan görs kortfristiga anpassningar genom bestämmelserna för tolkning av regelverket.

För att följa revisionsrättens anmärkningar överväger kommissionen att föreslå en utvidgning av åtgärderna med begränsad omfattning, som skulle kunna ändras på grundval av en snabb beslutsprocess inom ramen för tolkningsbestämmelserna. Denna möjlighet utnyttjades exempelvis i artikel 8 i bestämmelserna (antagande av utjämningskoefficienter).

b) Då rådets filial fattar förvaltningsbeslut är överensstämmelsen med huvudkontoret säkrad. Vad gäller parlamentet begränsas filialens roll till förhandsförfarandena. Vad gäller andra institutioners personal, vars tjänstgöring förläggs till ett avräkningskontor, förpliktar sig institutionerna att antingen vidta förflyttningar i enlighet med tjänsteföreskrifterna eller förelägga budgetmyndigheten yrkanden om överföringar mellan institutionernas tjänsteförteckningar.

c) Så snart den nya programvaran PAIE installeras (slutet av 1998) och en integrerad förvaltning av personaluppgifter mellan PAIE och ASSMAL (dataprogram för sjukförsäkringar) fungerar, skall fastställandet av försäkringsanspråken för kommissionens förmånstagare övertas av avräkningskontoren, under en kontroll från huvudkontoret.

Förvaltningskommitténs sammansättning och roll

15.4.10 För att följa revisionsrättens iakttagelser kommer kommissionen att föreslå att de medlemmar i förvaltningskommittén som kommer från huvudkontoret eller avräkningskontoren i framtiden deltar i förvaltningskommitténs möten utan rösträtt.

15.4.11 För att förvaltningskommittén åter skall kunna ägna sig åt sin uppgift att utdela rekommendationer av allmän karaktär, kommer kommissionen att föreslå en ökning av antalet specialiserade undergrupper som kan avlasta dagordningen vid förvaltningskommitténs möten och kan bistå den med tekniskt underlag.

Huvudkontorets organisation och roll

15.4.12 För att huvudkontoret skall kunna utföra sina uppgifter inom ramen för systemet krävs en fördjupad kunskap om de uppgifter som utförs av avräkningskontoren.

Vad gäller huvudkontorets kontroll av avräkningskontorens arbete krävde det stegvisa införandet av användningen av dataprogrammet ASSMAL att huvudkontoret i första hand tillfälligt måste ägna sig åt nya metoder för insamling och utvärdering av uppgifter i stället för åt kontroll av avskrivningskontoren. Efter det att denna övergångsfas avslutats kommer kontorets uppgifter att inrikta sig mot dem som föreslagits av revisionsrätten.

Avräkningskontorens organisation och administration

15.4.13 Iakttagelserna angående antalet insatser och de använda resurserna behöver nyanseras. Avräkningskontorens verksamheter täcker ett brett spektrum och olikheterna i personalsammansättningen utgör en viktig faktor av arbetsbelastningen. I Karlsruhe är pensionärerna, vilkas ärenden är mer komplicerade att förvalta, i majoritet. Vad gäller Ispra kommer kommissionen att analysera de uppgifter som förmedlats av revisionsrätten och kommer i de fall där det behövs att vidta nödvändiga korrektionsåtgärder.

Slutligen återspeglar avräkningskontorens produktivitetsnivå, som har mätts av revisionsrätten, i hur hög grad ASSMAL har genomförts och i vilken mån tjänstemännen har börjat använda sig av dataprogrammen. Kommissionen kommer i vilket fall som helst att se till att medlen fördelas bättre mellan kontoren.

15.4.14 Revisionsrättens iakttagelser och anmärkningar har delvis tillmötesgåtts. Införandet av ASSMAL möjliggör en precisering av kontrollerna och en bättre uppföljning av genomförandet av de åtgärder som vidtagits av huvudkontoret för att säkra en starkare harmonisering av prissättningen mellan avräkningskontoren.

Tilläggsförsäkring för vissa anslutnas makar

15.4.15 Tilläggsförsäkringen för makar är komplex både vad gäller förvaltningen av de gällande anspråken och ersättningarna. Här måste hänsyn faktiskt tas till de rättsliga specialfallen i varje enskild medlemsstats sjukförsäkringssystem, i synnerhet när ansvaret i första hand åligger det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

EKONOMISK FÖRVALTNING OCH REDOVISNING

Systemets finansiella ställning

15.4.21 Enligt kommissionens mening motsvarar den aktuella situationen andan i artiklarna 27 (systemets mål är att på periodisk basis garantera balans) och 29 (de kumulerade överskotten skall i första hand täcka de förluster som kan uppkomma) i reglerna.

Utvecklingsmöjligheter

15.4.22 15.4.24 Systemets nuvarande reserv utgör ett första svar på den osäkra utvecklingen av systemets balans och grundar sig på artikel 29 i reglerna, särskilt med hänsyn till den för systemet ogynnsamma demografiska utvecklingen och den utgiftsökning som väntas till följd av denna. Kommissionen övervakar noggrant systemets balans och möjligheten att ändra reglerna.

Systemets administrativa kostnader

15.4.26 15.4.27 En systematisk och regelbunden identifiering av systemets utgifter för utrustning och administration kräver en analytisk bokföring. En sådan bokföring förutsätter en reform som går utöver de resurser som finns tilldelade för systemet. För att kunna ta hänsyn till revisionsrättens anmärkningar kommer kommissionen att företa en ny uppskattning av systemets driftskostnader samt en rationalisering av dessa.

15.4.29 Med tanke på en sådan rationalisering av kostnaderna planerar kommissionen att granska artikel 20 i reglerna om sjukförsäkringar för tjänstemän inom Europeiska gemenskapen.

ORGANISATION FÖR REDOVISNING OCH EKONOMI

Räkenskapernas struktur

Budgetårets längd och avslutande

Analys av den rådande situationen

15.4.33 15.4.36 För att få en effektivare och öppnare bokföring (överensstämmelse med de allmänt erkända bokföringsprinciperna) kommer kommissionen att anta det s.k. förvaltningssystemet från och med slutet av 1997.

Redovisning och beräkning av de avsatta medlen

15.4.37 15.4.38 Genom införandet av förvaltningssystemet möjliggörs framgent en mätning inom ramen för rörelsekontot av i vilken omfattning de avsatta medlen i balansräkningen för föregående budgetår har tagits i anspråk. Därigenom undviks dessutom den för tillfället nödvändiga manuella bearbetningen av uppgifterna.

Överskattning av de avsatta medlen

15.4.39 15.4.42 Genom användningen av dataprogrammet ASSMAL kan genomsnittligen 80 % av de uppgifter, för vilka medel avsatts, utföras före månaden april följande år. Därigenom skall en bättre uppskattning av nivån på de medel som avsätts inom förvaltningssystemet kunna göras.

Uppställning av räkenskaperna

De årliga inkomst- och utgiftsredovisningarna

15.4.40 15.4.43 Beräkningen av de avsatta medlen för anspråk som uppkommit under ett budgetår men som inte bokförts under detta, är oundgänglig för att avgöra var systemets balanspunkt ligger. Till och med inom ramen för förvaltningssystemet kan uppskattningen av dessa avsatta medel ändå leda till olika genomförandegrader.

Även om de avsatta medlen faktiskt låg på samma nivå mellan 1988 och 1994 i förhållande till systemets årliga utgifter (34 %), svängde användandet av dessa medel mellan 80 % och 103 %.

Kommissionen medger emellertid att mer tillförlitliga statistiska utvärderingsmetoder bör utarbetas.

Den årliga balansräkningen och systemets faktiska disponibla medel

15.4.44 15.4.46 Den enda finansiella transaktion som inte kan hänföras till gemenskapsreglerna men som återges i balansräkningen är den gemensamma investeringen av det totala överskottet från dessa olika sjukförsäkringssystem. Kommissionen kommer på inrådan av sin räkenskapsförare att se till att presentationen av balansräkningen förtydligas och att de faktiska disponibla medlen och överskotten inom varje system identifieras.

Godkännande av räkenskaperna

15.4.48 Genom införandet av ett förvaltningssystem, inom vilket slutliga räkenskaper genomförs, får förvaltningschefens insatser mer vikt.

Intern kontroll och finansiell kontroll

Kontroller av systemets inkomster

Uppföljning av avgifter

15.4.50 15.4.51 Mot bakgrund av de nya bestämmelser som trädde i kraft den 2 oktober 1995 är finanskontrollen redo att genomföra regelbunden revision.

Uppföljning av systemets placeringar

15.4.53 Så snart fördelningen av de tillgängliga medlen och överskotten mellan sjukförsäkringssystemet och de andra systemen har klargjorts (Europaskolorna, Europeiska universitetsinstitutet i Florens och den kompletterande sjukförsäkringen för tjänstemän placerade utanför gemenskapen), kommer räntorna att kunna bokföras i förhållande till överskotten för varje system.

Uppföljning av förskotten

15.4.55 Avslutningen av gamla förskott (före 1994) pågår just nu. I juni 1997 hade 62 % av dessa förskott återvunnits. Avslutningsförfarandet är till en del avslutat (för de förskott som beviljades under 1994) och till en annan fortfarande i gång (för de förskott som beviljades efter den 1 januari 1995).

SLUTSATS

15.4.58 Kommissionen överväger att i högre grad utnyttja de möjligheter som bestämmelserna erbjuder för att bredda spektret för beslut med ringa utsträckning och därigenom förenkla beslutsprocessen vid ändring av bestämmelserna.

15.4.59 Vid individuella beslut grundar sig övertagandet av anställningsmyndighetens befogenheter på ett självständigt beslut inom varje organ (artikel 2 i bestämmelserna). Kommissionen har för sin del inom den egna organisationen främjat det tillvägagångssätt som föreslagits av revisionsrätten.

Vad gäller personal från andra institutioner som placerats på något av kommissionens avräkningskontor, har institutionerna för avsikt att antingen genomföra överflyttningar i enlighet med tjänsteföreskrifterna, precis som revisionsrätten föreslår, eller förelägga budgetmyndigheten yrkanden om överföringar från institutionernas tjänsteförteckningar.

15.4.60 För att stärka förvaltningskommitténs roll som reflektionsorgan kommer kommissionen att föreslå ett ökat utnyttjande av de tekniska undergrupperna för att förbereda ärendena. Dessutom kommer förvaltningskommitténs medlemmar från huvudkontoret att delta utan rösträtt.

Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om nödvändigheten av en klar arbetsfördelning mellan huvudkontoret och avräkningskontoren, vilken skall ha trätt i kraft efter övergångsperioden för införandet av dataprogrammet ASSMAL. Efter att de nya metoderna för bearbetning och utvärdering av uppgifterna slagits fast kan huvudkontoret bättre kontrollera avräkningskontoren och harmonisera prissättningspraxis.

15.4.61 Kommissionen fortsätter att noggrant bevaka systemets balans och det lämpliga tillfället för att ändra bestämmelserna. Systemets nuvarande reserv utgör, i enlighet med artikel 29 i föreskrifterna, en första reaktion på den utgiftsökning som är att vänta till följd av den demografiska utvecklingen.

15.4.62 Tolkningen av artikel 25 i föreskrifterna, som gäller "transaktioner avseende systemet", har alltid varit entydig för institutionerna. Kommissionen kommer särskilt inom ramen för artikel 20 i bestämmelserna att försöka nå en rationalisering av förvaltningsutgifterna. I detta sammanhang anser kommissionen att en bättre kontroll över kostnaderna kommer att kunna garanteras genom ett klart analytiskt tillvägagångssätt, än genom det nuvarande systemets extrabudgetära redovisning som endast skall täcka intäkterna och utgifterna för hälsovårdsersättning.

15.4.63 Kommissionen kommer att införa ett sådant förvaltningssystem från och med 1997. Den kommer att anstränga sig för att förbättra den beräkning av avsatta medel som är införd i balansräkningen. Bruket av uppgifter från ASSMAL är redan ett steg i denna riktning.

Även i ett sådant förvaltningssystem beror användningsgraden för de anslagna medlen emellertid på parametrar som undandrar sig institutionernas kontroll.

Kommissionen kommer för övrigt att se till att presentationen av balansräkningen, särskilt vad gäller de egna medel som systemet förfogar över, blir tydlig.

Genom införandet av ett förvaltningssystem, inom vilket slutliga räkenskaper genomförs, får förvaltningschefens insatser mer vikt.

15.4.65 Den finansiella kontrollen av intäkterna utövas automatiskt av institutionernas och de övriga organens styrekonomer, eftersom intäkterna till det gemensamma sjukförsäkringssystemet huvudsakligen utgörs av utgifter från de enskilda institutionerna som har beviljats av deras styrekonom enligt reglerna.

Vad gäller det gemensamma sjukförsäkringssystemets utgifter kommer finanskontrollen att anstränga sig att utveckla stickprovskontroller och regelbunden revision. En ändring av bestämmelserna måste också tas med i beräkningen för att styrekonomerna från andra institutioner och organ skall kunna delta i dessa åtgärder.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Tabell 15.4.8 - Europeiska gemenskapernas sjukförsäkringssystem - Balansräkning per den 31 december

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 16 Revisionsrätten

Den externa revisorns intyg om den formella riktigheten och tillförlitligheten i revisionsrättens inkomst- och utgiftsredovisning och balansräkning per den 31 december 1995

och

dennes rapport om revisionsrättens interna kontrollsystem

och om dess sunda ekonomiska förvaltning

har publicerats i EGT nr C 326, 28.10.1997.

KAPITEL 17(548*) Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén

17.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Allmänt 17.1 - 17.5

Regler för ersättning för flygresor 17.6 - 17.10

Granskning av utgifter 17.11 - 17.19

Traktamenten för res- och sammanträdesdagar 17.16 - 17.19

Slutsats 17.20 - 17.21

ALLMÄNT

17.1 Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) och Regionkommittén (ReK) har vardera 222 ledamöter. Den största delen av administrationen av dessa två kommittéer anförtros åt en gemensam organisationsstruktur. ESK:s och ReK:s sammanträden organiseras på basis av plenarsessioner och ett stort antal sammanträden inom sektionerna och studiegrupperna (ESK), respektive inom utskotten och underutskotten (ReK) inom unionen (i flertalet fall i Bryssel). Vissa ledamöter och delegationer kan ibland delta i sammanträden utanför unionen. De ledamöter, suppleanter och experter som deltar i sammanträdena får ersättning för sina resekostnader (flygbiljetter, tågbiljetter eller kostnader i samband med resa i privatbil).

17.2 De erhåller också följande två traktamentsersättningar:

a) Traktamente för sammanträden (sammanträdesdagar).

b) Traktamente för resdagar.

17.3 Den förstnämnda ersättningen är ett fast belopp som skall täcka boendekostnad, måltider och övrigt. Den andra är också ett fast belopp men är beroende av den genomsnittliga restiden mellan avreseorten och sammanträdesorten, så snart avståndet överstiger 100 km.

17.4 De anslag som 1996 fanns disponibla för dessa utgifter uppgick till 8,8 miljoner ecu för ESK och 5,3 miljoner ecu för ReK (artiklarna A-250 och B-250 i budgeten för ESK/ReK), dvs. totalt 14,1 miljoner ecu.

17.5 I beslutet om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 1994(549) begärde Europaparlamentet en extern revision av resekostnader för ledamöterna i ReK. Revisionsrätten har hörsammat Europaparlamentets beslut. Den har följaktligen i sitt årliga arbetsprogram tagit upp granskningen av resekostnaderna för ledamöterna i ReK och ESK.

REGLER FÖR ERSÄTTNING FÖR FLYGRESOR

17.6 Reglerna för ersättning av resekostnader för ledamöterna i ESK och ReK anges i olika dokument(550). ESK:s presidium beslutade i september 1994 att slopa möjligheten till kontant ersättning för redovisade omkostnader, vilket fått till följd att dessa allmänt ersätts genom checkutbetalning. Samma presidium beslutade den 21 november 1995 att uppställa nya regler från och med den 1 januari 1996 i syfte att förbättra befintliga bestämmelser från 1986 (CES nr/55/86) som föreskriver ersättning för flygresor mot uppvisande av biljett (alternativ A). Den första ändringen (som trädde i kraft den 1 januari 1996) införde en möjlighet att ersätta ledamöterna för resekostnader enligt ett fast system (alternativ B) där ersättningen räknas efter avståndet i kilometer mellan hemorten och sammanträdesorten. I den andra föreskrivs också att från och med den 1 oktober 1996 skall boardingkort uppvisas som bevis på att den flygbiljett som bilagts ansökan om ersättning verkligen har utnyttjats.

17.7 ReK, som inrättades 1994, antog den 24 juli 1994 de gamla reglerna för ESK:s ledamöter från 1986 (endast alternativ A). Dessa regler ändrades den 19 september 1996.

17.8 För ESK är traktamenten för sammanträden bestämda till BEF 5 700. Traktamentet för resdagar skiftar och uppgår, allt efter avståndet, till BEF 4 450 eller 8 900. För Regionkommittén är traktamentet för sammanträden bestämt till 206 ecu. Traktamentet för resdagar varierar, allt efter avståndet, mellan 86 ecu och 222 ecu.

17.9 I bestämmelserna om ersättning (artiklarna 2.1c (CES) och 2c (ReK)(551)) anges inte om färdbeviset skall uppvisas under resans gång eller efter resans slut. Europeiska unionens budgetförordning tillåter endast betalning efter resans slut. Den praxis som följs av ESK och ReK är att de flesta ersättningar har betalats ut före återresan.

17.10 De särskilda reglerna för ESK och ReK föreskriver att för flygresor utbetalas ersättningen mot uppvisande av biljetter i den klass som är närmast under förstaklass. Granskningsresultaten visar att de flesta ledamöter har uppvisat biljetter i business class för erhållande av ersättning. Ersättning är endast möjlig om det färdbevis som verkligen använts uppvisas tillsammans med en skriftlig deklaration där utgiftsbeloppet verifieras.

GRANSKNING AV UTGIFTER

17.11 1995 framgick det av en undersökning gjord av controllerns avdelningar att ledamöter och suppleanter vid ESK hade begärt ersättning för andra flygbiljetter än för dem som verkligen använts. Revisionsrättens undersökning av biljetter (1 000) som rör en period på två månader har visat att vad gäller 60 % av de biljetter vars användning man kunnat få upplysningar om från flygbolagen (875), så hade felaktig betalning utgått genom att andra biljetter hade uppvisats än de som verkligen hade använts.

17.12 Dessutom har revisionsrätten uppskattat att beloppet för de biljetter som varit föremål för felaktiga utbetalningar uppgår till 0,4 miljoner ecu, eller 52 % av de ersättningar för flygresor som betalats ut under de två månaderna (0,8 miljoner ecu). Totalt uppgick ersättningarna för flygresor för ledamöterna i ESK till 4,7 miljoner ecu 1995.

17.13 Revisionsrätten har med utgångspunkt från en granskning av tre månader 1996 konstaterat att det antal biljetter för vilka felaktiga ersättningar hade utgått fortsättningsvis är mycket högt vid ESK (69 %). Av 94 ledamöter och suppleanter vars handlingar har granskats, har 41 uppvisat felaktiga flygbiljetter.

17.14 Vad gäller ReK uppgår siffran till 3 %. Av 208 ledamöter och suppleanter vars handlingar har granskats, har 21 uppvisat felaktiga flygbiljetter.

17.15 Revisionsrätten gör uppskattningen att beloppet för felaktigt ersatta biljetter uppgår till 0,3 miljoner ecu för ESK och 0,01 miljoner ecu för ReK. Undersökningen har omfattat ett totalt belopp av 0,8 miljoner ecu, varav 0,4 miljoner ecu för ESK och 0,4 miljoner ecu för ReK. Det totala ersättningsbeloppet för flygresor för ledamöter i ESK var för 1996 5,3 miljoner ecu och 1,8 miljoner ecu för ledamöter i ReK.

Traktamenten för res- och sammanträdesdagar

17.16 Revisionsrätten har också undersökt traktamenten för resdagar och traktamenten för sammanträden vad gäller ledamöter vid ESK och ReK.

17.17 Ledamöterna fyller i en deklaration i vilken de samtidigt begär ersättning för resekostnader och betalning av dessa två traktamenten. Den allmänna regeln är att de kan (ESK) respektive skall (ReK) skriva på närvarolistan för sammanträdena.

17.18 Den gemensamma organisationsstrukturen (GOS) granskar deklarationerna och gör fotokopior på biljetterna. Enligt gällande bestämmelser är det inte tillåtet att för en och samma dag erhålla både traktamente för resdag och traktamente för sammanträde. I flera fall har revisionsrätten konstaterat att dessa bestämmelser inte har följts.

17.19 Granskningen av närvarolistorna har i sin tur visat att:

a) Det föreskrivs inte i arbetsordningen att ledamöterna skall skriva på närvarolistor.

b) Vid ESK existerar inte ifrågavarande listor för vissa sammanträden, medan de å andra sidan föreligger vid plenarsessioner. Vid ReK ifylls i allmänhet i vederbörlig ordning listor både för plenarsessioner och andra sessioner.

c) I några fall skriver ledamöterna vid ESK och ReK inte på listorna. Dessa överensstämmer inte alltid med protokollen från sammanträdena eller ersättningarna.

d) I några fall har ledamöterna vid ESK och ReK fått ersättning då de enligt de uppvisade biljetterna inte var närvarande (endast plenarsessioner).

SLUTSATS

17.20 Antalet flygbiljetter och de belopp som betalats ut felaktigt som ersättning till ledamöterna vid ESK är betydande (se punkterna 17.11-17.15) för 1995 och 1996. Revisionsrätten anser att en detaljerad undersökning av alla utbetalade ersättningar är nödvändig.

17.21 Enligt analyser av utgifterna under 1995 och 1996 borde man beakta följande punkter:

a) Utgifterna för flygresor liksom sammanträdestraktamentena bör noggrant kontrolleras. Det är nödvändigt att införa en bättre förvaltning och att använda informationsteknik för att verifiera dem.

b) På grund av allvaret i de konstaterade förhållandena borde såväl controllern som revisionsrätten vidta alla lämpliga åtgärder för att utan dröjsmål reglera situationen och särskilt fallen av ersättningar utan grund.

c) På det interna planet borde konsekvenser dras av den felaktiga användningen av anslagen i fråga i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna.

EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTENS, REGIONKOMMITTENS SVAR

17.4 Man brukar inte lägga ihop de anslag som är uppförda under budgetposterna A-250 och B-250 avseende de medel som är nödvändiga för att finansiera de två oberoende organens verksamhet, i synnerhet som deras arbetsmetoder inte är identiska.

17.8 Det bör påpekas att ESK-ledamöternas ersättningar som endast skall täcka utgifter för resor och uppehälle fastställs av rådet (artikel 194 i EU-fördraget). Den senaste justeringen trädde i kraft den 1 juli 1995. I övrigt uppbär ESK:s ledamöter ingen ersättning för sitt arbete.

17.9 Att ledamöterna erhåller kostnadsersättningen i Bryssel, det vill säga före återresan, grundar sig på följande bedömningar:

- En person som kan styrka att han gjort en resa från sin bostad till Bryssel antas även komma att göra återresan.

- Att betala ut ersättning först sedan ledamöterna gjort en tur och retur-resa skulle innebära att de måste betala biljetten i förskott. Detta skulle utgöra en tung ekonomisk belastning med tanke på den tid det skulle ta innan ersättningen utbetalades och förefaller föga realistiskt med hänsyn till att ledamöterna inte avlönas för sin verksamhet.

- Ersättning i efterhand skulle medföra mycket mer administrativt arbete (såväl för sekretariatet som för ledamöterna).

För övrigt föreskriver ReK:s arbetsordning att formulären för reseersättning skall fyllas i och undertecknas i samband med sammanträdet. De redovisningar som lämnas in senare behandlas i slutet av månaden.

17.11 Under denna punkt grundar sig revisionsrätten på en intern undersökning inom ESK i maj 1996 som ledde till följande beslut:

1) Att vidta omedelbara åtgärder under sista kvartalet 1996, bland annat skyldighet att uppvisa boardingcard.

2) Att bilda en grupp på tre ledamöter (i september 1996) med uppgift att utvärdera undersökningsresultaten och utarbeta förslag utifrån dem. Gruppen lade fram sin slutrapport den 29 maj 1997.

17.13 Revisionsrättens kontrollmetod grundar sig på resultaten av ESK:s undersökning 1995.

Revisionsrättens undersökning ger följaktligen en bild av den totala situationen som bör nyanseras. Resultaten av denna undersökning tillåter inte att man drar några exakta slutsatser angående samtliga biljetter.

Det bör i detta sammanhang påpekas att 41 ledamöter (av de 94 som uppmärksammats i undersökningen) hade lämnat in flygbiljetter som inte uppfyllde redovisningskraven, vilket motsvarar 18 % av samtliga ledamöter.

Dessutom avsåg den kontroll som revisionsrätten utförde i början av 1997 de första månaderna 1996.

Då hade man ännu inte börjat tillämpa de åtgärder som ESK beslutat om till följd av resultaten av den interna undersökningen (maj 1996). En kontroll som utfördes av revisionsrätten avseende november månad 1996 visar att effekterna av dessa åtgärder var betydande (av 125 granskade biljetter kunde man endast ifrågasätta fyra).

17.14 Det bör även noteras att i mer än en tredjedel av fallen uppfyllde biljetterna redovisningskraven när de presenterades vid sammanträdet. Till följd av ändringar beträffande destination, flygbolag eller transportmedel i samband med återresan blev uppgifterna delvis felaktiga.

17.15 Liksom i punkt 17.12 talar revisionsrätten om "ersättningsbelopp som betalats ut på felaktiga grunder". Det bör påpekas att den ersättning som betalats ut för de biljetter som ifrågasätts inte kan betraktas som om den helt och hållet betalats ut på felaktiga grunder. Eftersom ledamöterna var närvarande under sammanträdet måste de ha färdats på ett eller annat sätt.

17.18 Den regel som revisionsrätten citerar har till syfte att undvika att reseersättningen kumuleras om en ledamot företar två på varandra följande resor under en och samma vecka.

Traktamentsersättning och reseersättning är två olika typer av ersättning: Traktamentsersättningen för en sammanträdesdag skall täcka alla utgifter på sammanträdesorten, medan reseersättningen skall täcka resekostnader oberoende av transportsätt och utan hänsyn till det exakta resedatumet.

Kommittéerna inser att regeln formulerats på ett sådant sätt att det kan ge upphov till missförstånd. Regeln skall ses över vid nästa revidering av traktamentena.

17.19 a) Vid nästa revidering av ESK:s arbetsordning kommer det att införas krav på att ledamöterna skall skriva på en närvarolista.

ReK håller för närvarande på att fastställa detta förfarande genom att i presidiets anvisningar om tillämpningen av arbetsordningen skriva in en juridisk skyldighet för ledamöterna att skriva på en närvarolista vid samtliga sammanträden.

När det gäller utskottssammanträdena finns detta krav redan inskrivet i presidiets anvisningar om utskottens verksamhet av den 19 april 1995.

b) ESK:s ledamöter är redan skyldiga att skriva på en närvarolista vid plenarsessionerna.

Vid sektions- och studiegruppssammanträden med ett mindre antal deltagare noterar sekretariatet medlemmarnas närvaro, som nämns i referatet av överläggningarna från sammanträdet.

För övrigt utgör de intyg som ledamöterna fyller i under sammanträdena styrkande handling för utbetalning.

ESK:s generalsekreterare gav likväl instruktioner den 25 juli 1997 om att närvarolistorna i fortsättningen skulle skrivas på inte bara vid plenarsessionerna utan även vid andra sammanträden (i sektionerna och studiegrupperna).

c) I vissa fall har ESK:s och ReK:s ledamöter verkligen glömt bort att skriva på närvarolistan. Referat och uttalanden har emellertid kunnat styrka dessa personers närvaro.

d) I allmänhet använder de båda kommittéernas ledamöter biljetter som kan ändras: istället för att åka den dag som anges på biljetten (en kopia av biljetten bifogas intyget) kan de åka följande dag med en ändrad biljett.

För övrigt kan närvaro vid ett sammanträde styrkas med intyg, referat och hädanefter även med närvarolista.

17.20 Man är inom ESK medveten om att resultaten av den interna undersökningen av år 1995 och bekräftelsen av dessa i revisionsrättens rapport är beklagliga och att de kräver omedelbara åtgärder.

Mot denna bakgrund har utanordnarna beslutat att de belopp som betalats ut på felaktiga grunder skall krävas tillbaka.

För övrigt kan man konstatera att de åtgärder som redan vidtagits har haft en betydande effekt. Ett stickprov i november 1996 som revisionsrätten utförde visar att endast fyra biljetter kunde ifrågasättas och därför borde granskas närmare.

17.21 a) Mot bakgrund av den interna undersökningen har ESK och ReK vidtagit eller skall vidta följande åtgärder:

1. Skyldighet att uppvisa boardingcard.

2. Märkning av inlämnade biljetter.

3. Intern stickprovskontroll hos flygbolagen av de inlämnade biljetterna.

4. Skyldighet att skriva på närvarolistan.

Dessutom skall det datasystem som används för ersättning till ESK:s och ReK:s ledamöter ersättas av ett program med större kapacitet, vilket kommer att underlätta administrationen. Införandet av ett förskottssystem för att beräkna och betala ut traktamenten och reseersättning till ledamöterna håller på att studeras och bör införas inom en snar framtid.

Slutligen vill kommittéerna inom kort klarlägga reglerna när det gäller ledamöternas ersättning med beaktande av andra institutioners erfarenheter.

b) De båda kommittéernas utanordnare har beslutat att samtliga belopp som utbetalats på felaktiga grunder skall betalas tillbaka.

c) Förutom de åtgärder som presenteras under punkt 17.21 a) har kommittéerna beslutat att utföra en intern undersökning av hur deras administrativa organisation fungerar.

DEL VII Finansiella instrument och bankverksamhet

KAPITEL 18(552*) Finansiella instrument och bankverksamhet

18.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Finansiella instrument 18.1 - 18.6

Granskning av interventionsåtgärder i form av lån med räntesubventioner till jordbävningsdrabbade områden i Italien 18.7 - 18.24

Inledning 18.7 - 18.10

Kontrollsystemet 18.11 - 18.12

Industriområdena 18.13 - 18.16

De offentliga byggnaderna 18.17 - 18.24

Projektets utveckling 18.17 - 18.20

Orsaker till förseningarna 18.21

Stödberättigande och kvalitet 18.22

Uppföljning 18.23 - 18.24

Garantifonden för externa åtgärder 18.25 - 18.39

Mål 18.25 - 18.28

Funktionssätt 18.29 - 18.30

Utvecklingen under 1996 18.31 - 18.32

Ställningen i slutet av budgetåret 1996 18.33 - 18.36

Den finansiella förvaltningen 18.37 - 18.39

Europeiska investeringsfonden 18.40 - 18.47

Mål och funktionssätt 18.40

Rättsstatus 18.41 - 18.42

Ekonomiska konsekvenser för EU 18.43 - 18.44

Revisionsrättens granskning 18.45

Konstateranden 18.46 - 18.47

Slutsats 18.48 - 18.52

FINANSIELLA INSTRUMENT

18.1 Förutom det icke återbetalningspliktiga stöd som finansieras över budgeten förfogar Europeiska unionen över en hel rad finansiella instrument som antingen ligger utanför budgeten (t.ex. lån som finansieras genom upplåning) eller som är av blandkaraktär, dvs. har en möjlig koppling till budgeten (t.ex. eventuella betalningar till följd av garantier som lämnats eller eventuella återbetalningar av kapitalandelar som förvärvats) eller en kombination av instrument inom eller utanför budgeten (t.ex. räntesubventioner som knutits till lånen). Tabellerna 18.1 18.4 visar de finansiella instrumenten för gemenskapens samtliga aktiviteter, dvs. både för dem som omfattas av EU:s allmänna budget och för dem som faller under EKSG och EUF.

18.2 Upplånings- och utlåningstransaktionerna framgår av tabell 18.1. Lånen kan finansieras antingen genom lån som tas upp på finansmarknaden, och alltså ligger utanför budgeten, eller genom budgetanslag.

18.3 Både de lån som beviljas av EU och de som beviljas av EIB kan, inom ramen för vissa stödåtgärder, åtföljas av räntesubventioner. En sammanställning av dessa återfinns i tabell 18.2.

18.4 EU är dessutom bemyndigad att ställa garantier för sina lån eller vissa lånetransaktioner som görs av tredje part inom ramen för sin utrikespolitik (se tabell 18.3). För att underlätta förvaltningen när lånmottagare i tredje land inte fullgör sina skyldigheter inrättades 1994 mekanismen Garantifonden för externa åtgärder (se punkterna 18.25 18.39). Samtliga dessa garantier sammanställs utanför balansräkningen och förekommer under beteckningen "symboliskt anslag" (p.m.) i budgeten.

18.5 Slutligen kan EU dels inneha direkta kapitalandelar i organ med samma intressen som Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) eller Europeiska investeringsfonden (EIF), dels förvärva kapitalandelar genom särskilda arrangemang, t.ex. joint ventures. En uppställning över EU:s kapitalandelar per den 31 december 1996 återfinns i tabell 18.4.

18.6 Per den 31.12.1996 svarade lån till medlemsstaterna för 73 % (1995: 77 %) av totala utestående lån och lån till tredje land för 27 % (1995: 23 %). Den finansiella verksamheten i form av lån (14 484 miljoner ecu), upplåning (12 655 miljoner ecu), kapitalandelar (272 miljoner ecu) och garantier (11 877 miljoner ecu) motsvarar vid slutet av 1996 ett totalt belopp om 39 287 miljoner ecu, vilket innebär en minskning på 7 651 miljoner ecu, dvs. 16 %, jämfört med ställningen vid slutet av föregående år.

GRANSKNING AV INTERVENTIONSÅTGÄRDER I FORM AV LÅN MED RÄNTESUBVENTIONER TILL JORDBÄVNINGSDRABBADE OMRÅDEN I ITALIEN

Inledning

18.7 Den 23 november 1980 ödelades ett område på ca 20 000 km2 i Kampanien och Basilicata i södra Italien av en jordbävning. Rådet ansåg att en snabb och effektiv räddningsaktion var påkallad och gav därför kommissionen befogenhet att ta upp lån för att finansiera återuppbyggnaden av de ekonomiska och sociala infrastrukturerna i de drabbade områdena(553) genom att utsträcka beslutet från 1978 om det nya gemenskapsinstrumentet (NGI)(554). Lånebeloppet fick inte överskrida 1 miljard sedan avdrag gjorts för de transaktioner som kunde fullgöras av EIB över egna medel för samma ändamål. För de båda lånetyperna fastställdes en räntesubvention på 3 % under högst 12 års tid. Europeiska investeringsbanken (EIB) skulle på uppdrag av kommissionen, och för dess räkning, förvalta dessa lån.

18.8 Lån på totalt 965,7 miljoner ecu beviljades under perioden 1981 1988 (se tabell 18.5). De räntesubventioner som utbetalas över gemenskapsbudgeten sträcker sig över perioden 1982 1999 och kommer då att totalt uppgå till 239,7 miljoner ecu (se tabell 18.6).

18.9 De italienska myndigheterna har uppskattat skadorna till 13 596 miljoner ecu. Gemenskapens interventionsåtgärd i form av lån med räntesubventioner motsvarar 7,1 % av detta belopp. Tabell 18.7 ger en sammanställning av de finansierade projekten. Fördelningen av lånen har reglerats i ett avtal som undertecknades i mars 1981 mellan kommissionen, EIB och det italienska finansministeriet och som fastställde att lånen skulle gå via finansministeriet, som även skulle ansvara för återbetalningen.

18.10 Revisionsrätten har vid ett flertal tillfällen(555) uttryckt sina betänkligheter avseende dessa stödåtgärder, särskilt vad gäller effektivitet och kontroll. Kommissionens svar har oftast varit mycket generella och optimistiska. Generellt har kommissionen hävdat att förfaranden för genomförande och uppföljning föreligger och tillämpas men att dess avdelningar undersöker hur insynen i kontrollerna skall kunna stärkas(556). Beträffande projektet offentliga byggnader har kommissionen förklarat att problemet med förseningarna inte berodde på förvaltningens beskaffenhet(557). Vad gäller projektet industriområden, som har givit mycket färre arbetstillfällen än planerat, har kommissionen vid två tillfällen(558) gjort gällande att situationen snart skulle förbättras. Revisionsrätten har dock inte sett några tecken på reell förbättring. Därför har revisionsrätten vid avslutandet av det sista delprojektet i åtgärden (offentliga byggnader) inlett en granskning av ett antal problem som revisionsrätten har påtalat men som inte har behandlats av kommissionen.

Kontrollsystemet

18.11 Det nationella kontrollsystemet av interventionsåtgärderna för återuppbyggnad efter jordbävningen led av allvarliga brister, vilket har konstaterats av en undersökningskommitté från det italienska parlamentet(559) och av det italienska högre nationella revisionsorganet(560). EIB anser sig inte ha någon övervakande uppgift(561). Kommissionen har inte utfört någon självständig granskning för att kontrollera hur interventionsåtgärderna i fråga har genomförts trots det ansvar som åligger den i enlighet med artikel 205 i fördraget, nämligen att säkerställa en lämplig kontroll i gemen-skapens intresse.

18.12 Revisionsrätten fick först i november 1992 möjlighet att inleda alla erforderliga granskningar(562). I praktiken är det emellertid omöjligt att utföra en fullständig granskning av ett projekt så lång tid efter händelserna. De avtal som slutits mellan EIB och stödmottagarna innehöll visserligen även en bestämmelse om att man i redovisningen skulle kunna urskilja vilka av de utförda arbetena som har finansierats av gemenskapen. Bestämmelsen respekterades emellertid inte alltid, särskilt inte av den myndighet som har ansvaret när det gäller vägbyggen. Denna lade fram tre olika beräkningar av de arbeten som finansierats av gemenskapen. Under sådana omständigheter är det omöjligt att verifiera att de anslagna medlen, och därmed även räntesubventionerna, använts på ett tillfredsställande sätt.

Industriområdena

18.13 Ett av de viktigaste projekten bestod i att skapa infrastrukturerna för 20 områden för industriutveckling (varav 15 finansierades med räntesubventionerade lån från den särskilda interventionsåtgärden) för att främja etableringen av industriföretag som skulle ge sysselsättning. Målet var att kompensera de arbeten som gått förlorade genom jordbävningen och samtidigt bekämpa avfolkningsrisken i dessa traditionellt missgynnade områden. Gemenskapens finansiering utgjordes av lån på 149,2 miljoner ecu, dvs. 15,4 % av de totala särskilda lånen, 38,4 miljoner ecu i räntesubventioner, 116,1 miljoner ecu i ERUF-stöd och 65 miljoner i statligt stöd.

18.14 Sedan 1991 har revisionsrätten regelbundet följt upp(563) företagsetableringarna och vilka arbetstillfällen som har skapats, eftersom detta är avgörande för interventionsåtgärdens effekt och eftersom tendensen var nedåtgående, trots att kommissionen har uppgett att den räknar med en klar förbättring under kommande år(564).

18.15 I verkligheten minskade antalet företag och arbetstillfällen. En väsentlig orsak till detta var, som revisionsrätten konstaterade 1994(565), att det saknades förfaranden för tilldelning av lediga tomter och för förnyad tilldelning av tomter som blivit lediga på grund av konkurser.

18.16 I maj 1996 införde det italienska industrimini-steriet bestämmelser om förnyad tilldelning av de lediga tomterna(566). Emellertid trädde i december 1996 en ny lag i kraft(567) som för över förvaltningsansvaret för industriområdena till regionerna, vilket innebär att förfarandet för förnyad tilldelning måste återupptas på regional nivå. I avvaktan på detta förvärras situationen. Utvecklingen för 1994 1996 framgår av tabell 18.8.

De offentliga byggnaderna

Projektets utveckling

18.17 Ett annat projekt avsåg restaurering av offentliga byggnader. Av de 85 projekt som föreslagits av ministeriet för offentliga bygg- och anläggningsarbeten valde banken ut 65 som ansågs berättigade till stöd i enlighet med rådets beslut, varav 35 gällde reparationsarbeten och 30 nybyggnation. Den totala kostnaden uppskattades till 112 500 miljoner ITL (88 miljoner ecu). Enligt ursprungsplaneringen skulle arbetena inledas under 1983 och avslutas under 1985.

18.18 Redan 1984, dvs. året efter det att avtalet hade undertecknats, var det inte längre lika angeläget att bygga fyra karabinjärförläggningar i Kampanien, eftersom karabinjärerna under tiden hade hittat alternativa lösningar. Dessa fyra delprojekt lades ner under 1985. Vidare lades ytterligare fyra delprojekt ned under 1989 och ännu ett under 1991.

18.19 De 56 delprojekt som återstod har blivit väsentligt försenade. Tabell 18.9 visar läget för förseningarna per den 31.12.1996. För de 47 byggnader som har avslutats uppgår förseningarna från 1 till 11 år med ett medeltal på 4,5 år. Med de 9 oavslutade projekten inräknade ligger förseningarna för närvarande på 5 år och kommer alltså att öka ytterligare.

18.20 Kostnaden för det reviderade projektet har uppskattats till 102 000 miljoner ITL (76,4 miljoner ecu). Enligt den senaste redovisningen av ställningen, som har tagits fram inom EIB vid slutet av 1996, uppgick de faktiska kostnaderna till 105 200 miljoner ITL (78,8 miljoner ecu), varav 91 400 miljoner ITL (68,5 miljoner ecu) gällde avslutade delprojekt och 13 800 miljoner ITL (10,3 miljoner ecu) de nio delprojekt som ännu inte avslutats. De medel som ställts till förfogande har alltså förbrukats och kommande arbeten måste därför finansieras med statliga medel. Det ytterligare belopp som krävs har uppskattats till 18 000 miljoner ITL (13,5 miljoner ecu), vilket gör att den ursprungliga budgeten (som emellertid redan inkluderade en reserv för kostnadsökningar på 17 900 miljoner ITL, dvs. 13,4 miljoner ecu) preliminärt beräknas överskridas med 21 %.

Orsaker till förseningarna

18.21 Generellt har projektet försenats på det nationella och regionala planet genom brister vid projektering, planering och samordning, genom problem av juridisk, administrativ och budgetmässig karaktär(568) samt genom ett flertal konkurser bland byggföretagen och införandet av nya normer för seismisk säkerhet.

Stödberättigande och kvalitet

18.22 I ca 30 % av de fall som granskats på platsen (fem delprojekt av 17) föreligger inget direkt samband mellan de berörda byggnaderna eller avdelningarna och jordbävningens konsekvenser. I vissa fall gällde arbetena snarare restaurering av historiska byggnader som endast obetydligt hade drabbats av jordbävningen, och i dessa fall var det dessutom inte fråga om att hysa en offentlig myndighet som hade mist sina lokaler till följd av jordbävningen. Många färdiga byggnader som har tagits i bruk uppvisar dessutom brister i konstruktionen och har bl.a. fuktproblem och sprickbildning i väggarna.

Uppföljning

18.23 Enligt det avtal som slutits med kommissionen och Italien åligger det EIB att granska hur projekten genomförs genom att utföra de kontroller, inklusive besök och inspektioner, som banken anser nödvändiga, utan att detta hindrar en uppföljning från kommissionens sida. EIB har emellertid haft stora problem med regionalkontoret för offentliga bygg- och anläggningsarbeten i Neapel, när det gäller information och samordning, vilket har gjort uppföljningen särskilt mödosam. Man tvingades att begära upplysningar om arbetenas fortskridande upprepade gånger, och när man väl fått dem, måste de verifieras ytterligare, eftersom det visade sig att de var motstridiga. Revisionsrätten har stött på samma svårigheter under sin granskning.

18.24 EIB:s rapporter om hur arbetena fortlöper beskriver de problem och de förseningar som har uppstått. Åtta rapporter har tagits fram om projektets otillfredsställande utveckling och överlämnats till kommissionen, som emellertid inte har gjort framstöt till de italienska myndigheterna för att komma till rätta med situationen. Man har endast haft diskussioner med EIB:s lokalt ansvarige företrädare, men detta har inte lett till något resultat. Det förefaller emellertid uppenbart att problem av den här storleksordningen borde behandlas på en annan nivå och att kommissionen borde ha utövat sin roll som övervakare av gemen-skapens intressen för att se till att åtgärden blir mer effektiv.

GARANTIFONDEN FÖR EXTERNA ÅTGÄRDER

Mål

18.25 Eftersom kommissionen ansvarar för betalning av räntor på skulden och återbetalningen av de lån som den själv har tagit upp, eller ställt garantier för i gemenskapens namn vid olika finansiella institutioner, främst EIB, åtföljs de lån som har beviljats tredje land av en budgetgaranti, vars syfte är att täcka alla skyldigheter som eventuellt inte fullgörs av mottagarna av de primära lånen. Innan Garantifonden inrättades hade man som praxis att föra upp beteckningen symboliskt anslag (p.m.) i budgeten varje gång det förelåg en framtida utgiftsrisk förknippad med en garanti som bärs av gemenskapens budget. Den risk som gemenskapens budget utsattes för blev emellertid betydande i början av 1990-talet genom den stora ökningen av antalet garantier, som hade beviljats allt fler tredje länder för allt högre belopp.

18.26 Sannolikheten var alltså stor för allvarliga störningar i budgetens genomförande om garantier skulle utnyttjas för ett betydande belopp. De enda möjligheter som fanns att ta fram medel för att täcka budgetutgifter, som uppstått genom icke fullgjorda skyldigheter och utnyttjade garantier, var att utnyttja befintliga budgetposter eller en ändrings- och tilläggsbudget.

18.27 I sin årsrapport för budgetåret 1991(569) uppmanade revisionsrätten kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en särskild reserv avseende "lånegarantier" (liknande den monetära reserven för EUGFJ) som skulle finansieras med egna medel och endast tas i anspråk då ett verkligt behov förelåg eller om den icke fullgjorda skyldigheten översteg ett förutbestämt tröskelvärde. En garantireserv möjliggör en flexiblare budgethantering samtidigt som man undviker problem med disponibla medel vid årets slut.

18.28 Sedan Europeiska rådet i Edinburgh hade fattat beslut om att inrätta en garantifond i december 1992, inrättades Garantifonden för externa åtgärder den 31 oktober 1994 genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94(570). Fondens mekanism fungerar som en buffert och underlättar därigenom budgetförfarandet. Den skall ersätta långivarna om mottagaren av ett lån, som beviljats eller garanterats av gemenskapen till eller i ett tredje land, inte fullgör sina skyldigheter. Garantifonden skall träda in då lånmottagaren tre månader efter förfallodatum fortfarande inte fullgjort sina skyldigheter. Fonden tar då över det ansvar för lånet som gemenskapens likviditetsförvaltning dittills hade stått för. I enlighet med artikel 6 i förordningen om fonden har kommissionen överlåtit fondens förvaltning till EIB inom ramen för ett avtal som undertecknats mellan gemenskapen och EIB i november 1994.

Funktionssätt

18.29 Rådet har fastställt ett målbelopp för Garantifonden till 10 % av det utestående kapitalbelopp för gemenskapens samlade åtaganden som härrör från varje låne- och garantitransaktion till förmån för tredje land, med tillägg för upplupen och ej erlagd ränta. Tills detta belopp har uppnåtts tillförs fonden

- medel från den allmänna budgeten som motsvarar en andel av kapitalvärdet för de transaktioner som har beslutats och för vilka åtaganden har gjorts från den 1 januari 1993,

- räntor som har uppkommit genom finansiell placering av fondens disponibla medel,

- belopp som har betalats in av försumliga gäldenärer.

18.30 Garantifondens mekanism begränsar i själva verket beviljandet av lån och lånegarantier till tredje land. Denna begränsning motsvarar förhållandet mellan reserven för garantier (budgetpunkt B0-230) och inbetalningssatsen till fonden. Beloppet för garantireserven har fastställts till 326 miljoner ecu 1996 och till 329 miljoner ecu 1997 medan fondens inbetalningssats för närvarande är 15 %. Detta skulle motsvara ett belopp på ca 2 200 miljoner ecu, om man antar att lånen garanteras till 100 %.

Utvecklingen under 1996

18.31 Garantifonden uppgick till 300,85 miljoner ecu den 1 januari 1996, och under budgetåret 1996 gjordes två inbetalningar på sammanlagt 235,39 miljoner ecu. Fonden har tagits i anspråk för 52,54 miljoner ecu i garantibetalningar, varav 0,45 miljoner avser dröjsmålsräntor (1995 togs den i anspråk med 303,07 miljoner ecu, varav 6,08 miljoner ecu avsåg dröjsmålsräntor). De belopp som har betalats in för sent av försumliga gäldenärer uppgår till 55,72 miljoner ecu, varav 9,71 miljoner ecu avser dröjsmålsräntor (1995 uppgick dessa två belopp till 35,63 respektive 1,39 miljoner ecu).

18.32 Saldot för icke fullgjorda skyldigheter uppgick per den 31 december 1996 till 288,81 miljoner ecu (varav 19,98 miljoner ecu avsåg dröjsmålsräntor) och fördelade sig enligt följande:

- Ett belopp om 224,95 miljoner ecu (varav 10,85 miljoner avser dröjsmålsräntor) i samband med ett lån på 1 250 miljoner ecu för att finansiera livsmedelsbistånd som i december 1991 beviljats republikerna i f.d. Sovjetunionen.

- 63,86 miljoner ecu (varav 9,13 miljoner ecu avser dröjsmålsräntor) som hänför sig till lån på ett totalt godkänt belopp om 760 miljoner som beviljats av EIB med gemenskapsgaranti till länderna i f.d. Jugoslavien.

Tabell 18.10 visar i detalj Garantifondens sammantagna rörelser sedan den inrättades samt ställningen för icke fullgjorda skyldigheter per land den 31 december 1996.

Ställningen i slutet av budgetåret 1996

18.33 Tabell 18.11 återger de viktigaste rörelserna i Garantifonden sedan den upprättades. Den 31 december 1996 uppgick fondbeloppet till 557,52 miljoner ecu, medan utestående kapitalvärde för låne- och garantitransaktioner till förmån för tredje land, med tillägg för upplupen och ej erlagd ränta, uppgick till 6 521 miljoner ecu. Förhållandet mellan fondens belopp och utestående kapitalbelopp i den mening som definieras i förordningen är alltså 8,5 % mot 5,1 % per den 31 december 1995. Vid slutet av budgetåret 1996 fanns icke fullgjorda skyldigheter på 5,7 miljoner ecu, där mindre än tre månader gått sedan förfallodagen, men även om dessa tas med i beräkningen ändras inte förhållandet 8,5 % eftersom det rör sig om ett relativt obetydligt belopp.

18.34 År 1996 kännetecknades av minskade interventionsåtgärder från Garantifondens sida jämfört med 1995 (52,54 miljoner ecu under 1996 mot 303,07 miljoner ecu under 1995). Detta förklaras av att efter fondens inrättande i slutet av år 1994 utnyttjades den för första gången under 1995 och täckte de icke fullgjorda skyldigheter, som hade uppstått sedan den 1 januari 1993 i enlighet med fondens stadgar. Denna inhämtningseffekt hade alltså bara betydelse under 1995 och utnyttjandet under år 1996 avsåg endast icke fullgjorda skyldigheter för tre månader.

18.35 Motsatsen gäller de belopp som har betalats in för sent. Dessa uppgick nämligen till 55,72 miljoner ecu under 1996 mot 35,63 miljoner ecu under 1995. Återbetalningarna, som väsentligen gjordes av två länder, täckte inte bara kapital och normal ränta med 46 miljoner ecu utan också upplupna dröjsmålsräntor utöver de tre månaderna mellan den icke fullgjorda skyldigheten och utnyttjandet av Garantifonden för 7,29 miljoner ecu.

18.36 Icke fullgjorda skyldigheter kan alltid uppstå i framtiden, men hittills har Garantifonden, som ursprungligen inte hade något kapital, uppfyllt sin roll, medan den i början utnyttjades med betydande belopp, då det var nödvändigt att åtgärda eftersläpningen efter tidigare icke fullgjorda skyldigheter. Erfarenheten visar att fonden närmar sig sitt målbelopp.

Den finansiella förvaltningen

18.37 I bilagan till den överenskommelse som slöts mellan kommissionen och EIB avseende Garantifondens förvaltning fastslås att så länge fondens totala invest-erade medel inte uppgår till 300 miljoner ecu, skall fonden fungera som en kapitalplaceringsfond, som endast investerar i instrument på kort sikt som löper på mindre än ett år. Detta var fallet under 1995. Så snart som fonden överskrider taket på 300 miljoner ecu, kan kommissionen bestämma i samråd med EIB att ändra investeringsprinciperna. Detta inträffade under 1996, då fonden under det första halvåret med god marginal överskred nivån på 300 miljoner ecu. På EIB:s förslag beslöt kommissionen således att investera en del av de disponibla medlen i värdepapper.

18.38 1996 uppgick fondens inkomster till 18,2 miljoner ecu. Den minskning av EIB:s provision till 0,05 % som avtalades under budgetåret 1995, har tagits in i ett tillägg till överenskommelsen som undertecknades i september 1996. Därigenom uppgick den kommission för förvaltningskostnader som utbetalades till EIB till 0,2 miljoner ecu under 1996. Nettoresultatet blir således 18,0 miljoner ecu för 1996.

18.39 Revisionsrätten har granskat fonden för det budgetår som avslutades den 31 december 1996, dels vid kommissionen vad gäller den administrativa förvaltningen, dels vid EIB avseende den finansiella förvaltningen. Granskningen har inte föranlett några särskilda iakttagelser.

EUROPEISKA INVESTERINGSFONDEN

Mål och funktionssätt

18.40 Europeiska investeringsfonden (EIF) inrättades den 14 juni 1994 enligt de önskemål som uttrycktes av Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992 i syfte att tillhandahålla ytterligare finansieringsmöjligheter för att stödja utvecklingen av de transeuropeiska näten (TEN) och de små och medelstora företagen (SMF). EIF har till uppgift att ställa garantier till långivarna och att inneha kapitalandelar för att bära de risker som bank- och industrisektorn inte kan ta ansvar för.

Rättsstatus

18.41 EIF är en finansiell institution med sammansatt rättsstatus. Den omfattar dels organ som faller under gemenskapslagstiftningen (å ena sidan EU som representeras av kommissionen, å andra sidan EIB) och dels privaträttsliga finansiella institutioner. Härav följer såsom anges i artikel 40 i fondens stadgar att tvister mellan fonden och dess stödmottagare avgörs av de nationella behöriga myndigheterna, medan däremot tvister rörande åtgärder som antagits av fondens organ faller under kompetensområdet för Europeiska gemen-skapernas domstol.

18.42 I enlighet med artikel 41 i fondens stadgar omfattas fonden, ledamöterna i dess organ och dess personal av bestämmelserna om Europeiska gemenskapernas privilegier och immunitet. Fonden har installerat sig i EIB:s lokaler i Luxemburg, där de fortfarande befann sig den 31 december 1996.

Ekonomiska konsekvenser för EU

18.43 EU har tecknat en andel på 30 % av EIF:s godkända kapital, dvs. 600 miljoner ecu av 2 000 miljoner ecu. EIB har av EIF:s resterande kapital tecknat sig för 40 % och 76 bankinstitutioner för 19 %, vilket innebär att 11 % av det godkända kapitalet ännu inte har tecknats. Tabell 18.12 återger utvecklingen av de huvudsakliga rörelserna och ställningen för fonden sedan den upprättades.

18.44 I enlighet med EIF:s stadgar har 20 % av det tecknade kapitalet frigjorts, vilket för EU:s del motsvarar 120 miljoner ecu som skall erläggas mellan 1994 och 1997 med 30 miljoner ecu per år. EU har redan erlagt 90 miljoner per den 31 december 1996. Vid den tidpunkten uppgick de utestående garantierna till totalt 1 423 miljoner ecu, dvs. 80 % av det tecknade kapitalet och fyra gånger det frigjorda kapitalet. För EU:s del uppgår alltså den maximala riskandelen till 480 miljoner ecu (1 423 x 600/0.89 x 2 000), vilket innebär att EU skulle kunna tvingas att göra en extra inbetalning på ca 360 miljoner ecu (480-120).

Revisionsrättens granskning

18.45 Revisionsrätten har inte ännu lyckats få tillgång till alla nödvändiga uppgifter för sin granskning, vilken främst täcker följande aspekter:

- Granskning av de risker som bärs av den allmänna budgeten. EIF:s transaktioner är riskfyllda till sin natur, och de garantier som fonden har beviljat kan utnyttjas när en lånmottagare inte har fullgjort sina skyldigheter. Risken att de garanterade lånen inte återbetalas bör uppskattas så exakt möjligt, särskilt som den allmänna budgeten kan komma att tas i anspråk när EIF:s egna medel inte är tillräckliga, inom den gräns som anges i punkt 18.44. För en sådan uppskattning krävs en detaljerad analys av ärendena.

- Granskning av värdet av EU:s andel i EIB, som tas upp i unionens balansräkning. Inom ramen för sin granskning av balansräkningen behöver revisionsrätten göra en uppskattning av det faktiska ekonomiska värdet av kapitalandelarna och särskilt de element som ofta brukar medföra justeringar av värdet.

- Granskning av EIF:s förvaltning avseende såväl administrativa kostnader som likviditetsförvaltning.

- Granskning av EIF:s effektivitet, både avseende transaktionerna i sig och deras samstämmighet och komplementaritet i förhållande till övriga finansiella och budgetmässiga gemenskapsinstrument(571).

De dokument som har lämnats är förvisso intressanta men motsvarar inte vad revisionsrätten hade begärt. De innehåller analyser och bedömningar som har utarbetats av anställda vid fonden. Så länge revisionsrätten inte kan granska och jämföra innehållet i dessa dokument med det underliggande materialet eller göra sina egna konstateranden och analyser, räcker det inte att endast ställa dessa dokument till förfogande för att säkerställa en oberoende extern granskning.

Konstateranden

18.46 Trots en betydande ökning av de utestående garantierna per den 31 december 1996 (1 423 miljoner ecu) jämfört med den 31 december 1995 (632 miljoner ecu), har dessa i slutet av 1996 endast uppnått 27 % av den möjliga nivån på tre gånger det tecknade kapitalet, dvs. 5 358 miljoner ecu. Under dessa förhållanden överskrider inkomsterna från kapitalplaceringar kraftigt den provision som erhålls för garantitransaktionerna (12,6 miljoner ecu respektive 5,6 miljoner ecu för budgetåret 1996).

18.47 Bland de 21 garantitransaktioner som undertecknats under 1996 och som omfattar ett totalt belopp om 833 miljoner ecu, täcker 11 transaktioner lån som beviljats av EIB för ett belopp om 498 miljoner ecu totalt. Av de 31 transaktioner som undertecknats sedan fonden upprättades för ett belopp om totalt 1 465 miljoner har 19 transaktioner avsett EIB för ett belopp om 999 miljoner ecu, dvs 68 %.

SLUTSATS

18.48 EU:s finansiella transaktioner i form av utlåning, upplåning, garantier och kapitalandelar omfattar i slutet av budgetåret 1996 ett belopp på 39 287 miljoner ecu, vilket motsvarar en minskning på ca 7 651 miljoner ecu, dvs. 16 %, jämfört med ställningen vid slutet av föregående budgetår (se punkterna 18.1 18.6).

18.49 Projekten avseende industriområden och offentliga byggnader omfattar nästan 25 % av gemenskapsåtgärderna i form av räntesubventionerade lån till de områden i södra Italien som drabbades av jordbävning i november 1980 (965,7 miljoner i beviljade lån och ca 240 miljoner ecu i räntesubventioner). Åtgärdernas genomförande har inte svarat upp mot de kriterier på snabbhet och effektivitet som förordades i rådets beslut(572). Kommissionen har varken utfört någon självständig granskning eller uppföljning och inte heller företagit någon korrigerande åtgärd.

18.50 Generellt visar erfarenheten av de räntesubventionerade lånen som har beviljats Italien efter jordbävningen i november 1980 tydligt att det krävs en mycket stramare projektering, uppföljning och kontroll för denna typ av intervention. När kommissionen i framtiden överlåter förvaltningen av medel som har beviljats, räntesubventionerats eller garanterats av EU till EIB eller till något annat förvaltande organ, bör urvalskriterierna för projekten eller stödåtgärderna hädanefter vara mycket klart definierade med hänsyn till europeiska mål, och mer tvingande bestämmelser bör fastställas av det organ som ansvarar för förvaltningen av EU:s medel vad gäller uppföljning och utvärdering av framskridandet. Inom ramen för sitt ansvar vad gäller genomförandet av EU:s budget och för att klart ta avstånd från erfarenheten av dessa lån till Italien, bör kommissionen själv svara för uppföljningen för att säkerställa såväl projektens och den finansiella verksamhetens fortskridande som det förvaltande organets insatser. Korrigerande åtgärder bör i vilket fall som helst förberedas av det förvaltande organet när låntagarna inte respekterar sina åtaganden och även av kommissionen när det förvaltande organets insatser inte är tillfredsställande.

18.51 När det gäller Garantifonden bekräftar utvecklingstendensen för 1996 att den närmar sig det fastställda beloppet på 10 % av utestående lån med tillägg för upplupna räntor. Den granskning av fonden som revisionsrätten har företagit inom ramen för sitt uppdrag, föranleder inga ytterligare kommentarer (se punkterna 18.36 och 18.39).

18.52 Eftersom revisionsrätten inte har tillgång till alla nödvändiga dokument trots parlamentets och rådets begäran, är den ännu inte i stånd att utföra någon granskning av Europeiska investeringsfonden och kan alltså inte lägga fram något utlåtande inför den myndighet som beviljar ansvarsfrihet (se punkt 18.45).

KOMMISSIONENS SVAR

GRANSKNING AV INTERVENTIONSÅTGÄRDER I FORM AV LÅN MED RÄNTESUBVENTIONER TILL JORDBÄVNINGSDRABBADE OMRÅDEN I ITALIEN

Inledning

18.7 18.10 Revisionsrätten understryker att byggandet av industriområden har givit färre arbetstillfällen än ursprungligen beräknat. Detta stämmer men det bör hållas i minnet att huvudmålet med EIB och NGI-lånen var att finansiera skapandet av en grundläggande infrastruktur och att stödja återställandet av produktionsmedlen i de jordbävningsdrabbade områdena. Kommissionen har tidigare betonat att tillhandahållandet av infrastruktur för industriområden i sig inte kan skapa sysselsättning. Det underlättar emellertid för entreprenörer att göra investeringar och skapa arbetstillfällen.

Kontrollsystemet

18.11 Kommissionens ansvar och gemenskapens intresse garanteras av ett antal förfaranden både inom kommissionen och EIB. Kommissionen garanterar med stöd i förfarandet enligt artikel 21 att projektet kan beviljas stöd och att det är förenligt med gemenskapens politik, särskilt med det tillämpliga rådsbeslutet. Enligt artikel 21 i bankens stadgar krävs ett utlåtande från kommissionen om varje projekt som finansieras av banken. Kommissionen yttrar sig positivt endast om projektet är stödberättigat och om det är förenligt med gemenskapens bestämmelser och politik. Projekten granskas också av bankens styrelse där kommissionen har en företrädare. Bankens juridiska, ekonomiska, operationella och tekniska avdelningar ansvarar för förhandsgranskning och uppföljning av de projekt som banken finansierar.

18.12 Sedan återuppbyggnadsarbetet inleddes 1981, har en omfattande omstrukturering av organet i fråga genomförts, vilket har inneburit stora personalförändringar och införandet av en ny uppsättning räkenskapsprinciper och-metoder som omöjliggör överensstämmelse mellan de olika finansiella källorna. Det har emellertid inte uppstått några ytterligare projektkostnader eller några utgifter i gemenskapsbudgeten till följd av detta.

Industriområdena

18.14 18.16 Det fysiska fullbordandet av projektet har huvudsakligen skett i enlighet med ursprungsplanerna, varigenom projektets mål, dvs. skapandet av en grundläggande infrastruktur, har uppnåtts. Det råder en allmän enighet om att skapandet av industriområden var en god idé, inte blott för att skapa arbetstillfällen på landsbygden utan också i syfte att stoppa utflyttningen av invånarna.

Ett andra kriterium var att skapa arbetstillfällen. Misslyckandet med detta kritiserades av revisionsrätten, men detta misslyckande beror huvudsakligen på ett antal problem på nationell eller regional nivå:

- Planeringen och utförandet anförtroddes åt ett speciellt ombud, vars verksamhet betingades av politiska beslut.

- Ett olämpligt val av företag till industriområdena. Flera av företagen har gått i konkurs eller har aldrig inlett någon produktion.

- Rättsliga hinder för de italienska myndigheternas tilldelning av tillgängliga industriområden, trots tillräcklig efterfrågan.

- Brist på tillfartsvägar till industriområden i bergstrakterna.

Slutligen bör det tas hänsyn till att upprättandet av industriområden indirekt har lett till att arbetstillfällen har skapats, även om antalet arbetstillfällen inte kan mätas exakt.

De offentliga byggnaderna

Stödberättigande och kvalitet

18.22 Kommissionen och EIB har noggrant hållit fast vid de urvalskriterier som definieras i det tillämpliga rådsbeslutet och det avtal mellan kommissionen, EIB och det italienska finansministeriet, i vilket det fastslås att lånen är avsedda att finansiera "investeringar för återuppbyggnad av produktionsmedel och av ekonomisk och social infrastruktur i regionerna Campanien och Basilicata [...] vilket definieras av nationella lagar ..."Uppföljning

18.24 Kommissionen och banken har samordnat sin politik beträffande de aktuella stöden. Varken banken eller kommissionen kan emellertid antas inta de nationella och regionala myndigheternas roll.

EUROPEISKA INVESTERINGSFONDEN

Ekonomiska konsekvenser för EU

18.43 Mellan EIF:s öppningsmöte 1994 och den 10 juni 1997 har 19 finansinstitut tillkommit utöver de 58 ursprungliga andelsägarna. Det pågår således en värvning av nya andelsägare och verkliga framsteg har gjorts sedan grundandet av EIF.

Den 1 september 1997 var 201 miljoner ecu av det maximala andelskapitalet tecknat. EIF är nu i färd med att inleda ett nytt initiativ för att värva nya andelsägare och förhoppningen är att den ursprungliga betänkligheterna hos några av affärsbankerna, särskilt de privata, i Storbritannien och Tyskland, nu kommer att bytas i en välvillig reaktion när fondens roll på marknaderna ökar. Strategin går ut på att dra till sig specialiserade institut vid finansieringen av projekt och att stärka deras närvaro i EIF. Fonden överväger likaledes att uppmuntra investerande institut (försäkringsbolag och pensionsfonder) att delta i syfte att uppnå balans i sammansättningen av medlemmar.

Besluten att bidra till EIF:s kapital är inte bara av finansiellt slag. De fattas även med hänsyn till fondens strategiska utveckling, för att utan problem få tillgång till fondens förvaltning för utveckling av idéer om speciella affärsmöjligheter samt för att få tillträde till en "klubb" för utbyte av idéer och erfarenheter, osv.

Revisionsrättens granskning

18.45 Kommissionen har försett revisionsrätten med följande dokument:

i) Dokument som automatiskt delas ut till alla andelsägare (årsredovisning och årsbokslut, informationsskrivelser och meddelanden till andelsägare osv.).

ii) Dokument som särskilt hör samman med bestyrkande av inkomster från och utgifter för gemenskapens andelsinnehav (kapitalfordran, utdelning osv.).

iii) Riktlinjerna för fondens garantipolitik, likviditetsriktlinjer och andra riktlinjer som fastställs från gång till gång av den övervakande styrelsen.

iv) Kvartalsrapporter till den övervakande styrelsen (inklusive likviditetsrapporter) och övriga lägesrapporter (inklusive affärsplanen och en övergripande riskbedömning).

v) Protokoll från de möten i den övervakande styrelsen som rör uppgifter som förtecknas i punkterna i) iv) ovan samt protokoll från stämmorna.

Kommissionen har alltid varit beredd att tillhandahålla ytterligare klargöranden om de dokument som översänts, vilket den betonade redan vid det första översändandet. Om revisionsrätten anser sig behöva ytterligare uppgifter kommer kommissionen noggrant att tillsammans med EIF undersöka alla förfrågningar i detta ärende.

Konstateranden

18.46 Det stämmer att EIF ännu inte till fullo har utnyttjat sin garantikapacitet på tre gånger beloppet för sitt tecknade kapital på 1 786 miljoner ecu, men detta kan av försiktighetsskäl inte heller förväntas efter två och ett halvt års verksamhet. Det är helt rimligt att ett finansinstitut av detta slag måste bygga upp sin verksamhet försiktigt för att etablera ett förtroende för verksamheten och kunna garantera att den håller god kvalitet.

I förhållande till tecknat och inbetalt kapital (267,9 miljoner ecu vid utgången av 1996) är den utestående garantivolymen på 1 423 miljoner ecu helt tillfredsställande (förhållandet 1 till 5). EIF har gjort verkliga framsteg vad gäller utvecklingen av den egna verksamheten. EIF:s andelar ökar i stadig takt. Det får anses troligt att den maximala tillåtna garantivolymen på 27 % uppnås inom två och ett halvt år.

Kommissionens intäkter från garantierna utgör en allt större del av de totala intäkterna, från 17 % 1994 till 24 % 1995 och 31 % 1996. Med tanke på att avkastningen på de investeringar som gjorts med det inbetalda kapitalet påtagligt har ökat varje år i takt med nya delar inbetalt kapital mottogs, är den procentuella ökningen av garantiprovisionen desto mer tillfredsställande.

SLUTSATS

18.50 Kommissionen delar inte revisionsrättens slutsatser. Lånen och räntesubventionerna till gemenskapen har finansierat i stort sett alla de investeringar som planerats enligt de fastställda målen.

De problem som revisionsrätten noterat om förseningarna beror på problem inom nationella, regionala och lokala myndigheter. För kommissionens del kan detta konstaterande inte leda till någon grundläggande ändring av det använda kontrollsystemet. Kommissionen anser faktiskt att det, med hänsyn till de rådande omständigheterna, har fungerat tillfredsställande.

Kommissionen kommer trots detta att i varje enskilt fall undersöka det bästa sättet att förvalta och kontrollera gemenskapens åtgärder av denna typ, samtidigt som den tar hänsyn till kommissionens och EIB:s roller och uppgifter.

18.52. I fråga om EIF har kommissionen alltid understrukit vikten av att revisionsrätten förfogar över nödvändig information för att kunna utöva sin verksamhet. Gemenskapens andel av fondens kapital (omkring 30 %) och den potentiella inverkan på budgeten (om finansiella svårigheter uppstår, kan EIF begära av sina andelsägare att göra delutbetalningar som inte används som kapitaltillskott) rättfärdigar att revisionsrätten kontrollerar att gemenskapens del av kapitalet förvaltas på ett sunt sätt. Således kommer revisionsrätten att kunna förfoga över de ovannämnda dokument som kommissionen erhåller i egenskap av andelsägare. I detta avseende har kommissionen redan översänt ett avsevärt antal interna förvaltningsdokument till revisionsrätten.

Sedan februari 1995, när ett högnivåmöte hölls mellan de tre berörda parterna, har en dialog utvecklats för att träffa en överenskommelse mellan revisionsrätten och kommissionen för att nå en tillfredsställande lösning på det bakomliggande problemet. Denna dialog fortsätter.

Kommissionen förnekar inte det faktum att privata banker äger andelar i EIF:s kapital, vilket kräver att revisionsrätten utför sina uppgifter mycket noggrant och att andelsägarnas rättigheter inte innebär tillgång till alla sorters information om företagen. Kommissionen står emellertid till revisionsrättens förfogande för ytterligare diskussioner, om så behövs, för att komma fram till lämpliga lösningar med avseende på EIF:s speciella situation och det faktum att det kapital som gemenskapen tecknat i fonden inte utgör mer än 30 %.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA I Rapporter och yttranden som revisionsrätten har antagit under de senaste fem åren

Revisionsrätten skall enligt fördragen upprätta en årsrapport. Revisionsrätten skall också, enligt fördragen och andra förordningar, upprätta årsrapporter för vissa av gemenskapens organ och för viss verksamhet inom gemenskapen. Vidare ger fördragen revisionsrätten befogenhet att framföra iakttagelser i särskilda frågor och yttra sig på begäran av någon av institutionerna. De rapporter och yttranden som revisionsrätten har antagit under de senaste fem åren är uppräknade nedan.

>Plats för tabell>

VOLYM II REVISIONSFÖRKLARINGAR

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

Del I Revisionsförklaring avseende verksamheten under den allmänna budgeten

Kapitel 19 Revisionsförklaring och styrkande uppgifter 5

Kapitel 20 Analys av utgifterna för EUGFJ:s garantisektion 21

Kapitel 21 Analys av strukturfondernas utgifter 31

Del II Revisionsförklaring avseende verksamheten under sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden

Kapitel 22 Revisionsförklaring och styrkande uppgifter avseende sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden 39

Bilaga II (*) Ekonomiska uppgifter avseende den allmänna budgeten, Europeiska unionens balansräkning och Europeiska utvecklingsfonden

(*) De grafiska illustrationerna är samlade i denna bilaga.

INSTITUTIONERNAS SVAR

Sida

Del I Revisionsförklaring avseende verksamheten under den allmänna budgeten

Kapitel 19 Revisionsförklaring och styrkande uppgifter 16

Kapitel 20 Analys av utgifterna för EUGFJ:s garantisektion 29

Kapitel 21 Analys av strukturfondernas utgifter 36

Del II Revisionsförklaring avseende verksamheten under sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden

Kapitel 22 Revisionsförklaring och styrkande uppgifter avseende sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden 50

DEL I Revisionsförklaring avseende verksamheten under den allmänna budgeten

KAPITEL 19(573*) Revisionsförklaring och styrkande uppgifter

19.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Revisionsförklaringen

Uppgifter till stöd för revisionsförklaringen 19.1 - 19.40

Inledning 19.1

Granskningens omfattning 19.2 - 19.5

Räkenskapernas tillförlitlighet 19.6 - 19.25

Underskattning av medlemsstaternas skulder 19.6 - 19.7

Övervärdering av fordringar på medlemsstaterna i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ:s garantisektion 19.8

Underskattning av likviditetskontons saldon 19.9 - 19.11

Överskattning av ännu ej reglerade åtaganden 19.12 - 19.18

Underskattning av åtaganden som bokförts på budgetkonton 19.19

Underskattning av åtaganden i samband med strukturfonderna 19.20

Utelämnande av åtaganden utanför balansräkningen avseende fleråriga förpliktelser för Phare- och Tacisåtgärder 19.21

Ingen kvantifiering av åtaganden avseende pensioner 19.22

Underskattning av de budgetmässiga betalningar som består av förskott och a konto-betalningar 19.23 - 19.25

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet 19.26 - 19.36

Felaktigheter som påverkar åtagandetransaktionernas laglighet och korrekthet 19.26

Begränsningar vid granskningsarbetet avseende betalningar 19.27

Felaktigheter i fråga om laglighet och korrekthet som påverkar de transaktioner som ligger bakom betalningarna 19.28 - 19.36

Redovisningsmetoder, -principer och -rutiner 19.37 - 19.40

Redovisningsmetoder och redovisningsprinciper 19.37 - 19.39

Redovisningsrutiner 19.40

Revisionsförklaring avseende verksamheten under den allmänna budgeten för det budgetår som avslutades den 31 december 1996

I. Revisionsrätten har granskat Europeiska unionens konsoliderade räkenskaper för det budgetår som avslutades per den 31 december 1996. Räkenskaperna består av balansräkningen per den 31 december 1996, inkomst- och utgiftsredovisningen för det budgetår som avslutades samma dag samt de bifogade anmärkningarna, och har upprättats i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen av kommissionen som ansvarar för detta. Räkenskaperna sammanfattas i volym IV av de dokument som kommissionen överlämnat till de myndigheter som beviljar ansvarsfrihet och till revisionsrätten den 30 april 1997(574). Enligt fördragen(575) skall revisionsrätten till Europaparlamentet och rådet avge en revisionsförklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

II. Revisionsrätten har genomfört granskningen i enlighet med internationellt erkänd god revisionssed i den mån denna kan tillämpas i gemenskapssammanhang. Granskningen av inkomsterna skedde utifrån gemenskapens utestående belopp och belopp som faktiskt har inbetalats till gemenskapen. Granskningen av utgifterna skedde utifrån utgifter för vilka åtaganden ingåtts och effektuerade betalningar. Granskningen bestod av lämpliga granskningsförfaranden som utformats för att på grundval av test pröva bevismaterial avseende såväl beloppen och informationen i de konsoliderade räkenskaperna som korrektheten och lagligheten i de transaktioner som ligger bakom räkenskaperna. Den omfattade även en bedömning av de redovisningsprinciper som använts och de viktigaste beräkningar som gjorts av förvaltningen samt av den samlade redovisningen av räkenskaperna. Genom granskningen erhöll revisionsrätten en tillräcklig grund för det uttalande som görs nedan.

* * *

Räkenskapernas tillförlitlighet

III. De totala fordringar, som utgörs av medlemsstaternas skulder till gemenskapsinstitutionerna och som enligt den konsoliderade balansräkningen uppgår till 1 981,6 miljoner ecu, redovisas inte korrekt i räkenskaperna.

a) En av de största beståndsdelarna i fordringarna är underskattad på grund av problem avseende fullständigheten och värderingen. Detta rör de särskilda räkenskaper som medlemsstaterna skall föra i enlighet med gemenskapens bestämmelser i syfte att registrera fordringar på tullar och jordbruksavgifter som antingen inte täcks av garantier eller som bestridits. Det sammanlagda belopp som redovisas i balansräkningen uppgår till 1 064,2 miljoner ecu.

(se punkterna 19.6 19.7)

b) Fordran avseende den slutgiltiga avstämningen av utgifterna för EUGFJ:s garantisektion är överskattad med 264,1 miljoner ecu på grund av att vissa återbetalningar som gjorts av medlemsstaterna under 1996 inte tagits i beaktande.

(se punkt 19.8)

IV. Gemenskapernas banktillgodohavanden, som enligt balansräkningen uppgår till 11 696,7 miljoner ecu, redovisas inte korrekt i räkenskaperna.

a) Inbetalningar till bankkonton i vissa tredje länder som uppgår till flera hundra miljoner ecu redovisas som utgifter och inte som tillgångar i balansräkningen.

(se punkt 19.9)

b) Gemenskapstillgångar på åtminstone 25,9 miljoner ecu vars förvaltning överlåtits till tredje part syns inte i likviditetskontona på balansräkningen.

(se punkt 19.10)

c) Kommissionen har inte utfört avstämningar (39,3 miljoner ecu) mellan huvudboken och bankernas uppgifter beträffande förskottskontona för Medelhavsprotokollen.

(se punkt 19.11)

V. De ännu ej reglerade åtagandena (47 489,2 miljoner ecu) är undervärderade med ett nettobelopp på minst 715 miljoner ecu. Detta belopp består av såväl överskattade som underskattade poster.

a) Det sammanlagda beloppet för åtaganden som ingåtts för differentierade anslag men som ännu inte var reglerade i slutet av 1996 är överskattat med minst 587 miljoner ecu på grund av att det inbegriper åtaganden som inte längre erfordras för framtida betalningar. Dessutom lämnades inga upplysningar av kommissionen för att påvisa att ytterligare 466 miljoner ecu i utestående åtaganden borde kvarstå för framtida betalningar.

(se punkterna 19.12 19.18)

b) Det sammanlagda beloppet för vissa andra åtaganden som ännu inte var reglerade i slutet av 1996 samt årets åtaganden är underskattat med cirka 1 302 miljoner ecu på grund av kommissionens praxis att inom bistånds- och fiskeområdena föra in ett lägre belopp för åtagandet i räkenskaperna än det totalbelopp för vilket åtagandet faktiskt ingåtts. Dessutom redovisas inte dessa belopp i förteckningen över åtaganden utanför balansräkningen.

(se punkt 19.19)

VI. De fleråriga förpliktelser som redovisas som åtaganden utanför balansräkningen (91 134,5 miljoner ecu) är inte korrekt bokförda:

a) Det är tveksamt om det belopp (88 500 miljoner ecu) som redovisas för fleråriga förpliktelser för strukturfonder såsom åtaganden utanför balansräkningen är korrekt, eftersom de underliggande beräkningarna befanns innehålla åtskilliga felaktigheter.

(se punkt 19.20)

b) Fleråriga förpliktelser på cirka 4 200 miljoner ecu för åtgärder inom ramen för Phare- och Tacis-programmen har utelämnats från åtagandena utanför balansräkningen.

(se punkt 19.21)

c) Gemenskapens förpliktelser vad gäller pensionsrättigheter som intjänats av dess personal anges i åtagandena utanför balansräkningen, men de har inte kvantifierats.

(se punkt 19.22)

VII. Det sammanlagda beloppet av de förskott eller a konto-betalningar som under året bokförts såsom budgetmässiga betalningar och som inte var slutgiltiga i slutet av året är underskattat med cirka 19 000 miljoner ecu netto.

(se punkterna 19.23 19.25)

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

VIII. Den väsentliga aspekten av åtagandenas laglighet och korrekthet påverkas av de felaktigheter som beskrivs under V b ovan, eftersom de belopp för vilka åtaganden faktiskt ingåtts överskred de gränser för åtagandebemyndigandena som fastställts av de budgetansvariga myndigheterna.

(se punkt 19.26)

IX. Den mest sannolika uppskattningen av andelen väsentliga felaktigheter som berör de transaktioner som ligger bakom betalningarna uppgår till cirka 5,4 % av de sammanlagda bokförda budgetmässiga betalningarna, vilka är av storleksordningen 77 miljarder ecu.

(se punkt 19.30)

X. Granskningen påvisade återigen en hög frekvens formella felaktigheter som påverkar betalningarna. I dessa fall förekom underlåtenhet att följa gällande förordningar och andra bestämmelser.

(se punkterna 19.33 19.36)

XI. I ett antal fall som beräknas motsvara cirka 4,3 % av gemenskapens betalningar, var det omöjligt för revisionsrätten att erhålla tillräckliga bevis för att kunna bilda sig en bestämd uppfattning om huruvida gemenskapens medel använts på ett riktigt sätt.

(se punkt 19.27)

XII. - Bortsett från effekterna av de förhållanden som sammanfattas i punkterna III-VII ovan, är det revisionsrättens uppfattning att räkenskaperna för budgetåret 1996 ger en tillförlitlig bild av unionens inkomster och utgifter för året samt av dess finansiella ställning i slutet av året. - Det är revisionsrättens uppfattning att de transaktioner som ligger bakom de inkomster som bokförts för budgetåret i sin helhet är lagliga och korrekta, inom de begränsningar som anges i punkterna 19.4 och 19.5. - Bortsett från effekten av de förhållanden som diskuteras i punkt VIII ovan, är det revisionsrättens uppfattning att budgetårets åtagandetransaktioner i sin helhet är lagliga och korrekta. - På grund av effekten av de förhållanden som beskrivs i punkterna IX XI ovan avstår revisionsrätten från att avge en övergripande positiv förklaring om lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger bakom budgetårets betalningar.

16.10.1997

B. Friedmann

Ordförande

Europeiska revisionsrätten 12, rue Alcide De Gasperi, L-1615 Luxembourg

UPPGIFTER TILL STÖD FÖR REVISIONSFÖRKLARINGEN

Inledning

19.1 Denna tredje revisionsförklaring (som i hela denna rapport kallas DAS(576)) rör tillförlitligheten i Europeiska gemenskapens räkenskaper och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet för budgetåret 1996.

Granskningens omfattning

19.2 Transaktioner inom vissa områden som granskas av revisionsrätten är föremål för ytterligare granskning av andra myndigheter, i synnerhet vid avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ:s garantisektion.

19.3 DAS innehåller inte i sig några slutsatser om i vilken utsträckning principerna för en sund ekonomisk förvaltning följts. Detta är något som revisionsrätten fortlöpande utvärderar och rapporterar om separat som en del av sitt övriga arbete.

19.4 Vissa fall av avsiktliga oegentligheter som skadar gemenskapens finanser omfattar till exempel underlåtenhet att deklarera tullbelagd import och kan på grund av sin karaktär inte upptäckas genom gängse granskningsförfaranden. Revisionsrätten kan därför inte avge någon förklaring om att det inte förekommer några fall av detta slag. Emellertid utförde revisionsrätten under 1996 som ett led i sin redovisningsrevision av egna medel en särskild granskning av förfarandena för fastställande och uppbörd av tullar och jordbruksavgifter vid fall av bedrägeri och oegentligheter. Resultaten av denna granskning beskrivs i kapitel 1 i denna årsrapport.

19.5 På grund av den makroekonomiska karaktären hos de statistiska uppgifter som ligger till grund för de egna medlen från BNI och moms (vilka utgör cirka 80 % av gemenskapens inkomster) koncentrerade revisionsrätten sig på att bedöma hur ändamålsenliga de förfaranden är som tillämpades för att sammanställa dessa uppgifter och att säkerställa att de är tillförlitliga. För de andra stora beståndsdelarna i egna medel, tullar och jordbruksavgifter (vilka utgör cirka 17 % av gemenskapens inkomster) var det inte möjligt att skaffa säkerhet för att all skattepliktig import faktiskt har deklarerats och gett upphov till motsvarande inkomster. Följaktligen fokuserades revisionsrättens granskning på att bedöma ändamålsenligheten i de förfaranden som tillämpas för att säkerställa att gemenskapens fordringar på tullar och jordbruksavgifter fastställs så snart som villkoren i tullförordningarna avseende bokföring av fordran och underrättelse till gäldenären är uppfyllda.

Räkenskapernas tillförlitlighet

Underskattning av medlemsstaternas skulder (punkt III a i revisionsförklaringen)

19.6 Enligt den konsoliderade balansräkningen (punkt III A) uppgår de sammanlagda fordringarna till 1 981,6 miljoner ecu, som utgörs av medlemsstaternas skulder till gemenskapsinstitutionerna per den 31 december 1996. Av detta totalbelopp består 1 064,2 miljoner ecu(577) av fordringar avseende tullar och jordbruksavgifter som fastställts av medlemsstaterna och bokförts av dem i särskilda (inkomst-)räkenskaper. Artikel 6.2 b i rådets förordning nr 1552/89 av den 29 maj 1989(578) fastställer villkoren för när medlemsstaterna skall föra särskilda räkenskaper. Medlemsstaterna bär ansvaret för dessa räkenskaper och skall rapportera kvartalsvis om dem till kommissionen.

19.7 Generellt sett konstaterade revisionsrätten att de särskilda räkenskaperna fortfarande berörs av väsentliga felaktigheter som har en betydande inverkan på fullständigheten i det belopp som redovisas som medlemsstaternas skulder i den konsoliderade balansräkningen. I synnerhet upptäckte revisionsrätten brister i de befintliga förfaranden som skall säkerställa att samtliga fordringar avseende tullar och jordbruksavgifter som fastställs och som inte täcks av någon säkerhet eller som bestrids, bokförs korrekt i de särskilda räkenskaperna till ett riktigt belopp. Revisionsrätten kan inte kvantifiera i vilken utsträckning det har skett en underskattning av de särskilda räkenskaperna och därigenom av beloppet för medlemsstaternas skulder men den anser att beloppet för undervärderingen i de särskilda räkenskaperna troligen är betydande.

Övervärdering av fordringar på medlemsstaterna i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ:s garantisektion (punkt III b i revisionsförklaringen)

19.8 För att följa upp en av revisionsrättens iakttagelser ersatte kommissionen de beräknade fordringar med anknytning till avslutandet av räkenskaperna som fastställts 1995 med betalningskrav. Den totala fordran som är upptagen på tillgångssidan i balansräkningen per den 31 december 1996 (792,2 miljoner ecu)(579) och som baseras på uppgifter som beräknades i slutet av 1995 är dock överskattad med 264,1 miljoner ecu på grund av att ingen hänsyn tagits till inkomster som faktiskt inkasserats i form av negativa utgifter som uppgivits av varje berörd medlemsstat i dess deklaration för oktober 1996.

Underskattning av likviditetskontons saldon (punkt IV i revisionsförklaringen)

19.9 Inom området samarbete med länder i Latinamerika, Asien och Central- och Östeuropa finansieras projekt med finansieringsöverenskommelser som ingåtts med myndigheterna i mottagarländerna. Det är kommissionens gängse tillvägagångssätt att belasta budgetanslagen med de överföringar som görs för att fylla på bankkonton som öppnats av projektets administratörer i mottagarländerna. Lokala projektkostnader utbetalas därefter från dessa bankkonton. Dessa medel förblir kommissionens egendom tills de utbetalas på ett korrekt sätt för de avsedda ändamålen. Mot bakgrund av detta anser revisionsrätten att kommissionens praxis varken överensstämmer med gängse redovisningsprinciper eller med de tillämpliga bestämmelserna i budgetförordningen för åtgärder som finansieras med finansieringsöverenskommelser. Finansieringsöverenskommelserna föreskriver allt oftare att tillgodohavandena på bankkontona i fråga skall förbli gemenskapens egendom. Dessutom föreskriver budgetförordningens artikel 111.7 att "betalningar ... i mottagarlandets valuta skall gå igenom ett avslutningsförfarande innan de slutligen konteras budgetanslagen. Detta förfarande skall bestå i en granskning gjord av kommissionen för att fastställa att kontroll, godkännande och betalning ... har ägt rum på ett korrekt sätt i enlighet med denna budgetförordning". Allt detta innebär att det borde framgå av kommissionens balansräkning vilket belopp som inbetalats men ännu inte avslutats. Revisionsrätten kan inte beräkna de utestående beloppen i fråga, men det är troligt att de uppgår till flera hundra miljoner ecu. Det faktum att kommissionen inte tolkar de berörda artiklarna i budgetförordningen på samma sätt som revisionsrätten tyder på att avdelning IX i denna, vilken i synnerhet behandlar externt bistånd, behöver klargöras i samband med en allmän översyn av förordningen.

19.10 Inom ramen för Media-programmen (budgetrubrik B3-2010) förde kommissionen i slutet av budgetåret 1996 över 25,9 miljoner ecu till ett bankkonto som hade öppnats av ett bolag som levererade tjänster i form av tekniskt bistånd vid genomförandet av programmen. På detta bankkonto skall för övrigt inflyta bankränta samt återbetalningar från de mottagare som beviljats lån. Fastän dessa medel förblir gemenskapens egendom, framgår de inte av likviditetskontona i balansräkningen. Dessutom får detta till följd att användningen av dessa medel undgår bestämmelsen om uppföljning och granskning från gemenskapens sida och endast genomgår ett förhandsgodkännande av de anställda på GD X, vilka i själva verket vid sidan av de förfaranden som föreskrivs i budgetförordningen utför utanordnarens och räkenskapsförarens sammantagna arbetsuppgifter i strid med dessa bestämmelser.

19.11 På revisionsrättens anmodan sände kommissionen ut frågeformulär och påminnelser för att kunna stämma av bankkontonas saldon mot uppgifter som bekräftats av bankerna själva. Vad gäller bankkontona för stöd till Medelhavsländerna har fram till nu fem av totalt sju banker svarat, men ingen avstämning har utförts av kommissionen. I avsaknad av sådana avstämningar och på grund av omfattningen i dessa avvikelser, kan riktigheten i motsvarande belopp på balansräkningen (39,3 miljoner ecu) inte styrkas.

Överskattning av ännu ej reglerade åtaganden (punkt V a i revisionsförklaringen)

19.12 I slutet av 1996 uppgick de ej reglerade åtagandena för differentierade anslag till ungefär 60 000 och deras sammanlagda belopp till 47 911,7 miljoner ecu, varav 422,5 miljoner ecu täcktes av betalningsbemyndiganden som hade överförts från 1996 till 1997.

19.13 Revisionsrätten har granskat ett stickprov bestående av 173 åtaganden som ännu inte reglerats för ett belopp på 982 miljoner ecu. Dessa valdes ut bland ännu ej reglerade åtaganden från åren före 1995 för vilka inga betalningar bokförts under två på varandra följande budgetår. Den population från vilken stickproven togs omfattar 8 518 saldon till ett värde av 6 212 miljoner ecu, varav 2 060 saldon till ett sammanlagt värde av 944 miljoner ecu som uppkommit före 1992 och för vilka inga betalningar hade bokförts under de tre senaste på varandra följande budgetåren.

19.14 Resultatet av revisionsrättens kontroller, i vilka kommissionens utanordnande avdelningar varit direkt inblandade, har fått den att dra slutsatsen att för ungefär 17,0 % av värdet av dessa ännu ej reglerade åtaganden som uppgår till 1 053 miljoner ecu har kommissionen inte kunnat visa att de fortfarande motsvaras av någon förpliktelse vad gäller framtida betalningar. Bland dess åtaganden uppskattar revisionsrätten dessutom att åtminstone 9,4 % av åtagandenas sammanlagda belopp, dvs. cirka 587 miljoner ecu, inte längre motsvaras av någon förpliktelse vad gäller framtida betalningar.

19.15 Dessutom uppskattar revisionsrätten de transaktioner som av rättsliga skäl är spärrade till ungefär 14 % av åtagandena och ett värde på cirka 864 miljoner ecu, vilka alltså riskerar att inte längre motsvaras av faktiska förpliktelser men som kommissionen inte kan dra tillbaka.

19.16 Slutdatum för slutförande av åtagandena överskreds ofta, ibland med flera år. Av samtliga åtaganden som ännu inte reglerats i slutet av 1996 berördes cirka 9 000 av sådana överskridanden.

19.17 Revisionsrättens arbete inom ett specifikt område har bekräftat dessa resultat. Sålunda ledde en granskning inom området Tacis- och Phare-programmen av ett hundratal av de 600 åtgärder som påbörjats mellan 1990 och 1994 till att beloppet av de åtaganden som ännu inte reglerats för dessa program och som inte längre hade något berättigande i slutet av 1996 kan uppskattas till något hundratal miljoner ecu (se volym I, punkterna 14.12 14.15).

19.18 Även om det skett några tydliga förbättringar inom vissa områden, är ställningen vad gäller åtaganden som ännu inte reglerats alltså fortfarande föga tillfredsställande. Åtgärder borde vidtas av utanordnarna och budget- och ekonomistyrningsavdelningarna för att säkerställa att de åtaganden som ännu inte reglerats framledes ger en tillförlitlig bild av gemenskapens faktiska förpliktelser. Därför borde kommissionen, utöver att dra tillbaka samtliga åtaganden som inte längre motsvaras av formella rättsliga förpliktelser, i sin årsredovisning göra en uppskattning av storleken av de åtaganden som ännu inte reglerats och som med största sannolikhet inte kan ge upphov till några betalningar under de kommande budgetåren. Detta skulle göra det lättare att fastställa beloppet för de betalningsbemyndiganden som skall uppföras på framtida budgetar.

Underskattning av åtaganden som bokförts på budgetkonton (punkt V b i revisionsförklaringen)

19.19 Inom vissa områden som finansieras med differentierade anslag har kommissionen börjat använda motsägelsefulla metoder, vilket får till följd att vissa faktiska förpliktelser inte redovisas som åtaganden i de budgetmässiga räkenskaperna. Detta förhållande har sitt upphov i det faktum att kommissionen beslutade ingå förpliktelser som inte täcktes av åtagandebemyndigandena i budgeten. De åtaganden som ännu inte var reglerade i slutet av 1996(580) och det totala beloppet av åtagandena för budgetåret 1996 är därför underskattade med 1 302 miljoner ecu. Här ingår följande poster:

a) 685 miljoner ecu för finansieringsbeslut för samarbete med Medelhavsländerna och Indien (se volym 1, punkterna 13.11 13.16), samt

b) 617 miljoner ecu med anknytning till internationella fiskeöverenskommelser (se volym 1, punkterna 9.18 9.19).

Dessa fleråriga förpliktelser framgår inte ens av den förteckning över åtaganden utanför balansräkningen som utgör en del av räkenskaperna(581).

Underskattning av åtaganden i samband med strukturfonderna (punkt VI a i revisionsförklaringen)

19.20 Per den 31 december 1996 redovisade kommissionen bland de givna åtagandena (utanför balansräkningen) ett belopp på 88 513,9 miljoner ecu för åtaganden för strukturfonderna (stöd som planerats men för vilket inga åtaganden ingåtts för perioden 1994 1999 till 1996 års priser), vilket omfattade ett belopp på 8 476,8 miljoner ecu för gemenskapsinitiativ. Dessa belopp motsvarar avvikelsen mellan de belopp som planerats inom ramen för programmen för strukturfonderna för planeringsperioden 1994 1999 och de ackumulerade åtaganden för perioden 1994 1996 som registrerats i Sincom. Dessa åtaganden innefattar i likhet med vad som gäller för det föregående året åtaganden för de tidigare programplaneringsperioderna, vilka inte borde ha inkluderats i denna beräkning. Detta leder till att beloppet för åtagandena utanför balansräkningen underskattas. De uppgifter som ligger bakom de belopp som förts upp bland åtagandena utanför balansräkningen för strukturfonderna och som ställts till revisionsrättens förfogande för granskningsändamål föranleder flera iakttagelser, av vilka den viktigaste är avsaknaden av avstämning mellan de belopp som återfinns hos de centrala bokföringsavdelningarna och motsvarande siffror hos de utanordnande avdelningarna. Den sammanlagda inverkan av dessa påträffade anomalier på de belopp som uppförts bland åtagandena utanför balansräkningen är en underskattning som uppgår till åtminstone 2 000 miljoner ecu.

Utelämnande av åtaganden utanför balansräkningen avseende fleråriga förpliktelser för Phare- och Tacisåtgärder (punkt VI b i revisionsförklaringen)

19.21 De förpliktelser som fastställs i de fleråriga nationella vägledande programmen i samband med Phare- och Tacis-programmen som ännu inte redovisas som åtaganden i de budgetmässiga räkenskaperna framgår inte av den förteckning över åtaganden utanför balansräkningen som utgör en del av räkenskaperna(582). Beloppen i fråga uppgick till ungefär 2 900 miljoner ecu för Phare och 1 300 miljoner ecu för Tacis per den 31 december 1996. Vad gäller Phare har de program man kommit överens om undertecknats av kommissionen och berörda tredje länder. I sådana fall skulle man till och med kunna anföra att dessa förpliktelser borde redovisas som åtaganden i budgetens konton, eftersom differentierade anslag är utformade för att finansiera fleråriga förpliktelser av detta slag.

Ingen kvantifiering av åtaganden avseende pensioner (punkt VI c i revisionsförklaringen)

19.22 1996 gav kommissionen för första gången en översikt över verksamheten inom gemenskapens pensionssystem i de förklarande anmärkningarna till åtagandena utanför balansräkningen. Den gav emellertid inte några uppgifter om beloppen i fråga. I jämförelse med budgetåret 1995 (där endast "p.m." anges för åtagandena utanför balansräkningen) utgör redovisningen för 1996 en förbättring. Kommissionen har åtagit sig att under 1997 utföra en försäkringsmässig värdering som tar i beaktande alla de faktorer är nödvändiga för att i enlighet med internationella redovisningsprinciper fastställa och ta upp det belopp som skall framgå av årsredovisningen.

Underskattning av de budgetmässiga betalningar som består av förskott och a konto-betalningar (punkt VII i revisionsförklaringen)

19.23 Sedan 1995 gör kommissionen i sitt redovisningssystem till följd av revisionsrättens och Europaparlamentets yrkanden åtskillnad mellan de av budgetårets betalningar som effektuerats för förskott och a konto-betalningar och de som är av slutgiltig karaktär. Detta borde göra det möjligt för kommissionen att i sin inkomst- och utgiftsredovisning införa en redovisning över ställningen vad gäller betalningar som inte var slutgiltiga vid budgetårets utgång(583).

19.24 Med utgångspunkt i identifieringsparametrarna i redovisningssystemet Sincom har revisionsrätten beräknat att de sammanlagda betalningar som inte var slutgiltiga och har effektuerats för budgetåret 1996 uppgår till 19 068 miljoner ecu. Det belopp på 1 736 miljoner ecu som offentliggjorts av kommissionen i inkomst- och utgiftsredovisningen för 1996(584) är därmed underskattat med cirka 17 000 miljoner ecu på grund av felaktigheter i utformningen av de beräkningssystem och datorprogram som kommissionen använder för att beräkna detta belopp (främst att förskott och a konto-betalningar som inte bokförts mot avslutade åtaganden ännu vid budgetårets slut inte betraktas som icke slutgiltiga betalningar).

19.25 Dessutom påverkas det resultat revisionsrätten kommit fram till av att utanordnarna trots de anvisningar de fått av räkenskaps- och ekonomistyrningsavdelningarna i frågan ännu inte påbörjat identifieringen av de belopp som inte är slutgiltiga. Transaktioner på sammanlagt minst 2 000 miljoner ecu, främst inom områdena politiska åtgärder utanför gemenskapen och strukturella åtgärder, har inte identifierats i räkenskaperna såsom icke slutgiltiga delbetalningar och det sammanlagda beloppet av dessa är därför underskattat med lika mycket.

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

Felaktigheter som påverkar åtagandetransaktionernas laglighet och korrekthet

Väsentliga(585) felaktigheter i fråga om åtagandenas laglighet och korrekthet (punkt VIII i revisionsförklaringen)

19.26 De fall där åtaganden som faktiskt ingåtts av kommissionen överskred gränsen för de åtagandebemyndiganden som fastställts av de budgetansvariga myndigheterna framgår av punkt 19.19.

Begränsningar vid granskningsarbetet avseende betalningar (punkt XI i revisionsförklaringen)

19.27 I ett antal fall i det stickprov som tagits från betalningarna som beräknades motsvara cirka 4,3 % av gemenskapens budget för 1996 var det omöjligt för revisionsrätten att erhålla tillräckliga bevis för att kunna bilda sig en bestämd uppfattning om huruvida gemenskapens medel använts på ett riktigt sätt. De främsta anledningarna till avsaknaden av förklaring för enskilda transaktioner är följande:

a) Inom området offentlig lagring av jordbruksprodukter förekom problem vid avstämningen av de siffror som deklarerats månadsvis mot de underliggande verifikationerna och allmänna svagheter i förfarandena för lagerinventering, vilket gav upphov till osäkerhet vad gäller det belopp som skall belasta gemenskapens budget.

b) Rättsliga eller fysiska förhållanden i medlemsstaterna som inte hade kunnat förutses ledde till att revisionsrätten inte hade tillgång till handlingar som var av avgörande betydelse för dess granskning.

Felaktigheter i fråga om laglighet och korrekthet som påverkar de transaktioner som ligger bakom betalningarna

Väsentliga felaktigheter i fråga om betalningarnas laglighet och korrekthet (punkt IX i revisionsförklaringen)

19.28 Såsom revisionsrätten klargjorde i punkt 1.32 i sin DAS-rapport för 1994(586) måste dess granskning omfatta samtliga faser i förvaltningen av gemenskapsmedlen, alltifrån kommissionens centrala bokföring till de slutliga mottagarna i medlemsstaterna och på andra platser. Revisionsrättens granskning i samband med revisionsförklaringen syftar till att fastställa huruvida den andel felaktigheter som konstateras i dess stickprov från transaktioner som granskats ner till den slutliga mottagarens nivå är så låg att den kan avge en övergripande positiv förklaring om att räkenskaperna är tillförlitliga och de underliggande transaktionerna lagliga och korrekta. På grundval av extrapolering av stickprovsresultaten gör den för att stödja sina slutsatser uppskattningar av andelen väsentliga felaktigheter som konstaterats. Dessa uppskattningar skall betraktas som indikationer för storleksordningar som med 95 % säkerhet ligger mellan en övre och en nedre gräns, och inte som exakta mätningar.

19.29 Det sammanlagda icke extrapolerade beloppet av väsentliga felaktigheter i fråga om betalningar där även felaktigheter utanför stickprovet tagits i beaktande uppgår till 273 miljoner ecu. Dessa felaktigheter har inte nödvändigtvis sitt upphov i något avsiktligt försök att bedra gemenskaperna. Det kan också hända att de inte leder till att de felaktigt utbetalda beloppen återvinns. I de fall som rör EUGFJ:s garantisektion bör revisionsrättens iakttagelser tas i beaktande av kommissionen då den avslutar räkenskaperna för året. I de fall som rör strukturfonderna, där det inte finns något liknande förfarande för avslutande av räkenskaperna, kan den specifika felaktighet som upptäckts korrigeras i räkenskaperna för de program som är under genomförande. Då det finns bevis för att mottagaren inte handlat i god tro, är det de nationella myndigheternas uppgift att återkräva beloppen i fråga och göra en återbetalning till gemenskapens budget. Eftersom det är en extrapolering av stickprovsresultaten, går det givetvis inte att använda revisionsrättens uppskattning av det mest sannolika beloppet väsentliga felaktigheter för att identifiera enskilda belopp som skall återvinnas.

19.30 Den totala andelen väsentliga felaktigheter kvantifierbara felaktigheter som har direkt inverkan på beloppet av de transaktioner som ligger bakom utbetalade gemenskapsmedel beräknas uppgå till mellan 3,5 % och 8,3 % av de sammanlagda betalningarna. Den mest sannolika uppskattningen uppgår till 5,4 % av de sammanlagda betalningarna. Andelen felaktigheter för EUGFJ:s garantisektion ligger i likhet med de senaste två åren fortfarande under genomsnittet för budgeten i dess helhet. Revisionsrätten noterar de åtgärder som vidtagits för att stärka den ekonomiska förvaltningen inom detta område. Liknande förbättringar bör genomföras inom strukturfonderna för att uppnå en rimlig säkerhet om att medlen används på ett korrekt sätt och sänka andelen felaktigheter, vilken fortfarande är högre inom strukturfonderna än genomsnittet för budgeten i dess helhet. Kommissionens beslut om att stärka tillämpningen av artiklarna 23 och 24 i förordning nr 2082/93(587) om strukturfonderna är steg i rätt riktning.

19.31 Den uppskattade andelen felaktigheter i de transaktioner som ligger bakom betalningarna för budgetåret 1996 är så hög att revisionsrätten avstår från att avge någon övergripande positiv förklaring om att transaktionerna i fråga är lagliga och korrekta.

19.32 De flesta väsentliga felaktigheter gällde huruvida åtgärder som finansierades över gemenskapens budget var stödberättigade. Andra väsentliga felaktigheter rörde verkligheten bakom eller riktigheten i de utgifter som uppvisats för sådan finansiering, riktigheten i beräkningen av beloppet för gemenskapsbidraget och förekomsten av eller kvaliteten i de verifikationer som betalningarna grundades på. Vad beträffar de finansierade beloppens inverkan, inträffade felaktigheterna i de flesta fallen i medlemsstaterna (90 %), främst på mottagarnivå (60 %) och även på nivån lokala (20 %) och centrala (10 %) myndigheter som ansvarar för administrationen av åtgärderna. Se punkterna 20.9-20.10 för en djupare analys av de felaktigheter som påträffades inom EUGFJ:s garantisektion och punkterna 21.16-21.17 för en djupare analys av de felaktigheter som påträffades inom strukturfondsområdet. För strukturfonderna får felaktigheternas beräknade belopp inte nödvändigtvis några konsekvenser för de betalningar som utförts av kommissionen i form av förskott. Med tanke på att de underliggande transaktionerna finansierades med EU-medel finns ändå en risk att den allmänna budgeten kommer att påverkas permanent av sådana felaktigheter om de inte upptäcks och korrigeras.

Formella felaktigheter i fråga om betalningarnas laglighet och korrekthet (punkt X i revisionsförklaringen)

19.33 Många formella felaktigheter felaktigheter som inte har någon direkt kvantifierbar inverkan på de transaktioner som ligger bakom de utbetalade gemenskapsmedlen upptäcktes såväl inom de främsta områdena för gemenskapens utgifter (EUGFJ:s garantisektion och strukturfonderna, se punkterna 20.11 20.12 respektive 21.18 21.19 för en djupare analys) som inom andra områden (såsom utvecklingssamarbete med Medelhavsländerna, Latinamerika, Asien och Central- och Östeuropa samt administrationsutgifter). Förekomsten av formella felaktigheter var mest märkbar inom strukturfondsområdet.

19.34 Dessa formella felaktigheter utgörs till största delen (70 %) av fall där de villkor som fastställts i regelverket för det påföljande genomförandet av den finansierade åtgärden inte har respekterats och i mindre omfattning (20 %) av fall där de förfaranden för förvaltning eller kontroll som föreskrivs i gemenskapens förordningar inte har följts. Generellt sett har de flesta av dessa felaktigheter sin uppkomst i medlemsstaterna (80 %) och främst inom de centrala (35 %) och lokala (25 %) organ som ansvarar för administrationen av åtgärderna.

19.35 De formella felaktigheter som har sin uppkomst inom gemenskapens institutioner (20 %) utgörs till största delen av fall där förfaranden för förvaltning eller kontroll inte har följts.

19.36 De formella felaktigheter som har sin uppkomst i medlemsländerna har följande kännetecken:

a) De flesta av de talrika formella felaktigheterna rör huruvida mottagarna eller de organ som deltar i åtgärdernas genomförande fullgör sina skyldigheter, i synnerhet vad gäller upprättandet av särskilda räkenskaper för de åtgärder som finansieras via gemenskapens budget eller kvaliteten i de uppgifter som bestyrker utgiftsredovisningarna.

b) De övriga formella felaktigheterna rör främst brister i fråga om införande och genomförande av de kontroller som enligt bestämmelserna åligger de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna.

Redovisningsmetoder, -principer och -rutiner

Redovisningsmetoder och redovisningsprinciper

19.37 I sina tidigare rapporter och i synnerhet i sina DAS-rapporter för 1994 och 1995(588) har revisionsrätten understrukit behovet av att redovisningsprinciper antas för att säkerställa att den information som ges i de konsoliderade räkenskaperna är fullständig och konsekvent (vilket inkluderar en enhetlig behandling från de olika institutionernas sida) samt för att förstärka deras informativa värde. I sin DAS-rapport för 1995 hänvisade revisionsrätten till en extern utredning som genomförts för kommissionens räkning av lämpliga redovisningsmetoder för gemenskapens räkenskaper, vars resultat ännu inte hade ställts till dess förfogande. Då revisionsrätten nu haft möjligheten att gå igenom utredningen, konstaterar den att den identifierar de områden inom balansräkningens konton där större enhetlighet erfordras vid bokföringen. Dessa slutsatser bekräftar revisionsrättens egna slutsatser avseende räkenskaperna för de senaste åren, däri inbegripet räkenskaperna för 1996. Kommissionen håller för närvarande på att utarbeta en handbok för konsolidering av sina räkenskaper som syftar till att lösa de problem som identifierats.

19.38 Det är revisionsrättens uppfattning att en tydlig sammanställning av de redovisningsprinciper och riktlinjer som skall gälla för Europeiska gemenskapens räkenskaper fortfarande behövs. Denna sammanställning kan till exempel ange vilken princip inkomst- och utgiftsredovisningen skall utgå från (t.ex. kassaredovisning eller periodiserad redovisning), fastställa de principer som skall gälla vid värderingen av balansräkningens poster (i synnerhet vad gäller avskrivning av anläggningstillgångar) samt fastställa ramarna för en lämplig avstämning mellan dessa räkenskaper. Vid utarbetandet av denna sammanställning över redovisningsprinciper bör kommissionen beakta de direktiv som gäller för företag inom gemenskapen och de regler som kungörs av de internationella organ som fastställer redovisningsregler, i synnerhet de som gäller för räkenskaperna för offentliga organ.

19.39 Fastställandet av heltäckande redovisningsprinciper är inget självändamål. Det är ett sätt att fastställa grundläggande ramar för ekonomisk rapportering utifrån vilka kommissionen skall kunna framställa årsredovisningar som svarar mot användarens den budgetansvariga myndighetens krav. I synnerhet borde kommissionen kunna ge den budgetansvariga myndigheten årsredovisningar som inte bara är koncisa och lättförståeliga, men som också ökar insynen i kommissionens verksamhet och ger tydligare upplysningar om kommissionens finansiella ställning per den 31 december 1997.

Redovisningsrutiner

19.40 En stor del av de upplysningar som ges i balansräkningen och i form av åtaganden utanför balansräkningen är baserade på information som inte behandlats i det grundläggande redovisningssystemet, utan endast ställs till kommissionens räkenskapsförares förfogande på ad hoc-basis. Revisionsrättens iakttagelser i samband med revisionsförklaringen, särskilt vad gäller poster såsom anläggningstillgångar och åtaganden utanför balansräkningen, visar att dessa förfaranden alltför ofta misslyckas med att säkerställa att informationen i räkenskaperna är fullständig och korrekt. Kommissionen borde se till att klart definierade redovisningsrutiner införs inom dessa områden. Tillämpningen av dessa rutiner skulle leda till att utanordnarna i de operativa generaldirektoraten tillhandahåller den information som behöver tas upp i räkenskaperna.

KOMMISSIONENS SVAR

UPPGIFTER TILL STÖD FÖR REVISIONSFÖRKLARINGEN

Räkenskapernas tillförlitlighet

Underskattning av medlemsstaternas skulder (punkt III a i revisionsförklaringen)

19.7 Kommissionen anser att B-räkenskaperna, som infördes 1990, handhas på ett avsevärt bättre sätt sedan de initiala problemen väl avhjälpts. Lämpliga åtgärder har vidtagits för skapa större insyn i förvaltningen av dem. Eftersom denna typ av bokföring sker på lokal nivå kan man stundom finna punktvisa felaktigheter, oftast av formell natur. Trots dessa avvikelser bör man ej dra den allmänna slutsatsen att bokföringen inte är tillförlitlig.

Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om att de särskilda räkenskaperna kan ta upp alla gemenskapens fordringar. För övrigt anser kommissionen att denna bokföring innehåller uppgifter där EU:s faktiska anspråk övervärderas något eftersom den tar med belopp som förts in för länge sedan och som i realiteten är omöjliga att driva in.

För att avhjälpa detta problem lade kommissionen den 3 juli 1997 fram ett förslag om ändring av förordning 1552/89 i syfte att utöka förfarandet för avskrivning av anspråk på oindrivna fordringar inom en väl definierad tidsfrist.

Övervärdering av fordringar på medlemsstaterna i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ:s garantisektion (punkt III b i revisionsförklaringen)

19.8. Det är riktigt att den totala fordran per den 31 december 1996 felaktigt har övervärderats med 264,1 miljoner ecu. Kommissionens enheter annullerade dock ifrågavarande betalningskrav så snart misstaget upptäcktes.

Räkenskapsförarenheten inför ett uppföljningssystem för att undvika att misstaget upprepas.

Underskattning av likviditetskontons saldon (punkt IV i revisionsförklaringen)

19.9 Bestämmelserna i artikel 111.7 är tillämpliga på finansprotokoll där en betalningsagent anlitas. I dessa fall skall likvida förskott på finansinstitutets konton som åsyftas i artikel 111.7 i budgetförordningen inkluderas i balansräkningen fram till dess de konteras budgetanslagen.

Om stöden beviljats ensidigt och inte omfattas av något finansprotokoll är dock förfarandet i artikel 111.7 inte tillämpligt varför budgetgenomförandet sker i enlighet med artiklarna 40 till 53 såsom stadgas i artikel 105.1 i budgetförordningen.

Kommissionen menar också att de skillnader i tolkningen av budgetförordningen som härvidlag konstaterats skulle kunna undvikas genom att den ges en tydligare formulering. Kommissionen försöker uppnå detta mål under den genomgripande omarbetningen av budgetförordningen. I detta avseende kommer kommissionen att beakta revisionsrättens anmärkningar i dess yttrande 4/97 om sjunde ändringen av budgetförordningen.

19.10 1996 undertecknade kommissionen (GD X) ett kontrakt med en förmedlande organisation ("programme MEDIA assistance, P.M.A.", specialiserat på finansförvaltning). Ett bankkonto öppnades med dubbla kontotecknare:

- Innehavare: Media assistance S.C..

- Underskrifter: varje överföringsorder måste paraferas av kommissionen (GD X) och undertecknas av den avtalsslutande parten. Det innebär att kontohavaren inte kan utföra några transaktioner på detta konto utan medverkan av en företrädare för kommissionen (GD X).

- Bankräntor: måste varje kvartal föras över till kommissionens bankkonto.

- Nyöppnade konton, överföringar och kontoavslut samt alla ändringar av hur kontot fungerar måste skriftligen och på förhand godkännas av kommissionen (GD X). Innehavaren förbinder sig att avstå från sina kontorättigheter om avtalet hävs eller när det löper ut.

Det fall som uppmärksammades av revisionsrätten visar på de generella problemen vid utbetalningar till finansiella intermediärer av typen kontor för tekniskt bistånd, som därefter svarar för utbetalningarna till stödmottagarna. Räkenskapsförarens enheter önskar tillsammans med utanordnarna och revisionsrätten analysera hur dessa transaktioner bör behandlas både vad gäller användning av budgetmedel och hur de bör redovisas i balansräkningen för de medel som innehas av finansiella intermediärer. Denna analys bör ingå som en del i arbetet med att fastställa de allmänna bokföringsprinciper för EU:s redovisning som kommissionen åtar sig att genomföra innan 1997 års konsoliderade redovisning offentliggörs.

19.11 Detaljerade uppgifter från avstämningen av bankkontonas saldon med siffrorna i den allmänna bokföringen tillställdes räkenskapsföraren i mitten av juli 1997.

Kommissionen undersöker vilka åtgärder som skall vidtas för att räkenskapsföraren i tid får tillgång till information som gör det möjligt att kontrollera att de belopp som är uppförda på kontona är tillförlitliga och att se till att eventuella skillnader och avvikelser korrigeras.

Överskattning av "ännu ej reglerade åtaganden" (punkt V a i revisionsförklaringen)

19.12 19.14 Kommissionen är medveten om problemet med ej reglerade åtaganden och anser att en mer systematisk uppföljning måste utformas. Räkenskapsförarens anvisningar återspeglar under de senaste åren revisionsrättens betänkligheter.

19.15 Såsom anges i punkterna 19.12 19.14 delar kommissionen revisionsrättens uppfattning om att åtaganden som inte motsvarar faktiska förpliktelser måste dras tillbaka. Detta kan dock inte alltid ske snabbt.

Som revisionsrätten framhåller måste kommissionen, då åtaganden har spärrats, av rättsliga skäl, invänta domstolsbeslut innan de kan dras tillbaka.

Dessutom kan, i vissa fall, frigörandet inte komma till stånd annat än efter programmets eller projektets avslutning och endast i samförstånd med stödmottagaren.

Ett visst antal fall har frigjorts av kommissionen på eget initiativ i början av nästpåföljande budgetår, eller efter revisionsrättens undersökning.

19.17 I början av detta år inrättades ett avslutningsförfarande för program som löpt ut. De program och kontrakt som löpt ut identifierades och ett revisionsprogram och en plan för uppbörd av likvida bankmedel som ej använts utarbetades. Fram till slutet av juni 1997 avslutades sålunda 78 centraliserade program som löpt ut. 1 586 centraliserade kontrakt som löpt ut analyserades (varav 937 avslutades) och 148 frigöranden (partiella och slutgiltiga) på sammanlagt 34 172 059 ecu ägde rum. Beträffande de decentraliserade programmen har 21 slutrevisioner igångsatts och betalningskrav har utfärdats för mer än 2 miljoner ecu. Motsvarande frigöranden av medel för program som löpt ut kommer att ske när slutrevisionerna fullföljts.

Detta avslutningsarbete kan endast göras med redan befintlig personal. En kraftig utökning av denna verksamhet riskerar således att få negativa effekter för andra uppgifter (t.ex. förlängda tidsfrister för utbetalningar).

19.18 Större delen av de berörda enheterna har efter interna utredningar och revisionsrättens undersökning under budgetåret 1997 ingående följt upp oreglerade åtaganden och inlett nödvändiga frigöranden och avslutanden. Vissa utanordnare har t.o.m. utvecklat ett speciellt program för rensning och systematisk uppföljning. Kommissionen ser till att detta arbete fortsätter och blir en del i de berörda enheternas löpande verksamhet.

Kommissionen ämnar undersöka revisionsrättens förslag om att årsredovisningen skall innehålla en uppskattning av storleken på de utbetalningar som troligen ej kommer att utföras.

Underskattning av åtaganden som bokförts på budgetkonton (punkt V b i revisionsförklaringen)

19.19 Kommissionen angav i sitt svar till punkterna 13.11 13.16 och 9.18 9.19 i revisionsrättens årsrapport för 1996 varför kommissionen anser dessa transaktioner vara korrekta.

Kommissionen samtycker till att för dessa två fall lämna information i en bilaga till balansräkningen.

Kommissionen är dock medveten om det allmänna problem som revisionsrätten tar upp, och förbehåller sig möjligheten att gå igenom samtliga tillämpliga bestämmelser under den nära förestående genomgripande omarbetning av budgetförordningen som nämns i punkt 19.9.

Underskattning av åtaganden i samband med strukturfonderna (punkt VI a i revisionsförklaringen)

19.20 Kommissionen stämmer f.n. av siffrorna från programplaneringen per målsättning och per medlemsstat med de generaldirektorat som är ansvariga för strukturfonderna, i syfte att kunna göra nödvändiga korrigeringar. Generaldirektoraten har tillställts de olika tabellerna för kontroll och kommentarer.

Utelämnande av åtaganden utanför balansräkningen avseende fleråriga förpliktelser för Phare- och Tacis-åtgärder (punkt VI b i revisionsförklaringen)

19.21 De fleråriga vägledande programmen är inte rättsligt bindande, vare sig för kommissionen eller för partnerskapslandet, och bör således inte betraktas som budgetåtaganden. Den finansiella information som programmen innehåller är vägledande. De fleråriga vägledande programmen skall utgöra basen för en mer utförlig planering och programmerade diskussioner mellan kommissionen och partnerskapslandet. Dessa diskussioner syftar till att förbereda årliga nationella operativa program som leder till budgetåtaganden.

Om programmen även överenskommits med mottagarländerna och därför innebär ett politiskt åtagande, kommer kommissionen att undersöka hur detta bör framträda, om så är lämpligt, i informationen som lämnas utanför balansräkningen.

Ingen kvantifiering av åtaganden avseende pensioner (punkt VI c i revisionsförklaringen)

19.22 Kommissionen bekräftar sin avsikt att i årsredovisningen per den 31.12.1997 ta med en uppskattning av de sammanlagda finansiella förpliktelserna för pensioner.

De definitiva resultaten av den försäkringstekniska analysen blir dock inte tillgängliga förrän i slutet av 1998.

Underskattning av de budgetmässiga betalningar som består av förskott och a konto-betalningar (punkt VII i revisionsförklaringen)

19.23 19.24 Tabell 15 i inkomst- och utgiftsredovisningen och den konsoliderade balansräkningen innehåller många felaktigheter. Detta beror på inkorrekt definition av data i de program som skall producera dessa uppgifter. Programmen kommer att ses över och korrigeras i enlighet med detta.

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

Felaktigheter som påverkar åtagandetransaktionernas laglighet och korrekthet

Väsentliga felaktigheter i fråga om åtagandenas laglighet och korrekthet (punkt VIII i revisionsförklaringen)

19.26 Som angetts i punkt 19.19 anser kommissionen att dessa beslut är korrekta.

Begränsningar vid granskningsarbetet avseende betalningar (punkt XI i revisionsförklaringen)

19.27 I likhet med revisionsrätten har kommissionen i ett visst antal fall inte kunnat bilda sig en klar uppfattning om de fall som tas upp. Detta orsakades av att revisionsrätten sände ett antal sektorsskrivelser till medlemsstaterna om de undersökta fallen allt för sent för att dessa, enligt egen utsago, skulle kunna besvara dem inom rimlig tid. I dessa fall förfogar kommissionen bara över den information som tillställts den av revisionsrätten och känner alltså inte till mottagarlandets inställning, vilket är nödvändigt för att kommissionen skall kunna bilda sig en åsikt eller för att se om undersökningar på plats blir nödvändigt. Kommissionen beklagar att de totala resultat som revisionsrätten har kommit fram till sålunda bygger på ett visst antal fall om vilka kommissionen inte kunnat uttala sig med full kännedom om sakförhållandena.

a) Rörande det problem som särskilt nämns av revisionsrätten kan följande anmärkningar göras:

Enligt artikel 3.3 i förordning 1663/95 måste det attesterande organet lämna rapport om redovisningen av interventionsverksamhet och huruvida gemenskapens finansiella intressen är skyddade. Mot bakgrund av resultaten från attesteringsförfarandet för 1996 har kommissionen tillställt medlemsstaternas attesterande organ riktlinjer för 1997 års revision av interventionslagringar. Kommissionen strävar efter att förbättra förvaltningen av interventionslager hos flera utbetalningsställen och har vidtagit åtgärder för särskilt noggrann granskning av årsslutsinventeringarna.

Införandet av ackrediteringskriterier för betalningsagenter och den nyligen antagna förordning (EG) nr 2148/96 (utvärdering och kontroll av offentliga interventionslager) bör borga för snabba förbättringar av förvaltning och kontroll av interventionslager.

Felaktigheter i fråga om laglighet och korrekthet som påverkar de transaktioner som ligger bakom betalningarna

Kommissionen noterar de övergripande resultaten av revisionsförklaringen och håller med revisionsrätten om att antalet felaktigheter fortfarande är för högt. Kommissionen anser dock att resultaten måste tolkas med försiktighet, så länge den metod revisionsrätten använder sig av fortfarande är relativt instabil och obeprövad.

19.28 19.36 Kommissionen tar revisionsförklaringens samlade resultat ad notam och delar revisionsrättens uppfattning om att antalet felaktigheter ligger för högt. Kommissionen anser att revisionsrättens resultat bör tolkas med försiktighet eftersom varje statistisk metod vidhäftas av en viss osäkerhet och eftersom det tar flera år innan revisionsförklaringens kontroll uppnått tillräcklig mognad för att tendenserna i antalet felaktigheter skall kunna avgöras.

Det sammanlagda antalet felaktigheter som påpekas av revisionsrätten omfattar vitt skilda situationer. Till 90 % gäller de transaktioner som genomförts i medlemsstaterna och till 10 % transaktioner som kommissionen ansvarar för.

Inom EUGFJ:s garantisektion, där förvaltningsstrukturerna för gemenskapsfonderna är förhållandevis enkla, har kommissionen snabbt kunnat genomföra omfattande reformer som redan verkar börja bära frukt. Revisionsrätten intygar för övrigt att dessa förbättringar har skett (jfr punkt 0.35 i inledningen).

När det gäller strukturfonderna är situationen däremot mer komplex. De många interventionsnivåerna (gemenskapen, medlemsstaten, regionen, kommunen, den avtalsslutande parten etc.), de många olika förfarandena och strukturernas komplexitet leder lätt till ett högre antal felaktigheter. Detta tyder dock inte nödvändigtvis på sämre förvaltning. För övrigt är de finansiella följderna av dylika felaktigheter för gemenskapens budget i allmänhet både osäkra och svårbedömda.

Trots dessa svårigheter gör kommissionen vad som krävs för att förbättra förvaltningen. Sålunda antog kommissionen den 23 april 1997 ett dokument om regler för vem som är berättigad till stöd från strukturfonderna. Kommissionen godkände likaledes den 15 oktober 1997 en förordning där exakta regler för medlemsstaternas kontroll av strukturfonderna fastställs (jfr punkt 21.6). Dessa åtgärder bör göra det möjligt att i en nära framtid uppnå de önskade förbättringarna.

Slutligen vore det användbart att med utgångspunkt i den felkvot som revisionsrätten upptäckt fastställa hur kommissionens förvaltning placerar sig i jämförelse med andra förvaltningar. Eftersom revisioner av samma typ som revisionsförklaringen inte görs i medlemsstaterna samt p.g.a. strukturfondernas specifika karaktär med ett samförvaltningssystem som saknar motsvarighet blir dessvärre varje relevant jämförelse omöjlig.

19.32 Kommissionen noterar och stödjer revisionsrättens anmärkning när det gäller strukturfonderna att det beräknade värdet av de felaktigheter som rätten kategoriserar som "väsentliga felaktighter vid utbetalningar" inte nödvändigtvis påverkar de förskottsutbetalningar som kommissionen utfört. Kommissionen anser även fortsättningsvis att felaktigheter av detta slag bör kategoriseras separat från "typiska" väsentliga felaktigheter. Kommissionen betraktar dock dessa felaktigheter med vederbörligt allvar och korrigerar eller kräver en korrigering av alla felaktigheter som kommer till dess kännedom.

Kommissionen noterar med intresse de fall revisionsrätten tar upp vad gäller EUGFJ:s garantisektion. I flertalet av dessa fall motsvarar revisionsrättens resultat kommissionens egna, och lämpliga åtgärder för att korrigera dessa fall kommer att vidtas inom ramen för förfarandet för räkenskapsavslut. Sålunda är det rimligt att anta att inga betydande förluster för gemenskapens budget kommer att kvarstå.

Kommissionen påpekar dock att risken för felaktigheter som härrör från den mänskliga faktorn är svår att helt eliminera såvida inte varje enskild transaktion kontrolleras. Av uppenbara kostnadseffektivitetsskäl är detta inte möjligt.

Redovisningsmetoder, -principer och -rutiner

Redovisningsmetoder och redovisningsprinciper

19.37 19.39 I likhet med vad revisionsrätten föreslår anser kommissionen att de redovisningsprinciper som styr upprättandet av EU:s räkenskaper bör formaliseras. Kommissionen kommer att fastställa sina redovisningsprinciper med beaktande av den särskilda karaktär som offentliga institutioner har. Man kommer också att låta sig inspireras av principerna i 4:e och 7:e direktivet, av internationella normer då dessa är överförbara till den offentliga sektorn, samt av praxis i internationella organisationer. Kommissionens räkenskapsförarenhet är i sammanhanget angelägen om att få framföra sitt tack till revisionsrätten för den dokumentation som tillställts den. Kommissionens mål är att i samförstånd med revisionsrätten fastställa referensnormerna och dessas inverkan på redovisningens struktur och presentation innan inkomst- och utgiftsredovisningen och den konsoliderade balansräkningen för budgetåret 1997 offentliggörs.

Redovisningsrutiner

19.40. Kommissionen har med hjälp av en extern konsult förberett en konsolideringshandbok. Handboken skall först godkännas av de övriga institutionerna innan det kan tillämpas för EU:s konsoliderade balansräkning. Denna handbok kommer att göra det möjligt för kommissionen att bestämma området för konsolideringen av räkenskaperna både vid kommissionen och de övriga institutionerna, och att presentera informationen enligt allmänt vedertagen redovisningspraxis.

KAPITEL 20(589*) Analys av utgifterna för EUGFJ:s garantisektion

20.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Inledande information 20.1

Godkännande av utbetalande organ och attestering av räkenskaperna 20.2 - 20.5

Räkenskapernas tillförlitlighet 20.6 - 20.7

Analys av revisionsrättens granskningsresultat beträffande lagligheten och korrektheten hos de transaktioner som ligger bakom betalningarna 20.8 - 20.12

Väsentliga felaktigheter 20.9 - 20.10

Formella felaktigheter 20.11 - 20.12

Områden med begränsad säkerhet 20.13

Identifiering av ett särskilt riskområde 20.14

Allmänna slutsatser 20.15 - 20.17

INLEDANDE INFORMATION

20.1 Utgifterna för EUGFJ-garanti och fiskerinäringen utgjorde 1996 ca 51,3 % av värdet för de totala budgetbetalningarna (ca 39 430 miljoner ecu) och omfattar samtliga utgifter för underavsnitt B1 EUGFJ-garanti (39 081 miljoner ecu), avdelning B2-5 andra åtgärder inom jordbruket (81 miljoner ecu), avdelning B2-9 fiskerinäringen och havet (17 miljoner ecu) och kapitel B7-80 internationella fiskeavtal (251 miljoner ecu). Utgifterna för underavsnitt B1 EUGFJ-garanti svarar för 99 % av de totala utgifterna på detta område och sköts uteslutande av de utbetalande organen i medlemsstaterna. 1996 var första året som de utbetalande organen tillämpade de nya reglerna och som reglerna för förfarandet för avslutning av räkenskaperna tillämpades. Dessa regler infördes genom rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995(590) (som ändrar rådets förordning (EEG) nr 729/70(591)), och de motsvarande genomförandebestämmelserna fastställdes av kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995(592).

GODKÄNNANDE AV UTBETALANDE ORGAN OCH ATTESTERING AV RÄKENSKAPERNA

20.2 I sin revisionsförklaring för budgetåret 1995(593) angav revisionsrätten betydelsen av de nya förfarandena för effektivisering vad gäller övervakningen av utgifterna för EUGFJ-garanti. Attesteringen av räkenskaperna och kommissionens tillhörande beslut om avslutning av räkenskaperna avser om de är fullständiga, exakta och sanningsenliga och utgör grunden för vissa finansiella korrigeringar. Kommissionen kommer att fortsätta att i ett senare skede göra en kompletterande bedömning av efterlevnaden av EU-förordningarna som är väsentlig för utvärderingen av de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, både vad gäller de utbetalande organen och de slutliga mottagarna. Ytterligare finansiella korrigeringar kommer eventuellt att göras med hänsyn till utgifter som uppkommit fram till 24 månader före meddelandet om sådana korrigeringar.

20.3 De huvudsakliga inslagen i de nya förfarandena innebär att medlemsstaterna formellt godkänner de utbetalande organen och att ett attesterande organ attesterar årsräkenskaperna. Årsräkenskaperna beträffande utgifterna för EUGFJ-garanti liksom det attesterande organets intyg och rapporter skall sändas till kommissionen före den 10 februari följande år. Senast den 31 mars måste kommissionen underrätta medlemsstaterna om resultaten av sina kontroller beträffande den information som lämnats och om eventuella förslag till ändringar. Beslutet om avslutning av räkenskaperna skall fattas senast den 30 april samma år och fastställa de belopp som skall bekostas av EUGFJ-garanti.

20.4 Trots dessa krav antog kommissionen för 1996 endast ett delbeslut den 5 maj 1997(594). Vid tidpunkten för den fastställda tidsfristen kunde inget definitivt beslut om avslutande av räkenskaperna fattas

a) för de medlemsstater vars attesterade räkenskaper ännu inte hade lämnats (Förenade kungariket och Grekland),

b) för de utbetalande organ där det uppdagades, genom kommissionens utvärdering av attesteringsrapporten eller genom efterföljande besök, antingen att revisionsarbetet var otillräckligt eller att det fanns särskilda problem som behövde klargöras (detta gäller samtliga utbetalande organ i Frankrike och Portugal, tre centrala och ett regionalt utbetalande organ i Spanien, i de tyska delstaterna Rheinland-Phalz och Sachsen samt tre av fyra italienska utbetalande organ).

20.5 Kommissionens beslut av den 5 maj 1997 omfattade därför endast 12 936,6 miljoner ecu eller ca 33 % av de totala utgifterna för EUGFJ-garanti. Vad gäller de övriga utbetalande organen som står för ca 67 % av de totala redovisade utgifterna fattades ett definitivt beslut om avslutning av räkenskaperna för 1996 års godkända utgifter den 31 juli 1997(595). Tabell 20.1 visar de belopp som omfattas av varje beslut om avslutning, inklusive beloppen för de finansiella korrigeringarna.

RÄKENSKAPERNAS TILLFÖRLITLIGHET

20.6 Revisionsrätten har övervägt konsekvenserna vad gäller det nya systemets sätt att fungera inom ramen för revisionsförklaringen. Ett tillfredsställande genomförande av systemet borde förbättra räkenskapernas tillförlitlighet. Dessutom kan de revisionsförfaranden som krävs av de attesterande organen bidra till en bättre bedömning av granskningsverksamheten beträffande lagligheten och korrektheten, men det finns ännu inte tillräcklig information om det nya förfarandet i detta avseende. Under 1996 har systemet i viss mån utvecklats även om det återstår mycket att göra. Attesterande organ i ett antal medlemsstater avgav i viss utsträckning oren revisionsberättelse till ett eller flera utbetalande organ.

20.7 Revisionsrätten konstaterar t.ex. att de utbetalande organen i Förenade kungariket överlämnat de slutliga räkenskaperna så sent som den 22 maj 1997 till det attesterande organet som avgav oren revisionsberättelse. Det kvarstod problem vad gäller avstämningen av bokföringen i de operativa systemen vid de utbetalande organ som förvaltar de olika programmen och räkenskapshandlingarna. Vidare hade det inte gjorts avstämningar mellan vissa av de utbetalande organens räkenskapshandlingar och räkenskapshandlingarna från det samordnande organet som ansvarar för de månatliga redogörelserna till kommissionen. Dessa redogörelser lämnas fortfarande på grundval av förskott till de utbetalande organen snarare än på grundval av de faktiska utbetalningar som de gör till mottagarna, vilket strider mot förordning (EG) nr 296/96(596). Det är tveksamt om dessa problem kommer att lösas före budgetåret 1998. I ett antal andra medlemsstater hade man även upplevt svårigheter med attesteringar, vilket för närvarande undersöks av revisionsrätten.

ANALYS AV REVISIONSRÄTTENS GRANSKNINGSRESULTAT BETRÄFFANDE LAGLIGHETEN OCH KORREKTHETEN HOS DE TRANSAKTIONER SOM LIGGER BAKOM BETALNINGARNA

20.8 Eftersom utgifterna för garantifonden för jordbruket fortfarande under 1996 svarade för mer än hälften av det totala antalet utbetalningar från den allmänna budgeten återfanns mer än hälften av de transaktioner som revisionsrätten valt ut för sina kontroller inom detta område. Revisionsrätten anser att den tillsammans med annan relevant information i årsrapporten, som särskilt innefattar dess utvärdering av systemet för hektarstöd för jordbruksgrödor (se punkterna 3.1 3.79), har tillräcklig information för att dra vissa generella slutsatser om utgifterna för EUGFJ-garanti i dess helhet.

Väsentliga felaktigheter

20.9 En av tio av transaktionerna inom EUGFJ-garanti som ingick i 1996 års granskningsurval var behäftad med väsentliga felaktigheter. De flesta felaktigheterna hade emellertid en relativt liten inverkan på de utbetalade beloppen och den sannolika andelen felaktigheter när det gäller inverkan på de totala utgifterna inom EUGFJ-garanti uppskattas för 1996 liksom de två föregående åren vara lägre än andelen för den allmänna budgeten i dess helhet (se punkt 19.30). Samtliga upptäckta felaktigheter i revisionsrättens urval hade uppkommit i medlemsstaterna. Vad gäller inverkan på de utbetalade beloppen hade 70 % uppkommit hos de administrativa organen och ca 30 % hos de slutliga mottagarna.

20.10 Den huvudsakliga typen av felaktigheter som revisionsrätten upptäckte och som svarar för det stora flertalet av väsentliga felaktigheter är

a) felaktigheter som avser utgifternas stödberättigande. Dessa rör främst

i) skillnader mellan faktiska och redovisade kvantitativa data (markområden, produkter eller djurbesättningar). Ett betydande antal felaktigheter (dock med en relativt liten inverkan på de utbetalade beloppen) noterades inom vissa hektarstödsystem där de slutliga mottagarna ansökte om stöd för areal som var större än den egentligen odlade,

ii) betalningar beträffande produkter eller mottagare som inte uppfyllde villkoren för stödberättigande,

iii) transaktioner som utförts utanför perioden för stödberättigande,

b) felaktigheter vid beräkning av gemenskapsstödets storlek. Dessa avser främst

i) tillämpning av felaktiga procentsatser (stödnivåer, växlingskurser, koefficienter etc.), felaktiga beräkningsmetoder samt EU-stöd för finansiering av totala kostnader som överstiger maximala nivåer. Dessa slag av felaktigheter hade liten inverkan på de utbetalda beloppen,

ii) underlåtande att tillämpa generella minskningar vad gäller stödets storlek enligt kraven i förordningarna. Detta slag av felaktighet förekom huvudsakligen i Spanien där de nationella myndigheterna inte tillämpade krävda påföljder på 137 miljoner ecu avseende överskridande av basarealer som berättigar till stöd per hektar för jordbruksgrödor. Den 3 september 1997 antog kommissionen, enligt rådets förordning (EG) 1422/97 av den 22 juli 1997(597), förordning (EG) nr 1716/97(598) som retroaktivt undantog Spanien från tillämpande av dessa påföljder för odlingssäsongen 1995/96,

c) avsaknad av eller bristande tillförlitlighet vad gäller väsentliga underlag som är nödvändiga för att motivera utbetalningar, såsom bevis för leverans av varor till den slutliga bestämmelseorten, inom området för exportbidrag.

Formella felaktigheter

20.11 Omfattningen av formella felaktigheter inom ramen för utgifterna för EUGFJ-garanti är betydande även om den uppskattas vara mindre än omfattningen av formella felaktigheter någon annanstans i budgeten. De flesta felaktigheterna uppkom hos de utbetalande organen även om förseningen vid utfärdandet av förordningarna i några fall var en bidragande faktor.

20.12 Det viktigaste slaget av formella felaktigheter avser

a) underlåtande att följa bestämmelsevillkoren som fastställts för att vidta åtgärder som finansieras av gemenskapsbudgeten,

i) underlåtande att följa den reglerade tidsfristen för betalningar till mottagare eller för överföringar av bidragsrättigheter,

ii) ofullständiga verifikationer (främst i samband med exportbidrag),

iii) underlåtande att följa andra gemenskapsregler (förande av register, ofullständiga avtal, felaktiga redogörelser som stöder överensstämmelse med minimala avkastningskrav etc.),

b) bristfälligt genomförande av föreskrivna förvaltnings- och kontrollförfaranden som de utbetalande organen skall utföra, främst vad gäller kontroll på platsen av de slutgiltiga mottagarna av hektarstöd.

Områden med begränsad säkerhet

20.13 Som beskrivits i punkt 19.27 kunde de ansvariga myndigheterna inom vissa områden inte tillhandahålla tillräckligt underlag som gjorde det möjligt för revisionsrätten att erhålla säkerhet om en korrekt användning av gemenskapsmedlen. Detta påverkar i synnerhet följande områden:

a) Inom området för offentlig lagring i Italien, Irland och Förenade kungariket konstaterade revisionsrättens revisorer och de attesterande organen brister, såsom otillräckliga kontroller på platsen vad gäller kvantiteter. Revisionsrätten konstaterar också att de attesterande organen har begränsat omfattningen av sitt uttalande avseende offentlig lagring i Spanien och Portugal.

b) Inom området för lagring av socker i Danmark ledde ändringar i mätmetoder för lagring till osäkerhet om de belopp som skulle belasta budgetåret, medan ansökningar för lagerkostnader i Sverige påverkades av den felaktiga behandlingen vad gäller överskott/underskott.

c) Inom området för bidrag per tacka och get i Grekland konstaterades svagheter i kontrollsystemet, och de faktiska förhållandena vad gäller kreatursbesättningar kunde inte verifieras på grund av avsaknad av ett tillförlitligt register.

IDENTIFIERING AV ETT SÄRSKILT RISKOMRÅDE

20.14 Rådets förordning(599) (EG) nr 2466/96 fördröjde ända till januari 1997 ikraftträdandet av den andra etappen av det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS) som omfattade införandet av ett alfanumeriskt identifieringssystem för jordbruksskiften som är berättigade till stöd genom hektarstödsystemen. Tillförlitliga dubbelkontroller av jordbruksskiften utfördes i ett fåtal medlemsstater under odlingssäsongen 1995/96 (se även punkterna 3.1 3.79). Vad gäller stödsystemen för kreatursbesättningar innebar förseningar i utvecklandet av datasystemen i de flesta medlemsländer att effektiviteten minskade i kontrollen av stödansökningarnas bidragsberättigande (se punkterna 4.18, 4.45 och 4.82). Revisionsrätten konstaterar därför att för de medlemsstater som inte fullföljt genomförandet av det integrerade administrations- och kontrollsystemet för odlingssäsongen 1995/96 förlängdes risken för att jordbruksskiften redovisades fler än en gång eller att icke bidragsberättigade ansökningar för kreatursbesättning förblev oupptäckta på grund av att inga eller bristfälliga kontroller genomfördes.

ALLMÄNNA SLUTSATSER

20.15 Kontrollåtgärderna vad gäller utgifterna för EUGFJ-garanti, som kännetecknas av en mycket decentraliserad förvaltning, har skärpts systematiskt under de senaste åren och ett tydligt ansvar har preciserats både för kommissionen och för de utbetalande organen. Inte desto mindre visar revisionsrättens granskning att genomförandet av dessa kontrollförfaranden, som är avsedda att upptäcka och korrigera felaktigheter i stödmottagarnas utgiftsredovisningar innan de faktiska utbetalningarna av stödet görs, visat sig vara otillräckligt i vissa fall. Det är väsentligt att de berörda utbetalande organen genomför samtliga kontrollförfaranden på ett effektivt sätt.

20.16 Kommissionen bör fortsätta att söka få alla medlemsstater att varje år genomföra den första etappen av förfarandet för avslutning av räkenskaperna inom den tidsram som fastställs i förordningen. Den granskning som utförs av de attesterande organen är av avgörande betydelse för kommissionens övervakning av de utbetalande organens resultat, som omfattar hela deras verksamhet med internrevision och andra interna kontrollsystem. Det är viktigt att kommissionen lyckas i sin avsikt att påskynda genomförandet av den andra etappen av förfarandet för avslutning av räkenskaperna som innefattar en bedömning, utförd av dess egna avdelningar, av efterlevnaden av gemenskapsförordningarna, eftersom den inte längre kan göra korrigerande åtgärder beträffande transaktioner som inträffade mer än två år tidigare.

20.17 Dessa förbättringar av granskningförfaranden i efterhand måste följas av en komplettering vad gäller införandet av en effektiv kontroll av förvaltningem på alla berörda jordbruksmarknader. Det integrerade administrations- och kontrollsystemet för jorbruksgrödor och kreatursbesättningsbidrag måste fungera effektivt i hela EU och register över markinnehav vad gäller andra grödor (vin, olivolja) måste kompletteras med en minimumtidsfrist (se punkt 3.1 3.79). En framgångsrik komplettering av dessa åtgärder kommer att innebära ett viktigt framsteg för att minska de kvarvarande felaktigheterna och avlägsna de osäkra områden som fortfarande påverkar jordbrukets garantiutgifter under 1996.

KOMMISSIONENS SVAR

GODKÄNNANDE AV UTBETALANDE ORGAN OCH ATTESTERING AV RÄKENSKAPERNA

20.4 - 20.5 Den 31 juli 1997 kunde kommissionen godkänna alla de utbetalande organens räkenskaper, eftersom medlemsstaterna lämnat nödvändig information och genomfört det kompletterande revisionsarbete som krävdes. Vi hoppas att medlemsstaterna, efter erfarenheterna från det nya attesteringsförfarandet för det första året, kommer att vidta effektiva åtgärder för att lämna in sina räkenskaper och attester inom de tidsfrister som fastställts.

RÄKENSKAPERNAS TILLFÖRLITLIGHET

20.6 - 20.7 Genomförandet av attesteringsförfarandet har varit framgångsrikt med tanke på att 1996 var det första året, och det förväntas fortsätta att förbättras och ge en ökad garanti för att medlemsstaternas kontrollsystem fungerar effektivt. Kommissionen kommer aktivt att arbeta vidare med detta. Under tidigare år granskades inte de räkenskaper som utarbetades vid medlemsstaternas utbetalande organ innan de lämnades in till kommissionen. Det nya attesteringsförfarandet, som grundas på en revision av räkenskaperna utifrån internationell standard innan de lämnas in, har ökat tillförlitligheten av de utbetalande organens räkenskaper för 1996.

Under detta första år utsätter de hårdare villkor som attesteringsförfarandet medför de utbetalande organen för en ny och strikt ekonomisk diciplin som i många fall kräver förändringar av den befintliga verksamheten. Många av dessa förändringar var genomförda vid slutförandet av attesteringsförfarandet, medan vissa kräver en längre tidsperiod för att kunna lösas. Även om vissa anmärkningar gjordes vid revisionerna, var ingen av dem sådan att räkenskaperna i fråga inte borde godkännas. Kommissionen har redan fastställt vissa finansiella korrigeringar för 1996. De undersökningar som utförs under granskningsfasen av förfarandet för räkenskapsavslut kan leda till att ytterligare finansiella korrigeringar görs.

Förenade kungariket stötte på särskilda svårigheter under utarbetandet av räkenskaperna för 1996, vilka uppstod vid installeringen av ett nytt datoriserat räkenskapssystem, och som inte hade något samband med det nya attesteringsförfarandet. Kommissionen övervakar situationen med särskild hänsyn tagen till genomförandet av de ackrediteringsvillkor som fastställdes i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95. Från och med den 16 oktober 1997 skall Förenade kungarikets utbetalande organ lämna in månatliga utgiftsredogörelser grundade på verkliga utgifter.

ANALYS AV REVISIONSRÄTTENS GRANSKNINGSRESULTAT BETRÄFFANDE LAGLIGHETEN OCH KORREKTHETEN HOS DE TRANSAKTIONER SOM LIGGER BAKOM BETALNINGARNA

Väsentliga och formella felaktigheter

20.9 - 20.12 Kommissionen instämmer i att, eftersom medlemsstaterna är ansvariga för utbetalningarna till garantifonden, är det i medlemsstaterna som felaktigheterna begås. Ett visst antal felaktigheter vad gäller fordringar och utbetalda belopp måste godtas eftersom kostnaderna för att grundligt undersöka 100 % av alla bidragsansökningar skulle överstiga vinsterna. Inom EU:s stödordningar fäster man därför mycken tillit vid de preventiva effekterna av sanktioner när felaktiga fordringar upptäcks, och krav på återbetalning av oriktiga fordringar tillsammans med bötesstraff. Kommissionen fortsätter att, genom de två faserna i förfarandet för räkenskapsavslut, säkerställa att medlemsstaterna inför effektiva kontrollförfaranden samt att de tillämpar de fastställda sanktionerna när oriktigheter upptäcks. Resultaten från revisionsrättens revisionsförklaring (DAS) 1996 vad gäller garantisektionen visar att kommissionens ansträngningar gett vissa framgångar.

20.10 b) ii) Spanien har i själva verket inte tillämpat bötesstraff i samband med överskridanden av basarealer. Emellertid fastställde rådet, genom sin förordning (EG) nr 1422/97, retroaktiva undantag från och med räkenskapsåret 1995/1996 från att tillämpa bötessystemet i fall av undantagsmässiga klimatförhållanden, vilket har gjort att gemenskapens budget inte har påverkats. Till följd av undantaget har inga böter tillämpats för dessa regioner. Tjänstegrenarna för avslutandet av räkenskaper kommer att övervaka en korrekt tillämpning för det beviljade undantaget.

Områden med begränsad säkerhet

20.13 De kontroller av förfarandet för räkenskapsavslut som attesteringsorganen genomför av de utbetalande organens räkenskaper grundades utifrån en analys av ett urval av offentliga interventionslager.

Redan nu visar kontrollerna av om räkenskapsavsluten överensstämmer med utgifterna för EUGFJ, garantisektionen, brister i fråga om offentlig lagring och bidrag för får och getter. För övrigt pågår ett systematiskt kontrollprogram hos alla medlemsstater som gäller en inventering av 1996 års ingående lager och 1997 års utgående lager.

IDENTIFIERING AV ETT SÄRSKILT RISKOMRÅ

20.14 Kommissionen övervakar införandet av det integrerade kontrollsystemet i dess helhet. De medlemsstater som inte kunde införa alla delarna av systemet under 1996 eller 1997 uppmanades att kontrollera fler ansökningar på plats.

ALLMÄNNA SLUTSATSER

20.15 Genom ändringen av rådets förordning (EEG) nr 729/70 och antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 1663/95, uppnådde kommissionen en viktig reformering av det sätt på vilket medlemsstaternas utbetalande organ sköter den ekonomiska förvaltningen av EUGFJ:s medel. Under 1996 samarbetade kommissionen med medlemsstaterna för att stärka den ekonomiska kontrollen och för att klargöra de utbetalande organens och attesteringsorganens ansvarsområden. När förbättringarna infördes (tillförlitligheten av kontrollerna innan betalningar genomförs, interna kontrollförfaranden och interna granskningsfunktioner) var situationen vid utgången av året allmänt mycket bättre än vid början av året. Dessa förbättringar pågick under hela 1996. Betydande framgångar har därmed gjorts. Undantagen, både vad gäller betalningssystem och de integrerade kontrollsystemen kommer att övervakas av kommissionen, och vid granskningen och godkännandet av räkenskapsavsluten kommer lämpliga ekonomiska konsekvenser att dras vid bristande efterlevnad.

20.16 Kommissionen har tryckt på för att medlemsstaterna skall lämna in de utbetalande organens årsbokslut vid tidsfristen som fastställts till den 10 februari, både skriftligt och genom avtalade möten för att diskutera attesteringsförfarandet med medlemsstaterna. Under 1997 kommer kommissionen att underrätta medlemsstaterna om en åtgärd grundad på budgetdisciplin, vilken kommer att inbegripa innehållande av förskott och som kommer att vidtas när ett utbetalande organ underlåter att lämna in sina räkenskaper vid den fastställda tidsfristen.

20.17 Kommissionen engagerar sig aktivt i att bistå de berörda medlemsstaterna med att införa jordägarregister, genom mätningar från luften och identifieringssystem för mark. De medlemsstater som underlåter att hålla de tidsfrister som fastställts för att genomföra dessa register riskerar att, i frånvaro av effektiva kontrollsystem, inte få några bidrag för delar av de utförda betalningarna.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 21(600*) Analys av strukturfondernas utgifter

21.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Räkenskaperna för strukturfonderna 21.1 - 21.6

System som reglerar strukturfondernas verksamhet 21.7 - 21.15

Generell utvärdering i samband med

revisionsförklaringen 21.7

Utgiftssystem och risk för felaktigheter 21.8 - 21.14

Kontrollen i medlemsstaterna 21.8 - 21.9

Tillgången på information om utgifterna 21.10 - 21.11

Avslutningsförfaranden 21.12

Definitionen av stödberättigande 21.13

Inverkan av nationell lagstiftning 21.14

Förskottsbetalningarnas storlek 21.15

Resultat av 1996 års DAS-granskning 21.16 - 21.19

Korrigerande åtgärder 21.20 - 21.22

RÄKENSKAPERNA FÖR STRUKTURFONDERNA

21.1 Strukturfonderna och andra strukturella instrument utgör ungefär 24 426 miljoner ecu eller cirka 31,8 % av det sammanlagda värdet av de budgetmässiga betalningarna. Under 1996 uppgick de sammanlagda ingångna åtagandena till 28 672 miljoner ecu, varav 16 345 miljoner ecu inte hade utnyttjats i slutet av året. Ytterligare uppgifter om de budgetbelopp som berör de främsta strukturfonderna återfinns i volym I, punkterna 6.2 6.3, 7.6 7.14 och 8.1 8.5.

21.2 Åtgärderna inom strukturfonderna består huvudsakligen av operativa program som godkänts av kommissionen på grundval av förslag från medlemsstaterna och som sträcker sig över upp till sex år. Åtaganden ingås för dessa belopp i årliga delar över programperioden i enlighet med de berörda programplaneringsdokumenten. Verksamheten samfinansieras i allmänhet med myndigheter i medlemsstaterna.

21.3 I början av ett operativt program har kommissionens första betalning formen av ett ovillkorat förskott som motsvarar en angiven procentsats (i allmänhet 50 %) av den första delen. Ytterligare förskott ges senare då medlemsstaterna meddelar kommissionen att en given del av det tidigare förskottet eller förskotten faktiskt har utbetalats i enlighet med gemenskapens mål och bestämmelser. Det finns inget krav i förordningarna på att dessa deklarationer skall visa utgifterna i detalj. I slutet av programperioden gör kommissionen en slutlig avräkning av eventuella restbelopp efter att ha granskat en rapport om genomförandet och den slutliga utgiftsredovisningen från medlemsstaten, som skall innehålla detaljer om utgifterna. De mellanliggande årliga delarna avslutas också genom att restbeloppet utbetalas. Kommissionen beslutar om avslutande av de årliga delarna på grundval av en genomgång av årliga statusrapporter som utarbetas och inlämnas av medlemsstaterna. Dessa rapporter har ingen särskild form eller särskilt innehåll och innehåller med undantag för Socialfonden i allmänhet inte några detaljer vad gäller utgifterna. Därför kan kommissionen inte fastställa vilka utgifter som inte är stödberättigade och sortera bort dessa med utgångspunkt i dessa rapporter.

21.4 Fram till 1995 gjordes ingen åtskillnad i kommissionens räkenskaper mellan de av strukturfondernas utbetalningar som motsvarade förskott och de som gjordes i samband med slutliga avräkningar. Tabell 15 i inkomst- och utgiftsredovisningen som nu skall tillhandahålla dessa upplysningar är inte tillförlitlig, vilket kommissionen medger i sitt svar på punkterna 19.23 19.25. På grund av att åtagandena fördelas på årliga delar, innebär deras avslutande i räkenskaperna dessutom varken ett avslutande av programmet eller ett fastställande av slutgiltiga utgifter det senare är förutom för Socialfondens program begränsat till det räkenskapsmässiga avslutandet av det åtagande som täcker den slutliga delen. Dessutom är avslutandet i räkenskaperna av de åtaganden som är förbundna med de årliga delarna artificiellt och missvisande, eftersom kommissionen inom vissa områden (i synnerhet inom EUGFJ:s utvecklingssektion) för upp betalningar som är förbundna med de senare delarna på åtaganden för tidigare delar (och därigenom avslutar dem innan restbeloppet utbetalas) och/eller underlåter att justera åtagandena efter att programplaneringen ändrats (se DAS-rapporten för 1995, volym I, punkterna 3.34 3.35). Slutligen innehåller årsräkenskaperna inte någon information om programmens skilda tidsperioder eller delar, och genomförandegraden för de program som följer på varandra framgår därför inte klart. Inga räkenskaper offentliggörs för avslutade program eller för programdelar.

21.5 Det existerar således inget direkt förhållande mellan transaktionerna på mottagarnivå och kommissionens utbetalningar, av vilka de flesta sker i form av förskott. Endast då slutavräkningarna görs finns en klar och slutgiltig koppling mellan de redovisade utgifterna och kommissionens totala utbetalningar.

21.6 Revisionsrätten har sökt skapa sig en representativ bild av de utgifter som angetts ligga bakom utgiftsredovisningarna. Den har använt slumpmässiga stickprovsmetoder för att granska betalningar som gjorts till slutliga mottagare. De konstaterade felaktigheterna hänför sig sålunda främst till transaktioner på de mellanliggande administrativa organens nivå eller de slutliga mottagarnas nivå och betyder inte nödvändigtvis att kommissionens förskott är felaktiga, eftersom medlemsstaterna i många fall anger mer än det minimibelopp som erfordras för att motivera förskotten. Ändå påträffades åtskilliga exempel under granskningen där det stod klart att beloppen för de stödberättigade utgifter som låg till grund för utgiftsredovisningen inte var tillräckligt höga för att motivera den betalning som gjorts av kommissionen vid tidpunkten för utbetalningen. I vissa fall skulle korrekta utgiftsredovisningar ha fått till följd att kommissionen effektuerat betalningarna senare, men i andra fall då det gällde slutgiltiga avräkningar har felaktigheterna en direkt inverkan på storleken av kommissionens betalningar.

SYSTEM SOM REGLERAR STRUKTURFONDERNAS VERKSAMHET

Generell utvärdering i samband med revisionsförklaringen

21.7 I sina olika årsrapporter och i DAS-rapporterna för 1994 och 1995 har revisionsrätten uppmärksammat brister i det sätt på vilket strukturfondernas verksamhet förbereds, administreras och bokförs (se kapitlen i volym I om Europeiska regionala utvecklingsfonden, särskilt punkterna 6.9 6.42, om Europeiska socialfonden, punkterna 7.35 7.57 samt om EUGFJ:s utvecklingssektion, punkterna 8.6 8.69). Mål har inte satts upp på ett sätt som gör det möjligt att mäta framstegen, föreskrifterna om vilka utgifter som kan vara berättigade till gemenskapsstöd har inte varit fullständigt klara, tillförlitliga redovisningssystem har inte installerats och kontrollerna har inte varit av en sådan omfattning att det säkerställts att utgiftsredovisningarna endast innehåller stödberättigade utgifter. Kommissionen vidtar betydelsefulla åtgärder i samband med sitt SEM 2000-initiativ för att avhjälpa dessa problem. Nya bestämmelser avseende stödberättigande har överenskommits med medlemsstaterna och kommissionen har just antagit en förordning som syftar till att stärka ramverket för redovisning och kontroll.

Utgiftssystem och risk för felaktigheter

Kontrollen i medlemsstaterna

21.8 Den höga frekvensen väsentliga felaktigheter i fråga om stödberättigande i 1996 års DAS-stickprov av betalningarna felaktigheter som förekom i de flesta medlemsstater bekräftar att de förvaltnings- och kontrollsystem som för närvarande används inte säkerställer att samtliga utgifter som samfinansieras av gemenskapen är stödberättigade och att gemenskapens bestämmelser och förordningar följs. Det huvudsakliga ansvaret för att den ekonomiska förvaltningen och kontrollen sker på ett korrekt sätt ligger hos medlemsstaterna. Kommissionen bör dock i samband med utövandet av sina befogenheter för genomförandet av EU:s budget tillse att dessa inför fullgoda system och kontroller som konsekvent följs. Om detta inte uppnås kommer den europeiska skattebetalaren inte att med rimlig säkerhet kunna veta att gemenskapsmedlen används på ett korrekt sätt.

21.9 Inom två betydelsefulla områden för EUGFJ:s utvecklingssektions utgifter föreskriver gemenskapens bestämmelser att fysiska kontroller skall genomföras för en förutbestämd procentsats av stödmottagarna. Revisionsrättens granskningsarbete uppvisar exempel där den föreskrivna åtgärden inte dokumenterades eller ens utfördes (se volym I, punkterna 8.44 8.45 och 8.65).

Tillgången på information om utgifterna

21.10 Effektiva kontroll- och tillsynssystem erfordrar att detaljerad information om det sätt på vilket medlen används finns tillgänglig i tillräcklig omfattning, men revisionsrätten har ofta konstaterat att sådan information vad gäller strukturfonderna inte är tillgänglig på regional och nationell nivå och på gemenskapsnivå. En skyldighet att tillhandahålla denna information skulle få både de slutliga mottagarna och de som utarbetar utgiftsredovisningarna att noggrant utvärdera vilket slag av utgifter de söker gemenskapsfinansiering för och huruvida dessa överensstämmer med bestämmelserna och förordningarna.

21.11 En fullgod information om utgifterna skulle göra det möjligt att upptäcka ett antal felaktigheter, till exempel utgifter som inte är stödberättigade, avsaknad av samfinansiering, uppvisande av budgeterade eller prognosticerade utgifter i stället för faktiska utgifter samt finansiering från flera källor av ett och samma projekt. Dessutom skulle informationen utgöra utgångspunkten för kommissionens och revisionsrättens genomförande av effektiva riskorienterade granskningar av de utgifter som redovisats.

Avslutningsförfaranden

21.12 Såsom noteras i punkt 21.3 ovan är utgifterna inom strukturfondsprogrammen inte slutgiltiga fram till de operativa programmens avslutande, då lämpliga kontroller av samtliga redovisade utgifter skall ske. Emellertid visar de första resultaten av revisionsrättens detaljerade granskningsarbete inom detta område avseende den regionala utvecklingsfonden (se slutsatsen i volym I, punkt 6.39) att man inte kunde förlita sig på att kontrollförfarandena i medlemsstaterna i många av de granskade fallen identifierar och utesluter poster som inte är stödberättigade från tidigare redovisade utgifter. Därför föreligger en allvarlig risk för att det slag av felaktigheter som konstaterats i underliggande transaktioner som identifierats i redogörelser för förskott förblir oupptäckta bland de slutgiltiga utgifterna vid avslutandet av program om det inte sker en väsentlig förbättring av kontrollförfarandena, i synnerhet i medlemsstaterna.

Definitionen av stödberättigande

21.13 Den inexakta definitionen av kriterierna för stödberättigande har vid vissa tillfällen lett till att de tolkats på skilda sätt av medlemsstaterna. Denna ofullständighet har tillsammans med avsaknaden av effektiva kontroll- och granskningsförfaranden lett till att vissa stödmottagare lämnat in utgifter som inte var stödberättigade. Exempel på detta ges i samband med regionala utvecklingsfonden (volym I, punkterna 6.45 och 6.46) och Socialfonden (volym I, punkterna 7.39 7.41 och 7.47). Ytterligare risk för felaktigheter har sitt upphov i att felaktiga eller inte ändamålsenliga upplysningar getts om kriterierna för stödberättigande i medlemsstaterna, vilket illustreras inom regionala utvecklingsfonden (volym I, punkt 6.65).

Inverkan av nationell lagstiftning

21.14. Verksamhet som samfinansieras av medlemsstaterna administreras och redovisas ofta på grundval av tidigare existerande nationella ordningar. Dessa ordningar står ibland i strid med de tillämpliga gemenskapsbestämmelserna, vilket får till följd att stödmottagare lämnar in utgifter för återbetalning som enligt gemenskapens bestämmelser kanske inte är stödberättigade. Vissa operativa program påverkas också av avgifter och provisioner som fastställs i nationell lag som inte borde finansieras med gemenskapens medel.

Förskottsbetalningarnas storlek

21.15 I allmänhet motsvarar utbetalningarna av de inledande förskotten cirka 50 % av de sammanlagda utgifterna för en enskild årlig del. Det programplaneringsdokument som fastställer varje dels storlek kan överskatta en medlemsstats förmåga att förbruka utgifter snabbt i inledningen av ett program, vilket leder till större förskottsbetalningar än nödvändigt. Storleken på sådana förskottsbetalningar utgör inte bara en ineffektiv användning av gemenskapsmedlen ur likviditetssynpunkt, men kan också leda till att gemenskapens bestämmelser om tidsgränser för överföring av medlen från medlemsstaterna till stödmottagarna inte följs. Detta framgår av revisionsrättens iakttagelser inom Socialfondens område (volym I, punkterna 7.13 och 7.14). Om det tydligt framgår att en medlemsstat inte kan genomföra ett program enligt den planerade tidsplanen, kan de återstående beloppen flyttas till påföljande år i programplaneringen vilket gör att betalningen av det första förskottet för nästa del påskyndas.

RESULTAT AV 1996 ÅRS DAS-GRANSKNING

21.16 Andelen väsentliga felaktigheter som påträffats inom strukturfondernas område i budgeten beräknas i likhet med de senaste två åren vara högre än andelen i den allmänna budgeten i dess helhet (se punkt 19.30). Mer än nio tiondelar av värdet av de väsentliga felaktigheter som påträffades inom strukturfondernas granskningsområde hade sitt upphov i medlemsstaterna. Cirka två tredjedelar av dessa hade sitt upphov på nivån slutlig mottagare av gemenskapsmedel, och nästan hela återstoden hade sitt upphov på lokal nivå.

21.17 De flesta av de påträffade väsentliga felaktigheterna tillhörde följande kategorier:

a) Utgifter som inte uppfyllde de föreskrivna kriterierna för stödberättigande i fråga om slaget av finansierad åtgärd, det slag av kostnad som stödet sökts för eller stödberättigad period.

b) Utgifter för vilka stöd sökts men för vilka ingen betalning skett när utgiftsredovisningen lämnades in.

21.18 Frekvensen var mycket hög vad gällde formella felaktigheter som var förbundna med brott mot bestämmelserna och kontrollsystemet för strukturfondernas utgifter. Mer än fyra femtedelar av dessa felaktigheter hade sitt upphov i medlemsstaterna. De fördelade sig ungefär lika mellan de centrala, lokala och slutliga mottagarnas nivåer.

21.19 Nästan två tredjedelar av dessa formella felaktigheter var förbundna med brott mot följande villkor i bestämmelserna för det påföljande genomförandet av den åtgärd som finansierats med medel från gemenskapens budget:

a) Redovisningssystemen i medlemsstaterna och hos den slutliga mottagaren möjliggjorde inte en separat identifiering av de åtgärder som finansierats över gemenskapsbudgeten.

b) Det saknades fullständiga eller fullgoda upplysningar om de underliggande transaktionerna.

KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

21.20 Ett viktigt första steg mot att säkerställa en fullgod kontroll av strukturfondernas utgifter och sålunda minska risken för förluster för gemenskapen eller andra felaktigheter är att tillhandahålla fullständig och detaljerad information om de utgifter som finansierats. Revisionsrätten noterar att kommissionen har påbörjat utredningar med detta syfte inom ramen för SEM 2000. Sådan information skulle även kunna utnyttjas för att administrera programmen på ett effektivare sätt, för att utföra mer kostnadseffektiva och ändamålsenliga kontroller av åtgärderna och för att utvärdera uppfyllandet av gemenskapens mål på ett bättre sätt.

21.21 Kommissionen bör fortsätta att utöva press på medlemsstaterna för att få dem att inrätta effektiva administrations- och kontrollsystem som övervakar att gemenskapens villkor följs. Sådana system bör omfatta förfaranden för fullgod och korrekt information om de krav gemenskapens ställer, säkerställa att ansökningarna om gemenskapsfinansiering utvärderas på ett fullgott sätt och fastställa rutiner för en fullgod analys och kontroll av utgifterna. Systemen bör också säkerställa en korrekt och effektiv kontroll av projekten, både kvalitativt och kvantitativt.

21.22 Pågående åtgärder inom ramen för SEM 2000-programmet bör leda till en viss förbättring av administrationen och kontrollen av strukturfondernas program under andra hälften av den innevarande programperioden. Dessa förändringar avhjälper emellertid inte alla de problem förbundna med strukturfondernas verksamhet som identifierats i revisionsrättens och kommissionens olika rapporter. För nästa programplaneringsperiod som börjar löpa år 2000 måste de grundläggande förordningarna omprövas. Förordningarna skall respektera subsidiaritetsprincipen vad gäller det val som de behöriga myndigheterna i medlemsstaten träffar om exakt vilka åtgärder som skall samfinansieras, men måste också innehålla bestämmelser om följande:

a) Entydiga definitioner av vilka utgiftsslag som är stödberättigade enligt förordningarna.

b) Tydliga och heltäckande rapporterings- och redovisningssystem.

c) Det sätt på vilket myndigheterna i medlemsstaterna skall uppfylla sitt ansvar att kontrollera och bestyrka utgifter.

d) Påförande av finansiella korrigeringar då myndigheter använder finansiering från strukturfonderna på annat sätt än det som föreskrivs i förordningarna.

KOMMISSIONENS SVAR

RÄKENSKAPERNA FÖR STRUKTURFONDERNA

21.3 Medlemsstaternas utgiftsdeklarationer är i allmänhet lika detaljerade som de finansiella översikter som är bilagda programplaneringsdokument och kommissionens samfinansieringsbeslut.

I juni 1995 tog kommissionen fram ett schema för årsrapporter, som sändes ut till medlemsstaterna och som också skall ligga till grund för slutrapporterna. Dessa är och bör dock inte vara någon stel ram som påtvingas medlemsstaterna. De nationella myndigheterna skall lämna de uppgifter som efterfrågas i schemat, men med tanke på programmens mycket olikartade innehåll får de själva bestämma i vilken form det skall göras.

Ändamålet med rapporterna är inte att ge kommissionen möjlighet att peka ut utgifter som inte är stödberättigande. Det skulle inte låta sig göras med tanke på programmens och summornas storlek. Kommissionen försöker peka ut icke stödberättigande utgifter på andra sätt, till exempel genom kontroller på plats. Den betonar dock att främsta ansvaret för att säkra att icke stödberättigande utgifter inte läggs fram för kommissionen för samfinansiering ligger hos de olika berörda myndigheterna i medlemsstaterna.

21.4 I sitt svar på artiklarna 3.34 och 3.35 i DAS-rapporten av år 1995 förklarade kommissionen sin inställning till revisionsrättens hävdande att den inte anpassar åtagandena efter omplaneringen. När det vid en omplanering uppstår en situation där ett visst ekonomiskt åtagande är större än motsvarande summa i programmets finansplan, gör kommissionen en justering i nästa åtagande genom att dra ifrån överskottsbeloppet i stället för att frigöra skillnaden. Kommissionen anser att detta förfarande är helt berättigat eftersom man på så sätt undgår onödiga transaktioner.

Inom EUGFJ-utvecklingssektionen är det för närvarande praxis att bokföra varje utbetalning under det äldsta åtagande som finns kvar inom programmet i fråga, detta för att minska antalet bokföringsoperationer. Annars skulle det allmänna bokföringssystemet bli tungrott. Gemenskapens förvaltning av åtgärderna i de operationella programmen skulle med lätthet kunna tredubblas (frigörelse av medel, nya åtaganden till följd därav, återhämtanden till följd av att medel frigjorts, med nya utbetalningar för de nya åtagandena osv.). När man strävar efter en förenkling av de administrativa förfarandena förefaller detta inte vara bästa sättet att utnyttja personalen.

Eftersom finansplanerna ofta ändras rättas dessutom det löpande saldot för alla åtaganden när åtagandet för nästa delbetalning görs, och därför motsvarar de enskilda åtagandena inte längre de årliga delbetalningarna i den senaste versionen av programmet. Det är ologiskt att säga att på varandra följande betalningar skall debiteras på de årliga delbetalningsåtagandena, eftersom dessa inte längre motsvarar de årliga delbetalningarna.

21.6 Medlemsstaternas slutliga utgiftsdeklarationer kan leda till att kommissionen betalar för mycket, om de innehåller utgiftsposter som inte är stödberättigade men som inte upptäcks. När sådana fall upptäcks gör kommissionen den nödvändiga rättelsen eller begär att den görs. Medlemsstaterna är ansvariga för att se till att deras deklarationer inte inehåller icke stödberättigade utgifter. Kommissionen är ansvarig för att inom ramarna för tillgängliga resurser se till att medlemmarna har infört och på ett riktigt sätt använder system för ekonomisk förvaltning, finansiell kontroll och revision genom vilka sådana fel kan förhindras. Kommissionen antog den 15 oktober 1997 en förordning om fastställande av närmare bestämmelser för medlemsstaternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna.

SYSTEM SOM REGLERAR STRUKTURFONDERNAS VERKSAMHET

Kontrollen i medlemsstaterna

21.8 De flesta av de fel som revisionsrätten betecknar som "väsentliga" har av skäl som kommissionen förklarade i punkt 3.133 i 1995 års DAS ingen ogynnsam effekt på gemenskapens budget eller räkenskaper och leder inte till någon uppbörd av medel. Kommissionen anser fortfarande att fel av detta slag bör skiljas från väsentliga fel i allmänhet. Den betraktar emellertid också dessa fel med behörigt allvar och rättar eller begär rättning av alla fel den informeras om.

Kommissionens ovannämnda förordning syftar bland annat till att förbättra förvaltningsramarna för bokföringen och kontrollen av strukturfondernas transaktioner i medlemsstaterna.

21.9 Kommissionen kommer att ta hänsyn till revisionsrättens påpekanden när den planerar sina kontroller på plats i detta område och i sina regelbundet återkommande samråd med medlemsstaterna om kontrollverksamheten.

Tillgången på information om utgifterna

21.10 21.11 Inom kommissionens initiativ SEM 2000 vidtas åtgärder för att lösa problemet om information om hur fonderna används, med hjälp av en uppsättning minimikrav för rapporterna om genomförandet. Kommissionens nya förordning som nämns ovan innehåller uttryckliga och detaljerade bestämmelser om vilka uppgifter som skall överlämnas till lämplig förvaltningsnivå i medlemsstaterna. Med tanke på programmens storlek och de summor det gäller skulle det emellertid inte vara lämpligt att begära att detaljerade uppgifter systematiskt sänds till kommissionen. Den begär och får detaljerade upplysningar när den behöver det, till exempel för kontroller på plats.

Avslutningsförfaranden

21.12 Kommissionen instämmer i fråga om vikten av att se till att programmen avslutas på en korrekt finansiell grund. För att förbättra kvaliteten på medlemsstaternas avslutande utgiftsredovisningar har man i kommissionens förordning infört som ett uttryckligt krav att medlemsstaterna vid ett programs avslutande inlämnar ett utlåtande som ger en oberoende bedömning beträffande giltigheten av begäran om slutlig utbetalning liksom en bedömning av om den verksamhet som ligger till grund för den slutliga utgiftsredovisningen varit rättsligt och formellt korrekt. Detta krav bör uppmuntra sund ekonomisk förvaltning och finansiell kontroll under programmets hela löptid.

Kommissionen genomför också kontroller på plats under programmets genomförande, säkerställer att problem som upptäckts vid kontroller som utförts av medlemsstaten eller gemenskapen får en tillfredsställande lösning innan programmet avslutas och gör efterhandskontroller punktvis. Allt detta bidrar till att göra gemenskapens utbetalningar rättsligt och formellt korrekta, inklusive den slutliga utbetalningen.

Definitionen av stödberättigande

21.13 Efter långvariga diskussioner med medlemsstaterna inom ramen för samarbetet antog kommissionen formellt den 23 april 1997 ett trettiotal sidor med detaljerade regler om stödberättigande (se punkt 21.7 i revisionsrättens anmärkningar). I sitt svar om de nämnda styckena kommenterar kommissionen de specifika exempel på icke stödberättigande utgifter som revisionsrätten tar upp.

Inverkan av nationell lagstiftning

21.14 Kommissionen vidtar lämpliga åtgärder för att se till att sådana problem kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Förskottsbetalningarnas storlek

21.15 Storleken på kommissionens förskott styrs av artikel 21 i förordning nr 4253/88. För ändring av finansieringsplanen krävs ett särskilt beslut av kommissionen, som i så fall undersöker om en överflyttning av de oanvända pengarna till följande år är rimlig för att försäkra sig om att medlemsstaten inte får ett alltför stort förskott.

Om finansieringsplanen ändras på det sätt som anges i förordningen leder det alltså inte nödvändigtvis till att förskottet på nästa delbetalning påskyndas.

Inom ramen för ESF har kommissionen redan tillämpat detta sätt att ändra vissa förskott under 1996 och kommer att fortsätta arbetet för att utvidga bruket av det. Den vill dock påminna om att det tack vare de årliga avslutningarna av delbetalningarna inom ESF äger rum en systematisk utjämning efter ändringarna av programmen med hänsyn till de utgifter som faktiskt har inträffat.

RESULTAT AV 1996 ÅRS DAS-GRANSKNING

21.16 21.17 Kommissionen noterar att över 90 % (räknat på värdet) av de väsentliga fel som påträffades inom strukturfonderna har sitt ursprung i medlemsstaterna. I detta läge rättar kommissionen eller begär rättning av alla de fel som den har påträffat eller fått påtalade, i allmänhet genom att be medlemsstaten i fråga att lämna in en rättad utgiftsredovisning. Den försöker också se till att det finns effektiva system för ekonomisk förvaltning och finansiell kontroll i medlemsstaterna och att de tillämpas riktigt.

21.19 I kommissionens nya förordning finns också bestämmelser i vilka kraven på en tillräcklig revision specificeras. Det står också redan klart att användandet av gemenskapens medel måste identifieras för sig, och att det är medlemsstaternas sak att säkerställa detta.

KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

21.20 21.22 Det grundläggande ansvaret för en riktig finansiell kontroll av de åtgärder som samfinansieras genom strukturfonderna ligger och måste också i framtiden ligga hos medlemsstaterna. Kommissionen har det allmänna ansvaret att inom ramarna för de personella och övriga resurser den har se till att medlemsstaterna inrättar och på ett riktigt sätt tillämpar system för ekonomisk förvaltning, revision och kontroll så att denna kontroll utförs på ett korrekt sätt. Kommissionen rättar eller säkerställer rättningen av alla oegentligheter som den upptäcker eller görs uppmärksam på. Den antog den 15 oktober 1997 en förordning om fastställande av närmare bestämmelser för medlemsstaternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna, tillsammans med riktlinjer för dess avdelningar om de förhållanden under vilka det kan vara lämpligt att göra en nettokorrektion i gemenskapens samfinansiering enligt artikel 24 i förordning nr 4253/88. Kommissionen noterar revisionsrättens anmärkning om att de nuvarande ändringarna inte löser samtliga problem kring strukturfondernas verksamhet. Den har för avsikt att gå igenom de nu gällande rådsförordningarna i grunden och lämna förslag till ändringar som syftar till att förbättra den ekonomiska förvaltningen och kontrollen under nästa programplaneringsperiod. Därvid kommer den att ta hänsyn till revisionsrättens förslag.

DEL II Revisionsförklaring avseende verksamheten under sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden

KAPITEL 22(601*) Revisionsförklaring och styrkande uppgifter avseende sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden

22.0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Punkt

Revisionsförklaring avseende verksamheten under sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden för det budgetår som avslutades den 31 december 1996 I - XI

Räkenskapernas tillförlitlighet III - IV

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet V - XI

Uppgifter till stöd för revisionsförklaringen 22.1 - 22.31

Inledning 22.1

Granskningens omfattning 22.2 - 22.6

Detaljerade iakttagelser avseende räkenskaperna 22.7 - 22.19

Detaljerade iakttagelser avseende de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet 22.20 - 22.31

Andra iakttagelser 22.32 - 22.51

Iakttagelser avseende övrig redovisad information 22.32 - 22.36

Förvaltning av bankkonton avseende Stabex 22.37 - 22.43

Villkoren för arbetsprogram och kontrakt om utförande av direkt arbete 22.44 - 22.45

Transaktioner som förvaltas av EIB 22.46

AVS-staternas bankkonton för Stabex-överföringar 22.47 - 22.48

Kontraktsvillkor för prisvariationer vid kontrakt avseende entreprenader 22.49 - 22.51

Revisionsförklaring avseende verksamheten under sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden för det budgetår som avslutades den 31 december 1996

I. Revisionsrätten har granskat sjätte och sjunde EUF:s räkenskaper för det budgetår som avslutades den 31 december 1996. Dessa omfattar balansräkningen per den 31 december 1996, inkomst- och utgiftsredovisningen för det budgetår som avslutades samma dag samt anmärkningarna i bilagorna så som dessa redovisas i kapitel VIII, X och XI i ett meddelande från kommissionen till revisionsrätten, Europaparlamentet och rådet med beteckningen SEK(97) 938 slutlig av den 27 maj 1997. Revisionsrätten avger en revisionsförklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

II. Revisionsrätten har genomfört granskningen i enlighet med internationellt erkänd god revisionssed, i den mån denna kan tillämpas i EUF-sammanhang. Granskningen av inkomsterna har skett utifrån beloppen av de bidrag som förfallit till betalning och de bidrag som faktiskt inbetalats till EUF. Granskningen av utgifterna har skett utifrån utgifter för vilka åtaganden ingåtts och effektuerade betalningar. Granskningen bestod i ett antal lämpliga granskningsförfaranden i syfte att med hjälp av tester granska bevismaterial som hade samband med såväl beloppen som annan information i räkenskaperna och korrektheten och lagligheten i de transaktioner som ligger bakom räkenskaperna. Den omfattade också en utvärdering av de redovisningsprinciper som tillämpats och väsentliga uppskattningar som gjorts av förvaltarna samt av redovisningen av räkenskaperna i dess helhet. Revisionsrätten erhöll genom granskningen en tillräcklig grund för det uttalande som görs nedan.

Räkenskapernas tillförlitlighet

III. Det belopp som redovisas som förskott för avtal (för arbeten, tjänster och förnödenheter) är underskattat med minst 336,8 miljoner ecu. Dessutom redovisas förskott som slutgiltiga betalningar i årsredovisningen (se punkterna 22.7 22.8).

IV. Trots att kommissionen har genomfört förbättringar, påverkas räkenskaperna fortfarande i hög grad av följande redovisningsmetoder eller -rutiner:

a) I de anmärkningar som redovisar de belopp för åtaganden som troligen inte kommer att utnyttjas (34,9 miljoner ecu som skall dras tillbaka plus 530 miljoner ecu som troligen inte kommer att utnyttjas) underskattas deras sammanlagda värde enligt revisionsrättens beräkning med cirka 145,3 miljoner ecu (se punkterna 22.12 22.13).

b) 78,23 miljoner ecu har utbetalats från den sjunde EUF som förskott för den åttonde EUF och redovisas inte under gäldenärer på balansräkningen för den sjunde EUF, men ingår i inkomst- och utgiftsredovisningen för året. Motsvarande åtaganden (för sammanlagt 101,5 miljoner ecu) för både Stabex och Centret för industriell utveckling ingår i projekträkenskaperna utan att de redovisas separat på balansräkningen (se punkt 22.11).

c) I de 19,6 miljoner ecu som redovisas som förskott för stipendier och tekniskt bistånd ingår utgifter på sammanlagt 14,7 miljoner ecu som ännu inte avslutats (se punkterna 22.16 och 22.17).

d) De likvida medlen omfattar 3,7 miljoner ecu i osäkra fordringar och 89,5 miljoner ecu i statsobligationer och tillhörande räntor som inte anges särskilt i årsredovisningen (se punkt 22.15).

e) Vissa allmänt accepterade redovisningsprinciper har inte tillämpats (se punkterna 22.9, 22.10, 22.18 och 22.19).

De underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

V. Åtagandena påverkades inte av väsentliga felaktigheter i fråga om laglighet och korrekthet, men granskningen påvisade en hög frekvens av formella felaktigheter (se punkt 22.21).

VI. Av de 101,5 miljoner ecu i åtaganden som nämns i punkt IV b, hade 76,2 miljoner ecu med anknytning till Stabex ingåtts som förskott för den åttonde EUF för medel från den sjunde EUF efter ett beslut av AVS EU-rådet. Eftersom den åttonde EUF ännu inte hade ratificerats, ingicks dessa åtaganden för anslag som ännu inte var disponibla vid denna tidpunkt (se punkt 22.20).

VII. Av de 78,23 miljoner ecu i betalningar som nämns i punkt IV b, hade 68,6 miljoner ecu med anknytning till Stabex effektuerats utan tillräcklig rättslig grund av samma skäl som påtalas i punkt VI.

VIII. Förutom de transaktioner av undantagsslag som nämns i punkt VII uppgår de felaktigheter som påträffades i stickprovet till 8,3 miljoner ecu.

a) Strukturanpassningsstöd på 8 miljoner ecu utbetalades fastän ingen utvärdering av huruvida de uppställda villkoren hade uppfyllts ägt rum.

b) Felaktigheter vid beräkningen av medel som betalats till avtalsparter uppgick till sammanlagt 0,3 miljoner ecu.

Baserat på dessa resultat uppgår det mest sannolika beloppet för väsentliga felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet som påverkar årets betalningar till 21,2 miljoner ecu (2,0 % av betalningarna) (se punkt 22.28).

IX. Fastän framsteg gjorts jämfört med 1995, påvisade granskningen återigen en hög frekvens formella felaktigheter med inverkan på betalningarna. I dessa fall hade de tillämpliga förordningarna och andra villkor inte följts (se punkt 22.29).

X. Med utgångspunkt i resultaten från stickprovet är det omöjligt för revisionsrätten att bilda sig en bestämd uppfattning om huruvida uppskattningsvis 4,5 % av betalningstransaktionerna skett på ett korrekt sätt, främst på grund av väsentliga hinder för granskningen som kommissionen inte kan påverka. Vad gäller betalningstransaktionerna för strukturanpassning, kunde revisionsrätten på grund av att handlingarna avseende betalningarna var bristfälligt organiserade dessutom inte försäkra sig om att samtliga relevanta handlingar fanns tillgängliga och hade beaktats vid tidpunkten för godkännandet av betalningarna (se punkt 22.25).

XI. - Med undantag av inverkan av de förhållanden som sammanfattas i punkterna III och IV ovan är det revisionsrättens uppfattning att räkenskaperna för budgetåret 1996 ger en tillförlitlig bild av EUF:s inkomster och utgifter för året och av dess finansiella ställning vid årets slut. - Det är revisionsrättens uppfattning att budgetårets åtagandetransaktioner med undantag av inverkan av de förhållanden som nämns i punkterna V och VI ovan i sin helhet är lagliga och korrekta. - Vad gäller betalningstransaktionerna är det revisionsrättens uppfattning att de transaktioner som ligger bakom budgetårets betalningar, med undantag av inverkan av de förhållanden som beskrivs i punkterna VII X ovan, i sin helhet är lagliga och korrekta.

16.10.1997

B. Friedmann

Tilintarkastustuomioistuimen presidentti

Euroopan tilintarkastustuomioistuin 12, rue Alcide De Gasperi, L-1615 Luxembourg

UPPGIFTER TILL STÖD FÖR REVISIONSFÖRKLARINGEN

Inledning

22.1 Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen gav revisionsrätten i uppdrag att granska de transaktioner som genomförs under Europeiska utvecklingsfonden. Revisionsrätten skall avge en revisionsförklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Dessa uppgifter till stöd för revisionsförklaringen redovisar samtliga resultat av det arbete som utförts i samband med detta uppdrag avseende verksamheten under sjätte och sjunde EUF under budgetåret 1996.

Granskningens omfattning

22.2 Revisionsförklaringen innehåller inte i sig några slutsatser avseende i vilken utsträckning principerna för en sund ekonomisk förvaltning följts. Detta är något som revisionsrätten fortlöpande utvärderar separat som en del i sitt övriga arbete, i synnerhet i samband med årsrapporten och andra särskilda rapporter.

22.3 Vissa fall av avsiktliga oegentligheter som skadar gemenskapernas finanser kan på grund av sin karaktär inte upptäckas genom gängse granskningsförfaranden som utförs enligt god revisionssed. Revisionsrätten kan därför inte avge någon förklaring om att sådana fall inte förekommer.

22.4 Granskningen av utgifterna för budgetåret 1996 utgick från ett statistiskt stickprov bestående av 63 åtaganden (kommissionsbeslut) och 247 betalningar. De transaktioner som rörde de båda EUF under genomförande samlades vid granskningen i en grupp och båda fonderna behandlades som en del av samma population.

22.5 De åtaganden och betalningar som granskades vid urvalsförfarandet utgjorde 45 % respektive 32 % av budgetårets samtliga åtaganden och betalningar. För Stabex och strukturanpassning var de granskade transaktionerna av sådan omfattning att de flesta av årets transaktioner undersöktes(602).

22.6 För att vid slutet av budgetåret fastställa omfattningen av de anslag som kan användas för nya ändamål måste man från kapitalet i varje EUF dra bort både de slutgiltiga betalningar som effektuerats sedan fonden inledde sin verksamhet och de anslagsåtaganden som återstår att reglera. Tabell 1 visar de belopp som vid slutet av budgetåret 1996 förväntades vara disponibla för nya användningsområden och ger därmed också en kortfattad lägesrapport över sjätte och sjunde EUF:s utveckling(603).

Detaljerade iakttagelser avseende räkenskaperna

Förskott för avtal (punkt III i revisionsförklaringen)

22.7 I många avtal föreskrivs att förskott skall utbetalas innan arbetena, varuleveranserna eller tillhandahållandet av tjänster kan påbörjas. Sådana förskott skiljer sig från a konto-betalningar som betalas under projektens genomförande på basis av lägesrapporter. I räkenskaperna skiljer kommissionen inte mellan förskott och slutgiltiga betalningar, vilket ger upphov till en konstlad redovisning av anslagens användning som inte påtalas i årsredovisningen.

22.8 I räkenskaperna för 1996 framlade kommissionen för första gången en förteckning där omfattningen av sådana förskott framgick(604). Den förteckning i årsredovisningen som visar förskottsbetalningarna är ofullständig på grund av ett datorfel. Avvikelsen mellan det belopp som framkom vid revisionsrättens analys (604,41 miljoner ecu) och det belopp som redovisas i årsredovisningen (267,61 miljoner ecu) uppgår till 336,8 miljoner ecu.

Redovisningsprinciper, metoder och rutiner (punkt IV e i revisionsförklaringen)

22.9 Den allmänt accepterade redovisningsprincipen bruttoredovisning (inte nettoredovisning) har inte tillämpats.

a) Behållning på bankkonto och en checkräkning har avräknats mot varandra i räkenskaperna(605).

b) Icke-konterade kostnader omfattar såväl inbetalningar och inkomster som utgifter som ännu inte avslutats (se punkt 22.18).

22.10 Ingen avsättning har gjorts för följande poster:

a) 2,8 miljoner ecu för banktillgodohavanden på Zaires centralbank (se punkt 22.15 a).

b) Den orealiserade förlusten på 0,9 miljoner ecu på marknadsvärdet av statsobligationer som ingår i Stabex likvida medel (se punkt 22.15 b).

c) Ett belopp på 0,1 miljoner ecu för Tysklands bidrag för 1994 som fortfarande inte har betalats(606) som har sitt upphov i de växelkurser som tillämpades då bidragen faktiskt betalades, och som troligen inte kommer att uppbäras.

Balansräkningen

Förskott för den åttonde EUF:s utgifter (punkt IV b i revisionsförklaringen)

22.11 Granskningen av anslagen visade att återstoden av den sjunde EUF användes för att finansiera åtgärder som annars inte skulle ha genomförts, eftersom den åttonde EUF ännu inte har ratificerats. En sådan situation har aldrig uppstått förut. 78,23 miljoner ecu som utbetalats från den sjunde EUF som förskott för den åttonde EUF redovisas inte under gäldenärer på balansräkningen för den sjunde EUF, utan ingår i stället i årets inkomst- och utgiftsredovisning. Motsvarande åtaganden (som uppgår till sammanlagt 101,5 miljoner ecu) för både Stabex och Centret för industriell utveckling ingår i projekträkenskaperna men redovisas inte separat i balansräkningen. Det rör sig om följande:

a) För Stabex täckte den sjunde EUF genomförandeåren 1990 till 1994. För genomförandeåret 1995 stödde sig kommissionen på ett av AVS EU-rådets beslut(607) då den använde reserver från den sjunde EUF som ännu inte avsatts till något särskilt ändamål på totalt 76,2 miljoner ecu för att ingå åtaganden och göra utbetalningar.

b) Samma metod tillämpades för att finansiera Centret för industrins utveckling med sammanlagt 25,3 miljoner ecu, då det hade använt det ramanslag på 60,0 miljoner ecu som fastställs i finansprotokollet i bilagan till Lomé IV-konventionen(608).

Fastställande av fondernas värde i slutet av budgetåret (vilande åtaganden) (punkt IV a i revisionsförklaringen)

22.12 I bilaga 3.1 i årsredovisningen för 1996 gör kommissionen en analys av de åtaganden för vilka inga transaktioner har registrerats i räkenskaperna under mer än 18 månader. Av dessa har kommissionen identifierat åtaganden på totalt 34,9 miljoner ecu som bör dras tillbaka (14,8 miljoner ecu för den sjätte EUF och 20,1 miljoner ecu för den sjunde EUF). Det framgår av de utförda granskningarna att summan av de anslag som är uppbundna i onödan är underskattad i kommissionens analys. Sammanlagt borde åtaganden för 180,2 miljoner ecu dras tillbaka i stället för de 34,9 miljoner ecu som syns i räkenskaperna.

22.13 I samma bilaga 3.1 anges även att man beräknar att 530 miljoner ecu av totalt 5 096 miljoner ecu i utestående åtaganden troligtvis inte kommer att betalas ut. Detta belopp motsvarar de reserver för oförutsedda utgifter som upprättas då åtagandena utarbetas. Genom tillbakadraganden av åtaganden bör fondens saldo på 2 207,9 miljoner ecu som är disponibelt för nya ändamål (tabell 1) öka med 180,2 miljoner ecu, och ytterligare 530 miljoner ecu bör tas i beaktande för åtaganden som troligtvis inte kommer att utbetalas.

22.14 Det skall noteras att det i åtaganden som skall betalas ingår Stabex-överföringar på 103,8 miljoner ecu som är förfallna till betalning till Sudan under den sjunde EUF. Ett politiskt beslut erfordras innan dessa medel kan utbetalas till Sudan.

EUF:s likvida ställning (punkt IV d i revisionsförklaringen)

22.15 I saldot på 402,49 miljoner ecu för EUF:s bankkonton ingår följande:

a) 2,8 miljoner ecu i banktillgodohavanden hos Zaires centralbank som troligtvis inte kommer att kunna återvinnas, och som borde redovisas som osäkra fordringar på balansräkningen(609). EUF:s utanordnare och räkenskapsförare borde vidta åtgärder för att skriva av detta belopp fullständigt.

b) 89,55 miljoner ecu i statsobligationer (inklusive förvärvade upplupna räntor på 1,53 miljoner ecu) som utgör en del av Stabex likvida saldo på 106,06 miljoner ecu. Dessutom har ingen avsättning gjorts för en orealiserad förlust på 0,92 miljoner ecu beträffande dessa statsobligationers marknadsvärde per den 31 december 1996.

Förskott för stipendium och tekniskt bistånd (punkt IV c i revisionsförklaringen)

22.16 Årsredovisningen(610) innehåller detaljerade uppgifter om de förskott som utbetalats för stipendier och tekniskt bistånd och som uppgår till 19,6 miljoner ecu. Dessa fördelar sig på tre kategorier:

a) 4,3 miljoner ecu som fövaltas direkt av 44 delegationer i AVS-staterna. Av dessa fick revisionsrätten endast bekräftat förekomsten av 0,5 miljoner ecu från 26 delegationer. För 18 förskott på sammanlagt 0,3 miljoner ecu hade inga transaktioner registrerats i räkenskaperna sedan 1993, och medlen har troligtvis använts. I ett annat fall hade förskott på 1,5 miljoner ecu utbetalats sedan januari 1993, men inga utgifter hade rapporterats från delegationen.

b) 9,1 miljoner ecu i förskott till Europeiska sammanslutningen för samarbete (AEC) för tekniskt bistånd som överskattas med fem miljoner ecu för utgifter som AEC effektuerat lokalt, och för vilka ingen rapportering alls hade inkommit till kommissionen under 1996.

c) 6,2 miljoner ecu som utbetalats till organ i medlemsstaterna för stipendier, vilka var överskattade med ungefär 5,2 miljoner ecu. Detta belopp hade 1996 ännu inte bokförts som utgifter av kommissionen. I ett fall hade den senaste transaktionen bokförts 1992, men inga åtgärder hade vidtagits för att återvinna det utestående förskottet (som uppgick till 78 939 ecu).

22.17 Bristen på uppföljning av dessa förskott och den sena redovisningen av utgifterna har redan blivit föremål för kommentarer från revisionsrättens sida(611). Revisionsrätten noterar med tillfredsställelse att förskotten har minskat från 29 miljoner ecu till 19,6 miljoner ecu under det år som avslutades den 31 december 1996. Ytterligare ansträngningar bör dock göras för att säkerställa att räkenskaperna är uppdaterade. Kommissionens registrerade tillgångssaldo på 19,6 miljoner ecu för förskott får inte anses vara disponibelt för nya ändamål, och fondens kapital är överskattat med cirka 14,7 miljoner ecu.

Icke-konterade kostnader (punkt IV e i revisionsförklaringen)

22.18 Betalningar som effektueras lokalt i AVS-staterna skall först tillfälligt registreras av räkenskapsföraren på ett interimskonto för ännu inte avslutade utgifter innan de hänförs till ett projekt och avslutas som slutgiltiga utgifter efter det att räkenskapsföraren och controllern utfört kontroller. I slutet av 1996 omfattade det sammanlagda beloppet 33,8 miljoner ecu för icke-konterade kostnader i själva verket 3,3 miljoner ecu i inbetalningar och inkomster som ännu inte avslutats och 37,2 miljoner ecu i utgifter som ännu inte avslutats, vilket motsvarar 10,0 % av de sammanlagda lokala betalningarna under 1996.

22.19 Följande poster ingår i de belopp som ännu inte avslutats:

a) Avvikelser mellan saldot vid årsslutet på AVS-staternas bankkonton och saldot i bokföringen. Denna avvikelse består av lokala betalningar som kommissionen inte hade informerats om före bokslutsdagen och som framgår vid avstämning mot kontoutdragen. Sammanlagt kunde sålunda 4,03 miljoner ecu som vid årsslutet redovisades på fem bankkonton inte förklaras av kommissionen, eftersom inga avstämningar mot kontoutdragen hade utförts och förfarandena för bokföring av lokala betalningar enligt punkt 22.18 inte hade följts.

b) 1,1 miljoner ecu för transaktioner som utförts mellan 1988 och 1993. Under 1994 upptäcktes att problem förekom i samband med dessa transaktioner. Tre år senare är problemen ännu inte lösta och betalningarna är fortfarande inte avslutade.

Detaljerade iakttagelser avseende de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

Beslut (primära åtaganden)

Väsentliga felaktigheter avseende laglighet/korrekthet (punkt VI i revisionsförklaringen)

22.20 Åtaganden i samband med Stabex för sammanlagt 76,2 miljoner ecu ingicks som förskott för den åttonde EUF med medel från den sjunde EUF på grundval av AVS EU-rådets beslut nr 2/96 av den 28 juni 1996. Då EUF är baserad på ett internationellt fördrag som inte kan träda i kraft innan det ratificerats, kan medlemsstaternas och AVS-staternas regeringar inte föregripa beslutet om att påbörja fondens verksamhet, eftersom ratificeringen skall göras av den lagstiftande myndigheten och inte av den exekutiva myndigheten (se även punkt 22.27).

Formella felaktigheter avseende laglighet/korrekthet (punkt V i revisionsförklaringen)

22.21 Totalt berördes 13 av de 63 åtagandena (20,6 %) i stickprovet av något slags formell felaktighet.

22.22 Åtagandena för två strukturanpassningsprogram(612) höjdes med 3,8 miljoner ecu respektive 4,8 miljoner ecu på grundval av artiklarna 292 och 311 i den fjärde Lomékonventionen och artikel 62 i budgetförordningen. Emellertid begränsar de förfaranden som fastställs i konventionens artikel 292.1 användningen av tilläggsfinansiering till de traditionella slagen av program och projekt. Därför borde dessa ytterligare åtaganden inte ha godkänts enligt detta förfarande.

22.23 En växande andel av strukturanpassningsåtgärderna finansieras med bidrag från de nationella vägledande programmen(613). Nio åtaganden(614) på sammanlagt 84,2 miljoner ecu finansierades med bidrag från de nationella vägledande programmen, vilket fick till följd att 10-procentsgränsen överskreds. Inga upplysningar gavs till EUF-kommittén om det procentuella överskridandet av den vägledande gränsen på 10 % och skälen till detta.

22.24 För de transaktioner som uppdragsförvaltas noterades att

a) räntetaket på 3 % för riskkapitallån(615) inte alltid respekterades. I de fall där lånen vidareförmedlades i form av andelar i eget kapital kunde det inte uteslutas att förräntningen överskred taket, eftersom den uppgår till 50 % av samtliga utdelningar,

b) enligt artikel 233.4 b skall samtliga finansiella vinster som tillfaller förmedlaren av lånetransaktionen användas till utvecklingsändamål (efter att administrationskostnader, valutarisker och finansiella risker samt kostnaden för tekniskt bistånd tagits i beaktande). Detta villkor fanns inte med i finansieringsöverenskommelserna för de tre åtagandena,

c) enligt Lomékonventionens artikel 235 b får den räntesats som bärs av låntagaren varken vara lägre än tre eller högre än sex procent. För ett åtagande avseende räntesatssubventioner följdes inte denna bestämmelse helt, eftersom finansieringsöverenskommelsen inte uttryckligen förbjöd en räntesats över 6 %.

Betalningarna

Uppfattning saknas (punkt X i revisionsförklaringen)

22.25 I ett antal fall som beräknas motsvara 4,5 % av betalningstransaktionerna är det inte möjligt att bedöma de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, främst på grund av att väsentliga hinder föreligger för granskningen som kommissionen inte kan påverka.

22.26 Man fann att verifikationer saknades för ytterligare fem lokala betalningar för sammanlagt 0,1 miljoner ecu som hade avslutats under 1996.

Väsentliga felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet (punkterna VII och VIII i revisionsförklaringen)

22.27 Såsom påtalats i punkt 22.20 ovan har ett antal betalningar effektuerats för den åttonde EUF, för vilka medel från den sjunde EUF använts efter AVS EU-rådets beslut. Eftersom den åttonde EUF ännu inte hade ratificerats utfördes motsvarande underliggande betalningarna på sammanlagt 68,6 miljoner ecu med anslag som inte var disponibla vid tidpunkten för betalningen.

22.28 Det mest sannolika beloppet för väsentliga felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet som påverkar budgetårets betalningar dvs. kvantifierbara felaktigheter som har en direkt inverkan på beloppen av de transaktioner som ligger bakom de utbetalda EUF-medlen uppgår till 21,2 miljoner ecu (2,0 % av betalningarna). Det rör sig om följande felaktigheter:

a) Betalningar som inte var stödberättigade (det utvärderades inte huruvida de uppställda villkoren var uppfyllda i samband med strukturanpassning och för ett projekt finansierades utgifter för förnödenheter som inte var stödberättigade).

b) Beräkningen av de belopp som utbetalades till avtalsparter (återbetalning av förskott i 16 fall där det föreskrivna avdraget på 10 % inte hade gjorts).

c) Ett belopp som utbetalades i lokal valuta överskred åtagandebeloppet i samma valuta.

Formella felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet (punkt IX i revisionsförklaringen)

22.29 10,9 % av betalningarna berördes av formella felaktigheter dvs. felaktigheter som inte har någon direkt kvantifierbar inverkan på beloppen för de transaktioner som ligger bakom de utbetalda EUF-medlen i synnerhet inom strukturanpassningsområdet och de åtgärder som förvaltas av EIB.

22.30 För strukturanpassning hade två betalningar till ett sammanlagt belopp på 12,7 miljoner ecu i strid med Lomékonventionens artikel 250.3 effektuerats till konton utanför EU(616) (USA). Två andra betalningar effektuerades utan att någon överenskommelse (samförståndsförklaring, "Memorandum of Understanding") avseende motpartsmedlens användning hade utarbetats(617). Vad gäller de uppställda villkoren konstaterades att betalningarna antingen effektuerades utan att samtliga villkor var uppfyllda eller att villkoren ändrades och/eller upphävdes utan att EUF-kommittén meddelades om detta.

22.31 För stödbetalningarna omfattade felaktigheterna följande slag: Det föreskrivna anbudsförfarandet följdes inte, de bankgarantier som erfordrades tillhandahölls inte alltid och betalningar effektuerades till andra bankkonton än dem som föreskrevs i avtalet.

ANDRA IAKTTAGELSER

Iakttagelser avseende övrig redovisad information

22.32 Förutom de balansräkningar, inkomst- och utgiftsredovisningar och bilagor till dessa som granskats i samband med 1996 års revisionsförklaring, har även annan information som ges av kommissionen i årsredovisningen granskats. Det främsta målet med denna granskning var att säkerställa att den övriga informationen överensstämmer med de reviderade årsredovisningarna.

22.33 Betalningarna för strukturanpassning och Stabex sätts först in på ett konto hos en förmedlande bank i Europa. För strukturanpassning skall enligt Lomékonventionens artikel 250.3 de medel som lämnas till de stödmottagande myndigheterna anses utgöra förskott av medel fram till dess att de berörda myndigheterna inkommit med verifikationer för deras användning. Kommissionen följer inte denna bestämmelse i konventionen.

22.34 För båda dessa instrument (Stabex och strukturanpassning) skapas motpartsmedel i lokal valuta. För den sjunde EUF har kommissionen lämnat detaljer om effektuerade betalningar, innestående belopp i ecu på europeiska bankkonton samt skapade, använda och ännu inte använda motpartsmedel(618).

a) Av de betalningar för strukturanpassningsstöd på 1 308,3 miljoner ecu som effektuerats fram till nu står 76,1 miljoner ecu kvar på europeiska bankkonton. De motpartsmedel i lokal valuta som ännu inte utnyttjats uppgår till sammanlagt 152,3 miljoner ecu. Emellertid uppgår de belopp som delegationerna bekräftat till revisionsrätten till 74,3 miljoner ecu respektive 107,4 miljoner ecu.

b) Av de 1 610,6 miljoner ecu som utbetalats för Stabexöverföringar från den sjunde EUF (inklusive a konto-betalningar för den åttonde EUF) står 575 miljoner ecu kvar på europeiska bankkonton. De outnyttjade motpartsmedlen i lokal valuta uppgår till totalt 222,7 miljoner ecu. De belopp som delegationerna bekräftat till revisionsrätten uppgår till 744,4 miljoner ecu respektive 116,7 miljoner ecu.

22.35 I de siffror som redovisas för det särskilda initiativet för Afrika (rehabilitering)(619) ingår både EUF-medel och budgetmedel. De sammanlagda åtagandena uppgår till 783,0 miljoner ecu, varav 592,7 miljoner ecu finansieras med EUF-medel. De sammanlagda betalningarna uppgår till 227,0 miljoner ecu, varav 152,6 miljoner ecu finansieras med EUF-medel.

22.36 Slutligen redovisas inte godkännandena av övergripande åtaganden för riskkapital alls(620). Dessa uppgår till sammanlagt 30,0 miljoner ecu, varav 5,0 miljoner ecu för den sjätte och 25,0 miljoner ecu för den sjunde EUF.

Förvaltning av bankkonton avseende Stabex

22.37 Efter ett selektivt anbudsförfarande i juni 1994 öppnades ett bankkonto för Stabex i oktober 1994 för en inledande period på ett år. Villkoren fastställdes genom brevväxling mellan räkenskapsföraren (GD XIX) och den berörda banken. Kontot förlängdes så småningom, varje gång för en ettårsperiod, utan att villkoren förändrades.

22.38 Räntesatsen på kontot utgjorde ett av kriterierna vid utvärderingen av de villkor som erbjöds av de banker som hade inbjudits att lämna anbud. Avgifterna för de erbjudna tjänsterna hade emellertid inte alls beaktats och angavs inte i kontovillkoren. I avsaknad av avtalsbestämmelser debiterade den bank som fick kontraktet avgifter enligt sina allmänna villkor. Eftersom dessa kontoavgifter inte redovisades separat utan drogs från den ränta som betalades till kommissionen, kunde denna inte avgöra hur mycket den faktiskt betalade för de tjänster som var förknippade med kontot.

22.39 Stabexkontot består av flera bankkonton för kapital och ränta samt en portfölj statsobligationer, vilka förvaltas tillsammans för att avkastningen från kontona skall bli så hög som möjligt med hänsyn tagen till att kommissionens investeringspolicy bygger på försiktighet och EUF:s likviditetsbehov. Banken tillhandahåller detaljerade uppgifter om samtliga underliggande transaktioner, kontoutdrag samt en översiktlig redovisning av Stabexkontot. I EUF:s räkenskaper representerar ett enda konto det samlade Stabexkontot(621). Bokföringen baseras på denna översikt över Stabexkontot, där detaljerade uppgifter om uppburna räntor, betalningar och överföringar mellan de skilda kontona anges.

22.40 Årets räntor för Stabexmedlen (15,7 miljoner ecu enligt räkenskaperna) omfattar 2,7 miljoner ecu i räntor på de medel som varit innestående under året, 13,8 miljoner ecu i obligationsräntor och 0,9 miljoner ecu i realisationsförluster.

22.41 Den underliggande dokumentationen för Stabexkontot befanns vara ofullständig. Inga bankutdrag fanns att tillgå för två av bankkontona och endast en ofullständig uppsättning var tillgänglig för de övriga två kontona. Instruktionerna till banken och dess bekräftelser på att transaktionerna utförts var också ofullständiga. Det är ett minimikrav att en grundläggande dokumentation bestående av en fullständig uppsättning kontoutdrag och bekräftelser på transaktioner finns tillgänglig för att styrka de transaktioner som registrerats på bankkontona, och det är absolut nödvändigt att kontroller utförs av huruvida samtliga dessa har erhållits och bevarats. I avsaknad av underliggande dokumentation är det inte möjligt att undersöka vilka kontroller som räkenskapsföraren utfört för att säkerställa att hans anvisningar följts, att samtliga upplupna inkomster till EUF faktiskt uppburits och att gemenskapens tillgångar skyddats.

22.42 Inom räkenskapsförarens enhet har inga rutinförfaranden införts för bokföring av banktransaktioner, återkrav av felaktigt debiterade bankavgifter, klassificering och arkivering av kontoutdragen och avstämningar mot dessa. Under 1996 års DAS-revision konstaterades att enhetliga och korrekta förfaranden för avstämning av räkenskaperna mot kontoutdragen saknas (se punkt 22.19). För ett antal bankkonton hade transaktioner bokförts felaktigt och uppföljningen av de transaktioner för vilka ingen information var tillgänglig var bristfällig.

22.43 Räkenskapsföraren har redan uppmärksammats på dessa brister under tidigare år, men situationen är ännu inte tillfredsställande. Rutinförfaranden måste införas och tillämpas inom räkenskapsförarens enhet.

Villkoren för arbetsprogram och kontrakt om utförande av direkt arbete

22.44 Av 30 betalningar för arbetsprogram och kontrakt om utförande av direkt arbete som granskades i samband med 1996 års revisionsförklaring uppvisade kontraktsvillkoren för 22 relaterade kontrakt för sammanlagt 41,2 miljoner ecu ett antal brister.

a) I åtta kontrakt angavs inga villkor avseende förskottsförvaltare, räkenskapsförare eller inkassering av förskott. Det var inte klart vem som ansvarar för de betalningar som görs med förskottsmedel, och inte heller var mottagarnas redovisningsplikt för erhållna medel klar.

b) I tio kontrakt angavs inte några förfaranden för lokala inköp och i ytterligare tolv kontrakt skilde sig de tillämpliga lokala inköpsvillkoren från dem som accepteras enligt de centrala avdelningarnas anvisningar. De skiftande inköpsförfarandenas inverkan på de kostnader som slutligen bärs av EUF kan inte kvantifieras.

22.45 Tillämpningen av de anvisningar som ges avseende förvaltningen bör kontrolleras och varje enskild avvikelse bör bli föremål för ett godkännande.

Transaktioner som förvaltas av EIB

22.46 Vad gäller de transaktioner som förvaltas av EIB, utför kommissionen fortfarande inte själv någon kontroll av huruvida de underliggande uppgifter och den metod som använts för att beräkna de utbetalade beloppen överensstämmer med bestämmelserna i budgetförordningen(622) och artikel 235 i konventionen. Beräkningarna av räntesubventionen kontrollerades dock för transaktionerna i stickprovet och inga felaktigheter konstaterades.

AVS-staternas bankkonton för Stabex-överföringar

22.47 Stabex-överföringar utbetalas först från EUF:s bankkonton till mellanliggande räntebärande bankkonton i medlemsstaterna som öppnats i den berörda AVS-statens namn, men för vilka både kommissionen och AVS-staten skall underteckna alla transaktioner. Dessa medel får endast frigöras då vissa villkor angående deras användning har uppfyllts(623).

22.48 Revisionsrätten har dock påträffat ett fall där medlen från det mellanliggande bankkontot användes för att köpa andelar i en investeringsfond i avvaktan på en överenskommelse om Stabex-överföringarnas användning. Kommissionen borde påpeka för sina tjänstemän och de berörda AVS-staterna att sådana transaktioner strider mot Lomékonventionen.

Kontraktsvillkor för prisvariationer vid kontrakt avseende entreprenader

22.49 Förändringar av en avtalsparts kostnader, exempelvis arbets- och materialkostnader, som uppkommer under genomförandet av kontraktet kan ge upphov till extra utbetalningar, vilka benämns "prisvariationer". De särskilda anbudsvillkoren innehåller detaljerade bestämmelser för beräkning av prisvariationen. Två system tillämpas allmänt: antingen används publicerade prisindex eller så baseras prisvariationen på de priser som faktiskt betalas till leverantören. Båda systemen förutsätter emellertid att "grundpriserna", dvs. de kostnader som angavs vid tidpunkten för anbudsöppnandet, har angetts korrekt. Detta måste kontrolleras vid utvärderingen av de inlämnade anbuden.

22.50 Vid revisionsrättens granskning av betalningarna för kontrakt avseende entreprenader påträffades ett fall där det belopp som utbetalats för prisvariationer överensstämde med kontraktsvillkoren, men ändå ekonomiskt sett inte var berättigat eftersom det var uppenbart att det angivna anbudspriset var underskattat (Uganda, Kampalas gator, asfalt).

22.51 Även om lagligheten/korrektheten i denna betalning inte kan ifrågasättas, uppmärksammar revisionsrätten det faktum att en grundlig kontroll av grundpriserna vid utvärderingen av anbuden är av avgörande betydelse för att enligt kontraktet korrekta men ekonomiskt oberättigade utbetalningar för prisvariationer skall kunna undvikas.

KOMMISSIONENS SVAR

Detaljerade iakttagelser avseende räkenskaperna

Förskott för avtal (punkt III i revisionsförklaringen)

22.7 I 1996 års räkenskaper för EUF urskiljer kommissionen de slutliga förskottsbetalningar, vilket gör det möjligt att följa avslutningen av förskotten.

Dessa presenteras i årsredovisningen som utgifter för projekt, vilket utmärkt väl motsvarar verkligheten. I budgetförordningen föreskrivs i själva verket en presentation av utgifterna utan åtskillnad mellan förskott och a-kontobetalningar.

Kommissionen inser emellertid fördelen med att presentera förskottsbeloppen i en bilaga till årsredovisningen. Detta har för första gången skett i redovisningen för budgetåret 1996 (bilaga 3.4, sidan 167).

För att kunna ge en trovärdig redovisning av förskottssitutationen vid budgetårets slut, förbättrades redovisningssystemet i juni 1995 genom att det möjliggjordes registrering av förskott i den valuta i vilken de utbetalas, kompletterad med en särskild upplysning om valutaslaget. Offentliggörandet av förskotten innebär emellertid en justering av historiken (förskott som registrerats före juni 1995), vad gäller valuta och omräknade belopp som inte fullt ut har kunnat avslutas före utgången av budgetåret 1996, med hänsyn tagen till de disponibla medlen. Kommissionen godkänner revisionsrättens beräkningar. Skillnaden mellan de sifferuppgifter som presenteras i bilagan till årsredovisningen beror på ett fel i dataprogrammet. Detta har rättats till under 1997.

Redovisningsprinciper, metoder och rutiner

22.9 a) I balansräkningen har kommissionen fört upp ett enda belopp för det samlade saldot från sina bankkonton. Kommissionen anser nämligen att genom en sammanfattning av de hundratals kontona i balansräkningen (som givetvis är öppna för undersökning från kontrollinstanserna sida) gynnar den insynen och förståelsen av balansräkningen.

22.9 b) Bokföringen av utbetalningar i lokal valuta kan inte avslutas förrän alla verifikat som medföljer bankens kontoutdrag har verifierats av utanordnaren och styrekonomen för slutligt uppförande på kontot.

Ett kontoutdrag kan också innehålla utgifter och intäkter utan verifikat. Eftersom alla dessa transaktioner i princip avslutas under följande budgetår, finns det ingen anledning att åtskilja dem genom att dela upp dem och därigenom fördubbla antalet oavslutade konton.

22.10 a) Vid utarbetandet av de slutliga räkenskaperna fanns en förhoppning om att Zaires regering skulle återbetala saldot på vårt konto. Till följd av den senaste utvecklingen kommer denna förhoppning antagligen inte att infrias. Kommissionen kommer således att vidta nödvändiga åtgärder.

22.10 b) Det stämmer att för vissa investeringar motsvarar realisationsvinsten vid förfallodagen inte inköpsbeloppet. Om det rör sig om en förlust, kompenseras denna skillnad emellertid av de erhållna räntorna. Vid budgetårets slut lägger inte kommissionen upp några reserver vare sig för förluster, utestående räntor eller realisationsvinst, utan nöjer sig med att notera situationen den 31 december budgetåret.

22.10 c) Trots den begäran som kommissionen har sänt till de tyska myndigheterna, har inget svar inkommit. Kommissionen måste följaktligen registrera detta belopp bland vinster och förluster.

Balansräkningen

Förskott för den åttonde EUF:s utgifter

22.11 Vad gäller belopp som betalats ut före ratificeringen av den åttonde EUF, har kommissionen av försiktighetsskäl bokfört utgifterna inom ramen för den sjunde EUF.

Således är de inte åtskilda från andra utgifter i balansräkningen och redovisningen.

När ratificeringsförfarandet är klart kommer kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att hänföra detta belopp till den åttonde EUF:s utgiftssida.

Fastställande av fondernas värde i slutet av budgetåret (vilande åtaganden)

22.12 I räkenskaperna noteras de rättsliga förpliktelser som antagits av kommissionen för att verkställa Europeiska utvecklingsfonden. Således bokförs åtagandena i samband med kommissionens finansieringsbeslut. Finansieringskonventionerna eller den skriftväxling som ersätter dem utgör bindande avtal mellan kommissionen och det stödmottagande AVS-landet. Varje ändring av detta avtal skall godkännas av båda parter. För att ett projekt skall kunna läggas ned krävs således ett godkännande från den nationella utanordnaren som bekräftar att genomförandet av ett projekt är avslutat. För att beloppet till ett pågående projekt skall kunna minskas, krävs ett beslut av kommissionen på den nationella utanordnarens begäran.

De belopp som kommissionen anger bör dras tillbaka (34,9 miljoner ecu vid slutet av 1996) rör projekt för vilka parterna har kommit överens om att inleda nedläggningsförfaranden.

Skillnaden mellan revisionsrättens sifferuppgifter och siffrorna i årsredovisningen (143,5 miljoner ecu) har uppkommit på grund av följande fyra skäl:

- En skillnad i bedömningen om huruvida samarbetet med vissa AVS-länder kan återupptas och leda till en återupplivning av vissa projekt (26 miljoner ecu). Det gäller i synnerhet Ekvatorialguinea (4 åtaganden på 6,1 miljoner ecu) och Gambia (5 åtaganden på 4,2 miljoner ecu), vilka är länder med vilka samarbetet återupptogs i början av 1997, samt Togo (ett åtagande inom ramen för Sysmin på 15,7 miljoner ecu). I det sista fallet påbörjades de tekniska undersökningarna inför omstruktureringen av Sysmin i början av 1997.

- En skillnad i principerna för möjligheten att dra tillbaka anslag till projekt som är föremål för reklamation (19,4 miljoner ecu). Kommissionen anser det klokare att dra tillbaka det belopp som skulle återstå att betala ut när hela inteckningen har lösts.

- En skillnad i kriterierna för dra tillbaka åtaganden för EIB-åtgärder (10,9 miljoner ecu). Kommissionen har inte befogenhet att avsluta kontot i avsaknad av en begäran från EIB och banken hoppas kunna hålla igång dessa projekt.

- En skillnad i bedömningen av de faktorer som gör det möjligt att slutligen dra tillbaka anslag till projekt utan transaktioner (89,1 miljoner ecu). Kommissionen kommer att undersöka i vilken utsträckning dessa åtaganden kan avslutas. Den började redan 1997 med avslutandet av vissa av projekten för 19,6 miljoner ecu.

22.13 De 530 miljoner ecu som anges i bilaga 3.1 (sidan 163) till årsredovisningen utgör 6,3 % av det belopp som ursprungligen anslogs. Kommissionen kommer att genomföra en mer detaljerad analys av denna situation.

EUF:s likvida ställning

22.15 Se svaren under punkt 22.10.

Förskott för stipendium och tekniskt bistånd

22.16 Kommissionen avslutade förskotten för stipendier (medlemsstaternas delegationer och förvaltningsorgan) och det tekniska biståndet. Denna ansträngning bar frukt eftersom förskotten minskade med 32 % mellan 1995 och 1996.

1) De 4,3 miljonerna ecu representerar inte blott utgifter som skall konteras på projekten utan också disponibla medel för framtida utgifter.

År 1996 försökte kommissionen att avsluta de viktigaste förskotten (medlemsstaternas delegationer och förvaltningsorgan samt tekniskt bistånd) med hänsyn till de disponibla medlen. Förskotten till delegationerna är föremål för en särskild åtgärd under 1997.

2) Vid avslutandet av kontona konstaterades att förskottet till tekniskt bistånd minskade med 40 % mellan 1995 och 1996 och motsvarade omkring fyra månaders utgifter för tekniskt bistånd, vilket förefaller fullt rimligt.

Om man dels tar hänsyn till de interna tidsfristerna för att sammanställa och kontrollera verifikat för utgifter i lokal valuta (i AVS-staterna), dels tar hänsyn till datumet för avslutandet av EUF:s konton (slutet av januari 1997), var det praktiskt omöjligt att kontera vissa utgifter för tekniskt bistånd under 1996. Dessa utgifter som konterades under första halvåret 1997 motsvarade två och en halv månads utgifter för tekniskt bistånd.

De förskott som utbetalas till tekniskt bistånd, och som inte har avslutats vid avslutandet av kontona, bokförs på aktivsidan i balansräkningen i enlighet med erkänd bokföringssed.

3) Mellan 1996 och 1995 hade de förskott till medlemsstaternas förvaltningsorgan som var ogranskade vid avslutandet av kontona minskat med 40 %. Kommissionen fortsätter sina ansträngningar att få förskotten avslutade.

De förskott som betalats ut till medlemsstaternas förvaltningsorgan och som inte avräknats vid avslutandet av kontona, bokförs på aktivsidan i balansräkningen i enlighet med erkänd bokföringssed.

22.17 Med hänsyn till datumet för avslutandet av EUF:s konton (i slutet av januari) är det praktiskt omöjligt att kontera alla utgifter som bestridits av förvaltningsorgan under budgetåret. De oavslutade förskotten bokförs således på balansräkningens aktivsida i väntan på att dessa organ har gjort en sammanställning av sin utgifter. Kommissionen är beredd att bifoga en fotnotstext till årsredovisningen som visar att dessa förskott kan utgöra utgifter som redan bestridits under budgetåret.

Icke-konterade kostnader

22.18 De utestående fordringarna för lokalt effektuerade betalningar som återstår att reglera vid slutet av budgetåret 1996 (37,2 miljoner ecu) utgjorde 2,8 % av EUF:s utbetalningar, vilket förefaller helt rimligt.

22.19 1) De avvikelser som noteras av revisionsrätten har rättats till och nödvändiga avstämningar har förberetts. Instruktioner till detta förfarande ses över och förstärks under innevarande budgetår.

2) Kommissionen har identifierat de berörda transaktionerna och vidtagit nödvändiga åtgärder som skall tillämpas under innevarande budgetår.

Detaljerade iakttagelser avseende de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet

Beslut (primära åtaganden)

Väsentliga felaktigheter avseende laglighet/korrekthet

22.20 I det beslut om åtaganden som fattats av kommissionen följs villkoren i rättsakten, dvs. rådets beslut om AVS/EG (beslut nr 2/96 av den 28 juni 1996).

Vad gäller den juridiska giltigheten för gemensamma rådets beslut kan det allmänt noteras att det i Lomé-konventionens artikel 366.2 bland annat fastslås att ministerrådet har makten att vidta nödvändiga övergångsåtgärder. Denna bestämmelse har analogt tolkats och tillämpats för att anta övergångsåtgärder från fjärde Lomékonventionen till den reviderade fjärde Lomé-konventionen och kan på samma sätt tillämpas för att täcka övergången mellan det första och andra finansprotokollet (vilka utgör integrerade delar av konventionen). I dessa beslut hänvisas det tyvärr inte direkt till konventionens bestämmelser.

Slutligen vill kommissionen påminna om de praktiska följderna för Stabex-överföringarna av att eventuellt inte genomföra det ovan åsyftade beslutet i ministerrådet för AVS/EG. För åtminstone sju länder (Dominica, Senegal, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Togo och Zimbabwe) skulle det innebära utebliven kompensation för exportintäkter och därmed en störning av systemet för stabilisering av deras känsliga ekonomi. (Se svaret till punkt 22.11 ovan.)

Formella felaktigheter avseende laglighet/korrekthet

22.22 För beslut om en ökning av resurserna till stödprogram för strukturanpassning är det helt korrekt att tillämpa artikel 292.1 i den fjärde Lomékonventionen, eftersom denna artikels tillämpningsområde inte begränsas till traditionella projekt och program (artikeln gäller "projekt och program" som är föremål för en finansieringskonvention). Detta gäller utan tvekan för de program som finansieras med resurser från ett nationellt vägledande program.

I fråga om program som uteslutande finansieras med resurser från programmerbart strukturanpassningsstöd, har kommissionen i avsaknad av ett tydligt föreskrivet förfarande analogt tillämpat samma förfarande. För framtiden föreskrivs (artikel 25.3) för övrigt i den interna överenskommelsen för den åttonde EUF uttryckligen en tillämpning av stödprogram för strukturanpassning enligt samma förfarande som i artikel 292 i konventionen.

22.23 Överutnyttjandet av resurserna för det nationella vägledande programmet med 10 % för de nio länderna skedde enligt reglerna för den interna överenskommelsen. Kommissionen har alltid antagit att kommittén för EUF automatiskt informerades om detta vid presentationen av finansieringsförslagen. Efter revisionsrättens anmärkningar gavs det emellertid instruktioner för att allt överutnyttjande med 10 % från och med 1997 uttryckligen skall nämnas i det finansieringsförslag som underställs granskning av kommittén för EUF.

22.24 1) Med hänvisning till bestämmelserna i artikel 234 konstaterar revisionsrätten att, vad gäller teckning av andelar skall en ersättning som motsvarar 50 % av den utdelning som förmedlaren av lånetransaktionen erhåller återföras till EIB, vilket kan leda till att EIB kräver en räntesats på över 3 %.

Det bör i detta avseende understrykas att om det företag, där låntagaren i EIB har tecknat andelar, går i konkurs eller upphör med sin verksamhet är låntagaren befriad från att återbetala den del som motsvarar det lån som utverkats av EIB. Det betyder att unionens medlemsstater helt och hållet påtar sig risken för denna typ av transaktion. Det är därför rimligt att medlemsstater i gengäld återfår en del av vinsten om transaktionen är lönsam, eftersom de påtar sig en växelkursrisk.

2) Med hänvisning till artikel 233 konstaterar revisionsrätten att det i finansieringskontrakten inte föreskrivs att hela den förtjänst som tillfaller förmedlaren av lånetransaktionen skall användas till utvecklingsändmål, efter att hänsyn har tagits till administrativa kostnader, valuta- och finansieringsrisker samt kostnaden för tekniskt bistånd.

Enligt dessa bestämmelser är förmedlarna av lånen i allmänhet antingen en AVS-stat eller en utvecklingsbank. I fall av förtjänst tillfaller den antingen utvecklingsstatens budget eller utgör den resurser för förmedlaren, vilka denne använder för sin normala låneverksamhet. Andan i denna artikel respekteras alltså. Det kan för övrigt tilläggas att vinstmarginalen har fastslagits av EIB på ett sådant sätt att förmedlaren kan bestrida dessa kostnader. Slutligen väger växelkursriskerna ofta tungt på vinstmarginalen i AVS-länderna, vilkas valuta minskar i värde mer eller mindre kraftigt eller snabbt.

3) För att efterkomma en pressande begäran från vissa av sina låntagare har banken beviljat finansiering till variabel räntesats uttryckt i en valuta. I detta fall omöjliggörs enligt bestämmelserna i artikel 235 b i fiansieringsöverenskommelsen behållandet av räntesatsen för det räntetak som är fastställt för av låntagaren undertecknade lån till den i ecu uttryckta referenssatsen och bestämmelserna om fastställandet av räntesatssubventioner vid tidpunkten för undertecknandet.

Betalningarna

Väsentliga felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet

22.27 Se svaret till punkt 22.20.

22.28 1) I det ena fallet fattades beslutet om en utbetalning av den andra tranchen till strukturanpassning på grundval av två undersökningar av villkoren för de utbetalningar som effektuerats. Den ena utfördes av en revisionsbyrå (januari 1996) och den andra av kommissionens tjänstegrenar (juni 1996).

I det andra fallet borde finansieringsöverenskommelsen verkligen ha ingåtts innan anbudet lades ut. Det hade tagits hänsyn till vilken typ av anslag som det rörde sig om och finansieringsöverenskommelsens mål men dessa anpassades till de verkliga behov som bekräftats av den nationella tillståndsmyndigheten inom finansieringsöverenskommelsens budget.

2) Kommissionen anser att kontrakten för tekniskt bistånd (offentligt arbete) är avtal som genomförs i trancher. Genomförandet av var och en av dessa godkänns av byggherren allt eftersom fakturorna för de presterade arbetstimmarna betalas. Ett innehållande av ett garantibelopp skulle här stå i strid med byggherrens slutliga mottagandet av trancher för utfört arbete. Det skulle till och med vara svårt för byggherren att kvarhålla ett belopp som en garanti för bristfälligt genomförande av kontraktet, då han har godtagit tjänsterna allt eftersom de har utförts.

Därför har kommissionen godtagit att AVS-landets förvaltning förhandlar om särskilda villkor som avviker från de allmänna villkoren eller utanordning till 100 % av värdet av det utförda arbetet till betalning. I tre fall är inte de allmänna villkoren i kommissionens beslut nr 3/90 tillämpliga, i fyra fall (27 720,60 ecu) avviker de särskilda villkoren från de allmänna och i nio fall (48 217,23 ecu) har 100 % av värdet av de utförda arbetena utanordnats.

Kommissionen delar revisionsrättens uppfattning om ett fall där 6 700 ecu av ett förskott skulle ha inkasserats från och med den första delutbetalningen och inte senare.

3) Eftersom det rörde sig om en kostnadsberäkning för programmet, gjordes den i lokal valuta. Det utbetalda beloppet uttrycktes däremot i ecu och därför överskreds beloppet för kostnadsberäkningen, vilken hade gjorts i nationell valuta. Det som betalats ut i överskott har drivits in, antingen i samband med den följande kostnadsberäkningen eller i samband med återbetalning av förskottet.

Formella felaktigheter i fråga om laglighet/korrekthet

22.30 a) I samband med två AVS-länder där bidragen till strukturanpassning har överförts till deras konton på banker i New York, erkänner kommissionen att den inte fullt ut har tillämpat bestämmelserna i artikel 250.3 i Lomékonventionen. Detta gjordes emellertid frivilligt och gemensamt av finansieringsöverkommelsens signatärer som är angelägna om en sund ekonomisk förvaltning, eftersom den strikta tillämpningen av den nämnda artikeln skulle ha fått negativa följder (brist på insyn och effektivitet) för förvaltningen av dessa regeringars valuta och växelkursreserver.

b) Ett fall gällde utbetalning av strukturanpassningsstöd enligt principerna i den samförståndsförklaring ("Memorandum of Understanding") som gäller mellan kommissionen och regeringen. Denna förklaring hade efter sitt slutdatum förlängts genom en tyst överenskommelse mellan de båda parterna.

c) I ett fall försenades utbetalningen av den enda tranchen inom stödprogrammet för strukturanpassning tills den berörda regeringen och internationella valutafonden slöt ett avtal om det andra året för underlättandet av en förstärkt strukturanpassning. Utbetalningen skedde alltså först när villkoren för programmet hade uppfyllts. Tidsföljden i de beslut som tagits av kommissionen och internationella valutafonden bevisar att ingenting onormalt har skett under återbetalningsförfarandet. Kommissionens beslut fattades för övrigt parallellt och i överensstämmelse med internationella valutafondens och kommissionens tjänstegrenar var i stånd att senarelägga den faktiska utbetalningen av tranchen till tidpunkten för internationella valutafondens formella beslut. Således tvivlade aldrig kommissionens tjänstegrenar på resultatet av detta beslut.

d) I ett fall rörde inte de förändringar som infördes i enlighet med finansieringskonventionen av år 1994 alla programmets villkor utan endast beskattningen och bestämmelserna för dokumentation av import och inrättandet av motpartsfonder (under tiden har växelsystemet i det berörda landet ändrats betydligt). Vad gäller rent tekniska anpassningar (i landet) bedömdes hänvändelse till EUF-kommittén inte vara nödvändigt.

e) I ett fall fattades beslutet om utbetalning av den första tranchen till strukturanpassning på grundval av respekt för utbetalningsvillkoren i finansieringskonventionen. Denna bedömning gjordes av kommissionens tjänstegrenar i juni 1996.

f) I ett fall användes den extra tranchen till stöd för strukturanpassning, vilken var föremål för en ökning av finansieringskonventionen mellan kommissionen och regeringen, specifikt som stöd till budgeten och reformer inom sjukvårdssektorn. Eftersom det gällde en extra tranch som endast inriktas på sjukvården har granskningen av villkoren för utbetalningen endast inriktats på åtaganden som gjorts av regeringen inom denna sektor. Uppföljningen av makroekonomiska och sektoriella aspekter på andra områden än sjukvården garanteras inom ramen för det ordinarie genomförandet av programmet.

22.31 a) I ett fall borde ett påskyndat anbudsförfarande ha använts i enlighet med finansieringsöverenskommelsen. Till följd av att byggherren missförstått anbudsförfarandet, inlämnades ett begränsat anbud som följdes av en omedelbar överenskommelse. Med hänsyn till beloppet, borde ett begränsat anbudsförfarande ha förutsetts redan i finansieringsöverenskommelsen.

b) I två fall erkänner kommissionen att förskotten betalades ut utan bankgaranti. I det första fallet ansåg förvaltnings- och finanstjänsterna att betalningen hade effektuerats sex månader efter att kontraktet inletts och att det inte rörde sig om något förskott utan om en första utbetalning för utförda tjänster.

c) I två fall där en utbetalning effektuerades på ett annat bankkonto än det som anges i kontraktet, framgår det av utbetalningsordern till vilket bankkonto som utbetalningen har effektuerats. Denna order upprättades och undertecknades av den nationelle utanordnaren och delegationschefen. Således har parterna i kostnadsberäkningen för programmet formellt (skriftligt) godtagit detta byte av konto. I det andra fallet bekräftades bankkontot i programmets femte reviderade kostnadsberäkning.

ANDRA IAKTTAGELSER

Iakttagelser avseende övrig redovisad information

22.33 Kommissionen anser att presentationen av utbetalningar till Stabex och strukturanpassningar följer de rättsliga reglerna på området. Enligt Lomékonventionen måste inte utnyttjandet av stöd som hänför sig till AVS-staterna efter överföringen till posten för strukturanpassning eller Stabex anges i EUF:s räkenskaper.

Kommissionen gav redan inom ramen för den särskilda rapporten om stöd i samband med revisionsförklaringen 1994 (punkterna 3.40 till 3.42) detaljerade förklaringar i detta avseende. Kommissionen vill emellertid bekräfta att det rör sig om stöd till betalningsbalansen:

- Det slutgiltiga utnyttjandet av dessa medel utgörs av utbetalningen av medel till mottagarlandet.

- Överföringarna är slutgiltiga.

- De medel som deponerats på ecu-kontona i Europa och stödmedlen är mottagarlandets egendom.

Av angelägenhet om insyn och trots att inga normerande krav föreligger, offentliggör kommissionen i årsredovisningen tabeller som visar i vilken omfattning innestående medel som deponerats i Europa och stödmedel utnyttjas (sidorna 78 till 97 i årsredovisningen 1996).

22.34. Skillnaden mellan sifferuppgifterna förklaras av följande skäl:

- Alla delegationer hade ännu inte svarat vid avslutandet av kontona.

- Det kan finnas kompletterande transaktioner på grund av att kommissionen (november) och revisionsrätten (april/maj under kommande år) inte tillämpar samma frågeperiod och att dagen för kontoutdragen således inte systematiskt överensstämmer.

- Revisionsrätten kan ha använt en annan sats än den som tillämpades av kommissionen den 31 december för att utvärdera stödmedlen i ecu.

22.35 Kommissionen lade i själva verket fram sina samlade sifferuppgifter angående EUF och den allmänna budgeten i sina kommentarer till årsredovisningen. Den kommer att vinnlägga sig om att göra en åtskillnad mellan dessa båda finansieringskällor i kommande årsredovisningar.

22.36 Kommissionen är beredd att lämna sådana upplysningar i kommande årsredovisningar.

Förvaltning av bankkonton avseende Stabex

22.37 22.38 Tidigare var situationen för de räntor som hänför sig till Stabex-anslaget för sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden oklar.

Fram till öppnandet av specialkontot tillskrevs Stabex nämligen räntor endast i beräkningarna. På grund av att saldona på kommissionens konton ligger kvar på en mycket låg nivå, fanns det dessutom inte tillräckligt med räntemedel för att leva upp till resultaten av beräkningarna. För att lösa dessa problem förblev Stabex-kontot oavslutat. Det stämmer att banken tillämpade sina allmänna villkor på detta konto.

När man är säker på att erhålla bidrag för Stabex och utgifterna inom den åttonde EUF har planerats, kommer ett anbudsförfarande att inledas för att förnya kontraktets villkor. Vid detta tillfälle kommer särskild uppmärksamhet att riktas mot transaktionskostnader och en ökad insyn i transaktionerna kommer att krävas.

22.39 22.41 Vad gäller bokföringskontrollen, garanterar kommissionen att den förfogar över den nödvändiga dokumentationen. Det är riktigt att den berörda banken, till följd av de tyska bestämmelserna, föredrog att överföra större delen av sina medel till sina konton i Luxemburg.

22.42 Det är riktigt att förlikningsförfarandena inte var standardiserade på ett perfekt sätt, vilket förklarar de fel som upptäcktes i fem banker (bland det hundratal som förvaltas av den berörda tjänstegrenen). Dessa fel rättades genast till. För att nå en lösning på detta problem och för att följa revisionsrättens rekommendationer, kommer standardiseringen av arbetena att utföras med hänsyn till de införda förbättringarna av förfarandena men också till en förstärkt kontroll av alla ärenden som behandlas av enheten.

Villkoren för arbetsprogram och kontrakt om utförandet av direkt arbete

22.44 och 22.45 Förvaltningen av offentliga kontrakt (kostnadsberäkningen för programmet), som utnyttjas på alltmer spridda områden till följd av ett större deltagande av stödmottagare och i förvaltningen av dessa (bland annat mikroprojekt, decentraliserat samarbete och sjukvårdsprojekt), är föremål för särskild uppmärksamhet från kommissionens sida. Således har riktlinjer givits i instruktionskompendiet och en praktisk vägledning har framställts för spridning under sista kvartalet 1997.

De offentliga kontrakt som utförs av AVS-staten i offentlig regi är inte underkastade de allmänna bestämmelserna (rådets beslut nr 3/90). Innan kommissionen godkänner dessa kontrakt kräver den att AVS-staten skall följa vissa bestämmelser. Tillämpningen av dessa bestämmelser bör undersökas fall för fall och dispens från dessa bestämmelser ges av styrelsen vid prövningen av utkastet till en kostnadsberäkning för programmet.

Det skall noteras att en praxis som för tillfället godtas består i att definiera de ekonomiska och administrativa villkoren för förvaltningen av kontrakten i den första kostnadsberäkningen för programmet för att sedan inte ta upp dem i följande beräkningar.

Transaktioner som förvaltats av EIB

22.46 Kommissionen gav redan inom ramen för den särskilda rapporten om stöd till revisionsförklaringen 1995 (punkt 3.69) detaljerade förklaringar i detta avseende. Kommissionen vill emellertid bekräfta följande:

- Lomékonventionen överlåter ansvaret för förvaltningen av räntesubventioner och riskkapital till EIB (artikel 1.2 finansprotokollet till Lomé IV). Denna rättsliga bestämmelse citeras i artikel 10.2 i den interna överenskommelsen: "(...) riskkapitalet och de räntesubventioner som finansieras med medel ur fonden förvaltas av banken för gemenskapens räkning (...)".

- EIB agerar inte på uppdrag av Kommissionen utan på uppdrag av gemenskapen.

- I enlighet med konventionen, den interna överenskommelsen och budgetförordningen tar EIB på sig ansvaret för utvärderingen av de räntesubventioner som låntagarna kommer att få åtnjuta. I dessa texter föreskrivs det inte att kommissionen skall granska EIB:s kalkyler. Exaktheten i beräkningen garanteras inom de interna och externa kontrollförfaranden som vidtas av EIB under dess eget ansvar.

AVS-staternas bankkonton för Stabex-överföringar

22.47 22.48 Kommissionen noterar revisionsrättens iakttagelser och skall sända en påminnelse till de berörda tjänstegrenarna.

Kontraktsvillkor för prisvariationer vid kontrakt avseende entreprenader

22.49 22.51 Det är omöjligt att kontrollera de grundavgifter som tillämpades av anbudsgivaren i hans anbud. Därför håller kommissionen med om att i de fall där kontraktets bestämmelse om priskontroll inte stöder sig på offentliggjorda prisuppgifter, på grund av att sådana inte existerar, är det nödvändigt att förvaltningen vid tidpunkten för anbudet upprättar en förteckning över grundpriser som kan tillämpas på kontraktet. Detta är nödvändigt för att säkerställa rättvis konkurrens och se till att det finns en överenskommen rimlig grund för varje prisändring som kan tänkas äga rum vid senare tillfälle.

>Plats för tabell>

BILAGA II Finansiella upplysningar om den allmänna budgeten, Europeiska unionens balansräkning och Europeiska utvecklingsfonden

Inledande anmärkningar

1. Källor

De finansiella upplysningarna i denna bilaga har hämtats från Europeiska gemenskapernas och Europeiska utvecklingsfondens inkomst- och utgiftsredovisning och balansräkning (624) samt från andra årsredovisningshandlingar från kommissionen. Den geografiska fördelningen är gjord i överensstämmelse med landskoderna i Sincom-systemet.

2. Valutaenhet

Alla belopp uttrycks i miljoner ecu, avrundade till en decimal. Avrundning har gjorts av varje exakt värde och inte av summan av avrundade värden.

3. Kontoplan

När revisionsrätten presenterar historiska data används, för varje budgetår, den kontoplan som motsvarar budgetåret i fråga. 1988 inträffade en betydande förändring i kontoplanen jämfört med de föregående budgetåren. Från och med detta budgetår redovisas kostnader som uppstår i samband med uppbörd av egna medel inte längre som utgifter, utan som negativa inkomster. 1991 ändrades kontoplanen för utgifter betydligt, kommissionens anslag delades upp i underavsnitt för att anpassa kontoplanen till de rubriker som används i de fleråriga budgetplanerna. Hänsyn måste tas till detta vid jämförelser mellan budgetåren.

4. Förkortningar och symboler

EG Europeiska gemenskapen (gemenskaperna)

EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen

EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen

Euratom Europeiska atomenergigemenskapen

EFTA Europeiska frihandelssammanslutningen

BNI Bruttonationalinkomst

Moms Mervärdesskatt

ATS Österrikisk schilling

BEF Belgisk franc

DEM Tysk mark

DKK Dansk krona

ESP Spansk peseta

FIM Finsk mark

FRF Fransk franc

GBP Pund sterling

GRD Grekisk drakma

IEP Irländskt pund

ITL Italiensk lira

LUF Luxemburgsk franc

NLG Nederländsk florin

PTE Portugisisk escudo

SEK Svensk krona

u.a. Beräkningsenhet (till 1977)

EUA Europeisk beräkningsenhet (från 1978 till 1980)

ecu European Currency Unit (från 1 januari 1981)

milj. ecu Miljoner ecu

DA Differentierade anslag

IDA Icke-differentierade anslag

ÅB Åtagandebemyndiganden

BB Betalningsbemyndiganden

BFÅ Bemyndiganden för åtaganden

BFB Bemyndiganden för betalningar

B Belgien

DK Danmark

D Tyskland

EL Grekland

E Spanien

F Frankrike

IRL Irland

I Italien

L Luxemburg

NL Nederländerna

A Österrike

P Portugal

FIN Finland

S Sverige

UK Förenade kungariket

EU-15 Samtliga 15 medlemsstater i Europeiska gemenskapen

f.d. DDR Före detta Tyska demokratiska republiken

EUF Europeiska utvecklingsfonden

MK Före detta jugoslaviska republiken Makedonien

AVS Länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet som undertecknat Lomékonventionen

ULT Utomeuropeiska länder och territorier

DOM Franska utomeuropeiska departement

Stabex System för stabilisering av exportinkomster

Sysmin System för stabilisering av exportinkomster inom gruvsektorn

BF Budgetförordningen av den 21 december 1977 (se även förordet på sidan 2)

EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning

A Budgetavsnitt

UA Budgetunderavsnitt

AVD Budgetavdelning

K Budgetkapitel

0,0 Data mellan 0 och 0,05

- Uppgift saknas

% Procent

GI Grafisk illustration till vilken hänvisas i andra grafiska illustrationer (t.ex. GI IX)

SAMMANFATTNING

Första delen: Den allmänna budgeten och balansräkningen

1. Grundläggande information om den allmänna budgeten

2. Den allmänna budgeten och balansräkningen för budgetåret 1996 och budgetens genomförande under budgetåret 1996

GI I 1996 års allmänna budget - beräknade inkomster

GI II 1996 års allmänna budget - beräknade utgifter - bemyndiganden för betalningar

GI III 1996 års allmänna budget - bemyndiganden för åtaganden

GI IV Beräknade och faktiska inkomster 1996

GI V Beräknade och faktiska egna medel 1996 per medlemsstat

GI VI Faktiska egna medel 1996

GI VII Disponibla bemyndiganden för åtaganden 1996 och deras användning per område och institution

GI VIII Disponibla bemyndiganden för betalningar 1996 och deras användning per område och institution

GI IX Budgetplanen: disponibla bemyndiganden för åtaganden i 1996 års budget och deras genomförande; totala disponibla bemyndiganden för betalningar i 1996 års budget och deras genomförande

GI X Effektuerade betalningar under 1996 per område

GI XI Effektuerade betalningar under 1996 i varje medlemsstat

GI XII EUGFJ, garantisektionen - effektuerade betalningar 1996 per sektor

GI XIII EUGFJ, garantisektionen - effektuerade betalningar 1996 per sektor och i varje medlemsstat

GI XIV Strukturfonderna: ingångna åtaganden och effektuerade betalningar 1996 i varje medlemsstat

GI XV Strukturella ögärder och fiske (underavsnitt B2): ingångna åtaganden och effektuerade betalningar under 1996 i varje medlemsstat och mål

GI XVI Bistånd till länderna i Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna (f.d. Sovjetunionen): Phare- och Tacis-programmen

GI XVII Konsoliderad inkomst- och utgiftsredovisning samt fastställande av saldot för budgetåret 1996

GI XVIII Sammanfattning av Europeiska unionens konsoliderade balansräkning per den 31 december 1996

3. Historiska data avseende genomförandet av den allmänna budgeten (1992 1996)

GI XIX Faktiska egna medel per medlemsstat (1992 1996)

GI XX Utveckling och användning av bemyndigandena för betalningar under perioden 1992 1996 per område

GI XXI Utnyttjandegrad för bemyndigandena för betalningar från 1992 till 1996 per område

GI XXII Årliga betalningar under perioden 1992 1996 per område och institution

Andra delen: Europeiska utvecklingsfonden (EUF)

1. Grundläggande information om EUF (Ställningen per den 31.12.1996)

GI XXIII 6:e EUF: tilldelning, finansiering, fördelning av biståndet, total användning

GI XXIV 7:e EUF: tilldelning, finansiering, fördelning av biståndet, total användning

GI XXV 6:e och 7:e EUF - biståndets användning per ekonomiskt område (ställning per den 31 december 1996)

GI XXVI De sju EUF - de årliga betalningarnas utveckling (1960 1996)

Första delen - Den allmänna budgeten och balansräkningen

1. Grundläggande information om den allmänna budgeten

1.1 Den allmänna budgetens ursprung

Den allmänna budgeten inrättades i "Fusionsfördraget"(625) (artikel 20), och ersatte den 1 januari 1968 de tre separata EG-budgetarna som fanns före detta datum: EKSG:s administrativa budget, EEG:s budget och Euratoms driftsbudget. Euratoms forsknings- och investeringsbudget infördes i den allmänna budgeten från 1971 genom Luxemburgfördraget (626) (artikel 10).

1.2 Rättslig grund

Den allmänna budgeten följer de finansiella bestämmelserna i Parisfördraget(627) (artikel 78 EKSG) och Romfördraget(628)(629) (artiklarna 199 till 209 EEG och artiklarna 171 till 183 Euratom) samt budgetförordningarna (630).

1.3 De viktigaste budgetprinciperna som fastställs i fördragen och budgetförordningen

Alla gemenskapens inkomst- och utgiftsposter skall ingå i en enda budget (enhetsprincipen). Inkomster skall användas utan åtskillnad för att finansiera alla utgifter och skall, liksom utgifterna, i sin helhet föras in i budgeten och följaktligen i räkenskaperna utan kvittning mellan poster (universalitetsprincipen). Anslagen skall specificeras efter slag eller avsett ändamål (specificeringsprincipen). Budgeten godkänns för endast ett budgetår (principen om ettårsbudget). Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra (balansprincipen). Det finns några undantag från dessa allmänna principer.

1.4 Den allmänna budgetens innehåll och struktur

Budgeten består av en "allmän inkomstberäkning" och en "inkomst- och utgiftsberäkning", som i sin tur är uppdelad i sex avsnitt: (I) Parlamentet, (II) Rådet, (III) Kommissionen (631), (IV) Domstolen, (V) Revisionsrätten, (VI) Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Inom varje avsnitt klassificeras inkomst- och utgiftsposter under budgetrubriker (Avdelningar, kapitel, artiklar och, vid behov, punkter) i enlighet med slag eller användningsområde.

1.5 Valutaenhet i den allmänna budgeten

Budgeten upprättas och genomförs i ecu. Ecun är en enhet som beräknas på basis av en korg av nationella valutor. Efter justeringen i september 1989 bestäms valutakorgen av följande värden: 1 ecu = BEF 3,301 + DEM 0,6242 + DKK 0,1976 + ESP 6,885 + FRF 1,332 + GBP 0,08784 + GRD 1,440 + IEP 0,008552 + ITL 151,8 + LUF 0,130 + NLG 0,2198 + PTE 1,393.

Omräkningskurserna av ecu till de nationella valutorna var per den 31 december 1996 följande: 1 ecu = ATS 13,6965 = BEF 40,1021 = DEM 1,94653 = DKK 7,44655 = ESP 164,167 = FIM 5,81640 = FRF 6,56193 = GBP 0,737273 = GRD 309,502 = IEP 0,745342 = ITL 1 913,72 = LUF 40,1021 = NLG 2,18472 = PTE 195,968 = SEK 8,6280.

1.6 Finansiering av den allmänna budgeten (budgetinkomster)

Den allmänna budgeten finansieras huvudsakligen av gemenskapens egna medel: jordbruksavgifter, socker- och isoglukosavgifter, tullar, egna medel från mervärdesskatt och egna medel beräknade på grundval av BNI. För mer detaljerad information, se gällande bestämmelser(632) .

Utöver de egna medlen finns det också andra, mindre betydelsefulla inkomster (se grafisk illustration IV).

1.7 Anslagens art

I den allmänna budgeten skiljer man på följande slag av anslag för att täcka de beräknade utgifterna:

a) Differentierade anslag (DA) används för att finansiera fleråriga åtgärder på vissa områden. De omfattar åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden:

- Åtagandebemyndiganden (ÅB) gör det möjligt att ingå rättsliga åtaganden under budgetåret för åtgärder vars genomförande sträcker sig över flera budgetår.

- Betalningsbemyndiganden (BB) täcker utgifter från åtaganden som gjorts under budgetåret och/eller under de föregående budgetåren.

b) Icke-differentierade anslag (IDA) täcker, för budgetåret, åtaganden och betalningar av utgifter som avser årets verksamhet.

Det är därför viktigt att beräkna följande två summor för samma budgetår:

a) Totalsumman för bemyndiganden för åtaganden (BFÅ)(633) = icke-differentierade anslag (IDA) + åtagandebemyndiganden (ÅB) (634).

b) Totalsumman för bemyndiganden för betalningar (BFB) (635) = icke-differentierade anslag (IDA) + betalningsbemyndiganden (BB) (636).

Budgetinkomsterna avser att täcka totala bemyndiganden för betalningar. Åtagandebemyndiganden behöver inte täckas av inkomsterna.

Följande förenklade figur (med fiktiva belopp) visar vilken inverkan dessa olika typer av åtaganden har på varje budgetår.

>Hänvisning till film>

1.8 Genomförandet av den allmänna budgeten

1.8.1 Ansvaret för genomförandet

Kommissionen genomför budgeten på sitt eget ansvar i överensstämmelse med budgetförordningen och inom de beviljade anslagen. Kommissionen tilldelar de andra institutionerna de nödvändiga befogenheterna för genomförandet av de avsnitt i budgeten som berör dem (637). Budgetförordningen fastställer förfaranden för genomförandet och i synnerhet det ansvar som vilar på institutionernas utanordnare, räkenskapsförare, förskottsförvaltare och controllers (638). På vissa särskilda områden (EUGFJ-garanti, främst strukturfonderna) delas förvaltningen av gemenskapsmedlen med medlemsstaterna.

1.8.2 Inkomster

Beräknade inkomster tas upp i budgeten med förbehåll för ändringar i samband med tilläggs- och ändringsbudgetar.

Det budgetmässiga genomförandet av inkomsterna består av att fordringar konstateras och gemenskapernas inkomster uppbärs (egna medel och andra inkomster). Särskilda regler gäller härför (639).

Budgetårets faktiska inkomster definieras som summan av inkasserade medel från konstaterade fordringar för innevarande budgetår och inkasserade medel från fordringar som avser tidigare budgetår.

1.8.3 Utgifter

De beräknade utgifterna tas upp i budgeten. Det budgetmässiga genomförandet av utgifterna, dvs. utvecklingen och användandet av anslagen, kan sammanfattas på följande sätt:

a) bemyndiganden för åtaganden:

- Utvecklingen av anslagen: Samtliga bemyndiganden för åtaganden som är disponibla under ett budgetår utgörs av följande komponenter: ursprunglig budget (IDA + ÅB) + ändrings- och tilläggsbudgetar + ytterligare inkomster(640) + överföringar (641) + åtagandebemyndiganden som förts över från det föregående budgetåret (642) + icke-automatiska överföringar (643) från det föregående budgetåret (IDA för vilka ännu inga åtaganden gjorts) + frigjorda åtagandebemyndiganden från föregående budgetår som gjorts disponibla igen (644) + återbetalningar av förskott som kan användas på nytt (645).

- Användande av anslagen: De slutliga bemyndigandena för åtaganden är tillgängliga under budgetåret för att utnyttjas i form av gjorda åtaganden (utnyttjade bemyndiganden för åtaganden = summan av gjorda åtaganden)

- Överföringar av anslag från ett budgetår till nästa budgetår: icke-differentierade anslag för budgetåret för vilka inget åtagande har gjorts kan föras över icke-automatiskt till nästa budgetår, efter den budgetansvariga myndighetens godkännande (646). Ej utnyttjade åtagandebemyndiganden för budgetåret kan av kommissionen överföras till påföljande budgetår (647). Då det gäller utgifter som görs för tredje part, kan överföringar upprepas.

- Anslag som förfaller: saldot förfaller.

b) Bemyndiganden för betalningar:

- Utvecklingen av anslagen: Samtliga bemyndiganden för betalningar som är disponibla under ett budgetår utgörs av följande komponenter: ursprunglig budget (IDA och BB) + tilläggs- och ändringsbudgetar + ytterligare inkomster (648) + överföringar (649) + anslag som överförts från det föregående budgetåret genom automatiska överföringar (650) eller icke-automatiska överföringar (651) + återbetalningar av förskott som kan användas på nytt (652).

- Användande av anslagen: Bemyndigandena för betalningar är tillgängliga under budgetåret för att användas som betalningar (utnyttjade bemyndiganden för betalningar = summan av betalningar som gjorts från budgetårets anslag).

- Överföringar av anslag från ett budgetår till nästa budgetår: anslag som inte utnyttjats under budgetåret kan föras över till nästa budgetår som automatiska(653) eller icke-automatiska(654) överföringar. Då det gäller utgifter som görs för tredje part, kan överföringar upprepas.

- Anslag som förfaller: saldot förfaller.

Beträffande faktiska utgifter skiljer man mellan följande:

- Faktiska utgifter under ett budgetår = samtliga betalningar som gjorts under budgetåret = betalningar från bemyndiganden för betalningar för budgetåret + betalningar från bemyndiganden för betalningar som överförts från föregående budgetår.

- Faktiska utgifter som belastar ett budgetår = utgifter som belastar den konsoliderade inkomst- och utgiftsredovisningen (se punkt 1.8.4.) = betalningar från bemyndiganden för betalningar för budgetåret + bemyndiganden för betalningar för budgetåret som överförts till följande budgetår.

1.8.4 Den konsoliderade inkomst- och utgiftsredovisningen och budgetårets saldo

När varje budgetår avslutats upprättas den konsoliderade inkomst- och utgiftsredovisningen. Årets saldo som skall föras in i budgeten för nästa budgetår via en ändringsbudget fastställs (655) (se grafisk illustration XVII).

1.9 Framläggande av räkenskaperna

Räkenskaperna för ett visst budgetår överlämnas senast den 1 maj följande år till parlamentet, rådet och revisionsrätten. Räkenskaperna omfattar en inkomst- och utgiftsredovisning och en balansräkning, samt en analys av den ekonomiska förvaltningen (656).

1.10 Extern revision

Från och med 1977 har Europeiska gemenskapernas revisionsrätt granskat den allmänna budgeten (657). Revisionsrätten granskar alla inkomst- och utgiftskonton i den allmänna budgeten. Den skall förse Europaparlamentet och rådet med en revisionsförklaring beträffande räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Den kontrollerar också att inkomsterna och utgifterna är lagliga och korrekta samt att den ekonomiska förvaltningen varit sund. Dessa granskningar får göras innan det ifrågavarande budgetåret avslutats. Revisionen utförs på grundval av bokföringsmaterial och, när så är nödvändigt, på platsen i gemenskapernas institutioner och i medlemsstaterna. Revisionsrätten upprättar en årsrapport för varje budgetår och kan också när som helst framföra sina iakttagelser i särskilda frågor samt yttra sig på begäran av en av gemenskapernas institutioner.

1.11 Ansvarsfrihet och uppföljning

Från och med 1977 gäller följande bestämmelser (658): Parlamentet beviljar, på rådets rekommendation före den 30 april andra året efter budgetåret i fråga, kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten. För att kunna göra detta går rådet och parlamentet igenom räkenskaperna som kommissionen lagt fram, samt revisionsrättens årsrapport. Institutionerna måste vidta nödvändiga åtgärder till följd av kommentarerna i besluten om beviljande av ansvarsfrihet och rapportera om vidtagna åtgärder (659).

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

Andra delen - Europeiska utvecklingsfonden (EUF)

1. Grundläggande information om EUF (ställningen per den 31.12.1996)

1.1 De fem första EUF

Grundläggande information och detaljerade finansiella uppgifter för de tre första EUF gavs senast i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1980, för fjärde EUF i årsrapporten för budgetåret 1986 och för femte EUF i årsrapporten för budgetåret 1990. Endast några mindre belopp som överförts till sjätte EUF har ännu inte reglerats för fjärde EUF. En sammanställning över de betalningar som effektuerats för de fem första EUF återfinns i grafisk illustration XXVI.

1.2 Sjätte och sjunde EUF

1.2.1 Rättsliga bestämmelser

a) Rättslig grund avseende AVS-staterna:

- 6:e EUF: tredje AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 8 december 1984 (Lomé III),

- 7:e EUF: fjärde AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 15 december 1989 (Lomé IV).

b) Rättslig grund avseende ULT:

- 6:e EUF: rådets beslut 86/283/EEG av den 30 juni 1986,

- 7:e EUF: rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991.

c) Inrättande av EUF:

- 6:e EUF: den inbördes överenskommelsen av den 19 februari 1985,

- 7:e EUF: den inbördes överenskommelsen av den 16 juli 1990.

d) Budgetförordningar:

- 6:e EUF: budgetförordning 86/548/EEG av den 11 november 1986,

- 7:e EUF: budgetförordning 91/491/EEG av den 29 juli 1991.

1.2.2 Tilldelning, finansiering, fördelning och slag av bistånd

EUF:s anslagstilldelning efter rådets ändringar(660) (661) var som följer:

- 6:e EUF: 7 919,7 miljoner ecu,

- 7:e EUF: 11 816,3 miljoner ecu.

Finansieringen av EUF ombesörjs av Europeiska gemenskapens medlemsstater enligt fördelningsnycklarna i de inbördes överenskommelserna (se även de grafiska illustrationerna XXIII och XXIV).

De inbördes överenskommelserna ovan föreskriver att EUF:s tilldelningar skall fördelas dels mellan AVS-staterna och de utomeuropeiska länderna och territorierna, dels mellan bistånd, särskilda lån, riskkapital, Stabex(662) och Sysmin(663).

En del av stödtilldelningen öronmärks för särskilt stöd, åtgärder inom ramen för strukturanpassningsstödet och räntesubventioner för lån från Europeiska investeringsbanken. Återstoden av tilldelningen av stöd och särskilda lån fördelas mellan mottagarländerna, med undantag för de belopp som är avsedda för regionala projekt, för administrativa utgifter och för en reserv. De belopp som på detta vis tilldelas mottagarländerna - de kallas när det gäller AVS-staterna vägledande program - används för att finansiera de fastställda åtgärderna.

1.2.3 Valutaenhet

Inom ramen för EUF uttrycks beloppen i ecu. Vid omräkning till ecu av tidigare valutaenheter gäller att 1 beräkningsenhet (u.a.) = 1 europeisk beräkningsenhet (EUA) = 1 ecu.

1.2.4 Datum för ikraftträdande

- 6:e EUF: 1 maj 1986,

- 7:e EUF: 1 september 1991.

1.2.5 Finansiellt genomförande

Kommissionen upprättar en översikt över yrkanden om bidrag, vilka i princip skall betalas varje kvartal av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen. Användningen av EUF:s medel delas upp i tre steg i bokföringen: (I) finansieringsbeslut, (II) undertecknande av avtal och kontrakt för de anslag som delegerats till de nationella utanordnarna, (III) utanordning av betalningar till leverantörerna.

1.2.6 Extern kontroll

Revisionsrätten utövar den externa kontrollen av EUF i enlighet med fördraget.

1.2.7 Myndighet som beviljar ansvarsfrihet

Europaparlamentet beviljar på rådets rekommendation ansvarsfrihet för den finansiella förvaltningen av EUF (i enlighet med de inbördes överenskommelserna).

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

(1*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 37.

(2)Traditionella egna medel netto (13 583,6 miljoner ecu) + uppbördskostnader (1 509,3 miljoner ecu) = traditionella egna medel brutto (15 092,9 miljoner ecu).

(3)Egna momsmedel (36 535 miljoner ecu) = budgetårets egna momsmedel (35 676,8 miljoner ecu) + saldon och justeringar från tidigare budgetår (858,2 miljoner ecu).

(4)BNI-medel (21 058 miljoner ecu) = budgetårets BNI-medel (21 085 miljoner ecu) + saldon och justeringar från tidigare budgetår ( P27 miljoner ecu).

(5)EGT nr C 330, 15.12.1992, punkterna 1.37 1.54.

(6)EGT nr C 309, 16.11.1993, punkterna 1.105 1.128.

(7)EGT nr C 327, 24.11.1994, punkterna 1.3 1.38.

(8)EGT nr C 303, 14.11.1995, punkterna 1.4 1.89.

(9)EGT nr C 340, 12.11.1996, punkterna 1.5 1.63.

(10)Artikel 218.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1).

(11)Artikel 218.3 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(12)Belgien, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Nederländerna och Förenade kungariket.

(13)Artikel 256 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (EGT nr L 253, 11.10.1993, s. 1) samt artikel 258 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(14)Svar av den 3 juni 1992 från tullmyndigheterna i Förenade kungariket på revisionsrättens revisionsresultat från den 13 mars 1992. Revisionsrättens revisionsbesök ägde rum den 13 20 januari 1992.

(15)Svar av den 25 oktober 1996 från tullmyndigheterna i Förenade kungariket på revisionsrättens revisionsresultat från den 18 augusti 1996. Revisionsrättens revisionsbesök ägde rum den 24 april till den 10 maj 1996.

(16)Med en periodvis sammanställning avses en tulldeklaration som lämnas in i slutet av en bestämd tidsperiod, där ett totalbelopp anges för alla importvaror som övergått till fri omsättning under perioden. Artiklarna 218 och 219 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(17)Förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 (EGT nr L 155, 7.6.1989, s. 1).

(18)Artikel 17.2 i förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89.

(19)Artikel 166 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(20)Artikel 801 och bilaga 108 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(21)Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien och Förenade kungariket.

(22)Artikel 840 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(23)Artikel 176 i förordning (EEG) nr 2913/92. Artiklarna 805 och 808 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(24)Artikel 168.4 i förordning (EEG) nr 2913/92 och artikel 804 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(25)Hamburg, Bremen, Bremerhaven, Pireus, Thessaloniki, Trieste, Cádiz och Tilbury.

(26)Artikel 50 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(27)Artikel 176.2 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(28)Artikel 176.1 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(29)Artiklarna 807 och 808 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(30)Artikel 170.1 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(31)Artiklarna 313.3 a och b i förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993.

(32)Artiklarna 313.3 b andra stycket och 447 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(33)Artiklarna 168.2 och 168.4 i förordning (EEG) nr 2913/92. Artikel 804 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(34)Artikel 447 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(35)EGT nr C 340, 12.11.1996, punkterna 1.17 1.38.

(36)Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna och Portugal.

(37)Denna siffra innefattar värdet av tillstånd som utfärdats i Luxemburg.

(38)Artikel 552 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(39)I allmänhet 300 000 eller 150 000 ecu för varor som återfinns på listan i bilaga 75 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(40)Artikel 648 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(41)Artikel 558 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(42)Artikel 559.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(43)Artikel 596.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(44)Artikel 597.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(45)En samlad uppgörelse betyder att alla importvaror som hänförs till förfarandet för aktiv förädling under en viss tidsperiod (en månad eller ett kvartal) anses ha ställts under detta förfarande i slutet av perioden (artikel 563 i förordning (EEG) nr 2454/93).

(46)Artikel 566.2 i förordning (EEG) nr 2454/93 och artikel 119 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(47)Artikel 569.3 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(48)Artikel 561.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(49)Domstolens dom i mål nr 103/96 bestyrker denna tolkning.

(50)Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket.

(51)Rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter samt om samarbete mellan de förra och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT nr L 144, 2.6.1991), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 945/87 av den 30 mars 1987 (EGT nr L 90, 2.4.1987).

(52)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 1.12 1.44 (EGT nr L 303, 14.11.1995).

(53)Artikel 221.3 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92.

(54)EGT nr C 303, 14.11.1995, s. 31.

(55)EGT nr C 260, 5.10.1995, s. 8.

(56)Kommissionens dokument nr XXI/1144/95.

(57)Rådets beslut av den 28 maj 1996 om uppbörd i efterhand av tullskuld (EGT nr C 170, 14.6.1996, s. 1).

(58)Artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 3281/94 av den 19 december 1994 (EGT nr L 348, 31.12.1994, s. 1).

(59)Gemenskapens besök i Israel den 22 maj till 6 juni 1995.

(60)Artikel 26 i Lomékonventionens första protokoll ger exportstaten en tidsfrist på högst 6 månader för att delge importstaten resultaten av en efterhandskontroll. Rådets och kommissionens beslut nr 400 av den 25 februari 1991 om den fjärde AVS EEG-konventionen (EGT nr L 229, 17.8.1991).

(61)Enligt artikel 25 i Lomékonventionens första protokoll skall AVS-staterna tillställa kommissionen avtryck av de stämplar som används. Kommissionen skall sända dem vidare till medlemsstaterna. Rådets och kommissionens beslut av den 25 februari 1991 om den fjärde AVS EEG-konventionen (EGT nr L 229, 17.8.1991).

(62)Artikel 147 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(63)Kommissionens förordning (EEG) nr 3798/90 av den 21 december 1990 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av espadriller med ursprung i Kina (EGT nr L 365, 28.12.1990). Rådets förordning (EEG) nr 1812/91 av den 24 juni 1991 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av espadriller med ursprung i Kina och om de slutgiltiga uttagen av den preliminära antidumpningstullen (EGT nr L 166, 28.6.1991).

(64)Artikel 6 i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 av den 11 juni 1980 om fastställande av genomförandebestämmelser för vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 om varors tullvärde (EGT nr L 154, 21.6.1980, s.14).

(65)Artikel 248 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(66)Meddelande AM 105/93 S2 (95) av den 27 juli 1995.

(67)Eurostat, statistik över utrikeshandeln.

(68)EGT nr L 90, 2.4.1987.

(69)Kommissionens förordning (EEG) nr 4062/88 av den 23 december 1988 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av videokassetter och videoband på spolar med ursprung i Sydkorea och Hongkong (EGT nr L 356, 24.12.1988). Rådets förordning (EEG) nr 1768/89 av den 19 juni 1989 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av videokassetter med ursprung i Sydkorea och Hongkong, om slutgiltigt uttag av preliminär tull och om avslutning av antidumpningsförfarandet beträffande import av videoband på spolar med ursprung i Sydkorea (EGT nr L 174, 22.6.1989). Kommissionens förordning (EEG) nr 1034/91 av den 23 april 1991 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av videoband i kassett med ursprung i Kina (EGT nr L 106, 26.4.1991). Rådets förordning (EEG) nr 3091/91 av den 21 oktober 1991 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av videoband i kassett med ursprung i Kina och om slutgiltigt uttag av preliminär tull (EGT nr L 293, 24.10.1991).

(70)Belgien, Spanien, Frankrike och Italien.

(71)Artikel 243.2 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(72)Brev nr 2087 av den 23 april 1996 från UCLAF till Subdirector General de Inspección, Departemento de Adunas e Impuestas Especiales (vicegeneraldirektoratet för tullkontroll under det spanska departementet för tull och indirekta skatter).

(73)EGT nr L 312, 23.13.1995, s. 1.

(74)För momsmedel gäller i synnerhet rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1533/89 av den 29 maj 1989 (EGT nr L 155, 7.6.1989) och för BNI-medel rådets direktiv nr 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 (EGT nr L 49, 21.2.1989).

(75)Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89.

(76)Artikel 33 i rådets budgetförordning av den 21 december 1977 (EGT nr L 356, 31.12.1977) och senare ändringar.

(77)Rådets direktiv nr 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977) och senare ändringar.

(78)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1988, punkterna 4.16 4.31, revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1989, punkterna 1.74 1.80, revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, punkterna 1.99 1.102 samt revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, punkterna 1.69 1.71.

(79)Resolutionerna för beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 1988, punkterna 15 och framåt (EGT nr L 174, 7.7.1990), för budgetåret 1989, punkterna 13 och framåt (EGT nr L 146, 11.6.1991) samt för budgetåret 1991, punkterna 28 och framåt (EGT nr L 155, 26.6.1993).

(80)Artikel 9 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 28 maj 1989 (EGT nr L 155, 7.6.1989).

(81)Artikel 6 i rådets direktiv nr 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 (EGT nr L 49, 21.2.1989).

(82)Förbättrade förfaranden för uppbörd av momsmedel och fastställande av kriterier för debitering av dröjsmålsräntor. Dokument SEK(91) 1985 slutlig av den 31 oktober 1991.

(83)Se artikel 9 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 för momsmedel och artikel 6 i direktiv nr 89/130/EEG, Euratom för BNI-medel.

(84)EGT nr L 175, 13.7.1996, s. 3.

(85)EGT nr L 155, 7.6.1989, s. 1.

(86)Se kommissionens svar på revisionsrättens årsrapport 1988 - EGT nr C 31, s. 265 266.

(87*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 59.

(88)EGT nr L 22, 29.1.1996.

(89)Rådets beslut 94/729/EG av den 31 oktober 1994 (EGT nr L 293, 12.11.1994).

(90)Rådets beslut 94/729/EG av den 31 oktober 1994 (EGT nr L 293, 12.11.1994).

(91)Kommissionens förordning (EG) nr 296/96 av den 16 februari 1996 (EGT nr L 39, 17.2.1996).

(92)KOM(91) 379 slutlig av den 18.10.1991.

(93*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 91.

(94)EGT nr C 313, 12.12.1990, punkt 4.3.58 ff.

(95)Internt dokument INF 22/92, punkt 5.3 ff. (Ej offentliggjort men tillgängligt för allmänheten hos revisionsrättens generalsekretariat. Rapporten har även sänts till Europaparlamentet.)

(96)Den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling och framtid, KOM(91) 258, 22 juli 1991, punkt 1 första strecksatsen, s. 3.

(97)Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12). Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21).

(98)Utvärdering av de finansiella konsekvenserna av beslutet om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken under budgetåren 1993 1997. Dok. GD VI/405/91 rev. 1, 8.7.1992.

(99)Rådet brukade fastställa två slag av institutionella priser: a) Interventionspris: interventionsorganen måste vid särskilda perioder under året köpa upp spannmål som de erbjuds och som uppfyller de erforderliga kvalitetskraven. Spannmålen köps upp till det aktuella interventionspriset. b) Riktpris: detta gäller endast som en riktlinje för marknadspriset och slopades från regleringsåret 1995/96. Införandet av en fast importavgift i stället för en rörlig importavgift gjorde att riktpriset inte längre var relevant. Den faktiska garantin lämnades och lämnas genom interventionspriset.

(100)Kommissionens förordning (EEG) nr 2836/93 av den 18 oktober 1993 (EGT nr L 260, 19.10.1993, s. 3).

(101)Bestämmelsen om arealuttag hade fyra valmöjligheter: roterande, ej roterande, frivilligt och garanterat arealuttag. Om roterande valdes kunde man inte återgå till samma areal förrän efter tidigast fem år. De andra valmöjligheterna krävde att jordbrukarna tog en större del av sin brukade mark ur bruk.

(102)Utjämning är en metod för att minska skillnaden i avkastningar mellan olika regioner för att utjämna stora skillnader i de regionala avkastningarna.

(103)Kommissionens förordning (EEG) nr 1113/93 av den 6 maj 1993 (EGT nr L 113, 7.5.1993, s. 14).

(104)Rådets förordning (EG) nr 231/94 av den 21 januari 1994 (EGT nr L 30, 3.2.1994, s. 2).

(105)"Agricultural Council 13-17/1993". Dokument av den 4 januari 1994, referens 4056, konfidentiellt.

(106)EGT nr L 88, 3.4.1990, s. 1.

(107)Undersökning, referens 38540006, november 1994.

(108)Den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling och framtid, KOM(91) 258, 22 juli 1991, punkt 1 första strecksatsen, s. 3.

(109)Agricultural policies market and trade in OECD countries - Monitoring and evaluation 1996, s. 39, OECD 1996.

(110)EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 1.

(111)Artikel 10 i förordning (EEG) nr 3508/92.

(112)Artikel 14 i förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 (EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13).

(113)Artikel 10.3 i förordning (EEG) nr 1765/92 och artikel 4.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 (EGT nr L 391, 31.12.1992, s. 36).

(114)Förordning (EEG) nr 3508/92.

(115)Enligt artikel 17.1 i förordning (EEG) nr 3887/92.

(116)Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12).

(117)Artikel 6 i förordning (EEG) nr 3887/92.

(118)Rådets förordning (EEG) nr 762/89 av den 20 mars 1989 (EGT nr L 80, 23.3.89, s. 76).

(119)Interventionsorganet ONIC i Frankrike har kontor på regional nivå. Personalen i dessa kontor organiserar inspektioner på fältet. Normalt sett ansvarar alla ONIC:s regionalkontor för tre departement.

(120)Artikel 6.7 i förordning (EEG) nr 3887/92.

(121)"Topofil" är en fransk metod. "Topofil" används genom att man drar ut en bomullstråd längs den distans som skall mätas. Ett räknemått på "topofilen" talar om hur mycket tråd som dragits ut och därmed hur långt det uppmätta fältet är.

(122)Kommissionens arbetsdokument är inte daterat, men har aktnummer VI/8388/94-EN REV 4. GD VI skickade det till revisionsrätten den 5 juni 1996.

(123)Av artikel 4.1 i kommissionens förordning nr 2780/92 av den 24 september 1992 (EGT nr L 281, 25.9.1994, s. 5) framgår: "... måste en areal med spannmål vara fullständigt besådd i enlighet med lokalt erkända normer och bibehållas minst fram till början av blomningen under normala växtvillkor." Kontroller skall därför göras medan växtligheten kan kontrolleras. Artikel 6.1 i förordning (EEG) 3887/92 etc. föreskriver att kontroller på platsen skall utföras på ett sådant sätt att effektiv prövning säkerställs.

(124)Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12).

(125)Kommissionens förordning (EEG) nr 2293/92 av den 31 juli 1992 (EGT nr L 221, 6.8.1992, s. 19) och kommissionens förordning (EEG) nr 762/94 av den 6 april 1994 (EGT nr L 90, 7.4.1994, s. 8).

(126)Artiklarna 2.1 och 3.4 i kommissionens förordning (EG) nr 762/94.

(127)Artikel 12 i förordning (EEG) nr 3887/92.

(128)"Estimation statistique des erreurs de mesure des superficies parcellaires agricoles sur images satellites", Dokument I.94.105 (Avrain m.fl.) Gemensamma forskningscentret, april 1994.

(129)Punkt 2.2.13 i kommissionens dokument av den 4 juli 1996 "The use of remote sensing for the administration of area aid in the EU".

(130)GD VI (G4) La mise en place du système intégré de gestion et de contrôle (SIGC) dans les 12 États membres, septembre 1993.

(131)Kommissionens rapport, dok. KOM(96) 174 slutlig av den 29 april 1996.

(132)EGT nr C 65, 2.3.1994.

(133)EGT nr C 327, 24.11.1994.

(134)Rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992, EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 70.

(135)Europeiska rådets dokument nr 4712/95 av den 13.2.1995.

(136)Beslut om beviljande av ansvarsfrihet för räkenskapsåret 1992, dokument nr 95/220/EG av den 5 april 1995, EGT nr L 141.

(137)KOM(96) 554 slutlig av den 18.12.1996. Enligt rådets förordning (EEG) nr 2072/95 skulle denna rapport ha lagts fram senast den 1 april 1996, men den lades fram först den 15 januari 1997.

(138)KOM(96) 554, s.12.

(139)KOM(96) 554, s. 16.

(140)KOM(96) 554, s. 21.

(141)Särskild rapport 8/93, punkt 7.15.

(142)EGT nr C 327, 24.11.1994.

(143)Europeiska rådets dokument nr 4712/95 av den 13.12.1995. Dokument nr 95/221/EG av den 5.4.1995, EGT nr L 141, 24.6.1995.

(144)Dokument KOM(94) 117 av den 11.5.1994.

(145)Höjning av alkoholhalten genom tillsats av betsocker eller koncentrerad druvmust före jäsningen.

(146)Se "Wine in the European Community", European documentation periodical 1/1988, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxemburg, 1988.

(147)Kommissionen, OCM Viti-Vinicole, évaluation et défis pour l'avenir, 14.4.1993.

(148)Arbetsdokument för GJP 1995, s 16.

(149)EGT nr L 166, 5.7.1996, s. 14.

(150)EGT nr L 84, 27.3.1987.

(151)EGT nr L 208, 31.7.1986, s. 1.

(152)EGT nr L 62, 5.3.1987, s. 10.

(153)EGT nr L 148, 30.6.1995, s. 37.

(154)EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 32.

(155)KOM(95) 368 av den 19.7.1995.

(156*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 118.

(157)EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24.

(158)Den allmänna uppåtgående trenden i produktionen av nötkött kännetecknas av en serie toppar och dalar med i genomsnitt fyra fem års mellanrum. Marknadspriserna följer en trend som är motsatt produktionstrenden.

(159)Dokument från Meat Outlook Group, kommissionen, GD VI.

(160)Sänkningen av interventionspriset fastställs genom rådets förordning (EEG) nr 2068/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 58). Interventionsgränserna har, tillsammans med bidragssatserna, fastställts genom rådets förordning (EEG) nr 2066/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 49) om ändring av rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148, 28.6.68, s. 24). Interventionsgränserna fastställdes enligt följande: 750 000 ton under 1993, 650 000 ton under 1994, 550 000 ton under 1995, 400 000 ton under 1996 och 350 000 ton under 1997.

(161)Bidragsbeloppen är de som tillämpas från och med 1995. För att möjliggöra jämförelser har de belopp som gällde före upphävandet av jordbruksomräkningsfaktorn multiplicerats med den koefficient (1,207509) som fastställdes genom kommissionens förordning (EG) nr 2417/95 av den 13 oktober 1995 (EGT nr L 248, 14.10.1995, s. 39). Beloppet för det särskilda bidraget var 72,45 ecu 1993, 90,56 1994 och 108,68 1995.

(162)84,53 ecu 1993, 114,71 ecu 1994 och 144,9 ecu 1995.

(163)Gemensam term som används för de nötkreatur, får och getter för vilka bidrag har begärts och för det antal mjölkkor som behövs för att producera referenskvantiteten. Den definieras på följande sätt i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet (EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1): tjurar, kor och andra nötkreatur över två års ålder räknas som 1 djurenhet, nötkreatur från sex månaders ålder till 2 års ålder räknas som 0,6 djurenheter medan får och getter räknas som 0,15 djurenheter styck.

(164)Det antal mjölkkor som bidraget betalas för begränsas till den berörda producentens individuella kvot. Det särskilda bidraget betalas å andra sidan för alla djur som bedöms berättiga till stöd efter ansökan från producenten. Det totala antalet stödberättigande djur i den aktuella regionen (vanligtvis en medlemsstat) beräknas i slutet på året. Om detta överstiger det regionala taket med till exempel 5 % minskas beloppet för det särskilda bidraget med 5 % för alla producenterna i denna region, genom att det återstående belopp som betalas till varje producent minskar. Bidragen betalas i själva verket i två etapper, ett förskott om högst 60 % och ett återstående belopp.

(165)Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 1).

(166)Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32).

(167)Rådets förordning (EG) nr 2466/96 av den 17 december 1996 (EGT nr L 335, 24.12.1996, s. 1).

(168)Se punkt 3.66 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(169)140 miljoner ecu 1993, 107 miljoner ecu 1994, 70 miljoner ecu 1995 och 1996.

(170)Foderkostnaderna utgör mellan 18 % (Irland) och 66 % (Spanien) av de totala kostnaderna (källa: informationssystemet för jordbruksföretagens redovisning (FADN), 1994).

(171)De särskilda rapporterna nr 4/91 om funktionen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker och isoglukos (EGT nr C 290, 7.11.1991, s. 1) och nr 4/93 om genomförandet av kvotsystemet för kontroll av mjölkproduktion (EGT nr C 12, 15.1.1994, s. 1).

(172)Rådets förordning (EG) nr 1884/94 av den 27 juli 1994 (EGT nr L 197, 30.7.1994, s. 27).

(173)Rådets förordning (EG) 2222/96 av den 18 november 1996 (EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 50).

(174)Se kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av individuella tak för producenterna i samband med åtgärderna med årliga bidrag för tackor samt am- och dikor (KOM(96) 430 slutlig av den 9 september 1996).

(175)Rådets förordning (EEG) nr 1357/80 av den 5 juni 1980 (EGT nr L 140, 5.6.1980, s. 1).

(176)Se kommissionens rapporter om vissa aspekter av sektorerna för nötkött och fårkött i bilaga II till kommissionens förslag till priser på jordbruksprodukter och vissa åtgärder inom anslutande områden (1996 1997), volym I, ingressen (KOM(96) 44 slutlig av den 14 februari 1996).

(177)Rådets förordning (EG) 2222/96 av den 18 november 1996 (EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 50).

(178)Se punkterna 3.61 3.63 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(179)Mindre gynnade områden definieras i artikel 3 i rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 om jordbruk i bergsområden och i vissa mindre gynnade områden (EGT nr L 128, 19.5.1975, s.1). För dessa områden finns olika åtgärder med målen att avhjälpa effekterna av naturbetingade nackdelar och att säkerställa en skälig levnadsstandard för jordbrukarna så att ett livskraftigt jordbrukssamhälle bibehålls.

(180)Rådets förordning (EG) nr 1588/96 av den 30 juli 1996 (EGT nr L 206, 16.8.1996, s. 23).

(181)Scenario: Producenten har en referenskvantitet mjölk som motsvarar 19 mjölkkor, 7 am- och dikor, 11 köttdjur av hankön som är yngre än 24 månader och 23 hektar grovfoder. Alternativ 1: Ansökan omfattar alla djur och producenten erhåller: 7×144,9 ecu + 11×108,7 ecu = 2 210 ecu. Djurtäthet = (19×1 + 7×1 + 11×0,6) / 23 = 1,42 djurenheter per hektar >1,4: extensifieringsbidrag betalas inte. Alternativ 2: Strategisk ansökan: 7×144,9 ecu + 10×108,7 ecu = 2 101 ecu. Djurtäthet = (19×1 + 7×1 + 10×0,6) / 23 = 1,39 djurenheter per hektar × 1,4: extensifieringsbidrag betalas enligt följande: (7 + 10)×36,23 ecu = 616 ecu. Totalt: 2 717 ecu. Nettovinst vid alternativ 2: 507 ecu, dvs. en ökning med 23 %.

(182)Artikel 4g.3 i förordning (EEG) nr 805/68, ändrad genom förordning (EEG) nr 2066/92.

(183)Artikel 10 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 (EGT nr L 391, 31.12.1992, s. 36).

(184)Artikel 4g i förordning (EEG) nr 805/68, ändrad genom förordning (EEG) 2066/92, föreskriver att när antalet djur som ligger till grund för beräkningen av djurtätheten (se not 7) är mindre än 15 djurenheter omfattas producenten inte av den maximala djurtäthetsfaktorn 2 djurenheter per hektar från 1996 (se punkt 4.17) och han måste inte lämna en ansökan om hektarbidrag där hans grovfoderareal uppges. I ingressen till förordning 2066/92 föreskrivs att man skall ta hänsyn till de mindre producenternas situation.

(185)Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92.

(186)Rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT, nr L 117, 7.5.1997, s. 1).

(187)Artikel 5 i direktiv 92/102/EEG.

(188)Artikel 4 i direktiv 92/102/EEG.

(189)Djuren måste hållas på jordbruksföretaget i två månader från det att ansökan lämnades när det gäller det särskilda bidraget och i sex månader när det gäller am- och dikobidraget (artiklarna 4 och 23 i kommissionens förordning (EEG) nr 3886/92 av den 23 december 1992 (EGT nr L 391, 31.12.1992, s. 20)).

(190)Artikel 3 i förordning (EEG) nr 3886/92.

(191)Artikel 3 i förordning (EEG) nr 3508/92.

(192)Se punkterna 3.71 3.76 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(193)Rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT nr L 117, 7.5.1997, s. 1).

(194)Artikel 6 i förordning (EEG) nr 3887/92.

(195)För am- och dikobidraget i England och Wales skall minst 10 % av de kor för vilka bidrag begärs, eller minst 10 djur, omfattas av en kontroll av öronmärkningen. Om en avvikelse påträffas skall ytterligare 40 % kontrolleras. Om två eller flera avvikelser påträffas skall alla öronmärkningar kontrolleras.

(196)Artikel 4g i förordning (EEG) nr 805/68, ändrad genom förordning (EEG) nr 2066/92, föreskriver att när antalet djur som ligger till grund för beräkningen av djurtätheten (se not 7) är mindre än 15 djurenheter omfattas producenten inte av den maximala djurtäthetsfaktorn 2 djurenheter per hektar från 1996 (se punkt 4.17) och han måste inte lämna en ansökan om hektarbidrag där hans grovfoderareal uppges. I ingressen till förordning (EEG) nr 2066/92 föreskrivs att man skall ta hänsyn till de mindre producenternas situation.

(197)Gemensam term som används för de nötkreatur, får och getter för vilka bidrag har begärts och för det antal mjölkkor som behövs för att producera referenskvantiteten. Den definieras på följande sätt i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet (EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1): tjurar, kor och andra nötkreatur över två års ålder räknas som 1 djurenhet, nötkreatur från sex månaders ålder till 2 års ålder räknas som 0,6 djurenheter medan får och getter räknas som 0,15 djurenheter styck.

(198)Kommissionens förordning (EG) nr 715/96 av den 19 april 1996 (EGT nr L 99, 20.4.1996, s. 13).

(199)Kommissionens förordning (EG) nr 716/96 av den 19 april 1996 (EGT nr L 99, 20.4.1996, s. 14).

(200)Kommissionens förordning (EG) nr 717/96 av den 19 april 1996 (EGT nr L 99, 20.4.1996, s. 16).

(201)Rådets förordning (EEG) nr 805/68, ändrad genom förordning (EEG) nr 2066/92.

(202)Kommissionens förordningar (EG) nr 1484/96 av den 26 juli 1996 (EGT nr L 188, 27.7.1996, s. 25) och 1508/96 av den 29 juli 1996 (EGT nr L 189, 30.7.1996, s. 86).

(203)Rådets förordning (EG) nr 1357/96 av den 8 juli 1996 (EGT nr L 175, 13.7.1996, s. 9).

(204)Kommissionens förordning (EG) nr 1871/96 av den 27 september 1996 (EGT nr L 247, 28.9.1996, s. 26).

(205)Rådets förordning (EG) 2222/96 av den 18 november 1996 (EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 50).

(206)Rådets förordning (EG) nr 2443/96 av den 17 december 1996 (EGT nr L 333, 21.12.1996, s. 2).

(207)Kommissionens förordning (EG) nr 1846/96 av den 25 september 1996 (EGT nr L 245, 26.9.1996, s. 9).

(208)Rådets slutsatser om BSE, extra möte i Luxemburg den 2 och 3 april 1996.

(209*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 135.

(210)Särskild rapport nr 5/97 (EGT nr C 159, 26.5.1997).

(211)Rådets beslut 91/314/EEG av den 16 juni 1991 (EGT nr L 171, 29.6.1991).

(212)Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 173, 27.6.1992).

(213)Kommissionens förordning (EEG) nr 1695/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 179, 1.7.1992).

(214)Kommissionens förordning (EG) nr 2790/94 av den 16 november 1994 (EGT nr L 296, 17.11.1994).

(215)Rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 (EGT nr L 42, 16.2.1990).

(216)Kommissionens förordning (EEG) nr 32/82 av den 7 januari 1982 (EGT nr L 4, 8.1.1982).

(217)Kommissionens förordning (EEG) nr 1964/82 av den 20 juli 1982 (EGT nr L 212, 21.7.1982).

(218)Rådets förordning (EEG) nr 4045/89 av den 21 december 1989 (EGT nr L 388, 30.12.1989).

(219)Kommissionens förordning (EG) nr 577/94 av den 16 mars 1994 (EGT nr L 74, 17.3.1994).

(220)Följande är exempel på ett typiskt fall av bedrägeri i samband med bidragsansökningar och stödbelopp inom ramen för Poseican-programmet: I Förenade kungariket betalas exportbidrag ut för fryst interventionsnötkött som skall exporteras till Afrika. Varor som förpackas i containrar förs med lastbil från Förenade kungariket till en hamn i Spanien. Nötköttet ersätts emellertid med varor av lägre värde och omdirigeras till Kanarieöarna så att ytterligare stöd kan erhållas (begäran om ömsesidigt internationellt bistånd av den 1 september 1995 mellan de brittiska och de spanska myndigheterna).

(221)Kommissionens förordning (EEG) nr 32/82 av den 7 januari 1982 (EGT nr L 4, 8.1.1982).

(222)Kommissionens förordning (EEG) nr 1964/82 av den 20 juli 1982 (EGT nr L 212, 21.7.1982).

(223)Kommissionens förordning (EEG) nr 32/82 av den 7 januari 1982 (EGT nr L 4, 8.1.1982).

(224)Ministeriell cirkulärskrivelse av den 10.1.1996 från Institut d'expertise vétérinaire.

(225)Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 (EGT nr L 351, 14.12.1987).

(226)Kommissionens beslut nr 13/93/EEG av den 22 december 1992, (EGT nr L 9, 13.1.1993).

(227)Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988, ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1994, s. 20).

(228*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 164.

(229)Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993, artikel 20.2 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20).

(230)Årsrapport för budgetåret 1995, kommissionens svar till punkterna 5.3 5.5.

(231)Rådets beslut av den 1 januari 1995 om anpassning av de dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen (EGT nr L 1, 1.1.1995, s. 11).

(232)Rådets förordning (EEG) nr 1787/84 av den 19 juni 1984 (EGT nr L 169, 28.6.1984, s. 1).

(233)Rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 19, 31.7.1992, s. 5). Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20). Rådets förordning (EEG) nr 4254/88 av den 19 december 1988 ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2083/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193 av den 31.7.1993, s. 34).

(234)Inklusive kompletterande åtaganden om 21,2 miljoner ecu som gjorts under 1996.

(235)Beloppet om 34 507,8 miljoner ecu som anges i den femte årsrapporten om genomförandet av strukturfondsreformen (tillägg till det finansiella genomförandet) innefattar även andra åtaganden.

(236)Artikel 21 i förordning (EEG) nr 4253/88.

(237)Revisionsrätten har behandlat denna grupp av projekt i sin årsrapport för budgetåret 1995, punkterna 5.6 5.11.

(238)Med särskilt undantag av de operativa programmen för mål 2 för perioden 1988 1991 för vilka åtaganden borde ha ingåtts per den 31 december 1991.

(239)Se artiklarna 21.4 och 25.4 i förordning (EEG) nr 4253/88. Det bör noteras att denna förordning inte föreskriver någon tidsfrist inom vilken medlemsstaten skall skicka det intyg som bekräftar uppgifterna i betalningsansökningen och rapporterna till kommissionen.

(240)Se artikel 21.1 i förordning (EEG) nr 4253/88.

(241)Skälen till avtalet anges i den sjätte rapporten om strukturfonderna för 1994 (KOM(95) 583 slutlig, kapitel 5, punkt 11, s. 148).

(242)Årsrapport för budgetåret 1992, punkterna 6.48 6.55. Årsrapport för budgetåret 1994, punkt 4.84.

(243)Årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 5.66 5.118.

(244)Se särskilt kommissionens rapport till Europeiska rådet i Madrid ("De små och medelstora företagens roll som dynamisk källa till sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft inom Europeiska unionen") och kommissionens meddelande om den europeiska förtroendepakten för sysselsättningen. (CES 1/96 fin av den 5.6.1996.)

(245)Eurostat Databas för SMF 1995-projektet. Dessa uppgifter tar inte hänsyn till stora företags eventuella aktieinnehav i företag som har färre än 250 anställda. I den definition på små och medelstora företag som kommissionen rekommenderade 1996 anges kriteriet om stora företags innehav av kapital (se punkt 6.47).

(246)Gemenskapens riktlinjer för stöd till små och medelstora företag (EGT nr C 213, 19.8.1992). Dessa riktlinjer har ändrats 1996 (EGT nr C 213, 23.7.1996).

(247)Kommissionens rekommendation av den 3 april 1996 om definitionen på små och medelstora företag (EGT nr L 107, 30.4.1996, s. 4).

(248)Meddelande till medlemsstaterna som fastställer riktlinjerna för de operativa programmen eller de övergripande stöden som medlemsstaterna uppmanas att föreslå inom ramen för ett gemenskapsinitiativ om de små och medel-stora företagens anpassning till den gemensamma marknaden (EGT nr C 180, 1.7.1994, s. 10).

(249)KOM(96) 502 slutlig av den 30 oktober 1996, s. 221.

(250)Kommissionens beslut av den 31 maj 1994 om de informations- och publicitetsåtgärder som skall genomföras av medlemsstaterna avseende stöd från strukturfonderna och Fonden för fiskets utveckling (FFU) (EGT nr L 152, 18.6.1994, s. 39).

(251)Artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1973/92 av den 21 maj 1992 (EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 1).

(252)Kommissionens uttalande till artikel 1 a i förordning (EEG) nr 4254/88.

(253)Artikel 7 i förordning (EEG) nr 2052/88, ändrad genom förordning (EEG) nr 2081/93.

(254)S.k. känsliga sektorer är sådana industrisektorer där särskilda regler om tillkännagivande av stöd tillämpas genom gemenskapens konkurrenslagstiftning (särskilt stål-, varvs-, konstfiber- och bilindustrin).

(255)Domstolens dom (mål C-313/90) av den 24 mars 1993 som ogiltigförklarar det beslut genom vilket kommissionen har vägrat att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget gentemot dessa stöd. (Rättsfallssamlingen 1993, s. I - 1125.)

(256)Årsrapport för budgetåret 1993, punkt 7.16. Årsrapport för budgetåret 1994, punkt 4.60.

(257)En särskild rapport nr 5/93 om företags- och innovationscentrer har framtagits av revisionsrätten (EGT nr C 13, 17.1.1994).

(258)Se Guide des techniques d'ingénierie financière utilisées par la Commission européenne dans le cadre de la politique régionale", utgiven av GD XVI, dokument 142/96.

(259)Artikel 17 i förordning (EEG) 4253/88 ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93.

(260)Économie européenne nr 4, april 1996, punkt 4.3 ff.

(261)Punkterna 4.39 4.60.

(262)Se t.ex. årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 4.14 4.17.

(263)Särskild rapport till stöd för revisionsförklaringen för budgetåret 1994, bilaga VI, punkterna 9 16. Särskild rapport till stöd för revisionsförklaringen för budgetåret 1995, punkterna 4.14 4.28.

(264)Årsrapport för budgetåret 1995, punkt 5.68.

(265)Årsrapport för budgetåret 1990, punkt 6.20.

(266)Guide de l'artisanat et de la petite entreprise dans l'Union européenne, s. 13 Europeiska kommissionen (ISBN 92 827 0387 8) (EOS - Gallupundersökning från oktober 1993).

(267)Yttrande från ESK om kommissionens meddelande om de små och medelstora företagens finansieringsproblem. (EGT nr C 388, 31.12.1994, s. 14).

(268)Rådets resolution av den 22 april 1996 (EGT nr C 130, 3.5.1996, s. 1).

(269)Meddelande från kommissionen - Det integrerade programmet för små och medelstora företag och hantverkssektorn (KOM(96) 329 slutlig av den 10 juli 1996).

(270)Årsrapport för budgetåret 1994, kapitel 5.

(271)Ernst & Young, "An evaluation of the utilisation of the Community's Structural Funds by SMEs", horizontal report, Europeiska gemenskapernas kommission (februari 1993).

(272*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 189.

(273)Punkterna 6.6 6.83.

(274)Rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT nr L 193, 31.7.1993). Rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT nr L 193, 1.7.1993). Rådets förordning (EEG) nr 2084/84 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4255/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om Europeiska socialfonden (EGT nr L 193, 31.7.1993).

(275)Förordning (EEG) nr 2081/93.

(276)Kommissionens beslut nr C (95) 2999 av den 29 november 1995.

(277)Artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 och en granskningsrapport av den 19 maj 1995 från GD V vid kommissionen.

(278)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, punkterna 6.40 6.43.

(279)Se även revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, punkt 6.15.

(280)Artikel 21.2 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93, EGT nr L 193, 31.7.93 fastställer: "Ett förskott kan utgöra 50 % av åtagandet ...".

(281)Kommissionens svar till punkt 6.38 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995.

(282)Se även revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, punkt 6.32.

(283)Spanien, Frankrike och Italien.

(284)Operativa program för Grekland.

(285)Rådets förordning (EEG) nr 2084/93, artikel 5.3.

(286)Artikel 92 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

(287)Kommissionens meddelande "Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag", punkt 4.2.3 (EGT nr C 213, 23.7.1996, s. 4).

(288)Brev från generaldirektören vid GD V nr 3455 av den 13 februari 1997.

(289)Sektorbrev 24/95 av den 18 april 1995.

(290)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, punkt 5.32, EGT nr C 303, 14.11.1995.

(291)Kommissionens rapport om mål 4 och Adapt, SEK(96) 2150 av den 27 november 1996.

(292)Rådets beslut nr 97/15 (EG) av den 9 december 1996 (EGT nr L 6, 10.1.1997).

(293)Punkterna 5.74 5.86.

(294)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, punkt 6.35 (EGT nr C 340, 12.11.1996).

(295)Kommissionens beslut C (97) 317 331 av den 23 april 1997 (EGT nr L 146, 5.6.1997).

(296)Artikel 13.2 i Real Decreto 631/93 av den 4 maj 1993 om den nationella planen för yrkesutbildning.

(297)Grekland, Italien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket.

(298)Rådets förordning (EEG) nr 2084/93 av den 20 juli 1993, artikel 1.4. a (EGT nr L 193, 31.7.1993).

(299)Rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993, artikel 21.5 (EGT nr L 193, 31.7.1993).

(300)Programa Estratégico de Dinamização e Modernização da Indústria Portuguesa.

(301)Departamento para os Assuntos do Fundo Social Europeu.

(302)Kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994, artikel 12 (EGT nr L 178, 12.7.1994).

(303)Kommissionens förordning (EEG) nr 1865/90 av den 2 juli 1990 (EGT nr L 170, 3.7.1990).

(304)Särskild rapport till stöd för revisionsförklaringen avseende verksamheten under den allmänna budgeten för budgetåret 1995, punkt 4.14 och följande (EGT nr C 395, 31.12.1996).

(305)Punkterna 6.51 6.54.

(306)Delibera del Comitato interministeriale per la programmazione economica (CIPE).

(307)Gazzetta Ufficiale della Repubblica italiana den 21 mars 1997.

(308)"Mål 4 och Adapt för en bättre anpassning av de mänskliga resurserna", arbetsdokument för kommissionens avdelningar, SEK(96) 2150, 27.11.1996.

(309) Denna kolumn visar åtaganden och betalningar som gjorts för varje utbetalning under respektive år.

(310*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 214.

(311)EGT nr L 91, 6.4.1990, s. 1.

(312)EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1.

(313)Artiklarna i förordning (EEG) nr 2328/91 föreskriver följande former av stöd: Artikel 7: kapitaltillskott eller räntesubventioner för jordbruksinvesteringar; Artikel 10: startstöd till unga jordbrukare; Artikel 11: kompletterande investeringsstöd till unga jordbrukare.

(314)EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 9.

(315)Graden av nackdelar, från partiella till omfattande nackdelar, fastställs inom det område där jordbruket drivs i rådets direktiv 75/268/EEG.

(316)Kommissionens svar på parlamentets fråga nr 2161/95, EGT nr C 48, 19.2.1996, s. 5.

(317)Se revisionsrättens Årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 4.19 4.29.

(318*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 233.

(319)EGT nr C 2, 4.1.1994.

(320)Rådets förordning (EEG) nr 2080/93 av den 20 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 i fråga om Fonden för fiskets utveckling (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 1) och rådets förordning (EG) nr 3699/93 av den 21 december 1993, om kriterier och förfaranden för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning och avsättning av dess produkter (EGT nr L 346, 31.12.1993, s. 1).

(321)Rådets förordning (EEG) nr 4028/86 av den 18 december 1986 om gemenskapsåtgärder för att förbättra och anpassa fiskeri- och vattenbrukssektorernas struktur (EGT nr L 376, 31.12.1986, s. 7) och rådets förordning (EEG) nr 4042/89 av den 19 december 1989 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT nr L 388, 30.12.1989, s. 1).

(322)Omstrukturering, förnyelse och modernisering av fiskeflottan, vattenbruk, bearbetning och saluföring och fiskeri- och vattenbruksprodukter, strukturarbete i kustvatten, utrustning i fiskehamnar, experimentellt fiske, uppsökandet av nya marknader och andra specifika åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken.

(323)Så som den definieras i rådets förordning nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfonderna och deras effektivitet och om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 9) ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993).

(324)Områden utanför mål 1 och 6.

(325)Enligt definitionen i protokoll nr 6 i Sveriges och Finlands anslutningsfördrag till Europeiska unionen.

(326)Punkt 14.21 i Årsrapport för budgetåret 1993.

(327)Artikel 20.3 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 1) ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20).

(328)Artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1796/95 av den 25 juli om genomförandebestämmelser för det stöd som beviljas genom Fonden för fiskets utveckling (FFU) framlagda inom ramen för de åtgärder som föreskrivs i förordning (EG) nr 3699/93 (EGT nr L 174, 26.7.1995, s. 11).

(329)Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1796/95.

(330)Punkt 4.74 i Årsrapport för budgetåret 1995.

(331)Kommissionens meddelande till medlemsstaterna (EGT nr C 180, 1.7.1994, s. 1).

(332)Artikel 1.4 i budgetförordningen.

(333)De övriga utgifterna hänför sig till maritim utbildning, vetenskapligt och tekniskt bistånd, institutionellt stöd, stöd till småskaligt fiske och utvecklingsstöd för fiske.

(334)Årsrapport för budgetåret 1992, punkt 13.35.

(335)Punkt 13.35 i Årsrapport för budgetåret 1992, Revisionsförklaring för budgetåret 1995.

(336)Kommissionens beslut 92/588/EEG till 92/598/EEG av den 21 december 1992 (EGT nr 401, 31.12.1992, s. 3), ändrat genom kommissionens beslut 95/238/EG till 95/248/EG (EGT nr L 166, 15.7.1995, s. 1).

(337)KOM(96) 305 slutlig.

(338)Förslag till rådets beslut om mål och närmare bestämmelser för en omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor under perioden från den 1 januari 1997 till den 31 december 2002 för att uppnå en varaktig balans mellan resurser och utnyttjande (KOM(96) 237 slutlig), (EGT nr C 259, 6.9.1996, s. 6).

(339)Kommissionens förordning (EG) nr 109/94 av den 19 januari 1994 om gemenskapens register över fiskefartyg (EGT nr L 19, 22.1.1994, s. 5).

(340)Bilaga till kommissionens beslut 95/238/EG.

(341)KOM(96) 305 slutlig.

(342)Rådets förordning (EG) nr 3259/94 av den 22 december 1994, (EGT nr L 339, 29.12.1994, s. 11) om ändring av förordning (EEG) nr 2930/86 om definition av fiskefartygs egenskaper (EGT nr L 274, 25.9.1986, s. 1).

(343)Kommissionens beslut 95/84/EG av den 20 mars 1995 om genomförande av bestämmelserna i bilagan till rådets förordning (EEG) nr 2930/86 om definition av fiskefartygs egenskaper (EGT nr L 67, 25.3.1995, s. 33).

(344)Rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT nr L 261, 20.10.1993, s. 8).

(345)KOM(96) 100 slutlig, punkt IV.3.

(346)Bilaga III till rådets förordning (EG) nr 3699/93, punkt 1.2.b).

(347)Bilaga III till rådets förordning (EG) nr 3699/93.

(348*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 249.

(349)För en förklaring av de olika typerna av budgetanslag och utgiftsgenomförandet se punkterna 1.7 och 1.8.3 i denna rapports bilaga II.

(350)Årsrapport för budgetåret 1994, kapitel 5.

(351)EGT nr L 126, 18.5.1994 och EGT nr L 115, 6.5.1994.

(352)Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning Utmaningama och vägarna in i 2000-talet, Vitbok (KOM(93) 700 slutlig, 5.12.1993).

(353)Gemenskapsprogram för forskning och utveckling inom området informationsteknik.

(354)"ESPRIT information package: SME expoloratory awards - Guide for Proposers", s. 1, februari 1996.

(355)"Telematics applications programme (1994 1998) - Analysis of SME participation", s. 3, GD XIII-C/E.

(356)"Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling - årsrapport 1996", (KOM(96) 437 slutlig).

(357)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1110/94/EG av den 26 april 1994, om det fjärde ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (1994 1998) (EGT nr L 126, 18.5.1994, s. 5).

(358)Artikel 130f i EG-fördraget angav att gemenskapen skall stimulera forskning "av hög kvalitet".

(359)Femårsutvärdering av Europeiska gemenskapens ramprogram för forskning och teknisk utveckling av en oberoende expertpanel under ledning av Viscount E. Davignon, februari 1997 (KOM(97) 151 slutlig).

(360)Europeiska gemenskapernas kommission - Allmänna tjänsteinspektionen, Inledande inspektionsrapport, Förvaltning av forskningsprogram med kostnadsdelning, 5 april 1995.

(361)Modellavtal, utgiftsåterbetalningar, bilaga II, allmänna villkor, 26 juli 1995.

(362)Dessa beviljas enligt artikel 8 i rådets beslut nr 763/94/EG av den 21 november 1994 om regler för företags, forskningscentrers och universitets deltagande i Europeiska gemenskapens verksamheter inom forskning, teknisk utveckling och demonstration (EGT nr L 306, 30.11.1994, s. 11). Svensk specialutgåva av EGT, kapitel 13, Industripolitik och den inre marknaden, volym 27, s. 52.

(363)"General information brochure - Technology stimulation measures for SMEs - fourth framework programme research and technological development (1994 98)" Europeiska kommissionen (1996).

(364)Se även revisionsrättens kommentarer i dess Årsrapport för budgetåret 1995, punkt 9.8, Årsrapport för budgetåret 1993, punkt 11.17, Årsrapport för budgetåret 1990, punkt 11.6.

(365*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 263.

(366)EGT nr L 380, 31.12.1990, s. 37.

(367)Budgetrubrik B3-2010.

(368)Utkast till slutrapport om Media-programmet 1991 95, utkommer senare.

(369)EGT nr L 321, 30.12.1995, s. 25 och s. 33.

(370)Se revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, kapitel 9.

(371)Script, Förenade kungariket; Cartoon, Belgien Euroaim, Luxemburg; Greco, Tyskland; Club d'investissement Media, Frankrike; Media Business School, Spanien.

(372)I kommissionens terminologi: "strukturer" eller "projekt".

(373)Utöver för medlemsstater var Media I-programmet öppet för Efta-länderna, medan Media II täcker medlemsstaterna liksom Norge, Island och Liechtenstein. Trots att Media II tillåter deltagande av de associerade länderna i Central- och Östeuropa liksom av Cypern och Malta, deltar dessa länder för närvarande inte i programmet.

(374)Se revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 5.70 5.72 och dess årsrapport för budgetåret 1996 (kapitel 6, 7 och 8).

(375)För ytterligare detaljer hänvisas till dokumentet KOM(95) 546 slutlig och revisionsrättens yttrande nr 3/96 avseende detta instrument (EGT nr C 338, 11.11.1996, s. 1).

(376)Se rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20).

(377*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 287.

(378)Tredje Lomékonventionen (EGT nr L 86, 31.3.1986).

(379)Fjärde Lomékonventionen (EGT nr L 229, 17.8.1991).

(380)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, punkt 12.4 (EGT nr C 303, 14.11.1995). Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1993, punkt 15.4 (EGT nr C 327, 24.11.1994).

(381)Minskning med 0,5 miljoner ecu jämfört med 1995.

(382)Minskning med 35,5 miljoner ecu som förts tillbaka till den sjätte EUF för återupptagandet av det vägledande nationella programmet i Somalia.

(383)SEK(96) 1544 slutlig, 3.9.1996.

(384)Uppgifterna underskattar det verkliga antalet entreprenadkontrakt som slutits: de rör endast de kontrakt som finansierats genom subventioner och särskilda lån (bistånd som kan användas för program), inte kontrakt som finansierats av bistånd som inte kan användas för program och särskilda anslag.

(385)Särskilda rapporter till stöd för revisionsförklaringen för budgetåret 1994, punkt 3.65 (EGT C nr 352, 30.12.1995) och för budgetåret 1995, punkt 3.76 (EGT nr C 395, 31.12.1996). Årsrapport för budgetåret 1994, punkterna 12.40 12.50. Årsrapport för budgetåret 1993, punkterna 15.39 15.42. Årsrapport för budgetåret 1989, punkterna 13.26 13.31. Årsrapport för budgetåret 1988, del II, punkterna 22 26.

(386)Lista över anbudsinfordringar i tabell 12.2.

(387)Utöver de nämnda specifikationerna rörande bestämmelser och kontrakt skall EUF:s budgetförordning, de allmänna villkoren i finansieringsöverenskommelserna och lagen i den avtalsslutande AVS-staten också respekteras.

(388)Känt som Overseas Civil Conditions of Contract, fastställt av Association of Consulting Engineers (UK).

(389)Utgiven av Fédération Internationale des Ingénieurs-Conseils (FIDIC, Lausanne, CH).

(390)Allmänna villkor för kontrakt om bygg- och anläggningsarbeten och leveranser finansierade av EUF (EGT nr L 39, 14.2.1972), ändrade i EGT nr L 214, 2.8.1973.

(391)Datum fastställt av AVS EEG-kommittén den 9 november 1990.

(392)Anbudsbestämmelser: Benin, anbudsinfordran nr 3489. Kontraktsvillkor: Kenya/Tanzania, anbudsinfordran nr 3342.

(393)Not VIII/C/3/20812 av den 26 januari 1996.

(394)Dokument VIII/151/94.

(395)Informationsmeddelande, dokument VIII/55/92-EN, s. 9.

(396)Biståndsberättigande: Artiklarna 232.2 och 253 i Lomé III; artiklarna 294 och 274 i Lomé IV.

(397)Deltagande på lika villkor: Artikel 233 i Lomé III; artikel 295 i Lomé IV.

(398)Preferens: Artikel 235 i Lomé III; artikel 303 i Lomé IV.

(399)Konkurrens: Artikel 232.1 i Lomé III; artikel 297 i Lomé IV.

(400)Urval: Artikel 236.1 i Lomé III; artikel 304 i Lomé IV.

(401)Upphandlande myndighet: den stat eller juridiska person inom offentlig eller privat rätt som tecknar kontraktet eller å vars vägnar kontraktet tecknas.

(402)Artikel 227 i Lomé III; artikel 313 i Lomé IV.

(403)Artikel 217 i Lomé III; artikel 311.2 d i Lomé IV.

(404)Artikel 233.2 a i Lomé III och artikel 295 a i Lomé IV.

(405)Artikel 228.3 b i Lomé III och artikel 317 f i Lomé IV.

(406)Artikel 226 och 228 i Lomé III; artikel 311 och 316 317 i Lomé IV.

(407)Artikel 228.8 b i Lomé III; artikel 317 j i Lomé IV.

(408)Artikel 217 i Lomé III; artikel 311.2 d i Lomé IV.

(409)Nr 3342: Isebania-Mikuyu- och Sirari-Musoma-vägarna.

(410)Nr 3517: Kampala City-vägarna.

(411)Nr 3416: Lusaka-Kabwe-vägen.

(412)Nr 3601 - 3743: Negril och Ocho Rios vattenreningsprojekt.

(413)Nr 2684: Masaka-Kabale-vägen.

(414)Nr 3489: Godomey-Bohicon-vägen.

(415)Nr 3380: Gorgol-regionen.

(416)Frågan om betalningsvillkor för belopp som yrkas inom ramen för prisjustering har redan behandlats av den juridiska avdelningen inom kommissionen 1969 (meddelande JUR 1.129/69).

(417)Skadeståndskrav leder vanligen till förhandlingar om förlikning. Om ingen förlikning kan träffas, blir kravet föremål för skiljedom. Vid slutet av 1996 hade en finansiell överenskommelse om sex entreprenadkontrakt (bland vilka kontrakten tilldelade på grundval av två anbudsinfordringar som granskats av revisionsrätten) gått till skiljedom; ett fall gick till Europeiska gemenskapernas domstol.

(418)Nr 3601 - 3743: Negril och Ocho Rios vattenreningsprojekt.

(419)Artikel 236.1 och 236.3 i Lomé III; artikel 304.1 och 295 d i Lomé IV; Allmänna bestämmelser: artikel 36.

(420)Artikel 236.2 i Lomé III; artikel 304.2 i Lomé IV.

(421)Artikel 313.1 d och e i Lomé IV.

(422)Artikel 317 h och i i Lomé IV.

(423)Artikel 304.1 i Lomé IV.

(424)I den engelska utgåvan av Lomé IV såväl som i de allmänna bestämmelserna används systematiskt uttrycket "responsive" i stället för "compliant".

(425)Allmänna bestämmelser: artikel 34.2 till 34.7.

(426)Nr 3380: Gorgol-regionen.

(427)Nr 3416: Lusaka-Kabwe-vägen.

(428)Nr 3546: Tunga-dammen.

(429)Utgiven av Fédération Internationale des Ingénieurs-Conseils (FIDIC, Lausanne, CH).

(430)Anbudsinfordran nr 2648: Webuye-Malaba-vägen och anbudsinfordran nr 2696: Kabete-Limuru-vägen.

(431)Nr 3344: Koupela-Togo.

(432)Nr 3601 - 3743: Negril och Ocho Rios vattenreningsprojekt.

(433)Nr 3342: Isebania-Mikuyu- och Sirari-Musoma-vägarna.

(434)Anbudsinfordran nr 3597: Guinea, Faranah-Kissidougou-vägen.

(435)Artikel 34(1).

(436)Artikel 45(3) i allmänna villkor 1972.

(437)Nr 3517: Kampala City-vägarna.

(438)Nr 3342: Isebania-Mikuyu- och Sirari-Musoma-vägarna.

(439)Materials ursprung (asfaltprodukter, cement, dieselolja, kalk), tillgänglig utrustning, analys av grundpriser på material, stenbrott, stabilisering av väglager, omläggning av existerande vägbeläggning och tilläggskostnader.

(440)Allmänna bestämmelser: artikel 34.7.

(441)Allmänna bestämmelser: artikel 24.3.

(442)Anbudsinfordran nr 2648: Webuye-Malaba-vägen och anbudsinfordran nr 2696: Kabete-Limuru-vägen.

(443)Nr 3342: Isebania-Mikuyu- och Sirari-Musoma-vägarna.

(444)Nr 3416: Lusaka-Kabwe-vägen.

(445)Nr 3416: Lusaka-Kabwe-vägen.

(446)Delegatens not nr 1315.88 av den 5.5.1988.

(447)Allmänna villkor: artikel 20 : Entreprenören skall anses ha inspekterat och undersökt platsen ... och försäkrat sig ... om markens och alvens beskaffenhet och ha beaktat byggplatsens utseende och art, arbetets och materialens omfattning och art ... ha skaffat sig samtliga erforderliga uppgifter vad gäller risker, oförutsedda händelser och alla övriga omständigheter ...

(448)Antingen i ecu eller i valutan i det land där anbudsgivaren har sitt registrerade huvudkontor.

(449)Artikel 56 i allmänna villkor: den taxa som gällde 30 dagar före anbudets inlämnande.

(450)Samma iakttagelse gjordes i årsrapporten för budgetåret 1988, punkt 22 a.

(451)Skillnaden kommer sig av den tillämpade valutafördelningen och av hur mycket den lokala valutan sjunkit i värde.

(452)Artikel 303 och 304.2 i Lomé IV och allmänna bestämmelser 36.2 b i.

(453)Artikel 308 i Lomé IV.

(454)Artikel 309 f i Lomé IV.

(455)Artikel 310 i Lomé IV.

(456)Not GD VIII/C/3 nr 20812, av den 26.1.1996.

(457)Nr 3416: Lusaka-Kabwe-vägen.

(458)Nr 3517: Kampala City-vägarna.

(459)Anbudsinfordran nr 3517: tullfria importerade material utom bränsle och kolväten.

(460)Nr 3546: Tunga-dammen.

(461)Nr 3489: Godomey-Bohicon-vägen.

(462)Not VIII/D/4/940 av den 17.2.1992 (Tekniska avdelningen, inte ansvarig för administrativa frågor).

(463)Nr 3342: Isebania-Mikuyu- och Sirari-Musoma-vägarna.

(464)Nr 3517: Kampala City-vägarna.

(465)Nr 3344: Koupela-Togo.

(466*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 312.

(467)Rådets rekommendation av den 17 mars 1997 om ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget för räkenskapsåret 1995 (C4 - 0133/97), paragraf 73 i Europaparlamentets beslut av den 10 april 1997 om ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget för räkenskapsåret 1995, EGT nr L 162, 19.6.1997.

(468)Punkt 11.19 (EGT nr C 340, 12.11.1996).

(469)Knutet till B7-411 Meda tilläggsanslag.

(470)Enligt detta förfarande granskar kommissionen budgetens genomförande såsom det återspeglas i räkenskaperna per den 31 augusti. Mot bakgrund av de genomförandesvårigheter som redan uppstått eller förväntas uppstå före budgetårets slut med åtföljande överskott eller underskott av anslag under enskilda budgetrubriker föreslår kommissionen en övergripande överföring mellan budgetrubrikerna för att återställa balansen för budgetårets anslag.

(471)Den "negativa reserven" på 200 miljoner ecu infördes i budgeten som en mekanism för balansering av budgeten för att hålla den totala anslagsnivån under det tillåtna taket.

(472)Eftersom det inte var möjligt att tömma den "negativa reserven" med hjälp av outnyttjade anslag från ett annat område av budgeten.

(473)34,85 miljoner ecu från rubriker i kategori 4, 3,4 miljoner ecu från rubriker i kategori 5.

(474)Parlamentet beslöt att inte godkänna denna förstärkning av Meda-rubriken eftersom parlamentet ansåg att kommissionen var oförmögen att tillhandahålla tillräckliga försäkringar avseende finansieringen av projekt tillsammans med Turkiet, i enlighet med sin resolution av den 19 september 1996.

(475)Artikel 1.4, stycke 3 i budgetförordningen.

(476)Förutom dessa beslut beträffande Medelhavsområdet fanns det ett kommissionsbeslut värt 200,0 miljoner ecu beträffande ett utvecklingsprojekt inom hälsovårds- och familjevårdssektorn i Indien, där det beslutades om ett åtagande på 111,0 miljoner ecu 1996 och 89,0 miljoner ecu 1997.

(477)Artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 (EGT nr L 189, 30.7.1996).

(478)Fram till 1996 tillämpade kommissionen på det externa biståndets område budgetförordningens regel att ett finansieringsbeslut av kommissionen utgör ett utgiftsåtagande och måste beledsagas av ett åtagande till det fulla beloppet i räkenskaperna.

(479)Verkan av detta på revisionsförklaringen framkommer i volym II, kapitel 19 i denna rapport.

(480)Tilläggs- och ändringsbudget nr 1 (EGT nr L 301, 25.11.1996).

(481)Punkt 11.26 (EGT nr C 340, 12.11.1996).

(482)Punkterna 1.18 1.33 (EGT nr C 324, 13.12.1991).

(483)Årsrapporten för budgetåret 1995, punkt 11.14 (EGT nr C 340, 12.11.1996).

(484)Punkterna 11.41 11.50 (EGT nr C 340, 12.11.1996).

(485)Punkterna 15.38 15.43 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(486)Särskild rapport nr 3/91 om ekonomiskt och tekniskt samarbete med icke-medlemsländer i Medelhavsområdet (EGT nr C 252, 26.9.1991).

(487)Svar från kommissionen, punkterna 15.39-15.40 och 15.42 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(488)Projekt nr ALA/90/09.

(489)Ett förvaltningsavtal inom ramen för finansieringsöverenskommelsen är giltigt i 10 år, vilket motsvarar rörelsekapitalfondens planerade varaktighet.

(490)Betalningen befanns vara icke stödberättigad och därför felaktig i revisionsförklaringens mening. Påfyllnaden hade gjorts innan den tröskel som föreskrivs i finansieringsöverenskommelsen hade nåtts.

(491)Det förhandlades samtidigt om ett tillägg till FOEXCA-finansieringsöverenskommelsen.

(492)27,6 miljoner USD till då gällande kurs.

(493)Varje del skulle betalas när 70 % av den föregående hade motiverats.

(494)Fastän det i artikel 1 i förvaltningsavtalet krävs att BCIE skall förvalta medlen väl och bevara deras integritet krävde detta inte att BCIE skulle tillämpa ett urvalssystem för de förmedlande finansinstituten på grundval av deras totala skuld till BCIE.

(495)Nicaraguas statsskuld till BCIE är mycket stor, vilket negativt har påverkat BCIE:s verksamhet i landet. En tid ansåg BCIE att inga banker i Nicaragua var lämpliga för Fepex-verksamhet.

(496)Denna revision utfördes av kommissionen under förhandlingarna om ett tillägg till finansieringsöverenskommelsen.

(497)Även det faktum att det i praktiken inte finns några direkta lån mellan BCIE och låntagarföretagen minskar detta bidrags verkan.

(498)Dessa övergångslån, som innebär en grad av godkännande från kommissionspersonalen, skiljer sig från de informella arrangemang som ibland görs av direktörer för olika projekt om att låna ut respektive låna in medel sinsemellan. Sådana arrangemang, som görs på egen risk, tas inte upp i några förfaranderegler.

(499)Enligt den av kommissionen tillhandahållna informationen används inte det formella övergångslåneförfarandet i det asiatiska programmet.

(500*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 337.

(501)Associerade länder i Central- och Östeuropa: Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern.

(502)Rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till Republiken Ungern och Republiken Polen (EGT nr L 375, 23.12.1989, s. 11), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 463/96 av den 11 mars 1996 i syfte att utvidga det ekonomiska stödet till att omfatta F.d. jugoslaviska republiken Makedonien (EGT nr L 65, 15.3.1996).

(503)Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 2157/91 av den 15 juli 1991 om tekniskt bistånd till de nya oberoende staterna och Mongoliet för ekonomiska reformer och ekonomisk återuppbyggnad (EGT nr L 201, 24.7.1991, s. 2), rådets förordning (Euratom, EEG) nr 2053/93 av den 19 juli 1993 (EGT nr L 187, 29.7.1993, s. 1) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 1279/96 av den 25 juni 1996 (EGT nr L 165, 4.7.1996, s. 1).

(504)Särskild rapport nr 3/97 om det decentraliserade systemet för genomförande av Phare-programmet (perioden 1990 1995) (EGT nr C 175, 9.6.1997) och Särskild rapport nr 6/97 om Tacis-subventionerna till Ukraina (EGT nr C 171, 5.6.1997).

(505)Ett åtagandebemyndigande bokförs som utnyttjat, när kommissionen har antagit finansieringsbeslutet för ett program, medan ett betalningsbemyndigande bokförs som utnyttjat, när medlen har betalats ut av kommissionen, som förskott eller slutgiltig betalning.

(506)Med hänsyn tagen till ökningarna av anslagen på 2,5 miljoner ecu för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (B7-501) och med 2,8 miljoner ecu för Öppnande av gemenskaps-program för de associerade länderna i Central- och Östeuropa (B7-503).

(507)EGT nr L 301, 25.11.1996, s. 157 och 161.

(508)(utarbeta) "riktlinjer för projekten, utvärdera erbjudanden, genomföra uppföljande åtgärder samt övervakning och revision".

(509)Budgetförordningen av den 21 december 1977 (EGT nr L 356, 31.12.1977), ändrad genom förordningen av den 18.9.1995 (EGT nr L 240, 7.10.1995).

(510)Kommissionens förordning av den 9 december 1993 om närmare bestämmelser för genomförandet av vissa bestämmelser i budgetförordningen av den 21 december 1977 (EGT nr L 315, 16.12.1993).

(511)Finansieringsöverenskommelserna löper normalt över en tid av tre år.

(512)Se härvidlag de detaljerade iakttagelserna i punkterna 1.98 1.108 i årsrapporten för budgetåret 1990 (EGT nr C 324, 13.12.1991).

(513)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995 (EGT nr C 340, 12.11.1996), punkt 10.12.

(514)Punkterna B7-541, B7-543 och B7-545.

(515)Budgetförordning av den 21 december 1977 (EGT nr L 356, 31.12.1977), ändrad genom förordningen av den 18.9.1995 (EGT nr L 240, 7.10.1995).

(516)Kommissionens förordning av den 9 december 1993 om närmare bestämmelser för genomförandet av vissa bestämmelser i budgetförordningen av den 21 december 1977 (EGT nr L 315, 16.12.1993).

(517)Se Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén av den 18 december 1996, nr 97/C75/02, om anslutningen och den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT nr C 75, 10.3.1997), särskilt bilaga C.

(518)Särskild rapport nr 3/97 om det decentraliserade systemet för genomförande av Phare-programmet (perioden 1990 1995) (EGT nr C 175, 9.6.1997) punkt 2.6.

(519)Se revisionsrättens särskilda rapport nr 6/97 om Tacis-subventionerna till Ukraina (EGT nr C 171, 5.6.1997).

(520)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994 (EGT nr C 303, 14.11.1995), punkt 10.31.

(521)Se revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1995, (EGT nr C 340, 12.11.1996) punkt 10.28.

(522)Enligt detta avtal som ingicks i samband med ett G24-möte den 15 oktober 1991 skall kommission betala subventioner till EBRD med Phare- och Tacis-medel för att finansiera åtgärder avsedda att förbereda vissa av bankens investeringsprojekt.

(523*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 373.

(524)Dokument från kommissionens generalsekretariat angående reglerna för beviljande av "bidrag till organisationer av större intresse".

(525)Dokument från kommissionens generalsekretariat angående reglerna för beviljande av "bidrag till organisationer av större intresse".

(526)Artikel 124, punkt 4 i budgetförordningen.

(527)Punkt 18.32 i Årsrapport för budgetåret 1989, s. 34 i volym II.

(528)Punkt 18.30 i Årsrapport för budgetåret 1989, s. 34 i volym II.

(529)De decentraliserade gemenskapsorganen kan indelas i tre olika slag: De decentraliserade organ som benämns "första generationens organ" (där rådet och Europaparlamentet beviljar ansvarsfrihet): Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) i Thessaloniki, Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin. De decentraliserade organ av andra generationen som icke är självfinansierande (där den egna direktionen eller administrationsrådet beviljar ansvarsfrihet): Europeiska miljöbyrån, Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor. De decentraliserade organ av andra generationen som är självfinansierande (där den egna direktionen eller administrationsrådet beviljar ansvarsfrihet): Europeiska läkemedelsmyndigheten, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster), Gemenskapens växtsortsmyndighet, Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

(530)Senast ändrad genom en överenskommelse mellan institutionerna styrkt av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol 2.10.1995.

(531)I enlighet med artikel 6-1.b) i reglerna skall make/maka som äger tilläggsförsäkring först begära ersättning från det andra sjukförsäkringssystemet.

(532)Förvaltningskommitténs årsrapport för år 1991 (s. 5) angående systemets finansiella ställning.

(533)Prognoser gjorda på grundval av beräkningar av antalet anställda i pension till år 2005 utförda av kommissionens pensionsavdelning och på grundval av uppskattningar av vårdbehov.

(534)Systemets nya finansiella bestämmelser utgör den senaste ändringen av reglerna. Se fotnot (1).

(535*)(*) Institutionernas svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 388.

(536)EGT nr C 166, 10.6.1996, s. 191.

(537)Dok. CES 55/91158/96 och ReK258/96.

(538)Dok. CES 1158/96 och ReK 258/96.

(539*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 406.

(540)Rådets beslut 81/19/EEG av den 20.1.1981 om särskild gemenskapshjälp till förmån för uppbyggnad av de områden som drabbades av jordbävningen i Italien i november 1980 (EGT nr L 37, 10.2.1981).

(541)Rådets beslut 78/870/EEG av den 16.10.1978 (EGT nr L 298, 25.10.1978).

(542)Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991 (EGT nr C, 15.12.1992). Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1993 (EGT nr C 327, 24.11,1994). Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994 (EGT nr C, 14.11.1995).

(543)Se svaren till punkterna 12.46 och 12.47 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, s. 383 och 384 (EGT nr C, 15.12.1992).

(544)Se kommissionens svar till punkterna 12.44 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, s. 383 (EGT nr C, 15.12.1992).

(545)Se kommissionens svar till punkt 12.26 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, s. 382 (EGT nr C 330, 15.12.1992) och till punkterna 8.7 8.11 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, s. 184 (EGT nr C, 14.11.1995).

(546)Se rapport godkänd 27.1.1978 och framlagd inför talmännen vid parlamentets kammare 5.2.1991 (Dok. XXIII nr 27).

(547)Se det italienska högre nationella revisionsorganets rapport för budgetåret 1987, utgiven av deputeradekammaren (dok. XIV nr 2), särskilt kapitel II, punkt 1.5, s. 25.

(548)Se kommissionens samlade svar på punkterna 9.6, 9.24 och 9.25 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1992, s. 317 (EGT nr C 309, 16.11.1993).

(549)Efter det nya trepartsavtalet som slutits med kommissionen och EIB.

(550)Se not (3).

(551)Se kommissionens svar på punkt 12.26 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, s. 382 (EGT nr C, 15.12.1992).

(552)Se punkt 8.9 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1994, s. 179 (EGT nr C 303, 14.11.1995).

(553)Dekret nr 293 av den 10.1.1996, offentliggjort i Gazzetta ufficiale italiana 25.5.1996.

(554)Förordning nr 548 av den 23.10.1996, ändrad till lag genom lag nr 641 av den 20.12.1996, offentliggjord i Gazzetta ufficiale italiana 21.12.1996.

(555)Se punkterna 12.41 och 12.44 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 1991, s. 194 195 (EGT nr C 330, 15.12.1992).

(556)EGT nr C 330 15.12.1992, s. 189.

(557)EGT nr L 293, 12.11.1994, s. 1.

(558)I ingressen till rådets beslut 94/375/EG av den 6.6.1994 om gemenskapens medlemskap i Europeiska investeringsfonden (EGT nr L 173, 7.7.1994, s. 12).

(559)I ingressen till rådets beslut 81/19/EEG av den 20.1.1981 om särskild gemenskapshjälp till förmån för återuppbyggnad av de områden som drabbades av jordbävningen i Italien i november 1980 (EGT nr L 37, 10.2.1981).

(560*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 16.

(561)Dokumentet även publicerat i EGT.

(562)Artikel 188c i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, artikel 160c i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, artikel 45c i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen i fråga om EKSG:s tidigare administrationsbudget, vilken införlivades med den allmänna budgeten genom Fusionsfördraget av den 8 april 1965.

(563)Revisionsrätten har i syfte att förenkla beslutat att den franska akronymen DAS skall användas på unionens samtliga språk.

(564)Volym IV, kapitel 3, sidan 51.

(565)EGT nr L 155, 7.6.1989.

(566)Volym IV, kapitel 3, sidan 49.

(567)Inkomst- och utgiftsredovisning och balansräkning, volym IV, tabell 8 (exempelvis).

(568)Volym IV, kapitel 4, sidorna 68 68, SEK(97) 403.

(569)Volym IV, kapitel 4, sidorna 68 69, SEK(97) 403.

(570)Se volym IV, tabellerna 12 och 15, sidorna 30 och 42, SEK(97) 403.

(571)Volym IV, tabell 15.

(572)Vissa felaktigheter i fråga om laglighet och korrekthet har en direkt, mätbar inverkan på det sammanlagda beloppet av de underliggande transaktioner som finansieras med medel från gemenskapens budget. Dessa felaktigheter kallas väsentliga och uttrycks som beloppet av de konstaterade felaktigheterna.

(573)EGT nr C 352, 30.12.1995.

(574)EGT nr L 193, 31.7.1993.

(575)Särskild rapport till stöd för revisionsförklaringen avseende verksamheten under den allmänna budgeten för budgetåret 1994, punkterna 3.47-3.51, EGT nr C 352, 30.12.95. Särskild rapport till stöd för revisionsförklaringen avseende verksamheten under den allmänna budgeten för budgetåret 1995, punkterna 3.54-3.57, EGT nr C 395, 31.12.1996.

(576*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 29.

(577)EGT nr L 125, 8.6.1995, s. 1.

(578)EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(579)EGT nr L 158, 8.7.1995, s. 6.

(580)EGT nr C 395, 31.12.1996, s. 45, punkt 12.

(581)Kommissionens beslut 97/316/EG av den 5 maj 1997, EGT nr L 138, 29.5.1997, s. 24.

(582)Kommissionens beslut 97/609/EG av den 30 juli 1997, EGT nr L 245, 9.9.1997, s. 25.

(583)EGT nr L 39, 17.2.1996, s. 5.

(584)EGT nr L 196, 24.7.1997, s. 18.

(585)EGT nr L 242, 4.9. 1997, s. 28.

(586)EGT nr L 335, 24.12.1996, s. 1.

(587) Justeringar för korrigeringar av räkenskaperna.

(588) Ändringar, minskningar och inställelser för hela budgetåret.

(589) Inget utbetalande organ under 1996, motsvarande belopp inkluderade i FEGA:s ansökan.

(590) Det italienska jordbruksministeriet är inte godkänt som utbetalande organ.

(591) Månatliga förskott kan inte anvisas enskilda utbetalande organ eftersom endast generella redovisningar/betalningar har gjorts.

(592*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 36.

(593*)(*) Kommissionens svar beträffande detta kapitel återfinns på s. 50.

(594)För Stabex 59 % av åtagandena och 92 % av betalningarna. För strukturanpassning 58 % av åtagandena och 92 % av betalningarna.

(595)SEK(97) 938 slutlig, kapitel XI, s. 137 140.

(596)SEK(97) 938 slutlig, kapitel XI, bilaga 3.4, s. 167.

(597)Papua Nya Guinea, 0,73 miljoner ecu.

(598)Se den särskilda rapporten till stöd för 1995 års revisionsförklaring för EUF, punkt 3.37.

(599)Beslut nr 2/96 av den 28 juni 1996.

(600)Beslut nr 1/96 av den 28 juni 1996. Beslut nr 3/96 av den 19 december 1996.

(601)Se den särskilda rapporten till stöd för 1995 års revisionsförklaring för EUF, punkt 3.29 a.

(602)SEK(97) 938, bilaga 3.3.

(603)Den särskilda rapporten till stöd för 1995 års revisionsförklaring för EUF, punkterna 3.31 och 3.32.

(604)Senegal och Burkina Faso.

(605)Se även den särskilda rapporten till stöd för 1995 års revisionsförklaring, punkt 3.67, EGT nr C 395, 31.12.1996.

(606)Avseende Djibouti, Lesotho, Elfenbenskusten, Haiti, Burkina Faso, Ghana, Mali, Trinidad och Tobago samt Gabon.

(607)Artikel 234.1 c i Lomé IV-konventionen.

(608)Sierra Leone och Haiti.

(609)Guyana.

(610)SEK(97) 938, kapitel V.

(611)SEK(97) 938, kapitel II, s. 51.

(612)SEK(97) 938, kapitel VII, s. 101.

(613)Se den särskilda rapporten till stöd för 1995 års revisionsförklaring, punkt 3.30 och kommissionens svar på punkt 3.30.

(614)Se den särskilda rapporten till stöd för revisionsförklaringen för EUF, EGT nr C 395, 31.12.1996, punkt 3.77 och kommissionens svar.

(615)Lomé IV-konventionen, artiklarna 210 och 211, EGT nr L 229, 17.8.1991.

(616)För budgetåret 1996: inkomst- och utgiftsredovisning och balansräkning för transaktionerna under budgetåret 1996 [Dok SEK(97) 399, 401 403].

(617)"Fusionsfördraget" (8 april 1965): Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.

(618)Luxemburgfördraget (22 april 1970): Fördrag om ändringar av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i Fusionsfördraget.

(619)Parisfördraget (18 april 1951): Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).

(620)Romfördraget (25 mars 1957): Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

(621)Romfördraget (25 mars 1957): Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

(622)I huvudsak budgetförordningen av den 21 december 1977 (EGT nr L 356, 31.12.1977). Se även förordet på sidan 2.

(623)Avsnitt III (Kommissionen) är uppdelat i del A "Administrationsanslag" och del B "Driftsanslag", vilken i sin tur är uppdelad i huvudsakliga sektorer. Avsnitt VI (Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén) är uppdelat i del A "Ekonomiska och sociala kommittén", del B "Regionkommittén" och del C "Gemensam organisationsstruktur".

(624)Viktigaste rättsakter om egna medel: Rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977, gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977), rådets beslut 88/376/EEG, Euratom av den 24 juni 1988 (EGT nr L 185, 15.7.1988), rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 (EGT nr L 155, 7.6.1989), rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 (EGT nr L 155, 7.6.1989), rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 om harmonisering av beräkningen av BNI (EGT nr L 49, 21.2.1989).

(625)Det är viktigt att uppmärksamma skillnaden mellan "bemyndiganden för åtaganden" och "åtagandebemyndiganden" samt mellan "bemyndiganden för betalningar" och "betalningsbemyndiganden". De båda uttrycken "åtagandebemyndiganden" och "betalningsbemyndiganden" används endast i samband med differentierade anslag.

(626)Artiklarna 78d EKSG, 205 EG, 179 Euratom och 22.2 i budgetförordningen.

(627)Artiklarna 21 till 55 och 73 till 77 i budgetförordningen.

(628)Artiklarna 28 till 35 i budgetförordningen och rådets förordningar (EEG, Euratom) nr 1552/89 och 1553/89 av den 29 maj 1989 (EGT nr L 155, 7.6.1989).

(629)Artikel 96.2 i budgetförordningen.

(630)Artikel 7.2a i budgetförordningen.

(631)Artiklarna 7.1a och 7.3 i budgetförordningen.

(632)Artikel 7.6 i budgetförordningen.

(633)Artikel 7.7 i budgetförordningen.

(634)Artikel 7.1b i budgetförordningen.

(635)Artiklarna 7.1a och 7.2b i budgetförordningen.

(636)Artikel 7.1b i budgetförordningen.

(637)Artiklarna 7.1a och 7.2b i budgetförordningen.

(638)Artikel 32 i budgetförordningen och artiklarna 15 och 16 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 (EGT nr L 155, 7.6.1989).

(639)Artiklarna 78 till 82 i budgetförordningen.

(640)Artiklarna 45a, 45b och 45c EKSG, 188a, 188b och 188c EG, 160a, 160b och 160c Euratom och artikel 83 till 90 i budgetförordningen.

(641)Artiklarna 78g EKSG, 206b EG, 180b Euratom.

(642)Artikel 89 i budgetförordningen.

(643)De ursprungliga tilldelningarna har ändrats genom ett rådsbeslut och har utökats med diverse inkomster, t.ex. Stabex-överföringar som gjorts disponibla igen, bankräntor eller extra bidrag från medlemsstaterna.

(644)System vars syfte är att garantera stabila exportinkomster från AVS-staternas export till gemenskapen (Lomé I, artikel 16, Lomé II, artikel 23, Lomé III, artikel 147, Lomé IV, artikel 186).

(645)System vars syfte är att stödja de AVS-stater vars ekonomi i stor utsträckning är beroende av gruvsektorn, och i synnerhet att hjälpa dem att hantera en nedgång i exportkapaciteten vad gäller exporten av gruvprodukter till gemenskapen (Lomé II, artikel 49, Lomé III, artikel 176, Lomé IV, artikel 214).