This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02013D1313-20190321
Decision No 1313/2013/EU of the European Parliament and of the Council of 17 December 2013 on a Union Civil Protection Mechanism (Text with EEA relevance)Text with EEA relevance
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
02013D1313 — SV — 21.03.2019 — 002.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EGT L 347 20.12.2013, s. 924) |
Ändrat genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/1475 av den 2 oktober 2018 |
L 250 |
1 |
4.10.2018 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT (EU) 2019/420 av den 13 mars 2019 |
L 77I |
1 |
20.3.2019 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1313/2013/EU
av den 17 december 2013
om en civilskyddsmekanism för unionen
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
ALLMÄNNA OCH SÄRSKILDA MÅL, SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Allmänt mål och syfte
1. Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen) ska ha som mål att stärka samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlätta samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.
2. Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.
3. Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de på ett adekvat och konsekvent sätt ska kunna hantera katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.
4. I detta beslut fastställs de allmänna reglerna för civilskyddsmekanismen och reglerna för tillhandahållande av ekonomiskt bistånd till medlemsstaterna inom ramen för civilskyddsmekanismen.
5. Civilskyddsmekanismen ska inte påverka skyldigheterna enligt unionens relevanta rättsakter, enligt fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller enligt befintliga internationella överenskommelser.
6. Detta beslut ska inte tillämpas på åtgärder som genomförs enligt förordning (EG) nr 1257/96, förordning (EG) nr 1406/2002, förordning (EG) nr 1717/2006, Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU ( 1 ) eller unionslagstiftning om åtgärdsprogram på områdena hälsovård, inrikes frågor och rättsliga frågor.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta beslut ska tillämpas på samarbete på civilskyddsområdet. Sådant samarbete ska omfatta följande:
a) Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder inom unionen och, vad beträffar artiklarna 5.2, 13.3 och 28, även utanför unionen.
b) Åtgärder för att bistå insatser mot omedelbara skadliga konsekvenser av en katastrof inom eller utanför unionen, inbegripet i de länder som avses i artikel 28.1, efter det att en begäran gjorts om bistånd genom mekanismen.
2. Detta beslut ska ta hänsyn till de särskilda behov som uppstår i regioner och på öar som ligger isolerade eller i unionens yttersta randområden eller i andra regioner och på andra öar, när det gäller förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer samt de särskilda behoven för utomeuropeiska länder och territorier när det gäller katastrofinsatser.
Artikel 3
Särskilda mål
1. Civilskyddsmekanismen ska stödja, komplettera och underlätta samordning av medlemsstaternas åtgärder i syfte att uppnå följande gemensamma särskilda mål:
a) Uppnå en hög skyddsnivå mot katastrofer genom att förebygga eller begränsa deras potentiella verkningar, genom att skapa en förebyggande kultur och genom att förbättra samarbetet mellan civilskyddsorgan och andra berörda organ.
b) Öka beredskapen på medlemsstatsnivå och unionsnivå för katastrofinsatser.
c) Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att vidta åtgärder för att begränsa omedelbara konsekvenser.
d) Öka allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer.
e) Göra vetenskaplig kunskap om katastrofer mer tillgänglig och öka användningen av denna kunskap.
f) Stärka samarbetet och den samordningsinriktade verksamheten på gränsöverskridande nivå och mellan medlemsstater som löper risk att drabbas av samma typ av katastrofer.
2. Indikatorer ska, enligt vad som är lämpligt, användas för övervakning, utvärdering och översyn av tillämpningen av detta beslut. Dessa indikatorer ska vara följande:
a) De framsteg som gjorts med att genomföra ramen för katastrofförebyggande, mätt i antal medlemsstater som har givit kommissionen tillgång till den information som avses i artikel 6.1 d.
b) De framsteg som gjorts för att höja beredskapen inför katastrofer, mätt i kvantiteten av insatskapacitet som ingår i den ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ i förhållande till de kapacitetsmål som avses i artikel 11 och antalet moduler som registrerats i Cecis.
c) De framsteg som gjorts för att förbättra katastrofinsatserna, mätt i hur snabbt det går att gripa in via civilskyddsmekanismen och i vilken omfattning biståndet bidrar till att uppfylla behoven på fältet.
d) De framsteg som gjorts med att höja allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer, mätt genom unionsmedborgares grad av medvetenhet om riskerna i deras region.
Artikel 4
Definitioner
I detta beslut gäller följande definitioner:
|
1. |
katastrof : varje situation som har eller kan få allvarliga effekter för människor, miljö eller egendom, inklusive kulturarvet. |
|
2. |
insats : alla åtgärder som vidtas för att motverka katastrofens omedelbara negativa konsekvenser, efter begäran om bistånd via civilskyddsmekanismen, vid överhängande fara före en katastrof, under eller efter en katastrof,. |
|
3. |
beredskap : ett tillstånd där mänskliga och materiella resurser, strukturer, samhällen och organisationer står beredda och snabbt kan mobiliseras vid en katastrof, som en följd av att åtgärder har vidtagits i förväg. |
|
4. |
förebyggande : alla åtgärder som syftar till att minska risker för eller lindra negativa konsekvenser av en katastrof för människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet. |
|
5. |
tidig varning : ett snabbt och effektivt tillhandahållande av information som gör det möjligt att vidta åtgärder för att undvika eller minska riskerna för, och de negativa följderna av, en katastrof och underlätta beredskap för en effektiv insats. |
|
6. |
modul : ett fristående och självständigt, på förhand fastställt uppgifts- och behovsstyrt arrangemang av kapacitet från medlemsstaterna eller en mobil operativ grupp från medlemsstaterna som utgörs av en kombination av mänskliga och materiella resurser och som kan karakteriseras i förhållande till sin insatsförmåga eller den eller de uppgifter som den kan utföra. |
|
7. |
riskbedömning : den samlade sektorsövergripande processen för att identifiera, analysera och utvärdera risker som genomförs på nationell eller lämplig subnationell nivå. |
|
8. |
riskhanteringsförmåga : förmågan hos en medlemsstat eller dess regioner att minska, anpassa sig till eller begränsa risker (konsekvenser och sannolikhet), som identifierats i dess riskbedömningar till en nivå som är godtagbar i den medlemsstaten. Riskhanteringsförmågan bedöms i fråga om teknisk, ekonomisk och administrativ kapacitet för att genomföra a) adekvat riskbedömning, b) adekvat riskhanteringsplanering för förebyggande och beredskap, och c) adekvata åtgärder avseende förebyggande och beredskap. |
|
9. |
värdnationsstöd : alla åtgärder som vidtas under beredskaps- och insatsfasen av den stat som tar emot eller skickar bistånd, eller av kommissionen, i syfte att undanröja alla förutsebara hinder för internationellt bistånd som tillhandahålls genom civilskyddsmekanismen; inklusive stöd från medlemsstaterna för att underlätta transiteringen av detta bistånd genom deras territorium. |
|
10. |
insatskapacitet : bistånd som på begäran kan tillhandahållas via civilskyddsmekanismen. |
|
11. |
logistiskt stöd : viktig utrustning eller viktiga tjänster som de expertgrupper som avses i artikel 17.1 behöver för att kunna utföra sina uppgifter, bl.a. kommunikation, tillfällig inkvartering, livsmedel eller transporter inom landet. |
|
12. |
deltagande stat : ett tredjeland som deltar i civilskyddsmekanismen i enlighet med artikel 28.1. |
KAPITEL II
FÖREBYGGANDE
Artikel 5
Förebyggande åtgärder
1. För att uppfylla målen och genomföra förebyggande åtgärder ska kommissionen
a) vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och på ett bättre sätt underlätta och främja samarbete och utbyte av kunskaper, resultat av vetenskaplig forskning och innovation, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker,
b) stödja och främja medlemsstaternas arbete med riskbedömning och riskkartläggning genom utbyte av bästa praxis och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,
c) ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,
d) främja utbyte av god praxis i syfte att förbereda de nationella civilskyddssystemen på att hantera effekterna av klimatförändringar,
e) främja och stödja medlemsstaternas utveckling och genomförande av riskhantering genom utbyte av bästa praxis, och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,
f) sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering,
g) regelbundet, i enlighet med tidsfristerna i artikel 6 c, rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen med genomförandet av artikel 6,
h) främja användande av diverse unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,
i) framhäva riskförebyggandets betydelse och stödja medlemsstaterna i deras åtgärder för att öka medvetenheten hos, informera och utbilda allmänheten samt stödja medlemsstaternas insatser i fråga om att informera allmänheten om varningssystem genom att ge vägledning om sådana system, inbegripet på gränsöverskridande nivå,
j) främja förebyggande åtgärder i medlemsstaterna och de tredjeländer som avses i artikel 28, genom utbyte av god praxis, och underlätta tillgången till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,
k) i nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande förebyggande åtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 a.
2. Kommissionen får på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ sända ut en expertgrupp på plats för att ge rådgivning om förebyggande åtgärder.
Artikel 6
Riskhantering
1. För att främja en effektiv och konsekvent strategi när det gäller förebyggandet av och beredskap för katastrofer utan att utbyta känslig information, nämligen information vars offentliggörande inte skulle strida mot medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, och främja utbyte av bästa praxis inom civilskyddsmekanismen, ska medlemsstaterna göra följande:
a) Fortsätta utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå.
b) Fortsätta utarbeta bedömningen av riskhanteringsförmåga på nationell eller lämplig subnationell nivå.
c) Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå.
d) Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.
e) På frivillig grund delta i utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmåga.
2. Kommissionen får, i samarbete med medlemsstaterna, även inrätta särskilda samrådsmekanismer för att främja en lämplig planering och samordning av förebyggande och beredskap mellan medlemsstater som löper risk att drabbas av samma typ av katastrofer, inbegripet för de gränsöverskridande risker och risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser som fastställs i enlighet med punkt 1 d.
3. Kommissionen ska, tillsammans med medlemsstaterna, senast den 22 december 2019 vidareutveckla riktlinjer om inlämnande av de sammanfattningar som avses i punkt 1 d.
4. Om en medlemsstat ofta begär samma typ av bistånd genom civilskyddsmekanismen för samma typ av katastrof får kommissionen, efter en noggrann analys av skälen till och omständigheterna vid aktiveringen och i syfte att stödja den berörda medlemsstaten så att den kan stärka sin förebyggande- och beredskapsnivå,
a) begära att medlemsstaten tillhandahåller ytterligare information om specifika förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder beträffande den risk som hör samman med den typen av katastrof, och,
b) på grundval av den information som tillhandahållits vid behov
i) föreslå att en expertgrupp sänds ut till medlemsstaten för att tillhandahålla rådgivning om förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder, eller
ii) ge rekommendationer för att stärka förebyggande- och beredskapsnivån i den berörda medlemsstaten. Kommissionen och medlemsstaten ska hålla varandra informerade om eventuella åtgärder som vidtas baserat på sådana rekommendationer.
Om en medlemsstat begär samma typ av bistånd genom civilskyddsmekanismen för samma typ av katastrof tre gånger inom tre på varandra följande år ska leden a och b tillämpas såvida inte en noggrann analys av skälen till och omständigheterna vid de ofta förekommande aktiveringarna visar att detta inte är nödvändigt.
KAPITEL III
BEREDSKAP
Artikel 7
Centrumet för samordning av katastrofberedskap
Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) inrättas härmed. ERCC ska garantera operativ kapacitet dygnet runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens tjänst för att uppnå målen för civilskyddsmekanismen.
Artikel 8
Kommissionens allmänna beredskapsåtgärder
Kommissionen ska genomföra följande åtgärder på beredskapsområdet:
a) Förvalta ERCC.
b) Förvalta det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter.
c) Bidra till att utveckla och bättre integrera gränsöverskridande system för detektering, tidig varning och larm av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser, samt att koppla samman de nationella system för tidig varning och larm med varandra och med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.
d) Bygga upp och förvalta kapaciteten för att mobilisera och sända ut expertgrupper med uppgift att
i) bedöma de behov som eventuellt kan tillgodoses genom civilskyddsmekanismen i den stat som begär bistånd,
ii) vid behov underlätta samordningen av bistånd till katastrofinsatser på plats samt upprätta kontakt med de behöriga myndigheterna i den stat som begär bistånd, och
iii) stödja den begärande staten med expertis om förebyggande, beredskap och insatser.
e) Bygga upp och upprätthålla kapaciteten för att tillhandahålla logistiskt stöd för dessa expertgrupper.
f) Utveckla och upprätthålla ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna som kan finnas tillgängliga med kort varsel för att biträda ERCC med övervakning, information och underlättande av samordning.
g) Underlätta samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering av katastrofinsatskapacitet inom unionen.
h) Stödja åtgärder för att förbättra samverkansförmågan mellan moduler och annan insatskapacitet, varvid hänsyn ska tas till bästa praxis på medlemsstatsnivå och internationell nivå.
i) Inom sin kompetenssfär vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta värdnationsstöd, inbegripet utveckling och uppdatering, tillsammans med medlemsstaterna, av riktlinjer om värdnationsstöd, på grundval av operativa erfarenheter.
j) Stödja inrättandet av frivilliga program för utvärdering av medlemsstaternas beredskapsstrategier genom inbördes utvärderingar, på grundval av på förhand fastställda kriterier, som gör det möjligt att utforma rekommendationer för att höja unionens beredskapsnivå.
k) I nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande beredskapsåtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 b.
Artikel 9
Medlemsstaternas allmänna beredskapsåtgärder
1. Medlemsstaterna ska frivilligt verka för att det inrättas moduler som särskilt. ska användas för att möta prioriterade behov av insatser och stöd inom ramen för civilskyddsmekanismen.
Medlemsstaterna ska i förväg fastställa vilka moduler, vilken annan insatskapacitet samt vilka experter inom deras behöriga organ, framför allt inom deras civilskyddsorgan och andra beredskapsorgan, som på begäran kan göras tillgängliga för insatser via civilskyddsmekanismen. De ska härvidlag ta hänsyn till att den sammansättning som modulerna eller annan insatskapacitet har kan variera beroende på typen av katastrof och de särskilda katastrofrelaterade behoven.
2. Modulerna ska bestå av resurser från en eller flera medlemsstater och ska
a) kunna utföra på förhand fastställda uppgifter i insatsområdena i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna
i) sändas ut med mycket kort varsel efter inkommen begäran om bistånd genom ERCC, och
ii) kunna arbeta fristående och självständigt under en given tidsperiod,
b) kunna samverka med andra moduler,
c) genomföra utbildning och övningar så att de kan leva upp till kravet på samverkansförmåga,
d) stå under ledning av en person som är ansvarig för modulverksamheten, och
e) kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.
3. Medlemsstaterna ska på förhand, frivilligt, fastställa vilka experter som kan sändas ut som medlemmar i en expertgrupp i enlighet med artikel 8 d.
4. Medlemsstaterna ska vid behov överväga att tillhandahålla andra former av insatskapacitet som kan finnas tillgänglig hos de behöriga organen, eller som får tillhandahållas av icke-statliga organisationer och andra relevanta organ.
Andra former av insatskapacitet får omfatta resurser från en eller flera medlemsstater och ska vid behov
a) kunna utföra insatsuppgifter i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna
i) sändas ut med mycket kort varsel efter inkommen begäran om bistånd genom ERCC, och
ii) vid behov kunna arbeta fristående och självständigt under en given tidsperiod,
b) kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.
5. Medlemsstaterna får, med förbehåll för att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, lämna information om relevant militär kapacitet som, som en sista utväg, kan användas som en del av det bistånd som tillhandahålls genom civilskyddsmekanismen, t.ex. transporter och logistiskt eller medicinskt stöd.
6. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna relevant information om de experter, moduler och annan insatskapacitet som de ställer till förfogande för bistånd genom civilskyddsmekanismen i enlighet med punkterna 1–5 samt vid behov uppdatera denna information.
7. Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter, som avses i artikel 8 b, och informera kommissionen om detta.
8. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga beredskapsåtgärder för att underlätta värdnationsstöd.
9. Medlemsstaterna ska, med stöd av kommissionen och i enlighet med artikel 23, vidta lämpliga åtgärder för att sörja för snabb transport av det bistånd som de erbjuder.
Artikel 10
Planering av insatser
1. Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra planeringen av katastrofinsatserna, både vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inom ramen för civilskyddsmekanismen, även genom utarbetande av katastrofinsatsscenarier på grundval av sådana riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet.
2. Vid planeringen av insatser i samband med humanitära kriser utanför unionen ska kommissionen och medlemsstaterna identifiera och främja synergieffekter mellan civilskyddsbiståndet och det humanitära bistånd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna.
Artikel 11
Europeiska civilskyddspoolen
1. En europeisk civilskyddspool ska inrättas. Den ska bestå av en pool av frivillig insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande av medlemsstaterna och ska omfatta moduler, annan insatskapacitet och andra kategorier av experter.
1a. Det bistånd som tillhandahålls av en medlemsstat genom Europeiska civilskyddspoolen ska komplettera befintlig kapacitet i den begärande medlemsstaten, utan att det påverkar medlemsstaternas primära ansvar för förebyggande av och insatser vid katastrofer på deras territorium.
2. Utifrån identifierade risker samt kapaciteten och bristerna som helhet ska kommissionen, genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32.1 f, fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen).
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna övervaka vilka framsteg som gjorts vad gäller uppfyllandet av de kapacitetsmål som anges i de genomförandeakter som avses i första stycket i denna punkt och identifiera potentiellt betydelsefulla kapacitetsbrister i Europeiska civilskyddspoolen. Om sådana brister har identifierats, ska kommissionen undersöka huruvida det utanför Europeiska civilskyddspoolen finns nödvändig kapacitet tillgänglig för medlemsstaterna. Kommissionen ska uppmana medlemsstaterna att åtgärda allvarliga kapacitetsbrister i Europeiska civilskyddspoolen, och får stödja medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 20, 21.1 i och 21.2.
3. Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ . Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar. Medlemsstaterna har ansvaret för att garantera kvaliteten på sin insatskapacitet.
4. Kommissionen ska inrätta och leda en process för certifiering och registrering av den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ .
5. Medlemsstaterna ska frivilligt identifiera och registrera den insatskapacitet som den ställer till förfogande för ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ . Multinationella moduler som tillhandahålls av två eller flera medlemsstater ska registreras gemensamt av alla berörda medlemsstater.
6. Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ ska alltid förbli tillgänglig för nationella ändamål.
7. Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC. Det slutliga beslutet om att kapaciteten ska sättas in ska fattas av de medlemsstater som har registrerat den berörda insatskapaciteten. Om en medlemsstat på grund av interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl är förhindrad att göra denna insatskapacitet tillgänglig vid en specifik katastrof ska denna medlemsstat informera kommissionen om detta så snart som möjligt med hänvisning till denna artikel.
8. När kapacitet sätts in ska medlemsstaternas insatskapacitet även fortsättningsvis stå under deras ledning och kan, i samråd med kommissionen, dras tillbaka om interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl gör det omöjligt för en medlemsstat att fortsätta att göra denna insatskapacitet tillgänglig. Samordningen av de olika insatskapaciteterna ska vid behov underlättas av kommissionen genom ERCC enlighet med artiklarna 15 och 16.
9. Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa en tillräcklig grad av medvetenhet hos allmänheten om de insatser som rör ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ .
Artikel 12
RescEU
1. RescEU ska inrättas för att tillhandahålla bistånd vid övermäktiga situationer när den totala befintliga kapaciteten på nationell nivå och den kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställt till Europeiska civilskyddspoolens förfogande under rådande omständigheter inte kan säkerställa en effektiv insats vid de olika typer av katastrofer som avses i artikel 1.2.
För att säkra en effektiv insats vid katastrofer ska kommissionen och medlemsstaterna i förekommande fall säkerställa en adekvat geografisk fördelning av rescEU-kapacitet.
2. Kommissionen ska, genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32.1 g, fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård. Dessa genomförandeakter ska säkerställa förenlighet med annan tillämplig unionslagstiftning. Den första av dessa genomförandeakter ska antas senast den 22 juni 2019.
3. RescEU-kapacitet ska förvärvas, hyras eller leasas av medlemsstaterna. För detta ändamål får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag. När kommissionen upphandlar rescEU-kapacitet för medlemsstaternas räkning ska det gemensamma upphandlingsförfarandet tillämpas. Unionens ekonomiska bistånd ska beviljas i enlighet med unionens finansiella regler.
RescEU-kapacitet ska hysas av medlemsstater som förvärvar, hyr eller leasar denna kapacitet. Vid gemensam upphandling ska rescEU-kapaciteten hysas av de medlemsstater på vilkas vägnar den upphandlas.
4. Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som ingår i rescEU i samråd med medlemsstaterna. Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar.
5. Den medlemsstat som äger, hyr eller leasar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
RescEU-kapacitet får endast användas för nationella ändamål som anges i artikel 23.4a när den inte används eller behövs för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
RescEU-kapacitet ska användas i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 32.1 g och med kontrakt för operativa ändamål som ingåtts mellan kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar sådan kapacitet genom vilka villkoren för insättning av rescEU-kapacitet anges närmare, inbegripet deltagande personal.
6. Kapacitet från rescEU ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC i enlighet med artikel 15 eller artikel 16.1–16.9 och 16.11–16.13. Beslut om insättande och demobilisering av rescEU-kapacitet och eventuella beslut vid motstridiga begäranden ska fattas av kommissionen i nära samordning med den begärande medlemsstaten och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar kapaciteten, i enlighet med sådana kontrakt för operativa ändamål som anges i punkt 5 tredje stycket i den här artikeln.
Den medlemsstat på vars territorium rescEU-kapacitet sätts in ska ansvara för att leda insatserna. Vid insättande utanför unionen ska de medlemsstater som hyser rescEU-kapacitet ansvara för att säkerställa att rescEU-kapaciteten fullt ut integreras i den övergripande insatsen.
7. Vid insättande av rescEU-kapacitet genom ERCC ska kommissionen komma överens med den begärande medlemsstaten om det operativa insättandet av denna kapacitet. Den begärande medlemsstaten ska underlätta den operativa samordningen av sin egen kapacitet och rescEU-kapaciteten.
8. Samordningen av de olika insatskapaciteterna ska vid behov underlättas av kommissionen genom ERCC i enlighet med artiklarna 15 och 16.
9. Medlemsstaterna ska underrättas om rescEU-kapacitetens operativa status genom Cecis.
10. Om en katastrof som inträffar utanför unionen på ett betydande sätt skulle kunna drabba en eller flera medlemsstater eller deras medborgare får rescEU-kapacitet sättas in i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel.
När rescEU-kapacitet sätts in i tredjeländer får medlemsstaterna, i särskilda fall, vägra att bidra med sin egen personal, i enlighet med den genomförandeakt som antas i enlighet med artikel 32.1 g och närmare preciseringar i de kontrakt för operativa ändamål som det hänvisas till i punkt 5 tredje stycket i denna artikel.
Artikel 13
Unionens kunskapsnätverk för civilskydd
1. Kommissionen ska inrätta ett nätverk av relevanta civilskydds- och katastrofhanteringsaktörer och institutioner, däribland kompetenscentrum, universitet och forskare, vilka tillsammans med kommissionen utgör unionens kunskapsnätverk för civilskydd. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till den expertis som finns i medlemsstaterna och organisationer som är verksamma på fältet.
Nätverket ska, med en strävan efter en jämn könsfördelning, utföra följande uppgifter på området utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning, i tillämpliga fall i nära samarbete med berört kunskapscentrum:
a) Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering för förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska vara sådant att det underlättar utbyte av bästa praxis på civilskyddsområdet och ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av expertis på krishanteringsområdet, exempelvis utbyte mellan unga yrkesutövande och erfarna volontärer och utstationering av nationella experter från medlemsstaterna.
Utbildningsprogrammet ska ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten hos de kapaciteter som avses i artiklarna 9, 11 och 12 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.
b) Inrätta och förvalta ett utbildningsnätverk som är öppet för utbildningscentrum för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering samt för andra berörda aktörer och institutioner på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.
Målet med utbildningsnätverket ska vara att
i) förstärka alla stadier av katastrofhanteringen, med beaktande av anpassning till och begränsning på grund av klimatförändringar,
ii) skapa synergieffekter mellan deltagarna genom utbyte av erfarenheter och bästa praxis, relevant forskning, erfarenheter, kurser och workshoppar, övningar och pilotprojekt, och
iii) utarbeta riktlinjer för civilskyddsutbildning på unionsnivå och internationell nivå, inklusive utbildning på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.
c) Utarbeta ett strategiskt ramverk med angivande av övningsverksamhetens mål och roll, en långsiktig övergripande plan där prioriteringar för övningsverksamheten anges samt inrätta och förvalta ett övningsprogram.
d) Inrätta och förvalta ett program för erfarenhetsåterföring fråncivilskyddsinsatser som har genomförts inom ramen för civilskyddsmekanismen, inbegripet aspekter av katastrofhanteringens samtliga stadier, för att ge en gedigen grund för inlärningsprocesser och kunskapsutveckling. Programmet ska innehålla följande:
i) Övervakning, analys och utvärdering av alla relevanta civilskyddsåtgärder inom ramen för civilskyddsmekanismen.
ii) Främjande av genomförandet av tillvaratagna erfarenheter för att uppnå en erfarenhetsgrundad bas för utvecklingen av aktiviteter inom katastrofhanteringens olika stadier.
iii) Utveckling av metoder och verktyg för insamling, analys, främjande och tillämpning av erfarenheter.
Programmet ska även vid behov omfatta de erfarenheter som gjorts i samband med insatser utanför unionen, så att kopplingar och synergieffekter mellan bistånd som ges inom ramen för civilskyddsmekanismen och inom ramen för humanitärt bistånd kan utnyttjas.
e) Utveckla riktlinjer om kunskapsspridning och genomförande av de olika uppgifter som avses i led a-d på medlemsstatsnivå.
f) Stimulera forskning och innovation och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.
2. Kommissionen ska, när den utför de uppgifter som fastställs i punkt 1, särskilt beakta behoven och intressena hos de medlemsstater som står inför liknande katastrofrisker.
3. Kommissionen får på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ utstationera en expertgrupp på plats för att ge rådgivning om beredskapsåtgärder.
4. Kommissionen ska stärka samarbetet om utbildning och öka utbytet av kunskaper och erfarenheter mellan unionens kunskapsnätverk för civilskydd och internationella organisationer och tredjeländer för att bidra till att fullgöra internationella åtaganden om katastrofriskreducering, särskilt inom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030 som antogs vid Förenta nationernas tredje världskonferens om katastrofriskreducering den 18 mars 2015 i Sendai, Japan.
KAPITEL IV
INSATSER
Artikel 14
Anmälan av katastrofer inom unionen
1. Vid en katastrof inom unionen, eller vid överhängande fara för en katastrof, som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande effekter eller som påverkar eller kan komma att påverka andra medlemsstater, ska den medlemsstat i vilken katastrofen har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa utan dröjsmål anmäla detta till de medlemsstater som kan komma att beröras av katastrofen samt, när effekterna kan bli betydande, till kommissionen.
Första stycket ska inte gälla om anmälningsskyldigheten redan har uppfyllts i enlighet med annan unionslagstiftning eller i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller i enlighet med befintliga internationella överenskommelser.
2. Vid en katastrof inom unionen, eller vid överhängande fara för en katastrof, som sannolikt kommer att leda till att en eller flera medlemsstater begär bistånd, ska den medlemsstat i vilken katastrofen har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa utan dröjsmål anmäla detta till kommissionen, om det kan förväntas att en begäran om bistånd inges via ERCC, så att kommissionen vid behov kan informera övriga medlemsstater och aktivera de behöriga avdelningarna inom kommissionen.
3. Anmälan enligt punkterna 1 och 2 ska, när så är lämpligt, göras via Cecis.
Artikel 15
Insatser vid katastrofer inom unionen
1. När en katastrof inträffar inom unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, kan den drabbade medlemsstaten begära bistånd genom ERCC. Begäran ska vara så specifik som möjligt. En begäran om bistånd gäller under en period av högst 90 dagar, såvida inte nya element som motiverar ett fortsatt eller ytterligare bistånd lämnas till ERCC.
2. I exceptionella situationer med förhöjd risk får en medlemsstat även begära bistånd i form av tillfällig förhandsutplacering av insatskapacitet.
3. När kommissionen mottar en begäran om bistånd ska den på lämpligt sätt och utan dröjsmål
a) vidarebefordra begäran till de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter,
b) i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in kontrollerad information om situationen och sprida denna till medlemsstaterna,
c) i samråd med den begärande medlemsstaten, utfärda rekommendationer för tillhandahållandet av bistånd genom civilskyddsmekanismen, på grundval av behoven på plats och på eventuella relevanta redan utarbetade planer i enlighet med artikel 10.1, uppmana medlemsstaterna att sätta in specifik kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet, och
d) vidta ytterligare åtgärder för att underlätta samordningen av insatserna.
4. En medlemsstat till vilken en begäran om bistånd riktas genom civilskyddsmekanismen ska omgående avgöra huruvida den har möjlighet att lämna begärt bistånd och underrätta den begärande medlemsstaten om sitt beslut genom Cecis och då ange omfattningen av, villkoren för och, i tillämpliga fall, kostnaden för det bistånd som den kan lämna. ERCC ska hålla medlemsstaterna underrättade.
5. Den begärande medlemsstaten ska ha ansvaret för att leda biståndsinsatserna. Myndigheterna i den begärande medlemsstaten ska fastställa riktlinjer och, vid behov, ramarna för de uppgifter som anförtros modulerna eller annan insatskapacitet. Genomförandets praktiska detaljer ska överlåtas åt den ansvariga person som utses av den medlemsstat som lämnar bistånd. Den begärande medlemsstaten kan även begära att en expertgrupp sätts in för att hjälpa till med bedömningsarbetet, underlätta samordningen på plats mellan medlemsstaternas grupper, eller tillhandahålla teknisk rådgivning.
6. Den begärande medlemsstaten ska vidta lämpliga åtgärder för att underlätta värdnationsstödet till det anländande biståndet.
7. Kommissionens roll enligt denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas behörighet och ansvar för sina grupper och moduler samt annan stödkapacitet, inklusive militär kapacitet. Framför allt får inte kommissionens stöd innebära att kommissionen tar ledningen över medlemsstaternas grupper och moduler samt annat stöd som ska sättas in frivilligt i enlighet med samordningen på ledningsnivå och på plats.
Artikel 16
Främjande av samstämmighet i insatserna vid katastrofer utanför unionen
1. När en katastrof inträffar utanför unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, får det drabbade landet begära bistånd genom ERCC. Biståndet får också begäras genom eller av Förenta nationerna och dess organ, eller en relevant internationell organisation. En begäran om bistånd gäller under en period av högst 90 dagar, såvida inte nya element som motiverar ett fortsatt eller ytterligare bistånd lämnas till ERCC.
2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd ( 2 ) och respekt för humanitära principer.
3. Kommissionen ska bidra till att biståndet tillhandahålls på ett samstämmigt sätt genom följande åtgärder:
a) Upprätthålla en dialog med medlemsstaternas kontaktpunkter för att sörja för att unionens katastrofinsatser på ett effektivt och samstämmigt sätt och genom civilskyddsmekanismen bidrar till det samlade hjälparbetet, särskilt genom
i) omedelbar information till medlemsstaterna om begäran om bistånd som helhet,
ii) stöd till en gemensam läges- och behovsbedömning, teknisk rådgivning och/eller till underlättande av samordningen av biståndet på plats genom en grupp civilskyddsexperter på plats,
iii) utbyte av relevanta bedömningar och analyser med alla berörda aktörer,
iv) tillhandahållande av en översikt över det bistånd som erbjuds av medlemsstaterna och andra aktörer,
v) rådgivning om den typ av bistånd som krävs för att garantera att det bistånd som lämnas motsvarar behovsbedömningarna, och
vi) hjälp med att lösa praktiska svårigheter i samband med tillhandahållandet av biståndet, t.ex. rörande transitering och tullar.
b) Omedelbart utfärda rekommendationer, när så är möjligt i samarbete med det drabbade landet, baserade på behoven på plats och relevanta, redan utarbetade planer, där medlemsstaterna uppmanas att sätta in särskild kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet.
c) Hålla kontakt med det drabbade landet om närmare tekniska aspekter, såsom det exakta behovet av bistånd, godtagandet av erbjudanden och de praktiska formerna för mottagandet och fördelningen av biståndet lokalt.
d) Hålla kontakt med eller stödja Ocha och samarbeta med andra relevanta aktörer som bidrar till det samlade hjälparbetet för att maximera synergieffekterna, eftersträva inbördes komplementaritet och undvika dubbelarbete och brister.
e) Hålla kontakt med alla berörda aktörer, särskilt under avslutningsfasen av en biståndsinsats som genomförs inom ramen för civilskyddsmekanismen, för att underlätta ett smidig överlämnande.
4. Utan att det påverkar kommissionens roll såsom denna definieras i punkt 3 och med respekt för kravet att insatserna inom ramen för civilskyddsmekanismen ska sättas in med omedelbar verkan, ska kommissionen så snart civilskyddsmekanismen aktiveras underrätta Europeiska utrikestjänsten, så att det blir möjligt att skapa samstämmighet mellan civilskyddsinsatsen i fråga och unionens förbindelser i stort med det drabbade landet. Kommissionen ska hålla medlemsstaterna fullständigt underrättade i enlighet med punkt 3.
5. På plats ska, om nödvändigt, kontakt hållas med unionens delegation så att denna kan underlätta förbindelserna med det drabbade landets regering. Vid behov ska unionens delegation tillhandahålla logistiskt stöd till den grupp civilskyddsexperter som avses i punkt 3 a led ii.
6. En medlemsstat till vilken en begäran om bistånd riktas genom civilskyddsmekanismen ska omgående avgöra huruvida den har möjlighet att lämna begärt bistånd och underrätta ERCC om sitt beslut genom Cecis, och då ange omfattningen av och villkoren för det bistånd som den skulle kunna lämna. ERCC ska hålla medlemsstaterna underrättade.
7. Civilskyddsmekanismen får även användas för att tillhandahålla civilskyddsstöd till konsulärt bistånd till unionens medborgare vid katastrofer i tredjeländer om detta begärs av de berörda medlemsstaternas konsulära myndigheter.
8. I enlighet med en begäran om bistånd får kommissionen vidta ytterligare nödvändiga stödåtgärder och kompletterande åtgärder i syfte att skapa samstämmighet vid tillhandahållandet av biståndet.
9. Samordningen genom civilskyddsmekanismen får varken påverka de bilaterala kontakterna mellan medlemsstaterna och det drabbade landet eller samarbetet mellan medlemsstaterna och Förenta nationerna och andra relevanta internationella organisationer. Sådana bilaterala kontakter får även användas för att bidra till samordningen genom civilskyddsmekanismen.
10. Kommissionens roll enligt denna artikel får inte påverka medlemsstaternas behörighet och ansvar för sina grupper, moduler och annat stöd, inklusive militär kapacitet. Framför allt får inte kommissionens stöd innebära att kommissionen tar ledningen över medlemsstaternas grupper, moduler och annat stöd som ska sättas in frivilligt i enlighet med samordningen på högkvartersnivå och på plats.
11. Synergieffekter med andra unionsinstrument ska eftersträvas, särskilt med åtgärder som finansieras i enlighet med förordning (EG) nr 1257/96. Kommissionen ska sörja för samordning mellan instrumenten och, när så är lämpligt, se till att de av medlemsstaternas civilskyddsåtgärder som bidrar till mer omfattande humanitära insatser så långt möjligt finansieras enligt detta beslut.
12. Närhelst civilskyddsmekanismen är aktiverad ska de medlemsstater som tillhandahåller katastrofbistånd hålla ERCC fullt underrättat om sin verksamhet.
13. Medlemsstaternas grupper och moduler på plats som deltar i ett ingripande inom ramen för civilskyddsmekanismen ska hålla nära kontakt med ERCC och expertgrupperna på plats i enlighet med punkt 3 a led ii.
Artikel 17
Stöd på plats
1. Kommissionen får välja ut, utse och sända ut en expertgrupp bestående av experter som ställs till förfogande av medlemsstaterna
a) om en katastrof inträffar utanför unionen i enlighet med artikel 16.3,
b) om en katastrof inträffar inom unionen i enlighet med artikel 15.5,
c) efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2 eller
d) efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3.
Experter från kommissionen och andra enheter inom unionen får ingå i gruppen i syfte att stödja gruppen och underlätta kontakten med ERCC. Experter som sänts ut av Ocha eller andra internationella organisationer får ingå i gruppen i syfte att förstärka samarbetet och underlätta gemensamma bedömningar.
2. Experterna ska väljas ut och utses i enlighet med följande förfarande:
a) Medlemsstaterna ska utse de experter som, under deras ansvar, kan ingå som medlemmar i en expertgrupp.
b) Kommissionen ska välja ut gruppens experter och ledare på grundval av deras kvalifikationer och erfarenhet, inbegripet vilken utbildning de har när det gäller civilskyddsmekanismen, tidigare erfarenhet av uppdrag inom civilskyddsmekanismen och annat internationellt hjälparbete. Urvalet ska även grundas på andra kriterier, däribland språkkunskaper, så att gruppen som helhet förfogar över de kunskaper som krävs i den specifika situationen.
c) Kommissionen ska utnämna experter/gruppledare för ett uppdrag i samförstånd med den medlemsstat som utsett dem.
3. Om expertgrupper sätts in, ska de underlätta samordningen mellan medlemsstaternas insatsstyrkor och upprätta kontakt med de behöriga myndigheterna i den begärande staten i enlighet med artikel 8 d. ERCC ska hålla nära kontakt med expertgrupperna och ge dem såväl vägledning som logistiskt stöd.
Artikel 18
Transport och utrustning
1. Om en katastrof inträffar, antingen inom eller utanför unionen, får kommissionen ge stöd till medlemsstaterna så att de får tillgång till utrustning eller transportresurser genom att
a) tillhandahålla och utbyta information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna kan ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av sådan utrustning eller sådana transportresurser,
b) hjälpa medlemsstater att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som kan finnas tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden, eller
c) hjälpa medlemsstater att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från annat håll, även på den kommersiella marknaden.
2. Kommissionen kan komplettera de transportresurser som medlemsstaterna tillhandahåller genom att tillhandahålla de ytterligare transportresurser som är nödvändiga för att sörja för snabba insatser vid katastrofer.
KAPITEL V
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 19
Budgetmedel
1. Finansieringsramen för genomförandet av civilskyddsmekanismen för perioden 2014–2020 ska vara 574 028 000 EUR i löpande priser.
425 172 000 EUR i löpande priser hänför sig till budgetrubrik 3 "Säkerhet och medborgarskap" i den fleråriga budgetramen, och 148 856 000 EUR i löpande priser hänför sig till budgetrubrik 4 "EU i världen".
2. Anslag som härrör från återbetalningar från mottagare av katastrofinsatser ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i den mening som avses i artikel 18.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
3. Det anslag som avses i punkt 1 får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.
Det kan särskilt röra sig om utgifter för studier, expertmöten, informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet institutionell information om unionens politiska prioriteringar, förutsatt att dessa anknyter till de allmänna målen i civilskyddsmekanismen, utgifter som gäller it-nätverk för behandling och utbyte av information, bl.a. sammankoppling med befintliga och framtida sektorsövergripande system för datautbyte och därmed sammanhängande utrustning, samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen har för förvaltningen av programmet.
4. Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar och principer som anges i bilaga I.
5. Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den interimsutvärdering som avses i artikel 34.2 a. Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av resultaten av den översynen, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att anpassa sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter. Dessa delegerade akter ska antas senast den 30 juni 2017.
6. Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter för att justera sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.
Artikel 20
Allmänna stödberättigande åtgärder
Följande allmänna åtgärder berättigar till finansiellt bistånd för att förbättra verksamheten när det gäller förebyggande av, beredskap för och effektiva insatser vid katastrofer:
a) Studier, undersökningar samt utarbetande av modeller och scenarier i syfte att underlätta utbyte av kunskap, bästa praxis och information.
b) Utbildning, övningar, workshoppar, personal- och expertutbyte, uppbyggnad av nätverk, presentationsprojekt och tekniköverföring.
c) Övervaknings-, bedömnings- och utvärderingsåtgärder.
d) Åtgärder för att informera, utbilda och medvetandegöra allmänheten och därtill hörande informationsverksamhet, för att engagera medborgarna i att förebygga och minska konsekvenserna av katastrofer i unionen och hjälpa dem att skydda sig mer effektivt och på ett hållbart sätt.
e) Inrättande och drift av ett program som bygger på erfarenheter från ingripanden och övningar inom ramen för civilskyddsmekanismen, bl.a. på de områden som är relevanta när det gäller förebyggande och beredskap.
f) Kommunikationsåtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om medlemsstaternas och unionens civilskyddsarbete när det gäller områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.
Artikel 20a
Synlighet och utmärkelser
1. Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls i enlighet med detta beslut ska ge lämplig synlighet åt unionen, bland annat ska EU:s emblem ha en framträdande plats på sådan kapacitet som avses i artiklarna 11, 12 och 21.2 c. Kommissionen ska ta fram en kommunikationsstrategi i syfte att för medborgarna synliggöra de konkreta resultaten av åtgärderna inom civilskyddsmekanismen.
2. Kommissionen ska tilldela medaljer för att erkänna och hedra långvarigt engagemang för och extraordinära bidrag till unionens civilskydd.
Artikel 21
Stödberättigande förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder
1. Följande förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är berättigade till ekonomiskt bistånd:
a) Samfinansiering av projekt, studier, workshoppar, undersökningar och liknande åtgärder samt verksamheter i enlighet med artikel 5.
b) Samfinansiering av inbördes utvärderingar i enlighet med artiklarna 6 d och 8 j.
c) Upprätthållande av funktionerna inom ERCC i enlighet med artikel 8 a.
d) Förberedelser för mobilisering och utsändning av expertgrupper i enlighet med artiklarna 8 d och 17 samt uppbyggnad och upprätthållande av en snabbinsatsförmåga genom ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 8 f.
e) Upprättande och underhåll av Cecis och verktyg för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter och andra deltagare i civilskyddsmekanismen.
f) Bidrag till att utveckla transnationella system för detektering och tidig varning samt larmsystem av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser samt för att främja en samverkan mellan de nationella systemen för tidig varning och larm och deras samverkan med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.
g) Planering av insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen, i enlighet med artikel 10.
h) Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13.
i) Utveckling av ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ i enlighet med artikel 11, i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.
j) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU-kapacitet i enlighet med artikel 12.
k) Säkerställande av att logistiskt stöd finns tillgängligt för de expertgrupper som avses i artikel 17.1.
l) Underlättande av samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering inom unionen av katastrofinsatskapacitet i enlighet med artikel 8 g.
m) Stöd till rådgivning i frågor som rör förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder genom utsändande av expertgrupper på plats, på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ, i enlighet med artiklarna 5.2 och 13.3.
2. Berättigande till ekonomiskt bistånd för den insats som avses i punkt 1 led i ska begränsas till
a) kostnader på unionsnivå för inrättande och förvaltning av ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ och därtill hörande processer enligt artikel 11,
b) kostnader för obligatoriska utbildningskurser, övningar och workshoppar som är nödvändiga för certifieringen av medlemsstaternas insatskapacitet med tanke på ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ (nedan kallade certifieringskostnader). Certifieringskostnaderna kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställs för varje typ av kapacitet och omfatta upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, och
c) kostnader som är nödvändiga för att uppgradera eller reparera insatskapacitet så att den är redo och tillgänglig och kan sättas in som en del av Europeiska civilskyddspoolen, i enlighet med kvalitetskraven för Europeiska civilskyddspoolen och, där så är relevant, de rekommendationer som har utformats inom ramen för certifieringsprocessen (nedan kallade anpassningskostnader). Dessa kostnader kan inbegripa kostnader som avser modulernas funktionsduglighet och deras interoperabilitet med andra moduler och annan insatskapacitet, självständighet, fristående arbete, lämplighet för transport, förpackningskostnader och andra nödvändiga kostnader, förutsatt att dessa kostnader särskilt avser kapaciteter som ingår i Europeiska civilskyddspoolen.
Anpassningskostnader kan omfatta
i) 75 % av de stödberättigande kostnaderna vid uppgradering, förutsatt att den summan inte överskrider 50 % av den genomsnittliga kostnaden för utvecklingen av kapaciteten, och
ii) 75 % av de stödberättigande kostnaderna vid reparation.
Insatskapacitet som får finansiering i enlighet med leden i) och ii) ska stå till förfogande som en del av Europeiska civilskyddspoolen under en minimiperiod som är kopplad till den finansiering som erhållits och som varierar mellan 3 och 10 år från och med det att den är faktiskt tillgänglig som en del av Europeiska civilskyddspoolen, såvida kapacitetens ekonomiska livslängd inte är kortare än denna period.
Anpassningskostnader kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställts för varje typ av kapacitet.
▼M2 —————
3. Ekonomiskt bistånd till de åtgärder som anges i punkt 1 j ska omfatta kostnader som är nödvändiga för att säkerställa att rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen är tillgänglig och insättningsbar, i enlighet med andra stycket i denna punkt.
Kommissionen ska säkerställa att det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt motsvarar minst 80 % och högst 90 % av den totala uppskattade kostnad som är nödvändig för att säkerställa att rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen är tillgänglig och insättningsbar. Det resterande beloppet ska bäras av de medlemsstater som hyser rescEU-kapacitet. Den totala uppskattade kostnaden för varje typ av rescEU-kapacitet ska fastställas genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32.1 g. De totala uppskattade kostnaderna ska beräknas med hänsyn till kategorierna av stödberättigande kostnader i bilaga Ia.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om ändring av bilaga Ia med avseende på kategorierna av stödberättigande kostnader.
Det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt får genomföras genom fleråriga arbetsprogram. För åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får budgetåtagandena delas upp i årliga delåtaganden.
4. När det gäller kapacitet som inrättas för insatser vid risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser och som fastställs genom genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 32.1 ha, ska unionens ekonomiska bistånd täcka alla kostnader som är nödvändig för att säkerställa tillgänglighet och insättningsbarhet.
5. De kostnader som avses i punkt 3 kan utgöras av enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser som fastställts för varje typ av kapacitet, enligt vad som är lämpligt.
Artikel 22
Stödberättigande insatser
Följande insatser berättigar till ekonomiskt bistånd:
a) Utsändande av expertgrupper i enlighet med artikel 17.1 tillsammans med logistiskt stöd och utsändande av experter i enlighet med artikel 8 d och 8 e.
b) Stöd till medlemsstaterna när det vid en katastrof gäller att få tillgång till utrustning och transportresurser i enlighet med artikel 23.
c) Vidtagande av ytterligare nödvändiga stödåtgärder och kompletterande åtgärder i enlighet med en begäran om bistånd, för att så effektivt som möjligt underlätta samordningen av insatserna.
Artikel 23
Stödberättigande åtgärder i samband med utrustning och drift
1. Följande åtgärder berättigar till ekonomiskt bistånd med avseende på tillgång till utrustning och transportresurser inom ramen för civilskyddsmekanismen:
a) Tillhandahållande och utbyte av information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna beslutar att ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av denna utrustning och dessa transportresurser.
b) Hjälp till medlemsstater med att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som eventuellt är tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden.
c) Hjälp till medlemsstater med att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från andra håll, även på den kommersiella marknaden.
d) Finansiering av transportresurser som är nödvändiga för att säkerställa snabba insatser vid katastrofer. Dessa åtgärder berättigar till ekonomiskt bistånd endast om följande villkor är uppfyllda:
i) Det har lämnats en begäran om bistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen i enlighet med artiklarna 15 och 16.
ii) De kompletterande transportresurserna är nödvändiga för att säkerställa att de katastrofinsatser som vidtas inom ramen för civilskyddsmekanismen är effektiva.
iii) Biståndet svarar mot de behov som identifierats av ERCC och tillhandahålls i enlighet med ERCC:s rekommendationer om tekniska specifikationer, kvalitet, tidsplan och villkor för tillhandahållande.
iv) Biståndet inom ramen för civilskyddsmekanismen har godkänts av det begärande landet, direkt eller via Förenta nationerna eller dess organ, eller någon annan relevant internationell organisation.
v) Biståndet, när det rör sig om en katastrof i ett tredjeland, kompletterar alla unionens samlade humanitära insatser.
1a. Unionens finansiella bistånd till transport av kapacitet som inte på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande och som sätts in vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof i eller utanför unionen får uppgå till högst 75 % av den totala stödberättigande kostnaden.
2. Unionens ekonomiska bistånd till kapacitet som på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande får inte överstiga 75 % av kostanden för driften av kapaciteten, inbegripet transporter, vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof inom unionen eller i en deltagande stat.
3. Unionens ekonomiska bistånd till transporter får inte överstiga 75 % av den totala stödberättigande kostnaden i samband med transport av kapacitet som på förhand ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande när denna kapacitet sätts in vid en katastrof eller vid överhängande fara för en katastrof inom unionen i enlighet med artikel 16.
4. Unionens ekonomiska bistånd till transportresurser får dessutom omfatta högst 100 % av de totala stödberättigande kostnader som beskrivs i leden a, b, c och d om detta är nödvändigt för att sammanförandet av medlemsstaternas bistånd ska bli driftsmässigt effektivt och om kostnaderna avser något av följande:
a) Korttidshyra av lagerkapacitet för tillfällig lagring av medlemsstaternas bistånd i syfte att underlätta samordningen av transporter.
b) Transport från den medlemsstat som erbjuder biståndet till den medlemsstat som underlättar samordningen av transporter.
c) Ompackning av medlemsstaternas bistånd för fullt utnyttjande av den tillgängliga transportkapaciteten eller uppfyllande av särskilda operativa krav.
d) Lokal transport, transitering och förvaring i lager av bistånd som sammanförts i poolen i syfte att säkerställa en samordnad leverans till slutdestinationen i det land som begärt bistånd.
4a. När rescEU-kapacitet används för nationella ändamål i enlighet med artikel 12.5, ska alla kostnader, inbegripet underhålls- och reparationskostnader, täckas av den medlemsstat som använder kapaciteten.
4b. Vid insättning av rescEU-kapacitet inom ramen för civilskyddsmekanismen ska unionens ekonomiska bistånd täcka 75 % av de operativa kostnaderna.
Genom undantag från första stycket ska unionens ekonomiska bistånd täcka 100 % av de operativa kostnaderna för rescEU-kapacitet som krävs vid katastrofer med låg sannolikhet och stora konsekvenser, när den kapaciteten sätts in inom ramen för civilskyddsmekanismen.
4c. För sådan insättning utanför unionen som avses i artikel 12.10 ska unionens ekonomiska bistånd täcka 100 % av de operativa kostnaderna.
4d. När det ekonomiska bistånd från unionen som avses i denna artikel inte täcker 100 % av kostnadsbeloppet ska den medlemsstat som begärt bistånd stå för det resterande beloppet, om inte annat avtalats med den medlemsstat som erbjuder bistånd eller den medlemsstat som hyser rescEU-kapacitet.
5. I de fall flera medlemsstater sammanför sina transporter i en pool får en medlemsstat agera huvudansvarig medlemsstat genom att begära finansiellt stöd för transporten i dess helhet.
6. När en medlemsstat begär att kommissionen ska ingå ett avtal om transporttjänster ska kommissionen begära delvis återbetalning av kostnaderna i enlighet med de finansieringssatser som anges i punkterna 2, 3 och 4.
7. Följande kostnader berättigar till finansiellt stöd från unionen för transportresurser enligt denna artikel: alla kostnader som avser förflyttning av transportresurser, inbegripet kostnaderna för alla tjänster och avgifter, all logistik och hantering, allt bränsle och eventuella kostnader för inkvartering samt andra indirekta kostnader såsom skatter, allmänna tullar och transiteringskostnader.
8. Transportkostnader kan utgöras av enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser om fastställts för varje typ av kostnad.
Artikel 24
Mottagare
Bidrag enligt detta beslut får beviljas juridiska personer som omfattas av privaträttsliga eller offentligrättsliga bestämmelser.
Artikel 25
Olika slag av finansiell intervention och genomförandeförfaranden
1. Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
2. Ekonomiskt bistånd enligt detta beslut får tillhandahållas i alla de former som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, särskilt bidrag, ersättning av utgifter, offentlig upphandling eller bidrag till förvaltningsfonder.
3. För att genomföra detta beslut ska kommissionen anta årliga arbetsprogram, genom genomförandeakter, utom för sådana åtgärder som faller inom ramen för katastrofinsatser enligt kapitel IV, vilka inte kan förutses. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 33.2. De årliga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, vägledande uppgifter om anslagen till varje åtgärd och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.
Artikel 26
Komplementaritet och samstämmighet i unionens åtgärder
1. Åtgärder som får ekonomiskt bistånd inom ramen för detta beslut ska inte få bistånd från något annat av unionens finansieringsinstrument. I enlighet med artikel 191.1 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ( 3 ), ska dock ekonomiskt bistånd som beviljas i enlighet med artiklarna 21, 22 och 23 i detta beslut inte utgöra ett hinder för finansiering från något annat av unionens finansieringsinstrument i enlighet med det berörda instrumentets bestämmelser.
Kommissionen ska säkerställa att de som ansöker om och de som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut underrättar kommissionen om vilket ekonomiskt bistånd de erhåller från andra källor, inklusive unionens allmänna budget, och om pågående ansökningar om sådant bistånd.
2. Synergieffekter, komplementaritet och ökad samordning med andra unionsinstrument ska utvecklas, såsom instrument till stöd för sammanhållning, landsbygdsutveckling, forskning, hälso- och sjukvård, migrations- och säkerhetspolitik samt Europeiska unionens solidaritetsfond. Vid insatser i samband med humanitära kriser i tredjeländer ska kommissionen säkerställa komplementaritet och samstämmighet mellan de åtgärder som finansieras enligt detta beslut och de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/96 och att dessa åtgärder genomförs i överensstämmelse med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.
3. När bistånd enligt civilskyddsmekanismen bidrar till en humanitär insats från unionens sida, särskilt i komplexa nödsituationer, ska åtgärder som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut grundas på fastställda behov och vara förenliga med de humanitära principerna samt principerna om utnyttjande av civilskyddsresurser och militära resurser enligt det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.
Artikel 27
Skyddet av unionens ekonomiska intressen
1. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt detta beslut, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.
2. Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att granska stödjande handlingar och utföra kontroller på plats hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering enligt detta beslut.
3. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får genomföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ( 4 ) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 ( 5 ), i syfte att utröna om bidragsavtal eller bidragsbeslut eller andra avtal som finansieras inom ramen för detta beslut påverkats av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, avtal, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås med tillämpning av detta beslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.
KAPITEL VI
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 28
Tredjeländer och internationella organisationer
1. Civilskyddsmekanismen ska vara öppen för följande länder:
a) De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med de villkor som anges i EES-avtalet, samt andra europeiska länder om det finns avtal och förfaranden som tillåter detta.
b) Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller i liknande avtal.
1a. Deltagande i civilskyddsmekanismen ska innefatta deltagande i dess verksamhet i enlighet med de mål, krav, kriterier, förfaranden och tidsfrister som fastställs i detta beslut och ska ske i enlighet med de särskilda villkor som fastställs i avtalen mellan unionen och den deltagande staten.
2. Sådant ekonomiskt bistånd som avses i artikel 20 och artikel 21.1 a, b, f och h får även beviljas för kandidatländer och potentiella kandidatländer som inte deltar i civilskyddsmekanismen, samt för länder som är parter i den europeiska grannskapspolitiken i den utsträckning som det ekonomiska biståndet kompletterar finansiering som är tillgänglig från en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättandet av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) och en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.
3. Internationella eller regionala organisationer och tredjeländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken får medverka i verksamhet inom ramen för civilskyddsmekanismen om ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal mellan dessa organisationer eller länder och unionen tillåter detta.
Artikel 29
Behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska för tillämpningen av detta beslut utse behöriga myndigheter och informera kommissionen om detta.
Artikel 30
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19.5 och 19.6 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2020.
3. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 21.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 21 mars 2019.
4. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 19.5, 19.6 och 21.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
5. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
6. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
7. En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 19.5, 19.6 och 21.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 31
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.
Artikel 32
Genomförandeakter
1. Kommissionen ska anta genomförandeakter om följande:
a) Samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter i enlighet med artiklarna 8 b, 15.3 och 16.3 a och de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom unionen i enlighet med artikel 15 samt insatser utanför unionen i enlighet med artikel 16, inbegripet identifiering av relevanta internationella organisationer.
b) Komponenterna i Cecis samt organisationen av informationsutbyte via Cecis i enlighet med artikel 8.
c) Processen för utplacering av expertgrupper i enlighet med artikel 17.
d) Fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter i enlighet med artikel 9.1.
e) De operativa kraven för modulernas funktion och driftskompatibilitet, i enlighet med artikel 9.2, inbegripet uppgifter, kapacitet, huvudkomponenter, fristående arbete och insättande.
f) Kapacitetsmålen, kvalitetskraven och samverkanskraven samt certifierings- och registreringsförfarandet som krävs för att ►M2 Europeiska civilskyddspoolen ◄ ska fungera väl, i enlighet med artikel 11, liksom de finansiella arrangemangen, i enlighet med artikel 21.2.
g) Inrättande, förvaltning och upprätthållande av rescEU i enlighet med artikel 12, inbegripet kriterier för beslut om insättande och förfaranden för driften, samt de kostnader som avses i artikel 21.3.
h) Inrättande och organisation av unionens kunskapsnätverk för civilskydd som föreskrivs i artikel 13.
ha) Riskkategorier med låg sannolikhet och stora konsekvenser och motsvarande kapacitet att hantera dem, som avses i artikel 21.4.
hb) Kriterier och förfaranden för erkännande av långvarigt engagemang och extraordinära bidrag till unionens civilskydd som avses i artikel 20a.
i) Organisationen av stöd för transport av bistånd i enlighet med artiklarna 18 och 23.
2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.
Artikel 33
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
Artikel 34
Utvärdering
1. Genomförandet av de åtgärder som får ekonomiskt bistånd ska regelbundet kontrolleras.
2. Kommissionen ska vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om vilka insatser och framsteg som gjorts med avseende på artiklarna 11 och 12. Rapporten ska innehålla information om vilka framsteg som gjorts vad gäller uppfyllandet av kapacitetsmålen och de brister som finns kvar, i enlighet med artikel 11.2, med beaktande av inrättandet av rescEU-kapacitet i enlighet med artikel 12. Rapporten ska också innehålla en genomgång av budget- och kostnadsutvecklingen i fråga om insatskapacitet och en bedömning av behovet av att vidareutveckla denna kapacitet.
3. Kommissionen ska utvärdera tillämpningen av detta beslut och överlämna ett meddelande om detta besluts verkan, kostnadseffektivitet och fortsatta genomförande, i synnerhet om artikel 6.4 och rescEU-kapacitet, till Europaparlamentet och rådet, senast den 31 december 2023 och därefter vart femte år. Meddelandet ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av detta beslut.
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 35
Övergångsbestämmelser
Till och med den 1 januari 2025 får ekonomiskt bistånd från unionen tillhandahållas för att täcka 75 % av kostnaderna för att säkerställa snabb tillgång till nationell kapacitet som motsvarar den som fastställs i enlighet med artikel 12.2. För detta ändamål får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag.
Den kapacitet som avses i första stycket ska betecknas som rescEU-kapacitet till och med utgången av denna övergångsperiod.
Genom undantag från artikel 12.6 ska det beslut om insättande av kapacitet som avses i första stycket fattas av den medlemsstat som gjorde den tillgänglig som rescEU-kapacitet. Om en medlemsstat på grund av interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl är förhindrad att göra denna kapacitet tillgänglig för en specifik katastrof ska denna medlemsstat underrätta kommissionen om detta så snart som möjligt med hänvisning till denna artikel.
Artikel 36
Upphävande
Beslut 2007/162/EG, Euratom och beslut 2007/779/EG, Euratom ska upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till det här beslutet och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II till det här beslutet.
Artikel 37
Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.
▼M2 —————
BILAGA I
Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den unionsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent
|
Förebyggande |
: |
20 % +/- 8 procentenheter |
|
Beredskap |
: |
50 % +/- 8 procentenheter |
|
Insatser |
: |
30 % +/- 8 procentenheter |
Principer
Vid genomförandet av detta beslut ska kommissionen prioritera åtgärder för vilka det i detta beslut fastställs en tidsfrist inom perioden fram till det att beslutet löper ut, med målsättningen att tidsfristen i fråga ska iakttas.
BILAGA IA
Kategorier av kostnader som kan vara stödberättigande vid beräkning av den totala uppskattade kostnaden I enlighet med artikel 21.3
1. Kostnader för utrustning
2. Underhållskostnader, inbegripet reparationskostnader
3. Försäkringskostnader
4. Kostnader för utbildning
5. Kostnader för förvaring i lager
6. Registrerings- och certifieringskostnader
7. Kostnader för förbrukningsvaror
8. Kostnader för personal som krävs för att säkerställa att rescEU-kapacitet är tillgänglig och insättningsbar.
BILAGA II
Jämförelsetabell
|
Rådets beslut 2007/162/ EG, Euratom |
Rådets beslut 2007/779 EG, Euratom |
Detta beslut |
|
Artikel 1.1 |
|
— |
|
Artikel 1.2 |
|
Artikel 1.4 |
|
Artikel 1.3 |
|
— |
|
Artikel 1.4 |
Artikel 1.2 |
Artikel 2.2 |
|
|
Artikel 1.1 |
— |
|
|
Artikel 1.2, första stycket |
Artikel 1.2 |
|
|
Artikel 1.2, andra stycket |
Artikel 1.5 |
|
Artikel 2.1 |
|
Artikel 2.1 a |
|
Artikel 2.2 |
|
Artikel 2.1 b |
|
Artikel 2.3 |
|
Artikel 1.6 |
|
|
Artikel 2.1 |
— |
|
|
Artikel 2.2 |
Artikel 13.1 a |
|
|
Artikel 2.3 |
Artikel 20 b |
|
|
Artikel 2.4 |
Artikel 8 d |
|
|
Artikel 2.5 |
Artikel 8 a |
|
|
Artikel 2.6 |
Artikel 8 b |
|
|
Artikel 2.7 |
Artikel 8 c |
|
|
Artikel 2.8 |
Artikel 18.1 |
|
|
Artikel 2.9 |
Artikel 18.2 |
|
|
Artikel 2.10 |
Artikel 16.7 |
|
|
Artikel 2.11 |
— |
|
Artikel 3 |
Artikel 3 |
Artikel 4 |
|
Artikel 4.1 |
|
Artiklarna 20 och 21 |
|
Artikel 4.2 a |
|
Artikel 22 a |
|
Artikel 4.2 b |
|
Artikel 22 b och Artikel 23.1, leden a, b och c |
|
Artikel 4.2 c |
|
Artikel 23.1 d |
|
Artikel 4.3 |
|
Artikel 23.2 och 4 |
|
Artikel 4.4 |
|
Artikel 32.1 i |
|
|
Artikel 4.1 |
Artikel 9.1 |
|
|
Artikel 4.2 |
Artikel 9.3 |
|
|
Artikel 4.3 |
Artikel 9.1 och 9.2 |
|
|
Artikel 4.4 |
Artikel 9.4 |
|
|
Artikel 4.5 |
Artikel 9.5 |
|
|
Artikel 4.6 |
Artikel 9.6 |
|
|
Artikel 4.7 |
Artikel 9.9 |
|
|
Artikel 4.8 |
Artikel 9.7 |
|
Artikel 5 |
|
Artikel 24 |
|
|
Artikel 5.1 |
Artikel 8 a |
|
|
Artikel 5.2 |
Artikel 8 b |
|
|
Artikel 5.3 |
Artikel 8 c |
|
|
Artikel 5.4 |
Artikel 8 d |
|
|
Artikel 5.5 |
Artikel 13.1 a |
|
|
Artikel 5.6 |
— |
|
|
Artikel 5.7 |
Artikel 13.1 d |
|
|
Artikel 5.8 |
Artikel 13.1 f |
|
|
Artikel 5.9 |
Artikel 18 |
|
|
Artikel 5.10 |
Artikel 8 e |
|
|
Artikel 5.11 |
Artikel 8 g |
|
Artikel 6.1 |
|
Artikel 25.1 |
|
Artikel 6.2 |
|
Artikel 25.2 |
|
Artikel 6.3 |
|
Artikel 25.3, tredje och fjärde meningarna |
|
Artikel 6.4 |
|
— |
|
Artikel 6.5 |
|
Artikel 25.3, första och andra meningarna |
|
Artikel 6.6 |
|
— |
|
|
Artikel 6 |
Artikel 14 |
|
Artikel 7 |
|
Artikel 28.1 |
|
|
Artikel 7.1 |
Artikel 15.1 |
|
|
Artikel 7.2 |
Artikel 15.3 |
|
|
Artikel 7.2 a |
Artikel 15.3 a |
|
|
Artikel 7.2 c |
Artikel 15.3 b |
|
|
Artikel 7.2 b |
Artikel 15.3, leden c och d |
|
|
Artikel 7.3, första och tredje meningarna |
Artikel 15.4 och Artikel 16.6 |
|
|
Artikel 7.4 |
Artikel 15.5 |
|
|
Artikel 7.5 |
— |
|
|
Artikel 7.6 |
Artikel 17.3, första meningen |
|
Artikel 8 |
|
Artikel 26 |
|
|
Artikel 8.1, första stycket |
Artikel 16.1 |
|
|
Artikel 8.1, andra stycket |
Artikel 16.2, första meningen |
|
|
Artikel 8.1, tredje stycket |
— |
|
|
Artikel 8.1, fjärde stycket |
— |
|
|
Artikel 8.2 |
Artikel 16.4 |
|
|
Artikel 8.3 |
— |
|
|
Artikel 8.4 a |
Artikel 16.3 a |
|
|
Artikel 8.4 b |
Artikel 16.3 c |
|
|
Artikel 8.4 c |
Artikel 16.3 d |
|
|
Artikel 8.4 d |
Artikel 16.3 e |
|
|
Artikel 8.5 |
Artikel 16.8 |
|
|
Artikel 8.6, första stycket |
Artikel 17.1 och 17.2 b |
|
|
Artikel 8.6, andra stycket |
Artikel 17.3, andra meningen |
|
|
Artikel 8.7, första stycket |
— |
|
|
Artikel 8.7, andra stycket |
Artikel 16.2, andra meningen |
|
|
Artikel 8.7, tredje stycket |
Artikel 16.9 |
|
|
Artikel 8.7, fjärde stycket |
Artikel 16.11 |
|
|
Artikel 8.7, femte stycket |
— |
|
|
Artikel 8.8 |
Artikel 16.10 |
|
|
Artikel 8.9 a |
Artikel 16.12 |
|
|
Artikel 8.9 b |
Artikel 16.13 |
|
Artikel 9 |
|
Artikel 16.2 |
|
|
Artikel 9 |
Artikel 18 |
|
Artikel 10 |
|
Artikel 19.3 |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 28 |
|
Artikel 11 |
|
— |
|
|
Artikel 11 |
Artikel 29 |
|
Artikel 12.1 |
|
Artikel 27.1 |
|
Artikel 12.2 |
|
— |
|
Artikel 12.3 |
|
— |
|
Artikel 12.4 |
|
— |
|
Artikel 12.5 |
|
— |
|
|
Artikel 12.1 |
Artikel 32.1 e |
|
|
Artikel 12.2 |
Artikel 32.1 a |
|
|
Artikel 12.3 |
Artikel 32.1 b |
|
|
Artikel 12.4 |
Artikel 32.1 c |
|
|
Artikel 12.5 |
Artikel 32.1 h |
|
|
Artikel 12.6 |
Artikel 32.1 d |
|
|
Artikel 12.7 |
— |
|
|
Artikel 12.8 |
— |
|
|
Artikel 12.9 |
Artikel 32.1 a andra delen |
|
Artikel 13 |
Artikel 13 |
Artikel 33 |
|
Artikel 14 |
|
Artikel 19 |
|
Artikel 15 |
Artikel 14 |
Artikel 34 |
|
|
Artikel 15 |
Artikel 36 |
|
Artikel 16 |
|
Artikel 37, andra meningen |
|
Artikel 17 |
Artikel 16 |
Artikel 38 |
( 1 ) Europaparlamentets och rådets beslut 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).
( 2 ) EUT C 25, 30.1.2008, s. 1.
( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2012 av den 11 september 2013 om utredningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
( 5 ) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).