EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 02012R1230-20191202

Consolidated text: Kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 av den 12 december 2012 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 avseende krav för typgodkännande av vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/1230/2019-12-02

02012R1230 — SV — 02.12.2019 — 002.002


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1230/2012

av den 12 december 2012

om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 avseende krav för typgodkännande av vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 353 21.12.2012, s. 31)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017

  L 175

1

7.7.2017

►M2

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2019/1892 av den 31 oktober 2019

  L 291

17

12.11.2019


Rättad genom:

►C1

Rättelse, EGT L 406, 3.12.2020, s.  77 (2019/1892)




▼B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1230/2012

av den 12 december 2012

om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 avseende krav för typgodkännande av vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG

(Text av betydelse för EES)



Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

▼M2

1.  
denna förordning fastställs kraven för EG-typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på vikter och mått samt av vissa separata tekniska enheter avsedda för dessa fordon.

▼B

2.  
Denna förordning är tillämplig för icke-färdigbyggda, färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna M, N och O.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller, utöver definitionerna i direktiv 2007/46/EG och förordning (EG) nr 661/2009, följande definitioner:

1.

fordonstyp : en uppsättning fordon enligt definitionen i del B i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

2.

standardutrustning : grundkonfigurationen för ett fordon som är utrustat med alla funktioner som krävs enligt de rättsakter som avses i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG, inklusive alla funktioner som är monterade utan att ge upphov till ytterligare specifikationer på konfigurations- eller utrustningsnivå.

3.

tilläggsutrustning : alla funktioner som inte ingår i den standardutrustning som monteras på ett fordon under tillverkarens ansvar och som kan beställas av kunden.

4.

vikt i körklart skick :

a) 

för motorfordon:

vikten på fordonet med bränsletankarna (en eller flera) fyllda till minst 90 %, inklusive förarens vikt, liksom vikten hos bränsle och vätskor, monterat med standardutrustning i enlighet med tillverkarens specifikationer och, när dessa är monterade, vikten på karosseri, hytt, koppling och reservhjul (ett eller flera), samt verktyg.

b) 

för släpvagn:

vikten på fordonet inklusive bränsle och vätskor, monterat med standardutrustning i enlighet med tillverkarens specifikationer och, när dessa är monterade, vikten på karosseri, ytterligare kopplingar, reservhjul (ett eller flera) och verktyg.

▼M1

5.

tilläggsutrustningens vikt : den högsta vikten av de kombinationer av utrustning som kan monteras på fordonet i tillägg till standardutrustningen, i enlighet med tillverkarens specifikationer.

▼B

6.

fordonets faktiska vikt : vikten i körklart skick, plus vikten på tilläggsutrustningen som är monterad på det enskilda fordonet.

7.

högsta tekniskt tillåtna lastvikt (M) : den maximala vikten för ett fordon baserat på dess konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda; den tekniskt tillåtna lastvikten för en släpvagn eller en påhängsvagn inkluderar den statiska vikt som överförs till dragfordonet när de är kopplade.

8.

fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt (MC) : den maximala vikten för kombinationen av ett motorfordon och en eller flera släpvagnar, baserat på kombinationens konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda, eller den maximala vikten för kombinationen av ett dragfordon och en påhängsvagn.

9.

högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt (TM) : den maximala vikten för en eller flera släpvagnar som kan dras av ett dragfordon, vilket motsvarar den totala belastning som överförs till marken av hjulen på en axel eller en axelgrupp på en släpvagn som är kopplad till dragfordonet.

10.

axel : den gemensamma rotationsaxeln för två eller flera hjul, oavsett om den är motordriven eller roterar fritt och oavsett om den består av ett eller flera segment i samma plan i rät vinkel mot fordonets längsgående mittlinje.

11.

axelgrupp : ett antal axlar som har ett axelavstånd som begränsas till ett av de axelavstånd som benämns avstånd ”d” i bilaga I till direktiv 96/53/EG och som samverkar till följd av upphängningens specifika konstruktion.

12.

singelaxel : en axel som inte kan anses ingå i en axelgrupp.

13.

högsta tekniskt tillåtna vikt på axeln (m) : vikten som motsvarar den maximalt tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelns hjul, baserat på axelns och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.

14.

högsta tekniskt tillåtna vikt på en axelgrupp (μ) : vikten som motsvarar den maximalt tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelgruppens hjul, baserat på axelgruppens och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.

15.

koppling : en mekanisk anordning med komponenter enligt definitionen i punkterna 2.1–2.6 i föreskrifter nr 55 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av mekaniska kopplingsanordningar för fordonskombinationer ( 1 ) och ett länkkopplingssystem enligt definitionen i punkt 2.1.1 i FN/ECE-föreskrifter nr 102 – Enhetliga bestämmelser om godkännande av I. Ett länkkopplingssystem II. Fordon med avseende på montering av en godkänd länkkopplingssystemtyp ( 2 ).

16.

kopplingspunkt : förbindelsepunkt mellan kopplingen på ett draget fordon och kopplingen på ett dragfordon.

17.

kopplingens vikt : vikten på själva kopplingen och de delar som krävs för att fästa kopplingen på fordonet.

18.

högsta tekniskt tillåtna vikt vid kopplingspunkten :

a) 

för ett dragfordon, vikten som motsvarar den högsta tillåtna statiska vertikala belastningen på kopplingspunkten (värdet ”S” eller ”U”) för ett dragfordon, baserat på kopplingens och dragfordonets konstruktionsegenskaper,

b) 

för en påhängsvagn, en släpkärra eller en släpvagn med oledad dragstång, vikten som motsvarar den högsta tillåtna statiska vertikala belastning (värdet ”S” eller ”U”) som överförs av släpvagnen till dragfordonet vid kopplingspunkten, baserat på kopplingens och släpvagnens konstruktionsegenskaper.

19.

passagerarnas vikt : en nominell vikt beroende av fordonskategorin multiplicerat med antalet sittplatser inklusive, när detta är aktuellt, sittplatser för besättningsmedlemmar och antalet ståplatser, men ej medräknat föraren.

20.

förarens vikt : en nominell vikt på 75 kg placerad på referenspunkten för förarplatsen.

21.

nyttovikt : skillnaden mellan den högsta tekniskt tillåtna lastvikten och vikten i körklart skick ökad med passagerarnas vikt och tilläggsutrustningens vikt.

22.

längd : det mått som definieras i punkterna 6.1.1, 6.1.2 och 6.1.3 i standarden ISO 612:1978; denna definition gäller även för ledade fordon som består av två eller flera sektioner.

23.

bredd : det mått som definieras i punkt 6.2 i standarden ISO 612:1978.

24.

höjd : det mått som definieras i punkt 6.3 i standarden ISO 612:1978.

▼M2

25.

hjulbas :

a) 

för motorfordon och släpvagnar med ledad dragstång, det horisontella avståndet mellan den första och den sista axelns mittpunkt.

b) 

för släpkärror, påhängsvagnar och släpvagnar med oledad dragstång, avståndet mellan kopplingens vertikala axel och den sista axelns mittpunkt.

26.

axelavstånd : avståndet mellan två på varandra följande axlar; för släpkärror, påhängsvagnar och släpvagnar med oledad dragstång är det första axelavståndet det horisontella avståndet mellan den främre kopplingens vertikala axel och den första axelns mittpunkt.

▼B

27.

spårvidd : det mått som avses i punkt 6.5 i standarden ISO 612:1978.

28.

vändskivans placering : det avstånd som avses i punkt 6.19.2 i standarden ISO 612:1978, med hänsyn tagen till anmärkningen som avses i punkt 6.19 i samma standard.

29.

frigångsradie framför påhängsvagn : det horisontella avståndet från kopplingstappens axel till valfri punkt på påhängsvagnens framsida.

30.

främre överhäng : det horisontella avståndet mellan det vertikala plan som passerar genom den första axeln, eller kopplingstappen för en påhängsvagn, och fordonets främsta punkt.

31.

bakre överhäng : det horisontella avståndet mellan det vertikala plan som passerar genom den sista bakaxeln och den bakersta punkten på fordonet; när fordonet är försett med en koppling som inte går att ta bort är den bakersta punkten på fordonet kopplingspunkten.

32.

lastytans längd : avståndet från den punkt inuti lastutrymmet som är längst fram till den punkt inuti lastutrymmet som är längst bak, mätt horisontellt i fordonets längsgående plan.

▼M2

33.

bakre utsvängning : avståndet mellan utgångspunkten och den faktiska yttersta punkt som nås av ett fordons bakände vid manövrering under de förhållanden som anges i del B.8 eller C.7 i bilaga I.

▼B

34.

axellyftanordning : en mekanism monterad på ett fordon för att lyfta upp axeln från marken och sänka ner den till marken.

35.

lyftaxel eller lyftbar axel : en axel som kan lyftas från sitt normala läge och sänkas igen med en axellyftanordning.

36.

belastningsbar axel : en axel vars belastning kan varieras utan att axeln lyfts upp med hjälp av en axellyftanordning.

37.

luftfjädring : ett fjädringssystem där minst 75 % av fjädringseffekten åstadkoms av luftfjädern.

38.

linje- eller turistbussklass : en uppsättning fordon enligt definitionen i punkterna 2.1.1 och 2.1.2 i FN/ECE-föreskrifter nr 107 – Enhetliga bestämmelser för godkännande av fordon enligt kategori M2 eller M3 avseende deras allmänna konstruktion ( 3 ).

39.

ledat fordon : ett fordon i kategori M2 eller M3 enligt definitionen i punkt 2.1.3 i FN/ECE-föreskrifter nr 107.

40.

odelbar last : en last som vid transport på väg inte kan delas upp i två eller flera laster utan oskälig kostnad eller risk för skada och som på grund av sin vikt eller sina mått inte kan transporteras på ett fordon vars vikter och mått överensstämmer med de högsta tillåtna vikter och de största tillåtna mått som gäller i en medlemsstat.

▼M2

41.

aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning : anordningar eller utrustning som är utformade för att minska luftmotståndet för vägfordon, med undantag för förlängda förarhytter.

▼B

Artikel 3

Tillverkarens skyldigheter

1.  

Tillverkaren ska för varje version inom en fordonstyp, oavsett vilket byggnadsstadium fordonet befinner sig i, fastställa följande vikter:

a) 

Den högsta tekniskt tillåtna lastvikten.

b) 

Kombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

c) 

Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.

d) 

Den högsta tekniskt tillåtna vikten på axlarna eller den högsta tekniskt tillåtna vikten på en axelgrupp.

e) 

De högsta tekniskt tillåtna vikterna vid kopplingspunkten (kopplingspunkterna), med hänsyn tagen till de tekniska egenskaperna för kopplingarna som är monterade eller kan monteras på fordonet.

2.  
När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till god teknisk sed och bästa tillgängliga tekniska kunskap för att minimera riskerna för mekaniska fel, i synnerhet sådana fel som beror på materialutmattning, och undvika skador på väginfrastrukturen.
3.  
När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till fordonets maximala konstruktionshastighet.

Om fordonet har försetts med en hastighetsbegränsande anordning av tillverkaren, ska den maximala konstruktionshastigheten vara den faktiska hastighet som tillåts av den hastighetsbegränsande anordningen.

4.  
När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren inte lägga några restriktioner på användningen av fordonet förutom de som gäller däckens belastningskapacitet, som kan justeras efter konstruktionshastigheten utifrån vad som är tillåtet i FN/ECE-föreskrifter nr 54 – Enhetliga bestämmelser om godkännande av pneumatiska däck för nyttofordon och släpvagnar till dessa ( 4 ) och i avsnitt 5 i bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 458/2011 ( 5 ).
5.  
För icke-färdigbyggda fordon, däribland fordon bestående av chassi med hytt, som kräver ytterligare steg för färdigställandet, ska tillverkaren tillhandahålla all relevant information till tillverkarna i nästa steg, så att kraven i denna förordning även fortsättningsvis uppfylls.

Vid tillämpningen av första stycket ska tillverkaren specificera tyngdpunktens läge för vikten som motsvarar summan av belastningen.

6.  
Icke-färdigbyggda fordon av kategorierna M2, M3, N2 och N3 som inte försetts med karosseri ska konstrueras så att tillverkarna i följande steg kan uppfylla kraven i del B avsnitten 7 och 8 och del C avsnitten 6 och 7 i bilaga I.

Artikel 4

Bestämmelser för EG-typgodkännande av en fordonstyp med avseende på dess vikter och mått

1.  
Tillverkaren eller dennes representant ska till typgodkännandemyndigheten lämna in ansökan om EG-typgodkännande av en fordonstyp med avseende på dess vikter och mått.
2.  
Ansökan ska utformas i enlighet med mallen för informationsdokument i del A i bilaga V.
3.  

För beräkningar av viktfördelningen ska tillverkaren, för varje teknisk konfiguration inom fordonstypen som bestäms av uppsättningen av värden för de relevanta punkterna i bilaga V, förse typgodkännandemyndigheten med den information som behövs för att identifiera följande vikter:

a) 

Den högsta tekniskt tillåtna lastvikten.

b) 

Den högsta tekniskt tillåtna vikten på axlarna eller axelgrupperna.

c) 

Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.

d) 

Den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten (kopplingspunkterna).

e) 

Kombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

Informationen ska tillhandahållas i tabellformat eller i annat lämpligt format, enligt överenskommelse med typgodkännandemyndigheten.

4.  
När tilläggsutrustning i betydande grad påverkar fordonets vikter och mått, ska tillverkaren förse den tekniska tjänsten med information om plats, vikt och geometriskt tyngdpunktsläge i förhållande till axlarna för den tilläggsutrustning som kan monteras på fordonet.
5.  
Genom undantag från punkt 4 kan tillverkaren, när tilläggsutrustningen består av flera delar som sitter på olika ställen på fordonet, förse den tekniska tjänsten med enbart fördelningen av tilläggsutrustningens vikt över axlarna.
6.  
För axelgrupper ska tillverkaren ange lastfördelningen mellan axlarna av den totala vikten på axelgruppen.

Vid behov ska tillverkaren ange fördelningsformlerna eller uppvisa relevanta fördelningsdiagram.

7.  
Om typgodkännandemyndigheten eller den tekniska tjänsten anser det nödvändigt kan de begära att tillverkaren för kontroll ska tillhandahålla ett fordon som är representativt för den typ som ansökan avser.
8.  
Fordonstillverkaren kan lämna in en ansökan om erkännande av en upphängnings likvärdighet med luftfjädring till typgodkännandemyndigheten.

Typgodkännandemyndigheten ska erkänna en upphängnings likvärdighet med luftfjädring när kraven i bilaga III är uppfyllda.

När den tekniska tjänsten har erkänt likvärdigheten, ska den utfärda en provningsrapport. Typgodkännandemyndigheten ska bifoga provningsrapporten och en teknisk beskrivning av upphängningen till EG-typgodkännandeintyget.

9.  
Om kraven i bilagorna I–IV till den här förordningen är uppfyllda ska godkännandemyndigheten bevilja ett typgodkännande enligt det numreringssystem som fastställs i bilaga VII till direktiv 2007/46/EG.

En medlemsstat får inte tilldela samma nummer till en annan fordonstyp.

10.  
Vid tillämpningen av punkt 9 ska typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg enligt mallen i del B i bilaga V.
11.  
De tillåtna avvikelser som avses i tillägg 2 till bilaga I ska gälla vid tillämpningen av artikel 12.2 i direktiv 2007/46/EG.

▼M2

Artikel 4a

EG-typgodkännande av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning som separata tekniska enheter

1.  
Tillverkaren eller dennes representant ska till typgodkännandemyndigheten lämna in en ansökan om EG-typgodkännande av en aerodynamisk anordning eller utrustning som separat teknisk enhet.

Ansökan ska utarbetas enligt mallen för informationsdokumentet i del C i bilaga V.

2.  
Om de relevanta kraven enligt den här förordningen är uppfyllda ska godkännandemyndigheten bevilja ett EG-typgodkännande som separat teknisk enhet och utfärda ett typgodkännandenummer enligt numreringssystemet i bilaga VII till direktiv 2007/46/EG.

En medlemsstat får inte tilldela en annan typ av separat teknisk enhet samma nummer.

3.  
Vid tillämpningen av punkt 2 ska typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg enligt mallen i del D i bilaga V.

Artikel 4b

EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter

Varje separat teknisk enhet som överensstämmer med en typ för vilken EG-typgodkännande som separat teknisk enhet har beviljats enligt denna förordning ska förses med ett EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter enligt del E i bilaga V.

▼B

Artikel 5

Högsta tillåtna vikter vid registrering/ibruktagande

1.  

För registrering och ibruktagande av fordon som typgodkänts enligt denna förordning ska de nationella myndigheterna, för varje variant och version inom fordonstypen, fastställa alla följande tillåtna vikter för nationell eller internationell trafik enligt direktiv 96/53/EG:

a) 

Högsta tillåtna lastvikt för registrering/ibruktagande.

b) 

Högsta tillåtna vikt på axeln (axlarna) för registrering/ibruktagande.

c) 

Högsta tillåtna vikt på axelgrupperna för registrering/ibruktagande.

d) 

Högsta tillåtna släpvagnsvikt för registrering/ibruktagande.

e) 

Kombinationens högsta tillåtna lastvikt för registrering/ibruktagande.

De nationella myndigheterna ska ta fram rutiner för att fastställa de högsta tillåtna vikterna för registrering/ibruktagande som avses i första stycket. De ska utse den behöriga myndighet som ska ha i uppdrag att fastställa dessa vikter och specificera den information som måste lämnas till denna behöriga myndighet.

2.  
De högsta tillåtna vikter för registrering/ibruktagande som fastställs enligt de rutiner som avses i punkt 1 får inte överskrida de högsta tillåtna vikter som avses i artikel 3.1.
3.  
Tillverkaren ska höras av den behöriga myndigheten i fråga om viktens fördelning över axlarna eller axelgrupperna för att säkerställa att fordonets system fungerar korrekt, i synnerhet broms- och styrsystemen.
4.  
När de högsta tillåtna vikterna för registrering/ibruktagande fastställs ska de nationella myndigheterna se till att kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG även fortsättningsvis uppfylls.
5.  
När nationella myndigheter slår fast att kraven i någon av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG, med undantag för denna förordning, inte längre uppfylls, ska de kräva att nya provningar utförs och att ett nytt typgodkännande, eller en utökning beroende på omständigheterna, utfärdas av den typgodkännandemyndighet som har beviljat det ursprungliga typgodkännandet under rättsakten i fråga.

Artikel 6

Undantag

1.  
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.3 i direktiv 96/53/EG, kan EG-typgodkännande utfärdas för fordon vars mått överskrider kraven i denna förordning och som är avsedda för transport av odelbara laster. I sådana fall ska det på typgodkännandeintyget och intyget om överensstämmelse tydligt anges att fordonet enbart är avsett för transport av odelbara laster.
2.  
Medlemsstaterna kan bevilja godkännanden enligt artikel 23 och artikel 24 i direktiv 2007/46/EG för fordon som överskrider de maximalt tillåtna mått som fastställs i punkt 1.1 i delarna B, C och D i bilaga I till denna förordning.

Typgodkännanden enligt artikel 23 i direktiv 2007/46/EG ska följa de kvantitativa gränser som fastställs i del A avsnitt 3 i bilaga XII till det direktivet.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser

1.  
De nationella myndigheterna ska tillåta försäljning och ibruktagande av fordon som typgodkänts före det datum som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 661/2009 och ska fortsätta att bevilja utökningar av typgodkännanden som beviljats enligt villkoren i direktiv 92/21/EEG och direktiv 97/27/EG.
2.  
Genom undantag från punkt 1 ska EG-typgodkännanden som beviljats enligt artikel 7 i direktiv 97/27/EG upphöra att gälla det datum som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 661/2009.

Medlemsstaterna kan dock registrera och godkänna försäljning eller ibruktagande av fordon i slutserier vars EG-typgodkännande inte längre gäller, om tillverkaren begär detta, i enlighet med artikel 27 i direktiv 2007/46/EG.

3.  
Från och med den 10 januari 2014 ska tillverkare tillhandahålla intyg om överensstämmelse som är i enlighet med denna förordning.

Till och med den 9 januari 2014 ska de ange den faktiska vikten för fordonet i post 52 i intyget om överensstämmelse, såvida denna uppgift inte anges i någon av de andra posterna i intyget om överensstämmelse.

Artikel 8

Ändringar av direktiv 2007/46/EG

Bilagorna I, III, IX och XVI till direktiv 2007/46/EG ska ändras i enlighet med bilaga VI till denna förordning.

Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG ska ersättas med bilaga VII till denna förordning.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska gälla för nya fordonstyper för vilka typgodkännande beviljas från den 1 november 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

Bilaga I

Tekniska krav

DEL A

Tekniska krav för fordon av kategorierna M1 och N1.

DEL B

Tekniska krav för fordon av kategorierna M2 och M3.

DEL C

Tekniska krav för fordon av kategorierna N2 och N3.

DEL D

Tekniska krav för fordon av kategorin O.

Tillägg 1

Förteckning över enheter och utrustning som inte behöver tas med i beräkningen vid fastställande av de yttersta måtten.

Tillägg 2

Tillåtna avvikelser för typgodkännande och produktionsöverensstämmelse.

Tillägg 3

Figurer över kraven på manövreringsförmåga.

Tillägg 4

Krockprovning av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning

Tillägg 5

Tredimensionellt utrymme för hytt

Bilaga II

Stigningsförmåga för terränggående fordon.

Bilaga III

Villkor för en upphängnings likvärdighet med luftfjädring.

Bilaga IV

Tekniska krav för installation av lyftaxlar eller belastningsbara axlar på fordon.

Bilaga V

DEL A

EG-typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på fordonets vikter och mått

DEL B

EG-typgodkännandeintyg av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på fordonens vikter och mått

DEL C

EG-typgodkännande av en aerodynamisk anordning eller utrustning som en separat teknisk enhet

DEL D

EG-typgodkännandeintyg för en aerodynamisk anordning eller utrustning som en separat teknisk enhet

DEL E

EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter

Bilaga VI

Ändringar av bilagorna I, III, IX och XVI till direktiv 2007/46/EG.

Bilaga VII

Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG.




BILAGA I

TEKNISKA KRAV

DEL A

Fordon av kategorierna M1 och N1

1.    Största tillåtna mått

1.1 Måtten får inte överstiga följande värden:

1.1.1 

Längd: 12,00 m.

1.1.2 

Bredd:

M1

:

2,55 m.

N1

:

2,55 m.

N1

:

2,60 m för fordon med ett karosseri med isolerade väggar med åtminstone 45 mm tjocklek, enligt tillägg 2 till del C i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

1.1.3 

Höjd: 4,00 m.

1.2 Vid mätningar av längd, bredd och höjd ska fordonets vikt vara vikten i körklart skick och fordonet ska stå på en plan, horisontell yta med däcktryck enligt tillverkarens rekommendationer.

▼M2

1.3 De anordningar och den utrustning som avses i tillägg 1 ska inte ska tas med i beräkningen när längd, bredd och höjd fastställs.

▼B

2.    Viktfördelning

2.1

Summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på axlarna får inte vara mindre än fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

2.2

Fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt får inte vara mindre än fordonets vikt i körklart skick plus passagerarnas vikt, tilläggsutrustningens vikt och kopplingens vikt, om den inte ingår i vikten i körklart skick.

2.3

När fordonet är lastat till den högsta tekniskt tillåtna lastvikten får inte vikten på de enskilda axlarna överstiga den högsta tekniskt tillåtna vikten på dessa axlar.

2.4

När fordonet är lastat till den högsta tekniskt tillåtna lastvikten får vikten på frontaxeln under inga omständigheter vara mindre än 30 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

2.4.1

När fordonet är lastat till den högsta tekniskt tillåtna lastvikten plus den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten får vikten på frontaxeln under inga omständigheter vara mindre än 20 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

2.5

När ett fordon är utrustat med uttagbara säten, ska kontrollförfarandet endast utföras med det maximala antalet installerade säten.

2.6

Vid verifiering av kraven i punkterna 2.2, 2.3 och 2.4 ska följande gälla:

a) 

Sätena ska ställas in enligt bestämmelserna i punkt 2.6.1.

b) 

Passagerarnas vikt, nyttovikten och tilläggsutrustningens vikt ska fördelas enligt bestämmelserna i punkterna 2.6.2–2.6.4.2.3.

2.6.1   Sätenas inställning

2.6.1.1

Säten som går att ställa in ska skjutas till det bakersta läget.

2.6.1.2

Om det finns andra möjligheter att ställa in sätet (vertikalt, vinkel, ryggstöd osv.) ska det vara inställt i den position som anges av fordonstillverkaren.

2.6.1.3

Fjädrande säten ska låsas i den position som anges av tillverkaren.

2.6.2   Fördelning av passagerarnas vikt

2.6.2.1

Vikten som representerar varje passagerare ska vara 75 kg.

2.6.2.2

Varje passagerares vikt ska vara placerad på referenspunkten för sätet (dvs. sätets ”R-punkt”).

2.6.2.3

För fordon för särskilda ändamål gäller kravet i punkt 2.6.2.2 med nödvändiga anpassningar (till exempel vikten för en skadad person som ligger på båren när det rör sig om en ambulans).

2.6.3   Fördelning av tilläggsutrustningens vikt

2.6.3.1

Tilläggsutrustningens vikt ska fördelas i enlighet med tillverkarens specifikationer.

2.6.4   Nyttoviktens fördelning

2.6.4.1   M1-fordon

2.6.4.1.1 För M1-fordon ska nyttovikten fördelas enligt tillverkarens specifikationer i överenskommelse med den tekniska tjänsten.

2.6.4.1.2 För campingbilar ska den minsta nyttovikten (PM) uppfylla följande krav:

image

där

n

är det maximala antalet passagerare plus föraren, och

L

är fordonets totala längd i meter.

2.6.4.2   N1-fordon

2.6.4.2.1 För fordon med karosseri ska nyttovikten fördelas jämnt över lastytan.

2.6.4.2.2 För fordon utan karosseri (t.ex. chassi med hytt) ska tillverkaren ange de tillåtna ytterlägena för tyngdpunkten hos nyttovikten ökad med vikten för den utrustning som ska rymma lasten (karosseri, tank etc.) (exempelvis: från 0,50 m till 1,30 m framför den första bakaxeln).

2.6.4.2.3 För fordon som är avsedda att förses med en vändskiva ska tillverkaren ange minimi- och maximivärde för vändskivans placering.

2.7

Ytterligare krav när fordonet kan dra en släpvagn

2.7.1

Kraven som avses i punkterna 2.2, 2.3 och 2.4 ska gälla med hänsyn tagen till kopplingens vikt och den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten.

2.7.2

Utan att det påverkar kraven i punkt 2.4 får den högsta tekniskt tillåtna vikten på bakaxeln (bakaxlarna) överskridas med maximalt 15 %.

2.7.2.1

När den högsta tekniskt tillåtna vikten på bakaxeln (bakaxlarna) överskrids med maximalt 15 % ska kraven i punkt 5.2 i bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 458/2011 ( 6 ) gälla.

2.7.2.2

I medlemsstater där vägtrafiklagstiftningen tillåter det, kan tillverkaren i en lämplig medföljande handling, till exempel instruktionsboken eller serviceboken, ange att den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för fordonet får överskridas med det lägsta värdet av maximalt 10 % eller 100 kg.

Denna tillåtelse ska bara gälla när en släpvagn dras under de förhållanden som specificeras i punkt 2.7.2.1 och förutsatt att hastigheten begränsas till maximalt 100 km/tim.

3.    Släpvagnsvikt och vikten vid kopplingen

3.1

För den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten ska följande krav gälla:

3.1.1   Släpvagn med ett färdbromssystem

3.1.1.1 Fordonets högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt ska vara det lägsta av följande värden:

a) 

Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten baserat på fordonets konstruktionsegenskaper och kopplingens styrka.

b) 

Dragfordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

c) 

1,5 gånger den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för dragfordonet när det rör sig om ett terränggående fordon enligt definitionen i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

3.1.1.2 Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten får dock under inga omständigheter överstiga 3 500 kg.

3.1.2   Släpvagn utan färdbromssystem

3.1.2.1 Den högsta tillåtna släpvagnsvikten ska vara det lägsta av följande värden:

a) 

Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten baserat på fordonets konstruktionsegenskaper och kopplingens styrka.

b) 

Hälften av dragfordonets vikt i körklart skick.

3.1.2.2 Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten får under inga omständigheter överstiga 750 kg.

3.2

Den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten får inte vara mindre än 4 % av den högsta tillåtna släpvagnsvikten och inte mindre än 25 kg.

3.3

Tillverkaren ska i instruktionsboken ange den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten, kopplingens fastgöringspunkter på dragfordonet, samt kopplingspunktens största tillåtna bakre överhäng.

3.4

Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten får inte definieras med hänvisning till antalet passagerare.

4.    Fordonskombinationens vikt

Fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt får inte överstiga summan av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt plus den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.

image

5.    Förmåga att starta i motlut

5.1 Dragfordonet ska klara att starta fordonskombinationen fem gånger i en uppförsbacke med en lutning på minst 12 % inom fem minuter.

5.2 För att utföra provet som beskrivs i punkt 5.1 ska dragfordonet och släpvagnen lastas till fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

DEL B

Fordon av kategorierna M2 och M3

1.    Största tillåtna mått

1.1 Måtten får inte överstiga följande värden:

1.1.1 

Längd:

a) 

Fordon med två axlar och en sektion: 13,50 m.

b) 

Fordon med tre eller fler axlar och en sektion: 15,00 m.

c) 

Ledat fordon: 18,75 m.

1.1.2 

Bredd: 2,55 m.

1.1.3 

Höjd: 4,00 m.

1.2 Vid mätningar av längd, bredd och höjd ska fordonets vikt vara vikten i körklart skick och fordonet ska stå på en plan, horisontell yta med däcktryck enligt tillverkarens rekommendationer.

▼M2

1.3 De anordningar och den utrustning som avses i tillägg 1 ska inte ska tas med i beräkningen när längd, bredd och höjd fastställs.

▼M2

1.3.1 Ytterligare krav för aerodynamiska anordningar som avses i tillägg 1

1.3.1.1 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning med en längd av högst 500 mm i utfällt läge får inte öka det totala användbara lastutrymmet. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar och sådan utrustning ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på det fordon som avses i punkt 1.1.2 inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på det fordon som avses i punkt 1.1.1 inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.3.1.1.1 och 1.3.1.1.3 vara uppfyllda.

1.3.1.1.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.3.1.1.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.3.1.1.3 Anordningar och utrustning måste inte vara infällbara eller vikbara om kraven för maximala mått är helt uppfyllda under alla förhållanden.

1.3.1.2 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning som är längre än 500 mm i utfällt läge får inte öka det totala användbara lastutrymmet. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem både när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på det fordon som avses i punkt 1.1.2 inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på det fordon som avses i punkt 1.1.1 inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.3.1.2.1–1.3.1.2.4 vara uppfyllda.

1.3.1.2.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.3.1.2.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.3.1.2.3 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska, när de är monterade på fordonet och i utfällt läge, motstå vertikala och horisontella drag- och tryckkrafter, som efter varandra påförs uppåt, nedåt, åt vänster och åt höger, på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet, under och efter provningen.

1.3.1.2.4 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska också, när de är i infällt eller hopvikt läge, motstå en horisontell dragkraft som påförs i längsgående riktning bakåt på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet och att fordonets största tillåtna längd inte överskrids med mer än 200 mm.

1.3.1.3 Den tekniska tjänsten ska på ett sätt som typgodkännandemyndigheten godtar kontrollera att aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning i både utfällda och infällda eller hopvikta lägen inte på ett betydande sätt försämrar kylning och ventilation av framdrivningssystemet, avgassystemet och passagerarutrymmet. Alla andra tillämpliga krav avseende fordonssystemen ska till fullo vara uppfyllda när anordningarna och utrustningen är placerade i både utfällda och infällda eller hopvikta lägen.

Genom undantag från de tillämpliga kraven avseende bakre underkörningsskydd får det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att anordningarna och utrustningen beaktas, under förutsättning att de är längre än 200 mm, att de är placerade i utfällda lägen och att de grundläggande delarna av beståndsdelar som är placerade ≤ 2,0 m över markytan mätt i olastat tillstånd är tillverkade av material med en hårdhet på < 60 Shore (A). Smala stänger, rör och metalltråd som utgör en ram eller stomme för att stödja de grundläggande delarna av beståndsdelarna ska inte beaktas vid bestämning av hårdheten. I syfte att undanröja risken för skador och penetration av andra fordon i händelse av en kollision, får dock ändarna av sådana stänger och rör och sådan metalltråd inte vara riktade bakåt, vare sig när anordningarna och utrustningen är placerade i utfällda eller infällda eller hopvikta lägen.

Som ett alternativ till det undantag som avses i föregående punkt, får det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen beaktas, under förutsättning att de är längre än 200 mm, att de är placerade i utfällda lägen och att de följer de provningsbestämmelser som anges i tillägg 4.

Det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt ska dock mätas med de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen i infällt eller hopvikt läge eller ta hänsyn till den resulterande utskjutande längden i enlighet med punkt 1.6.1 i tillägg 4, om denna längd överskrider längden i infällt eller hopvikt läge.

▼B

2.    Viktfördelning för fordon med karosseri

2.1   Beräkningsmetod

Beteckningar

M

den högsta tekniskt tillåtna lastvikten

TM

den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten

MC

kombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt

mi

den högsta tekniskt tillåtna lastvikten på singelaxeln ”i”, där ”i” varierar från 1 till fordonets totala antal axlar

mc

den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten

μj

den högsta tekniskt tillåtna vikten på axelgruppen ”j”, där ”j” varierar från 1 till det totala antalet axelgrupper

2.1.1

Lämpliga beräkningar ska göras för att säkerställa att nedanstående krav uppfylls för varje teknisk konfiguration inom typen.

2.1.2

För fordon som är utrustade med belastningsbara axlar ska nedanstående beräkningar göras med axlarnas upphängning belastad enligt normal körklar konfiguration.

▼M2

2.1.3

När det gäller fordon med alternativa bränslen eller utsläppsfria motorfordon:

2.1.3.1 Den extra vikt som den utsläppsfria tekniken eller tekniken för det alternativa bränslet kräver i enlighet med punkterna 2.3 och 2.4 i bilaga I till direktiv 96/53/EG ska fastställas på grundval av den dokumentation som tillhandahålls av tillverkaren. Korrektheten i de deklarerade uppgifterna ska kontrolleras av den tekniska tjänsten på ett sätt som typgodkännandemyndigheten godtar.

2.1.3.2 Tillverkaren ska ange följande tilläggssymbol samt värdet för den extra vikten nedanför eller vid sidan av de obligatoriska märkningarna på tillverkarens föreskrivna skylt, utanför en tydligt markerad rektangel som endast får innehålla de obligatoriska uppgifterna.

”96/53/EC ARTICLE 10B COMPLIANT – XXXX KG”

Teckenhöjden för symbolen och den extra vikten får inte underskrida 4 mm.

Dessutom ska värdet för den extra vikten anges under rubriken ”Anmärkningar” i intyget om överensstämmelse så att dessa uppgifter ingår i registreringshandlingarna i fordonet, till dess att en särskild post för detta införts i intyget om överensstämmelse.

▼B

2.2   Allmänna krav

2.2.1

Summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på singelaxlarna plus summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på axelgrupperna får inte vara lägre än den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för fordonet.

image

.

2.2.2

Fordonets vikt i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt, passagerarnas vikt, vikterna ”WP” och ”B” enligt punkt 2.2.3, kopplingens vikt om den inte ingår i vikten i körklart skick, samt den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten får inte överstiga den högsta tekniskt tillåtna lastvikten.

2.2.3

Lastfördelning

2.2.3.1   Beteckningar

P

antalet säten, förutom förarens och besättningsmedlemmens (-medlemmarnas)

Q

vikten för en passagerare i kg

Qc

vikten för en besättningsmedlem i kg

S1

area i m2 för stående passagerare

SP

antalet stående passagerare enligt tillverkarens uppgifter

Ssp

nominellt utrymme för en stående passagerare i m2

WP

antalet rullstolsutrymmen multiplicerat med de 250 kg som motsvarar vikten för en rullstol med användare

V

bagageutrymmenas totala volym i m3, inklusive bagagerum, bagagehyllor och skidboxar

B

den högsta tillåtna vikten för bagaget i kg enligt tillverkarens uppgifter, inklusive den högsta tillåtna vikten (B’) som får transporteras i en eventuell skidbox

2.2.3.2

Vikterna Q och Qc för de sittande passagerarna ska placeras i sätenas referenspunkter (dvs. sätenas ”R-punkter”).

2.2.3.3

Vikten som motsvarar antalet stående passagerare (SP) med vikten Q ska fördelas jämnt över den yta som är avsedd för stående passagerare (S1).

2.2.3.4

När så är tillämpligt ska vikten WP fördelas jämnt över alla rullstolsutrymmen.

2.2.3.5

En vikt motsvarande B (i kg) ska fördelas jämnt över bagageutrymmena.

2.2.3.6

En vikt motsvarande B’ (i kg) ska placeras i skidboxens tyngdpunkt.

2.2.3.7

Den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten ska placeras vid kopplingspunkten, vars bakre överhäng anges av fordonstillverkaren.

2.2.3.8

Värden för Q och Ssp



Fordonsklass

Q (kg)

Ssp (m2)

Klass I och A

68

0,125 m2

Klass II

71

0,15 m2

Klass III och B

71

Ej tillämpligt

Vikten som representerar varje besättningsmedlem ska vara 75 kg.

2.2.3.9

Antalet stående passagerare får inte överskrida värdet S1/Ssp, där Ssp är det nominella utrymmet för en stående passagerare enligt specifikationen i tabellen i punkt 2.2.3.8.

2.2.3.10

Den högsta tillåtna vikten för bagaget ska ha ett värde som inte är lägre än

image

.

2.2.4

Beräkningar

2.2.4.1

Att kraven i punkt 2.2.2 uppfylls ska verifieras för alla inredningskonfigurationer.

2.2.4.2

Under de förhållanden som specificeras i punkt 2.2.3 får vikten på varje singelaxel och varje axelgrupp inte överskrida den högsta tekniskt tillåtna vikten på denna axel eller axelgrupp.

2.2.4.3

För fordon där antalet säten kan varieras och som har en yta tillgänglig för stående passagerare (S1) samt är utrustade för transport av rullstolar, ska uppfyllandet av kraven i punkterna 2.2.2 och 2.2.4.2 verifieras för vart och ett av följande förhållanden, utifrån vad som är tillämpligt:

a) 

Med alla tillgängliga sittplatser upptagna och den återstående ytan fylld av stående passagerare (upp till den kapacitetsgräns för stående passagerare som angetts av tillverkaren, om så många ryms) och, om utrymme då återstår, alla rullstolsutrymmen upptagna.

b) 

Med alla tillgängliga ståplatsytor upptagna (upp till den kapacitetsgräns för stående passagerare som angetts av tillverkaren) och återstående sittplatser upptagna av sittande passagerare och, om utrymme då återstår, alla rullstolsutrymmen upptagna.

c) 

Med alla tillgängliga rullstolsutrymmen upptagna och den återstående ytan fylld av stående passagerare (upp till den kapacitetsgräns för stående passagerare som angetts av tillverkaren, om så många ryms) och de återstående sittplatserna som är tillgängliga för användning upptagna.

2.2.5

När fordonet är lastat enligt specifikationen i punkt 2.2.2 får vikten som motsvarar lasten på den främre styraxeln (de främre styraxlarna) under inga omständigheter vara mindre än 20 % av den högsta tekniskt tillåtna lastvikten M.

▼M2

2.2.5.1

När det gäller ett ledat fordon med minst 4 axlar av klass I med två styraxlar, får vikten som motsvarar lasten på den främre styraxeln (de främre styraxlarna) under inga omständigheter vara mindre än 15 % av den högsta tekniskt tillåtna lastvikten M.

▼B

2.2.6

När ett fordon ska typgodkännas för mer än en klass, ska kraven i avsnitt 2 gälla för varje enskild klass.

3.    Dragkapacitet

3.1 Fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt får inte överstiga summan av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt plus den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.

image

3.2 Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten får inte överstiga 3 500 kg.

4.    Högsta tekniskt tillåtna vikt vid kopplingspunkten

4.1 Den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten ska vara det högsta värdet av minst 4 % av den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten eller 25 kg.

4.2 Tillverkaren ska i instruktionsboken specificera villkoren för montering av kopplingen på motorfordonet.

4.2.1 När så är tillämpligt ska de villkor som avses i punkt 4.2 innefatta den högsta tekniskt tillåtna vikten vid dragfordonets kopplingspunkt, den högsta tekniskt tillåtna vikten för kopplingsanordningen, monteringspunkterna för kopplingen och det största tillåtna bakre överhänget för kopplingen.

5.    Förmåga att starta i motlut

5.1 Fordon som är konstruerade för att dra en släpvagn ska klara att starta fem gånger inom fem minuter i en uppförsbacke med minst 12 % lutning.

5.2 För att utföra det prov som beskrivs i punkt 5.1 ska dragfordonet och släpvagnen lastas till fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

6.    Motoreffekt

6.1 Motorn ska ha en motoreffekt på minst 5 kW per ton räknat på fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt eller på enbart fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt om fordonet inte är konstruerat för att dra en släpvagn. Kraven i denna punkt ska inte tillämpas på körläget med enbart eldrift hos hybridelfordon.

▼M2

6.2 Motoreffekten ska mätas i enlighet med Uneces föreskrifter nr 85. ( 7 ).

▼B

7.    Manövreringsförmåga

7.1 Fordonet ska kunna manövreras åt båda hållen i en komplett cirkelbana på 360° enligt figur 1 i tillägg 3 till denna bilaga utan att någon av fordonets yttersta punkter går utanför den yttre cirkeln eller innanför den inre cirkeln.

7.1.1 Provet ska utföras såväl med olastat fordon (dvs. vid vikten i körklart skick) som med fordonet lastat till dess högsta tekniskt tillåtna lastvikt. ►M2  Om fordonet är utrustat med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkterna 1.3.1.1 och 1.3.1.2 ska dessa vara i använt och utfällt läge. ◄

7.1.2 Vid tillämpningen av punkt 7.1 ska delarna som tillåts sticka utanför fordonets bredd enligt tillägg 1 till denna bilaga inte räknas med.

7.2 För fordon med en belastningsbar axel ska kraven i punkt 7.1 även gälla när den belastningsbara axeln (en eller flera) är i drift.

7.3 Att kraven i avsnitt 7.1 uppfylls ska verifieras enligt följande:

7.3.1 

Fordonet ska manövreras inuti en cirkelbana som begränsas av två koncentriska cirklar, där den yttre cirkeln har en radie på 12,50 m och den inre cirkeln har en radie på 5,30 m.

7.3.2 

Punkten ytterst och längst fram på fordonet ska följa den yttre cirkelns kontur (se figur 1 i tillägg 3 till denna bilaga).

▼M2

7.4 I överenskommelse med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten får det genom numerisk simulering i enlighet med bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG styrkas att kraven på manövreringsförmåga är uppfyllda. I tveksamma fall får den tekniska tjänsten eller typgodkännandemyndigheten begära att en fullskalig fysisk provning utförs.

▼B

8.    Bakre utsvängning

8.1   Fordon med en sektion

8.1.1

Fordonet ska provas i enlighet med den inkörningsprovning som beskrivs i punkt 8.1.2. ►M2  Om fordonet är utrustat med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkterna 1.3.1.1 och 1.3.1.2 ska dessa vara i använt och utfällt läge. ◄

8.1.2

Inkörningsprovning

Fordonet ska stå stilla och ett vertikalt plan som tangerar fordonets sida och är vänt ut från cirkeln ska bestämmas genom att en linje markeras på marken.

Fordonet ska föras från en rak linje in i cirkelområdet enligt figur 1 med dess framhjul vridna så att punkten allra längst fram på fordonet följer konturen på yttercirkeln (se figur 2a i tillägg 3 till denna bilaga).

8.1.3

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick.

8.1.4

Den maximala bakre utsvängningen får inte överstiga 0,60 m.

8.2   Fordon med två eller fler sektioner

8.2.1

Kraven i punkt 8.1 ska gälla med nödvändiga anpassningar för fordon med två eller fler sektioner.

I dessa fall ska de fasta sektionerna (två eller fler) riktas in efter planet enligt figur 2 b i tillägg 3 till denna bilaga.

▼M2

8.3   I överenskommelse med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten får det genom numerisk simulering i enlighet med bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG styrkas att kraven på bakre utsvängning är uppfyllda. I tveksamma fall får den tekniska tjänsten eller typgodkännandemyndigheten begära att en fullskalig fysisk provning utförs.

▼B

DEL C

Fordon av kategorierna N2 och N3

1.    Största tillåtna mått

1.1 Måtten får inte överstiga följande värden:

1.1.1 

Längd: 12,00 m.

1.1.2 

Bredd:

a) 

2,55 m för alla fordon.

▼M2

b) 

2,60 m för fordon med ett karosseri med isolerade väggar som är minst 45 mm tjocka, med karosserikod 04 eller 05 i tillägg 2 till bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

▼B

1.1.3 

c) Höjd: 4,00 m.

1.2 Vid mätningar av längd, bredd och höjd ska fordonets vikt vara vikten i körklart skick och fordonet ska stå på en plan, horisontell yta med däcktryck enligt tillverkarens rekommendationer.

▼M2

1.3 De anordningar och den utrustning som avses i tillägg 1 ska inte ska tas med i beräkningen när längd, bredd och höjd fastställs.

▼M2

1.3.1 Ytterligare krav för aerodynamiska anordningar som avses i tillägg 1

1.3.1.1 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning med en längd av högst 500 mm i utfällt läge får inte öka lastytans användbara längd. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem både när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar och sådan utrustning ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på fordonet inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på fordonet inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.3.1.1.1 och 1.3.1.1.3 vara uppfyllda.

1.3.1.1.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.3.1.1.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.3.1.1.3 Anordningar och utrustning måste inte vara infällbara eller vikbara om kraven för maximala mått är helt uppfyllda under alla förhållanden.

1.3.1.2 Aerodynamiska anordningar och utrustning som är längre än 500 mm i utfällt läge får inte öka lastytans användbara längd. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem både när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på fordonet inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på fordonet inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.3.1.2.1–1.3.1.2.4 vara uppfyllda.

1.3.1.2.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.3.1.2.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.3.1.2.3 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska, när de är monterade på fordonet och i utfällt läge, motstå vertikala och horisontella drag- och tryckkrafter, som efter varandra påförs uppåt, nedåt, åt vänster och åt höger, på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet, under och efter provningen.

1.3.1.2.4 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska också, när de är i infällt eller hopvikt läge, motstå en horisontell dragkraft som påförs i längsgående riktning bakåt på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet och att fordonets största tillåtna längd inte överskrids med mer än 200 mm.

1.3.1.3 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning för förarhytter, ska i tillämpliga fall både i infällt eller hopvikt och utfällt läge vara konstruerade på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på fordonet inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.3.1.3.1–1.3.1.3.4 vara uppfyllda.

1.3.1.3.1 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning för förarhytter ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.3.1.3.2 När den är installerad på ett fordon och både i infällt eller hopvikt och utfällt läge får i tillämpliga fall ingen del av anordningen och utrustningen finnas ovanför den nedre kanten av vindrutan, såvida den inte är direkt synlig för föraren på grund av instrumentpanelen eller annan standardmässig inredning.

1.3.1.3.3 Anordningen och utrustningen ska vara täckta med energiupptagande material. Alternativt ska anordningen och utrustningen bestå av material med en hårdhet på < 60 Shore (A) i enlighet med punkt 1.3.1.4.

1.3.1.3.4 Anordningen och utrustningen får inte vara konstruerad av material som lätt bryts till vassa fragment eller taggiga kanter.

1.3.1.4 Den tekniska tjänsten ska på ett sätt som typgodkännandemyndigheten godtar kontrollera att de aerodynamiska anordningar och den aerodynamiska utrustning som avses i punkterna 1.3.1.1, 1.3.1.2 och 1.3.1.3 i både utfällt och infällt eller hopvikt läge inte försämrar förarens siktfält framåt eller vindrutans tvätt- och torkfunktioner, och dessutom inte avsevärt försämrar kylning och ventilation av framdrivningssystemet, avgassystemet, bromssystemet, hytten eller lastytan. Alla andra tillämpliga krav avseende fordonssystemen ska till fullo vara uppfyllda när anordningarna och utrustningen är placerade i både utfällda och infällda eller hopvikta lägen.

Genom undantag från de tillämpliga kraven avseende främre underkörningsskydd får de horisontella avstånden mellan fordonets främsta del när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning och dess främre underkörningsskydd samt mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att anordningarna och utrustningen beaktas, under förutsättning att de baktill är längre än 200 mm och att de är placerade i utfällda lägen och att de grundläggande delarna framtill och baktill av beståndsdelar som är placerade ≤ 2,0 m över markytan mätt i olastat tillstånd är tillverkade av material med en hårdhet på < 60 Shore (A). Smala stänger, rör och metalltråd som utgör en ram eller stomme för att stödja de grundläggande delarna av beståndsdelarna ska inte beaktas vid bestämning av hårdheten. I syfte att undanröja risken för skador och penetration av andra fordon i händelse av en kollision, får dock ändarna av sådana stänger och rör och sådan metalltråd inte vara riktade framåt vid fronten eller bakåt vid bakänden av fordonet, vare sig när anordningarna och utrustningen är placerade i utfällda eller infällda eller hopvikta lägen.

Som ett alternativ till det undantag angående det bakre underkörningsskyddet som avses i föregående punkt, får det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen beaktas, under förutsättning att de är längre än 200 mm, att de är placerade i utfällda lägen och att de följer de provningsbestämmelser som anges i tillägg 4.

Det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt ska dock mätas med de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen i infällt eller hopvikt läge eller ta hänsyn till den resulterande utskjutande längden i enlighet med punkt 1.6.1 i tillägg 4, om denna längd överskrider längden i infällt eller hopvikt läge.

1.4 Förlängda förarhytter

1.4.1 Om frontpanelen på motorfordonets hyttläge, inklusive alla utskjutande delar av exempelvis chassi, stötfångare, hjulskydd och hjul, fullt ut överensstämmer med parametrarna för det tredimensionella utrymme som anges i tillägg 5 och längden på lastytan inte överstiger 10,5 m, får fordonet överskrida den största tillåtna längd som anges i punkt 1.1.1.

1.4.2 I det fall som avses i punkt 1.4.1 ska tillverkaren ange följande tilläggssymbol nedanför eller vid sidan av de obligatoriska märkningarna på tillverkarens föreskrivna skylt, utanför en tydligt markerad rektangel som endast får innehålla de obligatoriska uppgifterna.

”96/53/EC ARTICLE 9A COMPLIANT”

Teckenhöjden för symbolen får inte underskrida 4 mm. Texten ”96/53/EC ARTICLE 9A COMPLIANT” ska också läggas till i ”Anmärkningar” i intyget om överensstämmelse så att dessa uppgifter ingår i registreringshandlingarna i fordonet.

▼B

2.    Viktfördelning för fordon med karosseri

2.1   Beräkningsmetod

Beteckningar

M

den högsta tekniskt tillåtna lastvikten

TM

den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten

MC

fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt

mi

den högsta tekniskt tillåtna vikten på singelaxeln ”i”, där ”i” varierar från 1 till fordonets totala antal axlar

mc

den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten

μj

den högsta tekniskt tillåtna vikten på axelgruppen ”j”, där ”j” varierar från 1 till det totala antalet axelgrupper

2.1.1 Lämpliga beräkningar ska göras för att säkerställa att kraven i punkterna 2.2 och 2.3 uppfylls för varje teknisk konfiguration inom fordonstypen.

2.1.2 För fordon utrustade med belastningsbara axlar ska de beräkningar som krävs enligt punkterna 2.2 och 2.3 göras med de belastningsbara axlarnas upphängning i normal körklar konfiguration.

2.1.3 För fordon utrustade med lyftaxlar ska de beräkningar som krävs enligt punkterna 2.2 och 2.3 göras med nedsänkta axlar.

▼M2

2.1.4 När det gäller fordon med alternativa bränslen eller utsläppsfria motorfordon:

2.1.4.1 Den extra vikt som den utsläppsfria tekniken eller tekniken för det alternativa bränslet kräver i enlighet med punkt 2.3 i bilaga I till direktiv 96/53/EG ska fastställas på grundval av den dokumentation som tillhandahålls av tillverkaren. Korrektheten i de deklarerade uppgifterna ska kontrolleras av den tekniska tjänsten på ett sätt som typgodkännandemyndigheten godtar.

2.1.4.2 Tillverkaren ska ange följande tilläggssymbol samt värdet för den extra vikten nedanför eller vid sidan av de obligatoriska märkningarna på tillverkarens föreskrivna skylt, utanför en tydligt markerad rektangel som endast får innehålla de obligatoriska uppgifterna.

”96/53/EC ARTICLE 10B COMPLIANT – XXXX KG”

Teckenhöjden för symbolen och den extra vikten får inte underskrida 4 mm.

Dessutom ska värdet för den extra vikten anges under rubriken ”Anmärkningar” i intyget om överensstämmelse så att dessa uppgifter ingår i registreringshandlingarna i fordonet, till dess att en särskild post för detta införts i intyget om överensstämmelse.

▼B

2.2   Allmänna krav

2.2.1 Summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på singelaxlarna plus summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på axelgrupperna får inte vara lägre än den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för fordonet.

image

2.2.2 För varje axelgrupp med beteckningen ”j” får summan av de högsta tekniskt tillåtna vikterna på dess axlar inte vara mindre än den högsta tekniskt tillåtna vikten på axelgruppen.

Dessutom får ingen av vikterna mi vara mindre än den del av μj som vilar på axeln ”i” enligt viktfördelningen för denna axelgrupp.

2.3   Särskilda krav

2.3.1 Vikten för fordonet i körklart skick, plus tilläggsutrustningens vikt, passagerarnas vikt, kopplingens vikt om den inte ingår i vikten i körklart skick, samt den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten får inte överskrida den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för fordonet.

2.3.2 När fordonet är lastat till dess högsta tekniskt tillåtna lastvikt får vikten som är fördelad på en axel ”i” inte överstiga vikten mi för denna axel, och vikten på axelgruppen ”j” får inte överstiga vikten μj.

2.3.3 Kraven i punkt 2.3.2 ska uppfyllas för följande lastkonfigurationer:

2.3.3.1 

Likformig fördelning av nyttovikten:

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt, passagerarnas vikt placerad på sätenas referenspunkter, kopplingens vikt (om den inte ingår i vikten i körklart skick), den högsta tillåtna vikten vid kopplingspunkten samt nyttovikten jämnt fördelad över lastytan.

2.3.3.2 

Ej likformig fördelning av nyttovikten:

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt, passagerarnas vikt placerad på sätenas referenspunkter, kopplingens vikt (om den inte ingår i vikten i körklart skick), den högsta tillåtna vikten vid kopplingspunkten samt nyttovikten placerad enligt tillverkarens specifikationer.

I dessa fall ska tillverkaren ange de yttersta tillåtna gränserna för tyngdpunkten för nyttovikten och/eller karosseriet och/eller utrustning eller inredningsdetaljer (till exempel: från 0,50 m till 1,30 m framför den första bakaxeln).

2.3.3.3 

Kombination av likformig och ej likformig fördelning:

Kraven i punkterna 2.3.3.1 och 2.3.3.2 ska vara uppfyllda samtidigt.

Till exempel en lastbil med tipp (fördelad last) som är utrustad med en extra kran (lokaliserad last).

2.3.3.4 

Vikt överförd av vändskivan (dragfordon för påhängsvagn):

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt, passagerarnas vikt placerad på sätenas referenspunkter, kopplingens vikt (om den inte ingår i vikten i körklart skick) samt den högsta tillåtna vikten vid vändskivans kopplingspunkt som är placerad enligt tillverkarens specifikationer (minimi- och maximivärde för vändskivans placering).

2.3.3.5 

Kraven i punkt 2.3.3.1 ska alltid vara uppfyllda när fordonet är utrustat med ett plant lastutrymme.

2.3.4 När fordonet är lastat till sin högsta tekniskt tillåtna lastvikt, plus vikten för kopplingen om den inte ingår i vikten i körklart skick och den högsta tillåtna vikten vid kopplingspunkten, på ett sådant sätt att den högsta tillåtna vikten på den bakre axelgruppen (μ) eller den högsta tillåtna vikten på den bakre axeln (m) uppnås, får vikten på den främre styraxeln (de främre styraxlarna) inte vara mindre än 20 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

2.3.5 När det gäller fordon för särskilda ändamål av kategorierna N2 och N3 ska den tekniska tjänsten kontrollera att de uppfyller kraven i avsnitt 2 i samförstånd med tillverkaren, med hänsyn tagen till fordonets specifika konstruktion (till exempel mobilkranar).

3.    Dragkapacitet

3.1 Fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt får inte överstiga summan av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt plus den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.

image

4.    Förmåga att starta i motlut och stigningsförmåga

4.1 Fordon som är konstruerade för att dra en släpvagn och som är lastade till fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt ska kunna starta fem gånger inom fem minuter i en uppförsbacke med minst 12 % lutning.

4.2 I fråga om stigningsförmåga ska terränggående fordon provas enligt de tekniska kraven i bilaga II.

4.2.1 Kraven i avsnitt 5 i tillägg 1 till bilaga II till direktiv 2007/46/EG ska också tillämpas.

5.    Motoreffekt

5.1 Fordon ska ha en motoreffekt på minst 5 kW per ton räknat på fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

5.1.1 För dragfordon för släpvagn eller dragfordon för påhängsvagn som är avsett för transport av odelbara laster ska motoreffekten vara minst 2 kW per ton räknat på fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

▼M2

5.1.2 Kraven i punkterna 5.1 och 5.1.1 ska inte tillämpas på körläget med enbart eldrift hos hybridelfordon.

▼M2

5.2 Motoreffekten ska mätas i enlighet med Uneces föreskrifter nr 85.

▼B

6.    Manövreringsförmåga

6.1 Fordonet ska kunna manövreras åt båda hållen i en komplett cirkelbana på 360° enligt figur 1 i tillägg 3 till denna bilaga utan att någon av fordonets yttersta punkter går utanför den yttre cirkeln eller innanför den inre cirkeln.

6.1.1 Provet ska utföras såväl med olastat fordon (dvs. vid vikten i körklart skick) som med fordonet lastat till dess högsta tekniskt tillåtna lastvikt. ►M2  Om fordonet är utrustat med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkterna 1.3.1.1, 1.3.1.2 och 1.3.1.3 ska dessa vara i använt och utfällt läge eller i låst utfällt läge i tillämpliga fall för anordningar och utrustning som omfattas av punkt 1.3.1.3. ◄

6.1.2 Vid tillämpningen av punkt 6.1 ska delarna som tillåts sticka utanför fordonets bredd enligt tillägg 1 till denna bilaga inte räknas med.

6.2 För fordon med axellyftanordningar ska kraven i punkt 6.1 även gälla med lyftaxeln (lyftaxlarna) i upplyft läge och med de belastningsbara axlarna (en eller flera) i drift.

6.3 Kraven i punkt 6.1 ska verifieras enligt följande:

6.3.1 

Fordonet ska manövreras inuti ett cirkelområde som begränsas av två koncentriska cirklar, där den yttre cirkeln har en radie på 12,50 m och den inre cirkeln har en radie på 5,30 m.

6.3.2 

Punkten ytterst och längst fram på motorfordonet ska följa den yttre cirkelns kontur (se figur 1 i tillägg 3 till denna bilaga).

▼M2

6.4 I överenskommelse med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten får det genom numerisk simulering i enlighet med bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG styrkas att kraven på manövreringsförmåga är uppfyllda. I tveksamma fall får den tekniska tjänsten eller typgodkännandemyndigheten begära att en fullskalig fysisk provning utförs.

▼B

7.    Maximal bakre utsvängning

7.1

Fordonet ska provas i enlighet med den stationära provningsmetod som beskrivs i punkt 7.1.1. ►M2  Om fordonet är utrustat med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkterna 1.3.1.1, 1.3.1.2 och 1.3.1.3 ska dessa vara i använt och utfällt läge. ◄

7.1.1   Stationär provningsmetod

7.1.1.2 Fordonet ska stå stilla och ha de främre styrda hjulen riktade så att om fordonet rörde sig skulle dess yttersta punkt göra en cirkel med en radie på 12,50 m.

Ett vertikalt plan som tangerar fordonets sida och är vänt ut från cirkeln ska bestämmas genom att en linje markeras på marken.

Fordonet ska röra sig framåt så att punkten allra längst fram på fordonet följer konturen av den yttre cirkeln med en radie på 12,50 m.

7.2

Den maximala bakre utsvängningen får inte överstiga följande värden (se figur 3 i tillägg 3 till denna bilaga):
a) 

0,80 m.

b) 

1,00 m om fordonet är utrustat med en axellyftanordning och axeln är upplyft från marken.

c) 

1,00 m om den bakersta axeln är en styrd axel.

▼M2

7.3

I överenskommelse med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten får det genom numerisk simulering i enlighet med bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG styrkas att kraven på bakre utsvängning är uppfyllda. I tveksamma fall får den tekniska tjänsten eller typgodkännandemyndigheten begära att en fullskalig fysisk provning utförs.

▼B

DEL D

Fordon av kategorin O

1.    Största tillåtna mått

1.1 Måtten får inte överstiga följande värden:

1.1.1 

Längd:

a) 

Släpvagn: 12,00 m inklusive dragstång.

b) 

Påhängsvagn: 12,00 m plus främre överhäng.

1.1.2 

Bredd:

a) 

2,55 m för alla fordon.

▼M2

b) 

2,60 m för fordon med ett karosseri med isolerade väggar som är minst 45 mm tjocka, med karosserikod 04 eller 05 i tillägg 2 till bilaga II till direktiv 2007/46/EG.

▼B

1.1.3 

Höjd: 4,00 m.

1.1.4 

Frigångsradie framför påhängsvagn: 2,04 m.

1.2 Vid mätningar av längd, bredd och höjd ska fordonets vikt vara vikten i körklart skick och fordonet ska stå på en plan, horisontell yta med däcktryck enligt tillverkarens rekommendationer.

1.3 Mätning av längd, höjd och frigångsradie ska utföras när den lastyta eller referensyta som avses i punkt 1.2.1 andra stycket i bilaga 7 till FN/ECE-föreskrifter nr 55 är i horisontellt läge.

Justerbara dragstänger ska vara horisontella och i linje med fordonets mittlinje. De ska vara inställda i det horisontellt mest utdragna läget.

▼M2

1.4 De anordningar och den utrustning som avses i tillägg 1 ska inte ska tas med i beräkningen när längd, bredd och höjd fastställs.

▼M2

1.4.1 Ytterligare krav för aerodynamiska anordningar som avses i tillägg 1

1.4.1.1 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning med en längd av högst 500 mm i utfällt läge får inte öka lastytans användbara längd. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem både när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar och sådan utrustning ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på fordonet inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på fordonet inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.4.1.1.1–1.4.1.1.3 vara uppfyllda.

1.4.1.1.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.4.1.1.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.4.1.1.3 Anordningar och utrustning måste inte vara infällbara eller vikbara om kraven för maximala mått är helt uppfyllda under alla förhållanden.

1.4.1.2 Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning som är längre än 500 mm i utfällt läge får inte öka lastytans användbara längd. De ska vara konstruerade på ett sätt som gör det möjligt att låsa dem både när de är infällda eller hopvikta och i utfällt läge. Sådana anordningar ska dessutom vara konstruerade så att de är infällbara eller vikbara när fordonet står stilla på ett sådant sätt att den största tillåtna bredden på fordonet inte överskrids med mer än 25 mm på varje sida av fordonet och att den största tillåtna längden på fordonet inte överskrids med mer än 200 mm, och är endast tillåtna från en höjd över marken på minst 1 050 mm så att de inte försämrar möjligheten att använda fordonet för intermodal transport. Dessutom ska de krav som anges i punkterna 1.4.1.2.1–1.4.1.2.4 vara uppfyllda.

1.4.1.2.1 Anordningar och utrustning ska vara typgodkända enligt denna förordning.

1.4.1.2.2 Operatören ska kunna ändra den aerodynamiska anordningens och utrustningens läge, och kunna fälla in eller vika den, med en manuell kraft som inte överstiger 40 daN. Detta får dessutom också göras automatiskt.

1.4.1.2.3 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska, när de är monterade på fordonet och i utfällt läge, motstå vertikala och horisontella drag- och tryckkrafter, som efter varandra påförs uppåt, nedåt, åt vänster och åt höger, på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet, under och efter provningen.

1.4.1.2.4 Varje central vertikal beståndsdel eller kombination av beståndsdelar och central horisontell beståndsdel eller kombination av beståndsdelar som ingår i dessa anordningar och denna utrustning ska också, när de är i infällt eller hopvikt läge, motstå en horisontell dragkraft som påförs i längsgående riktning bakåt på 200 daN ± 10 % som anbringas statiskt mot den geometriska mittpunkten på den berörda vinkelrätt utskjutande ytan vid ett maximalt tryck på 2,0 MPa. Anordningarna och utrustningen får deformeras, men systemet för inställning och låsning får inte lossas som en följd av de påförda krafterna. Deformationen ska begränsas för att säkerställa att fordonets största tillåtna bredd inte överskrids med mer än 25 mm på vardera sidan av fordonet och att fordonets största tillåtna längd inte överskrids med mer än 200 mm.

1.4.1.3 Den tekniska tjänsten ska på ett sätt som typgodkännandemyndigheten godtar kontrollera att aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning i både utfällda och infällda eller hopvikta lägen inte helt blockerar ventilationen av lastytan. Alla andra tillämpliga krav avseende fordonssystemen ska till fullo vara uppfyllda när anordningarna och utrustningen är placerade i både utfällda och infällda eller hopvikta lägen.

Genom undantag från de tillämpliga kraven avseende bakre underkörningsskydd får det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att anordningarna och utrustningen beaktas, under förutsättning att de är längre än 200 mm, att de är placerade i utfällda lägen och att de grundläggande delarna av beståndsdelar som är placerade ≤ 2,0 m över markytan mätt i olastat tillstånd är tillverkade av material med en hårdhet på < 60 Shore (A). Smala stänger, rör och metalltråd som utgör en ram eller stomme för att stödja de grundläggande delarna av beståndsdelarna ska inte beaktas vid bestämning av hårdheten. I syfte att undanröja risken för skador och penetration av andra fordon i händelse av en kollision, får dock ändarna av sådana stänger och rör och sådan metalltråd inte vara riktade bakåt vid bakänden av fordonet, vare sig när anordningarna och utrustningen är placerade i utfällda eller infällda eller hopvikta lägen.

Som ett alternativ till det undantag som avses i föregående punkt, får det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt när det är utrustat med aerodynamiska anordningar eller aerodynamisk utrustning mätas utan att de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen beaktas, under förutsättning att de är längre än 200 mm, att de är placerade i utfällda lägen och att de följer de provningsbestämmelser som anges i tillägg 4.

Det horisontella avståndet mellan det bakre underkörningsskyddets bakre del och fordonets bakersta punkt ska dock mätas med de aerodynamiska anordningarna och den aerodynamiska utrustningen i infällt eller hopvikt läge eller ta hänsyn till den resulterande utskjutande längden i enlighet med punkt 1.6.1 i tillägg 4, om denna längd överskrider längden i infällt eller hopvikt läge.

▼B

2.    Viktfördelning för fordon med karosseri

2.1   Beräkningsmetod

Beteckningar

M

den högsta tekniskt tillåtna lastvikten

m0

den högsta tekniskt tillåtna vikten vid främre kopplingspunkten

mi

den högsta tekniskt tillåtna vikten på axeln ”i”, där ”i” varierar från 1 till fordonets totala antal axlar

mc

den högsta tekniskt tillåtna vikten vid bakre kopplingspunkten

μj

den högsta tekniskt tillåtna vikten på axelgruppen ”j”, där ”j” varierar från 1 till det totala antalet axelgrupper

2.1.1

Lämpliga beräkningar ska göras för att säkerställa att kraven i punkterna 2.2 och 2.3 uppfylls för varje teknisk konfiguration inom fordonstypen.

2.1.2

För fordon utrustade med belastningsbara axlar ska de beräkningar som krävs enligt punkterna 2.2 och 2.3 göras med de belastningsbara axlarnas upphängning i normal körklar konfiguration.

2.1.3

För fordon utrustade med lyftaxlar ska de beräkningar som krävs enligt punkterna 2.2 och 2.3 göras med nedsänkta axlar.

2.2   Allmänna krav

▼M2

2.2.1

Summan av den högsta tekniskt tillåtna vikten vid den främre kopplingspunkten, den högsta tekniskt tillåtna vikten på singelaxlarna och/eller axelgruppen (axelgrupperna) och den högsta tekniskt tillåtna vikten vid den bakre kopplingspunkten får inte vara lägre än den högsta tekniskt tillåtna lastvikten för fordonet.

M ≤ Σ [m0 + mi + mc] eller M ≤ Σ [m0 + μj + mc]

▼B

2.2.2

För varje axelgrupp med beteckningen ”j” får summan av vikterna mi på dess axlar inte vara mindre än vikten μj.

Dessutom får ingen av vikterna mi vara mindre än den del av μj som vilar på axeln ”i” enligt viktfördelningen för denna axelgrupp.

2.3   Särskilda krav

2.3.1

Fordonets vikt i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt och den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten (kopplingspunkterna) får inte överstiga fordonets högsta tekniskt tillåtna lastvikt.

2.3.2

När fordonet är lastat till dess högsta tekniskt tillåtna lastvikt får vikten som är fördelad på en singelaxel ”i” inte överstiga vikten mi för denna axel, och inte heller får vikten μj överstigas för axelgruppen eller den högsta tekniskt tillåtna vikten överstigas vid kopplingspunkten m0.

2.3.3

Kraven i punkt 2.3.2 ska uppfyllas för följande lastkonfigurationer:

2.3.3.1   Likformig fördelning av nyttovikten:

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt och nyttovikten jämnt fördelad över lastutrymmet.

2.3.3.2   Ej likformig fördelning av nyttovikten:

Fordonets vikt ska vara vikten i körklart skick plus tilläggsutrustningens vikt och nyttovikten fördelad enligt tillverkarens specifikationer.

I dessa fall ska tillverkaren ange de yttersta tillåtna gränserna för tyngdpunkten för nyttovikten och/eller karosseriet och/eller utrustning eller inredningsdetaljer (till exempel: från 0,50 m till 1,30 m framför den första bakaxeln).

2.3.3.3

Kombination av likformig och ej likformig fördelning:

Kraven i punkterna 2.3.3.1 och 2.3.3.2 ska vara uppfyllda samtidigt.

2.3.3.4

Kraven i punkt 2.3.3.1 ska alltid vara uppfyllda när fordonet är utrustat med ett plant lastutrymme.

2.3.4

Särskilda krav för husvagnar

2.3.4.1

Den minsta nyttovikten (PM) ska uppfylla följande krav:

image

där

n

är det maximala antalet sovplatser och

L

är karosseriets totala längd enligt definitionen i punkt 6.1.2 i standarden ISO 7237:1981.

3.    Krav på manövreringsförmåga

3.1 Släpvagnar och påhängsvagnar ska vara konstruerade så att – när de är kopplade till ett dragfordon – fordonskombinationen klarar att manövrera åt båda hållen i en komplett cirkelbana på 360° som är uppbyggd av två koncentriska cirklar, varav den yttre cirkeln har en radie på 12,50 m och den inre cirkeln har en radie på 5,30 m, utan att någon av dragfordonets yttersta punkter sträcker sig utanför den yttre cirkeln eller någon av släpvagnens eller påhängsvagnens yttersta punkter går innanför den inre cirkeln. ►M2  Om släpvagnen eller påhängsvagnen är utrustad med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkt 1.4.1.1 eller 1.4.1.2 ska dessa vara i använt och utfällt läge. ◄

▼M2

3.2 En påhängsvagn som inte är utrustad med sådana aerodynamiska anordningar eller sådan aerodynamisk utrustning som avses i punkt 1.4.1.1 eller 1.4.1.2 ska anses uppfylla kraven i punkt 3.1 om dess referenshjulbas (RWB) uppfyller följande krav:

RWB ≤ [(12,50 – 2,04)2 - (5,30 + ½ W)2]1/2

där

RWB

är avståndet mellan kopplingstappens axel och mittlinjen för de icke-styrande axlarna,

W

är påhängsvagnens bredd.

▼B

3.3 När en eller flera av de icke-styrande axlarna har en axellyftanordning ska referenshjulbasen med axeln nedsänkt eller lyft – beroende på vilken som är längst – användas i beräkningen.




Tillägg 1

Förteckning över enheter och utrustning som inte behöver tas med i beräkningen vid fastställande av de yttersta måtten

▼M2

1. Om inte annat framgår av de ytterligare restriktioner som anges i följande tabeller, behöver inte anordningar och utrustning som förtecknas i tabellerna I, II och III tas med i beräkningen vid fastställande av de yttersta måtten när följande krav är uppfyllda:

a) 

Om anordningar är monterade framtill på fordonet, med undantag av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning för förarhytter, får dessa totalt inte sticka ut mer än 250 mm.

b) 

Anordningar och utrustning som ökar fordonets längd, med undantag av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning, får totalt inte sticka ut mer än 750 mm.

c) 

Anordningar och utrustning som ökar fordonets bredd får sammanlagt inte sticka ut mer än 100 mm.

2. Kraven i punkt 1 a, b och c ska inte gälla för enheter för indirekt sikt.

▼B



Tabell I

Fordonets längd

Post

Fordonskategorier

 

M1

M2

M3

N1

N2

N3

O1

O2

O3

O4

1.

Enheter för indirekt sikt enligt definitionen i punkt 2.1 i FN/ECE-föreskrifter nr 46 (1)

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

2.

Torkar- och spolaranordningar

x

x

x

x

x

x

 

 

 

 

3.

Yttre solskydd

x

x

4.

Frontskydd typgodkänt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 78/2009 (2)

x

 

 

x

 

 

 

 

 

 

5.

Fotsteg och handtag

x

x

x

x

x

x

x

x

x

▼M2

6.

Mekaniska kopplingar

X

X

X

X

X

X

-

-

-

-

▼B

7.

Ytterligare koppling längst bak på en släpvagn (när den är borttagbar)

x

x

x

x

8.

Cykelhållare (när den är borttagbar eller indragbar)

x

 

 

x

9.

Lyftplattformar, lastramper eller liknande utrustning (när de inte är i utfällt läge och inte sticker ut mer än 300 mm), förutsatt att fordonets lastförmåga inte ökas

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

10.

Hjälpmedel för övervakning och detektering, inklusive radar

x

x

x

x

x

x

x

x

11.

Fjädrande stötfångare och liknande utrustning

x

x

x

x

x

x

12.

Tullförseglingsanordningar och skydd för dessa

x

x

x

x

x

x

x

13.

Fästanordningar för presenning och skydd för dessa

x

x

x

x

x

x

x

14.

Längdstopp för demonterbara delar

x

x

x

x

x

x

15.

Strömavtagare för elektriskt drivna fordon

x

16.

Främre och bakre registreringsskyltar

x

x

x

x

x

x

x

x

17.

Extralyktor enligt definitionen i avsnitt 2 i FN/ECE-föreskrifter nr 48 (3)

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

▼M2

18.

Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning

-

X

X

-

X

X

-

-

X

X

▼M2

19.

Antenner för kommunikation mellan olika fordon eller mellan fordon och infrastruktur

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

▼B

(1)   

EUT L 177, 10.7.2010, s. 211.

(2)   

EUT L 35, 4.2.2009, s. 1.

(3)   

EUT L 135, 23.5.2008, s. 1.



Tabell II

Fordonsbredd

Post

Fordonskategorier

 

M1

M2

M3

N1

N2

N3

O1

O2

O3

O4

1.

Anordningar för indirekt sikt enligt definitionen i punkt 2.1 i FN/ECE-föreskrifter nr 46

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

2.

Den utbuktande delen av däcksidorna vid den punkt där däcket är i kontakt med vägytan

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

3.

Däckfelsindikatorer

x

x

x

x

x

x

x

x

4.

Däcktrycksindikatorer

x

x

x

x

x

x

x

x

5.

Sidomarkeringslyktor

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

6.

Belysningsutrustning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6.1  Breddmarkeringslyktor

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

 

6.2  Sidoreflexanordningar

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

 

6.3  Körriktningsvisare

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

 

6.4  Bakre positionslyktor

x

x

x

x

x

x

 

6.5  Belysningssystem för på- och avstigningsdörr

x

x

7.

Lastramper, lyftplattformar och liknande utrustning (förutsatt att de inte är utfällda och att de inte sticker ut mer än 10 mm från fordonets sida och att rampernas hörn som är riktade framåt eller bakåt är avrundade med en radie av minst 5 mm; kanterna måste vara avrundade med en radie av minst 2,5 mm)

x

x

x

x

x

x

x

x

8.

Indragbara sidostyranordningar avsedda för körning i styrda fordonssystem, om de inte är indragna

x

9.

Indragbara fotsteg när de är utfällda och fordonet står stilla

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

10.

Hjälpmedel för övervakning och detektering, inklusive radar

x

x

 

x

x

x

x

x

x

▼M2

11.

Aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning

Fordonets bredd, inklusive en behandlad kaross med isolerade väggar, får inte överstiga 2 600 mm inklusive de uppmätta utskjutande delarna, med anordningar och utrustning låsta i både infällda eller hopvikta och utfällda lägen.

-

X

X

-

X

X

-

-

X

X

▼B

12.

Tullförseglingsanordningar och skydd för dessa

x

x

x

x

x

x

x

13.

Fästanordningar för presenning och skydd för dessa, som inte sticker ut mer än 20 mm där det är maximalt 2,0 m till marken och inte mer än 50 mm där det är mer än 2,0 m till marken. Kanterna ska vara rundade till en radie på minst 2,5 mm.

x

x

x

x

x

x

x

14.

Utskjutande böjliga delar av en stänkskyddsanordning enligt kommissionens förordning (EU) nr 109/2011 (1)

x

x

x

x

15.

Böjliga stänkskydd som inte omfattas av nr 14

x

x

x

x

x

x

x

x

x

16.

Snökedjor

x

x

x

x

x

x

x

x

x

x

17.

Skyddsräcken på fordonstransportfordon.

Endast för fordon som är konstruerade och byggda för att transportera minst två andra fordon och på vilka skyddsräckena är mer än 2,0 m men maximalt 3,70 m från marken och inte sticker ut mer än 50 mm från ytterkanten på fordonet.

Fordonets bredd får inte överstiga 2 650 mm.

x

x

x

x

▼M2

18.

Antenner för kommunikation mellan olika fordon eller mellan fordon och infrastruktur

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

19.

Böjliga slangar till system för övervakning av däcktryck, förutsatt att de inte sticker ut mer än 70 mm på vardera sidan av den yttersta bredden på fordonet

 

 

 

 

 

X

 

 

X

X

(1)   

EUT L 34, 9.2.2011, s. 2.

▼M2



TABELL III

Fordonshöjd

 

M1

M2

M3

N1

N2

N3

O1

O2

O3

O4

1.

Antenner för radio, navigation och kommunikation mellan olika fordon eller mellan fordon och infrastruktur

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

2.

Pantografer eller strömavtagare i upplyft läge

-

-

X

-

-

X

-

-

-

-

▼B




Tillägg 2

Tillåtna avvikelser för typgodkännande och produktionsöverensstämmelse

1.    Mått

1.1 Mätning av den totala längden, bredden och höjden ska utföras i enlighet med punkt 1.2 i delarna A–D i denna bilaga.

1.2 Under förutsättning att de gränser som anges i punkt 1.1 i delarna A–D i denna bilaga inte överskrids, får de faktiska måtten skilja sig från dem som anges av tillverkaren med maximalt 3 %.

2.    Vikt i körklart skick och fordonets faktiska vikt

2.1 Vikten i körklart skick ska räknas ut från den faktiska vikten genom vägning av fordonet och avdrag av vikten för monterad tilläggsutrustning. De instrument som används för vägningen ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG ( 8 ).

2.2 Vikten i körklart skick som fastställs i enlighet med kraven i punkt 2.1 får avvika från det nominella värde som anges i punkt 2.6 b i bilaga I eller i del I avsnitt A eller B i bilaga III till direktiv 2007/46/EG eller i relevant post i intyget om överensstämmelse med maximalt

a) 

3 % vad gäller de tillåtna nedre och övre avvikelserna (dvs. den negativa och positiva avvikelsen kring det angivna värdet) för fordon av kategorierna M, N och O, med undantag för fordon för särskilda ändamål,

b) 

5 % vad gäller de tillåtna nedre och övre avvikelserna (dvs. den negativa och positiva avvikelsen kring det angivna värdet) för fordon för särskilda ändamål,

c) 

5 % vad gäller de tillåtna nedre och övre avvikelserna (dvs. den negativa och positiva avvikelsen kring det angivna värdet) för tillämpningen av artikel 12.2 i direktiv 2007/46/EG.




Tillägg 3

Figurer över kraven på manövreringsförmåga

Figur 1

Cirkel för prov av manövreringsförmåga, image ,
image

image

Figur 2

Inkörningsprov för fordon av kategorierna M2 och M3



image Figur 2a:
bakre utsvängning (ej ledade fordon)
image
image
image

image Figur 2b:
bakre utsvängning (ledade fordon)
image
image
image

Figur 3

Stationär metod för fordon av kategorierna N2 och N3

image

▼M2




Tillägg 4

Krockprovning av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning

1. Provningsförhållanden för aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning

1.1 På tillverkarens begäran ska provningen utföras på något av följande:

1.1.1 På ett fordon av den typ för vilken den aerodynamiska anordningen och utrustningen är avsedd.

1.1.2 På en del av karossen av den fordonstyp för vilken den aerodynamiska anordningen och utrustningen är avsedd; delen ska vara representativ för fordonstypen i fråga.

1.1.3 På en fast vägg.

1.2 Om provningen utförs enligt punkterna 1.1.2 och 1.1.3 ska de delar som används för att ansluta den aerodynamiska anordningen och utrustningen till en del av fordonets kaross eller en fast vägg vara likvärdiga med dem som används för att säkra den aerodynamiska anordningen och utrustningen när den är monterad på fordonet. Varje anordning ska åtföljas av instruktioner för montering och användning som är tillräckliga för att en kompetent person ska kunna montera den korrekt.

1.3 På begäran av tillverkaren får det provningsförfarande som beskrivs i punkt 1.5 genomföras genom numerisk simulering i enlighet med bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG.

Den matematiska modellen ska valideras endast om den är jämförbar med de fysiska provningsförhållandena. I detta syfte ska en fysisk provning genomföras för att jämföra de resultat som erhålls med hjälp av den matematiska modellen med resultaten av en fysisk provning. Provningsresultatens jämförbarhet ska bevisas. En valideringsrapport ska upprättas av tillverkaren.

Varje ändring av den matematiska modellen eller programvaran som sannolikt kommer att göra valideringsrapporten ogiltig ska kräva en ny validering i enlighet med föregående stycke.

1.4 Förhållanden för genomförande av provningar eller simuleringar

1.4.1 Fordonet ska vila på en horisontell, plan, fast och jämn yta.

1.4.2 Framhjulen ska vara riktade rakt framåt.

1.4.3 Däcktrycket ska vara det som fordonets tillverkare rekommenderar.

1.4.4 Fordonet ska vara olastat.

1.4.5 Fordonet får, om så krävs för att uppnå den provningskraft som krävs enligt punkt 1.5.1.2, fasthållas på något sätt. Detta sätt ska anges av fordonstillverkaren.

1.4.6 Fordon som är utrustade med gas-vätskefjädring, vätskefjädring eller gasfjädring eller en anordning för lastberoende automatisk nivåreglering ska provas med fjädringen eller anordningen i normalt driftsläge enligt tillverkarens anvisningar.

1.5 Provningsförfarande

1.5.1 Provningarna ska utföras för att bedöma att den aerodynamiska anordningen och utrustningen erbjuder en viss nivå av deformation för krafter som påförs parallellt med fordonets längdaxel enligt punkt 1.6.1. Alternativt får anordningen också vikas ihop eller fällas in under påverkan av kraft. Uppfyllandet av det krav som avses i punkt 1.6.2 ska verifieras genom lämpliga indikeringsdornar för krockprovningen. Den anordning som används för att fördela provningskraften över den angivna plana ytan ska vara ansluten till kraftmanöverdonet med en vridled. Om geometriska oförenligheter föreligger får en adapter användas i stället för en anordning med en plan yta.

1.5.1.1 En kraft ska påföras parallellt med fordonets längsgående axel med hjälp av en yta eller adapter som är högst 250 mm hög och 200 mm bred, med en krökningsradie på 5 ± 1 mm vid de vertikala kanterna. Ytan får inte vara fast monterad vid den aerodynamiska anordningen och utrustningen och ska vara ledad i alla riktningar. När provningen genomförs på ett fordon enligt punkt 1.1.1 ska höjden på den undre kanten av ytan eller adaptern anges av tillverkaren i ett område mellan den lägsta kanten av den aerodynamiska anordningen och utrustningen och en punkt på den övre kanten av ytan eller adaptern som är högst 2,0 m över marken i fordonsmonterat tillstånd (se figur 1). Denna punkt ska anges på ett lastat fordon med högsta tekniskt tillåtna lastvikten.

Om provningen utförs på en del av karossen av en fordonstyp enligt punkt 1.1.2 eller på en fast vägg enligt punkt 1.1.3, ska höjden vid ytans eller adapterns mittpunkt anges av tillverkaren i ett område mellan den lägsta kanten av den aerodynamiska anordningen och utrustningen och den punkt som motsvarar höjden högst 2,0 m över marken i fordonsmonterat tillstånd på ett fordon lastat till högsta tekniskt tillåtna lastvikt (se figur 2).

Den exakta placeringen av mittpunkten på ytan eller adaptern i det område på vilket krafterna påförs ska anges av tillverkaren. Om den aerodynamiska anordningen och utrustningen har olika grader av styvhet i det område på vilket krafterna påförs (t.ex. till följd av förstärkningar, olika material eller olika tjocklekar), ska mittpunkten på ytan eller adaptern placeras i det område som har störst motståndskraft mot yttre krafter i fordonets längsgående riktning.

Figur I

Provningspunktens höjd