EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 02010R0234-20130701

Consolidated text: Kommissionens förordning (EU) nr 234/2010 av den 19 mars 2010 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som ska vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (kodifierad version)

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/234/2013-07-01

2010R0234 — SV — 01.07.2013 — 001.001


Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 234/2010

av den 19 mars 2010

om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som ska vidtas vid störningar inom spannmålssektorn

(kodifierad version)

(EGT L 072, 20.3.2010, p.3)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  No

page

date

►M1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 519/2013 av den 21 februari 2013

  L 158

74

10.6.2013




▼B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 234/2010

av den 19 mars 2010

om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som ska vidtas vid störningar inom spannmålssektorn

(kodifierad version)



EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) ( 1 ), särskilt artiklarna 170 och 187 jämförda med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som ska vidtas vid störningar inom spannmålssektorn ( 2 ) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt ( 3 ). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

För vissa produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna måste exportbidrag, utjämningskoefficienter och exportavgifter fastställas som en särskild åtgärd vid störningar inom spannmålssektorn enligt vissa antagna kriterier för att täcka skillnaden mellan noteringar och priser på dessa produkter inom unionen och på världsmarknaden.

(3)

Med hänsyn till prisskillnaden på den spannmål som bjuds ut av de olika exportländerna på världsmarknaden är det lämpligt att särskilt beakta de olika speditionskostnaderna och att fastställa exportbidragen med hänsyn tagen till skillnaden mellan de representativa priserna inom unionen och de mest förmånliga noteringarna och priserna på världsmarknaden.

(4)

För att göra det möjligt att exportera finmalet mjöl, krossgryn, grovt mjöl och malt bör, å ena sidan, priserna för basspannmål och de kvantiteter som är nödvändiga för tillverkning av produkterna i fråga och värdet av biprodukterna och, å andra sidan, produkternas avsättningsmöjligheter och försäljningsvillkor på världsmarknaden beaktas för att fastställa exportbidragen.

(5)

För att utjämningskoefficienten ska fungera i enlighet med föreskrifterna i artikel 164.4 i förordning (EG) nr 1234/2007 är det nödvändigt att de kan differentieras efter destinationen för de produkter som ska exporteras.

(6)

För en effektiv förvaltning av unionens fonder och för att ta hänsyn till exportmöjligheterna för produkterna i fråga är det lämpligt att föreskriva att exportbidrag och exportavgifter fastställs genom ett anbudsförfarande för en bestämd kvantitet för de produkter som avses i del I a, b och c i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007.

(7)

De anbudsinfordringar som genomförs bör omfattas av enhetliga principer för att säkerställa lika behandling av alla berörda parter inom unionen. För detta ändamål bör offentliggörandet av beslut om anbudsinfordran i Europeiska unionens officiella tidning åtföljas av ett meddelande om anbudsinfordran.

(8)

Anbuden måste innehålla de uppgifter som är nödvändiga för deras värdering och åtföljas av vissa formella förpliktelser.

(9)

Ett högsta exportbidrag eller en lägsta exportavgift bör fastställas. Detta förfarande säkerställer att alla de kvantiteter som berörs av detta fastställande tilldelas.

(10)

Marknadssituationer kan uppstå där de ekonomiska aspekterna för den avsedda exporten leder till att en anbudsinfordran inte fullföljs istället för att fastställa ett exportbidrag eller en exportavgift.

(11)

En säkerhet bör ställas för anbudet, som ska säkerställa att den licens som utfärdats inom ramen för anbudsinfordran används vid export av kvantiteterna. Denna förpliktelse kan bara uppfyllas om anbudet fullföljs. Om anbudet återkallas måste säkerheten förverkas.

(12)

Närmare föreskrifter måste fastställas för meddelande av resultat av anbudsinfordran till dem som lämnat anbud och för utfärdande av de licenser som krävs för export av de tilldelade kvantiteterna.

(13)

För att fastställa exportbidrag för de produkter som avses i del I a, b och c i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007 och för att kontrollåtgärder inte ska behöva införas för att avslöja mindre variationer i den mängd basspannmål som används, vilka inte märkbart påverkar produktens kvalitet, är det lämpligt att anta en enhetlig värderingsmetod. Bland de tekniska metoderna för värdering av kvantiteten basspannmål har analysen av askinnehållet av de tillverkade produkterna visat sig vara den mest effektiva. Det är lämpligt att denna analys utförs på samma sätt inom hela unionen.

(14)

Beviljande av exportbidrag för spannmål importerat från tredjeländer och återexporterat till tredjeländer förefaller inte vara försvarbart. Beviljande av exportbidrag bör därför begränsas till unionens produkter.

(15)

I kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 av den 7 juli 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter ( 4 ), krävs att, i fall av differentiering av bidragsnivån i enlighet med destinationen, utbetalning av bidrag görs beroende av att bevis framläggs för att produkten har importerats i oförändrat skick till det tredjeland eller ett av de tredjeländer för vilket bidrag föreskrivs. Den enda bidragsnivå inom unionen som är lägre än den som tillämpas för spannmålssektorn vid export till alla tredjeländer är den som fastställs för export till Schweiz och Liechtenstein. För att inte störa flertalet av unionens exporter genom att kräva ett ankomstbevis för destinationen är det lämpligt att genom andra åtgärder säkerställa att de produkter som gynnats av ett exportbidrag till ”alla tredjeländer” inte exporteras till något av de ovan nämnda länderna. För detta ändamål finns det skäl att avstå från krav på att uppvisa ankomstbevis för export sjövägen. Ett intyg som utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt vilket produkterna lämnat unionens tullområde ombord på ett fartyg som är lämpat för sjötransport kan anses vara ett tillräckligt bevis.

(16)

Enligt artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan produkter som förtecknas i den artikeln som ska exporteras i bearbetad eller obearbetad form berättiga till exportbidrag om de uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs i artikel 167 i samma förordning. Genom artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007 ges dessutom kommissionen möjlighet att fastställa ytterligare villkor för beviljande av exportbidrag för en eller flera produkter. De villkoren fastställdes i rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaden för de sektorer som förtecknas i artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Eftersom de förordningarna har upphört att gälla bör det fastställas övergripande bestämmelser.

(17)

Övergripande bestämmelser finns redan i förordning (EG) nr 612/2009. Det är därför lämpligt att ändra den förordningen för att fastställa de villkor som avses i artikel 167.7 i förordning (EG) nr 1234/2007 och att avskaffa dessa villkor i den här förordningen.

(18)

I artikel 187 i förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs att nödvändiga åtgärder kan vidtas när prisnoteringar eller priser på världsmarknaden för en eller flera av de produkter som avses i del I i bilaga I till den förordningen når en nivå som stör eller hotar att störa försörjningen av unionsmarknaden och läget sannolikt kommer att bestå och försämras. Det är därför nödvändigt att säkerställa ett tillräckligt stort utbud av spannmål. För detta ändamål bör exportavgifter tas ut och utfärdandet av exportlicenser bör tillfälligt upphöra, helt eller delvis.

(19)

Eftersom livsmedelsbistånd från unionen och nationellt livsmedelsbistånd som föreskrivs inom ramen för internationella konventioner eller andra kompletterande program och övriga unionsåtgärder för gratisleveranser inte är att betrakta som industriella åtgärder, omfattar sådan export inte tillämpningsområden där exportavgifter tillämpas för handelsrelaterad export vid störningar inom spannmålssektorn.

(20)

Då den situation som avses i artikel 187 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan uppträda inom en relativt kort tidsfrist är det nödvändigt att kommissionen vid varje tidpunkt förfogar över rätten att tillfälligt kunna upphöra med utfärdande av exportlicenser.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.



Artikel 1

För de produkter som avses i del I a, b och c i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007 ska exportbidragen, de exportavgifter som avses i artikel 15 a i den här förordningen och de utjämningskoefficienter som avses i artikel 164.4 i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställas med hänsyn särskilt till följande:

a) De priser som används på unionens representativa marknader, deras utveckling och noteringarna på marknaderna i tredjeländer.

b) Försäljningskostnaderna och de förmånligaste transportkostnaderna med utgångspunkt i unionens representativa marknader fram till hamn eller annan exportplats och speditionskostnaderna på världsmarknaden.

c) Den nödvändiga kvantiteten spannmål för tillverkning av förädlade produkter.

d) Avsättningsmöjligheter och försäljningsvillkor för de aktuella produkterna på världsmarknaden.

e) Undvikande av störningar på unionens marknad.

f) Ekonomiska aspekter för den avsedda exporten.

g) Kvantitativa och budgetära begränsningar som härrör från avtal slutna i enlighet med artikel 218 i fördraget.

Artikel 2

Bestämmelserna i artikel 166 första stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 ska tillämpas, helt eller delvis, på varje produkt som anges i del I c och d i bilaga I till den förordningen och på de produkter som avses i del I i bilaga I till den förordningen och som exporteras i form av varor som återges i del I i bilaga XX till den förordningen.

Bestämmelserna i artikel 164.4 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska tillämpas inom spannmålssektorn och på produkter som exporteras i form av varor som återges i bilaga XX till den förordningen.

Artikel 3

Utjämningskoefficienterna kan differentieras efter destination.

Artikel 4

1.  Exportbidrag för de produkter som avses i del I a, b och c i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007 och de exportavgifter som föreskrivs i artikel 15 a i den här förordningen kan fastställas genom anbudsinfordran.

Villkoren för anbudsinfordran ska garantera lika tillträde för varje person som är etablerad inom unionen.

Anbudsinfordran gäller för exportbidraget eller exportavgiften.

2.  Beslut om öppnande av anbudsinfordran ska fattas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195 i förordning (EG) nr 1234/2007.

3.  Anbudsinfordran ska åtföljas av ett offentliggörande av ett meddelande om anbudsinfordran som fastställs av kommissionen och i vilket det särskilt anges de olika datum då anbud kan lämnas och till vilka behöriga organ i medlemsstaterna de ska ges in.

4.  Beslut angående anbudsinfordran och meddelandet om anbudsinfordran ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Mellan offentliggörandet av meddelandet om anbudsinfordran och det första datum som fastställs för att lämna in anbud ska det vara en tidsfrist på minst fem dagar.

Artikel 5

1.  De berörda parterna ska antingen lämna ett skriftligt anbud till medlemsstaternas behöriga organ eller skicka anbudet till dessa genom skriftlig telekommunikation.

2.  I anbudet ska anges:

a) Referens avseende anbudsinfordran.

b) Anbudsgivarens namn och adress.

c) Arten och kvantiteten av den produkt som ska exporteras.

d) Exportbidragets belopp per ton eller, i förekommande fall, exportavgiftens belopp per ton, uttryckt i euro.

3.  Anbudet är endast giltigt om

a) det före utgången av den tidsfrist som föreskrivs för att lämna anbud framläggs bevis om att anbudsgivaren har ställt säkerhet för anbudet,

b) det åtföljs av ett skriftligt åtagande att för de tilldelade kvantiteterna, inom två dagar efter mottagande av det meddelande om de tilldelade kvantiteterna som avses i artikel 7.3 i denna förordning, lämna in en ansökan om exportlicens eller i förekommande fall en ansökan om exportlicens med förutfastställelse av en exportavgift som uppgår till samma belopp som anbudsbeloppet,

c) det inte innehåller andra villkor än de som föreskrivs i meddelandet om anbudsinfordran.

4.  Ett inlämnat anbud kan inte återkallas.

Artikel 6

Öppnandet av anbuden ska utföras av medlemsstaternas behöriga organ, och ska inte vara offentligt. De personer som deltar i granskningen har tystnadsplikt.

Anbuden meddelas anonymt och omgående till kommissionen.

Artikel 7

1.  På grundval av de meddelade anbuden beslutar kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195 i förordning (EG) nr 1234/2007 att fastställa ett högsta exportbidrag eller, i förekommande fall, en lägsta exportavgift eller att inte fullfölja anbudsinfordran.

2.  När ett högsta exportbidrag har fastställts ska kontraktet tilldelas den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller lägre än det högsta bidraget, samt den eller de anbudsgivare vars anbud avser en exportavgift.

När en lägsta exportavgift har fastställts ska kontraktet tilldelas den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller högre än den lägsta avgiften.

3.  Medlemsstaternas behöriga organ meddelar skriftligen alla anbudsgivare om resultatet av deras deltagande så snart kommissionen fattat sitt beslut.

Artikel 8

1.  Exportlicensen ska utfärdas till den anbudsgivare vars anbud antagits och efter det att ansökan om exportlicens mottagits av medlemsstatens behöriga organ och för de kvantiteter som tilldelats honom.

2.  Licensansökningen och licensen ska innehålla, i det fält som är avsett för detta, de destinationer som avses i förordningen om anbudsinfordran. Licensen är förenad med en skyldighet att exportera till denna destination.

Artikel 9

Den säkerhet som ställts vid anbudsinfordran ska frisläppas när

a) anbudet inte har antagits,

b) den anbudsgivare vars anbud antagits framlägger bevis för att den säkerhet som föreskrivs i artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 ( 5 ) har ställts.

När det åtagande som avses i artikel 5.3 b inte har fullgjorts ska säkerheten förverkas utom vid force majeure.

Artikel 10

Exportbidragen för de produkter som avses i del I a, b och c i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007 ska fastställas minst en gång i månaden.

Artikel 11

1.  Exportbidraget för vetemjöl eller mjöl av blandsäd, rågmjöl, krossgryn, grovt vetemjöl och malt ska fastställas med hänsyn tagen till den kvantitet basspannmål som är nödvändig för tillverkning av 1 000 kg av produkten ifråga. De omräkningskoefficienter som anger förhållandet mellan kvantitet basprodukt och kvantitet basprodukt i den bearbetade produkten återges i bilaga I.

2.  Askinnehållet i mjöl ska bestämmas i enlighet med den analysmetod som definieras i bilaga II.

Artikel 12

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 17 i förordning (EG) nr 612/2009 ska det inte krävas bevis för att tullformaliteterna för import uppfyllts för utbetalning av det bidrag som fastställs inom ramen för en anbudsinfordran för exportbidrag avseende export till alla tredjeländer, om aktören framlägger bevis för att en kvantitet på minst 1 500 ton spannmål har lämnat unionens tullområde ombord på ett fartyg som är lämpat för sjötransport.

Detta bevis ska framläggas genom att en av de i bilaga III angivna uppgifterna, intygad av den behöriga myndigheten, förs in på det kontrollexemplar som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 612/2009, eller på den exportdeklaration som avses i artikel 787 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ( 6 ) eller det nationella dokument som visar att varorna har lämnat unionens tullområde.

Artikel 13

När aktören lägger fram bevis för att tullformaliteterna för frisläppande för konsumtion i Schweiz eller Liechtenstein har uppfyllts ska beloppet för exportbidraget för export till ”alla tredjeländer”, som fastställs inom ramen för en anbudsinfordran, minskas med skillnaden mellan detta belopp och beloppet på det exportbidrag som gäller för ovannämnda destinationer den dag då tilldelningar sker.

Artikel 14

När villkoren som avses i artikel 187 i förordning (EG) nr 1234/2007 är uppfyllda för en eller flera produkter kan följande åtgärder vidtas:

a) Tillämpning av en exportavgift. En utjämningskoefficient kan fastställas. Avgiften och utjämningskoefficienten kan differentieras beroende på destinationen.

b) Tillfälligt upphörande, helt eller delvis, med utfärdande av exportlicenser.

c) Avslag, helt eller delvis, av ansökan om exportlicens som är under behandling.

Exportavgift ska inte tillämpas för export av spannmål eller spannmålsprodukter som utförs för att genomföra livsmedelsbistånd från unionen och nationellt livsmedelsbistånd inom ramen för internationella konventioner eller andra kompletterande program och inte heller för genomförandet av övriga unionsåtgärder för gratisleveranser.

Artikel 15

I de fall då ingen anbudsinfordran äger rum, ska exportavgiften vara den som tillämpas den dag då tullformaliteterna uppfylls.

På begäran av den berörda parten, varvid denna begäran ska lämnas in samtidigt med ansökan om exportlicens, ska den exportavgift som tillämpas den dag då ansökan om exportlicens lämnas in också tillämpas på den export som ska genomföras under licensens giltighetstid.

Artikel 16

De åtgärder som avses i artikel 15 ska vidtas enligt det förfarande som avses i artikel 195 i förordning (EG) nr 1234/2007. I nödfall kan dock dessa åtgärder vidtas av kommissionen.

Artikel 17

Förordning (EG) nr 1501/95 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 18

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




BILAGA I



 

KN-nr

Finmalet mjöl, krossgryn och grovt mjöl med ett askinnehåll per 100 g (uttryckt i mg)

Omräkningskoefficient som anger antal kg spannmål per 1 000 kg av produkterna i fråga

1.  Finmalet mjöl av spältvete och blandsäd

1101 00 15 9100

0–600

1 370

1101 00 15 9130

601–900

1 280

1101 00 15 9150

901–1 100

1 180

1101 00 15 9170

1 101–1 650

1 090

1101 00 15 9180

1 651–1 900

1 020

2.  Rågmjöl

1102 10 00 9500

0–1 400

1 370

1102 10 00 9700

1 401–2 000

1 080

3.  Krossgryn och grovt mjöl från vete

1103 11 90 9200

0–600

1 370

4.  Krossgryn och grovt mjöl från durumvete

1103 11 10 9200

0–1 300

(0,160 mm såll)

1 500

1103 11 10 9400

0–1 300

1 340

1103 11 10 9900

större än 1 300

1 260

5.  Malt som inte är rostad

1107 10 19

 

1 270

1107 10 99

 
 

Rostad malt

1107 20 00

 

1 490




BILAGA II

Metod för dosering av aska i mjöl

APPARATUR

1. Laboratorievåg med en känslighet på 0,1 mg. Likvärdig vågskål.

2. Elektrisk muffelugn med tillräcklig cirkulation av luft och försedd med regleringsanordning och temperaturkontroll.

3. Runda förbränningskapslar med platt botten (diameter ungefär 5 cm, maximal höjd 2 cm) företrädesvis av en legering av guld och platina eller i kvarts eller porslin.

4. Ecksikator (med en inre diameter av ungefär 18 cm) försedd med ett rör och en perforerad skiva i porslin eller aluminium.

Det dehydratiserande medlet består av kalciumklorid, anhydridfosfor eller blåfärgad silicagelé.

METOD

1. Provets vikt ska vara 5 till 6 g. När det gäller mjöl vars askinnehåll, som anges som torrsubstans, förmodligen är högre än 1 % ska provets vikt vara 2 till 3 g. Det är tillräckligt att justera provets vikt till en noggrannhet av 10 mg. Alla de andra vägningarna bör utföras med en noggrannhet av 0,1 mg.

2. Kapslarna ska, omedelbart före användandet, värmas i muffelugnen till förbränningstemperatur och fram till en konstant vikt. I allmänhet räcker en tidsperiod på 15 minuter.

Kapslarna kyls sedan ned i ecksikatorn till laboratorietemperatur enligt de villkor som anges i punkt 7.

3. För in provet i kapseln och fördela det jämnt utan att trycka ihop det. Fukta provet med 1 till 2 ml etylalkohol omedelbart före förbränningen.

4. Placera kapslarna vid ugnen som ska ha öppen lucka. När substansen har slutat brinna ska kapslarna skjutas in i ugnen. När luckan till ugnen är stängd ska en tillräcklig luftström upprätthållas men den ska inte vara så stark att den drar med sig substansen utanför kapslarna.

5. Förbränningen ska leda till att mjölet helt förbränns, inberäknat de kolpartiklar som kan vara inneslutna i askan. Den kan anses som avslutad när återstoden är praktiskt taget vit efter nedkylning.

6. Förbränningstemperaturen bör uppgå till 900 °C.

7. När förbränningen är avslutad ska kapslarna tas ut från ugnen och ställas på en eternitplatta för kylning under ungefär en minut och sedan föras in i ecksikatorn (högst 4 kapslar på samma gång). Den stängda ecksikatorn förs till analysvågen. Väg kapslarna efter komplett nedkylning (ungefär en timme).

RESULTAT

1. Felaktighetsgräns: När askinnehållet överstiger 1 % bör ett provresultat som utförts två gånger inte ha en avvikelse som överstiger 0,02 enheter askinnehåll. Om askinnehållet överstiger 1 % bör avvikelsen inte överstiga 2 % av askinnehållet. Om avvikelsen överstiger denna gräns bör provet göras om.

2. Askinnehållet återges för 100 partier torrsubstans och avrundas till 0,01.




BILAGA III

Uppgifter som avses i artikel 12 andra stycket

på bulgariska

:

Износ на зърнени култури по море — член 12 от Регламент (ЕC) № 234/2010

på spanska

:

Exportación de cereales por vía marítima; artículo 12 del Reglamento (UE) no 234/2010

på tjeckiska

:

Vývoz obilovin po moři – článek 12 nařízení (EU) č. 234/2010

på danska

:

Eksport af korn ad søvejen — Artikel 12 i forordning (EU) nr. 234/2010

på tyska

:

Ausfuhr von Getreide auf dem Seeweg — Verordnung (EU) Nr. 234/2010 Artikel 12

på estniska

:

Teravilja eksport meritsi – määruse (EL) nr 234/2010 artikkel 12

på grekiska

:

Εξαγωγή σιτηρών δια θαλάσσης — Άρθρο 12 του κανονισμού (ΕΕ) αριθ. 234/2010

på engelska

:

Export of cereals by sea — Article 12 of Regulation (EU) No 234/2010

på franska

:

Exportation de céréales par voie maritime — Règlement (UE) no 234/2010, article 12

▼M1

på kroatiska

:

Izvoz žitarica morem – članak 12. Uredbe (EU) br. 234/2010

▼B

på italienska

:

Esportazione di cereali per via marittima — Regolamento (UE) n. 234/2010, articolo 12

på lettiska

:

Graudu izvešana pa jūras ceļiem – Regulas (ES) Nr. 234/2010 12. pants

på litauiska

:

Grūdų eksportas jūra – reglamento (ES) Nr. 234/2010 12 straipsnis

på ungerska

:

Gabonafélék exportja tengeri úton – 2010/234/EU rendelet 12. cikk

på maltesiska

:

Esportazzjoni ta' ċereali bil-baħar – Artikolu 12 tar-Regolament (UE) Nru 234/2010

på nederländska

:

Uitvoer van graan over zee — Verordening (EU) nr. 234/2010, artikel 12

på polska

:

Wywóz zbóż drogą morską – Art. 12 rozporządzenia (UE) nr 234/2010

på portugisiska

:

Exportação de cereais por via marítima — Artigo 12.o, Regulamento (UE) n.o 234/2010

på rumänska

:

Export de cereale pe cale maritimă – Regulamentul (UE) nr. 234/2010 articolul 12

på slovakiska

:

Vývoz obilnín po mori — článok 12 nariadenia (EÚ) č. 234/2010

på slovenska

:

Izvoz žit s pomorskim prometom – člen 12 Uredbe (EU) št. 234/2010

på finska

:

Viljan vienti meriteitse – Asetus (EU) N:o 234/2010 12 artikla

på svenska

:

Export av spannmål sjövägen – Artikel 12 i förordning (EU) nr 234/2010.




BILAGA IV



Upphävd förordning och en förteckning över dess efterföljande ändringar

Kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 (1)

(EGT L 147, 30.6.1995, s. 7)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 2480/95

(EGT L 256, 26.10.1995, s. 9)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 95/96

(EGT L 18, 24.1.1996, s. 10)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1259/97

(EGT L 174, 2.7.1997, s. 10)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 2052/97

(EGT L 287, 21.10.1997, s. 14)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 2513/98

(EGT L 313, 21.11.1998, s. 16)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 602/2001

(EGT L 89, 29.3.2001, s. 16)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1163/2002

(EGT L 170, 29.6.2002, s. 46)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1431/2003

(EUT L 203, 12.8.2003, s. 16)

 

Kommissionens förordning (EG) nr 777/2004

(EUT L 123, 27.4.2004, s. 50)

endast artikel 3

Kommissionens förordning (EG) nr 1996/2006

(EUT L 398, 30.12.2006, s. 1)

endast artikel 5

Kommissionens förordning (EG) nr 499/2008

(EUT L 146, 5.6.2008, s. 9)

endast artikel 1

(1)   Denna förordning har även ändrats genom förordning (EG) nr 2094/98 (EGT L 266, 1.10.1998, s. 61), vilken har upphävts genom förordning (EG) nr 2513/98 (EGT L 313, 21.11.1998, s. 16).




BILAGA V



Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1501/95

Denna förordning

Artiklarna 1–11

Artiklarna 1–11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 12

Artikel 13a

Artikel 14

Artikel 13

Artikel 15

Artikel 14

Artikel 16

Artikel 15

Artikel 17

Artikel 16

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 17

Artikel 18

Bilaga I

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga III

Bilaga IV

Bilaga V



( 1 ) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

( 2 ) EGT L 147, 30.6.1995, s. 7.

( 3 ) Se bilaga IV.

( 4 ) EUT L 186, 17.7.2009, s. 1.

( 5 ) EUT L 189, 29.7.2003, s. 12.

( 6 ) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

Top