This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02010L0075-20240804
Directive 2010/75/EU of the European Parliament and of the Council of 24 November 2010 on industrial and livestock rearing emissions (integrated pollution prevention and control) (Recast) (Text with EEA relevance)
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning) (Text av betydelse för EES)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning) (Text av betydelse för EES)
02010L0075 — SV — 04.08.2024 — 001.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
►M1 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) ◄ (omarbetning) (EGT L 334 17.12.2010, s. 17) |
Ändrat genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2024/1785 av den 24 april 2024 |
L 1785 |
1 |
15.7.2024 |
Rättat genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/75/EU
av den 24 november 2010
om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs bestämmelser om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter.
Det innehåller också bestämmelser som syftar till att förebygga eller, när det visar sig vara omöjligt, kontinuerligt minska utsläppen till luft, vatten och mark, förebygga uppkomst av avfall, öka resurseffektiviteten samt främja den cirkulära ekonomin och utfasningen av fossila bränslen, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för människors hälsa och för miljön som helhet.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
ämne: varje kemiskt grundämne och dess föreningar, med undantag för följande ämnen:
Radioaktiva ämnen enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning ( 1 ).
Genetiskt modifierade mikroorganismer enligt definitionen i artikel 2.b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer ( 2 ).
Genetiskt modifierade organismer enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön ( 3 ).
förorening: direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme, buller eller lukter till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, medföra skador på materiell egendom, medföra skador på eller försvåra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön.
anläggning: en fast, teknisk enhet inom vilken en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I, i bilaga Ia eller i del 1 i bilaga VII bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet på samma plats som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som anges i dessa bilagor och som kan påverka utsläpp och föroreningar.
utsläpp: direkt eller indirekt utsläpp, från punktkällor eller diffusa källor inom anläggningen, av ämnen, vibrationer, värme eller buller till luft, vatten eller mark.
gränsvärde för utsläpp: den mängd, uttryckt i särskilda parametrar, eller den koncentration av och/eller nivå på ett utsläpp, som inte får överskridas under en given tidsperiod eller flera givna tidsperioder.
gränsvärde för miljöprestanda: ett prestandavärde som ingår i ett tillstånd, uttryckt för specificerade förhållanden med avseende på vissa särskilda parametrar.
miljökvalitetsnorm: ett antal krav som ska vara uppfyllda vid en viss tidpunkt för en given miljö eller en särskild del av denna miljö, enligt vad som anges i unionslagstiftningen.
tillstånd: ett skriftligt godkännande att driva en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning eller delar därav.
generella bindande regler: gränsvärden för utsläpp eller andra villkor, på åtminstone sektorsnivå, som antas i syfte att direkt användas för fastställande av tillståndsvillkor.
väsentlig ändring: en ändring av art eller funktion, eller en utvidgning, av en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning, som kan ha en betydande negativ inverkan på människors hälsa eller miljön.
djupgående industriell omställning: industriella verksamhetsutövares införande av ny teknik eller bästa tillgängliga teknik som innebär att utformningen av eller tekniken för hela eller delar av en anläggning förändras i betydande grad eller att en befintlig anläggning ersätts med en ny anläggning, vilket möjliggör en ytterst avsevärd minskning av utsläppen av växthusgaser i linje med målet om klimatneutralitet och optimerar sidovinsterna för miljön, åtminstone till de nivåer som kan uppnås med teknik som identifieras i de tillämpliga BAT-slutsatserna, med beaktande av tvärmediaeffekter.
bästa tillgängliga teknik: det mest effektiva och mest avancerade stadium vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att utgöra grunden för gränsvärden för utsläpp och andra tillståndsvillkor och som har till syfte att hindra och, när detta inte är möjligt, minska utsläpp och påverkan på miljön som helhet.
teknik: både den teknik som används och det sätt på vilket anläggningen utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas,
tillgänglig teknik: teknik som har utvecklats i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt, med beaktande av kostnader och nytta, oavsett om denna teknik tillämpas eller produceras i unionen, förutsatt att den berörda verksamhetsutövaren på rimliga villkor kan få tillgång till den,
bästa: den teknik som är mest effektiv för att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som helhet, inklusive människors hälsa och klimatskydd.
BAT-referensdokument: ett dokument som är resultatet av det informationsutbyte som anordnats i enlighet med artikel 13 och som upprättats för angivna verksamheter och som framför allt beskriver tillämpad teknik, aktuella utsläpp och förbrukningsnivåer, teknik som beaktats för fastställandet av bästa tillgängliga teknik samt BAT-slutsatser och eventuell ny teknik, med särskilt beaktande av de kriterier som anges i bilaga III.
BAT-slutsatser: ett dokument som innehåller de delar av ett BAT-referensdokument där slutsatserna om bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique, BAT) och ny teknik fastställs, en beskrivning av denna, information för att bedöma dess tillämplighet, utsläppsnivåer som motsvarar denna teknik, miljöprestandanivåer som motsvarar denna teknik, innehållet i ett miljöledningssystem inklusive riktmärken, kontroll som motsvarar denna, förbrukningsnivåer som motsvarar denna och vid behov relevanta åtgärder för avhjälpande av föroreningsskada på platsen.
driftsregler: de regler som ingår i tillstånd eller generella bindande regler för att bedriva de verksamheter som avses i bilaga Ia, och som fastställer gränsvärden för utsläpp, gränsvärden för miljöprestanda, tillhörande krav på kontroll och, i förekommande fall, metoder för spridning, metoder för att förebygga och begränsa föroreningar, foderstyrning, foderberedning, inhysning, gödselhantering, inbegripet insamling, lagring, bearbetning samt spridning av gödsel, och förvaring av döda djur, och som är förenliga med användningen av bästa tillgängliga teknik.
utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik: de utsläppsnivåer som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en bästa tillgänglig teknik eller en kombination av flera bästa tillgängliga tekniker, såsom de beskrivs i BAT-slutsatserna, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod, under specificerade referensförhållanden.
miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik: det intervall av miljöprestandanivåer som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en BAT eller en kombination av flera BAT, enligt beskrivningen i BAT-slutsatser.
miljöprestanda: prestanda med avseende på förbrukningsnivåer, resurseffektivitet när det gäller material, vatten och energiresurser, återanvändning av material och vatten samt uppkomst av avfall.
riktmärken: det indikativa intervall av miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik och som ska användas som referens i miljöledningssystemet.
ny teknik: en ny teknik för en industriell verksamhet som, om den utvecklas kommersiellt, kan medföra antingen en högre generell skyddsnivå för människors hälsa och miljön eller åtminstone samma skyddsnivå för människors hälsa och miljön och större kostnadsbesparing än befintlig bästa tillgängliga teknik.
verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som helt eller delvis driver eller kontrollerar en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning eller, om det finns bestämmelser om detta i den nationella lagstiftningen, varje person som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt.
allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.
den berörda allmänheten: den allmänhet som berörs eller kan antas bli berörd av, eller som har ett intresse av, beslut om meddelande eller uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor. Icke-statliga organisationer som främjar skydd av människors hälsa eller miljön och som uppfyller krav i nationell rätt ska med avseende på denna definition anses ha ett sådant intresse.
farliga ämnen: ämnen eller blandningar enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar ( 4 ).
statusrapport: information om statusen i mark och grundvatten med avseende på förorening med relevanta farliga ämnen.
grundvatten: grundvatten enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlaments och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område ( 5 ).
mark: det översta lagret av jordskorpan mellan berggrunden och ytan. Marken består av mineralpartiklar, organiskt material, vatten, luft och levande organismer.
miljötillsyn: alla åtgärder (inklusive tillsyn på plats samt kontroll av utsläpp, interna rapporter, uppföljningsdokument, egen övervakning, använda tekniker och tillfredsställande miljöledning för anläggningen) som vidtas av en behörig myndighet eller för dennas räkning för att kontrollera och främja att anläggningarna uppfyller tillståndsvillkoren och, vid behov, för att övervaka deras miljökonsekvenser.
fjäderfä: fjäderfä enligt definitionen i artikel 4.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 ( 6 ).
svin: svin enligt definitionen i artikel 2 i rådets direktiv 2008/120/EG ( 7 ).
djurenhet: en standardiserad måttenhet som gör det möjligt att lägga samman de olika djurkategorierna för att jämföra dem, och som beräknas med hjälp av de koefficienter för enskilda djurkategorier som förtecknas i bilaga Ia.
bränsle: varje fast, flytande eller gasformigt brännbart material.
förbränningsanläggning: varje teknisk inrättning i vilken bränslen oxideras för att den frigjorda värmen ska kunna utnyttjas.
skorsten: en konstruktion som innehåller en eller flera pipor genom vilka rökgaser leds ut i luften.
drifttimmar: den tid, uttryckt i timmar, under vilken en förbränningsanläggning, helt eller delvis, är i drift och släpper ut utsläpp till luften, med undantag för start- och stopperioder.
avsvavlingsgrad: förhållandet under en bestämd tidsperiod mellan mängden svavel som inte släpps ut till luften vid en förbränningsanläggning och svavelmängden i det fasta bränsle som tillförs förbränningsanläggningen och förbrukas under samma tidsperiod.
inhemskt fast bränsle: ett naturligt förekommande fast bränsle som utvinns lokalt och som tillförs en förbränningsanläggning som är särskilt utformad för det bränslet.
bestämmande bränsletyp: den bränsletyp, av alla de bränsletyper som används i en flerbränsleanläggning som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, som har det högsta utsläppsgränsvärdet enligt del 1 i bilaga V eller, när det gäller två bränsletyper med samma utsläppsgränsvärde, den bränsletyp som har den högsta tillförda effekten av alla dessa bränsletyper.
biomassa: något av följande:
Produkter som består av vegetabiliskt material från jord- eller skogsbruk som kan användas som bränsle för återvinning av energiinnehållet.
Följande avfall:
Vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall.
Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns.
Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns;
Korkavfall.
Träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall.
flerbränsleanläggning: förbränningsanläggning som använder en eller flera typer av bränsle samtidigt eller växelvis.
gasturbin: en roterande maskin som omvandlar värmeenergi till mekaniskt arbete och som huvudsakligen består av en kompressor, en termisk enhet där bränsle oxideras för att värma drivmedlet, och en turbin.
gasmotor: en intern förbränningsmotor som arbetar enligt Ottocykeln och där gnisttändning, eller när det gäller tvåbränslemotorer, kompressionständning används för förbränning av bränslet.
dieselmotor: en intern förbränningsmotor som arbetar enligt dieselcykeln och där kompressionständning används för förbränning av bränslet.
litet enskilt system: ett litet enskilt system enligt definitionen i artikel 2.26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ( 8 ).
avfall: avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall ( 9 ).
farligt avfall: farligt avfall enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv 2008/98/EG.
blandat kommunalt avfall: avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och sin sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som anges under rubrik 20 01 i bilagan till beslut 2000/532/EG ( 10 ) och som är källsorterade, och med undantag för annat avfall som anges under 20 02 i samma bilaga.
avfallsförbränningsanläggning: varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall, med eller utan återvinning av alstrad värme, med hjälp av förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, t.ex. pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, om ämnena från behandlingen sedan förbränns.
samförbränningsanläggning: varje stationär eller mobil teknisk enhet vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter och som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller där avfall värmebehandlas för att det ska kunna bortskaffas med hjälp av förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, t.ex. pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, om ämnena från behandlingen sedan förbränns.
nominell kapacitet: den sammanlagda förbränningskapaciteten hos de ugnar som avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen består av, enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från verksamhetsutövaren, med vederbörlig hänsyn tagen till värmevärdet hos avfallet, uttryckt i kvantiteten avfall som förbränns per timme.
dioxiner och furaner: alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner som förtecknas i del 2 i bilaga VI.
organisk förening: en förening som innehåller åtminstone elementet kol och ett eller flera av väte, halogener, syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, med undantag av koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater.
flyktig organisk förening: en organisk förening och den fraktion av kreosot som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena.
organiskt lösningsmedel: en flyktig organisk förening som används för något av följande ändamål:
Ensam eller tillsammans med andra ämnen, och utan att genomgå någon kemisk förändring, för att lösa upp råvaror, produkter eller avfallsprodukter.
Som rengöringsmedel för att lösa upp föroreningar.
Som lösningsmedel.
Som dispergeringsmedel.
För reglering av viskositeten.
För reglering av ytspänningen.
Som mjukgörare.
Som konserveringsmedel.
beläggning: beläggning enligt definitionen i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering ( 11 ).
utsläppsnivåer som motsvarar ny teknik: det intervall av utsläppsnivåer som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en ny teknik eller en kombination av nya typer av teknik, enligt beskrivningen i BAT-slutsatser, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod, under specificerade referensförhållanden.
miljöprestandanivåer som motsvarar ny teknik: det intervall av miljöprestandanivåer som erhålls under normala driftsförhållanden med en ny teknik eller en kombination av olika typer av ny teknik, enligt beskrivningen i BAT-slutsatser.
säkerställande av efterlevnad: mekanismer för att säkerställa efterlevnad genom tre kategorier av insatser, nämligen främjande av efterlevnad, övervakning av efterlevnad, samt uppföljning och åtgärder för att åstadkomma efterlevnad.
Artikel 4
Skyldighet att ha tillstånd
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning drivs utan tillstånd.
Med avvikelse från första stycket får medlemsstaterna fastställa ett registreringsförfarande för anläggningar som endast omfattas av kapitel V eller kapitel VIa.
Registreringsförfarandet ska fastställas i en bindande akt och ska innefatta att verksamhetsutövaren åtminstone ska anmäla till den behöriga myndigheten att han har för avsikt att driva en anläggning.
Medlemsstaterna får välja att föreskriva att ett tillstånd ska gälla för två eller flera anläggningar eller delar därav som drivs av samma verksamhetsutövare på samma plats.
Om ett tillstånd gäller för två eller flera anläggningar ska det innehålla villkor för att säkerställa att varje anläggning uppfyller kraven i detta direktiv.
Artikel 5
Meddelande av tillstånd
Kommissionen ska anordna ett informationsutbyte med medlemsstaterna om elektronisk tillståndsgivning och offentliggöra riktlinjer för bästa praxis.
Artikel 6
Generella bindande regler
Utan att det påverkar skyldigheten att inneha ett tillstånd får medlemsstaterna ange skyldigheter för vissa kategorier av anläggningar, förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar eller samförbränningsanläggningar i form av generella, bindande regler.
Om generella bindande regler antas, räcker det att tillståndet innehåller en hänvisning till dessa regler.
Artikel 7
Tillbud och olyckor
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG ( 12 ) ska medlemsstaterna, i händelse av tillbud eller olyckor som påverkar människors hälsa eller miljön i betydande grad, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
verksamhetsutövaren omedelbart underrättar den behöriga myndigheten,
verksamhetsutövaren omedelbart vidtar åtgärder för att begränsa konsekvenserna för människors hälsa eller miljön och för att förhindra eventuella ytterligare tillbud eller olyckor,
den behöriga myndigheten kräver att verksamhetsutövaren vidtar alla lämpliga kompletterande åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att begränsa konsekvenserna för människors hälsa eller miljön och för att förhindra eventuella ytterligare tillbud eller olyckor.
I händelse av föroreningar som påverkar dricksvattenresurser, inbegripet gränsöverskridande resurser, eller som påverkar avloppsvatteninfrastrukturen vid indirekta utsläpp, ska den behöriga myndigheten underrätta berörda verksamhetsutövare för dricksvatten- och avloppsvatten om de åtgärder som vidtagits för att förebygga eller avhjälpa skador som orsakas av dessa föroreningar på människors hälsa och miljön.
I händelse av tillbud eller olyckor som i betydande grad påverkar människors hälsa eller miljön i en annan medlemsstat, ska medlemsstaten på vars territorium tillbudet eller olyckan har inträffat säkerställa att den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten omedelbart underrättas. Gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete mellan de berörda medlemsstaterna ska syfta till att begränsa konsekvenserna för miljön och människors hälsa och förebygga ytterligare möjliga tillbud eller olyckor.
Artikel 8
Bristande efterlevnad
De ska även anta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden för att främja, övervaka och åstadkomma efterlevnaden av de skyldigheter för fysiska eller juridiska personer som följer av detta direktiv.
Om tillståndsvillkoren inte efterlevs ska medlemsstaterna säkerställa att
verksamhetsutövaren omedelbart underrättar den behöriga myndigheten,
verksamhetsutövaren omedelbart vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att efterlevnaden återställs snarast möjligt, och
den behöriga myndigheten kräver att verksamhetsutövaren vidtar alla lämpliga kompletterande åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att efterlevnaden ska återställas.
Om en sådan överträdelse av tillståndsvillkoren utgör ett hot mot människors hälsa eller miljön i en annan medlemsstat, ska den medlemsstat på vars territorium överträdelsen av tillståndsvillkoren har ägt rum säkerställa att den andra medlemsstaten underrättas.
Artikel 9
Utsläpp av växthusgaser
KAPITEL II
BESTÄMMELSER FÖR VERKSAMHETER SOM ANGES I BILAGA I
Artikel 10
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller de verksamheter som anges i bilaga I och som, i tillämpliga fall, uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan.
Artikel 11
Allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att anläggningen drivs enligt principerna om att
alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas för att undvika föroreningar,
bästa tillgängliga teknik används,
ingen betydande förorening förorsakas,
generering av avfall förhindras i enlighet med direktiv 2008/98/EG,
avfall som ändå genereras, i prioritetsordning och i enlighet med direktiv 2008/98/EG, förbereds för återanvändning, materialåtervinns, återvinns eller, när detta inte är tekniskt och ekonomiskt möjligt, bortskaffas på ett sådant sätt att påverkan på miljön undviks eller minskas,
energianvändningen är effektiv, och användningen och om möjligt produktionen av förnybar energi främjas.
materialresurser och vatten används effektivt, däribland genom återanvändning,
ett miljöledningssystem är infört enligt artikel 14a.
nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga olyckor och begränsa deras följder,
nödvändiga åtgärder vidtas när verksamheten definitivt har upphört, så att det inte uppstår några risker för förorening och för att återställa platsen i det tillfredsställande skick som fastställts i enlighet med artikel 22.
Artikel 12
Ansökan om tillstånd
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en tillståndsansökan innehåller uppgifter om följande:
Anläggningen och verksamheterna där.
De råvaror och övriga insatsvaror, andra ämnen, den energi och det vatten som används eller genereras i anläggningen.
Anläggningens utsläppskällor, inklusive lukter.
Förhållandena inom anläggningens område.
I tillämpliga fall en statusrapport i enlighet med artikel 22.2.
Art och mängd av utsläpp, inklusive lukter, som kan förutses från anläggningen till olika delar av miljön, samt en redogörelse för vilka betydande effekter på miljön som utsläppen kan orsaka.
Den teknik som föreslås och övriga metoder för att förebygga utsläpp från anläggningen eller, om detta inte är möjligt, för att minska utsläppen.
►C1 Åtgärder för förebyggande, förbehandling för återanvändning, materialåtervinning och återvinning ◄ av avfall som anläggningen ger upphov till.
Andra åtgärder för att följa de allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter som avses i artikel 11.
Planerade åtgärder för kontroll av utsläpp i miljön.
De huvudalternativ till teknik, metoder och åtgärder som sökanden övervägt, i form av en översikt.
Tillståndsansökan ska även omfatta en icke-teknisk sammanfattning av uppgifterna i första stycket.
Artikel 13
BAT-referensdokument och informationsutbyte
Informationsutbytet ska särskilt omfatta följande:
Anläggningars och tekniks prestanda i fråga om utsläpp, uttryckt som genomsnitt på kort och lång sikt, när så är lämpligt, och de därmed sammanhängande referensvillkoren, förbrukning och typ av råvaror, vattenförbrukning, energiförbrukning och generering av avfall.
Använd teknik, kontroll som hänger samman med denna, tvärmediaeffekter, ekonomisk och teknisk bärkraft samt utveckling av tekniken.
Bästa tillgängliga teknik och ny teknik som fastställts efter beaktande av de frågor som nämns i leden a och b.
Utan att det påverkar unionens konkurrenslagstiftning ska information som anses som konfidentiell affärsinformation eller kommersiellt känslig information endast delas med kommissionen och, efter att de har undertecknat ett sekretessavtal, med offentliganställda och andra offentliga tjänstemän som företräder medlemsstater eller unionens byråer. Informationen ska anonymiseras på ett sådant sätt att den inte hänvisar till någon specifik verksamhetsutövare eller anläggning, när den delas med andra berörda parter som deltar i det informationsutbyte som avses i punkt 1. Icke-anonymiserad information får endast delas i de fall då anonymiseringen av information inte skulle möjliggöra ett effektivt informationsutbyte om BAT i samband med utarbetande, översyn och, vid behov, uppdatering av BAT-referensdokument, med företrädare för icke-statliga organisationer som främjar skyddet av människors hälsa eller miljön och företrädare för sammanslutningar som företräder de berörda industrisektorerna, beroende på vad som är lämpligt, och om sådana företrädare för organisationer och sammanslutningar har undertecknat ett sekretessavtal. Utbyte av information som anses som konfidentiell affärsinformation eller kommersiellt känslig information ska förbli strikt begränsat till vad som krävs tekniskt för att utarbeta, se över och vid behov uppdatera BAT-referensdokument, och sådan konfidentiell affärsinformation eller kommersiellt känslig information får inte användas för andra ändamål.
►M1 Kommissionen ska inrätta och regelbundet sammankalla ett forum bestående av företrädare för medlemsstaterna, de berörda industrierna och icke-statliga organisationer som främjar skydd av människors hälsa eller miljön. ◄
Kommissionen ska inhämta yttrande från forumet om de praktiska arrangemangen för informationsutbytet, särskilt om följande:
Forumets arbetsordning.
Arbetsprogrammet för informationsutbyte.
Riktlinjer för insamlingen av uppgifter.
Riktlinjer om utarbetande av BAT-referensdokument och om deras kvalitetssäkring inbegripet innehållets och formatets lämplighet.
De riktlinjer som avses i andra stycket leden c och d ska beakta forumets yttrande och ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 75.2.
Yttrandet från det forum som avses i första stycket ska lämnas in inom sex månader efter det slutliga sammanträdet i den tekniska arbetsgrupp som ansvarar för det BAT-referensdokumentet.
Artikel 14
Tillståndsvillkor
►M1 Medlemsstaterna ska säkerställa att tillståndet omfattar alla åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 11 och 18. I detta syfte ska medlemsstaterna säkerställa att tillstånd meddelas först efter samråd med alla relevanta myndigheter med ansvar avseende efterlevnaden av unionens miljölagstiftning, inklusive miljökvalitetsnormer. ◄
Dessa åtgärder ska minst omfatta följande:
Gränsvärden för utsläpp för de förorenande ämnen som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 166/2006, och för andra förorenande ämnen som den berörda anläggningen kan antas släppa ut i betydande mängder, med beaktande av ämnenas beskaffenhet, farlighetsgrad och förmåga att överföra föroreningar från ett medium till ett annat, med beaktande av variationer i vattenflödenas dynamik i de mottagande vattenförekomsterna.
Gränsvärden för miljöprestanda i enlighet med artikel 15.4.
Lämpliga krav som säkerställer en bedömning av behovet att förebygga eller minska utsläppen av ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 eller ämnen som omfattas av begränsningarna i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006.
Lämpliga krav som säkerställer skydd av mark, grundvatten, ytvatten och tillrinningsområden för uttagspunkter för dricksvatten enligt artikel 7 i direktiv (EU) 2020/2184 samt åtgärder för kontroll och hantering av avfall som genereras vid anläggningen.
Lämpliga krav med fastställande av egenskaperna för ett miljöledningssystem i enlighet med artikel 14a.
Lämpliga krav för kontroll av förbrukning och återanvändning av resurser såsom energi, vatten och råvaror.
Lämpliga krav för utsläppskontroll som anger
mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod, och
när artikel 15.3 b tillämpas, att resultaten från utsläppskontrollen är tillgängliga för samma tidsperioder och referensförhållanden som för de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
En skyldighet att regelbundet och åtminstone en gång per år förse den behöriga myndigheten med
information på grundval av resultaten från de utsläppskontroller som avses i led c och övriga erforderliga uppgifter som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera att tillståndsvillkoren följs, och
när artikel 15.3 b tillämpas, en sammanfattning av resultaten av utsläppskontrollen som möjliggör en jämförelse med de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
information om framstegen mot att uppnå de miljöpolicymål som avses i artikel 14a.
Lämpliga krav för regelbundet underhåll och regelbunden övervakning av de åtgärder som vidtagits för att förhindra utsläpp till mark, ytvatten och grundvatten enligt led b, och lämpliga krav avseende periodisk kontroll av mark, ytvatten och grundvatten vad avser relevanta farliga ämnen som kan påträffas på platsen, och med beaktande av risken för förorening av mark, ytvatten och grundvatten inom anläggningens område.
Åtgärder som rör andra förhållanden än normala driftsförhållanden, t.ex. arbete med igångsättande och urdrifttagning, läckor, störningar i driften, tillfälliga avbrott och den slutliga nedläggningen av verksamheten.
Bestämmelser som syftar till att minimera långväga eller gränsöverskridande föroreningar.
Villkor för bedömning av efterlevnaden av gränsvärdena för utsläpp och gränsvärdena för miljöprestanda eller en hänvisning till de tillämpliga krav som anges på annat ställe.
När den behöriga myndigheten fastställer tillståndsvillkor på grundval av en bästa tillgänglig teknik som inte beskrivs i någon av de relevanta BAT-slutsatserna ska den säkerställa att
den tekniken fastställs med särskilt beaktande av de kriterier som anges i bilaga III, och
att kraven i artikel 15 är uppfyllda.
Om de BAT-slutsatser som avses i första stycket inte innehåller utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik, ska den behöriga myndigheten säkerställa att den teknik som avses i första stycket säkerställer en miljöskyddsnivå som motsvarar den bästa tillgängliga teknik som beskrivs i BAT-slutsatserna.
Artikel 14a
Miljöledningssystem
Miljöledningssystemet ska som minst innehålla följande:
Miljöpolicymål för att kontinuerligt förbättra anläggningens miljöprestanda och säkerhet, vilka ska innefatta åtgärder för att
förebygga uppkomst av avfall,
optimera resurs- och energianvändning och återanvändning av vatten,
förebygga eller minska användningen eller utsläppen av farliga ämnen.
Mål och prestandaindikatorer med avseende på betydande miljöaspekter, där hänsyn ska tas till riktmärken som fastställs i de relevanta BAT-slutsatserna.
För anläggningar som omfattas av skyldigheten att utföra en energibesiktning eller införa ett energiledningssystem enligt artikel 8 i direktiv 2012/27/EU, resultaten av denna besiktning eller detta införande av energiledningssystemet enligt artikel 8 i, och bilaga VI till, det direktivet, och åtgärderna för att genomföra rekommendationerna därifrån.
En kemikalieinventering av de farliga ämnen som förekommer i eller släpps ut från anläggningen som sådan, som beståndsdelar i andra ämnen eller som delar av blandningar, med särskilt beaktande av ämnen som uppfyller de kriterier som avses i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 och ämnen som omfattas av de begränsningar som avses i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006, och en riskbedömning av sådana ämnens påverkan på människors hälsa och miljön, samt en analys av möjligheterna att ersätta dem med säkrare alternativ eller minska deras användning eller utsläpp.
Åtgärder som vidtagits för att uppnå miljömålen och undvika risker för människors hälsa eller miljön, inklusive korrigerande och förebyggande åtgärder vid behov.
En omställningsplan i den mening som avses i artikel 27d.
Om de uppgifter som måste ingå i miljöledningssystemet, inbegripet mål, prestandaindikatorer eller åtgärder, redan har tagits fram i enlighet med annan relevant unionslagstiftning och är förenliga med denna artikel, ska en hänvisning i miljöledningssystemet till de relevanta dokumenten räcka.
Kommissionen ska senast den 31 december 2025 anta en genomförandeakt om vilken information som är relevant för offentliggörande. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.
Information får maskeras eller, om detta inte är möjligt, uteslutas när den görs tillgänglig på internet, om utlämnandet av informationen skulle inverka negativt på något av de intressen som förtecknas i artikel 4.2 a–h i direktiv 2003/4/EG.
Verksamhetsutövaren ska förbereda och genomföra miljöledningssystemet i enlighet med de relevanta BAT-slutsatserna för sektorn senast den 1 juli 2027, med undantag för de anläggningar som avses i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1785 ( 13 ).
Miljöledningssystemet ska ses över regelbundet för att säkerställa att det förblir lämpligt, adekvat och ändamålsenligt.
Miljöledningssystemet ska granskas för första gången senast den 1 juli 2027, med undantag för de anläggningar som avses i artikel 3.4 i direktiv (EU) 2024/1785. Miljöledningssystemet ska granskas minst vart tredje år av ett organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 eller av en ackrediterad eller licensierad miljökontrollant enligt definitionen i artikel 2.20 i förordning (EG) nr 1221/2009, som kontrollerar att miljöledningssystemet och dess genomförande överensstämmer med den här artikeln.
Artikel 15
Gränsvärden för utsläpp, gränsvärden för miljöprestanda, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder
För indirekta utsläpp av förorenande ämnen till vatten får effekten av ett avloppsreningsverk utanför anläggningen beaktas när gränsvärden för utsläpp fastställs för anläggningen i fråga, under förutsättning att detta inte leder till en högre föroreningsbelastning på miljön, att en likvärdig skyddsnivå för miljön som helhet garanteras och att verksamhetsutövaren, i samråd med verksamhetsutövaren för avloppsreningsverket, säkerställer att de indirekta utsläppen inte äventyrar efterlevnaden av bestämmelserna i tillståndet för avloppsreningsverket enligt detta direktiv eller det särskilda tillståndet enligt direktiv 91/271/EEG och att samtliga följande krav är uppfyllda:
De utsläppta förorenande ämnena försämrar inte driften av avloppsreningsverket eller kapaciteten att återvinna resurser från rening av avloppsvattenströmmar.
De utsläppta förorenande ämnena skadar inte hälsan hos personalen som arbetar i uppsamlingssystem och på avloppsreningsverk.
Avloppsreningsverket är utformat och utrustat för att rena de utsläppta förorenande ämnena.
Den totala belastningen från de berörda förorenande ämnen som till slut släpps ut i vattnet är inte högre än i en situation då utsläppen från den berörda anläggningen fortfarande följer de gränsvärden för utsläpp som fastställts för direkta utsläpp i enlighet med punkt 3 i denna artikel, utan att det påverkar de strängare åtgärder som krävs enligt artikel 18.
Den behöriga myndigheten ska i en bilaga till tillståndsvillkoren fastställa skälen för tillämpningen av andra stycket, inklusive resultatet av verksamhetsutövarens bedömning av om de villkor som krävs är uppfyllda.
Verksamhetsutövaren ska tillhandahålla en uppdaterad bedömning i fall där tillståndsvillkoren bör ändras för att säkerställa att kraven som fastställs i andra stycket a–d är uppfyllda.
Den behöriga myndigheten ska fastställa de strängaste gränsvärden för utsläpp som går att uppnå genom att tillämpa BAT i anläggningen, och ta hänsyn till hela det intervall av utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-Associated Emissions Levels, BAT-AEL) för att säkerställa att utsläppen under normala driftsförhållanden inte är högre än BAT-AEL enligt de beslut om BAT-slutsatser som avses i artikel 13.5. Gränsvärdena för utsläpp ska bygga på en bedömning från verksamhetsutövaren av hela BAT-AEL-intervallet, med en analys av om det är genomförbart att uppfylla den strängaste delen av BAT-AEL-intervallet och en demonstration av den bästa övergripande prestanda som anläggningen kan uppnå genom att tillämpa BAT enligt beskrivningen i BAT-slutsatser, med beaktande av eventuella tvärmediaeffekter. Gränsvärdena för utsläpp ska fastställas genom att man antingen
sätter gränsvärden för utsläpp som uttrycks för samma eller kortare tidsperioder och samma referensförhållanden som BAT-AEL, eller
fastställer andra gränsvärden för utsläpp än de som anges i led a, vad beträffar värden, tidsperioder och referensvillkor.
Om gränsvärdena för utsläpp fastställs i enlighet med led b ska den behöriga myndigheten åtminstone en gång om året bedöma resultaten av utsläppskontrollen för att säkerställa att utsläppen under normala driftsförhållanden inte är högre än BAT-AEL.
De generella bindande regler som avses i artikel 6 får tillämpas när relevanta gränsvärden för utsläpp fastställs i enlighet med den här artikeln.
Om generella bindande regler antas ska de strängaste gränsvärden för utsläpp som går att uppnå genom att tillämpa BAT fastställas för kategorier av anläggningar med liknande egenskaper som är relevanta för att fastställa de lägsta utsläppsnivåer som kan uppnås, med hänsyn till hela BAT-AEL-intervallet. De generella bindande reglerna ska fastställas av medlemsstaten, på grundval av informationen i BAT-slutsatserna, med en analys av om det är genomförbart att uppfylla den strängaste delen av BAT-AEL-intervallet och en demonstration av den bästa prestanda som dessa kategorier av anläggningar kan uppnå genom att tillämpa BAT enligt beskrivningen i BAT-slutsatser.
Dessutom ska den behöriga myndigheten
fastställa gränsvärden för miljöprestanda för vatten under normala driftsförhållanden, med beaktande av eventuella tvärmediaeffekter, som inte får överskridas under en eller flera perioder och som inte är mindre stränga än de bindande intervall som avses i första stycket,
fastställa vägledande miljöprestandanivåer för avfall och andra resurser än vatten under normala driftsförhållanden som inte är mindre stränga än de bindande intervall som avses i första stycket.
Genom undantag från punkt 3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 får den behöriga myndigheten i specifika fall fastställa högre gränsvärden för utsläpp än BAT-AEL. Ett sådant undantag får tillämpas endast om en bedömning visar att uppnåendet av BAT-AEL enligt beskrivningen i BAT-slutsatser skulle leda till högre kostnader som inte står i proportion till miljövinsterna på grund av
den aktuella anläggningens geografiska belägenhet eller de lokala miljöförhållandena vid den, eller
den aktuella anläggningens tekniska egenskaper.
Den behöriga myndigheten ska i en bilaga till tillståndsvillkoren dokumentera skälen för undantaget från punkt 3, och resultatet av den bedömning som avses i första stycket i den här punkten och en motivering till de villkor som åläggs.
De gränsvärden för utsläpp som fastställts i enlighet med första stycket får dock inte vara högre än de som anges i bilagorna till detta direktiv, i tillämpliga fall.
Undantag som beviljas i enlighet med detta stycke ska respektera de principer som fastställs i bilaga II. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att verksamhetsutövaren tillhandahåller en bedömning av undantagets inverkan på koncentrationen av de berörda föroreningarna i den mottagande miljön och under alla omständigheter säkerställa att ingen betydande förorening förorsakas och att en hög skyddsnivå för miljön som helhet uppnås. Undantag får inte beviljas när de kan medföra risk för efterlevnaden av de miljökvalitetsnormer som avses i artikel 18.
Den behöriga myndigheten ska på nytt bedöma huruvida undantag som beviljats i enlighet med detta stycke är motiverade, vart fjärde år eller som en del av varje förnyad bedömning av tillståndsvillkoren enligt artikel 21, om sådan förnyad bedömning äger rum tidigare än fyra år efter att undantaget beviljades.
Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa en standardiserad metodik för att bedöma om de kostnader för att genomföra BAT-slutsatserna som avses i första stycket är oproportionella i förhållande till de potentiella miljövinster som avses i det stycket. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.
Genom undantag från punkt 4 får den behöriga myndigheten i specifika fall fastställa mindre stränga bindande intervall för miljöprestanda eller gränsvärden för miljöprestanda. Ett sådant undantag får tillämpas endast om en bedömning visar att uppnående av prestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt beskrivningen i BAT-slutsatser kommer att leda till en betydande negativ miljöpåverkan, inbegripet tvärmediaeffekter, eller en betydande ekonomisk inverkan till följd av
den aktuella anläggningens geografiska belägenhet eller de lokala miljöförhållandena vid den, eller
den aktuella anläggningens tekniska egenskaper.
Den behöriga myndigheten ska i en bilaga till tillståndsvillkoren dokumentera skälen för undantaget från punkt 4, och resultatet av den bedömning som avses i första stycket i den här punkten samt motiveringen till de villkor som åläggs.
Den behöriga myndigheten ska säkerställa att drift enligt mindre stränga bindande intervall för miljöprestanda eller gränsvärden för miljöprestanda inte orsakar någon betydande miljöpåverkan, inklusive en utarmning av vattenresurser, och att en hög skyddsnivå för miljön som helhet uppnås.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa en standardiserad metodik för att genomföra den bedömning som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.
Genom undantag från punkterna 3 och 4, och förutsatt att ingen betydande förorening orsakas och att alla åtgärder som leder till mindre förorening har uttömts, får den behöriga myndigheten i händelse av en kris fastställa mindre stränga gränsvärden för utsläpp eller gränsvärden för miljöprestanda på grund av extraordinära omständigheter utanför verksamhetsutövarens och medlemsstaternas kontroll som leder till en allvarlig störning eller brist vad gäller
energiförsörjningen, förutsatt att det finns ett allt överskuggande allmänintresse av energiförsörjningstrygghet,
resurser, material eller utrustning som är viktiga för att verksamhetsutövaren ska kunna bedriva verksamhet av allmänintresse, i överensstämmelse med tillämpliga gränsvärden för utsläpp eller gränsvärden för miljöprestanda, eller
viktiga resurser, viktiga material eller viktig utrustning om produktionen kompenserar för sådan brist eller sådana störningar av skäl som rör folkhälsan eller den allmänna säkerheten eller av andra skäl av allt överskuggande allmänintresse.
Undantaget får inte beviljas för längre tid än tre månader. Om de skäl som motiverar beviljandet av ett undantag kvarstår får undantaget förlängas med högst tre månader.
Så snart försörjningsvillkoren har återställts eller om det finns ett alternativ till energiförsörjningen, resurserna, materialen eller utrustningen ska medlemsstaten se till att beslutet att fastställa mindre stränga gränsvärden för utsläpp eller gränsvärden för miljöprestanda upphör att gälla, och anläggningen ska uppfylla de tillståndsvillkor som fastställs i enlighet med punkterna 3 och 4.
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att utsläpp till följd av det undantag som avses i första stycket övervakas.
Den behöriga myndigheten ska offentliggöra information om undantaget och de villkor som införts i enlighet med artikel 24.2.
Kommissionen får vid behov bedöma och genom riktlinjer ytterligare klargöra de kriterier som ska beaktas vid tillämpningen av denna punkt.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla undantag som beviljas enligt denna punkt, inbegripet skälen till varför undantaget beviljades och de villkor som införts.
Kommissionen ska bedöma huruvida det undantag som beviljats är motiverat, med vederbörlig hänsyn till kriterierna i denna punkt. Om kommissionen gör invändningar inom två månader efter medlemsstatens underrättelse, ska medlemsstaterna utan dröjsmål se över undantaget i enlighet med detta.
Artikel 15a
Bedömning av efterlevnad
Den metod som avses i första stycket ska som minst behandla bestämmandet av validerade genomsnittliga utsläppsvärden, och ska fastställa hur hänsyn i bedömningen av efterlevnad ska tas till mätosäkerheten och frekvensen av överskridna gränsvärden av utsläpp.
Artikel 16
Krav på kontroll
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska periodisk kontroll ske i enlighet med vad som fastställs i BAT-slutsatserna, om tillämpligt, och åtminstone en gång vart fjärde år för grundvatten och vart nionde år för mark, om inte en sådan kontroll baseras på en systematisk bedömning av föroreningsrisken.
Artikel 17
Generella bindande regler för de verksamheter som förtecknas i bilaga I
Artikel 18
Miljökvalitetsnormer
Om en miljökvalitetsnorm ställer högre krav än vad som kan uppnås genom användning av bästa tillgängliga teknik ska ytterligare åtgärder anges i tillståndet, i syfte att minska anläggningens specifika bidrag till den förorening som inträffar i det relevanta området, utan att det påverkar tillämpningen av andra åtgärder som får vidtas för att uppfylla miljökvalitetsnormerna.
Om strängare villkor har införts i tillståndet i enlighet med första stycket, ska den behöriga myndigheten bedöma hur de strängare villkoren påverkar koncentrationen av de berörda föroreningarna i den mottagande miljön.
Om den mängd föroreningar som anläggningen släpper ut har en kvantifierbar eller mätbar effekt på miljön, ska medlemsstaterna säkerställa att koncentrationen av de berörda föroreningarna i den mottagande miljön kontrolleras. Resultaten av denna kontroll ska skickas till den behöriga myndigheten.
Om kontroll- och mätmetoder för de berörda föroreningarna är fastställda i annan relevant unionslagstiftning, ska dessa metoder, inklusive effektbaserade metoder enligt vad som är lämpligt, användas för den kontroll som avses i tredje stycket.
Artikel 19
Utvecklingen av bästa tillgängliga teknik
Medlemsländerna ska övervaka att den behöriga myndigheten följer eller hålls underrättad om utvecklingen av bästa tillgängliga teknik och om offentliggörande av nya eller uppdaterade BAT-slutsatser samt göra denna information tillgänglig för den berörda allmänheten.
Artikel 20
Verksamhetsutövarens ändring av anläggningen
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen väsentlig ändring som planeras av verksamhetsutövaren genomförs utan att tillstånd beviljats i enlighet med detta direktiv.
Ansökan om tillstånd och de behöriga myndigheternas beslut ska avse de delar av anläggningen och de uppgifter som räknas upp i artikel 12 och som kan komma att beröras av den väsentliga ändringen.
Artikel 21
Den behöriga myndighetens förnyade bedömning och uppdatering av villkoren i tillstånd
►C1 På begäran av den behöriga myndigheten ska verksamhetsutövaren överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för en förnyad bedömning av tillståndsvillkoren, ◄ inklusive särskilt resultaten av utsläppskontroller och andra uppgifter som möjliggör en jämförelse av driften av anläggningen med bästa tillgängliga teknik enligt de tillämpliga BAT-slutsatserna och med de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
►C1 Vid en förnyad bedömning av tillståndsvillkoren ◄ ska den behöriga myndigheten använda all information som framkommit vid kontroll eller tillsyn.
Inom fyra år efter offentliggörandet av besluten om BAT-slutsatserna i enlighet med artikel 13.5 avseende en anläggnings huvudsakliga verksamhet ska den behöriga myndigheten säkerställa att
alla tillståndsvillkor för den berörda anläggningen omprövas och vid behov uppdateras för att säkerställa att detta direktiv efterlevs, särskilt artikel 15.3, 15.4 och 15.5.
anläggningen uppfyller dessa tillståndsvillkor.
Den förnyade bedömningen ska ske med beaktande av alla nya eller uppdaterade BAT-slutsatser som är tillämpliga på anläggningen och som har antagits i enlighet med artikel 13.5 sedan tillståndet utfärdades eller senast bedömdes på nytt.
►C1 Tillståndsvillkoren ska bedömas på nytt och vid behov uppdateras ◄ åtminstone i de fall då
anläggningen orsakar förorening av sådan betydelse att nya eller reviderade gränsvärden för utsläpp behöver införas i tillståndet,
driftssäkerheten nödvändiggör att annan teknik används,
det är nödvändigt för att uppfylla en sådan miljökvalitetsnorm som avses i artikel 18, inbegripet när det gäller en ny eller reviderad kvalitetsnorm eller om statusen på den mottagande miljön kräver en översyn av tillståndet för att uppnå efterlevnad av planer och program som är fastställda enligt unionslagstiftningen.
verksamhetsutövaren begär att få förlänga driften av en anläggning som bedriver sådan verksamhet som avses i punkt 5.4 i bilaga I.
Artikel 22
Nedläggning av verksamhet
Om verksamheten innefattar användning, produktion eller utsläpp av relevanta farliga ämnen, och med beaktande av risken för förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område, ska verksamhetsutövaren utarbeta och till den behöriga myndigheten överlämna en statusrapport innan en anläggning tas i drift eller ett tillstånd för en anläggning uppdateras för första gången efter den 7 januari 2013.
Statusrapporten ska innehålla den information som är nödvändig för att fastställa föroreningsstatusen i mark och grundvatten så att en kvantifierad jämförelse kan göras med statusen efter det att verksamheten definitivt har upphört i enlighet med punkt 3.
Statusrapporten ska åtminstone innehålla följande information:
Information om nuvarande användning och, om sådan finns tillgänglig, information om tidigare användning av området.
Befintlig information, om sådan finns tillgänglig, om mark- och grundvattenmätningar som avspeglar tillståndet när rapporten utarbetades eller alternativt nya mark- och grundvattenmätningar med beaktande av risken för förorening av mark och grundvatten med de farliga ämnen som ska användas, produceras eller släppas ut av den berörda anläggningen.
Om information som lämnats i enlighet med annan nationell lagstiftning eller unionslagstiftning uppfyller kraven i denna punkt kan den informationen inkluderas i eller bifogas den inlämnade statusrapporten.
Kommissionen ska upprätta riktlinjer om innehållet i statusrapporten.
Efter det att verksamheten definitivt har upphört ska verksamhetsutövaren bedöma föroreningsstatusen i mark och grundvatten med avseende på förorening med relevanta farliga ämnen som använts, producerats eller släppts ut av anläggningen. ►C1 Om anläggningen har orsakat en betydande förorening med relevanta farliga ämnen i mark eller grundvatten jämfört med statusen enligt den statusrapport som avses i punkt 2, ◄ ska verksamhetsutövaren vidta nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med föroreningen så att området återställs till den statusen. För detta ändamål får hänsyn tas till sådana åtgärders tekniska genomförbarhet.
Efter det att verksamheten definitivt har upphört och när föroreningen av mark och grundvatten på området utgör en betydande risk för människors hälsa eller för miljön som ett resultat av den tillåtna verksamhet som bedrivits av verksamhetsutövaren innan tillståndet för anläggningen ►C1 uppdaterades för första gången efter den 7 januari 2013 och med beaktande av förhållandena inom anläggningens område som fastställts i enlighet med artikel 12.1 d, ◄ ska verksamhetsutövaren utan att det påverkar tillämpningen av första stycket vidta nödvändiga åtgärder för att avlägsna, kontrollera, innesluta eller minska relevanta farliga ämnen så att området, med beaktande av dess nuvarande eller godkända framtida användning, upphör att utgöra en sådan risk.
Artikel 23
Miljötillsyn
Medlemsstaterna ska inrätta ett system för miljötillsyn av anläggningar som ska omfatta undersökning av alla olika typer av relevanta miljöeffekter från de berörda anläggningarna.
Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövarna ger de behöriga myndigheterna allt nödvändigt bistånd så att myndigheterna kan genomföra besök på plats, ta prover och samla in all nödvändig information för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.
Varje miljötillsynsplan ska omfatta följande:
En allmän bedömning av relevanta miljöproblem.
Geografiskt område som omfattas av tillsynsplanen.
Ett register över de anläggningar som omfattas av planen.
Förfaranden för upprättande av programmen för rutinmässig miljötillsyn enligt punkt 4.
Förfaranden för icke-rutinmässig miljötillsyn enligt punkt 5.
Bestämmelser om samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter, om så behövs.
Den behöriga myndigheten ska, på grundval av tillsynsplanerna, regelbundet upprätta program för rutinmässig miljötillsyn, inklusive frekvensen för besök på plats för olika typer av anläggningar.
Tiden mellan två besök på plats ska baseras på en systematisk bedömning av miljöriskerna vid de berörda anläggningarna och får inte överstiga ett år för anläggningar som medför de största riskerna och tre år för anläggningar som medför de minsta riskerna.
Om det vid ett tillsynstillfälle konstateras ett allvarligt fall av bristande efterlevnad av tillståndsvillkoren, ska ytterligare ett besök på plats genomföras inom sex månader från det tillsynstillfället.
Den systematiska bedömningen av miljöriskerna ska baseras på åtminstone följande kriterier:
De berörda anläggningarnas potentiella och faktiska påverkan på människors hälsa och på miljön, med beaktande av nivåerna och typerna av utsläpp, den lokala miljöns känslighet och risken för olyckor.
Uppgifter om hur tillståndsvillkoren tidigare har följts.
Verksamhetsutövarens deltagande i unionens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i enlighet med förordning (EG) nr 1221/2009 ( 15 ).
Kommissionen ska anta, och i tillämpliga fall regelbundet uppdatera, riktlinjer för bedömningskriterier för miljörisker.
Efter varje besök på plats ska den behöriga myndigheten utarbeta en rapport med en beskrivning av de iakttagelser som är relevanta för att bedöma huruvida anläggningen uppfyller tillståndsvillkoren och slutsatser om huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Rapporten ska delges den berörda verksamhetsutövaren inom två månader efter det att besökets på plats genomförts. Rapporten ska offentliggöras av den behöriga myndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation ( 16 ) inom fyra månader efter det att besöket på plats genomförs.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.2 ska den behöriga myndigheten se till att verksamhetsutövaren vidtar alla nödvändiga åtgärder som anges i rapporten inom rimlig tid.
Artikel 24
Tillgång till information och allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet
Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt delta i följande förfaranden:
Meddelandet av tillstånd för nya anläggningar.
Meddelandet av tillstånd för en väsentlig ändring.
Meddelandet eller uppdateringen av tillstånd för en anläggning för vilken tillämpning av artikel 15.4 föreslås.
Uppdateringen av ett tillstånd för en anläggning eller av tillståndsvillkoren för en anläggning i enlighet med artikel 21.5.
Uppdateringen av ett tillstånd i enlighet med artikel 21.3 eller 21.4.
Det förfarande som anges i bilaga IV ska tillämpas för sådant deltagande.
Efter det att ett beslut om meddelande, förnyad bedömning eller uppdatering av tillstånd har fattats ska den behöriga myndigheten göra följande information tillgänglig för allmänheten, inklusive systematiskt via internet, på en webbplats som är lätt att hitta, kostnadsfritt och utan att åtkomsten begränsas till registrerade användare, när det gäller leden a, b och f:
Beslutets innehåll, inbegripet en kopia av tillståndet och senare uppdateringar, inbegripet konsoliderade tillståndsvillkor i förekommande fall.
De skäl som beslutet grundar sig på.
Resultaten av de samråd som hållits innan beslutet fattades, däribland samråd som hållits enligt artikel 26, och en förklaring av hur dessa samråd har beaktats i beslutet.
Titeln på de BAT-referensdokument som är relevanta för den aktuella anläggningen eller verksamheten.
Hur de tillståndsvillkor som avses i artikel 14, inklusive gränsvärdena för utsläpp, miljöprestandanivåer och gränsvärdena för miljöprestanda, har fastställts i förhållande till bästa tillgängliga teknik och utsläppsnivåer samt miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
Om ett undantag beviljas enligt artikel 15, de särskilda skälen för undantaget baserat på de kriterier som fastställs i den punkten och de villkor som åläggs.
Den behöriga myndigheten ska också göra följande information tillgänglig för allmänheten, inklusive systematiskt via internet, på en webbplats som är lätt att hitta, kostnadsfritt och utan att åtkomsten begränsas till registrerade användare:
Relevanta uppgifter om de åtgärder som vidtagits av verksamhetsutövaren efter det att verksamheten definitivt har upphört i enlighet med artikel 22.
Resultaten av den utsläppskontroll som krävs enligt tillståndsvillkoren och som den behöriga myndigheten förfogar över.
Resultaten av den kontroll som avses i artiklarna 16.4 och 18.
Artikel 25
Rätt till rättslig prövning
Medlemsstaterna ska inom ramen för den relevanta nationella lagstiftningen se till att medlemmar av den berörda allmänheten har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 24 prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor uppfylls:
De har tillräckligt intresse.
De hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.
Talerätt i prövningsförfarandet ska inte vara beroende av den roll som medlemmen av den berörda allmänheten hade under en deltagande fas i beslutsförfarandena inom ramen för detta direktiv.
Prövningsförfarandet ska vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och ska omfatta lämpliga och effektiva rättsmedel som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt.
Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.
För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell lag, anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 1 a.
Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.
Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.
Sådana förfaranden ska vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.
Artikel 26
Gränsöverskridande verkningar
KAPITEL IIA
MÖJLIGGÖRANDE OCH FRÄMJANDE AV INNOVATION
Artikel 27
Ny teknik
Medlemsstaterna ska vid behov främja utvecklingen och tillämpningen av ny teknik, i synnerhet där sådan teknik har fastställts i BAT-slutsatserna, BAT-referensdokumenten eller iakttagelserna från det innovationscentrum för industriell omställning och industriutsläpp som avses i artikel 27a.
Artikel 27a
Innovationscentrum för industriell omställning och industriutsläpp
Centrumet ska biträdas av
företrädare för medlemsstaterna,
relevanta offentliga institutioner,
relevanta forskningsinstitut,
forsknings- och teknikorganisationer,
företrädare för de berörda industrierna och uppfödarna,
teknikleverantörer,
icke-statliga organisationer som främjar skyddet av människors hälsa eller miljön,
kommissionen.
Kommissionen ska anta en genomförandeakt där de nödvändiga arrangemangen för centrumets upprättande och funktion fastställs i detalj. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.
Artikel 27b
Utprovning av ny teknik
Utan att det påverkar artikel 18 får den behöriga myndigheten bevilja tillfälliga undantag från de krav som fastställs i artikel 15.2, 15.3 och 15.4 och från de principer som fastställs i artikel 11 a och b, för utprovning av ny teknik under en tidsperiod som totalt inte överstiger 30 månader, förutsatt att antingen utprovningen av tekniken avbryts eller verksamheten uppnår åtminstone BAT-AEL efter den period som anges i tillståndet.
Artikel 27c
Utsläppsnivåer och vägledande miljöprestandavärden som motsvarar ny teknik
Genom undantag från artikel 21.3 får den behöriga myndigheten fastställa
gränsvärden för utsläpp som säkerställer att utsläpp under normala driftsförhållanden, inom sex år från offentliggörandet av ett beslut om BAT-slutsatser i enlighet med artikel 13.5 angående en anläggnings huvudsakliga verksamhet, inte överstiger utsläppsnivåer som motsvarar ny teknik enligt besluten om BAT-slutsatser,
vägledande miljöprestandavärden som är förenliga med besluten om BAT-slutsatser.
Artikel 27d
Omställning till en ren, cirkulär och klimatneutral industri
Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa att det organ för granskning som avses i artikel 14a.4 sjätte stycket senast ett år efter den tidsfrist som anges i första stycket i denna punkt bedömer hur väl de omställningsplaner som avses i första stycket i denna punkt överensstämmer med de krav som fastställs i den delegerade akt som avses i punkt 5 i den här artikeln.
Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa att det revisionsorgan som avses i artikel 14a.4 sjätte stycket senast ett år efter att den översyn som avses i artikel 21.3 slutförts bedömer hur väl de omställningsplaner som avses i första stycket överensstämmer med de krav som fastställs i den delegerade akt som avses i punkt 5 i den här artikeln.
Om uppgifterna i omställningsplanerna redan har tagits fram i enlighet med annan unionslagstiftning och är förenliga med denna artikel får det göras en hänvisning i omställningsplanen till de relevanta dokumenten.
Kommissionen ska senast den 31 december 2034 se över och i tillämpliga fall revidera den delegerade akt som avses i första stycket.
Artikel 27e
Djupgående industriell omställning
I händelse av en djupgående industriell omställning av anläggningen, enligt den relevanta omställningsplan som omfattar anläggningen, får den behöriga myndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18, förlänga den period inom vilken anläggningen ska ha uppfyllt de uppdaterade tillståndsvillkor som avses i artikel 21.3 till totalt högst åtta år, förutsatt att
tillståndet för anläggningen innehåller en beskrivning av den djupgående industriella omställningen, de utsläppsnivåer och den resurseffektivitet som kommer att uppnås samt tidsplanen och delmålen för genomförandet,
verksamhetsutövaren rapporterar årligen till den behöriga myndigheten om framstegen i genomförandet av den djupgående industriella omställningen, och
den behöriga myndigheten, under den period som beviljats för anläggningens omställning, säkerställer att ingen betydande förorening förorsakas och att en hög skyddsnivå för miljön som helhet uppnås.
Som en del av sin rapportering till kommissionen enligt artikel 72 ska medlemsstaterna minst en gång per år underrätta kommissionen om beviljade undantag.
I händelse av en djupgående industriell omställning som innebär att en anläggning stängs och ersätts med en ny anläggning, som anges i den relevanta omställningsplan som omfattar anläggningen och som ska slutföras inom åtta år efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser, i enlighet med artikel 13.5, avseende den befintliga anläggningens huvudsakliga verksamhet, får den behöriga myndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 18 och 22, bevilja undantag från skyldigheten att uppdatera tillståndet i enlighet med artikel 21.3, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Tillståndet för den befintliga anläggningen innehåller en beskrivning av stängningsplanen och tillhörande tidsplan och delmål.
Verksamhetsutövaren rapporterar årligen till den behöriga myndigheten om framstegen när det gäller stängningsplanen för den befintliga anläggningen och ersättningen av den med en ny anläggning.
Under perioden före anläggningens stängning säkerställer den behöriga myndigheten att ingen betydande förorening förorsakas och att en hög skyddsnivå för miljön som helhet uppnås.
Medlemsstaterna ska som en del av sin rapportering enligt artikel 72 minst en gång per år informera kommissionen om beviljade undantag.
KAPITEL III
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR
Artikel 28
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på 50 MW och däröver, oavsett vilket bränsle som används.
Detta kapitel gäller inte följande förbränningsanläggningar:
Anläggningar där förbränningsprodukterna används för direkt uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material.
Efterförbränningsanläggningar som är avsedda att rena rökgaser genom förbränning och som inte används som en separat förbränningsanläggning.
Anordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning.
Anordningar för omvandling av vätesulfid till svavel.
Reaktorer som används inom den kemiska industrin.
Koksugnsblock.
Cowperapparater.
Sådana tekniska anordningar som används för att driva fordon, fartyg eller flygplan.
Gasturbiner och gasmotorer som används på offshore-plattformar.
Anläggningar som använder någon typ av fast eller flytande avfall som bränsle utöver avfall som avses i artikel 3.31 b.
Artikel 29
Regler om sammanlagda utsläpp
Artikel 30
Gränsvärden för utsläpp
Alla tillstånd för anläggningar som innehåller förbränningsanläggningar som har meddelats tillstånd före den 7 januari 2013 eller vars verksamhetsutövare har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före det datumet, förutsatt att anläggningarna tas i drift senast den 7 januari 2014, ska innehålla villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än de gränsvärden för utsläpp som anges i del 1 i bilaga V.
Alla tillstånd för anläggningar som innehåller förbränningsanläggningar som medgetts undantag enligt artikel 4.4 i direktiv 2001/80/EG och som är i drift efter den 1 januari 2016 ska innehålla villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än de gränsvärden för utsläpp som anges i del 2 i bilaga V.
Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om alla undantag som beviljas enligt första stycket, inbegripet skälen för undantaget och de villkor som åläggs.
Den behöriga myndigheten får medge undantag från skyldigheten att uppfylla de gränsvärden för utsläpp som anges i punkterna 2 och 3 om en förbränningsanläggning som endast använder gasformigt bränsle, på grund av ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen, undantagsvis måste använda andra typer av bränsle och därför borde vara utrustad med anordningar för rökgasrening. Ett sådant undantag får inte medges för en längre tid än tio dagar om det inte föreligger ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen.
Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om varje sådant fall som avses i första stycket.
Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om alla undantag som beviljas enligt första stycket, inbegripet skälen för undantaget och de villkor som åläggs.
De gränsvärden för utsläpp som fastställs i delarna 1 och 2 i bilaga V gäller inte för följande förbränningsanläggningar:
Dieselmotorer.
Återvinningspannor i anläggningar för framställning av pappersmassa.
För följande förbränningsanläggningar ska kommissionen på grundval av bästa tillgängliga teknik se över behovet av att fastställa utsläppsgränsvärden för hela unionen och av att ändra de utsläppsgränsvärden som fastställs i bilaga V:
De förbränningsanläggningar som avses i punkt 8.
De förbränningsanläggningar i raffinaderier som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, med iakttagande av särdragen i raffinaderiernas energisystem.
De förbränningsanläggningar som använder andra gaser än naturgas.
De förbränningsanläggningar i kemiska anläggningar som för egen förbrukning använder flytande produktionsrester som ett icke-kommersiellt bränsle.
Kommissionen ska senast den 31 december 2013 avge rapport om resultaten av denna översyn till Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
Artikel 31
Avsvavlingsgrad
Artikel 32
Nationell övergångsplan
Under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 30 juni 2020 får medlemsstaterna fastställa och genomföra en nationell övergångsplan som omfattar förbränningsanläggningar som meddelades det första tillståndet före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade ingivit en komplett tillståndsansökan senast det datumet, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003. Planen ska för var och en av de förbränningsanläggningar som omfattas av den omfatta utsläpp av en eller flera av följande föroreningar: kväveoxider, svaveldioxid och stoft. För gasturbiner ska endast utsläpp av kväveoxider omfattas av planen.
Den nationella övergångsplanen ska inte omfatta följande förbränningsanläggningar:
De förbränningsanläggningar för vilka artikel 33.1 är tillämplig.
De förbränningsanläggningar i raffinaderier som använder gaser med lågt värmevärde från förgasning av raffinaderirestprodukter eller som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper.
De förbränningsanläggningar för vilka artikel 35 är tillämplig.
De förbränningsanläggningar som medgetts ett undantag i enlighet med artikel 4.4 i direktiv 2001/80/EG.
Förbränningsanläggningar som omfattas av planen får undantas från skyldigheten att iaktta de gränsvärden för utsläpp som avses i artikel 30.2 för de föroreningar som omfattas av planen eller, i tillämpliga fall, från de avsvavlingsgrader som avses i artikel 31.
De utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft som anges i det tillstånd för förbränningsanläggningen som är gällande den 31 december 2015, särskilt i enlighet med kraven i direktiven 2001/80/EG och 2008/1/EG, ska åtminstone gälla.
Förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mer än 500 MW som använder fast bränsle och som meddelades det första tillståndet efter den 1 juli 1987 ska uppfylla de utsläppsgränsvärden för kväveoxider som anges i del 1 i bilaga V.
För var och en av de föroreningar som omfattas av den nationella övergångsplanen ska ett tak fastställas som anger de högsta totala årliga utsläppen från alla anläggningar som omfattas av planen på grundval av varje anläggnings sammanlagda faktiska installerade tillförda effekt den 31 december 2010, dess faktiska årliga drifttimmar och dess bränsleanvändning, uttryckt som ett medelvärde för de tio senaste åren i drift fram till och med 2010.
Taket för 2016 ska beräknas på grundval av de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i bilagorna III–VII till direktiv 2001/80/EG eller i tillämpliga fall på grundval av de avsvavlingsgrader som anges i bilaga III till direktiv 2001/80/EG. När det gäller gasturbiner ska de utsläppsgränsvärden för kväveoxider som fastställs för sådana anläggningar i del B i bilaga VI till direktiv 2001/80/EG användas. Taken för 2019 och 2020 ska beräknas på grundval av de relevanta utsläppsgränsvärden som fastställs i del 1 i bilaga V till det här direktivet eller, i tillämpliga fall, på grundval av de relevanta avsvavlingsgrader som fastställs i del 5 i bilaga V till det här direktivet. Taken för 2017 och 2018 ska fastställas genom angivandet av en linjär minskning av taken mellan 2016 och 2019.
Om en anläggning som omfattas av den nationella övergångsplanen läggs ned eller inte längre faller inom tillämpningsområdet för kapitel III, ska detta inte leda till en höjning av de totala årliga utsläppen från de övriga anläggningar som omfattas av planen.
Senast den 1 januari 2013 ska medlemsstaterna överlämna sina nationella övergångsplaner till kommissionen.
Kommissionen ska utvärdera planerna och om kommissionen inte framfört några invändningar inom tolv månader efter mottagandet av en plan, ska den berörda medlemsstaten anse att planen är godkänd.
Om kommissionen anser att en plan inte överensstämmer med de genomförandebestämmelser som fastställts i enlighet med artikel 41 b, ska den underrätta den berörda medlemsstaten om att planen inte kan godkännas. När det gäller utvärderingen av en ny version av en plan som en medlemsstat överlämnar till kommissionen, ska den period som avses i andra stycket vara sex månader.
Artikel 33
Undantag för anläggningar med begränsad livstid
Under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2023 får förbränningsanläggningar undantas från skyldigheten att iaktta de gränsvärden för utsläpp som avses i artikel 30.2 och från de avsvavlingsgrader som avses i artikel 31 i tillämpliga fall, och från att inkluderas i den nationella övergångsplan som avses i artikel 32 förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
Verksamhetsutövaren vid förbränningsanläggningen ska i en skriftlig försäkran, överlämnad senast den 1 januari 2014 till den behöriga myndigheten, förbinda sig att inte driva anläggningen under mer än 17 500 drifttimmar från och med den 1 januari 2016 och senast till och med den 31 december 2023.
verksamhetsutövaren ska varje år till den behöriga myndigheten inkomma med uppgifter om antalet drifttimmar sedan den 1 januari 2016,
gränsvärdena för utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och stoft som anges i det tillstånd för förbränningsanläggningen som är gällande den 31 december 2015, särskilt i enlighet med kraven i direktiven 2001/80/EG och 2008/1/EG, ska åtminstone gälla under förbränningsanläggningens återstående drifttid. Förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mer än 500 MW som använder fast bränsle och som meddelades det första tillståndet efter den 1 juli 1987 ska uppfylla de utsläppsgränsvärden för kväveoxider som anges i del 1 i bilaga V, och
förbränningsanläggningen har inte medgetts ett undantag i enlighet med artikel 4.4 i direktiv 2001/80/EG.
Artikel 34
Små enskilda system
Artikel 34a
Förbränningsanläggningar som ingår i ett litet enskilt system
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att utsläppen kontrolleras och att ingen betydande förorening förorsakas. Medlemsstaterna får endast undanta anläggningar från gränsvärdena för utsläpp när alla åtgärder som leder till mindre förorening har uttömts. Undantaget får inte beviljas för en längre period än vad som är nödvändigt.
Artikel 35
Fjärrvärmeverk
Fram till och med den 31 december 2022 får en förbränningsanläggning undantas från skyldigheten att iaktta de gränsvärden för utsläpp som avses i artikel 30.2 och de avsvavlingsgrader som avses i artikel 31 förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
Den sammanlagda installerade tillförda effekten överstiger inte 200 MW,
anläggningen meddelades det första tillståndet före den 27 november 2002 eller dess verksamhetsutövare ingav en komplett tillståndsansökan före den dagen, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003,
åtminstone 50 % av anläggningens produktion av nyttiggjord värme som ett rullande medelvärde över en period på fem år levereras i form av ånga eller varmvatten till ett offentligt fjärrvärmenät, och
de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxider och stoft som anges i det tillstånd för anläggningen som är gällande den 31 december 2015, särskilt i enlighet med kraven i direktiven 2001/80/EG och 2008/1/EG, ska åtminstone gälla till och med den 31 december 2022.
Artikel 36
Geologisk lagring av koldioxid
Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövarna vid alla förbränningsanläggningar med en nominell elektrisk effekt på 300 MW eller mer, för vilka det ursprungliga tillståndet till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, det ursprungliga drifttillståndet har utfärdats efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid ( 17 ), har gjort en bedömning av om följande villkor är uppfyllda:
Lämpliga förvaringsplatser finns tillgängliga.
Transporten är tekniskt och ekonomiskt genomförbar.
Det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för koldioxidavskiljning.
Artikel 37
Driftstörning eller haveri i reningsutrustningen
Om utrustningen havererar ska den behöriga myndigheten ålägga verksamhetsutövaren att begränsa eller upphöra med driften, om den normala driften inte kan återupptas inom 24 timmar, eller att driva anläggningen med bränslen som förorenar mindre.
Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten inom 48 timmar efter driftstörning eller haveri i reningsutrustningen.
Anläggningen får inte drivas längre än sammanlagt 120 timmar per tolvmånadersperiod utan reningsutrustning.
Den behöriga myndigheten får medge undantag från tidsgränserna i första och tredje styckena om någon av följande situationer föreligger:
Det finns ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen.
Förbränningsanläggningen med den havererade utrustningen skulle under en begränsad tid ersättas av en annan anläggning som skulle orsaka en total ökning av utsläppen.
Artikel 38
Kontroll av utsläpp till luft
Artikel 39
Efterlevnad av gränsvärden för utsläpp
Gränsvärdena för utsläpp till luft ska anses ha följts om villkoren i del 4 i bilaga V är uppfyllda.
Artikel 40
Flerbränsleanläggningar
För flerbränsleanläggningar som samtidigt utnyttjar två eller flera bränsletyper ska den behöriga myndigheten fastställa gränsvärden för utsläpp enligt följande steg:
Ta det gränsvärde för utsläpp för varje bränsletyp och förorening som svarar mot hela förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt enligt delarna 1 och 2 i bilaga V.
Bestäm viktade gränsvärden för utsläpp för varje typ av bränsle, vilka erhålls genom att multiplicera de enskilda gränsvärden som avses i a med den tillförda effekten för varje bränsletyp och dividera produkten med summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen.
Addera de viktade gränsvärdena för utsläpp för varje typ av bränsle.
För de flerbränsleanläggningar som omfattas av artikel 30.2 som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, kan följande utsläppsgränsvärden tillämpas i stället för de utsläppsgränsvärden som anges i punkt 1.
Om den bestämmande bränsletypen vid driften av förbränningsanläggningen tillför 50 % eller mer till summan av de tillförda effekterna från samtliga bränsletyper, det utsläppsgränsvärde som anges i del 1 i bilaga V för den bestämmande bränsletypen.
Om den bestämmande bränsletypen tillför mindre än 50 % till summan av de tillförda effekterna från samtliga bränsletyper, det utsläppsgränsvärde som fastställs i enlighet med följande steg:
Ta det utsläppsgränsvärde som anges i del 1 i bilaga V för varje använd bränsletyp som svarar mot förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt.
Beräkna utsläppsgränsvärdet för den bestämmande bränsletypen genom att det utsläppsgränsvärde som fastställts för den bränsletypen i enlighet med led i multipliceras med två, varefter utsläppsgränsvärdet för den använda bränsletyp som har det lägsta värdet enligt del 1 i bilaga V, som svarar mot förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt, subtraheras från den erhållna produkten.
Fastställ de viktade utsläppsgränsvärdena för varje använd bränsletyp genom att multiplicera det utsläppsgränsvärde som fastställts enligt leden i och ii med den tillförda effekten för det aktuella bränslet, varefter produkten divideras med summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen.
Addera de viktade utsläppsgränsvärden som fastställts enligt led iii.
Artikel 41
Genomförandebestämmelser
Genomförandebestämmelser ska fastställas
för angivandet av de start- och stopperioder som avses i artikel 3.27 och i del 4 punkt 1 i bilaga V, och
för de nationella övergångsplaner som avses i artikel 32, och särskilt för fastställandet av utsläppstak och därtill hörande kontroller och rapportering.
Dessa genomförandebestämmelser ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 75.2. Kommissionen ska lägga fram lämpliga förslag senast den 7 juli 2011.
KAPITEL IV
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR AVFALLSFÖRBRÄNNINGS-OCH SAMFÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR
Artikel 42
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar som förbränner eller samförbränner fast eller flytande avfall.
Detta kapitel ska inte tillämpas på förgasnings- eller pyrolysanläggningar, om gaserna eller vätskorna från sådan värmebehandling av avfall behandlas innan de förbränns i sådan omfattning att
förbränningen orsakar mindre utsläpp än förbränningen av de minst förorenande bränslen på marknaden som skulle kunna förbrännas i anläggningen,
förbränningen, för andra utsläpp än kväveoxider, svaveloxider och stoft, inte orsakar större utsläpp än utsläppen från förbränning eller samförbränning av avfall.
►C1 I detta kapitel ska avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar omfatta samtliga avfallsförbränningslinjer eller samförbränningslinjer, ◄ utrymmen för mottagning och förvaring av avfall samt utrustning för förbehandling vid anläggningen, anläggningens system för tillförsel av avfall, bränsle och luft, värmepannor, utrustning för behandling av rökgaser, utrustning för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten vid anläggningen, skorstenar, apparatur och system för reglering av förbränning eller samförbränning samt för registrering och kontroll av förbrännings- eller samförbränningsförhållandena.
Om andra processer än oxidering används för termisk behandling av avfall, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, ska avfallsförbränningsanläggningen eller samförbränningsanläggningen omfatta både den termiska behandlingsprocessen och den följande förbränningsprocessen.
Om samförbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte är energialstring eller tillverkning av materiella produkter utan snarare värmebehandling av avfall, ska anläggningen betraktas som en avfallsförbränningsanläggning.
Detta kapitel gäller inte för följande anläggningar:
Anläggningar som endast behandlar följande slags avfall:
Avfall som förtecknas i artikel 3.31 b.
Radioaktivt avfall.
Djurkroppar, varom regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel ( 18 ).
Avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa.
Experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år.
Artikel 43
Definition av restprodukt
I detta kapitel avses med restprodukt varje flytande eller fast avfall som uppstår i en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning.
Artikel 44
Ansökan om tillstånd
En ansökan om tillstånd för en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning ska innehålla en beskrivning av de åtgärder som syftar till att garantera att följande krav uppfylls:
Anläggningen är konstruerad och utrustad samt kommer att underhållas och drivas på ett sådant sätt att kraven i detta kapitel uppfylls, med beaktande av de avfallskategorier som ska förbrännas eller samförbrännas.
Den värme som alstras under förbrännings- och samförbränningsprocessen återvinns i möjligaste mån, exempelvis genom produktion av värme, ånga eller el.
Restprodukterna nedbringas till ett minimum med avseende på mängd och skadlighet och återvinnas där detta är lämpligt.
Bortskaffandet av restprodukter som inte kan förhindras, minskas eller återvinnas sker i enlighet med nationell lagstiftning och unionslagstiftning.
Artikel 45
Tillståndsvillkor
Tillståndet ska innehålla följande:
En förteckning över de typer av avfall som får behandlas, på grundval av de typer av avfall som anges i den europeiska avfallsförteckningen som upprättats genom beslut 2000/532/EG, om detta är möjligt, och med information om mängden av varje typ av avfall, när detta är lämpligt.
Anläggningens totala förbränningskapacitet eller samförbränningskapacitet för avfall.
Gränsvärden för utsläpp till luft och vatten.
Krav för pH, temperatur och flöde av utsläpp av avloppsvatten.
De provtagnings- och mätmetoder och frekvenser som ska användas för att uppfylla kraven på kontroll av utsläpp.
Den längsta tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur, under vilken utsläppen till luft och utsläppen av avloppsvatten får överskrida de fastställda gränsvärdena för utsläpp.
Det tillstånd som den behöriga myndigheten beviljar en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning som använder farligt avfall ska utöver kraven i punkt 1 innehålla följande:
En förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som får behandlas.
Det minsta och det högsta massflödet av sådant farligt avfall, avfallets lägsta och högsta värmevärde samt maximalt innehåll av polyklorerad bifenyl, pentaklorfenol, klor, fluor, svavel, tungmetaller och andra förorenande ämnen.
Artikel 46
Begränsning av utsläpp
Utsläppen till luft från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar får inte överskrida de gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 3 och 4 i bilaga VI eller som fastställs enligt del 4 i samma bilaga.
Om mer än 40 % av den alstrade värmen i en samförbränningsanläggning kommer från farligt avfall eller anläggningen samförbränner obehandlat blandat kommunalt avfall, ska de gränsvärden för utsläpp som fastställs i del 3 i bilaga VI tillämpas.
Gränsvärdena för utsläpp ska gälla vid den punkt där avloppsvatten från rening av rökgaser släpps ut från avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen.
När avloppsvatten från rening av rökgaser behandlas utanför avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen vid en behandlingsanläggning som är avsedd endast för rening av denna sorts avloppsvatten ska gränsvärdena för utsläpp i del 5 i bilaga VI tillämpas vid den punkt där avloppsvattnet lämnar behandlingsanläggningen. Om avloppsvattnet från rökgasreningen behandlas tillsammans med avloppsvatten från andra källor, inom eller utanför anläggningen, ska verksamhetsutövaren göra erforderliga massbalansberäkningar med utgångspunkt i resultaten av de mätningar ►C1 som avses i del 6 punkt 3 i bilaga VI för att bestämma de utsläppsnivåer i det slutrenade avloppsvattnet ◄ som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från rökgasreningen.
Under inga omständigheter får avloppsvatten spädas ut för att uppfylla gränsvärdena för utsläpp i del 5 i bilaga VI.
Avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningars områden med tillhörande avfallsupplag ska utformas och drivas på ett sådant sätt att otillåtet och oavsiktligt utsläpp av förorenande ämnen till mark, ytvatten och grundvatten förhindras.
Det ska finnas kapacitet att lagra förorenat dagvatten från avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningens område samt vatten som förorenats i samband med spill eller brandbekämpning. Denna lagringskapacitet ska vara tillräcklig för att säkerställa att sådant vatten vid behov kan analyseras och renas innan det släpps ut.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 50.4 c får avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen eller enskilda ugnar som ingår i en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning under inga förhållanden fortsätta att oavbrutet bränna avfall med överskridna gränsvärden för utsläpp under längre tid än fyra timmar.
Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte överskrida 60 timmar per år.
Den tidsgräns som anges i andra stycket gäller de ugnar som är anslutna till en och samma utrustning för rökgasrening.
Artikel 47
Haveri
Verksamhetsutövaren ska i händelse av haveri inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal drift kan återupptas.
Artikel 48
Kontroll av utsläpp
Utsläpp till luft från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska också kontrolleras under andra förhållanden än normala driftsförhållanden. Utsläpp under start och stängning när inget avfall förbränns, inklusive utsläpp av PCDD/F och dioxinliknande PCB, ska uppskattas på grundval av mätningskampanjer som genomförs regelbundet, exempelvis vart tredje år, under planerade start- eller stopperioder. Utsläpp av PCDD/F och dioxinliknande PCB ska i möjligaste mån förebyggas eller minimeras.
Artikel 49
Efterlevnad av gränsvärden för utsläpp
Gränsvärdena för utsläpp till luft och vatten ska anses ha följts om villkoren i del 8 i bilaga VI är uppfyllda.
Artikel 50
Villkor för driften
Avfallsförbränningsanläggningar ska konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de gaser som uppstår vid förbränning av avfall efter den sista inblåsningen av förbränningsluft, även under de mest ogynnsamma förhållanden, höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till minst 850 °C i minst två sekunder.
Samförbränningsanläggningar ska konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de gaser som uppstår vid samförbränning av avfall, även under de mest ogynnsamma förhållanden, höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till minst 850 °C i minst två sekunder.
Vid förbränning eller samförbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, ska den temperatur som krävs för att följa första och andra styckena vara minst 1 100 °C.
Avfallsförbränningsanläggningars temperatur enligt första och tredje styckena ska mätas nära förbränningskammarens innervägg. Den behöriga myndigheten får tillåta att mätningen görs på en annan representativ punkt i förbränningskammaren.
Varje förbränningskammare i en avfallsförbränningsanläggning ska vara utrustad med minst en stödbrännare. Dessa brännare ska automatiskt sätta i gång när temperaturen hos rökgaserna sjunker under de temperaturer som anges i punkt 2 efter den sista inblåsningen av förbränningsluft. De ska också användas under anläggningens start- och stopperioder för att säkerställa att dessa temperaturer upprätthålls under hela dessa perioder och så länge som oförbränt avfall finns i förbränningskammaren.
Stödbrännarna får inte matas med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av gasolja, enligt definitionen i artikel 2.2 i rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen ( 19 ), flytande gas eller naturgas.
Avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska drivas med fungerande automatiska system som förhindrar tillförsel av avfall i följande situationer:
Vid start, till dess att den temperatur som anges i punkt 2 i denna artikel eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 51.1 har uppnåtts.
När den temperatur som anges i punkt 2 i denna artikel eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 51.1 inte upprätthålls.
När de kontinuerliga mätningarna visar att ett gränsvärde för utsläpp har överskridits till följd av störningar eller fel i rökgasreningsutrustningen.
Artikel 51
Medgivande att ändra driftvillkor
Utsläpp av totalt organiskt kol och kolmonoxid från samförbränningsanläggningar som har fått medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1 ska också uppfylla de gränsvärden för utsläpp som anges i del 3 i bilaga VI.
Utsläpp av totalt organiskt kol från barkpannor inom pappers- och massaindustrin som samförbränner avfall inom produktionsområdet, och var i drift och hade tillstånd före den 28 december 2002 och som får medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1, ska också uppfylla de gränsvärden för utsläpp som anges i del 3 i bilaga VI.
Artikel 52
Avlämning och mottagning av avfall
Verksamhetsutövaren ska, innan farligt avfall tas emot på avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen, samla in tillgänglig information om avfallet i syfte att kontrollera om de tillståndskrav som anges i artikel 45.2 är uppfyllda.
Informationen ska omfatta följande:
All administrativ information om genereringsprocessen som ingår i de dokument som anges i punkt 4 a.
Den fysikaliska och, i möjligaste mån, kemiska sammansättningen av avfallet samt all annan information som krävs för att det ska vara möjligt att bedöma dess lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen.
Avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka det inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid hanteringen av avfallet.
Innan farligt avfall tas emot på avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen ska verksamhetsutövaren vidta åtminstone följande åtgärder:
Kontrollera de handlingar som krävs enligt direktiv 2008/98/EG och, i förekommande fall, de som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall ( 20 ) och enligt lagstiftningen om transport av farligt gods.
Ta representativa prover, om det inte är olämpligt i möjligaste mån före lossning, för att genom kontroller verifiera att avfallet överensstämmer med den information som avses i punkt 3 och för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att fastställa det behandlade avfallets art.
De prover som avses i led b ska bevaras i minst en månad efter förbränning eller samförbränning av det aktuella avfallet.
Artikel 53
Restprodukter
Artikel 54
Väsentlig ändring
En ändring av driften vid en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning för icke-farligt avfall, i en anläggning som omfattas av kapitel II, som medför förbränning eller samförbränning av farligt avfall, ska betraktas som en väsentlig ändring.
Artikel 55
Rapportering och information till allmänheten om avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar
KAPITEL V
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ANLÄGGNINGAR OCH VERKSAMHETER SOM ANVÄNDER ORGANISKA LÖSNINGSMEDEL
Artikel 56
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller verksamheter som anges i del 1 i bilaga VII och, i tillämpliga fall, som når de tröskelvärden för förbrukning som anges i del 2 i samma bilaga.
Artikel 57
Definitioner
I detta kapitel gäller följande definitioner:
befintlig anläggning: en anläggning i drift den 29 mars 1999 eller som har meddelats tillstånd eller registrerats före den 1 april 2001 eller vars verksamhetsutövare har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före den 1 april 2001, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 1 april 2002.
avgaser: det slutliga utsläppet av gaser som innehåller flyktiga organiska föreningar eller andra föroreningar från en skorsten eller en reningsutrustning till luften.
flyktiga utsläpp: alla utsläpp, annat än i avgaser, av flyktiga organiska föreningar till luft, mark och vatten samt lösningsmedel som finns i någon produkt, om inte annat anges i del 2 i bilaga VII.
totala utsläpp: summan av flyktiga utsläpp och utsläpp i avgaser.
blandning: en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet ( 21 ).
lim: alla blandningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller blandningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att sammanfoga enskilda delar av en produkt.
tryckfärg: en blandning, inklusive alla organiska lösningsmedel eller blandningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används i en tryckprocess för att trycka text eller bilder på en yta.
lack: en transparent beläggning.
förbrukning: den totala mängd organiska lösningsmedel som tillförs en anläggning per kalenderår eller annan tolvmånadersperiod, med avdrag för alla flyktiga organiska föreningar som återvinns för återanvändning.
tillförsel: den mängd organiska lösningsmedel och mängden av dessa i de blandningar som används när en verksamhet utförs, inklusive återvunna lösningsämnen inuti och utanför anläggningen och som mäts varje gång de används för att bedriva verksamheten.
återanvändning: användning av organiska lösningsmedel som återvunnits från en anläggning i tekniskt eller kommersiellt syfte inbegripet användning som bränsle men undantaget slutligt bortskaffande av sådana återvunna organiska lösningsmedel som avfall.
inneslutning: det sätt på vilket en anläggning drivs som innebär att flyktiga organiska föreningar som släpps ut från verksamheten samlas upp och leds ut på ett kontrollerat sätt antingen genom en skorsten eller via reningsutrustning och följaktligen inte förflyktigas helt.
idriftsättning och urdrifttagning: förlopp, med undantag av regelbundna svängningsfaser, då en verksamhet, utrustningsdel eller tank tas i eller ur drift eller overksamt tillstånd.
Artikel 58
Substitution av farliga ämnen
Ämnen eller blandningar som på grund av sin halt av flyktiga organiska föreningar klassificeras som carcinogena, mutagena eller reproduktionstoxiska enligt förordning (EG) nr 1272/2008 som tilldelas eller behöver vara försedda med faroangivelserna H340, H350, H350i, H360D eller H360F, ska i möjligaste mån snarast möjligt ersättas med mindre skadliga ämnen eller blandningar.
Artikel 59
Begränsning av utsläpp
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att varje anläggning uppfyller något av följande:
Utsläppen av flyktiga organiska föreningar från anläggningar överskrider inte gränsvärdena för utsläpp av avgaser och gränsvärdena för flyktiga utsläpp eller gränsvärdena för totala utsläpp, och övriga krav som anges i delarna 2 och 3 i bilaga VII uppfylls.
Kraven i den minskningsplan som anges i del 5 i bilaga VII, förutsatt att det uppnås en utsläppsminskning motsvarande den som uppnås genom tillämpning av de gränsvärden för utsläpp som avses i led a.
Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen i enlighet med artikel 72.1 om framstegen mot att uppnå den motsvarande utsläppsminskning som avses i led b.
I anläggningar där det bedrivs två eller flera verksamheter som var för sig överskrider gränsvärdena i del 2 i bilaga VII ska följande gälla:
I fråga om de ämnen som specificeras i punkt 5 ska kraven i den punkten uppfyllas för varje enskild verksamhet.
I fråga om alla andra ämnen
ska antingen kraven i punkt 1 uppfyllas för varje enskild verksamhet, or
de totala utsläppen av flyktiga organiska föreningar inte överskrida de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om led i hade tillämpats.
Artikel 60
Begränsning av utsläpp
Medlemsstaterna ska, antingen genom specifikation i tillståndsvillkoren eller genom generella bindande regler, se till att utsläppen mäts i enlighet med del 6 i bilaga VII.
Artikel 61
Efterlevnad av gränsvärden för utsläpp
Gränsvärdena för utsläpp av avgaser ska anses ha följts om villkoren i del 8 i bilaga VII är uppfyllda.
Artikel 62
Rapportering om efterlevnad
Verksamhetsutövaren ska, på begäran, till den behöriga myndigheten lämnar uppgifter som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera att något av följande efterlevs:
Gränsvärden för utsläpp av avgaser, gränsvärden för flyktiga utsläpp och gränsvärden för totala utsläpp.
Kraven i minskningsplanen i del 5 i bilaga VII.
De undantag som medgivits i enlighet med artikel 59.2 och 59.3.
Detta kan innehålla en plan för hantering av lösningsmedel upprättad i enlighet med del 7 i bilaga VII.
Artikel 63
Väsentlig ändring av befintliga anläggningar
En ändring av den största mängd organiska lösningsmedel som tillförs i en befintlig anläggning, som ett medelvärde under en dag, om anläggningen drivs på den produktionsnivå för vilken den är konstruerad, under andra förhållanden än idriftsättning och urdrifttagning eller underhåll av utrustningen, ska anses vara väsentlig om den leder till att utsläppen av flyktiga organiska föreningar ökar med mer än
25 % för en anläggning som bedriver antingen verksamheter som omfattas av de nedre tröskelvärdena i posterna 1, 3, 4, 5, 8, 10, 13, 16 eller 17 i tabellen i del 2 i bilaga VII eller verksamheter som omfattas av någon av de andra posterna i del 2 i bilaga VII och som har en förbrukning av lösningsmedel på mindre än 10 ton per år,
10 % för alla andra anläggningar.
Artikel 64
Informationsutbyte om substitution av organiska lösningsmedel
Kommissionen ska organisera ett informationsutbyte med medlemsstaterna, berörd industri och icke-statliga miljöskyddsorganisationer om användningen av organiska lösningsmedel och potentiella ersättningsämnen för dessa och teknik som ger minst potentiell påverkan på luft, vatten, mark, ekosystem och människors hälsa.
Informationsutbytet ska avse alla följande aspekter:
Lämplighet för användning.
Potentiell påverkan på människors hälsa i allmänhet och yrkesmässig exponering i synnerhet.
Potentiell påverkan på miljön.
Ekonomiska konsekvenser, särskilt kostnader och fördelar i fråga om de alternativ som finns.
Artikel 65
Tillgång till information
Den behöriga myndighetens beslut, åtföljt av åtminstone en kopia av tillståndet, och eventuella senare uppdateringar ska göras tillgängliga för allmänheten.
De generella bindande regler som gäller för anläggningar och en förteckning över anläggningar som omfattas av tillståndsgivning och registrering ska göras tillgängliga för allmänheten.
KAPITEL VI
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ANLÄGGNINGAR SOM PRODUCERAR TITANDIOXID
Artikel 66
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller anläggningar som producerar titandioxid.
Artikel 67
Förbud mot bortskaffande av avfall
Medlemsstaterna ska förbjuda bortskaffande av följande avfall till sjöar och vattendrag, hav och oceaner:
Fast avfall.
Moderlut som uppkommer i filtreringsfasen efter hydrolys av titanylsulfatlösningen från anläggningar som använder sulfatprocessen, inklusive syraavfall associerat med sådan moderlut, som totalt innehåller mer än 0,5 % fri svavelsyra och olika tungmetaller, liksom även sådan moderlut som har spätts ut så att den innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra.
Avfall från anläggningar som använder kloridprocessen, innehållande mer än 0,5 % fri saltsyra och olika tungmetaller, även sådant avfall som har spätts ut så att det innehåller högst 0,5 % fri saltsyra.
Filtreringssalter, slam och flytande avfall som uppkommer vid behandling (koncentration och neutralisation) av det avfall som anges i leden b och c och som innehåller olika tungmetaller, men inte neutraliserat och filtrerat eller dekanterat avfall som endast innehåller spår av tungmetaller och som före utspädning har ett pH-värde över 5,5.
Artikel 68
Begränsning av utsläpp till vatten
Utsläpp från anläggningar till vatten får inte överskrida de gränsvärden för utsläpp som anges i del 1 i bilaga VIII.
Artikel 69
Förebyggande och begränsning av utsläpp till luft
Artikel 70
Kontroll av utsläpp
KAPITEL VIA
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR UPPFÖDNING AV FJÄDERFÄ OCH SVIN
Artikel 70a
Tillämpningsområde
Detta kapitel gäller de verksamheter som anges i bilaga Ia och som uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan.
Artikel 70b
Regel om sammanlagda utsläpp
Medlemsstaterna ska säkerställa att den regel som avses i första stycket inte används för att kringgå skyldigheterna i detta direktiv.
Artikel 70c
Tillstånd och registrering
Medlemsstaterna får använda eventuella liknande redan befintliga förfaranden för registreringen av anläggningar för att undvika att en ny administrativ börda uppkommer.
Medlemsstaterna får tillämpa ett tillståndsförfarande för intensiv uppfödning av fjäderfä och svin
med mer än 40 000 platser för fjäderfä,
med mer än 2 000 platser för slaktsvin över 30 kg avsedda för produktion, eller
med mer än 750 platser för suggor.
Medlemsstaterna får inkludera krav för vissa kategorier av anläggningar som omfattas av detta kapitel i de generella bindande regler som avses i artikel 6.
Medlemsstaterna ska specificera förfarandet för att registrera eller meddela tillstånd vad gäller anläggningar som omfattas av detta kapitel. Dessa förfaranden ska som minst innefatta den information som förtecknas i punkt 2.
Registreringar eller ansökningar om tillstånd ska minst innefatta en beskrivning av följande:
Anläggningen och verksamheterna där.
Typ av djur.
Djurtätheten i djurenheter per hektar beräknad i enlighet med bilaga Ia, där så krävs.
Anläggningens kapacitet.
Anläggningens utsläppskällor.
Art och mängd av varje utsläpp till olika miljömedier som kan förutses från anläggningen.
Artikel 70d
Verksamhetsutövarens skyldigheter
Kontrolldata ska erhållas med hjälp av mätmetoder eller, om detta inte är praktiskt möjligt, genom beräkningsmetoder såsom användning av utsläppsfaktorer. De metoder som används för att erhålla kontrolldata ska beskrivas i driftsreglerna.
Verksamhetsutövaren ska föra ett register över, och behandla, samtliga kontrollresultat under en period på minst fem år, på ett sådant sätt att det går att verifiera efterlevnad av de gränsvärden för utsläpp och gränsvärden för miljöprestanda som fastställs i driftsreglerna.
Artikel 70e
Kontroll
Artikel 70f
Bristande efterlevnad
Om bristande efterlevnad orsakar betydande försämring av lokala luft-, vatten- eller markförhållanden, eller om den utgör eller riskerar att utgöra betydande fara för människors hälsa, ska den behöriga myndigheten beordra att driften av anläggningen tillfälligt stoppas tills efterlevnaden har återställts.
Artikel 70g
Information till allmänheten och allmänhetens deltagande
Medlemsstaterna ska säkerställa att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt delta i följande förfaranden:
Utarbetande av sådana generella bindande regler som avses i artikel 6 om tillstånd för anläggningar som omfattas av detta kapitel.
Meddelande om tillstånd för en ny anläggning som omfattas av detta kapitel.
Meddelande om ett uppdaterat tillstånd i enlighet med artikel 70c.4 för varje väsentlig ändring av en befintlig anläggning som omfattas av detta kapitel.
Registreringsförfarandet, om inga generella bindande regler antas och medlemsstaterna tillåter att anläggningen endast registreras.
Den behöriga myndigheten ska tillgängliggöra följande dokument och information för allmänheten, inklusive systematiskt via internet, kostnadsfritt och utan att åtkomsten begränsas till registrerade användare:
Tillståndet eller registreringen.
Resultaten av de samråd som hållits i enlighet med punkt 1.
De generella bindande regler som avses i artikel 6 och som gäller för anläggningar som omfattas av detta kapitel.
Rapporterna från tillsynen av de anläggningar som omfattas av detta kapitel.
Artikel 70h
Tillgång till rättslig prövning
Medlemsstaterna ska inom ramen för det relevanta nationella rättssystemet säkerställa att medlemmar av den berörda allmänheten har tillgång till ett prövningsförfarande för att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av detta kapitel prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor uppfylls:
De har tillräckligt intresse.
De hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.
Talerätt i prövningsförfarandet får inte vara beroende av den roll som medlemmen av den berörda allmänheten hade under en deltagande fas i beslutsförfarandena inom ramen för detta direktiv.
Prövningsförfarandet ska vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och ska omfatta lämpliga och effektiva rättsmedel som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt.
Artikel 70i
Enhetliga villkor för driftsregler
Kommissionen ska anordna ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna, de berörda sektorerna, icke-statliga miljöskyddsorganisationer och kommissionen innan den fastställer enhetliga villkor för driftsregler i enlighet med punkt 2. Informationsutbytet ska särskilt behandla följande:
Utsläpps- och miljöprestandanivåer för anläggningar och teknik samt andra åtgärder som är förenliga med bilaga III.
Den teknik som används, kontroll som motsvarar denna teknik, tvärmediaeffekter, ekonomisk och teknisk bärkraft samt utveckling i detta avseende.
Bästa tillgängliga teknik som fastställts efter beaktande av de frågor som nämns i leden a och b.
Ny teknik.
De enhetliga villkoren för driftsregler ska vara förenliga med användningen av bästa tillgängliga teknik för de verksamheter som förtecknas i bilaga Ia och ska ta hänsyn till dessa anläggningars karaktär, typ, storlek och djurtäthet, till storleken på bestånden av enskilda typer av djur på blandjordbruksföretag och till de specifika dragen i betesbaserade uppfödningssystem, där djuren bara säsongsvis föds upp i inomhusanläggningar. De ska också innehålla vägledande information om ny teknik, om sådan finns tillgänglig.
Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.
KAPITEL VII
KOMMITTÉ, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 71
Behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv.
Artikel 72
Medlemsstaternas rapportering
För alla förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel III i detta direktiv ska medlemsstaterna från och med den 1 januari 2016 fastställa en årlig inventering av utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och stoft samt energitillförseln.
Den behöriga myndigheten ska med beaktande av reglerna om sammanlagda utsläpp i artikel 29 inhämta följande uppgifter för varje förbränningsanläggning:
Den installerade tillförda effekten (MW) för förbränningsanläggningen.
Förbränningsanläggningstyp: panna, gasturbin, gasmotor, dieselmotor, annan (med angivande av typ).
Datum för förbränningsanläggningens idrifttagande.
Totala årliga utsläpp (ton/år) av svaveldioxid, kväveoxider och stoft (total mängd svävande artiklar).
Antal drifttimmar för förbränningsanläggningen.
Total årlig energitillförsel i förhållande till nettovärmevärdet (TJ/år), uppdelad på följande bränslekategorier: stenkol, brunkol, biomassa, torv, övriga fasta bränslen (med angivande av typ), flytande bränslen, naturgas och andra gaser (med angivande av typ).
De årliga uppgifterna för varje anläggning i denna inventering ska på begäran ställas till kommissionens förfogande.
En sammanfattning av inventeringarna ska ställas till kommissionens förfogande vart tredje år, inom tolv månader från utgången av den berörda treårsperioden. I denna sammanfattning ska uppgifterna om förbränningsanläggningar i raffinaderier särredovisas.
Kommissionen ska förse medlemsstaterna och allmänheten med en sammanfattning av jämförelserna mellan och utvärderingarna av de inventeringarna i överensstämmelse med direktiv 2003/4/EG inom 24 månader från och med utgången av den berörda treårsperioden.
Från och med den 1 januari 2016 ska medlemsstaterna årligen till kommissionen rapportera uppgifter om
svavelhalten i det inhemska fasta bränsle som används och den avsvavlingsgrad som uppnåtts, uttryckt som ett medelvärde per månad, när det gäller förbränningsanläggningar på vilka artikel 31 är tillämplig. För det första år artikel 31 tillämpas ska den tekniska motiveringen till varför de utsläppsgränsvärden som anges i artikel 30.2 och 30.3 inte kan uppnås också rapporteras, och
antalet drifttimmar per år, när det gäller förbränningsanläggningar som är i drift högst 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period av fem år.
Artikel 73
Översyn
Senast den 30 juni 2028 och därefter vart femte år ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport med en översyn av genomförandet av detta direktiv. Rapporten ska innehålla information om verksamheter för vilka BAT-slutsatser har antagits eller inte har antagits enligt artikel 13.5 i detta direktiv och hänsyn ska tas till innovationens dynamik, inbegripet ny teknik, behovet av ytterligare föroreningsförebyggande åtgärder och den översyn som avses i artikel 8 i direktiv 2003/87/EG.
I denna rapport ska ingå en bedömning av behovet av unionsåtgärder genom fastställande eller uppdatering av unionsomfattande minimikrav om gränsvärden för utsläpp och om regler för kontroll och efterlevnad för verksamheter som omfattas av de BAT-slutsatser som antagits under den föregående femårsperioden, på grundval av följande kriterier:
De berörda verksamheternas påverkan på miljön som helhet och på människors hälsa.
Status för införandet av bästa tillgängliga teknik för de berörda verksamheterna.
I denna bedömning ska yttrandet från det forum som avses i artikel 13.4 beaktas.
Kapitel III i och bilaga V till detta direktiv ska anses representera de unionsomfattande minimikraven för stora förbränningsanläggningar.
Rapporten skall vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Om det i den bedömning som avses i andra stycket fastställs ett sådant behov ska lagstiftningsförslaget omfatta bestämmelser om fastställande eller uppdatering av unionsomfattande minimikrav om gränsvärden för utsläpp och om regler för övervakning och efterlevnad för de berörda verksamheterna.
Kommissionen ska senast den 31 december 2012 se över behovet av att kontrollera utsläpp från
förbränning av bränsle i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mindre än 50 MW,
intensiv uppfödning av nötkreatur, och
spridning av gödsel.
Kommissionen ska avge en rapport om resultaten från denna översyn till Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
Kommissionen ska, med hjälp av en evidensbaserad metod och med beaktande av sektorns särdrag, bedöma behovet av unionsåtgärder för att
på ett heltäckande sätt ta itu med utsläppen från djuruppfödning inom unionen, särskilt från nötkreatur, och
även uppnå målet om globalt miljöskydd med avseende på produkter som släpps ut på unionsmarknaden, genom att förebygga och begränsa utsläpp från djurhållning, på ett sätt som är förenligt med unionens internationella åtaganden.
Kommissionen ska senast den 31 december 2026 rapportera om resultaten av denna bedömning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Kommissionen ska se över följande:
Behovet av att begränsa utsläppen från prospektering och produktion av mineralolja och gas på land och till havs.
Behovet av att begränsa utsläppen från bearbetning och utvinning vid anläggningen av icke energirelaterade industrimineral som används i industrin annat än för konstruktionsändamål, samt behovet av att begränsa utsläpp från bearbetning och utvinning vid anläggningen av malmer som nyligen börjat utföras i unionen.
Behovet av att se över verksamhetströskeln i bilaga I för produktion av vätgas genom elektrolys av vatten.
Kommissionen ska inkludera resultaten av denna översyn i den första av de rapporter till Europaparlamentet och rådet som krävs enligt punkt 1.
Artikel 74
Ändringar av bilagorna
Kommissionen ska offentliggöra relevanta studier och analyser som används för att utarbeta en delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel, senast när den delegerade akten antas.
Artikel 75
Kommittéförfarande
Artikel 76
Utövande av delegering
▼M1 —————
Artikel 79
Sanktioner
För de allvarligaste överträdelser som begås av en juridisk person ska de administrativa ekonomiska sanktioner som avses i första stycket uppgå till minst 3 % av verksamhetsutövarens årsomsättning i unionen under det räkenskapsår som föregår det år då böterna föreläggs.
Medlemsstaterna får också, eller alternativt, använda straffrättsliga påföljder, under förutsättning att de är lika effektiva, proportionella och avskräckande som de administrativa ekonomiska sanktioner som avses i denna artikel.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det i de sanktioner som fastställs enligt denna artikel tas vederbörlig hänsyn till följande, enligt vad som är tillämpligt:
Överträdelsens karaktär, allvarlighetsgrad och omfattning.
Den befolkning eller miljö som drabbats av överträdelsen, med beaktande av hur överträdelsen påverkat målet att uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.
Om överträdelsen skett vid upprepade eller enstaka tillfällen.
Artikel 79a
Ersättning
Artikel 80
Införlivande
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 2, artikel 3.8, 3.11-3.15, 3.18-3.23, 3.26-3.30 och 3.34-3.38 och 3.41, artikel 4.2 och 4.3, artikel 7, artiklarna 8 och 10, artikel 11 e och 11 h, artikel 12.1 e och 12.1 h, artikel 13.7, artikel 14.1 c ii, artikel 14.1 d, 14.1 e, 14.1 f och 14.1 h, artikel 14.2-14.7, artikel 15.2-15.5, artiklarna 16, 17 och 19, artikel 21.2-21.5, artiklarna 22, 23, 24, 27, 28 och 29, artikel 30.1, 30.2, 30.3, 30.4, 30.7 och 30.8, artiklarna 31, 32, 33, 34, 35, 36, 38 och 39, artikel 40.2 och 40.3, artiklarna 42 och 43, artikel 45.1, artikel 58, artikel 59.5, artikel 63, artikel 65.3, artiklarna 69, 70, 71, 72 och 79, samt första stycket och punkterna 1.1, 1.4, 2.5 b, 3.1, 4, 5, 6.1 c, 6.4 b, 6.10 och 6.11 i bilaga I, bilaga II, punkt 12 i bilaga III, bilaga V, punkt b i del 1, punkterna 2.2, 2.4, 3.1 och 3.2 i del 4, punkterna 2.5 och 2.6 i del 6 och punkt 1.1.d i del 8 i bilaga VI, punkt 2 i del 4, punkt 1 i del 5, punkt 3 i del 7 i bilaga VII, punkterna 1 och 2.c i del 1, punkterna 2 och 3 i del 2 och del 3 i bilaga VIII senast den 7 januari 2013.
De ska tillämpa dessa åtgärder från och med den dagen.
När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 81
Upphävande
Artikel 82
Övergångsbestämmelser
För förbränningsanläggningar som samförbränner avfall ska del 4 punkt 3.1 i bilaga VI tillämpas till och med
den 31 december 2015, när det gäller sådana förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.2,
den 6 januari 2013, när det gäller sådana förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.3.
Del 4 punkt 3.2 i bilaga VI ska tillämpas för förbränningsanläggningar som samförbränner avfall, från och med
den 1 januari 2016, när det gäller sådana förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.2,
den 7 januari 2013, när det gäller sådana förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.3.
Artikel 83
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 84
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
Kategorier av verksamhet som avses i artikel 10
Nedanstående tröskelvärden hänför sig vanligen till produktionskapacitet eller produktionsresultat. Om flera verksamheter som bedrivs i en och samma anläggning omfattas av samma verksamhetsbeskrivning och den innehåller en tröskel, adderas produktionskapaciteten för dessa verksamheter. För avfallshanteringsverksamhet ska denna beräkning gälla vid verksamhetsnivåerna 5.1 och 5.3 a och 5.3 b.
Kommissionen ska fastställa riktlinjer för
förhållandet mellan sådan avfallshanteringsverksamhet som beskrivs i denna bilaga och den som beskrivs i bilagorna I och II till direktiv 2008/98/EG, och
tolkningen av begreppet industriell skala vid beskrivningen av sådan verksamhet inom den kemiska industrin som beskrivs i denna bilaga.
1. Industrier inom energisektorn
1.1 |
Förbränning av bränsle i anläggningar med en total installerad tillförd effekt på minst 50 MW. |
1.2 |
Raffinering av olja och gas. |
1.3 |
Produktion av koks. |
1.4 |
Förgasning, förvätskning eller pyrolys av
a)
kol,
b)
andra bränslen i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 20 MW. |
2. Produktion och omvandling av metaller
2.1 |
Rostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet sulfidmalm. |
2.2 |
Produktion av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme. |
2.3. |
Behandling av järnbaserade metaller
a)
genom varmvalsning, med en kapacitet som överstiger 20 ton råstål per timme,
aa)
genom kallvalsning, med en kapacitet som överstiger 10 ton råstål per timme,
b)
genom hammarsmide, om slagenergin per hammare överstiger 50 kJ,
ba)
genom smide med smidespress, om tryckkraften per smidespress överstiger 30 meganewton (MN),
c)
genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 ton råstål per timme. |
2.4 |
Drift av järn- och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. |
2.5 |
Behandling av icke-järnmetaller:
a)
Produktion av icke-järnmetaller av malm, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer.
b)
Smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke-järnmetaller inklusive återvinningsprodukter och drift av gjuterier för icke-järnmetaller, med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller. |
2.6 |
Ytbehandling av metaller eller plaster genom en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m3. |
2.7 |
Tillverkning av batterier, annat än enbart montering, med en produktionskapacitet på 15 000 ton battericeller (katod, anod, elektrolyt, separator, hölje) eller mer per år. |
3. Mineralindustri
3.1 |
Tillverkning av cement, kalk och magnesiumoxid:
a)
Tillverkning av klinker (cement) i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dygn, eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn.
b)
Tillverkning av kalk i ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn.
c)
Tillverkning av magnesiumoxid i ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn. |
3.2 |
Tillverkning av asbest eller tillverkning av asbestbaserade produkter. |
3.3 |
Tillverkning av glas inklusive glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. |
3.4 |
Smältning av mineraler, inklusive tillverkning av mineralull, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. |
3.5 |
Tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med
a)
en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn, och/eller
b)
en ugnskapacitet som överstiger 4 m3 och en satsningstäthet på mer än 300 kg per m3. |
3.6 |
Utvinning som inbegriper bearbetning vid anläggningen, såsom finfördelning, storlekskontroll, anrikning och uppgradering, av följande malmer i industriell skala: bauxit, krom, kobolt, koppar, guld, järn, bly, litium, mangan, nickel, palladium, platina, tenn, volfram och zink. |
4. Kemisk industri
Produktion enligt verksamhetskategorierna i denna punkt avser, vid tillämpning av denna punkt, tillverkning av de ämnen eller grupper av ämnen som anges i punkterna 4.1–4.6 där tillverkningen omfattar kemiska eller biologiska reaktioner och sker i industriell skala.
4.1 |
Tillverkning av organiska kemikalier såsom
a)
enkla kolväten (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska),
b)
syreinnehållande organiska föreningar, särskilt alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar och blandningar av estrar, acetater, etrar, peroxider och epoxihartser,
c)
svavelinnehållande organiska föreningar,
d)
kväveinnehållande organiska föreningar, särskilt aminer, amider, nitronyl- och nitroföreningar, nitratföreningar, nitriler, cyanater, isocyanater,
e)
fosfor innehållande organiska föreningar,
f)
halogenerade kolväten,
g)
metallorganiska föreningar,
h)
plaster (polymerer, syntetfibrer, regenererad cellulosa),
i)
syntetgummi,
j)
färgämnen och pigment,
k)
ytaktiva ämnen och tensider. |
4.2 |
Tillverkning av oorganiska kemikalier såsom
a)
gaser, såsom ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, vätgas som inte är producerad genom elektrolys av vatten, svaveldioxid, karbonylklorid.
b)
syror, som t.ex. kromtrioxid, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet,
c)
baser, som t.ex. ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid,
d)
salter, som t.ex. ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat, silvernitrat,
e)
icke-metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar som t.ex. kalciumkarbid, kisel, kiselkarbid. |
4.3 |
Tillverkning av gödselmedel baserade på fosfor, kväve eller kalium (enkla eller sammansatta gödselmedel). |
4.4 |
Tillverkning av växtskyddsmedel eller biocider. |
4.5 |
Tillverkning av läkemedel, även mellanprodukter. |
4.6 |
Tillverkning av sprängämnen. |
5. Avfallshantering
5.1 |
Bortskaffande eller återvinning av farligt avfall med en kapacitet som överstiger 10 ton per dygn genom en eller flera av följande verksamheter:
a)
Biologisk behandling.
b)
Fysikalisk-kemisk behandling.
c)
Sammansmältning eller blandning innan någon av de övriga verksamheter som förtecknas i punkterna 5.1 och 5.2 inleds.
d)
Omförpackning innan någon av de övriga verksamheter som förtecknas i punkterna 5.1 och 5.2 inleds.
e)
Återvinning/regenerering av lösningsmedel.
f)
Återvinning/regenerering av oorganiska material utom metaller och metallföreningar.
g)
Regenerering av syror eller baser.
h)
Återvinning av komponenter som används till att minska föroreningar.
i)
Återvinning av komponenter från katalysatorer.
j)
Omraffinering av olja eller annan återanvändning av olja.
k)
Invallning. |
5.2 |
Bortskaffande eller återvinning av avfall i avfallsförbränningsanläggningar eller i samförbränningsanläggningar
a)
för icke-farligt avfall med en kapacitet som överstiger 3 ton per timme,
b)
för farligt avfall med en kapacitet som överstiger 10 ton per dygn. |
5.3. |
a)
Bortskaffande av icke-farligt avfall med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn genom en eller flera av följande verksamheter och med undantag för verksamheter som omfattas av rådets direktiv 91/271/EEG ( 23 ):
i)
Biologisk behandling, såsom anaerob nedbrytning eller samrötning.
ii)
Fysikalisk-kemisk behandling.
iii)
Förbehandling av avfall för förbränning eller samförbränning.
iv)
Behandling av slagg och aska.
v)
Behandling i anläggningar för fragmentering av metallavfall, inbegripet avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) samt uttjänta fordon och därtill hörande komponenter.
b)
Återvinning, eller en kombination av återvinning och bortskaffande, av icke-farligt avfall med en kapacitet som överstiger 75 ton per dygn genom en eller flera av följande verksamheter, och med undantag för verksamheter som omfattas av direktiv 91/271/EEG:
i)
Biologisk behandling, såsom anaerob nedbrytning.
ii)
Förbehandling av avfall för förbränning eller samförbränning.
iii)
Behandling av slagg och aska.
iv)
Behandling i anläggningar för fragmentering av metallavfall, inbegripet avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) samt uttjänta fordon och därtill hörande komponenter. När den enda avfallshanteringsverksamhet som bedrivs är anaerob nedbrytning, ska tröskelvärdet för kapacitet för denna verksamhet vara 100 ton per dygn. |
5.4 |
Avfallsdeponier enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv rådets 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall ( 24 ) som tar emot mer än 10 ton avfall per dygn eller med en totalkapacitet på mer än 25 000 ton, med undantag för avfallsdeponier för inert avfall. |
5.5 |
Tillfällig lagring av farligt avfall som inte omfattas av punkt 5.4 i avvaktan på någon av de verksamheter som förtecknas i punkterna 5.1, 5.2, 5.4 och 5.6 med en totalkapacitet på mer än 50 ton med undantag för tillfällig lagring, före insamling, på den plats där avfallet uppkommer. |
5.6 |
Lagring under markytan av farligt avfall med en totalkapacitet på mer än 50 ton. |
6. Annan verksamhet
6.1 |
Framställning i industriella anläggningar av
a)
pappersmassa av trä eller andra fibrösa material,
b)
papper, papp eller kartong där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dygn,
c)
en eller flera av följande: OSB-spånskivor, spånskivor eller träfiberskivor, där produktionskapaciteten överstiger 600 m3 per dygn. |
6.2 |
Förbehandling (tvättning, blekning och mercerisering), färgning eller slutbehandling av textilfibrer eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. |
6.3 |
Garvning av hudar och skinn med en behandlingskapacitet på mer än 12 ton produkter per dygn. |
6.4 |
a)
Drift av slakterier för en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn.
b)
Framställning av livsmedel eller foder med beredning och behandling, utom ren paketering, av följande råvaror, oavsett om de är tidigare behandlade eller obehandlade:
i)
Enbart animaliska råvaror (andra än enbart mjölk) för en produktionskapacitet på mer än 75 ton produkter per dygn.
ii)
Enbart vegetabiliska råvaror för en produktionskapacitet på mer än 300 ton produkter per dygn eller 600 ton per dygn om anläggningen är i drift i högst 90 dygn i rad under ett år.
iii)
Animaliska och vegetabiliska råvaror, både i kombinerade och separata produkter, där produktionskapaciteten för färdiga produkter i ton per dygn överstiger
—
75 om A är minst 10, eller
—
[300 - (22,5 × A)] i alla andra fall,
där A är andelen animaliskt material (i viktprocent) av produktionskapaciteten för färdiga produkter. Förpackningen ska inte inkluderas i produktens slutliga vikt. Denna underpunkt ska inte tillämpas då råvaran är endast mjölk.
c)
Behandling och bearbetning av endast mjölk baserad på en invägning av mer än 200 ton per dygn (årsmedelvärde). |
6.5 |
Bortskaffande eller återvinning av djurkroppar eller animaliska biprodukter där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. |
6.6 |
Elektrolys av vatten för produktion av vätgas om produktionskapaciteten överstiger 50 ton per dygn. |
6.7 |
Ytbehandling av material, föremål eller produkter med användning av organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsimpregnering, limning, målning, rengöring eller impregnering med en förbrukning av organiskt lösningsmedel som överstiger 150 kg per timme eller mer än 200 ton/år. |
6.8 |
Framställning av kol (hårt kol) eller av grafitelektroder genom bränning eller grafitisering. |
6.9 |
Avskiljning av koldioxidströmmar från anläggningar som omfattas av detta direktiv för geologisk lagring enligt direktiv 2009/31/EG. |
6.10 |
►C1 Behandling av trä och träprodukter med kemikalier där produktionskapaciteten överstiger 75 m3 per dygn av annat slag än behandling uteslutande mot blånadssvampar. ◄ |
6.11 |
Oberoende utförd rening av avloppsvatten som inte omfattas av direktiv 91/271/EEG och som släpps ut av en anläggning som omfattas av kapitel II. |
BILAGA Ia
Verksamheter som avses i artikel 70a
Anläggningar omfattas av tillämpningsområdet för denna bilaga om de ingår i en eller flera av följande verksamhetskategorier:
Uppfödning av svin med 350 djurenheter eller fler, med undantag för uppfödningsverksamhet som utförs inom ramen för ekologiska produktionssystem i enlighet med förordning (EU) 2018/848, eller där djurtätheten är mindre än 2 djurenheter/hektar som endast används för bete eller odling av foder eller grovfoder som används för utfodring av djuren och djuren föds upp utomhus under en stor del av tiden under ett år respektive säsongsvis.
Uppfödning av endast värphöns med 300 djurenheter eller fler, eller uppfödning av endast andra fjäderfäkategorier med 280 djurenheter eller fler. I anläggningar med uppfödning av en blandning av fjäderfä, inklusive värphöns, ska tröskelvärdet vara 280 djurenheter och kapaciteten ska beräknas med hjälp av 0,93 som viktningsfaktor ( 25 ) för värphöns.
Uppfödning av alla blandningar av svin och fjäderfä, med 380 djurenheter eller fler, med undantag för uppfödning av svin i anläggningar inom ramen för ekologiska produktionssystem i enlighet med förordning (EU) 2018/848, eller där djurtätheten är mindre än 2 djurenheter/hektar som endast används för bete eller odling av foder eller grovfoder som används för utfodring av djuren och djuren föds upp utomhus under en stor del av tiden under ett år respektive säsongsvis.
Djurtätheten för en anläggning beräknas med hjälp av följande omräkningsfaktorer:
Svin:
Avelssuggor ≥ 50 kg … 0,500
Smågrisar ≤ 20 kg … 0,027
Andra svin … 0,300
Fjäderfä:
Slaktkycklingar … 0,007
Värphöns … 0,014
Kalkoner … 0,030
Ankor … 0,010
Gäss … 0,020
Strutsar … 0,350
Övriga fjäderfän … 0,001
BILAGA II
Principer som ska följas när ett undantag enligt artikel 15.5 beviljas
Undantag som beviljas enligt artikel 15.5 ska följa följande principer:
1. Kostnader
1.1 De kostnader som avses i artikel 15.5 ska vara kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique, BAT), och omfattar både kapitalkostnader och driftskostnader. Andra sociala eller ekonomiska kostnader får inte inkluderas.
1.2 Utvärderingen av kostnaderna ska vara kvantitativ och stödjas av en kvalitativ bedömning.
1.3 De kostnader som beaktas vid utvärderingen ska
utgöra nettokostnaderna, efter avdrag för eventuella ekonomiska fördelar av att tillämpa bästa tillgängliga teknik,
inkludera kostnaderna för att få det kapital som krävs för att finansiera bästa tillgängliga teknik,
beräknas med hjälp av en diskonteringsränta för att ta hänsyn till skillnader i monetärt värde över tid.
1.4 I ansökan om undantag ska källan till kostnaderna och de metoder som använts för att beräkna dem tydligt anges, inklusive den diskonteringsränta som nämns i punkt 1.3 c och uppskattningen av osäkerheter i samband med kostnadsutvärderingen.
1.5 De kostnader som verksamhetsutövaren utvärderar ska bedömas av den behöriga myndigheten på grundval av information från andra källor, såsom teknikleverantörer, inbördes granskad forskning, expertutlåtanden eller uppgifter från andra anläggningar där bästa tillgängliga teknik nyligen installerats.
2. Miljövinster
2.1 De miljövinster som avses i artikel 15.6 ska vara miljövinsterna av att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
2.2 Utvärderingen av miljövinsterna ska vara kvantitativ (i monetära termer) och stödjas av en kvalitativ bedömning. Fastställda kostnader för skador som orsakas av föroreningar ska användas om sådana finns tillgängliga.
2.3 Vid utvärderingen av miljövinster ska hänsyn tas till en diskonteringsränta som tillämpas på eventuella ekonomiska fördelar och som tar hänsyn till skillnader i värden för samhället över tid.
2.4 I ansökan om undantag ska källan till informationen om miljövinsterna och de metoder som använts för att beräkna miljövinsterna tydligt anges, inklusive den diskonteringsränta som nämns i punkt 1.3 c och uppskattningen av osäkerheter i samband med utvärderingen av miljövinster.
2.5 De miljövinster som verksamhetsutövaren utvärderar ska bedömas av den behöriga myndigheten på grundval av expertutlåtanden eller uppgifter från andra anläggningar där bästa tillgängliga teknik nyligen installerats.
3. Oproportionella kostnader i förhållande till miljövinsterna
3.1 För att fastställa om kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik är oproportionella ska de jämföras med fördelarna med att inte överskrida dessa.
3.2 Jämförelsemekanismen ska omfatta
en metod för att hantera osäkerheter i utvärderingen av kostnader och miljövinster,
en specifikation av den marginal med vilken kostnaderna bör överstiga miljövinsterna.
BILAGA III
Kriterier för fastställande av bästa tillgängliga teknik
1. |
Användning av avfallssnål teknik |
2. |
Användningen av ämnen som är mindre farliga, inklusive mindre omfattande användning av ämnen som inger mycket stora betänkligheter |
3. |
Främjande av återvinning och materialåtervinning av utsläppta ämnen som används i processen och, i förekommande fall, av avfall |
4. |
Jämförbara processer, utrustning eller driftssätt som med framgång har provats ut i industriell skala |
5. |
Tekniska framsteg, inklusive digitala verktyg, och utvecklingen av vetenskapliga kunskaper |
6. |
Beskaffenhet, effekt och mängd av berörda utsläpp |
7. |
Datum för nya eller befintliga anläggningars igångsättning |
8. |
Erforderlig tid för att installera bästa tillgängliga teknik |
9. |
Förbrukningen och arten av råvaror, inklusive vatten, som används i processen, resurseffektivitet, återanvändning av resurser och utfasning av fossila bränslen |
10. |
Behovet att förebygga eller minimera den samlade miljöpåverkan som utsläppen innebär, inbegripet för den biologiska mångfalden, och riskerna för miljön |
11. |
Behovet att förebygga olyckor och att minska deras konsekvenser för miljön och människors hälsa |
12. |
Information som offentliggörs av offentliga internationella organisationer |
BILAGA IV
Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser
1. |
Allmänheten ska, genom offentliga underrättelser och på en webbplats, i ett tidigt skede av beslutsprocessen eller senast så snart informationen rimligtvis kan ges, informeras om följande:
a)
Ansökan om tillstånd eller, i förekommande fall, ett eventuellt förslag om uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor i enlighet med artikel 21, inbegripet de uppgifter som anges i artikel 12.1.
b)
I förekommande fall, uppgift om att beslutet föregåtts av en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning eller av samråd mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 26.
c)
Uppgifter om vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut, från vilka relevant information kan erhållas och till vilka synpunkter eller frågor kan lämnas in samt om tidsfristerna för att överlämna synpunkter eller frågor.
d)
Vilka beslut som kan komma att fattas eller, i förekommande fall, utkastet till beslut.
e)
I förekommande fall, uppgifter om förslaget om uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor.
f)
Uppgift om när och var eller på vilket sätt relevant information kommer att göras tillgänglig.
g)
Närmare bestämmelser om allmänhetens deltagande och om samråd i enlighet med punkt 5. |
2. |
Medlemsstaterna ska, inom lämpliga tidsramar, se till att den berörda allmänheten får tillgång till följande:
a)
I enlighet med den nationella lagstiftningen, de viktigaste rapporter och utlåtanden som har lämnats till den eller de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt då den berörda allmänheten informerades i enlighet med punkt 1.
b)
I enlighet med direktiv 2003/4/EG, annan information än den som avses i punkt 1 i den här bilagan, som är relevant för beslutet i enlighet med artikel 5 i det här direktivet och som blir tillgänglig efter det att den berörda allmänheten har informerats i enlighet med punkt 1. |
3. |
Medlemmar av den berörda allmänheten ska i ett tidigt skede och på ett ändamålsenligt sätt ges möjlighet att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas. |
4. |
Resultatet av de samråd som har hållits i enlighet med denna bilaga ska beaktas på vederbörligt sätt vid beslutsfattandet. |
5. |
För de olika etapperna ska det fastställas rimliga tidsramar som ger tillräckligt med tid för att informera allmänheten så att medlemmar av den berörda allmänheten kan förbereda sig och effektivt delta under beslutsprocessen på miljöområdet i enlighet med denna bilaga. |
BILAGA V
Tekniska bestämmelser för förbränningsanläggningar
DEL 1
Gränsvärden för utsläpp för förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.2
1. |
Alla gränsvärden för utsläpp ska beräknas vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna och vid en standardsyrehalt på 6 % för fasta bränslen, 3 % för andra förbränningsanläggningar än gasturbiner och gasmotorer, som använder flytande och gasformiga bränslen samt 15 % för gasturbiner och gasmotorer. |
2. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av SO2 från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
För förbränningsanläggningar som använder fasta bränslen och som fick tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, och som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för SO2 på 800 mg/Nm3. För förbränningsanläggningar som använder flytande bränslen, som fick tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för SO2 på 850 mg/Nm3, när det gäller anläggningar med en installerad tillförd effekt av högst 300 MW, och 400 mg/Nm3, när det gäller anläggningar med en total installerad tillförd effekt som är större än 300 MW. En del av en förbränningsanläggning där rökgaserna leds ut genom en eller flera separata pipor i en gemensam skorsten och som inte är i drift i mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år får omfattas av de gränsvärden för utsläpp som fastställs i de båda föregående styckena, när det gäller hela anläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt. I sådana fall ska utsläppen genom var och en av dessa pipor kontrolleras separat. |
3. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av SO2 från förbränningsanläggningar som använder gasformiga bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
För förbränningsanläggningar som använder gaser med lågt värmevärde från förgasning av raffinaderirestprodukter och som fått tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, ska gälla ett gränsvärde för utsläpp av SO2 på 800 mg/Nm3. |
4. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av NOx från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
För förbränningsanläggningar i kemiska anläggningar som för egen förbrukning använder flytande produktionsrester som ett icke-kommersiellt bränsle med en sammanlagd installerad tillförd effekt på högst 500 MW som meddelats tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, ska gälla ett gränsvärde för utsläpp av NOx på 450 mg/Nm3. För förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med en sammanlagd installerad tillförd effekt på högst 500 MW som fick tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för NOx på 450 mg/Nm3. För förbränningsanläggningar som använder fasta bränslen med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mer än 500 MW, som fick tillstånd före den 1 juli 1987 och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för NOx på 450 mg/Nm3. För förbränningsanläggningar som använder flytande bränslen med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mer än 500 MW, som fick tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för NOx på 400 mg/Nm3. En del av en förbränningsanläggning där rökgaserna leds ut genom en eller flera separata pipor i en gemensam skorsten och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år får omfattas av de gränsvärden för utsläpp som fastställs i de tre föregående styckena, när det gäller hela anläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt. I sådana fall ska utsläppen genom var och en av dessa pipor kontrolleras separat. |
5. |
För gasturbiner (inklusive gaskombiverk) som använder lätta och medeltunga destillat som flytande bränslen ska gälla ett gränsvärde för utsläpp på 90 mg/Nm3 för NOx och 100 mg/Nm3 för CO. Gasturbiner för reservdrift som inte är i drift mer än 500 drifttimmar per år ska inte omfattas av de utsläppsgränsvärden som anges i denna punkt. Verksamhetsutövaren vid sådana anläggningar ska registrera driftstiden. |
6. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av NOx och CO från gaseldade förbränningsanläggningar
För gasturbiner (inklusive gaskombiverk), gäller de gränsvärden för utsläpp för NOx och CO som anges i tabellen i denna punkt endast över 70 % belastning. För gasturbiner (inklusive gaskombiverk) som fick tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, förutsatt att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003, och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för NOx på 150 mg/Nm3, när de drivs med naturgas, och 200 mg/Nm3, när de drivs med andra gaser eller flytande bränslen. En del av en förbränningsanläggning där rökgaserna leds ut genom en eller flera separata pipor i en gemensam skorsten och som inte är i drift mer än 1 500 drifttimmar per år som ett rullande medelvärde över en period på fem år får omfattas av de gränsvärden för utsläpp som fastställs i föregående stycke, när det gäller hela förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt. I sådana fall ska utsläppen genom var och en av dessa pipor kontrolleras separat. Gasturbiner och gasmotorer för reservdrift som inte är i drift mer än 500 drifttimmar per år ska inte omfattas av de gränsvärden för utsläpp som anges i denna punkt. Verksamhetsutövaren vid sådana anläggningar ska registrera driftstiden. |
7. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av stoft från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
8. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av stoft från förbränningsanläggningar som använder gasformiga bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
DEL 2
Gränsvärden för utsläpp för förbränningsanläggningar som avses i artikel 30.3
1. |
Alla gränsvärden för utsläpp ska beräknas vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna och vid en standardsyrehalt på 6 % för fasta bränslen, 3 % för andra förbränningsanläggningar än gasturbiner och gasmotorer som använder flytande och gasformiga bränslen samt 15 % för gasturbiner och gasmotorer. För gaskombiverk med tillsatseldning får den behöriga myndigheten fastställa standardsyrehalt, med beaktande av den aktuella anläggningens särskilda egenskaper. |
2. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av SO2 från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
3. |
Gränsvärden för utsläpp mg/Nm3 av SO2 från förbränningsanläggningar som använder gasformiga bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
4. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av NOx från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
5. |
För gasturbiner (inklusive gaskombiverk) som använder lätta och medeltunga destillat som flytande bränslen ska gälla ett gränsvärde för utsläpp på 50 mg/Nm3 för NOx och 100 mg/Nm3 för CO. Gasturbiner för reservdrift som drivs mindre än 500 timmar per år ska inte omfattas av de utsläppsgränsvärden som anges i denna punkt. Verksamhetsutövaren vid sådana anläggningar ska registrera driftstiden. |
6. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av NOx och CO från gaseldade förbränningsanläggningar
För gasturbiner (inklusive gaskombiverk) gäller de gränsvärden för NOx och CO som anges i denna punkt endast över 70 % belastning. Gasturbiner och gasmotorer för reservdrift som drivs mindre än 500 drifttimmar per år omfattas inte av de gränsvärden för utsläpp som anges i denna punkt. Verksamhetsutövaren vid sådana anläggningar ska registrera driftstiden. |
7. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av stoft från förbränningsanläggningar som använder fasta eller flytande bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
8. |
Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm3) av stoft från förbränningsanläggningar som använder gasformiga bränslen med undantag för gasturbiner och gasmotorer
|
DEL 3
Kontroll av utsläpp
1. |
Koncentrationerna av SO2, NOx och stoft i rökgaserna från alla förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 100 MW ska mätas kontinuerligt. Koncentrationen av CO i rökgaserna från varje förbränningsanläggning som drivs med gasformiga bränslen med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 100 MW ska mätas kontinuerligt. |
2. |
Den behöriga myndigheten får besluta att det inte ska krävas kontinuerliga mätningar enligt punkt 1 i följande fall:
a)
För förbränningsanläggningar med en livstid på mindre än 10 000 drifttimmar.
b)
För SO2 och stoft från förbränningsanläggningar som drivs med naturgas.
c)
För SO2 från förbränningsanläggningar som drivs med olja med känt svavelinnehåll som inte har någon utrustning för avsvavling av rökgaser.
d)
För SO2 från förbränningsanläggningar som drivs med biomassa, om verksamhetsutövaren kan visa att utsläppen av SO2 under inga omständigheter kan överstiga de föreskrivna gränsvärdena för utsläpp. |
3. |
Om kontinuerliga mätningar inte krävs, ska mätningar av SO2, NOx, stoft och, för gaseldade anläggningar, även av CO göras åtminstone var sjätte månad. |
4. |
För förbränningsanläggningar som använder stenkol eller brunkol ska utsläppen av totalkvicksilver mätas minst en gång per år. |
5. |
Som ett alternativ till de mätningar av SO2 och NOx som avses i punkt 3 kan andra förfaranden, efter prövning och godkännande av den behöriga myndigheten, användas för att fastställa utsläppen av SO2 och NOx. För sådana förfaranden ska användas tillämpliga CEN-standarder eller, om CEN-standarder inte är tillgängliga, ISO och nationella eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet. |
6. |
Den behöriga myndigheten ska underrättas om betydande förändringar som avser den typ av bränsle som används och anläggningens driftsätt. Den behöriga myndigheten ska besluta om kontrollkraven enligt punkterna 1–4 fortfarande är tillräckliga eller om de måste ändras. |
7. |
De kontinuerliga mätningar som genomförs i enlighet med punkt 1 ska omfatta mätning av syreinnehåll, temperatur och tryck och innehållet av vattenånga i rökgaserna. Kontinuerliga mätningar av innehållet av vattenånga i rökgaserna är inte nödvändiga, under förutsättning att den insamlade rökgasen torkas innan utsläppen analyseras. |
8. |
Provtagning och analys av relevanta förorenande ämnen och mätning av driftsparametrar samt kvalitetssäkring av automatiska mätsystem och metoder för referensmätningar för att kalibrera dessa system ska genomföras i enlighet med CEN-standarder. Om CEN-standarder inte är tillgängliga, ska ISO och nationella eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. Automatiska mätsystem ska minst en gång per år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoderna. Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten om resultaten från kontrollerna av automatiska mätsystem utan onödigt dröjsmål. |
9. |
Vid gränsvärdenivån för utsläpp får värdena på de 95-procentiga konfidensintervallen för ett enskilt uppmätt resultat inte överstiga följande procentuella andelar av gränsvärdena:
|
10. |
De validerade tim- och dygnsmedelvärdena ska fastställas med utgångspunkt från de uppmätta giltiga timmedelvärdena, efter att värdet på det konfidensintervall som specificeras i punkt 9 har dragits ifrån. Varje dygn under vilket mer än tre timmedelvärden är ogiltiga, på grund av att det automatiska mätsystemet inte fungerar eller genomgår underhåll, ska ogiltigförklaras. Om mer än tio dygn under ett år ogiltigförklaras av sådana skäl ska den behöriga myndigheten kräva att verksamhetsutövaren vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra det automatiska mätsystemets tillförlitlighet utan onödigt dröjsmål. |
11. |
För anläggningar som ska uppfylla kraven på avsvavlingsgrad enligt artikel 31 ska också svavelhalten i det bränsle som tillförs förbränningsanläggningen kontrolleras regelbundet. De behöriga myndigheterna ska underrättas om väsentliga förändringar avseende den typ av bränsle som används. |
DEL 4
Bedömning av efterlevnad av gränsvärden för utsläpp
1. |
När kontinuerliga mätningar utförs ska gränsvärdena för utsläpp i delarna 1 och 2 anses vara uppfyllda om bedömningen av de resultat som avser den faktiska drifttiden under ett kalenderår visar att
a)
inga validerade månadsmedelvärden överstiger de relevanta gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 1 och 2,
b)
inga validerade dygnsmedelvärden överstiger 110 % av de relevanta gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 1 och 2,
c)
i fall där förbränningsanläggningarna består endast av pannor som använder kol med en sammanlagd installerad tillförd effekt under 50 MW, inga validerade dygnsmedelvärden överstiger 150 % av de relevanta gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 1 och 2,
d)
95 % av alla validerade timmedelvärden under året inte överstiger 200 % av de relevanta gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 1 och 2. Validerade medelvärden ska fastställas på det sätt som anges i punkt 10 i del 3. Vid beräkningen av de genomsnittliga gränsvärdena för utsläpp ska de värden som uppmätts under de perioder som avses i artikel 30.5 och 30.6 och artikel 37 samt under idriftsättning och urdrifttagning inte beaktas. |
2. |
Om kontinuerliga mätningar inte krävs, ska de gränsvärden för utsläpp som anges i delarna 1 och 2 anses vara uppfyllda om mätresultaten från varje serie mätningar eller från de andra förfaranden som definierats och beslutats enligt regler som fastställts av de behöriga myndigheterna inte överstiger gränsvärdena. |
DEL 5
Minimikrav för avsvavling
1. |
Minimikrav för avsvavling för förbränningsanläggningar enligt artikel 30.2
|
2. |
Minimikrav för avsvavling för förbränningsanläggningar enligt artikel 30.3
|
DEL 6
Iakttagande av avsvavlingsgrad
De minimikrav för avsvavling som fastställs i del 5 i denna bilaga ska gälla som månadsmedelvärden.
DEL 7
Genomsnittliga utsläppsgränsvärden för flerbränsleanläggningar i raffinaderier
Genomsnittliga utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) avseende SO2 för flerbränsleanläggningar i raffinaderier som använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering för egen förbrukning, separat eller tillsammans med andra bränslen, utom för gasturbiner och gasmotorer:
För förbränningsanläggningar som fått tillstånd före den 27 november 2002 eller vars verksamhetsutövare hade lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd före den dagen, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 27 november 2003: 1 000 mg/Nm3.
För övriga förbränningsanläggningar: 600 mg/Nm3.
Dessa gränsvärden ska beräknas vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna och vid en standardsyrehalt på 6 % för fasta bränslen och 3 % för flytande och gasformiga bränslen.
BILAGA VI
Tekniska bestämmelser om avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar
DEL 1
Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
befintlig avfallsförbränningsanläggning: en av följande avfallsförbränningsanläggningar
som var i drift och hade tillstånd i enlighet med gällande unionslagstiftning före den 28 december 2002,
som har fått tillstånd eller registrerats för avfallsförbränning och hade tillstånd som meddelats före den 28 december 2002 i enlighet med gällande unionslagstiftning, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 28 december 2003,
som enligt den behöriga myndighetens uppfattning hade lämnat in en fullständig ansökan om godkännande vilken var under behandling före den 28 december 2002, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 28 december 2004.
ny avfallsförbränningsanläggning: varje avfallsförbränningsanläggning som inte omfattas av led a.
DEL 2
Ekvivalensfaktorer för dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner
Vid bestämningen av totalkoncentrationen av dioxiner och furaner ska koncentrationerna av följande dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner multipliceras med följande ekvivalensfaktorer innan de summeras:
|
Toxisk ekvivalensfaktor |
2,3,7,8 - Tetraklordibensodioxin (TCDD) |
1 |
1,2,3,7,8 - Pentaklordibensodioxin (PeCDD) |
0,5 |
1,2,3,4,7,8 - Hexaklordibensodioxin (HxCDD) |
0,1 |
1,2,3,6,7,8 - Hexaklordibensodioxin (HxCDD) |
0,1 |
1,2,3,7,8,9 - Hexaklordibensodioxin (HxCDD) |
0,1 |
1,2,3,4,6,7,8 - Heptaklordibensodioxin (HpCDD) |
0,01 |
Oktaklordibensodioxin (OCDD) |
0,001 |
2,3,7,8 - Tetraklordibensofuran (TCDF) |
0,1 |
2,3,4,7,8 - Pentaklordibensofuran (PeCDF) |
0,5 |
1,2,3,7,8 - Pentaklordibensofuran (PeCDF) |
0,05 |
1,2,3,4,7,8 - Hexaklordibensofuran (HxCDF) |
0,1 |
1,2,3,6,7,8 - Hexaklordibensofuran (HxCDF) |
0,1 |
1,2,3,7,8,9 - Hexaklordibensofuran (HxCDF) |
0,1 |
2,3,4,6,7,8 - Hexaklordibensofuran (HxCDF) |
0,1 |
1,2,3,4,6,7,8 - Heptaklordibensofuran (HpCDF) |
0,01 |
1,2,3,4,7,8,9 - Heptaklordibensofuran (HpCDF) |
0,01 |
Oktaklordibensofuran (OCDF) |
0,001 |
DEL 3
Gränsvärden för utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar
1. |
Alla gränsvärden för utsläpp ska beräknas vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna. De räknas om till 11 % syre i rökgasen utom vid förbränning av spillolja såsom den definieras i artikel 3.3 i direktiv 2008/98/EG, då de räknas om till 3 % syre, och i de fall som anges i punkt 2.7 i del 6.
|
2. |
Gränsvärden för utsläpp som är tillämpliga under de omständigheter som anges i artikel 46.6 och artikel 47. Den totala stofthalten i utsläppen till luft från en avfallsförbränningsanläggning får under inga omständigheter överskrida 150 mg/Nm3 uttryckt som halvtimmesmedelvärde. De gränsvärden för utsläpp till luft av totalt organiskt kol och kolmonoxid som anges i punkterna 1.2 och 1.5 b får inte överskridas. |
3. |
Medlemsstaterna får fastställa regler för de undantag som anges i denna del. |
DEL 4
Bestämning av gränsvärden för utsläpp till luft från samförbränning av avfall
1. |
Följande formel (blandningsregel) ska alltid tillämpas när ett särskilt gränsvärde för de totala utsläppen ”K” inte har angivits i en tabell i denna del. Gränsvärdena för utsläpp av respektive förorenande ämne och av CO i rökgaserna från samförbränning av avfall ska beräknas på följande sätt:
Medlemsstaterna får fastställa regler för de undantag som anges i denna del. |
2. |
Särskilda bestämmelser för cementugnar som samförbränner avfall
|
3. |
Särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar som samförbränner avfall
|