(1)

Förordning (EG) nr 246/2009 ger kommissionen befogenhet att genom en förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier rörande gemensam drift av linjesjöfart (konsortier) som, på grund av det samarbete de innebär, kan begränsa konkurrensen på den gemensamma marknaden och påverka handeln mellan medlemsstater och som därför kan omfattas av förbudet i artikel 81.1 i fördraget.

(2)

Kommissionen har använt sin befogenhet genom att anta kommissionens förordning (EG) nr 823/2000 av den 19 april 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) ( 3 ), vilken upphör att gälla den 25 april 2010. På grundval av kommissionens erfarenheter kan slutsatsen dras att ett gruppundantag för linjekonsortier fortfarande är motiverat. Det är emellertid nödvändigt att göra vissa ändringar i syfte att stryka hänvisningarna till rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 på sjöfarten ( 4 ), som gav linjerederier möjlighet att fastställa priser och kapacitet men som nu har upphävts. Ändringar behöver också göras för att garantera en större överensstämmelse med andra gällande gruppundantagsförordningar för horisontellt samarbete samtidigt som gällande marknadspraxis inom linjesjöfart beaktas.

(3)

Konsortieavtal kan vara av väsentligt olika typ, allt från avtal som är starkt integrerade och kräver en hög investeringsnivå till exempel på grund av konsortiemedlemmarnas inköp eller befraktning av fartyg i det uttryckliga syftet att upprätta konsortiet och upprätta gemensamma driftscentraler, till flexibla avtal om byte av utrymmen. I denna förordning avses med ett konsortieavtal ett eller flera separata men med varandra sammanhängande avtal mellan linjerederier enligt vilka parterna i avtalet bedriver en gemensam tjänst. Den rättsliga formen för avtalen är mindre viktig än den bakomliggande ekonomiska verkligheten, dvs. att parterna tillhandahåller en gemensam tjänst.

(4)

Gruppundantaget bör begränsas till sådana avtal som med tillräcklig säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 81.3 i fördraget. Det finns emellertid inte någon presumtion för att konsortier som inte omfattas av denna förordning faller under artikel 81.1 i fördraget eller, om de gör det, att de inte uppfyller villkoren i artikel 81.3 i fördraget. När parterna i sådana konsortier bedömer om deras avtal är förenligt med artikel 81 i fördraget kan de ta hänsyn till särförhållandena på marknader med små fraktmängder eller till situationer där tröskelvärdet för marknadsandelar överskrids därför att konsortiet omfattar ett litet rederi som saknar betydande resurser och som endast obetydligt ökar konsortiets sammanlagda marknadsandel.

(5)

Så som de definieras i denna förordning bidrar konsortier i allmänhet till att förbättra produktiviteten och kvaliteten på de linjesjöfartstjänster som erbjuds på grund av de rationaliseringar inom medlemsrederierna som de ger upphov till och på grund av stordriftsfördelarna, vilka kan öka utnyttjandegraden av fartyg och hamnanläggningar. Konsortier bidrar också till att främja tekniskt och ekonomiskt framåtskridande genom att de underlättar och befrämjar såväl utnyttjandet av containrar som ett effektivare utnyttjande av fartygskapaciteten. En av de grundläggande egenskaper som utmärker ett konsortium vars syfte är att etablera och bedriva en gemensam tjänst är förmågan att anpassa kapaciteten till varierande tillgång och efterfrågan. Däremot leder omotiverade begränsningar av kapacitet och försäljning, gemensamt fastställande av fraktsatser eller uppdelning av marknader eller kundunderlag sannolikt inte till ökad effektivitet. Därför bör undantaget i denna förordning inte gälla konsortieavtal som omfattar sådan verksamhet, oavsett parternas marknadsstyrka.

(6)

En skälig andel av de fördelar som effektivitetsvinsterna ger upphov till bör komma transportbrukarna till godo. Brukarna av de sjöfartstjänster som tillhandahålls av konsortier kan gynnas av den förbättrade produktivitet som ett konsortium kan innebära. Dessa fördelar kan vara en ökning av antalet förbindelser och tilläggningar eller bättre disponering av dessa, liksom högre kvalitet och större individuell anpassning av de erbjudna tjänsterna på grund av tillgång till modernare fartyg och utrustning, både till havs och i hamn.

(7)

Brukarna kan dock effektivt dra fördel av konsortierna endast i den mån tillräcklig konkurrens råder på de relevanta marknader där konsortierna verkar. Detta villkor bör anses uppfyllt om konsortiets marknadsandel ligger kvar på en nivå under ett givet tröskelvärde och konsortiet därför kan antas vara utsatt för effektiv konkurrens, reell eller potentiell, från rederier som inte är medlemmar av det konsortiet. Vid bedömningen av den relevanta marknaden bör inte bara direkttrafiken mellan de hamnar konsortiet trafikerar beaktas, utan även eventuell konkurrens från andra trafiklinjer som utgår från likvärdiga hamnar, samt i förekommande fall, även konkurrens från andra transportmedel.

(8)

Denna förordning bör inte medge undantag för avtal som omfattar konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de mål som ligger till grund för undantaget. I detta syfte bör allvarligt konkurrenshämmande begränsningar (särskilt allvarliga begränsningar) som syftar till att fastställa priser som faktureras tredje man, att begränsa kapacitet eller försäljning eller att dela upp marknader eller kundunderlag inte omfattas av denna förordning. Utöver de verksamheter som uttryckligen undantas genom denna förordning bör den endast omfatta stödverksamheter som direkt sammanhänger med driften av konsortiet och som är nödvändiga för och står i proportion till dess genomförande.

(9)

Tröskelvärdet för marknadsandelar och övriga villkor i denna förordning samt det faktum att visst beteende inte omfattas av undantaget bör normalt sett säkerställa att avtal som omfattas av gruppundantaget inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av den relevanta marknaden.

(10)

Konsortiemedlemmarnas sammanlagda marknadsandelar bör summeras vid bedömningen av om ett konsortium uppfyller marknadsandelsvillkoret. Vid beräkningen av varje enskild medlems marknadsandel bör hänsyn tas till de totala volymer denna medlem transporterar inom och utanför konsortiet. I det senare fallet bör hänsyn tas till alla volymer som transporteras av en medlem inom ett annat konsortium eller i förhållande till en tjänst som tillhandahålls individuellt av medlemmen i fråga, antingen med egna fartyg eller med fartyg tillhörande tredje man enligt avtal om exempelvis befraktning av utrymmen.

(11)

Dessutom bör gruppundantaget vara förenat med en rätt för varje konsortiemedlem att dra sig ur konsortiet under förutsättning att medlemmen i fråga ger rimligt varsel. Det finns dock anledning att införa bestämmelser om en längre uppsägningstid och en längre inledande period utan uppsägningsmöjlighet för konsortier som är starkt integrerade med hänsyn till de stora investeringarna för att upprätta konsortiet och den omfattande omorganisation som blir följden om en av medlemmarna lämnar konsortiet.

(12)

I särskilda fall där avtal som omfattas av denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 81.3 i fördraget får kommissionen återkalla rätten att omfattas av gruppundantaget, med stöd av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget ( 5 ). Särskild betydelse i det sammanhanget har de negativa effekter som kan uppstå på grund av förekomsten av förbindelser mellan konsortiet och/eller dess medlemmar å ena sidan och andra konsortier och/eller linjerederier på samma relevanta marknad å andra sidan.

(13)

Om avtal har verkningar som är oförenliga med artikel 81.3 i fördraget på en medlemsstats territorium, eller på en del av detta vilken uppvisar alla kännetecken på en avgränsad geografisk marknad, får vidare konkurrensmyndigheten i denna medlemsstat återkalla gruppundantaget på det territoriet enligt förordning (EG) nr 1/2003.

(14)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artikel 82 i fördraget.

(15)

Mot bakgrund av att förordning (EG) nr 823/2000 upphör att gälla är det lämpligt att anta en ny förordning som förnyar gruppundantaget.