EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02006R1925-20170726
Regulation (EC) No 1925/2006 of the European Parliament and of the Council of 20 December 2006 on the addition of vitamins and minerals and of certain other substances to foods
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
02006R1925 — SV — 26.07.2017 — 007.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EGT L 404 30.12.2006, s. 26) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 108/2008 av den 15 januari 2008 |
L 39 |
11 |
13.2.2008 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1170/2009 av den 30 november 2009 |
L 314 |
36 |
1.12.2009 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1161/2011 av den 14 november 2011 |
L 296 |
29 |
15.11.2011 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 |
L 304 |
18 |
22.11.2011 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 119/2014 av den 7 februari 2014 |
L 39 |
44 |
8.2.2014 |
|
|
L 67 |
4 |
12.3.2015 |
||
|
L 173 |
9 |
6.7.2017 |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1925/2006
av den 20 december 2006
om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. Genom denna förordning harmoniseras de bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som avser tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen till livsmedel, i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och samtidigt trygga en hög nivå i fråga om konsumentskydd.
2. Bestämmelserna avseende vitaminer och mineralämnen i denna förordning skall inte gälla kosttillskott som omfattas av direktiv 2002/46/EG.
3. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om
a) livsmedel för särskilda näringsändamål samt, om det inte finns några särskilda bestämmelser, krav på sådana produkters sammansättning som är nödvändiga med tanke på målgruppens specifika näringsbehov,
b) nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser,
c) genetiskt modifierade livsmedel,
d) livsmedelstillsatser och aromer,
e) godkända oenologiska metoder och processer.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
1. myndigheten: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ( 1 );
2. annat ämne: ett ämne som inte är ett vitamin eller mineralämne men som har näringsmässiga eller fysiologiska effekter.
KAPITEL II
TILLSÄTTNING AV VITAMINER OCH MINERALÄMNEN
Artikel 3
Krav för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
1. Endast de vitaminer och/eller mineralämnen som förtecknas i bilaga I, i de former som förtecknas i bilaga II, får tillsättas i livsmedel enligt bestämmelserna i denna förordning.
2. Vitaminer och mineralämnen i för människokroppen biotillgänglig form får tillsättas i livsmedel, oberoende av om de vanligen ingår i livsmedlet eller ej, för att särskilt ta hänsyn till
a) en brist på en eller flera vitaminer och/eller ett eller flera mineralämnen hos befolkningen eller inom särskilda befolkningsgrupper som kan påvisas genom klinisk eller subklinisk evidens eller genom uppskattningar som visar att intaget av näringsämnen är lågt, eller
b) möjligheten att förbättra nutritionsstatus hos befolkningen eller särskilda befolkningsgrupper och/eller avhjälpa eventuella brister i fråga om intaget av vitaminer och mineralämnen på grund av ändrade kostvanor, eller
c) utvecklingen av allmänt vedertagna vetenskapliga rön om vitaminers och mineralämnens betydelse från näringssynpunkt och följdeffekter på hälsan.
3. Ändringar av de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 med beaktande av myndighetens yttrande.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att stryka ett vitamin eller mineralämne från de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel.
Kommissionen ska innan sådana ändringar fastställs samråda med berörda parter, framför allt med livsmedelsföretagare och konsumentorganisationer.
Artikel 4
Begränsningar för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
Vitaminer och mineralämnen får inte tillsättas i
a) obearbetade livsmedel, bland annat frukt, grönsaker, kött, fjäderfä och fisk,
b) drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, utom, med avvikelse från vad som sägs i artikel 3.2, produkter
i) som avses i artikel 44.6 och 44.13 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin ( 2 ), och
ii) som släpptes ut på marknaden före antagandet av denna förordning, och
iii) som anmälts till kommissionen av en medlemsstat i enlighet med artikel 11,
förutsatt att det inte görs några närings- eller hälsopåståenden.
Åtgärder som fastställer till vilka andra livsmedel eller livsmedelskategorier vissa vitaminer och mineralämnen inte får tillsättas, och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 mot bakgrund av vetenskapliga rön och med hänsyn till deras näringsvärde.
Artikel 5
Renhetskriterier
1. De renhetskriterier för vitaminföreningar och mineralämnen som förtecknas i bilaga II och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3, utom när de tillämpas i enlighet med punkt 2 i denna artikel.
2. Om renhetskriterier har fastställts i gemenskapslagstiftningen för vitaminföreningar och mineralämnen som förtecknas i bilaga II, för användning vid livsmedelstillverkning för andra ändamål än dem som omfattas av denna förordning, skall de kriterierna gälla.
3. För de vitaminföreningar och mineralämnen som förtecknas i bilaga II för vilka renhetskriterier inte fastställs i gemenskapslagstiftningen, skall de allmänt vedertagna renhetskriterier som rekommenderas av internationella organ tillämpas till dess att gemenskapsbestämmelser antagits, och nationella bestämmelser om strängare renhetskriterier får bibehållas.
Artikel 6
Villkor för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
1. När ett vitamin eller ett mineralämne tillsätts i livsmedel, oavsett ändamål, får den totala mängden av vitaminet eller mineralämnet i livsmedlet när det säljs inte överstiga vissa högsta mängder. Åtgärder som fastställer mängder och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3. Kommissionen får för detta ändamål lägga fram ett utkast till åtgärder om högsta mängder senast den 19 januari 2009. För koncentrerade och torkade produkter ska de högsta mängder som fastställs vara de som finns i livsmedlen när de bereds för konsumtion enligt tillverkarens anvisningar.
2. Eventuella villkor som begränsar eller förbjuder tillsättningen av ett visst vitamin eller mineralämne i ett livsmedel eller en livsmedelskategori och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3.
3. De högsta mängder som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 skall fastställas med hänsyn till följande:
a) De övre säkra nivåerna för vitaminer och mineralämnen enligt vad som fastställts genom vetenskaplig riskvärdering baserad på allmänt vedertagna vetenskapliga rön, i förekommande fall med beaktande av olika konsumentgruppers varierande grad av känslighet.
b) Intag av vitaminer och mineralämnen från andra kostkällor.
4. Vid fastställandet av de högsta mängder som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 skall även vederbörlig hänsyn tas till referensintagen av vitaminer och mineralämnen för befolkningen.
5. När de högsta mängder som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 fastställs för vitaminer och mineralämnen vars referensintag för befolkningen ligger nära den övre säkra nivån, skall även följande beaktas vid behov:
a) Enskilda produkters bidrag till den totala kosten för befolkningen i allmänhet eller för olika befolkningsgrupper.
b) Produktens näringsprofil enligt förordning (EG) nr 1924/2006.
6. Tillsättning av ett vitamin eller ett mineralämne i ett livsmedel ska leda till att livsmedlet innehåller åtminstone en betydande mängd av det vitaminet eller mineralämnet, om en sådan mängd definieras i bilagan till direktiv 90/496/EEG. Åtgärder som fastställer de lägsta mängderna, inbegripet eventuella lägre mängder som avviker från de betydande mängder som nämns ovan, och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den ska för särskilda livsmedel eller livsmedelskategorier antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 i denna förordning.
Artikel 7
Märkning, presentation och reklam
1. I märkning och presentation av samt reklam för livsmedel som tillsatts vitaminer och mineralämnen får det inte påstås eller antydas att en väl sammansatt och varierad kost inte skulle tillhandahålla tillräckliga mängder näringsämnen. Undantag avseende ett särskilt näringsämne som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den får när så är lämpligt beviljas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3.
2. Märkning och presentation av samt reklam för livsmedel som tillsatts vitaminer och mineralämnen får inte förvirra eller vilseleda konsumenten i fråga om ett livsmedels eventuellt ökade näringsvärde till följd av tillsättningen av dessa näringsämnen.
3. Näringsdeklarationer ska vara obligatoriska för de produkter i vilka vitaminer och mineralämnen har tillsatts och som omfattas av denna förordning. Den information som ska lämnas ska bestå av de uppgifter som anges i artikel 30.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om livsmedelsinformation till konsumenterna ( 3 ) och av de totala ingående mängderna av de vitaminer och mineralämnen som tillsatts i livsmedlet.
4. I märkningen av produkter som tillsatts vitaminer och mineralämnen får det finnas en uppgift som anger denna tillsättning enligt villkoren i förordning (EG) nr 1924/2006.
5. Denna artikel skall inte påverka andra bestämmelser i gällande livsmedelslagstiftning som är tillämpliga på särskilda livsmedelskategorier.
6. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
KAPITEL III
TILLSÄTTNING AV VISSA ANDRA ÄMNEN
Artikel 8
Ämnen som omfattas av förbud eller begränsningar eller som är föremål för gemenskapens granskning
1. Förfarandet i denna artikel skall följas om ett annat ämne än vitaminer och mineralämnen, eller en ingrediens som innehåller ett sådant annat ämne, tillsätts i livsmedel eller används vid livsmedelstillverkning under förhållanden som skulle leda till att ämnet intas i mängder som långt överskrider det rimligen förväntade intaget under normala förhållanden med en väl sammansatt och varierad kost och/eller annars skulle komma att utgöra en potentiell risk för konsumenterna.
2. På eget initiativ eller på grundval av information från medlemsstaterna får kommissionen, efter myndighetens bedömning av tillgänglig information i varje enskilt fall, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 fatta ett beslut som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning om att vid behov ta upp ämnet eller ingrediensen i bilaga III. Särskilt gäller följande:
a) Om det framgår att ämnet har en skadlig effekt på hälsan, ska ämnet och/eller den ingrediens som innehåller ämnet
i) tas upp i del A i bilaga III, vilket innebär ett förbud mot tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning, eller
ii) tas upp i del B i bilaga III, vilket innebär att tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning endast får ske på de villkor som där anges.
b) Om det framgår att ämnet kan ha en skadlig effekt på hälsan utan att det ännu är vetenskapligt bevisat, ska ämnet tas upp i del C i bilaga III.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att ta upp ämnet eller ingrediensen i del A eller B i bilaga III.
3. Gemenskapsbestämmelser som gäller särskilda livsmedel får även omfatta ytterligare begränsningar för eller förbud mot användning av vissa ämnen utöver dem som fastställs i denna förordning.
4. Livsmedelsföretagare eller andra berörda parter får när som helst, för bedömning, lämna in dokumentation till myndigheten med vetenskapliga uppgifter som visar att ett ämne som förtecknas i del C i bilaga III är säkert enligt villkoren för dess användning i ett livsmedel eller en livsmedelskategori och en beskrivning av syftet med användningen. Myndigheten skall utan dröjsmål informera medlemsstaterna och kommissionen om inlämnandet och låta dem ta del av dokumentationen.
5. Inom fyra år efter det att ett ämne har tagits upp i del C i bilaga III ska ett beslut som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning fattas, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 och med beaktande av myndighetens yttrande om den dokumentation som lämnats in för bedömning enligt punkt 4 i denna artikel, om huruvida användning av ämnet i del C i bilaga III ska tillåtas allmänt eller om ämnet i stället ska tas upp i del A eller B i bilaga III.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att ta upp ämnet eller ingrediensen i del A eller B i bilaga III.
6. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 fastställa genomförandebestämmelser för tillämpningen av denna artikel, inbegripet bestämmelser om den inlämning av dokumentation som avses i punkt 4 i denna artikel.
KAPITEL IV
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 9
Gemenskapsregister
1. Kommissionen skall upprätta och underhålla ett gemenskapsregister om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel, nedan kallat ”registret”.
2. Registret skall innehålla följande:
a) De vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel enligt förteckningen i bilaga I.
b) De vitaminföreningar och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel enligt förteckningen i bilaga II.
c) De högsta och lägsta mängder av vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel och eventuella tillhörande villkor enligt artikel 6.
d) Den information om nationella bestämmelser om obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineralämnen som avses i artikel 11.
e) Eventuella begränsningar för tillsättningen av vitaminer och mineralämnen enligt artikel 4.
f) De ämnen för vilka dokumentation har lämnats in enligt artikel 17.1 b.
g) Information om de ämnen som avses i bilaga III och skälen till att de tagits upp där.
h) Information om de ämnen som tagits upp i del C i bilaga III och som tillåtits allmänt för användning enligt artikel 8.5.
3. Registret skall göras tillgängligt för allmänheten.
Artikel 10
Fri rörlighet för varor
Om inte annat följer av fördraget, särskilt artiklarna 28 och 30, får medlemsstaterna inte förbjuda eller begränsa handeln med livsmedel som överensstämmer med denna förordning och med gemenskapsrättsakter som antagits i syfte att genomföra denna, genom att tillämpa icke-harmoniserade nationella bestämmelser om tillsättning av vitaminer och mineralämnen i livsmedel.
Artikel 11
Nationella bestämmelser
1. Medlemsstaterna skall senast den 19 juli 2007 underrätta kommissionen om gällande nationella bestämmelser om obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineralämnen och om produkter som omfattas av undantaget i artikel 4 b.
2. Om det saknas gemenskapsbestämmelser och en medlemsstat anser att det är nödvändigt att anta ny lagstiftning
a) om obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineralämnen i särskilda livsmedel eller kategorier av livsmedel, eller
b) om förbjuden eller begränsad användning av vissa andra ämnen vid tillverkning av särskilda livsmedel,
skall den anmäla detta till kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 12.
Artikel 12
Anmälningsförfarande
1. Om en medlemsstat anser att det är nödvändigt att anta ny lagstiftning, skall den anmäla de planerade åtgärderna och skälen för dessa till kommissionen och de övriga medlemsstaterna.
2. Kommissionen skall samråda med den kommitté som avses i artikel 14.1, om den anser det lämpligt eller om en medlemsstat begär detta, och skall yttra sig om de planerade åtgärderna.
3. Den berörda medlemsstaten får vidta de planerade åtgärderna tidigast sex månader efter anmälan enligt punkt 1 och förutsatt att kommissionens yttrande inte är negativt.
Om kommissionens yttrande är negativt skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, och före utgången av den tid som avses i första stycket i denna punkt, avgöra om de planerade åtgärderna får genomföras. Kommissionen kan kräva vissa ändringar av de planerade åtgärderna.
Artikel 13
Skyddsåtgärder
1. Om en medlemsstat har starka skäl att anse att en produkt innebär en fara för människors hälsa trots att den uppfyller kraven i denna förordning, får medlemsstaten tillfälligt upphäva eller begränsa tillämpningen av de berörda bestämmelserna inom sitt territorium.
Medlemsstaten skall omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och ange skälen för sitt beslut.
2. Ett beslut skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, när så är lämpligt efter det att myndigheten yttrat sig.
Kommissionen får inleda detta förfarande på eget initiativ.
3. Den medlemsstat som avses i punkt 1 får bibehålla upphävandet eller begränsningen fram till dess att den har underrättats om det beslut som avses i punkt 2.
Artikel 14
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättades genom artikel 58.1 i förordning (EG) nr 178/2002.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 15
Övervakning
För att underlätta en effektiv övervakning av livsmedel med tillsats av vitaminer och mineralämnen, och av livsmedel som innehåller ämnen som förtecknas i delarna B och C i bilaga III, kan medlemsstaterna kräva att tillverkaren eller den som släpper ut sådana livsmedel på marknaden inom deras territorium skall underrätta den behöriga myndigheten om utsläppandet på marknaden genom att tillhandahålla en förlaga av den etikett som används för produkten. I sådana fall kan det också krävas information om att produkten dras tillbaka från marknaden.
Artikel 16
Utvärdering
Senast den 1 juli 2013 skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om effekterna av förordningens tillämpning, särskilt vad gäller utvecklingen på marknaden för livsmedel med tillsats av vitaminer och mineralämnen, konsumtionen av dessa, befolkningens intag av näringsämnen och ändrade kostvanor samt tillsats av vissa andra ämnen, och till denna rapport foga eventuella förslag till ändringar av denna förordning som kommissionen anser vara nödvändiga. I detta sammanhang skall medlemsstaterna lämna nödvändig relevant information till kommissionen senast den 1 juli 2012. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall anges i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Artikel 17
Övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna får, med avvikelse från artikel 3.1 och till och med den 19 januari 2014, inom sina respektive territorier tillåta användning av vitaminer och mineralämnen som inte tas upp på förteckningen i bilaga I eller i andra former än dem som anges i bilaga II, förutsatt att
a) ämnet i fråga tillsätts i livsmedel som saluförs i gemenskapen den 19 januari 2007, och
b) myndigheten inte avgett ett negativt yttrande om användningen av detta ämne eller en användning i denna form vid livsmedelstillverkning, på grundval av dokumentation som stöder användningen av ämnet och som skall ha lämnats in till kommissionen av medlemsstaten senast den 19 januari 2010.
2. Till och med den 19 januari 2014 får medlemsstaterna enligt bestämmelserna i fördraget fortsätta att tillämpa gällande nationella begränsningar av eller förbud mot handel med livsmedel med tillsats av vitaminer och mineralämnen som inte förtecknas i bilaga I eller i former som inte förtecknas i bilaga II.
3. Medlemsstaterna får, i enlighet med bestämmelserna i fördraget, fortsätta att tillämpa gällande nationella bestämmelser om högsta och lägsta mängder av vitaminer och mineralämnen förtecknade i bilaga I som tillsatts i livsmedel och om de villkor som gäller för denna tillsättning, till dess att motsvarande gemenskapsbestämmelser antagits i enlighet med artikel 6 eller i enlighet med andra särskilda gemenskapsbestämmelser.
Artikel 18
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2007.
Livsmedel som släpps ut på marknaden eller märks före den 1 juli 2007 och som inte uppfyller kraven i denna förordning får saluföras till livsmedlets sista hållbarhetsdatum men inte senare än den 31 december 2009.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
VITAMINER OCH MINERALÄMNEN SOM FÅR TILLSÄTTAS I LIVSMEDEL
1. Vitaminer
Vitamin A
Vitamin D
Vitamin E
Vitamin K
Vitamin B1
Vitamin B2
Niacin
Pantotensyra
Vitamin B6
Folsyra
Vitamin B12
Biotin
Vitamin C
2. Mineralämnen
Kalcium
Magnesium
Järn
Koppar
Jod
Zink
Mangan
Natrium
Kalium
Selen
Krom
Molybden
Fluorid
Klorid
Fosfor
Bor
BILAGA II
Vitaminföreningar och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel
1. Vitaminföreningar
VITAMIN A
Retinol
Retinylacetat
Retinylpalmitat
Betakaroten
VITAMIN D
Kolekalciferol
Ergokalciferol
VITAMIN E
D-alfa-tokoferol
DL-alfa-tokoferol
D-alfa-tokoferylacetat
DL-alfa-tokoferylacetat
D-alfa-tokoferylvätesuccinat
VITAMIN K
Fyllokinon (fytomenadion)
Menakinon ( *1 )
VITAMIN B1
Tiaminhydroklorid
Tiaminmononitrat
VITAMIN B2
Riboflavin
Natriumriboflavin-5′-fosfat
NIACIN
Nikotinsyra
Nikotinamid
PANTOTENSYRA
Kalcium-D-pantotenat
Natrium-D-pantotenat
Dexpantenol
VITAMIN B6
Pyridoxinhydroklorid
Pyridoxin-5′-fosfat
Pyridoxindipalmitat
FOLSYRA
Pteroylmonoglutaminsyra
Kalcium-L-metylfolat
VITAMIN B12
Cyanokobalamin
Hydroxykobalamin
BIOTIN
D-biotin
VITAMIN C
L-askorbinsyra
Natrium-L-askorbat
Kalcium-L-askorbat
Kalium-L-askorbat
L-askorbyl-6-palmitat
2. Mineralämnen
Kalciumkarbonat
Kalciumklorid
Kalciumcitratmalat
Kalciumsalter av citronsyra
Kalciumglukonat
Kalciumglycerolfosfat
Kalciumlaktat
Kalciumsalter av ortofosforsyra
Kalciumhydroxid
Kalciummalat
Kalciumoxid
Kalciumsulfat
Kalciumfosforyloligosackarider
Magnesiumacetat
Magnesiumkarbonat
Magnesiumklorid
Magnesiumsalter av citronsyra
Magnesiumglukonat
Magnesiumglycerolfosfat
Magnesiumsalter av ortofosforsyra
Magnesiumlaktat
Magnesiumhydroxid
Magnesiumoxid
Magnesiumkaliumcitrat
Magnesiumsulfat
Ferrobisglycinat
Ferrokarbonat
Ferrocitrat
Ferriammoniumcitrat
Ferroglukonat
Ferrofumarat
Natriumferridifosfat
Ferrolaktat
Ferrosulfat
Järnammoniumfosfat
Järn(III)natrium-EDTA
Ferridifosfat (ferripyrofosfat)
Ferrisackarat
Elementarjärn (karbonyljärn, elektrolytjärn, ferrum reductum)
Kopparkarbonat
Kopparcitrat
Kopparglukonat
Kopparsulfat
Kopparlysin-komplex
Natriumjodid
Natriumjodat
Kaliumjodid
Kaliumjodat
Zinkacetat
Zinkbisglycinat
Zinkklorid
Zinkcitrat
Zinkglukonat
Zinklaktat
Zinkoxid
Zinkkarbonat
Zinksulfat
Mangankarbonat
Manganklorid
Mangancitrat
Manganglukonat
Manganglycerolfosfat
Mangansulfat
Natriumbikarbonat
Natriumkarbonat
Natriumcitrat
Natriumglukonat
Natriumlaktat
Natriumhydroxid
Natriumsalter av ortofosforsyra
Selenberikad jäst ( *2 )
Natriumselenat
Natriumväteselenit
Natriumselenit
Natriumfluorid
Kaliumfluorid
Kaliumbikarbonat
Kaliumkarbonat
Kaliumklorid
Kaliumcitrat
Kaliumglukonat
Kaliumglycerolfosfat
Kaliumlaktat
Kaliumhydroxid
Kaliumsalter av ortofosforsyra
Krom(III)klorid och dess hexahydrat
Krom(III)sulfat och dess hexahydrat
Krompikolinat
Krom(III)laktattrihydrat
Ammoniummolybdat (molybden (VI))
Natriummolybdat (molybden (VI))
Borsyra
Natriumborat
BILAGA III
ÄMNEN VILKAS ANVÄNDNING I LIVSMEDEL ÄR FÖRBJUDEN, BEGRÄNSAD ELLER FÖREMÅL FÖR GEMENSKAPENS GRANSKNING
Del A – Förbjudna ämnen
Efedraört och beredningar av denna som härrör från efedraarter
Del B – Ämnen som omfattas av begränsningar
Del C – Ämnen som är föremål för gemenskapens granskning
Johimbebark och beredningar som härrör från johimbe (Pausinystalia yohimbe [K. Schum] Pierre ex Beille)
( 1 ) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 575/2006 (EUT L 100, 8.4.2006, s. 3).
( 2 ) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2165/2005 (EUT L 345, 28.12.2005, s. 1).
( 3 ) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18
( *1 ) Menakinon förekommer huvudsakligen som menakinon-7 och, i mindre utsträckning, menakinon-6.
( *2 ) Selenberikad jäst som framställts genom odling med förekomst av natriumselenit som selenkälla och som i den torkade form som saluförs innehåller högst 2,5 mg Se/g. Den dominerande organiska form av selen som förekommer i jästen är selenometionin (60–85 % av det totala extraherade selenet i produkten). Innehållet av andra organiska selensammansättningar, bl.a. selenocystein, får högst utgöra 10 % av det totala extraherade selenet. Halten av oorganiskt selen får normalt högst utgöra 1 % av det totala extraherade selenet.