a) av hävd är erkända som traditionella produkter, eller

b) tillverkas enligt lagbestämda eller registrerade tekniska referenser för den traditionella processen eller enligt traditionella framställningsmetoder, eller

c) skyddas som traditionella livsmedelsprodukter i gemenskapslagstiftningen eller genom en nationell, regional eller lokal lagstiftning.

a) Kapitel II punkt 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004, när det gäller de lokaler där dessa produkter utsätts för sådana förhållanden som bidrar till att utveckla deras egenskaper. Väggar, innertak och dörrar i dessa lokaler behöver till exempel inte vara släta, ogenomträngliga, icke-absorberande och korrosionsbeständiga. De får också bestå av naturligt geologiskt material.

b) Kapitel II punkt 1 f och kapitel V punkt 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004, när det gäller den typ av material som de redskap och den utrustning är gjorda av som används för beredning, förpackning och emballering av dessa produkter.

a) en kort beskrivning av de krav som har anpassats,

b) en beskrivning av de livsmedel och anläggningar som berörs, och

c) all annan relevant information.

1. Den behöriga myndigheten på avsändningsorten skall informera den avsändande livsmedelsföretagaren om minimikraven för den information från livsmedelskedjan som skall lämnas till slakteriet i enlighet med avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004.

2.

Den behöriga myndigheten på den ort där slakten har utförts skall kontrollera följande:

3. När djur sänds för slakt till en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna på avsändningsorten och på den ort där slakten utförts samarbeta för att se till att den information som den avsändande livsmedelsföretagaren lämnar är lättillgänglig för den som ansvarar för driften vid det slakteri som tar emot informationen.

1. Den officiella veterinären får använda den förlaga som finns i tillägg I för de inspektionsresultat som skall förmedlas till den jordbruksanläggning där djuren föddes upp före slakt i samma medlemsstat, i enlighet med avsnitt II kapitel I i bilaga I till förordning (EG) 854/2004.

2. Den behöriga myndigheten ansvarar för förmedlingen av relevanta inspektionsresultat i de fall där djuren föds upp på en jordbruksanläggning i en annan medlemsstat och skall använda en version av den förlaga som finns i tillägget på både det avsändande och det mottagande landets språk.

1.  Synlig parasit: en parasit eller grupp av parasiter av en storlek, färg eller struktur som är klart urskiljbar från fiskvävnad.

2.  Okulärbesiktning: en icke-destruktiv undersökning av fisk eller fiskeriprodukter med eller utan optisk förstoring och under goda ljusförhållanden för det mänskliga ögat, och som vid behov inbegriper genomlysning.

3.  Genomlysning: plattfiskar och fiskfiléer skall hållas upp mot en ljuskälla i ett mörklagt rum för att upptäcka parasiter.

1. Okulärbesiktning skall göras på ett representativt stickprov. De personer som är ansvariga för anläggningar på land och sakkunnig personal ombord på fabriksfartygen skall bestämma hur omfattande besiktningarna skall vara och hur ofta de skall göras med hänsyn till fiskeriprodukternas art, geografiska ursprung och användning. Sakkunnig personal skall under tillverkningen okulärbesikta den rensade fiskens bukhåla samt lever och rom, avsedda som livsmedel. Beroende på rensningstekniken skall okulärbesiktningen utföras

a) fortlöpande under rensningen och sköljningen av den som utför arbetet då det är fråga om manuell rensning,

b) genom stickprov på ett representativt urval av minst tio fiskar per parti då det är fråga om mekanisk rensning.

2. Sakkunnig personal skall okulärbesikta fiskfiléerna eller fiskskivorna under putsningen och efter filetering eller skivning. Om en individuell undersökning inte kan göras på grund av filéernas storlek eller fileteringsmetoderna skall en plan för stickprovskontroll utarbetas och hållas tillgänglig för den behöriga myndigheten i enlighet med avsnitt VIII kapitel II punkt 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Om genomlysning av filéerna är tekniskt nödvändig skall sådan ingå i planen.

1. När den organoleptiska bedömningen föranleder tvivel om produkternas färskhet ska obearbetade fiskeriprodukter betraktas som otjänliga som livsmedel om den kemiska kontrollen visar att följande gränsvärden för TVB-N har överskridits:

a) 25 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i kapitel II punkt 1.

b) 30 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i kapitel II punkt 2.

c) 35 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i kapitel II punkt 3.

d) 60 milligram kväve/100 gram hela fiskeriprodukter som används direkt för framställning av fiskolja som är avsedd att användas som livsmedel i enlighet med avsnitt VIII kapitel IV del B.1 andra stycket i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. När råvaran uppfyller kraven i del B.1 a, b och c i det kapitlet får dock medlemsstaterna fastställa högre gränsvärden för vissa arter i väntan på att särskild gemenskapslagstiftning antas.

2. Den destillation som avses i punkt 1 måste utföras med en apparat som överensstämmer med bilden i kapitel IV.

3. Följande rutinmetoder kan användas för kontroll av gränsvärdet för TVB-N:

— Den av Conway och Byrne (1933) beskrivna mikrodiffusionsmetoden.

— Den direkta destillationsmetod som beskrivits av Antonacopoulos (1968).

— Destillation av ett extrakt som gjorts proteinfritt med triklorättiksyra (Codex Alimentariuskommittén för fisk och fiskprodukter (1968).

4. Provet skall utgöras av cirka 100 gram fiskkött som tagits på minst tre olika ställen och som malts samman.

1.  Sebastes spp., Helicolenus dactylopterus, Sebastichthys capensis.

2. Arter tillhörande familjen Pleuronectidae (med undantag av hälleflundra: Hippoglossus spp.).

3.  Salmo salar, arter tillhörande familjen Merlucciidae, arter tillhörande familjen Gadidae.

a) Perklorsyralösning = 6 g/100 ml.

b) Natriumhydroxidlösning = 20 g/100 ml.

c) Standardlösning av saltsyra 0,05 mol/l (0,05  N).

d) Borsyrelösning = 3 g/100 ml.

e) Skumhämmande silikonemulsion.

f) Fenolftaleinlösning = 1 g/100 ml 95 % etanol.

g) Indikatorlösning (Tashiro Mixed Indicator) 2 g metylrött och 1 g metylenblått upplöses i 1 000  ml 95 % etanol.

a) En köttkvarn som ger en tillräckligt homogen fiskfärs.

b) Blandare med mycket hög hastighet (mellan 8 000 och 45 000 varv/min).

c) Veckat filter, 150 mm i diameter, med snabbfiltrering.

d) Byrett, 5 ml, med 0,01  ml-gradering.

e) Apparat för ångdestillation. Denna apparat skall kunna reglera olika kvantiteter ånga och producera en konstant kvantitet ånga under en bestämd tidsperiod. Den skall vara konstruerad på ett sådant sätt att de fria baserna inte kan försvinna under tillsättningen av alkaliska ämnen.

a)  Preparering av provet

b)  Ångdestillation

c)  Titrering

d)  Blankprov

1. Analyserna skall utföras två gånger. Den metod som tillämpas är riktig om skillnaden mellan de båda analyserna inte överstiger 2 mg/100 g.

2. Kontrollera utrustningen genom att destillera NH4Cl–lösningar motsvarande 50 mg TVB-N/100 g.

3. Reproducerbarhetens standardavvikelse Sr = 1,20  mg/100 g. Jämförbarhetens standardavvikelse SR = 2,50mg/100 g.

1. Halten paralytiskt skaldjursgift (PSP) i blötdjurets ätbara delar (hela kroppen eller varje ätbar del separat) måste påvisas i enlighet med den biologiska testmetoden eller någon annan internationellt erkänd metod.

2. Om det råder tvivel om resultaten ska den s.k. Lawrencemetoden, såsom den publicerades i AOAC Official Method 2005.06 (Paralytic Shellfish Poisoning Toxins in Shellfish), vara referensmetod.

1. LC-MS/MS-metoden från EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner ska vara referensmetod för detektion av de marina toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Denna metod ska åtminstone detektera följande föreningar:

2. Toxiska ekvivalensfaktorer (TEF) ska användas för att beräkna den totala halten toxiska ekvivalenter, enligt Efsas rekommendationer.

3. Om nya analoger av betydelse för människors hälsa påvisas ska dessa inbegripas i analysen. Toxiska ekvivalensfaktorer (TEF) ska användas för att beräkna den totala halten toxiska ekvivalenter, enligt Efsas rekommendationer.

4. Andra metoder, till exempel vätskekromatografi-masspektrometri (LC-MS), högtrycksvätskekromatografi (HPLC) med lämplig detektion, immunanalyser och funktionella analyser, såsom fosfatasinhiberingsmetoden, kan användas som alternativ eller komplement till LC-MS/MS-metoden från EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner om följande villkor är uppfyllda:

a) Med en av dessa metoder eller med en kombination kan man åtminstone detektera de analoger som anges i punkt A.1 i detta kapitel. Vid behov ska lämpligare kriterier definieras.

b) Metoderna uppfyller prestandakraven för metoden som EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner fastställt. ►C1  Sådana metoder bör genomgå intern validering och de bör framgångsrikt ha genomgått en erkänd kvalifikationsprövning. ◄ EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner ska stödja aktiviteter som syftar till en kollaborativ avprövning av metoden för att möjliggöra en formell standardisering.

c) Genom att tillämpa dessa metoder uppnår man ett likvärdigt skydd för människors hälsa.

1. För att ge medlemsstaterna möjlighet att anpassa sina metoder till LC-MS/MS-metoden som definieras i punkt A.1 i detta kapitel kan en rad förfaranden för bioassay på möss, som skiljer sig åt vad gäller provstorlek (hepatopancreas eller hela kroppen) och vad gäller de lösningsmedel som använts för extraktion och rening, användas till och med den 31 december 2014 för detektion av de marina toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

2. Känslighet och selektivitet beror på vilket lösningsmedel som används för extraktion och rening, vilket bör beaktas när det bestäms vilken metod som ska användas så att samtliga toxiner omfattas.

3. En enda bioassay på möss med acetonextraktion kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, azaspiracider, pectenotoxiner och yessotoxiner. Denna bioassay kan vid behov kompletteras med vätske-vätskeextraktion med etylacetat/vatten eller diklormetan/vatten för att avlägsna eventuella interferenser.

4. Tre möss ska användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans ska det anses vara en indikation på att ett eller flera av de toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 förekommer i halter som överstiger de fastställda gränsvärdena.

5. En bioassay på möss med acetonextraktion följt av vätske-vätskeextraktion med dietyleter kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider, men den kan inte användas för detektion av yessotoxiner eftersom det kan förekomma förluster av dessa toxiner under separationen. Tre möss ska användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans ska det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

6. Bioassay på råttor kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider. Tre råttor ska användas för varje test. Om någon av de tre råttorna reagerar med diarré ska det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

1. får inte överskrida 0,1  % (=100 mg/100 g eller 1 000  ppm) av färskvaran,

2. skall bestämmas genom en standardiserad internationell metod.

1. Varje medlemsstat ska se till att kommissionen får en länkadress till en enda nationell webbplats med en huvudförteckning över godkända livsmedelsanläggningar för sådana produkter av animaliskt ursprung som definieras i punkt 8.1 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004.

2. Huvudförteckningen enligt punkt 1 ska bestå av ett blad och ska sammanställas på ett eller flera av unionens officiella språk.

1. Webbplatsen med huvudförteckningen ska utformas av den behöriga myndigheten eller, i förekommande fall, av någon av de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 882/2004.

2. Huvudförteckningen ska innehålla länkar till

a) andra webbsidor på samma webbplats,

b) webbplatser som administreras av andra behöriga myndigheter, enheter eller organ, om vissa förteckningar över godkända livsmedelsanläggningar inte administreras av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

1. De har upptagits i produktionsområden som tydligt angivits, övervakats och godkänts av den behöriga myndigheten enligt kommissionens beslut 2006/766/EG ( 2 ) och i vilka halten av paralytiskt skaldjursgift (PSP) i de ätbara delarna av dessa musslor är mindre än 300 μg per 100 g.

2. De har transporterats direkt till följande anläggning i containrar eller fordon som förseglats av den behöriga myndigheten:

3. De har under transporten till denna anläggning åtföljts av ett dokument som utfärdats av den behöriga myndighet som godkänt transporten och som styrker produktens typ och kvalitet, ursprungsområde och den mottagande anläggningen.

4. De har genomgått den värmebehandling som anges i bilagan till beslut 96/77/EG.

5. De innehåller inte sådana halter av paralytiskt skaldjursgift (PSP) som kan påvisas genom bioassay, vilket framgår av de bifogade analysrapporterna av det test som utförts på varje parti som ingår i den sändning som omfattas av detta intyg.

1. Vid prövningen mot kriterierna i avsnitt IX kapitel I del III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 skall följande standarder användas som referensmetoder:

a) EN/ISO 4833 för antalet bakterier vid 30 oC.

b) ISO 13366-1 för det somatiska celltalet.

2. Användning av alternativa analysmetoder kan godtas:

a) När det gäller bestämning av antalet bakterier vid 30 oC om metoderna har validerats mot den referensmetod som anges i punkt 1 a i enlighet med protokollet i standarden EN/ISO 16140 eller andra liknande internationellt erkända protokoll.

b) När det gäller bestämning av det somatiska celltalet om metoderna har validerats mot den referensmetod som anges i punkt 1 b i enlighet med protokollet i standarden ISO 8196, och om den genomförs i enlighet med standarden ISO 3366-2, eller andra liknande internationellt erkända protokoll.

1. Vid bestämningen av alkalisk fosfatasaktivitet skall standarden ISO 11816-1 användas som referensmetod.

2. Den alkaliska fosfatasaktiviteten uttrycks i millienheter enzymaktivitet per liter (mU/l). En enhet alkalisk fosfatasaktivitet är den mängd alkalisk fosfatasenzym som katalyserar omvandlingen av 1 mikromol substrat per minut.

3. Ett alkaliskt fosfatastest anses ge negativt resultat om den uppmätta aktiviteten i komjölk inte överstiger 350 mU/l.

4. Användning av alternativa analysmetoder kan godtas om metoderna har validerats mot den referensmetod som fastställs i punkt 1 i enlighet med internationellt erkända protokoll.

a) Allt foder kommer från en produktionsanläggning som producerar foder i enlighet med kraven i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 ( 3 ). Om grovfoder eller grödor ges till djuren som foder, skall de behandlas korrekt, och om möjligt torkas och/eller pelleteras.

b) Ett allt-in-allt-ut-system tillämpas så långt det är möjligt. När djur tas in i besättningen skall de hållas isolerade så länge som veterinärmyndigheterna kräver detta, i syfte att förhindra att sjukdomar kommer in.

c) Inga djur får vistas utomhus om inte livsmedelsföretagaren på grundval av en riskanalys kan bevisa för den behöriga myndigheten att tidsperioden, platsen och förhållandena utomhus inte medför någon risk för att sjukdom kommer in i besättningen.

d) Utförlig information finns tillgänglig om djuren från födelse till slakt och om de förhållanden som de hållits under i enlighet med avdelning III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004.

e) Om strö används, behandlas strömaterialet adekvat så att sjukdom inte kan komma in eller få fäste.

f) Personalen på jordbruksanläggningen följer de allmänna hygienbestämmelserna i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004.

g) Det finns förfaranden för att kontrollera tillträdet till de utrymmen där djuren hålls.

h) Jordbruksanläggningen upplåter inte plats till turister eller camping om inte livsmedelsföretagaren på grundval av en riskanalys kan bevisa för den behöriga myndigheten att platsen är tillräckligt avskild från djuruppfödningsenheterna och att direktkontakt mellan människor och djur inte är möjlig.

i) Djuren kan inte komma åt avstjälpningsplatser eller hushållsavfall.

j) Det finns ett program för skadedjursbekämpning.

k) Djuren utfodras inte med ensilage om inte livsmedelsföretagaren på grundval av en riskanalys kan visa på ett övertygande sätt för den behöriga myndigheten att inga risker för djuren kan överföras genom fodret.

l) Avloppsvatten och slam från reningsverk släpps inte ut på områden dit djuren har tillträde och får inte användas som gödning av betesmarker där det odlas grödor som skall användas som foder, om det inte behandlats adekvat på ett sätt som den behöriga myndigheten godkänner.

1) Avsnitt I del B i bilaga II skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 6 skall andra stycket ersättas med följande:

b) Punkt 8 skall ersättas med följande:

”8. Om märket anbringas i en anläggning som är belägen inom gemenskapen, skall det vara ovalt och innehålla förkortningen CE, EC, EF, EG, EK, EY, ES, EÜ, EK, EB eller WE.”

2) Bilaga III skall ändras på följande sätt:

a) I avsnitt I kapitel IV skall punkt 8 ersättas med följande:

”8. Fullständig avhudning av slaktkroppen och andra delar av kroppen som är avsedda att användas som livsmedel måste utföras, utom för svin och för skallar av får, getter och kalvar samt för fötter av nötkreatur, får och getter. Skallar och fötter skall hanteras på ett sådant sätt att kontaminering undviks.”

b) I avsnitt II skall följande kapitel VII läggas till:

c) I avsnitt VIII kapitel V del E skall punkt 1 ersättas med följande:

”1. Fiskeriprodukter som härrör från giftiga fiskar av följande familjer får inte släppas ut på marknaden: Tetraodontidae, Molidae, Diodontidae och Canthigasteridae. Färska, beredda och bearbetade fiskeriprodukter som tillhör familjen Gempylidae, särskilt Ruvettus pretiosus och Lepidocybium flavobrunneum, får endast släppas ut på marknaden förpackade och skall vara märkta på ett sådant sätt att de ger konsumenten upplysningar om metoder för beredning och tillagning och om risken i samband med förekomsten av ämnen som kan orsaka problem i matsmältningsorganen. Det vetenskapliga namnet skall åtfölja det vanliga namnet i märkningen.”

d) Avsnitt IX skall ändras på följande sätt:

i) I kapitel I del II punkt B.1 skall led e ersättas med följande:

”e) Spendoppnings- eller spraymedel får användas endast efter godkännande eller registrering i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden ( *1 ).”

ii) I kapitel II del II skall punkt 1 ersättas med följande:

”1. När obehandlad mjölk eller mjölkprodukter värmebehandlas, skall livsmedelsföretagare se till att kraven i kapitel XI i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004 är uppfyllda. När nedanstående processer tillämpas skall de särskilt se till att de angivna specifikationerna iakttas:

a) Pastörisering uppnås genom en behandling

i) vid en hög temperatur under en kort period (minst 72 oC under 15 sekunder),

ii) vid en låg temperatur under en lång period (minst 63 oC under 30 minuter), eller

iii) genom någon annan kombination av tid- och temperaturförhållande som ger motsvarande effekt,

b) Ultrahög temperaturbehandling (UHT) uppnås genom en behandling

i) med ett kontinuerligt värmeflöde vid en hög temperatur under en kort period (minst 135 oC med en lämplig hålltid) så att det inte finns några livsdugliga mikroorganismer eller sporer som kan växa i den behandlade produkten när den förvaras i en steril försluten behållare i rumstemperatur, och

ii) som är tillräcklig för att garantera att produkterna förblir mikrobiologiskt stabila efter inkubation under 15 dagar vid en temperatur på 30 oC i förslutna behållare, eller under sju dagar vid en temperatur på 55 oC i förslutna behållare, eller efter någon annan metod som visar att en korrekt värmebehandling har utförts.”

e) I avsnitt X skall kapitel II ändras på följande sätt:

i) I del III skall punkt 5 ersättas med följande:

”5. Efter knäckningen skall varje del av det flytande ägget så snart som möjligt genomgå en bearbetning för att eliminera de mikrobiologiska faror eller reducera dem till godtagbara nivåer. Ett parti som har blivit otillräckligt bearbetat får dock omedelbart utsättas för ny bearbetning vid samma anläggning, förutsatt att denna bearbetning gör partiet tjänligt som livsmedel. När ett parti visar sig vara otjänligt som livsmedel, skall det först denatureras för att se till att det inte används som livsmedel.”

ii) I del V skall punkt 2 ersättas med följande:

”2. När det gäller flytande ägg skall etiketten enligt punkt 1 även innehålla texten ’opastöriserade flytande ägg – skall behandlas på destinationsorten’ samt ange datum och klockslag då äggen knäcktes.”

f) I avsnitt XIV skall följande kapitel V läggas till:

1) I bilaga I skall punkt 3 i avsnitt I kapitel III ändras på följande sätt:

a) I led a skall andra stycket ersättas med följande:

b) Led c skall ersättas med följande:

”c) Om märket anbringas i ett slakteri inom gemenskapen skall det innehålla någon av följande förkortningar: CE, EC, EF, EG, EK, EY, ES, EÜ, EK, EB eller WE.”

2) I bilaga II skall punkterna 4 och 5 i kapitel II del A ersättas med följande:

”4. Den behöriga myndigheten får som kategori B-områden klassificera områden från vilka levande musslor får tas upp, men släppas ut på marknaden som livsmedel endast efter behandling i en reningsanläggning eller efter återutläggning så att de hälsokrav som avses i punkt 3 uppfylls. Levande musslor från dessa områden får inte överskrida gränsen 4 600 E. coli per 100 g kött och intravalvulär vätska. Referensmetoden för denna analys är MPN-femrörstest med tre utspädningar enligt ISO 16649-3. Andra metoder får användas om de har validerats mot denna referensmetod i enlighet med kriterierna i EN/ISO 16140.

5. Den behöriga myndigheten får som kategori C-områden klassificera områden från vilka levande musslor får tas upp, men släppas ut på marknaden endast efter återutläggning under en lång tid så att de hälsokrav som avses i punkt 3 uppfylls. Levande musslor från dessa områden får inte överskrida gränsen 46 000 E. coli per 100 g kött och intravalvulär vätska. Referensmetoden för denna analys är det MPN-femrörstest med tre utspädningar som anges i ISO 16649-3. Andra metoder får användas om de har validerats mot denna referensmetod i enlighet med kriterierna i EN/ISO 16140.”

3) I bilaga III skall punkt 1 i kapitel II del G ersättas med följande:

”1. Fiskeriprodukter som härrör från giftiga fiskar av följande familjer får inte släppas ut på marknaden: Tetraodontidae, Molidae, Diodontidae och Canthigasteridae. Färska, beredda och bearbetade fiskeriprodukter som tillhör familjen Gempylidae, särskilt Ruvettus pretiosus och Lepidocybium flavobrunneum, får endast släppas ut på marknaden förpackade och skall vara märkta på ett sådant sätt att de ger konsumenten upplysningar om metoder för beredning och tillagning och om risken i samband med förekomsten av ämnen som kan orsaka problem i matsmältningsorganen. Det vetenskapliga namnet skall åtfölja det vanliga namnet i märkningen.”