EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02003L0087-20180408
Directive 2003/87/EC of the European Parliament and of the Council of 13 October 2003 establishing a system for greenhouse gas emission allowance trading within the Union and amending Council Directive 96/61/EC (Text with EEA relevance)
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (Text av betydelse för EES)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (Text av betydelse för EES)
02003L0087 — SV — 08.04.2018 — 010.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom ►M9 unionen ◄ och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 275 25.10.2003, s. 32) |
Ändrat genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 |
L 338 |
18 |
13.11.2004 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/101/EG av den 19 november 2008 |
L 8 |
3 |
13.1.2009 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009 |
L 87 |
109 |
31.3.2009 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/29/EG av den 23 april 2009 |
L 140 |
63 |
5.6.2009 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1359/2013/EU av den 17 december 2013 |
L 343 |
1 |
19.12.2013 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 421/2014 av den 16 april 2014 |
L 129 |
1 |
30.4.2014 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 |
L 264 |
1 |
9.10.2015 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2392 av den 13 december 2017 |
L 350 |
7 |
29.12.2017 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 |
L 76 |
3 |
19.3.2018 |
|
Ändrat genom:
|
FÖRDRAG OM REPUBLIKEN KROATIENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN |
L 112 |
21 |
24.4.2012 |
Rättat genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/87/EG
av den 13 oktober 2003
om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom ►M9 unionen ◄ och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv införs ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom ►M9 unionen ◄ (nedan kallat ” ►M9 unionens ◄ system”), vilket syftar till att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser.
I detta direktiv föreskrivs också att minskningarna av växthusgasutsläppen ska ökas så att de bidrar till de minskningsnivåer som enligt vetenskapen anses nödvändiga för att undvika farliga klimatförändringar.
Detta direktiv innehåller även bestämmelser för bedömning och genomförande av ett striktare ►M9 unionsåtagande ◄ på mer än 20 %, som ska gälla efter det att ►M9 unionen ◄ ingått ett internationellt avtal om klimatförändringar som leder till större minskningar av växthusgasutsläppen än de som krävs enligt artikel 9, i enlighet med det åtagande på 30 % som bekräftades av Europeiska rådet i mars 2007.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv avses med
utsläppsrätt: en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period, giltig endast för uppfyllande av de krav som fastställs i detta direktiv och vilken kan överlåtas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv,
utsläpp: utsläpp i atmosfären av växthusgaser från källor belägna inom en anläggning eller utsläpp från ett luftfartyg vid bedrivande av luftfartsverksamhet enligt bilaga I av sådana gaser som är närmare angivna med avseende på denna verksamhet,
växthusgaser: de gaser som anges i bilaga II och andra gasformiga beståndsdelar i atmosfären, både naturliga och antropogena, som absorberar och återkastar infraröd strålning.
tillstånd för utsläpp av växthusgaser: ett tillstånd som utfärdas i enlighet med artiklarna 5 och 6,
anläggning: en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom all annan därmed direkt förknippad verksamhet, som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar,
verksamhetsutövare: varje person som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning eller, där detta föreskrivs i nationell lagstiftning, den som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt,
person: en fysisk eller juridisk person,
ny deltagare: en anläggning vid vilken en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I bedrivs, som har fått tillstånd för växthusgasutsläpp för första gången inom den period som inleds tre månader före datumet för överlämnande av den förteckning som avses i artikel 11.1 och avslutas tre månader före datumet för överlämnande av nästa förteckning i enlighet med den artikeln,
allmänheten: en eller flera personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av personer,
ton koldioxidekvivalenter: ett ton koldioxid (CO2) eller en mängd av någon annan växthusgas som anges i bilaga II och som har motsvarande potential för global uppvärmning,
bilaga I-part: en part som ingår i förteckningen i bilaga I till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och som har ratificerat Kyotoprotokollet i enlighet med artikel 1.7 i Kyotoprotokollet,
projektverksamhet: projektverksamhet som godkänts av minst en bilaga I-part i enlighet med artikel 6 eller artikel 12 i Kyotoprotokollet och de beslut som antas i enlighet med UNFCCC eller Kyotoprotokollet,
utsläppsminskningsenhet eller ERU (emission reduction unit): en räkneenhet som utfärdas i enlighet med artikel 6 i Kyotoprotokollet och de beslut som antas i enlighet med UNFCCC eller Kyotoprotokollet,
certifierad utsläppsminskning eller CER (certified emission reduction): en räkneenhet som utfärdas i enlighet med artikel 12 i Kyotoprotokollet och de beslut som antas i enlighet med UNFCCC eller Kyotoprotokollet,
luftfartygsoperatör: person som med ett luftfartyg bedriver luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I, eller, då denna person är okänd eller inte utpekas av ägaren till luftfartyget, luftfartygets ägare,
operatör av kommersiella lufttransporter: en operatör som mot ersättning tillhandahåller reguljär och icke-reguljär flygtrafik till allmänheten för transport av passagerare, gods eller post,
administrerande medlemsstat: medlemsstat som i enlighet med artikel 18a ansvarar för administrationen av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ beträffande en luftfartygsoperatör,
tillskrivna luftfartsutsläpp: utsläpp från alla flygningar som utgör sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I och som avgår från en flygplats på en medlemsstats territorium och sådana flygningar som ankommer till en sådan flygplats från ett tredjeland,
historiska luftfartsutsläpp: genomsnittliga årliga utsläpp under kalenderåren 2004, 2005 och 2006 från luftfartyg vid bedrivande av luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I,
förbränning: varje oxidation av bränslen, oavsett hur den värme, el eller mekaniska energi som produceras genom denna process används, och all annan direkt därtill anknuten verksamhet, inbegripet rening av rökgaser,
elproducent: en anläggning som den 1 januari 2005 eller senare har producerat el för försäljning till tredje part och i vilken ingen verksamhet som anges i bilaga I bedrivs utom förbränning av bränsle.
KAPITEL II
LUFTFART
Artikel 3a
Tillämpningsområde
Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.
Artikel 3b
Luftfartsverksamhet
Senast den 2 augusti 2009 ska kommissionen, i enlighet med ►M9 det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2 ◄ , utarbeta riktlinjer för den närmare tolkningen av luftfartsverksamheten i bilaga I.
Artikel 3c
Totalt antal utsläppsrätter för luftfart
Denna procentandel får ses över som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv.
Artikel 3d
Metod för tilldelning av utsläppsrätter för luftfart genom auktion
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt första stycket i denna punkt.
Artikel 3e
Tilldelning och utfärdande av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer
Senast 15 månader före inledningen av respektive period som avses i artikel 3c.2, eller senast den 30 september 2011 när det gäller den period som avses i artikel 3c.1, ska kommissionen beräkna och anta ett beslut om följande:
Det totala antalet utsläppsrätter som ska tilldelas för den perioden i enlighet med artikel 3c.
Antalet utsläppsrätter som ska fördelas genom auktion under den perioden i enlighet med artikel 3d.
Antalet utsläppsrätter i den särskilda reserven för luftfartygsoperatörer under den perioden i enlighet med artikel 3f.1.
Antalet utsläppsrätter som ska tilldelas gratis under den perioden, genom att minska det beslutade totala antalet utsläppsrätter enligt led a med det antal utsläppsrätter som avses i leden b och c.
Det riktmärke som ska användas för att tilldela de kostnadsfria utsläppsrätterna till luftfartygsoperatörer vars ansökningar lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 2.
Det riktmärke som avses i led e, uttryckt i utsläppsrätter per tonkilometer, ska beräknas genom att dividera det antal utsläppsrätter som avses i led d med summan av antalet tonkilometer som angetts i de ansökningar som lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 2.
Senast tre månader efter kommissionens beslut enligt punkt 3 ska varje administrerande medlemsstat beräkna och offentliggöra följande uppgifter:
den totala tilldelningen av utsläppsrätter för perioden till varje luftfartygsoperatör vars ansökan har lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 2, vilken beräknas genom att uppgiften om tonkilometer i ansökningen till kommissionen multipliceras med det riktmärke som avses i punkt 3 e, och
den tilldelning av utsläppsrätter till varje luftfartygsoperatör för varje år som ska fastställas genom att dennes sammanlagda antal utsläppsrätter, som beräknats enligt punkt a, divideras med det antal år i perioden under vilket luftfartygsoperatören bedriver luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.
Artikel 3f
Särskild reserv för vissa luftfartygsoperatörer
Under varje period som avses i artikel 3c.2 ska 3 % av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas avsättas till en särskild reserv för luftfartygsoperatörer
som inleder luftfartsverksamhet enligt bilaga I efter det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer överlämnats enligt artikel 3e.1 för en period som avses i artikel 3c.2, eller
vars antal tonkilometer ökat med i genomsnitt mer än 18 % per år mellan det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer överlämnats enligt artikel 3e.1 för en period som avses i artikel 3c.2 och det andra kalenderåret under den perioden,
och vars verksamhet enligt led a, eller ökning av verksamhet enligt led b, inte helt eller delvis utgör en fortsättning på en luftfartsverksamhet som tidigare bedrivits av en annan luftfartygsoperatör.
En luftfartygsoperatör som tilldelas utsläppsrätter enligt punkt 1 b får tilldelas högst 1 000 000 utsläppsrätter.
En ansökan enligt punkt 2 ska
innehålla verifierade uppgifter om tonkilometer enligt bilagorna IV och V för den luftfartsverksamhet enligt bilaga I som luftfartygsoperatören bedrivit under det andra kalenderåret av den period enligt artikel 3c.2 som ansökan avser,
styrka att villkoren för att vara berättigad till tilldelning enligt punkt 1 är uppfyllda, och
om det rör sig om luftfartygsoperatörer som omfattas av punkt 1 b, ange
den procentuella ökningen i tonkilometer som genererats av denna luftfartygsoperatör mellan det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer lämnats in enligt artikel 3e.1 för en period som avses i artikel 3c.2, och det andra kalenderåret under den perioden,
ökningen i tonkilometer, i absoluta tal, som genererats av denna luftfartygsoperatör mellan det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer lämnats in enligt artikel 3e.1 för en period som avses i artikel 3c.2 och det andra kalenderåret under den perioden, och
ökningen i tonkilometer, i absoluta tal, som genererats av denna luftfartygsoperatör mellan det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer lämnats in enligt artikel 3e.1 för en period som avses i artikel 3c.2 och det andra kalenderåret under den perioden, som överstiger det procenttal som anges i punkt 1 b.
Om inte annat följer av punkt 6 ska riktmärket vara lika med antalet utsläppsrätter i den särskilda reserven dividerat med summan av
uppgifter om tonkilometer för de luftfartygsoperatörer som omfattas av punkt 1 a som ingår i ansökningar som lämnats in till kommissionen i enlighet med punkterna 3 a och 4, och
ökningen i tonkilometer, i absoluta tal, som överstiger det procenttal som är angivet i punkt 1 b, för luftfartygsoperatörer som omfattas av punkt 1 b som ingår i ansökningar som lämnats in till kommissionen i enlighet med punkterna 3 c iii och 4.
Senast tre månader efter kommissionens beslut enligt punkt 5 ska varje administrerande medlemsstat beräkna och offentliggöra följande uppgifter:
tilldelningen av utsläppsrätter från den särskilda reserven till varje luftfartygsoperatör vars ansökan lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 4. Denna tilldelning ska beräknas genom att det riktmärke som avses i punkt 5 multipliceras med,
om det rör sig om en luftfartygsoperatör som omfattas av punkt 1 a, uppgifter om tonkilometer i den ansökan som lämnats in till kommissionen enligt punkterna 3 a och 4,
om det rör sig om en luftfartygsoperatör som omfattas av punkt 1 b, ökningen i tonkilometer, i absoluta tal, som överstiger det procenttal som anges i punkt 1 b, som ingår i den ansökan som lämnats in till kommissionen enligt punkterna 3 c iii och 4, och
tilldelningen av utsläppsrätter till varje luftfartygsoperatör för varje år, som ska fastställas genom att operatörens tilldelning av utsläppsrätter enligt punkt a divideras med antalet hela kalenderår som återstår i den period som avses i artikel 3c.2 som tilldelningen avser.
▼M9 —————
Artikel 3g
Övervaknings- och rapporteringsplaner
Den administrerande medlemsstaten ska se till att varje luftfartygsoperatör till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten lämnar in en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att övervaka och rapportera utsläpp och uppgifter om tonkilometer för inlämnande av en ansökan enligt artikel 3e, och att dessa planer godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med ►M4 de ►M9 akter ◄ som avses i artikel 14 ◄ .
KAPITEL III
STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
Artikel 3h
Tillämpningsområde
Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på tillstånd för utsläpp av växthusgaser samt på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för verksamhet som anges i bilaga I och som inte utgör luftfartsverksamhet.
Artikel 4
Tillstånd för växthusgasutsläpp
Medlemsstaterna ska från och med den 1 januari 2005 se till att inga anläggningar bedriver sådan verksamhet som anges i bilaga I och som resulterar i utsläpp som angetts för den verksamheten, såvida inte verksamhetsutövaren har ett tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet i enlighet med artiklarna 5 och 6 eller anläggningen är undantagen från ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ enligt artikel 27. Detta ska även gälla anläggningar som har inkluderats i enlighet med artikel 24.
Artikel 5
Ansökningar om tillstånd för utsläpp av växthusgaser
En ansökan om tillstånd för utsläpp av växthusgaser som lämnas till den behöriga myndigheten skall innehålla uppgifter om följande:
Anläggningen och de verksamheter som bedrivs, inklusive den teknik som används.
Råvaror och insatsvaror vars användning sannolikt kommer att ge upphov till utsläpp av de gaser som anges i bilaga I.
Anläggningens utsläppskällor av de gaser som anges i bilaga I.
Planerade åtgärder för att övervaka och rapportera utsläpp i enlighet med de ►M9 akter ◄ som avses i artikel 14.
Ansökan skall dessutom innehålla en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som avses i första stycket.
Artikel 6
Villkor och innehåll för tillståndet för utsläpp av växthusgaser
Ett tillstånd för utsläpp av växthusgaser får omfatta en eller flera anläggningar på samma plats, vilka drivs av samma verksamhetsutövare.
▼M9 —————
Tillstånd för utsläpp av växthusgaser skall innehålla följande:
Verksamhetsutövarens namn och adress.
En redogörelse för anläggningens verksamheter och utsläpp.
En övervakningsplan som uppfyller kraven enligt de ►M9 akter ◄ som avses i artikel 14. Medlemsstaterna får låta verksamhetsutövare uppdatera sina övervakningsplaner utan att tillståndet ändras. Verksamhetsutövarna ska lämna in alla uppdaterade övervakningsplaner till den behöriga myndigheten för godkännande
Rapporteringskrav.
Skyldighet att överlämna utsläppsrätter, med undantag för utsläppsrätter som utfärdats enligt kapitel II, motsvarande de sammanlagda utsläppen från anläggningen under varje kalenderår, efter kontroll i enlighet med artikel 15, inom fyra månader efter det ifrågavarande kalenderårets slut.
Artikel 7
Förändringar av anläggningarna
Verksamhetsutövaren ska informera den behöriga myndigheten om alla planerade förändringar av anläggningens art eller funktion, om utvidgningar av anläggningen eller om betydande kapacitetsminskningar, vilka kan innebära att tillstånden för växthusgasutsläpp måste förnyas. När det är lämpligt ska den behöriga myndigheten förnya tillstånden. Om en ny verksamhetsutövare tar över driften av en anläggning ska den behöriga myndigheten förnya tillståndet och ange den nya verksamhetsutövarens namn och adress.
Artikel 8
Samordning med direktiv 2010/75/EU
När anläggningar bedriver verksamhet som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU ( 1 ) ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att villkoren och förfarandena för utfärdande av tillstånd för utsläpp av växthusgaser samordnas med de villkor och förfaranden som gäller för utfärdande av ett tillstånd enligt det direktivet. Kraven i artiklarna 5, 6 och 7 i det här direktivet får integreras med de förfaranden som anges i direktiv 2010/75/EU.
Artikel 9
Sammanlagd kvantitet utsläppsrätter i ►M9 unionen ◄
Den sammanlagda kvantitet utsläppsrätter för ►M9 unionen ◄ som utfärdas varje år med början 2013, ska minska linjärt med början i mitten av perioden 2008–2012. Kvantiteten ska minska med en linjär faktor på 1,74 % jämfört med den genomsnittliga totala årliga kvantitet utsläppsrätter som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella tilldelningsplanerna för perioden 2008–2012. ►A1 Den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter för ►M9 unionen ◄ kommer till följd av Kroatiens anslutning endast att ökas med den kvantitet utsläppsrätter som Kroatien ska auktionera ut i enlighet med artikel 10.1. ◄
Från och med 2021 ska den linjära faktorn vara 2,2 %.
Artikel 9a
Justering av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i ►M9 unionen ◄
När det gäller anläggningar som bedriver någon av verksamheterna i bilaga I och som inkluderas i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ från och med 2013 ska medlemsstaterna se till att anläggningarnas verksamhetsutövare lämnar in vederbörligen styrkta och av tredje part verifierade utsläppsdata till den berörda behöriga myndigheten så att dessa kan beaktas med avseende på justeringen av den kvantitet utsläppsrätter som ska utfärdas i ►M9 unionen ◄ .
Alla sådana data ska senast den 30 april 2010 lämnas in till den berörda behöriga myndigheten i enlighet med bestämmelser som antagits enligt artikel 14.1.
Om inlämnade data är vederbörligen styrkta ska den behöriga myndigheten meddela kommissionen detta senast den 30 juni 2010, och den kvantitet utsläppsrätter som ska utfärdas, justerad med den linjära faktor som avses i artikel 9, ska justeras i enlighet med detta. För anläggningar som släpper ut andra växthusgaser än CO2 får den behöriga myndigheten ange en lägre utsläppskvantitet beroende på potentialen att minska utsläppen från dessa anläggningar.
Artikel 10
Auktionering av utsläppsrätter
Från och med 2021 ska den andel utsläppsrätter som ska auktioneras ut vara 57 %, utan att det påverkar en eventuell minskning enligt artikel 10a.5a.
Av det totala antalet utsläppsrätter mellan 2021 och 2030 ska 2 % auktioneras ut för att inrätta en fond för att höja energieffektiviteten och modernisera energisystemen i vissa medlemsstater i enlighet med artikel 10d (nedan kallad moderniseringsfonden).
Det totala antal återstående utsläppsrätter som ska auktioneras ut av medlemsstaterna ska fördelas i enlighet med punkt 2.
Den totala kvantitet utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat ska fördelas enligt följande:
►M9 90 % ◄ av den totala kvantiteten utsläppsrätter för auktionering ska fördelas mellan medlemsstaterna i andelar som exakt överensstämmer med den berörda medlemsstatens andel verifierade utsläpp inom ramen för ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ , för 2005 eller det genomsnittliga medelvärdet för perioden 2005–2007, beroende på vilket som är störst.
10 % av det totala antalet utsläppsrätter för auktionering ska fördelas mellan vissa medlemsstater av solidaritets-, tillväxts- och sammankopplingshänsyn inom unionen, vilket innebär en ökning av den mängd utsläppsrätter som dessa medlemsstater auktionerar ut enligt led a med de procentsatser som anges i bilaga IIa.
▼M9 —————
För medlemsstater som inte deltog i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ under 2005 ska, vid tillämpning av led a, deras andel beräknas på grundval av deras verifierade utsläpp inom ramen för ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ under 2007.
Om nödvändigt ska de procentsatser som avses i led b anpassas proportionellt i syfte att säkerställa att fördelningen blir 10 %.
Medlemsstaterna ska besluta om hur inkomsterna från auktionering av utsläppsrätter ska användas. Minst 50 % av inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter enligt punkt 2, inklusive alla däri ingående inkomster från auktionering enligt punkt 2 b och c, eller ett ekonomiskt värde motsvarande dessa inkomster, bör användas för ett eller flera av följande syften:
Att minska växthusgasutsläppen, bland annat genom bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och till den anpassningsfond som nu tagits i drift genom beslut vid Poznankonferensen om klimatförändringarna (COP 14 och COP/MOP 4), att underlätta anpassning till klimatförändringarnas verkningar och att finansiera forskning och utveckling och demonstrationsprojekt för minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringarna, inklusive deltagande i initiativ inom ramen för den strategiska EU-planen för energiteknik och de europeiska teknikplattformarna.
Att utveckla förnybar energi, så att unionen kan uppfylla sitt åtagande rörande förnybar energi, att utveckla annan teknik som bidrar till omställningen till en säker och hållbar koldioxidsnål ekonomi och att bidra till att uppfylla unionens åtagande att öka energieffektiviteten till de nivåer som överenskommits i relevanta lagstiftningsakter.
Att vidta åtgärder för att förhindra avskogning och öka ny- och återbeskogning i utvecklingsländer som har ratificerat det internationella avtalet om klimatförändringar, och att överföra teknik och underlätta anpassningen till klimatförändringarnas negativa effekter i dessa länder.
Att vidta åtgärder för koldioxidbindning i skogar i ►M9 unionen ◄ .
Att vidta åtgärder för miljösäker avskiljning och geologisk lagring av CO2, särskilt från kraftverk som försörjs av fasta fossila bränslen och från en rad industrisektorer och delsektorer, även i tredjeland.
Att främja en övergång till utsläppssnåla och kollektiva transportsätt.
Att finansiera forskning och utveckling i fråga om energieffektivitet och ren teknik i de sektorer som omfattas av detta direktiv.
Att vidta åtgärder för att förbättra energieffektivitet, fjärrvärmesystem och isolering eller för att ge ekonomiskt stöd i syfte att hantera sociala aspekter som berör hushåll som består av låg- och medelinkomsttagare.
Att täcka administrativa kostnader för förvaltningen av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ .
Att finansiera klimatåtgärder i utsatta tredjeländer, inbegripet anpassning till klimatförändringarnas effekter.
Att främja kompetensutveckling och omfördelning av arbetskraft i syfte att bidra till en rättvis övergång till en koldioxidsnål ekonomi, särskilt i de regioner där arbetsmarknaden påverkas mest av övergången, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.
Medlemsstaterna ska anses ha uppfyllt skyldigheterna i denna punkt om de har inrättat och genomför skattemässiga eller ekonomiska stödåtgärder, särskilt i utvecklingsländer, eller en nationell regleringspolitik som innebär ekonomiskt stöd, som inrättats i de syften som anges i det första stycket och som har ett värde motsvarande minst 50 % av inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter enligt punkt 2, inklusive alla inkomster från auktionering enligt punkt 2 b och c.
Medlemsstaterna ska informera kommissionen om hur inkomsterna används och om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt i sina rapporter enligt beslut nr 280/2004/EG.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 23 för att komplettera detta direktiv avseende tidsschema, administration och andra aspekter av auktionsförfarandet för att säkerställa att det sker på ett transparent, tydligt, harmoniserat och icke-diskriminerande sätt. Förfarandet ska därför vara förutsägbart, framför allt vad gäller auktionernas tidsschema och ordningsföljd samt de beräknade volymer utsläppsrätter som ska göras tillgängliga.
Genom dessa delegerade akter ska det säkerställas att auktionerna utformas så att
verksamhetsutövare, särskilt små och medelstora företag som täcks av EU:s utsläppshandelssystem, har fullt och rättvist tillträde,
alla deltagare har tillgång till samma information samtidigt och inga deltagare kan undergräva auktionsförfarandet,
organisationen av, och deltagandet i, auktioner sker på ett kostnadseffektivt sätt och otillbörliga administrativa kostnader undviks, och
även de som släpper ut små mängder får tillgång till utsläppsrätter.
Medlemsstaterna ska rapportera om huruvida reglerna för auktioneringen följts för varje auktion, särskilt beträffande rättvist och transparent tillträde, insyn, prisbildning och tekniska och driftsmässiga aspekter. Rapporterna ska lämnas in senast en månad efter det att auktionen ägt rum och ska publiceras på kommissionens webbplats.
Artikel 10a
►M9 Unionstäckande ◄ övergångsbestämmelser för gratis tilldelning
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv avseende unionstäckande och fullt harmoniserade bestämmelser för tilldelning av utsläppsrätter som avses i punkterna 4, 5, 7 och 19 i den här artikeln.
Genom de åtgärder som avses i första stycket ska det i möjligaste mån fastställas ►M9 unionstäckande ◄ förhandsriktmärken för att garantera att tilldelningen sker på ett sätt som ger incitament till minskade växthusgasutsläpp och energieffektiv teknik genom att beakta de mest effektiva teknikerna, ersättningsmöjligheter, alternativa produktionsprocesser, högeffektiv kraftvärme, effektiv energiåtervinning från rökgaser, användande av biomassa samt avskiljning och lagring av CO2, om sådana möjligheter finns, och åtgärderna ska inte ge incitament till att öka utsläppen. Gratis tilldelning ska inte förekomma för någon typ av elproduktion, utom i de fall som omfattas av artikel 10c och för el som produceras från rökgaser.
För varje sektor och delsektor ska riktmärket i princip beräknas för produkter snarare än för insatsvaror för att maximera minskningarna av växthusgasutsläppen och energieffektiviseringarna i hela produktionsprocessen i den berörda sektorn eller delsektorn.
När kommissionen fastställer principerna för förhandsriktmärken i enskilda sektorer och delsektorer ska den samråda med berörda parter, inklusive berörda sektorer och delsektorer.
Efter det att ►M9 unionen ◄ godkänt ett internationellt avtal om klimatförändringar som leder till obligatoriska minskningar av växthusgasutsläppen som är jämförbara med ►M9 unionens ◄ minskningar ska kommissionen se över dessa åtgärder i syfte att se till att gratis tilldelning endast sker om den är fullt berättigad mot bakgrund av nämnda avtal.
Vid fastställandet av principerna för hur förhandsriktmärkena ska sättas i enskilda sektorer eller delsektorer ska utgångspunkten vara genomsnittsprestandan för de 10 % som utgör de mest effektiva anläggningarna i en sektor eller en delsektor i ►M9 unionen ◄ under åren 2007–2008. Kommissionen ska samråda med berörda parter, inklusive berörda sektorer och delsektorer.
►M9 Akterna ◄ enligt artiklarna 14 och 15 ska innehålla harmoniserade bestämmelser om övervakning, rapportering och verifiering av produktionsrelaterade växthusgasutsläpp i syfte att fastställa förhandsriktmärkena.
Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de reviderade riktmärkesvärdena för gratis tilldelning. Dessa akter ska överensstämma med de delegerade akter som antagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel och ska uppfylla följande krav:
För perioden 2021–2025 ska riktmärkesvärdena fastställas på grundval av de uppgifter som lämnats in i enlighet med artikel 11 avseende åren 2016 och 2017. På grundval av en jämförelse av dessa riktmärkesvärden med riktmärkesvärdena i kommissionens beslut 2011/278/EU ( 3 ), som antogs den 27 april 2011, ska kommissionen fastställa den årliga minskningstakten för varje riktmärke och ska tillämpa den på riktmärkesvärdena för perioden 2013–2020 med avseende på varje år mellan 2008 och 2023 för att fastställa riktvärdesmärkena för perioden 2021–2025.
Om den årliga minskningstakten överstiger 1,6 % eller understiger 0,2 %, ska riktmärkesvärdena för perioden 2021–2025 vara lika med de riktmärkesvärden som tillämpas under perioden 2013–2020 minus den av dessa två procentsatser som är relevant med avseende på varje år mellan 2008 och 2023.
För perioden 2026–2030 ska riktmärkesvärdena fastställas på samma sätt som anges i leden a och b, på grundval av de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 11 för åren 2021 och2022 och på grundval av tillämpning av den årliga minskningstakten med avseende på varje år mellan 2008 och 2028.
Genom undantag ska riktmärkesvärdena för aromater, vätgas och syntesgas justeras med samma procentsats som raffinaderiernas riktmärken för att garantera lika konkurrensvillkor för producenter av dessa produkter.
De genomförandeakter som avses i tredje stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.
I syfte att främja effektiv energiåtervinning av restgaser ska, för den period som avses i tredje stycket led b, riktmärkesvärdet för råjärn, som främst rör restgaser, uppdateras med en årlig minskningsfaktor på 0,2 %.
Om mindre än 3 % av det totala antalet utsläppsrätter behövs för att höja det maximala antal som är tillgängligt enligt punkt 5, ska
Medlemsstaterna ska också sträva efter att använda högst 25 % av inkomsterna från auktionering av utsläppsrätter för de ekonomiska åtgärder som avses i första stycket. Inom tre månader från utgången av varje år ska medlemsstater som har infört sådana ekonomiska åtgärder på lätt tillgängligt sätt offentliggöra den totala kompensationens storlek uppdelad på de sektorer och delsektorer som fått stöd. Om en medlemsstat använder mer än 25 % av inkomsterna från auktionering av utsläppsrätter för sådana ändamål, ska den från och med 2018 för varje år detta sker offentliggöra en rapport med skälen för överskridandet. Rapporten ska innehålla relevant information om elektricitetspriserna för större industriella förbrukare som drar nytta av sådana ekonomiska åtgärder, utan att kraven på skydd av konfidentiell information åsidosätts. Rapporten ska även innehålla information om huruvida man vederbörligen har beaktat andra åtgärder för att på ett hållbart sätt sänka de indirekta koldioxidkostnaderna på medellång till lång sikt.
Kommissionen ska i rapporten enligt artikel 10.5 bland annat inkludera en utvärdering av effekterna av sådana ekonomiska åtgärder på den inre marknaden och vid behov rekommendera eventuella åtgärder som kan krävas till följd av den utvärderingen.
Dessa åtgärder ska säkerställa ett tillräckligt skydd mot risken för koldioxidläckage baserat på förhandsriktmärken för indirekta koldioxidutsläpp per produktionsenhet. Dessa förhandsriktmärken ska i en viss sektor eller delsektor beräknas som produkten av elkonsumtionen per produktionsenhet, motsvarande den mest effektiva tillgängliga tekniken, och koldioxidutsläppen från den relevanta europeiska elproduktionsmixen.
►M9 Utsläppsrätter från det maximala antal som avses i punkt 5 i denna artikel som inte tilldelas gratis senast 2020 ska avsättas för nya deltagare, tillsammans med 200 miljoner utsläppsrätter som placerats i reserven för marknadsstabilitet i enlighet med artikel 1.3 i beslut (EU) 2015/1814. Av de utsläppsrätter som avsatts, ska upp till 200 miljoner återgå till reserven för marknadsstabilitet vid slutet av perioden 2021–2030 om de inte tilldelats för den perioden.
Från och med 2021 ska utsläppsrätter som enligt punkterna 19 och 20 inte har tilldelats anläggningar tillföras den mängd utsläppsrätter som avsatts i enlighet med första stycket första meningen i den här punkten. ◄
Tilldelningen ska justeras enligt den linjära faktor som avses i artikel 9.
Elproduktion från nya deltagare ska inte omfattas av gratis tilldelning.
▼M9 —————
►M9 325 miljoner utsläppsrätter från det antal som annars hade kunnat tilldelas gratis i enlighet med denna artikel och 75 miljoner utsläppsrätter från det antal som annars hade kunnat tilldelas enligt artikel 10 ska hållas tillgängliga för att stödja innovation i tekniker och processer med låga koldioxidutsläpp som förtecknas i bilaga I, inklusive miljösäker avskiljning och användning av koldioxid (CCU) som väsentligt bidrar till att begränsa klimatförändringarna och produkter som ersätter koldioxidintensiva produkter som tillverkas i sektorer som anges i bilaga I, samt för att stimulera uppförandet och driften av projekt som syftar till miljösäker avskiljning och geologisk lagring (CCS) av koldioxid samt innovativa tekniker för förnybar energi och energilagringstekniker på geografiskt spridda platser inom unionens territorium (nedan kallad innovationsfonden). Projekt i alla medlemsstater ska vara stödberättigade, inbegripet småskaliga projekt.
Dessutom ska 50 miljoner outnyttjade utsläppsrätter från reserven för marknadsstabilitet komplettera kvarvarande intäkter från de 300 miljoner utsläppsrätterna tillgängliga för perioden från 2013–2020 enligt kommissionens beslut 2010/670/EU ( 5 ) och vid lämplig tidpunkt användas för att stödja innovation i enlighet med första stycket.
Projekten ska väljas ut på grundval av objektiva och transparenta kriterier, i förekommande fall med beaktande av i vilken utsträckning projekten bidrar till uppnående av utsläppsminskningar som är betydligt lägre än de riktmärken som avses i punkt 2. Projekten ska ha potential för utbredd tillämpning eller för avsevärt lägre kostnader för en omställning till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp inom alla berörda sektorer. Projekt som inbegriper CCU ska leda till nettominskningar av utsläpp och säkerställa ett undvikande eller en slutlagring av koldioxid. De tekniker som erhåller stöd ska ännu inte vara kommersiellt tillgängliga, men ska utgöra banbrytande lösningar eller vara tillräckligt mogna för demonstration i en förkommersiell skala. Stöd får ges med upp till 60 % av de relevanta projektkostnaderna, varav upp till 40 % inte behöver vara beroende av den verifierade mängd växthusgasutsläpp som kan undvikas, förutsatt att förutbestämda delmål uppnås, vilka tar hänsyn till den teknik som används.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv avseende regler om driften av innovationsfonden, inbegripet urvalsförfarandet och urvalskriterierna. ◄
Utsläppsrätter ska avdelas för projekt som uppfyller kriterierna i det tredje stycket. Stödet till dessa projekt ska ges via medlemsstaterna och ska komplettera en betydande samfinansiering från verksamhetsutövaren vid anläggningen. Projekten kan även samfinansieras av berörda medlemsstater och via andra instrument. Inget projekt ska få mer stöd via det system som avses i denna punkt än 15 % av det totala antalet utsläppsrätter som är tillgängliga för detta ändamål. Dessa utsläppsrätter ska beaktas enligt punkt 7.
▼M9 —————
▼M9 —————
Artikel 10b
Övergångsåtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier i händelse av koldioxidläckage
Sektorer och delsektorer där produkten av deras handelsintensitet med tredjeländer multiplicerad med deras utsläppsintensitet överstiger 0,15 får tas med i den grupp som avses i punkt 1, utgående från uppgifter för åren 2014–2016, baserat på en kvalitativ bedömning och med användning av följande kriterier:
I vilken utsträckning det är möjligt för enskilda anläggningar inom den berörda sektorn eller de berörda delsektorerna att minska sina utsläppsnivåer eller sin elkonsumtion.
Nuvarande och förutsedda marknadsvillkor, i förekommande fall inbegripet ett allmänt referenspris.
Vinstmarginal som en potentiell indikator för beslut om långsiktiga investeringar eller utlokalisering, med beaktande av förändringar i produktionskostnader med anknytning till utsläppsminskningar.
Inom tre månader från det offentliggörande som avses i det stycket får dessa sektorer och delsektorer ansöka hos kommissionen om antingen en kvalitativ bedömning av deras risk för koldioxidläckage på 4-siffrig nivå (Nace-kod 4) eller en bedömning på grundval av den varuklassificering som används för statistik om industriell tillverkning i unionen på 8-siffrig nivå (Prodcom). För detta ändamål ska sektorer och delsektorer tillsammans med ansökan lägga fram vederbörligen dokumenterade, fullständiga och oberoende verifierade uppgifter för att göra det möjligt för kommissionen att utföra bedömningen.
Om en sektor eller delsektor väljer att bedömas på 4-siffrig nivå (Nace-kod 4), kan den inbegripas i den grupp som avses i punkt 1 på grundval av de kriterier som avses i punkt 2 a, b och c. Om en sektor eller delsektor väljer att bedömas på 8-siffrig nivå (Prodcom), ska den inbegripas i den grupp som avses i punkt 1, om det tröskelvärde på 0,2 som anges i punkt 1 överskrids på denna nivå.
De sektorer och delsektorer för vilka gratis tilldelning beräknas på grundval av de riktmärkesvärden som avses i artikel 10a.2 fjärde stycket får också begära att bli bedömda i enlighet med tredje stycket i denna punkt.
Genom undantag från punkterna 1 och 2 får en medlemsstat senast den 30 juni 2018 begära att en sektor eller delsektor som förtecknas i bilagan till kommissionens beslut 2014/746/EU ( 6 ) när det gäller klassificeringar på en 6-siffrig eller 8-siffrig nivå (Prodcom) ska anses omfattas av den grupp som avses i punkt 1. En sådan ansökan ska endast beaktas om medlemsstaten i fråga påvisar att tillämpningen av detta undantag är motiverad på grundval av vederbörligen styrkta, fullständiga, verifierade och reviderade uppgifter för de senaste fem åren som tillhandahålls av den berörda sektorn eller delsektorn samt till sin ansökan fogar all relevant information. På grundval av dessa uppgifter ska den berörda sektorn eller delsektorn inbegripas i fråga om dessa klassificeringar, om det inom en heterogen 4-siffrig nivå (Nace-kod 4) påvisas att de har en väsentligt högre handels- och utsläppsintensitet på en 6-siffrig eller 8-siffrig nivå (Prodcom) som överskrider den tröskel som fastställs i punkt 1.
Artikel 10c
Möjlighet till gratis tilldelning för modernisering av energisektorn under en övergångsperiod
De berörda medlemsstaterna ska anordna ett konkurrensutsatt anbudsförfarande för projekt med en total investering avseende ett belopp på mer än 12,5 miljoner EUR, vilket ska genomföras i en eller flera omgångar under perioden 2021–2030 för urval av de investeringar som ska finansieras med gratis tilldelning. Detta konkurrensutsatta anbudsförfarande ska
vara förenligt med principerna om öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling och sund ekonomisk förvaltning,
säkerställa att endast sådana projekt som bidrar till diversifiering av energimixen och leveranskällorna, den nödvändiga omstruktureringen, miljöuppgradering och anpassning av infrastruktur, ren teknik, såsom teknik för förnybar energi, eller modernisering av sektorn för energiproduktion, till exempel effektiv och hållbar fjärrvärme, sektorn för energiöverföring och sektorn för energidistribution är berättigade att delta,
fastställa tydliga, objektiva, transparenta och icke-diskriminerande urvalskriterier för rangordning av projekt, för att se till att endast sådana projekt väljs ut som
på grundval av en kostnads–nyttoanalys säkerställer positiva nettovinster i form av minskade utsläpp och leder till en förutbestämd avsevärd minskning av koldioxidutsläppen, med beaktande av projektens storlek,
är kompletterande, uppenbart svarar mot behov av ersättning eller modernisering och inte leder till en marknadsdriven ökning av efterfrågan på energi,
ger bäst valuta för pengarna, och
inte bidrar till eller förbättrar den ekonomiska bärkraften i mycket utsläppsintensiv elproduktion eller ökar beroendet av utsläppsintensiva fossila bränslen.
Genom undantag från artikel 10.1 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 sista stycket i den här artikeln får de öronmärkta utsläppsrätterna, i de fall då en investering som valts ut genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande dras tillbaka eller om avsett resultat inte uppnås, användas i endast en ytterligare omgång av det konkurrensutsatta anbudsförfarandet tidigast ett år därefter, för att finansiera andra investeringar.
Varje medlemsstat som avser att utnyttja möjligheten till gratis tilldelning under en övergångsperiod, för modernisering av energisektorn, ska senast den 30 juni 2019 offentliggöra en detaljerad nationell ram som beskriver det konkurrensutsatta anbudsförfarandet, inbegripet det planerade antalet omgångar som avses i första stycket, och urvalskriterierna, för synpunkter från alla berörda parter.
Om investeringar till ett värde av mindre än 12,5 miljoner EUR som ska stödjas genom gratis tilldelning och inte väljs ut genom det konkurrensutsatta anbudsförfarande som avses i denna punkt ska medlemsstaten välja ut projekt utifrån objektiva och öppna kriterier. Resultaten av urvalsförfarandet ska offentliggöras så att allmänheten får möjlighet att yttra sig. Mot denna bakgrund ska den berörda medlemsstaten senast den 30 juni 2019 utarbeta, offentliggöra och till kommissionen överlämna en förteckning över investeringar. Om fler än en investering utförs inom en och samma anläggning ska de bedömas som en helhet för att fastställa huruvida tröskelvärdet på 12,5 miljoner EUR har överskridits, såvida dessa investeringar inte är tekniskt eller finansiellt hållbara oberoende av varandra.
Utsläppsrätter som inte tilldelas enligt denna artikel senast 2020 får under perioden 2021–2030 tilldelas investeringar som valts ut genom det konkurrensutsatta anbudsförfarande som avses i punkt 2, om inte den berörda medlemsstaten senast den 30 september 2019 underrättar kommissionen om sin avsikt att inte tilldela alla eller delar av dessa utsläppsrätter under perioden 2021–2030 och om antalet utsläppsrätter som i stället ska auktioneras ut 2020. Om sådana utsläppsrätter tilldelas under perioden 2021–2030 ska motsvarande antal utsläppsrätter beaktas vid tillämpningen av den gräns på 60 % som anges ovan i första stycket i denna punkt.
Artikel 10d
Moderniseringsfonden
De investeringar som får stöd ska vara förenliga med syftena med detta direktiv samt med målsättningarna för unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och de långsiktiga mål som anges i Parisavtalet. Stöd från moderniseringsfonden ska inte ges till andra energiproduktionsanläggningar som använder fasta fossila bränslen än effektiva och hållbara fjärrvärmeanläggningar i medlemsstater med en BNP per capita till marknadspris som understiger 30 % av genomsnittet i unionen 2013, förutsatt att en mängd utsläppsrätter av minst ett motsvarande värde används för investeringar som inte omfattar fasta fossila bränslen i enlighet med artikel 10c.
Investeringskommittén ska arbeta på ett öppet sätt. Investeringskommitténs sammansättning samt ledamöternas meritförteckningar och intresseförklaringar ska tillgängliggöras för allmänheten och vid behov uppdateras.
Om en investering i moderniseringen av energisystem, som föreslås för finansiering genom fonden, inte omfattas av de områden som förtecknas i punkt 2, ska investeringskommittén bedöma investeringens tekniska och finansiella bärkraft, inbegripet de utsläppsminskningar som den uppnår, och utfärda en rekommendation om finansiering av investeringen genom moderniseringsfonden. Investeringskommittén ska säkerställa att varje investering som rör fjärrvärme innebär en betydande förbättring av energieffektiviteten och minskning av utsläppen. Denna rekommendation får omfatta förslag om lämpliga finansieringsinstrument. Upp till 70 % av de relevanta kostnaderna för en investering som inte omfattas av de områden som förtecknas i punkt 2 får stödjas med hjälp av medel från moderniseringsfonden, förutsatt att de kvarvarande kostnaderna finansieras av privata juridiska personer.
Om EIB:s företrädare inte ställer sig bakom finansieringen av en investering, ska en rekommendation endast antas om en majoritet på två tredjedelar av samtliga ledamöter röstar för. Företrädaren för den medlemsstat där investeringen ska äga rum och EIB:s företrädare ska i sådana fall inte ha rätt att rösta. Detta stycke ska inte tillämpas på småskaliga projekt som finansieras genom lån som tillhandahålls av en nationell utvecklingsbank eller via bidrag för genomförandet av ett nationellt program med specifika mål i linje med målen för moderniseringsfonden, under förutsättning att inte mer än 10 % av medlemsstaternas andel enligt bilaga IIb används under programmet.
De stödmottagande medlemsstaterna ska årligen rapportera till kommissionen om investeringar som finansieras genom moderniseringsfonden. Rapporten ska offentliggöras och ska innehålla följande:
Information om de finansierade investeringarna per stödmottagande medlemsstat.
En bedömning av vilket mervärde i form av energieffektivitet och modernisering av energisystemet som uppnåtts genom investeringen.
Artikel 11
Nationella genomförandeåtgärder
En förteckning över de anläggningar som omfattas av detta direktiv under de fem år som inleds den 1 januari 2021 ska lämnas in senast den 30 september 2019 och förteckningar för varje efterföljande femårsperiod ska därefter lämnas in vart femte år. Varje förteckning ska innehålla uppgifter om produktionsverksamhet, överföring av värme och gas, elproduktion och utsläpp i delanläggningar under de fem kalenderår som föregår inlämnandet. Gratis tilldelning ska endast ske till anläggningar där sådan information tillhandahålls.
KAPITEL IV
BESTÄMMELSER FÖR LUFTFARTSVERKSAMHET OCH STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
Artikel 11a
Utnyttjande av CER och ERU från projektverksamhet inom ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ före ikraftträdandet av ett internationellt avtal om klimatförändringar
I den utsträckning verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatörer inte har utnyttjat de CER och ERU som de av medlemsstaterna för perioden 2008–2012 givits rätt att utnyttja, eller om rätt att utnyttja reduktionsenheter har beviljats enligt punkt 8, får de begära att den behöriga myndigheten till dem utfärdar utsläppsrätter som är giltiga från och med 2013 och framåt i utbyte mot CER och ERU som utfärdats till och med 2012 för utsläppsminskningar från projekttyper som fått användas inom ramen för ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ under perioden 2008–2012.
Den behöriga myndigheten ska på begäran genomföra ett sådant utbyte till och med den 31 mars 2015.
I den utsträckning verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatörer inte har utnyttjat de CER och ERU som de av medlemsstaterna för perioden 2008–2012 givits rätt att utnyttja, eller om rätt att utnyttja reduktionsenheter har beviljats enligt punkt 8, ska de behöriga myndigheterna låta verksamhetsutövarna byta ut CER och ERU som härrör från projekt registrerade före 2013 och som utfärdats för utsläppsminskningar som genomförts från och med 2013 och framåt, mot utsläppsrätter som är giltiga från och med 2013 och framåt.
Första stycket ska tillämpas på CER och ERU för alla projekttyper som fått användas inom ramen för ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ under perioden 2008–2012.
I den utsträckning verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatörer inte har utnyttjat de CER och ERU som de av medlemsstaterna för perioden 2008–2012 givits rätt att utnyttja, eller om rätt att utnyttja reduktionsenheter har beviljats enligt punkt 8, ska de behöriga myndigheterna låta verksamhetsutövarna byta ut CER som utfärdats för utsläppsminskningar från och med 2013 och framåt, mot utsläppsrätter från nya projekt i de minst utvecklade länderna som inletts från och med 2013.
Första stycket ska tillämpas på CER för alla projekttyper som fått användas inom ramen för ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ under perioden 2008–2012, till dess dessa länder har ratificerat ett relevant avtal med ►M9 unionen ◄ eller fram till år 2020, beroende på vilket som inträffar först.
▼M9 —————
Artikel 11b
Projektverksamhet
►M9 Unionen ◄ och dess medlemsstater ska endast tillåta projekt om alla projektdeltagare har sitt säte antingen i ett land som har ingått ett internationellt avtal avseende sådana projekt eller i ett land eller en enhet på delstatsnivå eller regional nivå som är knuten till ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ i enlighet med artikel 25.
▼M9 —————
Artikel 12
Överlåtelse, överlämnande och annullering av utsläppsrätter
Medlemsstaterna skall se till att utsläppsrätter kan överlåtas mellan
personer inom ►M9 unionen ◄ ,
personer inom ►M9 unionen ◄ och personer i tredje land, där sådana utsläppsrätter erkänts i enlighet med förfarandet i artikel 25, utan andra begränsningar än dem som anges i eller antas i enlighet med detta direktiv.
Artikel 13
Utsläppsrätternas giltighet
Utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2013 ska vara giltiga för obestämd tid. Utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2021 ska innehålla uppgifter som visar under vilken tioårsperiod från och med den 1 januari 2021 de utfärdades och vara giltiga för utsläpp från och med den berörda periodens första år.
Artikel 14
Övervakning och rapportering av utsläpp
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.
De ►M9 akter ◄ som avses i punkt 1 ska ta hänsyn till de mest exakta och aktuella vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga, särskilt från IPCC, och kan också specificera krav på att verksamhetsutövare ska rapportera utsläpp knutna till produktionen av varor som framställs i energiintensiva industrier som kan vara utsatta för internationell konkurrens. I ►M9 akterna ◄ får även fastställas krav på att dessa uppgifter ska verifieras av tredje man.
Kraven får även inbegripa en skyldighet att rapportera om storleken på utsläpp i samband med elproduktion som omfattas av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ och som sker vid produktionen av sådana varor.
Artikel 15
Verifiering och ackreditering
Medlemsstaterna ska se till att de rapporter som lämnas in av verksamhetsutövarna och luftfartygsoperatörerna enligt artikel 14.3 kontrolleras i enlighet med kriterierna i bilaga V och alla närmare bestämmelser som antagits av kommissionen enligt denna artikel och att den behöriga myndigheten underrättas om detta.
Medlemsstaterna ska se till att en verksamhetsutövare eller en luftfartygsoperatör vars rapport har kontrollerats senast den 31 mars varje år avseende det föregående årets utsläpp och inte befunnits vara tillfredsställande i enlighet med de kriterier som anges i bilaga V och alla närmare bestämmelser som antagits av kommissionen enligt denna artikel, inte kan överlåta fler utsläppsrätter förrän en rapport från den berörda verksamhetsutövaren kontrollerats och befunnits vara tillfredsställande.
Kommissionen ska anta genomförandeakter om verifiering av utsläppsrapporter på grundval av principerna i bilaga V och om ackreditering och tillsyn av kontrollörer. Kommissionen får också anta genomförandeakter om verifiering av rapporter som i enlighet med artikel 14.3 lämnats in av luftfartygsoperatörer och ansökningar enligt artiklarna 3e och 3f, däribland om de verifieringsförfaranden som kontrollörerna ska använda. De ska innehålla villkor för ackreditering och återkallande av ackreditering, ömsesidigt erkännande och, i tillämpliga fall, sakkunnigbedömning av ackrediteringsorgan.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.
Artikel 15a
Offentliggörande av information och tystnadsplikt
Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att alla beslut och rapporter om mängden utsläppsrätter och tilldelning av dessa och om övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp omedelbart offentliggörs på ett korrekt sätt som garanterar icke-diskriminerande tillgång.
Information som omfattas av tystnadsplikt får inte avslöjas för någon annan person eller myndighet utom när detta sker med stöd av tillämpliga lagar och andra författningar.
Artikel 16
Påföljder
En begäran från en administrerande medlemsstat enligt punkt 5 ska innehålla
belägg för att luftfartygsoperatören inte har fullgjort sina skyldigheter enligt detta direktiv,
närmare uppgifter om den verkställighetsåtgärd som medlemsstaten har vidtagit,
en motivering för ett verksamhetsförbud på ►M9 unionsnivå ◄ , och
en rekommendation om omfattningen av verksamhetsförbudet på ►M9 unionsnivå ◄ och de villkor som ska gälla.
Artikel 17
Tillgång till information
Beslut om fördelning av utsläppsrätter, information om projektverksamhet i vilken en medlemsstat deltar eller tillåter privata eller offentliga företag att delta och de utsläppsrapporter som krävs enligt tillståndet för utsläpp av växthusgaser och som innehas av den behöriga myndigheten skall göras tillgängliga för allmänheten i enlighet med direktiv 2003/4/EG.
Artikel 18
Behörig myndighet
Medlemsstaterna skall vidta de administrativa åtgärder som krävs, däribland att utse en eller flera lämpliga behöriga myndigheter för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv. Om fler än en behörig myndighet utses, måste myndigheternas verksamhet inom ramen för detta direktiv samordnas.
Medlemsstaterna skall särskilt se till att deras utsedda kontaktpunkt för godkännande av projektverksamhet enligt artikel 6.1 a i Kyotoprotokollet samordnas med deras utsedda nationella myndighet för genomförandet av artikel 12 i Kyotoprotokollet, respektive med den myndighet som utsetts i enlighet med senare beslut som antas inom ramen för UNFCCC eller Kyotoprotokollet.
Artikel 18a
Administrerande medlemsstat
Följande ska gälla avseende administrerande medlemsstat för en luftfartygsoperatör:
För en luftfartygsoperatör med en gällande operativ licens som beviljats av en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag ( 9 ) ska administrerande medlemsstat vara den medlemsstat som beviljat luftfartygsoperatören dennes operativa licens, och
i alla övriga fall ska administrerande medlemsstat vara den medlemsstat med de största skattade tillskrivna utsläppen från luftfarten från flygningar som genomförts av den aktuella luftfartygsoperatören under basåret.
Baserat på bästa tillgängliga uppgifter ska kommissionen
före den 1 februari 2009 offentliggöra en förteckning över luftfartygsoperatörer som den 1 januari 2006 eller senare har bedrivit sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I med angivande av administrerande medlemsstat för varje luftfartygsoperatör i enlighet med punkt 1, och
före den 1 februari varje efterföljande år komplettera förteckningen med de luftfartygsoperatörer som efter det angivna datumet bedrivit sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.
Artikel 18b
Bistånd från Eurocontrol
Kommissionen får, för fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 3c.4 och 18a, begära bistånd av Eurocontrol eller en annan relevant organisation och får för detta ändamål ingå erforderliga överenskommelser med dessa organisationer.
Artikel 19
Register
Utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2012 ska hållas i ►M9 unionsregistret ◄ för att möjliggöra åtgärder för underhåll av de depåkonton som öppnats i medlemsstaterna och för tilldelning, överlämnande och annullering av utsläppsrätter i enlighet med de ►M9 kommissionsakter ◄ som avses i punkt 3.
Varje medlemsstat ska kunna utföra tillåtna åtgärder enligt UNFCCC eller Kyotoprotokollet.
Artikel 20
Central förvaltare
Artikel 21
Medlemsstaternas rapportering
Artikel 21a
Främjande av kapacitetsuppbyggnad
I enlighet med UNFCCC, Kyotoprotokollet och eventuella senare beslut som antas för genomförandet av dessa skall kommissionen och medlemsstaterna sträva efter att främja kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi, för att hjälpa dem att till fullo utnyttja JI och CDM så att de främjar deras strategier för hållbar utveckling, samt även underlätta företags medverkan i utveckling och genomförande av JI- och CDM-projekt.
Artikel 22
Ändringar av bilagorna
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att vid behov ändra bilagorna till detta direktiv, med undantag av bilagorna I, IIa och IIb, mot bakgrund av de rapporter som föreskrivs i artikel 21 och erfarenheterna av tillämpningen av detta direktiv. Bilagorna IV och V får ändras i syfte att förbättra övervakningen, rapporteringen och verifieringen av utsläppen.
Artikel 22a
Kommittéförfarande
Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
Artikel 23
Utövande av delegeringen
Artikel 24
Förfaranden för unilateralt införande av ytterligare verksamheter och gaser
På kommissionens initiativ eller på en medlemsstats begäran får det antas en ►M9 akter ◄ om övervakning av och rapportering om utsläpp när det gäller verksamheter, anläggningar och växthusgaser som inte förtecknas som en kombination i bilaga I, förutsatt att denna övervakning och rapportering kan utföras med tillfredsställande exakthet.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv i detta syfte.
Artikel 24a
Harmoniserade bestämmelser för projekt som leder till minskade utsläpp
Utöver de inkluderanden som föreskrivs i artikel 24 får kommissionen anta åtgärder för utfärdande av utsläppsrätter eller reduktionsenheter för projekt som förvaltas av medlemsstaterna och som leder till minskade växthusgasutsläpp som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.
Dessa åtgärder ska vara förenliga med akter som antagits i enlighet med artikel 11b.7 i dess lydelse före den 8 april 2018. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa vilket förfarande som ska följas.
Åtgärder av detta slag får aldrig leda till dubbelräkning av utsläppsminskningar eller hindra genomförandet av andra strategiska åtgärder för att minska utsläpp som inte täcks av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ . Åtgärder ska endast antas när ett inkluderande i systemet enligt artikel 24 inte är möjligt, och i den kommande översynen av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ ska en harmoniserad täckning av sådana utsläpp i hela ►M9 unionen ◄ övervägas.
▼M9 —————
En medlemsstat får vägra att utfärda utsläppsrätter eller reduktionsenheter för vissa projekttyper som minskar växthusgasutsläppen inom medlemsstatens eget territorium.
Sådana projekt ska genomföras med samtycke från den medlemsstat i vilken projektet äger rum.
Artikel 25
Kopplingar till andra system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser
▼M9 —————
Artikel 25a
Åtgärder i tredjeland för att minska luftfartsverksamhetens påverkan på klimatet
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 om ändring av bilaga I till detta direktiv för att föreskriva att flygningar som ankommer från det berörda tredjelandet ska undantas från sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I eller för att föreskriva andra ändringar av den luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I – utom när det gäller tillämpningsområdet – vilka krävs enligt ett avtal som ingåtts i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. ◄
Kommissionen får till Europaparlamentet och rådet lämna förslag om andra eventuella ändringar av detta direktiv.
Kommissionen får även, när så är lämpligt, ge rekommendationer till rådet i enlighet med artikel 300.1 i fördraget om att inleda förhandlingar i syfte att ingå ett avtal med det berörda tredjelandet.
Artikel 26
Ändring av direktiv 96/61/EG
I direktiv 96/61/EG skall följande stycken läggas till i artikel 9.3:
”Om utsläppen av växthusgaser från en anläggning fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG ( *1 ) för en verksamhet som bedrivs vid denna anläggning, skall tillståndet inte omfatta utsläppsgränsvärden för direkta utsläpp av denna gas, såvida inte detta är nödvändigt för att förhindra betydande lokala föroreningar.
För verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna välja att inte införa krav på effektiv energianvändning för förbränningsanläggningar eller andra anläggningar som avger koldioxid på platsen.
Vid behov skall de behöriga myndigheterna ändra tillståndet enligt vad som är lämpligt.
De tre föregående styckena skall inte tillämpas på anläggningar som är tillfälligt undantagna från systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/87/EG.
Artikel 27
Undantag för små anläggningar som omfattas av likvärdiga åtgärder
Efter samråd med verksamhetsutövaren får medlemsstaterna från ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ undanta anläggningar som till den behöriga myndigheten har rapporterat utsläpp som underskrider 25 000 ton koldioxidekvivalenter och, om de bedriver förbränningsverksamhet, har haft en tillförd effekt på mindre än 35 MW, med undantag av utsläpp från biomassa, under vart och ett av de tre åren före underrättandet av kommissionen enligt led a, förutsatt att de omfattas av åtgärder som kommer att leda till likvärdiga bidrag till utsläppsminskningarna och förutsatt att den berörda medlemsstaten uppfyller följande villkor:
Medlemsstaten underrättar kommissionen om varje enskild anläggning av denna typ samt om de likvärdiga åtgärder för anläggningen som kommer att leda till likvärdiga bidrag till gällande utsläppsminskningar, före sista dagen för inlämnande av förteckningen över anläggningar enligt artikel 11.1, och allra senast i samband med att den lämnas in till kommissionen.
Medlemsstaten bekräftar att övervakningsåtgärder har införts för att uppskatta om någon av anläggningarna under något kalenderår släpper ut 25 000 ton koldioxidekvivalenter eller mer, med undantag av utsläpp från biomassa. Medlemsstaterna får tillåta förenklade övervaknings-, rapporterings- och verifieringsåtgärder för anläggningar med genomsnittliga verifierade utsläpp under 2008–2010 som understiger 5 000 ton per år, i enlighet med artikel 14.
Medlemsstaten bekräftar att en anläggning kommer att återinföras i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ om den under något kalenderår släpper ut 25 000 ton koldioxidekvivalenter eller mer, med undantag av utsläpp från biomassa, eller om den inte längre tillämpar sådana åtgärder för anläggningen som kommer att leda till likvärdiga bidrag till utsläppsminskningarna.
Medlemsstaten offentliggör den information som avses i leden a, b och c för synpunkter från berörda parter.
Även sjukhus får undantas om de vidtar likvärdiga åtgärder.
Om kommissionen, efter tre månader från dagen för offentliggörandet för synpunkter från berörda parter och inom en period på ytterligare sex månader, inte kommer med några invändningar, ska undantaget anses vara godkänt.
Efter det att utsläppsrätterna har överlämnats för den period under vilken anläggningen omfattades av ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ , ska anläggningen uteslutas och medlemsstaten ska inte längre utfärda gratis utsläppsrätter till anläggningen i enlighet med artikel 10a.
Om en anläggning återinförs i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ enligt punkt 1 c ska alla utsläppsrätter som utfärdats enligt artikel 10a beviljas, med början samma år som anläggningen återinförs. Utsläppsrätter som utfärdas till sådana anläggningar ska dras av från den mängd som i enlighet med artikel 10.2 ska auktioneras ut av den medlemsstat i vilken anläggningen finns.
Alla sådana anläggningar ska stanna kvar i EU:s utsläppshandelssystem under återstoden av den period som avses i artikel 11.1 under vilken de återinfördes.
Artikel 27a
Frivilligt undantag för anläggningar vars utsläpp understiger 2 500 ton
Medlemsstaterna får från EU:s utsläppshandelssystem undanta anläggningar som till den berörda medlemsstatens behöriga myndighet har rapporterat utsläpp som understiger 2 500 ton koldioxidekvivalenter, utöver utsläpp från biomassa, under vart och ett av de tre år som föregår underrättelsen i enlighet med led a, förutsatt att den berörda medlemsstaten
underrättar kommissionen om varje sådan anläggning innan förteckningen över anläggningar i enlighet med artikel 11.1 ska lämnas in, och allra senast i samband med att förteckningen lämnas in till kommissionen,
bekräftar att förenklade övervakningsåtgärder har införts för att bedöma om någon av anläggningarna under något kalenderår släpper ut 2 500 ton koldioxidekvivalenter eller mer, utöver utsläpp från biomassa,
bekräftar att en anläggning kommer att återinföras i EU:s utsläppshandelssystem om den under något kalenderår släpper ut 2 500 ton koldioxidekvivalenter eller mer, utöver utsläpp från biomassa, och
gör den information som avses i leden a, b och c tillgänglig för allmänheten.
Artikel 28
Justeringar som ska tillämpas sedan ►M9 unionen ◄ godkänt ett internationellt avtal om klimatförändringar
Inom tre månader från ►M9 unionens ◄ undertecknande av ett internationellt avtal om klimatförändringar som senast 2020 leder till obligatoriska minskningar av växthusgasutsläppen som överskrider 20 % jämfört med 1990 års nivåer, i överensstämmelse med det minskningsåtagande om 30 % som stöddes av Europeiska rådet i mars 2007, ska kommissionen lägga fram en rapport med en bedömning av i synnerhet följande aspekter:
Den typ av åtgärder som man kommit överens om inom ramen för de internationella förhandlingarna, de åtaganden som gjorts av andra industriländer om utsläppsminskningar som är likvärdiga med ►M9 unionens ◄ samt de åtaganden som gjorts av ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländer att i rimlig utsträckning bidra efter ansvar och förmåga.
Konsekvenserna av det internationella avtalet om klimatförändringar och de insatser som följaktligen kommer att krävas på ►M9 unionsnivå ◄ för att närma sig det mer ambitiösa minskningsmålet på 30 % på ett välavvägt, transparent och rättvist sätt, med beaktande av det arbete som utförts under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod.
Konkurrenskraften hos ►M9 unionens ◄ tillverkningsindustri mot bakgrund av riskerna för koldioxidläckage.
Konsekvenserna av det internationella avtalet för andra ekonomiska sektorer inom ►M9 unionen ◄ .
Konsekvenserna för ►M9 unionens ◄ jordbrukssektor, bland annat riskerna för koldioxidläckage.
Lämpliga former för att inkludera utsläpp och upptag i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ►M9 unionen ◄ .
Ny- och återbeskogning samt undvikande av avskogning och skogsutarmning i tredjeländer, för det fall att ett internationellt erkänt system inrättas i detta avseende.
På grundval av den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av detta direktiv i enlighet med punkt 1, i syfte att det ändrade direktivet ska kunna träda i kraft efter det att ►M9 unionen ◄ godkänt det internationella avtalet om klimatförändringar och med hänsyn tagen till det åtagande om utsläppsminskningar som ska genomföras enligt det avtalet.
Detta förslag ska bygga på principerna om transparens, ekonomisk effektivitet, kostnadseffektivitet, samt rättvisa och solidaritet i fördelningen av insatserna mellan medlemsstaterna.
Artikel 28a
Tillämpliga undantag före genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd
Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer när det gäller
alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2023, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b,
alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2023, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.
▼M8 —————
Vid tillämpning av artiklarna 11a, 12 och 14 ska de verifierade utsläppen från andra flygningar än de som avses i första stycket anses vara luftfartygsoperatörens verifierade utsläpp.
Genom undantag från artikel 3f.8 ska utsläppsrätter som inte tilldelats från den särskilda reserven annulleras.
Från och med den 1 januari 2021 ska det antal utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer omfattas av tillämpningen av den linjära faktorn som avses i artikel 9, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.
Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2017–31 december 2023 ska medlemsstaterna före den 1 september 2018 offentliggöra det antal utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör.
▼M8 —————
Artikel 28b
Rapport från kommissionen om genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd
I linje med UNFCCC:s globala översyn ska kommissionen även rapportera om insatser för att uppfylla luftfartssektorns eftersträvade långsiktiga utsläppsminskningsmål som innebär en halvering av koldioxidutsläppen från luftfarten fram till 2050 jämfört med 2005 års nivåer.
Artikel 28c
Bestämmelser om övervakning, rapportering och verifiering i fråga om den globala marknadsbaserade åtgärden
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv med avseende på lämplig övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra Icaos globala marknadsbaserade åtgärd på alla flyglinjer som omfattas av den. Dessa delegerade akter ska grundas på de relevanta instrument som antagits av Icao, undvika eventuell snedvridning av konkurrensen och vara förenliga med principerna i den akt som avses i artikel 14.1, och säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med principerna och kriterierna för verifiering i artikel 15.
Artikel 29
Rapport för att förbättra koldioxidmarknadens funktion
Om kommissionen på grundval av de regelbundna rapporter om koldioxidmarknaden som avses i artikel 10.5 har belägg för att koldioxidmarknaden inte fungerar väl ska den lägga fram en rapport för Europaparlamentet och för rådet. Rapporten får vid behov åtföljas av förslag som syftar till att öka transparensen på koldioxidmarknaden och som innehåller åtgärder för att förbättra dess funktion.
Artikel 29a
Åtgärder vid alltför stora prisfluktuationer
Om prisutvecklingen enligt punkt 1 inte motsvaras av förändringar av fundamentala marknadsfaktorer får någon av följande åtgärder vidtas, med beaktande av hur kraftig prisutvecklingen är:
En åtgärd som ger medlemsstaterna möjlighet att tidigarelägga utauktioneringen av en del av den mängd som ska auktioneras ut.
En åtgärd som ger medlemsstaterna möjlighet att auktionera ut 25 % av de återstående utsläppsrätterna i reserven för nya deltagare.
Dessa åtgärder ska antas i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 23.4.
Artikel 30
Översyn mot bakgrund av Parisavtalets genomförande och utvecklingen av koldioxidmarknaden i andra stora ekonomier
KAPITEL V
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 31
Genomförande
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 32
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 33
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
VERKSAMHETSKATEGORIER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV
|
1. |
Anläggningar eller delar av anläggningar som används för forskning, utveckling och provning av nya produkter och processer samt anläggningar som uteslutande använder biomassa omfattas inte av detta direktiv. |
|
2. |
Nedan angivna tröskelvärden avser normalt sett produktionskapacitet eller produktion. Om flera verksamheter som omfattas av samma kategori bedrivs inom en och samma anläggning ska dessa verksamheters kapacitet räknas samman. |
|
3. |
När den sammanlagda tillförda effekten i en anläggning beräknas inför ett beslut om huruvida anläggningen ska tas upp i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ ska den tillförda effekten i alla anläggningens tekniska enheter som förbränner bränsle räknas samman. Sådana enheter kan bland annat vara alla typer av pannor, brännare, turbiner, värmeaggregat, processugnar, förbränningsugnar, rostugnar, brännugnar, värmningsugnar, torkar, motorer, bränsleceller, enheter för tvåstegsförbränning för avskiljning av koldioxid, facklor och enheter för termisk eller katalytisk efterbränning. Enheter med en tillförd effekt på mindre än 3 MW och enheter som uteslutande använder biomassa ska inte ingå i beräkningen. Med enheter som uteslutande använder biomassa avses även enheter som använder fossila bränslen endast vid start och avstängning. |
|
4. |
Om en enhet används för en verksamhet vars tröskelvärde inte uttrycks i sammanlagd tillförd effekt ska tröskelvärdet för denna verksamhet ha företräde vid beslutet om upptagning i ►M9 EU:s utsläppshandelssystem ◄ . |
|
5. |
Om en anläggning överskrider tröskelvärdet för kapaciteten vid någon verksamhet i denna bilaga ska alla enheter som förbränner bränsle, utom enheter för förbränning av farligt avfall och industriavfall, ingå i tillståndet för växthusgasutsläpp. |
|
6. |
Från och med den 1 januari 2012 ska alla flygningar som ankommer till eller avgår från flygplatser belägna inom en medlemsstats territorium på vilket fördraget är tillämpligt hänföras till luftfartsverksamhet enligt detta direktiv.
|
BILAGA II
VÄXTHUSGASER SOM AVSES I ARTIKLARNA 3 OCH 30
Koldioxid (CO2)
Metan (CH4)
Dikväveoxid (N2O)
Fluorkolväten (HFC)
Perfluorkolväten (PFC)
Svavelhexafluorid (SF6)
BILAGA IIa
Ökningar av den procentandel utsläppsrätter som, för solidaritet och tillväxt I ►M9 unionen ◄ , ska utauktioneras av medlemsstaterna enligt artikel 10.2 a, I syfte att minska utsläppen och underlätta anpassningen till klimatförändringarna
|
|
Medlemsstatens andel |
|
▼M9 ————— |
|
|
Bulgarien |
53 % |
|
Tjeckien |
31 % |
|
Estland |
42 % |
|
Grekland |
17 % |
|
Spanien |
13 % |
|
Kroatien |
26 % |
|
▼M9 ————— |
|
|
Cypern |
20 % |
|
Lettland |
56 % |
|
Litauen |
46 % |
|
▼M9 ————— |
|
|
Ungern |
28 % |
|
Malta |
23 % |
|
Polen |
39 % |
|
Portugal |
16 % |
|
Rumänien |
53 % |
|
Slovenien |
20 % |
|
Slovakien |
41 % |
|
▼M9 ————— |
|
BILAGA IIb
FÖRDELNINGEN AV MEDEL FRÅN MODERNISERINGSFONDEN TILL OCH MED DEN 31 DECEMBER 2030
|
|
Andel av moderniseringsfonden |
|
Bulgarien |
5,84 % |
|
Tjeckien |
15,59 % |
|
Estland |
2,78 % |
|
Kroatien |
3,14 % |
|
Lettland |
1,44 % |
|
Litauen |
2,57 % |
|
Ungern |
7,12 % |
|
Polen |
43,41 % |
|
Rumänien |
11,98 % |
|
Slovakien |
6,13 % |
▼M4 —————
BILAGA IV
DE PRINCIPER FÖR ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING SOM AVSES I ARTIKEL 14.1
DEL A – Övervakning och rapportering av utsläpp från stationära anläggningar
Övervakning av koldioxidutsläpp
Utsläppen skall övervakas antingen genom beräkning eller med hjälp av mätningar.
Beräkning
För beräkning av utsläpp skall följande formel användas:
Verksamhetsuppgifter × emissionsfaktor × oxidationsfaktor
Verksamhetsuppgifter (bränsleförbrukning, produktionstakt osv.) skall övervakas utgående från leveransdata eller mätningar.
Allmänt vedertagna emissionsfaktorer skall tillämpas. Verksamhetsspecifika emissionsfaktorer kan godtas för alla bränslen. Standardvärden kan godtas för alla bränslen utom för icke-kommersiella sådana (avfallsbränslen som däck och processgaser från industrianläggningar). Flötsspecifika standardvärden för kol samt EU-specifika respektive tillverkarlandspecifika standardvärden för naturgas kräver ytterligare utveckling. Standardvärden från FN:s internationella klimatpanel (IPCC) kan godtas för raffinaderiprodukter. Emissionsfaktorn för biomassa skall vara noll.
Om emissionsfaktorn inte beaktar huruvida delar av kolet är oxiderat eller inte, skall dessutom en oxidationsfaktor tillämpas. Om verksamhetsspecifika emissionsfaktorer har beräknats, som redan tar hänsyn till oxidation, behöver oxidationsfaktorn inte tillämpas.
Standardvärden för oxidationsfaktorn som utvecklats i enlighet med direktiv 96/61/EG skall tillämpas, om inte verksamhetsutövaren kan visa att verksamhetsspecifika faktorer är mer exakta.
En separat beräkning skall genomföras för varje verksamhet, anläggning och bränsle.
Mätning
Mätning av utsläpp skall göras med hjälp av standardmetoder eller allmänt vedertagna metoder och styrkas genom kompletterande beräkningar av utsläppen.
Övervakning av utsläpp av andra växthusgaser
Standardiserade eller allmänt vedertagna metoder ska tillämpas; de ska utarbetas av kommissionen i samråd med samtliga berörda parter och antas i enlighet med artikel 14.1.
Rapportering av utsläpp
Varje verksamhetsutövare skall tillhandahålla följande uppgifter i sin rapport från en anläggning:
Uppgifter rörande anläggningen, bland annat följande:
För varje verksamhet som omfattas av bilaga I och som bedrivs inom den anläggning för vilken utsläppen beräknas:
För varje verksamhet som omfattas av bilaga I och som bedrivs inom den anläggning för vilken utsläppen mäts:
För utsläpp från förbränning skall rapporten dessutom innehålla oxidationsfaktorn, såvida inte oxidationen redan tagits med i beräkningen vid utvecklingen av verksamhetsspecifika emissionsfaktorer.
Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att samordna rapporteringskraven med befintliga rapporteringskrav, i syfte att i möjligaste mån minska företagens rapporteringsbörda.
DEL B – Övervakning och rapportering av utsläpp från luftfartsverksamhet
Övervakning av koldioxidutsläpp
Övervakning av utsläppen ska ske genom beräkning. Följande formel ska användas:
Bränsleförbrukning × emissionsfaktor
Bränsleförbrukningen ska inkludera den bränslemängd som förbrukats av hjälpkraftaggregat. När det är möjligt ska den faktiska bränsleförbrukningen för varje flygning användas och den ska beräknas enligt följande formel:
Bränslemängd i luftfartygets tankar efter slutförd tankning för flygningen – bränslemängd i tankarna efter slutförd tankning för efterföljande flygning + tankad bränslemängd för denna efterföljande flygning.
Om uppgifter om faktisk bränsleförbrukning inte är tillgängliga, ska en metod med standardiserade övervakningsnivåer användas för att uppskatta bränsleförbrukningen baserat på bästa tillgängliga uppgifter.
Standardemissionsfaktorer från IPPC, tagna ur IPPC:s riktlinjer från 2006 för kartläggning av utsläpp (IPPC Inventory Guidelines) eller från senare uppdateringar av dessa riktlinjer, ska användas, såvida det inte finns exaktare verksamhetsspecifika emissionsfaktorer som tagits fram av oberoende ackrediterade laboratorier med användning av allmänt vedertagna analytiska metoder. Emissionsfaktorn för biomassa ska vara noll.
Separata beräkningar ska göras för varje flygning och varje bränsletyp.
Rapportering av utsläpp
Varje luftfartygsoperatör ska tillhandahålla följande uppgifter i sin rapport enligt artikel 14.3:
Uppgifter för att identifiera luftfartygsoperatören, inklusive:
För varje bränsletyp för vilka utsläppen beräknas:
Övervakning av uppgifter om tonkilometer för tillämpning av artiklarna 3e och 3f
För ansökan om tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 3e.1 eller 3f.2 ska omfattningen på luftfartsverksamheten anges i tonkilometer enligt följande formel:
antal tonkilometer = sträcka × nyttolast
där
”sträcka” är storcirkelavståndet mellan avgångsflygplats och ankomstflygplats plus en fast tilläggsfaktor på 95 km, och
”nyttolast” är den sammanlagda massan för befordrat gods, post och passagerare.
För beräkning av nyttolast
Rapportering av uppgifter om tonkilometer för tillämpning av artiklarna 3e och 3f
Varje luftfartsoperatör ska inkludera följande uppgifter i sin ansökan enligt artikel 3e.1 eller artikel 3f.2.
Uppgifter för att identifiera luftfartygsoperatören, inklusive:
Uppgifter om tonkilometer:
BILAGA V
DE KRITERIER FÖR KONTROLL SOM AVSES I ARTIKEL 15
DEL A – Kontroll av utsläpp från stationära anläggningar
Allmänna principer
1. Utsläppen från varje verksamhet som anges i förteckningen i bilaga I skall kontrolleras.
2. Kontrollförfarandet skall omfatta granskning av den rapport som sammanställts i enlighet med artikel 14.3 och av övervakningen under det föregående året. Det skall också omfatta en kontroll av huruvida övervakningssystemen och de rapporterade uppgifterna och den information som ges om utsläppen är tillförlitliga, trovärdiga och korrekta, i synnerhet följande:
De rapporterade uppgifterna om verksamheterna samt de mätningar och beräkningar som ligger till grund för dessa uppgifter.
Val och användning av emissionsfaktorer.
De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av de sammanlagda utsläppen.
Om mätning tillämpas: de valda mätmetodernas lämplighet och användning.
3. Rapporterade utsläpp får endast valideras, om det är möjligt att med hjälp av tillförlitliga och trovärdiga uppgifter fastställa utsläppen med en hög grad av säkerhet. En hög grad av säkerhet innebär att verksamhetsutövaren skall kunna visa följande:
Att de rapporterade uppgifterna inte är motstridiga.
Att uppgifterna har samlats in i enlighet med tillämpliga vetenskapliga normer.
Att den berörda redovisningen för anläggningen är komplett och samstämmig.
4. Kontrollören skall ha tillgång till alla anläggningar och all information som kan beröra de aspekter som skall kontrolleras.
5. Kontrollören skall beakta huruvida anläggningen är registrerad i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).
Metodik
Strategisk analys
6. Kontrollerna skall utgå från en strategisk analys av all verksamhet som bedrivs inom anläggningen. Detta förutsätter att kontrollören har god överblick över alla verksamheter och deras betydelse för utsläppen.
Processanalys
7. I förekommande fall skall kontrollerna av de inlämnade uppgifterna genomföras på plats inom anläggningen. Kontrollören skall tillämpa punktkontroller för att fastställa huruvida de rapporterade uppgifterna är tillförlitliga.
Riskanalys
8. Kontrollören skall kontrollera uppgifternas tillförlitlighet för alla de enskilda källor till växthusgasutsläpp inom en anläggning som bidrar till denna anläggnings sammanlagda utsläpp.
9. På grundval av denna analys skall kontrollören uttryckligen fastställa vilka källor som uppvisar en hög felrisk samt vilka andra aspekter av övervaknings- och rapporteringsförfarandet som kan medföra fel i fastställandet av de sammanlagda utsläppen. Detta omfattar i synnerhet valet av emissionsfaktorer och de beräkningar som krävs för att fastställa nivån på utsläppen från enskilda utsläppskällor. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de källor som uppvisar en hög felrisk och ovannämnda aspekter av övervakningsförfarandet.
10. Kontrollören skall beakta eventuella effektiva riskkontrollmetoder som tillämpas av verksamhetsutövaren för att minimera graden av osäkerhet.
Rapportering
11. Kontrollören skall sammanställa en rapport om valideringsprocessen, i vilken det skall anges huruvida rapporteringen enligt artikel 14.3 är tillfredsställande. I rapporten skall alla frågor som har med det utförda arbetet att göra tas upp. Rapporteringen enligt artikel 14.3 kan anges vara tillfredsställande, om kontrollören finner att uppgifterna om de sammanlagda utsläppen inte är materiellt felaktiga.
Minimikrav avseende kontrollörens kompetens
12. Kontrollören, som skall vara oberoende av verksamhetsutövaren, skall utföra sina uppgifter på ett korrekt, objektivt och professionellt vis och ha kunskap om följande:
Bestämmelserna i detta direktiv samt relevanta normer och riktlinjer som antagits av kommissionen enligt artikel 14.1.
Lagstiftning och förvaltningsbestämmelser som berör den verksamhet som skall kontrolleras.
Metoderna för sammanställning av alla uppgifter för varje enskild utsläppskälla i anläggningen, och i synnerhet avseende insamling, mätning, beräkning och rapportering av uppgifter.
DEL B – Kontroll av utsläpp från luftfartsverksamhet
13. De allmänna principer och metoder som fastställts i denna bilaga ska tillämpas vid kontroll av rapporterade utsläpp från flygningar som utgör luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.
För detta ändamål ska
hänvisningen till verksamhetsutövaren i punkt 3 avse luftfartygsoperatören och hänvisningen till anläggningen i punkt 3 c avse luftfartyget som används för att bedriva den luftfartverksamhet som omfattas av rapporten,
hänvisningen till anläggningen i punkt 5 avse luftfartygsoperatören,
hänvisningen till verksamhet som bedrivs inom anläggningen i punkt 6 avse luftfartsverksamhet som omfattas av rapporten och som utförs av luftfartygsoperatören,
hänvisningen till plats inom anläggningen i punkt 7 avse de platser som luftfartygsoperatören använder för att bedriva den luftfartsverksamhet som omfattas av rapporten,
hänvisningen till källor till växthusgasutsläpp inom en anläggning i punkterna 8 och 9 avse det luftfartyg som luftfartygsoperatören ansvarar för, och
hänvisningen till verksamhetsutövaren i punkterna 10 och 12 avse en luftfartygsoperatör.
Ytterligare bestämmelser för kontroll av rapporter om utsläpp från luftfartsverksamhet
14. Kontrollören ska i synnerhet förvissa sig om att
alla flygningar som utgör luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I har beaktats. Som underlag för detta ska kontrollören använda tidtabellsuppgifter och andra uppgifter om luftfartygsoperatörens trafik, däribland uppgifter från Eurocontrol som begärts av luftfartygsoperatören,
det finns en övergripande överensstämmelse mellan uppgifter om sammanlagd bränsleförbrukning och uppgifter om inköpt eller på annat sätt införskaffat bränsle till det luftfartyg som använts för att utföra luftfartsverksamheten.
Ytterligare bestämmelser för kontroll av uppgifter om tonkilometer som lämnats in för tillämpning av artiklarna 3e och 3f
15. De allmänna principer och metoder som i denna bilaga är fastställda för kontroll av utsläppsrapporter inlämnade enligt artikel 14.3, ska i förekommande fall på motsvarande sätt tillämpas vid kontroll av uppgifter om tonkilometer som avser luftfartsverksamhet.
16. Kontrollören ska i synnerhet förvissa sig om att luftfartygsoperatörerna i sina ansökningar enligt artikel 3e.1 och artikel 3f.2 endast tagit med faktiskt utförda flygningar som de varit ansvariga för och som utgör luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I. Som underlag för detta ska kontrollören använda uppgifter om luftfartygsoperatörernas trafik, däribland uppgifter från Eurocontrol som begärts av luftfartygsoperatörerna. Kontrollören ska dessutom förvissa sig om att de uppgifter om nyttolast som luftfartygsoperatörerna rapporterat överensstämmer med de uppgifter om nyttolast som luftfartygsoperatörerna bevarat av säkerhetsskäl.
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1 ).
( 3 ) Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, 17.5.2011, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).
( 5 ) Kommissionens beslut 2010/670/EU av den 3 november 2010 om kriterier och åtgärder för finansiering av kommersiella demonstrationsprojekt som syftar till miljösäker avskiljning och geologisk lagring av CO2 samt demonstrationsprojekt för innovativa tekniker för förnybar energi inom ramen för det system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 290, 6.11.2010, s. 39).
( 6 ) Kommissionens beslut 2014/746/EU av den 27 oktober 2014 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, för perioden 2015–2019 (EUT L 308, 29.10.2014, s. 114).
( 7 ) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.
( 8 ) EUT L 140, 5.6.2009, s. 114.
( 9 ) EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.
( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
( 12 ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
( *1 ) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.”
( 13 ) Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).