This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 01991L0676-20260302
Council Directive of 12 December 1991 concerning the protection of waters against pollution caused by nitrates from agricultural sources (91/676/EEC)
Consolidated text: Rådets direktiv av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (91/676/EEG)
Rådets direktiv av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (91/676/EEG)
01991L0676 — SV — 02.03.2026 — 003.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
RÅDETS DIREKTIV av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375 31.12.1991, s. 1) |
Ändrat genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 |
L 284 |
1 |
31.10.2003 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1137/2008 av den 22 oktober 2008 |
L 311 |
1 |
21.11.2008 |
|
|
L 288 |
1 |
10.2.2026 |
||
RÅDETS DIREKTIV
av den 12 december 1991
om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket
(91/676/EEG)
Artikel 1
Detta direktiv har till syfte
Artikel 2
I detta direktiv används följande beteckningar med den betydelse som här anges:
Grundvatten: alla former av vatten under markytan i den mättade zonen som står i direkt kontakt med markytan eller underliggande jordlager.
Sötvatten: naturligt förekommande vatten med låg salthalt, som ofta kan godtas som lämpat för att utvinnas och behandlas för dricksvattenframställning.
Kväveförening: alla kvävehaltiga ämnen, utom molekylärt kväve i gasform.
Djur: alla djur som hålls för användning eller i förvärvssyfte.
Gödselmedel: varje ämne som innehåller en eller flera kväveföreningar och som tillförs jorden i syfte att öka växtproduktionen. Här avses även stallgödsel, avfall från fiskodlingar samt avloppsslam.
Handelsgödsel: varje gödselmedel som framställts genom en industriell process.
Stallgödsel: träck och urin från djur eller en blandning av dessa och strömedel, även i behandlad form.
Spridning på mark: tillförsel av ämnen till marken genom spridning på markytan, nedmyllning i marken, nedgrävning under markytan eller genom blandning med markens ytjordlager.
Eutrofiering: berikning av vatten genom tillförsel av kväveföreningar, vilket medför ökad tillväxt av alger och högre former av växtlighet så att balansen mellan organismerna i vattnet störs på ett oönskat sätt och vattenkvaliteten påverkas negativt.
Förorening: direkta eller indirekta utsläpp av kväveföreningar från jordbruket till vattenmiljön, vilka kan medföra risker för människors hälsa, skada levande resurser och akvatiska ekosystem, begränsa rekreationsmöjligheter eller störa annat berättigat nyttjande av vattnet.
Känsligt område: landområde som fastställts i enlighet med artikel 3.2.
Artikel 3
De berörda medlemsstaterna skall, tillsammans med kommissionen om det anses lämpligt, organisera det samarbete som behövs för att kartlägga utsläppen och bestämma de åtgärder som bör vidtas för att skydda de vatten som påverkas, så att det kan säkerställas att detta direktiv efterlevs.
Artikel 4
I syfte att för alla vatten åstadkomma en allmän skyddsnivå mot föroreningar, skall medlemsstaterna inom två år efter dagen för anmälan av detta direktiv
utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed som kan tillämpas av jordbrukare på frivillig basis och som åtminstone omfattar de punkter som anges i bilaga 2 avsnitt A,
vid behov, för att främja tillämpningen av riktlinjerna, införa ett program med bestämmelser om utbildning av och information till jordbrukare.
Artikel 5
I åtgärdsprogrammen skall hänsyn tas till
tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, främst om tillförseln av kväve från jordbruksverksamhet och från andra källor,
miljöförhållandena i de berörda områdena i medlemsstaten i fråga.
Åtgärdsprogrammen skall genomföras inom fyra år från det att de upprättades och skall omfatta följande obligatoriska åtgärder:
åtgärderna i bilaga 3,
de åtgärder som medlemsstaterna har angett i sina riktlinjer för god jordbrukssed enligt artikel 4, utom när detta är överflödigt på grund av åtgärderna i bilaga 3.
En medlemsstat som tillämpar artikel 5 inom hela sitt nationella territorium skall övervaka nitrathalten i vattensystemen (ytvatten och grundvatten) på utvalda mätplatser, så att det blir möjligt att fastställa omfattningen av den nitratförorening av vatten som orsakas av jordbruket.
Artikel 6
För att ange känsliga områden och ändra förteckningen över angivna känsliga områden skall medlemsstaterna
inom två år från det att direktivet anmälts övervaka nitrathalten i sötvattensområden under ett års tid
vid provtagningsplatser för ytvatten enligt artikel 5.4 i direktiv 75/440/EEG eller vid andra provtagningsplatser som är representativa för medlemsstatens ytvatten, minst en gång per månad och oftare under perioder med stor vattenföring,
vid provtagningsplatser som är representativa för medlemsstatens grundvattenförande skikt, med jämna mellanrum och med beaktande av bestämmelserna i direktiv 80/778/EEG,
åtminstone vart fjärde år upprepa övervakningsprogrammet enligt a, utom vid de provtagningsplatser där nitrathalten i alla tidigare prov understigit 25 mg/l och där det inte heller finns någon ny faktor som skulle kunna orsaka en förhöjning av nitrathalten, i vilket fall det kan räcka att övervakningsprogrammet upprepas vart åttonde år,
på nytt undersöka eutrofieringsgraden i sött ytvatten, flodmynningar och kustvatten vart fjärde år.
Artikel 7
Kommissionen får utforma riktlinjer för den övervakning som avses i artiklarna 5 och 6, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 9.2.
Artikel 8
Kommissionen får anpassa bilagorna till detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.3.
Artikel 9
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
Artikel 10
Artikel 11
På grundval av de uppgifter som kommissionen får enligt artikel 10 skall kommissionen inom sex månader från mottagandet offentliggöra sammanfattande rapporter och överlämna dessa till Europaparlamentet och till rådet. Mot bakgrund av erfarenheterna vid genomförandet av detta direktiv, särskilt bestämmelserna i bilaga 3, skall kommissionen senast den 1 januari 1998 lämna en rapport till rådet med de förslag till ändringar i direktivet som kan behövas.
Artikel 12
Artikel 13
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA 1
KRITERIER FÖR FÖRTECKNING AV VATTENOMRÅDEN ENLIGT ARTIKEL 3.1
|
A. |
Vattenområden som avses i artikel 3.1 skall förtecknas med ledning av bl. a.
1)
om sött ytvatten som används eller skall användas för utvinning av dricksvatten har eller, om åtgärder enligt artikel 5 inte vidtas, kan ha en högre nitrathalt än den som fastställts i enlighet med direktiv 75/440/EEG,
2)
om grundvattnets nitrathalt överstiger 50 mg/l eller kan komma att göra det om åtgärder i enlighet med artikel 5 inte vidtas,
3)
om naturliga sötvattensjöar, andra sötvattensamlingar, flodmynningar, kustvatten och havsvatten är eutrofierade eller kan bli det om inte åtgärder i enlighet med artikel 5 vidtas. |
|
B. |
Vid tillämpningen av dessa kriterier skall medlemsstaterna även beakta
1)
vattnets och markens fysikaliska och miljömässiga egenskaper,
2)
aktuell kunskap om kväveföreningars uppträdande i miljön (vatten och mark),
3)
aktuell kunskap om effekten av de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5. |
BILAGA 2
RIKTLINJER FÖR GOD JORDBRUKSSED
|
A. |
Riktlinjer för god jordbrukssed med målsättningen att minska nitratförorening och att ta hänsyn till förhållanden i olika delar av gemenskapen bör omfatta följande punkter i relevanta delar:
1)
Tidsperioder när det inte är lämpligt att tillföra jorden gödselmedel.
2)
Tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark.
3)
Tillförsel av gödselmedel på vattenmättad, översvämmad, frusen eller snötäckt mark.
4)
Villkoren för att tillföra gödselmedel i närheten av vattendrag.
5)
Kapacitet hos och konstruktion av lagringsutrymmen för stallgödsel, inbegripet åtgärder för att förhindra vattenförorening genom avrinning och läckage av vätskor som innehåller stallgödsel eller härrör från lagrat växtmaterial, t. ex. ensilage, till grund- och ytvattnet.
6)
Tillvägagångssätt för att sprida handels- och stallgödsel till marken, inbegripet dosering och jämnhet vid spridningen, på ett sådant sätt att växtnäringsläckage till vatten hålls på en godtagbar nivå. |
|
B. |
Medlemsstaterna kan även ta med följande punkter i sina riktlinjer för god jordbrukssed:
7)
Planer för markutnyttjandet, som inbegriper växtföljd, och fastställande av vilken andel av arealen som skall användas för fleråriga grödor i förhållande till ettåriga grödor.
8)
Bibehållande under (nederbörds-) perioder av ett minimum av växtlighet som kan uppta det kväve från jorden som i annat fall skulle kunna orsaka nitratförorening av vattnet.
9)
Upprättande av gödslingsplaner för varje enskild gård och löpande anteckningar över mängden gödselmedel som används.
10)
Förhindrande av vattenförorening från bevattnade odlingar orsakad av avrinning eller vattnets nedträngning utom räckhåll för växternas rotsystem. |
BILAGA 3
ÅTGÄRDER SOM SKALL INGÅ I ÅTGÄRDSPROGRAM ENLIGT ARTIKEL 5.4 a
|
1. |
Åtgärderna skall omfatta regler om
1)
tidsperioder när spridning på mark av vissa typer av gödselmedel är förbjuden,
2)
stallgödselbehållarnas lagringskapacitet, vilken skall överstiga den som erfordras för lagring under den längsta period som det i ett känsligt område är förbjudet att sprida gödselmedel, utom i fall då det kan visas för den behöriga myndigheten att den mängd gödsel som överstiger lagringskapaciteten kan bortskaffas på ett sådant sätt att miljön inte kommer till skada,
3)
att begränsa spridning på mark av gödselmedel enligt god jordbrukssed och med beaktande av det känsliga områdets egenskaper, särskilt i fråga om
a)
markbeskaffenhet, jordtyp och lutning,
b)
klimatförhållanden, nederbörd och bevattning,
c)
markanvändning och jordbruksmetoder, inbegripet växtföljd, och med utgångspunkt från en balans mellan
i)
grödans beräknade kvävebehov, och
ii)
kvävetillförseln till grödorna från jorden och från gödselmedel motsvarande
—
den mängd kväve som finns i jorden vid den tidpunkt då grödans kvävebehov ökar väsentligt (återstående mängder vid slutet av vintern)
—
det kväve som tillförs via nettomineraliseringen av jordens förråd av organiskt kväve,
—
tillförsel av kväveföreningar via stallgödsel,
—
tillförsel av kväveföreningar via handelsgödsel och annat gödselmedel.
|
|
2. |
Dessa åtgärder skall säkerställa att den mängd stallgödsel som för varje gård eller djurbesättning årligen sprids på marken, inbegripet det som djuren själva tillför, inte överskrider en viss mängd per hektar. Den fastställda mängden per hektar skall vara den mängd gödsel som innehåller 170 kg N. Dock får medlemsstaterna
a)
under det första fyraåriga åtgärdsprogrammet tillåta en mängd gödsel som innehåller högst 210 kg N,
b)
under och efter det första fyraåriga åtgärdsprogrammet fastställa andra mängder än de ovan angivna. Dessa mängder skall fastställas på ett sådant sätt att det inte inverkar på möjligheten att uppnå de syften som anges i artikel 1 och skall bestämmas med utgångspunkt från objektiva kriterier, exempelvis
—
lång vegetationsperiod,
—
grödor med stor kväveupptagningsförmåga,
—
högt nederbördsöverskott i det känsliga området,
—
jordar med exceptionellt stor denitrifikationskapacitet.
Om en medlemsstat tillåter en annan mängd enligt andra stycket led b, ska den underrätta kommissionen, som ska granska om åtgärden är berättigad i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 9.2,
c)
över den mängd på 170 kg kväve per hektar och per år som anges i detta stycke och upp till en separat ytterligare gräns på 80 kg kväve per hektar och per år, tillåta användning av vissa gödselmaterial från stallgödsel som har bearbetats, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
i)
Stallgödselkomponenten i gödselmaterialet har genomgått en bearbetningsprocess som ökar koncentrationen av kväve i mineralform, ureakväve eller kristallbundet kväve, uttryckt i viktprocent av totalkväve jämfört med tillförseln till bearbetningsprocessen, genom vilken något av följande bildas:
1)
Ammoniumsalt som härrör från en process för gasrening eller utsläppsbegränsning som är utformad för att avlägsna ammoniak från avgaser.
2)
Mineralkoncentrat som erhålls genom omvänd osmos.
3)
Kväverikt fosfatsalt (struvit), utfällt ur stallgödsel.
ii)
Kvaliteten på gödselmaterialen är jämn mellan de olika partierna och proportionen mineraliskt kväve i förhållande till totalkväve är minst 90 % eller proportionen organiskt bundet kol i förhållande till totalkväve är högst 3, i båda fallen korrigerat för kväve som härrör från komponentmaterial som inte kommer från naturgödsel och som innehåller mer än 3 % kväve i torrsubstansen.
iii)
Gödselmaterialen överskrider inte följande övre gränser:
—
koppar (Cu): 300 mg kg-1 torrsubstans,
—
zink (Zn): 800 mg kg-1 torrsubstans.
iv)
Patogener i gödselmaterialet, som innehåller mer än 1 % organiskt kol, överskrider inte följande övre gränser:
v)
Medlemsstaterna genomför strikta kvalitetsstandarder för att säkerställa ett enhetligt näringsämnesinnehåll i gödselmaterial i alla produktionspartier i enlighet med kriterierna i led ii.
vi)
Medlemsstaterna säkerställer att gödselmaterialet åtföljs av dokumentation med uppgifter om halten av kväve (N) och fosfat (P2O5) om koncentrationen av något av dessa ämnen överstiger 1 % av torrsubstanshalten, med en avvikelse på högst 25 % av det angivna värdet.
vii)
Medlemsstaterna säkerställer att antalet djur och naturgödselproduktionen inte ökar till följd av tillämpningen av denna punkt, i) på nationell nivå när kväveinnehållet i den totala årliga nationella gödselproduktionen per hektar utnyttjad jordbruksareal överstiger 75 % av den gräns på 170 kg N per hektar som fastställs i detta stycke, och ii) på nivån för territoriella enheter på Nuts 2-nivå där tillstånd ges, när kväveinnehållet i den totala årliga gödselproduktionen per hektar utnyttjad jordbruksareal i dessa territoriella enheter överstiger 75 % av den gräns på 170 kg N per hektar som fastställs i detta stycke.
viii)
Medlemsstaterna skärper de begränsningar för spridning på mark av gödselmedel (gödslingsnivåer) som anges i punkt 1.3 i denna bilaga, för att ta hänsyn till den ökade risken för kväveförluster i vatten och luft till följd av användning av gödselmaterial som uppfyller villkoren i leden i–iv i detta stycke, samtidigt som de tillämpar en utjämningskoefficient för mineralgödselmedel på 1 för sådana ämnen. Medlemsstaterna säkerställer i möjligaste mån underhåll av ett levande växttäcke eller likvärdiga åtgärder på mark där gödselmaterial som uppfyller villkoren i leden i–iv i denna punkt sprids. För att förhindra förlust av ammoniak från jordbruksmark säkerställer medlemsstaterna vid behov att lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas vid spridning på mark av gödselmaterial som uppfyller villkoren i leden i–iv i denna punkt, t.ex. genom nedmyllning, omedelbar blandning av ämnen som sprids på ytan eller likvärdiga åtgärder.
ix)
Medlemsstaterna vidtar åtgärder för att i möjligaste mån förhindra utsläpp, inbegripet utsläpp till luft, från lagring av gödselmaterial som uppfyller villkoren i leden i–iv, genom att fastställa lämpliga lagringsvillkor och krav för sådana material.
x)
Medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att användningen av gödselmaterial som uppfyller villkoren i leden i–iv i denna punkt inte påverkar uppnåendet av villkoren i detta direktiv, rådets direktiv 92/43/EEG ( 3 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG ( 4 ), (EU) 2016/2284 ( 5 ), (EU) 2020/2184 ( 6 ) och 2008/50/EG ( 7 ), i den mån åtgärderna i åtgärdsprogrammet är relevanta för dessa direktiv. Medlemsstaterna vidtar åtgärder för att motverka skadliga effekter i och kring Natura 2000-områden och i närheten av uttagspunkter för dricksvatten, i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG respektive direktiv (EU) 2020/2184. Om medlemsstaterna tillämpar detta led i andra stycket ska de underrätta kommissionen om detta. Dessutom ska de, som en del av den rapport som avses i artikel 10, rapportera om dess tillämpning, inbegripet årliga uppgifter om mängden producerat material som uppfyller villkoren i leden i–iv i detta stycke, djurtäthet och gödselproduktion på nationell nivå och på nivån för territoriella enheter på Nuts 2-nivå enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 ( 8 ). |
||||||||||||||||||||||||
|
3. |
Medlemsstaterna får beräkna de mängder som avses i punkt 2 med utgångspunkt från antalet djur. |
|
4. |
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar bestämmelserna i punkt 2. Kommissionen kan, om den finner det nödvändigt mot bakgrund av de upplysningar som den får, förelägga rådet lämpliga förslag enligt förfarandet i artikel 11. |
BILAGA 4
REFERENSMÄTMETODER
Konstgödsel
Kväveföreningar skall mätas med den metod som beskrivs i kommissionens direktiv 77/535/EEG av den 22 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för gödselmedel ( 9 ), ändrat genom direktiv 89/519/EEG ( 10 ).
Sötvatten, kustvatten och havsvatten
Nitrathalten skall mätas i enlighet med artikel 4a.3 i rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 om ett gemensamt förfarande för utbyte av information om kvaliteten på sött ytvatten i gemenskapen ( 11 ),ändrat genom beslut 86/574/EEG ( 12 ).
BILAGA 5
UPPGIFTER SOM SKALL INGÅ I RAPPORTER ENLIGT ARTIKEL 10
|
1. |
En redogörelse för de förebyggande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 4. |
|
2. |
En karta som visar följande:
a)
Vattenområden som förtecknats i enlighet med artikel 3.1 och bilaga 1, med uppgift för varje område om vilka kriterier i bilaga 1 som är tillämpliga.
b)
De känsliga områdenas belägenhet, med uppgift om redan angivna områden och vilka som tillkommit sedan föregående rapport. |
|
3. |
En sammansfattning av resultaten från övervakningen enligt artikel 6, med en redogörelse för de överväganden i fråga om varje område som lett till att området angetts som känsligt eller till ändringar eller tillägg i förteckningen över sådana områden. |
|
4. |
En sammanfattning av de åtgärdsprocesser som utarbetats i enlighet med artikel 5, och då särskilt
a)
de åtgärder som krävs enligt artikel 5.4 a och b,
b)
de uppgifter som krävs enligt bilaga 3.4,
c)
de ytterligare eller skärpta åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 5.5,
d)
en sammanfattning av resultaten av de övervakningsprogram som genomförts enligt artikel 5.6,
e)
medlemsstaternas bedömning av när de vattenområden som har förtecknats enligt artikel 3.1 kan förväntas uppfylla målsättningarna i åtgärdsprogrammet, med uppgift om vilken grad av osäkerhet som gäller för dessa bedömningar. |
( 1 ) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).
( 2 ) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 19 december 1991.
( 3 ) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1992/43/oj).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2000/60/oj).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2016/2284/oj).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 435, 23.12.2020, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2020/2184/oj).
( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2008/50/oj). EU:s luftkvalitetsdirektiv, ändrat 2024.
( 8 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2003/1059/oj).
( 9 ) EGT nr L 213, 22.8.1977, s. 1.
( 10 ) EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 30.
( 11 ) EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 29.
( 12 ) EGT nr L 335, 28.11.1986, s. 44.