22.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 360/6

1.

förklara att Konungariket Norge, genom att bibehålla den administrativa praxis som innebär att man inte bedömer om ett barn som lever tillsammans med den andra föräldern utanför Norge, för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av den förälder som är bosatt i Norge och åtskild från den andra föräldern, bryter mot artikel 1 f i andra meningen jämförd med artikel 76 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 i bilaga VI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta,

2.

förplikta Konungariket Norge att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Kapitel 7 i förordning (EEG) nr 1408/71 reglerar samordningen av beviljandet av familjeförmåner i gränsöverskridande ärenden.

—

I artikel 1 f i i förordning (EEG) nr 1408/71 definieras begreppet ”familjemedlem” som ”den som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges (…). Om denna lagstiftning betraktar som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är samboende med den anställde, egenföretagaren eller studeranden, skall detta villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av en anställd, egenföretagare eller studerande. (…)”.

—

Eftas övervakningsmyndighet gör gällande att familjeförmåner enligt artikel 4.1 h i förordning (EEG) nr 1408/71 är förmåner som är avsedda att göra det möjligt för en av föräldrarna att ägna sig åt att uppfostra ett barn och utformade för att ersätta tjänsten att uppfostra ett barn, täcka andra kostnader för att sköta om och uppfostra ett barn och, i förekommande fall, begränsa de ekonomiska nackdelarna av att avstå från inkomst från förvärvsarbete.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att syftet med artiklarna 73 och 74 i förordning (EEG) nr 1408/71 är att garantera att familjemedlemmar till arbetstagare, som är bosatta i en annan EES-stat, beviljas de familjeförmåner som utges enligt gällande nationell lagstiftning som arbetstagaren omfattas av.

—

Eftas övervakningsmyndighet gör gällande att den administrativa praxis, enligt vilken de norska myndigheterna (Arbeids- og velferdsforvaltningen, NAV) i gränsöverskridande fall bedömer huruvida den förälder som arbetar i Norge har sin hemvist hos sin familj i en annan EES-stat under de perioder när han eller hon inte arbetar i Norge, utan att bedöma om barnet ”för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av” den förälder som arbetar i Norge – strider mot artikel 1 f i andra meningen jämförd med artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71.