Överklagande ingett av Europeiska gemenskapernas kommission den 14 juni 2007 av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 29 mars 2007 i mål T-366/00, Scott S. A, med stöd av Republiken Frankrike, mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-290/07 P)

(2007/C 183/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Flett)

Övriga parter i målet: Scott SA, Republiken Frankrike

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

De första fyra grunderna för överklagandet avser felaktig rättstillämpning genom den överklagade domen i fråga om tredje parts processuella rättigheter och de processuella skyldigheter som kommissionen skall iaktta i förfaranden om statligt stöd enligt följande:

Med hänvisning till dessa punkter hävdar kommissionen att ett korrekt rättsligt kriterium varken har slagits fast eller tillämpats genom den överklagade domen såvitt avser frågan huruvida kommissionen hade åsidosatt något väsentligt processuellt krav. Dessa frågor kunde inte heller lagligen avgöras genom den överklagade domen, eftersom Scotts ansökan inte innefattade någon sådan grund för ogiltigförklaring. Kommissionen hävdar i vart fall att något väsentligt processuellt krav inte hade åsidosatts. Några sådana krav föreskrivs inte i tillämpningsförordningen och det kunde genom den överklagade domen inte ”beviljas” sådana rättigheter eller åläggas sådana skyldigheter på grundval av oriktiga bedömningar som gjorts i domen. Slutligen hade något väsentligt processuellt krav inte åsidosatts, med beaktande av följande omständigheter:

De femte-åttonde grunderna för överklagandet omfattar tillsammans det som kommissionen av lämplighetsskäl endast har betecknat som ”inledande frågor” och avser felaktig rättstillämpning genom den överklagade domen i fråga om den omständigheten att det i Scotts ansökan inte angavs någon grund för ogiltigförklaring som avsåg de åberopade värderingarna, förstainstansrättens kriterium för prövningen (det anges att kommissionen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning), det förhållandet att den överklagade domen grundas på spekulationer snarare än bevisning, samt den omkastade bevisbördan i förfaranden om statligt stöd och i förfaranden vid förstainstansrätten.

Den nionde och den tionde grunden för överklagandet avser uppenbart felaktig rättstillämpning med avseende på fabriken.

Den nionde grunden för överklagandet avser metoden för att fastställa beloppet av det statliga stöd som motsvarades av överlåtelsen. Tvärtemot konstaterandena i den överklagade domen får kommissionen lagligen använda kostnad som en ekvivalent för värde, när det inte föreligger någon värdering eller något offentligt anbud vid tidpunkten för beviljandet. Detta var särskilt motiverat i förevarande fall, eftersom fabriken hade anpassats till Scotts krav. Den bedömning i den överklagade domen som avser det angivna försäljningspriset elva år efter beviljandet är en följd av angivna processuella oegentligheter och annan felaktig rättstillämpning och utgör i vart fall uppenbara fel.

Den tionde grunden för överklagandet avser fel som kommissionen enligt vad som påståtts skulle ha gjort sig skyldig till vid tillämpningen av den kostnadsbaserade metoden. Slutsatserna i den överklagade domen är en följd av angivna processuella oegentligheter och annan felaktig rättstillämpning. Kommissionens försiktiga uppskattning av kostnaderna var den lägsta möjliga och det finns ingen grund för att ogiltigförklara det angripna beslutet med motiveringen att det statliga stödet kunde ha varit större.

De elfte-trettonde grunderna för överklagandet avser uppenbart felaktig rättstillämpning med avseende på marken.

Den elfte grunden för överklagandet avser underkännandet i den överklagade domen av de försiktiga beräkningarna i protokollet från Orléans kommunfullmäktigemöte den 27 maj 1994 såsom ”en mycket kort sammanfattning utan detaljerad förklaring”.

Den tolfte grunden för överklagandet avser metoden för att fastställa beloppet av det statliga stöd som motsvarades av överlåtelsen och liknar den nionde grunden för överklagandet. Kommissionen får lagligen använda kostnad som en ekvivalent för värde, när det inte föreligger någon värdering eller något offentligt anbud vid tidpunkten för beviljandet. Detta var särskilt motiverat i förevarande fall, eftersom förvärvet av det tredje markområdet hade anpassats till Scotts krav. Den bedömning i den överklagade domen som avser den angivna skattekontrollen är en följd av angivna processuella oegentligheter och annan felaktig rättstillämpning och utgör i vart fall uppenbara fel.

Den trettonde grunden för överklagandet avser fel som kommissionen enligt vad som påståtts skulle ha gjort sig skyldig till vid tillämpningen av den kostnadsbaserade metoden. Slutsatserna i den överklagade domen är en följd av angivna processuella oegentligheter och annan felaktig rättstillämpning. Kommissionen grundade sig på det lägsta möjliga värde som hade angetts av såväl Frankrike som Scott. De uppgifter och den bevisning som kommissionen grundade sig på utgörs av anbudshandlingen, de angivna beräkningarna av Galtier och revisorn, protokollet från Orléans kommunfullmäktigemöte den 27 maj 1994 och det genomsnittliga priset för förvärven av det tredje markområdet. Det finns ingen grund för att ogiltigförklara det angripna beslutet med motiveringen att det statliga stödet kunde ha varit större.

Den fjortonde grunden för överklagandet avser föreläggandet om att lämna upplysningar, särskilt beträffande marken, den kostnadsbaserade metoden för att fastställa beloppet av det statliga stödet samt förvärven av det tredje markområdet. Detta är en processuell fråga, men den behandlas avslutningsvis eftersom den hänger samman med den trettonde grunden för överklagandet.

Kommissionen begär med åberopande av den femtonde grunden för överklagandet att domstolen skall upphäva den överklagande domen, eftersom förstainstansrätten missuppfattade den klara innebörden av den bevisning som hade förelagts den, vilket särskilt kom till uttryck genom att rätten ersatte bedömningen i det angripna beslutet med sin egen.