Talan mot Konungariket Belgien väckt den 8 oktober 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-433/04)

(2004/C 300/65)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Belgien. Sökanden företräds av D. Triantafyllou, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

De nationella bestämmelser i byggnadssektorn som innebär att uppdragsgivare och entreprenörer, vid varje utbetalning till deras avtalspartner som inte är registrerade i Belgien, skall innehålla 15 procent av fakturerat belopp och inbetala det till de belgiska myndigheterna, vid äventyr av straffavgift, för att säkerställa betalningen eller täckningen av dessa avtalspartners eventuella skatteskulder, utgör ett hinder för det fria tillhandahållandet av tjänster enligt artiklarna 49 EG och 50 EG. På samma vis åsidosätts artiklarna 49 EG och 50 EG genom uppdragsgivarnas och entreprenörernas solidariska ansvar för deras avtalspartners, som inte är registrerade, skatteskulder som omfattar 35 procent av den totala byggnadskostnaden exklusive mervärdesskatt.

Dessa bestämmelser är av sådan art att de avskräcker entreprenörerna och uppdragsgivarna från att anlita avtalspartner som inte är registrerade i Belgien. Den automatiska tillämpningen av uppdragsgivarnas och entreprenörernas solidariska ansvar för deras avtalspartners skattskulder är inte förenlig med proportionalitetsprincipen och innebär ett oberättigat ingrepp i dessa uppdragsgivares och entreprenörers äganderätt och rätt till försvar. Uppdragsgivarens och entreprenörens solidariska ansvar tillämpas nämligen automatiskt utan att administrationen behöver visa försumlighet eller medverkan från uppdragsgivarens eller entreprenörens sida. Det kan också omfatta skatteskulder som rör arbeten som avtalspartnern har utfört för andra personer. Beträffande skyldigheten att innehålla belopp föreskrivs en sanktionsavgift som uppgår till dubbla det belopp som skulle ha innehållits.

Dessa bestämmelser innebär även ett reellt hinder för avtalspartner som inte registrerats som vill erbjuda sina tjänster i Belgien. De måste i själva verket acceptera att få det fakturerade priset nedsatt med 15 procent även om de inte har någon skatteskuld för vilken avdrag skulle kunna göras samtidigt som de inte kan få tillbaka detta belopp förrän efter en viss tid, och då genom att begära återbetalning.

Dessa åtgärder kan inte anses som objektivt motiverade. För det första är en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat i de flesta fall inte skattskyldig enligt dessa bestämmelser. I specifika situationer där skatteskulder skall betalas eller uppbäras i Belgien, måste den mekanism som inrättats genom dessa bestämmelser vidare, till följd av sin allmänna karaktär, anses vara oproportionerlig.

Slutligen rättfärdigar inte möjligheten att registrera denna skyldighet att innehålla belopp eller det solidariska ansvaret. De åtgärder som måste vidtas för registreringen innebär mycket mer än ett enkelt meddelande till de belgiska myndigheterna och gör att registreringen inte utgör ett verkligt alternativ för företag som inte är etablerade i Belgien och som vill utnyttja sin rätt att tillfälligt tillhandhålla tjänster i Belgien. Registreringskravet omintetgör hela den ändamålsenliga verkan av fördragets bestämmelser som avser att säkra friheten att tillhandahålla tjänster.