11.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/27

1.

Kan den nya lydelsen av artikel 220.2 b i tullkodexen (1) vara tillämplig på ett fall där tullskulden har uppkommit och uppbörden i efterhand har ägt rum före den nya lydelsens ikraftträdande?

2.

Om fråga I skall besvaras jakande, skall ett varucertifikat EUR.1 anses utgöra ett ”felaktigt intyg” i den mening som avses i den nya lydelsen av artikel 220.2 b i tullkodexen, när det inte kan fastställas att det verkligen är felaktigt eftersom ursprunget inte i efterhand har kunnat bekräftas vad gäller de varor som intyget avser och detta utgör det enda skälet till att varorna nekats förmånsbehandling, och om så inte är fallet, kan en gäldenär ändå med framgång åberopa denna bestämmelse?

3.

Om fråga II skall besvaras jakande, vem har bevisbördan för att intyget har utfärdats på grundval av oriktiga uppgifter från exportören, samt vem åligger det att bevisa att den myndighet som utfärdade intyget uppenbarligen kände till eller borde ha känt till att varorna inte uppfyllde villkoren för förmånsbehandling?

4.

Om fråga I skall besvaras nekande, kan en gäldenär med framgång åberopa artikel 220.2 b i tullkodexen i dess lydelse från tiden före den 19 december 2000, i en situation där det inte i efterhand kan fastställas att tullmyndigheterna vid tiden för utfärdandet av varucertifikatet EUR.1 hade fog och goda grunder för att utfärda detta?