—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 562) (1),

—

med beaktande av artikel 37.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0460/2003),

—

med beaktande av artikel 67 och artikel 158.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5-0380/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

3.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2003) 470) (1),

—

med beaktande av artikel 37.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0392/2003),

—

med beaktande av artikel 67, artikel 97.7 och artikel 158.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5-0379/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt direktören för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 18) (1),

—

med beaktande av artikel 31.2 i EG-fördraget och artikel 32 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C5-0019/2003),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor (A5-0363/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 119 andra stycket i Euratomfördraget.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av Republiken Greklands initiativ (8830/2003) (1),

—

med beaktande av artikel 62.2 a i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0253/2003),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0366/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner Republiken Greklands initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ändra sitt initiativ i överensstämmelse härmed.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Greklands initiativ.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Republiken Greklands regering parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av rådets förslag (13203/2003) (1),

—

med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0471/2003),

—

med beaktande av kommissionens ursprungliga förslag (KOM(2003) 426) (1),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0377/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner rådets förslag.

2.

Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.

Europaparlamentet understryker att parlamentet, i tillämpning av artikel 10 i EG-fördraget om lojalt samarbete mellan EU:s institutioner och medlemsstater, även borde ha hörts om det förslag till lagtext som det föreliggande förslaget till beslut hänvisar till. Att enbart informera parlamentet om grundtexten förringar parlamentets roll i beslutspocessen.

4.

Europaparlamentet begär därför att det hörs om kommissionens ursprungliga förslag.

5.

Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

6.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 351) (1),

—

med beaktande av artikel 283 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0287/2003),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0382/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

3.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 220) (1),

—

med beaktande av artikel 251.2 och artikel 156.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0199/2003),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0374/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 406) (1),

—

med beaktande av artikel 251.2 och artikel 156.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0310/2003),

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A5-0375/2003).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet anser att finansieringsöversikten i kommissionens förslag är förenlig med taket för utgiftskategori 3 i budgetplanen utan att andra åtgärder begränsas.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1)

För att i enlighet med artikel 154 i fördraget medverka till att de mål som anges i artiklarna 14 och 158 i fördraget uppnås och genom att göra det möjligt för unionsmedborgare, ekonomiska aktörer samt regionala och lokala samhällen att i full utsträckning utnyttja fördelarna med att skapa ett område utan inre gränser, skall gemenskapen bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät.

(2)

EU-medborgarnas ökade rörlighet och den tilltagande gränsöverskridande handeln bidrar direkt till att avskaffa hindren för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital och även för att en medlemsstats medborgare fritt skall kunna etablera sig i en annan medlemsstat.

(3)

Gemenskapen och medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 157 i fördraget säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/1999/EG (5)och nr 1720/1999/EG (6) antogs en rad sektorsövergripande åtgärder och riktlinjer, innefattande fastställande av projekt av gemensamt intresse, för transeuropeiska nät för elektroniskt datautbyte mellan förvaltningar (IDA). Eftersom dessa beslut upphör att gälla den 31 december 2004 är det nödvändigt att ge ramarna för uppföljningen av IDA-programmet, som inrättades genom dessa beslut.

(5)

IDABC-programmet, som är uppföljningsprogrammet till IDA-programmet, kommer att bygga på resultaten av de tidigare programmen som har gjort det gränsöverskridande samarbetet mellan offentliga förvaltningar effektivare.

(6)

När man inrättar och genomför IDABC-programmet bör man ta vederbörlig hänsyn till de resultat som uppnåtts inom IDA-programmet och låta påbörjad verksamhet slutföras.

(7)

Det arbete som slutförts inom ramen för IDABC-programmet kommer troligen att utgöra grunden för fortsatt arbete efter det att programmet har löpt ut. Detta tillsammans med den snabba tekniska utvecklingen innebär att programmet måste kunna anpassas till den framtida utvecklingen.

(8)

Vid sitt möte i Lissabon i mars 2000 antog Europeiska rådet slutsatser för att sträva efter att Europeiska unionen senast 2010 skall vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.

(9)

Vid sitt möte i Bryssel i mars 2003 uppmärksammade Europeiska rådet vikten av en hoplänkning av nätverken i Europa för att stärka den inre marknaden. Rådet betonade att elektronisk kommunikation är en kraftfull motor för tillväxt, konkurrenskraft och arbetstillfällen i Europeiska unionen, och att åtgärder bör vidtas för att befästa denna styrka och bidra till att Lissabonmålen uppnås. Därför måste medlemsstaternas offentliga förvaltningar och gemenskapens institutioner på elektronisk väg (telematiknät) få tillgång till, utbyta och behandla den ökande mängden information.

(10)

Att undanröja hindren för elektronisk kommunikation mellan offentliga förvaltningar på alla nivåer och med företag och medborgare bidrar till att förbättra det europeiska företagsklimatet, undvika administrativt merarbete och minska byråkratin. Det kanske också kan få företagen och medborgarna i EU att i högre utsträckning dra nytta av fördelarna med informationssamhället och kommunicera elektroniskt med offentliga förvaltningar.

(11)

Med hjälp av utökade och tillgängligare e-förvaltningstjänster kan företag och medborgare kommunicera med de offentliga förvaltningarna utan särskilda IT-kunskaper, t.ex. om e-integration, eller kännedom om hur en offentlig förvaltning fungerar eller är uppbyggd.

(12)

Införandet av transeuropeiska telematiknät för utbyte av information mellan offentliga förvaltningar bör inte ses som målet utan som medlet för att uppnå driftskompatibla och interaktiva informationsoch e-förvaltningstjänster på alleuropeisk nivå, som vidareutvecklats och utvidgats så att även medborgare och företag kan dra nytta av fördelarna med de offentliga förvaltningarnas samarbete över hela Europa.

(13)

Alleuropeiska e-förvaltningstjänster gör det möjligt för offentliga förvaltningar, företag och medborgare att kommunicera effektivare med offentliga förvaltningar över gränserna. För att tillhandahålla dessa tjänster krävs det ändamålsenliga, effektiva och driftskompatibla informations- och kommunikationssystem mellan offentliga förvaltningar samt driftskompatibla förvaltningsprocesser både front office och back office för att på ett säkert sätt utbyta, förstå och behandla information från den offentliga sektorn över hela Europa.

(14)

Det är viktigt att man i det nationella arbetet till stöd för e-förvaltning tar nödvändig hänsyn till Europeiska unionens prioriteringar.

(15)

Det är av avgörande betydelse att optimera användningen av standarder, allmänt tillgängliga specifikationer eller öppna specifikationer för informationsutbyte och integrering av tjänster för att säkerställa en problemfri driftskompatibilitet och därigenom öka fördelarna med alleuropeiska e-förvaltningstjänster och transeuropeiska telematiknät.

(16)

Gemenskapen och medlemsstaterna skall tillsammans inrätta sådan alleuropeiska e-förvaltningstjänster och telematiknät som gemenskapen använder eller drar nytta av.

(17)

Det är viktigt att se till att medlemsstaterna och gemenskapen, och i tillämpliga fall gemenskapsinstitutionerna och berörda parter, bedriver ett nära samarbete.

(18)

Åtgärder på gemenskapsnivå bör stimulera en framgångsrik utveckling av e-förvaltningstjänster på alleuropeisk nivå och de åtaganden som krävs på nationell, regional och lokal nivå, med vederbörlig hänsyn till den språkliga mångfalden i gemenskapen.

(19)

Ömsesidigt utbyte med relevanta nationella, regionala och lokala initiativ samt tillhandahållande av e-förvaltningstjänster inom medlemsstaterna bör säkerställas.

(20)

I handlingsplanen för e-Europa 2005, som godkändes av Europeiska rådet vid mötet i Sevilla i juni 2002, särskilt kapitlet om e-förvaltning, betonas IDA-programmets betydelse för inrättandet av alleuropeiska e-förvaltningstjänster till stöd för gränsöverskridande verksamhet, som komplement och ram för e-förvaltningsinitiativ på nationell, regional och lokal nivå.

(21)

För att gemenskapens finansiella medel skall utnyttjas effektivt måste kostnaderna för de alleuropeiska e-förvaltningstjänsterna och telematiknäten delas rättvist mellan medlemsstaterna och gemenskapen.

(22)

Produktivitet, tillgänglighet och flexibilitet vid inrättande och drift av de alleuropeiska e-förvaltningstjänsterna och telematiknäten kan bäst uppnås genom ett marknadsorienterat tillvägagångssätt, dvs. genom att leverantörer väljs ut i en miljö där flera leverantörer konkurrerar med varandra, samtidigt som det i förekommande fall säkerställs att åtgärderna är ekonomiskt och operativt hållbara.

(23)

Alleuropeiska e-förvaltningstjänster bör utvecklas inom specifika projekt av gemensamt intresse, medan de sektorsövergripande åtgärderna bör vidtas för att stödja driftskompatibla tjänster genom att inrätta och utveckla infrastrukturtjänster till stöd för alleuropeiska telematiknät.

(24)

EES-länderna samt kandidatländerna bör få delta i IDABC-programmet, och samarbete med övriga tredjeländer bör uppmuntras. Internationella organ kan delta i genomförandet av projekt av gemensamt intresse och sektorsövergripande åtgärder på egen bekostnad.

(25)

För att säkerställa att Europeiska unionens finansiella medel förvaltas väl och för att undvika onödig utrustning, upprepning av utredningar och olika tillvägagångssätt bör det vara möjligt att använda infrastrukturtjänster som utvecklats inom IDA-programmet eller IDABC-programmet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt det straffrättsliga samarbetet, i enlighet med avdelningarna V och VI i fördraget om den europeiska unionen.

(26)

Eftersom målen att inrätta alleuropeiska e-förvaltningstjänster inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (7).

a)

möjliggöra ett ändamålsenligt, effektivt och säkert utbyte av information mellan nationella, regionala eller lokala offentliga förvaltningar, liksom mellan sådana förvaltningar och gemenskapsinstitutionerna eller om lämpligt andra organ, för att medlemsstaterna och gemenskapen inom sina respektive behörighetsområden skall kunna genomföra den gemenskapspolitik och den gemenskapsverksamhet som anges i artiklarna 3 och 4 i fördraget,

b)

låta även företag och medborgare dra fördel av det informationsutbyte som preciseras i a,

c)

underlätta kommunikationen mellan gemenskapsinstitutionerna och stödja gemenskapens beslutsprocess samt utarbeta en övergripande strategi på alleuropeisk nivå,

d)

uppmuntra medborgare och företag att delta i uppbyggnaden av den Europeiska unionen,

e)

uppnå driftskompatabilitet, både inom och mellan olika förvaltningssektorer och i förekommande fall med företag och medborgare,

f)

samla de nätverk som nämns i a, b och c under ett gemensamt telematikgränssnitt,

g)

uppnå konkreta fördelar för medlemsstaternas offentliga förvaltningar och för gemenskapen i form av rationaliseringar, snabbare genomförande, säkerhet, effektivitet, öppenhet, serviceanda och tillgänglighet,

h)

främja spridningen av goda metoder och uppmuntra till utveckling av nydanande telematiklösningar i offentliga förvaltningar.

a)

”telematiknät”: ett omfattande datakommunikationssystem, bestående av fysisk infrastruktur och anslutningar samt de tjänster och tillämpningsprogram som har byggts på denna infrastruktur och som möjliggör ett elektroniskt utbyte av information mellan offentliga förvaltningar samt mellan offentliga förvaltningar och företag och medborgare,

b)

”alleuropeiska e-förvaltningstjänster”: den information och de interaktiva tjänster från den offentliga sektorn som offentliga förvaltningar, företag och deras intresseorganisationer samt medborgare och deras intresseorganisationer får tillgång till genom driftskompatibla transeuropeiska telematiknät,

c)

”projekt av gemensamt intresse”: ett projekt som fastställs i bilaga I, och som genomförs eller vidareutvecklas i enlighet med detta beslut och gäller inrättande eller förstärkning av alleuropeiska e-förvaltningstjänster,

d)

”infrastrukturtjänster”: tjänster som tillhandahålls för att uppfylla allmänna projektkrav, bestående av tekniska lösningar och programvara, inklusive en Europatäckande kompatibilitetsram, säkerhet, middleware och nätverkstjänster; infrastrukturtjänsterna understöder tillhandahållandet av de alleuropeiska e-förvaltningstjänsterna,

e)

”sektorsöverskridande åtgärd”: en åtgärd som fastställs i bilaga II, och som vidtas eller vidareutvecklas enligt detta beslut och gäller inrättande eller förstärkning av infrastrukturtjänster eller strategiska insatser och stödinsatser,

f)

”driftskompatibilitet”: förmågan hos informations- och kommunikationssystem och de affärsprocesser de stöder att dela och utbyta information och kunskap.

a)

bidrar till att uppnå målen för e-Europa-initiativet och dess handlingsplaner, i synnerhet beträffande den e-förvaltning som är tänkt att vara till nytta för företagen och medborgarna,

b)

direkt bidrar till att avlägsna eller minska hinder för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital,

c)

direkt bidrar till att framgångsrikt genomföra den ekonomiska och monetära unionen eller till att den fungerar tillfredsställande,

d)

stöder inrättandet av ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa,

e)

uppmuntrar det interinstitutionella samarbetet mellan gemenskapsinstitutionerna, samt mellan dessa och de nationella, regionala och lokala offentliga förvaltningarna, inklusive de nationella och regionala parlamenten,

f)

bidrar till att skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen eller till att bekämpa bedrägerier,

g)

främjar tillämpningen av gemenskapens regelverk efter utvidgningen av Europeiska unionen,

h)

främjar konkurrenskraft i gemenskapen, med särskild betoning på de små och medelstora företagen samt entreprenörskap och innovation, eller

i)

främjar unionsmedborgarskapet och deltagandet i EU:s beslutsprocesser, t.ex. genom samråd med berörda parter.

a)

en beskrivning av den planerade organisatoriska utvecklingen och vid behov omstruktureringen av arbetsmetoder,

b)

mål, funktionalitet, deltagare och tekniska metoder,

c)

åtgärder för att underlätta flerspråkig kommunikation,

d)

de roller som skall tilldelas gemenskapen och medlemsstaterna,

e)

en specifikation över de förväntade kostnaderna och en beskrivning av de förväntade fördelarna, vilket inkluderar bedömningskriterier för att mäta dessa fördelar efter genomförandefasen och en detaljerad analys av investeringsavkastningarna och av de delmål som skall uppnås,

f)

en plan som fastställer en rättvis fördelning mellan gemenskapen och medlemsstaterna, och vid behov andra organ, av drifts- och underhållskostnader för de alleuropeiska e-förvaltnings- och infrastrukturtjänster efter det att genomförandefasen är avslutad.

a)

en beskrivning av målen, räckvidden, motiven, de potentiella förmånstagarna, funktionerna och den tekniska lösningen,

b)

en specifikation över tidigare utgifter och de delmål som uppnåtts samt de förväntade kostnaderna och fördelarna för delmål som skall slutföras,

c)

en specifikation över de infrastrukturtjänster som skall användas.

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Investering i forskning: en handlingsplan för Europa” (KOM(2003) 226),

—

med beaktande av resolutionsförslagen från

—

med beaktande av resultaten från Europeiska rådets extra möte den 23–24 mars 2000 i Lissabon och Europeiska rådets möte i Barcelona den 15–16 mars 2002,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2000 om Europeiska rådets extra möte den 23–24 mars 2000 i Lissabon (1) och av den 20 mars 2002 om resultatet av Europeiska rådets möte i Barcelona den 15–16 mars 2002 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om kommissionens grönbok ”Entreprenörskap i Europa” (3), som handlar om kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska stadgan för småföretagen, kommissionens meddelande ”Att tänka småskaligt i ett växande Europa” och kommissionens meddelande ”Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin”,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om kommissionens meddelande ”Industripolitiken i ett utvidgat Europa” (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Mer forskning för Europa — Mot 3% av BNP” (KOM(2002) 499), kommissionens meddelande om europeiska området för forskningsverksamhet: ökad satsning på projektet — Utvidgning — Nya inriktningar av verksamheten — Nya framtidsmöjligheter (KOM(2002) 565) och kommissionens meddelande om universitetens roll i kunskapens Europa (KOM(2003) 58),

—

med beaktande av rapporten från den oberoende expertgruppen till kommissionen ”Raising EU R&D Intensity: Improving the Effectiveness of the Mix of Public Support — Mechanisms for Privat Sector Research” (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) (6),

—

med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0389/2003), och av följande skäl:

A.

Det är av avgörande betydelse för Europas konkurrenskraft och självständighet att utgifterna för forskning och utveckling (FoU) ökar rejält.

B.

Den europeiska forskningspolitiken bör i ökad grad främja grundforskning.

C.

Europeiska rådet i Barcelona beslutade att utgifterna för FoU skall höjas till 3 procent till 2010.

D.

EU:s utgifter för FoU måste öka med 8 procent årligen för att detta mål skall uppnås, och samtidigt måste de finansiella medel som finns utnyttjas effektivare.

E.

Sapir-gruppen har lagt fram sin rapport ”Agenda för ett växande Europa” (7).

F.

Det är framför allt de privata investeringarna i FoU som måste öka om unionen skall bli det konkurrenskraftigaste och mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomiska området i världen, som Europeiska rådet i Lissabon beslutade.

G.

Man har fortfarande inte i tillräcklig omfattning lyckats att integrera kvinnorna i den vetenskapliga forskningen, vare sig på universiteten eller i företagen.

1.

Europaparlamentet ansluter sig till de rekommendationer som kommissionen ger i sitt meddelande.

2.

Europaparlamentet anser att vetenskap och teknik hör till Europas identitet sedan åtminstone renässansen.

3.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna ökar sina forskningsutgifter till 3 procent av BNP till 2010.

4.

Europaparlamentet kritiserar att rådet inte låtit handling följa på sina deklarationer och att medlemsstaterna vidtar inga eller endast små ansträngningar för att höja sina utgifter för FoU, och att vissa till och med minskar sina.

5.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ta kommissionens förslag på allvar så att Europa återigen intar den främsta platsen i världen inom alla relevanta områden inom vetenskap och teknik och kräver därför att idén med konkurrensorienterad forskning skall integreras starkare än hittills i den europeiska forskningsmiljön.

6.

Europaparlamentet anser att begreppet kunskapssamhället inte bara skall mätas utifrån hur stora forskningsutgifterna är utan också utifrån vetenskaplig allmänbildning.

7.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och privata investerare att öka sina utgifter för FoU, varvid ökningstakten för det offentliga stödet skall vara 6 procent och det privata 9 procent så att man uppnår 8 procent i genomsnitt, vilket är nödvändigt för att komma upp i sammanlagt 3 procent av BNP till 2010.

8.

Europaparlamentet kräver att följaktligen också det europeiska ramprogrammet för forskning skall öka och kräver därför en höjning till 30 miljarder euro för hela löptiden för det sjunde ramprogrammet för forskning, för att också ta hänsyn till utvidgningen till 25 medlemsstater och fler.

9.

Europaparlamentet kräver också att de nationella programmen för FoU skall anpassas bättre till varandra och att man i samarbete med EU-programmen skall bilda visionära ”tekniska samfund” (exempelvis ITER) så att ett begränsat antal stora och ambitiösa frågor kan tas upp i hela Europa. Parlamentet anser även att de tekniska samfunden och verksamheten i enlighet med artikel 169 i EG-fördraget bör genomföras så att så många berörda parter som möjligt kan delta i dem oberoende av organisationsform.

10.

Europaparlamentet kräver att begreppen ”expertnätverk” och ”integrerade projekt” inom ramen för sjätte ramprogrammet för forskning skall inriktas mer på den vägledande idén med ett europeiskt forskningsområde och att särskilt projektens storlek såväl vad gäller antal projektpartners som den finansiella volymen skall korrigeras.

11.

Europaparlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna och anslutningsländerna samarbetar bättre i fråga om forskningspolitik och forskningsinvesteringar. Parlamentet hänvisar till att det redan idag finns ett nära och framgångsrikt samarbete mellan enskilda medlemsstater på det luft- och rymdfartstekniska området.

12.

Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare avsevärda ansträngningar för att det i framtiden skall finnas tillräckligt med forskare, ingenjörer och yrkesutbildade och kräver därför att medlemsstaterna skall ägna större uppmärksamhet åt den vetenskapligt-tekniska utbildningen och att EU skall öka sitt bidrag till forskarnas, ingenjörernas och de yrkesutbildades rörlighet, så att det i till slut uppstår ett verkligt europeiskt forskningsområde.

13.

Europaparlamentet påpekar att en konkurrenskraftig forskarlön som motsvarar utbildningen, social trygghet, planering av yrkeskarriären och familjens intressen också hör härtill, inbegripet finansiellt stöd för medföljande familj, smidig byråkrati (visum, tillstånd), makens/makans arbetsmöjligheter samt tillgång till daghem och skolor.

14.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten i att fortlöpande främja det mänskliga kapitalet. Parlamentet efterfrågar en rättslig ram som skulle garantera flexibel och tillämpningsinriktad sysselsättning för forskare och deras rörlighet i Europeiska unionen.

15.

Europaparlamentet erinrar om att helt oavsett det faktum att många färdigutbildade forskare utvandrar kommer den demografiska utvecklingen och det sjunkande antalet nya studerande i naturvetenskapliga ämnen att ytterligare förvärva läget i fråga om återväxten på forskningsområdet. Parlamentet betonar att det bör införas lättnader för forskare vid inresa och i verksamhetsutövandet.

16.

Europaparlamentet anser att vissa befolkningsgrupper i framtiden i större grad måste värvas till forskningen och betonar att hit hör i synnerhet kvinnor vars andel inom forskningen trots alla ansträngningar under de gångna åren inte har stigit nämnvärt.

17.

Europaparlamentet kräver att EU bemöter den internationella konkurrensen också genom att öppna sig för forskare, ingenjörer och yrkesutbildade från hela världen, också för sina egna medborgare som vistats utomlands i några år.

18.

Europaparlamentet stöder uppkomsten av regionala nätverk mellan små och medelstora företag och uppmanar medlemsstaterna samt kommissionen att prioritera stöd till sådana initiativ.

19.

Europaparlamentet välkomnar att många regioner i Europa nu har upptäckt betydelsen av vetenskap och teknik och uppmanar till en av EU främjad konkurrens mellan vetenskapsregionerna.

20.

Europaparlamentet erkänner att många stora företag vidtar avsevärda ansträngningar för att bedriva FoU med egna medel men beklagar att detta ännu inte gäller för alla stora företag.

21.

Europaparlamentet uppmanar dessa sistnämnda företag att investera mer i framtiden än hittills och att bevisa detta genom att bygga upp egna avdelningar för FoU i större omfattning.

22.

Europaparlamentet ser det som en särskild styrka för EU — framför allt i jämförelse med Förenta staterna — att de små och medelstora företagen ger ett mycket stort bidrag till de ekonomiska resultaten och sysselsättningen.

23.

Europaparlamentet anser däremot att de små och medelstora företagens bristande deltagande i forskning är Europas svaghet och ser att framför allt dessa företag behöver komma ikapp, eftersom de ofta är särskilt innovativa.

24.

Europaparlamentet är övertygat om att ett större bidrag från de privata företagen till FoU inte bara är beroende av de medel som står till förfogande utan att det också och framför allt är beroende av ett närmare samarbete mellan företag, särskilt små och medelstora företag, och de offentliga såväl som de privata forskningsinrättningarna.

25.

Europaparlamentet erinrar om att impulser som är viktiga för den europeiska samhällsekonomin kommer från den tillämpningsinriktade forskningen och att ett målinriktat samarbete mellan forskningen och företagen måste stödjas, varvid framför allt samarbetet med små och medelstora företag måste utgöra tyngdpunkten.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla bärkraftiga modeller för rättsligt samarbete mellan forskningsinstitut och företag.

27.

Europaparlamentet kräver att man vid behandlingen av upphovsrättsliga krav i offentliga inrättningar och i offentligt-privata partnerskap i större omfattning skall stödja de privata företagens ekonomiska intressen.

28.

Europaparlamentet understryker att skyddet av immaterialrätt spelar en viktig roll i detta hänseende eftersom en framgångsrik ekonomiskt utnyttjande av immaterialrätten garanterar ett återflöde av kapital och bidrar till att det kan utvecklas en kontinuerlig forskningsverksamhet.

29.

Europaparlamentet betonar särskilt att immaterialrättigheter bör tillhandahållas snabbt och till ringa kostnad. Viktiga steg är införandet av ett gemenskapspatent och den planerade nyordningen av patenterbarheten för datorrelaterade uppfinningar.

30.

Europaparlamentet anser att det offentliga stödets tyngdpunkt i ökande grad bör förskjutas mot de små och medelstora företagen och kräver för detta ändamål nya obyråkratiska stödinstrument.

31.

Europaparlamentet påminner om att de små och medelstora företagen i allmänhet inte förfogar över stora personalresurser och att de dessutom i ökande grad stöter på svårigheter vid den privata finansieringen och att de därför är hänvisade till snabb och obyråkratisk tillgång till forskningsmedel.

32.

Europaparlamentet erinrar om att många små och medelstora företag som är verksamma på områden där forskning spelar en nyckelroll har avsevärda svårigheter med att skaffa fram kapital, och att läget knappast kommer att förbättras med hänvisning på Basel II-avtalet.

33.

Europaparlamentet föreslår stöd till forskning nära marknaden tillsammans med privat finansiering för små och medelstora företag, men den offentliga styrningen får inte, vare sig det rör sig om skattelättnader eller direktstöd, påverka vilka stödformer som tillåts ingå i stödet eller på vilken nivå det tillåtna stödet skall ligga. Medlemsstaterna måste ha frihet att utforma sin politik så att gemenskapens konkurrensregler är neutrala när det gäller instrumenten.

34.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna vid sidan om direkt stöd till forskning skall överväga ett skattemässigt stöd till privata forskningsansträngningar, varvid tyngdpunkten återigen borde ligga vid de små och medelstora företagen.

35.

Europaparlamentet betonar att statliga finansiella instrument är en viktig del av det ekonomiska stödet till forskningen, men att forskningen framför allt kan stimuleras på ett meningsfullt sätt genom motsvarande skatterättsliga bestämmelser och genom att skapa forskningsvänliga ramvillkor.

36.

Europaparlamentet påpekar att det stora antalet rättsliga föreskrifter snarare bromsar än främjar forskningsverksamheten inom Europeiska unionen. Parlamentet efterlyser en undersökning av på vilka områden innovations- och forskningskraften hämmas av byråkrati eller byråkratiska hinder och hur dessa kan avskaffas samt efterfrågar förslag om avskaffande av sådana hinder.

37.

Europaparlamentet anser att forskningens resultat och värde måste bedömas. Parlamentet påpekar att inte varje forskningsåtgärd leder till förväntad positiv effekt på de europeiska nationalekonomierna. Parlamentet rekommenderar därför att ett system för hela Europa skall inrättas som utarbetar måttstockar för forskningens effektivitet och resultat och bedömer den i dessa avseenden.

38.

Europaparlamentet påminner om förslaget till en europeisk forskningsstiftelse, såsom Europaparlamentet gjorde efter upplösningen av Europeiska gemenskapen för kol och stål (8), och som motiveras av ansträngningarna att försöka erhålla privata medel till forskning, liksom i Förenta staterna, där mecenater för forskning spelar en mycket större roll än i Europa.

39.

Europaparlamentet kräver att ett europeiskt forskningsråd inrättas, vars uppgift skall vara att förbättra den vetenskapligt högklassiga europeiska grundforskningens ställning i världen genom att erbjuda den långsiktig finansiering. Det europeiska forskningsrådet måste garanteras tillräckliga medel, utöver de redan befintliga forskningsmedlen. Rådet bör

40.

Europaparlamentet förespråkar ett närmare samarbete med bankerna, i synnerhet Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, för att finansiera utveckling nära marknaden.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i högre grad utnyttja strukturfonderna till FoU.

42.

Europaparlamentet anser att det med tanke på forskningens globalisering är absolut nödvändigt att förstärka det internationella vetenskapligt-tekniska samarbetet, särskilt på företagsnivå, och allra mest på de små och medelstora företagens nivå.

43.

Europaparlamentet anser att det avgörande nu inte är att lägga fram nya förslag utan att de förslag som redan finns omsätts i handling så snart som möjligt.

44.

Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna och kommissionen också bör se till att små och medelstora företag och universitet är engagerade i de regionala planerna för att främja forskning och innovation och att de bör tillhandahålla kompletterande resurser vid behov.

45.

Europaparlamentet kräver att man skall förstärka FoU-programmens innovativa effekter genom att främja och stödja införandet av innovationsinriktade åtgärder i forskningsprojekt, men noterar att gemenskapens ramlagstiftning om FoU märkbart bör förenklas.

46.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att kommissionen utarbetar mera omfattande och exakt information om de typer av offentligt forskningsstöd som inte snedvrider konkurrensen.

47.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att precisera och förenkla gemenskapens system för statsstöd till FoU och inriktningen av statsstödet på horisontella mål.

48.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamentet i medlemsstaterna och anslutningsländerna.

—

med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2002) 695),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Elektronisk kommunikation: Vägen till den kunskapsbaserade ekonomin” (KOM(2003) 65),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (4),

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 (SN 100/1/00),

—

med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0376/2003), och av följande skäl:

A.

De länder som inte genomför det nya regelverket går miste om ett unikt tillfälle att fastställa normerna på en marknad i utveckling.

B.

Antagandet av regelverket för elektronisk kommunikation innebär ett ordentligt uppsving för den europeiska konkurrenskraften.

C.

Den fortgående satsningen på att skapa en helt konkurrensutsatt öppen marknad ger anledning att hoppas på fortsatta fördelar för konsumenterna och ekonomin genom incitament till investering och innovation samt kvalitetstjänster till lägre priser.

D.

Om det nya regelverket inte införlivas i tid kommer Lissabonmålen, som alla medlemsstater skrev under 2001, att undergrävas.

E.

Sektorns ”gamla” problem, såsom priser för internationell roaming och för samtal till mobiltelefonnät (mobile call termination) samt medflyttning av telefonnummer är ännu inte lösta, och dessutom har andra problem dykt upp, t.ex. den försenade utvecklingen av 3G, särskilt när det gäller utvecklingen av nya tjänster och tillämpningar för 3G-området.

F.

Eventuella förseningar vid genomförandet av det nya regelverket skulle hämma konkurrensutvecklingen och dess fördelar för konsumenterna.

G.

Eventuella förseningar vid genomförandet av det nya regelverket skulle avhända de nationella regleringsmyndigheterna de rättsliga befogenheter som behövs för att samla in information från teleoperatörer i syfte att göra marknadsanalyser.

H.

Eventuella dröjsmål med att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte införlivar det nya regelverket skulle vara till stor skada för marknadsutvecklingen.

I.

Många rapporter tyder på att samma operatörer som tidigare fortsätter att dominera vissa segment av EU:s telemarknad.

J.

Teletjänsternas kvalitet kan ännu förbättras avsevärt, särskilt i fråga om mobil nummerportabilitet, tillgängliga tjänster, kundtjänster och väntetider före uppkoppling.

K.

Leverantörerna av teletjänster är skyldiga att ta hänsyn till funktionshindrade personers intressen när det gäller utbud, pris- och kvalitetsfördelar i fråga om teletjänster samt tillgången till dem. Detta innebär också att regleringsmyndigheterna bör rådfråga de funktionshindrades företrädare vid sin bedömning av tjänsteleveranser.

L.

De eventuella skyldigheter som åläggs operatörer bör vara rättvisa och proportionerliga och bör införas först efter en ingående analys av respektive marknad och av regleringsåtgärdens kostnadsnyttoförhållande, särskilt med beaktande av utvecklingen av hållbar infrastrukturkonkurrens.

M.

Tio nya medlemsstater kommer att ansluta sig till EU i maj 2004.

N.

Anslutningsländerna har åtagit sig att avreglera sina marknader fullt ut och att genomföra det nya regelverket i och med att de blir medlemsstater.

O.

Det saknas tillförlitliga och tillgängliga uppgifter om marknaderna i anslutningsländerna.

P.

Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter har en viktig roll att spela när det gäller att se till att lagstiftningen genomförs konsekvent i hela Europeiska unionen.

Q.

Samspelet mellan kommissionen och Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter är avgörande för att telelagstiftningen skall kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt.

R.

Det är i sista hand kommissionens ansvar att se till att EU:s lagstiftning tillämpas på ett effektivt och konsekvent sätt.

S.

Medlemsstaterna har gjort framsteg när det gäller antagandet av de principer som fastställs i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inlett förfaranden mot de medlemsstater som inte hade införlivat det nya regelverket i den nationella lagstiftningen omedelbart efter det att tvåmånadersperioden för att underrätta kommissionen hade löpt ut.

2.

Europaparlamentet begär att överträdelseförfarandena mot dessa medlemsstater slutförs så fort som möjligt.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller åtgärder gentemot medlemsstater som inte i tid har infört de nya direktiven, inte enbart begränsa sig till att inleda överträdelseförfaranden gentemot dessa medlemsstater, utan även använda sig av det bredare åtgärdsspektrum som står till förfogande, t.ex. offentliggörande av rapporter och jämförande studier. Parlamentet uppmanar kommissionen att överlägga med parlamentet om innehållet i detta bredare åtgärdsspektrum.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter att slutgiltigt lösa ”gamla” problem, såsom priser för internationell roaming och samtal till mobiltelefonnät (mobile call termination) samt medflyttning av telefonnummer, och att därefter ägna uppmärksamhet åt nya frågor, såsom gemensam dominans och det nödvändiga samarbetet för att utveckla tillämpningar och tjänster inom 3G-området, med tanke på att behålla konkurrenskraften i denna sektor.

5.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett konsekvent och säkert regelverk över hela det utvidgade EU för att uppmuntra nya aktörer i kommunikationssektorn. Medlemsstaterna och de nationella regleringsmyndigheterna uppmanas att ge hög prioritet åt lika behandling av marknadens aktörer i enlighet med tydliga konkurrensrättsliga principer. Europaparlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna att upprätthålla en proportionerlig och rättvis konkurrensrättslig press på marknaderna.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra de eventuella direkta följderna av de centrala bestämmelserna i det nya regelverket, däribland de som avser förfaranden och sakrättsliga bestämmelser, så att det blir klart för de berörda parterna i vilken mån de kan förlita sig på bestämmelserna och så att de rättigheter de råder över blir effektiva.

7.

Europaparlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna att agera när dominerande operatörer inför kortsiktiga prissänkningar som på lång sikt hindrar utvecklingen av konkurrensvillkor på marknaden.

8.

Europaparlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna att lägga fram vederhäftiga bevis för att berättiga de eventuella skyldigheter de inför genom reglering, däribland en analys av den föreslagna regleringsåtgärdens både lång- och kortsiktiga effekter.

9.

Europaparlamentet erinrar om att anläggningsbaserad konkurrens där tjänsteleverantörerna investerar i sin egen infrastruktur vanligtvis genererar bättre resultat för konsumenterna och skapar grunden för hållbar konkurrens. Parlamentet framhåller därför att betoningen på accessbaserad konkurrens (exempelvis återförsäljning, tillträde till accessnätet, tillgång till bitström) inte bör ses som ett självändamål utan som ett sätt att skapa en mer anläggningsbaserad konkurrens inom telekomsektorn.

10.

Europaparlamentet påminner de nationella regleringsmyndigheterna om att de bör ålägga slutkundsmarknaden lämpliga skyldigheter endast om de skyldigheter som ålagts de mellanliggande leden inte räcker till för att få till stånd konkurrens på slutkundsnivå (artikel 17 i direktivet om samhällsomfattande tjänster). Parlamentet anser att efterlevnaden av denna regleringsprincip noggrant måste övervakas av Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter och kommissionen.

11.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att ägarnas egna standarder inte blir kontrollmekanismer som hindrar samverkan och därigenom utbyggnaden av tjänster på den inre marknaden.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det nya regelverket tillåter att det gamla regelverket tillämpas så länge marknaden inte är konkurrensutsatt, vilket kommer att vara särskilt relevant för anslutningsländerna. Parlamentet understryker dock att de nationella regleringsmyndigheterna i anslutningsländerna behöver omfattande hjälp med klara av övergången från det ena regelverket till det andra så fort som möjligt.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa information beträffande det aktuella läget i anslutningsländerna och deras beredskap att genomföra det nya regelverket samt att hålla Europaparlamentet underrättat. Kommissionen bör även lägga fram en redogörelse för det tekniska stöd som kommer att tillhandahållas för att underlätta genomförandet i de fall då det är mindre sannolikt att länderna kommer att kunna uppfylla kraven.

14.

Europaparlamentet betonar att, enligt skäl 15 i kommissionens rekommendation 2003/311/EG av den 11 februari 2003 (5) om relevanta produkt- och tjänstemarknader — där aktörers starka marknadsställning eventuellt kan förklaras med att de har varit först på marknaden — i princip inte bör göras till föremål för förhandsreglering, även om det inte alltid är lätt att komma överens om en klar definition av vad en framväxande marknad är.

15.

Europaparlamentet betonar att Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter bör förbli helt oberoende och att ministerier inte bör ingå som medlemmar i gruppen.

16.

Europaparlamentet hävdar att de nationella regleringsmyndigheterna bör vara fullständigt oberoende, ha tillräckliga resurser samt nödvändiga befogenheter för att utföra sitt arbete och att de bör kunna spela en aktiv roll för att stimulera konkurrensen i sektorn.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att spela en framsynt och mycket aktiv roll när Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter gör en tolkning av sitt regleringsuppdrag.

18.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för att samråda med intressenterna.

19.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som görs av EU:s grupp för kommunikation för alla, INCOM, för att ta fram rekommendationer för hur telelagstiftningens bestämmelser skall överensstämma med bestämmelserna om tillgång för funktionshindrade konsumenter, och begär att dessa rekommendationer även skall innehålla tydliga och ambitiösa mål och tidsramar för genomförandet samt effektiva kontrollinstrument.

20.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter att vidta ytterligare åtgärder för att få samtliga intressenter att medverka i största möjliga utsträckning och under så stor insyn som möjligt.

21.

Europaparlamentet begär att alla medlemsstater ser över sina rättsprocesser för att snabbt, effektivt och sakkunnigt behandla fall som hänvisas till dem av klagande eller av nationella regleringsmyndigheter inom ramen för deras befogenheter enligt den nya ramlagstiftningen.

22.

Europaparlamentet konstaterar att Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter och gruppen av oberoende regleringssmyndigheter i stor omfattning har samma medlemmar och samma uppdrag. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att undvika dubblering på grund av de knappa administrativa resurserna och rekommenderar därför att man kommer överens om en successiv sammanslagning av dessa två grupper.

23.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att överklaganden av de nationella regleringsmyndigheternas beslut avgörs snabbt och uppmanar samtliga medlemsstater att se till att de har tillgång till effektiva tvistlösningsförfaranden. Kommissionen bör kontrollera tidsplanerna för tvistlösning och inkludera en redogörelse för hur väl målen uppfyllts i kommande rapporter om genomförandet.

24.

Europaparlamentet menar att medlemsstaternas domstolar för att främja en konsekvent rättspraxis inom en komplex och teknikbaserad sektor bör uppmuntras att samarbeta genom att utbyta uppgifter och erfarenheter om rättsfall. Kommissionen uppmanas att diskutera åtgärder på detta område, bland annat möjligheten att upprätta ett informationsnätverk för rättsfall på kommunikationsområdet.

25.

Europaparlamentet erinrar alla parter om att när det gäller kommunikationssektorn leder ett försenat domstolsbeslut till att ingen rättvisa skipas och understryker vikten av snabb behandling av rättsfall och snabba avgöranden i hänskjutna ärenden.

26.

Europaparlamentet konstaterar att rimliga framsteg har gjorts i medlemsstaterna när det gäller att anta de grundläggande principer som fastställs i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

27.

Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över inkonsekvenserna i finansieringen av samhällsomfattande tjänster.

28.

Europaparlamentet hävdar bestämt att finansiering av samhällsomfattande tjänster måste vara väl motiverad samt icke-diskriminerande och att medel till detta ändamål bör beviljas genom ett öppet anbudsförfarande, inte minst för att främja de operatörer som har de lämpligaste tekniska lösningarna för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

29.

Europaparlamentet påminner de nationella regleringsmyndigheterna om att centralt finansierade samhällsomfattande tjänster måste vara öppna för alla operatörer, inte bara för dominerande operatörer, och att mobiltjänstoperatörer och alla andra relevanta operatörer måste få lämna anbud på samhällsomfattande tjänster. Det finns skäl att påpeka att det nya direktivets räckvidd uttryckligen omfattar alla elektroniska tjänster.

30.

Europaparlamentet noterar med besvikelse att vissa medlemsstater varit långsamma när det gäller att anta de obligatoriska bestämmelserna i det nya regelverket för att förbättra tillgången för funktionshindrade och missgynnade personer samt åtgärderna för att införa öppna taxor.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sektorspecifik reglering i stället för konkurrenslagstiftning endast tillämpas om de kriterier som anges i kommissionens ovannämnda rekommendation om relevanta marknader är uppfyllda.

32.

Europaparlamentet betonar betydelsen av nummerportabilitet som en konsumentvänlig och marknadsöppnande åtgärd i den mobila sektorn. Parlamentet konstaterar att de gällande bestämmelserna har tillämpats i ganska liten utsträckning i vissa medlemsstater och ber de nationella regleringsmyndigheterna att se till att onödiga dröjsmål eller kostnader inte används för att avskräcka abonnenterna från att utnyttja denna rättighet.

33.

Europaparlamentet välkomnar de berörda aktörernas och kommissionens omfattande insatser i arbetsgruppen för standarder för lokaliseringsuppgifter inom mobiltelefonin och hoppas att gruppen kan nå enighet med de nationella regleringsmyndigheterna och operatörerna så fort som möjligt så att fördelarna snart kommer konsumenterna till del.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöva påtryckningar på telekomoperatörerna, i synnerhet de dominerande operatörerna, så att de inrättar nät som underlättar för konsumenterna och företagen att börja använda det gemensamma europeiska prefixet ”3883”.

35.

Europaparlamentet påminner de nationella regleringsmyndigheterna om att direktivet om samhällsomfattande tjänster innehåller en bestämmelse om öppna taxor, publicering av taxor och möjlighet till jämförelse för småföretag. Även rätten till att kostnadsfritt få samtalen specificerade måste upprätthållas. Alla nationella regleringsmyndigheter bör snarast införa bestämmelser om detta.

36.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba beslut om att så snart som möjligt uppmuntra avregleringen av tjänster via förhyrda förbindelser, som ett första beslut i enlighet med den nya sektorlagstiftningen, i de fall där ett konkurrensmässigt utbud är lämpligt.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.