92001E0188

SKRIFTLIG FRÅGA E-0188/01

från Toine Manders (ELDR) till kommissionen

(1 februari 2001)

Ämne: Barnarbete och unga fotbollsspelare

I pressen har vi nyligen fått kännedom om att flera kända fotbollsklubbar i Europa via mer eller mindre pålitliga fotbollsmäklare utanför Europa har bundit till sig ett stort antal ofta mycket unga barn till osedvanligt låga belopp och för lång tid. Enligt artikeln kommer ett stort antal av dessa tusentals pojkar även till Europa för att spela fotboll. Många av dessa pojkar kommer med europeiska pass som förmodligen är falska, vilket de klubbar där de skall spela (till exempel Leonardo vid Feijennoord i Rotterdam) kanske känner till, eftersom det är svårt eller omöjligt för dem att få arbetstillstånd utan ett sådant pass. Om dessa unga pojkar lyckas som fotbollsspelare får de ett anställningsavtal, om de inte lyckas är de mer eller mindre utlämnade till sig själva.

Jag har fått reda på att nationella fotbollsförbund inte har någon möjlighet eller befogenhet att ingripa mot detta.

1. Känner kommissionen till denna praxis?

2. Delar kommissionen min uppfattning att detta strider mot Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och ILO-konventionen?

3. Delar kommissionen min uppfattning att detta strider mot EU:s konkurrensbestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare, då rika klubbar utanför Europa utnyttjar olagliga och oönskade metoder för att sedan på EU:s inre marknad kunna skaffa med europeiska mått mätt väldigt billiga arbetstagare, medan anständiga klubbar måste hyra in arbetstagare på den dyra europeiska marknaden?

4. Har kommissionen möjlighet att ingripa mot den ovannämnda praxis och i så fall hur? Är den beredd att göra det?

Svar från Viviane Reding på kommissionens vägnar

(26 mars 2001)

Parlamentsledamoten tar upp flera känsliga frågor som förekommit i europeisk press de senaste månaderna, nämligen spelaragenternas roll och status, handeln med unga spelare och falska pass.

Då det gäller spelaragenter pågår hos kommissionen ett förfarande grundat på konkurrensreglerna. I sammanhanget har det internationella fotbollsförbundet (Fifa) visat sig angeläget att vilja ändra på villkoren för att etablera sig i yrket och att utforma etiska regler för att bedriva det. Förfarandet har gjort det möjligt att ändra Fifas bestämmelser om spelaragenter. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2001. Vissa medlemsstater har till och med valt att tillgripa lagstiftning för att skapa snävare ramar för spelaragenternas verksamhet.

Då det gäller handeln med unga spelare fick kommissionen nyligen tillfälle att uttrycka sin oro. Det skedde i Helsingforsrapporten om idrott(1) och i samband med det europeiska forumet för idrott den 2627 oktober 2000 i Lille, där en workshop ägnades åt frågan om att skydda ungdomen.

Kommissionen följer uppmärksamt frågan om falska pass. Det bör dock noteras att det är medlemsstaternas uppgift att fastställa reglerna för att utfärda pass, att upptäcka falska pass samt att vidta sanktioner i samband med falska pass.

Parlamentsledamotens samtliga frågor är föremål för behandling. I sin deklaration från Nice i december 2000(2) uttrycker Europeiska rådet sin oro för kommersiella avtal som rör minderåriga idrottsutövare, bl.a. dem som kommer från tredje land, om de inte följer gällande arbetslagstiftning eller äventyrar de unga idrottsutövarnas hälsa och välbefinnande. Europeiska rådet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att utreda sådan verksamhet, kontrollera den och, i förekommande fall, planera lämpliga åtgärder. Härvid bör medlemsstaterna också beakta rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet(3).

(1) Rapport från kommissionen till Europeiska rådet om hur man kan bevara den nuvarande uppbyggnaden av idrotten och upprätthålla idrottens sociala funktion inom gemenskapen Helsingforsrapporten om idrott KOM(1999) 644 slutlig.

(2) Ordförandeskaptes slutsatser Europeiska rådet i Nice den 7, 8 och 9 december 2000 Bilaga IV: uttalande om de särskilda kännetecken för idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas.

(3) EGT L 216, 20.8.1994.