91999E1505

SKRIFTLIG FRÅGA E-1505/99

från Camilo Nogueira Román (Verts/ALE) till kommissionen

(1 september 1999)

Ämne: Situationen för fiskeflottan i NAFO-området (Organisationen för fisket i nordvästra Atlanten) och de bilaterala förbindelserna mellan EU och Kanada

Gemenskapens fiskeflotta som är verksam i internationella farvatten under multilateral NAFO-kontroll har de senaste fem åren erfarit en drastisk minskning av såväl antalet fartyg som tillåtna fångstmängder. Delegationer från EU och Kanada sammanträdde nyligen i Köln i Tyskland för att underteckna ett samarbetsavtal om handel och ekonomi, där inte fiskefrågor skulle ingå. Det finns emellertid inte någon garanti för att Kanada upphäver lag C-27, som syftar till att staten skall kunna bedriva verksamhet utanför den exklusiva fiskezonen på 200 sjömil, vilket står i strid med internationell rätt.

Denna situation har lett till att fiskefartyget Estai har beslagtagits, vilket har medfört en konflikt som ännu inte har fått en juridisk lösning.

Kan kommissionen informera om varför den inte löser fiskekonflikten? Hur kommer EU att agera för att försvara sina fiskares intressen inom NAFO-området med tanke på det ökade tillåtna fisket och frågan om upphävande av den kanadensiska lagen C-27, vilket är särskilt viktigt för Galicien?

Svar avgivet på kommissionens vägnar av Franz Fischler

(25 oktober 1999)

Det bör erinras om att tvisten som uppstod inom Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (NAFO) om att dela på beståndet av liten hälleflundra och som drevs till sin spets i och med att Kanada beslagtog den spanska trålaren Estai i internationella farvatten i mars 1995, bilades dels genom rådets beslut av den 22 december 1995 om slutandet av avtal i form av ett godkänt protokoll, skriftväxling, notväxling samt bilagorna därtill mellan Europeiska gemenskapen och Kanada, om fiske inom ramen för NAFO-konventionen av den 20 april 1995(1), dels genom att NAFO på sitt sjuttonde årsmöte som ägde rum den 11-15 september 1995 (multilateralisering), följdenligt antog det åtgärdspaket som man enats om. Enligt villkoren i överenskommelsen strök Kanada Spanien och Portugal från den förteckning över stater som den kanadensiska fiskelagstiftningen från 1994 (den så kallade lag C-29) kunde tillämpas på.

Det bör även noteras att Kanada i nyligen hållna samtal om den nya lagstiftningen (fiskelag C-27) som gör det möjligt för Kanada att tillämpa Förenta nationernas avtal från 1995 om gemensamma fiskebestånd och ständigt vandrande arter skriftligen upprepade att Kanada i enlighet det av Kanada och EU godkända protokollet från 1995 strukit Spanien och Portugal från den förteckning över stater på vilka fiskelag C-29 kunde tillämpas. Spanien och Portugal är fortfarande strukna från listan och antagandet av fiskelag C-27 ändrar inget i det avseendet.

Kommissionen anser att principfasthet ger de bästa framtidsutsikterna för att undvika en upprepning av händelserna 1995. I linje med detta har kommissionen genomgående haft invändningar mot de extra-territoriella aspekterna av den kanadensiska fiskelagstiftningen. Vidare har kommissionen betonat och fortsätter att betona betydelsen av att iaktta rättstatsprincipen i internationella fiskerelationer, att den internationella lagstiftningen (dvs. NAFO konventionen och internationell sedvanerätt för närvarande) har företräde framför nationell lagstiftning och behovet att ha lämpliga förfaranden för att på fredlig väg kunna lösa internationella tvister. I det senare fallet har kommissionen insisterat på att fortsätta och påskynda arbetet med en särskild mekanism för att bilägga tvister inom ramen för NAFO. På NAFO:s senaste årsmöte som ägde rum den 13-17 september 1999 behandlades förslaget med framgång trots Kanadas ursprungliga motstånd.

(1) Rådets beslut 95/586/EG av den 22 december 1995, EGT L 327, 30.12.1995.