1

Genom respektive talan enligt artikel 263 FEUF yrkar Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen (BNetzA) och Förbundsrepubliken Tyskland att beslut A‑003–2019_R, som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 7 juli 2023 och som offentliggjordes på byråns webbplats den 26 juli 2023 (nedan kallat det angripna beslutet), ska ogiltigförklaras.

2

I artikel 18.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 2009, s. 15) föreskrevs att Europeiska kommissionen fick anta riktlinjer avseende bland annat punkt 3 d i artikeln. Dessa riktlinjer omfattade, genom hänvisning till artikel 8.6 g i förordningen, regler för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

3

På grundval av artikel 18.3 b och 18.5 i förordning nr 714/2009 antog kommissionen förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 2015, s. 24). I denna förordning fastställdes ett flertal krav avseende kapacitetstilldelningen mellan elområden (nedan kallade områdena) och hanteringen av överbelastning på dagen före-marknaderna och intradagsmarknaderna inom elsektorn. Kraven gällde bland annat fastställande av gemensamma metoder för beräkning av dagen före- och intradagskapaciteten mellan områden (nedan kallat kapacitetsberäkning) i varje kapacitetsberäkningsregion i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 3 – som har rubriken ”Metoder för kapacitetsberäkning” – i kapitel 1 i avdelning II i förordning 2015/1222. I artikel 20 i detta avsnitt angavs de regler som gällde för införandet av en ”flödesbaserad metod” för kapacitetsberäkning. Enligt artikel 2 andra stycket 9 i förordning 2015/1222 kan en sådan metod definieras som ”en metod för kapacitetsberäkning där energiutbyten mellan [områden] begränsas av fördelningsfaktorer för kraftöverföring och tillgängliga marginaler för kritiska linjesegment.” I den kapacitetsberäkningsregion som omfattar Belgien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Kroatien, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien (nedan kallad regionen Core) används en flödesbaserad metod.

4

Enligt artiklarna 9.1 och 20.2 i förordning 2015/1222 skulle de systemansvariga för överföringssystemen i varje kapacitetsberäkningsregion utarbeta förslag till kapacitetsberäkningsmetoder i respektive region och lämna in dem till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna för godkännande.

5

Enligt artikel 9.10 och 9.12 i förordning nr 2015/1222 skulle de berörda nationella tillsynsmyndigheterna därefter försöka nå en överenskommelse och anta ett beslut om de systemansvarigas förslag eller, i förekommande fall, en version som de systemansvariga efter de nämnda nationella tillsynsmyndigheternas begäran därom ändrat. Enligt artikel 9.11 och 9.12 i förordning 2015/1222 skulle Acer, om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inte lyckades nå en sådan överenskommelse, fatta beslut om de systemansvarigas förslag eller ändrade version, detta i enlighet med artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 2009, s. 1).

6

Den 15 september 2017 lämnade de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core in förslag avseende gemensamma regionala kapacitetsberäkningsmetoder i sin region till de nationella tillsynsmyndigheterna för godkännande.

7

Med anledning av att de nationella tillsynsmyndigheterna i regionen Core inte lyckades nå en överenskommelse för att godkänna de föreslagna metoderna, överlämnades frågan till Acer. Genom beslut nr 02/2019 av den 21 februari 2019 (nedan kallat det ursprungliga beslutet) antog byrån ändrade versioner av de gemensamma regionala kapacitetsberäkningsmetoderna för regionen Core, som återgavs i bilagorna I och II till beslutet (nedan kallade de omtvistade metoderna).

8

Den 23 april 2019 överklagade BNetzA, i egenskap av behörig nationell tillsynsmyndighet i Tyskland, det ursprungliga beslutet till Acers överklagandenämnd. Överklagandet grundades på artikel 19 i förordning nr 713/2009.

9

Förbundsrepubliken Tyskland väckte, genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 2 maj 2019, en talan om ogiltigförklaring av detta beslut. Talan registrerades under målnumret T‑283/19.

10

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 5 juni 2019 förordning (EU) 2019/943 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 2019, s. 54). Genom förordningen gjordes, i enlighet med dess skäl 1, en omarbetning av förordning nr 714/2009 och den innebar, enligt artikel 70, att den sistnämnda förordningen upphävdes. Med anledning av att förordning 2019/943 offentliggjordes den 14 juni 2019 trädde den, i enlighet med artikel 71.1 i förordningen, i kraft den 4 juli 2019. Enligt artikel 71.2 första stycket i förordning nr 2019/943 skulle den i princip tillämpas från och med den 1 januari 2020. Artiklarna 14 och 15 skulle dock, enligt artikel 71.2 andra stycket, genom ett undantag, tillämpas från och med dagen för förordningens ikraftträdande. Detsamma gällde i fråga om artikel 16 i förordning 2019/943, vid tillämpningen av artiklarna 14.7 och 15.2 i denna förordning.

11

Genom beslut A-003–2019 av den 11 juli 2019 avslog Acers överklagandenämnd BNetzA:s överklagande av det ursprungliga beslutet med motiveringen att överklagandet var ogrundat.

12

Den 21 september 2019 väckte BNetzA talan vid tribunalen och yrkade att det ursprungliga beslutet skulle ogiltigförklaras delvis och att beslut A-003–2019 skulle ogiltigförklaras. Talan registrerades under målnumret T‑631/19.

13

Genom dom av den 7 september 2022, BNetzA/Acer (T‑631/19, EU:T:2022:509), ogiltigförklarade tribunalen beslut A-003–2019 och avvisade BNetzA:s talan i övriga delar. Tribunalen motiverade ogiltigförklaringen av nämnda beslut med att överklagandenämnden hade gjort en felaktig rättslig bedömning i beslutet genom att inte kontrollera om de omtvistade metoderna uppfyllde de krav i artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 som BNetzA specifikt hade åberopat i överklagandet till nämnden, eftersom kraven redan var tillämpliga (se punkt 10 ovan).

14

Som en följd av domen av den 7 september 2022, BNetzA mot Acer (T‑631/19, EU:T:2022:509), fastställde Acers överklagandenämnd, genom det angripna beslutet, det ursprungliga beslutet och konstaterade därvid särskilt att de omtvistade metoderna stod i överensstämmelse med artiklarna 14–16 i förordning 2019/943.

15

I artikel 5.8 i de omtvistade metoderna, jämförd med punkt 7 i samma artikel, anges att förslaget till förteckning över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core redovisar i enlighet med punkterna 5 och 6 i artikeln, och som ska uppdateras vartannat år, minst ska innehålla följande:

16

I artikel 5.8 i de omtvistade metoderna anges vidare att de systemansvariga för överföringssystem i regionen Core, innan de genomför den analys som avses i punkt c, gemensamt och inom ramen för en samordning med de nationella tillsynsmyndigheterna i denna region ska samråda med de sistnämnda om metoden, antagandena och kriterierna bakom analysen.

17

De förslag till förteckningar över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core lämnar in ska enligt artikel 5.9 i de omtvistade metoderna även visa att de systemansvariga på ett omsorgsfullt sätt har undersökt de andra lösningar som avses i punkt 8 i artikeln, med beaktande av den tidsfrist som gäller för genomförandet, så att lösningarna kan användas eller genomföras när de nationella tillsynsmyndigheterna i denna region fattar beslut om förslagen.

18

BNetzA har i mål T‑600/23 yrkat att tribunalen ska

19

Förbundsrepubliken Tyskland har i mål T‑612/23 yrkat att tribunalen ska

20

Acer har i mål T‑600/23 och mål T‑612/23, i det sistnämnda fallet med stöd av kommissionen, i huvudsak yrkat att tribunalen ska

21

Efter att ha hört parterna har tribunalen, i enlighet med artikel 68.1 i sina rättegångsregler, beslutat att förena målen T‑600/23 och T‑612/23 med avseende på förevarande dom.

22

Av en samlad läsning av ansökan i mål T‑600/23 framgår att BNetzA, i likhet med Förbundsrepubliken Tyskland i mål T‑612/23, endast begär att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del som gäller antagandet av artikel 5.8 b och c samt 5.9 i de omtvistade metoderna, varigenom de systemansvariga för överföringssystem i regionen Core ålagts att uppfylla vissa krav när de föreslår att ett internt linjesegment och oförutsedda händelser ska föras upp i förteckningen över de kritiska linjesegment och oförutsedda händelser som ska ingå som data i kapacitetsberäkningen (nedan kallade de omtvistade föreskrifterna).

23

Enligt punkt 5 i ansökan i mål T‑600/23 är ”[t]alan…” nämligen ”riktad mot en bestämd del i [det ursprungliga] beslutet: den mekanism som införts genom artikel 5.5–5.9 i [det sistnämnda] beslutet”, eftersom ”BNetzA anser att denna metod är rättsstridig då den omöjliggör, eller i varje fall – i större utsträckning än vad som föreskrivs i lag – försvårar, tillämpningen av kapacitetsberäkningen med avseende på de interna linjesegmenten”. Vidare framgår det av punkterna 13 och 14 i ansökan, som återfinns i avdelningen ”Föremålet för talan”, att, även om BNetzA i formellt hänseende begärt ”ogiltigförklaring av det angripna beslutet” har detta gjorts med preciseringen att ”[d]en åberopade grunden … gäller den metod som fastställts i artikel 5.5–5.9 i [det ursprungliga] beslutet och som fastställts genom det angripna beslutet”. I punkt 14 i ansökan har BNetzA särskilt angett att ”[i]ngen invändning rests mot det angripna beslutet i de delar det innebär ett fastställande av de övriga föreskrifterna i det [ursprungliga] beslutet, vilka myndigheten angrep genom överklagandet … till överklagandenämnden”, och att myndigheten, även om ”[den] alltjämt är av uppfattningen att dessa övriga föreskrifter är rättsstridiga”, ”avstår från att angripa dem genom förevarande talan på grund av bristande praktisk betydelse”. Den del av ansökan som är benämnd ”Resumé av åberopade grunder” bekräftar också att BNetzA:s argumentation i sin helhet riktar sig mot ”den metod som fastställts i artikel 5.5–5.9 i [det ursprungliga] beslutet”.

24

Såväl talan i mål T‑600/23 som den i mål T‑612/23 avser således ogiltigförklaring av det angripna beslutet såvitt gäller antagandet av de omtvistade föreskrifterna.

25

BNetzA har till stöd för sin talan åberopat en enda grund, som i huvudsak gäller åsidosättande av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222 såvitt gäller att överklagandenämndens tolkning av dessa artiklar i de omtvistade föreskrifterna i det angripna beslutet är oförenlig med de nämnda artiklarna samt olika bestämmelser i unionens primärrätt och olika principer i unionsrätten, nämligen artikel 194 FEUF, artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proportionalitetsprincipen, principen om att väsentliga frågor ska förbehållas lagstiftningsmakten, principen om institutionell jämvikt och tilldelade befogenheter, principen om likabehandling, principen att ”ingen kan förpliktas att göra vad som är omöjligt” och rättssäkerhetsprincipen.

26

Förbundsrepubliken Tyskland har till stöd för talan åberopat fem grunder. Den första grunden, som åberopats i första hand, gäller åsidosättande av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222. De därpå följande grunderna, som åberopats i andra hand, avser åsidosättande av artiklarna 32–34, 25 och 29.3 b i förordning 2015/1222 (den andra grunden), åsidosättande av artiklarna 21.2 a och 22 i kommissionens förordning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fastställande av riktlinjer för driften av elöverföringssystem (EUT L 220, 2017, s. 1) (den tredje grunden), åsidosättande av proportionalitetsprincipen (den fjärde grunden) samt Acers bristande behörighet och åsidosättande av de formella krav som följer av artiklarna 2 och 4 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385), i dess ändrade lydelse (den femte grunden).

27

BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland har, genom sin enda respektive sin första grund, gjort gällande att de omtvistade föreskrifterna är grundade på överklagandenämndens felaktiga tolkning av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222, enligt vilken dessa bestämmelser inte hindrar att en systemansvarig för ett överföringssystem, när denne föreslår att ett internt linjesegment (och oförutsedda händelser) ska föras upp i förteckningen över de interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som ska beaktas vid kapacitetsberäkningen, dels, i enlighet med kriteriet om ekonomisk effektivitet i artikel 5.8 c i de omtvistade metoderna (nedan kallat kriteriet om ekonomisk effektivitet), ska visa att beaktandet av detta segment i beräkningen – med hänsyn till andra tillgängliga alternativ, såsom vidtagande av avhjälpande åtgärder, omstrukturering av områden eller investeringar i nätinfrastrukturen – är det ekonomiskt mest effektiva för att avhjälpa överbelastningar i segmentet, dels ska tillhandahålla en konsekvensbedömning avseende en höjning av tröskeln för att inkluderas till tio procent eller mer (nedan kallad den omtvistade tolkningen).

28

Enligt BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland är den omtvistade tolkningen inte förenlig med en bokstavlig, kontextuell och teleologisk tolkning av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222, av vilka det – enligt dem – på ett klart sätt framgår att kapacitetsberäkningen ska omfatta alla interna linjesegment (och oförutsedda händelser) som påverkas av områdesöverskridande handel, oberoende av om dessa segment är strukturellt överbelastade eller inte.

29

Det ska härvidlag inledningsvis noteras att artikel 5.8 i de omtvistade metoderna uppställer ett krav på att det förslag till förteckning över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core ska lämna in för godkännande till de nationella tillsynsmyndigheterna i samma region, eller, om enighet inte nås mellan de sistnämnda eller efter deras gemensamma ansökan, till Acer, – förutom förteckningen över föreslagna interna kritiska linjesegment vars fördelningsfaktor för kraftöverföring (power transfer distribution factor, nedan kallad PTDF-faktorn) är minst fem procent (artikel 5.8 a) – ska innehålla en konsekvensbedömning avseende en höjning av tröskeln för att inkluderas till tio procent eller mer (artikel 5.8 b) och en analys av den ekonomiskt mest effektiva lösningen för att avhjälpa överbelastningar (artikel 5.8 c). Det finns också anledning att framhålla att artikel 5.9 i de omtvistade metoderna i huvudsak kräver att de systemansvariga för överföringssystemen, när de lämnar det aktuella förslaget, visar att de på ett omsorgsfullt sätt och i tillräckligt god tid har undersökt de alternativ som avses i punkt 8 i artikeln, så att de kan användas eller genomföras så snart de nationella tillsynsmyndigheterna i regionen har fattat beslut om förslagen. Härav följer att de omtvistade föreskrifterna, i samband med att ett internt linjesegment ska föras upp i förteckningen över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) och därmed kunna beaktas vid kapacitetsberäkningen, uppställer krav på de systemansvariga för överföringssystemen (nedan kallade de omtvistade kraven) som går längre än att de systemansvariga enbart ska tillhandahålla förteckningen över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som uppfyller PTDF-faktorskriteriet i artikel 5.8 a i dessa metoder.

30

Det ska dessutom erinras om att artikel 14 i förordning 2019/943 fastställer regler för översyn av elområden i syfte att förhindra att områdena innehåller långsiktiga strukturella överbelastningar i elöverföringssystemet. I artikel 15 i denna förordning finns regler om möjligheten för medlemsstater med identifierade strukturella överbelastningar på sina nät att, i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna, utarbeta handlingsplaner för att gradvis och senast den 31 december 2025 nå de kapacitetsminiminivåer som de systemansvariga för överföringssystemen ska tillhandahålla för handeln mellan områdena. I artikel 16 i samma förordning finns regler om dessa kapacitetsminiminivåer och där föreskrivs bland annat att minimikapaciteten, det vill säga 70 procent, när den flödesbaserade metoden används, ska vara den minsta andelen av kapaciteten för ett områdesöverskridande eller internt kritiskt linjesegment samtidigt som de driftsäkerhetsgränser som ska gälla vid samordnad kapacitetsberäkning enligt förordning 2015/1222 respekteras, med beaktande av oförutsedda händelser. Den återstående andelen av kapaciteten, det vill säga 30 procent, får användas för säkerhetsmarginaler, ringflöden och interna flöden.

31

Därutöver anges i artikel 29.3 b i förordning 2015/1222 att den samordnade kapacitetsberäknaren vid denna beräkning ska bortse från de kritiska linjesegment som inte markant påverkas av den områdesöverskridande handeln.

32

Det ska härefter undersökas om den omtvistade tolkningen, såsom BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland i huvudsak hävdat – genom att den tillåter att Acer för in de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna – står i strid med artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222.

33

Det ska härvidlag erinras om att det av fast rättspraxis framgår att vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse, ska inte bara lydelsen beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelserna ingår i (dom av den 7 juni 2005, VEMW m.fl.,C‑17/03, EU:C:2005:362, punkt 41 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 mars 2023, Acer/Aquind,C‑46/21 P, EU:C:2023:182, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

34

Det ska först undersökas om det av lydelsen i bestämmelserna i förordningarna 2019/943 och 2015/1222 framgår att Acer, utan att därigenom begå fel, kunde föra in de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna.

35

BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland menar i huvudsak att det inte finns något i lydelsen i bestämmelserna i förordningarna 2019/943 och 2015/1222 som gör det möjligt att vid kapacitetsberäkningen göra beaktandet ett internt linjesegment, vilket på ett markant sätt påverkas av den områdesöverskridande handeln, beroende av att en analys av den ekonomiska effektiviteten och en konsekvensbedömning avseende en höjning av tröskeln för att inkluderas genomförs.

36

Acer har bestritt att de omtvistade kraven är oförenliga med en bokstavlig tolkning av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222.

37

Det ska i detta hänseende, för det första, erinras om att artikel 2 i förordning 2019/943, som har rubriken ”Definitioner”, i led 69 föreskriver att det med kritiska linjesegment avses ”en nätdel som antingen är i [ett område] eller mellan [områden] med hänsyn till kapacitetsberäkningsförfarandet, vilket begränsar den mängd kraft som kan handlas [områdesöverskridande]”. Såsom BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland med fog har påtalat framgår det inte av denna definition att andra krav avseende klassificeringen av interna linjesegment (och oförutsedda händelser) än att de markant påverkas av områdesöverskridande handel, med stöd av förordning 2019/943, kan införas i de omtvistade metoderna, och därmed leda till att vissa linjesegment, som på ett markant sätt begränsar handeln mellan områden till följd av att de påverkas av strukturella överbelastningar, inte betraktas som kritiska och således vare sig kan beaktas vid kapacitetsberäkningen eller vid tillämpningen av de regler som styr beräkningen av denna kapacitet.

38

Genom artikel 16.4 i förordning 2019/943 bekräftas dessutom att den maximala kapacitet för områdesöverskridande handel som ska ställas till förfogande för aktörerna på den aktuella marknaden, utöver ”sammanlänkningar”, avser ”överföringsnät som påverkas av gränsöverskridande kapacitet”, det vill säga alla interna linjesegment som har en inte obetydlig inverkan på denna kapacitet och således kan begränsa denna.

39

Denna tolkning av förordning 2019/943 stöds, för det andra, av innehållet i artikel 29.3 b i förordning 2015/1222, vari anges att ”[v]id beräkning av kapacitet mellan elområden ska varje samordnad kapacitetsberäknare … bortse från de kritiska linjesegment som inte markant påverkas av förändringar i elområdenas nettopositioner i enlighet med [kapacitetsberäkningsmetoden]”.

40

Beräkningen av PTDF-faktorn är i detta hänseende ett matematiskt hjälpmedel som används för att mäta den områdesöverskridande handelns inverkan på det kritiska linjesegmentet enligt den flödesbaserade metoden, vilket bland annat framgår av artiklarna 2 andra stycket 9, 21.1 b och v samt 29.7 b, c och f i förordning 2015/1222. I artikel 2 led 22 i kommissionens förordning (EU) nr 543/2013 av den 14 juni 2013 om inlämnande och offentliggörande av uppgifter på elmarknaderna och om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (EUT L 163, 2013, s. 1) definieras PTDF-faktorn som en representation av det fysiska flödet på ett kritiskt linjesegment framkallad av variationen av elområdets nätställning. Såsom Acer angav under förhandlingen och såsom framgår av artikel 5.7 och 5.8 a i de omtvistade metoderna, godtog överklagandenämnden i det angripna beslutet de systemansvarigas förslag om att anse att ett internt linjesegment, vars PTDF-faktor understeg fem procent, inte uppfyllde kriteriet att det på ett markant sätt påverkas av områdesöverskridande handel.

41

Härav följer, såsom unionens domstolar redan haft tillfälle att klargöra, att kritiska linjesegment enligt gällande unionsrätt bör anses omfatta alla interna linjesegment som uppfyller kriteriet om att det på ett markant sätt ska påverkas av den områdesöverskridande handeln, såsom denna påverkan beräknas genom PTDF-faktorn (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 2024, CRE/Acer, T‑446/21, ej publicerad, EU:T:2024:647, punkt 51, dom av den 25 september 2024, RTE/Acer, T‑472/21, ej publicerad, EU:T:2024:648, punkt 52, och dom av den 25 september 2024, BNetzA/Acer,T‑485/21, EU:T:2024:653, punkt 47).

42

Såsom BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland korrekt har påpekat framgår det inte av lydelsen i artikel 29.3 b i förordning 2015/1222 att den kapacitetsberäkningsmetod som avses i artikel 21 i förordningen kan leda till att de interna linjesegment som på ett markant sätt påverkas av områdesöverskridande handel, såsom denna påverkan beräknas genom PTDF-faktorn, inte betraktas som kritiska och undantas från såväl kapacitetsberäkningen som tillämpningen av de regler som styr denna beräkning, av det skälet att de inte uppfyller ytterligare krav, vilka bland annat syftar till att den omständigheten att dessa segment är strukturellt överbelastade ska tas i beaktande.

43

För det tredje finns det anledning att avfärda det som Acer har anfört om att hänvisningen i artikel 16.8 första stycket b andra meningen i förordning 2019/943 till ”den riktlinje för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning som antagits på grundval av artikel 18.5 i förordning … nr 714/2009”, och därmed, i huvudsak, till förordning 2015/1222, gjorde det möjligt att göra klassificeringen av ”interna linjesegment” som ”kritiska”, så att de följaktligen kan beaktas vid kapacitetsberäkningen och tillämpningen av de regler som styr beräkningen, beroende av ytterligare krav, exempelvis att kriteriet avseende ekonomisk effektivitet efterlevs eller att en konsekvensbedömning avseende en höjning av tröskeln för att inkluderas till tio procent eller mer genomförs.

44

När det gäller Acers hänvisning till den franska språkversionen och BNetzA:s och Förbundsrepubliken Tysklands hänvisning till den tyska språkversionen av artikel 16.8 första stycket b andra meningen i förordning 2019/943, ska det först erinras om att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse enligt fast rättspraxis inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till sammanhanget och ändamålet med det regelverk i vilket den ingår (se beslut av den 2 december 2022, Compania Naţională de Transporturi Aeriene Tarom,C‑229/22, EU:C:2022:978, punkt 21 och där angiven rättspraxis, dom av den 21 mars 2024, Cobult,C‑76/23, EU:C:2024:253, punkt 25, och dom av den 5 september 2024, BIOR,C‑344/23, EU:C:2024:696, punkt 45).

45

I förevarande fall måste det prövas vad det, enligt de olika språkversionerna av artikel 16.8 första stycket b andra meningen i förordning 2019/943, ur grammatisk synvinkel är som ska fastställas ”i enlighet med den riktlinje för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning som antagits på grundval av artikel 18.5 i förordning … nr 714/2009”. Härvidlag kan, förutom den bulgariska, den tjeckiska och den tyska versionen av bestämmelsen, vilka ur grammatisk synvinkel snarare hänvisar till de ”oförutsedda händelser” som påverkar de kritiska linjesegmenten än – såsom Acer har påtalat – de kritiska linjesegmenten i sig, de andra språkversionerna förstås på det sättet att de generellt hänvisar till den första delen av meningen och därmed till de driftsäkerhetsgränser som gäller för varje kritiskt linjesegment (och oförutsedda händelser), varvid en marginal om 70 procent alltjämt måste vara tillgänglig för områdesöverskridande handel (nedan kallad marginalen om 70 procent).

46

De flesta språkversioner av artikel 16.8 första stycket b i förordning 2019/943 bekräftar följaktligen BNetzA:s och Förbundsrepubliken Tysklands läsning av bestämmelsen. Denna tolkning innebär att unionslagstiftaren genom bestämmelsen avsåg att hänvisa till fastställandet av den kapacitet som överensstämmer med driftsäkerhetsgränserna för varje kritiskt linjesegment (och oförutsedda händelser), varav en väsentlig del, nämligen marginalen om 70 procent, skulle vara tillgänglig för områdesöverskridande handel. Däremot är det inte möjligt att utifrån någon av dessa språkversioner dra den slutsatsen – såsom Acer har påstått – att bestämmelsen tillåter att de systemansvariga för överföringssystemen, de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån själv gör klassificeringen av ”interna linjesegment” som ”kritiska” och därmed hänsynstagandet till dessa segment vid såväl kapacitetsberäkningen som tillämpningen av de regler som styr beräkningen av denna kapacitet beroende av ytterligare krav.

47

Denna tolkning stöds av förarbetena till förordning 2019/943 (dokumenten ST 5834/18 REV 4, ST 5834/18 REV 5 och ST 5070/19), som är offentligt tillgängliga och som genom hänvisningen i dem till – i allt väsentligt – förordning 2015/1222, på ett tydligt sätt tar sikte på fastställandet av den kapacitet som överensstämmer med driftsäkerhetsgränserna för varje kritiskt linjesegment (och oförutsedda händelser) och inte enbart till oförutsedda händelser eller till de kritiska linjesegmenten.

48

Med anledning av att parterna menar att innehållet i artikel 16.8 första stycket b i förordning 2019/943 också ska läsas mot bakgrund av skäl 31 i förordningen, ska det erinras om att även om uttrycken i ett skäl till en unionslagstiftningsakt kan användas för att klargöra en bestämmelse i denna rättsakt och utgör ett viktigt tolkningsverktyg (se dom av den 19 december 2019, Puppinck m.fl./kommissionen,C‑418/18 P, EU:C:2019:1113, punkt 75 och där angiven rättspraxis), så har ingressen till en unionslagstiftningsakt, enligt fast rättspraxis, i sig inte någon rättsligt bindande verkan. En sådan ingress kan inte åberopas för att göra avsteg från själva bestämmelserna i rättsakten eller för att tolka dessa bestämmelser på ett sätt som uppenbart strider mot deras lydelse (contra legem) (se dom av den 19 juni 2014, Karen Millen Fashions,C‑345/13, EU:C:2014:2013, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

49

I förevarande fall kan innehållet i skäl 31 till förordning 2019/943 inte läggas till grund för en tolkning contra legem av artikel 16.8 första stycket b i förordningen, som, i enlighet med slutsatsen avseende den enhetliga tolkningen i punkt 46 ovan hänvisar till fastställandet av den kapacitet som överensstämmer med driftsäkerhetsgränserna för varje kritiskt linjesegment (och oförutsedda händelser), varav en betydande del, nämligen marginalen om 70 procent, alltjämt ska vara tillgänglig för områdesöverskridande handel.

50

Förutom den tyska språkversionen bekräftar versionerna på alla andra Europeiska unionens språk av skäl 31 i förordning 2019/943, inklusive den bulgariska och den tjeckiska versionen, att unionslagstiftaren genom hänvisningen, som i huvudsak tar sikte på förordning 2015/1222, avsåg att hänvisa till fastställandet av den kapacitet som överensstämmer med driftsäkerhetsgränserna för varje kritiskt linjesegment (och oförutsedda händelser), varav en betydande ”procentsats”, det vill säga marginalen om 70 procent, alltjämt ska vara tillgänglig för områdesöverskridande handel.

51

Det ska tilläggas att det förhållande som Acer har påtalat, att det i de språkversioner som har upprättats på alla unionens språk, med undantag för den tyska versionen, anges att detta fastställande ska göras i enlighet med eller efter ”urvalsprocessen i förordning … 2015/1222”, inte innebär att fastställandet kan grundas på de omtvistade kraven. Tvärtom ger den indirekta hänvisningen till urvalsprocessen i artikel 29.3 b i förordning 2015/1222, som omnämns i punkt 39 ovan, uttryck för unionslagstiftarens önskan att använda den metod som fastställts i denna bestämmelse för urvalet av kritiska linjesegment, det vill säga en metod som grundas på kriteriet att ett internt linjesegment på ett markant sätt påverkas av områdesöverskridande handel, såsom denna påverkan beräknas genom PTDF-faktorn. Det följer således inte av denna hänvisning att klassificeringen av ”interna linjesegment” som ”kritiska”, och därmed deras beaktande vid kapacitetsberäkningen och tillämpningen på dem av de regler som styr beräkningen av denna kapacitet, kan göras beroende av andra krav än det som gäller att de markant påverkas av områdesöverskridande handel.

52

Acer har mot denna bakgrund inte fog för att hävda att det av lydelsen av artikel 16.8 första stycket b i förordning 2019/943, jämförd med skäl 31 i förordningen, framgår att andra krav än det som gäller att den områdesöverskridande handeln på ett markant sätt påverkar linjesegmenten kan införas i de omtvistade metoderna för att fastställa vilka interna linjesegment som ska betraktas som ”kritiska” och i den egenskapen föras upp i förteckningen över kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) samt beaktas vid kapacitetsberäkningen och omfattas av de regler som styr denna beräkning.

53

I den del Acer har anfört att artikel 21 i förordning 2015/1222, som har rubriken ”Metod för kapacitetsberäkning” och som antagits av kommissionen enligt delegation från unionslagstiftaren, endast fastställer vilka komponenter som denna metod, särskilt i fråga om den flödesbaserade metoden, ”åtminstone” ska innehålla – utan att utesluta att den kan innehålla andra komponenter som inte uttryckligen anges i denna bestämmelse – ska det dessutom konstateras att detta inte innebär att de kriterier, som föreskrivits i de relevanta regler som gäller för fastställandet av vilka interna linjesegment som kan anses vara ”kritiska” och som sådana tas upp i förteckningen över kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser), beaktas vid kapacitetsberäkningen och omfattas av de regler som styr beräkningen, får ändras i de omtvistade metoderna.

54

Det förhållandet att det i artikel 21.4 i förordning 2015/1222 föreskrivs att alla systemansvariga för överföringssystem i varje kapacitetsberäkningsregion så långt som möjligt och senast den 31 december 2020 ska använda harmoniserade indata till kapacitetsberäkningen, bland annat vid tillämpning av den flödesbaserade metoden, och att de kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som i enlighet med artikel 2 led 69 i förordning 2019/943 ska beaktas vid kapacitetsberäkningen och begränsar den mängd kraft som kan handlas mellan områden och utgör indata ”vid kapacitetsberäkningen … och finns tillgänglig för flöden som följer av utbyten mellan elområden”, vilket omnämns i artikel 16.8 första stycket b i förordning 2019/943 – en bestämmelse som fastställts genom den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetod som antagits genom artikel 20.2 i förordning 2015/1222 – tillåter inte slutsatsen att urvalet av interna linjesegment, vilka ska betraktas som ”kritiska” och som sådana föras upp i förteckningen över kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) samt beaktas vid kapacitetsberäkningen och vid tillämpningen av de regler som styr denna beräkning, får göras beroende av andra krav än det som gäller att de markant påverkas av områdesöverskridande handel.

55

I det hänseendet skiljer sig situationen från den som gäller det tekniska genomförandet, som utförs av de systemansvariga för överföringssystemen, de nationella tillsynsmyndigheterna eller Acer, av kriteriet avseende den områdesöverskridande handelns markanta påverkan – ett kriterium som fastställts av unionslagstiftaren och, enligt delegation, av kommissionen genom artikel 2.69 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222 – varvid den relevanta PTDF-faktor som ska beaktas inom ramen för de omtvistade metoderna bestäms. I punkt 112 i det ursprungliga beslutet konstaterade Acer själv att kriteriet avseende den områdesöverskridande handelns markanta påverkan utgjorde en viktig del för att kunna fastställa den slutliga förteckningen över de kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som ska beaktas vid kapacitetsberäkningen, vilket uttryckligen krävs enligt artikel 29.3 b i förordning 2015/1222.

56

Förordning 2015/1222 innehåller inte någon uttrycklig grund motsvarande den i artikel 29.3 b i samma förordning, för det kriterium som gäller den områdesöverskridande handelns markanta påverkan, som kan motivera att det inom ramen för denna metod också fastställs ett kriterium som anger under vilka förutsättningar interna linjesegment som begränsar den mängd el, som kan handlas mellan områden, får föras upp i förteckningen över de kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som beaktas vid kapacitetsberäkningen, och därmed motivera Acers antagande av de omtvistade kraven. I punkterna 109 och 112 i det ursprungliga beslutet och i punkterna 47, 48 och 52 i det angripna beslutet hänvisade Acer och överklagandenämnden dessutom endast, som grund för kriteriet om ekonomisk effektivitet, till punkt 1.7 i bilaga I till förordning nr 714/2009, en bestämmelse som överklagandenämnden i punkt 46 i det angripna beslutet korrekt konstaterade inte längre var tillämplig och därför inte heller kunde utgöra en giltig rättslig grund för kriteriet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2022, BNetzA/Acer,T‑631/19, EU:T:2022:509, punkterna 76–85).

57

Det ska i detta sammanhang erinras om att syftet med de gemensamma metoder som avses i artiklarna 9.7 och 20.2 i förordning 2015/1222 är att de systemansvariga för överföringssystemen ska fastställa en samordnad kapacitetsberäkningsmetod för en region. Det förslag till metod som de systemansvariga utarbetar ska enligt artikel 21.1 i förordningen ”åtminstone” innehålla vissa komponenter, däribland ”metoder för beräkning av de indata som krävs för kapacitetsberäkningen”, vilka ska omfatta de parametrar som räknas upp i artikel 21.1 a–iv i förordning 2015/1222. De sistnämnda bestämmelserna avser fastställande av säkerhetsmarginalen, fastställande av gränser för driftsäkerhet, oförutsedda händelser som berör kapacitetsberäkningen och de tilldelningsbegränsningar som kan tillämpas, fastställande av produktionsfördelningsnycklar samt fastställande av avhjälpande åtgärder som ska beaktas vid kapacitetsberäkningen.

58

Det ska i förevarande fall framhållas att de omtvistade metoderna genomför dessa bestämmelser. Artikel 5 i metoderna, som innehåller de omtvistade kraven, återfinns i avsnitt 3, som gäller ”de indata som krävs för kapacitetsberäkningen”. Artikeln syftar således till att genomföra artikel 21.1 a i förordning 2015/1222 och, såsom framgår av dess rubrik, reglera hur de systemansvariga för överföringssystemen ska fastställa de interna kritiska linjesegmenten (och oförutsedda händelser), vilket enligt artikel 4.8 i dessa metoder utgör det första steget i kapacitetsberäkningen.

59

Som anges i punkt 29 ovan kräver artikel 5.8 i de omtvistade metoderna att det förslag till förteckning över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) som de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core ska lägga fram, utöver förteckningen över föreslagna interna kritiska linjesegment vars PTDF-faktor är minst fem procent, även ska innehålla en konsekvensbedömning avseende en höjning av tröskeln för att inkluderas till tio procent eller mer och en analys av den ekonomiskt mest effektiva lösningen för att avhjälpa överbelastningar.

60

Skyldigheten att i förslaget till förteckning över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) tillhandahålla en sådan konsekvensbedömning och analys går utöver de parametrar som fastställs i artikel 21.1 a i förordning 2015/1222 för att beräkna de indata som krävs för kapacitetsberäkningen och överensstämmer inte med de mål som eftersträvas genom denna bestämmelse. Även om sådana undersökningar och sådana analyser på lång sikt kan komma att visa sig vara relevanta för att avhjälpa strukturella överbelastningar, utgör de ändå inte indata för kapacitetsberäkningen och ingår inte som sådana i denna beräkning, vilken främst grundar sig på de systemansvarigas fastställande av en förteckning över kritiska linjesegment som motsvarar den definition som unionslagstiftaren ger i artikel 2 led 69 i förordning 2019/943. Av samma skäl gäller denna slutsats också skyldigheten enligt artikel 5.9 i de omtvistade metoderna att i förslaget till förteckning över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser) visa att de alternativa lösningar som avses i artikel 5.8 på ett omsorgsfullt sätt och i tillräckligt god tid har undersökts.

61

Härav följer att det av lydelsen i bestämmelserna i förordningarna 2019/943 och 2015/1222 inte framgår att Acer, utan att därigenom begå något fel, kunde införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna.

62

Det ska härefter undersökas om även det sammanhang vari bestämmelserna i förordning 2019/943 ingår innebär att de omtvistade kraven inte kunde införas i de omtvistade metoderna.

63

BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland menar i huvudsak att en kontextuell tolkning av bestämmelserna i förordning 2019/943 leder till slutsatsen att det inte kan uppställas ett kriterium om ekonomisk effektivitet för att vid kapacitetsberäkningen beakta de interna linjesegment som påverkas av områdesöverskridande handel.

64

Acer är av uppfattningen att en kontextuell tolkning av bestämmelserna i förordning 2019/943, gjord mot bakgrund av den principiella regel som unionslagstiftaren fastställt i artikel 16.8 första stycket första meningen i förordning 2019/943, bekräftar att byrån kunde införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna. Enligt denna regel bör de systemansvariga för överföringssystemen, enligt byrån, inte begränsa kapaciteten för handel mellan elområden för att hantera interna överbelastningsproblem, vilket också bekräftas av definitionen av ”område” och av reglerna för sådana områden i artiklarna 2 led 65 och 14.1 i förordning 2019/943. Införandet av de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna var, enligt Acer, nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av denna principiella regel.

65

Det bör i detta hänseende påpekas att den principiella regeln i artikel 16.8 första stycket första meningen i förordning 2019/943, enligt artikel 16.8 första stycket andra meningen och artikel 16.8 första stycket a och b i samma förordning, anses efterlevas om den tillgängliga kapaciteten för handel mellan elområden uppgår till 70 procent vid gränser där en flödesbaserad metod används, varvid de återstående 30 procenten kan användas för säkerhetsmarginaler, ringflöden och interna flöden. Unionslagstiftaren har således infört en presumtion om att de systemansvariga för överföringssystemen har levt upp till skyldigheten att inte begränsa kapaciteten för handel mellan elområden för att hantera interna överbelastningsproblem om de uppnår marginalen om 70 procent.

66

Unionslagstiftaren har i fjärde och sjätte meningen i skäl 27 i förordning 2019/943 således tydligt förklarat att det enligt denna ”[måste införas] tydliga miniminivåer för tillgänglig kapacitet för handel mellan elområden … för att minska effekterna av ringflöden och interna överbelastningar i handeln mellan elområden och ge ett förutsägbart kapacitetsvärde för marknadsaktörerna”, medan ”[d]en totala återstående andelen av kapaciteten får användas för säkerhetsmarginaler, ringflöden och interna flöden”.

67

Den i punkt 65 ovan omnämnda presumtionen påverkas inte av definitionen av ett ”område” eller av de regler som gäller för sådana områden i artiklarna 2 led 65 och 14.1 i förordning 2019/943, vars innehåll Acer har åberopat.

68

Det framgår visserligen av artiklarna 2 led 65 och 14.1 i förordning 2019/943 att ”marknadsaktörerna kan handla energi utan kapacitetstilldelning” inom ett område och att dessa områden i princip ”inte [får] innehålla … strukturella överbelastningar”.

69

I artikel 14.1 tredje meningen i förordning 2019/943 anges dock de fall då strukturella överbelastningar är tillåtna, vilket bland annat är fallet om ”[dessa] inte leder till minskad kapacitet för handel mellan elområden, i enlighet med kraven i artikel 16”. Dessutom föreskrivs i artikel 14.1 fjärde meningen i förordningen att elområdena i unionen ska utformas på ett sådant sätt att ekonomisk effektivitet och möjligheter till handel mellan elområdena i enlighet med artikel 16 maximeras, samtidigt som försörjningstryggheten upprätthålls. Som redan har framhållits i punkt 65 ovan gäller enligt artikel 16.8 i förordning 2019/943 att om de systemansvariga för överföringssystemen i regionen Core når marginalen om 70 procent och hanterar interna överbelastningsproblem med de återstående 30 procenten, anses de inte på ett rättsstridigt sätt påverka maximeringen av den ekonomiska effektiviteten negativt och inte heller möjligheterna till handel mellan områden.

70

Unionslagstiftaren har vidare i artikel 15 i förordning 2019/943, till vilken artikel 16.8 i samma förordning hänvisar, föreskrivit att varje medlemsstat som har konstaterat en strukturell överbelastning, enligt artikel 14.7 i förordningen får besluta att i samarbete med sin nationella tillsynsmyndighet utarbeta handlingsplaner, som ska innehålla en konkret tidsplan (nedan kallad den linjära utvecklingen) för antagande av åtgärder som är avsedda att minska överbelastningen och som ska göra det möjligt för de systemansvariga för överföringssystemen att senast den 31 december 2025 nå en marginal om 70 procent.

71

Den 28 december 2019 lämnade Förbundsrepubliken Tyskland in en ”handlingsplan för elområdet” (Aktionplan Gebotszone), som denna medlemsstats systemansvariga kontrollerade, till kommissionen och Acer. Förbundsrepubliken Tyskland ska under genomförandet av denna handlingsplan i enlighet med artikel 15.2 andra stycket tredje meningen i förordning 2019/943 endast säkerställa att den kapacitet som görs tillgänglig för gränsöverskridande handel i enlighet med artikel 16.8 i nämnda förordning, minst motsvarar den linjära utvecklingens värden, bland annat genom att använda korrigerande åtgärder i regionen Core.

72

Såsom Acer medgav under förhandlingen, som svar på en fråga från tribunalen, har Förbundsrepubliken Tyskland och de systemansvariga för överföringssystemen i denna medlemsstat i stort hittills följt den linjära utveckling som fastställts i deras handlingsplan, på ett sådant sätt att de, i enlighet med presumtionen i artikel 16.8 första meningen i förordning 2019/943, ska anses ha följt den principiella regeln om att de inte får begränsa kapaciteten för handel mellan elområden för att hantera interna överbelastningsproblem.

73

Det är i detta sammanhang viktigt att erinra om att de systemansvariga för överföringssystemen enligt artikel 16.4 i förordning 2019/943 är skyldiga att vidta avhjälpande åtgärder, såsom motköp eller omdirigering i den mening som avses i artikel 2 led 26 i förordning 2019/943, för att optimera den tillgängliga kapaciteten för handel mellan elområden och därigenom uppnå den minimikapacitet som anges i punkt 8 i samma artikel, det vill säga en marginal om 70 procent, eller, om en handlingsplan är under genomförande, de värden som motsvarar den linjära utvecklingen.

74

Enligt artikel 15 i förordning 2019/943 och såsom framgår av skäl 31 sjätte meningen i förordning 2019/943, bör en omstrukturering av områden – vilket överklagandenämnden också själv angett i punkt 60 i det angripna beslutet – inte genomföras mot den berörda medlemsstatens vilja, förutsatt att minimikapaciteten, det vill säga en marginal om 70 procent eller värden som motsvarar den linjära utvecklingen, uppnås.

75

Härav följer att om de systemansvariga för överföringssystemen uppnår minimikapaciteten, skulle en tillämpning av kriteriet om ekonomisk effektivitet – i den mån detta kriterium ålägger dem att ta ställning till om en omstrukturering av deras områden eller vidtagande av avhjälpande åtgärder är ekonomiskt effektivare lösningar än kapacitetstilldelning för att avhjälpa överbelastningar på deras interna linjesegment – i praktiken inte ha någon betydelse, eftersom kriteriet inte är rättsligt bindande för den berörda medlemsstaten eller de berörda systemansvariga. Att det förhåller sig på det sättet bekräftade också Acer som svar på en fråga från tribunalen under förhandlingen, angående en eventuell omstrukturering av ett område.

76

Undersökningen av det sammanhang i vilket bestämmelserna i förordning 2019/943 ingår leder följaktligen till slutsatsen att Acer inte, utan att därigenom begå ett fel, kunde införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna.

77

Det ska slutligen undersökas om en teleologisk tolkning av bestämmelserna i förordningarna 2019/943 och 2015/1222 bekräftar att de omtvistade kraven inte kunde införas i de omtvistade metoderna.

78

BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland anser att den omtvistade tolkningen inte går att förena med en teleologisk tolkning av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222.

79

Acer har för sin del hävdat att en teleologisk tolkning av bestämmelserna i förordning 2019/943, som görs mot bakgrund av det mål som unionslagstiftaren eftersträvat genom denna förordning, bekräftar att byrån kunde införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna. Liksom den sistnämnda förordningen syftar dessa krav nämligen till att säkerställa en väl fungerande inre marknad för el genom att se till att de ekonomiskt mest effektiva och kostnadseffektiva lösningarna systematiskt ges företräde. BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland har bestritt dessa argument.

80

Det ska härvidlag understrykas att även om det, såsom Acer har gjort gällande, av en sammantagen tolkning av de olika bestämmelserna i förordning 2019/943 skulle framgå att denna innehåller en allmän regel enligt vilken de mest kostnadseffektiva lösningarna – för att åstadkomma en väl fungerande inre marknad för el – ska ges företräde och att Acer på grundval av denna regel hade rätt att införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna, bör det erinras om att varje norm av allmän karaktär kan inskränkas eller uteslutas enligt principen att speciallag har företräde framför allmän lag (lex specialis derogat legi generali), när det finns specialbestämmelser som reglerar specifika områden (dom av den 14 juli 2005, Le Voci/rådet,T‑371/03, EU:T:2005:290, punkt 122). Specialbestämmelser går således före allmänna bestämmelser på de områden som den särskilt är avsedd att reglera (se dom av den 22 april 2016, Italien och Eurallumina/kommissionen, T‑60/06 RENV II och T‑62/06 RENV II, EU:T:2016:233, punkt 81 och där angiven rättspraxis). Bestämmelserna om kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning i artiklarna 15 och 16 i förordning 2019/943 är specialbestämmelser och bör således under alla förhållanden ges företräde framför den allmänna regel som Acer har åberopat.

81

Av förarbetena till förordning 2019/943 – som innebar en omarbetning av förordning nr 714/2009 – framgår dessutom, vilket BNetzA och Förbundsrepubliken Tyskland med rätta också har påpekat, att de specialbestämmelser som finns i artiklarna 15 och 16 i den förordningen antogs av unionslagstiftaren trots att denne hade full kännedom om Acers rekommendation nr 02/2016 av den 11 november 2016, om gemensamma metoder för kapacitetsberäkning och kostnadsfördelning för omdirigering och motköp, och kommissionens förklarande not till sitt förslag COM(2016) 861 final av den 30 november 2016 till Europaparlamentets och rådets förordning om den inre marknaden för el, vilka båda förespråkade att de mest kostnadseffektiva lösningarna systematiskt ska användas på området för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning, något som enligt Acer och kommissionen följde av punkt 1.7 i bilaga I till förordning nr 714/2009.

82

Såsom framgår av artikel 16.8 i förordning 2019/943, jämförd med skäl 27 fjärde och sjätte meningen till den förordningen, har unionslagstiftaren genom denna – med hänsyn till de olika intressen som fanns – velat få till stånd ett mer balanserat tillvägagångssätt än vad Acer och kommissionen förespråkade i deras rekommendation respektive förslag, bland annat genom att ålägga de systemansvariga för överföringssystemen att uppnå kapacitetsminiminivåer för handeln mellan elområdena som motsvarar marginalen om 70 procent eller, i förekommande fall och senast den 31 december 2025, värden som motsvarar den linjära utvecklingen, samtidigt som de tillåts använda de återstående 30 procenten för att bland annat hantera interna överbelastningsproblem.

83

Acer kan därför inte med fog hävda att byrån, med tillämpning av en allmän regel som gynnar de mest kostnadseffektiva lösningarna, har haft rätt att genom de omtvistade kraven begränsa tillämpningsområdet för artiklarna 15 och 16 i förordning 2019/943, och enbart den omständigheten att det i förevarande fall kan ha funnits ekonomiskt effektivare lösningar än dem som beslutats av unionslagstiftaren kan inte motivera att avsteg görs från dessa.

84

En teleologisk tolkning av bestämmelserna i förordningarna 2019/943 och 2015/1222 leder således till slutsatsen att Acer inte utan att därigenom begå ett fel kunde införa de omtvistade kraven i de omtvistade metoderna.

85

Av de bedömningar som i det föregående har gjorts följer att den omtvistade tolkningen står i strid med artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning 2015/1222, eftersom dessa bestämmelser inte tillät att Acer, i de omtvistade metoderna, införde de omtvistade kraven, vilka medför skyldigheter som går längre än kravet på att tillhandahålla förteckningen över interna kritiska linjesegment (och oförutsedda händelser), som uppfyller det PTDF-faktorskriterium som avses i artikel 5.8 a i de nämnda metoderna.

86

Följaktligen, och utan att det är nödvändigt att pröva de övriga invändningar och argument som BNetzA har åberopat till stöd för sin enda grund, eller som framförts till stöd för Förbundsrepubliken Tysklands första grund såvitt gäller åsidosättande av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och artikel 29.3 b i förordning nr 2015/1222, liksom de övriga alternativa grunder som Förbundsrepubliken Tyskland åberopat, ska talan bifallas på denna enda respektive första grund och på grundval av detta ska de omtvistade föreskrifterna i det angripna beslutet ogiltigförklaras.

87

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

88

Acer har tappat målet och ska därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med BNetzA:s och Förbundsrepubliken Tysklands yrkanden.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)

följande: