1)

Är det möjligt att tillämpa principen om att nationell rätt ska ges en tolkning som innebär att den överensstämmer med unionsrätten, med avseende på artikel 23.4 i direktivet (1), när de faktiska omständigheterna (såsom i förevarande fall, med hänsyn till tidpunkten för ansökan om skuldavskrivning) hänför sig till perioden mellan direktivets ikraftträdande och sista dagen för införlivande, och den tillämpliga nationella lagstiftningen (den omarbetade insolvenslagen i dess lydelse enligt kungligt lagstiftningsdekret 1/20) inte är den som införlivar direktivet (lag 16/22)?

2)

Är en nationell lagstiftning, såsom den spanska lagstiftningen som den följer av den omarbetade insolvenslagen (i dess lydelse enligt kungligt lagstiftningsdekret 1/2020), som inte anger några som helst skäl till att offentligrättsliga fordringar utesluts från möjligheten till avskrivning av obetalda skulder förenlig med artikel 23.4 i direktivet? Äventyras eller hotas genomförandet av de mål som eftersträvas med direktivet genom sådan lagstiftning, genom att avskrivning av offentligrättsliga fordringar utesluts genom denna lagstiftning och det inte anges några giltiga skäl för detta?

3)

Innehåller artikel 23.4 i direktivet en uttömmande och sluten uppräkning av de kategorier av fordringar som kan undantas från skuldavskrivning, eller är denna uppräkning tvärtom endast exemplifierande, och står det den nationella lagstiftaren helt fritt att fastställa de kategorier av fordringar som kan undantas enligt vad den finner lämpligt, förutsatt att detta är vederbörligen motiverat i enlighet med den nationella lagstiftningen?