This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62022CN0541
Case C-541/22 P: Appeal brought on 11 August 2022 by Araceli García Fernández and Others against the judgment of the General Court (Third Chamber, Extended Composition) delivered on 1 June 2022 in Case T-523/17, Eleveté Invest Group and Others v Commission and SRB
Mål C-541/22 P: Överklagande ingett den 11 augusti 2022 av Araceli García Fernández m.fl av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 juni 2022 i mål T-523/17, Eleveté Invest Group m.fl. mot kommissionen och SRB
Mål C-541/22 P: Överklagande ingett den 11 augusti 2022 av Araceli García Fernández m.fl av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 juni 2022 i mål T-523/17, Eleveté Invest Group m.fl. mot kommissionen och SRB
EUT C 441, 21.11.2022, p. 5–7
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
21.11.2022 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 441/5 |
Överklagande ingett den 11 augusti 2022 av Araceli García Fernández m.fl av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 juni 2022 i mål T-523/17, Eleveté Invest Group m.fl. mot kommissionen och SRB
(Mål C-541/22 P)
(2022/C 441/10)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Araceli García Fernández, Faustino González Parra, Fernando Luis Treviño de Las Cuevas, Juan Antonio Galán Alcázar, Lucía Palazuelo Vallejo-Nágera, Macon, SA, Marta Espejel García, Memphis Investments Ltd, Pedro Alcántara de la Herrán Matorras, Pedro José de Jesús Benito Trebbau López, Pedro Regalado Cuadrado Martínez, María Rosario Mari Juan Domingo (ombud: B.M. Cremades Román, J. López Useros, S. Cajal Martín och P. Marrodán Lázaro, abogados)
Övriga parter i målet: Eleveté Invest Group, SL, Antonio Bail Cajal, Carlos Sobrini Marín, Edificios 1326 de l'Hospitalet, SL, Juan José Homs Tapias, Anna María Torras Giro, Marbore 2000, SL, Tristán González del Valle, Europeiska kommissionen, Gemensamma Resolutionsnämnden (SRB), Konungariket Spanien, Banco Santander, SA
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska:
|
— |
Bekräfta att överklagandet jämte de handlingar som bifogats det har emottagits liksom de argument som åberopats till stöd härför. |
|
— |
Meddela dom i enlighet med artikel 256 FEUF, artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 170 i domstolens rättegångsregler med följande innebörd:
|
Grunder och huvudargument
Klagandena angriper den överklagade domens samtliga domskäl och dess domslut. Domen är bland annat är behäftad med flera fall av felaktig tillämpning och tolkning av unionsrätten, en bristande och motsägelsefull motivering, felaktig kvalificering av de faktiska omständigheterna, felaktigheter såvitt gäller rättsföljderna av dessa omständigheter och en felaktig bevisvärdering.
Klagandena åberopar fyra grunder till stöd för sina yrkanden.
Den första grunden gäller felaktig tolkning och tillämpning av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (1) av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010.
Den första delen av den första grunden avser felaktig tolkning och tillämpning av artikel 18.1 a i förordning (EU) nr 806/2014 såvitt gäller kravet på likviditetstäckning, åsidosättande av skyldigheten att iaktta sekretess och felaktig tolkning av principen om god förvaltning. Den andra delen av den första grunden gäller bristande motivering och felaktig tolkning av artikel 18.1 b i förordning (EU) nr 806/2014. Klagandena anser det härvid uppenbart att Banco Popular Español inte var insolvent och att SRB hade möjlighet att vita mindre skadebringande åtgärder. Den tredje delen av den första grunden avser felaktig tolkning och tillämpning av artikel 18.1 c i förordning (EU) nr 806/2014.
Den andra grunden gäller felaktig tolkning och tillämpning av artikel 20 i förordning (EU) nr 806/2014. Klagandena gör härvid gällande att det skett en felaktig tolkning och tillämpning av punkterna 1, 5, 7, 9, 10 och 11 denna artikel. Den femte delen av denna andra grund avser att tribunalen gjort en felaktig tolkning och tillämpning av rätten att få tillgång till ärendeakten. Tribunalens resonemang strider mot bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den sjätte delen av nämnda andra grund gäller felaktig rättstillämpning vid bedömningen av motiveringsskyldigheten.
Den tredje grunden avser yrkandet om ersättning till följd av ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet med fastställande av dess rättsverkningar.
Den fjärde grunden gäller felaktig tolkning och tillämpning av förordning (EU) nr 806/2014 såvitt gäller begäran om utomobligatoriskt skadestånd vilken är oberoende av yrkandet om ogiltigförklaring. Genom den första delen av den fjärde grunden analyseras det uppenbara fel tribunalen begick när den tolkade skäl 16 och artiklarna 88 och 91 i förordning (EU) nr 806/2014 liksom artikel 339 FEUF och då tillämpade en skyddsnivå som är betydligt lägre än den som Europeiska unionen fastställt i fråga om bankresolutioner. Genom denna första delgrund görs även gällande att det skett en felaktig tolkning och tillämpning av förordning (EU) nr 806/2014 som strider med omsorgsplikten. Den andra delen av den fjärde grunden avser slutligen en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 20.15 och 20.16 i förordning (EU) nr 806/2014 samt avsaknad av ett motiverat svar.