1.

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av begreppet politisk åskådning, som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet. ( 2 )

2.

Domstolen kommer, när den svarar på den fråga som har ställts, att kunna precisera vad som utgör en politisk åskådning som kan ligga till grund för en ansökan om erkännande av flyktingstatus, om en politisk åskådning inte har hävdats av sökanden, utan har tillskrivits sökanden av den som utövar förföljelsen.

3.

Jag kommer att föreslå att domstolen ska svara att den tillskrivna politiska åskådningen både måste motsvara definitionen i artikel 10.1 e i direktiv 2011/95 och ha styrkts i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4 i detta direktiv samt kunna leda till vedergällning från de statliga myndigheternas sida.

4.

I artikel 1 A.2 första stycket i kapitel I konventionen om flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades i Genève den 28 juli 1951, ( 3 ) i dess lydelse enligt protokollet om flyktingars rättsliga ställning, ingånget i New York den 31 januari 1967 ( 4 ) (nedan kallad Genèvekonventionen), anges att begreppet flykting är tillämpligt på den som ”i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan … icke önskar att återvända dit”.

5.

I skäl 12 i direktiv 2011/95 anges följande:

”Huvudsyftet med detta direktiv är dels att garantera att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka personer som har ett verkligt behov av internationellt skydd, dels att garantera att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater.”

6.

I artikel 2 i detta direktiv, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

…”

7.

I artikel 4.5 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”När medlemsstaterna tillämpar principen att det är den sökandes skyldighet att styrka sin ansökan om internationellt skydd, och den sökandes uppgifter inte kan styrkas av skriftliga eller andra bevis, ska sådana uppgifter inte behöva bekräftas om följande villkor är uppfyllda:

8.

Artikel 6 i samma direktiv, med rubriken ”Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada”, har följande lydelse:

”Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada omfattar

…

9.

Artikel 9 i direktiv 2011/95, med rubriken ”Förföljelse”, har följande lydelse:

”1.   För att betraktas som förföljelse enligt lydelsen i artikel 1 A i Genèvekonventionen krävs att handlingarna i fråga

2.   Förföljelse, enligt punkt 1, kan bland annat ta sig uttryck i

…

…

3.   Enligt artikel 2 d måste det finnas ett samband mellan de skäl som anges i artikel 10 och den förföljelse som anges i punkt 1 i den här artikeln eller avsaknaden av skydd mot sådan förföljelse.”

10.

I artikel 10.1 e och 10.2 i direktiv 2011/95, under rubriken ”Skäl till förföljelsen”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska ta hänsyn till följande faktorer vid bedömningen av skälen till förföljelsen:

…

2.   Vid bedömningen av huruvida en sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse är det irrelevant huruvida sökanden faktiskt har de egenskaper i fråga om ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning som är skälet till förföljelsen, om en sådan egenskap tillskrivs den sökande av den som utövar förföljelsen.”

11.

I Litauen återfinns bestämmelserna om flyktingstatus och subsidiärt skydd i Lietuvos Respublikos įstatymas ”Dėl užsieniečių teisinės padėties” Nr. IX-2206 (Republiken Litauens lag om utlänningars rättsliga status nr IX-2206) ( 6 ) av den 29 april 2004, i den lydelse som är tillämplig i förevarande fall, genom vilken bland annat direktiv 2011/95 har införlivats med nationell rätt.

12.

I artikel 71.3.4 i denna lag föreskrivs följande:

”[Det åligger] asylsökanden att i samband med prövningen av ansökan inge alla handlingar som han eller hon innehar samt närmare, med verkligheten överensstämmande, förklaringar rörande skälen till asylansökan, sökandens identitet och omständigheterna kring sökandens inresa och uppehåll i Republiken Litauen, liksom en skyldighet att samarbeta med de behöriga myndigheternas anställda och tjänstemän.”

13.

I artikel 83.1, 83.2 och 83.5 i nämnda lag, som reglerar bedömningen av asylansökan, föreskrivs följande:

”1.   Asylansökan och den information som sökanden lämnar till stöd för sin ansökan bedöms i samarbete med asylsökanden.

2.   Om det under prövningen av ansökan konstateras att faktorerna avseende fastställandet av asylsökandens status inte kan styrkas med skriftlig bevisning trots sökandens genuina ansträngningar, ska dessa faktorer utvärderas till sökandens fördel och asylansökan ska anses vara välgrundad, om sökanden har lämnat in den så tidigt som möjligt, såvida inte sökanden kan anföra goda skäl till varför han eller hon inte gjort det, om alla relevanta faktorer som sökanden förfogar över har lagts fram och en tillfredsställande förklaring har lämnats till varför annan styrkande bevisning saknas och om sökandens uppgifter befinns vara rimliga och sammanhängande och inte strider mot tillgänglig specifik och allmän information som rör sökandens ärende.

…

5.   Punkt 2 i denna artikel är inte tillämplig och de uppgifter som inte kan styrkas genom skriftlig bevisning ska underkännas, om sökanden under prövningen av asylansökan snedvrider utredningen, försenar den genom handlingar eller underlåtenhet eller försöker att avleda den, eller om motsägelser som har en avgörande inverkan på beviljandet av asylansökan konstateras bland de faktiska omständigheter som sökanden har åberopat.”

14.

Artikel 86.1 i samma lag har följande lydelse:

”Flyktingstatus beviljas en asylsökande som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför den stat där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av den statens skydd, eller en statslös person som befinner sig utanför den stat där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som av samma skäl som nämnts ovan inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av skälen för undantag i artikel 88.1 och 88.2 i denna lag.”

15.

P.I. bestred vid domstol det beslut av den 21 september 2020 genom vilket Migracijos departamentas prie Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerijos (migrationsavdelningen vid Republiken Litauens inrikesministerium) (nedan kallad migrationsavdelningen) hade avslagit hans ansökan om flyktingstatus i Litauen med motiveringen att han inte uppfyllde de villkor för att beviljas flyktingstatus som föreskrivs i artikel 86 i lagen om utlänningars rättsliga status nr IX-2206 och artikel 1 A i Genèvekonventionen.

16.

Sedan överklagandet vid Vilniaus apygardos administracinis teismas (Vilnius regionala förvaltningsdomstol, Litauen) hade avvisats genom beslut av den 21 januari 2021 överklagade P.I. detta beslut vid Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol, Litauen).

17.

Den hänskjutande domstolen har förklarat att klaganden den 15 juli 2019 lämnade in en asylansökan, i vilken han angav att han 2010, i det tredjeland där han är medborgare, hade ingått ett avtal med ett företag som ägs av en person som har kopplingar till makthavarna och underrättelsetjänsten. I enlighet med avtalet hade han betalat 690000 amerikanska dollar (USD) (omkring 647500 euro) till detta företag, som han senare krävde skulle återbetalas, eftersom hans avtalspart inte hade överfört de aktier som utgjorde motprestation.

18.

Den hänskjutande domstolen har tillagt att klaganden i oktober–november 2015 var föremål för aktiva åtgärder inom ramen för en straffrättslig utredning, som hade inletts på initiativ av den person som äger det företag som klaganden hade ingått avtalet med, att han av detta skäl i december 2015 hade avstått från den största delen av sin verksamhet på ofördelaktiga villkor och att kontrollen över hans företag hade överlåtits till företag som ägdes av andra personer. Den hänskjutande domstolen har preciserat att det straffrättsliga förfarandet avbröts i januari 2016 och att klaganden försökte försvara sig i domstol mot den olagliga tillskansningen av hans verksamhet. Den hänskjutande domstolen har angett att det straffrättsliga förfarandet öppnades på nytt i april 2016 sedan en man med kopplingar till de nya ägarna av klagandens företag hade vittnat mot honom, och att detta i december 2016 och januari 2017 ledde till beslut om åtal och häktning samt att han fråntogs den resterande delen av sin verksamhet.

19.

Den hänskjutande domstolen har förklarat dels att klaganden har bestritt migrationsavdelningens konstaterande att det inte är sannolikt att det föreligger en risk för förföljelse på grund av hans politiska åskådning, då han är föremål för åtal i ett ärende som iscensatts på konstlad väg av personer som tillhör den högsta kleptokratiska kretsen och som har beslutat sig för att lägga beslag på hans företag och plundra det, dels att han omöjligt kan försvara sin äganderätt, trots att hans frihet, säkerhet och liv är i fara. Den hänskjutande domstolen har tillagt att klaganden har förklarat att han inte deltar i det politiska livet, utan endast i affärslivet och att han i det sammanhanget har satt sig upp mot personer som har nära kopplingar till makthavarna, och att denna omständighet har lett till hot om åtal på grund av hans politiska åskådning. Enligt nämnda domstol har klaganden bestritt migrationsavdelningens bedömning, enligt vilken det system som han är offer för är ett civiliserat rättsligt och politiskt system och att det inte finns något samband mellan den företagsägare som inte respekterade avtalet och en kränkning av de mänskliga rättigheterna, trots att åtal har väckts mot honom genom korruption och en av ovan nämnda personer samarbetar med tjänstemän inom fängelsesystemet.

20.

Den hänskjutande domstolen har förklarat att migrationsavdelningen bedömde att klaganden inte uppfyllde vare sig villkoren för att erhålla flyktingstatus eller villkoren för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, eftersom en risk för åtal kan ge tillgång till flyktingstatus endast om åtalet grundas på ett av de skäl som anges i Genèvekonventionen och således i förevarande fall på en verklig eller tillskriven politisk åskådning. Den har tillagt att de skäl som i migrationsavdelningens utredning identifierades som sannolika utgörs av ekonomiska intressen, finansiella fördelar eller korruptionskopplingar.

21.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att enligt artikel 9.3 i direktiv 2011/95 måste det finnas ett samband mellan de skäl som anges i artikel 10 i detta direktiv och förföljelsen, och vill därför få klarhet i vad som ska förstås med politisk åskådning i den mening som avses i direktivet.

22.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att klaganden under hela utredningen konsekvent hävdade att personer med korruptionskopplingar till makthavarna hade lagt beslag på hans tillgångar på för honom ofördelaktiga villkor, att det till följd av att han hade motsatt sig beslagtagandet hade inletts ett straffrättsligt förfarande mot honom på initiativ av en av dessa affärsmän samt att detta förfarande, efter att först ha avbrutits, hade återupptagits sedan klaganden hade försökt göra gällande sina rättigheter vid domstol och hade lett till processuella beslut och ett häktningsbeslut.

23.

Den hänskjutande domstolen har förklarat att enligt nationell lagstiftning utgör åtal eller straffrättsliga påföljder förföljelse, om de är oproportionerliga och diskriminerande, det vill säga grundar sig på bland annat politisk åskådning, och att det enligt dess mening är mer sannolikt än osannolikt att klaganden riskerar förföljelse.

24.

Den hänskjutande domstolen har tillagt att förföljelse inte är tillräckligt, utan att förföljelsen dessutom måste grunda sig på något av de skäl som anges i Genèvekonventionen, vilket måste ha ett orsakssamband med förföljelsen. Den har preciserat att enligt klaganden utgörs detta skäl av hans politiska åskådning, vilket begrepp ges en vid definition i artikel 10.1 e i direktiv 2011/95.

25.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) har fastställt att begreppet politisk åskådning ska ges en vid tolkning i syfte att säkerställa Genèvekonventionens fulla verkan och att detta begrepp kan täcka varje åsikt i vilken fråga som helst som statsapparaten, regeringen och politiken kan vara engagerade i. Den hänskjutande domstolen har av detta dragit slutsatsen att inom ramen för direktiv 2011/95 kan handlingar anses vara politiska i ursprungslandet, trots att de endast är svagt politiska eller inte ens är öppet politiska.

26.

Den hänskjutande domstolen har tillagt att i den utbildningshandbok som används av FN:s flyktingkommissariat (nedan kallat UNHCR) förespråkas också en vid tolkning av begreppet politisk åskådning, så att det täcker varje åsikt i frågor där staten, myndigheterna eller samhället är engagerade, och har angett att den avgörande frågan är huruvida dessa åsikter tolereras av myndigheterna eller samhället. Den hänskjutande domstolen har förklarat att det i en praktisk vägledning ( 7 ) som har getts ut av UNHCR och som uppdaterades i februari 2019 anges att det inte alltid är möjligt att styrka ett orsakssamband mellan den åsikt som uttrycks av sökanden och den behandling som han eller hon har utsatts för eller fruktar att utsättas för, och att denna behandling ofta tar formen av ett straff för brottsliga handlingar som påstås ha begåtts mot makthavarna.

27.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att enligt doktrinen, kanadensisk rättspraxis och UNHCR ska motstånd mot en illegalt verksam och korruptionsmässigt inflytelserik grupp som utövar förtryck mot en asylsökande via statsapparaten och mot vilken det är omöjligt att rättsligen försvara sig på grund av den omfattande korruptionen i landet betraktas som tillskriven politisk åskådning och den som utsätts för sådan förföljelse ska beviljas flyktingstatus.

28.

Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska motstånd mot en illegalt verksam och korruptionsmässigt inflytelserik grupp som utövar förtryck mot en asylsökande via statsapparaten och mot vilken det är omöjligt att rättsligen försvara sig på grund av den omfattande korruptionen i landet betraktas som tillskriven politisk åskådning i den mening som avses i artikel 10 i [direktiv 2011/95]?”

29.

Skriftliga yttranden har inkommit från P.I., den litauiska regeringen och Europeiska kommissionen.

30.

Det ska inledningsvis erinras om att när domstolen har anmodats att tolka direktiv 2011/95 ska tolkningen göras mot bakgrund av dess allmänna systematik och syfte, med beaktande av Genèvekonventionen och de andra relevanta fördrag som avses i artikel 78.1 FEUF. Såsom framgår av skäl 16 i direktivet ska tolkningen även stå i överensstämmelse med de rättigheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). ( 8 ) Åsiktsfriheten skyddas således av artikel 11 i stadgan och artikel 10 i Europakonventionen.

31.

I artikel 2 d i direktiv 2011/95 definieras begreppet flykting så, att det avser en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd.

32.

Av artiklarna 9 och 10 i detta direktiv följer att en förföljelse består av två faktorer som måste ha ett samband mellan sig:

33.

Varken den första faktorn eller sambandet mellan de båda faktorerna är i fråga i förevarande mål, även om de måste styrkas vid den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen har endast begärt att domstolen ska tolka vad som avses med skäl till förföljelsen, och detta ur en mycket precis aspekt, det vill säga tillskriven politisk åskådning.

34.

I Genèvekonventionen sägs inget om definitionen av politisk åskådning, som är ett av de fem skälen till att flyktingstatus kan beviljas, och direktiv 2011/95 markerade därför ett framsteg för att i medlemsstaterna möjliggöra en mer enhetlig bedömning av detta skäl. ( 9 ) Dels innehåller direktivet, i artikel 10.1 e, en definition av begreppet politisk åskådning, dels preciseras det, i artikel 10.2, att det är tillräckligt att nämnda politiska åskådning tillskrivs sökanden av den som utövar förföljelsen, utan att det är sökandens verkliga åskådning.

35.

För att svara på den fråga som har ställts av den hänskjutande behöver domstolen precisera omfattningen av dessa båda begrepp och hur de uttrycks.

36.

Vad gäller politisk åskådning innehåller artikel 10.1 e i direktiv 2011/95 en icke uttömmande definition, i vilken det anges att detta begrepp ”ska särskilt inbegripa när någon har en åsikt, tanke eller tro i en fråga som rör de potentiella aktörer som utövar förföljelse … och deras politik eller metoder, oavsett om sökanden har handlat i linje med denna åsikt, tanke eller tro”.

37.

Denna definition inbegriper fyra olika kumulativa faktorer:

38.

Det ankommer på den nationella myndighet som är behörig på detta område att i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2011/95 kontrollera och bedöma den bevisning som läggs fram för den avseende var och en av dessa faktorer.

39.

I doktrinen delas politiska flyktingar in i två kategorier: å ena sidan politiska brottslingar, varvid man beaktar drivkraften bakom brottet, dess allvar och dess politiska sammanhang, ( 10 ) och å andra sidan enskilda som förföljs på grund av att de uttryckt en avvikande politisk åskådning. ( 11 )

40.

Denna andra kategori av sökande har ökat avsevärt i och med att teorin om tillskriven politisk åskådning erkänts i olika länders nationella rättspraxis och därefter i unionsrätten.

41.

Sedan teorin om tillskriven politisk åskådning hade uppställts av framför allt amerikansk, ( 12 ) kanadensisk, ( 13 ) fransk ( 14 ) och belgisk ( 15 ) domstol infördes den i unionsrätten genom artikel 10.2 i direktiv 2011/95 och har tillämpats av domstolen i domen av den 4 oktober 2018, Ahmedbekova. ( 16 )

42.

I den domen slog domstolen fast att ”[d]en omständigheten att den som ansökt om internationellt skydd varit med om att väcka talan mot sitt ursprungsland vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna… är … att anse som en 'politisk åskådning', i den mening som avses i [artikel 10.1 e i direktiv 2011/95], och utgör därmed ett förföljelseskäl om vederbörande har en välgrundad fruktan för att denna rättsliga åtgärd vid Europadomstolen uppfattas av nämnda land som ett uttryck för politisk dissidens som kan komma att bli föremål för vedergällning från statens sida.” ( 17 )

43.

Begreppet politisk åskådning återspeglas i domstolens avgörande, eftersom det där konstateras att talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) måste uppfattas av landet som ett uttryck för politisk dissidens, vilket innebär att inte alla tredjelandsmedborgare som väcker talan vid Europadomstolen kan betraktas som politiska motståndare i nämnda land. Enbart den omständigheten att en person väcker talan vid Europadomstolen kan således inte utgöra en politisk åskådning i den mening som avses i artikel 10.1 e i direktiv 2011/95.

44.

Jag anser att den princip som domstolen uppställde i domen Ahmedbekova måste preciseras i förevarande mål.

45.

Den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt möjliggör således en precisering av omfattningen av begreppet ”ett uttryck för politisk dissidens”, som domstolen använde i domen Ahmedbekova i ett helt annat sammanhang än det som avses i förevarande mål.

46.

I det målet hade en azerbajdzjansk medborgare gjort gällande att hon, förutom den talan vid Europadomstolen mot Azerbajdzjan som hon hade varit med om att väcka, även hade varit med om att försvara personer som förföljdes av de nationella myndigheterna på grund av att de stått upp för grundläggande rättigheter och att hon hade bidragit till ett audiovisuellt medium som används i kampanjen mot regimen. ( 18 ) Hon ansåg att dessa faktorer tillsammans gjorde att den hänskjutande domstolen kunde betrakta hennes aktivitet som ett uttryck för politisk dissidens.

47.

I förevarande mål har P.I., enligt vad den hänskjutande domstolen har konstaterat, angett att han ingick ett avtal som inte fullgjordes av hans avtalspart. Han krävde att avtalet skulle fullgöras, först på ett sätt som inte har preciserats och därefter i domstol. Han drog tillbaka sin talan på grund av att ett straffrättsligt förfarande hade inletts mot honom efter det att han första gången hade krävt att avtalet skulle fullgöras. Efter det att han hade väckt talan i domstol öppnades det straffrättsliga förfarandet på nytt, och detta på anstiftan av hans avtalspart och de personer som hade tillskansat sig hans egendom. Under det straffrättsliga förfarandet beslutades om häktning. P.I. har inte hävdat någon politisk åskådning, utan anser att det utgör motstånd mot ett korrupt system att i domstol kräva att få tillbaka det som avtalsparten är skyldig honom och sin egendom. Detta motstånd kan av den som utövar förföljelsen betraktas som ett uttryck för politisk dissidens och således som en politisk åskådning.

48.

Från den stund då den som utövar förföljelsen tillskriver klaganden en politisk åskådning som i den förstnämndes ögon utgör ett uttryck för politisk dissidens, är det nämligen, för att det ska anses att klaganden förföljs på grund av politisk åskådning, av föga vikt att klaganden inte har denna politiska åskådning.

49.

Måste nämnda politiska åskådning motsvara definitionen i direktiv 2011/95?

50.

Jag är övertygad om att eftersom en definition av politisk åskådning har utarbetats i direktiv 2011/95, ska den användas på samma sätt för att kvalificera en politisk åskådning oberoende av om den är verklig eller tillskriven. De fyra faktorer som räknas upp i punkt 37 ovan, det vill säga en åsikt i en fråga som rör den som utövar förföljelsen eller kritiserar dennes politik eller metoder, oavsett om sökanden har handlat i linje med denna åsikt, ska således styrkas på det sätt som föreskrivs i artikel 4 i detta direktiv.

51.

Det är nämligen uppfyllandet av dessa fyra faktorer som gör det möjligt att skilja mellan förföljelse som grundar sig på en tillskriven politisk åskådning och en kommersiell tvist som utmynnar i ett straffrättsligt förfarande som syftar till att utöva påtryckning på en avtalspart, vilket kan inträffa utan att det har något att göra med en politisk åskådning, inbegripet i ett sammanhang med korruption. Alla offer för kriminalitet är inte politiska motståndare, inte ens om de tillskrivs vissa åsikter, utan det krävs också att det rör sig om en politisk åskådning.

52.

Domstolen har redan slagit fast att det skulle strida mot den allmänna systematiken i och syftet med direktiv 2011/95 att låta tredjelandsmedborgare, som befinner sig i en situation som helt saknar samband med den logiska grunden för internationellt skydd, komma i åtnjutande av de typer av status som direktivet föreskriver. ( 19 ) Den har även preciserat att vägran att göra militärtjänst kan motiveras av politiska skäl, eller av andra skäl som inte kan hänföras till de som föreskrivs i direktivet, ( 20 ) varvid internationellt skydd inte ska beviljas.

53.

Det är riktigt, som den hänskjutande domstolen har påpekat, att i vissa länders rättspraxis medges att anklagelser som framförs om korruption kan utgöra en tillskriven politisk åskådning ( 21 ) och att UNHCR i vissa av sina vägledande principer har angett att drogkarteller, utöver att endast drivas av vinst, även kan ha till syfte att konsolidera eller utvidga gruppens maktbas i samhället, ( 22 ) vilket gör att motståndet mot deras maktmissbruk möjligen kan betecknas som politiskt.

54.

I båda dessa fall framgår emellertid den politiska karaktären antingen av att anklagelserna om korruption, vilken har erkänts vara vitt utbredd, aktivt har framförts i ett klagomål, eller av att det har konstaterats att den beväpnade gruppen har politiska mål som gör att motstånd mot dess maktmissbruk kan anses vara ett uttryck för en politisk åskådning. Dessa situationer kan således uppfylla villkoren i definitionen av politisk åskådning i direktiv 2011/95, vilket gör det möjligt att särskilja dem från fall där maktmissbruket grundar sig på ett rent ekonomiskt intresse.

55.

I vissa länders rättspraxis anses dessutom att en vägran att underkasta sig korruption kan likställas med en oppositionell politisk åskådning, om hela det politiska systemet vilar på korruption. ( 23 ) Vägran att medverka till korruption, utan någon uttrycklig handling för att framföra korruptionsanklagelser, uppnår en politisk nivå endast om korruptionen är generaliserad och det inte endast är ett fåtal separata personer som ägnar sig åt den. Det tycks mig som om denna situation också motsvarar definitionen av politisk åskådning i direktiv 2011/95 och inte kan likställas med en situation i vilken endast förmögenhetsintressen försvaras, inbegripet vid domstol, utan att det rör en fråga med större samhällelig eller kollektiv påverkan. ( 24 )

56.

I samtliga dessa mål konstaterades att det förelåg ett politiskt skäl. Det är på bevisområdet som svårigheten ligger.

57.

När en politisk åskådning tillskrivs en person måste det nämligen styrkas att den som utövar förföljelsen betraktar motståndet eller anklagelserna som en politisk åskådning. Den som utövar förföljelsen medverkar dock inte i förfarandet för ansökan om internationellt skydd och kan inte förhöras. För att undvika att begreppet tillskriven politisk åskådning leder till en orimlig utökning av kategorin politiskt dissidenta flyktingar kräver vissa stater, däribland Förenta staterna sedan 2005, att sökanden ska lämna in direkta bevis för att den som utövar förföljelsen tillskriver sökanden en politisk åskådning. ( 25 )

58.

Frågan om omfattningen av den bevisningen som krävs har emellertid redan behandlats av domstolen, som har tolkat kraven i artikel 4 i direktiv 2011/95. Den har slagit fast att ”[för det första] föreskriver artikel 4.1 i direktivet … endast att medlemsstaterna får ålägga sökanden att 'så snart som möjligt lägga fram alla faktorer som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd' och att den medlemsstat som har att pröva ansökan är skyldig att bedöma de relevanta faktorerna i den. För det andra… medges det i artikel 4.5 i direktiv 2011/95 att en sökande inte alltid kan styrka sin ansökan genom skriftlig eller annan bevisning. I artikeln räknas också de kumulativa villkor upp där sådan bevisning inte är nödvändig. Skälen för vägran att fullgöra militärtjänst, och följaktligen de rättsliga följderna därav, utgör i detta avseende subjektiva omständigheter i ansökan som det kan vara särskilt svårt att direkt bevisa.” ( 26 )

59.

Detta resonemang kan överföras på bevisning som avser ett skäl till förföljelse. I förevarande fall ankommer det därför på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga omständigheter bedöma huruvida det i P.I.:s situation är sannolikt att han tillskrivits en politisk åskådning.

60.

Den omständigheten att en talan i domstol, avseende underlåtenhet att fullgöra ett avtal som kan likställas med ett omfattande avhändande av egendom, måste dras tillbaka på grund av att avtalsparten, som har kopplingar till fängelsesystemet, har inlett ett straffrättsligt förfarande och det i samband med detta förfarande har beslutats om aktiva åtgärder är inte tillräcklig för att fastställa att klaganden tillskrivits en politisk åskådning. Det krävs dessutom att den som utövar förföljelsen betraktar talan vid domstol som ett uttryck för politisk dissidens som inte kan tolereras, det vill säga som en kritik av dennes metoder och politik. Detta förutsätter att den som utövar förföljelsen handlar på en hög politisk nivå eller att korruptionen är generaliserad i landet i fråga och att utövaren inte betraktar talan som endast ett krav på fullgörande av avtalet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av dessa kriterier bedöma den situation som avses i det nationella målet.

61.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska svara på den fråga som har ställts på följande sätt:

Artikel 10.1 e och 10.2 i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att en talan vid domstol mot aktörer som inte företräder staten, vilken en person har väckt i syfte att försvara sina förmögenhetsintressen, kan betraktas som en politisk åskådning, om det finns välgrundade skäl att frukta – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva – att talan kan betraktas som motstånd och kan uppfattas av de statliga myndigheterna som ett uttryck för politisk dissidens, som kan komma att bli föremål för vedergällning från deras sida.

62.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara den fråga som har ställts av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol) på följande sätt:

Artikel 10.1 e och 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att en talan vid domstol mot aktörer som inte företräder staten, vilken en person har väckt i syfte att försvara sina förmögenhetsintressen, kan betraktas som en politisk åskådning, om det finns välgrundade skäl att frukta – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva – att talan kan betraktas som motstånd och kan uppfattas av de statliga myndigheterna som ett uttryck för politisk dissidens, som kan komma att bli föremål för vedergällning från deras sida.