1

Sökanden, 3M Belgium (nedan kallat sökandebolaget), är enda representant – i den mening som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, med rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3) – för bolaget 3M för all import av flamskyddstillsatsen 3MTM Flame Retardant Additive FR-2025. Denna flamskyddstillsats framställs av juridiska personer inom bolaget 3M som inte är etablerade i Europeiska unionen och är en blandning som består av 95–99 % viktprocent av ämnet 1,1,2,2,3,3,4,4,4-kalium perflourbutan-1-sulfonat. Detta ämne är ett av salterna av perfluorbutansulfonsyra (nedan kallad PFBS).

2

Den 5 augusti 2019 lämnade den behöriga norska myndigheten, Miljødirektoratet, in dokumentation till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (nedan kallad kemikaliemyndigheten) som sammanställts i enlighet med bilaga XV till förordning nr 1907/2006, i vilken det föreslogs att PFBS och dess salter skulle identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 f i förordning nr 1907/2006.

3

Den 3 september 2019 uppmanade kemikaliemyndigheten, med stöd av artikel 59.4 i förordning nr 1907/2006, berörda parter att lämna synpunkter på den dokumentation som sammanställts i enlighet med bilaga XV till nämnda förordning senast den 18 oktober 2019. Sökandebolaget inkom med sina synpunkter den 18 oktober 2019.

4

Efter det att kemikaliemyndigheten hade mottagit synpunkter på den nyss nämnda identifieringen av PFBS och dess salter i samband med det offentliga samråd som organiserades i enlighet med artikel 59.4 i förordning nr 1907/2006, överlämnade myndigheten dokumentationen till medlemsstatskommittén i enlighet med artikel 59.7 i denna förordning.

5

Vid medlemsstatskommitténs möte den 11 december 2019 nåddes en enhällig överenskommelse om att identifiera PFBS och dess salter som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 f i förordning nr 1907/2006, det vill säga ämnen för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön som leder till betänkligheter som motsvarar de som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i artikel 57 a–e i förordning nr 1907/2006.

6

Den 16 januari 2020 antog kemikaliemyndigheten beslut ECHA/01/2020 (nedan kallat det angripna beslutet), i vilket PFBS och dess salter identifierades som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter och fördes upp på förteckningen över ämnen som kan komma att upptas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006, i enlighet med artikel 59.1 i nämnda förordning (nedan kallad kandidatförteckningen).

7

Det angripna beslutet innehåller följande anmärkning om identifieringen av PFBS och dess salter som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter:

”De kombinerade inneboende egenskaperna som motiverar att ett ämne för vilket det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön som ger upphov till motsvarande betänkligheter ska föras upp på kandidatförteckningen är följande: mycket långsam nedbrytning och hög rörlighet i vatten och jord, hög potential för långväga transport och svårigheter att rena förorenat dricksvatten samt måttlig bioackumulering hos människor. De observerade troliga allvarliga effekterna för människors hälsa och miljön är sköldkörtelhormonella störningar och tecken på reproduktionstoxicitet hos gnagare och effekter på lever, njure och hematologiska system hos råttor, hormonella störningar och effekter på reproduktion hos medakafiskar (Oryzias latipes) och hormonell påverkan och receptoruttryck hos grodyngel. Dessa faktorer leder tillsammans till en mycket stor potential för irreversibla effekter.”

8

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 mars 2020, väckte sökandebolaget förevarande talan. Bolaget har yrkat att tribunalen ska

9

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 15 juli 2020 framställde kemikaliemyndigheten en invändning om rättegångshinder enligt artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler. Kemikaliemyndigheten har yrkat att tribunalen ska

10

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 juli 2020 ansökte branschorganisationen för kemikalietillverkare, European Chemical Industry Council (CEFIC), om att få intervenera i målet till stöd för sökandebolagets yrkanden.

11

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 1 september 2020 yttrade sig sökandebolaget över invändningen om rättegångshinder. Bolaget har i det avseendet yrkat att tribunalen ska

12

Den 21 oktober 2020 beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) på förslag av referenten att vidta en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna. Åtgärden bestod i att ställa en skriftlig fråga till kemikaliemyndigheten, som myndigheten skulle besvara skriftligen.

13

Kemikaliemyndigheten besvarade tribunalens fråga den 29 oktober 2020.

14

Den 3 november 2020 fastställde tribunalen en frist inom vilken sökandebolaget skulle yttra sig över kemikaliemyndighetens svar.

15

Den 12 november 2020 inkom sökandebolaget med yttrande över kemikaliemyndighetens svar.

16

Enligt artikel 130.1 och 130.7 i rättegångsreglerna får tribunalen, på ansökan av svaranden, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att själva saken prövas.

17

I det nu aktuella fallet har kemikaliemyndigheten ansökt om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder och tribunalen anser att den har tillräckligt underlag för avgörandet genom handlingarna i akten. Tribunalen beslutar därför att avgöra målet utan vidare handläggning och – trots sökandebolagets begäran därom – utan att inleda den muntliga delen av förfarandet avseende invändningen om rättegångshinder.

18

Kemikaliemyndigheten har till stöd för invändningen om rättegångshinder gjort gällande att talan har väckts för sent. Kemikaliemyndigheten har anfört att det följer av artikel 263 sjätte stycket FEUF att talan ska väckas inom två månader från den dag då en rättsakt offentliggjordes och att denna frist enligt artikel 60 i rättegångsreglerna ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd. Myndigheten anser att fristen för att väcka talan i det nu aktuella fallet ska beräknas från och med den dag då det angripna beslutet offentliggjordes, det vill säga den 16 januari 2020. Enligt kemikaliemyndigheten löpte nyss nämnda frist följaktligen ut den 26 mars 2020. Talan väcktes dock den 27 mars 2020 och ska enligt myndigheten därmed avvisas, eftersom den har väckts för sent.

19

Sökandebolaget har för sin del gjort gällande att talan kan tas upp till prövning.

20

Kemikaliemyndigheten har gjort gällande att den på sin webbplats offentliggjorde den uppdaterade kandidatförteckningen där PFBS fanns med och en kopia av det angripna beslutet den 16 januari 2020, i enlighet med myndighetens skyldighet enligt artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006. Till stöd för denna förklaring har myndigheten hänvisat till sin webbplats, där nyss nämnda datum anges vara den dag då PFBS fördes upp på kandidatförteckningen. Kemikaliemyndigheten har dessutom hänvisat till sitt pressmeddelande av samma dag, i vilket det angavs att myndigheten hade uppdaterat kandidatförteckningen och därvid fört upp bland annat PFBS och dess salter på denna och att medlemsstatskommittén hade deltagit i beslutet att föra upp detta ämne på kandidatförteckningen.

21

Kemikaliemyndigheten har dessutom i sitt svar på tribunalens skriftliga fråga lagt fram ytterligare bevisning som visar att nyss nämnda pressmeddelande hade skickats med e-post den 16 januari 2020 till 13940 mottagare (varav 13890 faktiskt mottog meddelandet). Myndigheten har också gett in en artikel som även den är daterad den 16 januari 2020 och som handlar om att bland annat PFBS och dess salter har förts upp på kandidatförteckningen. Artikeln offentliggjordes på ChemicalWatchs webbplats. Vidare har kemikaliemyndigheten gett in metadata som sparats i applikationen ”Dissemination Platform”, som myndigheten använder för publicering av information på sin webbplats. Dessa metadata avser, enligt kemikaliemyndigheten, posten om PFBS och dess salter och visar att en publicering skedde den 16 januari 2020 och att en enda ytterligare publicering skedde vid en senare tidpunkt, nämligen den 26 juni 2020, vilken enligt myndigheten berodde på en uppdatering av tekniska skäl.

22

Sökandebolaget har gjort gällande att kemikaliemyndigheten till stöd för sitt påstående att offentliggörandet av det angripna beslutet på dess webbplats skedde den 16 januari 2020 endast har hänvisat till webbplatsen, på vilken detta datum anges som den dag då det aktuella ämnet fördes upp på kandidatförteckningen, och till ett pressmeddelande som också det är daterat den 16 januari 2020 och handlar om uppdateringen av kandidatförteckningen, men som inte innehöll det angripna beslutet.

23

Enligt sökandebolaget går det inte att kontrollera dagen för det faktiska offentliggörandet på kemikaliemyndighetens webbplats, trots att kandidatförteckningen på kemikaliemyndighetens webbplats innehåller en kopia av det angripna beslutet, vilket är daterat den 16 januari 2020, och att det däri anges att PFBS fördes upp i kandidatförteckningen den dagen. Bolaget har anfört att det inte finns några regler eller mekanismer som säkerställer att beslut som offentliggörs på kemikaliemyndighetens webbplats är äkta, fullständiga och inte kan ändras, såsom de regler som föreskrivs för elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (nedan även kallad EUT) i rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 69, 2013, s. 1). Sökandebolaget har gjort gällande att spridningen av ett pressmeddelande eller uppdateringen av kandidatförteckningen inte kan likställas med ett offentliggörande i vederbörlig ordning i EUT. Enligt bolaget innehåller kemikaliemyndighetens ansökan om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder således inte de handlingar som åberopats till stöd för ansökan, vilket strider mot de krav som anges i artikel 130.3 i rättegångsreglerna.

24

Sökandebolaget har vidare anfört att dagen för antagandet av ett beslut om identifiering av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inte alltid motsvarar den dag då detta ämne förs upp på kandidatförteckningen eller den dagen då den uppdaterade kandidatförteckningen offentliggörs. Bolaget har som exempel på detta nämnt fallet med identifieringen av 4-tert-butylfenol som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, där dagen för antagandet av det aktuella beslutet och dagen för offentliggörandet av beslutet inte var densamma.

25

Sökandebolaget anser även att det angripna beslutet utgör en regleringsakt och att det därför borde ha offentliggjorts i EUT i enlighet med artikel 297 FEUF. Bolaget har gjort gällande att rättsakter inte kan göras gällande mot enskilda om de inte har offentliggjorts i vederbörlig ordning i EUT. Enligt bolaget innebär den omständigheten att kemikaliemyndigheten inte offentliggjorde det angripna beslutet i EUT att fristen för att väcka talan mot beslutet inte ens började löpa och därför inte började löpa den dag då det angripna beslutet påstås ha offentliggjorts på kemikaliemyndighetens webbplats.

26

Sökandebolaget har anfört att den bevisning som getts in av kemikaliemyndigheten följaktligen inte styrker att det angripna beslutet faktiskt offentliggjordes den 16 januari 2020, eftersom uppdateringen av kandidatförteckningen på kemikaliemyndighetens webbplats utgör en separat åtgärd i förhållande till publiceringen av det angripna beslutet på webbplatsen. Härtill kommer enligt bolaget att de metadata som myndigheten gett in inte visar vare sig vilka handlingar som offentliggjorts vid vilken uppdatering eller att det angripna beslutet offentliggjordes den 16 januari 2020.

27

Tribunalen finner att det är lämpligt att först pröva vad sökandebolaget gjort gällande i fråga om huruvida offentliggörandet har skett på ett giltigt sätt och därefter vad parterna anfört i fråga om dagen för offentliggörandet.

28

När det gäller sökandebolagets argument att det angripna beslutet borde ha offentliggjorts i EUT, ska det påpekas att begreppet ”offentligg[örande]” i artikel 263 sjätte stycket FEUF inte nödvändigtvis och i samtliga fall ska anses motsvara begreppet ”offentliggörande” i artikel 297 FEUF.

29

För det första vinner det nyss sagda stöd av den omständigheten att det – i motsats till vad som är fallet med artikel 297 FEUF – inte framgår av lydelsen i artikel 263 FEUF att begreppet ”offentligg[örande]” i den bestämmelsen endast avser offentliggörande i EUT (se, analogt, dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa, C‑625/11 P, EU:C:2013:594, punkt 30). Artikel 263 sjätte stycket FEUF är formulerad på ett sådant sätt att den avser offentliggörande av rättsakter i allmänhet (dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/ECHA, C‑625/11 P, EU:C:2013:594, punkt 31). Tribunalen har dessutom, i sin dom av den 10 september 2019, Polen/kommissionen (T‑883/16, överklagad, EU:T:2019:567, punkt 37), redan slagit fast att fristen för att väcka talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av ett beslut från Europeiska kommissionen i det målet hade börjat löpa den dag då beslutet offentliggjordes på kommissionens webbplats

30

För det andra har domstolen visserligen vid tolkningen av artikel 263 sjätte stycket FEUF ansett att artikel 263 FEUF ska jämföras med artikel 297 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkt 36, dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑338/16 P, EU:C:2017:382, punkt 36, och dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑339/16 P, EU:C:2017:384, punkt 36). De mål som avgjordes genom nyss nämnda domar rörde dock frågan om att kriteriet rörande offentliggörande är underordnat i förhållande till kriteriet rörande delgivning av rättsakten till den som den riktar sig till, i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF, och inte, som i det nu aktuella fallet, enbart tolkningen av kriteriet rörande offentliggörande. I alla händelser ska det påpekas att domstolen i dessa domar inte slog fast att begreppet ”offentligg[örande]” i artikel 263 sjätte stycket FEUF nödvändigtvis och i samtliga fall ska anses motsvara begreppet ”offentliggörande” i artikel 297 FEUF.

31

Tribunalen finner vidare att sökandebolagets argument att det inte går att kontrollera en publicering på kemikaliemyndighetens webbplats på samma sätt som ett offentliggörande i EUT innebär att varje annan form av offentliggörande som inte uppfyller de krav som gäller för offentliggörande i EUT skulle vara meningslös. I det avseendet ska det emellertid påpekas att den omständigheten att unionslagstiftaren, genom att anta förordning nr 216/2013, har avsett att reglera det elektroniska offentliggörandet av EUT inte innebär att motsvarande krav ska gälla för en publicering på kemikaliemyndighetens webbplats. Detta framgår för övrigt varken av artikel 263 sjätte stycket FEUF eller av någon annan bestämmelse i tillämplig rätt.

32

Sökandebolaget har i sitt yttrande över kemikaliemyndighetens svar på tribunalens fråga även hänvisat till den rättspraxis som följer av domen av den 22 januari 1997, Opel Austria/rådet (T‑115/94, EU:T:1997:3, punkt 124), enligt vilken rättssäkerhetsprincipen kräver att varje rättsakt från institutionerna som har rättsverkningar måste vara klar och tydlig samt bringas till den berördes kännedom på ett sådant sätt att denne med säkerhet kan förvissa sig om vid vilken tidpunkt rättsakten föreligger och när den börjar ha rättsverkningar. I det avseendet räcker det under alla omständigheter att konstatera att det av punkt 4 i det angripna beslutet klart framgår att det börjar gälla den 16 januari 2020. Av kandidatförteckningen framgår också klart att PFBS och dess salter fördes upp på förteckningen den 16 januari 2020. Eftersom det angripna beslutet inte riktade sig till någon särskild person krävdes inte att det delgavs någon person för att det skulle börja gälla. Det krävdes för övrigt inte heller att det delgavs sökandebolaget.

33

Tribunalen konstaterar vidare att det i förordning nr 1907/2006, i motsats till i artikel 263 sjätte stycket FEUF, föreskrivs ett särskilt sätt för offentliggörande. I artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006 föreskrivs nämligen att kemikaliemyndigheten ska offentliggöra och uppdatera kandidatförteckningen på sin webbplats så snart ett beslut om att ta upp ett ämne i denna förteckning har fattats.

34

Vad beträffar det nu aktuella fallet är det inte nödvändigt att avgöra huruvida uppdateringen av kandidatförteckningen på kemikaliemyndighetens webbplats är det relevanta offentliggörande utifrån vilket fristen för att väcka talan mot en rättsakt varigenom ett ämne identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter ska beräknas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa, C‑626/11 P, EU:C:2013:595, punkt 31 och följande punkter). Det är inte heller nödvändigt att avgöra huruvida – som sökandebolaget har gjort gällande – det angripna beslutet, som inte anges rikta sig till någon särskild person, ska betraktas avskilt i förhållande till uppdateringen av kandidatförteckningen. I artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006 föreskrivs endast att kandidatförteckningen ska offentliggöras på kemikaliemyndighetens webbplats, vilket således tyder på att beräkningen av den tidpunkt från vilken fristen börjar löpa ska ske utifrån den dag då beslutet från kemikaliemyndighetens verkställande direktör offentliggjordes. Beslut från kemikaliemyndighetens verkställande direktör om uppdatering av kandidatförteckningen offentliggörs nämligen endast i själva förteckningen. Detta innebär att dagen för offentliggörande av ett sådant beslut motsvarar dagen för offentliggörandet av den uppdaterade kandidatförteckningen.

35

Av det ovan anförda följer dels att kemikaliemyndigheten med giltig verkan kunde offentliggöra det angripna beslutet på sin webbplats, närmare bestämt i posten i kandidatförteckningen avseende PFBS och dess salter, dels att detta offentliggörande innebar att den tvåmånadersfrist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF började löpa. Tribunalen övergår nu till att pröva den bevisning som kemikaliemyndigheten har lagt fram för att visa att nyss nämnda offentliggörande skedde den 16 januari 2020.

36

I det avseendet kan det konstateras att sökandebolaget, i sitt yttrande över kemikaliemyndighetens ansökan om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder, i allt väsentligt har gjort gällande att det inte går att fastställa vilken dag det angripna beslutet offentliggjordes på grund av det sätt på vilket beslutet offentliggjordes.

37

Tribunalen påpekar att kemikaliemyndigheten har gett in handlingar som visar metadata som kommer från den plattform som myndigheten använder för att publicera uppgifter på sin webbplats. Det framgår av dessa metadata att kemikaliemyndigheten gjorde två publiceringar på sin webbplats avseende PFBS och dess salter, varav den ena skedde den 16 januari 2020 och den andra den 26 juni 2020, vilket innebär att det angripna beslutet skulle ha kunnat göras tillgängligt för allmänheten på webbplatsen vid endera av dessa tidpunkter. Sökandebolaget har dock inte bestritt att bolaget kunde ta del av det angripna beslutet på webbplatsen före det att det väckte talan vid tribunalen, närmare bestämt den 27 mars 2020, och således före den 26 juni 2020. Av detta följer att det angripna beslutet ska anses ha offentliggjorts på kemikaliemyndighetens webbplats vid det första av de ovannämnda datumen, det vill säga den 16 januari 2020.

38

I motsats till vad sökandebolaget har antytt i sitt yttrande över kemikaliemyndighetens svar på tribunalens fråga kan det konstateras att de metadata som getts in av kemikaliemyndigheten avser posten om PFBS och dess salter. Det framgår nämligen av den bevisning som myndigheten har lagt fram att dessa metadata avser identifieringsuppgiften ”0b0236e183da8013” och att den uppgiften motsvarar PFBS och dess salter. Nyss nämnda identifikationsuppgift förekommer för övrigt bland annat i webbadressen till posten om PFBS och dess salter i kandidatförteckningen (https://echa.europa.eu/sv/candidate-list-table/-/dislist/details/0b0236e183da8013).

39

Härtill kommer att kemikaliemyndighetens påstående om att PFBS och dess salter fördes upp på kandidatförteckningen som uppdaterades den 16 januari 2020 vinner stöd av att det var just den dagen som kemikaliemyndigheten utarbetade ett pressmeddelande om att bland annat PFBS och dess salter hade förts upp på kandidatförteckningen och skickade ut detta med e-post till 13940 mottagare (varav 13890 faktiskt mottog det) samt att det även var den dagen som ChemicalWatch publicerade en artikel på sin webbplats som en reaktion på kemikaliemyndighetens pressmeddelande.

40

Tribunalen övergår nu till att pröva sökandebolagets argument att dagen för antagande av ett beslut om identifiering av ett visst ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inte alltid är densamma som den dag då en verkställighetsåtgärd vidtas för att föra upp det aktuella ämnet i kandidatförteckningen, och inte heller densamma som den dag då en uppdaterad version av kandidatförteckningen offentliggörs. I det avseendet finner tribunalen att denna omständighet inte i sig kan ge upphov till tvivel beträffande dagen för offentliggörande av en uppdaterad version av kandidatförteckningen och därmed inte heller beträffande dagen för offentliggörande av ett beslut av samma slag som det nu angripna beslutet.

41

Det ska nämligen påpekas att det är fråga om tre separata händelser när ett beslut om identifiering av ett ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter antas, när en ren verkställighetsåtgärd för att genomföra nämnda beslut vidtas och när en uppdaterad version av kandidatförteckningen offentliggörs. Detta innebär att den omständigheten att datumen för var och en av dessa händelser inte överensstämmer med varandra inte kan anses utgöra skäl för att ifrågasätta att en av dessa händelser faktiskt har ägt rum. När det närmare bestämt gäller det av sökandebolaget nämnda fallet med uppförandet av 4-tert-butylfenol på kandidatförteckningen, räcker det att påpeka dels att posten på kemikaliemyndighetens webbplats om detta ämne innehåller två separata rättsakter, nämligen kommissionens beslut om identifiering och den rena verkställighetsåtgärd som vidtogs av kemikaliemyndigheten för att genomföra beslutet, dels att den ”dag för uppförande [på kandidatförteckningen]” som anges i posten på webbplatsen, nämligen den 16 juli 2019, motsvarar den dag då en uppdaterad version av kandidatförteckningen skulle offentliggöras enligt nämnda verkställighetsåtgärd. Vad beträffar det nu aktuella ämnet, det vill säga PFBS och dess salter, ska det under alla omständigheter påpekas att dagen för antagandet av det angripna beslutet motsvarar den dag då detta beslut började gälla och den ”dag för uppförande [på kandidatförteckningen]” som anges på kemikaliemyndighetens webbplats, det vill säga den 16 januari 2020.

42

Med beaktande av de uppgifter som kemikaliemyndigheten har lämnat till stöd för sin ansökan om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder och i sitt svar på tribunalens fråga samt av att det inte finns någon omständighet som kan ge upphov till tvivel om vilken dag det angripna beslutet offentliggjordes respektive vilken dag kandidatförteckningen uppdaterades, finner tribunalen att det är styrkt att både det angripna beslutet och inlägget i kandidatförteckningen om PFBS och dess salter offentliggjordes på kemikaliemyndighetens webbplats den 16 januari 2020.

43

Tribunalen ska till sist behandla de krav i artikel 130.3 i rättegångsreglerna som sökandebolaget har åberopat. I den bestämmelsen föreskrivs att de handlingar som åberopas till stöd för en ansökan om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder ska bifogas ansökan och inte ges in separat. Artikel 130.3 i rättegångsreglerna kan emellertid inte tolkas på så sätt att den innebär ett krav på att vissa specifika handlingar ska ges in till stöd för en sådan ansökan. Det ankommer däremot på tribunalen att pröva huruvida de argument och handlingar som har åberopats till stöd för nämnda ansökan utgör tillräcklig grund för att talan ska avvisas.

44

Denna bestämmelse kan under alla omständigheter inte tolkas på så sätt att tribunalens prövning är begränsad till att kontrollera – enbart på grundval av de handlingar som bifogats ansökan – huruvida den frist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF har iakttagits. En sådan tolkning skulle strida mot fast rättspraxis, av vilken framgår att nyss nämnda talefrist utgör tvingande rätt, eftersom den fastställts för att säkerställa klara och tillförlitliga rättsförhållanden och för att undvika all form av diskriminering och godtycklig behandling vid rättskipningen, samt att det ankommer på unionsdomstolen att på eget initiativ pröva huruvida denna frist har iakttagits (dom av den 23 januari 1997, Coen, C‑246/95, EU:C:1997:33, punkt 21, och dom av den 18 september 1997, Mutual Aid Administration Services/kommissionen, T‑121/96 och T‑151/96, EU:T:1997:132, punkterna 38 och 39).

45

Kemikaliemyndigheten har åberopat artikel 59 i rättegångsreglerna, i vilken det föreskrivs att talefristen ska förlängas med fjorton dagar när fristen för att väcka talan mot en rättsakt som antagits av en institution börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande i EUT, och har gjort gällande att den bestämmelsen inte är tillämplig i det nu aktuella fallet. Enligt myndigheten föranleder domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594) inte någon annan bedömning, eftersom den domen avsåg den artikel som gällde innan den nuvarande artikel 59 i rättegångsreglerna trädde i kraft, det vill säga artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 (nedan kallade de tidigare rättegångsreglerna). Den tidigare gällande bestämmelsen skiljde sig avsevärt, både vad gäller rubriken och lydelsen, från den nu gällande bestämmelsen. Kemikaliemyndigheten har anfört att det framgår av tribunalens praxis efter reformen av rättegångsreglerna att den nu gällande artikel 59 inte är tillämplig på fall som det nu aktuella, där de angripna rättsakterna inte har offentliggjorts i EUT.

46

Sökandebolaget har för sin del gjort gällande att den ytterligare frist på fjorton dagar som föreskrivs i artikel 59 i rättegångsreglerna är tillämplig i förevarande fall, antingen eftersom det angripna beslutet borde ha offentliggjorts i EUT eller eftersom artikel 59 i rättegångsreglerna är tillämplig på alla rättsakter som enbart offentliggjorts på internet.

47

Enligt bolaget är det som slogs fast i domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594) fortfarande tillämpligt i förevarande fall, trots att den domen avsåg artikel 102.1 i de tidigare rättegångsreglerna, vilken har ersatts under tiden. Eftersom andra former av offentliggörande inte uttryckligen utesluts, är tillämpningsområdet för den nuvarande artikel 59 i rättegångsreglerna inte begränsat till enbart rättsakter som offentliggjorts i EUT. Sökandebolaget har vidare gjort gällande att själva syftet med den ytterligare frist som föreskrivs i artikel 59 i rättegångsreglerna gäller för alla rättsakter som offentliggörs, i motsats till rättsakter som delges, och inte utgör skäl för att behandla rättsakter som offentliggjorts i EUT olika i förhållande till rättsakter som enbart offentliggjorts på internet.

48

Bolaget har även anfört att om artikel 59 i rättegångsreglerna tolkades på så sätt att den endast avser rättsakter som offentliggjorts i EUT, skulle detta medföra en oberättigad diskriminering av rättsakter som offentliggjorts på internet. Enligt bolaget skulle en sådan diskriminering vara desto allvarligare, eftersom det finns fall där beslutet om identifiering av ett visst ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter offentliggörs i EUT, bland annat när det är kommissionen som antar beslutet på grund av att medlemsstatskommittén inte har nått en enhällig överenskommelse om identifiering av det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter. Sökandebolaget har dessutom gjort gällande att artikel 50 i domstolens rättegångsregler fortfarande har en likartad lydelse som artikel 102 i de tidigare rättegångsreglerna och att den således skulle kunna bli föremål för en tolkning som liknar den som domstolen gjorde i domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594). Av detta följer enligt bolaget att den tolkning av artikel 59 i rättegångsreglerna som kemikaliemyndigheten förespråkar skulle leda till en oberättigad skillnad i behandling mellan det fallet att talan väcks vid domstolen och det fallet att talan väcks vid tribunalen.

49

Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Artikel 59 i rättegångsreglerna har rubriken ”Talan mot en institutions rättsakt som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning”, och där föreskrivs följande:

”När fristen för att väcka talan mot en rättsakt som antagits av en institution börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, ska fristen enligt artikel 58.1 a räknas från utgången av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes.”

50

I motsats till vad sökandebolaget har påstått skulle fristen för att väcka förevarande talan inte räknas från utgången av den fjortonde dagen efter den dag då det angripna beslutet offentliggjordes. Artikel 59 i rättegångsreglerna är nämligen endast tillämplig på rättsakter som har offentliggjorts i EUT, såsom framgår av dess rubrik och lydelse.

51

Sökandebolagets argument att det inte finns någon objektiv skillnad mellan rättsakter som har offentliggjorts i EUT och rättsakter som endast har offentliggjorts på internet kan inte godtas. För det första finns det en objektiv skillnad mellan dessa rättsakter. Skillnaden består i det sätt som de offentliggjorts på, det vill säga å ena sidan på kemikaliemyndighetens webbplats och å andra sidan i EUT. Det hade funnits goda skäl för tribunalen att inte föreskriva särskilda bestämmelser om att talefristen ska förlängas endast för de av institutionernas rättsakter som har offentliggjorts i EUT. För det andra offentliggjordes det angripna beslutet enbart på kemikaliemyndighetens webbplats, vilket innebar att samma frist gällde för samtliga potentiella sökande som ville väcka talan mot det. För det tredje är det inte kemikaliemyndigheten som väljer huruvida ett beslut om identifiering av ett visst ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter ska offentliggöras i EUT eller på myndighetens webbplats, och därmed huruvida artikel 59 i rättegångsreglerna ska tillämpas eller inte, utan detta beror på huruvida nämnda beslut har antagits av kemikaliemyndigheten eller av kommissionen, enligt vad som anges i artikel 59 i förordning nr 1907/2006.

52

Det är visserligen riktigt att domstolen i sin dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), slog fast att artikel 102.1 i de tidigare rättegångsreglerna skulle tillämpas även på kemikaliemyndighetens offentliggöranden på internet. I nämnda bestämmelse föreskrevs följande: ”När fristen för att väcka talan mot en institutions rättsakt börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande, ska fristen i enlighet med artikel 101.1 a räknas från slutet av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning”.

53

Det måste emellertid göras en åtskillnad mellan det nu aktuella målet och det mål som avgjordes genom domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594). För det första ska det nämligen påpekas att domstolen, i punkt 31 i den domen, visserligen kunde anse att omnämnandet av Europeiska unionens officiella tidning i den andra delen av meningen i artikel 102 i de tidigare rättegångsreglerna kunde förklaras av att ett offentliggörande i EUT helt enkelt var det enda möjliga sättet för offentliggörande vid tidpunkten för antagandet av de rättegångsreglerna. Detta konstaterande från domstolens sida kan dock inte anses gälla för artikel 59 i de nuvarande rättegångsreglerna, vilka antogs den 4 mars 2015, det vill säga vid en tidpunkt då det fanns möjlighet till offentliggörande på internet, varvid sådant offentliggörande sker separat i förhållande till offentliggörande i EUT, oavsett om det rör sig om den elektroniska versionen eller pappersversionen.

54

För det andra finns det ingen tvetydighet i rubriken till och lydelsen i artikel 59 i de nuvarande rättegångsreglerna, och där hänvisas enbart till offentliggörande i EUT. I motsats till vad domstolen kunde anse i domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), i fråga om de tvivel som formuleringen av artikel 102.1 i de tidigare rättegångsreglerna eventuellt kan ha gett upphov till, kan sökandebolaget följaktligen inte åberopa sådana tvivel i fråga om artikel 59 i de nuvarande rättegångsreglerna.

55

Härtill kommer att artikel 59 i de nuvarande rättegångsreglerna, i samband med reformen av tribunalens rättegångsregler, ändrades just i syfte att begränsa tillämpningsområdet för den ytterligare frist på fjorton dagar som gällde enligt artikel 102 i de tidigare rättegångsreglerna. Den ursprungligen föreslagna versionen av artikel 59 i utkastet till tribunalens rättegångsregler av den 14 mars 2014 hade rubriken ”Talan mot en rättsakt som antagits av en institution” och bestämmelsen hade i denna version i utkastet nästan exakt samma lydelse som artikel 102.1 i de tidigare rättegångsreglerna. Det kan dock konstateras att rubriken till och lydelsen i artikel 59 i rättegångsreglerna, i den version som slutligen antogs, uppenbarligen skiljer sig från lydelsen i den ursprungligen föreslagna versionen.

56

Såsom kemikaliemyndigheten har gjort gällande har tribunalen dessutom redan slagit fast att artikel 59 i rättegångsreglerna endast är tillämplig i fall där tidsfristen för att väcka talan mot en rättsakt som antagits av en institution börjar löpa från tidpunkten för den aktuella rättsaktens offentliggörande i EUT (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 april 2019, Rumänien/kommissionen, T‑530/18, EU:T:2019:269, punkt 33). Tribunalen har även, i ett mål där sökanden hade väckt talan om ogiltigförklaring av ett beslut som offentliggjorts på kommissionens webbplats, slagit fast att fristen för att väcka talan ska beräknas från dagen för det offentliggörandet och inte från utgången av den fjortonde dagen efter den dagen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2019, Polen/kommissionen, T‑883/16, överklagad, EU:T:2019:567, punkt 37).

57

Tribunalen finner till sist – i motsats till vad sökandebolaget har påstått – att skillnaden mellan lydelsen i artikel 59 i tribunalens rättegångsregler och lydelsen i artikel 50 i domstolens rättegångsregler inte utgör en oberättigad diskriminering. Enligt artikel 63 i stadgan för Europeiska unionens domstol är tribunalens rättegångsregler och domstolens rättegångsregler olika rättsakter som beslutats av olika domstolar och som avser olika förfaranden vid två separata domstolar och som således inte är – och inte nödvändigtvis behöver vara – identiska.

58

Av detta följer att talefristen skulle räknas från den 17 januari 2020, i enlighet med artikel 58.1 a i rättegångsreglerna. Fristen på två månader löpte således ut den 16 mars 2020. Det framgår nämligen av artikel 58.1 b i rättegångsreglerna att en frist uttryckt i månader löper ut vid utgången av den dag i fristens sista månad som infaller på samma datum som den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen ska räknas inträffade eller företogs. Med hänsyn till den förlängning med tio dagar med hänsyn till avstånd som enligt artikel 60 i rättegångsreglerna ska läggas till tidsfristerna, konstaterar tribunalen att talefristen löpte ut den 26 mars 2020.

59

Sökandebolagets talan väcktes den 27 mars 2020, vilket således var efter utgången av de tidsfrister som fastställs i rättegångsreglerna.

60

Kemikaliemyndigheten har gjort gällande att sökandebolaget inte har visat att det var befogat att talan väcktes för sent på grund av ett ursäktligt misstag eller oförutsebara omständigheter eller force majeure.

61

Kemikaliemyndigheten har särskilt gjort gällande att sökandebolaget inte kan åberopa förekomsten av ett ursäktligt misstag för att motivera ett undantag från reglerna om tidsfrister. Vad beträffar det nu aktuella fallet anser kemikaliemyndigheten att varken myndighetens eller domstolens agerande har kunnat få sökandebolaget att tro att det fortfarande var tillåtet för bolaget att väcka förevarande talan den 27 mars 2020. Myndigheten har särskilt gjort gällande att domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), inte har kunnat ge upphov till osäkerhet i det avseendet. Det framgår nämligen av lydelsen i artikel 59 i rättegångsreglerna att den endast är tillämplig på talan som väcks mot rättsakter som offentliggjorts i EUT, och den bestämmelsen hade redan varit i kraft och varit tillgänglig för allmänheten i mer än fyra år när sökandebolaget väckte sin talan.

62

Sökandebolaget anser för sin del att även om tribunalen skulle finna att talan har väckts för sent, så beror detta på att det föreligger ett ursäktligt misstag. Bolaget har gjort gällande att det mot bakgrund av domen av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), kunde anse att den frist på fjorton dagar som föreskrivs i artikel 59 i rättegångsreglerna var tillämplig på en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som offentliggjorts på internet. Sökandebolaget har vidare åberopat den osäkerhet som rådde om vilken dag det angripna beslutet offentliggjordes, på grund av kemikaliemyndighetens praxis. Enligt bolaget kan en sådan osäkerhet – i avsaknad av tvingande skäl för motsatsen – inte medföra att talerätten ska anses vara förverkad och att bolaget därmed fråntas sin rätt till domstolsprövning.

63

Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Det ska inledningsvis erinras om att en restriktiv tillämpning av handläggningsregler, inbegripet regler om talefrister, svarar mot kravet på rättssäkerhet och mot behovet av att undvika all form av diskriminering och godtycklig behandling vid rättskipningen (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 11 juni 2020, GMPO/kommissionen, C‑575/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:448, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

64

I den mån sökandebolaget har gjort gällande att det har begått ett ursäktligt misstag vid bedömningen av talefristen, ska det erinras om att det följer av domstolens praxis att vad avser unionens regler om talefrister ska begreppet ursäktligt misstag tolkas restriktivt och att det endast avser särskilda omständigheter, däribland att den berörda institutionens har agerat på ett sätt som i sig eller i avgörande utsträckning varit ägnat att ge upphov till en ursäktlig villfarelse hos en godtroende enskild som visat all den aktsamhet som krävs av en normalt upplyst aktör (se beslut av den 11 juni 2020, GMPO/kommissionen, C‑575/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:448, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

65

Den tolkning av artikel 102.1 i de tidigare rättegångsreglerna som domstolen gjorde i sin dom av den 26 september 2013, PPG och SNF/Echa (C‑625/11 P, EU:C:2013:594), kan emellertid inte anses visa att sökandebolagets misstag i fråga om artikel 59 i rättegångsreglerna var ursäktligt. Denna artikel gäller nämligen sedan den 1 juli 2015, då de nuvarande rättegångsreglerna trädde i kraft. Såsom anförts i punkt 48 och följande punkter ovan framgår det särskilt av den artikelns rubrik och lydelse att den endast avser rättsakter som offentliggörs i EUT.

66

Tribunalen ska därefter pröva vad sökandebolaget gjort gällande om att det råder osäkerhet om tidpunkten för offentliggörandet av det angripna beslutet på grund av kemikaliemyndighetens praxis. I det avseendet ska det påpekas att just offentliggörande på kemikaliemyndighetens webbplats av beslut om identifiering av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter utgör en sedan länge rådande praxis vid kemikaliemyndigheten. Härtill kommer att samtliga uppgifter som är tillgängliga och åtkomliga på kemikaliemyndighetens webbplats tyder på att det aktuella offentliggörandet faktiskt skedde den 16 januari 2020. Dessa uppgifter är bland annat den ”dag för uppförande [på kandidatförteckningen]” som anges i posten om PFBS och dess salter, den dag som anges i det angripna beslutet för när beslutet ska börja gälla och dagen för pressmeddelandet.

67

Tribunalen finner således att sökandebolaget inte har visat att det förelegat särskilda omständigheter, däribland att kemikaliemyndigheten skulle ha agerat på ett sätt som i sig eller i avgörande utsträckning varit ägnat att ge upphov till en ursäktlig villfarelse hos en godtroende enskild som visat all den aktsamhet som krävs av en normalt upplyst aktör.

68

För fullständighetens skull ska det påpekas att sökandebolaget varken har åberopat eller visat att det föreligger oförutsebara omständigheter eller force majeure av sådant slag som innebär att tribunalen kan avvika från den aktuella fristen med stöd av artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

69

Av det ovan anförda följer att kemikaliemyndighetens invändning om rättegångshinder ska bifallas och att talan därmed ska avvisas på grund av att den väckts för sent.

70

Det framgår av artikel 144.3 i rättegångsreglerna att om svaranden framställer en invändning om rättegångshinder eller om bristande behörighet enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna, ska interventionsansökningarna prövas först efter det att invändningen har avslagits eller beslut har fattats om att invändningen ska prövas i samband med att målet avgörs i sak. Enligt artikel 142.2 i rättegångsreglerna förfaller dessutom ändamålet med interventionen bland annat när talan avvisas.

71

Eftersom kemikaliemyndighetens invändning om rättegångshinder har bifallits i förevarande fall och eftersom målet avgörs slutligt genom detta beslut saknas det anledning att pröva CEFIC:s interventionsansökan.

72

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandebolaget har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta kemikaliemyndighetens rättegångskostnader, med undantag för de kostnader som hänför sig till interventionsansökan.

73

Av artikel 144.10 i rättegångsreglerna följer att om målet avgörs slutligt innan interventionsansökan har prövats, ska interventionssökanden och parterna var och en bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökan. CEFIC, sökandebolaget och kemikaliemyndigheten ska följaktligen var och en bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökan.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande: