1)

Ska begreppet ”konsumenten[s] […] hemvist”, i den mening som avses i artikel 17.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning), som är i kraft från och med den 10 januari 2015, förstås som konsumentens hemvist vid den tidpunkt då talan väcktes (mot vederbörande) eller vid den tidpunkt då avtalsförhållandet mellan konsumenten och dennes avtalspart (alltså till exempel vid den tidpunkt då avtalet ingicks), det vill säga huruvida det är fråga om ett konsumentavtal, i den mening som avses i artikel 17.1 c i den ovannämnda förordningen, i ett fall där konsumenten redan vid den tidpunkt då talan väcktes hade hemvist i en annan medlemsstat än den där konsumentens avtalspart bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet?

2)

Kan talan mot en konsument, som har hemvist i en annan medlemsstat, väckas vid domstolen för uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser, i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning), som är i kraft från och med den 10 januari 2015, (oberoende av artikel 18.2 eller artikel 26.2 i samma förordning), när konsumentens avtalspart inte bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist vid den tidpunkt då talan väcks?