1

Den 11 augusti och den 14 oktober 2017 inledde kommissionen ett antidumpnings- respektive ett antisubventionsförfarande med anledning av två klagomål som hade inkommit från koalitionen mot illojal däckimport. Båda förfarandena avsåg import till Europeiska unionen av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121 (nedan kallade den berörda produkten), med ursprung i Folkrepubliken Kina. Förfarandena inleddes med stöd av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21, nedan kallad antidumpningsgrundförordningen) respektive med stöd av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 55) (nedan kallad antisubventionsgrundförordningen).

2

Undersökningarna avseende dumpning, subventioner och därmed sammanhängande skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2016 till och med den 30 juni 2017 (nedan kallad undersökningsperioden) medan analysen av utvecklingstendenser relevanta för skadebedömningen omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med utgången av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

3

Berörda parter, däribland de kinesiska exporterande tillverkare som berördes av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena samt dessas intresseorganisationer, uppmanades att delta i undersökningarna. Ett flertal berörda parter, däribland sökandena – China Rubber Industry Association (CRIA) och China Chamber of Commerce of Metals, Minerals & Chemicals Importers & Exporters (CCCMC) – inkom med skriftliga synpunkter i olika skeden av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena. Dessutom deltog vissa berörda parter, däribland sökandena, i utfrågningar som kommissionen anordnade.

4

Den 1 februari 2018 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2018/163 om registrering av import av nya och regummerade däck till bussar och lastbilar, med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 30, 2018, s. 12), som trädde i kraft den 3 februari 2018. Den förordningen innebär krav på registrering av import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

5

Den 4 maj 2018 antog kommissionen förordning (EU) 2018/683 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av genomförandeförordning 2018/163 (EUT L 116, 2018, s. 8) (nedan kallad den provisoriska antidumpningsförordningen). Genom den förordningen infördes en provisorisk antidumpningstull på import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

6

Däremot beslutade kommissionen att inte vidta några provisoriska åtgärder inom ramen för antisubventionsförfarandet.

7

Den 18 oktober 2018 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning 2018/163 (EUT L 263, 2018, s. 3) (nedan kallad den slutgiltiga antidumpningsförordningen).

8

Genom artikel 1.1 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen införs en slutgiltig antidumpningstull på import av den berörda produkten med ursprung i Kina. I artikel 1.2 i förordningen i dess ursprungliga lydelse fastställdes beloppet för denna antidumpningstull, beroende på tillverkande företag, till mellan 42,73 och 61,76 euro per enhet av den berörda produkten.

9

Den 9 november 2018 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2018/1690 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av den slutgiltiga antidumpningsförordningen (EUT L 283, 2018, s. 1) (nedan kallad antisubventionsförordningen).

10

Genom artikel 1.1 i antisubventionsförordningen införs en slutgiltig utjämningstull på import av den berörda produkten. I artikel 1.2 i förordningen fastställs beloppet för denna utjämningstull, beroende på tillverkande företag, till mellan 3,75 och 57,28 euro per enhet av den berörda produkten.

11

Genom artikel 2 led 1 i antisubventionsförordningen ändras artikel 1.2 och 1.3 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen. Till följd av denna ändring sänktes beloppet för den slutgiltiga antidumpningstullen, beroende på tillverkande företag, till mellan 0 och 38,98 euro per enhet av den berörda produkten.

12

Sammanfattningsvis har tillämpliga slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar, uttryckta i euro per enhet av den berörda produkten, tillverkad av kinesiska exporterande tillverkare, senast fastställts enligt följande i den slutgiltiga antidumpningsförordningen i dess ändrade lydelse och i antisubventionsförordningen (nedan tillsammans kallade de angripna förordningarna):

23

I mål T‑30/19 har sökandena i sista hand yrkat att tribunalen ska

24

I mål T‑72/19 har sökandena i sista hand yrkat att tribunalen ska

25

I vartdera målet har kommissionen, i allt väsentligt med stöd av intervenienten, yrkat att tribunalen ska

52

Kommissionen anser att Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire inte har talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket andra och tredje meningsleden FEUF, eftersom de inte är personligen berörda av de angripna förordningarna och eftersom dessa förordningar medför genomförandeåtgärder i förhållande till dem.

53

Sökandena har bestritt kommissionens argument.

54

Med tanke på omständigheterna i det aktuella fallet är det lämpligt att tribunalen först prövar huruvida sökandena har talerätt enligt av artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF.

55

För att en talan ska kunna upptas till sakprövning med stöd av artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF behöver tre kumulativa rekvisit vara uppfyllda: den angripna rättsakten måste, för det första, vara en regleringsakt, den måste, för det andra, beröra sökanden direkt och den får, för det tredje, inte medföra några genomförandeåtgärder.

56

När det för det första gäller begreppet regleringsakt, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF, erinrar tribunalen om att det begreppet i princip omfattar samtliga icke-lagstiftningsakter med allmän giltighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkterna 23 och 28 och där angiven rättspraxis). Huruvida en rättsakt är en lagstiftningsakt eller en icke-lagstiftningsakt beror enligt EUF-fördraget på huruvida förfarandet för dess antagande var ett lagstiftningsförfarande eller ej (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet, C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 58, och beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, T‑18/10, EU:T:2011:419, punkt 65).

57

I det aktuella fallet har de angripna förordningarna till att börja med allmän giltighet i så måtto att de innebär att det införs slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på import av produkter tillverkade av alla företag utöver dem som nämns vid namn i dessa förordningar. Vidare är dessa förordningar inte lagstiftningsakter, eftersom de inte har antagits i enlighet med det ordinarie eller det särskilda lagstiftningsförfarandet. Således är dessa förordningar, i den del som de berör Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire, att anse som regleringsakter, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF.

58

När det för det andra gäller rekvisitet direkt berörd, påpekar tribunalen att detta rekvisit är uppfyllt om den ifrågasatta rättsakten har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan tillämpning av några mellanliggande bestämmelser (se dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

59

Av rättspraxis framgår också att rättsakter om införande av antidumpnings- eller utjämningstullar kan direkt beröra bolag som både tillverkar och exporterar den ifrågavarande produkten och som har blivit föremål för anklagelser rörande dumpning eller subventioner, varvid det är rollen som exportör som har avgörande betydelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association, C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkterna 73 och 74 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 februari 2019, rådet/Marquis Energy, C‑466/16 P, EU:C:2019:156, punkterna 48 och 49 och där angiven rättspraxis).

60

I det aktuella fallet innebär de angripna förordningarna till att börja med att det införs slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på import av produkter tillverkade av ”alla övriga företag” som inte nämns vid namn i dessa förordningar, exempelvis Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire.

61

Vidare har sökandena uppgett att Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire är exporterande tillverkare. Kommissionen har inte bestritt att dessa båda företag är exportörer, utan har i själva verket betecknat dem som exporterande tillverkare i sina svar på tribunalens åtgärder för processledning.

62

Av detta följer att de angripna förordningarna har direkt inverkan på den rättsliga ställningen för Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire i så måtto att dessa förordningar ändrar den kommersiella ordning som är tillämplig på import till unionen av dessa båda företags produkter.

63

Dessutom medför de angripna förordningarna en skyldighet för medlemsstaternas tullmyndigheter att ta ut de införda tullarna utan att dessa myndigheter ges något utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 1997, Shanghai Bicycle/rådet, T‑170/94, EU:T:1997:134, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

64

Under dessa omständigheter ska det anses att de angripna förordningarna direkt berör Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire.

65

När det för det tredje gäller det rekvisit som rör avsaknad av genomförandeåtgärder, erinrar tribunalen om att det väsentliga vid bedömning av huruvida en regleringsakt medför genomförandeåtgärder är ställningen för den person som gör anspråk på talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF. Det saknar således betydelse huruvida den berörda akten medför genomförandeåtgärder i förhållande till andra enskilda (se dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

66

Härvidlag noterar tribunalen att det visserligen är riktigt att det tullsystem som har införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad tullkodexen), vilket de angripna förordningarna är att hänföra till, innebär att de tullar som har fastställts i dessa förordningar i samtliga fall ska tas ut med stöd av åtgärder som antas av nationella myndigheter (dom av den 10 december 2015, Kyocera Mita Europe/kommissionen, C‑553/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:805, punkt 49). Det i artikel 102 i tullkodexen föreskrivna underrättelsen om tullskuld till gäldenären utgör i förhållande till gäldenären en åtgärd för genomförande av de angripna förordningarna som vidtas av de nationella myndigheterna (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 21 januari 2014, Bricmate/rådet, T‑596/11, ej publicerat, EU:T:2014:53, punkt 71, och beslut av den 14 september 2021, Far Polymers m.fl./kommissionen, T‑722/20, ej publicerat, EU:T:2021:598, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

67

Antidumpnings- och utjämningstullar betalas emellertid av de importörer som för in den berörda produkten i unionen, inte av de exporterande tillverkarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet, T‑431/12, EU:T:2018:251, punkt 62, och förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:298, punkt 88).

68

Eftersom det inte är de exporterande tillverkarna som ska betala tullskulden, och eftersom underrättelsen om denna därför inte riktar sig till dem, blir de normalt inte informerade om nämnda skuld. Av det skälet kan de, till skillnad från importörerna, inte på ett verkningsfullt sätt utnyttja de i artikel 44 i tullkodexen föreskrivna rättsmedlen för att överklaga de nationella tullmyndigheternas beslut. Om de exporterande tillverkarna saknade möjlighet att väcka talan i unionsdomstolen i syfte att bestrida de angripna förordningarnas lagenlighet, så skulle dessa tillverkare följaktligen riskera att stå utan ett effektivt domstolsskydd.

69

Av detta följer att det i det aktuella fallet visserligen föreligger genomförandeåtgärder i förhållande till importörerna, närmare bestämt i form av rättsakter antagna av nationella myndigheter där beloppen för antidumpnings- och utjämningstull fastställs i uppbördssyfte (dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkterna 16, 17, 38 och 39, och dom av den 19 september 2019, Trace Sport, C‑251/18, EU:C:2019:766, punkterna 18 och 31), men att det däremot inte föreligger några genomförandeåtgärder i förhållande till de exporterande tillverkarna.

70

Därför finner tribunalen att de angripna förordningarna inte medför några genomförandeåtgärder i förhållande till Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire.

71

Sökandena har således, i egenskap av intresseorganisationer, talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket tredje meningsledet FEUF mot de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar som har införts för produkter tillverkade av Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire.

[utelämnas]

98

Till stöd för talan i respektive mål har sökandena anfört sex grunder.

99

Av de fem första grunderna i respektive mål avser den första bristfällig bedömning av skadeindikatorer, den andra skillnaderna mellan nya och regummerade däck, den tredje fel vid fastställandet av priseffekterna och av nivån för undanröjande av den skada som unionsindustrin har vållats, den fjärde felaktig bedömning av orsakssambandet mellan importen av den berörda produkten och denna skada, och den femte åsidosättande av rätten till försvar.

100

Den sjätte grunden i mål T‑30/19 avser att en justering för indirekta skatter som gjordes vid fastställandet av dumpningsmarginalen var rättsstridig, medan den sjätte grunden i mål T‑72/19 avser åsidosättande av antidumpningsgrundförordningen.

[utelämnas]

104

Inom ramen för den tredje grunden i respektive mål har sökandena gjort gällande att kommissionen i samband med fastställandet av den dumpade respektive subventionerade importens priseffekter och av nivån för undanröjande av skadan åsidosatte vissa bestämmelser, närmare bestämt artiklarna 3.2 a och 3.3 samt artikel 9.4 i antidumpningsgrundförordningen, såvitt avser mål T‑30/19, och artikel 8.1 a och 8.2 samt artikel 15.1 i antisubventionsgrundförordningen, såvitt avser mål T‑72/19.

105

I synnerhet har sökandena inom ramen för den andra delen av den tredje grunden i respektive mål väsentligen gjort gällande att kommissionen begick ett fel genom att grunda sig på konstruerade importpriser vid beräkningen av prisunderskridandet.

106

Härvidlag har sökandena framställt en första anmärkning med innebörden att det enligt dem är principiellt förbjudet att vid beräkning av prisunderskridande använda konstruerade importpriser, det vill säga exportpriser konstruerade i överensstämmelse med artikel 2.9 i antidumpningsgrundförordningen, eftersom detta innebär att utgångspunkten blir teoretiska priser snarare än faktiska priser som har observerats och uppfattats av kunder i unionen.

107

Inom ramen för en andra anmärkning har sökandena gjort gällande att användningen av konstruerade importpriser i det aktuella fallet inte gjorde det möjligt för kommissionen att göra en rättvis jämförelse, det vill säga en jämförelse i samma handelsled, mellan å ena sidan importpriset för den berörda produkten och å andra sidan priset för unionsindustrins likadana produkt.

108

Såvitt avsåg unionstillverkarnas försäljning i unionen via närstående försäljningsenheter beaktade kommissionen enligt sökandena de priser som dessa enheter fakturerade de första oberoende kunderna, inbegripet både försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (nedan tillsammans kallade allmänna kostnader) och enheternas vinst. Såvitt avsåg de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljning i unionen via närstående försäljningsenheter vägrade kommissionen däremot att beakta de priser som dessa enheter fakturerade de första oberoende kunderna, varvid kommissionen i stället grundade sig på konstruerade importpriser som den beräknade genom att göra avdrag för – och således bortse från – nämnda enheters allmänna kostnader och vinst. Trots att saluföringsmodellen i båda fallen var densamma gick kommissionen alltså till väga på olika sätt när den beräknade importpriset för den berörda produkten och priset för unionsindustrins likadana produkt. Följaktligen gjorde kommissionen inte någon rättvis jämförelse av dessa priser. Kommissionens förfaringssätt medförde enligt sökandena att skademarginalen ökade på ett obefogat sätt samt att bedömningen av skadan och orsakssambandet blev bristfällig.

109

Kommissionen har bestritt sökandenas argument. Intervenienten har för sin del inte framfört några synpunkter som rör dessa argument.

110

Tribunalen finner för gott att först pröva den andra anmärkningen inom ramen för den andra delen av den tredje grunden i respektive mål.

111

Enligt artikel 3.2 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 8.1 i antisubventionsgrundförordningen ska bedömningen av huruvida unionsindustrin har vållats skada grunda sig på faktiska bevis och innefatta en objektiv granskning dels av den dumpade eller subventionerade importens volym och effekter på unionsmarknadens priser för likadana produkter, dels av denna imports inverkan på unionsindustrin.

112

När det mer specifikt gäller den dumpade eller subventionerade importens priseffekter, föreskrivs i artikel 3.3 i antidumpningsgrundförordningen och i artikel 8.2 i antisubventionsgrundförordningen att det ska undersökas huruvida betydande prisunderskridanden har skett för importprodukterna i förhållande till en likadan av unionsindustrin framställd produkt eller huruvida denna import på något annat sätt får till följd att priserna sänks väsentligt eller att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras.

113

Varken antidumpningsgrundförordningen eller antisubventionsgrundförordningen innehåller en definition av begreppet prisunderskridande eller föreskriver vilken metod som ska användas för att beräkna ett prisunderskridande (dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 175, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 238).

114

Syftet med att beräkna prisunderskridandet för den ifrågavarande importen är, i överensstämmelse med artikel 3.2 och 3.3 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 8.1 och 8.2 i antisubventionsgrundförordningen, att göra det möjligt att avgöra huruvida denna import har vållat unionsindustrin skada. Mer allmänt används det beräknade prisunderskridandet för att värdera denna skada och fastställa skademarginalen, det vill säga den prishöjning som krävs för att undanröja nämnda skada. Skyldigheten enligt artikel 3.2 i antidumpningsgrundförordningen respektive artikel 8.1 i antisubventionsgrundförordningen att utföra en objektiv granskning av den dumpade eller subventionerade importens inverkan kräver en rättvis jämförelse mellan priset på den berörda produkten och priset på unionsindustrins likadana produkt vid försäljning i unionen. För att denna jämförelse ska bli rättvis måste priserna jämföras i samma handelsled. Om jämförelsen avser priser i olika handelsled, det vill säga om samtliga kostnader i det handelsled som beaktas inte tas med, blir resultaten ofrånkomligen konstlade, vilket leder till en oriktig bedömning av skadan för unionsindustrin. Att jämförelsen är rättvis är en förutsättning för att skadan för nämnda industri ska anses ha beräknats på ett lagenligt sätt (dom av den 17 februari 2011, Zhejiang Xinshiji Foods och Hubei Xinshiji Foods/rådet, T‑122/09, ej publicerad, EU:T:2011:46, punkterna 79 och 85, dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 176, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 239).

115

Det ska också erinras om att fastställandet av huruvida unionsindustrin har vållats skada, av vilket belopp denna skada uppgår till och av huruvida det föreligger ett orsakssamband kräver en värdering av komplicerade ekonomiska situationer där unionsinstitutionerna har stort utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2015, Bricmate, C‑569/13, EU:C:2015:572, punkt 46 och där angiven rättspraxis), varför domstolsprövningen av en sådan värdering i överensstämmelse med den rättspraxis som har erinrats om i punkterna 102 och 103 ovan ska vara begränsad. Att utrymmet för skönsmässig bedömning är stort och att domstolsprövningen ska vara begränsad gäller i princip även såvitt avser valet av metod för beräkning av marginalen för prisunderskridande (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 december 2011, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, T‑423/09, EU:T:2011:764, punkt 41).

116

I skäl 149 i den provisoriska antidumpningsförordningen och i skäl 658 i antisubventionsförordningen angav kommissionen att den hade fastställt prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

117

Såvitt avser det första jämförelseledet – unionstillverkarnas priser – angav kommissionen i skäl 178 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och i skäl 685 i antisubventionsförordningen vilka typer av kostnader som den, i syfte att uppnå nivån fritt fabrik, hade dragit av från de priser som hade fakturerats de första oberoende kunderna. Kommissionen förklarade att den hade dragit av ”transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader, därmed sammanhängande kostnader, paketeringskostnader, kreditkostnader, rabatter och provision”. Vidare angav kommissionen att den däremot inte hade gjort avdrag för ”indirekta försäljningsutgifter, forskning och utveckling, finansiering, marknadsföring eller vinst”.

118

I sitt skriftliga svar på tribunalens åtgärder för processledning bekräftade kommissionen dessutom att den, i fall där den likadana produkten salufördes via unionstillverkarna närstående försäljningsenheter, hade beaktat de priser som dessa närstående försäljningsenheter tog ut vid återförsäljning till de första oberoende kunderna och inte hade gjort avdrag för dessas enheters allmänna kostnader och vinst.

119

Såvitt avser det andra jämförelseledet – de kinesiska exporterande tillverkarnas priser – motiverade kommissionen i skälen 166–171 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och i skälen 673–678 i antisubventionsförordningen varför den hade använt konstruerade importpriser i fall där den kinesiska exporterande tillverkaren och importören var närstående. Kommissionen konstruerade alltså importpriser med utgångspunkt i de priser som de närstående importörerna tog ut vid återförsäljning till de första oberoende kunderna.

120

I synnerhet förklarade kommissionen i skäl 171 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och i skäl 678 i antisubventionsförordningen att det, ”[f]ör att möjliggöra en rättvis jämförelse[, va]r … berättigat [att] för den närstående importören … dra av … allmänna kostnader och vinst från återförsäljningspriset till icke närstående kunder för att fastställa ett tillförlitligt … pris [vid unionens gräns]”.

121

Av de omständigheter som har erinrats om i punkterna 116–120 ovan framgår sammanfattningsvis till att börja med att kommissionen, såvitt avsåg unionstillverkarnas priser, grundade sig på de priser som hade tagits ut vid försäljning eller återförsäljning till de första oberoende kunderna antingen direkt av unionstillverkarna själva eller av dem närstående försäljningsenheter. De priser för den likadana produkten som beaktades vid beräkningen av prisunderskridandet innefattade i det sistnämnda fallet allmänna kostnader och vinst för de försäljningsenheter som var närstående till unionstillverkarna.

122

Vidare framgår också att kommissionen, såvitt avsåg de kinesiska exporterande tillverkarnas priser, grundade sig på – faktiska eller konstruerade – importpriser vid unionens gräns. Dessa priser kunde vara antingen faktiska priser som de kinesiska exporterande tillverkarna hade fakturerat de första oberoende kunderna eller också av kommissionen konstruerade teoretiska priser vid försäljning till närstående importörer. De priser för den berörda produkten som beaktades vid beräkningen av prisunderskridandet innefattade i det sistnämnda fallet varken allmänna kostnader eller vinst för de försäljningsenheter som var närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna.

123

På grundval av den beräkningsmetod som har beskrivits i punkterna 116–122 ovan konstaterade kommissionen, såsom också framgår av skälen 160 och 162 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och av skälen 659 och 667 i antisubventionsförordningen, att den sammanlagda prisunderskridandenivån låg på ungefär 21 procent. Dessutom konstaterade kommissionen att den vägda genomsnittliga marginalen för prisunderskridandet varierade mellan 18 och 24 procent för de tre däckkvalitetsnivåer som hade slagits fast i de angripna förordningarna (18–20 procent för nivå 1 och 22–24 procent för nivå 2 och nivå 3).

124

Såvitt avser de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet har kommissionen därutöver också angett – för första gången vid tribunalen – att marginalen för prisunderskridande uppgick till 30,0 procent för produkter från Xingyuan-koncernen, 19,3 procent för produkter från Giti-koncernen, 22,2 procent för produkter från Aeolus-koncernen och 17,6 procent för produkter från Hankook-koncernen.

125

Mot bakgrund av vad som har redovisats i punkterna 116–122 ovan konstaterar tribunalen att kommissionen vid beräkningen av prisunderskridandet i det aktuella fallet systematiskt beaktade de försäljningspriser som fakturerades de första oberoende kunderna, oavsett vilka distributionskanaler som användes, såvitt avsåg unionsindustrin men inte såvitt avsåg de kinesiska exporterande tillverkarna.

126

I fall där unionstillverkare eller kinesiska exporterande tillverkare sålde sina produkter via närstående försäljningsenheter grundade sig kommissionen nämligen på de priser som togs ut av de försäljningsenheter som var närstående till unionstillverkarna men bortsåg däremot från de priser som togs ut av de försäljningsenheter som var närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna och beaktade i stället konstruerade importpriser vid unionens gräns.

127

Trots att det i båda fallen rörde sig om samma saluföringsmodell med utnyttjande av närstående försäljningsenheter behandlade kommissionen således – såsom sökandena har påpekat – unionstillverkarnas försäljning annorlunda än de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljning genom att för de förstnämndas del utgå från priset vid återförsäljning till de första oberoende kunderna men för de sistnämndas del i stället utgå från konstruerade försäljningspriser vid unionens gräns.

128

Tribunalen har, vad gäller en sådan distributionsmodell, slagit fast att kommissionen, i och med att den använde sig av priserna vid försäljningen till de första oberoende kunderna av den likadana produkten från unionsindustrin, med hänsyn till kravet att jämförelsen ska göras i samma handelsled var skyldig att jämföra dessa priser med priserna vid försäljning till de första oberoende kunderna av den i det aktuella fallet berörda produkten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 183, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 247).

129

När produkter inte saluförs direkt av tillverkaren utan via försäljningsenheter har nämligen dessa enheter egna kostnader och en egen vinstmarginal, varför de priser som dessa enheter tar ut av oberoende kunder i allmänhet är högre än de priser som tillverkarna tar ut vid direkt försäljning till sådana kunder. Således kan de priser som försäljningsenheterna tar ut inte likställas med de priser som tillverkarna tar ut (dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 184, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 248).

130

I det aktuella fallet inbegrep kommissionen i priset för den likadana produkten allmänna kostnader och vinst för de försäljningsenheter som var närstående till unionstillverkarna, men i priset för den berörda produkten inbegrep kommissionen däremot inte motsvarande kostnader och vinst för de försäljningsenheter som var närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna. Av detta följer att det pris som kommissionen beaktade såvitt avsåg den likadana produkten var förhöjt i förhållande till det pris som den beaktade såvitt avsåg den berörda produkten, vilket var till nackdel för de kinesiska exporterande tillverkare som genomförde hela eller delar av sin försäljning i unionen via försäljningsenheter (se, analogt, dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 185, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 249).

131

Således finner tribunalen att kommissionen, i den mån som det förekom försäljning via närstående försäljningsenheter, uppenbart inte beräknade prisunderskridandet genom att göra en rättvis jämförelse av priser i samma handelsled (se, analogt, dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 188, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 252).

132

Den slutsatsen påverkas inte av kommissionens invändningar.

133

Kommissionen har för det första hävdat att det sätt på vilket priskonkurrens äger rum på marknaden inte påverkas av hur exporterande tillverkare organiserar försäljningen av sina produkter i unionen (genom direkt försäljning till oberoende kunder eller genom försäljning via närstående försäljningsenheter) eller av till vilken typ av kunder dessa tillverkare säljer sina produkter (importörer eller slutanvändare). Kommissionen anser att den berörda produkten börjar konkurrera med unionsindustrins liknande produkt redan i samband med gränspassagen, oavsett vilken distributionskanal de exporterande tillverkarna använder och vilken typ av kunder de säljer till. Av det skälet är importpriserna vid unionens gräns alltid relevanta och kan jämföras med de priser som unionsindustrin tar ut vid försäljning i samma handelsled, antingen direkt (pris ”fritt fabrik”) eller via närstående försäljningsenheter (pris ”fritt filial”). Detta tillvägagångssätt gör det enligt kommissionen möjligt att behandla direkt försäljning (till oberoende kunder) och indirekt försäljning (till närstående försäljningsenheter) på samma sätt, för en och samma exporterande tillverkare eller för olika exporterande tillverkare som har organiserat sina distributionskanaler på olika sätt.

134

Härvidlag erinrar tribunalen inledningsvis om att den nu aktuella anmärkningen uteslutande rör huruvida kommissionen i det aktuella fallet gjorde en rättvis jämförelse av priser i samma handelsled. Vid prövningen av denna anmärkning behöver det inte nödvändigtvis slås fast med avseende på vilket handelsled prisjämförelsen kunde eller borde ha gjorts och inte heller göras någon bedömning på ett allmänt plan av det relevanta i att använda importpriser vid unionens gräns eller av det principiellt lagenliga i att vid beräkning av prisunderskridanden konstruera vissa priser. Dessa frågor är nämligen till att börja med knutna till en annan anmärkning, närmare bestämt den första anmärkningen inom ramen för den andra delen av den tredje grunden i respektive mål (se punkt 106 ovan). Vidare måste den prisjämförelse som kommissionen gör – oberoende av det lagenliga och relevanta i dess val av handelsled såvitt avser exporterande tillverkare eller unionstillverkare – alltid vara rättvis, vilket innebär att den måste avse priser som samtliga är att hänföra till samma handelsled.

135

Vad kommissionen har gjort gällande är i allt väsentligt att importpriser vid unionens gräns alltid är relevanta såvitt avser de kinesiska exporterande tillverkarnas priser, oavsett om det rör sig om faktiska priser som har fakturerats oberoende kunder eller om konstruerade priser som anses ha fakturerats närstående försäljningsenheter.

136

Det tillvägagångssätt som kommissionen valde och har försvarat innebär att de priser som de kinesiska exporterande tillverkarna fakturerar oberoende kunder och de priser som dessa tillverkare fakturerar sina närstående försäljningsenheter är att hänföra till ett och samma handelsled. På ett mer allmänt plan innebär detta tillvägagångssätt underförstått – men nödvändigtvis – att de försäljningspriser som dessa exporterande tillverkare fakturerar oberoende kunder och de återförsäljningspriser som försäljningsenheter närstående dessa tillverkare fakturerar sådana kunder inte är att hänföra till samma handelsled.

137

Om man godtar att det ifrågavarande tillvägagångssättet är lämpligt, råder det inget tvivel om att nämnda tillvägagångssätt kan motivera användning av konstruerade importpriser i fall där exporterande tillverkare helt eller delvis saluför sina produkter via närstående försäljningsenheter.

138

Däremot kan detta tillvägagångssätt i princip inte motivera att de kinesiska exporterande tillverkarnas importpriser – vilka utgörs dels av faktiska priser vid försäljning till oberoende kunder, dels av konstruerade priser vid försäljning till försäljningsenheter närstående dessa exporterande tillverkare (priser som inte inbegriper dessa enheters allmänna kostnader och vinst) – jämförs, som i det aktuella fallet, bland annat med de återförsäljningspriser som oberoende kunder faktureras av försäljningsenheter närstående unionstillverkarna (priser som däremot inbegriper dessa enheters allmänna kostnader och vinst). De sistnämnda priserna är nämligen normalt att hänföra till ett senare handelsled än det handelsled som är gemensamt för de övriga beaktade priserna från såväl de kinesiska exporterande tillverkarnas som unionstillverkarnas sida.

139

Under alla omständigheter borde kommissionens val av tillvägagångssätt av logiska skäl ha föranlett denna att även, såsom enda handelsled för unionstillverkarnas del, beakta dessas försäljning till alla sina kunder, både oberoende kunder och de egna närstående försäljningsenheterna. Detta skulle ha inneburit att kommissionen konstruerade försäljningspriser för unionstillverkarna i fall där dessa sålde sina produkter till närstående försäljningsenheter och därmed att kommissionen gjorde avdrag för, och således bortsåg från, allmänna kostnader och vinst för de unionstillverkarna närstående försäljningsenheterna.

140

Den motsatta slutsatsen vore motiverad endast om det var styrkt att de försäljningsenheter som är närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna har en annan ekonomisk roll än de försäljningsenheter som är närstående till unionstillverkarna.

141

I det aktuella fallet har kommissionen emellertid inskränkt sig till att låta förstå att de försäljningspriser som unionstillverkarna direkt fakturerar de första oberoende kunderna (pris ”fritt fabrik”) och de återförsäljningspriser som de unionstillverkarna närstående försäljningsenheterna fakturerar de första oberoende kunderna (pris ”fritt filial”) är att hänföra till samma handelsled. Kommissionen har inte förklarat hur det skulle kunna förhålla sig på det viset, samtidigt som den – underförstått men nödvändigtvis – anser att de försäljningspriser som de kinesiska exporterande tillverkarna direkt fakturerar de första oberoende kunderna och de återförsäljningspriser som de dessa exporterande tillverkare närstående försäljningsenheterna fakturerar de första oberoende kunderna däremot inte är att hänföra till samma handelsled (se punkt 136 ovan).

142

Kommissionen tillfrågades om detta vid förhandlingen och angav då att respektive unionstillverkare och de till denna närstående försäljningsenheterna tillsammans kunde anses utgöra en enda ekonomisk enhet, eftersom de närstående försäljningsenheterna utförde uppgifter som normalt ankommer på en intern försäljningsavdelning.

143

Det ska emellertid påpekas att kommissionen både i skäl 105 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och i sina processinlagor har angett dels att respektive kinesisk exporterande tillverkare och dess närstående försäljningsenheter, bland annat i fallet Hankook-koncernen, utgjorde en enda ekonomisk enhet, dels att den omständigheten inte hindrade kommissionen från att konstruera importpriser.

144

Således har kommissionen inte styrkt – och inte ens påstått – att de försäljningsenheter som är närstående till unionstillverkarna har en annan ekonomisk roll än de försäljningsenheter som är närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna och att allmänna kostnader och vinst för sådana närstående försäljningsenheter därför borde inbegripas i priset för den likadana produkten men däremot inte i priset för den berörda produkten.

145

Även om man antar att kommissionen valde ett lämpligt tillvägagångssätt när den uteslutande beaktade faktiska eller konstruerade importpriser vid unionens gräns, måste det således konstateras att det inte är möjligt att med hänvisning till det tillvägagångssättet dra slutsatsen att den jämförelse som i det aktuella fallet gjordes mellan dessa priser och de återförsäljningspriser som de unionstillverkarna närstående försäljningsenheterna fakturerade de första oberoende kunderna är att anse som en rättvis jämförelse.

146

För det andra har kommissionen, till styrkande av att det var motiverat att använda konstruerade importpriser vid unionens gräns, åberopat dels rådets genomförandeförordning (EU) nr 217/2013 av den 11 mars 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om uttag av den preliminära tull som införts på import av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 69, 2013, s. 11) (skälen 51–59 i den förordningen), dels en rapport från en panel inom Världshandelsorganisationen (WTO) om tvisten ”China – Anti-Dumping and Countervailing Duty Measures on Broiler Products from the United States” som antogs den 25 september 2013 (WT/DS 427/R) (punkterna 7.485–7.489 i den rapporten).

147

Härvidlag räcker det att konstatera att vad som avses i både den genomförandeförordning och den rapport som har nämnts i punkt 146 ovan är fall där konstruerade importpriser vid unionens gräns jämfördes med försäljningspriser fakturerade av unionstillverkare, och inte fall där förstnämnda priser jämfördes med återförsäljningspriser fakturerade av försäljningsenheter som var närstående till unionstillverkare. De av kommissionen anförda exemplen saknar därför relevans för avgörandet av de förevarande målen.

148

För det tredje har kommissionen gjort gällande att situationen i de mål som föranledde domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), och domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑300/16, EU:T:2019:235), var ytterst särpräglad i så måtto att det där endast var två exporterande tillverkare som hade samarbetat i undersökningen och ”den allra största delen” av den ifrågavarande exporterande tillverkarens försäljning skedde via närstående försäljningsenheter. Detta betyder enligt kommissionen att lösningen i de domarna inte automatiskt ska tillämpas i de förevarande målen, där den andel av de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljning som sker via närstående försäljningsenheter uppges vara avsevärt mindre.

149

Härvidlag påpekar tribunalen dels att skyldigheten att jämföra priser i samma handelsled föreligger oberoende av antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare, dels att det inte endast är i fall där de exporterande tillverkarna genomför ”den allra största delen” av sin försäljning via närstående försäljningsenheter som den skyldigheten är tillämplig. Av detta följer att de principer som slogs fast i de domar som har nämnts i punkterna 114 och 148 ovan är helt och fullt tillämpliga i det aktuella fallet.

150

Framhållas ska dessutom att det framgår av kommissionens uppgifter att andelen försäljning via närstående försäljningsenheter för de i urvalet ingående kinesiska exporterande tillverkarna uppgår till 0 procent för Xingyuan-koncernen, 34 procent för Giti-koncernen, 19 procent för Aeolus-koncernen och 98,6 procent för Hankook-koncernen. Med anledning av en åtgärd för processledning angav kommissionen vidare att andelen försäljning via närstående försäljningsenheter för hela urvalet av kinesiska exporterande tillverkare uppgår till 46,9 procent, medan motsvarande andel för hela urvalet av unionstillverkare uppgår till 87 procent. Andelen försäljning via närstående försäljningsenheter är således hög eller till och med mycket hög för vartdera urvalet som helhet.

151

Denna situation förefaller inte i grunden skilja sig från situationen i de mål som har nämnts i punkt 148 ovan. I dessa mål angav tribunalen nämligen dels att de ifrågavarande exporterande tillverkarna genomförde ”större delen” av sin försäljning i unionen via närstående försäljningsenheter, dels att ”större delen” av unionsindustrins försäljning i unionen hade skett via försäljningsenheter närstående de båda unionstillverkare som hade samarbetat i undersökningen (dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkterna 184 och 185, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 249).

152

Således kan kommissionen inte få gehör för den invändning som har sammanfattats i punkt 148 ovan.

153

Tribunalen bekräftar därför sin slutsats att kommissionen uppenbart inte gjorde någon rättvis jämförelse av priser i samma handelsled, åtminstone inte i de fall där både den berörda produkten och den likadana produkten såldes via närstående försäljningsenheter (se punkt 131 ovan).

154

Alltså ska det anses att kommissionen gjorde sig skyldig till både felaktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning i samband med att den i de angripna förordningarna beräknade prisunderskridandet för den berörda produkten samt att den beräkningen av det skälet strider mot artikel 3.2 och 3.3 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 8.1 och 8.2 i antisubventionsgrundförordningen.

155

För att det ska vara påkallat att ogiltigförklara de angripna förordningarna räcker det inte att kommissionen har begått ett fel med avseende på metoden för beräkning av marginalen för prisunderskridandet, utan det krävs också att det felet har inverkat på fastställandet av förekomsten av och beloppet för skadan eller på bedömningen av orsakssambandet och således på innehållet i själva de angripna förordningarna (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 28 oktober 2004, Shanghai Teraoka Electronic/rådet, T‑35/01, EU:T:2004:317, punkt 167, och dom av den 25 oktober 2011, Transnational Company Kazchrome och ENRC Marketing/rådet, T‑192/08, EU:T:2011:619, punkt 119).

156

I det aktuella fallet ska tribunalen därför pröva huruvida kommissionens fel har påverkat innehållet i de angripna förordningarna. Vid denna prövning behöver åtskillnad göras mellan å ena sidan den påverkan som detta fel kan ha fått på prisunderskridandenivån och på bedömningen av skadan och orsakssambandet och å andra sidan den påverkan som felet kan ha fått på skademarginalerna och på beloppet för de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna.

157

I sina processinlagor och vid förhandlingen har kommissionen gjort gällande att det fel som den påstås ha begått, även om detta skulle anses vara styrkt, inte har fått någon väsentlig påverkan på prisunderskridandenivån. Enligt kommissionen föreligger det likväl ett avsevärt prisunderskridande för den största delen av importen.

158

För det första redovisade kommissionen i samband med dupliken alternativa beräkningar av prisunderskridandet för var och en av de fyra koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. I dessa alternativa beräkningar lade kommissionen till allmänna kostnader och vinst för de dessa exporterande tillverkare närstående försäljningsenheterna. Därefter jämförde kommissionen varje transaktion med en kod för produktkontrollnummer (PCN) med en högre detaljnivå, så att åtskillnad kunde göras mellan fyra typer av kunder; dels grossister, återförsäljare eller handlare, dels detaljister, dels användare, dels övriga kunder (såsom tillverkare av originalutrustning, kollektivtrafikföretag och armén). Kommissionens alternativa beräkningar visade att prisunderskridandet i själva verket var något större än vad som hade konstaterats i de angripna förordningarna för var och en av de fyra koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Närmare bestämt ökade prisunderskridandet från 30,0 till 32,4 procent för Xingyuan-koncernen, från 19,3 till 23,1 procent för Giti-koncernen, från 22,2 till 22,4 procent för Aeolus-koncernen och från 17,6 till 19,2 procent för Hankook-koncernen.

159

Härvidlag påpekar tribunalen att kommissionen i sina alternativa beräkningar inte enbart lade till allmänna kostnader och vinst för de försäljningsenheter som är närstående till kinesiska exporterande tillverkare, utan den ändrade därutöver också en annan parameter genom att använda en PCN-kod med högre detaljnivå så att även kundtypen framgick. Således ändrade kommissionen den metod för beräkning av prisunderskridandet som ligger till grund för de angripna förordningarna. Om tribunalen beaktade kommissionens alternativa beräkningar skulle den därför ersätta motiveringen till nämnda förordningar.

160

Av fast rättspraxis följer emellertid att tribunalen inom ramen för en talan om ogiltigförklaring inte kan ersätta den motivering som upphovsmannen till den angripna rättsakten har lämnat med en egen motivering (se dom av den 26 oktober 2016, PT Musim Mas/rådet, C‑468/15 P, EU:C:2016:803, punkt 64 och där angiven rättspraxis). Således kan kommissionen inte till stöd för de angripna förordningarna med framgång åberopa en motivering som inte redovisas i dessa förordningar och som kommissionen inte har anfört förrän efter väckandet av talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 1996, Farrugia/kommissionen, T‑230/94, EU:T:1996:40, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

161

De alternativa prisunderskridandeberäkningar som kommissionen lade fram i samband med dupliken kan därför inte beaktas av tribunalen när denna bedömer vilken påverkan kommissionens fel har fått såvitt avser prisunderskridandet.

162

För det andra har kommissionen, med anledning av en åtgärd för processledning, redovisat nya alternativa beräkningar avseende prisunderskridande där den enbart har lagt till allmänna kostnader och vinst för försäljningsenheter som är närstående till kinesiska exporterande tillverkare och inte har ändrat den PCN-kod som användes i de angripna förordningarna. Enligt kommissionen ger dessa nya alternativa beräkningar vid handen att prisunderskridandet ligger kvar på 30,0 procent för Xingyuan-koncernen men minskar från 19,3 till 18,5 procent för Giti-koncernen, från 22,2 till 16,8 procent för Aeolus-koncernen och från 17,6 till 7,3 procent för Hankook-koncernen.

163

Med hjälp av dessa nya alternativa beräkningar – om man antar att de är korrekta, något som det ankommer på kommissionen att förvissa sig om för den händelse att talan i de båda målen bifalls – kan det bedömas vilka prisunderskridandenivåer som skulle ha erhållits med den metod som sökandena har förordat, vilken innebär att allmänna kostnader och vinst för närstående försäljningsenheter ska tas med för såväl de kinesiska exporterande tillverkarnas som unionstillverkarnas del. Den metoden skulle ha möjliggjort en rättvis prisjämförelse i fall där både den berörda produkten och den likadana produkten säljs via närstående försäljningsenheter.

164

De ifrågavarande nya alternativa beräkningarna visar att om kommissionen hade använt den metod som sökandena har förordat, så skulle prisunderskridandet ha blivit mindre för tre av de fyra koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, nämligen Giti-, Aeolus- och Hankook-koncernerna. Av de uppgifter som kommissionen har redovisat om den relativa tyngden för respektive koncern i förhållande till den sammanlagda exportförsäljningen från de koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet (17 procent för Xingyuan-koncernen, 30 procent för Giti-koncernen, 17 procent för Aeolus-koncernen och 36 procent för Hankook-koncernen) framgår att Giti-, Aeolus- och Hankook-koncernerna tillsammans står för 83 procent av urvalets sammanlagda exportförsäljning. Dessutom är den konstaterade skillnaden avsevärd för åtminstone två av dessa tre koncerner, nämligen Aeolus- och Hankook-koncernerna, vilka tillsammans står för 53 procent av nämnda försäljning.

165

Således förefaller det, särskilt med hänsyn tagen till den relativa tyngden för de olika koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, som om även den sammanlagda prisunderskridandenivån för urvalet som helhet skulle ha blivit betydligt lägre om kommissionen hade använt den metod som sökandena har förordat. Till följd av detta skulle den vägda genomsnittliga marginalen för prisunderskridandet avsevärt ha understigit det värde på 21 procent som anges i de angripna förordningarna (punkt 123 ovan).

166

Följaktligen visar de ifrågavarande nya alternativa beräkningarna att kommissionens fel kan ha påverkat prisunderskridandenivån och att detta fel i det aktuella fallet föranledde en avsevärd överskattning av prisunderskridandet.

167

Kommissionen har visserligen fog för sitt påstående att de ifrågavarande nya alternativa beräkningarna visar på en oförändrad marginal för prisunderskridande såvitt avser Xingyuan-koncernen och att nämnda marginal även enligt dessa beräkningar är avsevärd för alla fyra koncernerna av kinesiska exporterande tillverkare.

168

Icke desto mindre ska det påpekas att kommissionen drog sin slutsats att det förelåg en väsentlig skada för unionsindustrin och ett orsakssamband enbart med hänvisning till en sammanlagd prisunderskridandenivå på 21 procent, och inte med hänvisning till de enskilda prisunderskridandenivåerna för de fyra kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet (se punkt 123 ovan). Denna sammanlagda prisunderskridandenivå skulle ha varit avsevärt lägre om kommissionen inte hade begått det fel som den har klandrats för (se punkt 165 ovan).

169

För det tredje har kommissionen hänvisat till importstatistik, närmare bestämt statistik från Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) och kinesisk statistik, liksom till statistik över produktionen i unionen, närmare bestämt uppgifter från unionstillverkarna i urvalet. Av denna statistik framgår enligt kommissionen att skillnaderna mellan importpriserna och unionsindustrins priser är högst avsevärda. Under skadeundersökningsperioden ska nämligen det genomsnittliga enhetspriset för importen från Kina inte ha uppgått till mer än mellan 59,08 och 64,13 procent av priset för unionsprodukterna.

170

Det måste emellertid konstateras att kommissionen såvitt avser importen från Kina nu har hänvisat till makroekonomisk statistik, inte till statistik från de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet. Dessutom har kommissionen, såvitt avser både importen och unionsproduktionen, hänvisat till obearbetade, övergripande och icke-vägda statistiska uppgifter där ingen hänsyn tas till produkttyper eller till segmenteringen av den berörda produkten i tre nivåer. De olika statistiska uppgifter som kommissionen har åberopat kan därför inte med framgång anföras till styrkande av korrektheten hos beloppet för underskridandemarginalen, som har beräknats med ledning av vägda genomsnittliga försäljningspriser per produkttyp och segment i enlighet med den metod som har beskrivits i punkterna 116–122 ovan.

171

Av det ovan anförda följer att kommissionens åsidosättande av sin skyldighet att göra en rättvis prisjämförelse har medfört en påverkan, som till yttermera visso är avsevärd, på fastställandet av prisunderskridandenivån.

172

Kommissionen har gjort gällande att det inte är styrkt att slutsatsen om förekomsten av skadlig dumpning eller skadliga subventioner skulle ha blivit annorlunda i avsaknad av det fel som kommissionen enligt sökandena gjorde vid beräkningen av prisunderskridandet.

173

Härvidlag framgår det dels av skälen 150, 217, 219 och 230 i den provisoriska antidumpningsförordningen och skälen 258 och 265 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen, dels av skälen 659, 830, 837, 839, 842 och 868 i antisubventionsförordningen, att det framför allt var prisunderskridandet som kommissionen lade till grund för sin slutsats att unionsindustrin hade vållats skada och att det förelåg ett orsakssamband mellan den dumpade eller subventionerade importen och denna skada. Kommissionen framhöll vid upprepade tillfällen att prisunderskridandenivån var ”betydande” eller ”väsentlig”. I synnerhet angav den, i skäl 219 i den provisoriska antidumpningsförordningen och i skäl 839 i antisubventionsförordningen, att det väsentliga prisunderskridandet jämte den kraftiga ökningen av importen var de båda viktigaste faktorerna att beakta vid bedömningen av den dumpade respektive subventionerade importens effekter.

174

Av detta följer att kommissionen fäste avgörande vikt vid prisunderskridandet såsom detta hade beräknats i de angripna förordningarna och att detta prisunderskridande föranledde slutsatsen att importen av den berörda produkten låg bakom den skada som unionsindustrin hade vållats. Detta konstaterande påverkas inte av att kommissionen enligt vad den har påstått även beaktade andra faktorer.

175

Tilläggas bör att det inom ramen för en sådan lagenlighetsprövning som föreskrivs i artikel 263 FEUF inte ankommer på tribunalen att bedöma huruvida kommissionen skulle ha kunnat dra slutsatsen att det förelåg skadlig dumpning eller skadliga subventioner även med ledning av en prisunderskridandenivå som var lägre än den – i väsentlig grad överskattade – nivå som anges i de angripna förordningarna.

176

Tribunalen finner således att det fel som kommissionen begick vid beräkningen av prisunderskridandet påverkade kommissionens konstaterande att det förelåg en skada och ett orsakssamband.

177

I sina processinlagor och vid förhandlingen har kommissionen i allt väsentligt gjort gällande att det inte är styrkt att skademarginalerna skulle ha varit mindre om importpriserna hade inbegripit allmänna kostnader och vinst för närstående försäljningsenheter.

178

För det första har kommissionen framhållit skillnaden mellan prisunderskridande (undercutting) och målprisunderskridande eller skademarginal (underselling), vilket är en skillnad som enligt kommissionen inte togs upp i domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), och domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑300/16, EU:T:2019:235).

179

Härvidlag påpekar tribunalen att valet av handelsled och valet att beakta eller bortse från allmänna kostnader och vinst för försäljningsenheter som är närstående till kinesiska exporterande tillverkare respektive till unionstillverkare påverkar både nivån på importpriserna och nivån på unionsindustrins priser. Som framgår bland annat av skälen 254–256 i den provisoriska antidumpningsförordningen, beräknas skademarginalen genom att de importpriser som används vid beräkningen av prisunderskridandet jämförs med icke-skadliga priser för den liknande produkten vilka innefattar en riktvinst som avspeglar normala marknadsförhållanden. Ett fel som avser i vilket handelsled prisjämförelsen görs kan därför påverka både beräkningen av prisunderskridandet och beräkningen av skademarginalen.

180

Dessutom tog tribunalen – i motsats till vad kommissionen har gjort gällande – faktiskt upp frågan om skademarginaler i de domar som har nämnts i punkt 178 ovan genom att ange att det inte kunde uteslutas att skademarginalen för unionsindustrin skulle ha fastställts på en lägre nivå än dumpningsmarginalen om prisunderskridandet hade beräknats korrekt (dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 194, och dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑300/16, EU:T:2019:235, punkt 258).

181

För det andra gjorde kommissionen i samband med dupliken en ny beräkning av skademarginalerna med samma tillvägagångssätt som den använde för sin nya beräkning av prisunderskridandet (punkt 158 ovan). Enligt dessa alternativa beräkningar blev skademarginalerna ännu större än vad som angavs i de angripna förordningarna för var och en av de koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Närmare bestämt resulterade dessa alternativa beräkningar i att skademarginalen ökade från 55,1 till 60,8 procent för Xingyuan-koncernen, från 29,6 till 36,8 procent för Giti-koncernen, från 37,3 till 40,2 procent för Aeolus-koncernen och från 23,4 till 29,6 procent för Hankook-koncernen.

182

Härvidlag räcker det att påpeka att tribunalen, av samma skäl som har nämnts i punkterna 159–161 ovan på tal om de alternativa beräkningarna avseende prisunderskridandet, inte kan beakta de alternativa beräkningar av skademarginaler som kommissionen lade fram i samband med dupliken, eftersom detta skulle innebära att tribunalen ersatte motiveringen i de angripna förordningarna med en egen motivering.

183

För det tredje har kommissionen, med anledning av en åtgärd för processledning, gjort nya alternativa skademarginalsberäkningar med samma tillvägagångssätt som den använde för sina nya alternativa prisunderskridandeberäkningar, det vill säga utan att ändra den PCN-kod som användes i de angripna förordningarna (punkt 162 ovan). Dessa nya alternativa beräkningar ger vid handen att skademarginalen ligger kvar på 55,1 procent för Xingyuan-koncernen men minskar från 29,6 till 28,5 procent för Giti-koncernen, från 37,3 till 29,8 procent för Aeolus-koncernen och från 23,4 till 10,3 procent för Hankook‑koncernen.

184

Med hjälp av dessa nya alternativa beräkningar – om man antar att de är korrekta, något som det ankommer på kommissionen att förvissa sig om för den händelse att talan i de båda målen bifalls – kan det bedömas vilka skademarginaler som kommissionen skulle ha erhållit om den hade använt den av sökandena förordade metoden och beaktat allmänna kostnader och vinst för försäljningsenheter som är närstående till de kinesiska exporterande tillverkarna.

185

Härvidlag finns det tre olika fall.

186

Till att börja med skulle skademarginalen ha varit mindre för tre av de fyra koncerner av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, nämligen Giti-, Aeolus- och Hankook-koncernerna. Till yttermera visso skulle den konstaterade skillnaden ha varit avsevärd för åtminstone två av dessa koncerner, nämligen Aeolus- och Hankook-koncernerna.

187

Vidare förefaller det, särskilt med tanke på den relativa tyngden hos de olika koncernerna av kinesiska exporterande tillverkare i urvalet, som om även skademarginalen för urvalet som helhet skulle ha varit betydligt mindre om kommissionen hade använt den metod som sökandena har förordat. Till följd av detta skulle den vägda genomsnittliga skademarginalen avsevärt ha understigit det värde på 32,39 procent som anges i de angripna förordningarna. Som framgår av tabell 11 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och av tabellen i skäl 933 i antisubventionsförordningen, var det den skademarginalen som fastställdes för de kinesiska exporterande tillverkare som räknas upp i bilagorna I och II till de angripna förordningarna och som hade samarbetat i antidumpnings- respektive antisubventionsundersökningen.

188

De ifrågavarande nya alternativa beräkningarna visar således att det fel som kommissionen begick föranledde denna att överskatta skademarginalerna för samtliga i punkt 28 ovan uppräknade exporterande tillverkare som antingen tillhör Giti-, Aeolus- och Hankook-koncernerna eller räknas upp i bilagorna I och II till de angripna förordningarna. Detta konstaterande påverkas inte av kommissionens påstående att skademarginalen även enligt dessa nya alternativa beräkningar är betydande för var och en av koncernerna av kinesiska exporterande tillverkare.

189

Slutligen skulle skademarginalen för Xingyuan-koncernen enligt de ifrågavarande nya alternativa beräkningarna vara oförändrad och fortfarande uppgå till 55,1 procent. Såsom framgår av tabell 11 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och av tabellen i skäl 933 i antisubventionsförordningen, var det den skademarginalen – den högsta av dem som hade konstaterats bland de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet – som tillämpades såvitt avsåg de kinesiska exporterande tillverkare som inte hade samarbetat i antidumpnings- respektive antisubventionsundersökningen. I praktiken är denna övriga skademarginal på exakt 55,07 procent tillämplig på ”alla övriga företag” som inte nämns vid namn i de angripna förordningarna, däribland Weifang Yuelong Rubber och Hefei Wanli Tire. Inom ramen för antisubventionsförfarandet, men endast där, är den också tillämplig på Zhongce Rubber Group, eftersom det företaget nämns i bilaga II till antisubventionsförordningen.

190

Det bör emellertid påpekas att de ifrågavarande nya alternativa beräkningarna endast gör det möjligt att neutralisera effekterna av det fel som består i att konstruerade importförsäljningspriser vid unionens gräns jämfördes med återförsäljningspriser som fakturerades av unionstillverkarna närstående försäljningsenheter. Däremot gör dessa beräkningar det inte möjligt att neutralisera de eventuella effekterna av det fel som består i att faktiska försäljningspriser som de kinesiska exporterande tillverkarna direkt fakturerade kunder i unionen jämfördes med återförsäljningspriser som fakturerades av unionstillverkarna närstående försäljningsenheter. Även denna sistnämnda jämförelse återfinns bland de omständigheter som har föranlett slutsatsen att det inte har gjorts någon rättvis jämförelse av priser i samma handelsled (se punkterna 138 och 145 ovan).

191

Således kan det inte helt uteslutas att kommissionen, om den hade gjort en rättvis jämförelse av priserna i samma handelsled, för Xingyuan-koncernen – och därmed även för de tre företag som har nämnts i punkt 189 ovan – skulle ha slagit fast en skademarginal som understiger det värde på 55,07 procent som anges i de angripna förordningarna.

192

Tribunalen finner därför att kommissionens åsidosättande av sin skyldighet att göra en rättvis prisjämförelse har medfört, eller kan ha medfört, en påverkan på fastställandet av skademarginalerna för samtliga kinesiska exporterande tillverkare, både sådana som nämns i de angripna förordningarna och sådana som inte nämns där.

193

I sina processinlagor har kommissionen nämnt ”regeln om lägre tull”. I synnerhet har kommissionen i mål T‑72/19 gjort gällande att sökandenas argument är helt verkningslösa därför att nivån på de slutgiltiga utjämningstullarna med stöd av den regeln fastställdes med ledning av beloppet för de konstaterade subventionerna, inte med ledning av skademarginalen.

194

Härvidlag erinrar tribunalen om att beloppet för en slutgiltig antidumpningstull enligt artikel 9.4 andra stycket i antidumpningsgrundförordningen inte får överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. På liknande sätt gäller enligt artikel 15.1 tredje stycket i antisubventionsgrundförordningen att beloppet för en slutgiltig utjämningstull inte får överstiga det fastställda beloppet för utjämningsbara subventioner och ska vara lägre än det beloppet om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.

195

Av detta följer att när kommissionen samtidigt fastställer både en antidumpningstull och en utjämningstull, får dessa båda tullar inte – vare sig alternativt eller kumulativt – överstiga nivån för skademarginalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑444/11, EU:T:2014:773, punkt 217).

196

I det aktuella fallet framgår det, såvitt avser samtliga kinesiska exporterande tillverkare, av tabell 11 i den slutgiltiga antidumpningsförordningen och av tabellen i skäl 933 i antisubventionsförordningen att skademarginalen (som varierar mellan 23,41 och 55,07 procent) fastställdes till en nivå under dumpningsmarginalen (som varierar mellan 56,8 och 106,7 procent) men över subventionsmarginalen (som varierar mellan 2,06 och 51,08 procent). Under dessa omständigheter beslutade kommissionen, såsom framgår av skäl 929 i antisubventionsförordningen, att införa dels en slutgiltig utjämningstull som var lika hög som de slutgiltiga beloppen för de utjämningsbara subventionerna, dels därefter en slutgiltig antidumpningstull upp till, men inte utöver, nivån för undanröjande av skada. Emellertid fastställdes inte någon slutgiltig antidumpningstull såvitt avsåg de exporterande tillverkare som räknas upp i bilaga II till de angripna förordningarna, däribland Zhongce Rubber Group (punkt 78 ovan), för vilka den fastställda skademarginalen är mindre i antidumpningsförfarandet (32,39 procent) än i antisubventionsförfarandet (55,07 procent).

197

Av detta följer för det första att den kumulerade tullsatsen för den slutgiltiga antidumpningstullen och den slutgiltiga utjämningstullen är lika med skademarginalen för de kinesiska exporterande tillverkarna, oavsett om dessa nämns vid namn eller inte i de angripna förordningarna, utom för dem som räknas upp i bilaga II till dessa förordningar. Detta betyder, i överensstämmelse med den ”regel om lägre tull” som har slagits fast i de bestämmelser som har erinrats om i punkt 194 ovan och i överensstämmelse med den rättspraxis som har erinrats om i punkt 195 ovan, att ett fel som inverkar på beräkningen av skademarginalen nödvändigtvis påverkar lagenligheten av det kumulerade totalbeloppet för de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar som har införts för produkter tillverkade av nämnda exporterande tillverkare. Såsom har påpekats i punkt 192 ovan, medförde den prisjämförelsemetod som kommissionen använde att beräkningen av skademarginalen blev felaktig för samtliga kinesiska exporterande tillverkare, oavsett om dessa nämns vid namn eller inte i de angripna förordningarna.

198

När det för det andra gäller de exporterande tillverkare som räknas upp i bilaga II till de angripna förordningarna, såsom Zhongce Rubber Group, är det riktigt att dessa uteslutande blev föremål för en slutgiltig utjämningstull vars sats (51,08 procent) är lägre än skademarginalen i antisubventionsförfarandet (55,07 procent). Det kan emellertid – i synnerhet med tanke på att skillnaden mellan denna slutgiltiga utjämningstullsats och denna skademarginal är så liten – inte uteslutas att en korrekt beräknad skademarginal skulle ha understigit subventionsmarginalen.

199

Tribunalen finner därför att kommissionens åsidosättande av sin skyldighet att göra en rättvis prisjämförelse har medfört en påverkan på det kumulerade totalbeloppet för de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna för samtliga kinesiska exporterande tillverkare, oavsett om dessa nämns vid namn eller inte i de angripna förordningarna.

200

Av det ovan anförda följer att det konstaterade felet vid beräkningen av prisunderskridandet har medfört en påverkan dels på kommissionens bedömning av förekomsten av en skada och ett orsakssamband, dels på kommissionens beräkningar avseende beloppet för de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna. Således kan detta fel påverka de angripna förordningarnas lagenlighet.

201

Följaktligen finns det fog för den andra anmärkningen inom ramen för den andra delen av den tredje grunden i respektive mål, varför talan i de båda målen ska bifallas såvitt avser den anmärkningen.

202

Att talan i de båda målen bifalls såvitt avser den andra anmärkningen inom ramen för den andra delen av den tredje grunden för respektive talan är i sig tillräckligt för att de angripna förordningarna ska ogiltigförklaras i den del som dessa innebär att det införs slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på import av produkter tillverkade av de exporterande tillverkare som har räknats upp i punkt 28 ovan, med förbehåll för det yrkande som avvisats i punkt 82 ovan.

203

Kommissionen har emellertid yrkat att tribunalen, för den händelse att den bifaller talan i respektive mål såvitt avser nämnda anmärkning, ska ogiltigförklara de angripna förordningarna enbart i den mån som de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna har fastställts på en nivå som överstiger den skademarginal som följer av de nya alternativa beräkningar som kommissionen har utfört.

204

Härvidlag påpekar tribunalen för det första att det fel som kommissionen begick vid beräkningen av prisunderskridandet har medfört en påverkan på dess bedömning av huruvida det över huvud taget föreligger skada liksom på dess bedömning av orsakssambandet (se punkterna 176 och 200 ovan), varför detta fel bör föranleda en fullständig ogiltigförklaring av de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna.

205

För det andra är det mot bakgrund av de handlingar som för närvarande föreligger i målen inte styrkt att de nya alternativa beräkningar som kommissionen har utfört är tillräckliga för att helt neutralisera det begångna felet (se punkterna 190 och 191 ovan). Således gör dessa beräkningar det inte möjligt att med precision slå fast i vilken utsträckning det i förekommande fall fortfarande delvis finns fog för de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna.

206

För det tredje måste det handelsled som är relevant för en rättvis prisjämförelse nödvändigtvis väljas innan det är möjligt att beräkna prisunderskridandet, skademarginalen och satsen för den tillämpliga antidumpnings- eller utjämningstullen. Att göra en ändring med avseende på det handelsled som kommissionen grundade sig på för att göra en rättvis prisjämförelse vore därför att likställa med att ersätta motiveringen till de angripna förordningarna, och en sådan ändring skulle påverka dessa förordningars kärninnehåll. Således är det inte möjligt att ens delvis låta de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna förbli i kraft med hänvisning till att de är befogade såvitt avser en del av sitt belopp (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 september 2016, Unitec Bio/rådet, T‑111/14, EU:T:2016:505, punkt 76).

207

Att talan i de båda målen bifalls såvitt avser den andra anmärkningen inom ramen för den andra delen av den tredje grunden för respektive talan är således ägnat att föranleda ogiltigförklaring av de omtvistade slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna såvitt avser hela beloppet för dessa, i den mån som dessa tullar har bestritts genom yrkanden som kan upptas till sakprövning (se punkt 202 ovan).

[utelämnas]

278

Av det ovan anförda sammantaget följer

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tionde avdelningen i utökad sammansättning)

följande: