1.

Ska avtalet mellan Schweiziska edsförbundet och Europeiska gemenskapen om luftfart av den 21 juni 1999, (1) i dess lydelse enligt beslut nr 2/2010 av gemenskapens och Schweiz gemensamma luftfartskommitté av den 26 november 2010, (2) tolkas på sätt att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (3) enligt dess artikel 3.1 [b] gäller också för flygpassagerare som vid en flygning från ett tredjeland landar på en flygplats i Schweiz, för att därefter flyga till en medlemsstat?

2.

Om den första frågan besvaras jakande: Ska det förhållandet att förordning nr 261/2004 är tillämplig anses innebära, för domstolarna i en medlemsstat, att även EU-domstolens praxis om att passagerare på försenade flygningar kan jämställas med passagerare på inställda flygningar när det gäller tillämpningen av rätten till kompensation (domstolens dom av den 19 november 2009 i de förenade målen C-402/07 och C-432/07) (4) är tillämplig?

3.

Kan en passagerare anses ha rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordning nr 261/2004 också när han eller hon på grund av en relativt obetydligt försenad ankomst inte hinner med en direkt anslutande flygförbindelse, och detta medför en försening på tre timmar eller mer på den slutliga bestämmelseorten, men de båda flygningarna utfördes av olika lufttrafikföretag och bokningsbekräftelsen utfärdades av en researrangör som ställt samman flygningarna för sina kunder?