I. Tillämpliga bestämmelser

II. Bakgrunden till målet

III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

IV. Förfarandet vid domstolen och framställda yrkanden

V. Bedömning

A. Är förordning 2016/1036 tillämplig i tidshänseende (ratione temporis) på förevarande mål?

1. Parternas argument

2. Bedömning

B. Den andra grunden för överklagandet

1. Parternas argument

2. Bedömning

a) Prövningsbarhet

b) Prövning i sak

1) Den tredje delen av den andra grunden för överklagandet

2) Den första delen av den andra grunden för överklagandet

C. Den tredje grunden för överklagandet

1. Parternas argument

2. Bedömning

a) Frågan om upptagande till sakprövning

b) Prövning i sak

1) Den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet

2) Den första delen av den tredje grunden för överklagandet

3) Den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet

4) Den andra delen av den tredje grunden för överklagandet

D. Den fjärde grunden för överklagandet

1. Parternas argument

2. Bedömning

VI. Rättegångskostnader

VII. Förslag till avgörande

1.

Genom detta överklagande har Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd yrkat att EU-domstolen ska upphäva domen av den 28 juni 2019, Changmao Biochemical Engineering mot kommissionen (nedan kallad den överklagade domen), ( 2 ) genom vilken tribunalen ogillade bolagets talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1247 (nedan kallad den omtvistade förordningen) ( 3 ) som införde en antidumpningstull om 55,4 procent på import av det aspartam som det tillverkat.

2.

Detta överklagande ger domstolen tillfälle att pröva i vilken omfattning som kommissionen, i fråga om import från länder utan marknadsekonomi, kan bestämma normalvärdet inte genom att använda huvudmetoden som fastläggs i artikel 2.7 a i rådets förordning (EG) nr 1225/2009, ( 4 ) det vill säga på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett land med marknadsekonomi (ett ”jämförbart land”), utan genom att använda en alternativ metod, det vill säga på grundval av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas i Europeiska unionen för en likadan produkt. Detta mål väcker också frågan om kommissionens befogenhet, eller skyldighet, att göra justeringar vid fastställandet av såväl dumpningsmarginalen som förekomsten av skada.

3.

Artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009, som motsvarar artikel 2.7 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036, ( 5 ) anger följande:

”I fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet [EU], eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i [EU] för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

Ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Hänsyn ska även tas till tidsfrister. När det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas.

…”

4.

Artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009, som motsvarar artikel 2.10 i förordning 2016/1036, föreskriver följande:

”En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. …”

5.

I punkterna 2 och 3 i artikel 3 i förordning nr 1225/2009, med rubriken ”Fastställande av skada”, som motsvarar punkterna 2 och 3 i artikel 3 i förordning 2016/1036, anges följande:

”2.   Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl

3.   Med avseende på den dumpade importens omfattning ska det övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i [EU]. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av [unions]industrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.”

6.

Den 30 maj 2015 inledde kommissionen efter ett klagomål som gavs in den 16 april 2015 av den enda tillverkaren av aspartam i EU, Ajinomoto Sweeteners Europe SAS, nu Hyet Sweet SAS, ett antidumpningsförfarande rörande import av aspartam med ursprung i Kina till EU.

7.

Aspartam är ett sötningsmedel som tillverkas i form av vita luktfria kristaller i olika storlekar med en smakprofil som liknar socker, men det är sötare och innehåller betydligt färre kalorier. Det används därför huvudsakligen som ersättning för socker i läskedrycker och i livsmedels- och mejeriprodukter. ( 6 )

8.

Den 25 februari 2016 antog kommissionen den preliminära förordningen.

9.

Den 28 juli 2016 antog kommissionen den omtvistade förordningen genom vilken den införde slutgiltiga antidumpningstullar på import av aspartam som tillverkats av flera kinesiska företag, inbegripet, som nämnts i punkt 1 ovan, en tull om 55,4 procent på import av aspartam som tillverkats av Changmao Biochemical Engineering.

10.

Den 21 oktober 2016 väckte Changmao Biochemical Engineering en talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.

11.

Tribunalen ogillade denna talan genom den överklagade domen.

12.

Mot bakgrund av att jag har blivit ombedd av domstolen att i detta förslag till avgörande begränsa mig till att behandla den andra, den tredje och den fjärde grunden för överklagandet, vilka ifrågasätter tribunalens bedömning av den andra och den tredje grunden som åberopats där, kommer jag att sammanfatta tribunalens bedömning av enbart dessa två grunder.

13.

Till att börja med ogillade tribunalen den andra grunden, enligt vilken kommissionen åsidosatte artikel 2.7 a i förordning 2016/1036 vid beräkningen av normalvärdet på grundval av den enda EU-tillverkarens priser för en likadan produkt på unionsmarknaden snarare än på grundval av exportpriser tillämpade av en tillverkare i ett tänkt jämförbart land, det vill säga Japan. Enligt tribunalen framgår det tydligt av första stycket i den bestämmelsen att i fall av import från ett land utan marknadsekonomi kan kommissionen välja att inte tillämpa huvudregeln i denna bestämmelse (enligt vilken normalvärdet ska fastställas på grundval av priset i ett jämförbart land eller på grundval av priset från detta land till andra länder) med användning av ”någon annan skälig grund” endast när det inte är möjligt att tillämpa denna huvudregel. Detta är fallet när tillgänglig information inte är tillförlitlig vid tiden för valet och riskerar att leda till ett olämpligt och orimligt val av jämförbart land. I förevarande mål var de uppgifter som lämnats av den japanska tillverkaren inte tillförlitliga och berörda parter hade framfört synpunkter på valet av Japan som jämförbart land. Mot bakgrund av det låga antalet tillverkare av aspartam i liknande länder och svårigheten att finna en samarbetsvillig tillverkare underlät kommissionen inte heller att iaktta vederbörlig omsorg vid dess sökande av jämförbara länder.

14.

För det andra ogillade tribunalen den tredje grunden, enligt vilken kommissionen åsidosatte artikel 2.10, artikel 3.2 a och 3.3 samt artikel 9.4 i förordning 2016/1036 och principen om god förvaltningssed genom att vägra att göra justeringar som krävdes för att säkerställa en rimlig prisjämförelse. Enligt tribunalen åsidosatte för det första inte kommissionen artikel 2.10 i denna förordning när den vägrade att göra justeringar i syfte att fastställa dumpningsmarginalen. Detta berodde på att Changmao Biochemical Engineering inte hade visat att de påstådda skillnaderna i tillverkningskostnaderna mellan EU‑tillverkaren och sig självt påverkade priser och prisjämförbarhet som gav anledning till justeringar. Ingen av de bestämmelser som åberopats av Changmao Biochemical Engineering krävde heller att kommissionen gjorde justeringar i syfte att fastställa skademarginalen. För det andra underkände tribunalen Changmao Biochemical Engineerings påstående att bolaget av kommissionen hade ålagts en orimlig bevisbörda att visa att de påstådda skillnaderna i tillverkningskostnader påverkade priser och prisjämförbarhet när det inte hade tillgång till uppgifter om unionsindustrin. Enligt tribunalens uppfattning berodde detta på att uppgifter avseende unionstillverkaren hade lämnats till Changmao Biochemical Engineering som hade bevisbördan för påverkan på priserna.

15.

Genom detta överklagande har Changmao Biochemical Engineering i första hand yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, slutligt avgöra målet genom dom och ogiltigförklara den omtvistade förordningen såvitt den rör Changmao Biochemical Engineering samt förplikta kommissionen och Hyet Sweet att ersätta dess kostnader. Changmao Biochemical Engineering har i andra respektive i tredje hand yrkat att domstolen ska återförvisa målet till tribunalen för att denna ska avgöra den andra delen av den första grunden som åberopats i första instans avseende artikel 2.7 c andra stycket i förordning 2016/1036 eller för att denna ska pröva samtliga övriga grunder som åberopats i första instans, samt förordna att beslut om rättegångskostnader ska meddelas senare.

16.

Kommissionen har yrkat att domstolen ska avslå överklagandet och förplikta Changmao Biochemical Engineering att ersätta rättegångskostnaderna.

17.

Changmao Biochemical Engineering har åberopat fem grunder för överklagandet. Som jag nämnt i punkt 12 ovan har jag ombetts av domstolen att begränsa mitt förslag till avgörande till prövning av den andra, den tredje och den fjärde grunden för överklagandet.

18.

En prejudicerande fråga uppkommer emellertid rörande tillämpligheten i tidshänseende (ratione temporis) av förordning 2016/1036, på vilken den omtvistade förordningen grundas. ( 7 ) Förordning 2016/1036, som upphävde och ersatte förordning nr 1225/2009, trädde i kraft den tjugonde dagen efter dess offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den tjugonde dagen efter den 30 juni 2016. ( 8 ) Förordning 2016/1036 trädde därför i kraft före antagandet av den omtvistade förordningen den 28 juli 2016 men efter de omständigheter som är föremål för undersökning. Frågan är således huruvida kommissionen och tribunalen ( 9 ) gjorde sig skyldiga till ett misstag när de tillämpade förordning 2016/1036 i stället för förordning nr 1225/2009. En fråga med begäran om skriftligt svar i detta avseende ställdes till parterna som svarade inom den tid som domstolen bestämt. Jag kommer följaktligen att pröva huruvida förordning 2016/1036 var tillämplig i tidshänseende (ratione temporis) (avsnitt A) innan jag bedömer den andra, den tredje och den fjärde grunden för överklagandet (avsnitten B, C och D).

19.

Changmao Biochemical Engineering har påstått att de materiella reglerna i förordning nr 1225/2009 reglerade antagandet av antidumpningstullen i förevarande mål, eftersom denna förordning var i kraft vid tiden för de bakomliggande omständigheterna, den slutgiltiga bedömningen av dem i det allmänna informationsdokumentet och Changmao Biochemical Engineerings kommentarer till det dokumentet. Kommissionen misstog sig således genom att hänföra sig till förordning 2016/1036 i den omtvistade förordningen.

20.

Kommissionen har däremot uppfattningen att förordning 2016/1036 reglerade antagandet av antidumpningstullen i förevarande mål. Detta följer enligt dess uppfattning av tidig men gällande rättspraxis som inte gör någon skillnad mellan materiella och processuella regler och av det förhållandet att förordning 2016/1036 är en ren kodifiering av förordning nr 1225/2009 och av ändringarna av den förordningen. Kommissionen har också påstått att det framgår av domen av den 10 december 2013, kommissionen/Irland m.fl., C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkt 28), att domstolen inte ex officio får pröva den tidsmässiga tillämpligheten av materiella bestämmelser.

21.

Jag bör inledningsvis framhålla att de bestämmelser i förordning 2016/1036 som påstås ha åsidosatts i förevarande mål ( 10 ) är identiska med motsvarande bestämmelser i förordning nr 1225/2009. Om EU-domstolen således skulle finna att kommissionen och tribunalen felaktigt avgjort frågan om tillämplig förordning skulle detta inte ha någon betydelse för utgången i målet. Det förefaller dock vara viktigt att bestämma vilken förordning som är tillämplig på förevarande mål, annars kan domstolens dom grundas på en förordning som inte är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis).

22.

Jag kommer först att pröva huruvida, tvärtemot kommissionens inställning, domstolen ex officio får pröva huruvida förordning 2016/1036 är tillämplig i tidshänseende (ratione temporis) på förevarande mål och sedan huruvida den förordningen är tillämplig.

23.

För det första är det min uppfattning att tillämpligheten av förordning 2016/1036 i tidshänseende kan prövas av domstolen ex officio.

24.

Det är riktigt att enligt domstolens praxis kan, eller till och med bör, vissa grunder tas upp på eget initiativ medan en grund som rör ett besluts materiella lagenlighet däremot endast kan prövas av unionsdomstolarna om den har åberopats av sökanden. ( 11 )

25.

Det framgår emellertid också av domstolens praxis att unionsdomstolarna inte är bundna enbart av de argument som parterna har åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder. ( 12 ) Unionsdomstolarna har således befogenhet, och i förekommande fall en skyldighet, att pröva vissa grunder rörande materiell lagenlighet på eget initiativ. Tribunalen och personaldomstolen har redan förklarat att detta gäller en rättslig grund som innebär påstående om missuppfattning av lagens tillämpningsområde. ( 13 )

26.

Hänvisning bör ske i synnerhet till dom av den 16 september 2013, Wurster/EIGE (F-20/12 och F-43/12, EU:F:2013:129), i vilken personaldomstolen på eget initiativ prövade tillämpligheten i tidshänseende av allmänna genomförandebestämmelser rörande chefer på mellannivå vid Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), ( 14 ) vilka hade antagits efter det att sökanden hade undertecknat avtal om tillfällig anställning men innan hon fullgjort provanställningen, vilken dessa allmänna genomförandebestämmelser förlängde. Personaldomstolen förklarade att de allmänna genomförandebestämmelserna inte var tillämpliga i tidshänseende. ( 15 )

27.

Min slutsats är således att domstolen i analogi härmed på eget initiativ kan pröva huruvida förordning 2016/1036 är tillämplig i tidshänseende (ratione temporis) på förevarande mål.

28.

För det andra är det min uppfattning att förordning 2016/1036 inte är tillämplig i tidshänseende på förevarande mål.

29.

Enligt domstolens fasta praxis ska en ny bestämmelse i princip tillämpas omedelbart på framtida verkningar av en situation som har uppkommit under en äldre bestämmelses giltighetstid. Materiella unionsbestämmelser ska däremot, för att säkerställa att principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så, att de avser förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna har trätt i kraft endast såvida det av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan. ( 16 ) Med andra ord, medan processuella regler allmänt anses vara omedelbart tillämpliga på situationer som föreligger före deras ikraftträdande, anses materiella regler i allmänhet inte vara tillämpliga på dessa såvida de inte föreskriver annat.

30.

Det är ostridigt att de bestämmelser i förordning 2016/1036 som påstås ha åsidosatts i förevarande mål ( 17 ) innehåller materiella regler. ( 18 ) Inte heller föreskriver någon bestämmelse i förordning 2016/1036 att denna förordning är tillämplig på situationer som förelåg före dess ikraftträdande.

31.

Det följer därför av den rättspraxis som anges i punkt 29 ovan att de bestämmelser i förordning 2016/1036 som påstås ha åsidosatts inte är tillämpliga på förevarande mål.

32.

Min slutsats i punkt 31 ovan påverkas inte av domen av den 27 mars 2019, Canadian Solar Emea m.fl./rådet (C‑236/17 P, EU:C:2019:258), dom av den 9 juni 2011, Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen (C‑465/09 P–C‑470/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:372) och dom av den 11 december 2008, kommissionen/Freistaat Sachsen (C‑334/07 P, EU:C:2008:709), som kommissionen har åberopat till stöd för att åtskillnad inte ska göras mellan processuella och materiella regler med den följden att varje ny regel, även materiella regler, ska tillämpas omedelbart på situationer som föreligger innan de träder i kraft.

33.

Det är riktigt att i domen av den 27 mars 2019, Canadian Solar Emea m.fl./rådet (C‑236/17 P, EU:C:2019:258, punkterna 129–140) fann domstolen att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 ( 19 ) som förlängde tremånadersfristen för kommissionen att fatta beslut avseende en ansökan om marknadsekonomisk status, var tillämplig i tidshänseende fastän den trädde i kraft efter det att tremånadersfristen hade löpt ut i detta särskilda fall utan att kommissionen hade fattat ett beslut avseende de kinesiska exportproducenternas ansökan. ( 20 ) Situationen i förevarande mål skiljer sig emellertid från situationen i denna dom. För det första innehåller förordning nr 1168/2012 till skillnad från förordning 2016/1036 övergångsbestämmelser. Den anger uttryckligt att den ska tillämpas på ”alla pågående undersökningar från och med den 15 december 2012”, ( 21 ) på vilken dag undersökningen fortfarande pågick i det målet. För det andra kan förordning nr 1168/2012, i den del som den förlänger tremånadersfristen som nämnts ovan, anses vara en processuell regel. Som sådan ska den enligt den rättspraxis som anges i punkt 29 ovan tillämpas omedelbart på befintliga situationer. Punkterna 135 och 136 i denna dom i vilka domstolen anför att de exporterande producenternas situation slutgiltigt fastställts först när den omtvistade förordningen, som införde antidumpningstullar för dem, trädde i kraft, kan således inte åberopas, som kommissionen i huvudsak påstått, till stöd för att påförande av antidumpningstullar prövas enligt de regler som är i kraft vid deras införande.

34.

Det är också riktigt att i domen av den 9 juni 2011, Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen (C‑465/09 P–C‑470/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:372, punkterna 121–129) fann domstolen att riktlinjer om nationellt regionalt stöd ( 22 ) var tillämpliga i tidshänseende fastän de hade trätt i kraft efter antagande av planerat stöd. ( 23 ) Dessa riktlinjer angav emellertid uttryckligt att de var tillämpliga på stödåtgärder som inte anmälts och genomförts före deras antagande, vilket var fallet med stödåtgärderna i fråga. Situationen i förevarande mål skiljer sig således från situationen i den domen mot bakgrund av att till skillnad från riktlinjerna i fråga i den domen innehåller förordning 2016/1036 inte några övergångsbestämmelser.

35.

Slutligen är det riktigt att i domen av den 11 december 2008, kommissionen/Freistaat Sachsen (C‑334/07 P, EU:C:2008:709, punkterna 43–59) förklarade domstolen att kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 ( 24 ) var tillämplig i tidshänseende fastän den antogs efter anmälan av stödet i fråga. ( 25 ) Jag understryker emellertid att domstolen för att komma till denna slutsats i punkterna 52 och 53 i denna dom åberopade förhållandet att anmälan av planerat stöd inte medför en slutgiltigt fastställd situation, då den endast är avsedd att göra det möjligt för kommissionen att genomföra förebyggande kontroll av statligt stöd. Uppenbart finns inte något anmälningskrav på området för antidumpningslagstiftningen. Denna dom kan således inte åberopas för påståendet, som kommissionen gör, att påförande av antidumpningstullar regleras av de materiella regler som är i kraft den dag som de antas.

36.

Under alla förhållanden framhåller jag att även om domstolen höll med kommissionen om att de materiella unionsrättsliga reglerna är tillämpliga omedelbart på situationer som föreligger före deras ikraftträdande följer det inte härav att förordning 2016/1036 är tillämplig i tidshänseende på förevarande mål.

37.

Detta beror enligt min uppfattning på att situationen i förevarande mål inte kan anses ”föreligga” den dag då förordning 2016/1036 trädde i kraft. Den period som beaktades för att fastställa huruvida villkoren för att påföra antidumpningstullar var uppfyllda löpte till den 31 mars 2015. ( 26 ) Omständigheterna ligger således i tiden före ikraftträdandet av förordning 2016/1036. Fastställandet av dessa omständigheter avslutades dessutom innan denna förordning trädde i kraft, mot bakgrund av att det slutgiltiga meddelandet av viktiga omständigheter och överväganden på grundval av vilka avsikten var att införa slutgiltiga åtgärder, ingivandet av synpunkter rörande detta meddelande och utfrågningen, samtliga ligger i tiden före ikraftträdandet av förordning 2016/1036. ( 27 ) Med andra ord fastställdes omständigheterna slutgiltigt innan förordning 2016/1036 trädde i kraft.

38.

Inställningen i punkt 37 ovan är förenlig med EU-domstolens praxis enligt vilken iakttagandet av principen om lagstiftningens tillämplighet i tiden, av rättssäkerhetsprincipen och av principen om skydd för berättigade förväntningar innebär att det är de materiella bestämmelser som är i kraft vid tidpunkten för de relevanta omständigheterna som ska tillämpas, även om dessa bestämmelser inte längre är i kraft när en rättsakt antas av unionsinstitutionen. ( 28 )

39.

Denna inställning är också förenlig med tribunalens praxis enligt vilken, när omständigheterna som avses med en antidumpningsundersökning ligger i tiden före ikraftträdandet av förordning 2016/1036, men införandet av antidumpningsåtgärder sker efter den förordningens ikraftträdande, situationen regleras av de processuella bestämmelser som fastställs i förordning 2016/1036 och av de materiella bestämmelser som föreskrivs i förordning nr 1225/2009. ( 29 )

40.

Min slutsats är att förordning 2016/1036 inte är tillämplig i tidshänseende på förevarande mål och att tribunalen felaktigt i punkt 1 i den överklagade domen hänvisade till denna förordning som den tillämpliga förordningen.

41.

Jag erinrar emellertid om att, som nämnts i punkt 21 ovan, eftersom de bestämmelser i förordning nr 1225/2009 som påstås ha åsidosatts i förevarande mål är identiska med bestämmelserna i förordning 2016/1036, har detta ingen inverkan på utgången i målet.

42.

Jag kommer ändå nedan i min bedömning av den andra, den tredje och den fjärde grunden för överklagandet inte att hänvisa till förordning 2016/1036 utan till förordning nr 1225/2009.

43.

Genom sin andra grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen missuppfattade omständigheterna och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att kommissionen genom att underlåta att begära och bedöma en detaljerad förteckning över exporttransaktioner från den japanska exportproducenten inte åsidosatte artikel 2.7 a och artikel 6.8 i förordning 2016/1036 eller principen om god förvaltningssed, och inte heller åsidosatte sin omsorgsplikt. Den andra grunden för överklagandet indelas i tre delar.

44.

Genom den första delen av den andra grunden för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering vidhållit att tribunalen felaktigt i punkterna 113, 115, 116, 128 och 129 i den överklagade domen funnit att kommissionen inte åsidosatte artikel 2.7 a i förordning 2016/1036 eller principen om god förvaltningssed eller inte uppfyllde sin omsorgsplikt, genom att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter om unionsindustrin trots att den inte hade begärt att den japanska exportproducenten skulle tillhandahålla uppgifter om transaktion för transaktion beträffande dennes exportförsäljning. Enligt Changmao Biochemical Engineerings uppfattning framgår det av artikel 2.7 a i förordning 2016/1036 att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi kan normalvärdet bestämmas på grundval av uppgifter om unionsindustrin endast om det inhemska priset i ett jämförbart land och exportpriset från detta land inte är tillförlitliga. Det kan emellertid i förevarande fall inte uteslutas att vissa av den japanska exportproducentens exporttransaktioner var lönsamma och därför tillförlitliga mot bakgrund av att kommissionen endast hade tillgång till sammantagna uppgifter, inte uppgifter beträffande transaktion för transaktion rörande denna producents exportförsäljning. Tribunalen missuppfattade omständigheterna genom att i punkt 113 i den överklagade domen finna att all exportförsäljning från denna producent var förlustbringande. Det följer härav att kommissionen inte kunde fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter om unionsindustrin.

45.

Genom den andra delen av den andra grunden för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen felaktigt i punkterna 125 och 126 i den överklagade domen funnit att kommissionen, genom att underlåta att begära uppgifter beträffande transaktion för transaktion från den japanska exportproducenten och granska denna information, inte underlät att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 6.8 i förordning 2016/1036 att ”i görligaste mån [undersöka] riktigheten” i de uppgifter som lämnas av berörda parter.

46.

Genom den tredje delen av den andra grunden för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen i punkterna 117 och 118 i den överklagade domen felaktigt funnit att det ankom på sökanden att förebringa bevisning för att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen om den japanska exportproducentens exportförsäljning hade beaktats. Det ankommer snarare på kommissionen att på eget initiativ ta hänsyn till all tillgänglig information.

47.

Kommissionen har påstått att den andra grunden för överklagandet i dess helhet är verkningslös, eftersom den inte angriper tribunalens bedömning i punkterna 112 och 114 i den överklagade domen att de uppgifter som lämnats av den japanska exportproducenten var otillförlitliga och den förklarar inte varför ytterligare uppgifter som begärts från denna producent inte skulle ha samma brister.

48.

Kommissionen har i andra hand hävdat att den tredje delen av den andra grunden för överklagandet, som sammanfattats i punkt 46 ovan, saknar fog, och inte kan leda till bifall, och att den första och andra delen av denna grund, som sammanfattats i punkterna 44 och 45 ovan, följaktligen är verkningslösa.

49.

Kommissionen har i tredje hand gjort gällande att den första och andra delen av den andra grunden för överklagandet, som sammanfattats i punkterna 44 och 45 ovan, antingen är verkningslösa (första delen i den omfattning som den avser en missuppfattning av omständigheterna i punkt 113 i den överklagade domen) eller inte kan prövas i sak (den andra delen) samt att de under alla förhållanden saknar fog och inte kan leda till bifall.

50.

Genom sin andra grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen felaktigt fann att kommissionen inte åsidosatte artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 eller principen om god förvaltningssed eller brast i sin omsorgsplikt vid bestämmandet av normalvärdet genom att använda uppgifter om unionsindustrin trots att den inte hade begärt uppgifter om transaktion för transaktion från den japanska exportproducenten rörande dennes exportförsäljning.

51.

Som nämnts i punkterna 44–46 ovan är den andra grunden för överklagandet indelad i tre delar. Genom den första delen, som avser punkterna 113, 115, 116, 128 och 129 i den överklagade domen, har klaganden gjort gällande åsidosättande av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 och av principen om god förvaltningssed och bristande uppfyllelse av kommissionens omsorgsplikt. Den andra delen, som riktar sig mot punkterna 125 och 126 i den överklagade domen, avser åsidosättande av artikel 6.8 i denna förordning. Genom den tredje delen, som riktar sig mot punkterna 117 och 118 i den överklagade domen, har Changmao Biochemical Engineering gjort gällande att tribunalen felaktigt funnit att det ankom på sökanden att förebringa bevisning om att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen om den japanska exportproducentens exportförsäljning hade tagits i beaktande.

52.

Kommissionen har ifrågasatt att den andra delen av den andra grunden för överklagandet kan prövas i sak av det skälet att denna grund inte åberopades i första instans.

53.

Vid tribunalen påstod Changmao Biochemical Engineering att kommissionen, genom att bestämma normalvärdet på grundval av uppgifter om unionsindustrin, åsidosatte artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 och sin omsorgsplikt. Bolaget påstod inte att kommissionen därigenom åsidosatte artikel 6.8 i denna förordning. Denna bestämmelse omnämns faktiskt inte i Changmao Biochemical Engineerings skriftliga inlagor vid tribunalen.

54.

Det finns dessutom inte någon hänvisning till artikel 6.8 i förordning nr 1225/2009 i punkterna 102–130 i den överklagade domen i vilka tribunalen prövar och underkänner den grund som sammanfattas i punkt 53 ovan. I synnerhet finns inte någon hänvisning till denna bestämmelse i punkterna 125 och 126 i denna dom mot vilka den andra delen av den andra grunden för överklagandet riktas.

55.

Jag finner således att den andra delen av den andra grunden för överklagandet inte kan prövas i sak.

56.

Jag kommer att behandla den tredje delen av den andra grunden för överklagandet innan jag bedömer den första delen av denna grund.

57.

Inledningsvis bör jag nämna att regeln om lägsta tull som fastställs i den sista meningen i artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009 föreskriver att ”storleken på antidumpningstullen … inte [får] överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för [unions]industrin.” Skademarginalen används således för att bestämma antidumpningstullsatsen när dumpningsmarginalen är högre än skademarginalen. I förevarande mål sattes den antidumpningstull som Changmao Biochemical Engineering ålades på nivån för skademarginalen (55,4 procent), eftersom den var lägre än dumpningsmarginalen (124 procent). ( 30 )

58.

För att underkänna Changmao Biochemical Engineerings argument att normalvärdet skulle ha bestämts genom att använda den japanska exportproducentens exportpriser snarare än uppgifter om unionsindustrin hänvisade tribunalen i punkterna 117 och 118 i den överklagade domen till det förhållandet att Changmao Biochemical Engineering inte hade visat att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen, om normalvärdet hade beräknats såsom bolaget föreslagit, och att den antidumpningstull som det hade ålagts därför skulle ha bestämts på grundval av dumpningsmarginalen.

59.

Som nämnts i punkt 51 ovan har Changmao Biochemical Engineering genom den tredje delen av sin andra grund för överklagandet påstått att punkterna 117 och 118 i den överklagade domen innebär felaktig rättstillämpning.

60.

Om domstolen skulle finna att det inte är fråga om felaktig rättstillämpning i dessa punkter ska som kommissionen har gjort gällande den första delen av den andra grunden underkännas som verkningslös. Om domstolen skulle anse att det ålåg Changmao Biochemical Engineering att visa att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen om normalvärdet beräknats på grundval av den japanska exportproducentens exportpriser, vilket, som är ostridigt, det inte gjorde, skulle det vara irrelevant huruvida normalvärdet kunde beräknas på det sättet utan att åsidosätta artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 och principen om god förvaltningssed och kommissionens omsorgsplikt. Detta är anledningen till att jag som nämnts i punkt 56 ovan kommer att pröva den tredje delen av den andra grunden för överklagandet innan jag bedömer den första delen av denna grund.

61.

Jag har uppfattningen att den tredje delen av den andra grunden för överklagandet är befogad men att den ändå inte kan leda till bifall eftersom den är verkningslös.

62.

Jag anser att i fall när antidumpningstullen är fastställd på grundval av skademarginalen kan en producent som ålagts en antidumpningstull angripa beräkningen av dumpningsmarginalen, även om producenten inte har visat att dumpningsmarginalen, om den hade beräknats som producenten föreslagit, skulle ha varit lägre än skademarginalen och att antidumpningstullen därför skulle ha fastställts på grundval av dumpningsmarginalen. Enligt min åsikt innebär punkt 118 i den överklagade domen således felaktig rättstillämpning och den tredje delen av den andra grunden för överklagandet är befogad av de skäl som anges nedan.

63.

För det första är det riktigt att i några mål har sökanden, för att angripa beräkningen av dumpningsmarginalen, ansetts vara skyldig att visa att dumpningsmarginalen skulle ha varit lägre än skademarginalen om den förstnämnda hade beräknats som denne föreslagit.

64.

I detta avseende bör det hänvisas till dom av den 5 oktober 1988, Brother Industries/rådet (250/85, EU:C:1988:464, punkt 24). I denna dom underkände domstolen grunden avseende i huvudsak ett misstag i beräkningen av dumpningsmarginalen med motiveringen att i) antidumpningstullen hade fastställts på grundval av skademarginalen om 21 procent medan ii) dumpningsmarginalen uppgick till 33,6 procent med följden att iii) det påstådda misstaget, som skulle ha föranlett en minskning av dumpningsmarginalen med 1,5 procent, ”inte skulle ha någon inverkan på antidumpningstullsatsen”.

65.

Hänvisning bör också göras till dom av den 10 mars 2009, Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP/rådet (T‑249/06, EU:T:2009:62, punkt 111). I denna dom underkände tribunalen den grund enligt vilken det hade förekommit ett misstag vid beräkningen av skademarginalen (i huvudsak bestående i kommissionens underlåtenhet att beakta unionsproducenters försäljning till närstående bolag) genom att förklara att i) antidumpningstullarna som påförts sökandena hade fastställts på grundval av dumpningsmarginalen om 25,7 procent, inte på grundval av skademarginalen om 57 procent, ( 31 ) ii) det påstådda misstaget vid beräkningen av skademarginalen påverkade högst 10 procent av unionsindustrins hela försäljning med resultatet att iii) det skulle ha varit nödvändigt att de försäljningspriser som bolag som var närstående unionsproducenterna tillämpade var fullständigt oproportionerliga i förhållande till priserna för övrig försäljning som beaktats inom ramen för beräkningen av skademarginalen för att denna skulle hamna på en nivå som är lägre än dumpningsmarginalen. EU-domstolen ansåg inte att detta resonemang var rättsligt felaktigt. Den förklarade vidare att övriga grunder som angrep bestämmandet av skada som en följd härav skulle förklaras vara verkningslösa. ( 32 )

66.

I dom av den 4 mars 2010, Foshan City Nanhai Golden Step Industrial/rådet (T‑410/06, EU:T:2010:70, punkterna 94–98) underkände tribunalen på samma sätt som verkningslös den grund enligt vilken det hade förekommit ett misstag vid beräkningen av prisunderskridandemarginalen om 66 procent med motiveringen att utan detta misstag skulle prisunderskridandemarginalen ha uppgått till antingen 20,5 procent (enligt rådet) eller till 17,3 procent (enligt sökanden) och den skulle fortfarande överstiga dumpningsmarginalen om 9,7 procent på grundval av vilken den antidumpningstull som påförts sökanden hade fastställts. ( 33 )

67.

Jag konstaterar emellertid att i dom av den 5 oktober 1988, Brother Industries/rådet (250/85, EU:C:1988:464), dom av den 10 mars 2009, Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP/rådet (T‑249/06, EU:T:2009:62), men inte i dom av den 4 mars 2010, Foshan City Nanhai Golden Step Industrial/rådet (T‑410/06, EU:T:2010:70), var det tydligt att beräkningen av skademarginalen utan det påstådda misstaget inte skulle ha understigit dumpningsmarginalen (eller att utan det påstådda misstaget vid beräkningen av dumpningsmarginalen skulle den inte ha understigit skademarginalen). I dessa två förstnämnda domar var det påstådda misstaget litet och/eller skillnaden mellan dumpningsmarginalen och skademarginalen betydande.

68.

Det är för det andra riktigt att i domen av den 14 mars 1990, Nashua Corporation m.fl./kommissionen och rådet (C‑133/87 och C‑150/87, EU:C:1990:115, punkt 38), som tribunalen hänvisade till i punkt 118 i den överklagade domen, underkände domstolen den grund enligt vilken rådet felaktigt beräknade antidumpningstullen enbart på grundval av den skada som orsakats av japanska producenters försäljning utan att beakta den skada som orsakats av försäljningen av de japanska tillverkarna av originalutrustning (original equipment manufacturers (OEM:s). Denna grund underkändes med motiveringen att sökanden, japanska tillverkaren Ricoh, ”… inte [har] visat att [rådets tillvägagångssätt att utesluta försäljningen av OEM:s] påverkade nivån på den föreskrivna antidumpningstullen eller i vilken omfattning som denna nivå skulle ha varit en annan om försäljningen av OEM:s också hade beaktats”.

69.

Jag konstaterar emellertid att i den dom som nämnts i punkt 68 ovan hade antidumpningstullen fastställts på grundval av skademarginalen ( 34 ) och sökanden hade ifrågasatt just bestämmandet av skadan. Vad domstolen således krävde av sökanden var bevisning om att antidumpningstullen utan det påstådda misstaget skulle ha blivit lägre, inte bevisning om att tullen utan detta misstag skulle ha fastställts på grundval av dumpningsmarginalen snarare än skademarginalen.

70.

För det tredje understryker jag att det finns talrika exempel på situationer i vilka unionsdomstolarna har prövat grunder innebärande påståenden om misstag vid beräkning av dumpningsmarginalen även om sökanden inte hade visat att dumpningsmarginalen utan det påstådda misstaget skulle ha varit lägre än skademarginalen. Hänvisning bör exempelvis göras till dom av den 15 september 2016, PT Musim Mas/rådet (T‑80/14, ej publicerad, EU:T:2016:504). Fastän antidumpningstullen som ålagts sökanden hade fastställts på grundval av skademarginalen ( 35 ) prövade tribunalen grunden att rådet och kommissionen misstog sig när de konstruerade normalvärdet på grundval av tillverkningskostnaderna för det huvudsakliga råmaterialet såsom det framgick av offentliggjorda internationella priser utan att kräva att sökanden visade att dumpningsmarginalen skulle ha varit lägre än skademarginalen om normalvärdet inte hade beräknats på detta sätt.

71.

För det fjärde konstaterar jag att i dom av den 2 april 2020, Hansol Paper/kommissionen (T‑383/17, ej publicerad, EU:T:2020:139, punkterna 162–169), förklarade tribunalen med hänvisning till dom av den 4 mars 2010, Foshan City Nanhai Golden Step Industrial/rådet (T‑410/06, EU:T:2010:70, punkt 94), som nämnts i punkt 66 ovan, att en grund som angriper beräkningen av skademarginalen kan prövas trots att sökanden inte hade angett exakt i vilken omfattning som skademarginalen skulle vara lägre än dumpningsmarginalen om det påstådda misstaget inte hade begåtts. Enligt tribunalens uppfattning ifrågasatte sökanden genom denna grund mer generellt bestämmandet av förekomsten av skada och orsakssambandet vilka var väsentliga förutsättningar för införandet av en antidumpningstull och vars felaktiga bedömning således ”kunde leda till ogiltigförklaring av den ifrågasatta genomförandeförordningen utan … att behöva ställa frågan huruvida skademarginalen var lägre än dumpningsmarginalen”. ( 36 )

72.

För det femte understryker jag att ett krav på att exportproducenter som påförs antidumpningstullar ska visa att dumpningsmarginalen, utan det påstådda felet vid dess beräkning, skulle ha varit lägre än skademarginalen skulle, såsom Changmao Biochemical Engineering gjort gällande, innebära att exportproducenterna påfördes en tung bevisbörda som de mot bakgrund av de berörda beräkningarnas komplexitet inte kan fullgöra. Detta skulle gälla även om exportproducenterna endast behövde visa att dumpningsmarginalen utan det påstådda felet kunde ha blivit lägre än skademarginalen, ( 37 ) mot bakgrund av svårigheten att ange under vilka villkor och omständigheter detta skulle vara fallet.

73.

Min slutsats är att tribunalen felaktigt, i punkt 118 i den överklagade domen, förklarade att Changmao Biochemical Engineering hade bevisbördan för att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen om den hade beräknats enligt dess förslag. Den tredje delen av den andra grunden för överklagandet är således befogad.

74.

Som emellertid nämnts i punkt 61 ovan måste den tredje delen av den andra grunden för överklagandet ändå underkännas som verkningslös. Detta beror på att tribunalen inte endast åberopade förhållandet att Changmao Biochemical Engineering inte hade visat att dumpningsmarginalen skulle ha blivit lägre än skademarginalen om normalvärdet hade beräknats enligt dess förslag när den underkände den andra grunden. Tribunalen hänvisade också i punkterna 111–116 i den överklagade domen till det förhållandet att den information som var tillgänglig inte var tillförlitlig vid tiden för valet och riskerade att leda till ett olämpligt och orimligt val av ett jämförbart land.

75.

Genom den första delen av sin andra grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att kommissionen åsidosatte artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 och principen om god förvaltningssed och sin omsorgsplikt genom att bestämma normalvärdet på grundval av uppgifter om unionsindustrin trots att den inte hade begärt att den japanska exportproducenten skulle tillhandahålla uppgifter om transaktion för transaktion i dennes exportförsäljning.

76.

Min uppfattning är att den första delen av den andra grunden för överklagandet inte kan godtas.

77.

Vad först beträffar åsidosättande av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 konstaterar jag att första stycket i den bestämmelsen anger att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi, ska, med avvikelse från bestämmelserna som anges i artikel 2.1–2.6 i samma förordning, normalvärdet i regel bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi, det vill säga, enligt metoden avseende det jämförbara landet.

78.

Enligt rättspraxis kan kommissionen emellertid välja att inte tillämpa huvudregeln som anges i artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 vid bestämmandet av normalvärdet för produkter som har sitt ursprung i länder utan marknadsekonomi genom att göra bedömningen på någon annan skälig grund, endast när det inte är möjligt att tillämpa denna huvudregel. ( 38 )

79.

I förevarande mål beräknades normalvärdet i den preliminära förordningen på grundval av information från en samarbetande producent i ett tredjeland med marknadsekonomi, nämligen Japan (nedan kallad den japanska producenten). Denna producent var Ajinomoto Co., Japan. ( 39 ) Produktionen i världen var koncentrerad till några få länder, det vill säga Kina, Frankrike, Japan och Sydkorea och medan den enda kända producenten i Sydkorea vägrade samarbeta samtyckte den japanska producenten därtill. ( 40 )

80.

I den omtvistade förordningen beräknades normalvärdet på ”någon annan skälig grund” som föreskrivs i artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009. Det grundades på den enda unionsproducentens priser för den likadana produkten på unionsmarknaden, det vill säga Ajinomoto Sweeteners Europe SAS, nu Hyet Sweet, som var ett dotterbolag till den japanska producenten. ( 41 ) Skälet till att kommissionen i den omtvistade förordningen beslutade att inte använda uppgifter som lämnats av den japanska producenten var att i) denna producent var den enda tillverkaren som vare verksam på den japanska marknaden, i konkurrens med import från Kina och Sydkorea och ii) framför allt varierade den japanska tillverkarens vinstmarginal kraftigt mellan olika typer och storlekar av kunder utan att undersökningen visade rationella orsaker till den stora skillnaden i vinstmarginaler. ( 42 )

81.

I punkterna 105–116 i den överklagade domen förklarade tribunalen att kommissionen inte åsidosatte artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 vid beräkningen av normalvärdet på grundval av den enda unionsproducentens priser på unionsmarknaden. Enligt tribunalens uppfattning berodde detta på att i) de uppgifter som lämnats av den japanska producenten inte var tillförlitliga på grund av de stora och omotiverade skillnaderna i denna producents vinstmarginaler, ii) som framgår av tabell 15 i den japanska producentens svar på kommissionens enkät var all dess exportförsäljning förlustbringande medan all inhemsk försäljning av denna producent var i hög grad vinstgivande, och iii) berörda parter hade uttryckt farhågor beträffande valet av Japan som jämförbart land.

82.

Changmao Biochemical Engineerings inställning är att kommissionen bad den japanska producenten att lämna uppgifter om dess inhemska försäljning transaktion för transaktion men inte om dess exportförsäljning. Enligt Changmao Biochemical Engineerings uppfattning kan det således inte uteslutas att viss del av denna producents exportförsäljning kan vara lönsam. Följden blir att kommissionen underlät att visa att de uppgifter som lämnats av den japanska producenten var otillförlitliga och att det inte var möjligt att använda dessa uppgifter för att beräkna normalvärdet. Changmao Biochemical Engineerings slutsats är att genom att beräkna normalvärdet inte på grundval av den japanska producentens exportpriser utan på uppgifter om unionsindustrin åsidosatte kommissionen artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 och att punkterna 113, 115 och 116 i den överklagade domen innebär felaktig rättstillämpning.

83.

Changmao Biochemical Engineering har således inte bestritt att, som förklarats i punkterna 77 och 78 ovan, metoden för att bestämma normalvärdet på grundval av priser i unionen är en alternativ metod som endast får användas när det inte är möjligt att använda huvudmetoden. Det som Changmao Biochemical Engineering har bestritt är tribunalens motivering att det i förevarande mål inte var möjligt att använda den japanska producentens uppgifter (och att normalvärdet därför inte kunde beräknas på den grunden).

84.

Kommissionen har genmält att grunden som avser åsidosättande av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 är verkningslös och i vart fall obefogad.

85.

Enligt min åsikt ska grunden som avser åsidosättande av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 underkännas eftersom den saknar fog, inte som verkningslös. Jag kommer att förklara nedan varför jag inte håller med kommissionens inställning att denna grund är verkningslös innan jag anger skälen till varför den saknar fog.

86.

Enligt kommissionens uppfattning är grunden som avser överträdelse av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 verkningslös eftersom, för det första, Changmao Biochemical Engineering inte har ifrågasatt tribunalens motivering att den information som lämnats av den japanska producenten var otillförlitlig och, för det andra, bolaget endast har angripit ett av de tre skäl som ledde till att tribunalen ogillade grunden avseende överträdelse av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009, nämligen det skäl som anges i punkt 113 i den överklagade domen, inte de som anges i punkterna 112 och 114 i denna dom, samt, för det tredje, punkterna 124–128 i denna dom är tillräckliga för att stödja tribunalens slutsats att överträdelse inte föreligger.

87.

För det första är det visserligen riktigt som kommissionen påstått att Changmao Biochemical Engineering inte gjort gällande att de uppgifter som lämnats av den japanska producenten inte är korrekta. Det har emellertid påstått att dessa uppgifter är ofullständiga så till vida som den japanska producenten tillhandahöll kommissionen sammanlagda uppgifter om dess exportförsäljning i stället för uppgifter om transaktion för transaktion beträffande denna försäljning. Det förefaller mig som om Changmao Biochemical Engineering, tvärtemot vad kommissionen hävdat, därigenom har bestritt tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats av den japanska producenten i den mening som avses i artikel 2.7 a andra stycket i förordning nr 1225/2009.

88.

Det är för det andra riktigt att, som kommissionen påstått, Changmao Biochemical Engineering endast har angripit punkt 113 i den överklagade domen, inte punkterna 112 och 114 i denna dom. Punkterna 112 och 113 anger emellertid inte särskilda skäl till varför tribunalen ansåg att kommissionen inte felaktigt vägrade att beräkna normalvärdet på grundval av de uppgifter som lämnats av den japanska producenten. Båda punkterna hänvisar till de oförklarade variationerna i den japanska producentens vinstmarginaler. Vad beträffar punkt 114 i den överklagade domen återger den endast berörda parters synpunkter under det administrativa förfarandet utan att vare sig kommissionen eller tribunalen ansluter sig till dessa synpunkter. Till skillnad från vad kommissionen hävdat innebär således inte förhållandet att Changmao Biochemical Engineering har angripit punkt 113 i den överklagade domen men inte punkterna 112 och 114 i denna dom att grunden avseende överträdelse av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 är verkningslös.

89.

För det tredje konstaterar jag att tvärtemot vad kommissionen har anfört har Changmao Biochemical Engineering angripit punkt 128 i den överklagade domen.

90.

Som jag emellertid har nämnt i punkt 85 håller jag med kommissionen om att grunden avseende överträdelse av artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 inte kan leda till bifall.

91.

Detta beror enligt min uppfattning på att det inte var nödvändigt att kommissionen erhöll uppgifter om transaktion för transaktion rörande den japanska producentens exportförsäljning för att anse att de uppgifter som lämnats av den producenten var otillförlitliga och riskerade att leda till ett olämpligt och orimligt val av ett jämförbart land.

92.

Enligt artikel 2.7 a andra stycket i förordning nr 1225/2009 ska ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi väljas ut ”varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs”.

93.

Det är riktigt att i dom av den 22 mars 2012, GLS (C‑338/10, EU:C:2012:158, punkterna 31 och 32) förklarade domstolen att begreppet ”tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga” i den mening som avses i artikel 2.7 a andra stycket i förordning nr 1225/2009 inte begränsades till att avse uppgifter som klaganden lämnat, eller som lämnats av berörda parter, mot bakgrund av att kommissionen har en skyldighet att på eget initiativ beakta all tillgänglig information.

94.

Jag understryker emellertid att enligt rättspraxis åtnjuter kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning vid bestämmandet av tillgänglig information, eftersom de angivna medlen för undersökning är valfria och är ännu svårare att genomföra när de avser information om ett tredje land. Artikel 6.4 i förordning nr 1225/2009 anger att undersökningar kan genomföras i tredjeländer förutsatt att bland annat ”de berörda företagen ger sitt samtycke”. Dessutom föreskriver artikel 6.8 i denna förordning att informationens riktighet ska undersökas ”i görligaste mån”. ( 43 )

95.

I förevarande mål är det ostridigt att fastän kommissionen under det administrativa förfarandet varken begärde eller mottog uppgifter om transaktion för transaktion beträffande den japanska producentens exportförsäljning och vinstmarginaler som uppnåtts på denna försäljning hade den ändå till sitt förfogande sammanlagda uppgifter om denna producents exportförsäljning. Att kommissionen inte ansåg att det var nödvändigt att begära uppgifter om transaktion för transaktion omfattas av utrymmet för dess skönsmässiga bedömning som nämnts i punkt 94 ovan vid bedömningen av tillförlitligheten av den information som den redan hade i sin besittning.

96.

Vidare är situationen i förevarande mål olik den i domen av den 22 mars 2012, GLS (C‑338/10, EU:C:2012:158), i vilken domstolen förklarade att rådet och kommissionen felaktigt hade beräknat normalvärdet på grundval av priser i unionen, mot bakgrund av att de hade underlåtit att vidta all vederbörlig omsorg för att bestämma huruvida normalvärdet kunde beräknas på grundval av priser i ett jämförbart land. I detta mål hade kommissionen begränsat sig till att skicka endast ett frågeformulär till två thailändska företag och drog av deras uteblivna svar slutsatsen att det var omöjligt att fastställa normalvärdet med utgångspunkt från det pris som tillämpades i ett tredjeland med marknadsekonomi. Det vill säga den underlät att undersöka huruvida något av tre andra länder med marknadsekonomi, vars import in i unionen var klart större än från Thailand, kunde väljas som ett jämförbart land. ( 44 ) I förevarande mål har det däremot inte påståtts att kommissionen underlät att undersöka andra länder med marknadsekonomi än Japan. ( 45 )

97.

Av större vikt är att Changmao Biochemical Engineering inte heller har styrkt att kommissionens val att beräkna normalvärdet på grundval av uppgifter om unionsindustrin saknade all rimlighet.

98.

Enligt rättspraxis kan sökanden nämligen inte, när det gäller ett klagomål avseende metoden för att bestämma normalvärdet, endast åberopa en metod att bestämma normalvärdet som är ett alternativ till den som valts av kommissionen utan ska förebringa tillräcklig bevisning för att få den bedömning på vilken detta val grundas att framstå som orimlig, eftersom unionsdomstolarna inte kan ersätta kommissionens bedömningar med sina egna bedömningar. ( 46 )

99.

I förevarande mål, i överklagandet, har Changmao Biochemical Engineering endast gjort gällande att ”det inte kan uteslutas” att ”vissa” av den japanska producentens exporttransaktioner är lönsamma och att de därför kan användas för beräkningen av normalvärdet. Changmao Biochemical Engineering har inte påstått, än mindre styrkt, att den japanska producentens samtliga exporttransaktioner, eller flertalet av dessa transaktioner, är lönsamma, vilket kunde ifrågasätta kommissionens val att beräkna normalvärdet inte på grundval av den japanska producentens exportpriser utan på grundval av uppgifter om unionsindustrin. Changmao Biochemical Engineering har således inte visat bristande rimlighet i kommissionens motivering att uppgifterna rörande den japanska producentens exportförsäljning var otillförlitliga.

100.

Min slutsats är att den första delen av den andra grunden för överklagandet inte kan leda till bifall, eftersom den saknar fog i den omfattning som den avser att artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 har överträtts.

101.

Vad beträffar åsidosättandet av kommissionens omsorgsplikt konstaterar jag att enligt rättspraxis ska kommissionen enligt artikel 2.7 a andra stycket i förordning nr 1225/2009 undersöka de uppgifter som ingår i akten med nödvändig omsorg för att det ska kunna anses att normalvärdet för den berörda produkten har bedömts på lämpligt och icke oskäligt sätt. ( 47 ) Det förefaller mig således som om grunden avseende kommissionens åsidosättande av sin omsorgsplikt saknar fog och ska underkännas av samma skäl som den grund som avser att artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 har överträtts.

102.

Vad beträffar åsidosättandet av principen om god förvaltningssed konstaterar jag att kommissionen enligt den principen är skyldig att med vederbörlig omsorg och opartiskhet värdera de bevis som framlagts och att beakta samtliga relevanta omständigheter. ( 48 ) Den grund som avser att principen om god förvaltningssed har åsidosatts ska således underkännas, eftersom den saknar fog av samma skäl som den grund som avser att artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 har överträtts.

103.

Min slutsats är att den första delen av den andra grunden för överklagandet ska underkännas, eftersom den saknar fog och att den grunden för överklagandet därför ska underkännas i dess helhet.

104.

Genom sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen, genom att i punkterna 141–144, 151–153 och 155–162 i den överklagade domen förklara att det inte var fel av kommissionen att vägra att göra de justeringar som bolaget begärt för beräkningen av dumpningsmarginalen, missuppfattade omständigheterna och åsidosatte följande bestämmelser: artikel 2.10 i förordning 2016/1036, artikel 2.4 sista meningen i Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) ( 49 ) (nedan kallat antidumpningsavtalet), artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 och artikel 6.2 i antidumpningsavtalet i den omfattning som dessa bestämmelser fastställer Changmao Biochemical Engineerings rätt till försvar, artikel 12.2.1 och artikel 12.2.2 i antidumpningsavtalet, artikel 6.4 i samma avtal och artikel 9.4 i förordning 2016/1036 samt principen om god förvaltningssed och kommissionens omsorgsplikt.

105.

Den tredje grunden för överklagandet indelas i huvudsak i fyra delar.

106.

I den första delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen missuppfattade omständigheterna genom att i punkterna 141–144 i den överklagade domen förklara att Changmao Biochemical Engineering inte förebringade bevisning för att styrka sitt påstående att det förelåg skillnader i tillverkningskostnaderna mellan unionsproducenten och den kinesiska producenten och att dessa skillnader påverkade prisernas jämförbarhet.

107.

I den andra delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen åsidosatte artikel 2.10 i förordning 2016/1036 genom att förklara i punkterna 151–153 i den överklagade domen att begäran om justeringar som gjorts av kinesiska exportproducenter som inte beviljats marknadsekonomisk status inte kan avse de faktiska kostnaderna i Kina.

108.

I den tredje delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering hävdat att tribunalen felaktigt i punkterna 143 och 144 i den överklagade domen förklarade att Changmao Biochemical Engineering bar bevisbördan för att skillnaderna i de faktorer som anges i artikel 2.10 a–j i förordning 2016/1036, såsom skillnader i tillverkningskostnader, påverkade prisernas jämförbarhet. Enligt bolagets uppfattning följer detta av ordalydelsen i artikel 2.10. Varje annan lösning skulle ålägga producenterna i länder utan marknadsekonomi en orimlig bevisbörda när normalvärdet beräknas på grundval av uppgifter om unionsindustrin.

109.

I den fjärde delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen, genom att i punkterna 155–160 i den överklagade domen förklara att kommissionen inte placerade en orimlig bevisbörda på det när den krävde bevis för att skillnaderna i tillverkningskostnader omvandlades till prisskillnader, åsidosatte följande bestämmelser: artikel 2.4 sista meningen i antidumpningsavtalet som det tolkats genom beslut av Världshandelsorganisationens (WTO) tvistlösningsorgan, artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 och artikel 6.2 i antidumpningsavtalet såvitt dessa bestämmelser reglerar Changmao Biochemical Engineerings rätt till försvar, artikel 6.4, artikel 12.2.1 och artikel 12.2.2 i detta avtal, principen om god förvaltningssed och kommissionens omsorgsplikt. Vidare var det fel av tribunalen att i punkt 207 i den överklagade domen vägra att ålägga kommissionen, genom en åtgärd för processledning eller genom en åtgärd för bevisupptagning, att förete den bedömning som föranledde den att i skäl 70 i den omtvistade förordningen förklara att det inte förelåg några skillnader mellan den berörda produkten och den likadana produkten som systematiskt skulle återspeglas i priserna.

110.

Kommissionen har gjort gällande att den tredje grunden för överklagandet ska underkännas.

111.

Enligt kommissionens uppfattning ska den första delen av den tredje grunden för överklagandet underkännas, eftersom den i huvudsak varken anger vilka omständigheter eller bevis som tribunalen missuppfattade eller visar att skillnaderna i tillverkningskostnader omvandlades till prisskillnader.

112.

Beträffande den andra delen av den tredje grunden för överklagandet har kommissionen gjort gällande att den inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den inte åberopats vid tribunalen. Den är i vart fall verkningslös, eftersom punkterna 151–153 i den överklagade domen endast ger ett alternativt resonemang till de huvudsakliga skälen som anges i punkterna 137–150 i denna dom. Slutligen saknar den fog mot bakgrund, i synnerhet, av att ursprunget för de uppgifter som använts för att göra justeringen saknar betydelse. Det som har betydelse är att justeringen inte gör artikel 2.7 i förordning 2016/1036 verkningslös.

113.

Enligt kommissionen är den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet obefogad, eftersom ordalydelsen i det inledande stycket i artikel 2.10 i förordning 2016/1036, ordalydelsen i artikel 2.10 k i denna förordning och rättspraxis klarlägger att kravet att visa inverkan på priser och prisernas jämförbarhet gäller alla faktorer som anges i artikel 2.10 i samma förordning.

114.

Kommissionen har gjort gällande att den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet inte kan tas upp till sakprövning till den del som den avser en överträdelse av följande bestämmelser: den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 och artikel 6.2 i antidumpningsavtalet till den del som dessa bestämmelser fastställer Changmao Biochemical Engineerings rätt till försvar, och artikel 6.4, artiklarna 12.2.1 och 12.2.2 i detta avtal. Detta beror på att det i första instans inte gjordes gällande att dessa bestämmelser hade överträtts. I vart fall är den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet utan fog i den omfattning som den avser att dessa bestämmelser har överträtts. Vad slutligen beträffar återstoden av den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet, det vill säga Changmao Biochemical Engineerings begäran om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning, har kommissionen gjort gällande att den är verkningslös och i vart fall obefogad.

115.

Genom sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen, när den fann att kommissionen inte felaktigt vägrade att göra de justeringar som bolaget hade begärt för att beräkna dumpningsmarginalen, missuppfattade omständigheterna och åsidosatte artikel 2.10, artikel 9.4 och artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009, artikel 2.4 och andra bestämmelser i antidumpningsavtalet samt principen om god förvaltningssed och kommissionens omsorgsplikt.

116.

Som förklarats i punkterna 105–109 ovan är den tredje grunden indelad i fyra delar. Den första delen, som riktas mot punkterna 141–144 i den överklagade domen, avser att tribunalen missuppfattade omständigheterna när den fann att Changmao Biochemical Engineering inte hade lagt fram bevis för att det förelåg skillnader i tillverkningskostnader som påverkade prisernas jämförbarhet. Den andra delen, som riktas mot punkterna 151–153 i denna dom, avser att tribunalen åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 när den fann att en begäran om justeringar som framställs av tillverkare i ett land utan marknadsekonomi inte kan avse faktiska kostnader i detta land. Genom den tredje delen har Changmao Biochemical Engineering hävdat att tribunalen i punkterna 143 och 144 i den överklagade domen åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 och ålade producenter i ett land utan marknadsekonomi en orimlig bevisbörda genom att kräva att de ska visa att skillnader i tillverkningskostnader påverkar priser och prisernas jämförbarhet. Den fjärde delen riktas mot punkterna 155–160 i den överklagade domen och avser att tribunalen, genom att kräva att Changmao Biochemical Engineering ska visa en inverkan på prisernas jämförbarhet trots att bolaget inte hade tillgång till uppgifter om unionsindustrin, åsidosatte artiklarna 2.4, 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i antidumpningsavtalet, artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 och principen om god förvaltningssed och inte beaktade kommissionens omsorgsplikt. Den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet riktas även mot tribunalens vägran i punkt 207 i den överklagade domen att förordna om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning.

117.

Kommissionen har väckt frågan om avvisning av den andra delen av den tredje grunden för överklagandet i dess helhet samt delvis av den fjärde delen av denna grund.

118.

I första hand har kommissionen hävdat att den andra delen av den tredje grunden ska avvisas, eftersom den är en ny rättslig grund.

119.

Enligt min åsikt ska detta yrkande om avvisning ogillas.

120.

Changmao Biochemical Engineering har inte framfört något argument vid EU-domstolen som det inte anfört vid tribunalen.

121.

I den andra delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering hävdat att kommissionen åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 när den vägrade att göra de justeringar som bolaget begärde med motiveringen att en begäran om justering som görs av en kinesisk exportproducent som inte åtnjuter marknadsekonomisk status inte kan avse faktiska kostnader i Kina. Changmao Biochemical Engineering har i detta avseende framhållit att bolaget begärde att kommissionen skulle göra en justering inte genom att använda dess egna tillverkningskostnader utan kostnader i EU.

122.

Vid tribunalen påstod Changmao Biochemical Engineering i anslutning till dess tredje rättsliga grund med påstående om att kommissionen åsidosatte bland annat artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 genom att vägra att göra justeringar som det begärde, att det förhållandet att en kinesisk exportproducent inte beviljats marknadsekonomisk status inte hindrade att denna producent begärde justeringar. Enligt Changmao Biochemichal Engineerings uppfattning kunde dessa justeringar, trots att de inte kunde göras med användning av denna producents egna kostnader, ändå avse parametrar i Kina som inte avsåg priser och kostnader, såsom användning av en annan tillverkningsprocess i detta land.

123.

Enligt rättspraxis får en klagande åberopa grunder som följer av den överklagade domen som syftar till att bestrida domens rättsliga grund oavsett om klaganden åberopat dessa grunder vid tribunalen. ( 50 ) Detta är fallet här, eftersom frågan huruvida en exportproducent som inte har beviljats marknadsekonomisk status ändå kan begära justeringar, och i förhållande till vilka parametrar, behandlas i punkterna 151–153 i den överklagade domen.

124.

I andra hand har kommissionen yrkat avvisning av den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet i den omfattning som den avser att den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i detta avtal och artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 har överträtts. Enligt kommissionens uppfattning har någon överträdelse av dessa bestämmelser inte åberopats vid tribunalen.

125.

Enligt min uppfattning ska detta yrkande om avvisning bifallas. Någon överträdelse av de bestämmelser som angetts i punkt 124 ovan hade nämligen inte gjorts gällande vid tribunalen med avseende på kommissionens vägran att göra de justeringar som begärts av Changmao Biochemical Engineering.

126.

Den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet är prövningsbar i den omfattning som den avser att principen om god förvaltningssed och kommissionens omsorgsplikt har åsidosatts och i den omfattning som den riktas mot tribunalens vägran att besluta om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning.

127.

Min slutsats är att den andra delen av den tredje grunden för överklagandet kan tas upp till prövning i sak och att den fjärde delen av denna grund för överklagandet ska avvisas i den omfattning som den avser att den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i detta avtal och artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 har åsidosatts.

128.

Jag kommer att behandla den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet först, sedan den första delen av denna grund för överklagandet, sedan den fjärde delen och slutligen den andra delen.

129.

Enligt artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 ska en rättvis jämförelse göras mellan exportpriset och normalvärdet. Det inledande stycket i denna bestämmelse anger att ”om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska … hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet”.

130.

I enlighet med domstolens praxis ska den part som med stöd av artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen visa att begäran är berättigad. Bevisbördan för att de specifika justeringar som räknas upp i artikel 2.10 a–k i denna förordning är nödvändiga, åligger dem som önskar göra gällande en justering. ( 51 )

131.

I förevarande mål anger skäl 48 i den omtvistade förordningen att Changmao Biochemical Engineering begärde att kommissionen skulle göra justeringar vid beräkningen av dumpningsmarginalen på grund av att det fanns skillnader i produktionskostnader mellan unionstillverkaren och den kinesiska tillverkaren. Enligt skäl 49 i denna förordning avvisade kommissionen denna begäran om justering av den anledningen att Changmao Biochemical Engineering inte hade styrkt sin begäran och i synnerhet inte hade lagt fram några bevis för att ”kunderna konsekvent betalar olika priser på den inhemska marknaden på grund av skillnaden i [tillverkningskostnaderna]”.

132.

I punkterna 143 och 144 i den överklagade domen förklarade tribunalen att det ankom på Changmao Biochemical Engineering att visa att skillnaderna i produktionskostnaderna omvandlades till skillnader i priserna, vilket bolaget inte hade gjort, och att kommissionen därför inte hade åsidosatt artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 när den avvisade dess begäran om justeringar.

133.

I den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering hävdat att tribunalen därigenom gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning.

134.

Jag intar ståndpunkten att den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet är obefogad.

135.

Detta följer av ordalydelsen i artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009. Jag godtar inte Changmao Biochemical Engineerings argument att den part som begär justering ska visa en inverkan på priserna och prisernas jämförbarhet endast när justering begärs enligt led k i denna bestämmelse för ”andra faktorer som inte anges under a till j” men inte när justering begärs för de faktorer som anges i a–j. Det är riktigt att led k uttryckligen anger att det måste ”påvisas att [olikheter avseende faktorer] påverkar prisernas jämförbarhet”, medan leden a–j inte uttryckligen anger detta. ( 52 ) Jag konstaterar emellertid att det inledande stycket i artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009, som angetts i punkt 129 ovan, föreskriver att olikheter i ”faktorer” ska ”konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet”. Det inledande stycket avser samtliga faktorer som anges i leden a–k. Jag konstaterar att led k kräver att det visas att olikheter avseende andra faktorer ”påverkar prisernas jämförbarhet på sätt som krävs enligt denna punkt”. ( 53 ) Således anger led k självt att detta visas i alla fall när en justering begärs enligt punkt 10 oavsett vilken faktor som det är fråga om.

136.

Detta är förenligt med tribunalens praxis enligt vilken det framgår av både ordalydelsen och systematiken i artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 att en justering av exportpriset eller normalvärdet endast får göras för att beakta olikheter avseende faktorer som påverkar priserna och därför deras jämförbarhet. I exempelvis domen av den 29 april 2015, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet (T‑558/12 och T‑559/12, ej publicerad, EU:T:2015:237, punkt 114), förklarade tribunalen att rådet och kommissionen ska vägra en justering för olikheter avseende faktorer som inte har visats påverka priserna, och därför deras jämförbarhet. ( 54 ) I dom av den 18 oktober 2016, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet (T‑351/13, ej publicerad, EU:T:2016:616, punkt 138), förklarade tribunalen på samma sätt att bevisbördan låg på de exporterande tillverkarna, vilka begärde en justering för ett belopp motsvarande en importtull på 14 procent som togs ut av myndigheterna i det jämförbara landet, att lägga fram bevisning som visade att denna importtull hade en verkan på de prisnivåer som utgjorde normalvärdet och på möjligheten att jämföra dessa priser med exportpriser.

137.

För det tredje ansluter jag mig inte till Changmao Biochemical Engineerings argument att bolaget ålades en orimlig bevisbörda av tribunalen, genom kravet att det skulle visa en inverkan på priser och priserna jämförbarhet, på grund av att normalvärdet beräknades med användning av uppgifter som lämnades av unionstillverkaren till vilka Changmao Biochemical Engineering, såsom exporterande kinesisk tillverkare, inte hade tillgång.

138.

Jag konstaterar att detta argument behandlades och underkändes av tribunalen i punkterna 155–159 i den överklagade domen, som Changmao Biochemical Engineering har angripit genom den fjärde delen av sin tredje grund för överklagandet. Jag kommer dock att behandla den här, för att inte göra bedömningen av den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet ofullständig.

139.

Det är enligt rättspraxis riktigt att en person som begär en justering enligt artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 och på vilken det ankommer att styrka att den begärda justeringen är nödvändig inte ska behöva uppfylla en orimlig bevisbörda. ( 55 ) Detta är emellertid inte fallet här av följande skäl.

140.

Jag understryker att det inte finns något undantag från kravet enligt det inledande stycket i artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 att olikheter avseende faktorer som anges i leden a–k i denna bestämmelse ska visas påverka priser och deras jämförbarhet. Detta betyder att denna bevisning ska läggas fram oavsett vilken metod som används för att beräkna normalvärdet och således även när det beräknas med användning av uppgifter om unionsindustrin. Skulle detta inte vara fallet kunde kommissionen på begäran vara skyldig att göra en justering som inte påverkar priser och deras jämförbarhet och som därför leder till en asymmetri mellan normalvärdet och exportpriset.

141.

Dessutom kan det till skillnad från vad Changmao Biochemical Engineering har hävdat inte anses att kinesiska exporterande producenter inte har tillgång till de uppgifter som används för att beräkna normalvärdet och exportpriset när dessa uppgifter lämnats till kommissionen av en producent i ett jämförbart land eller, som är fallet här, av en unionstillverkare.

142.

Jag bör nämna att enligt artikel 6.7 i förordning nr 1225/2009 får exportörer granska all information som gjorts tillgänglig av någon av parterna i undersökningen och enligt artikel 20.2 i samma förordning kan de begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs. Det är riktigt att granskning av information och ett slutligt utlämnande av uppgifter endast gäller information som inte är konfidentiell i den mening som avses i artikel 19 i denna förordning. ( 56 ) I förevarande mål framgår det emellertid av skäl 40 i den omtvistade förordningen att kommissionen till Changmao Biochemical Engineering lämnade ut uppgifter avseende unionstillverkaren.

143.

Jag konstaterar också, som kommissionen har anfört, att Changmao Biochemical Engineering inte har gjort gällande, till stöd för bolagets argument att tribunalen ålade det en orimlig bevisbörda, att kommissionen underlät att lämna ut uppgifter som var nödvändiga för att begära en justering (förutom ett generellt och obestyrkt påstående i överklagandet att ”tillverkare utan marknadsekonomi … inte [har] den jämförbara tillverkarens prisuppgifter”). Till stöd för detta argument har Changmao Biochemical Engineering snarare gjort gällande i synnerhet att unionstillverkaren underlät att lämna all nödvändig information för att möjliggöra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.

144.

Changmao Biochemical Engineering har förvisso även angripit tribunalens vägran att genom beslut om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning ålägga kommissionen att lämna ut den bedömning som ledde den till att i skäl 70 i den omtvistade förordningen konstatera att det inte förelåg några olikheter mellan den berörda produkten och den likadana produkten som systematiskt skulle återspeglas i priserna. Jag konstaterar emellertid att Changmao Biochemical Engineering i detta avseende har påstått inte endast att kommissionen (med dess egna ord) ”dolde” information som var nödvändig för att göra justeringar utan främst att kommissionen helt enkelt kan ha underlåtit att samla in denna information, i synnerhet fakturor och avtal från unionsindustrin. Det förefaller mig således som om Changmao Biochemical Engineering, genom att angripa tribunalens vägran att besluta om utlämnande av den bedömning som nämnts ovan, i huvudsak försöker få det fastställt huruvida kommissionen samlade in tillräcklig information snarare än att visa att kommissionen inte lämnade ut tillräcklig information till bolaget.

145.

Min slutsats är att den tredje delen av den tredje grunden för överklagandet är obefogad.

146.

I punkterna 141–144 i den överklagade domen förklarade tribunalen att kommissionen, när den vägrade att göra de justeringar som begärts av Changmao Biochemical Engineering, inte åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009, eftersom Changmao Biochemical Engineering inte hade lagt fram någon bevisning till stöd för dess begäran och hade underlåtit att visa att de påstådda olikheterna avseende tillverkningskostnader omvandlades till prisskillnader.

147.

I den första delen av dess tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen därigenom missuppfattade de faktiska omständigheterna.

148.

Jag anser att den första delen av den tredje grunden för överklagandet ska underkännas.

149.

Enligt rättspraxis ankommer det på klaganden att ange exakt vilken bevisning som har missuppfattats och visa vilka misstag vid utvärderingen som påstås ha gjorts. ( 57 )

150.

Även om Changmao Biochemical Engineering i förevarande mål i sitt överklagande har angett den bevisning som åberopades i samband med det administrativa förfarandet, har bolaget inte exakt förklarat hur de påstådda olikheterna avseende varje relevant faktor påverkade priserna och deras jämförbarhet och hur tribunalen därför missuppfattade omständigheterna genom att i punkt 143 i den domen förklara att det inte hade visat att olikheterna avseende tillverkningskostnaderna omvandlades till prisskillnader.

151.

Jag bör också nämna att i motsats till vad Changmao Biochemical Engineering har påstått finns inte någon motsägelse mellan skäl 49 i den omtvistade förordningen, som anger att Changmao Biochemical Engineering inte har visat påverkan på priser och prisernas jämförbarhet, och skäl 76 i denna förordning enligt vilket dumpad kinesisk import underskred priserna i unionen med 21,1 procent. Kommissionens konstaterande av underskridande betyder att unionsindustrin led skada utan att det fanns något tecken på att detta underskridande orsakades av skillnaderna i tillverkningskostnaderna som motiverade en justering.

152.

Således ska den första delen av den tredje grunden för överklagandet underkännas.

153.

I punkterna 155–160 i den överklagade domen förklarade tribunalen att kommissionen inte ålade Changmao Biochemical Engineering en orimlig bevisbörda när den krävde att bolaget skulle visa att de påstådda skillnaderna i tillverkningskostnaderna omvandlades till prisskillnader när det inte hade tillgång till uppgifter om unionsindustrin.

154.

I den fjärde delen av dess tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen därigenom åsidosatte den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i detta avtal, artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 och principen om god förvaltningssed samt bortsåg från kommissionens omsorgsplikt. Dessutom har Changmao Biochemical Engineering hävdat att tribunalen felaktigt i punkt 207 i den överklagade domen vägrade att, genom beslut om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning, ålägga kommissionen att lämna ut den bedömning som ledde den till att avvisa bolagets begäran om justering.

155.

Som nämnts i punkterna 124–127 ovan kan den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet delvis inte prövas i sak. För god ordnings skull kommer jag emellertid att förklara nedan, för det fall domstolen skulle anse att den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet kan prövas i sak i dess helhet, varför domstolen ändå måste underkänna den som obefogad.

156.

För det första saknar den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet fog i den omfattning som den avser att den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet och artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 och 12.2.2 i detta avtal har överträtts.

157.

Av fast rättspraxis framgår att WTO-avtalen, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler som domstolen ska beakta när den prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter. Det är endast i två exceptionella situationer, som är en följd av unionslagstiftarens egna avsikt att begränsa sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpning av WTO-reglerna, som domstolen har godtagit att det ankommer på unionsdomstolarna, om så krävs, att pröva lagenligheten av en unionsrättsakt och de rättsakter som antagits för dess tillämpning med hänsyn till WTO-avtalen. Den första situationen är när Europeiska unionen har avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO och den andra är om unionsrättsakten i fråga uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i dessa avtal. ( 58 )

158.

Ingen artikel i förordning nr 1225/2009 hänvisar till någon specifik bestämmelse i WTO-avtalen. Enligt rättspraxis genomför emellertid artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 artikel 2.4 i antidumpningsavtalet, vars bestämmelser den i huvudsak upprepar. ( 59 )

159.

Artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 återger ändå inte uttryckligen kravet enligt den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpingsavtalet, som lyder: ”myndigheterna skall informera berörda parter om vilka uppgifter som krävs för att säkerställa en rättvis jämförelse och myndigheterna skall inte ställa orimliga beviskrav på dessa parter”. ( 60 ) Det förefaller därför som om det inte förelåg någon tydlig avsikt hos unionslagstiftaren att genomföra den särskilda skyldigheten som fastläggs i den sista meningen av artikel 2.4 i antidumpningsavtalet. Följden är att lagenligheten av den omtvistade förordningen inte kan prövas mot bakgrund av den sista meningen i artikel 2.4 i antidumpningsavtalet. ( 61 )

160.

Utan att det är nödvändigt att undersöka huruvida specifika bestämmelser i förordning nr 1225/2009 genomför artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 eller 12.2.2 i antidumpningsavtalet och följaktligen huruvida lagenligheten av den omtvistade förordningen kan prövas mot bakgrund av dessa bestämmelser anser jag att grunden som avser att artiklarna 6.2, 6.4, 12.2.1 eller 12.2.2 i antidumpningsavtalet har överträtts inte kan leda till framgång. Jag kan faktiskt inte se relevansen av artiklarna 12.2.1 och 12.2.2, som avser offentliga meddelanden om åläggande av antidumpningsåtgärder eller av artikel 6.2, som rör möten med motparter. Beträffande artikel 6.4, som anger att myndigheterna ska tillåta berörda parter att ta del av all relevant information som inte är konfidentiell, konstaterar jag, som förklaras ovan i punkt 143 och i punkt 161 nedan, att Changmao Biochemical Engineering inte har gjort gällande att kommissionen underlät att lämna ut den information som krävdes för att begära justeringar.

161.

För det andra är enligt min uppfattning den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet ogrundad i den omfattning som den avser att artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 har överträtts. Som nämnts i punkt 142 ovan får exportörer enligt artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009 begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheterna och övervägandena ”med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter”. Jag angav emellertid i punkt 143 ovan att Changmao Biochemical Engineering i förevarande mål inte har gjort gällande, till stöd för sin grund avseende överträdelse av artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009, att kommissionen underlät att till bolaget lämna ut den information som krävdes för att begära justeringar. Det har snarare till stöd för denna grund hävdat att kommissionen i synnerhet underlät att samla in den information som var nödvändig för att avgöra huruvida sådan begäran skulle beviljas. Denna underlåtenhet kan inte, om den skulle styrkas, utgöra en överträdelse av artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 1225/2009.

162.

För det tredje är den fjärde delen av den tredje grunden obefogad i den omfattning som den avser en bristande iakttagande av kommissionens omsorgsplikt. Enligt rättspraxis som angetts ovan i punkt 102 var kommissionen skyldig att med all vederbörlig omsorg och opartiskhet pröva den bevisning som getts in av Changmao Biochemical Engineering till stöd för dess begäran om justering. Som jag emellertid har visat i punkterna 148–152 ovan missuppfattade inte tribunalen omständigheterna när den i punkterna 141–144 i den överklagade domen förklarade att Changmao Biochemical Engineering inte hade visat att de påstådda skillnaderna i tillverkningskostnaderna påverkade priser och prisernas jämförbarhet.

163.

För det fjärde anser jag att den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet är obefogad i den omfattning som den avser att principen om god förvaltningssed har åsidosatts. Enligt rättspraxis följer det av principen om god förvaltningssed att bevisbördan som kommissionen lägger på exporterande producenter som begär justering enligt artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 inte får vara orimlig. ( 62 ) Jag har emellertid i punkterna 139–144 ovan angett skälen för att kommissionen inte lade en orimlig bevisbörda på Changmao Biochemical Engineering, genom att kräva att bolaget skulle visa att de påstådda skillnaderna i tillverkningskostnaderna påverkade priser och deras jämförbarhet.

164.

För det femte är den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet ogrundad i den omfattning som den avser att tribunalen felaktigt i punkt 207 i den överklagade domen, genom beslut om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning, vägrade att ålägga kommissionen att lämna ut den bedömning som ledde den till att i skäl 70 i den omtvistade förordningen konstatera att det inte förelåg några olikheter mellan den berörda produkten och den likadana produkten som systematiskt skulle återspeglas i priserna. Beträffande tribunalens bedömning av en parts begäran om beslut om en åtgärd för processledning eller en åtgärd för bevisupptagning ska det framhållas att enligt rättspraxis ska tribunalen själv avgöra huruvida det finns behov av att komplettera den information som den har tillgång till i anhängiggjorda mål. ( 63 ) Som dessutom har visats i punkterna 148–152 ovan har någon missuppfattning av omständigheterna inte styrkts i förevarande mål.

165.

Min slutsats är att den fjärde delen av den tredje grunden för överklagandet ska underkännas i dess helhet.

166.

I punkterna 151–153 i den överklagade domen förklarade tribunalen att kinesiska exporterande tillverkare som inte åtnjuter marknadsekonomisk status kan begära justering men att en sådan begäran inte kan ”avse de faktiska kostnaderna i Kina”, utan att artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 blir verkningslös.

167.

I den andra delen av sin tredje grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen därigenom åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009.

168.

Jag intar ståndpunkten att fastän den andra delen av den tredje grunden för överklagandet är befogad ska den ändå underkännas såsom verkningslös. Jag kommer att nedan ange skälen till varför jag anser att den är befogad innan jag förklarar varför den är verkningslös.

169.

Enligt rättspraxis är syftet med artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 att förhindra att priser och kostnader i länder utan marknadsekonomi som inte är det normala resultatet av marknadskrafterna tas i beaktande. ( 64 )

170.

Kommissionens argument är att om justering skulle göras på grund av skillnader i tillverkningskostnaderna mellan Kina och EU skulle detta medföra att artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 blev verkningslös, eftersom tillverkningskostnaderna i Kina är kopplade till Kinas avsaknad av marknadsekonomi och är missvisande.

171.

Enligt min uppfattning kan detta argument inte leda till bifall.

172.

Det är riktigt att i dom av den 29 april 2015, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet (T‑558/12 och T‑559/12, ej publicerad, EU:T:2015:237) ansåg tribunalen att inga justeringar kunde göras för skillnader i effektivitet och produktivitet mellan de kinesiska exporterande tillverkarna på vilka antidumpningstull hade lagts och tillverkaren i det jämförbara landet, eftersom de förstnämnda inte hade tilldelats marknadsekonomisk status och uppgifter om dem därför inte kunde beaktas vid fastställandet av normalvärdet. ( 65 ) Inför EU-domstolen gjorde de kinesiska exporterande tillverkarna gällande att justeringar för skillnader i effektivitet och produktivitet inte skulle göra användningen av metoden med ett jämförbart land verkningslös, eftersom deras lägre förbrukning av råmaterial och elektricitet och deras högre produktivitet per anställd (jämfört med tillverkaren i det jämförbara landet) inte hade något att göra med priserna och kostnaderna eller marknadskrafterna i Kina. ( 66 ) Generaladvokaten Mengozzi föreslog att detta argument skulle underkännas på den grunden att ”ett företag som inte fått marknadsekonomisk status i ett sådant fall där normalvärdet fastställs på grundval av metoden med jämförbart land inte kan göra gällande skillnader i produktivitet eller effektivitet för att begära justeringar av normalvärdet,” eftersom produktivitet och effektivitet ”är … beroende av flera faktorer … med avseende på vilka det rimligen kan antas att de i vart fall indirekt påverkas av parametrar som inte är ett normalt resultat av marknadskrafterna”. ( 67 ) Domstolen prövade emellertid inte rådets och kommissionens vägran att göra de begärda justeringarna. ( 68 )

173.

Det är också riktigt att tribunalen, i dom av den 23 april 2018, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen (T‑675/15, ej publicerad, EU:T:2018:209), förklarade att justeringar inte kunde göras på grund av skillnader i tillverkningsprocessen och tillgång på råmaterial mellan Kina och det jämförbara landet, mot bakgrund av, för det första, att Kina vid den i målet aktuella tiden inte ansågs vara en marknadsekonomi och, för det andra, att sökanden, en kinesisk exporterande tillverkare, inte hade begärt marknadsekonomisk status. Enligt tribunalens uppfattning fanns därför inget som tydde på att inköpen av nickel och tillverkningsprocessen hos ett företag som var verksamt på icke-marknadsekonomiska villkor inte påverkades av parametrar som inte var ett resultat av marknadskrafter. ( 69 ) Inför EU-domstolen gjorde de kinesiska exporterande tillverkarna gällande att tribunalen borde ha prövat huruvida de begärda justeringarna skulle ha fått effekten att i normalvärdet återinföra kostnader som påverkades av parametrar som inte var resultatet av marknadskrafter, vilket tribunalen inte hade gjort. ( 70 ) EU-domstolen underkände detta argument som verkningslöst med motiveringen att de kinesiska exporterande tillverkarna inte uttryckligen hade angripit tribunalens konstaterande av de faktiska omständigheterna att det inte framgick att justeringarna avsåg faktorer som var resultatet av marknadskrafter. ( 71 )

174.

Jag konstaterar emellertid att EU-domstolen varken i domen av den 5 april 2017, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet (C‑376/15 P och C‑377/15 P, EU:C:2017:269), eller i domen av den 29 juli 2019, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen (C‑436/18 P, EU:C:2019:643), i sak prövade frågan huruvida de kinesiska exporterande tillverkarna som inte hade beviljats marknadsekonomisk status kan begära justeringar för skillnader i tillverkningsprocessen och i förbrukning av och i tillgång till råmaterial mellan Kina och det jämförbara landet.

175.

Jag konstaterar också att Changmao Biochemical Engineering har påstått, utan att bli motsagd av kommissionen, att situationen i förevarande mål skiljer sig från den i domen av den 29 juli 2019, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen (C‑436/18 P, EU:C:2019:643), eftersom justeringarna i förevarande mål inte skulle göras med hänvisning till den kinesiska exporterande tillverkarens egna tillverkningskostnader eller tillverkningskostnaderna i Kina utan med hänvisning till tillverkningskostnaderna i EU. Changmao Biochemical Engineerings argument är i huvudsak att fastställandet av normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 inte hindrar att kommissionen beviljar begäran om justering när kommissionen inte använder uppgifter om den kinesiska marknaden vid fastställande av justeringens storlek.

176.

Changmao Biochemical Engineering menar att i förevarande mål begärde bolaget inte att kommissionen skulle göra justeringar genom hänvisning till bolagets egna tillverkningskostnader. För det första begärde det att kommissionen, när unionsindustrin och bolaget självt använde olika råmaterial och resurser, antingen skulle sätta ned normalvärdet eller öka dess exportpris med ett belopp som var lika med skillnaden mellan i) kostnaden för råmaterial eller resurs som används av unionsindustrin och ii) kostnaden i EU för motsvarande material eller resurs som bolaget självt använder. ( 72 ) För det andra begärde Changmao Biochemical Engineering att kommissionen när kostnaderna endast bars av unionsindustrin, inte av bolaget självt, skulle göra justeringar med belopp som var lika med dessa kostnader. Changmao Biochemical Engineering har framhållit att i båda fallen skulle kommissionen inte ha beaktat bolagets egna tillverkningskostnader eller de faktiska kostnaderna i Kina vid fastställandet av de begärda justeringarna. Enligt Changmao Biochemical Engineerings uppfattning hindrade inte artikel 2.7 i förordning nr 1225/2009 kommissionen från att göra dessa justeringar.

177.

Enligt min uppfattning är det endast när de kinesiska exporterande tillverkarnas egna tillverkningskostnader eller tillverkningskostnaderna i Kina används för att fastställa justeringens storlek och när dessa kostnader införs i beräkningen av normalvärdet som artikel 2.7 i förordning nr 1225/2009 hindrar kommissionen från att bevilja justeringar som begärts av kinesiska exporterande tillverkare som inte har beviljats marknadsekonomisk status. När däremot tillverkningskostnaderna i Kina används endast för att fastställa att det föreligger skillnader avseende faktorer som anges i artikel 2.10 a–k i denna förordning utgör artikel 2.7 däri inte hinder för att kommissionen beviljar begäran om justering som gjorts av dessa exporterande tillverkare.

178.

Detta hänger samman med att om kinesiska exporterande tillverkare var uteslutna från att begära justeringar när normalvärdet fastställs i enlighet med artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 även när inte några uppgifter avseende den kinesiska marknaden används för att beräkna justeringarnas storlek skulle dessa exporterande tillverkare faktiskt uteslutas från att begära justeringar när normalvärdet fastställs enligt denna bestämmelse. Det framgår emellertid inte av den rättspraxis som angetts i punkt 169 ovan, enligt vilken syftet med artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009 är att undvika att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller länder utan marknadsekonomi som inte utgör det normala resultatet av marknadskrafterna, att normalvärdet inte alls kan fastställas när det fastställs i enlighet med denna bestämmelse. Tvärtom, det finns nämligen ingenting i denna förordning som tyder på att artikel 2.7 a i denna förordning föreskriver ett allmänt undantag från kravet på justeringar enligt artikel 2.10 i samma förordning i jämförbarhetssyfte. ( 73 )

179.

Den lösning som föreslås i punkt 177 ovan är dessutom förenlig med tribunalens konstaterande i punkterna 607 och 608 i domen av den 19 maj 2021, China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products m.fl./kommissionen (T‑254/18, EU:T:2021:278), att artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 ska tolkas mot bakgrund av och i samband med artikel 2.7 a i samma förordning med resultatet att de gjorda justeringarna inte ska införa eller återinföra en snedvridande faktor i den kinesiska ordningen i beräkningen av det normalvärde som fastställts på grundval av metoden med jämförbart land.

180.

I den dom som nämnts i punkt 179 ovan fann tribunalen att en justering kunde göras av normalvärdet genom att tillämpa en mervärdesskattesats på 12 procent som föreskrevs i kinesisk rätt för export av den berörda produkten från Kina med motiveringen i huvudsak att detta inslag inte var snedvridet. ( 74 ) Situationen i denna dom skiljer sig visserligen från förevarande mål, eftersom justeringen i den domen inte hade begärts av de kinesiska exporterande tillverkarna. ( 75 ) Faktum kvarstår emellertid att en justering enligt denna dom kan göras med användning av en komponent i det kinesiska systemet, förutsatt dock att denna komponent inte skapar snedvridning utan är resultatet av marknadskrafter.

181.

Följden är att tribunalen i punkt 153 i den överklagade domen felaktigt förklarade att begäran om justeringar som gjorts av kinesiska exporterande tillverkare som inte har marknadsekonomisk status inte kan avse faktiska kostnader i Kina. Enligt min uppfattning kan dessa exporterande tillverkares begäran endast nekas när uppgifter avseende faktiska kostnader i Kina används för att fastställa justeringens belopp men inte när dessa uppgifter åberopas för att fastställa att skillnader föreligger avseende kostnader mellan Kina och det jämförbara landet.

182.

Den andra delen av den tredje grunden för överklagandet är således befogad.

183.

Som emellertid nämnts i punkt 168 ovan ska den ändå underkännas som verkningslös av följande två skäl.

184.

För det första förefaller det vara så, att för att kommissionen ska bevilja begäran om justering som avser faktiska kostnader i Kina måste de kinesiska exporterande tillverkare som framställer sådan begäran visa att de specifika kostnaderna i fråga är det normala resultatet av marknadskrafter även när de uppgifter som avser dessa kostnader endast används för att visa förekomsten av skillnader avseende faktorer som anges i artikel 2.10 a–k i förordning nr 1225/2009. Detta följer av den rättspraxis som angetts i punkt 130 ovan, enligt vilken bevisbördan för att specifika justeringar ska göras åvilar den som vill åberopa dem.

185.

I förevarande mål har Changmao Biochemical Engineering enligt min uppfattning emellertid inte visat att användningen av olika råmaterial och resurser eller kostnader som avser endast unionsindustrin ( 76 ) är det normala resultatet av marknadskrafter. Bolaget har endast beskrivit skillnaderna avseende råmaterial och resurser som används i förädlingsprocessen mellan Kina och EU, utan att ange varför dessa komponenter inte påverkas av Kinas avsaknad av marknadsekonomisk status.

186.

För det andra är domskälen som anges i punkterna 151–153 i den överklagade domen alternativa mot bakgrund av att tribunalen i punkt 144 i denna dom redan hade funnit att kommissionen inte åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 genom att vägra att göra de justeringar som begärts av Changmao Biochemical Engineering med motiveringen att detta företag underlåtit att visa att de påstådda skillnaderna avseende tillverkningskostnader omvandlades till skillnader i priser. Detta framgår av användningen av uttrycket ”under alla omständigheter” i punkt 151 i den överklagade domen.

187.

Fastän den är befogad ska den andra delen av den tredje grunden för överklagandet ogillas som verkningslös.

188.

För fullständighetens skull bör jag nämna att följden blir att den grund som avser överträdelse av artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009 också ska underkännas. Changmao Biochemical Engineerings argument till stöd för denna grund är att om kommissionen skulle ha gjort de begärda justeringarna skulle dumpningsmarginalen ha underskridit skademarginalen, på grundval av vilken antidumpningstullen fastställdes. Mot bakgrund av att det enligt min uppfattning inte var fel av kommissionen att vägra att göra dessa justeringar föreligger emellertid ingen överträdelse av artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009.

189.

Min slutsats är att den tredje grunden för överklagandet ska avslås i dess helhet.

190.

Genom sin fjärde grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen, genom att i punkterna 148 och 150 i den överklagade domen förklara att kommissionen inte gjorde en felaktig bedömning när den vägrade att göra de justeringar som bolaget begärt i syfte att fastställa förekomsten av skada, åsidosatte artikel 3.2 och 3.3 i förordning 2016/1036, i ändrad lydelse, artikel 9.4 i denna förordning och principen om god förvaltningssed samt kommissionens omsorgsplikt. Enligt Changmao Biochemical Engineering var skillnaderna i tillverkningskostnaderna mellan unionstillverkaren och de kinesiska exporterande tillverkarna skäl för justeringar inte endast för att fastställa dumpningsmarginalen utan också för att fastställa skademarginalen enligt artikel 2.10 och/eller artikel 3.2 i samma förordning.

191.

Kommissionen har yrkat att den fjärde grunden för överklagandet ska underkännas eftersom (i synnerhet) artikel 2.10, artikel 3.2 och 3.3 i förordning 2016/103 inte nämner justeringar.

192.

I den omtvistade förordningen avvisade kommissionen Changmao Biochemical Engineerings begäran om justeringar i syfte att fastställa, inte dumpningsmarginalen, utan skademarginalen på grund av skillnader i tillverkningskostnaderna mellan unionstillverkaren och de kinesiska exporterande tillverkarna. Kommissionens skäl för att avvisa dessa yrkanden var i huvudsak att dessa skillnader inte nödvändigtvis omvandlades till skillnader i priser eller att de inte nödvändigtvis påverkade prisernas jämförbarhet. ( 77 )

193.

I punkterna 148 och 150 i den överklagade domen förklarade tribunalen i huvudsak att kommissionen inte åsidosatte artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009, artikel 3.2 a och 3.3 i denna förordning eller artikel 9.4 däri genom att vägra att göra begärda justeringar i syfte att fastställa förekomsten av skada.

194.

Genom sin fjärde grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen därigenom åsidosatte dessa bestämmelser, inte beaktade kommissionens omsorgsplikt och åsidosatte principen om god förvaltningssed.

195.

Jag är av uppfattningen att denna grund för överklagandet ska ogillas. Även om den enligt min åsikt är befogad till den del den avser att artikel 3.2 a och 3.3 i förordning nr 1225/2009 har överträtts, är den verkningslös i sin helhet. Jag kommer att ange skälen nedan till varför den delvis är befogad innan jag förklarar varför den är verkningslös.

196.

Enligt artikel 1.1 i förordning nr 1225/2009 krävs det för införande av antidumpningstullar att de dumpade produkterna orsakar unionsindustrin skada. Enligt artikel 3.2 a i denna förordning ska fastställande av skada inbegripa en objektiv granskning av ”den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på [unions]marknaden för likadana produkter”. Artikel 3.3 i samma förordning anger att ”vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av [unions]industrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras”.

197.

Det är riktigt att artikel 3.2 a och 3.3 eller någon annan bestämmelse i förordning nr 1225/2009 inte anger att kommissionen ska göra justeringar vid fastställandet av skademarginalen. Det finns inte någon motsvarighet i detta sammanhang till artikel 2.10 i denna förordning som anger att justeringar ska göras i syfte att fastställa dumpningsmarginalen.

198.

Enligt rättspraxis kräver emellertid skyldigheten att utföra en objektiv granskning av den dumpade importens inverkan enligt artikel 3.2 i förordning nr 1225/2009 en rättvis jämförelse mellan priserna på den berörda produkten och unionsindustrins likadana produkt vid försäljning på unionens territorium. En sådan rättvis jämförelse är ett villkor för att skadan för nämnda industri ska beräknas på ett lagenligt sätt. ( 78 )

199.

Det förefaller som om kommissionen, när justeringar är nödvändiga för att säkerställa att jämförelsen mellan priset för den berörda produkten och priset för unionsindustrins likadana produkt i EU är rättvis, måste anses ha en skyldighet att göra dessa justeringar. Symmetrin mellan priset för den berörda produkten och priset för den likadana produkten skulle återupprättas, precis på samma sätt som, enligt rättspraxis, en justering av normalvärdet som görs enligt artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 återställer symmetrin mellan normalvärdet och en produkts exportpris, varigenom prisers jämförbarhet säkerställs. ( 79 )

200.

Även om inte någon bestämmelse i förordning nr 1225/2009 uttryckligen anger att kommissionen ska göra justeringar för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan priset för den berörda produkten och priset för unionsindustrins likadana produkt i EU, kan denna skyldighet grundas på artikel 3.2 a och 3.3 i denna förordning, till den del som denna bestämmelse kräver en rättvis jämförelse.

201.

Det är riktigt som kommissionen gjort gällande att tribunalen inte begick något misstag när den i punkt 149 i den överklagade domen konstaterade att domen av den 17 februari 2011, Zhejiang Xinshiji Foods och Hubei Xinshiji Foods/rådet (T‑122/09, ej publicerad, EU:T:2011:46), rörde en kränkning av sökandens rätt till försvar och bristande motivering för den angripna förordningen. I denna dom prövade inte tribunalen i sak påståendet att justeringen av exportpriset som gjorts i samband med beräkningen av prisunderskridandet var olämplig. ( 80 )

202.

Hänvisning bör emellertid göras till domen av den 5 oktober 1988, Canon m.fl./rådet (277/85 och 300/85, EU:C:1988:467, punkterna 65 och 66), i vilken domstolen förklarade att kommissionen inte begick något fel när den gjorde en justering i samband med bedömningen av skada för skillnader mellan importerade modeller av den berörda produkten (elektroniska skrivmaskiner) och de mest liknande unionsmodellerna. ( 81 )

203.

I domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234, punkterna 172–189), förklarade tribunalen på samma sätt att kommissionens beräkning av prisunderskridandet stred mot artikel 3.2 i förordning nr 1225/2009, eftersom kommissionen hade jämfört unionsindustrins priser vid försäljning till de första oberoende köparna för den likadana produkten med den kinesiska exporterande tillverkarens CIF‑priser (kostnader, försäkring och frakt). Enligt tribunalen krävde skyldigheten att jämföra priser i samma handelsled att kommissionen inte använde den kinesiska exporterande tillverkarens CIF-priser utan denna exporterande tillverkares pris vid försäljning till de första oberoende köparna. Kommissionen skulle således ha gjort motsvarande justeringar vilket den inte hade gjort. ( 82 )

204.

Tribunalen gjorde därför en felaktig bedömning när den, i punkt 148 i den överklagade domen, förklarade att inte någon av de bestämmelser i förordning nr 1225/2009 som Changmao Biochemical Engineering hade hänvisat till, det vill säga artikel 2.10, artikel 3.2 och 3.3 och artikel 9.4, krävde att kommissionen gjorde justeringar i syfte att fastställa förekomsten av skada. Artikel 3.2 a och 3.3 i förordning nr 1225/2009 kräver att kommissionen ska göra detta. Således är den fjärde grunden för överklagandet befogad till den del den avser att artikel 3.2 a och 3.3 i denna förordning har överträtts.

205.

Som nämnts i punkt 195 ovan ska den fjärde grunden för överklagandet enligt min uppfattning ändå underkännas såsom verkningslös.

206.

Det förefaller vara så, att om kommissionen anses vara skyldig att göra nödvändiga justeringar i samband med bedömningen av skada borde de principer som gäller för begäran om justering som görs för att fastställa dumpning vara tillämpliga. I analogi med den rättspraxis som anges i punkt 130 ovan ska den part som begär justering för att fastställa skada styrka att dess begäran är berättigad. Denna part ska i synnerhet styrka att skillnaderna i (exempelvis) tillverkningskostnader omvandlas till skillnader i priser.

207.

I punkt 160 i den överklagade domen förklarade tribunalen i huvudsak att Changmao Biochemical Engineering hade underlåtit att styrka att skillnaderna i tillverkningskostnaderna mellan Kina och EU omvandlades till prisskillnader. Jag understryker att punkt 160 i den överklagade domen specifikt avser Changmao Biochemical Engineerings begäran att justeringar skulle göras i syfte att fastställa marginalen för prisunderskridande. Ordalydelsen i denna punkt återger faktiskt lydelsen i skäl 70 i den omtvistade förordningen i vilken kommissionen anger skälet till varför den avvisar Changmao Biochemical Engineerings yrkanden om justering för fastställande av marginalen för prisunderskridande.

208.

Changmao Biochemical Engineering har inte angripit punkt 160 i den överklagade domen i samband med dess fjärde grund för överklagandet som rör lagenligheten av justeringar som gjorts i syfte att fastställa marginalen för prisunderskridande. Bolaget har angripit denna punkt endast i samband med dess tredje grund för överklagandet som rör justeringar som görs för att fastställa dumpningsmarginalen.

209.

Således ska, fastän den är befogad, den fjärde grunden för överklagandet underkännas såsom verkningslös.

210.

Min slutsats är att överklagandet ska ogillas i dess helhet.

211.

Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen avgör målet slutligt.

212.

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I förevarande mål har Chiangmao Biochemical Engineering tappat målet, och kommissionen har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Chiangmao Biochemical Engineering ska därmed bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

213.

Jag föreslår därför att domstolen ska