This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62018CN0779
Case C-779/18: Request for a preliminary ruling from the Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Poland) lodged on 12 December 2018 — Mikrokasa SA, Gdynia, and Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty, Warsaw v XO
Mål C-779/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Polen) den 12 december 2018 — Mikrokasa S.A. w Gdyni och Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty w Warszawie mot XO
Mål C-779/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Polen) den 12 december 2018 — Mikrokasa S.A. w Gdyni och Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty w Warszawie mot XO
EUT C 164, 13.5.2019, p. 4–5
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
13.5.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 164/4 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Polen) den 12 december 2018 — Mikrokasa S.A. w Gdyni och Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty w Warszawie mot XO
(Mål C-779/18)
(2019/C 164/05)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich
Parter i det nationella målet
Klagande: Mikrokasa S.A. w Gdyni, Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty w Warszawie
Motpart: XO
Tolkningsfrågor
1) |
Ska direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1), särskilt artiklarna 3 g, 10.1 och 22.1 tolkas så, att de utgör hinder för en uppdelning i dels så kallade ”andra kreditkostnader än ränta”, som fastställs schablonmässigt enligt en lagstadgad formel i artikel 36a i konsumentkreditlagen (lag av den 12 maj 2011 om konsumentkrediter, Dz. U. 2018.993, konsoliderad version), och dels den så kallade ”sammanlagda kreditkostnaden för konsumenten” som anges i nämnda direktiv, på ett sätt som medför att näringsidkarens verkliga kostnader för krediten som inte utgör ränta döljs för konsumenten? |
2) |
Ska direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (2), särskilt artiklarna 1.2, 6.1 och 7.1, tolkas så, att de utgör hinder för att kontrollera villkoren i konsumentkreditavtal, av skäl som anges i artikel 3 i direktivet, i den del som innefattar så kallade andra kreditkostnader än ränta, vars kriterier fastställs i artikel 36a i konsumentkreditlagen (lag av den 12 maj 2011 om konsumentkrediter, Dz. U. 2018.993, konsoliderad version)? |
(1) EUT L 133, s. 66.
(2) EGT L 95, s. 29.