1)

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (1) av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att den inför ett undantag från regeln att domstolarna i den medlemsstat där barnet faktiskt är bosatt är behöriga?

2)

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att de av en part i målet anförda omständigheterna (det vill säga att barnet är fött i Frankrike, barnets far är fransk medborgare, barnets släktingar – en bror, två systrar, en systerdotter och farfar – samt faderns nuvarande partner och deras minderåriga dotter bor i Frankrike, medan barnet, i Rumänien, saknar släktingar på moderns sida, går i fransk skola, har fransk uppfostran och mentalitet, har franska som hemspråk och det språk som talats mellan föräldrarna och mellan föräldrarna och henne alltid har varit franska), tyder på att barnet har en särskild anknytning till Frankrike och att den nationella domstolen därför ska förklara att fransk domstol är bättre lämpad att pröva målet?

3)

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att processrättsliga skillnader i de två medlemsstaternas rättsordningar, såsom den omständigheten att saken avgörs inom lyckta dörrar av specialdomstolar, anses vara till barnets bästa i den mening som avses i den unionsrättsliga bestämmelsen?