1)

Ska artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG (1), jämförd med rätten till säkerhet, som garanteras av artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och rätten till skydd för personuppgifter, som garanteras av artiklarna 7, 8, och 52.1 i stadgan, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs en generell skyldighet för operatörer och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter, i den mening som avses i direktiv 2002/58/EG, som genereras eller behandlas av dem i samband med att de tillhandahåller dessa tjänster och vars syfte inte endast omfattar undersökning, avslöjande av och åtal för grov brottslighet, utan även skydd för nationell säkerhet, försvaret och allmän säkerhet samt undersökning, avslöjande av och åtal för annan brottslighet än grov brottslighet eller förebyggande av otillåten användning av elektroniska kommunikationssystem eller uppnåendet av något annat mål enligt artikel 23.1 i förordning (EU) 2016/679 (2), och i vilken nämnda skyldighet dessutom åtföljs av i lagstiftningen närmare angivna skyddsmekanismer med avseende på lagringen av och tillgången till uppgifterna?

2)

Ska artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG, jämförd med artiklarna 4, 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, där det föreskrivs en generell skyldighet för operatörer och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter, i den mening som avses i direktiv 2002/58/EG, som genereras eller behandlas av dem i samband med att de tillhandahåller dessa tjänster, om nämnda lagstiftning bland annat har till syfte att uppfylla de positiva skyldigheter som åligger myndigheten enligt artiklarna 4 och 8 i stadgan, vilka består i att inrätta en rättslig ram som möjliggör effektiv brottsutredning och verkningsfulla straff för sexuella övergrepp mot minderåriga och som gör det möjligt att på ett effektivt sätt identifiera gärningsmannen, även när elektroniska kommunikationstjänster används?

3)

Om Cour constitionnelle, på grundval av svaren på den första eller den andra frågan, skulle komma fram till att den angripna lagen strider mot en eller flera skyldigheter enligt de bestämmelser som nämns i dessa frågor, skulle den då kunna besluta att verkningarna av lagen av den 29 maj 2016 om insamling och lagring av uppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation tills vidare ska bestå för att undvika rättsosäkerhet och möjliggöra att tidigare insamlade och lagrade uppgifter fortfarande kan användas för de mål som uppställs i den lagen?