1)

Utgör artiklarna 4 och 13 i direktiv 2008/98/EG ( 1 ), jämförda med skälen 6, 8, 28 och 31 däri, hinder för en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser – såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka endast de förbränningsanläggningar som anges i bilagorna till och tabellerna i nämnda dekret kvalificeras som strategiska infrastrukturer och anläggningar av överordnat nationellt intresse som genomför ett integrerat och modernt system för hantering av hushållsavfall och därmed jämförligt avfall och tryggar nationell självförsörjning, när liknande anläggningar som hanterar avfallet genom återvinning och återanvändning inte har erhållit motsvarande erkännande av den nationella lagstiftaren, trots att de två sistnämnda metoderna rankas högre i den avfallshierarki som avses i nämnda direktiv?

I andra hand, om så inte är fallet, utgör artiklarna 4 och 13 i direktiv 2008/98/EG hinder för en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser– såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka anläggningar för förbränning av hushållsavfall kvalificeras som strategiska infrastrukturer och anläggningar av överordnat nationellt intresse i syfte att dels undvika och förebygga ytterligare fördragsbrottsförfaranden för bristande genomförande av unionsrättsliga bestämmelser på området, dels begränsa mängden avfall som går till deponier?

2)

Utgör artiklarna 2–4 och 6–12 i direktiv 2001/42/EG ( 2 ), jämförda med varandra, hinder för tillämpning av en nationell primärlagstiftning och därtill knutna sekundärrättsliga genomförandebestämmelser – såsom artikel 35.1 i lagdekret nr 133/2014, omvandlad till lag nr 164/2014, och Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri av den 10 augusti 2016, offentliggjort i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana nr 233 av den 5 oktober 2016 – enligt vilka Presidente del Consiglio dei Ministri, i ett dekret, kan uppjustera kapaciteten hos befintliga förbränningsanläggningar och fastställa antalet, kapaciteten hos och regional placering av förbränningsanläggningar för energiåtervinning av hushållsavfall och därmed jämförligt avfall, som i enlighet med målen för separat insamling och återvinning ska byggas för att täcka vissa återstående behov och gradvis återställa den socio-ekonomiska jämvikten mellan olika nationella områden, utan att det i den nationella lagstiftningen ifråga föreskrivs att bestämmelserna om strategisk miljöbedömning i direktiv 2001/42/EG ska tillämpas vid utarbetandet av den plan som följer av nämnda Decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri?