I. Inledning

II. Tillämpliga bestämmelser

III. Bakgrund till tvisten

A. Bakgrund och det administrativa förfarandet

B. Förfarandet vid tribunalen

IV. Förfarandet vid domstolen

V. Bedömning

A. Invändningarna i samband med kommissionens befogenheter vid inspektioner i konkurrensärenden (första till tredje grunderna för överklagandet)

1. Genomförandet av inspektionen i förevarande mål

2. Framställningen av kopior utan föregående prövning som del av kommissionens inspektionsbehörighet (den första grunden)

a) Huruvida den första grunden kan tas upp till sakprövning och dess relevans

b) Prövning av den första grunden

3. Den geografiska begränsningen av kommissionens befogenheter vid inspektioner (den andra och den tredje grunden)

a) Tolkningen av artikel 20.1 och 20.2 i förordning nr 1/2003 (den andra grunden)

b) Inspektionens påstådda territoriella begränsning genom själva inspektionsbeslutet (den tredje grunden)

B. Invändningarna i samband med böterna (den fjärde och den femte grunden)

1. Utövandet av tribunalens obegränsade prövningsrätt (den fjärde grunden)

2. Bedömningen av kartellens europeiska konfiguration med avseende på böterna (den femte grunden)

C. Sammanfattning

VI. Rättegångskostnader

VII. Förslag till avgörande

1.

Får Europeiska kommissionen vid en inspektion i ett konkurrensärende enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 1/2003 ( 2 ) ta kopior på uppgifter, utan att ha genomfört någon föregående granskning huruvida dessa uppgifter är relevanta för föremålet för och syftet med den aktuella inspektionen, och får den sedan ta med dessa kopior för att genomsöka dem efter uppgifter som är relevanta för detta föremål och syfte i sina lokaler i Bryssel (Belgien)? Det är kärnan i den rättsfråga som domstolen har att avgöra i förevarande förfarande för överklagande. ( 3 )

2.

Denna fråga har uppkommit i ett kartellärende beträffande konkurrensbegränsande samverkan inom området för elkablar i samband med vilket kommissionen genom beslut av den 2 april 2014 fastställt sanktioner mot ledande europeiska, japanska och sydkoreanska tillverkare av jord- och undervattenskablar för hög spänning och extra hög spänning, däribland klagandena i förevarande mål, Nexans France SAS och Nexans SA (nedan gemensamt kallade Nexans eller klagandena) för deras deltagande i en nästan världsomspännande konkurrensbegränsande samverkan (nedan kallat det omtvistade beslutet). ( 4 )

3.

Nexans överklagande det omtvistade beslutet i första instans till tribunalen, vilken lämnade överklagandet utan bifall genom dom av den 12 juli 2018 (nedan kallad den överklagade domen) ( 5 ). Nexans har kritiserat tribunalen för att härvid inte enbart ha gjort en felaktig bedömning av kommissionens befogenheter vid inspektionsförfarandet, utan även för att ha utövat sin egen obegränsade behörighet att pröva de böter som kommissionen ålagt på ett felaktigt och otillräckligt sätt.

4.

Domstolens dom i förevarande mål kommer att ha avgörande betydelse för kommissionens framtida förvaltningspraxis avseende inspektioner i konkurrensmål.

5.

De relevanta bestämmelserna i detta mål återfinns i artikel 101 FEUF och förordning nr 1/2003.

6.

I artikel 20 i förordning nr 1/2003 som har rubriken ”Kommissionens befogenheter vid inspektioner” föreskrivs följande i punkterna 1, 2 och 4:

”1.   För att fullgöra de uppgifter som kommissionen tilldelas genom denna förordning får den genomföra alla nödvändiga inspektioner hos företag och företagssammanslutningar.

2.   De tjänstemän och andra medföljande personer som kommissionen har bemyndigat att genomföra en inspektion skall ha befogenhet att

4.   Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de inspektioner som kommissionen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med inspektionen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som föreskrivs i artiklarna 23 och 24 samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av EG‑domstolen. Kommissionen skall fatta sådana beslut efter att ha samrått med konkurrensmyndigheten i den medlemsstat inom vars territorium inspektionen skall genomföras.”

7.

I artikel 21 i förordning nr 1/2003 som har rubriken ”Inspektion av övriga lokaler” föreskrivs följande i punkterna 1 och 4:

”1.   Om rimlig misstanke finns om att räkenskaper eller andra affärshandlingar, som har samband med föremålet för inspektionen och som kan vara av betydelse för att bevisa en allvarlig överträdelse av artikel 81 eller artikel 82 i fördraget, förvaras i andra lokaler, på annan mark och i andra transportmedel, inklusive de berörda företagens eller företagssammanslutningarnas ledares, direktörers och andra medarbetares bostäder, får kommissionen genom beslut beordra att en inspektion genomförs i dessa lokaler, på denna mark och i dessa transportmedel.

4.   De tjänstemän och andra medföljande personer som kommissionen bemyndigat för att genomföra en inspektion enligt punkt 1 i denna artikel skall ha de befogenheter som anges i artikel 20.2 a, b och c. …”

8.

I oktober 2008 anmälde företaget ABB konkurrensbegränsande metoder på marknaden för jord- och undervattenskablar till kommissionen. ( 6 )

9.

Därefter ålade kommissionen genom beslut K(2009) 92/1 av den 9 januari 2009 Nexans och samtliga företag som kontrolleras av detta bolag att underkasta sig en inspektion, med tillämpning av artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 (nedan kallat inspektionsbeslutet) ( 7 ). Vidare genomförde kommissionen under perioden mellan den 28 och den 30 januari 2009 samt den 3 februari 2009 inspektioner i Nexans Frances affärslokaler ( 8 ) och kopierade uppgifter som den först senare utvärderade i Bryssel ( 9 ).

10.

Genom dom av den 14 november 2012, Nexans France och Nexans/kommissionen ( 10 ) ogiltigförklarade tribunalen inspektionsbeslutet mot Nexans till viss del, nämligen i den mån beslutet avsåg andra elkablar än högspänningskablar för förläggning i vatten och i mark samt tillhörande materiel till dessa andra kablar. I övrigt ogillade tribunalen talan. Nexans överklagade denna dom utan framgång. ( 11 ) I dessa domar behandlades inte de frågor som har uppkommit i förevarande mål huruvida kommissionens agerande under inspektionen var lagenligt. ( 12 )

11.

Den 2 april 2014 antog kommissionen det omtvistade beslutet. Enligt detta har de ledande europeiska, japanska och sydkoreanska tillverkarna av undervattens- och jordkablar under olika perioder från februari 1999 till slutet av januari 2009 deltagit i en kartell med avseende på jord- och/eller undervattenskablar för hög spänning och extra hög spänning, vilken bestod av följande två konfigurationer: Å ena sidan ”kartellens A/R-konfiguration”, vilken bestod av de europeiska, japanska och sydkoreanska företagen och vars syfte var att fördela områden och kunder mellan dessa tillverkare, och å andra sidan ”kartellens europeiska konfiguration”, där områden och kunder fördelades av de europeiska tillverkarna i deras ”nationella territorium”. ( 13 )

12.

För att beräkna grundbeloppet för böterna fastställde kommissionen mot bakgrund av överträdelsens allvar vad gällde uppdelningen av marknader en koefficient på 15 procent av den relevanta omsättningen. Dessutom ökade kommissionen denna koefficient med 2 procentenheter för samtliga deltagare med hänvisning till kartellens samlade marknadsandel och dess nästintill världsomfattande geografiska utbredning – kartellen omfattade bland annat hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Slutligen utgick kommissionen från att de europeiska företagens agerande hade varit mer skadligt än de övriga företagens, eftersom de utöver att delta i ”kartellens A/R-konfiguration” också hade fördelat projekt sinsemellan inom ramen för ”kartellens europeiska konfiguration”. På grund av överträdelsens allvar ökade kommissionen den del av omsättningen som skulle beaktas med ytterligare 2 procent för de europeiska företagen. ( 14 )

13.

Den 17 juni 2014 väckte Nexans talan mot det omtvistade beslutet vid tribunalen och yrkade att det skulle ogiltigförklaras. Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan den 12 juli 2018 och förpliktade Nexans att ersätta rättegångskostnaderna.

14.

Nexans överklagade tribunalens dom genom skrivelse av den 24 september 2018.

15.

Nexans yrkar att domstolen ska

16.

Kommissionen yrkar att domstolen ska

17.

Överklagandet har handlagts skriftligen och, den 16 oktober 2019, muntligen vid domstolen.

18.

Nexans har sammanlagt anfört fem grunder till stöd för överklagandet, av vilka de första tre avser kommissionens befogenheter vid inspektioner i konkurrensärenden (nedan under avsnitt A). Vidare behandlar de sista två grunderna beräkningen av böterna (nedan under avsnitt B).

19.

I samband med förevarande överklagande uppkommer såvitt jag kan se för första gången frågan huruvida förordning nr 1/2003 ger kommissionen behörighet att inom ramen för en konkurrensrättslig inspektion inte enbart få tillgång till och bedöma uppgifter i original på plats i det berörda företagets affärslokaler, utan även att kopiera dem och därefter i sina lokaler i Bryssel genomsöka handlingar efter uppgifter som är relevanta för föremålet för och syfte med den aktuella inspektionen, vilka sedan intas i ärendeakten.

20.

Detta är hur kommissionen har agerat i förevarande mål, vilket tribunalen har godtagit i den överklagade domen. Genom första till tredje grunderna för överklagandet klandrar Nexans tribunalen för olika fall av felaktig rättstillämpning.

21.

Inledningsvis kritiserar Nexans att kommissionen har kopierat uppgifter utan föregående granskning huruvida dessa var relevanta för föremålet och syftet med inspektionen (den första grunden). Dessutom anser Nexans att kommissionen inte hade befogenhet att genomföra inspektionen utanför företagets lokaler i Bryssel, eftersom det saknas en rättslig grund (den andra grunden). Enligt Nexans omfattade själva inspektionsbeslutet inte heller en sådan befogenhet (den tredje grunden).

22.

Innan dessa grunder för överklagandet behandlas är det lämpligt med en kort beskrivning av hur kommissionens inspektion och den efterföljande kontrollen av de uppgifter som kopierats konkret har genomförts i förevarande mål.

23.

Enligt tribunalens fastställelser av de faktiska omständigheterna i punkterna 42–47 i den överklagade domen, ( 15 ) vilka Nexans inte har ifrågasatt i förevarande överklagandeförfarande, har den inspektion som kommissionen genomförde i Nexans Frances affärslokaler onsdagen den 28 till fredagen den 30 januari och tisdagen den 3 februari 2009 samt den efterföljande granskningen av de uppgifter som kopierats vid denna inspektion i kommissionens lokaler i Bryssel ägt rum på följande sätt.

24.

När de anlänt till Nexans uppgav inspektörerna att de ville granska handlingar och datorer tillhörande vissa personer som var anställda hos Nexans France, nämligen R, B och J. J var emellertid först på semester. Med hjälp av digital kriminalteknik framställde kommissionen sedan skivavbildningar av hårddiskarna i datorerna från R, B och D i ett sammanträdesrum som hade ställts till förfogande, för att på grundval av en indexering kunna söka efter nyckelord. Indexeringen förväntades bli färdig nästkommande dag. Vid slutet av den första inspektionsdagen förseglade kommissionen J:s kontor och sammanträdesrummet. Under den andra inspektionsdagen fortsatte sökningen efter information i skivavbildningarna. Vid dagens slut förseglades det sammanträdesrum som hade ställts till kommissionens förfogande på nytt.

25.

Den tredje inspektionsdagen, fredagen den 30 januari 2009, hade J kommit tillbaka från semestern och hans dator kunde undersökas. Först kunde innehållet i denna dator inte avbildas. Med hjälp av digital kriminalteknik var det emellertid möjligt att undersöka filer, dokument och e-postmeddelanden som hade raderats från hårddisken och konstatera att dessa handlingar var relevanta för utredningen. Inspektörerna beslutade att göra en skivavbildning av denna hårddisk, men hade i det aktuella skedet av utredningen inte längre tillräcklig med tid för att göra en sådan kopia. Därför togs kopior av utvalda uppgifter på datalagringsmedier, vilka lades i kuvert, förseglades och togs med till Bryssel. J:s dator och ett i hans tjänsterum påträffat lagringsmedium lämnades kvar i ett förseglat skåp hos Nexans France. Sedan raderades hårddiskarna i de av kommissionens datorer som hade använts för att göra sökningar, varefter dessa hårddiskar inte längre innehöll någon av de filer som hade tagits under inspektionen.

26.

Kommissionens representanter återvände till Nexans Frances lokaler tisdagen den 3 februari 2009, öppnade det förseglade skåpet och gjorde skivavbildningar av hårddisken i J:s dator som de därefter tog med sig till Bryssel i förseglade kuvert.

27.

Därefter öppnade kommissionen den 2 mars 2009 de förseglade kuverten i sina lokaler i Bryssel, i närvaro av Nexans advokater. Kommissionen granskade datalagringsmedierna i kuverten under åtta arbetsdagar fram till den 11 mars 2009. Dagligen förseglades och öppnades det rum där granskningen ägde rum igen. Varje gång var Nexans advokater närvarade. De dokument som fanns på datalagringsmedierna granskades och inspektörerna gjorde pappersutskrifter av de dokument som de ansåg vara relevanta för utredningen. En andra uppsättning pappersutskrifter och en förteckning över de berörda dokumenten överlämnades till Nexans advokater. När granskningen hade slutförts raderades hårddiskarna i de datorer på vilka kommissionens inspektörer hade arbetat.

28.

I förevarande överklagandeförfarande vitsordar klagandena att kommissionen inte har inkluderat några uppgifter eller handlingar i ärendeakten utan föregående prövning. De hävdar inte heller att deras rätt till försvar har åsidosatts och ifrågasätter inte att de uppgifter som kopierats vid inspektionen hos Nexans har säkrats genom samma förfarandegarantier (exempelvis beträffande förseglingen av samtliga objekt som inspektionen omfattade och advokaternas närvaro) som hade varit fallet vid en inspektion i deras egna lokaler. Klagandena utgår emellertid från att kommissionens agerande inte omfattas av de befogenheter som föreskrivs i förordning nr 1/2003. Således har kommissionen handlat utan befogenhet (ultra vires), varvid det saknar betydelse att rätten till försvar inte har åsidosatts i det konkreta fallet.

29.

I huvudsak har Nexans tre första grunder för överklagandet samtliga samband med frågan huruvida kommissionen inom ramen för en inspektion får ta kopior av hårddiskar, utan att ha granskat dessa i förväg och sorterat ut de uppgifter som är relevanta för undersökningen och huruvida den sedan får ta med sig dessa kopior till sina egna lokaler i Bryssel och kontrollera dem där. Genom sin första grund för överklagandet bestrider Nexans inledningsvis särskilt kommissionen befogenhet att ta kopior av uppgifter utan någon föregående granskning huruvida de är relevanta för den aktuella undersökningen.

30.

I detta sammanhang förfaller det lämpligt att undersöka åtgärderna separat, å ena sidan kopieringen av uppgifter utan föregående granskning och å andra sidan den efterföljande granskningen av dessa kopior i kommissionens lokaler, trots att åtgärderna utan tvekan hade ett nära inbördes samband. Det är nämligen fullt tänkbar att kommissionen skulle kunna kopiera uppgifter utan föregående granskning, för att sedan kontrollera dem på plats. Så har den för övrigt även till viss del hanterat förevarande fall. ( 16 ) Genom ett sådant tillvägagångssätt är det särskilt möjligt att frigöra arbetsplatser och utrustning under en pågående inspektion.

31.

Innan det kan fastställas huruvida det finns fog för den första grunden för överklagandet ska jag emellertid först pröva tre invändningar från kommissionen som gäller frågan huruvida den kan tas upp till sakprövning och dess relevans.

32.

Inledningsvis ifrågasätter kommissionen att den första grunden kan tas upp till prövning, eftersom den nämligen endast utgör en begäran om förnyad prövning av den ansökan som ingetts till tribunalen.

33.

Denna invändning förmår emellertid inte övertyga, eftersom när en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten, kan de rättsfrågor som prövades av tribunalen på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. ( 17 )

34.

I förevarande mål rör den första grunden tillsammans med frågan huruvida kommissionen får kopiera hårddiskar utan föregående granskning även den räckvidd som kommissionens befogenheter har enligt artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 och utgör således en rättsfråga. Således är klagandena tvungna att upprepa sitt yrkande från första instans och anföra de argument som redan anförts till stöd där för att EU-domstolen ska kunna besvara denna fråga.

35.

Dessutom gör kommissionen gällande att klagandena först vid det här aktuella överklagandet har hävdat att advokatsekretessen har åsidosatts.

36.

Inte heller denna invändning kan godtas.

37.

Det är enligt artikel 127.1 jämförd med artikel 190 i domstolens rättegångsregler visserligen inte tillåtet att framföra nya grunder vid överklagandeförfarandet. Detta ska emellertid enbart förhindra att tvisten blir mer omfattande än de grunder som prövades i första instans. ( 18 ) Således kan en grund tas upp till sakprövning om det utgör en utvidgning av ett argument som redan åberopats i ansökan i första instans. ( 19 )

38.

Argumentet att kopiering av handlingar utan föregående granskning skulle kunna utgöra ett åsidosättande av advokatsekretessen, eftersom även andra dokument som skyddas av den skulle kunna kopieras, har i förevarande mål ett sådant nära samband med den första grunden att det inte är frågan om någon ny grund. Snarare kan detta argument anses komplettera ifrågasättandet av tillvägagångssättet att kopiera uppgifter utan föregående granskning när det gäller eventuella därmed sammanhängande följder.

39.

Slutligen anser kommissionen att den första grunden är verkningslös (det vill säga är ”inopérant”), eftersom klagandena inte har ifrågasatt tribunalens resonemang i punkterna 52–59 i den överklagade domen. Enligt dessa utgör kopieringen av uppgifterna endast en i tekniskt hänseende nödvändig mellanliggande åtgärd för indexeringen av dessa uppgifter och kommissionen har i vart fall ändå inte tagit in några dokument i utredningsakten utan föregående kontroll av deras relevans för inspektionen. Således anser kommissionen att inte ens en fastställelse att det var förbjudet att ta kopior i förväg innebär att den berörda bevisningen inte får användas.

40.

Denna invändning kan inte heller godtas.

41.

Huruvida ett överklagande helt eller delvis är verkningslöst (det vill säga är ”inopérant”) hänger nämligen samman med frågan huruvida överklagandet är välgrundat och kan därför inte prövas separat från de enskilda invändningarna som görs gällande i överklagandet. ( 20 )

42.

Vidare skulle fastställelsen att kommissionen inte hade någon befogenhet att kopiera uppgifter utan en föregående granskning mycket väl kunna påverka såväl den överklagade domens som det omtvistade beslutets giltighet. Även om kommissionen i slutet av förfarandet endast inkluderade kontrollerade handlingar i utredningsakten, så påverkar detta inte det faktum att den omfattande kopieringen av hårddiskarna först gjorde det möjligt att ta med kopiorna till Bryssel och där upptäcka det relevanta bevismaterialet. Om den ursprungliga kopieringen inte omfattas av kommissionens befogenheter skulle detta således nödvändigtvis leda till frågan huruvida det bevismaterial på vilket det omtvistade beslutet grundas få beaktas.

43.

Den första grunden kan således tas upp till sakprövning och om det anses att det finns fog för den kan den i förekommande fall mycket väl leda till att både den överklagade domen upphävs och det omtvistade beslutet ogiltigförklaras.

44.

Nexans huvudsakliga invändning i samband med den första grunden är att det såväl av ordalydelsen från som av systematiken i artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 kan utläsas en tvingande ordningsföljd för de handlingar som ska vidtas under en inspektion. Enligt denna fastställda ordningsföljd ska i ett första steg kontrolleras att samtliga uppgifter och handlingar är relevanta för den aktuella inspektionen och i ett andra steg ska sedan enbart kopior få tas på de uppgifter och handlingar som befunnits relevanta och således ska tas in i ärendeakten.

45.

Tribunalen har i huvudsak tillbakavisat detta argument i punkterna 52–59 i den överklagade domen med motiveringen att det inte framgår av artikel 20.2 b och c i förordning nr 1/2003 att kommissionens befogenhet att ta kopior av räkenskaper och affärshandlingar från ett företag som granskas är begränsad till redan granskade räkenskaper och affärshandlingar. Tvärtom omfattas framställandet av kopior utan föregående granskning av befogenheterna enligt artikel 20.2 b och c i förordning nr 1/2003, såvida dessa kopior görs i syfte att genomföra inspektionen, i synnerhet indexeringen av uppgifter med hjälp av informationsteknologi och inga handlingar i slutänden tas in i utredningsakten utan en föregående kontroll att de är relevanta mot bakgrund av syftet med inspektionen.

46.

Av detta kan ingen felaktig rättstillämpning utläsas.

47.

Således ska det inledningsvis fastställas att Nexans argument avseende lydelsen i artikel 20.2 b och c i förordning nr 1/2003 visserligen skulle kunna godtas vad gäller förordningens lydelse på rättegångsspråket i detta överklagande, nämligen engelska, samt i vissa andra språkversioner, men inte kan godkännas vid en sammantagen bedömning av samtliga språkversioner av förordning nr 1/2003.

48.

Nexans hävdar nämligen att det följer av användningen av begreppet ”sådana räkenskaper och affärshandlingar” i de berörda språkversionerna av artikel 20.2 c i förordning nr 1/2003 att den föreskrivna befogenheten att ta kopior endast hänför sig till de räkenskaper och affärshandlingar som redan har granskats enligt led b i samma punkt.

49.

Kommissionen anser emellertid att användningen av begreppet ”sådana räkenskaper och affärshandlingar” i de berörda språkversionerna av artikel 20.2 c i förordning nr 1/2003 endast utgör en hänvisning till de ”räkenskaper... och andra affärshandlingar” som anges i led b i samma punkt.

50.

Vid närmare betraktande framgår emellertid att båda tolkningarna finner stöd i vissa, men inte i alla, språkversioner av artikel 20.2 b och c i förordning nr 1/2003 och att det vid en sammantagen betraktelse av samtliga språkversioner inte går att dra några säkra slutsatser gällande hänvisningarna i denna bestämmelse. De flesta ( 21 ), men inte alla ( 22 ) språkversioner av artikel 20.2 c upprättar en koppling till led b i samma punkt och dessutom upprepas i led c i vissa språkversioner begreppet ”affärshandlingar” som används i led b helt enkelt ytterligare en gång. ( 23 )

51.

En tolkning av artikel 20.2 c i förordning nr 1/2003 enligt vilken det endast är tillåtet att kopiera handlingar som tidigare granskats enligt led b i samma punkt finner såvitt framgår endast uttryckligt stöd i den portugisiska språkversionen av artikel 20.2 c, eftersom det där talas om ”kontrollerade dokument” ( 24 ). Mot bakgrund av oklarheten i samtliga andra språkversioner är det emellertid inte möjligt att dra några slutsatser om lagstiftarens avsikt enbart på grundval av den portugisiska versionen. ( 25 )

52.

Tvärtom ska det mot denna bakgrund fastställas att det inte enbart av ordalydelsen i artikel 20.2 b och c är möjligt att utläsa huruvida den befogenhet att göra kopior som föreskrivs i led c enbart hänför sig till de handlingar som redan har granskats enligt led b eller inte. För att fastställa upphovsmannens avsikt i detta hänseende ska man inte bara beakta lydelsen, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 26 )

53.

I detta hänseende ska det, å ena sidan, framhållas att kommissionen enligt förordning nr 1/2003 ges befogenhet att företa inspektioner i syfte att utföra sitt uppdrag att skydda den gemensamma marknaden från snedvridning av konkurrensen och att vidta sanktionsåtgärder mot eventuella överträdelser av konkurrensreglerna på denna marknad. ( 27 )

54.

Å andra sidan ska det erinras om att det omtvistade förfarandet inom konkurrensrätten visserligen först inleds genom meddelandet om invändningar, men att EU-domstolen ändå uttryckligen har klargjort att de berörda företagens rätt till försvar ska säkerställas redan i förundersökningsförfarandet. Såsom även tribunalen har uppgett i punkt 80 i den överklagade domen är det viktigt att förhindra att rätten till försvar undergrävs på ett irreparabelt sätt i detta skede av det administrativa förfarandet. Detta gäller särskilt vid inspektioner som kan ha en avgörande betydelse för införskaffandet av bevis för ett företags rättsstridiga uppträdande. ( 28 ) Således är de befogenheter som kommissionen har inom ramen för sina inspektioner väl avgränsade. ( 29 )

55.

I enlighet därmed omfattas inspektionsbeslut från kommissionen av stränga krav på motivering. I detta skede krävs det visserligen inte att kommissionen uppvisar någon komplett och uttömmande rättslig bedömning av de faktiska omständigheter för vilka företaget klandras ( 30 ) och den har även rätt att efterforska upplysningar som ännu inte är kända eller fullt identifierade. ( 31 ) Dock krävs det emellertid att den i sina inspektionsbeslut anger föremålet för och syftet med inspektionen, så att det är möjligt för dessa företag att bedöma i vilken utsträckning de är skyldiga att samarbeta, samtidigt som deras rätt till försvar tillvaratas. ( 32 ) Kommissionen ska på ett så exakt sätt som möjligt ange vad som eftersöks och vad undersökningen ska omfatta och kan inte genomföra undersökningar utan konkreta misstankar, så kallade ”fishing expeditions”. ( 33 )

56.

Följaktligen kan kommissionen inom ramen för en inspektion enbart söka efter handlingar som är relevanta för det föremål och syfte som anges i inspektionsbeslutet och även enbart ta in sådana handlingar i akterna och senare använda som bevismaterial. Endast därigenom kan det säkerställas att ingen bevisning används i det efterföljande kartellärendet som har erhållits med åsidosättande av de berörda företagens rätt till försvar. ( 34 ) Således kan även slumpmässiga upptäckter som kommissionen gör inom ramen för en inspektion och som hänför sig till ett annat föremål än det från inspektionen endast användas för att motivera ursprungliga misstankar och för att inleda en ny undersökning med ett annat föremål. ( 35 )

57.

Mot denna bakgrund föreligger det visserligen inget som helst tvivel om att kommissionen aldrig får lägga handlingar till akterna som därefter kan användas som bevismedel utan att först ha kontrollerat att dessa dokument var relevanta mot bakgrund av syftet med inspektionen. Annars skulle det berörda företaget fråntas samtliga processrättsliga garantier och dörren skulle öppnas för en användning av bevisning som erhållits i strid med gällande bestämmelser.

58.

I detta avseende kan det av systematiken i artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 mycket väl utläsas en logisk ordningsföljd för de steg som ska vidtas vid en inspektion, enligt vilken det först ska kontrolleras att uppgifter och handlingar är relevanta mot bakgrund av syftet med den aktuella inspektionen innan de intas i kommissionens ärendeakt. Tvärtemot vad Nexans hävdar kan det däremot inte av artikel 20.2 utläsas någon tvingande kronologisk ordningsföljd, enligt vilken uppgifter alltid först måste granskas innan de kan kopieras. Detta gäller särskilt om kopiorna i första hand framställs i rent undersökningssyfte.

59.

I en sådan situation förefaller det utgöra en oproportionerlig begränsning av kommissionens befogenheter att neka den möjligheten att kopiera uppgifter utan föregående granskning, såvida det säkerställs att detta enbart utgör ett mellanliggande tekniskt steg inom ramen för granskningen av dessa uppgifter och att inga handlingar intas i akterna utan föregående granskning. Klagandena bestrider inte att dessa krav var uppfyllda i förevarande mål. ( 36 )

60.

Visserligen medför en inspektion ett ingrepp i företagets integritet och kravet på ett skydd mot godtyckliga eller oproportionerliga ingripanden från det allmänna i en fysisk eller juridisk persons privata verksamhetssfär utgör en allmän unionsrättslig princip ( 37 ) som numera är kodifierad i artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

61.

Detta innebär emellertid inte att kommissionens befogenheter inom ramen för artikel 20 i förordning nr 1/2003 såsom Nexans har gjort gällande i sig ska tolkas restriktivt. Tvärtom ska denna befogenhet tolkas och hanteras med strikt iakttagande av att de berörda företagens rättigheter. Begränsningarna av kommissionens befogenhet i detta sammanhang utgör inte något självändamål, utan har i syfte att garantera att dessa rättigheter säkerställs. ( 38 )

62.

Rätten till försvar samt skyddet för rättigheter såsom den av Nexans anförda advokatsekretessen eller den rätt till skydd för privatlivet som gjorts gällande i det parallella målet Prysmian och Prysmian Cavi e Sistemi/kommissionen ( 39 ) är emellertid säkerställda om kommissionen såsom i förevarande mål visserligen kopierar uppgifter utan föregående granskning, men med strikt iakttagande av motsvarande försvarsgarantier från de berörda företagen, det vill säga i synnerhet uteslutande i närvaro av deras advokater kontrollerar relevansen mot bakgrund av syftet med inspektionen innan de handlingar som anses vara relevanta intas i ärendeakten och de övriga uppgifter som kopierats raderas.

63.

Även om hårddiskarna från företagets datorer även innehöll privata uppgifter eller sådana som skyddades av advokatsekretessen som även de kopierades i ett första steg, raderas dessa igen genom ett sådant tillvägagångssätt vid den efterföljande förhandsgranskningen när de handlingar som är aktuella som bevismaterial separeras från de övriga uppgifterna, såsom även har gjorts i förevarande mål. ( 40 ) Därför utgör en sådan kopiering i granskningssyfte inte något större ingrepp än själva förhandsgranskningen.

64.

Kommissionen har i strid med den underliggande kritiken från klagandena, såsom den har anfört i förevarande överklagandeförfarande utan att detta har bestritts, dessutom inte på något sätt godtyckligt utan åtskillnad och på måfå ”sugit upp” samtliga uppgifter från alla Nexans datamedier och -enheter. Tvärtom har kommissionen uteslutande kopierat uppgifter som tidigare har bedömts kunna vara relevanta mot bakgrund av syftet med inspektionen, eftersom de fanns på datorer eller datamedier från personer som hade en central roll inom ramen för den förmodade överträdelse som inspektionen hade i syfte att undersöka. ( 41 )

65.

Såsom kommissionen vidare har anfört kan indexeringen av uppgifter genom informationsteknologi och den efterföljande granskningen av de indexerade uppgifterna ta lång tid. Detta gäller numera i ännu högre utsträckning, eftersom företag nuförtiden lagrar stora mängder uppgifter elektroniskt. Således förefaller det ändamålsenligt att först kopiera uppgifter för att den utrustning eller datamedier på vilka uppgifterna ursprungligen var lagrade sedan direkt ska kunna återlämnas så att dessa inte blockeras under hela den tid som granskningen pågår.

66.

Mot denna bakgrund förefaller ett allmänt förbud mot att kopiera uppgifter utan föregående granskning utgöra en orimlig och i praktiken omotiverad begränsning av kommissionens inspektionsbefogenhet som går utöver vad som är nödvändigt för att skydda de berörda företagens rättigheter. Ett sådant förbud skulle således mer än nödvändigt begränsa den ändamålsenliga verkan från inspektionerna, vilka utgör ett nödvändigt instrument för kommissionen när den utför sin uppgift som fördragets väktare på konkurrensområdet. ( 42 )

67.

Sammanfattningsvis ska det konstateras att kommissionen på grundval av artikel 20.2 c i förordning nr 1/2003 såsom ett mellanliggande steg har rätt att framställa kopior av uppgifter för att utvärdera de aktuella uppgifterna, såvida detta förefaller ändamålsenligt med avseende på genomförandet av den aktuella inspektionen, den i praktiken inte inför några uppgifter i akterna vars relevans för syftet med den aktuella inspektionen inte först har granskats och samtliga andra uppgifter raderas efter förhandsgranskningen. Om detta är säkerställt förefaller det inte påkallat att kräva att kommissionen visar att kopieringen av uppgifterna inte enbart var ändamålsenlig, utan tvingande nödvändig för att det hade varit omöjligt att genomföra inspektionen utan att kopiera uppgifterna i förväg.

68.

I enlighet med ovanstående resonemang följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den första grunden.

69.

Frågan huruvida kommissionen sedan måste granska de kopierade uppgifterna i företagets lokaler eller huruvida den tvärtom får granska dessa uppgifter i sina egna lokaler i Bryssel har emellertid inte besvarats genom ovanstående resonemang.

70.

Klaganden har med sin andra och sin tredje grund ifrågasatt granskningen i kommissionens lokaler, särskilt med hänvisning till ordalydelsen i artikel 20.1 och 20.2 i förordning nr 1/2003, att en extensiv tolkning skulle medföra systematiska inkonsekvenser samt ordalydelsen i själva inspektionsbeslutet.

71.

Tribunalen har i punkterna 60–64 i den överklagade domen i huvudsak underkänt Nexans argument, enligt vilket kommissionen inom ramen för en inspektion vid ett företag inte har befogenhet att i anslutning kontrollera kopierade uppgifter i sina lokaler i Bryssel, med motiveringen att det inte kan utläsas av artikel 20.2 b i förordning nr 1/2003 att granskningen av ett företags räkenskaper och andra affärshandlingar uteslutande ska äga rum i dess lokaler. Tvärtom krävs det att kommissionen enligt denna bestämmelse iakttar samma garantier i förhållande till de inspekterade företagen vid en granskning av handlingar i sina egna lokaler som vid en kontroll på plats, vilket var fallet i förevarande mål.

72.

Inte heller detta resonemang bygger på någon felaktig rättstillämpning.

73.

Tvärtemot vad Nexans hävdar kan det inte utläsas av ordalydelsen i artikel 20.1 i förordning nr 1/2003, enligt vilken kommissionen får ”genomföra alla nödvändiga inspektioner hos företag...”, att hela inspektionen nödvändigtvis måste äga rum i företagets lokaler.

74.

Genom ordalydelsen i artikel 20.1 i förordning nr 1/2003 upprättas visserligen en koppling till det inspekterade företagets lokaler genom användningen av begreppet ”hos företag”. Detta är emellertid logiskt, eftersom det är en nödvändig förutsättning att en inspektion inleds i ett företags lokaler. Denna formulering innebär emellertid inte att det är uteslutet att uppgifter som har kopierats i ett företags lokaler i anslutning granskas i kommissionens lokaler för att utröna huruvida de är relevanta för syftet med den aktuella inspektionen.

75.

Samma sak gäller för den allmänna systematiken i artikel 20.2 i förordning nr 1/2003. Det framgår visserligen av denna systematik att lagstiftarens avsikt med bestämmelsen har varit att tillhandahålla de befogenheter som krävs (bereda sig tillträde till lokaler, granskning av handlingar, framställning av kopior, försegling av lokaler och handlingar samt utfrågning av företrädare för företaget) för att kommissionen ska kunna genomföra inspektioner i de berörda företagens lokaler. Detta utesluter inte heller att en inspektion som har påbörjats i ett företags lokaler fullföljs i kommissionen lokaler.

76.

Det framgår nämligen inte att ett sådant fullföljande av inspektionen i kommissionens lokaler i jämförelse med ett genomförande av inspektionen i företagets lokaler i sig skulle utgöra ett ytterligare ingrepp i de berörda företagens rättigheter som är så allvarligt att det krävs en uttrycklig befogenhet som inte indirekt kan härledas från de befogenheter som föreskrivs i artikel 20.1 och 20.2 i förordning nr 1/2003 om dessa ska tolkas mot bakgrund av behovet av att skydda de berörda företagens rättigheter.

77.

Detta gäller i än högre grad med beaktande av att de befogenheter som föreskrivs i förordning nr 1/2003, såsom redan har påpekats, ska ge kommissionen behörighet att bekämpa konkurrensbegränsande förfaranden på ett effektivt sätt. ( 43 ) Just med beaktande av att mängden elektroniska uppgifter som företag producerar och lagrar har ökat betydligt sedan förordning nr 1/2003 trädde i kraft, förefaller det således ännu mer motiverat att kommissionen erhåller möjlighet att genomföra den tidskrävande granskningen av sådana uppgifter i sina egna lokaler för att kommissionens personal inte ska vara bunden till de inspekterade företagens lokaler mer än nödvändigt, vilket i övrigt även kan orsaka högre kostnader.

78.

Mot denna bakgrund förefaller det inte påkallat att begränsa kommissionens befogenhet att granska uppgifterna i sina egna lokaler till situationer i vilka det till exempel av tekniska skäl är omöjligt att kontrollera de aktuella uppgifterna på plats. Det krävs emellertid att kommissionens tillvägagångssätt att granska uppgifter i sina egna lokaler i stället för i det berörda företagets lokaler kan anses ändamålsenligt och motiverat mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet, till exempel när kommissionen redan har genomfört en granskning på plats under en viss tid och det likväl återstår en stor mängd uppgifter som behöver granskas.

79.

I förevarande mål är tillvägagångssättet även motiverat, eftersom de aktuella uppgifterna först fanns tillgängliga mot slutet av inspektionen vid företaget. ( 44 ) På samma sätt förefaller det mer motiverat med en granskning i kommissionens lokaler när företaget, såsom i förevarande mål, redan företräds av advokater som är etablerade i Bryssel, vilka utan större arbetsinsats kan närvara vid granskningen av uppgifterna.

80.

Klagandena här däremot inte åberopat några omständigheter som ger stöd för att det inte var ändamålsenligt att fortsätta inspektionen i kommissionens lokaler i förevarande mål, utan hävdar att tillvägagångssättet enbart berodde på kommissionens ”bekvämlighet”.

81.

Såsom redan har angetts i samband med den ovan behandlade kopieringen av uppgifter ( 45 ) är det emellertid även med avseende på granskningen av dessa uppgifter i kommissionens lokaler avgörande att detta tillvägagångssätt inte innebär att de berörda företagens rätt till försvar åsidosätts.

82.

I detta avseende krävs det, såsom tribunalen har slagit fast i punkt 60 i den överklagade domen, att samma garantier iakttas i förhållande till de inspekterade företagen vid en granskning av uppgifterna i kommissionens lokaler som vid en kontroll i deras egna lokaler. Såsom har angetts ovan är det avgörande vid en inspektion att enbart handlingar som bevisligen är relevanta för det föremål och syfte som anges i inspektionsbeslutet intas i ärendeakten, eftersom det endast därigenom kan säkerställas att bevisning som har erhållits med åsidosättande av de berörda företagens rättigheter inte används i det senare förfarandet. ( 46 ) I detta hänseende är det absolut nödvändigt att dessa företags advokater hela tiden närvar vid kommissionens förhandsgranskning av samtliga uppgifter och kan kontrollera vilka handlingar kommissionen finner relevanta.

83.

Det faktum att kommissionen tar med uppgifter som har kopierats hos ett företag till sina lokaler i Bryssel och granskar dem där får således inte medföra att uppgifterna undandragits det berörda företagets kontroll och att de är tillgängliga för kommissionen efter eget godtycke. Det måste tvärtom säkerställas att kommissionen transporterar uppgifterna förseglade och att de därefter endast är tillgängliga i närvaro av företagens advokater, vilket var fallet i förevarande mål. ( 47 ) Genom att uppgifterna transporteras förseglade säkerställs såsom kommissionen har anfört vid den muntliga förhandlingen för övrigt en kontinuitet mellan den inspektion som har påbörjats i företagets lokaler och fullföljs i kommissionens lokaler.

84.

Det skulle vidare inte heller vara förenligt med kravet på iakttagande av de berörda företagens rätt till försvar om genomförandet av inspektionen i kommissionens lokaler i Bryssel skulle medföra oproportionerliga belastningar eller kostnader för dessa företag. Företagen har visserligen en samarbetsskyldighet inom ramen för kommissionens inspektioner. Detta måste emellertid begränsas till rimliga samarbetskrav från kommissionen och kan inte medföra att företagen belastas mer än nödvändigt. ( 48 )

85.

I detta sammanhang hävdar Nexans att om kommissionen skulle kunna granska uppgifter som kopierats hos ett företag i sina lokaler i Bryssel enligt artikel 20.2 b och c i förordning nr 1/2003, innebär detta även att kommissionens rätt att fråga ut medarbetare från de granskade företagen enligt led e i samma punkt skulle vara tillämplig i kommissionens lokaler. Enligt min mening kan detta emellertid inte anses förenligt med den uttömmande regleringen av kommissionens undersökningsbefogenheter.

86.

Mot bakgrund av den bestämmelse som tidigare var tillämplig, nämligen artikel 14.1 c i förordning nr 17/1962, ( 49 ) kan det konstateras att den formulering enligt vilken muntliga förklaringar kan begäras ”på ort och ställe”, har fallit bort i artikel 20.2 e i förordning nr 1/2003. Mot denna bakgrund tycks det inte i sig vara uteslutet att utfrågningar av medarbetare från företag skulle kunna äga rum i Bryssel på grundval av denna bestämmelse. Detta gäller emellertid enbart så länge företagens kostnader inte är oproportionerliga.

87.

På samma sätt får behovet av närvaron från de berörda företagens advokater i Bryssel under inspektionen i kommissionens lokaler och särskilt de härmed sammanhängande kostnaderna inte medföra någon oproportionerlig belastning för dessa företag i jämförelse med en granskning i de egna lokalerna.

88.

I förevarande mål har Nexans emellertid inte anfört några omständigheter som talar för att inspektionen i kommissionens lokaler har medfört en oproportionerlig börda för dessa företag och några sådana omständigheter framgår inte heller i övrigt.

89.

Tvärtemot vad Nexans gör gällande strider slutligen inte heller en tolkning av artikel 20.1 och 20.2 i förordning nr 1/2003 som medger att kommissionen kan fullgöra en inspektion i sina egna lokaler mot andra bestämmelser i samma förordning.

90.

Enligt Nexans skulle artikel 21.4 i förordning nr 1/2003, vilken i frågan om ”inspektion av övriga lokaler” hänvisar till befogenheterna i artikel 20.2 a–c i förordning nr 1/2003, vara överflödig om en befogenhet för kommissionen att granska handlingar utanför företagens lokaler redan kunde härledas från artikel 20.

91.

Såsom kommissionen har anfört rör artikel 21 i förordning nr 1/2003 emellertid en helt annan situation än vid en inspektion enligt artikel 20 i samma förordning. Enligt artikel 21 är kommissionen nämligen behörig att genomföra inspektioner och samla in bevismaterial i andra lokaler än ett företags affärslokaler, till exempel i bostäder eller transportmedel från anställda vid företaget och i detta hänseende hänvisas till befogenheterna i artikel 20.2 a–c. En tolkning av artikel 20.2 b, enligt vilken en granskning av uppgifter som kopierats i ett företags lokaler enligt led c får fullgöras utanför dessa lokaler, påverkar således inte tillämpningsområdet för artikel 21 i förordning nr 1/2003.

92.

Slutligen ska det konstateras att kommissionen vid en inspektion i ett företags lokaler på grundval av artikel 20.1 och 20.2 i förordning nr 1/2003 har befogenhet att därefter granska kopierade uppgifter i sina egna lokaler, såvida detta kan anses ändamålsenligt för genomförandet av den aktuella inspektionen och de granskade företagen beviljas samma förfarandegarantier som vid en inspektion i deras egna lokaler. Om detta är säkerställt förefaller det inte dessutom vara påkallat att kräva att kommissionen styrker att det var fullständigt omöjligt att genomföra inspektionen i företagets lokaler.

93.

Således följer att överklagandet inte heller kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

94.

Med sin tredje grund gör klagandena gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillbakavisade deras argument att begränsningen av kommissionens granskningsbefogenhet till Nexans lokaler framgår av lydelsen i själva inspektionsbeslutet. I detta anges nämligen att ”[i]nspektionen får äga rum i samtliga av företaget kontrollerade lokaler och i synnerhet i kontorslokalerna på adressen …”. ( 50 )

95.

Tribunalen har i punkt 67 i den överklagade domen tillbakavisat detta argument med motiveringen att det visserligen framgår av inspektionsbeslutet att inspektionen fick äga rum i nämnda lokaler, men inte att de uteslutande skulle äga rum där. Följaktligen uteslöt inspektionsbeslutet inte att kommissionen fick fortsätta inspektionen i Bryssel.

96.

Tvärtemot vad Nexans hävdar kan detta konstaterande inte anses utgöra någon felaktig rättstillämpning.

97.

Såsom kommissionen med hänvisning till tribunalens dom i målet Minoan Lines/kommissionen – till vilken även Nexans har hänvisat – anför, har en sådan angivelse nämligen enbart i syfte att kommissionen ska få rätt att få tillträde till lokalerna från nämnda juridiska person, men inte till någon annan. Detta innebär att kommissionen inte på grundval av ett sådant beslut har rätt att få tillträde till någon annan juridisk person än den som omnämns i beslutet och genomföra inspektioner där. ( 51 )

98.

Inspektionsbeslutet medför således inte något hinder mot att kommissionen sedan granskar uppgifter som har kopierats hos det företag som anges i detta beslut i sina egna lokaler, såvida det är säkerställt att uppgifterna inte vid någon tidpunkt har undandragits företagets kontroll, vilket är uppfyllt i förevarande mål. ( 52 )

99.

Vidare är klagandenas påstående att inspektionsbeslutet skulle ha meddelats på grundval av artikel 21 och inte artikel 20 i förordning nr 1/2003 för att omfatta en granskning i kommissionens lokaler inte korrekt. Såsom redan har angetts ovan, ( 53 ) rör artikel 21 genomförandet av inspektioner i andra lokaler än företagets affärslokaler, till exempel i bostäder eller transportmedel tillhöriga anställda vid företaget, och situationen är således en helt annan än den vid en inspektion enligt artikel 20 som påbörjats i ett företags affärslokaler fortsätts i kommissionens lokaler.

100.

Överklagandet kan följaktligen inte heller vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

101.

Genom den fjärde och den femte grunden kritiserar klagandena att tribunalen underlåtit att utöva sin obegränsade behörighet med avseende på beräkningen av böterna. Den fjärde grunden rör tribunalens obegränsade behörighet när det gäller att pröva de av kommissionen fastställda böterna, medan den femte grunden däremot rör en påstådd oriktig bedömning från tribunalen.

102.

Klagandena kritiserar inom ramen för sin fjärde grund att tribunalen har underlåtit att utöva sin obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003 när det gäller att pröva de böter som kommissionen har fastställt enligt artikel 261 FEUF jämförd med artikel 31 i förordning nr 1/2003.

103.

Det ska inledningsvis påpekas att tribunalen ensam är behörig att kontrollera på vilket sätt kommissionen i varje enskilt fall har bedömt hur allvarligt det rättsstridiga uppträdandet har varit. Inom ramen för överklagandet är syftet med domstolens kontroll dels att undersöka i vilken utsträckning tribunalen rättsenligt har beaktat alla de faktorer som är väsentliga för bedömningen av hur allvarligt ett visst beteende har varit mot bakgrund av artikel 101 FEUF och artikel 23 i förordning nr 1/2003, dels att undersöka om tribunalen på ett tillfredsställande sätt har bemött samtliga argument som har anförts i syfte att utverka att böterna undanröjs eller sätts ned. ( 54 )

104.

I förevarande mål anser klagandena att grundbeloppet för böterna, vilket fastställts till 15 procent av den relevanta omsättningen måste minskas, eftersom överträdelsen inte eller enbart i begränsad utsträckning påverkade den relevanta marknaden. Tribunalen har emellertid i punkt 156 i den överklagade domen enbart hänvisat till punkt 22 i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (nedan kallade 2006 års riktlinjer), ( 55 ) enligt vilka överträdelsens påverkan på marknaden inte anges som en faktor för beräkningen av böterna. Genom att varken pröva klagandenas argument eller utöva sin obegränsade behörighet att pröva kommissionens beslut har tribunalen således gjort en felaktig rättstillämpning.

105.

Förutsättningen för att detta argument ska kunna få framgång beror på om det bygger på lydelsen på rättegångsspråket av punkt 156 i den överklagade domen, det vill säga engelska, eller på denna punkts lydelse på domstolens arbetsspråk, det vill säga franska, liksom samtliga övriga språkversioner.

106.

Utgångspunkten är att den obegränsade behörighet för unionsdomstolarna som föreskrivs i artikel 31 i förordning nr 1/2003 i överensstämmelse med artikel 261 FEUF utöver en prövning av sanktionens lagenlighet även ger rätt att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning och följaktligen att undanröja, sätta ned eller höja de böter eller det vite som ålagts. ( 56 )

107.

Även om utövandet av denna obegränsade behörighet inte motsvarar en prövning ex officio, ( 57 ) är unionsdomstolen vid utövandet av de behörigheter som avses i artiklarna 261 FEUF och 263 FEUF, för att uppfylla kraven på att böter ska prövas med stöd av obegränsad behörighet i den mening som avses i artikel 47 i stadgan, vidare skyldig att pröva varje anmärkning, avseende rättsliga eller faktiska omständigheter, som syftar till att styrka att bötesbeloppet inte är korrekt i förhållande till överträdelsens allvar och varaktighet. ( 58 )

108.

Om man stöder sig på den franska samt alla andra versioner av den överklagade domen utom den engelska är tribunalens resonemang i punkt 156 i den överklagade domen, vilket kritiserats av klagandena, emellertid förenligt med kraven i denna rättspraxis.

109.

Det är visserligen korrekt att tribunalen i punkt 156 i den överklagade domen tillbakavisade argumentet att kommissionen skulle ha varit skyldig att beakta överträdelsens påstådda avsaknad av påverkan på marknaden med hänvisning till punkt 22 i 2006 års riktlinjer och i detta avseende fastställde att kommissionen inte nödvändigtvis behöver beakta den konkreta påverkan på marknaden, eller avsaknaden därav, som en försvårande eller förmildrande omständighet vid bedömningen.

110.

Dessutom uppgav tribunalen i den franska samt alla andra versioner av den överklagade domen utom den engelska att det nämligen är tillräckligt att den andel av försäljningsvärdet som enligt kommissionens bedömning ska beaktas kan motiveras, som i det aktuella fallet, ( 59 ) med hänvisning till andra omständigheter som enligt punkt 22 i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter kan påverka bedömningen av överträdelsens grad av allvar, exempelvis arten av själva överträdelsens, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel och överträdelsens geografiska omfattning.

111.

Av detta resonemang framgår att tribunalen inte såsom Nexans påstår har tillbakavisat den påstådda avsaknaden av påverkan på marknaden som gjorts gällande med en allmän hänvisning till 2006 års riktlinjer. Tvärtom visar inflikningen ”som i det aktuella fallet” att den andel av försäljningsvärdet som kommissionen har beaktat för grundbeloppet enligt tribunalens uppfattning och prövning var motiverad på grund av andra omständigheter som anges i 2006 års riktlinjer såsom exempelvis överträdelsens art, oberoende av en eventuell avsaknad av påverkan på marknaden. Eftersom franska är tribunalens arbetsspråk kan man utgå ifrån att den i den franska versionen gjorda inflikningen ”som i det aktuella fallet” (”comme en l'occurrence”) gjordes medvetet och att denna lydelse därmed återger tribunalens avsikt.

112.

Således kan tribunalen inte kritiseras för att den inte i tillräcklig utsträckning har prövat Nexans argument i första instans och inte i tillräcklig utsträckning har utövat sin obegränsade behörighet att pröva kommissionens beslut att ålägga böter. Genom att uttrycket ”som i det aktuella fallet” i punkt 156 saknas i den engelska versionen av den överklagade domen saknas, är domen därmed behäftad med ett rättegångsfel såvitt avser rättegångsspråket, vilket i princip skulle leda till att den upphävs. Utan den aktuella inflikningen är det nämligen inte klart att tribunalen utövat sin obegränsade behörighet vad gäller prövningen av böterna. Således skulle målet återförvisas till tribunalen för förnyad prövning. Eftersom det vad gäller nämnda inflikning endast och enbart är utelämnad i den engelska versionen av den överklagade domen och uppenbarligen beror på ett översättningsfel, kan tribunalen innan domstolens dom fortfarande korrigera detta genom en rättelse i enlighet med artikel 164 i rättegångsreglerna. Under alla omständigheter vore detta att föredra framför ett upphävande, och återförvisning av målet till tribunalen, eftersom detta endast skulle medföra en onödig fördröjning av förfarandet och leda till ökade kostnader utan att slutresultatet ändrades, då tribunalen, efter att målet återförvistas endast skulle ogilla talan med samma motivering, endast korrekt översatt denna gång. För att inte inskränka Nexans rättssäkerhet ska en ny frist för överklagande börja löpa efter en rättelse av den engelska versionen av den överklagade domen. Domstolen skulle alternativt kunna förelägga parterna en frist för att komplettera sina argument. ( 60 )

113.

Skulle tribunalen i rätt tid rätta den överklagade domen och domstolen förlita sig på det utövande av prövningsrätten som redan genomförts förefaller bedömningen av överträdelsens allvar än mer motiverad, eftersom en andel på 15 procent enligt domstolens praxis kan var motiverad vid en uppdelning av marknader enbart på grund av överträdelsens allvar, då marknadsuppdelning är en av de mest allvarliga konkurrensbegränsningarna i den mening som avses i punkt 23 i 2006 års riktlinjer samt om den lägsta andelen i skalan över de påföljder som föreskrivs för sådana överträdelser enligt dessa riktlinjer. ( 61 ) Följaktligen har domstolen i sin dom av den 26 september 2018 i målet Philips och Philips France/kommissionen, vilken emellertid meddelades först efter den överklagande domen, klargjort att invändningen att tribunalen inte har behandlat ett argument avseende överträdelsens allvar är verkningslös om den svårighetskoefficient som kommissionen har valt redan kan motiveras på grund av överträdelsens art. ( 62 )

114.

Slutligen påverkar inte heller domstolens dom i målet Infineon Technologies/kommissionen, ( 63 ) till vilken klagandena med eftertryck har hänvisat, ovanstående resonemang.

115.

Domstolen har visserligen i denna dom slagit fast att tribunalen inte, utan att underlåta att tillämpa sin obegränsade behörighet, kunde låta bli att pröva Infineons argument, att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen när den fastställde det påförda bötesbeloppet utan att beakta att Infineon endast hade deltagit i ett begränsat antal konkurrensbegränsande kontakter. ( 64 )

116.

Målet Infineon uppvisar emellertid särdraget att det där, till skillnad från i målet Philips, ( 65 ) till vilket hänvisas i punkt 113 i förevarande förslag till avgörande, och i förevarande mål, var frågan om ett beaktande av Infineons individuella deltagande vid den aktuella överträdelsen, i synnerhet beaktandet av förmildrande omständigheter som kunde motivera en nedsättning av böterna. ( 66 ) Såsom domstolen uttryckligen har slagit fast medför domen i målet Infineon Technologies/kommissionen inte att fastställelserna i domen Philips och Philips France/kommissionen, vilka har återgetts i punkt 113 i förevarande förslag till avgörande, ifrågasätts. ( 67 )

117.

Av ovanstående resonemang följer att överklagandet inte heller kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden, under förutsättning att den engelska versionen av den överklagade domen rättas i tid.

118.

Nexans femte grund hänför sig slutligen till bedömningen av ”kartellens europeiska konfiguration” med avseende på fastställandet av böterna. Såsom redan nämnts fastställde kommissionen en höjning av grundbeloppet på 2 procent gentemot de europeiska företagen, eftersom de utöver uppdelningen av marknaderna mellan de europeiska, japanska och sydkoreanska företagen (”kartellens A/R-konfiguration”) företog en ytterligare uppdelning mellan de europeiska företagen. ( 68 )

119.

I förfarandet vid tribunalen bestred Nexans att det hade uppkommit någon ytterligare skada genom kartellens europeiska konfiguration som skulle kunna motivera denna höjning. Tribunalen avvisade detta argument.

120.

I förevarande överklagandeförfarande har Nexans ifrågasatt tribunalens fastställelser i detta avseende i punkt 182 i den överklagade domen. Enligt denna råder det – i motsats till vad Nexans har gjort gällande – inget tvivel om att fördelningen av projekt avseende underjords- och undervattenelkablar för hög spänning inom ramen för ”kartellens europeiska konfiguration” förstärkte den skadliga inverkan på konkurrensen inom EES som vållades av ”kartellens A/R-konfiguration”.

121.

Enligt Nexans är denna fastställelse både uppenbart oriktig och bristfälligt motiverad. Såväl kommissionen som tribunalen har nämligen erkänt att Nexans har ingett bevisning som visar att överträdelsen inte påverkade all europeisk försäljning. Mot denna bakgrund kan det enligt klagandena inte anses tillräckligt att motivera en ökning av böterna med att det inte föreligger något tvivel om att den skadliga inverkan på konkurrensen ökade genom kartellens europeiska konfiguration. Genom att tribunalen har bekräftat denna ökning, har den således gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

122.

Detta argument är inte övertygande. Det bygger till viss del på en uppenbart felaktig tolkning av den överklagade domen.

123.

Inledningsvis har tribunalen inte på något sätt utgått från att klagandena har bevisat att överträdelsen inte påverkade all europeisk försäljning. Tvärtom har tribunalen i punkt 181 i den överklagade domen fastställt att fördelningen av projekt inom ramen för ”kartellens europeiska konfiguration”, omfattade ett kompletterande åtagande som gick utöver de tilldelningsregler som gällde inom ”kartellens A/R-konfiguration”.

124.

Mot denna bakgrund har tribunalen i punkt 182 i den överklagade domen såsom redan nämnts dragit slutsatsen att det inte råder något tvivel om att ”kartellens europeiska konfiguration” förstärkte den skadliga inverkan på konkurrensen som vållades av ”kartellens A/R-konfiguration”. Nexans har inte bestridit dessa fastställelser från tribunalen vid överklagandeförfarandet och det finns inte heller några omständigheter som talar för att dessa fastställelser grundas på en missuppfattning av eventuell bevisning som Nexans framlagt i första instans.

125.

Mot denna bakgrund framgår det inte på vilket sätt tribunalens konstateranden i punkt 182 i den överklagade domen skulle vara bristfälligt motiverade.

126.

Vidare har tribunalen även i materiellt hänseende utgått från att de europeiska företagens fördelning av projekt sinsemellan medförde ytterligare skadlig inverkan i förhållande till uppdelningen av marknaderna mellan de europeiska, japanska och sydkoreanska företagen. Det nära sambandet mellan de båda konfigurationerna ändrar inte det faktum att ”kartellens europeiska konfiguration” hade ingått ett avtal med självständig betydelse som inte omfattade ”kartellens A/R-konfiguration”. Denna fördelning inom Europa ska klassificeras som konkurrensbegränsande oberoende av uppdelningen av marknaderna mellan de europeiska, japanska och sydkoreanska företagen. Detta innebär att tribunalens konstaterande att högre böter kunde åläggas för denna ytterligare överträdelse utan att det innebar någon felaktig rättstillämpning således inte utgör någon felaktig bedömning.

127.

Överklagandet kan således inte heller bifallas med stöd av den femte grunden.

128.

Eftersom inte någon av de grunder som Nexans har åberopat kan godtas ska överklagandet ogillas i sin helhet.

129.

Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen, när överklagandet ogillas, besluta om rättegångskostnaderna.

130.

Enligt artikel 138.1 och 138.2 jämförd med artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Finns det flera tappande parter, ska domstolen besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna. Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas. Dessa rättegångskostnader ska ersättas solidariskt av klagandena, eftersom de har överklagat gemensamt. Det vore emellertid oskäligt att förplikta klagandena att ersätta kostnaderna i samband med den fjärde grunden för överklagandet, eftersom den har sitt ursprung i ett översättningsfel från Europeiska unionens domstol. I detta avseende ska samtliga parter bära sina rättegångskostnader. De kan därefter överväga huruvida de ska begära ersättning härför från Europeiska unionens domstol.

131.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen beslutar enligt följande: